Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:7

Torsdagen den 11 oktober

Kl. 12.00

1  § Justerades protokollen för den 2 och 3 innevarande månad.

2  § Upplästes följande inkomna skrivelser:

Till riksdagen

Härmed anhåller jag om tjänsfledighef frän riksdagsuppdraget under tiden den 19 november 1984 t.o.m. höstsessionens slut för fullgörande av FN-uppdrag.

Stockholm den 10 oktober 1984 Lena Öhrsvik

Till riksdagen

Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsarbetef under fiden den 18 oktober - den 18 november 1984 för fullgörande av FN-uppdrag. Stockholm den 4 oktober 1984 Bengt Silfverstrand

Till riksdagen

Härmed anhåller jag om ledighet från riksdagsarbefet under fiden den 16 oktober - den 16 november 1984 för deltagande i FN:s 39:e generalförsam­ling.

Stockholm den 10 oktober 1984 Karl-Erik Svartberg

Till riksdagen

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetet fr. o. m. den 19 oktober 1984 t. o. m. den 19 november 1984 för fullgörande av FN-uppdrag.

Stockholm den 2 oktober 1984 Axel Andersson

Kammaren biföll dessa ansökningar.


•Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om försöksverk­samheten med "fri­kommuner"


Talmannen anmälde aft följande ersättare skulle tjänstgöra i stället för resp. ledamöter, nämligen

Gerd Karlsson (s) för Lena Öhrsvik, Karin Wegestål (s) för Bengt Silfverstrand, Sverre Palm (s) för Karl-Erik Svarfberg och Kenth Högström (s) för Axel Andersson.


3 § Svar på fråga 1984/85:28 om försöksverksamheten med "frikom­muner"

AnL 1 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr falman! Christer Eirefelt har frågat mig om jag för atf underlätta frikommunernas planeringsarbete avser att presentera en katalog för riksda­gen över vilka frihetsförsök som alltjämt skall vara förbjudna.

Den ordning som gäller för försöksverksamheten, vilken ordning en enig riksdag har ställt sig bakom, innebär atf försökskommunerna själva hos regeringen skall anmäla sina önskemål om förändringar i den statliga regleringen.

De begränsningar som gäller för försöksverksamheten har redovisats i regeringens proposition till riksdagen (prop. 1983/84:152, s. 8). Begräns­ningarna är avsedda atf skydda vitala samhälls- och medborgarintressen.

Def är mot bakgrund av dessa begränsningar som regeringen kommer aft pröva försökskommunernas förslag. Det måste naturligtvis också göras en allmän lämplighefsbedömning av förslagen. Utgångspunkten är dock aff en relativt långtgående frihet skall accepteras. Någon katalog över försök som infe bör accepteras är def enligt min mening varken möjligt eller meningsfullt aft utforma.

AnL 2 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr falman! Jag tackar civilministern för svaret som faktiskt står i ganska skarp kontrast till vad statsrådet Göransson sagt i frågan.

Det finns två skäl fill aft jag ställt frågan. Först och främst vill jag, just med anledning av de restrikfiva uttalanden som gjorts, få veta av Bo Holmberg vilka begränsningar som de s. k. frizonskommunerna bör känna fill redan när man där diskuterar åtgärder inom försökets ram. Vad finns det med andra ord för täckning bakom civilministerns skrivning i propositionen? Jag citerar:

"Samfidigt som jag starkt betonar dessa krav"---------------------- och kraven nämnde

civilministern själv i svaret, alltså vitala samhällsintressen typ rättssäkerhet

och skydd för liv och hälsa----------------------- "vill jag i likhet med beredningen framhålla

aft de uppdragna gränserna för verksamheten infe skall uppfatfas så aft de utgör hinder för en djärv och nydanande syn på behovet av och formerna för statlig styrning."

Jag är glad att civilministern också nu i svaret betonar just detta avsnitt i proposifionen. Jag tycker att detta är precis den utgångspunkt regeringen bör ha om försöket verkligen skall bli meningsfullt. Man får ju infe den effekten


 


om regeringstalesmän redan under preliminära och förberedande diskussio­ner i försökskommunerna höjer pekfingret och säger: Aja baja, def där kan det infe bli tal om, det kan ni glömma på en gång.

Just idén aft pröva skolstart vid sex års ålder tycker jag för min del är intressant även i sak. Från folkpartiefs sida hävdar vi ju atf Sverige i likhet med de flesta jämförbara länder borde ha skolstart vid sex års ålder. Nu ligger inte skolfrågorna på Bo Holmbergs skrivbord, och inte på mitt heller, så man kan kanske hitta en lämpligare tidpunkt för den diskussionen.

Om Varbergs kommun i fortsättningen skulle vilja titta närmare på en tidigare skolstart som ett led i frikommunsförsöket, borde den möjligheten stå öppen. Men det ansåg alltså inte Bengt Göransson. Jag tycker det är utmärkt aff hans negafiva inställning nu korrigeras av civilministern - jag uppfattar def nämligen så. Också eft försök med skolstart vid sex års älder kan vara ett led i frikommunsförsöket.

Skall försöket bli meningsfullt, behövs det en öppen attityd till de förslag som diskuteras.


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om försöksverk­samheten med "fri­kommuner"


AnL 3 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr talman! Det är alldeles riktigt att proposifionen pekar på de begränsningar som försöket innebär, men i propositionen anges också möjligheter, dvs. det som skall prövas. Def står aff man skall kunna använda statsbidragen friare, pröva friare former för den kommunala planeringen, slippa underställa statliga myndigheter vissa kommunala beslut osv. Låt mig dock säga atf metodiken är den aff kommunen skall skicka in sina förslag till regeringen, och därefter kommer regeringen atf pröva de olika förslagen vart för sig.

Därför vill jag inte gå med på atf man kan tolka in någon positiv eller negafiv inställning från min sida fill vare sig skolstart vid sex års ålder eller något annat som kan föras pä fal i någon annan fråga eller interpellafion. Varje kommun skall skicka in sina förslag, och sedan blir det en regerings­prövning sak för sak.

AnL 4 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr falman! Jag har full förståelse för atf civilministern inte kan ge något löfte.

Vad jag vill komma åt är om statsrådet Göranssons kategoriskt negativa inställning stämmer överens med texten i proposifionen, där def uttryckligen står aft def kan bli fråga om ändrad lagstiftning. Det är mot denna bakgrund som jag tycker att man lägger en broms på kommunernas verksamhet om man i fråga efter fråga tidigt går ut och säger: Def här är inte tänkbart. Jag förstår aft def måste göras en prövning, men det vikfigaste är att man infe bromsar det idésprutande som nu pågår ute i kommunerna. Det är därför jag tycker atf det är felaktigt att göra sådana kategoriska, negafiva uttalanden.

Överläggningen var härmed avslutad.


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om bättre skydd för barn i krig


4 § Svar på fråga 1984/85:8 om bättre skydd för barn i krig

AnL 5 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Kerstin Anér harfrägat mig vilka åtgärder jag avser vidta för aff FN:s konventioner skall" kunna ge ett bättre skydd åt barn i krig.

1949 ärs Genévekonvenfioner om skydd för krigets offer innehåller vissa allmänna bestämmelser om skydd för barn i krig. 11977 års filläggsprotokoll fill Genévekonvenfionerna finns mer utförliga skyddsregler. Bl. a. sägs det atf alla tänkbara åtgärder skaU vidtas så aft barn som ej nått 15 års ålder inte delfar i fientligheferna. Tyvärr har tilläggsprotokollen ratificerats endast av ca 45 stater, en knapp fredjdel av FN:s medlemmar.

Under höstens generalförsamling verkar de nordiska länderna gemensamt för att en resolution med denna inriktning skall antas. Den av oss föreslagna resolufionsfexten pekar på värdet av de internafionella humanitära skydds­reglerna i krig och uppmanar de stater som inte gjort så att ansluta sig fill tilläggsprotokollen. I def samnordiska anförandet i FN häromdagen nämn­des särskilt behovet av skydd för barn i väpnade konflikter.

Jag tog i mitt FN-tal själv upp frågan om skydd för barn i särskilt svåra omständigheter, bl. a. i krig, och fäste därvid uppmärksamheten på det utkast till konvenfion om barnefs rätfigheter som behandlas i kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Def kan här tilläggas att en särskild arbetsgrupp sedan 1979 arbetar med detta utkast. Sverige och de övriga nordiska länderna tar akfiv del i arbetet. Def ursprungliga konventionsförsla-get, som utgör utgångspunkten för arbetsgruppens överläggningar, berör infe frågan om skydd för barn i krig. Defta är emellerfid en mycket betydelsefull fråga, och Sverige kommer atf verka för atf en bestämmelse i ämnet tas med i konventionen.


 


10


AnL 6 KERSTIN ANER (fp):

Herr talman! Den fid är nu förbi då risken att dö i krig var större för soldaterna än för civilbefolkningen, inkl. barnen. Jag är därför mycket glad aft jag kan tacka utrikesministern för ett svar som visar en så posifiv inställning till de ansträngningar som numera görs på sina håll för att ge barn en mera skyddad ställning i krig, eller - som den svenska UNICEF-kommifféns ordförande har uttryckt def - göra barn fill en neutral zon i krig.

Det är tre olika möjligheter som är aktuella i detta sammanhang och som jag gärna skulle vilja få belysta som en komplettering fill det som görs för aff få FN-konvenfionerna bättre.

För det första gäller det arbetet med konventionen om barnens rättigheter, där man släpar benen efter sig, framför allt därför att stormakterna är mycket ovilUga atf göra något. Vad jag skulle vilja veta är om statsrådet kommer atf ta initiafiv i FN för att arbetsgruppen i Geneve skall få mer tid på sig varje år, så atf det hinner hända något där. Annars får man hålla på till nästa århundrade.

För def andra gäller def UNICEF:s roll i krig. Enligt Genévekonventionen har Röda korset - def är mycket riktigt - som en given uppgift att försöka


 


hjälpa krigsfångar och civila i krig. Men Röda korset har inget mandat att särskilt se fill barnens intressen. UNICEF har däremot både mandat, intresse och sakkunskap när det gäller aft hjälpa barn. Men detta organ kan ju bara arbeta när det kallas in av landets egen regering.

Nu har ju en del röster höjts, både inom och utanför UNICEF, om att def skulle vara på fiden aff rucka en liten aning på den principen. Skulle inte UNICEF kunna gå in för att hjälpa barn, även i en situation där organisatio­nen är ovälkommen för endera av två stridande parter, eller båda? Vi vet ju atf def finns platser på jorden, både i öst och i väst, där varken Internationella röda korset eller UNICEF släpps in för att hjälpa flyktingar. Skulle inte UNICEF möjligen kunna få någon sorts mandat att hjälpa, även om organisationen därmed temporärt gör sig till ovän med något lands regering? Jag skulle gärna vilja höra om utrikesministern har funderat på defta och har några synpunkter på def.

Slutligen för def tredje: Om ungefär en månad hålls i Amman eft internationellt symposium om hur man skall skydda barn i konfliktomräden, på initiafiv av Independent Commission on Internafional Humanitarian Issues, ledd av förre flyktingkommissarien. Svenska Rädda Barnen har inbjudits som medarrangör. Jag påpekar detta bara för att visa vilken hög tanke man på det internationella planet har för svenska frivilligorganisatio­ner. Jag vill fräga: Skulle inte utrikesministern också kunna tänka sig att öka biståndet dels till UNICEF, dels fill sådana organisationer som Rädda Barnen - nu när det tydligen är hans parfis, om infe hans regerings, avsikt att komma upp fill enprocentsmålet?


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 19.84

Om bättre skydd för barn i krig


 


AnL 7 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Def är riktigt som Kerstin Anér säger, att det arbete med en konvention om barnefs rättigheter som bedrivs av kommissionen för de mänskliga rättigheterna har gått mycket långsamt. Den huvudsakliga orsaken fill defta är nog den som Kerstin Anér nämner, nämligen att de två supermakterna har svårt atf enas också i den frågan - de finner därvid alla möjliga fel på motsidans resonemang. Om def kan hjälpa med en förlängning av arbetsperioden från en fill två veckor per år i kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Geneve, då är jag posifiv fill det.

Jag vill också nämna aft på norskt initiafiv och med aktivt stöd från Sverige kommer vi aft i ett särskilt sammanträde inom Europarådet diskutera hur vi skall kunna akfivera oss i det här avseendet.

Den andra frågan gällde UNICEF:s möjligheter aft hjälpa. Jag anser att det är mycket viktigt atf stöd utgår genom frivilliga organisationer. I första hand Röda korset har här haft en huvuduppgift när det gällt aft medverka i arbetet för aft lindra nöden bland människor som är utsatta för krigshand­lingar- både militära och civila sådana. Jag är posifiv till att ge möjligheter att medverka även för UNICEF.

Vad beträffar symposiet i Amman vill jag säga att jag anser det vara mycket värdefullt. Jag vill också påpeka att den nuvarande regeringen


11


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ökad livs­medelshjälp till svältdrabbade län­der


väsenfligt har ökat stödet till frivilligorganisafionerna. Däribland kan också Röda korset och UNICEF förekomma.

AnL 8 KERSTIN ANÉR (fp):

Herr talman! Jag tackar för detta.

Def var särskilt intressant aft höra atf utrikesministern skulle kunna tänka sig atf stödja tankarna på aft ge UNICEF ett vidgat mandat - det är faktiskt detta det handlar om. Detta skulle vara av mycket stor betydelse. Jag vill infe säga att inte Internafionella röda korset gör sin plikt, men organisafionen är inte på samma sätt kapabel och har infe kompetensen aft se fill just barnen. Det händer att barnens intressen liksom hamnar i bakgrunden.

Vad beträffar frågan om enprocentsmålet noterade jag aft jag infe fick något svar på den, men jag kan försäkra utrikesministern aft det inte är sista gången den frågan ställs här i kammaren.


AnL 9 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! I fråga om fördelningen av arbetsuppgifter mellan Röda korset och UNICEF är def omöjligt för mig aft här redovisa något bestämt ställningstagande. Båda organisationerna har vikfiga uppgifter atf fylla. Det skulle förvåna mig om Röda korset har en sådan organisation och sådana uppgifter aft någon människa, vuxen eller barn, lämnas utan hjälp när hon befinner sig i nöd.

AnL 10 KERSTIN ANÉR (fp):

Herr talman! Poängen är aft Internationella röda korset naturligtvis hjälper där organisationen har möjlighet aft göra det, men den kan ju aldrig gå in i ett område där det är krig eller inbördeskrig utan att först ha förhandlat med landets regering, och def tar en evig tid. Däremot skulle UNICEF kunna tänkas gå in mycket snabbare och på ett mera okonventionellt sätt.

Jag förstår att den här frågan kom litet oväntat för utrikesministern, men jag hoppas att vi kan återkomma till den. Def viktiga när det gäller atf rädda barnen är att det sker snabbt och aft def infe först skall bedrivas årslånga förhandlingar.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på frågorna 1984/85:12 och 36 om ökad livsmedelshjälp till svältdrabbade länder


12


AnL 11 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Karl Erik Eriksson har frågat mig om jag avser vidta åtgärder i syfte aft överföra delar av det svenska spannmålsöverskottet som hjälp till svältande människor i kafastrofdrabbade länder.

Lennart Brunander har frågat mig om jag - mot bakgrund av de larmrapporter vi nu får - är beredd atf föreslå att regeringen omprövar sitt


 


tidigare ställningstagande och nu snabbt ökar den svenska livsmedels­hjälpen.

Jag besvarar de båda frågorna i ett sammanhang.

Låt mig först säga atf regeringen och SIDA med största uppmärksamhet följer försörjningssituationen i världen genom de svenska ambassaderna och bisfåndskontoren, frivilligorganisationerna och FN-systemet. Tyvärr ger dessa uppgifter en mörk bild, särskilt i fråga om Afrika.

Den pågående livsmedelskrisen i Afrika har styrkt regeringen i dess uppfattning atf def är jordbruk och landsbygdsutveckling som bör prioriteras i utvecklingsansfrängningarna - både för länderna själva och för oss som bisfåndsparfner. Målet måste vara att främja livsmedelsproduktionen i de nuvarande underskottsländerna.

I kafastroflägen behövs dock livsmedelshjälpen. Mer än hälften av det svenska livsmedelsbiståndet på i runda fal 100 000 ton vete och knappt 10 000 ton vegetabilisk olja är sådan katastrofhjälp. Def är riktigt som Lennart Brunander säger atf FAO vädjat om mer livsmedel. Däremot har han fel när han säger aff regeringen infe hörsammat denna vädjan. Vid fre fillfällen under de senaste 18 månaderna har FN:s organ på detta område, Världslivs-medelsprogrammef, fått extra tillskott av både vete och olja. Ytterligare ett extra bidrag av olja förbereds i dessa dagar. Vidare har Nicaragua, Mogambique och Efiopien helt nyligen fått direktgåvor av svenskt vete. I det läge som råder räknar jag med fortsatta ökningar av den svenska livsmedels­hjälpen.


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ökad livs­medelshjälp till svältdrabbade län­der


 


AnL 12 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Bakgrunden fill min fråga är den mycket goda skörd som vi fått i Sverige i år, framför allt i västra Sverige. För någon vecka sedan kunde vi se sådana bilder i våra fidningar som den jag nu visar på kammarens bildskärm. Man kunde infe ta emot och förvara skörden på normalf sätt, i siloanläggningar och liknande. Alla ekonomibyggnader var fyllda, och då fick jordbrukarna utnyttja parkeringsplatser o. d. för aft förvara spannmå­len. Bilden visar hur man använder den enda asfalterade planen i bygden, parkeringsplatsen framför kyrkan, för aft få en torr uppläggningsplafs.

Samtidigt kallar myndigheterna i Etiopien samman alla hjälporganisatio­ner och framför eft nödrop: Hjälp oss med spannmål, med mat, så aft människor kan överleva!

Till svenska hjälporganisationer har i dagarna kommit ett brev med bön om hjälp, där man säger aff def råder en fasansfull brist på mat. Man uppmanar alla biståndsnationer och hjälporganisationer aff snabbt fa ställning fill aff för det första öka tillförseln av mat till Etiopien innevarande år och för det andra atf säkersfälla tillräckliga mängder av spannmål till Efiopien under kommande år. Man säger atf behovet är beräknat till 650 000 ton. Hundrafals människor om dagen dör i dessa länder.

Jag tackar för det svar som utrikesministern har gett. Def är alldeles rikfigt som utrikesministern säger och som jag också har antytt, nämligen att de uppgifter vi fått ger en mörk bild, särskilt i Afrika. Jag delar utrikesminis-


13


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ökad livs­medelshjälp till svältdrabbade län­der


terns synpunkt att man skall försöka hjälpa på lång sikt, men nu är det viktigt att man hjälper direkt för att rädda liv, för atf människor skall kunna överleva. Jag tycker därför det är viktigt atf notera att utrikesministern i sitt svar säger atf livsmedelshjälpen behövs i katastroflägen. I slutet av svaret säger statsrådet: "I det läge som råder räknar jag med fortsatta ökningar av den svenska livsmedelshjälpen."

Jag har ställt en rak, konkret fråga: Avser statsrådet vidta åtgärder i syfte aft överföra delar av det svenska spannmålsöverskottet som hjälp till svältande människor i kafastrofdrabbade länder? Fär jag tolka utrikesminis­terns svar som ett klart ja på denna fråga?


 


14


AnL 13 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag uppfattar svaret som i grunden positivt, men jag har ändå en del synpunkter på det.

Bakgrunden fill min fråga var helt enkelt att jag lyssnade på en intervju i radion med jordbruksnämndens generaldirektör, där han sade atf den svenska livsmedelshjälpen kan öka ytterst obetydligt och att den har ökat ytterst obetydligt. Han ställde inte heller i utsikt atf livsmedelshjälpen skulle öka särskilt mycket framöver, detta beroende på att han inte hade det politiska mandat som behövdes för aff den skulle kunna göra def. Defta är alltså bakgrunden fill frågan och anledningen till att jag skrivit att vädjan om hjälp inte i fillräcklig grad har hörsammats. Jag har infe skrivit att denna vädjan infe alls har hörsammats. Jag vet att livsmedelshjälpen har utökats. Men def har enligt min uppfattning infe skett i möjlig utsträckning.

Det är precis som Karl Erik Eriksson nyss sade: aft vi i Sverige har möjlighet att producera mer livsmedel än vi konsumerar. Det tycker jag atf vi skall se som en tillgång. Vidare tycker jag att vi kan använda oss av den fillgången i det här sammanhanget. Jag tror nämligen aft det är svårt för oss här i Sverige att ha en föreställning om hur situationen är nere i Afrika. Man har kanske upplevt svält i eft par tre år. Bönderna har visserligen sätt sin gröda, och spannmålen har kommit upp. Men sedan har grödan torkat bort. Dessutom har man ju varit tvungen att äta någonting. När def sedan har kommit en skvätt regn har man sått på nytt, men även den grödan har torkat bort. Det innebär att människorna där nere råkar i en mycket besvärlig situation där de behöver akut hjälp. Då hjälper det inte aft vi här har en principiell uppfattning om landskapsutveckling och om utökad hjälp till människorna där nere, så atf de kan klara sina jordbruksproblem bättre. Det hjälper inte människorna i det uppkomna läget. De måste helt enkelt ha mat för att kunna överleva. Det är nödvändigt för aft de skall kunna få del av vårt bistånd och pä det sättet kunna sköta sin mark bättre.

Vidare skulle jag i detta sammanhang vilja kasta ut en liten brandfackla -den kan ses som en varningssignal. Det gäller nämligen ökenutbredningen i världen som redan i dag är mycket stor. Om vi överför våra brukningsmeto­der till länder nere i Afrika där def är mycket starkt solsken är risken mycket stor att ökenområdena breder uf sig ännu mera. Vi får således inte bara helt automafiskt försöka tillämpa våra brukningsmetoder där nere och tro att de


 


fungerar på samma sätt där. Det finns begränsningar även i def samman­hanget.

Vi vet aff 50 miljoner människor i Afrika svälter i dag. Vi vet atf 800 miljoner människor i världen är undernärda. I Sverige finns det ett överskott av livsmedel som vi kunde använda i detta sammanhang, och jag tycker att vi skall göra def. Jag tolkar utrikesministerns svar på def sättet att det går atf göra detta och att man också är villig aft göra detta. Def borde dock ske i större utsträckning än nu.

Avslutningsvis vill jag komplettera vad som här sagts med följande fråga: Skall svaret tolkas sä, atf katastrofhjälpen kommer att öka i snabbare takt än som hittills skett - för ökningstakten är infe tillfredsställande?


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ökad livs­medelshjälp tid svältdrabbade län­der


AnL 14 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Jag har framhållit i mitt svar, och jag upprepar det nu, att katastrofbiståndet från svensk sida har ökat väsenfligt under innevarande budgetår. Katastrofbiståndet har använts just till inköp av livsmedel för att lindra den fruktansvärda svälten. Men jag vill också framhålla att vad vi sysslar med är aft få fram mat och dricksvatten. Den största delen av denna livsmedelsproduktion måste ske i de drabbade länderna för att fylla eft långsiktigt behov. Därför kommer, som förut varit fallet, den allra största delen av medlen aft användas till att skaffa dricksvatten åt människorna, fill atf skaffa dricksvatten åt boskap och till atf skaffa vatten för att på det sättet skapa en möjlighet aff odla på fält där def kanske infe fallit regnvatten på flera år. Jag tänker då på den treåriga torkan. Vi kommer att köpa livsmedel i Europa, och även här i Sverige, för transport till de svältande människorna. Men huvudinriktningen kommer ändå aft vara aft låta produktionen av livsmedel ske i de svältande människornas egna länder. Vi kommer aft låta människorna få utbildning så att de lär sig de brukningsmetoder som är avpassade för de drabbade områdena.

Det är mycket av felakfig jordbrukspolitik som nu förekommer, av felaktig mark- och maskinanvändning. Vi tänker infe låta detta fortsätta, dvs. atf ersätta den uteblivna produktionen i def egna landet genom aff föra över livsmedel från Sverige. Livsmedelsbiståndet kommer atf öka därför aff def finns ett behov därav i de aktuella länderna, inte därför aft vi har ett överskott.


AnL 15 Tredje vice falman KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Vi är helt överens beträffande den långsiktiga hjälpen. Jag tycker aft det är en bra beskrivning som utrikesministern ger av vårt sätt aft hjälpa på lång sikt. Men min fråga var föranledd av den mer kortsiktiga hjälpen, hjälpen till aft överleva.

Jag har på mitt bord ett brev som kommit till hjälporganisationer i Sverige, bl. a. Frikyrkan hjälper, från Namibia, där ovambofolket svälter på grund av fre missväxtår. Man skriver ordagrant: Många av dem äter sin sista måltid denna månad och inväntar döden.

Det hade varit värdefullt om utrikesministern litet klarare hade svarat på


15


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om medborgar­skapsfrågan för balter i Sverige


min fråga om han  är beredd att söka möjligheter aff genom ökade kafastrofanslag föra över def överskott som jag har gett exempel på aff vi har.

AnL 16 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag är mycket tillfredsställd av utrikesministerns beskrivning av hur vi skall klara av aff lära människorna i dessa länder aft bättre bruka sin jord. Jag tror def är en rikfig beskrivning av hur vi skall gå till väga. Men att dra alltför stora växlar på atf alla problem därmed skulle lösas tror jag inte vi bör göra.

Jag är inte rikfigt säker på att jag är helt nöjd med utrikesministerns kompletterande svar beträffande katastrofhjälpen. Def sägs att den skulle ha ökat i väsentlig grad. Men enligt uppgifter som jag fäft har denna hjälp under förra året ökat med 40 000 ton vete. Det är ganska mycket mat men i detta sammanhang ganska litet. Och om siffran sätts i relation till atf vi kanske har eft överskott på en miljon ton ser man aff def finns resurser aff öka katastrofhjälpen.

Vi har diskuterat u-hjälpen tidigare, och regeringen har infe funnit att vi har ekonomiska möjligheter atf uppnå enprocentsmålet. Men vi har ganska gott om mat. Vi kan alltså hjälpa till med mat i stället, för att på det sättet öka vårt bistånd.

Jag tycker def är fel aff säga aft det faktum aft vi har mat inte kan föranleda oss aff hjälpa fill i ökad utsträckning. Detta ger oss faktiskt en möjlighet som vi inte hade haft annars.

Def finns alltså anledning aft öka vår livsmedelshjälp betydligt kraftigare än vad vi gjort hitfills.


AnL 17 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! För atf undvika varje missförstånd vill jag påpeka aft även om vi har eft livsmedelsöverskott här i Sverige, betalas eventuellt bistånd som tas frän defta överskott med anslaget för biståndsmedel. Jag vill också påpeka aft det är främst i Sverige som vi köper dessa livsmedel, även om långa transporfsträckor, omlastningar och liknande kan verka fördyrande innan livsmedlen kommit fram fill den slutliga användaren.

Livsmedelsöverskott finns på väldigt mänga håll i världen - inte bara i Sverige. Men eft sådant överskott i Sverige är inte grafis, utan vi köper till världsmarknadspriser.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1984/85:21 om medborgarskapsfrågan för balter i Sverige


16


AnL 18 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM: Herr falman! Hugo Bergdahl har frågat mig om vilka åtgärder regeringen hitfills har vidtagit för att befria balterna i Sverige från deras dubbla


 


medborgarskap och vad regeringen fortsättningsvis avser göra.

Hugo Bergdahl tar upp ett för den enskilde mycket viktigt problem. Frågan om balternas dubbla medborgarskap har varit föremål för riksdagens och regeringens uppmärksamhet vid upprepade tillfällen ända sedan början av 1960-talet. Sverige och Sovjetunionen tillämpar som bekant olika principer när det gäller förlust av medborgarskap. Svenskt medborgarskap förloras automatiskt av den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke. Sovjetunionen tillämpar däremot princi­pen, atf man måste ansöka om befrielse från det sovjetiska medborgarska­pet, om man har förvärvat eft annat lands medborgarskap.

Regeringen har under en rad år försökt vinna Sovjetunionens förståelse för vår principiella inställning i denna fråga. Detta har inte lyckats. I denna situafion anser jag att vi bör verka för aff det inte skall vara förenat med några svårigheter för den enskilde aft få befrielse frän sitt sovjetiska medborgar­skap, om han så önskar. Därmed vill jag också ha sagt att jag menar atf def är den enskilde själv, som bör avgöra om han vill söka befrielse från detta medborgarskap.


