Motion till riksdagen
1985/86:21

PerUnckelm. fl.
Den statliga personalpolitiken (prop. 1984/85:219)

Skolan måste kunna ge varje elev de grundläggande kunskaper och
färdigheter som behövs för en positiv framtid. Alla elever har utvecklingsbara
anlag. Det är skolans skyldighet att ta till vara och utveckla det som är
unikt hos var och en.

Skolan har tillsammans med föräldrarna ansvar för de värderingar som
överförs till de uppväxande generationerna. Att lära eleverna respekt för
kunskap och kompetens är av särskild betydelse. I detta ligger bl. a. att
förmedla insikten om att det krävs god kunskap för analys och kritiskt
tänkande. Likaså är kunskap i de enskilda ämnena en förutsättning för
överblick och ”tvärvetenskapliga” områdesstudier.

Många faktorer i skolarbetet avgör tillsammans om skolans mål att ge
kunskap åt alla nås.

Lärarens skicklighet och kompetens har särskilt stor betydelse. Lärarskicklighet
i sin tur handlar inte först och främst om den ena eller andra
pedagogiska metoden. Grunden utgörs av lärarens egen hållning gentemot
kravet på kunskaper, lärarens kunskaper i de ämnen han/hon undervisar i
samt förmåga att förmedla detta till eleverna. Lärarens attityd och uppträdande
bildar mönster för eleverna.

Regeringens förslag

Regeringens förslag om den statliga personalpolitiken har som grundtema att
skicklighet skall ges större tyngd vid tjänstetillsättningar. Denna, som vi
anser, riktiga målsättning kommer emellertid inte att kunna förverkligas med
de förslag som presenterats beträffande lärartillsättningen.

Det är inkonsekvent av regeringen att föreslå att den tregradiga betygsskalan
för de ämnesteoretiska delarna av lärarutbildningen skall ersättas med en
tvågradig skala. Därmed tas ett av de viktigaste instrumenten för bedömning
av just skicklighet bort. Möjligheten att få tillgodoräkna sig kvalitetsbetyg är
särskilt betydelsefull då läraren söker sina första tjänster.

Effekterna av förslaget kan belysas med följande exempel:

Två lärare har avlagt ämneslärarexamen på den historisk-samhällsvetenskapliga
ämneslärarlinjen. Den ene läraren har i den ämnesteoretiska delen
av utbildningen idel betyget ”väl godkänd” (spetsar) på de sex kurserna. Den
andre har inget sådant betyg utan endast sex godkända betyg. Enligt
nuvarande regler för poängmässig meritvärdering får läraren med spetsar nio

meritpoäng mer än den som endast har godkända betyg. Om kvalitetsbetygen
försvinner, blir det ingen skillnad i meritpoäng mellan de sökande.
Meritpoängen blir lika trots de stora skillnaderna vad gäller kunskaper i de
ämnen som tjänsten omfattar.

Den negativa inställningen till kvalitetsbetyg är också inkonsekvent med
tanke på att fortbildning, dvs. fortsatta studier, enligt regeringsförslaget skall
ges meritpoäng. I båda fallen-förlängda studier resp. kvalitetsbetyg-rör det
sig om att läraren har kunskaper utöver dem som krävs som ett minimum för
behörighet till tjänsten.

Om kvalitetsbetygen tas bort blir fortbildning och vidareutbildning
utslagsgivande för graden av skicklighet. I realiteten är det emellertid inte
läraren själv som avgör om han eller hon skall genomgå fort- och vidareutbildning.
Skolstyrelsen fattar beslut om vilka lärare som skall få möjlighet att
studera med helt eller delvis bibehållen lön. Styrelsen är då skyldig att pröva
om de studier läraren vill ägna sig åt är ”synnerligen betydelsefulla” eller
”angelägna” från tjänstesynpunkt. Därmed avgör skolstyrelsen också vad
studierna skall få omfatta.

Den enskilde läraren kan följaktligen göra mycket lite för att själv
förbättra det som i den sammanlagda poängberäkningen skall utgöra
skicklighet. Förtjänstdelen, dvs. tidigare lärartjänstgöring, kommer därmed
att få en större tyngd än vad regeringen vill påskina.

Meritutredningen föreslog att för de tre till fem sökande som har den
högsta meritpoängen skall kompletterande information vägas in vid det
slutliga avgörandet. Informationen skulle gälla ”visad lämplighet för läraryrket
och pedagogisk förmåga”.

