Motion till riksdagen
1985/86:25

Björn Molin och Margitta Edgren
Datapolitik (prop. 1984/85:220)

Inledning

Folkpartiet anser att vi måste ta till vara de möjligheter som datatekniken ger
att sprida makt och inflytande samt till att ge medborgarna bättre information
och bättre service. Datateknik bör användas till att öka allmänhetens
insyn i och inflytande över myndigheterna och den politiska beslutsprocessen.

Den tekniska utvecklingen skall inte användas bara till att ge effektivare
produktion, utan också för att göra arbetsuppgifter mer innehållsrika. En
förutsättning för detta är att omläggningar i produktionsprocessen och
införande av ny teknik sker med löntagarnas aktiva medverkan och att
sociala aspekter finns med i planeringen. Datateknikens möjligheter till
distribution av information ger också goda möjligheter att förverkliga
liberala intressen. Den ger möjlighet att sprida makt och inflytande samt att
främja en vidgad demokratisk insyn i samhällslivet.

Datatekniken skapar nya möjligheter att förändra samhället. Dessa
möjligheter skall tas till vara för att ge samhällsmedborgarna förbättrad
service på en rad viktiga samhällsområden. Vidare skall möjligheterna till
decentralisering av samhällsfunktioner särskilt uppmärksammas.

I datasamhället - eller informationssamhället - skall ansvaret för omdömen
och beslut ligga på människor, inte på maskiner. Det ger bättre resultat,
bättre arbetsmiljö samt mänskligare och mer obyråkratiska organisationer.

Integritet

Med mänsklig integritet menar vi rätten till en privat och skyddad sektor i
våra liv. Integritet är i mycket fråga om att skydda den enskildes möjligheter
att bestämma över sitt eget liv och över de uppgifter som lagras om henne.
Vad man vill minska är andra människors makt att manipulera henne - vare
sig dessa andra är statliga myndigheter, företag, privata organisationer eller
andra enskilda individer. Inför stora byråkratier känner många människor
maktlöshet. Det är angeläget att möta en ökad datorisering med åtgärder för
att förstärka den enskildes rätt och möjligheter att själv reagera.

Uppgifter om varje svensk finns vid den här laget i en stor mängd olika
personregister. Det är inte bara myndigheter som registrerar folk. Det finns
personalregister, kundregister och kreditregister m. m. i företagen. De stora
organisationernas medlemsregister ligger på data.

Datalagen tillkom år 1973 med avsikt att skydda den enskilde mot Mot. 1985/86:25
missbruk av datalagrad personinformation.

Riksskatteverket har föreslagit ett tillägg till datalagen med innebörden att
alla dataregister skall utformas så att myndigheternas kontroll av företag och
deras kunder inte försvåras.

Vi anser att ett sådant tillägg skulle strida mot grundläggande utgångspunkter
för datalagen och motverka dess syfte. Folkpartiet motsätter sig ett
sådant tillägg.

Datalagrad personinformation skall användas enbart för de syften för vilka
den är insamlad.

Om någon person förvägras sin rätt eller råkar ut för obehag på grund av fel
i ett dataregister så skall hon enligt 23 § datalagen kunna få skadestånd. Det
ansågs nämligen när datalagen kom till, att skadeverkningarna, om personregister
innehåller oriktig uppgift, kan bli betydande genom den stora
spridning av uppgifter som datatekniken möjliggör och den särskilda tilltro
som datauppgifter ofta åtnjuter. Skadestånd skulle regelmässigt utgå även
förs. k. ideell skada, dvs. för lidande eller annan omständighet som inte är av
rent ekonomisk betydelse. Skadeståndsskyldigheten är vidare ”strikt”, dvs.
oberoende av om skadan vållats genom fel eller försummelse eller omständighet
som ingen rått över.

Dessa bestämmelser finns som nämnts redan i datalagen. En striktare
praxis bör emellertid tillämpas.