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om medborgar­skapsfrågan för balter i Sverige


 


AnL 19 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Jag fär först tacka utrikesministern för svaret pä min fråga. Jag måste tyvärr säga atf jag känner stor besvikelse över aff svaret infe ger nägon som helst bekräftelse på att någonfing konkret har gjorts eller planeras i fråga om insatser från den svenska regeringens sida för aft befria balterna i Sverige från deras dubbla medborgarskap.

I den form av demokrati som vi lever i här i Sverige och med de rättstradifioner som vi ofta känner oss stolta över är den enda acceptabla lösningen enligt min mening att de som får eller har fått svenskt medborgar­skap automafiskt blir befriade från sitt påtvingade sovjetiska medborgar­skap.

Det finns tusentals i Sverige födda och uppväxta svenska medborgare som av de sovjetiska myndigheterna betraktas som sovjetiska medborgare bara därför att deras föräldrar befann sig i Estland, Lettland eller Litauen hösten 1940, då sovjetisk lagstiftning infördes efter det att dessa länder hade ockuperats av ryssarna.

Def är en skyldighet, enligt mitt sätt aff se, för Sveriges regering att bevaka sina egna medborgares frihet och rätfigheter. Vi får inte ge upp kampen för aft befria tusentals svenska medborgare från den djupt kränkande behand­ling som def innebär aff påtvingas ett sovjetiskt medborgarskap.

Herr talman! Jag vill fråga utrikesministern: Har utrikesministern förståel­se för den förbittring, den känsla av förtryck, frihetsinskränkning och personliga tragedi som balterna i Sverige känner över aff de inte kan bli befriade från något som de aldrig har velat kännas vid? Att som balt själv bli tvingad fill atf ansöka om befrielse från def påtvingade medborgarskapet hos Högsta sovjet känns för många av dessa människor som att godkänna den ryska erövringen av det gamla hemlandet i Baltikum.

Riksdagens protokoU 1984/85:7-9


17


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om medborgar­skapsfrågan fö r balter i Sverige


AnL 20 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag brister infe alls i förståelse för de känslor som kan hysas av balter som har tagit sin tillflykt hit och blivit svenska medborgare eller de barn som har fötts av baltiska föräldrar i Sverige och därigenom förvärvat detta dubbla medborgarskap.

Jag har påpekat att regeringen har fört överläggningar med den sovjetiska regeringen om defta men samfidigt understrukit att länderna har olika medborgarskapslagar. Sverige har för sin egen del en lag som innebär atf den som förvärvar medborgarskap i eft annat land automatiskt förlorar det svenska medborgarskapet. Andra länder har andra regler, och vi förmår infe atf genom beslut i Sveriges regering och riksdag ändra på dessa regler.

Detta betyder atf i alla fall den som har ett svenskt pass, den som är svensk medborgare, är skyddad av det passet i samma utsträckning som varje i Sverige infödd medborgare med svenska föräldrar.

Jag anser aft def finns många mänskliga rättigheter som vi bör arbeta för, t.ex. rätten för familjemedlemmar som är splittrade i olika länder att återförenas och rätfen för människor som är fängslade för sina politiska eller religiösa uppfattningars skull atf bli befriade. Jag anser att den fråga vi nu talar om ändå lättare kan lösas genom att vederbörande ansöker om att bli befriad från sitt medborgarskap.

Jag kan förstå aff det är tungt, men jag kan ändå inte jämställa det lidandet med det vi har att göra med i övriga fall när det gäller mänskliga rättigheter.

Jag vill också påpeka att i alla de fall som vi känner till har def svenska passet accepterats och skyddat innehavaren vid resor i Sovjetunionen.


 


18


AnL 21 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Det som framför allt gör mig besviken och något upprörd över utrikesministerns svar på min fråga är att utrikesministern lägger hela ansvaret på den enskilde individen för att kunna göra sig fri från ett Sovjetmedborgarskap som den enskilde aldrig ansökt om.

Jag vill också konstatera att den baltiska frågan - jag är väl medveten om det - är svår och besvärlig att hantera för oss här i Sverige. Baltikum har erövrats och ockuperats av en närbelägen stormakt, som vi önskar leva i fred med och ha goda förbindelser med. Men detta faktum får inte leda till att vi blir handlingsförlamade i frågor av det slag som vi diskuterar nu.

Jag vill hänvisa till den överenskommelse som träffades i Helsingfors. Denna har undertecknats även av Sovjet och säger klart aft de underteckna­de staterna skall vara beredda aft försvara de mänskliga rättigheterna.

Vad gör den svenska regeringen i denna situation när det gäller aft bevaka balternas intressen, infe minst på de områden som jag har tagit upp i min fräga? Man gör i stort sett ingenfing. Ibland har jag och många andra känslan att man av någon anledning hukar sig på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.


 


7 § Svar på fråga 1984/85:25 om ökat utvecklingsbistånd

AnL 22 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Rune Ångström har frågat mig om jag är beredd atf redan i höst återkomma fill riksdagen med ett förslag om ökning av u-landsbiståndet för aff uppnå enprocentsmålet.

1985 års budgetproposition bereds L n. inom regeringskansliet. I den proposifionen kommer regeringen att redovisa sin ståndpunkt i fråga om u-landsbiståndefs volym, liksom i alla andra frågor som gäller statens utgifter för def kommande budgetåret.

AnL 23 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag måste tyvärr säga att jag är besviken över svarets innehåll. Det blir tydligen ingen höjning i höst.

Vi hade en tuff debatt under förra riksmötet om nivån på det svenska, u-landsbiståndet. Från mitt parfis sida luftade vi då en stor besvikelse över aff den socialdemokratiska regeringen gick pä - som jag vill kalla det -egoismens linje och genomdrev en sänkning av def svenska u-landsbiståndet, så att vi inte nådde upp fill det fastställda målet på 1 % av BNI.

Skälet till sänkningen var aff vi hade det så besvärligt här i Sverige att vi inte längre klarade åtagandet till de fattiga folken.

Innan beslutet fattades försökte ideellt arbetande människor, ideella och kyrkliga organisationer genom information, uppvaktningar och protester få regeringen atf ändra ståndpunkt. Det var inte eft gatans parlament som ledde protesterna - def vet utrikesministern mycket väl. Det var djupt engagerade människor som infe kunde se nöden i den tredje världen utan att reagera mot atf vi skulle betala värt överflöd genom aft spara på u-hjälpen.

Även inom socialdemokratins egna led - jag tänker då speciellt på ungdomsförbundet och Broderskapsrörelsen - riktades mycket stark kritik mot den egna regeringen. Det var ett friskhetstecken aff den socialdemokra­fiska partikongressen fattade ett beslut om aff omedelbart höja u-hjälpen till det tidigare riktmärket på 1 %. Jag hade begärt ett besked om huruvida regeringen var beredd atf höja anslaget redan i höst och fullfölja uppdraget från kongressen. Svaret innehåller, vad jag försfår, ett nekande till det kravet. Än en gång: Jag är mycket besviken över att höjningen infe sker nu.

För varje år som går och vi sviker def här löftet till tredje världen, ackumulerar vi nämligen bäde en ekonomisk och en moralisk skuld. Detta stämmer ganska illa med vad som fidigare har sagts, att vår solidaritet i Sverige infe känner några geografiska gränser.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ökat utveck­lingsbistånd


 


AnL 24 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag vill erinra Rune Ångström om att när regeringen i början av detta är lade fram förslag om ökning av biståndet med 300 milj. kr. utöver vad budgetpropositionen innehåller, gjorde folkpartiet inte något som helst för att vara med och finansiera denna utgift. Ni anförde aft utgiften nog var


19


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om användningen av statsbidraget tid ersättningstrafik på landsväg


bra, men när den skulle finansieras fick det ske, enligt ert förslag, genom minskning av olika sociala bidrag, genom ändrade skattebesfämmelser för löntagare, som skulle beskattas hårdare än arbetsgivare, osv. Det var den bidragsvilja ni visade vid det tillfället!

Jag har i mitt svar klargjort atf denna regering, fill skillnad från de olika regeringar som förekom mellan 1976 och 1982, kommer atf föredra att lägga fram förslag till utgifter samtidigt med atf vi redovisar hur de skall finansieras. Hade den metoden tillämpats mer konsekvent under åren 1976-1982 hade räntorna på statsskulden nu inte varit budgetens största post - 9-10 gånger så stor som hela u-landsbiståndet. Då hade aldrig något ifrågasättande av enprocentsramen behövt ske ens under föregående bud­getår.

AnL 25 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Ännu en gång för utrikesministern i den här djupt moraliska frågan ett renodlat ekonomiskt resonemang.

Jag vill infe alls bekräfta vad utrikesministern säger beträffande folkpar­tiets förslag till finansiering av sitt alternafiv. Vi har fill sista öret föreslagit finansiering av alla utgifter som vi har förordat i särakfioner till regeringen.

För aff ytterligare understryka def hjälpbehov som finns inom olika områden vill jag anknyta till Kerstin Anérs fidigare anförande här i kammaren och peka på det arbete som UNICEF lägger ned för barnen i tredje världen - speciellt barnen i länder i krig. I biständsdebatten under förra riksmötet hade folkparfiet just barnen i tredje världen som en särskild målgrupp. Utrikesministern har i sitt svar till mig infe velat fillstyrka förslaget atf def skulle ske en höjning i höst. Utrikesministern har heller inte ställt uf några löften aff det kommer en höjning i den kommande budgetproposifio­nen. Jag finner den löftessvagheten mycket illavarslande.

Överläggningen var härmed avslutad.


 


20


8 § Svar på fråga 1984/85:18 om användningen av statsbidraget till ersättningstraflk på landsväg

AnL 26 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Ingvar Karlsson i Bengtsfors anger i sin fråga att def nu kan finnas risk för atf vissa länshuvudmän infe avser täcka uppkomna underskott i trafiken med det statsbidrag som utgär vid överflyttning av persontrafik från tåg till buss. Ingvar Karlsson frågar om jag avser att vidta någon åtgärd för att garantera att riksdagens intentioner i 1979 års trafikpolitiska beslut fullföljs.

Statsmakterna skall infe lägga sig i hur intressenterna i länsfrafikbolagen bidrar fill trafikens ekonomi. Bolagen har också rätt att fritt disponera de statsbidrag som utgår vid överflyttning av tågtrafik till landsväg. Defta är helt i enlighet med riksdagens beslut.


 


AnL 27 INGVAR KARLSSON i Bengfsfors (c):

Herr falman! Först får jag tacka kommunikationsministern för svaret pä frågan, ett svar som jag tycker var ganska tandlöst. Def gick uf pä aft statsmakterna inte skall lägga sig i vad länshuvudmännen och övriga intressenter på länsnivå gör när de får sitt statsbidrag. Detta är helt i enlighet med riksdagens beslut, sade kommunikationsministern. Jag vill då anföra några små citat - jag har en helt annan uppfattning än kommunikationsminis­tern.

I trafikutskottets betänkande 1978/79:18 Ny trafikpolitik heter det:

"De särskilda statsbidragen kan väntas innebära en betydande fördel för de län som berörs, och ersäffningsfrafiken kan efter viss tid beräknas ha blivit helt integrerad i def regionala frafikprogrammet. Utskottet finner det därför rimligt aff en utvärdering sker av bidraget efter fem år. Därefter bör en fortlöpande förändring av bidraget kunna ske med hänsyn till ändrade förutsättningar och förhållanden. Någon övervältring på kommunerna av kostnaderna för kollektivtrafiken på berörda sträckor får dock ej ske.

Vad utskottet här anfört bör av riksdagen ges regeringen fill känna."

Så sade man i trafikbeslufef 1979. Sedan dess har riksdagen fatfat flera beslut i frågan. I bil. 8 fill budgetpropositionen, som lämnades av kommuni­kafionsministern i januari månad 1984, heter def:

"Enligt gällande regler får länshuvudmännen i de fall de väljer aft föra över persontrafiken på bandelar som ligger utanför riksnätet fill landsväg ett särskilt statsbidrag för ersättningstrafiken under i första hand fem år. Detta bidrag är avsett aff täcka länshuvudmännens merkostnader för ersättnings-trafiken. Efter en period av fem år bedömer jag emellertid aft ersäffningsfra­fiken skall vara integrerad med länshuvudmannens övriga trafik. Bidraget bör därför inte utgå efter denna femårsperiod. TPR kan dock om synnerliga skäl föreligger få besluta om visst bidrag utöver gängse statsbidrag till kollektivtrafiken."

Sä sade kommunikationsministern i januari månad.

Aft statsbidraget var avsett aft täcka länshuvudmannens merkostnad för ersäffningsfrafiken tolkar jag så, aft avsikten är aft pengarna skall användas till detta.

Om nu inte kommunikationsministern har mod att säga vad som är innebörden i dessa skrivningar, t. ex. när def gäller vad pengarna är avsedda för, ar jag den förste aft beklaga de kommuner som dels mister sin järnväg, dels får betala för ersäffningsfrafiken. Def är alltså infe rikfigt gjort. Tycker kommunikationsministern verkligen aft detta är rättvist? Även om staten nu inte skall lägga sig i, måste kommunikafionsministern ha en uppfattning i frågan.

Jag skulle gärna vilja anföra ett exempel, men min faletid är slut. Jag hoppas därför atf kommunikationsministern begär ordet, så atf jag kan återkomma i ett nytt anförande.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om användningen av statsbidraget till ersättningstrafik på landsväg


21


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om användningen av statsbidraget till ersättningstrafik på landsväg


AnL 28 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr falman! Jag skall hjälpa Ingvar Karlsson i Bengtsfors aft få ett nytt anförande.

När det gäller frågan om den frafikpolifiska proposifionen står def helt klart atf bidraget skulle göras mera generellt och infe knytas till en viss relafion. Tanken var att man på det sättet skulle ge huvudmannen möjlighet aff disponera sina sammanlagda resurser inom trafiksektorn på def sätt man i regionen finner mest lämpligt.

Trafikutskottets uttalande i def betänkande där 1979 års frafikpolifiska proposition behandlades gällde ett resonemang som då fördes om att bidraget skulle upphöra efter fem år. Def var def man åsyftade när man sade atf det skulle komma atf innebära en övervältring på kommunerna.

Nu har ju riksdagen fattat eft beslut om atf defta bidrag skall upphöra efter fem år. Jag har exakt samma uppfattning som den som uttrycks i riksdagsbe­slutet - jag har i viss del varit skrivare av förslagen i proposifionen.


AnL 29 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr falman! Jag försfår aft kommunikafionsministern svarar som han gör i denna fråga. Def beror ju på aff statsmakterna inte gärna vill trampa någon på tärna pä länsnivå. Det är infe meningen aff man skall göra def. Men jag tycker nog aff kommunikafionsministern borde ha en klarare uppfattning om vad som är rimligt och rättvist i väd som händer och sker på detta område, där vi i alla fall har klara uttalanden från utskottet 1979 och från kommunika­tionsministern så sent som i år.

Kommunikationsministern påstår att en övervältring infe får ske efter fem år. Men så tolkar jag infe alls beslutet. Kanske språkexperter kan göra det. Men nu skall jag redovisa mitt exempel. Få se vad kommunikationsministern säger om def.

Vid en eventuell nedläggning av bandelen Mellemd-Arvika får länshu­vudmannen i Älvsborgs län 14 milj. kr. i statsbidrag under fem år. Underskottet för ersäffningsfrafiken är 5 milj. kr. Om nu länshuvudmannen vidhåller sitt fidigare beslut, skall berörda kommuner - Bengfsfors och Mellemd - samt landstinget stå för 50 % av underskottet. Samtidigt bygger länshuvudmannen upp en fond på 11,5 milj. kr.

Min absoluta mening är aft statsbidraget skall täcka underskottet till 100 % under dessa fem år. Och om statsbidraget gör det, finns def ändå 9 milj. kr. över i fonden.

Slufligen, herr talman! Jag tycker aft det är beklagligt aff kommunikations­ministern inte delar min uppfattning i denna fråga.


22


AnL 30 Kommunikafionsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Jag kan bara hänvisa fill riksdagsbeslutet i denna fråga. Riksdagen har fattat beslut om på vilket sätt statsbidrag skall utgå. Vi har på departementet ingen erfarenhet av atf man har använt sig av statsbidraget när det gäller ersätfningstrafik på annat sätt än för aff täcka just kostnaderna för ersättningstrafiken. Def är eft faktum som jag har aff bekräfta.


 


När def gäller bandelen Mellerud-Arvika vill jag framhålla att jag givetvis      Nr 7
inte kan gå in på enskilda fall. Det ärendet finns över huvud taget infe hos      Torsdaeen den
regeringen i dag.
                                                            11 oktober 1984


AnL 31 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr falman! Om ärendet inte finns i departementet, kommer det i alla fall till departementet någon gång. I vilken form vet jag infe. Det kanske blir fråga om nedläggning. Men i båda fallen kommer ärendet till departementet för beslut av regeringen. Då får ju kommunikafionsministern chansen att ta ställning. Om banan skall läggas ned och regeringen skall godkänna nedläggningen och ersäffningsfrafiken, kan ni ju uttrycka er uppfattning. Jag hoppas verkligen aff ni då ser fill att det inte sker någon kosfnadsövervältring på kommunerna under dessa fem år.

Det exempel som jag gav var belysande för aff statsbidraget var frikostigt tilltaget och litet av en muta till länstrafikbolagen för att de skulle ha en viss uppfattning i dessa frågor. Står de för 100 % av underskottet, får de ändå 9 milj. kr. över i en extra fond. Det kan man nog kalla slöseri med statens medel - när budgetunderskottet är så stort.


Om ombyggnad av Europaväg 6 genom Bohuslän, m. m.


AnL 32 Kommunikafionsminister CURT BOSTRÖM: Herr falman! Nu talar Ingvar Karlsson i Bengtsfors om eft ärende som över huvud taget inte existerar. Jag måste ändå påpeka aff länshuvudmannen måste förhandla i denna fråga med SJ och transporträdet. Atf Ingvar Karlsson begär aff vi i förväg skall diskutera hur förslaget kommer aft se uf, när def en gäng hamnar på regeringens bord - om def nu gör det - förvånar mig i allra högsta grad.

AnL 33 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr talman! Ärendet existerar kanske inte i departementet, men det är 100 % chans aft def kommer dit. Då är det ju bra aff kommunikafionsminis­tern är förberedd på frågan, så aft han kan tänka till ordentligt.

I def här fallet är def tyvärr så, aff den konstrukfion som jag har talat om finns på ett papper hos länshuvudmannen. Om kommunikationsministern infe tror mig, skall jag överlämna papperet efter den här debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1984/85:31 om ombyggnad av Europaväg 6 genom Bohuslän, m.m.


AnL 34 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Kenth Skårvik har frågat mig om jag avser att medverka fill dels att vägverket tilldelas extra medel för atf snabbare färdigställa E 6 i Bohuslän i godtagbart skick och då helst i motorvägsstandard, dels aff gränsöverfarten vid Svinesund anpassas till förekommande trafik.


23


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ombyggnad av Europaväg 6 genom Bohuslän, m. m.


Inledningsvis vill jag erinra om att det finns en av riksdagen fastlagd ordning för prioritering och byggande av statliga vägar. I den nu gällande planen för byggande av riksvägar åren 1984-1993 ingår omfattande ombygg­nader av E 6-an i Bohuslän.

Utbyggnaden av E 6-an till en högklassig trafikled mellan Trelleborg och norska gränsen har pågått under många år. De senaste åren har betydande belopp, bl.a. sysselsättningsmedel, investerats för att påskynda utbygg­naden.

E 6-an har i dag en relativt bra standard frånsett delen mellan Falkenberg och Varberg samt vissa delar i Bohuslän norr om Uddevalla. Vägverket har i vägplanerna tagit upp investeringar på dessa delar för över 700 milj. kr. i 1984 års prisnivå.

Def är angeläget atf hela E 6-an fär en acceptabel standard inom ramen för våra resurser. Lämplig standard på E 6-an i Bohuslän måste därför avvägas mot behovet av ombyggnad i t. ex. Halland oeh L ö. även mot vägombygg-nadsbehovet i hela landet.


 


24


AnL 35 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr falman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret, som är avgivet helt i enlighet med dagens beslutade linjer.

Europaväg 6 efter västkusten - och just nu särskilt i Bohuslän - betyder mycket för motorfrafiken, vare sig def gäller personbilstrafik eller lasfbilstra-fik. Vi är särskilt facksamma för atf den s. k. Brafterödsleden förbi Uddevalla nu är klar, även om den kunnat vara något bredare.

De bitar av vägen som efter hand blir klara betyder givetvis mycket, men det går för sakta. Det är infe bara fördelar med aft på detta sätt göra korta sträckor mycket bra, för aft sedan vänta läng tid, innan nästa lilla bit färdigställs. Det blir en ryckig trafikrytm med farliga trafiksifuafioner. Jag skall infe måla upp några hemska syner av vad som händer på denna Europaväg, som vi svenskar är ansvariga för. Jag utgår ifrån aft kommunika­tionsministern är helt på det klara med detta, oeh då vilar också ansvaret tungt.

Underlaget för ombyggnad finns, men pengar saknas enligt vägverket. Nu tror jag aft kommunikationsministern skall se verkligheten som den är och se till aft resurser för ombyggnaden kommer fram snabbare än vad som planerats i dag.

I min fråga nämnde jag också försäljning av varor efter E 6-an mellan Strömstad och Svinesund, något som ger mycket besvärliga trafiksituationer, speciellt under sommarmånaderna. Def ligger ocksä i vårt ansvar att se fill atf sådana situafioner infe uppkommer.

Jag kräver inte aff denna försäljning skall försvinna. Vad jag kräver är aft trafikförhållandena rättas fill så aft bilar som skall trafikera E 6-an infe behöver krypa fram i kilometerlånga köer. Lastbilstransporter är beroende av aft komma fram, och vi vet alla atf tid är också pengar. Vidare vet vi vilka olyckor som kan orsakas av atf irriterade bilförare gör huvudlösa omkör­ningar.


 


Jag hoppas också att överiäggningar skall komma till stånd om vad man skall göra med Svinesundsbron i framfiden. Flera incidenter har förekommit så aft hjärtat flugit upp i halsgropen, när bron varit fullproppad med lastbilar som inte kommit över utan blivit stående pä bron.

Kommunikafionsministern skall ju, efter vad jag har förstått av tidningar­na, besöka Bohuslän i slutet av november och resa på E 6-an. Jag hoppas och tror på en seriös bedömning, och då är jag helt övertygad om att extra medel ställs fill förfogande för ombyggnaden ganska snart.

Men jag vill ställa nägon fråga fill. Kan fler medel över huvud taget ställas fill vägverkets förfogande för snabbare ombyggnad? Det fick jag alltså inte svar pä. Pågår några som helst överläggningar om överfarten vid Svinesund mellan berörda parter, och vad kommer atf hända i denna fråga i framtiden?


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om ombyggnad av Europaväg 6 genom Bohuslän, m. m.


 


AnL 36 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Det är naturligtvis helt omöjligt för mig att i dagens läge säga någonting om huruvida def är möjligt aff fillskjuta extra pengar. Sedan 1982, när vi fillträdde, har E 6-an tillförts 97 miljoner i extra pengar. Dessutom har 34 miljoner använts för att höja broarna över E 6-an i Göteborg. Defta har skett utifrån vetskapen om behovet av aft E 6-an rusfas upp, men självklart också därför att sysselsättningspengar förs till sådana regioner som har behov av objekt för sin sysselsättning, företrädesvis när det gäller byggarbets­kraften.

Jag har kunnat konstatera att beträffande E 6-an i Bohuslän ingår i flerårsplanen tvä projekt där man möjligen skulle kunna ha bygghandlingar klara 1984. För övriga delar är inte bygghandlingar klara förrän efter 1986.

Jag vill gärna säga atf jag ser E 6-an som ett angeläget vägprojekt, men jag kan absolut infe i dag säga aft det kommer aff tillföras några extra pengar. Den saken måste prövas i vanlig ordning ufifrån arbetsmarknadspolifiska utgångspunkter.

Jag kan också säga atf jag med mina nordiska kolleger delvis kommer att ta upp E 6-an, och de problem Kenth Skårvik nämner. De nordiska kollegerna har också utan tvivel ett intresse av E 6-an.

AnL 37 KENTH SKÄRVIK (fp):

Herr falman! Jag är tacksam för kommunikationsministerns senaste tillägg. Jag är säker på aft kommunikafionsministern kommer att bedöma detta på ett sätt som vi hoppas skall bli fördelakfigf förE 6-an både i Halland och i Bohuslän, men eftersom det är Bohuslän jag representerar är den saken det angelägnaste för mig just nu. Jag hoppas def kan bli mer pengar fill detta.

Vägverket självt har alltså sagt att def finns planer klara för ombyggnaden och att vad som behövs är pengar.

Sysselsättningen kommer att bli ännu mer prekär i Bohuslän, speciellt i Uddevallaområdet och i norra delen under den närmaste tiden. Om defta är vägande skäl tror jag också att vi snart kommer att få mer pengar för att bygga


25


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om taxiägarnas anslutning till ge­mensam beställ­ningscentral

26


om E 6-an. Jag hoppas vi får en seriös bedömning av detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1984/85:45 om taxiägarnas anslutning till gemen­sam beställningscentral

AnL 38 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Hans Nyhage har frågat mig om jag är beredd att medverka till aft gällande lagsfiftning ändras så att taxiägarna i en kommun ej kan åläggas aff ingå i en enda gemensam beställningscentral.

Taxi utgör en del av den kollekfiva trafiken. Detta innebär aff samhället uppställer särskilda krav bl. a. på att faxibilar finns tillgängliga dygnet runt och på aft såväl allmänhet som de stora taxikunderna kommuner och landsfing kan få en rimlig service. Dessa krav förutsätter i allmänhet någon form av beställningscentral. Även för den enskilde taxiägaren är def ofta från ekonomisk synpunkt av avgörande betydelse atf vara ansluten till en central. Ett effektivt fordonsufnyftjande liksom ökade möjligheter aft erbjuda nya tjänster, exempelvis budbilsservice, väger här tungt. När det gäller att åstadkomma samordning av samhällsbetalda körningar fyller beställnings­centralerna en viktig funkfion. - Gällande yrkestrafikförordning innehåller också ett krav på anslutning fill en gemensam beställningscentral.

I vissa fall kan naturligtvis geografiska eller andra förhållanden leda till atf detta inte är den lämpligaste lösningen på taxis beställningsfunktion. Därför finns i gällande bestämmelser en möjlighet fill undantag från detta krav. Denna undantagsregel torde L n. vara tillräcklig. Jag är inte beredd att medverka till sådana förändringar att de för trafiken ansvariga myndigheter­na fråntas möjligheten atf besluta om gemensam beställningscentral for taxi,

AnL 39 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag ber aff få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Def är så formulerat atf det i princip går atf ställa sig bakom det i betydande delar, dock med undantag för innebörden i den sista meningen.

Jag har relaterat min fråga fill förhållandena i min hemkommun. Marks kommun. Likartade förhållanden torde emellertid finnas på åtskilliga håll i vårt land.

I Marks kommun ser man med oro på det tvång för samtliga taxiägare att fillhöra en gemensam beställningscentral som länsstyrelsen i Älvsborgs län har föreskrivit. Man menar aff defta tvång medför klart försämrade förhållanden, såväl för taxinäringen som sådan som för servicen gentemot allmänheten.

Den organisation som nu gäller fungerar enligt allmän uppfattning bra. Den innebär atf det finns en beställningscentral för tätorterna Kinna, Skene, Örby och Rydal, som betjänar centralorten med omnejd. När def gäller


 


ytterområdena, som består av glesbygd med små tätortsbildningar, svarar den enskilde taxiägaren för aft beställningar kan tas emot dygnet runt och för effekfueringen av dessa beställningar: Infe minst när def gäller person- och lokalkännedom är defta av stor betydelse och främjar en snabb service.