Regeringen tar avstånd från detta förslag som generell metod. Däremot
vill regeringen öppna fler möjligheter till kompletterande bedömningar.
Man säger att det finns skäl för att ”ibland” göra bedömningar som
kompletterar den poängmässiga bedömningen.

Vagheten i vad som skall förstås med ”ibland” är enligt vår mening
oroande. Det enda som klart anges i regeringsförslaget är att i de fall sådana
kompletteringar skall utgöra grund för tillsättningen, skall detta också
framgå vid utlysandet av tjänsten.

Vad gäller arten av dessa kompletterande upplysningar utgår regeringen
från förhållandena vid skolenheten. Som exempel på olika ”skäl” till att
komplettera den poängmässiga meritvärderingen nämns att arbetssättet i
skolan kan kräva ”vissa egenskaper” hos läraren eller att denne är
”intresserad av ett visst sätt att arbeta”.

Ett sådant system öppnar för tjänstetillsättningar där annat än fasta
meriter tillåts fälla utslaget. Avgörande kan i stället bli i vilken mån den
sökande har samma uppfattning och åsikter som arbetsgivaren. Utrymmet
för politiserade tjänstetillsättningar blir därmed stort.

En sådan tillsättningsordning kan också bli ett verkningsfullt instrument
för dem som vill förändra ämnenas ställning i skolan. Regeringen skriver:
”Arbetssättet i skolan kan vara sådant att en nyanställd lärare behöver

( ) vara intresserad av ett visst sätt att arbeta för att verksamheten vid

skolan skall kunna utvecklas i den riktning som angivits i skolans lokala
arbetsplan.” Har blockundervisning genomdrivits på en skola vore det

Mot. 1985/86:21

17

förvånande om inte arbetsgivaren vid nyrekrytering försökte hitta lärare som Mot. 1985/86:21
är intresserade av att undervisa ämnesövergripande. Den som vill undervisa i
varje ämne för sig gore sig icke besvär!

Socialdemokraternas avsikter vad gäller ämnesövergripande undervisning
är entydiga. I sin motion (1978/79:2606) med anledning av den nya
läroplanen för grundskolan säger man:

”Det måste klart slås fast att blocken samhällsorientering respektive
naturorientering inte får sönderfalla i sina separata ämnesdelar.”

På en konferens för socialdemokratiska skolpolitiker år 1982 sade Bengt
Göransson apropå blockbetygen:

”Därför kommer vi mycket klart att säga ifrån att vi under en övergångstid
kommer att sätta betyg i de ämnen man undervisar i, men att arbetet med
integrationen bedrivs med största energi.”

Den nu föreslagna ordningen för lärartillsättningen kommer att ytterligare
undergräva de enskilda ämnenas ställning i skolan. Detta är oacceptabelt.

Statlig styrning och decentraliserat ansvar

Regeringen hänvisar i sitt förslag till den starka decentralisering av ansvaret
som skett på skolområdet. Detta har fått till resultat bl. a. ett mindre
enhetligt innehåll i lärartjänsterna. Därav drar regeringen slutsatsen att
arbetsgivaren skall ges större möjligheter att komplettera den strikta
poängberäkningen med en mer skönsmässig bedömning.

Vi delar inte uppfattningen att skolans mål lättare nås genom att subjektiva
inslag ges stort utrymme vid lärartillsättningen. En decentralisering av
ansvaret bör ske efter klarare principer.

Ansvaret för skolans olika delar bör fördelas efter följande riktlinjer:

□ På staten skall falla uppgiften att ange skolans mål liksom undervisningens
innehåll i stort. Det främsta instrumentet härför är läroplanerna. Staten
skall dessutom svara för lärarutbildningen samt bestämma behörighetskrav
och befordringsgrunder för lärartjänsterna. Genom dessa tre
nyckeluppgifter kan statsmakterna tillse att kvaliteten upprätthålls.

Principen om likvärdig utbildning i alla delar av landet säkerställs.

o På kommunerna faller ansvaret att tillse att skolans mål förverkligas. Hur
detta sker måste kunna varieras från plats till plats, från skola till skola.

De nuvarande specialdestinerade statsbidragen skall avvecklas och
ersättas av ett i huvudsak elevbaserat statsbidrag. Det ger kommunerna
möjlighet att använda tillgängliga ekonomiska resurser på det sätt som
man bedömer bäst gagnar elevernas utbildning.

□ Inom kommunen bör den enskilda skolenheten tillförsäkras ett större
inflytande över frågorna av särskild betydelse för undervisningens
uppläggning. Exempel på sådana områden är:

- Lärarkårens sammansättning och storlek.