Rätten att kostnadsfritt få ett utdrag eller registerbesked enligt 10 §
datalagen är en mycket viktig bestämmelse som gör det möjligt för var och en
att kontrollera att registrerade uppgifter är riktiga. Emellertid ger utdragen
oftast ingen eller synnerligen torftig information om varför man finns eller
inte finns i ett visst register, för vilka ändamål registret används osv.

Informationsvärdet av ett registerutdrag är därför ofta obetydligt.

Känslan hos den som får ett sådant utdrag är ofta besvikelse och en
kvarstående oro eller obehagskänsla över att inte veta något om hur
uppgifterna används. Även om uppgifterna i sig är riktiga kan det vara fel att
personen alls är registrerad eller ej registrerad i ett register, eller kanske
borde registrerats med andra uppgifter. Den registrerade kan alltså inte alltid
med ledning av utdraget avgöra om registret är korrekt med avseende på
uppgifter om honom eller henne. Informationstorftigheten medför en icke
avsedd risk för rättsförlust.

Det är samtidigt viktigt att ändringar av betydelse för den enskilde i sådana
register som är känsliga ur integritetssynpunkt alltid meddelas den enskilde.

Med hänsyn till att tillämpningen av 10 § datalagen kostar de registeransvariga
stora belopp är det viktigt att utbytet blir så stort som möjligt.

Datainspektionen har i sin författning, DIFS 1982:2, av detta skäl fört in
ett råd enligt följande:

I registerbeskedet skall ingå den enskildes personuppgifter eller besked att
uppgifter inte finns. Flyttade ur det sammanhang där uppgifterna normalt
förekommer är de dock ej alltid särskilt upplysande. Det är därför lämpligt
att i registerbeskedet även ingår överskådlig och lättillgänglig information
om den registeransvariges ADB-verksamhet med beskrivning av dess
omfattning och av personregisters ändamål och användning. j

Detta råd följs ej alltid. En bestämmelse av motsvarande innebörd bör därför Mot. 1985/86:25
tas in i 10 § datalagen.

Samköming mellan register med personuppgifter, som vart och ett för sig
är mindre känsligt ur integritetssynpunkt, kan skapa kunskap om de berörda
individerna som är utomordentligt detaljerad och som kan vara starkt
integritetshotande. Samkörningar bör därför tillämpas med största försiktighet.
I princip bör en uppgift som är insamlad för ett ändamål inte användas på
annat sätt.

Varje samköming skall alltså prövas ytterst restriktivt. Skall samköming
ske bör det dessutom vara klarlagt:

- när, hur, var och av vem uppgifterna ursprungligen samlades in

- vilka felrättningsrutiner som finns

- hur man avser meddela de berörda varifrån uppgifterna om dem har
hämtats, och på vilket sätt beslut kan överklagas. Resultat av samkörningar
bör inte användas som underlag för beslut förrän den som det angår har
blivit informerad och haft möjlighet svara eller ge synpunkter.

Riskerna för den enskildes integritet är särskilt påtagliga i samband med

dataanvändning inom sjukvården. Som ett exempel väckte det stor uppståndelse
när det visade sig att socialstyrelsen ansåg sig behöva föra ett centralt
register över alla mödrar, omfattande de mest intima uppgifter och identifierat
med mödrarnas personnummer. Socialstyrelsen svarar inte för någon
vård och för statistik och planeringsändamål behövs inga personnummer,
menade kritiker. Men styrelsen svarade att man var tvungen hålla personregister
bl. a. för att kunna nå var och en av mammorna i de fall man upptäckte
missbildningar, som kanske förorsakats av viss medicinering.

Hur ofta måste man kunna nå enstaka mödrar för att t. ex. upplysa eller
varna den som är i farozonen för att få ett missbildat barn? Att döma av
erfarenheter från neurosedynkatastrofen är det i vart fall mer än 20 år sedan
sist. För att kunna föra statistiken krävs identifikation, men vi behöver inte
använda personnummer. Till socialstyrelsen kan mödrauppgifter rapporteras
identifierade på journalnummer. Alla andra identifierande uppgifter
(namn och adress) kan tas bort.

