Motion till riksdagen
1985/86:135

Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin

Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt (prop. 1985/86:49) ^noV/o*

^ ^ 19oj/oO

135-139

Världens högsta skattetryck har gjort att vanliga människors lojalitet mot
överheten sviktar. Ett sådant skattesystem blir ur etisk-moralisk synpunkt
kontraproduktivt. När allmänna begrepp om vad som är rimligt alltmer
skiljer sig från överhetens påbud sviktar laglydnaden. Om överheten går
vidare på sin väg att möta detta problem med konfrontation, riktad mot
medborgarna genom generalklausuler som ytterligare befäster överhetens
makt, då kommer lojaliteten ytterligare att urholkas. I ett rättssamhälle skall
överheten vara skyldig att bevisa den enskildes skuld. Den enskilde tvingas
nu ofta i stället att bevisa sin oskuld.

Vilken är en stats viktigaste uppgift; att se till att den enskilda människan
gör rätt för sig i förhållande till staten eller att den enskilde medborgarens
rättigheter värnas?

I en rättsstat är naturligtvis det senare av allt överskuggande betydelse.

Rättsstatens uppgift är att skydda sina medborgare mot yttre faror, mot sig
själv och sina myndigheter och att skydda medborgarna från övergrepp från
andra medborgare.

I enlighet med denna syn på rättstrygghet och rättsstatens struktur har
moderata samlingspartiet vid upprepade tillfällen motsatt sig en förlängning
av den provisoriska och på försök införda generalklausulen på skatteområdet.
Denna vilja att verka för den enskildes rätt har varit förgäves.

Regeringen vill nu i stället förlänga giltigheten för lag om skatteflykt, den
s. k. generalklausulen.

Enligt generalklausulen kan enskilda medborgare ställas till svars för att de
handlat inte mot gällande lag utan enbart för att de handlat på ett sätt som
inte står i enlighet med lagstiftarens intentioner.

Det måste då, om riksdagen bifaller regeringens förslag, finnas en
motvikt/möjlighet för den enskilde att frias om han genom en övernitisk
tillämpning av regler på skatteområdet behandlas till sin nackdel på ett sätt,
som inte kan ha stått i överensstämmelse med en allsmäktig och välvillig
lagstiftares intentioner. Vi behöver bara tänka på den 90-åriga damen som
beskattades för att hon bor hos sina barn, m. fl. mänskligt sett orimliga fall.

På samma sätt är det i ett anständigt samhälle orimligt att samhället, när
någon orättmätigt undandragit sig sina skyldigheter i skattehänseende, håller
sig skadelös genom att låta oskyldig tredje man stå för den försumliges
skatteskulder. Så har skett i ett uppmärksammat fall, där en företagare
betalat ersättning för utfört arbete på ett sätt, som gör det uppenbart att

ersättningen innehållit även medel för skatt och sociala avgifter. Att den 1

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr 135-139

skattskyldige mottagaren sedan underlåtit att fullgöra sina skyldigheter mot
staten får inte utgöra skäl för samma överhet att låta den oskyldige betala en
gång till.

En generalklausul på skatteområdet måste då, för balansens skull, åtföljas
av en generaldispens för samma lagområde.

Domstol skall på begäran av drabbad medborgare kunna häva upptaxeringar-eftertaxeringar
och avskriva åtal om den finner att skattelagstiftningén
inte tolkats eller använts i enlighet med lagstiftarens intentioner eller
rimliga rättsprinciper.

Om giltigheten av generalklausulen mot skatteflykt nu ytterligare förlängs
och kan tillämpas på ett sätt som gör att rättsstaten - som då inte längre gör
skäl för namnet - ser sina egna intressen som viktigare än den enskilde
medborgarens måste det uppenbarligen finnas en balanserande möjlighet till
”generaldispens” som ger domstolar möjlighet att tillgodose rimliga krav
från enskilda medborgare att frias från uppenbart stötande tillämpning av
regler där tillämpningens följder inte kan anses stå i samklang med
lagstiftarens intentioner.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi

1. att riksdagen avslår proposition 1985/86:49,

2. att riksdagen i andra hand begär förslag till utformning av en
generaldispens inom skattelagstiftningen att gälla till dess generalklausulen
avskaffats.

Stockholm den 19 november 1985

Anita Bråkenhielm (m) Ivar Virgin (m)

Mot. 1985/86:135

2