Motion till riksdagen
1985/86:112

Per-Olof Strindberg m. fl.
Ändring i brottsbalken m. m. (företagsbot) (prop. 1985/86:23)

I propositionen föreslås att nuvarande sanktioner i brottsbalken skall
kompletteras med en ny ekonomisk sanktion benämnd företagsbot. Sanktionen
skall kunna åläggas näringsidkare och föreslås bli konstruerad som en
särskild rättsverkan av brott.

Strängare sanktioner behövs

Det finns enligt vår mening ett behov av att kunna ingripa med strängare
sanktioner än i dag mot företag som bryter mot miljölagstiftningen m. m.
Denna ståndpunkt har även intagits av ett stort antal av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan. Den metod - företagsbot - som propositionen bygger
på förutsätter dock sådana ingrepp i den centrala straffrätten att vi inte kan
biträda förslaget. Vi kommer nedan att diskutera en lösning som bättre
passar in i existerande regelverk.

Allmänt om propositionen

Propositionen är baserad på en promemoria från kommissionen mot
ekonomisk brottslighet. Vi har under de senare åren haft anledning att ta
ställning till lagförslag med motsvarande bakgrund.

Dessa har kännetecknats av bristfälligt underlag beträffande behovet av
föreslagen lag, avsteg från erkända principer för lagstiftning och en påtaglig
likgiltighet för grundläggande krav på rättssäkerhet.

Vi tvingas konstatera att nu aktuell proposition inte endast följer det
beskrivna mönstret utan t. o. m. överträffar föregående förslag. Propositionen
präglas av ringa intresse för elementära straffrättsliga principer och
nonchalans för viktiga rättssäkerhetsfrågor.

Lagförslaget har utsatts för stark kritik av lagrådet. En ledamot, regeringsrådet
Mueller, fann inte förslaget dugligt att föreläggas riksdagen. Övriga
ledamöter har, var för sig, på ett tämligen unikt sätt krävt långtgående
ändringar i förslaget för att kunna godta det.

Som ett resultat av lagrådets även till omfånget omfattande kritik har
departementschefen tvingats författa nya motiv i väsentliga hänseenden.
Han har sålunda tagit tillbaka tidigare yttranden och gjort större eller mindre
justeringar i lagtext och motiv. Värre är dock att han inte alls besvarat viss
kritik eller underlåtit att klargöra meningen med vissa yttranden. Detta gör

att ett från början i väsentliga hänseenden bristfälligt underbyggt lagförslag i
sitt slutliga skick blir minst sagt svårförståeligt.

Antas lagen kommer den att bereda dem som skall följa och tillämpa den
stora problem. Det ligger i sakens natur att detta är synnerligen otillfredsställande.
Särskilt då frågan är om strafflag måste höga krav ställas på klarhet.
Otydlig strafflagstiftning utgör enligt vår mening ett hot mot rättssäkerheten.

Vi delar i sak den kritik som framförts av regeringsrådet Mueller och finner
således lagförslaget oacceptabelt.

Detta är beklagligt, eftersom det finns ett behov av att kunna inskrida mot
företag med strängare sanktioner än vad som är möjligt i nuläget. Det är
emellertid nödvändigt att en lag med sådant innehåll håller högre kvalitet än
det nu framlagda förslaget. Lagstiftning inom detta område måste därför
anstå till dess regeringen förmår att presentera ett godtagbart lagförslag.
Rättssäkerheten får inte åsidosättas av rena tidsskäl.

Vi kommer nedan att behandla skilda aspekter på företagsbot. Mot
bakgrund av det anförda är det dock inte meningsfullt att beröra alla enskilda
delar i propositionen vilka vi är kritiska till. Detta betyder att i och för sig
viktiga frågeställningar kan komma att behandlas tämligen kortfattat.

Metoden för utkrävande av korporativt ansvar

Bankinspektionen, juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet och
flera företagsorganisationer har i sina remissyttranden över eko-kommissionens
förslag särskilt uppehållit sig vid den rättsliga innebörden av ett
korporativt ansvar. Man har framhållit att i Sverige bygger av hävd det
straffrättsliga ansvarssystemet på principen om personligt ansvar. Straffstadgandenas
uppbyggnad bygger på tanken att det är enskilda personer som
begår gärningarna och inte sammanslutningar som sådana. Den allmänna
delen av straffrätten liksom gärningsbeskrivningarna, såväl i brottsbalken
som i speciallagstiftningen, utgår från idén om ett personligt ansvar.
Förändringar i riktning mot ett korporativt ansvar kan därför inte ske utan att
grundläggande principer och värderingar berörs.

Vi finner för vår del att det kan inträffa situationer som kräver tillgång till
förstärkta sanktionsmöjligheter mot företagen. Så torde exempelvis vara
förhållandet inom miljöområdet. Det är därför angeläget att lagstiftning
kommer till stånd.

Vi menar dock att den metod som valts i propositionen inte är lämplig.
Med hänsyn till att brott endast anses kunna begås av enskilda personer har
sanktionen konstruerats som en särskild rättsverkan av brott. Vad det reellt
är fråga om är dock ett straffansvar där företaget anses som gärningsman.
Förslaget kan därför betecknas som en form av kringgående av en central
straffrättslig princip. Detta kringgående har inte förenats med en tillräckligt
djupgående analys av dess effekter i praktiken. Frågor som vem som är
faktiskt ansvarig för företagets handlande, medverkanansvar och frågor om
straffets storlek har lämnats därhän eller erhållit en ytlig analys.