Snart sagt alla berörda i Marks kommun anser aff den nuvarande organisafionen skall få bestå. En mycket liten minoritet inom Marks faxiförening anser aft en gemensam central är att föredra. Dessa medlemmar tillhör centralorten och utgör det undantag som bekräftar regeln. Det stora flertalet av medlemmarna, alltså även företrädare för centralorten, hävdar aft nuvarande organisafion är bäst. Bakom den uppfattningen står också en enhällig kommunstyrelse, Hem och skola-rörelsen företrädande föräldrar till ca 4 500 barn, pensionärsorganisationerna samt den stora allmänheten.

För mig är def ofattbart att man medvetet skall påtvinga faxiägarna och allmänheten en organisafion som enligt allmän bedömning blir sämre, så mycket mer som def uppenbarligen - vilket statsrådet också påpekar - Inte hgger i riksdagsbeslutet aft detta kategoriskt skall ske. Riksdagen har tre gånger uttalat atf länsstyrelsen äger rätt medge undantag. Detta har också skett, t. ex. i Kopparbergs län, där man låter människornas önskemål och behov väga tyngre än stelbent byråkrati.

Tvånget atf fillhöra en gemensam beställningscentral innebär också aff faxiägarna i ytterområdena ställs inför en ohållbar ekonomisk situation. Det medför nämligen kostnader på tiotusentals kronor för dem. De driver ofta sin faxirörelse som familjeföretag, med bisysslor som bensinförsäljning och servicestation. Def föreliggande tvånget hotar aft spoliera dessa familjeföre­tag. Man kan tvingas lägga ner sin rörelse, vilket på ett avgörande sätt får negafiva konsekvenser infe bara för de egna familjerna utan också för bygden som sådan och för de människor som bor där.

Allt defta talar alltså för aff man skall fillämpa ett generöst synsätt i denna fråga. Delar statsrådet uppfattningen att det bör vara på detta sätt? Den frågan skulle jag vilja ha svar på. Är statsrådet vidare beredd atf medverka fill aft klargöra för samfliga länsstyrelser atf det ej går att hävda att ett absolut tvång föreligger?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om taxiägarnas anslutning tiU ge­mensam beställ­ningscentral


 


AnL 40 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr falman! Jag vet infe om jag kan diskutera def enskilda fallet, Hans Nyhage. Jag vill dock säga aft länsstyrelsen har fatfat eft beslut, mot vilket man har besvärat sig hos transporträdet. Transportrådet har sedan fastställt länsstyrelsens beslut, och ärendet har därefter icke överklagats fill regering­en. Def är således infe fråga om något regeringsärende. Men länsstyrelsen har enligt vad jag har erfarit haft många sammanträden och överläggningar med taxiägarna, med företrädare för kommunerna, för Taxiförbundet osv.

Jag tycker ocksä att def förtjänar att omnämnas i detta enskilda fall, herr talman - även om frågan inte gäller den saken - att def inte är så att uppställningsplatsen för de taxibilar som berörs kommer att ändras, utan att det är fråga om anslutning till gemensam beställningscentral.

Jag vill gärna, Hans Nyhage, hänvisa fill den riksdagsbehandling i frågan


27


 


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om taxiägarnas anslutning till ge­mensam beställ­ningscentral


där beslutet fattades. Det grundade sig på en utredning där man klart tillstyrkte förslaget om anslutning till en gemensam beställningscentral. Samtliga remissinstanser ansåg aft detta var riktigt. Eftersom samhället i mycket hög grad svarar för kostnaderna hos taxi, är det från samhällets synpunkt naturligtvis angeläget atf man, förutom att man ser till att vi får en rafionell faxihantering, kan begränsa kostnaderna.

Ulf Adelsohn, som var kommunikationsminister då förslaget lades fram, sade aft han delade utredarnas och remissinstansernas uppfattning att fillståndshavaren regelmässigt skall vara ansluten fill en gemensam beställ­ningscentral. Jag är, Hans Nyhage, helt övertygad om aff länsstyrelserna känner till undantagen och kan göra den bedömning som är erforderlig när det gäller att fa ställning fill huruvida undantag skall beviljas.


 


28


AnL 41 HANS NYHAGE (m):

Herr falman! Jag är på det klara med aft jag berört ett enskilt fall, men jag sade redan inledningsvis atf jag tror atf liknande förhållanden råder på många ställen i vårt land. Man bör uppenbarligen se mera generellt på saken.-

Statsrådet hävdar att samtliga remissinstanser tillstyrkte förslaget. Jag är helt på det klara med att så är fallet. Men vi behöver väl inte vara så fasdåsta i våra posifioner aft vi, om vi så atf säga under resans gång kommer underfund med att det finns klara brister i systemet och att det strider mot vad den stora allmänheten tycker, inte skall kunna ändra oss. Då tycker jag att vi skall kunna vara beredda atf se mera generöst på def hela och ändra på ett beslut som vi tidigare fatfat. Jag tror atf det gäller över huvud taget i politiken atf om vi handlat fel, vilket vi emellanåt gör, skall vi vara beredda aff ändra på det. Def är ingenfing atf skämmas för.

Nu är det uppenbarligen så, oavsett vad länsstyrelsen i Älvsborgs län och transporträdet har sagt, att i Marks kommun råder samfällt den uppfattning­en aff den organisation som nu är uppbyggd fungerar mycket bra. Den fungerar perfekt och tillgodoser alla rimliga och tänkbara önskemål. Då förstår jag infe, herr talman, varför man skall behöva ändra på den. Vi skall väl inte ändra för ändrandefs skull, utan ändrar man skall det rimligen vara fill def bättre.

Alla som lokalt är inblandade i frågan bedömer atf ändringen innebär en försämring. Då vädjar jag återigen till statsrådet att se generöst på saken och klargöra för länsstyrelsen i Älvsborgs län och andra län att här har man en möjlighet aff inte gå fram tvångsvägen, utan aff vara generös och ta hänsyn fill vad människorna själva tycker.

Jag hoppas verkligen att statsrådet är beredd att medverka till förverkli­gandet av detta mitt önskemål, som alltså delas av invånarna i Marks kommun.

Överläggningen var härmed avslutad.


 


11 § Svar på fråga 1984/85:24 om viss kompensation till barnfamil­jerna

AnL 42 Bostadsminister HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Kjell Johansson har frågat mig om jag avser att kompensera barnfamiljerna för den ökade skaftebelastning som den föreslagna villaskaf­ten skapar.

Inledningsvis vill jag betona aft regeringens nyligen överlämnade proposi­fion 1984/85:18 avser en staflig fastighetsskatt och infe en villaskaft. I propositionen har jag framhållit aft ett solidariskt omfördelningssysfem inom bostadssektorn förutsätter atf alla fasfighetsägare bidrar till den nödvändiga subventioneringen av ny- och ombyggnadsätgärder. Den statliga fastighets­skatten är en del av eft sådant sysfem.

Kjell Johansson framhåller i sin fräga att 43 % av LO-grupperna bor i småhus och att två tredjedelar av alla barn bor i småhus.

Många barnfamiljer bor i småhus eller flerbostadshus med statliga räntebidrag. Fastighetsägare med fastigheter som omfattas av räntebidrags-systemet kommer, enligt vad jag anfört i nyssnämnda proposition, att kompenseras för de kostnadsökningar som skatten beräknas medföra genom förändringar i ränfebidragssystemet.

Barnfamiljernas ekonomiska situafion är en familjepolitisk fråga. Riksda­gen har redan beslutat om en kraftig höjning av barnbidragen från 3 300 fill 4 800 kr. per barn och år från den 1 januari 1985. Dessutom har beslut tagits om en höjning av bostadsbidragen från samma fidpunkt.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om viss kompen­sation tid barnfa­miljerna


 


AnL 43 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr falman! Jag vill tacka bostadsministern för svaret, även om det var precis så magert som jag hade väntat mig.

Alltsedan socialdemokraterna återkom i regeringsställning har de bok­stavligen dammsugit hela det ekonomiska fältet på jakt efter nya skatter och efter gamla som man skulle kunna höja. Uppenbarligen är det inte slut ännu.

I svaret hänvisar bostadsministern till barnbidragshöjningarna, men det är fakfiskt sä atf regeringen innan def första höjda barnbidraget har hunnit betalas ut kommer med ett förslag som innebär att man tar tillbaka stora delar av det barnstöd som vi formligen fick tvinga fram i riksdagen i våras. Mitt intryck är aft bosfadsministern såväl i propositionen som i sin presentation inför allmänheten försöker bagatellisera villaskatten, men dess följder är enligt min mening inte bagatellartade.

För en barnfamilj som bor i en villa med ett taxeringsvärde på drygt 300 000 kr. innebär den nya villaskatten, fullt utbyggd, att regeringen tar fillbaka hela barnbidragshöjningen för det första barnet. Till detta kommer att bostadsminisfern tydligen fycks betrakta def som naturligt att skatten skall höjas i framtiden - något avståndstagande har vi i alla fall inte fått. Jag måste därför fråga bostadsministern: När bedömer ni att den första höjningen av villaskatten kommer, och hur stor kan den tänkas bli? Ryker då motsvarande höjning av barnbidraget för det andra barnet, eller vilken


29


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om viss kompen­sation till barnfa­miljerna


storleksordning rör det sig om?

Bostadsminisfern presenterar i svaret, och även i propositionen, villaskat­ten som ett solidariskt omfördelningssystem inom bostadssektorn. Min reflexion blir: Vari ligger det solidariska i att på detta sätt omfördela barnbidragshöjningar - som dessutom är klart otillräckliga - till statskassan?

Alla undersökningar visar aft barnfamiljer ofta tvingas att leva på en klart otillräcklig nivå. Det är bl. a. därför att så många barnfamiljer tvingas begära socialhjälp som folkparfiet för nägon vecka sedan lade fram förslag fill ett starkt förbättrat stöd för barnfamiljerna. Det var också därför som vi i det närmaste måste tångförlösa regeringen i våras när det gällde aff få fram eft förslag fill förbättringar för barnfamiljerna.

Två tredjedelar av alla barn bor i småhus, som jag har sagt i min fråga. Def kan infe rimligtvis, herr bosfadsminisfer, vara barnfamiljernas uppgift att finansiera ROT-programmet.


 


30


AnL 44 Bosfadsminisfer HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Jag är naturligtvis lycklig över att Kjell Johansson har sådan filltro fill den socialdemokratiska regeringens förmåga att överleva att han redan nu frågar vad vi skall göra efter de tre år då den föreslagna fastighetsskatten genomförs. Vi har inga planer för vad som kommer att ske vid den tidpunkten.

När man studerar effekterna av förslaget finner man attdet, som jag redan har påpekat, förhåller sig så att alla barnfamiljer som bor i statligt belånade hus med räntegaranti inte kommer att få någon kostnad för fastighetsskatten. En betydande del, 40 %, av alla barnfamiljer bor i statligt belånade småhus med räntebidrag.

Sedan tycker jag att def vore bra om vi slutade att sätta villaboende och hyreshusboende emot varandra. Kjell Johansson fillhör ju ett parti som lade fram ett förslag som innebar aff alla barnfamiljer som bor i hyreshus och bostadsrätter skulle bära en ökad kostnad, men inte de som bodde i villor. Jag hörde ingen protest från er vid den tidpunkten. Dessutom passade ni på atf höja upptrappningen av räntorna för alla som bodde i flerfamiljshus och bostadsrätter. Inte heller i det sammanhanget hörde jag talas om någon vilja aft kompensera. Jag tror att vi gör bäst i atf försöka föra en lugn och nyanserad debatt i den här frågan.

Vi kan också titta pä inkomstförhållandena. Den disponibla inkomsten för barnfamiljer i villor är 139 000 kr. och för barnfamiljer i flerfamiljshus 85 000 kr. Ser vi till bruttoinkomsten är den 145 000-158 000 mot 109 000-130 000 kr.

Vi har ingen anledning att föra den här typen av diskussion. Det är ingen som är ute efter att klå vare sig den ena eller den andra, utan def gäller atf försöka skapa ett rättvist oeh solidariskt system.

Kjell Johansson säger att vi dammsuger efter skatter och inkomster. Ja, Kjell Johansson, det har varit ett förfärligt hårt arbete att försöka städa upp efter det som skedde under de sex borgerliga regeringsåren. Menar Kjell Johansson att vi skulle fortsätta atf betala våra inslag av socialpolitik.


 


arbetsmarknadspolitik och annat genom aft även i fortsättningen låna oss fram, när vi har atf dras med stafsskuldränfor nästa år på 77 miljarder kronor på grund av det som har hänt?

AnL 45 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Jag hade ju infe räknat med aft bostadsministerns uttalande om atf han inte kunde lova atf skaften infe skulle höjas berodde på att han infe trodde att han skulle sitta i regeringen nästa period. Men om det nu är så, kan jag passa på att deklarera aff om vi i folkpartiet får det avgörande inflytandet i den regering som kommer att bildas efter nästa val sä försvinner den här skaften.

Def falas om bruttoinkomster och om motsättningar mellan familjer som bor i villor och familjer som bor i hyreshus. Men def är ju så att skattehöjningar som drabbar hyreshus slår igenom på hyran, och bostadsbi­dragen höjs när hyran höjs. Detta förhållande innebär att det faktiskt finns en kompensation, även om den infe slår igenom fullt ut - men observera att detta gäller alla skatter. Här finns nog en likställighet. Vad vi försökte göra när vi lade fram förslag var ju helt enkelt att utjämna mellan def äldre bostadsbeståndet och det yngre.

Det är intressant atf bosfadsministern far upp detta med budgetunderskot-fet och Sveriges finanser, för def är jag också intresserad av. Jag skulle kunna anföra dessa synpunkter pä det.

Metallordföranden sade i Metallarbetaren för någon tid sedan aft visst är vi nöjda med 5 % om inflationen stannar vid 3 %. Frågan är om den här villaskatten nu skall kompenseras i form av löneökningar, om man skall ta hänsyn till den - och det kommer man att göra i lönerörelsen. Jag undrar om han då tänkte på aft den kommer att ta en procentenhet av de fem som han talar om aft han skulle vara nöjd med. Nej, sannolikt inte, Hans Gustafsson. Den här villaskatten kommer nog att förorsaka ganska betydande bekymmer då det gäller våra statsfinanser och den fortsatta utvecklingen. Jag tror fakfiskt att def hade varit lyckligast om ni hade avstått från denna skatt. Def extra tryck som den här skattepolifiken skapar är infe förenligt med strävandena aft bevara industrins konkurrenskraft gentemot omvärlden.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om viss kompen­sation tid barnfa­miljerna


 


AnL 46 Bostadsminister HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Jag noterar nu med fillfredsställelse att Kjell Johansson inte har någonfing aft erinra mot min beskrivning atf folkparfiregeringen ville införa ett förslag som höjde kostnaderna för hyresgäster och bostadsrättsha-vare utan aft ge dem nägon form av kompensation. Ovanpå def höjde man de garanterade räntorna, vilket också ledde till aft hyrorna steg. Def är ett klart faktum, som Kjell Johansson nu har godkänt.

Kjell Johansson sade i sitt tidigare inlägg att höjningen av fastighetsskatten kommer att äta upp hela höjningen av barnbidragen. Men någon rim och reson får def väl vara i diskussionen. Då räknade Kjell Johansson med aff fastighetsskaften var fullt genomförd och satte det i relation till 1985. Det år då man behöver betala full fastighetsskaft är 1989, och den barnbidragshöj-


31


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om viss kompen­sation tid barnfa­miljerna


ning som vi diskuterar skall gälla från den 1 januari 1985.

Vi kan ha olika meningar i sak, men vi får väl ändå försöka föra en nägot så när anständig diskussion.

Nu säger Kjell Johansson aft detta slår igenom för hyreshusen men täcks av bostadsbidraget. Def är precis samma förhållande när det gäller villorna-det finns ingen skillnad därvidlag. Finns def utrymme så blir det en sänkning både för hyreshusen och för villorna, om man håller sig under det fak som gäller för bostadsbidragen.


 


32


AnL 47 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Det är infe så att bostadsbidragen höjs därför att skatterna höjs för villaägarna, utan det blir en kompensation som är fill gagn för dem som bor i hyreshus.

Jag klargjorde mycket tydligt - och def har uppenbarligen gått fram till bosfadsministern - atf hela den höjning av barnbidraget för första barnet som vi fick tvinga fram äts upp av den här skaften när den är helt genomförd. Jag förstår inte varför man inte skulle kunna skildra saken på det sättet. Def är ju faktiskt sä - det är bara aft konstatera.

AnL 48 Bosfadsminisfer HANS GUSTAFSSON:

Herr falman! Det är ingen skillnad mellan boende i villa och boende i hyreshus när det gäller beräkningen av bostadsbidragen. Finns det utrymme inom de ramar som gäller för bostadsbidragen, så är kompensafionsreglerna desamma i båda dessa fall.

I sitt fidigare inlägg talade Kjell Johansson om vilken inverkan fastighets­skaften skulle få på avtalsrörelserna. Jag tror aft det som är intressant i def sammanhanget, Kjell Johansson, är den totala ökningen av boendekostna­derna, oeh icke fastighetsskatten i och för sig.

Men vi får avvakta utvecklingen. Under den borgerliga regeringstiden ökade hyrorna mer än vad inflafionen ökade. 1984 ökar hyrorna mindre än inflationen. Vi fär se vad som kan hända 1985 i fråga om boendekostnaderna.

Fastighetsskatten innebär att man 1987 för en normalvilla kan få en utgift på 350 kr. Man talar om den här skaften som om den utgiften vore livsavgörande för familjernas ekonomi. Jag vill inte bagatellisera fastighets­skatten, utan jag tror att de flesta har mer än nog av utgifter, men vi får ändå ge den rimliga proportioner oeh se på vad övriga kostnader i boendet innebär i förhållande till den här utgiften.

Jag tror aft det vore bra om vi kunde enas om att försöka föra en lugn, sansad och saklig debatt, så att medborgarna får en tillfredsställande information. Def finns ingen, Kjell Johansson, som tycker def är roligt atf fa ut skatter av de boende. Ingen tycker det är roligt att höja boendekostnader­na. Men det finns inte någon annan väg än att svenska folket gemensamt betalar för de utgifter vi har. Ingen annan kommer aft göra def. Er väg - att låna sig fram - gäller inte längre.


 


AnL 49 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr falman! Def var intressant atf bosfadsministern klargjorde sin inställning till de skärpningar vi genomförde när det gäller boendet. Vi är helt på def klara med aft vi, precis som bostadsminisfern säger, inte orkar med de subventioner som har gällt.

Jag försfår infe varför bosfadsministern är så upprörd - jag har för min del försökt aff föra debatten sakligt. Möjligen är det därför aff jag har gett sådana exempel som folk begriper.

Jag skall fa ett annat sådant exempel, och def begränsar sig i tiden fill ett år.

När ni bröt skatteuppgörelsen, då förhandlade ni med fackföreningsrörel­sen och gick med på atf införa rätt fill avdrag för fackföreningsavgiffer. Den ger en lättnad med ungefär 480 kr per månad. En LO-medlem som bor i en villa som jag nämnde i mitt exempel, med ett taxeringsvärde på omkring 300 000 kr., blir i år av med den läftnaden. Nästa år blir han av med ett belopp som ungefär motsvarar lättnaden, och detsamma gäller för året därefter.

Aff den här avdragsräften infördes var en förutsättning för atf avtalsrörel­sen skulle gå atf genomföra lugnt. Hur tänker ni nu göra för att få den att genomföras lugnt?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om arbetsmark­nadssituationen i Fagersta


Överläggningen var härmed avlutad.

12 § Svar  på  fråga   1984/85:34 om  arbetsmarknadssituationen  i Fagersta


AnL 50 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat mig vilka åtgärder jag anser nödvändiga för aft stoppa den oroväckande utvecklingen för Fagersta kommun och vända trenden mot en ljusare framtid.

Jag är medveten om aft ett betydande antal arbetstillfällen går förlorade vid omstruktureringen av stålindustrin. Fagersta hör fill de kommuner som drabbats hårdast. Men den forflöpande strukturförändringen är nödvändig för hela industrin om Sverige skall kunna behålla sin konkurrenskraft.

I den s. k. stålpropositionen har regeringen anvisat 25 milj. kr. för särskilda utvecklingsinsatser i Bergslagen. Dessa medel kan användas för aff ta till vara idéer som finns i näringslivet, organisationer och hos enskilda människor. I samband med sfålpropositionen ingick staten också avtal med berörda specialstålsföretag om att dessa skall tillskjuta 100 milj. kr. fill ett särskilt bolag, def s. k. Bruksinvest. De här pengarna är avsedda till atf skapa nya verksamheter i de bruksorter som berörs av omstruktureringen.

De resurser som finns inom arbetsmarknadspolitikens ram kommer aft utnyttjas med full kraft. Def gäller såväl platsförmedling, arbetsmarknadsut­bildning som beredskapsarbeten.

Inom ramen för ett OECD-projekt är för Sveriges del Fagersta fillsam­mans med Norberg och Skinnskatteberg föremål för en särskild studie. Denna studie går ut på att undersöka hur lokala initiativ till att skapa nya


33


3 Riksdagens protokoU 1984/85:7-9


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om arbetsmark­nadssituationen i Fagersta

34


arbetstillfällen bäst kan understödjas. I samarbete med kommunerna diskuteras möjligheterna aft förstärka insatserna för att skapa nya företag, kooperafiv o.d.

AnL 51 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr falman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret.

Utvecklingen för Fagersta kommun har varit mycket dyster under en lång följd av år och är det fortfarande. Infe minst omstruktureringen inom stålsektorn har drabbat just Fagersta mycket hårt. Jag delar helt arbetsmark­nadsministerns syn på utvecklingen på det här området inom Fagerstaregio­nen. Man kan mot denna bakgrund fråga sig hur mycket en kommun av Fagerstas storlek och struktur tål av nedgång, innan allvarliga störningar drabbar kommunen och dess invånare. Fagersta är en kommun där befolkningen successivt minskar, där arbetslösheten ökar och där kommu­nalskatten drivits upp så atf den blivit en av landets högsta. Def ter sig minsann inte lockande vare sig för de enskilda människorna på orten eller för de företag som redan verkar där eller vill söka sig dit.

Jag kan i detta sammanhang infe låta bli att påminna arbetsmarknadsmi­nistern om de många löften som avgavs från socialdemokratiska politikers sida i den senaste valrörelsen, löften om hur problemen inom Fagerstaregio­nen skulle lösas bara man fick en socialdemokratisk regering.

I arbetsmarknadsministerns svar kan jag verkligen inte finna mycket av råd och besked för att lugna de många invånare i Fagersta som känner djup oro för alla de problem som drabbar människorna i en kommun med Fagerstas utvecklingstrend. Arbetsmarknadsministern hänvisar i stort sett till bered­skapsarbeten och insatser på det området. Beredskapsarbeten är bra, men de löser inga problem på längre sikt. Jag vill ändå ge arbetsmarknadsministern en eloge, när jag citerar följande ur hennes svar: "Men den fortlöpande strukturförändringen är nödvändig för hela industrin om Sverige skall kunna behålla sin konkurrenskraft." I och med det konstaterar arbetsmarknadsmi­nistern aff man inte löser de problem som finns inom stålindustrin i Fagersta eller Fagersfaområdet genom att kräva att varje arbetstillfälle inom den verksamheten skall bibehållas.

Jag vill konstatera något positivt på den lokala nivån. Under ledning av länsstyrelsen i Västmanlands län görs många goda insatser, och ingen möda spårs därvidlag för att analysera problemen och presentera de lösningar som på denna nivå anses vara möjliga.

Därmed vill jag ha sagt att jag är underrättad om och helt införstådd med att det görs mycket på regional nivå på detta område. Men en regering kan, med de resurser som stär till dess förfogande, göra en hel del för förutsättningarna för fler arbetstillfällen och för att en mera positiv utveck­ling i kommunen därmed skall kunna bli en verklighet.

I och med den omstrukturering av näringslivet i Fagerstaregionen som pågår, och som kommer att pågå under en lång följd av år, behövs det en hel del nya insatser. Vilka de insatserna kan vara hoppas jag få återkomma till -dvs. om arbetsmarknadsministern ytterligare kommenterar min fråga.


 


AnL 52 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON;

Herr talman! Jag ger gärna Hugo Bergdahl en chans att åter gä upp i talarstolen. Jag vill nämligen höra om han har några bra idéer när det gäller aft hjälpa upp situationen i Fagersta, för alla goda uppslag skall fas fill vara. Mitt i alla bekymmer som har drabbat Fagerstaregionen är def dock mycket glädjande att se att det samtidigt finns en mycket stark tro på att man ändå kan vrida utvecklingen i rätt riktning. Infe minst genom en rad olika lokala inifiafiv som syftar fill en breddning av arbetsmarknaden i Fagerstaregionen kan vi skapa en framtid för människorna där. Men det behövs mycket mera av mångsidighet när det gäller arbetsmarknaden i den här regionen än def finns i dag. Regeringen söker därför på olika sätt aff ge sitt stöd. Def sker bl. a. genom det OECD-projekt som alldeles nyligen påbörjats. Def är ännu för tidigt atf säga någonting om vad vi kan få ut av det projektet. Tillsammans med kommunalpolitiker från de tre berörda kommunerna diskuterar vi denna höst olika åtgärder i defta sammanhang.

Vidare har statens industriverk, på regeringens uppdrag, fillsaft en särskild Bergslagsdelegafion som just skall diskutera vilka åtgärder som kan vidtas för att skapa en framtid och en stabil arbetsmarknad i den aktuella regionen. Def är klart atf beredskapsarbeten inte löser problemen. De är naturligtvis tillfälliga åtgärder som måste sättas in.

Vi kan konstatera aff länsarbetsnämnden i Västmanlands län gör den bedömningen att den allmänt mera positiva utvecklingen i landet också gäller Västmanlands län, trots bekymren där med nedläggningen av delar av verksamheten i Fagersta. Även den senaste arbetslöshefsstatisfiken visar atf läget i Fagersta f. n. är bättre än det varit tidigare.

Jag vänfar med glädje på att få höra vilka idéer Hugo Bergdahl har om hur vi skall kunna lösa dessa problem.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om arbetsmark­nadssituationen i Fagersta


 


AnL 53 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Ännu en gång konstaterar jagatt det arbete som utförs såväl på länsplanet under länsstyrelsens ledning som pä det lokala planet i Fagersta är av stor betydelse och aff detta arbete ytterligare måste uppmuntras. Men en regering kan, med de resurser som står till dess förfogande, göra en hel del för att förutsättningarna för att fler arbetstillfällen och därmed för en positivare utveckling skall kunna bli verklighet. För den omstrukturering av näringslivet i Fagerstaregionen som pågår, och som kommer att pågå under en lång följd av år framöver, utgör t. ex. sfödområdesindelningen ett viktigt instrument. En placering av Fagersta i stödområde B skulle enligt min uppfattning vara en positiv åtgärd när def gäller aff stödja näringsutveckling­en inom Fagerstaregionen. Jag vet att länsstyrelsen i Västmanlands län delar min uppfattning. Man har nämligen gjort en framställan till regeringen om en sådan inplacering.

En injektion, infe minst för de små och medelstora företagen, vore avskaffandet av löntagarfonderna. Den frågan passar kanske inte hundra­procentigt in i bilden. Men en sådan insats från regeringens sida skulle ändå vara en sfimulans för näringslivet, icke minst i Västmanland. Vi får troligen


35


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om det reducerade bidraget till grund­skolans vikarier


vänta på ett sådant beslut till efter 1985 års val.

En ytterligare sfimulans skulle vara aft göra def lättare för näringslivet helt allmänt, så atf det inte skulle behöva känna det tryck som så att säga förs fram från myndigheternas sida när def gäller skatter och byråkrati.

Det var de fre insatser som jag under den korta fid som jag har till förfogande har velat nämna. Jag hoppas att regeringen med hela dess utredningsmaskineri och alla dess resurser kan göra ytterligare insatser. Jag tror aff arbetsmarknadsministern och jag i detta avseende har ett gemensamt mål - men vägarna dit kan vara olika.


Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1984/85:49 om det reducerade bidraget till grundskolans vikarier

AnL 54 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Larz Johansson har frågat mig om regeringen är beredd atf nu ompröva beslutet om def reducerade bidraget till grundskolans vikarier.

Regeringen följer alltid noga verkningarna av sin polifik. Om def skulle visa sig aft besparingen leder till de negativa konsekvenser i form av t.ex. lärarlösa lektioner som påståtts, är jag för min del beredd aff pröva vad som kan göras för atf undvika dessa konsekvenser.