Föder en mor ett andra barn rapporteras det in på samma journalnummer
så att uppgifterna kan kopplas till ”rätt” mor. Vid de sällsynta tillfällen då
styrelsen måste kunna nå en viss mor kan man gå till den klinik eller
vårdcentral där journalen finns.

Samma princip kan användas t. ex. för att rapportera patientuppgifter och
diagnoser från barnpsykiatriska kliniker till landstingens centrala system. Då
kanske vi kan slippa den absurda situationen att föräldrar, enbart av rädsla
för vad dataregistreringen av deras barn skall föra med sig i framtiden, avstår
från att söka vård.

Socialstyrelsen arbetar för närvarande med ett centralt slutenvårdsregister,
där en stor mängd känslig information samlas, och där samköming skall
göras med andra personnummerbaserade register. Samtidigt utreds frågan
om i vilken omfattning personnummer bör användas i dataregister av dataoch
offentlighetskommittén (DOK).

Folkpartiet arbetar sedan länge på att minska onödig användning av
personnummer och stärka den enskildes integritet. Vi anser därför att 13

arbetet med socialstyrelsens slutenvårdsregister bör upphöra i avvaktan på Mot. 1985/86:25
DOK:s förslag.

Det är också viktigt att notera att kontrollen av anställda på en arbetsplats,
samt av de anställdas prestationer, med datateknikens hjälp kan utgöra hot
mot den personliga integriteten. Svenska Metallindustriarbetareförbundet
har i en skrivelse av den 13 mars 1985 särskilt pekat på detta. Det är
uppenbart att forsknings- och utvecklingsarbete bör främjas samt olika typer
av erfarenhetsinsamling bör stödjas om hur den personliga integriteten kan
skyddas på arbetsplatserna.

Offentlighet

Offentlighetsprincipen ger varje människa som så önskar rätt att ta del av
statliga, landstingskommunala och kommunala handlingar. Denna grundlagsfästa
rätt är ett omistligt inslag i vår demokrati.

Hittills har i stort sett alla offentliga dokument funnits utskrivna och
tillgängliga på papper. Varje medborgare har kunnat besöka en myndighet
och där ta del av för denne intressanta handlingar. För en rimlig kostnad har
det också i de flesta fall gått att få en kopia av handlingen.

Nu håller emellertid situationen på att genomgripande förändras. Fler och
fler handlingar finns tillgängliga endast på data. Specialkunskap krävs för att
kunna ta del av dem. Det händer att utdrag på papper beläggs med rätt höga
kostnader.

Data- och offentlighetskommittén har enligt sina direktiv att bl. a. utreda
offentlighetsprincipens tillämpning på s. k. ADB-upptagningar. Folkpartiet
anser att medborgares rätt till insyn enligt offentlighetsprincipen inte får
begränsas eller försvåras av föregivna tekniska omständigheter.

Datoriseringen innebär inte bara faror utan också möjligheter när det
gäller tillgängligheten av offentliga handlingar. Hittills har det varit nödvändigt
för den enskilde att uppsöka en myndighet när hon vill ta del av en
handling. För många har detta kunnat vara ett svåröverstigligt hinder.

Datatekniken öppnar emellertid möjlighet för envar att från t. ex.
bibliotek eller från terminal i hemmet få information om, och även tillgång
till, offentliga dokument. Detta innebär väsentligen att det först i och med
datateknikens genombrott är möjligt att verkligen leva upp till offentlighetsprincipens
anda. Myndigheterna skall organisera sin datahantering och sina
databaser så att dessa möjligheter kan förverkligas. I detta sammanhang är
det också önskvärt att myndigheter fullödigt informerar om hur aktuella
system fungerar, vilken information som är offentlig och vilken som är
sekretessbelagd osv.

Denna ökade informationstillgänglighet är dock inte enbart av godo för
den enskilde. I offentliga dokument finns många gånger uppgifter av
integritetskänslig natur om enskilda människor. Samtidigt som det är
önskvärt att använda datatekniken för att öka medborgarnas insyn i olika
myndigheters förehavanden, måste hänsyn tas till enskilda individers behov
av integritetsskydd. Därför är det nödvändigt att samtidigt öka tillgängligheten
för sådant material som är offentligt och skärpa sekretessen för uppgifter
som är av integritetskänslig natur. Denna avvägning blir i många fall svår att 14

göra, men den är nödvändig. Självfallet är det en utgångspunkt att
insamlingen av uppgifter begränsas så mycket som möjligt.

