Motion till riksdagen
1985/86:260

NilsCarlshamre m. fl. (m)
Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna, m. m.
(prop. 1985/86:73)

Sammanfattning

Vi yrkar avslag på regeringens proposition framför allt av tre skäl:

• Förslaget kommer inte att ge ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna
utan tvärtom ett minskat sådant genom att det lokala
lekmannainflytandet blir mindre.

• Vi anser att läkare även i fortsättningen skall ingå som förtroendevalda i
försäkringskassornas förtroendemannaorganisation.

• Kostnaderna för en så genomgripande omorganisation som den föreslagna
har inte tillräckligt noggrant analyserats. Administrations- och utbildningskostnaderna
torde bli betydande.

Allmänt

Försäkringskassans verksamhet har under senare år diskuterats livligt och
verksamheten har genomgått stora förändringar vad gäller arbetsuppgifter
m. m. Flera viktiga arbetsområden har varit under utredning, t. ex. frågan
om en samordnad socialförsäkring. Utredning pågår om kassornas framtida
roll vid en effektivare handläggning av underhållsbidrag och bidragsförskott.
Kassornas ökade rehabiliteringsansvar är - bl. a. efter moderat initiativ under
utredning i den nyligen tillsatta ”rehabiliteringsutredningen”. Pensionskommittén
utreder framtida pensionsfrågor osv.

Försäkringskassorna har fått ganska hård kritik för sin handläggning av
olika socialförsäkringsfrågor. Detta kan delvis ha sin grund i olika rationaliseringsåtgärder
och den omorganisation som varit nödvändig på grund av
besparingsåtgärder. Från riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
sida finns en strävan att ta fasta på kritiken och inrätta verksamheten på ett
sådant sätt att allmänheten upplever den som väl fungerande. Exempel på
detta är den s. k. Sunt förnuft-kampanjen och pågående försöksverksamhet i
syfte att öka kassornas service gentemot allmänheten.

Mot ovanstående bakgrund kan det starkt ifrågasättas, om tidpunkten nu
är den lämpliga för en genomgripande förändring av försäkringskassornas
förtroendemannaorganisation. En sådan förändring bör vara väl genomtänkt
och väl förankrad hos berörda parter, inte minst hos försäkringskassornas
personal och nuvarande förtroendevalda. Vi finner inte att den föreslagna
omorganisationen fyller dessa krav.

En väl fungerande förtroendemannamedverkan är viktig i försäkringskas

1* Riksdagen 1985/86.3 sami. Nr259-271

Rättelse: S. 3, rad 9 nedifrån Står: försäkringsverksamhet
Rättat till: försöksverksamhet

sörnäs verksamhet och det är också angeläget att förtroendemännen
uppfattar sin medverkan som meningsfull. Det torde vara väl känt att många
förtroendevalda i försäkringsnämnderna i dag upplever sin medverkan som
mindre betydelsefull, då frågor rörande kommunala bostadstillägg och
hustrutillägg, som i dag är nämndernas kompetensområde, är hårt lagligt
reglerade och ger föga utrymme för individuella ställningstaganden i flertalet
fall. Det finns emellertid en allmän strävan - uttalad av regering och riksdag att
beslutsfattandet bör decentraliseras såväl inom myndigheter som på
förtroendemannanivå. Det naturliga vore därför att tillvarata den lokala
organisation som finns i försäkringsnämnderna och utöka kompetensområdet
för dessa, om man verkligen önskar ett ökat förtroendemannainflytande.

Vi kan inte förstå att man inte närmare berört och analyserat den debatt
som under de senaste åren förts omkring pensionsdelegationerna. I den
debatten har ofta framhållits att lekmannen i alltför hög grad kommit att
styras av föredraganden, som besitter sådana kunskaper om lagen och dess
förarbeten, prejudicerande domar osv. att han helt kan styra besluten i
delegationerna.

Om man skall åstadkomma ett ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna
gäller inte bara att ordna detta formellt, utan det måste ske på
ett sådant sätt att förtroendemännen ges reella möjligheter att utöva
inflytandet.

Regeringens förslag - ett minskat förtroendemannainflytande

I propositionen föreslås en helt ny organisation för de förtroendevaldas
medverkan vid en försäkringskassas beslut om socialförsäkringsförmåner.
De nuvarande pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna - en i
varje kommun - föreslås ersättas med socialförsäkringsnämnder till det antal
regeringen bestämmer, ca 150 för hela riket. Regeringens förslag innebär ett
minskat förtroendemannainflytande. Socialförsäkringsnämnderna föreslås
besluta i ärenden, som i dag huvudsakligen tillhör pensionsdelegationemas
kompetensområde jämte sådana ärenden som i dag beslutas av försäkringsnämnderna.
Detta innebär ett visst ökat kompetensområde inom nämnden.
Alla kommuner i ett län kommer över huvud taget inte att bli representerade
i en socialförsäkringsnämnd. Detta har också uppmärksammats av regeringen,
som anser att det skulle vara värdefullt om någon av de landstingsvalda
ledamöterna i resp. nämnd har primärkommunal erfarenhet (s. 25 i propositionen).
Att betitla förslaget om en ändrad förtroendemannaorganisation till
”ett ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna” framstår närmast
som falsk varubeteckning.

