Motion till riksdagen
1985/86:29

Bengt Lindqvist
Datapolitik (prop. 1984/85:220)

Informationsteknologin innebär stora förändringar av samhället. Konsekvenserna
kommer att bli särskilt stora för personer med funktionshinder.
Det finns ett perspektiv av både hot och löfte. Om system och produkter
utformas endast för dem som har alla funktioner och sinnen i topptrim vidgas
informationsklyftorna, minskar arbetstillfällena och ökar isoleringen för
dem som inte hänger med. Om utvecklingen i stället sker med hänsyn till
personer med kommunikationshandikapp kan informationsklyftorna minska.
Arbetstillfällena för dessa kan bli fler och delaktighet och jämlikhet öka.
Politisk vilja avgör åt vilket håll utvecklingen kommer att gå. Det är därför av
avgörande betydelse att riktlinjer för samhällets datapolitik också innehåller
uttalade målsättningar som tar hänsyn till handikappades intressen.

Det är därför positivt att den datapolitiska propositionen klart uttalar att
datatekniken skall användas för att göra handikappade personer mer
delaktiga i samhällslivet. Vi vill här vidareutveckla propositionens förslag
och riktlinjer på detta område.

1. Breddutbildning på handikappområdet

Propositionen betonar breddutbildningens betydelse för handikappade. Vi
delar denna uppfattning och vill här konkretisera hur en sådan breddutbildning
bör utformas.

Utöver att utbilda handikappade själva är det nödvändigt att också andra
grupper ges kunskap om de möjligheter och problem som den informationsteknologiska
utvecklingen innebär för personer med handikapp. Det gäller
exempelvis lärare i grundskolan och gymnasium, rehabiliteringspersonal,
arbetsgivare och fackliga representanter och anställda inom arbetsmarknadsverket.
Det är också viktigt att tekniker, forskare och utredare som
medverkar till att forma det framtida informationssamhället blir medvetna
om vilka åtgärder som krävs för att göra handikappade delaktiga av den nya
tekniken.

Det är också viktigt att denna utbildning inte bara syftar till att öka
handikappades möjligheter till förvärvsarbete. Den bör även ha som
målsättning att underlätta för handikappade elever i skolan. Vidare bör den
skapa större förutsättningar för personer med funktionshinder att bli
delaktiga i samhällslivet i övrigt - inom områden som kultur, information,
service m. m.

På arbetslivets område skall sådana utbildningsinsatser kunna bestå av
exempelvis följande åtgärder:

1. Riktlinjer utfärdas för användandet av förnyelsefonderna så att fonderna
kommer att utnyttjas för utbildnings- och utvecklingsinsatser för anställda
med handikapp.

2. En informationsfolder framställs i stor upplaga där problem och
möjligheter med datatekniken för personer med handikapp presenteras.
Den sprids till arbetsmarknadens parter, skyddskommittéer, personalansvariga
m. fl.

3. Kortkurser anordnas för handikappade. Det gäller både en orientering
om datatekniken och en mer yrkesinriktad del. Det bör övervägas att
genomföra en uppsökande verksamhet bland arbetslösa, unga handikappade
med erbjudande om utbildning i datafrågor.

Handikappades behov har inte beaktats på ett tillfredsställande sätt i den
utbildning i datakunskap som genomförs på skolans område. Därför är det
angeläget att skyndsamma åtgärder vidtas så att elever med funktionshinder
inte blir än mer handikappade i undervisningssituationen. Den särskilda
arbetsgruppen för datafrågor inom utbildningsdepartementet bör därför ges
klara direktiv att också beakta de handikappade elevernas behov. Också
inom skolans område bör en informationsfolder framställas som ökar
kunskapen om handikapp och datateknik.

Den utbildningsinsats som datadelegationen tog initiativet till inom
landets folkrörelser bör fortsätta. Handikapporganisationerna bör få möjligheter
att genomföra utbildning av funktionärer och medlemmar i datafrågor.
Slutligen vill vi peka på betydelsen av att massmedia på olika sätt belyser
konsekvenserna av den datatekniska utvecklingen på handikappområdet.

För att genomföra en breddutbildning enligt ovanstående riktlinjer bör en
programgrupp tillsättas. Gruppen bör få i uppgift att arbeta fram en plan för
breddutbildningen och initiera och samordna verksamheten.

2. Forskning och utveckling

Det är utomordentligt tillfredsställande att datapolitiska propositioner anger
forskning och utveckling vad gäller datatekniskt stöd vid funktionsnedsättningar
som ett av tre prioriterade områden. I propositionen beaktas också
det förslag som dataeffektutredningen framförde om ett treårigt utvecklingsprogram.
Vi vill understryka betydelsen av att ett sådant program kommer
till stånd inom den närmaste tiden. Inför det fortsatta arbetet vill vi härutöver
framhålla följande.