Sårbarhet

Samhällets sårbarhet som följd av datorisering måste uppmärksammas.
Bl. a. inom offentlig förvaltning och inom livsmedelsdistributionen kan
störningar i vitala datasystem medföra allvarliga skador för samhället.

Det är förvånande att regeringen inte i aktuella propositioner vidtar
åtgärder för att komma till rätta med krisplaneringen inom dataområdet.

Våra myndigheter bör åläggas att upprätta och aktuellthålla katastrofplaner,
med syftning på känsligheten hos myndigheternas datasystem för
störningar av olika slag. I planerna bör framgå vilka - manuella eller
automatiska - reservfunktioner som kan inkopplas om ordinarie datasystem
skulle bringas ur funktion. Planerna bör sekretessbeläggas.

I detta sammanhang aktualiseras behovet att redan från tillfället då man
skapar ett datasystem ta hänsyn till risker för kommande missbruk eller
oavsiktlig skada. Använda metoder för systemering bör uppmärksamma
detta.

I proposition 1984/85:220 understryks att sårbarhetsberedningen avses
avsluta sitt arbete under år 1985. Det föreslås att uppmärksamheten på
offentliga datasystems sårbarhet handhas av statskontoret, medan den
enskilda sektorns, och därmed totalförsvarets, sårbarhetsfrågor lämnas
därhän.

Det material - rapporter, seminarier m.m. - om metoder, risker och
konsekvenser i samband med en ökande sårbarhet, som sårbarhetsberedningen
producerat, har av många uppfattats som värdefullt. SÅRB har visat
på det lämpliga i ett samlat grepp över viktiga delar av sårbarhetsfrågorna. I
många stycken är det likartade problem som skall lösas i myndigheter och
företag, i fred och kriser, vid olyckor, databrott och sabotage. Gemensamma
metodproblem finns.

Folkpartiet anser att sårbarhetsfrågorna bör hanteras på ett sådant sätt att
möjligheterna att ta hänsyn till gemensamma intressen för olika parter i
samhället inte försvåras. Det hittillsvarande erfarenhetsinhämtandet och
samordningen av kunnande på området har varit av stort värde.

Frågorna om framtida organisation av sårbarhetsfrågornas handläggning
bör ånyo övervägas. Tills rimliga förslag härom producerats bör sårbarhetsberedningen
kunna fortsätta sin verksamhet.

Det finns härförutom särskild anledning att uttrycka oro över dagens låga
tillförlitlighet i telenätet. I krislägen skulle otvivelaktigt förödande kommunikationssvårigheter
snabbt kunna uppträda. Snara åtgärder måste vidtas för
att förbättra situationen. Ett annat exempel gäller postverket som beställde
en heltäckande kartläggning av Sveriges transportsystem vilket kunde
riskeras utnyttjas av utländska militära intressen.

Mot. 1985/86:25

15

Forskning

Mot. 1985/86:25

Den komplettering av det nationella mikroelektroniska programmet, NMP,
som riksdagen begärt till 1984/85, har inte presenterats. Det avsåg program
för forskning inom bl. a.

- systemteknik,

- informationsteknologins användning.

Det programförslag som STU m. fl. myndigheter presenterat under 1984,
benämnt Svensk informationsteknologi - utgångsläge och underlag för ett
nationellt program, utgör en värdefull plattform för förslag på området. Det
är beklagligt att åtgärdsförslag från berörda departement ännu inte föreligger.
Detta har lett till att viktiga forskningsprojekt för innevarande budgetår
inte kunnat förverkligas.