Det räcker inte med en grundläggande information om lagstiftning och
praxis för att man skall kunna fatta relevanta beslut inom socialförsäkringsområdet.
I stället fordras det att kassorna i högre utsträckning än hittills
kontinuerligt utbildar de förtroendevalda. Samtidigt måste man beakta att
dessa, vid sidan av ordinarie arbete och mycket ofta även andra förtroendeuppdrag,
inte har erforderlig tid att skaffa sig nödvändiga kunskaper inom
alltför stora områden.

Vissa ärendeslag som föreslås till socialförsäkringsnämnderna innehåller

Mot. 1985/86:260

4

så få ärenden, att det måste anses som orealistiskt att alla förtroendevalda Mot. 1985/86:260
skall lära sig området. Det är omöjligt att under dessa förhållanden
upprätthålla erforderlig egen kompetens inom ärendeslaget.

Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen hävdar att utredningsförslaget
”tillstyrks med få undantag”. Flera av de ”tyngsta” försäkringskassorna
har avstyrkt förslaget eller uttryckt stor tveksamhet till utredningens alltför
snäva direktiv. Sådana kritiska remissinstanser är försäkringskassorna i
Stockholm, Östergötland, Jönköping, Göteborg, Jämtland, Värmland,

Örebro, Bohuslän, Älvsborg och Malmöhus. Därutöver är flera kassor, som
tillstyrker huvudprincipen, kritiska till centraliseringen och vill ha en nämnd i
varje kommun eller bestämma den geografiska indelningen själva (Uppsala,

Kronoberg, Malmö, Halland och Västerbotten). Detta är även uppfattningen
hos Försäkringsanställdas förbund. Flera kassor - liksom LO - har
understrukit nödvändigheten av att socialförsäkringsnämnderna bör få
specialisera sig på vissa ärendetyper (t. ex. kassorna i Södermanland,

Kronoberg, Malmö, Gävleborg, Västernorrland, Skaraborg och Blekinge)
trots att de i princip har tillstyrkt förslaget i övrigt. Regeringens förslag
medger specialisering endast i undantagsfall. Försäkringskasseförbundet
anser att ”den föreslagna organisatoriska lösningen utgör grunden för en
förnyelse och vidareutveckling av förtroendemannainflytandet i ett förslag,
som annars innebär att antalet förtroendevalda i försäkringskassorna minskat
jämfört med dagens förhållande”.

Vi anser att ett ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna bör
bygga på de lokala försäkringsnämnderna, som bör ges ett ökat kompetensområde.
Försöksverksamhet skulle med fördel kunna bedrivas i den
riktningen - inte minst som vissa län påbörjat ett aktiveringsarbete i
försäkringsnämnderna.

Vi avvisar således det föreliggande dåligt underbyggda förslaget.

Socialförsäkringsnämndernas sammansättning

Det är viktigt att förtroendevalda har insyn i och medbestämmanderätt i
försäkringskassornas verksamhet. Regeringen anser att de förtroendevaldas
medverkan är särskilt viktig i sådana ärenden ”där utgången har stor
betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörj ningssynpunkt och
där avgörandet inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömning”. Vi
anser snarare att de förtroendevalda skall utgöra allmänhetens insyn i
verksamheten och tillföra sund klokskap som ett komplement till tjänstemännens
mer ingående sakkunskap. De skall införa en granskning av det
enskilda ärendet utifrån andra referensramar än tjänstemännen. Utifrån
regeringens deklarerade stora tilltro till och krav på förtroendemannaorganet
inom alla grenar av socialförsäkringen är det anmärkningsvärt, att
läkarkompetensen inte längre bedöms som ett värdefullt inslag inom
nämnden. Läkare föreslås nämligen ej längre ingå som beslutsfattare i sin
egenskap av läkare, trots att utredningens förslag på denna punkt rönt
mycket stor kritik. Förslaget vittnar om liten kännedom om de reella
förhållandena i dagens pensionsdelegationer. Föredragande statsråd anser
att ”de ärenden som är beroende av medicinsk utredning skall vara så

noggrant och fullständigt belysta när de redovisas för de förtroendevalda, att Mot. 1985/86:260
det då i regel inte skall behövas tillgång till ytterligare medicinsk sakkunskap”.
I dag förekommer en fruktbärande dialog mellan förtroendevalda och
läkare i pensionsdelegationen. Det inträffar ganska ofta att förtroendemännen
får kompletterande svar på sina medicinska frågor vid pågående
sammanträde. För den förtroendevalda innebär således läkarmedverkan en
trygghet och ett mindre beroende av handläggande tjänsteman. Propositionens
förslag innebär att kompletterande utredningar och hörande av
förtroendeläkare måste till. Detta kommer att betyda längre väntetider för
de försäkrade, ökad belastning på förtroendeläkare och vårdapparat samt
ökade administrativa insatser vid förnyad delgivning osv. Därtill kommer att
tillgången på förtroendeläkare - särskilt inom specialområden - är dålig i
många län.