I flera avseenden har Sverige en särställning och unika möjligheter att
tillvarata den nya tekniken för handikappade. Till exempel har vi en
utvecklad socialpolitik och har byggt upp ett världsledande system för
hjälpmedelsförsörjning. På viktiga teknikområden ligger Sverige i den
absoluta frontlinjen. Styrelsen för teknisk utveckling har också under lång tid
stött projekt inom handikappområdet. T rots dessa goda förutsättningar finns
en rad problem och svagheter som gör att resurserna inte utnyttjas optimalt.
Exempel är problem med utnyttjande av forskningsresultat, lönsamhet vid
små serier och erfarenhetsåterföring.

Ett av STU förespråkat insatsområde kallat ”Informationsteknologi för
handikappade” har länge planerats för att bl. a. behandla ovanstående
problem. Dock har detta inte kunnat rymmas inom STU:s budgetram för
innevarande verksamhetsår. Det är angeläget - vilket också föreslås i
”Svensk informationsteknologi - utgångsläge och underlag för ett nationellt
program” - att ett sådant insatsområde kan förverkligas.

Inom handikappforskningen finns stora problem att bibehålla kompetens
under en längre tid och att få såväl större bredd som djup. Forskning kring
människa/maskin-problem sker i mycket liten utsträckning och kring förutsättningar
för och konsekvenser av informationsteknologin saknas i dag
forskning. För att behålla det som byggts upp och för att öka handikappforskningen
krävs långsiktiga lösningar med ett begränsat antal fasta forskartjänster.

I arbetet med den forskningspolitiska propositionen och det informationsteknologiska
programmet bör dessa frågor beaktas.

3. Integrering av handikappåtgärder i datapolitiken

En av de viktigaste principerna i handikappolitiken är att anpassa samhället
så att handikapp inte uppstår. Det gäller även informationsteknologin. I
propositionen formuleras en rad uppdrag åt olika myndigheter och organ.
Det är nödvändigt att dessa uppdrag kompletteras med riktlinjer som syftar
till att integrera handikappåtgärder i arbetet. Det gäller exempelvis:

- i arbetet med programvara till de offentliga databaserna,

- arbetarskyddsfonden ”Utvecklingsprogram för ny teknik, arbetsmiljö
och arbetsorganisation”,

- arbetarskyddsstyrelsens provning av datautrustning,

- statskontorets standardisering av sökrutiner till samhällets databaser,

- data- och offentlighetskommitténs prövning om särskilda insatser krävs
från statens sida för att tillförsäkra medborgarna tillgång till information,

- televerkets och STU/statskontorets studier av avancerad kommunikation,

- televerkets omfattande investeringar i nätutbyggnad och övriga verksamhet
inom kommunikationsområdet.

Riksdagen bör uttala att regeringen utformar sådana riktlinjer.

4. Handikapprepresentation i referensgruppen

I propositionen föreslås en särskild statsrådsgrupp med ansvar för samordningen
av datapolitiken. För att gruppen skall få tillgång till erforderlig
sakkunskap föreslås en referensgrupp.

Riksdagen bör som sin mening uttala att i denna referensgrupp också bör
ingå representanter för handikappintressena.

Mot. 1985/86:29

19

5. Utredning om långsiktiga konsekvenser och åtgärder Mot. 1985/86:29

Den informationsteknologiska utvecklingen får stora konsekvenser för
personer med funktionshinder. Det finns positiva exempel på detta, såsom
t. ex. text-TV för döva och hörselskadade och försök med radiosända
dagstidningar för synskadade. Men det finns också stora brister i samhällets
åtgärder för att göra handikappade delaktiga i det allmänna informationsflödet
och i övrigt kunna använda informationsteknologin. Med tanke på de
genomgripande förändringar som kan förväntas under de närmaste årtiondena
är det nödvändigt att snarast noga analysera de långsiktiga konsekvenserna
av denna utveckling och förutsättningarna för att kunna påverka den. I
detta syfte bör en särskild utredning tillsättas. Den bör bl. a.

- arbeta fram en helhetssyn på hithörande frågor,

- klarlägga ansvars- och finansieringsfrågor,

- studera åtgärder såsom lagstiftning och andra styr- och stimulansåtgärder
som syftar till att göra personer med funktionshinder mer delaktiga i
samhället.

Motiven för en sådan utredning har utförligt presenterats i motion nr
1984/85:2334.

6. Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställer jag

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av konkreta åtgärder för breddutbildning
på handikappområdet, forskningen och utvecklingen, integreringen
av handikappåtgärder i datapolitiken och handikapprepresentationen
i referensgruppen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en särskild utredning om de
långsiktiga konsekvenserna och nödvändiga åtgärderna på datateknologins
område för personer med funktionshinder.

Stockholm den 7 oktober 1985
Bengt Lindqvist (s)

gotab Stockholm 1985 83337

20