Kunskapsutveckling inom informationsteknologin är fundamental även
för utvecklingen inom många andra områden. Viktiga delar av vår industriella
och sociala utveckling beror på vilka möjligheter som här kan
framarbetas. Internationella jämförelser visar på den dominerande betydelse
som de flesta andra länder fäster vid åtgärder på detta forskningsfält.

Det är viktigt att svensk informationsteknologisk forskning vidareförs,
genom att nya resurser tillförs berörda forskningsområden. I detta sammanhang
bör man utgå från en utvärdering av NMP-programmet.

Utan preciseringar från berörda departement är det för närvarande
emellertid inte möjligt att närmare avgöra inriktningen på de erforderliga
satsningarna.

Större tillämpningsprojekt

De samlade effekterna av mer omfattande telekommunikationstillämpningar
är numera ofta stora. De griper in på många områden. Industriella
organisatoriska, sociala, regionala och kulturella konsekvenser kan bli
betydande. Ett antal kvalificerade demonstrationsprojekt i full skala bör
därför genomföras, med tonvikt på erfarenhetsinsamling och konsekvensanalys
kring bl. a. tillämpad tvåvägskommunikation. Berörda tillämpningsområden
kan t. ex. vara:

- distribuerad utbildning till arbetsplatser,

- fjärrarbete (inkl. arbete från s. k. distribuerade kontor),

- datorstyrd konsumentupplysning, med t. ex. användning av nya betalkort
m. m.

Projekt av denna typ måste i första hand bygga på en kraftfull industriell
medverkan kompletterad med lämplig universitetsanknytning med medel
från forskningsråd. Televerket bör medverka genom att ställa lämpliga
telekommunikationsresurser till verksamhetens förfogande.

Tillämpningsprojekt där privata intressen dominerar organiseras naturligen
av berörda industriella organisationer och företag, med forsknings- och
utvecklingsbidrag från Styrelsen för teknisk utveckling och arbetarskyddsfonden.
Projekt av särskilt intresse för den offentliga sektorn kan organiseras
av statskontoret och STU, i samverkan med kommuner, privat industri och
övriga forskningsorgan.

Informationsteknologi och handikapp

Mot. 1985/86:25

Modern informationsteknologi ger en utomordentlig möjlighet att överbrygga
många typer av handikapp. De färdigheter som med lämplig datateknik
kan inövas kan för personer med besvärande handikapp innebära att
revolutionerande möjligheter till naturligare levnadsformeroch intensifierad
mänsklig kontakt öppnar sig.

Bland viktiga tekniska möjligheter på dessa områden kan nämnas nya
motoriska hjälpmedel, utrustningar för syntetiskt tal samt vokal inmatning
direkt till datorer. Vidare finns bl. a. bildförstorande terminaler som enkelt
kan kopplas samman i telekonferenser m. m. Radio och TV kan även
användas i nya former. Här kan bl. a. noteras de inledda försöken med direkt
radiodistribution av morgontidningar till synskadade.

Den uppmärksamhet som svensk industri visat och visar dessa områden
antyder att även intressanta marknader finns här. Det är viktigt för
internationellt små länder som Sverige att utnyttja sådana möjligheter
samtidigt som betydande sociala insatser kan göras. Starka medmänskliga
skäl talar alltså för att hög prioritet ges åt satsningar på informationsteknik
för handikappade.

Datorstödd konsumentupplysning

På en marknad där allt fler leverantörer presenterar sina produkter blir det
allt svårare för den enskilde konsumenten att orientera sig, att skaffa sig
kvalificerad varuinformation m. m. som bas för köpbeslut. Den sakkunskap
som ofta krävs, t. ex. vid inköp av kapitalvaror, blir allt djupare. En följd är
att allt fler köp sker utan önskvärd kunskapsbakgrund.

Rådgivning om marknadens utbud blir i detta sammanhang allt viktigare.
Jämförande tester och separat provning producerar resultatinformation som
ofta inte når ut till konsumenterna. Med bl. a. videotex och text-TV,
kompletterat med s. k. teleprogramvara, kan viktig jämförande information
om varor och tjänster ställas till många konsumenters disposition. Varu- och
tjänsteförteckningar med produktinformation bör därför sammanställas i
videotex och liknande databasformer.