- Klass- och gruppindelning.

- Formerna för samverkan mellan skolans personal och elever.

- Anskaffning av material och inventarier.

18

Vårt förslag till meritvärdering m. m. vid tillsättning av
lärartjänster

I en skola som skall klara kravet att ge kunskap åt alla elever måste
undervisningen vara av hög kvalitet. Det ger följande två utgångspunkter för
meritvärderingen:

1. Skicklighet skall ges störst tyngd.

2. Utrymmet för subjektiva och lättpåverkade bedömningar måste minimeras.

I begreppet skicklighet skall räknas in de ämneskunskaper och den
lärarskicklighet som erhålls under grundutbildningen samt därefter genomgången
fort- och vidareutbildning. För ämneslärare är ämnesanknuten fortoch
vidareutbildning av särskild vikt.

För såväl ämneskunskaper som lärarskicklighet skall kvalitetsbetyg ges.
Tre betygsgrader är ett minimum.

Lärarnas möjligheter att på eget initativ förbättra sin yrkesskicklighet
avgörs ofta av om de får behålla lönen eller inte under fort- och vidareutbildningen.
En bestämd del av de resurser som fördelas via fortbildningsorganisationen
bör avsättas för sådan ämnesanknuten fort- och vidareutbildning
som lärarna själva begär att få genomgå.

Genom att öka antalet forskarutbildade lärare höjs kvaliteten på undervisningen.
Ämneskunnande och systematik i kunskapsuppbyggnaden måste
hållas på en hög nivå. Ett vetenskapligt synsätt måste också finnas inom den
grundläggande utbildningen.

I dag ges ämneslärare i grundskolan och i gymnasieskolan meritpoäng för
genomgången och även för delvis genomgången forskarutbildning. Sådan
forskarutbildning som svarar mot något av ämnena i tjänsten ger högre poäng
än doktorsexamen i andra ämnen. Vid tillsättning av lektorstjänster i
gymnasieskolan skall ”särskild vikt” fästas vid doktorsexamen och motsvarande
examina.

Det ligger ett stort värde i att få fler forskarutbildade lärare verksammma i
skolan. Det är enligt vår mening därför motiverat att utöka antalet
lektorstjänster i gymnasieskolan. Därutöver föreslår vi att det snarast görs en
översyn av forskarutbildningens meritvärde vid tillsättningen av lärartjänster.
Det bör exempelvis prövas om forskarutbildning skall kunna tillgodoräknas
för fler tjänster.

När en tjänst skall tillsättas skall, enligt vårt förslag, den som har
sammanlagt flest meritpoäng erhålla tjänsten. Arbetsgivaren skall dock ha
möjlighet att för de sökande som har de högsta poängmässiga meriterna
kunna ta hänsyn till dels meriter som inte poängmässigt kan värderas såsom
skicklighet som styrkts på annat sätt än genom betyg (fortsatta studier,
vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap och lärargärning inom folkbildningsarbete),
dels till information som framkommer genom intervjuer eller
referenser. Sådana eventuella kompletterande bedömningar skall kunna
påkalla ändring av det resultat den poängmässiga värderingen lett till. Om
sådana meriter, referenser och intervjuer läggs till grund för beslut om
tjänstetillsättning skall de dokumenteras.

Mot. 1985/86:21

19

Hemställan

Mot. 1985/86:21

Med hänvisning till vad sorn ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till meritvärdering vid
tillsättning av lärartjänster inom det statliga lönereglerade området,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om betyg i lärarutbildningen,

3. att riksdagen beslutar att i lärarutbildningarna skall ämneskunskaper
betygsättas efter en skala med minst tre betygsgrader,

4. att riksdagen beslutar att i lärarutbildningarna skall lärarskicklighet
betygsättas efter en skala med minst tre betygsgrader,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lärarnas möjlighet att genomgå fort- och
vidareutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fler lektorstjänster i gymnasieskolan,

7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av forskarutbildningens
meritvärde vid tillsättningen av statligt reglerade lärartjänster
inom grundskolan och gymnasieskolan,

8. att riksdagen beslutar att arbetsgivaren vid tillsättning av lärartjänster
skall kunna ta hänsyn även till meriter som inte poängmässigt
kan värderas samt till information som framkommit vid intervjuer och
referenstagning enligt de riktlinjer som anförts i motionen.

Stockholm den 7 oktober 1985

Per Unckel (m)

Birgitta Rydle (m)

Birger Hagård (m)

Anders G. Högmark (m)

Göran Allmér (m)
Hans Dau (m)

20