36


AnL 55 LARZ JOHANSSON (c):

Herr falman! Jag ber aft få tacka statsrådet för svaret på min fråga, även om svaret med förlov sagt var skäligen tunt. Anledningen fill att jag har upprepat min fråga från i våras är att vi nu än bättre kan överblicka konsekvenserna av def olycksaliga beslut som regeringen, med benägen hjälp av moderater och folkpartister, lyckades trumfa igenom här i kamma­ren under föregående riksmöte.

Varningarna var många, och protesterna var högljudda, inte minst ute från fältet. Men skolministern fog ingen notis om dessa varningar. Nu vet vi hur def har blivit, och de avskräckande exemplen är mänga.

Jag kan infe underlåta atf påminna skolministern om den socialdemokra­fiska partikongressen. Jag skall inte åberopa besluten. Det vore mig fjärran aff hävda att regeringen till punkt oeh pricka skall följa dessa beslut - det kunde få oanade konsekvenser. Än mindre skall jag hävda att kongressbeslu­ten skall påverka besluten här i riksdagen. Och jag förstår att skolministern delar min uppfattning.

Däremot ser jag det aktuella kongressbeslutet som eft kvitto på aft den verklighetsbeskrivning som jag och många med mig nu under ett års tid har försökt bibringa skolministern stämmer. Uppenbariigen bestod kongressen till stor del av akfiva kommunalmän och kommunalkvinnor som visste vad de talade om och som var fast förankrade i verkligheten. Deras budskap var klart och entydigt: atf av besparingsskäl inställa undervisningen i skolan är


 


den sämsta av åtgärder som kan vidtas, och def beslutet får ni ändra på - inte någon gång i framfiden, utan nu med omedelbar verkan.

Nu säger skolministern: "Om det skulle visa sig"atf beslutet får negafiva konsekvenser. Jag försfår aff dessa ansvarskännande kommunalpolitiker nu tar sig för pannan och undrar om den där Bengt Göransson ingenfing har förstått.

För min del har jag svårt att tro atf orsaken är bristande fattningsförmåga. Jag tror aff defta mer är beroende av atf landefs skolminister infe har kraft nog aff hävda skolans legitima intressen gentemot finansministern och hans medhjälpare.

Oavsett vilket av skälen som gäller är def illavarslande för skolväsendet, och någon lösning på problemet lär vi inte få förrän vi får en ny regering och därmed en ny skolminister.

Låt mig sluta med ytterligare en fråga: Anser skolministern det vara förenligt med gällande bestämmelser atf man i en kommun använder en del av förstärkningsresursens undervisningsbundna del fill att anställa korttidsvi-karier?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om det reducerade bidraget till grundr skolans vikarier


AnL 56 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Larz Johansson och jag diskuterade denna fråga den 28 maj, strax innan riksdagen åtskildes efter vårsessionen. Så snart riksdagen börjat i höst upprepar Larz Johansson sin fråga och redovisar samma argument som han anförde i våras.

Jag har sagt aff vi har anledning atf följa utvecklingen. De rapporter som vi fått tyder infe på aft barn har lämnats utan undervisning. Jag har fidigare sagt atf eleverna i vår grundskola skall ha undervisning - det är därför de är där -men att vi var tvungna aft göra en besparing också på skolans område. Alla var överens om den besparingen - även Larz Johansson och hans parfivän-ner, även om de blånekar så fort de får en chans här i talarstolen.


AnL 57 LARZ JOHANSSON (c):

Herr falman! Def där var dålig debatteknik, Bengt Göransson. Nej, vi blånekar inte till aft vi ville medverka fill besparingar, vi vill göra besparingar på ett annat sätt.

Skolministern säger atf han infe har hört falas om att barn har lämnats utan undervisning. Jag kan tala om för skolministern att jag har gjort det. Senast i förra veckan besökte jag en högstadieskola, där man berättade aft man vid åtskilliga fillfällen hade fått skicka barnen till fritidsgården, eftersom man inte hade kunnat ordna undervisning.

Jag skall citera några rader ur ett inlägg i def nummer av Lärarfidningen som kommer uf i dag. Där står följande, som i och för sig är kända begrepp:

"Statsmakfen med regeringen i spetsen har i sin oändliga visdom    

kommit pä att sparandet med lärarlösa lektioner pä gymnasiet var ett dåligt alternativ. Gymnasieungdomarna i åldrarna 16-19 år var inte mogna för självstudier och lärarlösa lekfioner, varför regeringen rivit upp delar av detta sparbeslut oeh istället infört lärarlösa dagar bland barnen i åldrarna 7-13 år."


37


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om det reducerade bidraget till grund­skolans vikarier


Skribenten fortsätter: "Du som är förälder, politiker, barn eller lärare, du som ser sambanden, du som inser det vansinniga med en proposifion som 1983/84:40-medverka till atfvi slipper dummerjönsförslag av den här typen i framfiden!"

Herr talman! Bortsett från ordvalet på slutet är jag beredd att ställa mig bakom denna uppmaning. Skolministern är uppenbarligen inte beredd att göra någonting, och mot den bakgrunden önskar jag skolministern lycka fill när han nu skall uf i landet och möta sina partikamrater - jag är säker på atf han kan behöva det.

Fär jag också påminna om min sista fråga i def förra inlägget: Hur är det med överförandet av delar av förstärkningsresursen fill korftidsvikarier? Är def förenligt med regelsystemet i skolan eller inte?


 


38


AnL 58 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Förutsättningen för det beslut som riksdagen fattade) våras var def tidigare beslut som riksdagen fattade för flera år sedan om aft skolstyrelserna skulle ha möjlighet atf i vissa sammanhang infe sätta in vikarier. Jag har också under denna sommar mött företrädare för lärarorga-nisafioner som har hävdat aft def infe allfid är lämpligt aft sätta in strövikarier och alltså sett den möjligheten som posifiv. Mot den bakgrunden gjorde vi den nedskärning som riksdagen fog ställning till. I det ögonblicket redovisa­des att defta skulle innebära lärarlösa dagar, oeh det gör det naturligtvis infe i större utsträckning än fidigare. Kommunerna har möjlighet - def vet Larz Johansson också - aft gå in och utnyttja de resurser som faktiskt finns. Def förslag till alternafiva besparingar som centern har framlagt var just detta aft kommunerna skulle använda andra medel för atf täcka undervisningskostna­derna.

AnL 59 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Eftersom skolministern åberopar def fidigare beslutet vill jag påminna honom om innebörden av detta, som han borde känna till. Det sades i 1982 års budgetproposition:

"Enligt min mening är det infe väl använda resurser atf sätta in korftidsvikarier omgående och i alla situationer och på alla stadier. Om istället förstärkningsresursens undervisningsbundna del ökas fär skolstyrel­serna och skolorna en personalresurs som är tillräckligt stor för aft man skall kunna svara för undervisningen även vid kortare ledighefer."

Det är ju denna resurs som skolminister Bengt Göransson i stället har minskat.

Nu står vi inför den situationen atf vi har både lärarlösa dagar i mycket större utsträckning än fidigare och lekfioner som inte blir av, utan där barnen skickas fill fritidsgårdar eller annan tillsynsverksamhet.

Kvar står den fråga som Bengt Göransson envist vägrar atf svara på oeh som har mycket stor betydelse för hur man hanterar detta: Är def förenligt med skolans regelsystem aff nu flytta tillbaka pengar från försfärkningsresur-


 


39


sens undervisningsbundna del, dvs. fasta lärartjänster, till korftidsvikarier?      Nr ?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om klädimporten från Bangladesh

Skolväsendet ute i landet kräver ett besked i denna fråga. Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1984/85:20 om klädimporten från Bangladesh

AnL 60 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Christer Eirefelt har frågat mig om jag är beredd deklarera aft något begränsningsavtal för klädimporfen från Bangladesh infe kommer atf införas.

Under def senaste riksmötet, vid vårsessionen i år, hade jag i en interpellationsdebatt fillfälle deklarera aft Sverige infe förbereder något begränsningsavtal med Bangladesh. Detsamma gäller även nu. Något begränsningsavtal med Bangladesh är inte aktuellt f. n.

AnL 61 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr talman! Jag tackar Mats Hellström för svaret. Jag förutsätter aff begreppet för närvarande innebär en mycket lång tidrymd, så att leverantö­rer i Bangladesh, importörerna och framför allt konsumenterna här hemma kan känna sig lugna: def blir inga begränsningar gentemot Bangladesh -alldeles utmärkt! Tänk om vi kunde få eft uttalande i samma riktning också beträffande begränsningar som redan finns.

Senast vi diskuterade tekoimporf gällde det regeringens nedskärningar av importen från Turkiet. Den frågan var aktuell i våras och är, dess värre, i allra högsta grad aktuell också i dag, eftersom man, om jag förstått rätt, just nu förhandlar med Turkiet. Det vore utan tvivel intressant aft också få Mats Hellströms syn på hur de diskussionerna utvecklas. Såvitt jag kan förstå är risken stor atf de leder till fortsatta ensidiga svenska begränsningar i handeln med Turkiet.

Jag nämner Turkiefproblemafiken trots atf den infe ingår i frågan, därför aft det finns eft direkt samband. När man ser på importsiffrorna för första halvåret 1984 finner man att det enda land som just nu ökar sin marknadsan­del är Bangladesh. Detta är alltså skälet till att jag tar upp frågan igen, trots att den var aktuell i våras.

Med tanke på vad som hände i början av året, när Turkiet alltså var i en liknande situation, låg def nära till hands atf turen snart skulle komma till Bangladesh.

Med kännedom om de praktiska och ekonomiska problem som begräns­ningar med kort varsel, typ Turkiet, för med sig är det värdefullt aff Mats Hellström nu deklarerar atf något begränsningsavfal med Bangladesh inte är aktuellt, trots de ökningar av importen som har skett därifrån.

De prakfiska problemen, krånglet, byråkratin och kostnaderna är skäl nog i sig atf avvisa importrestriktioner. Ändå är de, enligt min uppfattning, inte de vikfigaste.


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om klädimporten från Bangladesh


De principiella skälen mot aft minska importen från u-länderna är vikfigare. Def handlar framför allt om de fattigaste ländernas utvecklings­möjligheter, men def handlar också om våra svenska konsumenters rätt till billiga och bra varor.

Är det inte dags, Mats Hellström, atf gä från ord fill handling och göra oss av med imporfbegränsningarna? Det kan inte vara försvarbart att på def här sättet motarbeta utvecklingen i de fattigaste länderna.


 


40


AnL 62 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Jag kanske får påminna Christer Eirefelt om de geografiska begreppen när det gäller var i världen Bangladesh och Turkiet befinner sig liksom om de regler som gäller i den här kammaren. Christer Eirefelts fråga gällde alltså Bangladesh och inte Turkiet. Jag utgår från atf han är medveten om vad det är för debattregler som gäller här.

Som Christer Eirefelt torde känna fill kan vi självfallet ingripa enligt MFA-avfalet när def föreligger risk för en marknadssförning eller när en marknadssförning uppträder om den baseras på stora kvantiteter och mycket låga priser. Vi följer självfallet uppmärksamt utvecklingen i Bangladesh ufifrån multifiberavtalet liksom vi gör det i de länder som vi har slutit defta avtal med.

Visst har det skett en importökning av skjortor och jackor, och vi följer den uppmärksamt. Skulle importen bli av den omfattningen att den leder till en marknadssförning eller om vi ser en risk får vi naturligtvis, liksom vi gör med andra länder, ingripa. Jag har deklarerat atfvi f. n. inte förbereder någonting sådant. Det har vi inte heller gjort fidigare när Christer Eirefelt har ställt den här frågan.

AnL 63 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr talman! Efter defta senare besked känner jag mig betydligt mindre lugnad. Det är inte längre klart atf det är en lång tidrymd som vi talar om.

Visst är jag medveten om debattreglerna och skillnaderna mellan Turkiet och Bangladesh. Jag fog bara Turkiet som exempel på vad som hände när vi hade en exakt likadan situation. Det var alltså skälet.

Sedan är det dess värre så aft vi aldrig någonsin har haft så många eller så omfattande restriktioner gentemot u-länderna som vi har i dag på detta område, Mats Hellström. Jag tycker, och det har jag sagt fidigare, att de frihandelsdeklarationer som vi gör från Sveriges sida - t. ex. det vi sade när def var aktuellt med restriktioner från USA mot vårt stål - skulle få större trovärdighet om inte våra egna begränsningar på tekoomrädet fanns.

Jagvill också påminna om, med anledning av de siffror om importen som vi har fått, att det inte är u-landsimporten som är ett problem för vår svenska tekoindustri. När man ser pä de siffrorna för första halvåret finner man att importen från u-länderna och EFTA minskar. Däremot ökar importen av dyra kläder frän EG, och den totala svenska andelen minskar. Den logiska


 


41


slutsatsen av detta måste vara att def som möjligen påverkar svensk teko      Nr ?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

negativt är importen från EG-länderna. Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på interpellation  1984/85:1? och fråga  1984/85:62 om hanteringen av kärnbränsle

AnL 64 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Oswald Söderqvist har i interpellation frågat mig följande:

1.    Bidrar lagringen av använt, svenskt kärnbränsle i Sellafield till utsläppen där eller inte?

2.    Varför stödjer infe Sverige oreserverat det danska förslaget i Pariskom­missionen om skärpta krav på utsläpp från upparbetningsanläggningar?

3.    Vilka svenska åtaganden gäller för de 140 ton använt bränsle som lagras i Sellafield? Finns kontrakt om skadestånd om Sverige beslutar aff inte upparbeta?

4.    Har någonting nytt inträffat i fråga om Sveriges relafioner med Cogéma?

5.    Hur ser energiministern på de fortsatta transporterna av radioaktiva material till och från Sverige och vilken roll skall Sigyn ha i dessa?

Vidare har Pär Granstedt frågat mig vilka konsekvenser regeringen drar för svenskt vidkommande av de nu aktuella miljö- och säkerhetsproblemen i den internationella kärnbränsle- och avfallshanteringen.

Jag besvarar interpellationen och frågan i ett sammanhang.

I fråga om utsläpp från bränsle som lagras i Sellafield vill jag anföra följande. Lagring av oxidbränsle, dvs. sådant som bl.a. används i svenska kraffreaktorer, ger ytterst obetydliga radioaktiva utsläpp. S. k. magnox-bränsle, som används i brittiska reaktorer, ger de väsentliga bidragen till utsläpp vid lagring. Den dominerande delen av utsläppen, såväl i luften som i havet, vid Sellafield härrör emellertid där som vid andra upparbetningsan­läggningar frän processer vid själva upparbetningen. Jag har i tidigare uttalanden framhållit, atf det svenska bränslet i Sellafield inte har förekom­mit i de processer som förorsakat de betydande utsläppen från anläggningar­na där.

I den s.k. Black-rapporten, som Oswald Söderqvist har refererat fill, anges atf 3 % av de vätskeformiga utsläppen från Sellafield härrör från lagring av utländskt oxidbränsle, sammanlagt 1 200 ton. Av denna mängd är ca 140 ton svenskt använt bränsle. Nämnda uppgift om utsläpp är emellertid inte korrekt. Enligt uppgift från British Nuclear Fuels Limited (BNFL) avser procenttalet den andel av alla vätskeformiga utsläpp från Sellafield fram till år 2000 som härrör från såväl upparbetning som lagring av utländskt oxidbränsle. På grundval av uppgifter som statens strålskyddsinstitut har erhållit från BNFL kan det svenska bränslets bidrag till de totala utsläppen från Sellafield till vattnet anges till ca en hundratusendel.


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

42


I fråga om skärpta krav pä utsläpp från upparbetningsanläggningar vill jag först erinra om följande. Ett förslag från Danmark, Island, Norge och Sverige om en rekommendafion från kommissionen för konventionen om förhindrande av utsläpp i Nordosfaflanfen och Nordsjön från landbaserade källor (den s. k. Pariskommissionen) hade lämnats in till kommissionen inför dess möte i Oslo den 20-22 juni 1984. Förslaget innebar att konventionssta-ferna skulle ta hänsyn till bästa tillgängliga teknologi vid existerande upparbetningsanläggningar och närhelst nya upparbetningsanläggningar byggs. Vid Pariskommissionens möte godtogs förslaget med tillägget att åtgärder är angelägna och att de bör vara i drift så snart som det är genomförbart. Vidare rekommenderades aft en rapport om genomförandet skulle presenteras under Pariskommissionens möte år 1985.

Frän dansk sida utarbetades på mycket sent stadium under mötet ett förslag, aff teknologin skulle införas före utgången av år 1986. För den svenska delegationen fanns under den korta tid som stod till förfogande för bedömning av def danska komplef teringsförslaget inte praktiska möjligheter fill kontakter för det samråd som rimligen bör ske när förändringar föreslås i gemensamma nordiska förslag. I sak - dvs. om aft åtgärder skall vidtas snarast möjUgt - föreligger inga delade meningar mellan de nordiska regeringarna.

För de ca 140 ton svenskt använt bränsle som lagras i Sellafield gäller den brittisk-svenska bilaterala skriftväxlingen av den 16 maj 1984. Denna reglerar bl. a. lAEA-inspektionen av klyvbart material samt hanteringen av eventuellt separerat plutonium. I fråga om ca ett ton bränsle, som använts i Ågesfareaktorn, har Studsvik Energiteknik AB gjort en framställning om medel för att transportera tillbaka bränslet utan upparbetning. För def övriga bränslet regleras upparbetningen av ett avtal från 1969 mellan numera OKG Aktiebolag, som äger bränslet, och BNFL. Detta avtal har inte inlämnats till regeringen. Utförseltillstånd, som sökts med hänvisning till upparbetningen hos BNFL, har lämnats av regeringen vid skilda tillfällen under åren 1975-1981. Regleringen i avtalen av ekonomiska villkor vid ändrade förhållanden, såsom vid ett eventuellt frånträdande av avtalet, är en angelägenhet för de berörda bolagen.

När def gäller Oswald Söderqvists fjärde fråga vill jag först framhålla att den socialdemokratiska regeringen, liksom det socialdemokratiska partiet då det var i opposition, anser aft vi bör inrikta arbetet på hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle på direkt slutförvaring utan upparbet­ning. Om detta råder det numera dess bättre politisk enighet i Sverige. De bindningar som nu finns till upparbetning härrör således från beslut som har fattats av de borgerliga regeringarna under perioden 1976-1982.

De svenska relafionerna med Frankrike i fråga om upparbetning regleras på företagsnivå i två avtal mellan numera Svensk Kärnbränslehanfering AB (SKB) och företaget Compagnie Générale des Mafiéres Nucléaires (Cogéma) och på regeringsnivå främst genom en skriftväxling mellan den svenska och den franska regeringen av den 10 juli 1979. Som bekant har man från SKB:s sida bekräftat att kontakter med utländska intressenter förekom-


 


mer i syfte atf överlåta kontraktsräftigheter till upparbetning. Mot bakgrund av aft förhandlingar således pågår anser jag mig inte böra närmare kommentera företagsavfalen eller förhandlingarna.

Transporter mellan svenska hamnar av använt bränsle och av annat kärnavfall inom ramen för def svenska kärnkraffsprogrammet planeras ske i ett transportsystem, där centrallagret CLAB vid Oskarshamn och specialfar­tyget Sigyn spelar viktiga roller. Detta system har säkerhetsgranskats och godkänts av de ansvariga myndigheterna. I enlighet med vad som från början förutsatts kommer Sigyn aff övergå till svensk flagg. Transporter mellan Sverige och Frankrike eller Storbritannien kan aktualiseras av atf svenskt använt bränsle befinner sig i dessa länder. I den mån sjötransporter blir aktuella i detta sammanhang, utgår jag från aft specialfartyget Sigyn är väl ägnat atf genomföra dem. Alla transporter av radioaktivt material kommer aff vara föremål för en fortlöpande och noggrann granskning av säkerhets-myndigheterna. Det kan självfallet infe komma i fråga att i något fall eller av något skäl frångå gällande stränga säkerhetskrav. Jag har bl. a. vid Europarå­dets parlamenfarikerhearing i Stockholm nyligen och under IAEA:s senaste generalkonferens uppmanat fill att flera länder ratificerar konventionen om fysiskt skydd och understrukit vikfen av aft IAEA:s rekommendationer i fråga om transporfsäkerhef följs och vidareutvecklas.

Jag anser mig härigenom ha besvarat även Pär Granstedts fråga utom i vad avser uranbrytning i Canada. Jag har i annat sammanhang meddelat att jag har tagit initiafiv fill en granskning av de frågor som har aktualiserats härvidlag. Resultatet av granskningen kommer inom kort att vara färdigt och kommer då atf bli offentligt. I avvaktan på aff granskningen slutförs är jag infe beredd aft kommentera frågan om uranbrytning.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


Under defta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


AnL 65 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar energiministern för svaret på min interpellafion. Först vill jag ge några allmänna synpunkter på kärnkraftens utbyggnad och avveckling i Sverige samt på def socialdemokrafiska parfiets, regeringens och energiminister Birgitta Dahls agerande och attityder i dessa frågor.

Det har nu gått fyra och ett halvt år sedan folkomröstningen och två år sedan def regeringsskifte dä Birgitta Dahl blev energiminister. Regeringen och energiminister Birgitta Dahl har givit många löften om att kärnkraften skall avvecklas i Sverige och att man står fast vid folkomröstningens utslag samt riksdagsbesluten.

Det har även sagts mycket ofta i denna talarstol i andra sammanhang av Birgitta Dahl atf vi skall glömma de debatter som har varit, aff vi skall söka samförstånd och se framät samt atf vi alla skall hjälpas åt. Jag och många andra har respekterat defta och ansett att det behövs en viss fid för aft svänga sådana här stora komplex. Vi har velat avvakta och se vad som skulle hända.

Jag tycker mig nu ha rättighet att slå fast att löftena har varit tomma ord.


43


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

44


Jag kan inte se att den praktiska och reella politik som regeringen för i kärnkraftsfrågan och i avvecklingsfrågan kommer atf leda till aft dessa löften uppfylls. Man skulle kunna fa fram många olika argument, elförbrukningen t. ex. De är välkända och jag tänker inte upprepa dem här.

Def senaste vikfiga utslaget av denna kurs tycker jag är energikommitténs arbete, EK 81, och vad som kom ut av def. Def sades fidigare att energikommittén skulle lägga fram en avvecklingsplan. Det har även Birgitta Dahl sagt. 1 energidebatten här i våras frågade jag Lennart Pettersson, socialdemokratisk representant i näringsufskottet, om det blir någon avveck­lingsplan från EK 81. Ja, vi kommer aft lägga fram en avvecklingsplan, sade han. Birgitta Dahl satt där hon sitter nu och gjorde inga invändningar.

Nu har EK 81 lagt fram sitt förslag. Det innehåller ingen avvecklingsplan.

Vi kan på nytt konstatera att en statlig utredning har använts för att förhala viktiga beslut, för att skjuta saken framåt. Vi ser en upprepning av mycket falska och mycket bedrägliga utredningar som energikommissionen och konsekvensutredningen, där Birgifta Dahl själv satt med och spelade en mycket ful roll.

Jag anser mig därför kunna slå fast att det finns ingen anledning att lita på regeringen och Birgitta Dahl i fortsättningen i den här frågan. Det finns ingen vilja fill samförstånd för att avveckla kärnkraften. Man tänker skjuta frågan om avvecklingen framför sig fills def blir för sent; som Olof Palme sade för fyra fem år sedan: Vi vet infe vad som kommer aft hända, vilka beslut som man kommer att fatta i Sverige kring sekelskiftet.

Jag vill deklarera det här därför att i fortsättningen måste vi uppta en hårdare och mycket mera frän kritik av regeringens och energiministerns agerande i dessa frågor.

Nu till sakfrågorna i interpellationen. Det är ju typiskt att utsläpp och liknande saker alltid är så ofarliga. De bagatelliseras alltid, och hela det här interpellationssvaret är ett enda bagatelliserande av alla de problem som uppkommer genom upparbetningsanläggningarna i Sellafield och vid Cogéma. Def talas alltid om "hundratusendelar", "försUmbara", "icke mätbara" osv.

I den departementsskrivelse som gavs ut efter hearingen i januari och som det har hänvisats mycket till i Sellafieldhistorien - Birgitta Dahl har också använt den som ett argument - har man i stort sett begagnat sig av kärnkraftsindustrins uttalanden. Det är folk från OKG som har fått yttra sig. Det är folk från OKG som har varit i Sellafield och på andra ställen i Storbritannien och förhört sig om saken. Jag har inte kunnat finna att ni på nägot enda ställe i deparfemenfsskrivelsen tagit upp någonting från Black­rapporten - "den s.k. Black-rapporten", som Birgitta Dahl säger. Det är ändå en rapport som hälsovärdsministern i Storbritannien tagit initiativet till. Den har utarbetats under medverkan av hälso- och socialministerief, tror jag den korrekta översättningen är.

Det är alltså en regeringsrapport på mycket hög nivå, med hög kompetens hos de deltagande experterna. Varför har ni inte tagit upp någonting i deparfemenfsskrivelsen om  Black-rapportens undersökningar och deras


 


resultat, som är mycket krifiska, utan bara hänvisat till OKG, kärnkraffsin­dusfrins folk, Wikdahl och andra? Det är min första fråga.

Jag tvivlar på sädana här deparfemenfsskrivelser, där man bara tar fram den ena sidan och inte använder sig av den mycket grundliga och omsorgsful­la rapport som Black-rapporten är.

Nu hänvisar Birgitta Dahl till kärnkraftsindustrins organ i Storbritannien, BNFL. Def är bara aft konstatera atf det gör Black-rapporten ocksä när det gäller de 3-procentiga ufsläppsmängderna. Def sfär på s. 43 i rapporten: "We

were told by BNFL" - vi meddelades av BNFL - "that   3 % from storage

of oxide fuel from overseas stafions" hade läckt uf.

Def är ju infe någonting som man bara kan negligera. Man kan inte bara säga aff defta är en icke korrekt uppgift, för den kommer också från BNFL. Anfingen ärdet Birgitta Dahl och industridepartementet som kommer med oriktiga uppgifter eller också är det Black-rapporten - och bägge två hänvisar ni fill BNFL.

Jag tycker aft deparfemenfsskrivelsen från januari i år är mycket svag. Där finns andra konstigheter också. Där står aft statens representant i statens strålskyddsinsfitut Ragnar Boge enligt uppgift varit i Sellafield den 9-11 januari. Det står på s. 16 i skrivelsen. Pä s. 4 står det atf Wikdahl och Mandahl från OKG har varit där den 12 januari. Enligt vad som sagts av Ragnar Boge själv har han aldrig varit i Sellafield.

Nu vill jag ställa min andra fråga: Har Boge varit i Sellafield i Storbritan­nien över huvud taget under fiden den 9-12 januari eller infe?

I vilket fall som helst finns def motsägande uppgifter om datum i denna deparfemenfsskrivelse. Jag tycker atf det också är ett bevis på att man bara försöker följa upp kärnkraffsindusfrins intressen. Man går inte in på brittiska statens utredningar. Man kollar inte upp och redovisar dem, utan bara OKG:s uppfattning och ingenting annat förs fram.

Vidare om detta med utsläppen: All righf, nu finns def lager och det släpps ut relativt litet. Jag kan hålla med om atf det är litet i förhållande till den mängd som finns lagrad. Men def släpps ut, och vi har bränsle där. Och hur går def när upparbetningen av det svenska bränslet i Sellafield sätter i gång, och vem bestämmer det?

Vi kan återgå till denna rapport där det finns en redogörelse från OKG om dessa saker. Man redovisar kontraktet, och OKG:s representanter säger att BNFL avgör när bränslet skall upparbetas. Enligt uppgift skall detta kanske starta någon gång efter 1990.

Då frågar jag: Om nu den svenska regeringen och riksdagen beslutar här hemma atf svenskt bränsle icke skall upparbetas, kommer detta också att gälla dessa element som ligger i Sellafield? De ägs av OKG, och def är BNFL som skall besluta om upparbetning. Har inte regeringen något ansvar? Kan det brittiska atomenergiorganet tillsammans med OKG besluta om uppar­betningen av svenskt använt kärnbränsle?

Detta tycker jag är mycket vikfigt att få svar på.