Konsumentverket bör få i uppdrag att närmare överväga hur videotex
m.m. kan användas för teledistribuerad varuinformation direkt till konsumenten.

Upphovsrätt

Frågorna om hantering av upphovsrättsligt skyddade verk i databas- och
datakommunikationssystem - inkl. datorprogram - har på senare tid blivit
allt viktigare. De berör själva hjärtat i informationsålderns innovationsverksamhet.
Kan inte adekvat upphovsskydd konstrueras för datoriserade verk,
så hämmas själva innovationskraften, motivationen till kreativitet på dataområdet.

Stort intresse måste riktas åt det arbete som bedrivs inom upphovsrättsutredningen.

Utbildning

Mot. 1985/86:25

I proposition 1984/85:220 ges en övergripande genomgång av de åtgärder på
datautbildningsområdet som för närvarande görs.

Folkpartiet anser att insatser för breddat kunnande på dataområdet är
bland det viktigaste som dagens datapolitik bör omfatta. Särskilt är det
motiverat att komplettera utbildningsmöjligheterna på grundskola, gymnasieskola
och högskola med förbättrade möjligheter för vuxenutbildningen.

Bristen på välutbildad personal för de erforderliga lärarinsatserna är en
besvärande flaskhals i systemet. Dagens situation kan i detta avseende inte
betecknas som annat än krisartad. Här bör i ökande grad samverkan med
industrins redan tämligen omfattande utbildningsinsatser genomföras. Särskilt
kraftfulla åtgärder behöver här sättas in.

Samtidigt måste konstateras att industrins utbildningsinsatser inte alltid är
de bästa för skolväsendets personal. Metodiska och pedagogiska frågor i
samband med datorutnyttjandet måste ges mycket större vikt. Oerhört
väsentligt är att grundläggande kunskaper inte kastas ut. Datorn får komma
in som en extra resurs ovanpå grundkunskaperna. Omdömesförmåga och
rimlighetsbedömning är särskilt viktiga.

En försöksverksamhet med breddutbildning av 8 000 korttidsutbildade
pågår. Enligt proposition 1984/85:220 har en arbetsgrupp tillkallats inom
utbildningsdepartementet, med syfte att arbeta fram underlag för handlingsprogram
för framtida utbildningsinsatser. Vidare presenterar datadelegationen
inom kort en rapport om ”bred datautbildning”. Underlag finns med
andra ord för vidgade satsningar på breddutbildning.

UHÄ arbetar sedan maj 1984 på en samlad ADB-strategi för högskolan.
IVA kartlägger behovet av åtgärder för att säkerställa tillgången till
kvalificerade tekniker för industrin.

I proposition 1984/85:220 anges att regeringen har förhoppningen att
arbetsmarknadens parter skall finna det motiverat att använda medel ur de
s. k. förnyelsefonderna för korttidsutbildning på dataområdet i företag som
har tillgång till sådana medel.

Folkpartiet har varit starkt negativt till tillkomsten av förnyelsefonder. Vi
anser att företagsledningar i vinstgivande företag själva bör kunna disponera
över sina vinster i den ordning som från fall till fall bedöms lämplig. När nu
emellertid regeringen förverkligat förnyelsefonderna, bör finansiering därifrån
av åtgärder för vidgad datautbildning kunna anses som rimlig i det
uppkomna läget.

Som grundprincip inom datautbildningsområdet bör gälla att åtgärderna
bör ha en generell karaktär.

Särskilt bör uppmärksammas utbildningsåtgärder som riktar sig till
lågutbildade kvinnor.

För att i någon mån ge flickorna likvärdiga möjligheter med pojkarna bör
datorstugor för flickor finnas i skolorna på ferietid då utrustningen i skolan
annars står outnyttjad. Utbildningsinnehållet bör då ta upp ämnen som
intresserar flickorna. Insatsen bör rikta sig till så låg ålder som möjligt. Den
manliga dominansen bland lärare inom dataområdet måste också brytas.

