Motion till riksdagen
1985/86:113

Gunilla André m. fl.
Ändring i brottsbalken m. m. (företagsbot) (prop. 1985/86:23)

Propositionens förslag kan mycket kort sammanfattas så att företag,
oberoende av företagsform, skall ställas till ansvar för brottslighet som
förövas inom ramen för näringsverksamheten.

Ansvar kan utkrävas av företaget oavsett om företagets ledning deltagit i
den brottsliga verksamheten eller inte. Av de allmänna motiveringarna
framgår klart att ansvar kan utkrävas även om företagen eller företagsledningen
inte haft kännedom om brottsligheten.

Den brottsliga verksamheten behöver inte heller ha en direkt anknytning
till företagandet.

Syftet med förslaget är enligt propositionen att stävja det oseriösa
företagandet genom att skärpa kraven på ledning och kontroll från företagsledningens
sida.

Lagförslagets effekter generellt på företagsledning

De skärpta kraven på ledning och ordergivning, liksom på kontroll och
uppföljning, kommer att förändra företagsledningens arbetsvillkor. Ledningens
direkta ansvar för medarbetares, underställdas och anställdas
eventuella brottsliga verksamhet kommer att förhindra den demokratisering
och decentralisering av företagsledningen som eftersträvas i andra sammanhang.
Den hierarkiskt uppbyggda företagsledningen med direkt detaljerad
ordergivning och centralisering av beslut och ansvar främjas. Kort sagt
innebär kraven i propositionen att det auktoritära ledarskapet permanentas.
Så som förslaget utformats är det endast denna form av företagsledning som
med rimlig grad av säkerhet kan undgå ansvar för medarbetarnas eventuella
brottsliga gärningar.

Lagförslagets effekter på val av företagsform

Enligt propositionen skall alla näringsidkare, oavsett val av företagsform,
omfattas av lagen. Det innebär att eget företagande såväl som enkla bolag,
aktiebolag m. m. jämställs.

Ansvaret utkrävs av företaget oavsett om företagets ekonomi är separerad
från ägarens privata affärer eller inte.

Den eventuella ekonomiska brottslighet eller annan allvarlig brottslig
verksamhet som sker inom ramen för ett enkelt bolag kan drabba ägaren

personligen. Detta kan inte ske om företaget är ett aktiebolag där endast den Mot. 1985/86:113
ekonomiska insatsen i företaget kan påverkas.

Förslaget styr därför näringsverksamhet från eget företagande och enkla
bolag till aktiebolag eller stiftelseform.

Endast i dessa företagsformer kan företagsägarens privata ekonomi hållas
helt skild från företagets. En utdömd företagsbot kan i dessa fall inte inverka
på näringsidkarens privata egendom utan drabbar endast företaget.

De enkla företagsformerna finns främst representerade i gruppen små
företag. Småföretagaren väljer ofta en sådan företagsform för att företagarens
engagemang och intresse i företaget är så omfattande att även de privata
tillgångarna satsas. Det ligger i samhällets intresse att understödja ett sådant
företagande.

Centerpartiet kan inte se att förslaget i rimlig omfattning tillgodoser
småföretagsamhetens krav på rättssäkerhet.

Lagförslagets effekter på småföretagsamhet

Sorn ovan redovisats kommer småföretag som drivs i de enkla företagsformerna
att missgynnas. Till detta kommer att kraven på den lille företagarens
kunskaper och insatser till alla delar jämställs med kraven för större företag.

Småföretagare liksom andra näringsidkare har en skyldighet att ha
kunskaper om gällande rätt. Vi anser att ett överväldigande flertal av
näringsidkare ägnar betydande tid åt att inhämta upplysningar om de regler
som styr verksamheten. Detta arbete från företagarnas sida bör underlättas.

Lagar och förordningar skall vara så klara att tillämpningsområdet framgår,
liksom påföljd eller annan rättsverkan i det fall lagen överträds.

Förslaget präglas dess värre inte av sådan klarhet som fordras vare sig vad
gäller tillämpningsområde eller påföljd.

Dagens småföretag rymmer en stor tillväxtpotential. Det ligger i samhällets
intresse att utforma ett regelsystem som gynnar denna. Regler som syftar
till att ytterligare öka företagares ansvar kommer att påverka en tillväxt i
småföretag negativt. Det är väl känt att ett allt större antal småföretagare
avstår från att utveckla verksamheten när detta kräver insatser från andra än
företagaren och dennes familj. Det beror inte på en bristande vilja att bereda
arbetstillfällen utan på en osäkerhet om företaget på sikt förmår leva upp till
samhällets förväntningar på arbetsgivare.

