Motion till riksdagen
1985/86:122

Knut Wachtmeister m. fl.
Tulltillägg (prop. 1985/86:41)

I proposition 1985/86:41 föreslås att en administrativ sanktion, tulltillägg,
införs på tullområdet motsvarande skatte- och avgiftstilläggen på den inrikes
beskattningens område. Tulltillägget föreslås bli 20 % av den undandragna
tullen, skatten eller införselavgiften, och det påförs den som är tullskyldig.
Sanktionen riktar sig mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och
uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen.

Det främsta motivet som anges i propositionen är att åklagare och
domstolar varit restriktiva vid tillämpningen av den paragraf i varusmugglingslagen
(VSL) som föreskriver straff för gärningar som begåtts av grov
oaktsamhet, vilket uppges innebära att tullverket i praktiken saknar
möjligheter att vidta nödvändiga preventiva åtgärder mot vissa typer av
deklarationsfel. Generaltullstyrelsen (GTS) framhåller enligt propositionen
att betydande resurser måste avsättas till att rätta och komplettera tulldeklarationer,
en verksamhet som tullverket vill minska för att i stället prioritera
den fysiska godskontrollen samt tätare och fördjupade kontroll- och
revisionsbesök hos importföretagen. Denna inriktning av kontrollverksamheten
förutsätter enligt propositionen att resurser tas från deklarationsgranskningen
och förs över till det högre prioriterade kontrollarbetet. I sin
tur förutsätter detta emellertid att deklarationerna så långt som möjligt är
fullständiga och riktiga i formellt hänseende, enligt propositionen.

Det verkliga syftet med de föreslagna nya pålagorna på näringslivet
förefaller mot den bakgrunden vara att ersätta den resursförstärkning som
tullverket i dagens statsfinansiella läge avstår från att begära. Resultatet blir i
stället en förtäckt form av beskattning.

Utöver allmänna konstateranden om deklaranternas bristande noggrannhet
redovisas inte någon analys av vilka fel och brister som förekommer i
tulldeklarationerna. Att presentera så långt gående förslag som att införa en
administrativ sanktion vid sidan om normal domstolsprövning som inte
bygger på resultat från ingående och sakliga undersökningar som klart pekar
på behov att vidta åtgärer mot förekommande misshälligheter är otillfredsställande.

I tullverkets petita hänvisas till en BRÅ-undersökning som skall offentliggöras
senare under hösten: ”Den första preliminära bearbetningen indikerar
att ca 40 % av de hemtagna och ca 50 % av de icke hemtagna sändningarna är
behäftade med ett eller flera reella fel (fel statistiskt nummer, fel värde
etc.).” Längre fram i samma publikation ges en bild som inte på långt när ter
sig lika allvarlig. Där sägs nämligen att drygt 10 % av alla deklarationer som

lämnas för hemtaget gods, och drygt 20 % av dem som lämnas för icke
hemtaget gods, måste åtgärdas.

I våras gjorde ASG - som svarar för cirka en fjärdedel av den totala
förtullningen - en undersökning under en vecka som gav en felfrekvens
under två procent av det totala antalet lämnade deklarationer. För närvarande
pågår en undersökning bland Speditörförbundets medlemmar, som dock
ej väntas bli klar förrän efter den 10 december, dvs. då riksdagsbeslutet redan
har fattats.

Frågan om ett eventuellt tulltillägg bör under inga omständigheter avgöras
förrän en ordentlig analys har gjorts av eventuella brister i hanteringen av
tulldeklarationerna. En sådan undersökning borde göras i samråd mellan
berörda parter, dvs. tull och näringsliv.

Frågan om smugglingsbrott och tulltillägg har varit föremål för diskussion
under hela det gångna decenniet, och redan i sitt betänkande Tullproceduren
vid import framhöll tullagstiftningskommittén 1974: ”Givet är att fastställandet
av numret med ledning av varans egenskaper göres i allmänhet säkrast av
Tullverkets experter.” Departementschefen framhöll i proposition 1972:110:
”Stor hänsyn måste dock uppenbarligen tas till de obestridliga svårigheter
med en sådan deklarationsplikt som framhållits från näringslivets sida,
oavsett att straffansvar enligt Varusmugglingslagen endast kan komma i
fråga vid uppsåt eller grov oaktsamhet.”

