Motion till riksdagen
1985/86:136

Kjell Johansson m. fl.
Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt (prop. 1985/86:49)

Hosten 1980 beslöt riksdagen införa en generalklausul mot skatteflykt (prop.
1980/81:17). Klausulen gjordes tillämplig på en bestämd typ av förfaranden
som förhållandevis klart kunde avgränsas (kringgåendeförfaranden). Vidare
innebar beslutet att lagen endast skulle gälla en femårsperiod och att en
utvärdering från rättssäkerhetssynpunkt skulle ske mot slutet av perioden.
Lagstiftningen skulle därefter övervägas på nytt.

Den 1 mars 1983 ändrades denna generalklausul av den socialistiska
riksdagsmajoriteten. Förändringarna innebar bl. a. att begränsningen till en
viss typ av transaktioner togs bort, att kraven på att en transaktion skulle
anses innebära skatteflykt sänktes och att kravet på att det skulle kunna visas
att skatteeffekten verkligen strider mot någon angiven avsikt från lagstiftarens
sida minskades. Alla dessa steg togs utan att saken tillförts något nytt
som underlag för bedömningen.

Varje form av generalklausul i lagstiftningen innebär att osäkerheten ökar
om vad som kan komma att gälla i konkreta fall. Med den lagändring som
beslöts 1983 ökade osäkerheten drastiskt, och folkpartiet motsatte sig med
skärpa den föreslagna lagändringen.

I februari 1985 erhöll justitiekanslern ett uppdrag att utvärdera generalklausulen
från rättssäkerhetssynpunkt. Av utvärderingen framgår att generalklausulen
både i dess ursprungliga och dess nuvarande lydelse kommit att
tillämpas sparsamt och med stor försiktighet. Lagen har t. ex. inte i någon av
de tillgängliga länsrättsdomarna ansetts vara tillämplig. JK säger: ”Lagen om
skatteflykt synes såvitt inkomna domar utvisar ha spelat en mycket obetydlig
roll vid de årliga taxeringarna.”

Bara i 17 av 106 förhandsbeskedsärenden har lagen om skatteflykt ansetts
vara tillämplig av riksskatteverkets nämnd för rättsärenden. Dessa ärenden
faller i stort sett i två grupper. En grupp rör ärenden där ena maken säljer
egendom till den andra maken för underpris och därigenom skaffar sig en
realisationsförlust, som sedan kvittas mot annan realisationsvinst. En annan
grupp av ärenden rör räntefria lån till barn. I dessa fall finns emellertid annan
lagstiftning att tillgå. I den mån dessa typer av avtal är skentransaktioner med
enda syfte att minska skatten brukar sådana arrangemang underkännas av
skattedomstolarna redan inom ramen för de ”vanliga” skattelagarna.

Av de refererade fallen att döma drar vi slutsatsen att lagen om skatteflykt i
stort sett visat sig svår att tillämpa och haft utomordentligt små effekter.

En möjlighet är naturligtvis att möjligheten att få förhandsbesked samt
blotta existensen av lagen haft en avskräckande effekt på vissa typer av

1 * Riksdagen 1985186. 3 sami. Nr 135-139

transaktioner. Det ligger i sakens natur att ett sådant påstående varken går Mot. 1985/86:136
att bevisa eller motbevisa.

Sammantaget gör vi den bedömningen att försöksverksamheten med en
generalklausul mot skatteflykt visat sig föga verkningsfull. Den variant som
nu är i kraft anser vi vara behäftad med så stora olägenheter från
rättssäkerhetssynpunkt att den är oacceptabel. De restriktioner som en
generalklausul måste innehålla för att vara acceptabel från rättssäkerhetssynpunkt
blir så hårda att en sådan generalklausul inte får någon effekt. Vi anser
därför att någon generalklausul ej bör finnas och yrkar därför avslag på
propositionens förslag om förlängning. Därigenom upphör automatiskt
lagen att gälla den 31 december 1985.

Att vi nu yrkar avslag på en förlängning av lagen mot skatteflykt innebär
självfallet inte att vi intar en annan inställning än regeringen till det mycket
angelägna i att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Däremot är vi inte
beredda att göra detta inom ramen för en särskild rättsordning för
ekonomiska brott lika litet som vi accepterar detta för annan typ av
brottslighet. Centrala principer i vår rättsordning som kravet på förutsebarhet,
bevisvärderingsregler, processuella tvångsmedel etc. måste i huvudsak
vara desamma oavsett om en person är misstänkt för skattebrott eller annan
brottslighet.

Ekonomisk brottslighet och skatteflykt måste därför i huvudsak bekämpas
med hjälp av de lagar som redan existerar.

Redan under de icke-socialistiska regeringsåren vidtogs ett stort antal
åtgärder och satsades omfattande resurser i arbetet på att beivra ekonomisk
brottslighet. Det var under dessa år som polisens eko-rotlar infördes och ett
antal nya polistjänster inrättades. Bland de lagändringar som gjordes i
samma syfte kan nämnas lagen om näringsförbud i samband med konkurs,
ändringar i konkurslagen beträffande konkursförvaltningen, regler för att
rationalisera uppbördsförfarandet, regler om ställföreträdares ansvar för
arbetsgivaravgifter, ändring i tullagen m. fl.

En fortsättning av detta straffskärpande arbete framstår mot bakgrund av
den ekonomiska brottslighetens utbredning som angelägen. Vi har i andra
sammanhang av samma skäl ställt oss tveksamma till den neddragning av
antalet polistjänster som regeringen tidigare har föreslagit. Vi har vidare
förordat fortsatta satsningar på utbildning av dem som är verksamma inom
rättsväsendet och som arbetar med ekonomisk brottslighet.

Hemställan

Med anledning av vad vi i motionen anfört hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1985/86:49,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

Stockholm den 19 november 1985

Kjell Johansson (fp)
Leif Olsson (fp)
Britta Bjelle (fp)

Gudrun Norberg (fp)

4