Motion till riksdagen
1985/86:10

Allan Ekström

Förslag till lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte
har hämtats (prop. 1984/85:210)

Mot.

1985/86:10

Förslaget till lag - sorn i huvudsak utgör en modernisering av 1950 års lag om
rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats - avses gälla bl. a. den
situationen att näringsidkaren ”tagit emot en annans sak för att utföra arbete
på saken”.

Det citerade uttrycket innebär enligt propositionen (s. 33) jämte annat, att
det skall vara fråga om ett materiellt arbete som skall avsätta ett materiellt
resultat pä saken (kurs. av mig) såsom vid reparation eller underhåll.

Ett ej ovanligt fall är att någon inlämnar en sak till en hantverkare med
begäran om kostnadsförslag, prisuppgift, rörande en övervägd åtgärd t. ex.
lagning eller rengöring av en klocka. Omfattas detta fall av det citerade
uttrycket? Enligt lagrådet hindrar lagtextens ord ”arbete på saken” att det
ifrågavarande uppdraget kan rymmas under lagen (s. 50). Departementschefen
synes däremot sväva på målet. Medan han på s. 16 såsom ett exempel då
lagen är tillämplig anför det fallet ”att en beställare som lämnat in en sak
enbart (kurs. av mig) för att få ett kostnadsförslag avseende en reparation
underlåter att hämta ut saken” - se också s. 33-, hävdar han på s. 53 närmast
motsatsen nämligen att ett uppdrag som avser enbart exempelvis en
kostnadsberäkning knappast (kurs. av mig) synes kunna rymmas inom
uttrycket ”arbete på saken”. Den svårförklarliga reservation som ligger i
ordet ”knappast” återfinns emellertid ej alls i följande uttalande på s. 14:
”Den nya lagen bör alltså vara tillämplig endast i fall då egendom har tagits
emot för reparation, tillverkning eller liknande arbete eller för förvaring.”

Ett åtagande från urmakarens sida att konstatera klockans beskaffenhet
och att redovisa vad som fordras för att klockan skall fungera igen innebär
självfallet icke att urmakaren presterar eller avses skola prestera ett
materiellt resultat på saken. Det är angeläget att lagstiftaren undanröjer all
möjlig tvekan rörande frågan huruvida lagen efter sin ordalydelse är
tillämplig eller ej i det angivna - praktiskt sett ej oviktiga - exemplet.

Från näringsiäkarens synpunkt bör det vara likgiltigt av vilken anledning
som han mottar en sak. Det avgörande för honom måste vara att icke behöva
stå ansvaret för att förvara saken sedan uppdraget väl slutförts. Även
hovrätten för Västra Sverige och juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet har pekat på den olägenhet som består i att näringsidkaren icke
med laga verkan kan befria sig från ansvaret för en sak som ej avhämtas,
något som enligt deras mening i sin tur bör föranleda en utvidgning av lagens
tillämpningsområde.

1 Riksdagen 1985186.3 sami. Nr 10

På nu upptagna skäl bör den departementchefens ståndpunkt som ligger
till grund för uttalandet på s. 16 förtjäna vitsord, så mycket mer som den
åberopade motiveringen synes ha fog för sig. Härmed uppnås dessutom
överensstämmelse med 37 § konsumenttjänstlagen på så sätt att näringsidkare
tillerkänns försäljningsrätt även om han mottagit saken enbart för det
ändamål som där anges (förberedande undersökning). Det bör ankomma på
utskottet att anpassa lagens ordalydelse härtill.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen med anledning av propositionen beslutar att anta en
sådan ändrad lydelse av förslaget till lag om näringsidkares rätt att
sälja saker som inte har hämtats som förordas i motionen.

Stockholm den 30 september 1985
Allan Ekström (m)

Mot. 1985/86:10

gotab Stockholm 1985 83331 2