Enligt vår mening skall en ny sanktion endast omfatta åtgärder som berör
de särskilda skyldigheter som är förenade med ett företags verksamhet. Det
skall alltså vara fråga om en för varje situation anpassad lösning. Något

Mot. 1985/86:112

5

generellt ansvar bör alltså inte förekomma utan den nya sanktionen bör Mot. 1985/86:112

stadgas inom klart preciserade områden. Vi menar att det inte nödvändigtvis

behöver vara fråga om ett straffansvar. Det finns anledning att överväga om

inte samma syfte kan uppnås genom ett utvidgat skadeståndsansvar i

förening med en särskild talerätt för offentliga organ som har att yrka

ersättning på det allmännas vägnar. Det finns vidare skäl som talar för att

tillämpningen av den nya sanktionen inte skall begränsas till att avse endast

näringsidkare.

Det finns flera fördelar med en ordning med utvidgat skadeståndsansvar.

Konstruktionen skulle passa väl in i vårt rättsliga system och handläggas
enligt sedvanliga regler.

Genom att skadeståndsansvaret skulle föreskrivas i särskilda lagar skulle
förutsebarheten och därmed rättssäkerheten öka för företagen.

Någon dubbel bestraffning skulle inte ske exempelvis beträffande enkla
bolag och handelsbolag, där ju enligt propositionen såväl individuellt
straffansvar som företagsbot skulle kunna träffa bolagsmannen.

Slutligen kunde sanktionen bli strängare än vad som föreslås beträffande
företagsbot. Denna är maximerad till 3 milj. kr. I en skadeståndsprocess
skulle självfallet det allmänna vara oförhindrat att yrka högre belopp.

Brister i regeringens förslag

Enligt propositionen skall straffansvar inträda inte endast beträffande brott
som inneburit ett åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade
med näringsverksamheten utan även om de ”annars är av allvarligt slag”.

Det sistnämnda innebär att företaget åläggs att förhindra sina anställda att
begå brott. För att företaget skall drabbas av företagsbot skall inte krävas att
den verkliga gärningsmannen åtalas eller ens identifieras. Det skall räcka
med att ett brott kan konstateras. Företagsbot skall t. o. m. kunna bli aktuellt
om brottet har utförts av en uppdragstagare som handlat för företagets
räkning. Det kan gälla så skilda brott som stöld, bedrägeri eller rattfylleri.

Varken av lagtext eller motiv kan det säkert utläsas hur tillämpningen av
denna regel skall ske. Vi menar att det är orimligt att på ett så generellt sätt
vid straffhot ålägga företagen en allmänt brottsförebyggande uppgift.

Rättssäkerhetsaspekten har här satts i andra hand.

I propositionen görs stor sak av de dubbla undantagsbestämmelser som på
grund av den diffusa utformningen av ansvarsregeln - blivit nödvändiga.

Även undantagsreglerna är dock mycket oklara till sitt innehåll. Enligt den
ena skall företagsbot åläggas om näringsidkaren inte har gjort vad som
”skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten”. Enligt den andra
skall företagsbot inte tillgripas om det ”skulle vara uppenbart obilligt” att
ålägga den. I motiven lämnas svävande anvisningar om hur bestämmelserna
skall tillämpas. I praktiken överlämnas tolkningen till domstolarnas fria
skön.

Företagsbot skall omfatta alla näringsidkare, även handelsbolag och enkla
bolag. Den kommer således att träffa en stor grupp av människor.

Företagsbot kommer att kunna utdömas även då företagaren själv utfört ett

brott och ådöms ett personligt straff för detta. Dubbelbestraffning kommer 6

alltså att kunna ske.

När det särskilt gäller handelsbolag kan företagsboten leda till stötande
konsekvenser. Bolagsmännens solidariska ansvar för bolagets förbindelser
innebär att företagsbot som åläggs handelsbolag direkt kan krävas ut i sin
helhet av vem som helst av bolagsmännen, alldeles oberoende av om det var
just hans agerande som föranlett att bolaget ålagts företagsbot.

Enligt propositionen skall den uppnådda eller tänkbara vinsten läggas till
grund för företagsbotens beräkning. Det anges dock inte hur värdet av de
ekonomiska fördelarna skall beräknas.

Då domstol utdömer företagsbot finner departementschefen att det är ”en
fördel” om det i domskälen redovisas de bedömningar som ligger till grund
för bestämmandet av beloppet. Något krav härom uppställs dock inte.

Som framgått av det anförda finns det allvarliga brister i propositionen.
Den kan därför inte biträdas av oss. Vi anser dock att det finns ett behov av
verkningsfullare sanktioner mot företag än som är möjligt i dag. Lagstiftning
gällande den saken bör dock utformas i enlighet med vad vi anfört i denna
motion. Det må ankomma på regeringen att förelägga riksdagen ett förslag
till sådan lagstiftning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår proposition 1985/86:23 i sin helhet,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om sanktioner mot
bl. a. företag i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 19 november 1985

Per-Olof Strindberg (m)
Björn Körlof (m)

Allan Ekström (m)

Ewy Möller (m)

Håkan Stjernlöf (m)
Hugo Hege land (m)
Margareta Gard (m)

Nic Grönvall (m)
Sven Munke (m)
Arne Svensson (m)
Göran Ericsson (m)
Stig Rindborg (m)

Mot. 1985/86:112

7