Motion till riksdagen
1985/86:24

Sivert Andersson
Datapolitik (prop. 1984/85:220)

Historiskt sett har arbetstagarnas integritet varit svag. Den är inskränkt
redan i ordinära industriarbeten. Övervakning och kontroll har varit och är
inom industrin en del av företagets organisation och har ofta inneburit att
produktionssystemen inte kunnat tillvarata de anställdas förmåga, kunskap
och erfarenhet. Genom den arbetsrättsliga lagstiftningen har de anställda fått
möjlighet att genom sina organisationer arbeta med och påverka frågor som
rör arbetets organisation och innehåll. Därvid har frågor som helheten i
arbetsuppgifterna, självständighet och medbestämmande i arbetet varit
viktiga.

En viss övervakning och kontroll har accepterats som en nödvändighet i
många arbeten. I alla tider har emellertid de anställda protesterat och vänt sig
mot en alltför närgången övervakning och kontroll.

Med datatekniken införs alltmer avancerade övervakningssystem med
syfte att fånga upp störningar i produktionen. Ibland innebär kontrollsystemen
utomordentligt närgångna analyser av individernas arbete och spilltider.
Kontrollen av de anställda blir obönhörlig och ovillkorlig. Det kan röra sig
om rapporteringssystem där toalettbesök, närgångna prestationsmätningar,
samtal med arbetskamrat o. d. registreras. Datatekniken används också
alltmer i olika ackordslönesystern där den anställdes möjlighet att hävda sig i
diskussioner om databaserade ackordsunderlag blir en omöjlighet. Olika
system med passage- och identitetskontroll gör att den enskilde individens
frihet beskärs ytterligare.

Företagen inför allt fler system av övervakningskaraktär som innebär
inskränkningar i individernas integritet. Den här utvecklingen innebär stora
svårigheter för de fackliga organisationerna eftersom stora svårigheter
föreligger att med nuvarande regelsystem stoppa system som kränker
medlemmarnas integritet.

För att trygga de fackliga organisationernas möjlighet till inflytande och
insyn över företagens dataanvändning i arbetslivet krävs en förstärkt
lagstiftning.

Eftersom datalagen är en allmän lagstiftning som huvudsakligen reglerar
den enskilde individens skydd mot registeranvändaren kan det vara främmande
att i denna lagstiftning införa specialregler som rör arbetsmarknaden.

Det finns ett växande behov av inflytande över andra former av dataanvändning
än personregister. Dessutom krävs inte tillstånd enligt datalagen
för många av de personregister som används i företagen - en licens för
registeranvändaren är tillräcklig.

Det bör därför prövas om inte en särskild lag om dataanvändning i
arbetslivet (DAL) bör införas som alternativ till en utbyggd datalag. Skälet
till att detta bör prövas är den svårighet det måste vara att i datalagen reglera
dessa frågor. En sådan särskild datalag, DAL, bör omfatta frågor som:

- tillämpningen av alla dataregister i arbetslivet,

- den kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationens rätt att företräda
medlemmarnas intressen både vad det gäller personregister och andra
register,

- villkor bör införas som innebär att avtal skall träffas med de fackliga
organisationerna som förutsättning för införande av dataregister.

Andra frågor som bör tas upp i DAL är produktansvar, utbildning,

sanktioner m. m.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en
snabb lagreglering av dataanvändningen i arbetslivet.

Stockholm den 7 oktober 1985
Sivert Andersson (s)

Mot. 1985/86:24

10