Den negativa syn på läkare som beslutsfattare i de föreslagna socialförsäkringsnämnderna,
som kommer till uttryck i propositionen, motsvaras aven så
mycket mer positiv tilltro till beslutskompetensen hos företrädare för
arbetsmarknadens parter. Mandatmässigt skall läkaren nämligen ersättas av
ytterligare en representant för arbetsmarknadens parter. Regeringen tycks
anse att representanter för fackliga organisationer är bättre skickade att göra
bedömningar i förtidspensions-, handikappersättnings- och arbetsskadeärenden
än läkarrepresentanten i nämnden. Inte mindre än tre av nämndens
sju ledamöter skall utgöras av arbetsmarknadsrepresentanter. Detta är
förvånansvärt, när allmänheten kräver ökad läkarmedverkan i försäkringskassans
beslut.

Vi avvisar förslaget med skärpa.

Kostnaderna är ej tillräckligt utredda

Socialförsäkringsnämnderna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari
1987 och de ändrade reglerna för omprövning av beslut den 1 januari 1988.

Därmed anses försäkringskassorna få tillräcklig tid för planering och
anpassning till den nya organisationen samt för utbildnings- och informationsinsatser.
Vi uttrycker vår stora tveksamhet till detta. Inte minst
utbildningen av de förtroendevalda kommer att bli en maktpåliggande
uppgift. Många nyvalda ledamöter kommer att ställas inför helt nya
bedömningsuppgifter i alla typer av socialförsäkringsärenden. Utbildningskravet
framstår särskilt stort genom att socialförsäkringsnämnderna endast i
undantagsfall tillåts specialisera sig på vissa ärendegrupper - något som
tjänstemännen av praktiska skäl tvingats göra. Utbildningsinsatserna kommer
att kräva stora ekonomiska och administrativa resurser - ett förhållande
som ej alls beaktats i propositionen.

Försäkringskassorna med sina besparingskrav torde i dag inte ha administrativ
beredskap att klara alla de praktiska problem som uppstår vid
inrättandet av regionala socialförsäkringsnämnder. Ett flertal föredragande
måste varje vecka delta i sammanträden på olika håll i länet. Detta kommer
att ta mycket tid i anspråk och reskostnaderna måste bli betydande. Sådana
praktiska problem är inte alls belysta, inte heller den stora administrativa
apparat och de merkostnader som utsändandet av alla handlingar kommer 6

att medföra.

Utredningen har bedömt kostnaderna för socialförsäkringsnämnderna till
ca 30 milj. kr., dvs. i stort sett samma kostnad som för de nuvarande
pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna. Enligt propositionen
kan ”de föreslagna ändringarna genomföras inom ramen för nuvarande
resurser för administrationen av den allmänna försäkringen”. Detsamma
anges gälla kostnaderna för information och utbildning.

Vi anser att bedömningen av kostnaderna är orealistisk och att den inte
föregåtts av tillräckligt djupgående utredning av de ekonomiska konsekvenserna
av förslagen. Vi avstyrker därför dessa.

Övrigt

Vi delar uppfattningen att de typer av ärenden, som föreslås enligt
propositionen, kan överföras till tjänstemannabeslut. Rättssäkerheten för
den enskilde tillgodoses genom möjligheten till omprövning i förtroendemannaorgan
och besvärsrätten.

Vi delar även uppfattningen att förtroendevalda inte skall ompröva sina
egna beslut, som i dag sker i pensionsdelegationer och försäkringsnämnder.
Omprövning enligt 20 kap. 10 a § AFL med möjlighet till ändring av
kvalificerade felaktigheten samt chefstjänstemans möjlighet att bedöma om
ett besvär över ett nämndbeslut bör föranleda ny prövning i nämnden
tillstyrks i princip. Dessa föreslagna förändringar kan dock genomföras med
nuvarande förtroendemannaorganisation med försäkringsnämnder och pensionsdelegationer.

Vi anser i likhet med propositionen att yrkesdomare i försäkringsrätter
skall ha genomgått juristutbildning och ha avlagt juris kandidatexamen eller
juristexamen.

Vad beträffar bedömningen av ärendebelastningen hos försäkringsrätterna
och försäkringsdomstolen ifrågasätter vi om inte regeringen är alltför
optimistisk i sina bedömningar. Måltillströmningen torde bli större än den
beräknade.

Mot. 1985/86:260

1** Riksdagen 1985186.3sami. Nr259-271

7

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen med avslag på proposition 1985/86:73 om ökat
förtroendemannainflytande i försäkringskassorna m. m. hos regeringen
begär nytt förslag i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1986

Nils Carlshamre (m)

Göran Ericsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Blenda Littmarck (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Göte Jonsson (m)

Görel Bohlin (m)

Siri Häggmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Gunnar Biörck (m)
i Värmdö

Ewy Möller (m)

Mot. 1985/86:260

8