18

Teknikupphandling

Mot. 1985/86:25

I proposition 220 presenteras vissa tankar om intensifierad upphandling av
bl. a. programvaror för skoldatorer och för de s. k. basdatorer som avses bli
använda i förvaltningen.

Det är enligt vår mening viktigt att hålla i minnet att teknikupphandling
bör användas i situationer där marknaden ej fungerar. Teknikupphandling är
ett sätt att komplettera marknadsutvecklingen. Vidare bör teknikupphandling
undvikas på områden där den tekniska utvecklingen är så snabb att med
teknikupphandling utvecklade produkter visar sig föråldrade och marknadsfrämmande
redan när de presenteras. Själva den administrativa teknikupphandlingsprocessen
är nämligen tidskrävande, ofta mer tidskrävande än när
utvecklande och producerande företag själva har ansvaret.

Grundläggande administrativa programvaror för generella basdatorer
finns tillgängliga på marknaden och kräver i de flesta fall inga speciella
åtgärder av teknikupphandlingsnatur.

Omorganisation av offentliga organ

Enligt proposition 1984/85:225 föreslås DAFA bli överförd till aktiebolagsform.
Avsikten är bl. a. att förbättra möjligheterna för DAFA att bredda och
utveckla sin verksamhet.

Det är viktigt att DAFA frikopplas från myndighetsuppgifter så att man
kan arbeta på marknadens villkor. Vad gäller samverkan med Statskonsult
AB måste fortsättningsvis rena marknadsprinciper uppmärksammas.
Offentliga och privata institutioner och företag som kan bli kunder åt DAFA
och Statskonsult bör tydligt informeras om att dessa båda företag nu arbetar
fristående från varandra och på marknadens villkor.

I proposition 225 anges att ”monopolregistret” SPAR även fortsättningsvis
bör drivas av DAFA vad gäller drift, produktion, underhåll och
marknadsföring. Det är enligt vår mening viktigt att notera att när DAFA
ombildas till aktiebolag, blir det naturligt för SPAR:s huvudman att söka
organisera det praktiska ansvaret för SPAR enligt principen ”stabil bearbetning
till lägsta kostnad”.

Om inte DAFA kan hävda sig på marknaden bör andra driftsformer för
SPAR övervägas.

Enligt proposition 225 föreslås inrättandet av en ny myndighet - en nämnd
- i anslutning till statskontoret, med huvudmannaansvar för SPAR. Det
hänvisas emellertid till att data- och offentlighetskommittén för närvarande
bereder nära berörda frågor.

Till dess DOK avslutat sitt arbete bör permanenta organisationsförslag i
detta sammanhang hållas vid en miniminivå.

Riksdagen har i olika omgångar fattat beslut om hur statsförvaltningens
ADB-användning skall inriktas. Det har skett främst genom regler för
systemutveckling och upphandling. I praktiken kan det dock vara svårt att få
ett rationellt utnyttjande av ADB om myndigheternas kompetens på
området är för låg.

Statskontoret svarar för statens upphandling av datautrustning och skall

stödja myndigheterna med råd i datafrågor. Numera är det fritt för Mot. 1985/86:25

myndigheter att själva anskaffa mindre datorer. Statskontoret har genom

avropsavtal med leverantörer av ofta förekommande utrustning kunnat få

fram goda ekonomiska villkor och - kanske ännu viktigare - kunnat påverka

prestanda genom att ange kravspecifikationer.

Problemet för en myndighet att välja rätt ADB-nivå är ofta att man saknar
tillräcklig kunskap. Och statskontorets kapacitet för att hjälpa myndigheterna
är begränsad. Både statskontoret och enskilda myndigheter har tydliga
svårigheter att rekrytera och behålla ADB-personal. Det hänger självfallet
samman med den mycket stora efterfrågan i hela samhället på sådan
personal. Och staten har inte kunnat erbjuda lönevillkor och arbetsförhållanden
som känts tillräckligt attraktiva.