Vi kan konstatera att vi är inblandade i detta. Det är en följd av den kärnkraftspolitik som bedrivits och tydligen skall fortsäfta.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

45


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

46


Nästa sak gäller Pariskommissionen och vad som har hänt i dessa olika •sammanhang. Birgifta Dahl säger aft de nordiska staterna har ställt upp.

Men detta kan ifrågasättas. Entusiasmen har inte varit så stor från svensk sida. Det har jag påtalat förut i en debatt med jordbruksministern om dumpningarna.

Det är korrekt som sägs i svaret aff det i denna fråga kom ett tilläggsförslag från Danmark vid det ifrågavarande mötet om att fastställa årtalet 1986 när bästa fillgängliga teknologi skulle vara införd. Det var inte bara Danmark som lade fram detta förslag. Det var, vilket jag kan citera ur referatet från en debatt i danska folketinget, också Island, Norge, Irland och Danmark. Det hade därför infe varit så särskilt svårt atf fa upp diskussioner med Norge och Danmark, som var speciellt berörda - Finland stod ju litet utanför som observatör.

Jag kan därför inte se annat än aft def fanns en ovilja från den svenska energiministerns sida aft biträda detta förslag om att sätta en gräns för bättre rening i Sellafield och La Hague före 1986.

Har vi någon anledning atf i Sverige hålla dessa upparbetningsanläggning­ar om ryggen på något sätt? Förhoppningsvis är det infe så, men man skulle kunna tro aft def är på def sättet när man läser vad som här sägs och när man läser vad andra som varit med vid dessa möten säger.

Så några ord om dessa 140 ton, från i första hand Oskarshamnsreaktorer­na, som nu finns i Sellafield. Man kan därvidlag inte som i fallet Cogéma från socialdemokraternas och den nuvarande regeringens sida skylla på borgerli­ga regeringar, för kontakterna beträffande transporterna i detta fall började under fiden före 1976, då vi hade en socialdemokratisk regering. Vad som är viktigt är aff det gäller en ganska stor mängd använt svenskt bränsle. Det ägs av ett bolag, och det kan upparbetas av det brittiska atomenergiorganet. Vad skall det plutonium som kommer fram när man efter 1990 sätter i gång denna upparbetning användas till? Def är eft mycket intressant spörsmål.

Vi vet ju att man från början byggde upp den engelska kärnkraftsindustrin i syfte aft skapa eft engelskt atomvapen. Det var denna industris ursprung, och man har fortsatt på den vägen. Kan alltså - det är en ytterligare fråga -OKG sälja sitt plutonium till någon brittisk uppköpare efter 1990? Kan den svenska regeringen - oavsett vilka som då sitter i den - göra någonting åt detta? Vad har vi i så fall för kontroll över def plutonium som kan upparbetas efter regeringens beslut och som ägs av ett privat svenskt kärnkraffsbolag? Hur gär def alltså med detta plutonium vid försäljning från OKG? Vad kan den svenska regeringen göra i ett sådant fall? Det skulle också vara oerhört intressant att veta.

Så över till en gammal kär följetong - Cogéma. Här är def tydligen stora saker på gång. Sven Anér har i arfiklar i Dagens Nyheter visat på detta, och vi har hört i Dagens eko om def, men def har varit dödstyst från regeringens sida om vad som håller på att ske.

Vi har ju några ton liggande där borta. Jag måste här skärpa debatten litet grand, eftersom def är en felakfig historieskrivning att, som Birgitta Dahl gjorde, säga atf def här är fråga om något som de borgerliga regeringarna


 


bestämde 1976-1982. Ni var ju själva med 1977när def gällde KBS l,och ni tillhörde inte dem som försökte stoppa upparbetningsavtalet och den laddning av de svenska reaktorerna som grundade sig på KBS 1. Tvärtom -ni drev på och hade inte några större dubier inför upparbetningsavtalet med Cogéma. Def är dålig stil atf skylla på de borgerliga regeringarna. Ni hade 1977 kunnat gå emot detta, men det gjorde ni infe. Det är litet cyniskt att nu berömma sig av att man inte gjort något för detta och inte far något ansvar för det.

I vilket fall som helst ligger def just nu 57 ton där borta. Jag vill fråga: Skall def skickas ytterligare något använt kärnbränsle fill La Hague, eller är def fråga om både den första och sista leveransen? Om vi inte skall skicka något ytterligare, får vi i så fall ändå vara med om att betala? Oavsett om vi skickar dit något ytterligare kärnbränsle eller inte stipulerar kontraktet aft vi skall bidra till aff stå för fiolerna. Summa 4 miljarder har nämnts, men det kan röra sig om mera eller kanske om mindre.

Jag vill veta vad energiministern har att säga om def - det gäller såvitt jag förstår inte något som kan påverka förhandlingarna med Frankrike eller Cogéma, som det talas om i interpellationssvaret. Det är fråga om ett gammalt kontrakt, som har varit i kraft sedan länge.

Def gäller här stora pengar, och det har tidigare under denna frågestund talats om vikten att spara och hålla igen. Men här skall vi tydligen få vara med om atf betala en upparbetningsanläggning för använt kärnbränsle, oavsett om vi upparbetar något kärnbränsle eller inte. Jag tror att både svenska folket och många andra skulle vilja veta hur def ligger till med den saken.

Jag vill slufligen här även fråga, om Frankrike kommer att få köpa plutonium från denna upparbetning. I defta sammanhang är ju staten och regeringen inblandad på ett annat sätt än när def gäller Sellafield. Kommer man i Frankrike atf få köpa, om man betalar världsmarknadspriset och säger atf man skall ha plutonief fill sina kärnkraftsanläggningar, förslagsvis till briderreaktorn Phoenix?

Min sista fråga om transporter i def här sammanhanget är kanske också nog så vikfig. Jag har frågat om radioaktivt material, inte bara om använt kärnbränsle, och defta närmast med tanke på de transporter som redan pågår och som vi fick veta om i samband med förlisningen av Mont Louis. Det transporteras alltså uranhexafluorid till vår bränsleelementfabrik i Västerås. På vilka kölar går dessa transporter? Vilken säkerhet finns på fartygen? Det är inte fartyg av typ Sigyn som används, utan det är vanliga farkoster med materialet ombord. Det vore intressant aft få veta hur dessa transporter går till och hur de övervakas samt vilka säkerhetsåtgärder som har vidtagits.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


 


AnL 66 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

Vi har ju under många år diskuterat kärnkraftens miljö- och säkerhetspro­blem här i Sverige, och vi har gjort det mycket grundligt. Men vi har framför allt diskuterat de miljö- och säkerhetsproblem som kommit till uttryck här hemma inom vårt lands gränser. Också på detta område har vi ganska delade


47


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

48


meningar i och för sig. Men vi borde vara eniga om att vi mäste ställa lika höga krav på miljö och säkerhet utomlands som vi åtminstone gör anspråk på aft ställa här hemma i Sverige. Vi kan liksom inte säga att vårt ansvar stannar vid riksgränsen.

Från fid till annan, inte minst under den sommar som nu gått, har vi nåtts av ett antal alarmerande rapporter Som just gällt kärnkraftens miljö- och säkerhetsproblem utomlands i fråga om processer där Sverige på olika sätt varit inblandat. Det har gällt frågan om radioaktivt utsläpp från Sellafield. Man har konstaterat t. ex. ökad frekvens av leukemi bland barn både i Storbritannien och på Irland. Helt klart är att man uppmätt oacceptabelt höga halter radioaktivitet i Irländska sjön, och onaturligt höga halter radioaktivitet har kunnat spåras så långt borta från Sellafield som vid den svenska västkusten.

Beträffande den här frågan är ju kontentan av Birgitta Dahls svar att def i varje fall inte är vi som är skyldiga. Def svenska kärnkraftsengagemanget är inte inblandat här. Jag måste säga aft jag, precis som Oswald Söderqvist, är litet förvånad över atf Birgitta Dahl så fullständigt tvärsäkert sopar Black­rapporten under bordet och bara konstaterar atf uppgifterna i den inte är korrekta. I de uppgifter som det svenska industridepartementet har fått från BNFL finns sanningen. Uppgifterna i Black-rapporten kan vi helt och hållet bortse ifrån. Jag tycker i alla fall att det är svårt att förstå aff man, på grundval av det underlag som vi har fått del av, kan ta sä lätt på vad som sägs av en statlig kommission i ett annat land som haft uppdraget att utreda saken. Man får nästan det intrycket atf vi liksom valt de uppgifter som är mest smakliga för svenskt vidkommande. Jag hoppas naturligtvis aft så inte är fallet.

På sakens nuvarande ståndpunkt kan jag för egen del inte komma till någon annan slutsats än aff uppgift står mot uppgift. Jag skulle vilja påstå att bevisbördan måste ligga på dem som hävdar att det svenska avfallet infe i någon som helst märkbar mån har bidragit fill utsläppen. Bevisbördan måste alltså ligga på dem som hävdar detta.

Dessutom är def ju så, atf avfallet ligger i Sellafield inte för atf ligga där utan för aft så småningom upparbetas. Det framgår också av Birgitta Dahls svar atf de verkligt stora utsläppsproblemen kanske uppstår då.

Frågan inställer sig omedelbart: Vilka garantier har vi för aft man har lyckats lösa miljöproblemen på Sellafield på ett tillfredsställande sätt till den dag då def svenska avfallet skall upparbetas?

Man har länge diskuterat säkerhets- och miljöproblemen vid upparbef­ningsanläggningen, och def har många gånger ställts krav på förbättringar. Def mest dramatiska man har gjort är väl att när namnet Windseale, som anläggningen hette från början, blev tillräckligt ökänt byta namn till Sellafield. Det blev naturligtvis infe särskilt mycket säkrare för det. Jag vet inte om anläggningen har några nya namnbyten framför sig; men det lär infe förbättra tillståndet i Irländska sjön.

Jag tycker alltså fortfarande att det finns anledning att känna stor oro för det bidrag som svensk kärnkraffshanfering kan tänkas lämna - nu och kanske i ännu högre grad i framtiden - till en radioaktiv förgiftning av Irländska sjön


 


och till skador på befolkningen på bägge sidor om sjön - och kanske även i större vatten, eftersom man som sagt har sett spär även i svenska trakter.

En annan fråga som har aktualiserats under sommaren och som jag har tagit upp i min fråga är uranbryfningen i Canada. Vi har ju haft besök av representanter för lokalbefolkningen i frakten av de gruvor som skall leverera uran till Sverige, och de har uttryckt starka farhågor för vad som kommer att hända och redan håller på atf hända med deras hemtrakt. De hävdar atf här pågår en nafurförstöring av väldiga mått. Självfallet finns def representanter för uraninfressena som hävdar att def är fullständigt ofarligt, precis som man i alla tider har hävdat atf sådan här hantering är helt ofarlig. Också här står uppgift mot uppgift, men också här måste det vara så att bevisbördan ligger på dem som hävdar aff det är ofarligt.

Nu vill inte Birgitta Dahl kommentera denna fråga. Hon hänvisar till en undersökning som hon har satt i gång. Jag får naturligtvis respektera att hon vill avvakta med sina kommentarer tills hon har sett svaret på undersökning­en. Men jag vill nog för det första uttrycka förhoppningen atf den här undersökningen infe bara kommer att baseras pä uppgifter från dem som har kommersiella intressen i denna verksamhet utan att man verkligen grundligt studerar och tar på allvar de synpunkter som lokalbefolkningen har. För det andra hoppas jag att Birgitta Dahl och regeringen när de utvärderar undersökningen gör det med utgångspunkten, aft om det visar sig att uranbrytningen leder till allvarliga miljöproblem lokalf, kan infe Sverige köpa uran därifrån.

Det finns även andra problem, som har antytts i min fråga. Jag tänker exempelvis på frågan om säkerheten när def gäller sjötransporter, som naturligtvis aktualiserades genom Mont Louis förlisning. Nu har man förhoppningsvis lyckats få upp alla tunnorna, men det är klart aff en god portion fur gjorde aff def inte blev allvarliga konsekvenser. Den fråga som Oswald Söderqvist ställde, hur transporter av exempelvis uranhexafluorid till Sverige sker, tycker jag mot denna bakgrund är berättigad.

En nyckelfråga är uppenbarligen frågan om svensk upparbetning. Den är också aktuell i samband med de farhågor som många gånger har framförts när def gäller hanteringen i Cogéma. Arbefsmiljöproblemen där, som från fid till annan har varit aktuella, frågeställningen hur pass säker man kan vara atf inte något plutonium hamnar i det franska kärnvapenprogammet och mycket annat sammanhänger med frågan om upparbetning.

I detta sammanhang vill jag också uttrycka min förvåning över att infe Sverige kunde stödja förslaget om skärpningar när det gäller reningskraven pä anläggningarna i Sellafield och La Hague i Pariskommissionen. Situafio­nen är ju den aft Sverige var, såvitt jag förstår, def enda nordiska medlemsland som inte ställde upp på den här skärpningen. Nu säger Birgitta Dahl aft anledningen till att Sverige inte kunde ställa upp var att man infe hade tid atf göra de konsultationer osv. som behövdes för ett sådant ställningstagande.

Då ställer man sig två frågor. Anfingen är def så aft de svenska rutinerna för att förankra eft sådant här ställningstagande är krångligare, trögare och


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

49


4 Riksdagens protokoU 1984/85:7-9


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

50


besvärligare än t. ex. de isländska. Eller också är det så att det svenska intresset för att få fram snabba ställningstaganden så att vi kunde ställa upp på det här förslaget var mindre än vad fallet var när det gäller Island, Norge och Finland, som alltså ställde upp. I varje fall tycker jag att det är oroväckande - vare sig orsaken är att svensk utrikesförvaltning är mer byråkratisk än andra nordiska länders utrikesförvaltningar eller att Sveriges intresse för skärpta bestämmelser när def gäller upparbetningsanläggningar­na är mindre än de andra nordiska ländernas.

Det är uppenbart atf det är olämpligt att föra ut svenskt använt kärnbränsle för upparbetning. Vi ser vilka problem detta skapar för oss.

Nu för Birgifta Dahl ett litet egendomligt resonemang. Hon säger att socialdemokraterna egentligen inte tycker om det här, utan det är den borgerliga regeringens fel. Det sägs i svaret: "De bindningar som nu finns till upparbetning härrör således från beslut som har fattats av de borgerliga regeringarna under perioden 1976-1982." Detta är eft påstående som Birgitta Dahl ofta och gärna upprepar, men det blir ju inte mycket sannare för aft det upprepas många gånger. Nu råkar def vara så att det i samma interpellationssvar finns en motsägelse mot defta påstående. Det framgår klart och tydligt av svaret att ett upparbetningsavtal slöts redan 1969. Det var alltså inte så att det första upparbetningsavtalet slöts under den tid då det var borgerlig regering.

Som Birgitta Dahl vet - och som vi har haft anledning aft påpeka för Birgitta Dahl ett antal gånger - slöt de dåvarande regeringarna över huvud taget inga upparbetningsavtal. Det var SKBF som slöt avtalet. SKBF slöt inte avtalet därför atf man var tvingad till det. Villkorslagen stipulerar ju inte upparbetning utan pekar på två alternativ - med upparbetning och utan upparbetning. Men kärnkraftsindustrin hade så fruktansvärt bråttom att få i gång sina reaktorer att man sprang i väg och träffade det här uppenbarligen mycket dåliga upparbetningsavtalet för att få fart på sina reaktorer så fort som möjligt. Def var alltså inget krav från vare sig regeringens eller riksdagens sida aft man skulle välja just det alternativet.

Det enda som regeringen då gjorde var atf genomföra en skriftväxling med den franska regeringen, som reglerade den mellanstatliga sidan. Det är inte heller något unikt. Liknande skriftväxling mellan de berörda regeringarna har också skett därefter, nämligen 1984 mellan den svenska och den engelska regeringen, läser jag i Birgitta Dahls svar.

Svaret är som sagt litet osammanhängande och självmotsägande på den här punkten. Precis som Oswald Söderqvist, som inte annars hör till dem som brukar vara försvarsadvokater för några borgerliga regeringar, har påpekat visade socialdemokraterna vid den här tidpunkten inget som helst intresse av att gå emot alternativet upparbetning.

När vi från centerns sida år 1982 mofionerade här i riksdagen om att man skulle stoppa upparbetningen, fick vi inte ens socialdemokraternas stöd för detta motionskrav, vilket jag tycker är anmärkningsvärt.

Nu säger Birgitta Dahl att det råder enighet om att vi skall inrikta arbetet med frågan om hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle på direkt


 


slutförvaring utan upparbetning. Det låter naturligtvis bra. Frågan är bara hur regeringen tänker sig aft omsätta den enigheten i prakfisk handling. Det enda som man möjligen skulle kunna se som posifivt ur den här synvinkeln -åtminstone vad som vi hittills har kunnat konstatera - är att SKBF enligt uppgifter har inlett förhandlingar med Japan och Västtyskland för att komma ifrån en del av upparbetningskonf raktet. Jag har emellertid inte fått intrycket aff det beror på någon principinställning från regeringens sida, atf def är av säkerhetsskäl. Def verkar vara framför allt ekonomiska skäl som ligger bakom. Upparbetningsavtalet är inte så lönsamt, eftersom bränslemarkna­den på kärnkraftssidan infe är vad man trodde att den skulle bli. Detta beror på aff inte kärnkraften byggts ut i den takt man vänfat, vilket i sin tur har aff göra med atf kärnkraft i allmänhet är en ganska dålig affär.

Frågan är då vad regeringen gör för att driva på utvecklingen. Vad gör regeringen för atf vi skall få stopp på upparbetningen och på hanteringen med svenskt kärnbränsle i utlandet, med därpå följande ansvar för miljöproblem i Sellafield och La Hague och problem i samband med transporter?

Den första fråga som jag sammanfattningsvis skulle vilja ställa är alltså: Vad gör regeringen för att få stopp på den här hanteringen med svenskt kärnbränsle utomlands?

Min andra fråga är: Kan Birgitta Dahl säga åtminstone så mycket när def gäller uranbrytningen, att hon är beredd atf garantera att Sverige infe kommer att köpa uran i Canada eller någon annanstans, om uranbryfningen sker på bekostnad av miljö och säkerhet lokalf?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


Under detta anförande övertog falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


AnL 67 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Låt mig först säga att jag infe tänker ge mig in på någon allmän energipolitisk debatt, som Oswald Söderqvist gjorde, utan hålla mig till ämnet för interpellafionen och frågan. Jag tänker infe heller kommentera frågan om vem som visar bra eller dålig stil.

Sedan vill jag inledningsvis deklarera - och det är som svar till Pär Granstedt - aft vi självfallet skall ställa lika höga krav internationellt som vi gör här hemma. Vi kan infe - och vi har inte rätt aft göra det - kontrollera verkligheten utanför oss på samma sätt som vi kan kontrollera vår egen verklighet, men vi kan ständigt verka för att också reglerna på andra håll och mellan staterna blir sådana att samma stränga krav tillämpas. Vi kan sträva efter att säkerställa att aktiviteter pä andra håll som har med värt kärnkraftsprogram atf göra uppfyller samma stränga krav som dem som vi ställer här hemma.

Som exempel pä vad vi har gjort i det avseendet vill jag nämna just de undersökningar jag har tagit inifiativ till efter de påståenden och larmrappor­ter som har kommit om verksamheten vid Sellafield och om uranbrytningen i Canada. Syftet är att tillse att vi infe medverkar i en process som infe överensstämmer med de krav vi ställer här hemma.


51


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

52


Vi har på senare tid också tagit en rad initiativ i internationella samman­hang för aft skärpa de internationella kraven. Jag nämnde i mitt svar de initiafiv vi har tagit i vad gäller fransportsäkerhet oeh fysiskt skydd.

Jag vill också nämna atf jag vid IAEA:s generalkonferens på den svenska regeringens vägnar beträffande kärnvapenstafernas program på def här området framförde kravet aft det civila programmet skulle separeras i sin helhet från kärnvapenstaternas militära program och aff det civila program­met i sin helhet skall undersfällas IAEA:s kontroll. Vårt arbete i Pariskom­missionen är ytterligare ett led i vår strävan i det avseendet. Jag vill med skärpa understryka atf vi har den uppfattningen och att vi för fram den.

Vad beträffar granskningarna i de enskilda fallen är det naturligtvis så atf vi begär in redovisningar från de berörda parterna - def är inget omoraliskt i det. Men ställningstagandena sker ju på basis av vad säkerhetsmyndigheter och andra fristående organ har aft säga om de uppgifter som vi får in. Det är självfallet så som granskningen beträffande Sellafield eller Canada går till.

När det gäller redovisningen av den granskning av Sellafield som vi har gjort redovisades étt första steg i den hearing vi hade i början av året och som ingick i departementspromemorian. Min kommentar var då att vi hade fått säkerställt atf def svenska materialet infe medverkar i de processer som på goda grunder hade utsatts för mycket hård kritik. Jag vill deklarera att vi då också fick säkerställt, att om det blir fråga om upparbetning, kommer den infe aft ske i de anläggningar som används nu och som har kritiserats utan i nya anläggningar, som enligt de planer som nu finns kommer atf uppfylla helt andra krav. Jag skall strax citera några siffror. Jag sade då också aft vi forflöpande kommer aft följa utvecklingen mycket noggrant.

Anledningen fill aft vi då infe bedömde Black-rapporten var att den inte förelåg då - den kom i somras. När vi granskade Black-rapporten fann vi att def fanns vissa uppgifter där just om utsläppen som inte stämde matemafiskt. Då undersökte vi detta. Det kom in uppgifter från BNFL, men SSI granskade dem, och vi granskade dem. Vi har naturligtvis gjort en självständig bedömning. Den hundrafusendel som jag talar om i mitt svar gäller Sveriges bidrag till utsläppen frän den plats där det svenska bränslet förvaras skilt från det bränsle som kommer från de engelska anläggningarna. Det motsvarar 1,5 curie. Det är en mängd som inte ens är bråkdelen av den naturliga bakgrundsstrålningen. Detta har vi alltså kunnat säkerställa, och det tycker vi naturligtvis är bra. Vi har alltså noggrant granskat de uppgifter som kom in, därför atf vi fann atf det just på den punkten var något som inte stämde. Jag kan försäkra att vi kommer att fortsätta aft följa utvecklingen på samma noggranna sätt.

Vilka garantier har vi, frågar Pär Granstedt, för aft def kommer att bli bättre? Mitt svar är aft vi kommer aff följa utvecklingen. Men de uppgifter vi har nu säger oss atf Sellafield i dag fotalt släpper uf 90 000 curie per år. Av det kommer 1,5 curie från lagringen av def svenska bränslet. Den anläggning som enligt nuvarande planer skulle komma fill användning, om det svenska bränslet upparbetas, skulle släppa ut 2 000 curie. Det är alltså en väldigt stor skillnad. Fortfarande säger jag atf vi följer utvecklingen.


 


När def då gäller en sak i studien från i vinfras som har lett till en viss debatt, nämligen huruvida SSLs representant var vid Sellafield eller inte, har def klarats uf i pressen i vintras atf han infe var där. Varför? Jo, därför att han var på den brittiska strålskyddsmyndighefen och diskuterade med den för aft skaffa sig underlag för den rapportering som vi hade bett honom göra. Det tycker jag infe var fel. Självfallet är det mycket angeläget aft höra den brittiska säkerhetsmyndighetens synpunkter i den här frågan.

Oswald Söderqvist frågade: Vad händer om regeringen och riksdagen beslutar atf bränslet i Sellafield infe får upparbetas? Ja, det är ju så atf då har enligt de rättsregler som gäller, såvitt jag kan förstå, det företag som har fått tillstånd atf föra uf bränslet i det här syftet rätt atf rikta skadeståndskrav mot de svenska statsmakterna. Företaget har nämligen fått rätt aff i defta syfte föra ut bränslet.

Fär jag då också ge en sakupplysning. Def är sant att de två första besluten om utförsel fattades före regeringsskiftet 1976, men det rörde en ytterst liten del av de sammanlagt 140 fonnen. När det gäller den helt dominerande delen har utförseltillständ getts under den borgerliga regeringsperioden - framför allt under den sista, av Thorbjörn Fälldin ledda, freparfiregeringens fid. Det var då som utförselfillstånd gavs. Jag säger detta därför att jag tycker aff rätt skall vara rätt på den här punkten.

När def gäller Pariskommissionens arbete vill jag säga atf det inom den svenska regeringen är Svante Lundkvist som är ansvarig för dessa förhand­lingar. Vi samråder givetvis med varandra, men det är han som är ansvarig i det sammanhanget. Vi har noggrant gått igenom hur det här har gått fill. Praxis är aft har de nordiska ministrarna kommit överens om en gemensam handlingslinje, då följer man den. Jag har sagt atf det mycket sent i förhandlingarna - och infe bara i förhandlingarna utan även mycket sent på dygnet, ja, i sista stund - kom ett förslag om ett fillägg, om vilket man t. ex. infe kunde veta om det som stod där var praktiskt genomförbart. Infe heller fanns det möjligheter fill samråd, eftersom defta skedde vid en tidpunkt på dygnet då def inte gick atf fä tag i folk och infe fanns fillgänglig fid. Det gäller i varje fall den svenska delegationen. Jag skall inte närmare kommentera defta. Men naturligtvis strider detta förfaringssätt mot vad som är praxis i sådana här sammanhang. Vår inställning är aft vi självfallet.skall medverka till aft vi får bästa tänkbara metoder i de här sammanhangen. Bl.a. engelsmännen har ålagts aff redovisa vad de kan göra före def här årets utgång. Vi får således snart anledning att återkomma fill dessa frågor. Vi är angelägna om aft nå praktiskt genomförbara resultat så snart som möjligt.

När det sedan gäller Cogéma och bakgrunden till vad som hänt i det fallet ser jag aff jag i det här inlägget tyvärr infe har möjlighet atf fa upp den saken. Jag ber att fä återkomma till den frågan, för det krävs en ganska ordentlig redovisning och jag är beredd att ge en sådan.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


 


AnL 68 OSWALD SÖDEROVIST (vpk):

Herr falman! Först fill def inledande om en allmän energipolitisk debatt. Jag har infe avsett atf ta upp en sådan debatt. Jag har strikt hållit mig till


53


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

54


kärnkraftsproblemafiken och infe alls syftat till aft föra någon allmän energipolitisk debatt. Jag tycker aft det är felaktigt av Birgitta Dahl att påstå något annat.

När def gäller att kommentera bra eller dålig stil får Birgitta Dahl gärna anklaga mig för dålig stil. Men kom då också med konkreta påståenden! Tala om pä vilket sätt jag eller mitt parfi visat dåligt stil. Tänk pä vad ni från socialdemokratiskt håll har gjort- det gäller också Birgifta Dahls agerande i alla möjliga utredningar och senast i energikommittén 1981. Jag säger detta för aff skärpa attityden litet grand, så atf påståenden inte bara sfär oemotsagda. Birgitta Dahl talar ju inte klarspråk, vilket jag tycker atf vi gott kunde göra.

Sedan fill det här med departementsstyrelsen och Black-rapporten. Birgitta Dahl säger aff den rapporten inte fanns i januari. Men rimligtvis måste ni ha vetat om aff def arbetet pågick, att den brittiska regeringen hade tillsaft den här mycket kvalificerade kommissionen. Varför var det då så bråttom aff komma ut med den aktuella ofullständiga deparfemenfsskrivel­sen? Ni hade väl kunnat vänta, eller också hade ni kunnat gå ut med ett pressmeddelande där ni sade aft ni skulle ge en ordentlig redovisning "från alla parter", som Birgifta Dahl här säger. Men det är vad ni inte har gjort. Ni har inte hämtat in material från alla berörda parter. Ni har inte inhämtat ett dugg från det brittiska samhällets - som vi brukar säga här i Sverige -utredningar. Ni struntade i den utredning som arbetade. Ni var väldigt kvicka med att skicka över OKG-folk - kärnkraffsindusfrins folk, Wikdahl och andra - och lägga fram deras synpunkter. Def finns fortfarande skäl att framföra kritik på den punkten.

Åter till def här med Boge-hisforien. Det har visat sig att ni i industridepar-temerifet går uf med felakfiga uppgifter i era skrivelser. Def gäller alltså Birgitta Dahls ansvarsområde. I Boge-rappoffen står följande tydligt och klart på s. 16:

"Under fiden 9-11 januari 1984 besökte B. Mandahl, OKG Aktiebolag och R. Boge, Statens strålskyddsinsfitut, upparbefningsanläggningen vid

Sellafield Works i England ." Def skall ni inte skriva om han var på det

brittiska strålskyddsinsfitutet - för då stämmer def ju infe!