Upprättandet av en tulldeklaration kräver nämligen ofta omfattande
specialkunskaper på tullområdet, och dessutom god förtrogenhet med en
stor mängd prejudikatsamlingar och anvisningar av olika slag, vilket mera
sällan krävs för upprättande av andra skattedeklarationer. Tulldeklarationer
måste ofta lämnas under stark tidspress. Härav följer att antalet deklarationer
blir avsevärt fler för en tullskyldig än för en skattskyldig vid inrikes
beskattning, vilket i sin tur medför stor risk för oavsiktligt oriktiga uppgifter i
tulldeklaration.

En ständig produktutveckling pågår inom företagen i riktning mot alltmer
tekniskt komplicerade produkter, vilket medför en parallell förändring av
statistiska nummer i tulldeklarationen. Det torde vara vanligt förekommande
att den personal på företagen som handlägger tulldeklarationerna å ena
sidan, och de specialutbildade tulltjänstemännen å andra sidan kan ha olika
uppfattning om en varas tulltaxering. Ingen part kan ha tillräckligt ingående
varukännedom i en värld av allt snabbare produktutveckling och alltmer
tekniskt komplicerade lösningar. Detta förhållande är ett starkt skäl till att
tulltaxenumret måste ha karaktär av ett yrkande. Såväl näringsliv som
tullmyndighet måste ha rätt att argumentera för sin mening om tulltaxans
tolkning utan sanktionsrisk. Tulltaxan kan alltså ibland vara svår att tolka
även för expertis.

Mot den bakgrunden är det orimligt att enskilda tulltjänstemäns tolkning
skulle avgöra om tulltillägg skall utgå eller ej. Olikformigheter i tillämpningen
av bestämmelserna kan befaras bli omfattande. Man torde därför kunna
utgå ifrån att ett förhållandevis stort antal fall då tulltillägg påförts kommer
att medföra överklaganden. Förslaget att belasta importörerna med tulltilllägg
innebär alltså såväl praktiska som rättstekniska svårigheter som skulle
medföra en avsevärd administrativ omgång. Ett syfte med tulltillägget skulle

Mot. 1984/85:122

5

vara att polis, åklagare och domstolar avlastas arbete. Den avlastningen
torde således endast resultera i att motsvarande arbetsinsats i stället faller på
tullmyndigheten, och därmed har samhället knappast vunnit någonting.

I propositionen förordas att tulltillägg påförs även den mervärdeskatt som
helt eller delvis undandragits, med motiveringen att skattskyldiga kan uppnå
vissa likviditetsfördelar. Ett eventuellt momsbortfall i samband med importen
medför däremot i princip inte någon förlust för statskassan. Att betala ett
tillägg på en avgift som regleras i nästa transaktionsled är orimligt, och
styrker blott misstanken att det främsta syftet med tulltillägget är att dra in
medel till statskassan. Den mervärdeskatt som debiteras i samband med
importen uppgår till avsevärda belopp som får tullbeloppen att framstå som
närmast negligerbara.

Ur rättssäkerhetssynvinkel är det mycket betänkligt att införa sanktionssystem
där uppsåt eller grov oaktsamhet inte behöver bevisas. Om varusmugglingslagen
inte fungerar tillfredsställande borde man hellre noga ta
reda på skälen härtill för att eventuellt överväga ändringar i lagen. Detta
skulle kunna göras parallellt med att resurserna till åklagar- och domstolsväsendet
ökas. I den tekniska översyn av tullagen som inom kort avslutas lär det
också ingå ett förslag om en översyn av varusmugglingslagen. Om, såsom
tullverket uppger, domstolsväsendet konsekvent underlåtit att handlägga
viktiga tullärenden, borde detta rimligen ha påtalats från generaltullstyrelsens
sida, och erforderliga åtgärder efterlysts. Generaltullstyrelsen har inte
redovisat hur många ärenden som domstolsväsendet åsidosatt, vilken
karaktär dessa ärenden har haft osv., eller i något eller några fall påtalat
förhållandena för riksåklagaren.

Enligt propositionen kan tulltillägg även påföras om felaktigt tulltaxe- eller
statistiskt nummer anges. Med hänsyn till de svårigheter, som är förknippade
med att ange rätt nummer av angivet slag kan en sådan felaktighet inte ligga
till grund för påförande av tulltillägg.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1985/86:41,

2. att, om riksdagen bifaller regeringens proposition, riksdagen
beslutar att felaktigt tulltaxenummer eller statistiskt nummer inte får
utgöra grund för påförande av tulltillägg.

Stockholm den 19 november 1985
Knut Wachtmeister (m)

Bo Lundgren (m) Margit Gennser (m)

Karl Björzén (m) Ewy Möller (m)

Ingegerd Troedsson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Hugo Hegeland (m)

Mot. 1984/85:122

o

6

gotab Stockholm 1985 83631