Den långsiktiga lösningen ligger självfallet i en sådan ökad utbildning att
samhällets behov av ADB-kompetens kan tillgodoses. För att undvika att
statlig verksamhet får mycket allvarliga kompetensluckor är det nödvändigt
att kunna erbjuda bättre villkor för efterfrågade specialister.

Det vore ytterst allvarligt om brist på kompetens leder till starkt
oekonomiska ADB-Iösningar på myndigheterna genom fel systemval.

I proposition 225 föreslås vidare att statskontoret i samarbete med
delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI) bör
ges i uppdrag att göra en översyn av möjligheterna att bättre utnyttja de
statliga dataregister som ”har karaktären av informationsdatabaser”.

I detta sammanhang bör relationerna mellan STU och DFI uppmärksammas.
STU har bl. a. ansvar för forskning och utveckling av metoder och
produkter på informationsbehandlingsområdet som nära berör det för DFI
ovan berörda området. DFI:s ansvarsområde i dessa sammanhang är
knappast väldefinierat. Det finns anledning att närmare penetrera gränsdragningen
mellan STU och DFI. En analys kan mycket väl visa på fördelar
av att sammanföra båda myndigheterna till en enda. Sådana tänkbara
fördelar kan vara både av administrativ art och rent kostnadsmässiga.

Telepolitiken

I anslutning till folkpartiets motion 1984/85:1374 samt till den för fp, c och m
gemensamma telemotionen 1984/85:3131 finns här anledning upprepa erforderliga
förändringar av dagens telepolitik. Detta innebär:

- frisläppning av legala monopol på modemer, växlar samt tjänster på hyrda
teleledningar,

- frikoppling av televerkets myndighetsuppgifter från dess marknadsaktiviteter,

- successiv privatisering av därvid uppkomna telemarknadssegment,

- tydlig avgränsning av den forskning som televerket bör ägna sig åt,

- omedelbar överföring av Teli till bolagsform.

För närmare motiveringar kring dessa förslag hänvisas till de nyss nämnda
motionerna.

På senare år har skoldatorn Compis kommit att ta en stor del av
marknaden. Tillverkningen sker i televerket närstående företag. Servicenät

20

över landet byggs nu upp för skoldatorn och är knutet till de lokala
telekontoren. Detta är ett exempel på att ett statligt monopolföretag får ett
alltför stort inflytande.

Datadelegationen

I proposition 220 föreslås att datadelegationen avslutar sitt arbete och ersätts
av dels en ministergrupp, dels en utanför berörda departement sig befinnande
referensgrupp, med representanter för den politiska oppositionen,
fackförbund, övriga organisationer m.m.

Uppenbarligen avses den föreslagna referensgruppen vara ett forum för
utbyte av allmän information i aktuella datapolitiska frågor, utan faktisk
möjlighet att påverka den förda politiken. Det är sannolikt att berörda
partier och organisationer skulle känna sig mer motiverade av att delta i
arbetet och närvara vid gruppmöten m.m., om den aktuella gruppen hade
mandat att analysera vissa övergripande datafrågor och att därvid förse den
avsedda ministergruppen med material. Referensgruppen skulle då få en
aktiv och inte en passiv roll att spela.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpning av datalagen för att åstadkomma ett
förbättrat skydd för den personliga integriteten,

2. att riksdagen beslutar att socialstyrelsens arbete på ett centralt
slutenvårdsregister bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och därmed dataoch
offentlighetskommittén till känna vad i motionen anförts om
vidgad tillgång till offentlig information, med särskild uppmärksamhet
på integritetskänsliga och sekretessbelagda uppgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av förslag till vidgad forskning inom
informationsbehandlingsområdet samt rörande större tillämpningsprojekt
inom teleområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsningar på informationsteknik för handikappade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om breddutbildning inom dataområdet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att välja de områden där teknikupphandling
bör utnyttjas,

Mot. 1985/86:25

21

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1985/86:25
motionen anförts om behovet av åtskillnad mellan televerkets myndighets-
och marknadsmässiga verksamhet.

Stockholm den 7 oktober 1985

Björn Molin (fp) Margitta Edgren (fp)

22

■

*

gotMi Stockholm 1985 83336