Man måste bli kritisk när ni inte kollar att uppgifterna från departementet i sådana officiella publikationer är korrekta. Det väcker också uppmärksam­het i samhället, i pressen och i den svenska opinionen - man blir misstänksam och undrar vad det är som pågår. Det är värst för er själva. Försök infe aff försvara ett hafsigt oeh dåligt handläggande av så viktiga frågor!

Jag tyder Birgitta Dahls senaste inlägg så atf sådant plutonium som kan komma fram vid en upparbetning som det brittiska atomenergiorganet bestämmer att man vill göra, går det också aft köpa från OKG, oavsett om vi här i riksdagen eller den svenska regeringen fattar beslut om att inte upparbeta svenskt bränsle. Om detta är fel vill jag ha en redogörelse för på vad sätt det är fel. Vi har infe kontroll över om detta svenska bränsle skall upparbetas eller infe, vi kan infe fatta beslut om def i riksdagen - är det korrekt uppfatfat?


 


Beträffande Pariskommissionen vidhåller jag fortfarande atf uppfattning­en från Danmark och andra nordiska länder, aff man från Sverige varit trög och ovillig aff stödja dessa förslag, är riktig. Jag tycker det är litet dåligt att skylla på den sena timmen och atf det inte har varit den brukliga gången osv. när frågan var uppe i Oslo. Om alla de andra nordiska länderna kunde ställa sig bakom att ett sådant beslut skulle gälla 1986, vad hindrade då den svenska regeringen från att göra det? Både Norge, Danmark och Island hade tydligen ett tillräckligt underlag - Finland är observatör och står litet utanför. Varför dög infe för den svenska regeringen det underlag som fanns och som redovisats av den danske ministern i folketingef flera gånger? Varför måste ni vänta och ha ytterligare utredningar?

Om.frågan nu kommer upp igen, som Birgitta Dahl säger, skärp då attityden och stöd bestämt kraven från de övriga nordiska länderna. Visa atf vi är med på defta och ställ upp på aft stoppa utsläppen i Engelska kanalen, i Irländska sjön och i hela Nordsjön. Utsläppen från Sellafield har ju redan spritt sig till den svenska västkusten, där det finns stora mängder radioaktivi­tet, vilket redovisats i utredningar från universiteten i Lund och Göteborg och även i den svenska pressen.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


 


AnL 69 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Birgitta Dahls deklarationer att vi skall ställa lika höga krav internationellt som här hemma tycker jag i och för sig är lovvärda. Sedan diskuteras det ibland om def ställs tillräckligt höga krav här hemma - men den debatten kanske vi får tillfälle att återkomma fill.

Jag tycker aft Birgifta Dahl tar fillbaka litet när hon säger atf vi inte har rättighet att ställa krav utan aft def gäller aff sträva efter överenskommelser osv. Det är klart atf vi inte för några ufländska parter kan diktera hur de skall göra. Men vi kan välja att inte ha med sådana utländska parter att göra som infe uppfyller de krav som vi ställer. Vi kan välja att infe köpa uran om def inte bryts under betryggande omständigheter, välja aff infe upparbeta svenskt kärnbränsle om inte upparbetning och lagring sker under betryggan­de omständigheter, välja att inte transportera radioakfivt material om inte transporterna sker under betryggande omständigheter. Den rätten och den skyldigheten och def ansvaret har vi, atf inte själva blanda oss i något som sker utomlands där högt ställda krav på miljö och säkerhet inte uppfylls.

Birgitta Dahl kom sedan in på frågan om hur utvärderingarna av miljö och säkerhet görs. Detta sker på så sätt aff parternas redovisningar samlas in och svenska säkerhefsmyndighefer gör bedömningar av dem. Det är möjligt aft det går till på det sättet. Men det är naturligtvis mycket vikfigt aft det inte bara kommer in redovisningar från dem som har ett mer eller mindre uttalat kommersiellt intresse av aft def hela skall se snyggt och bra uf, utan att det också finns med oberoende bedömningar. Vi har på defta område kunnat konstatera aff det finns mycket starka band inte bara mellan olika berörda företag utan tyvärr också mellan företag och myndigheter och mellan företag och instanser av olika slag. Det skulle vara intressant att få ytterligare kommentarer om defta. Def är vikfigt aft se fill atf det i de redovisningar som


55


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


tas fram också finns med bedömningar av instanser med eget källmaterial, som är helt oberoende av de kommersiella intressena. Man måste också lyssna på de synpunkter som lokalbefolkningen har, t. ex. när def gäller uranbrytningen i Canada.

Den beskrivning som Birgitta Dahl gav av hur man har hanterat Black-rapporten - som ett exempel pä hur sådana här prövningar görs -kändes infe riktigt betryggande. Man har alltså tittat på Black-rapporten och funnit aft def är någonfing som inte stämmer. Därför har man gjort en egen kalkyl, som är betydligt mera gynnsam ur svensk synvinkel, och man säger att def finns fel i Black-rapporten och talar om hur det skall vara. Det är möjligt atf def finns fel i Black-rapporten, men det kan också hända atf de svenska bedömningarna är felakfiga.

Jag vill ställa en direkt fråga: Har man från svensk sida haft kontakt med de ansvariga bakom Black-rapporten och jämfört bedömningarna? Har de ansvariga bakom Black-rapporten också konstaterat att deras uppgifter är felakfiga? I så fall kan detta ställningstagande accepteras. Är man alltsä inom def svenska industridepartementet ense med de ansvariga bakom Black­rapporten om de siffror som Birgifta Dahl nu presenterar för oss?

När det gäller den eventuella upparbetningen i Sellafield - jag hoppas att den infe kommer till stånd - av svenskt kärnbränsle ligger garantin för aff den sker under betryggande omständigheter i att regeringen skall följa utveck­lingen. Det är bra. Men innebär det också att regeringen är beredd atf se till aff upparbetningen av svenskt kärnbränsle i Sellafield stoppas om det visar sig atf den infe blir så betryggande som man nu uppger aff den skall vara? Är man beredd att ta hem det svenska utbrända kärnbränslet från Sellafield om def visar sig atf lagringsbefingelserna inte är fullt så betryggande som de uppgifter som Birgitta Dahl har lämnat här ger vid handen?

Birgitta Dahl har under ett par års tid ägnat sig åt atf sprida en myt om att det var under Fälldinregeringarnas tid som bindningarna till upparbetning skedde. I dag gör Birgitta Dahl en reträtt från denna mytbildning, och det är lovvärt. Det är inte längre någon principskillnad mellan den fidigare socialdemokratiska regeringens agerande och de icke-socialisfiska regering­arnas agerande på detta område, utan det är en kvantitefsskillnad. Den stora skillnaden är alltsä att det gavs utförselfillstånd för mindre kvantiteter under den tidigare Palmeregeringen än def gjordes senare.

Då är vi ense, Birgitta Dahl, om atf def var under socialdemokratisk tid som man började skriva avtal om upparbetning och som man började ge fillstånd fill utförsel av utbränt kärnbränsle för upparbetning. Om vi alltså är ense om det, är det en stor framgång. Om vi ocksä får höra vad regeringen är beredd att göra för aft driva på utvecklingen fill eft stopp för framtida upparbetning vore def ännu bättre.


 


56


AnL 70 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Det är ju ett faktum att vi inte har rätt att tvinga på andra samma saker som vi kan kontrollera här hemma. Det är också ett faktum att vi anstränger oss på alla sätt för atf säkerställa att de aktiviteter vi deltar i


 


utanför vårt lands gränser uppfyller de krav vi ställer här hemma. Det är slufligen också ett faktum aft vi har övertagit ett arv på det här området där verkligheten på många sätt ser annorlunda ut än vi skulle önska. Detta för mig direkt in pä frågan om upparbetning och om ansvaret på den ena eller andra sidan för bindningarna i det sammanhanget.

Vad jag hann med i mitt tidigare svar var enbart en diskussion om utförseln fill England. Låt mig nu säga följande: Fram till 1976 rådde en kombination av omedvetenhet och enighet på def här området. Det var ingen som invände mot upparbetning. De första som tog ställning emot var vi, när vi bedömde remissvaren på AKA-ufredningen 1976. Då hade bara ett par mycket begränsade utförseltillstånd till England getts. Det var det enda som hade skett. På den grunden gick vi emot villkorslagen. Vi gick emot upparbetning principiellt, och vi kämpade förgäves emot under hela oppositionstiden.

Def var under de här åren som def gavs utförselfillstånd för praktiskt taget alla kvantiteter fill England. Det var under de här åren som upparbetningsav-falen med Frankrike slöts. Def regeringsavfal som reglerar affärsavtalen handlar om aff regeringen åtar sig att se till att de avfalsslufande parterna uppfyller sina åtaganden enligt avtalen. Det handlar inte om lAEA-kontroll eller någonting sådant. De skriftväxlingar som vi därefter har haft med olika länder - bl.a. den med England som jag redovisade - handlade om aft säkerställa IAEA-kontroll. På motsvarande sätt har vi agerat i förhållande till en rad andra länder, däribland Frankrike, för här var def inte heller på eft fillfredsställande sätt ordnat av dem som hade medverkat till upparbetnings-avtalen. Jag menar därför atf vi har ganska mycket atf anklaga er för när det gäller aft de här frågorna inte skötts på eft riktigt sätt.

Vad har vi gjort efter regeringsskiftet? Vi har sett till aft konsekvent rikta in politiken inför framfiden så, atf vi skall slippa upparbetning- med en ny lagstiftning och med ett nytt sätt atf hantera de här frågorna. Def är infe vi utan de borgerliga regeringarna som i regeringsbeslut har uttalat att man finner att KBS-1-metoden uppfyller kraven enligt villkorslagen och som därmed lagt grunden för driftstillstånden för flera av våra reaktorer.

Vi har tagit en rad internafionella inifiativ för att stärka skyddet på det här området, och det kommer vi även fortsättningsvis att göra. Vi har sett till att vi skall få en mer ansvarsfull hantering. På punkt efter punkt där vi får gå in och granska hur vi skall förbättra situafionen är det fråga om ett arv som vi förvaltar sedan tidigare.

Det är riktigt atf vi före 1976 - def säger jag än en gång - alla hade samma uppfattning. Det var emellerfid 1976 som vi ville bryta trenden och ni inte ville det. Det var först efter 1982 som någonting praktiskt gjordes åt de här frågorna. Jag vill inte säga att vi är stolta över detta. Det är tillräckligt besvärliga frågor för aft man inte skall vilja använda sådana uttryck, men vi tycker aft vi har tagit ett ansvar som andra inte fog när de hade möjlighet att göra det - och det är mycket kvar att göra på det här området.

Av många skäl, inte minst omsorgen om att det hela skall få ett bra och ansvarsfullt slut, vägrar jag ensfändigt att kommentera de pågående förhand­lingarna. Def måste ni respektera - i alla avseenden.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

51


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


En sak vill jag dock säga: Om försäljning någonsin skall ske av plutonium som kan uppkomma vid en eventuell upparbetning av svenskt material kräver defta regeringsfillstånd. Eft regeringsfillstånd kommer den här regeringen infe aft kunna ge, annat än under förutsättning att man på ett tillfredsställande sätt kan visa att det infe finns minsta risk för missbruk. Vår inställning är aft vi mäste verka för en internationell kontroll av de här frågorna som är mycket bättre än den vi har i dag. Vi har alltså sett till att vi -när def gäller de länder där denna situation skulle kunna tänkas uppstå - har tillfredsställande lAEA-kontroll, som tidigare saknades. Vi har tagit upp de här frågorna i de internationella organ som hanterar dem. Väldigt mycket av den verksamhet som vi bedriver i def internafionella atomenergiorganet handlar just om aff försöka atf äntligen få i gång vettiga diskussioner kring frågorna om plutoniumhantering och en förstärkning av skyddet mot missbruk av kärnkraften.

Låt mig sedan beröra transportfrågorna.

När det gäller andra transporter än transporter av utbränt bränsle, är det riktigt aff även sådana som inte sker med Sigyn - som uppfyller strängare krav än de internationella reglerna - kan komma i fråga.

Vid transporter på internationellt vatten gäller internationella regler. Vi har, som jag flera gånger har påpekat, tagit inifiativ för att skärpa dem.

Transporter inom landefs gränser sker under samma kontroll som utövas över all sådan verksamhet av statens strålskyddsinstitut och statens kärn-kraftsinspekfion.

Sedan måste man väl helt enkelt ha brist på argument om man vill använda en felskrivning som vederbörande rapportör står för och har sagt att han är ledsen för som en indikation på aft allt som skrivits i en rapport är felaktigt. Vi har rett uf denna fråga för ett halvår sedan. Det finns angivet i en rapport som författaren står för. Han har talat om vad han gjorde, och def har jag också redovisat här.

Jag tycker faktiskt aft det är en poäng aff statens sfrålskyddsinstituts representant besökte den motsvarande brittiska säkerhefsmyndigheten för aft få informationer därifrån.

Jag tycker faktiskt också - lika väl som det är självklart atf man hör olika parter - aft det skulle vara mycket egendomligt om vi infe infordrade en fullständig redovisning från den närmast berörda parfen, just därför aff vederbörande har intressen på området! Det är klart att vi måste begära en redovisning.

Sammanfattningsvis vill jag säga, atf vi arbetar systematiskt för atf så långt def sfär i mänsklig makt öka säkerheten i alla led av kärnkraffshanteringen. Den mänskliga faktorn gör sig gällande på defta område liksom på alla andra, och vi måste framför allt ha den grundläggande inställningen atf vi aldrig får låta oss nöja utan ständigt måste driva på krifiskt för att förbättra. Det är just denna nya säkerhetsfilosofi som ligger fill grund för den nya lagstiftningen pä def här området - något som faktiskt också är en förändring till def bättre jämfört med de förhållanden som har rått under tidigare regeringar.


58


 


AnL 71 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Nu för Birgitta Dahl över debatten till att gälla det vanliga käbblet mellan centern och SAP om vem som har störst skuld. Den frågan kan ni i och för sig diskutera, men def är ganska ointressant. Som jag sade i mitt första anförande har ju inte socialdemokraterna vare sig i regeringsställ­ning före 1976 eller i opposition under den krifiska perioden 1977/78 eller efter def aff man fick regeringsansvaret 1982 på något avgörande sätt försökt bryta trenden i det svenska kärnkraftsprogrammet. Ni har stenhårt drivit linjen aff def skulle vara utbyggnad före avveckling - sedan folkomröstnings­bedrägeriet. Ni tog infe avstånd från Cogéma-avtalef när det genomdrevs under 1977. Ni drev i stället på, ni var med om att godkänna och driva fram KBS 1 och ladda de reaktorerna. Det är alltså meningslöst för Birgitta Dahl aff här försöka dra sig undan def ansvar som socialdemokraterna har för den svenska kärnkraffsutvecklingen och allt det som har följt med den - jag tänker på upparbefningshisforier och annat sådant. Det har ni varit med och drivit fram, och ni har inte försökt stoppa det. - Detta om detta.

Jag kan förstå att Birgitta Dahl inte vill kommentera Cogéma-avtalef. Det har inte heller någon av de andra energiministrar som jag haft debatter med under årens lopp velat göra - inte Olof Johansson i centern, och inte heller någon av de andra: Tham, Petri, Eliasson och vad de har hetat. Det har svenska folket aldrig fått veta någonfing annat om än def som har drivits fram av kärnkraffsmotståndare och andra. Utöver detta har ingenting kommit ut.

Låt mig sedan än en gång återkomma till bränslet i Cogéma och i Sellafield. Något plutonium kommer inte aff försäljas utan aft den svenska regeringen har beslutat detta, säger Birgifta Dahl. Jag antar aff def måste vara korrekt. Men upparbetningen av 140 ton vid Sellafield kan vi infe göra någonfing åt. Om def brittiska atomenergiorganet beslutar sig för atf upparbeta 140 ton använt kärnbränsle som ligger i bassängerna i Sellafield kommer den upparbetningen att ske, oavsett om vi här hemma bestämmer oss för aft inte upparbeta. Def är ytterligare eft utslag av vad kärnkraften har fört oss in i. Vi kan inte heller i framtiden veta varf det plutonief kommer aft ta vägen, eftersom Birgitta Dahl inte kan ansvara för kommande regeringars beslut i den här frågan. De betingelserna har ni hjälpt fill att driva oss in i.

Jag lider infe brist på argument när jag visar på fel i en departementsskri­velse - sådant kan naturligtvis förekomma. Men det faller in i ett mönster. Vi som har hållit på med det här under många år känner så väl igen det. Man skjuter ständigt undan def som är besväriigt och riskfyllt, man försöker ständigt släta över och tala om aff def infe är så farligt, att man har vidtagit alla åtgärder, osv, osv. Insatt i det mönstret blir också en sådan liten skrivelse suspekt. Man säger t. ex. utan vidare aff man har varit här och man har varit där. Visst, det är bra aff SSI har tagit kontakt med det brittiska organet på det här området. Självfallet tycker också jag aft det är alldeles utmärkt. Men det framgår infe av skrivelsen, utan def som framgår av den är aff OKG står för i stort sett allt som där sägs. Den är präglad av OKG:s framställning. T. o. m. Boges rapport är i vissa avseenden en direkt kopia eller direkta citat av det som Wikdahl från OKG fidigare sagt. Ni borde väl begripa att sädant


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle

59


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


uppammar ytteriigare misstänksamhet. Def är självklart.

Def är bra aff man försöker bättra på säkerheten. Men def allra bästa är självfallet atf vi får fram en avvecklingsplan för den svenska kärnkraften, att vi så fort som möjligt tar hem bränslet som ligger i Sellafield och i La Hague och har kontroll över det här hemma, att vi infe blir inblandade i upparbetningsaffärer med åtföljande utsläpp och andra sådana saker. Det är det viktigaste. Om vi infe själva är inblandade i sjötransporter, inblandade i upparbefningskonfrakt, inblandade i plufoniumframsfällning med åtföljan­de försäljning och allt sådant behöver vi infe anstränga oss aff öka säkerheten. Tag fram en avvecklingsplan, stoppa den svenska kärnkraften så fort som möjligt i stället för att tala om hur man kan kringgärda den med säkerhet så atf verksamheten skall kunna fortsätta i all oändlighet! Det är detta det gäller, Birgitta Dahl, och inte bara aft vara bra på atf administrera den svenska kärnkraftsutbyggnaden med avfallshantering och annat sådant. Det är def vi vill höra och inte motsatsen!


 


60


AnL 72 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Först fill historieskrivningen.

Fram fill 1976 trodde alla att upparbetning var en bra väg att gå, säger Birgitta Dahl nu, men efter 1976 - dvs. efter regeringsskiftet - hade socialdemokraterna simsalabim en annan uppfattning.

Denna ändrade uppfattning och denna kritiska inställning fill upparbet­ning skulle alltså vara det som låg bakom aft socialdemokraterna gick emot villkorslagen. Men som jag redan har påpekat flera gånger fidigare i denna kammare föreskriver villkorslagen infe upparbetning. Den möjliggör uppar­betning såsom eft alternativ men också förvaring utan upparbetning. Om detta var problemet med villkorslagen för socialdemokraterna, hade de inte behövt gå emot villkorslagen. De hade möjligen kunnat föreslå den ändringen att upparbefningsalternativef skulle tas bort ur villkorslagen. Men def gjorde inte socialdemokraterna. De gick emot lagen i dess helhet. Varför? Jo, de insåg aff villkorslagen skulle bli en allvarlig svårighet för en framtida kärnkraftsufbyggnad, och en framfida kärnkraffsutbyggnad ville socialdemokraterna ha. Alltså var de emot villkorslagen. Det är uppenbart fråga om detta. Socialdemokraterna hakade upp sig just på upparbetnings-kravet.

Jag kan inte heller påminna mig aff socialdemokraterna därefter här i riksdagen krävde ett förbud mot upparbetning av svenskt kärnbränsle. När centern så småningom reste detta krav 1982, var socialdemokraterna med om aft avslå centerns mofion här i riksdagen. Jag tycker aff Birgitta Dahl skulle avstå från de brösttoner mot centern som hon så gärna tar fram så fort dessa frågor kommer pä fal. Lät oss erkänna att faktiskt varken centern eller socialdemokraterna eller några andra i mitten av 1970-talef var tillräckligt på det klara med de problem som upparbetningen kunde föranleda. Det var en insikt som växte sig starkare senare under 1970-talet, fram fill decennieskif­tet. Då fog vi för vär del konsekvenserna genom att kräva ett förbud mot upparbetning, ett förbud som vi alltså infe har fått.


 


Det intressanta är vad som nu görs. När jag försöker få ett besked från regeringen om hur regeringen agerar för aff förhindra den framtida upparbetningen av svenskt kärnbränsle så att vi kan dra oss ur denna hantering som vållar oss så många problem, fär jag till svar mycket allmänna ord om att man "inriktar arbetet på", osv. Det är mycket litet av konkreta åtgärder från regeringens sida. Def är bekymmersamt. Trots allt är konkreta åtgärder det vikfiga.

Def är ett faktum, säger Birgitta Dahl, att vi infe har rätt aff ställa krav på hur man skall sköta dessa frågor i andra länder. Vi kan bara "fa inifiafiv" och "arbeta för", etc. Det är rikfigt. Jag har infe förnekat defta. Däremot har jag understrukit atf vi för vår del kan avstå från att vara delaktiga i en sådan hantering av radioakfivt material utomlands som inte fyller de säkerhets- och miljökrav som vi vill ställa. De för mig kvarstående frågorna när det gäller denna hantering är:

1.    Hur arbetar regeringen konkret för att förhindra att svenskt avfall upparbetas i framfiden? Man är tydligen enig med oss om att det är olämpligt.

2.    Kan regeringen garantera att Sverige, om def visar sig att uranbrytning och transporter av radioaktivt material, upparbetning eller vad det vara må infe sker under absolut betryggande omständigheter, drar sig ur denna verksamhet?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


 


AnL 73 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Jag kan faktiskt mot bakgrund av vad som har varit inte avstå från att både känna och visa moralisk indignation inför det spel som pågår här.

Det är riktigt att vi.kan låta bli att delta i sådant som inte överensstämmer med de krav som vi själva ställer. Vi har även en skyldighet att göra så. Vi har en fortlöpande kontroll och en lagstiftning som reglerar verksamheten. Det krävs utförsel- och införseltillstånd för allt material som passerar svensk gräns.

Väldigt många av de svårigheter som vi i dag brottas med beror emellertid på det onda arv som vi har fått överta från andra och som har försatt oss i tvångssituationer.

Jag vill upprepa en gång fill att lika väl som det är sant aff alla partier trodde fram till 1976 att den riktiga metoden var aft upparbeta, är det vi som har gått i spetsen för aff förhindra detta. Problemen skulle infe ha varit sådana som de är i dag, om vi hade fått kontrollera utvecklingen under perioden 1976-1982.

Att vi ändrade uppfattning 1976 hade inte med regeringsskiftet att göra utan med att det var sommaren 1976 som AKA-ufredningen presenterades. På hösten kom remissinstansernas och en del forskares larm, som vi lyssnade fill.

Det varett skäl, men infe det enda, fill aft vi underkände villkorslagen. Det fanns mänga andra brister i den ur säkerhetssynpunkt, och det berodde ju på att den var ett led i det politiska spelet kring Fälldin-regeringens bildande och infe ett uttryck för omsorg om säkerheten.


61


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


Ett skäl till att vi nu har en hel del bekymmersamma frågor att lösa är ju atf den svenska regeringen är förpliktigad, enligt det avtal som Olof Johansson förhandlade fram sommaren 1979, atf se till att åtagandena mellan affärsföre­tagen i vad gäller upparbetning i Frankrike fullföljs. Det kan infe Pär Granstedt eller någon annan centerpartist vara okunnig om. Det är på def sättet.

Ett annat skäl är naturligtvis att man har underlåtit att i tid vidta de åtgärder som krävs för att möjliggöra mellanförvaring i avvaktan på slutförvaring i Sverige. Vi väckte motion på mofion under oppositionstiden och krävde att ett sådant lager skulle iordningställas. Det blev starkt försenat på grund av de borgerliga regeringarnas handlande. Def är en av de orsaker som har gjort aft vi har befunnit oss i en besvärlig situation, i vissa fall utan marginaler.

Jag skulle kunna fortsäfta den här uppräkningen mycket länge, men jag skall avstå från det.

Jag tycker att det skulle vara bra, om centern lät bli att krypa ifrån sitt ansvar för vad man har medverkat fill och i stället deltog i det renhållningsar­bete som nu pågår, så att vi i framtiden får en bättre hantering av de här frågorna. Och, Pär Granstedt, det har andra centerpartister gjort på ett konstruktivt sätt. Def gjorde Olof Johansson i de samtal som hölls mellan partierna när vi förberedde den nya lagen. Hans uppträdande, när vi förde debatten om den nya lagen här i februari, var ocksä uttryck för en sådan annorlunda inställning.


 


62


AnL 74 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag kan ha förståelse för aft Birgitta Dahl känner moralisk indignation mot centern, men faktum kvarstår ju: vi var inga vänner av villkorslagen från vårt partis sida. Vi bekämpade den från början och utdömde lagen.

Men ni hade ingenting emot den, Birgitta Dahl. Ni lät villkorslagen komma fram. Ni godkände KBS 1. Ni tillät folkpartiregeringen Ullsfen aft träda till genom aft lägga ner era röster. Ni tillät folkpartiregeringen Ullsfen att bryta mot en svensk lag, dvs. villkorslagen, och ladda reaktorerna fast def var alldeles klart och tydligt, vilket vi vet ännu bättre i dag, aft def infe fanns någon metod som garanterade en, som det hette, helt säker förvaring.

Ni protesterade inte då, och därför måste ni ju klä skott och ta emot kritik. Ni har inte varit oskyldiga, och ni fortsätter på samma sätt som inför folkomröstningen med dubbla budskap. Ni fortsätter som Birgitta Dahl själv gjorde i konsekvensutredningen, en av de mest falska och manipulerade utredningar som har gjorts i det här landet, en skam för det svenska utredningsväsendet. Där försökte man lura i svenska folket att det skulle bli kaos, mörker, arbetslöshet och elände, om man inte fick bygga ut kärnkraf­ten eller fick någonfing annat i stället, helst kol - det skulle bli Kolsverige, osv. Man kan också av Birgitta Dahl fordra litet moral. Hon kan inte framstå som någon stor profet som vill avveckla kärnkraften, för Birgitta Dahl och hennes partikamrater har varit med om att bygga uf och utveckla den svenska


 


kärnkraften. Ni har avvecklat med förnuft genom aft tredubbla det svenska kärnkraftsprogrammet. Då kan ni inte slå er för ert bröst och säga att ni har gjort så enormt mycket. Ni har eft mycket stort ansvar, kanske det allra största, för att vi fått def kärnkraftsprogram vi har och för att det har utvecklats som def har gjort.

Detta säger jag infe för aft frita centern, som gjort sig skyldig fill dubbelspel och annat, men Birgifta Dahl skall inte försöka framstå som någon som arbetat för att stoppa kärnkraftsutbyggnaden i Sverige. Def är inte sant.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


AnL 75 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Vi försöker infe krypa ifrån vårt ansvar. Bara för några minuter sedan konstaterade jag att inte heller vi i fid insåg de allvarliga problem upparbetning kunde, medföra. Det var inte förrän 1982 som vi var mogna för att väcka en motion om förbud mot upparbetning, men när vi då kom fram till detta fick vi infe längre socialdemokraternas stöd.

Men jag reagerar mot atf Birgitta Dahl gör gällande att det var den dåvarande Fälldin-regeringen som bar ansvaret för att det fillkom upparbet­ningsavtal. Det var kärnkraftsindustrin som själv valde den vägen aff sluta avtalet för att kunna uppfylla villkorslagens krav. Villkorslagen lämnar också möjligheten atf välja alternativet utan upparbetning. Man kan inte hävda att den dåvarande Fälldin-regeringen framtvingade upparbefningsalternativef, men man kan kritisera oss för att vi inte stängde den vägen i fid.