Förslaget om företagsbot underlättar på intet sätt småföretagarens situation
som arbetsgivare. Snarare medför förslaget att näringsidkaren förutom
att efterleva gällande regler på arbetsmarknaden i stort därutöver åläggs ett
ansvar för att förutse en medarbetares eventuella brottsbenägenhet.

Vi finner detta orimligt.

Lagförslagets effekter på den ekonomiska brottsligheten

Det råder en bred politisk enighet om att ekonomisk brottslighet, så som
justitieutskottet definierat begreppet, skall bekämpas.

Frågan är i vilken omfattning förslaget kan vara ett verktyg för att avhålla
från och bekämpa sådan brottslig verksamhet.

I det fall brottsligheten begås av andra än företagsägaren saknar förslaget Mot. 1985/86:113
verkan.

När näringsidkare och gärningsman är samma person kan förhållandet
vara ett annat. När näringsidkare och gärningsman är samma person kan
förslaget i vissa begränsade fall verka preventivt. Det gäller i de fall
näringsidkaren i än större utsträckning än i dag söker informera sig om
rättspraxis.

I det fall en företagare medvetet bryter mot gällande regler och lagar är det
tveksamt i vilken utsträckning den föreslagna lagens konstruktion kan verka
avhållande. Vid medvetna och kalkylerade brott har gärningsmannen ofta
betydande kunskaper om gällande rätt. Gärningsmannen kalkylerar med
riskerna för att brottet uppdagas och beivras. Dessa risker vägs mot den
förväntade vinsten. Ofta är gärningsmannen formellt medellös varför
ekonomiska sanktioner som drabbar honom personligen är verkningslösa. I
det fall gärningsmannen har ekonomiska ägarintressen i företag kan naturligtvis
en ådömd företagsbot åsamka denne ekonomisk skada - givet att
företaget har ekonomiska värden som kan tas i anspråk.

Det finns i sig inget som tyder på att eko-brottslingar driver företag med
betydande ekonomiska tillgångar.

Behovet av lagstiftning

Vi är väl medvetna om det positiva syfte som ligger bakom det presenterade
förslaget. Nuvarande rättsläge innebär att det ansvar som samhället kan
utkräva för ekonomisk brottslighet liksom för annan allvarlig brottslighet
drabbar huvudsakligen gärningsmannen som privatperson och inte det
företag han kan ha använt som täckmantel för verksamheten.

Vad gäller brott mot t. ex. arbetsmiljölagen och miljöskyddslagen står det
klart att ett företag kan tillgodogöra sig betydande vinster på en brottslig
verksamhet. Detta är otillfredsställande.

Förslagets syfte är att förhindra en sådan ekonomisk vinning i företag
vilket vi i sig finner motiverat.

Dess värre har förslaget utformats så att rättssäkerheten på viktiga punkter
sätts i fara. Lagen är utformad som en ramlag där den framtida rättstillämpningen
förutsätts utveckla rättsläget.

Särskilt allvarlig är den rättsosäkerhet som finns inbyggd i förslaget och
som vi redovisat ovan.

Mot den bakgrunden avvisar vi förslaget. Det hindrar inte att arbetet för
att finna acceptabla former vad gäller vinsteliminering i företag fortsätter.

Ett sådant arbete måste utgå från de grundläggande principerna om
rättstrygghet, likhet inför lagen och enkelhet som hittills präglat vår
lagstiftning.

En möjlig väg som bör prövas är att begränsa tillämpningsområdet dels så
att demokratisering och decentralisering av ledningsfunktioner i företagande
främjas, dels så att sanktionen riktas mot de företagsformer där den
allvarligaste ekonomiska brottsligheten och exempelvis de grova miljöbrotten
vanligen återfinns. Enligt vår erfarenhet är det mindre vanligt att de

10

grova eko-brottslingarna väljer företagsformer där gärningsmannens privata
tillgångar kan tas i anspråk för att täcka företagets skulder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår proposition 1985/86:23 om företagsbot,

2. att riksdagen om sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för ett fortsatt arbete inom området.

Stockholm den 19 november 1985
Gunilla André (c)

Elving Andersson (c) Bengt Kindbom (c)

Kersti Johansson (c) Bertil Fiskesjö (c)

Martin Olsson (c) Marianne Karlsson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Mot. 1985/86:113

11