Def är alltså kärnkraftsindustrin själv som bär ansvaret för def av allt aft döma mycket dåliga avtal som den slöt med Cogéma.

Jag tycker också det är viktigt att komma ihåg aff det var under en socialdemokrafisk regering som detta påbörjades.

Nu säger socialdemokraterna atf de gått i spetsen för kampen mot upparbetning. Det gjorde man i så fall på ett mycket diskret sätt, för det satte inte särskilt många spär i riksdagen i form av konkreta förslag om förbud mot upparbetning.


AnL 76 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Det finns hur mycket dokumentation som helst när det gäller de varningar och förslag som vi lade fram när ni sysslade med att driva fram upparbefningskonfrakt.

Jag noterar atf Pär Granstedt nu erkänner att det inte var förrän 1982 som ni ändrade er. Det finns väl belagt att vi tog upp frågan redan 1976.

Jag har nu också sagt två gånger, och tvingas upprepa en tredje, att Olof Johansson personligen medverkade till att förhandla fram det avtal varige­nom svenska regeringen förbinder sig att se till att det svenska företaget fullföljer upparbetningskontraktet med Cogéma. Det är innebörden av avtalet.

Jag konstaterar också, vilket jag förut gjort i en tidigare debatt, att det sista beslut som den avgående första Fälldin-regeringen fattade - det finns protokollfört - var att KBS 1-metoden uppfyller villkorslagens krav. Till


63


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


Oswald Söderqvist vill jag säga att man kan diskutera vad som är moral eller inte. Eft bra kriterium på moral är atf hålla sig till sanningen. Här har nu Oswald Söderqvist hävt ur sig en rad osanningar som inte får stå oemotsagda. En av de harmlösare är atf jag skulle ha tillhört konsekvensutredningen. Det är infe korrekt. Handskas litet mera omsorgsfullt med sanningen. Jag var med i energikommissionen och många andra utredningar men infe just den.

En annan fråga tar jag upp mera som ett exempel på hur Oswald Söderqvist handskas med sanningen, inte av någon annan anledning. Alla påståendena om aft vi inte skulle ha invänt mot upparbetningen, mot villkorslagen osv. antyder att vi, trots aft vi befann oss i opposition, pä något sätt skulle ha haft ett medansvar för de beslut som de borgerliga regeringarna fattade under våra protester. Det är fråga om osanningar som inte får stå oemotsagda. Paradexemplef är Oswald Söderqvists osanna och slarviga påstående att vi skulle ha medverkat till aft driva på upparbetning, Cogéma-avtalef eller godkännandet av KBS 1-metoden, med de formule­ringar som finns i villkorslagen om en helt säker metod. Det är glasklart vad vi under alla dessa år sade i dessa frågor.

Jag skulle vilja uppmana Oswald Söderqvist att hålla sig fill sanningen i fortsättningen.


 


64


AnL 77 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Och jag skulle vilja uppmana Birgitta Dahl att inte uppträda som en stor moralpredikanf när det gäller avveckling av kärnkraft. Ni använde inte er politiska makt på def sätt som ni kunde ha gjort under de här åren.

Kom ihåg den s. k. borrhålsdebaffen, ett lågvattenmärke i svensk inrikes­politisk debatt! Hur agerade ni där? Gick ni ut och sade att det här är helt tokigt, och vi har geologisk expertis som säger att defta är helt orimligt? Def sade ni inte. Ni godtog falsarierna. Ni godtog att man sade att KBS 1 var tillräckligt som underlag för laddning av svenska reaktorer. Ni släppte fram folkpartiregeringen Ullsten efter den första freparfiregeringens fall, fastän ni visste att den skulle ladda de ytterligare fyra reaktorer som då var aktuella. Ni sade ingenting mot användandet av villkorslagen i den laddningsdiskussion som fördes i anslutning till KBS 3.

Kom då inte nu oeh uppträd som någon avvecklingsprofef, Birgitta Dahl!

Jag ber om ursäkt för aff jag har sagt atf Birgitta Dahl var ledamot av konsekvensutredningen. Det må vara aft Birgitta Dahl inte personligen var med i den, men också def agerande som förekom i samband med den utredningen var ett lågvaffenmärke för den svenska inrikespolitiska debat­ten. För allt som där fördes fram fill svenska folket var lögn och förbannad dikt. Och ni skall infe svära er fria från det, för ni ställde upp bakom det och var en av de drivande krafterna bakom den kampanjen. Det talades om hur vikfigt det var med kärnkraft, t. ex. för att vi inte skulle fä arbetslöshet i Sverige. I dag har vi en många gånger högre arbetslöshet än vad vi någonsin hade pä den tiden, och kärnkraftverken går för fullt. Ni kommer också att starta ytterligare två, och arbetslösheten kommer atf fortsätta att öka.


 


Detta är vad jag kallar omoral, oeh det skall Birgitta Dahl inte slingra sig ifrån.

AnL 78 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Def var litet olyckligt, Birgitta Dahl, att det anförande som Birgitta Dahl avslutade med så vackert fal om aff man inte bör uttrycka sig slarvigt och aft man bör hålla sig fill sanningen, började med påståendet aft def sista som den första Fälldin-regeringen gjorde var att besluta att KBS 1 uppfyller villkorslagens krav. Birgitta Dahl vet naturligtvis att det beslutet infe hade den innebörden.

Den typ av tjafsande som Birgitta Dahl ägnade sig åt redan i sitt interpellationssvar är ganska trälig - med osviklig säkerhet kommer ju de passusar som det handlar om med den här gången också.

Jag vill bara avsluta med en enda fråga: När under den tid då socialdemo­kraterna var banerförare i kampen mot upparbetning ställde socialdemokra­terna krav här i riksdagen om förbud mot upparbetning?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


AnL 79 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Får jag först konstatera att Oswald Söderqvist far tillbaks den mera harmlösa osanningen, men fortsätter aff upprepa de andra.

Till Pär Granstedt vill jag säga följande. Det är faktiskt sä aff def beslut som fattades som def sista av Fälldin-regeringen innan den sprack innebar ett ja på den första frågan, om huruvida KBS 1-mefoden uppfyller villkorslagens krav på en helt säker förvaring. Men defta var inte det som regeringen sprack på, utan på den berömda borrhälsexercisen. Så mina uppgifter var fullstän­digt korrekta, och def är förödande för centerparfiet.


AnL 80 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Def är inte så atf jag tar tillbaka felaktiga påståenden annat än om det är fullt klart atf de är felaktiga. När def gäller den mycket stora och vikfiga fråga som vi nu så länge debatterat här är det fortfarande fullständigt klart att det socialdemokratiska partiet och Birgitta Dahl som en ledande representant för detta socialdemokratiska parfi har varit med om att driva fram kärnkraffsutbyggnaden i Sverige. Det har ni gjort med oärliga metoder, oärliga uppgifter, "fejkade" och oärliga utredningar och genom atf manipu­lera opinionen och framföra uppgifter om energiförbrukning, kostnader o. d. som visat sig vara grovt felakfiga och osanna.

Det är självklart att jag, liksom alla andra kärnkraffsmotståndare, kommer att fortsätta aft påpeka detta, speciellt fr. o. m. nu när vi infe, som jag sade i början av den här debatten för eft par timmar sedan, kan se atf ni har ändrat er. Ni säger atf ni skall avveckla kärnkraften och att ni skall arbeta för det. Men vi fär ytterligare en statlig utredning med massor av experter som kostar miljontals kronor, och ni har ingenting atf komma med i fråga om avvecklingsplan. Def bidde en tumme, eller berget födde en råtta, eller vad man nu vill ta fill för liknelser när det gäller EK 81. Dä tappar man förtroendet. Då finns def infe längre någon anledning atf ställa upp på något


65


5 Riksdagens protokoU 1984/85:7-9


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om hanteringen av kärnbränsle


slags samförstånd och säga atf vi skall glömma det som har varit, nu skall vi se framåt. Vi vill inte se framåt i den riktning som ni vill se. Därför kommer den här debatten atf fortsätta.

AnL 81 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Det Birgitta Dahl nu gjorde trodde jag var ungefär det som hon menade med att handskas slarvigt med sanningen. Hon påstår nämligen att man godkände KBS 1 med undantag av borrhålen. Men en viktig del i frågan om KBS 1 kunde uppfylla villkorslagens krav var just om def fanns en tillräckligt säker berggrund. På den punkten godkände man alltså inte KBS 1. Dä skall inte Birgitta Dahl pästä motsatsen.

Jag frågade när socialdemokraterna i sin egenskap av banerförare för motståndet mot upparbetning under oppositionsfiden ställde här i kammaren - eller rättare sagt kammaren vid Sergels torg - konkret yrkande om förbud mot upparbetning. Den frågan fick jag inte besvarad.

Vad som trots allt är allvarligare är att mina många frågor under den här interpellationsdebatten om vad regeringen nu är beredd att göra för att förhindra att vi i framfiden får upparbetning kvarstår obesvarade'. Jag frågade om sådana garantier för atf vi inte skall t. ex. köpa uran om def inte är helt säkert att uranbryfningen sker under betryggande omständigheter. Några sädana garantier har jag infe heller fått. Jag tycker aff det trots allt är de här framfidsinriktade sakerna som är de allra viktigaste, även om Birgitta Dahl har en förkärlek för aft vilja förvandla de här debatterna till historiska analyser.


AnL 82 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Jag skall be att få citera från det aktuella beslutet vid regeringen Fälldins sammanträde den 5 oktober 1978. Det står:

"Def upparbetningsavtal som åberopas i ansökningen står enligt regering­ens bedömande i överensstämmelse med villkorslagens krav."

AnL 83 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Def här är fakfiskt litet träligt. Vad Birgitta Dahl sade och vad jag reagerade mot var att hon påstod atf det sista regeringen Fälldin gjorde var att godkänna KBS 1. KBS 1 var inte bara ett upparbetningsavtal utan också ett helt program för hur man skall kunna klara villkorslagens krav på helt säker förvaring. Eftersom Birgitta Dahl talar så mycket om vikten av ärlighet och aft man inte skall handskas slarvigt med sanningen, reagerar jag på den typen av argument.

Fortfarande har vi alltså infe fått något svar på frågan vilka konkreta resultat banerförandet mot upparbetning från socialdemokraternas sida ledde fram till. När krävde socialdemokraterna förbud mot upparbetning? Vad vill socialdemokraterna nu göra för att få stopp på upparbetningen i framtiden?


66


Överläggningen var härmed avslutad.


 


16 § Svar på interpellation 1984/85:19 om den svenska etanolproduk-tionen

AnL 84 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Nils Åsling har frågat industriministern om denne delar Nils Åslings uppfattning om svensk efanolprodukfions betydelse i skilda avseen­den. Vidare har han frågat industriministern om han är beredd att medverka till atf ett industriellt utvecklingsprogram utarbetas med målet att i första hand skapa förutsättningar för en produktion av inhemsk etanol för inblandning av 6 % i all bensin som används som drivmedel.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat atf det är jag som skall svara på interpellafionen.

Riksdagens beslut vären 1981 om rikflinjer för energipolitiken innefattade bl. a. en plan för introduktion av alternativa drivmedel. Introduktionsplanen omfattade bl. a. en satsning på utveckling och införande av fordon för drift med ett bränsle bestående av i det närmaste 100 % metanol (M 100).

Oljeersättningsdelegationen (OED) fick därefter i uppdrag att, i avvaktan på atf statens energiverk inrättades, närmare planera och leda genomföran­det av denna plan för introduktion av alternativa drivmedel. I rapporten Strategi för alternativa drivmedel lämnade OED hösten 1982 förslag till bl. a. en plan för introduktion av motoralkoholer.

I min anmälan till budgetpropositionen 1983 redovisade jag på basis av nyssnämnda rapport arbetet med att introducera alternafiva drivmedel och förslag till fortsatt inriktning. Jag framhöll därvid aft de statliga insatserna främst bör gälla aft utveckla användningen av M 100.1 enlighet med OED:s rapport föreslogs atf målet för de statliga insatserna bör vara att ge närmare underiag för ett beslut i slutet av 1980-talet i frågan om introduktion av M 100 som drivmedel i större skala. Jag konstaterade vidare att låginblandning av metanol kan vara ett sätt atf påbörja en introduktion av motoralkoholer. Riksdagen hade inget att erinra mot vad som i budgetproposifionen 1983 anfördes om introduktion av alternafiva drivmedel.

I min anmälan till nytt treårigt energiforskningsprogram framhöll jag att transporter och samfärdsel är en sektor i samhället som i hög grad är oljeberoende och känslig för störningar i oljeimporten. Jag föreslog därför intensifierade insatser för aff få fram och introducera alternativa drivmedel och nya motorer, drivsystem etc. Bl. a. föreslogs omfattande forskning och utveckling rörande energiskogsbruk och energigrödebruk på exempelvis åkermark. Vidare intensifierades forskning och utveckling rörande omvand­ling av inhemska råvaror som biomassa och torv fill flytande eller gasformiga bränslen. Arbete pågår dessutom med aft utveckla nya motorer och drivsystem. Riksdagen hade inget att erinra mot mina förslag i dessa avseenden.

För att klarlägga förutsättningarna för produktion av etanol ur jordbruks­produkter har regeringen lämnat stöd till den produkfionsanläggning för etanol i Lidköping som nyligen har invigts. I anslutning till detta projekt pågår i samarbete med OK en försöksverksamhet med låginblandning av


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen

67


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen


etanol i bensin i Stockholmsområdet.

Bilavgaskommitfén har i sitt betänkande Bilar och renare luft (SOU 1983:27) föreslagit en introduktion av blyfri bensin. En introduktion av blyfri bensin har också föreslagits av den av regeringen tillsatta aktionsgruppen mot försurning, som överlämnade sift förslag till regeringen i slutet av sommaren.

Nu märks ett ökat intresse på kontinenten, exempelvis genom Schweiz och Västtysklands beslut atf införa blyfri bensin. EG-kommissionens förslag till ändrade direkfiv när def gäller blyhalt i bensin innebär krav på blyfri bensin inom EG fr. o. m. år 1989. EG:s ministerråd har ännu inte tagit ställning fill detta förslag. Regeringens uppfattning är att det är angeläget atf blyfri bensin snarast möjligt introduceras. Defta kan ske med olika metoder.

För att förbättra och uppdatera beslutsunderlaget gav regeringen i juni 1984 statens energiverk i uppdrag atf utreda de energipolifiska konsekven­serna av en övergång fill blyfri bensin. I uppdraget ingår bl. a. aff belysa frågan om låginblandning av metanol och etanol i bensinen och om huruvida ett införande av blyfri bensin kan påverka gällande introduktionsplan för alternafiva drivmedel. Arbetet, som enligt uppdraget skall redovisas fill regeringen senast den 30 november i är, skall bedrivas i samråd med bl. a. berörda branschorgan och företag. Enligt vad jag har erfarit delfar Lantbru­karnas riksförbund i arbetet.

Den svenska regeringen har i olika internationella sammanhang verkat för att åtgärder vidtas för atf minska utsläppen från biltrafiken. Vid Nordiska ministerrådets möte i Stockholm i februari var de nordiska miljöministrarna eniga om aft de nordiska länderna så snart som möjligt bör skärpa avgasreningskraven för nya bilar till den nivå som förutsätter användning av den mest avancerade teknik som finns fillgänglig. Defta innebär också införande av blyfri bensin. Regeringen fog också initiativ till ett möte om bilavgasfrågorna i slutet av augusti i år. Deltagande vid detta möte var bl. a. de nordiska länderna, Västtyskland, Schweiz, Österrike och Canada. Eft uppföljande möte i denna fråga kommer att hållas i Stockholm i början av nästa vecka.

Mot denna bakgrund har jag tagit inifiativ till ett utredningsarbete inom regeringskansliet som med utgångspunkt i den senaste tidens utveckling syftar till atf studera frågan om låginblandning av motoralkoholer. Statens energiverks utredning kommer aft utgöra ett viktigt underlag i detta arbete.


 


68


AnL 85 NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Birgitta Dahl för det utförliga svaret. Jag tycker atf det är en värdefull återblick pä frågans utveckling som jag här har fått. Samtidigt ger redovisningen underlag för den kommentaren atf def har hänt en hel del som gör att frågan nu är särskilt aktuell och därför förtjänar snabba avgöranden och möjligen också en kompletterande debatt här i dag.

Anledningen till att jag ställde min fråga till industriministern är att frågan om inhemsk produktion av etanol till väsentlig del är en fråga om industriell


 


69


utveckling och som sådan ju kan förtjäna atf belysas ur olika synpunkter, inte bara ur energipolitisk synpunkt.

Def är ocksä påtagligt atf den industripolifiska aspekfen infe närmare har berörts av energiministern i det svar som jag nyss fick del av. Jag beklagar detta. Den industripolifiska aspekten måste nämligen vägas in när man bedömer hur man skall gå vidare i den här frågan.

Den industripolifiska aspekfen är i själva verket en av de tyngst vägande i de, som jag ser def, fem huvudskäl som talar för aft regeringen nu borde forcera frågan om en inhemsk produktion av etanol, driva den fram fill konkreta beslut och ställa upp mål för hur agerandet i fortsättningen skall ske.

En alternativ industripolitik måste ju syfta fill att nyttiggöra de resurser som finns i ett samhälle i skilda avseenden. Sådana resurser förekommer ju i det här sammanhanget i rikt mått - inom såväl jord- som skogsbruk. Vi hör ju många diskussionsinlägg om hur man skall använda ett spannmålsöverskott -en fråga som är föremål för speciell utredning.

Vi vet från skogsindustrin aft det finns en stor potential när det gäller att tillverka etanol. Vi har fortfarande ett par sulfitfabriker i produktion - bl. a. en i Domsjö, som i och för sig skulle kunna användas som en resurs i det sammanhanget. Vi har också resurser i form av teknik och kunnande, och detta är värt aft utveckla. Birgitta Dahl påminde ju i sitt svar om den pilotanläggning som finns i Lidköping och som vi nu har erfarenhet av. Anläggningen fungerar bra, och den visar aff den teknologi som där fillämpas är användbar. Tekniken är i sig intressant, och den erbjuder intressanta exporfmöjlighefer för svensk indusfri.

För def första är ju frågan om inhemsk etanolproduktion industriellt intressant även ur andra synvinklar. Etanol är en vikfig råvara för den kemiska industrin, för plastindustrin etc. Om man skulle välja att gå vidare på Lidköpingsalfernafivefs väg, dvs. använda spannmål och jordbrukspro­dukter som råvara, får man också en produkfion av stärkelse, som har stor betydelse för pappersindustrin. Man får vidare en inhemsk produkfion av profeinfoder, som skulle ersätta den dyra import vi i dag har av sädant foder i form av sojabönor etc.

För def andra finns def miljöskäl som talar för aft man skall öka ambitionerna i detta avseende. Den katalytiska reningen av avgaser från bilar måste komma till stånd snarast. Som Birgitta Dahl påpekar har Schweiz, Västtyskland - och EG-länderna över huvud taget - nu visat vägen. Det finns all anledning aff från svensk sida snabbt komma fram fill ett beslut. Blyfri bensin är ett steg på vägen även om man i och för sig kan diskutera olika lösningar. Def är angeläget att ett blyfriff alternativ införs ganska omgående, t. ex. i de större tätorterna.

Inblandning av etanol kan i det sammanhanget vara en intressant lösning. Def är kanske den lösningen som ligger närmast fill hands, och den är också tekniskt okomplicerad. Jag har i den debatt som har utbrutit i frågan under senare fid noterat att oljebolagen är relativt ointresserade av denna fråga. Petroleuminstitufef fycks anse  atf det saknas intresse för frågan  hos


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen

70


opinionen. I och för sig kan man kanske förstå detta mot bakgrund av def stora olje- och bensinöverskott som finns på världsmarknaden. Men det kan infe på något sätt fillåtas påverka vårt nationella agerande. Från konsumen­ternas synpunkt är den här frågan synnerligen angelägen. Redan den 4-procentiga inblandningen av etanol som sker i Stockholms län och i Mälardalen vid de bensinstationer som OK äger, har visat sig ha betydande och intressanta effekter för konsumenternas del. Redan en 4-procenfig inblandning har höjt oktanfalef med en enhet. En inblandning på 6 % skulle höja oktanfalef med en och en halv enhet.

OK hävdar för sin del atf man spar tillsats av K-sprit, som i allmänhet måste användas under vinterhalvåret. För genomsnittsbilisten innebär det en besparing av 125 kr. per år. Def innebär dessutom att risken för vatten, och därmed is, i tank och förgasare minskas. Ur konsumenternas synpunkt ger tillsats av etanol i bensin en värdefull vinst, och detta då förutom de miljömässiga fördelarna.

För def tredje är frågan aktuell pä grund av de jordbrukspolifiska övervägandena. Def är angeläget aff behälla dynamiken i jordbruksnäring­en. Produktionsbegränsningar, liksom hela överskoftsdebaften, får förödan­de konsekvenser för utvecklingskraften i en näring som baseras på många små företags verksamhet och aktiviteter. Med en skattebefrielse för etanol skulle denna råvaruresurs kunna nyttiggöras på marknadens villkor, och man skulle få ett dynamiskt inslag i jordbruksnäringen, något som man väl behöver för aft kunna gå vidare och göra de investeringar som behövs för att utveckla näringen.

För det fjärde finns de försörjningsberedskapsskäl som allfid är förknippa­de med möjligheten att producera inhemskt drivmedel. Det är också skäl som är väl värda aft beakta i detta sammanhang.

För det femte i min kartläggning av de skäl som gör den här frågan så aktuell har vi dä de renf samhällsekonomiska skälen. Där tycker jag att Birgitta Dahl kanske är väl passiv i sin bedömning. Jag tycker i och för sig inte atf def finns skäl fill så mycket av nya utredningar. Det mesta är utrett. Vi kan hämta många erfarenheter från andra länder. I Brasilien och i USA är etanol anfingen som ett renf bränsle eller som en inblandning i bensin redan en etablerad faktor i energiförsörjningssammanhang, och alla systemen är väl utarbetade och utformade.

Som sammanfattning vill jag säga aff jag tycker att det är anmärkningsvärt passivt av regeringen att inte nu ange en färdriktning, ställa upp vissa mål och ange vissa indikafioner pä hur man ser på den här frågan. Jag tycker också att det finns anledning aft i def sammanhanget väga in de skäl som jag anför här, infe minst de industripolifiska. Vi behöver ju mycket väl för framtiden nya inslag, inslag som utvecklar också t. ex. den kemisk-tekniska industrin i vårt land, och det här kunde vara just den typ av utvecklingsprojekt som skulle kunna samla industrin fill åtaganden och insatser för att utveckla en ny teknik. Def hela måste väl också-och det är den frågan jag ställer- rimligen avgöras före ställningstagandet fill de jordbrukspolitiska riktlinjerna, som av allt aft döma är i vardande, eftersom livsmedelskommitfén inom kort


 


kommer aff avge sift betänkande. Min fråga till energiministern är alltså: Måste inte rimligen denna fråga med hänsyn till den tillgängliga råvambasen avgöras innan man far ställning till de jordbrukspolitiska riktlinjerna? Annars kan def ju hända aft vi avhänder oss en råvaruresurs som är av avgörande betydelse för etanolprodukfionen.

Jag skulle också vilja fråga: När kan man vänta aft regeringen tar ställning fill nyckelfrågan, nämligen den om skaftebefrielse för inhemskt tillverkad etanol? Def är ett besked i den frågan som skall utlösa branschens investeringsvilja och planering. Enligt de upplysningar som branschen har gett mig skulle det räcka med det beskedet för aft man skulle vara beredd aff upprätta den investeringsplan och vidta de disposifioner som är nödvändiga för aff sätta fart på en inhemsk efanolprodukfion. Med andra ord: Ett positivt besked i detta avseende från energiministern skulle få en betydande effekt och i hög grad bidra till atf påskynda utvecklingen och nyttiggöra en värdefull råvamreserv som vi har inom vårt land.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen


 


AnL 86 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Jag upplever det så atf vi egentligen infe har särskilt olika syn på de här frågorna utan aft vi båda är intresserade av att diskutera oss fram till en bra handlingsmefod på def här området. Jag tror mig veta atf Nils Åsling är en praktiskt sinnad person som gärna vill ha gott underlag för sina beslut, precis som regeringen vill ha. Nils Åsling vet också aft även om det i en fråga som den här finns en rad olika aspekter aft väga in, så är det någon i regeringen som måste vara föredragande och också vara redo aff svara på frågor här i riksdagen. Men def är självklart att alla de aspekter som Nils Åsling räknat upp - industripolitiken, miljön, jordbrukspolitiken, försörj­ningsberedskapen och samhällsekonomin - vägs in i de bedömningar som vi gör nu. Vi har, och def framgick av mitt interpellationssvar, forcerat arbetet med dessa frågor därför att de har aktualiserats utifrån en rad av dessa utgångspunkter. Vi har haft anledning att ställa oss frågan om vi kanske behöver ompröva de beslut som riksdagen vid flera tillfällen fattade förra året. Man gjorde bedömningen atf den tekniska utvecklingen på defta område befann sig i def skedet atf def först framåt slutet av 1980-talef skulle vara aktuellt aft ta ställning till nästa tekniska utvecklingsstöd, fullskale-anläggningar osv. när def gäller metanol och aff def stadiet låg ännu längre fram beträffande etanol. Detta var riksdagen enig om. Centern hade en reservation då, där Olof Johansson och någon mer konstaterade aft de höll med om den bedömningen även om den innebar en försening i förhållande till den bedömning som gjordes 1981.

Riksdagen uttalade också förra året, när man behandlade frågan om energibeskattningen, atf frågan om skattebefrielse för motoralkoholer var något som man fick ta ställning till sedan frågan om en introdukfion i större skala hade avgjorts. Motoralkoholer, och framför allt etanol, är redan i dag lindrigare beskattade än bensin. Ser man beskattningen i förhällande till energiinnehållet har etanolen en 35-procenfig subvention. En total skatte­befrielse skulle bli eft ytterligare stöd. Detta kanske vi kommer fram fill är


71


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen


rikfigt. Jag vill inte ha en förutfattad mening om det. Men det innebär naturligtvis inte aft vi dä gör det möjligt för motoralkoholer eller etanol atf verka på marknadens villkor utan tvärtom atf vi sätter marknadskrafterna ur spel. Detta vill jag framhålla med anledning av vad Nils Åsling sade.

Vi har i och för sig, och det känner jag också ett behov av att markera, som mål för utvecklingen av ny energiteknik på alla områden att vi vill utveckla teknik som med tiden, så fort som möjligt, kan hävda sig på normala marknadsmässiga villkor och som kan fungera på sina egna meriter. Vi är beredda att ge ett generöst inf roduktionsstöd, vilket behövs för att få fram ny inhemsk teknik. Men vi vill infe ha ett system som är beroende av eviga subvenfioner. En av de många frågor som är ouppklarade på defta område är huruvida den här produkten kan klara sig långsiktigt på egna villkor efter en period av introdukfionsstöd.

Jag fick en del frågor om när ställningstagande skall ske - före eller efter de jordbrukspolitiska avgörandena. Def finns en del andra frågor som också är viktiga, t. ex. ställningstagande till blyfri bensin eller ställningstagande till introduktion i stor skala.

Jag tycker att det finns anledning att vara litet försiktig här, Nils Åsling. Vi behöver driva på alla dessa frågor parallellt och infe villkora det ena efter det andra för atf göra det svårt i onödan. Men en sak vet jag beträffande det utredningsarbete som nu pågår och där alla dessa aspekter beaktas, nämligen aft en rad frågor infe är fullständigt klarlagda än och aff det fakfiskt finns motstående intressen inom industrin, när det gäller miljöfrågorna, vilken metod som är den bästa när det gäller atf införa blyfri bensin, när det gäller alternativ användning av åkermarken. Är detta den bästa vägen eller är det odling av andra energigrödor, där vi nu också börjar fä in väldigt intressanta resultat, vilka kanske skulle kunna kombineras med atf man gick över fill odling som var mindre gift- och kemikaliekrävande? Jag tror infe att Nils Åsling har något emot atf vi fär klarhet i dessa frågor. Jag kan försäkra att arbetet bedrivs med största skyndsamhet, och vi är beredda att forcera det ytterligare om det behövs. Men vi är inte beredda aft fatta forcerade eller förhastade beslut.


 


72


AnL 87 NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Jag begär inga förhastade beslut men måhända ett större engagemang från regeringens sida i den här frågan än vad som hitfills förekommit. Jag kan i och för sig hälla med om aft def inte föreligger några större åsiktsskillnader oss emellan beträffande nödvändigheten av att på ett förnuftigt sätt använda våra energiresurser. Men när def gäller att utnyttja dessa resurser i hela deras vidd - också för industriella utvecklingsprojekt, för atf snabbt förbättra miljön osv. - företräder jag måhända en nägot mer aktiv politik än energiministern. Men vi skall infe tvista om det i dag.

Jag kan dock säga, att när energiministern kommer till beslut i den här frågan och regeringen lägger fram ett förslag, kommer i varje fall jag att vara beredd att medverka fill aff riksdagen fattar de erforderliga besluten. Def går visserligen att hänvisa till aft def finns mänga osäkerhetsfaktorer. Men def


 


framgår med all önskvärd tydlighet av energiministerns svar atf en hel del av de argument som åberopas redan är föråldrade - det har hänt så mycket. Och beträffande en viss råvaruresurs krävs det uppenbarligen snabbt besked. Det är jordbruksministerns ambifion aft vi här i riksdagen redan under inneva­rande riksmöte skall ta ställning fill den framfida jordbrukspolitiken och då måste vi rimligen också veta hur vi skall använda de råvaruresurserna.

Jag begär inte aft regeringen skall gå in i ett permanent subventionsförfa­rande. Men nog är väl ändå skaffeinstrumenfet något som bör kunna användas för atf permanent främja ett utnyttjande av en inhemsk råvarure­surs, lika väl som de oljeproducerande länderna i högre grad utnyttjar den råvaruresursen för aft beskatta marknaden och skapa resurser för sin utveckling. Detta är inte någon ny erfarenhet. Jag kan i och för sig hålla med om aft detta innebär atf sätta marknadskrafterna ur spel, men det är just på def sättet som vi mäste dra upp ramarna för marknadskrafterna. De nationella intressena skall kunna tillgodoses även med hjälp av beskattnings-vapnet. Därför menar jag aff skattebefrielse för etanol inte är en princip som vi bör hesifera inför. Det finns så mycket som talar för aff detta styrinstru­ment måste användas, för aft vi sedan skall låta det enskilda näringslivet eller staten, var för sig eller i skön förening, engagera sig för en produktion som vi alla är så beroende av.

Det är i och för sig hedervärt aff regeringen inte forcerar frågan utan vill ha ett klart beslutsunderlag. Men jag hävdar med bestämdhet att beslutsunder­lag redan finns - i varje fall för atf ange färdriktningen och viljeyttringarna. Under alla förhållanden måste regeringen fa ställning i en nära framfid, med hänsyn fill de omständigheter som föreligger.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om den svenska

etanolproduk-

tionen


 


AnL 88 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Jag noterar först med tillfredsställelse aft Nils Åsling förklarar sig vara beredd aff medverka till de beslut som kan krävas. Jag inkluderar därmed finansieringen av de kostnader som skulle kunna tänkas uppstå.

Jag vill ogärna gå i polemik på enskilda punkter. Men Nils Åsling har ganska frikostigt gett intervjuer i den här frågan under de senaste dagarna. Han har kommit med många kloka synpunkter, men såsom säkerställda fakta har också en del konstateranden framställts som vi inte kan betrakta på det sättet - inte bara därför att det finns motsatta intressen inom industrin, oljebranschen och jordbruket och på andra ställen, utan också därför att forskare och ansvariga myndigheter har olika uppfattningar. Vi vill gärna stå på säker mark när vi skall fatta sådana här vikfiga beslut.

Vi har, som jag framhöll tidigare, på en rad områden forcerat utrednings­arbetet, och på flera punkter kommer vi aft kunna fä en redovisning relativt snart. Det är helt klart att vi har satt i gång detta utredningsarbete med sikte på att det skall kunna vägas in i bedömningarna närdet gäller t. ex. insatserna för miljön, mot försurningen och även på andra områden inom industrin och jordbruket. Men helt säkra kan vi inte vara, Nils Åsling, på att ha alla fakta i


73


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om bensinmark­naden


målet nu under vintern, även om jag hoppas atf vi skall ta ett rejält kliv -riksdagen trodde så sent som förra året att det skulle dröja in på 1990-talef.

AnL 89 NILS ÅSLING (c):

Herr falman! Det har ju hänt förr att den värderade kammaren har kommit att inse att utvecklingen löper snabbare än den i sin vishet har kunnat förutse, och jag tror att det här är ett strålande exempel på hur mycket snabbare det går. Det finns bl. a. helt klart eft tryck också ute i Europa nu beträffande den katalytiska reningen. Hela försurningsprocessen i vårt industrisamhälle har med förödande klarhet visat oss nödvändigheten av att begränsa utsläppen. Detta har också på sitt sätt aktualiserat den här frågan.

Det är riktigt att det finns olika uppfattningar i denna fråga i många avseenden, och det är självklart. Vad jag i de medieuttalanden som jag har gjort den senaste fiden i någon mån har polemiserat mot är oljebranschen, som bl. a. har sagt aft detta med efanolinblandning inte skulle främja konsumenternas intresse. Def är precis vad OK med försöksverksamheten här i Stockholmsregionen har visat, dvs. att def finns ett betydande konsumentintresse, även fränsett de rent miljöpolitiska aspekterna, av atf denna fråga löses och aff man får tillgång till bensin med efanolinblandning. Bara den omständigheten, när vi nu går mot vinter, att man den vägen får garantier för att slippa bekymmer med vatten och isbildning i förgasare och bensinfankar är ju ett vikfigt konsumentintresse aft fillgodose.

Sammanfattningsvis vill jag säga att denna debatt har visat att Birgifta Dahl är beredd atf acceptera min teori, nämligen att defta är en fråga som väver in många aspekter. Jag ber om atf få skicka en hälsning fill Thage Peterson, som ju gärna talar om industriella utvecklingsprojekt. Om man skall jämföra dessa projekt med vad som har hänt på defta område under senare år, är def närmast att jämföra med Tele-X-projektet i storlek och betydelse när det gäller den tekniska utvecklingen i svensk industri.

Till sist: Tack för den kompletterande informafionen! Jag vill också ge ett råd fill energiministern: Höj tempot i denna fråga! Den är så angelägen att man faktiskt måste se till aft den snabbt leder till konkreta åtgärder.


Överläggningen var härmed avslutad.

1? § Svar på interpellation 1984/85:11 om bensinmarknaden


74


AnL 90 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Nic Grönvall har frågat mig om jag är övertygad om def kloka i Svenska Petroleum AB:s (SP) förvärv av Svenska Fina AB. Jag har också fått frågor om det är min avsikt atf genomföra en överlåtelse av hela SP:s detaljhandelsorganisation till OK och om OK är intresserat av ett sådant övertagande samt om OK har delgivits information om SP:s rörelse.

Nic Grönvall har slutligen frågat mig om jag delar branschens uppfattning om att pågående priskrig är effekten av överetablering inom bensinhandeiri i


 


Sverige samt om jag anser def försvarligt att genom statliga subventioner möjliggöra för SP att delta i bensin- och oljedistribution med förlust.

I svar på fråga av Nic Grönvall angående verksamheten vid SP har jag i riksdagen den 8 maj i år redogjort för principerna för SP:s agerande på oljemarknaden. Def har infe under den tid som förflutit sedan de.ss funnits anledning för mig eller för regeringen att inta någon annan ståndpunkt. Jag finner därför infe anledning aff ytteriigare kommentera de frågor i interpella­tionen som berör SP:s agerande på marknaden och förutsättningarna härför.

Beträffande förhandlingarna mellan SP och OK vill jag erinra om regeringens uppdrag till statssekreteraren Ulf Dahlsten, som utsetts att leda förhandlingarna mellan bolagen. Av uppdraget framgår att syftet skall vara atf på kommersiella grunder finna lösningar som kan öka företagens marknadsandelar och därmed det svenska inflytandet på oljemarknaden. Förhandlingsarbetet är ännu inte slutfört, och jag vill därför inte heller här göra några ytterligare kommentarer.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om bensinmark­naden


 


AnL 91 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag tror att vi kan vara ense om en sak i dag - möjligen blir vi ense om fler efter detta inlägg- och det är att def är beklagligt att vi mäste debattera vid denna sena timme. Jag kan förstå atf energiministerns energi i viss utsträckning har förbrukats på de fidigare diskuterade frågorna.

Jag har, som energiministern här har sagt, väckt frågor vid flera tillfällen om SP och SP:s verksamhet. Energiministern lämnade mig ett svar den 8 maj. Det svaret, liksom det jag fick i februari och det jag fick i dag, uppfattar jag som en medveten undansopning av det problem som jag menar att SP innebär. Jag beklagar att energiministern ser def som både berättigat och riktigt aft på detta sätt föra undan en fråga som jag tycker är mycket vikfig.

Jag skall nu försöka atf översiktligt gå igenom varför jag tycker att detta är så viktigt. Jag hoppas att den genomgången skall föranleda att vi fill slut skall kunna diskutera den här frågan.

Vi vet aff Svenska Petroleum betalade omkring 250 milj. kr. för Svenska Fina. Beroende på vilken räntesats man räknar med när man kalkylerar investeringar måste i varje fall den satsningen innebära att Svenska Petroleum behövde ha en vinst på årsbasis mellan 65 milj. kr., om vi räknar med ungefär 25% ränta, och 350 milj. kr., om vi räknar med en lägre ränta. Def skulle betyda, på halvårsbasis, aft Svenska Petroleum för def första halvåret i år för aft förränta den investeringen borde ha haft en vinst på mellan 20 och 30 milj. kr.

Nu vet vi - och det är allmänt känt i branschen - aft bensindistributionen för oljebolagen medförde en förlust under första halvåret på omkring 500 milj. kr. Def finns alltså därför skäl aft tro att bensindistributionen inom Svenska Petroleum - främst inom Svenska Fina - har medfört en förlust för SP. Man kan diskutera hur stor den kan vara, men om man utgår ifrån SP:s marknadsandel skulle deri kunna ligga på mellan 12 och 15 milj. kr. Enligt en uppgift i Dagens Industri, vars underlag jag naturligtvis inte kan svara för,


75


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Otn bensinmark­naden

76


skulle förlusten för SP under första halvåret faktiskt vara 30 milj. kr.

Om nu dessa antaganden är rikfiga - och def finns väl egentligen inget skäl att tro annat än att de är i huvudsak riktiga eller att de pekar åt rätt håll -skulle alltså SP under det här året hittills ha uppnått ett resultat, och jag talar egentligen bara om första halvåret, som med mellan 40 och 60 milj. kr. underskrider vad man borde ha uppnått. Det är alltså sä, att SP inte bedriver en affärsmässig verksamhet i år. Detta är upplysningar och informationer som har blivit fillgängliga för energiministern och regeringen under 1984 när priskriget har fortsatt.

Jag skall tillåta mig aff erinra om aft i den skrift som låg som underlag för beslutet aft SP skulle förvärva Svenska Fina uttalar SP:s ledning en mening, som jag nu citerar ur näringsutskottets föredragningspromemoria:

"Genom förvärvet får SP tillgång till den lönsamhetsmässigt viktiga bensinmarknaden och kompletteringar avseende marknaderna för diesel-brännolja och eldningsoljor."

Jag har svårt att tänka mig atf man kan konstatera att en företagsledning någonsin har haft mer fel när den har försökt mofivera en investering. Jag tycker därför aft det är märkvärdigt atf den ansvarige ministern inte reagerar, såsom ansvarig för statens ägande av detta aktiebolag, mot en så grav missbedömning av grunden för investeringen.

Jag måste fråga energiministern om energiministern verkligen fortfarande anser dels att det saknas nya omständigheter, dels om den situation som nu föreligger när det gäller SP:s deltagande i bensindistribufionen infe måste föranleda i varje fall någon form av uttalande från energiministern.

En fråga som man måste ställa är, om energiministern redan nu förbereder begäran om ytterligare anslag för att fortsätta täcka förluster inom Svenska Petroleum.

Man kan säga att denna min första del av inlägget ägnas åt frågan om Fina-förvärvet och Svenska Petroleums deltagande i bensindistribufionen. I min interpellation har jag också berört frågan om förhållandet mellan OK och SP. Jag skall inledningsvis försäkra energiministern, att min personliga inställning är att det är utomordentUgt angeläget att svenska staten deltar i de viktiga delarna av oljemarknaden. Jag är infe på något vis doktrinärt eller ideologiskt främmande för aft def är mycket nytfigt. Jag menar, och jag har många gånger framfört det, aft defta borde ske inom ramen för SPE, där verksamheten har en inriktning som är typiskt stafsnyftig.

När energiministern presenterade oljepropositionen i våras - jag tror att def var i mars - fanns emellertid ett pressmaterial, och delar av det återkom i eft svar som jag fick den 8 maj. Däri angavs, vilket jag uppfattade som en ganska bestämd mening: Resultatet av den särskilde förhandlarens arbete skulle redovisas senast den 1 juli i år.

Nu säger energiministern i svaret aft energiministern infe vill uttala sig om detta, att diskussionen pågår osv. Jag tror att energiministern måste anstränga sig litet mer för aff fa skeden i vacker hand och lämna mig någon typ av svar på frågan varför inte tidpunkten kunde hållas. Var den inte avsiktligt angiven såsom en slutgiltig tidpunkt för avslutning av förhandlings-


 


arbetet? Eller varför angavs den annars? Jag vill alltså veta av energiminis­tern : Vad är läget i förhandlingarna? Har de stannat upp? Vad är problemen? Vad är det som gör atf infe OK:s ledning och SP:s ledning kan bli ense?

Om def beror på aff företagsledningarna har olika meningar, blir det väl nödvändigt med ministeringripande för att staten såsom ägare skall kunna uttrycka sin mening. Def kan vara skäl att i def sammanhanget peka på atf infe bara branschen utan även statliga myndigheter med kraft och hetta har talat om behovet av sanering på bensinmarknaden. Jag skall återge några korta meningar ur uttalanden som har gjorts av generaldirektör Åke Hallman på SPK. Han har bl.a. sagt att han tycker att den hårda konkurrensen är bra, och atf den visar aft den svenska bensinmarknaden fungerar. Han säger vidare: "Bensinkrigef följer marknadsekonomins normala lagar. När överkapacitet råder behövs konkurrens för atf sanera marknaden."

Man kan alltså konstatera aft marknadens deltagare är rörande ense om aft några måste lämna den här båten för atf infe defta förödande priskrig skall fortsätta - det är verkligen förödande för den svenska folkhushållningen; vi behöver samverkan mellan energiministerns departement och oljeindustrin för att klara den försörjning som är nödvändig för oss. Hur kan vi vänta oss samverkan mellan en regering som med ständiga subventioner stöder företag som oförmånligt påverkar marknadssituationen, så oförmånligt aft oljeindu­strin har förlorat 500 miljoner på ett halvt år?

Jag har kanske därmed berört även den sista delen av min interpellafion, som gällde energiministerns syn på den här marknadssektorn. Energiminis­tern har i proposifionen om vissa oljefrågor, 1983/84:110, uttalat att SP:s verksamhet skall bedrivas på affärsmässiga grunder. I dagens interpellations­svar understryker energiministern igen det kommersiella i den verksamhet som skall bedrivas och de kommersiella grunderna för överläggningarna mellan OK och SP. Jag tycker aft det är utmärkt, men det kan ju ändå infe vara särskilt affärsmässigt aft såsom ministern gör bortse från så uppenbara fakta som här faktiskt föreligger. Dessa fakta visar att bensindisfributions-marknaden är av sådan art aff ingen i dag bedriver lönsam verksamhet där. Det är inte särskilt affärsmässigt att upprätthålla ett statligt engagemang i den verksamheten med subventioner.

Energiministern sade faktiskt alldeles nyss - det tyckte jag var en lustighet - till Nils Åsling: Vi vill infe ha eft system som är beroende av eviga subventioner. Varför gäller inte denna självklarhet för energiministerns syn på bensinmarknaden?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om bensinmark­naden


 


AnL 92 Statsrådet BIRGITTA DAHL;

Herr falman! Jo, def är just den som gäller!

Vad riksdagen i våras uttalade om SP var att den rekonstrukfion av SP som vi då gjorde skulle vara av den arten att SP kan verka på normala, företagsmässiga grunder. Def innebär självfallet atf inga nya bidrag eller fortsatta subventioner förbereds. Def som skedde i våras var ingen subven­tionering, utan def var den finansiella rekonstruktion som krävdes för atf SP


77


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Om bensinmark­naden


skall kunna verka på normala, företagsmässiga grunder.

Sedan dess har ingenting hänt som föranleder något särskilt uttalande av mig, särskilt infe om detaljer i det som de nu pågående förhandlingarna rör.

Vi har i ett pressmeddelande av den 2 juli i år offentliggjort att den särskilda förhandlaren till mig hade rapporterat hurdant förhandlingsläget var och att parterna och regeringen var överens om atf det arbetet, eftersom det var mycket konstruktivt, skulle fortsätta, och det pågår. Nic Grönvall, som enligt vad jag vet är jurist, förstår säkert att det vore mycket olämpligt av mig aft i def här skedet diskutera detaljer eller lämna informationer som rör förhandlingsarbetet.

Den allmänna problematik som speglar sig i att vi nu har priskrig på alla områden och har haft det upprepade gånger i är avgörs naturligtvis infe av just den här frågan. Det är helt andra faktorer som där spelar in och som naturligtvis i sig visar att vi har mycket svåra problem på def här området. Jag har många gånger sagt - och jag upprepar det gärna nu - atf regeringen i den situationen vill se till aft de svenska företagen och den svenska raffinaderika­paciteten kan stärkas och att det inte blir dessa företag som skall lämna båten.


 


78


AnL 93 NIC GRONVALL (m):

Herr falman! Tack för aft vi fick tala om denna sak den här gången. Det var värdefullt.

Jag konstaterar att man inte längre kan tänka sig att ytterligare subvenfio­ner skall ges utan att SP:s verksamhet skall fortsätta pä affärsmässiga grunder. Def måste leda till atf i sista hand en bedömning görs av innebörd att SP:s förlustbringande verksamhet skall avvecklas. Jag tar det uttalandet såsom ett tecken på aft energiministern har den möjligheten med i sin prövning. Det tycker jag är mycket hälsosamt.

Då det gäller frågan om OK-förhandlingarna vill jag säga följande. När en regering uttalar att den lämnar ett uppdrag, vars avslutande skall ske en viss bestämd dag och den dagen sedan rinner förbi, måste regeringen acceptera atf omgivningen ställer frågor. Jag har naturligtvis ställt frågor, energiminis­tern. Jag har talat med SP:s ledning och med OK:s ledning. De samtalen inger mig oro för att det verkligen inte förekommer nägra förhandlingar utan eft ställningskrig, som måste brytas. Lösningen atf OK överfar SP:s distribufionsverksamhet är mycket bra och väl värd att understödja. Men jag kan inte acceptera att den blockeras genom ett ställningskrig av företagsled­ningen i SP, som uppenbarligen inte är beredd atf medverka till en lösning.

Slufligen, herr talman! Priskriget avbryts naturligtvis inte av regeringens ståndpunktsfagande till Svenska Petroleums framtid. Men vad jag sade och vad jag tror är viktigt aft komma ihåg även för energiministern i den fortsatta handläggningen av denna fråga är att den samverkan som energiministern behöver för atf känna trygghet i fråga om oljeförsörjningen på den svenska marknaden skulle bli mycket lättare atf uppnå, om den frän marknadssyn­punkt ohälsosamma företeelsen SP kommer bort.


 


AnL 94 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Bara i klarhetens namn vill jag markera atf jag till inga delar kan instämma i Nic Grönvalls beskrivning av förhandlingssituationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1984/85:18 till skatfeufskoffet


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


19 § Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1984/85:16 Vissa frågor rörande internationella adoptioner

1984/85:22 Viss  följdlagstiftning till  lagen  (1984:668)  om uppbörd  av

socialavgifter från arbetsgivare samt om vissa bestämmelser rörande

beräkning av pensionsgrundande inkomst, m.m.

20 § Meddelande om interpellationer

Meddelades atf följande interpellafioner framställts den 10 oktober

1984/85:32 av Olle Svensson  (s)  till jusfitieministern om arbetet med proposition om den offenfliga yttrandefriheten:

Yttrandefrihefsufredningen, som vid årsskiftet 1983-1984överlämnade sift förslag Värna yttrandefriheten, hade som uppdrag att få till stånd en omfattande grundlagsreglering av den offentliga yttrandefriheten utformad efter mönster av tryckfrihetsförordningen (TF).

Betänkandet har varit ute på remiss enligt en tidsram, som i och för sig skulle möjliggöra eft första beslut under innevarande mandatperiod.

Jag är medveten om atf det omfattande utredningsarbetet aktualiserat en rad komplicerade frågor. Självklart kräver även remissinstansernas synpunk­ter ingående överväganden av justitieministern.

Med tanke på angelägenheten av att så snabbt som möjligt ge flertalet andra uttrycksformer samma starka grundlagsskydd som det tryckta ordet vore det värdefullt om justitieministern inför riksdagen ville lämna svar på följande frågor:

1.   Hur ser tidsplanen uf för propositionsarbefet?

2.   Ämnar justitieministern ge förtursbehandling åt någon a v de i utredningen aktualiserade frågorna?

1984/85:33 av Rune Torwald (c) till försvarsministern om oljebekämpningen till sjöss:


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

80


Bekämpning av oljeutsläpp till sjöss har varit en fråga som jag intresserat mig för sedan länge, och redan den 17 februari 1971 interpellerade jag med anledning av kustbevakningens bristfälliga resurser och olämpliga metoder på defta område. Vad jag då i första hand vände mig emot var den flitiga användningen av emulgeringsmedel för bekämpning av olja till sjöss. Jag hävdade aft man i stället borde använda sig av effektivare metoder för mekanisk upptagning av den olja som kommit uf i samband med exempelvis en olycka fill sjöss. Dåvarande civilministern, Svante Lundkvist, försäkrade atf detta också var hans uppfattning, och att man därför hade givit kustbevakningen ganska goda resurser för att ta fram bättre och effektivare metoder.

Jag har senare i ett flertal motioner och riksdagsdebatter - bl.a. med anledning av Tsesis-olyckan 1977 - påtalat att kustbevakningen fortfarande uppenbarligen infe förfogar över tillräckligt effektiva hjälpmedel för upptag­ning av olja. Jag är naturligtvis medveten om att det inte är möjligt att med mekaniska hjälpmedel fa upp olja vid hur kraftig sjögång som helst. Men vid vindstyrkor upp till 10 m/sekund oeh infe alltför kraffig ström finns det, enligt mitt förmenande, på marknaden svensktillverkade hjälpmedel som är påtagligt effektivare än de som kustbevakningen av någon oförklarlig anledning bundit upp sig för.

I fidningsarfiklar närmast efter Eiras grundsfötning den 31 augusti uppges atf man redan samma dag lade uf 3 500 m länsor, men atf detta inte hjälpte. Oljebältef som uppgavs vara 1 mil långt och 300 m brett drev med den starka vinden mot den finska kusten på eftermiddagen samma dag, och redan vid 18-tiden nådde oljebältef Valsöarna i yttersta delen av Vasa skärgård. Från finskt håll har enligt tidningsuppgifter framförts kraffig kritik mot kustbevak­ningens sätt att sköta oljeupptagningen efter Eiras grundsfötning.

Kustbevakningen uppger visserligen atf det var storm i området och mycket grov sjö varför def infe hade varit möjligt aft stoppa oljan utan aft denna hade tagit sig förbi länsorna. Men av bilder som tidningarna haft i anslutning fill olyckan och enligt underhandsuppgiffer från lokalbefolkning­en så verkade det ingalunda som om sjön skulle ha gått särskilt grov eller att def skulle ha varit fråga om stormstyrkor. Mot denna bakgrund synes den enda rimliga förklaringen till aff så mycket olja kom på drift vara att kustbevakningen fortfarande - 13 år efter den tidigare nämnda interpellafio­nen 1971 - saknar effekfiva hjälpmedel för upptagning av olja som kommit lös till havs. Jag har ingen som helst anledning aft betvivla att den personal som sysselsattes med försöken aff fa upp oljan gjorde sift yttersta. Def finns också bilder som visar atf länsor var utlagda runt fartyget men som samtidigt också visar atf oljan har passerat dessa utlagda länsor.

I en tidningsartikel i Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 27 september 1984 har mästerlotsen och sjökaptenen Sigurd Weckström ställt sig mycket kritisk till kustbevakningens sätt aft sköta det här utsläppet. Och rubriken på debattartikeln är: "Syna bluffen!" Tyvärr känner jag stark förståelse för Sigurd Weckströms uppfattning och synpunkter.

Det är också välbekant att kustbevakningen visat stor ovilja aff festa och


 


köpa in vissa svensktillverkade utrustningar som enligt min uppfattning      Nr ?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

bättre klarar atf stänga in olja vid starka strömmar resp. vindstyrkor upp till 10 m/sekund.

Med hänvisning till def anförda ber jag att få ställa följande två frågor fill försvarsministern:

1.  Anser försvarsministern aff oljebekämpningen i samband med Eiras grundsfötning den 31 augusti har givit ett godtagbart resultat?

2.  Vilka åtgärder överväger regeringen och kustbevakningen för att uppnå en effekfivare oljebekämpning till sjöss?


1984/85:34 av Rune Torwald (c) till kommunikationsministern om postver­kefs befordringspolitik:

Redan i samband med att riksdagens majoritet antog det nya förslaget till organisation av postverket framförde jag farhågor för en ökad centralisering av beslut till huvudkontoret. Dess värre har dessa mina farhågor inte bara besannats utan överträffats. Speciellt kommer detta till uttryck när det gäller sättet att tillsätta befattningar vid de nya regionförvaltningarna.

Under min tid i postverket hävdades med bestämdhet att den två- till treåriga utbildning som gavs i de s. k. postassistentskurserna resp. admini­strativa kurserna mellan 1930 och 1960-talen låg på en relativt avancerad akademisk nivå eftersom deltagarna som regel hade avlagt studentexamen eller hade motsvarande kunskaper. Denna uppfattning jävades f. ö. heller infe i samband med aft de s. k. PVO;na fick sina personaluppsättningar efter riksdagens beslut 1976.

I många sammanhang har generaldirektören Bertil Zachrisson uttalat vilken "fillgång postverkefs välutbildade personal utgör". Men lika uppen­bart är att generaldirektör Zachrisson nästan uteslutande lyssnat på Statsan­ställdas förbunds krav och i samma mån negligerat Slafstjänstemannaförbun-dets krav. Det var exempelvis Statsanställdas förbund som krävde att de högre tjänsterna i regionförvaltningarna skulle ledigförklaras inte bara internt utan samtidigt även externt. Statstjänstemannaförbundet, dvs. berörda tjänstemäns organisation, ansåg däremot att det fanns tillräckligt med kompetent personal inom verket för aff besätta de aktuella posterna.

I sammanhanget bör kanske också noteras att såväl poststyrelsen som Statsanställdas förbund och Statstjänstemannaförbundet är eniga om att den nya organisationen kommer att leda till en viss överfalighet när det gäller personal med högre administrativ utbildning. Detta borde ju inte minst vara ett skäl för att i all möjlig mån söka besätta ledigblivna högre befattningar med internsökande - speciellt som alla tidigare varit helt överens om att def finns många välutbildade och kunniga tjänstemän på de aktuella verksam­hetsnivåerna.

Men hur har det nu gått? Lät mig återge vad två av postverkets personalcirkulär redovisar. Def ena är från den 26 april i år. Där har inte mindre än 28 av de aktuella 122 befattningarna närmast under regionchefen besatts med externsökande. Detta måste alltså uppfattas så att inte mindre än


81


6 Riksdagens prolokoU 1984/85:7-9


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

82


23 % av befattningarna inte kunnat besättas av en kompetent internsökande. Är defta möjligt och sannolikt? Låt mig exempelvis redovisa vad som hänt vid postkontoret Karlskrona i Blekinge. Detta regionkontor hävdade bl. a. CRU-utredningen aft man egentligen inte behövde inrätta utan atf man kunde låta Blekinges posfanstalfer lyda under ett närbeläget regionkonfor. Dess bättre inrättades emellertid ett regionkontor i Karlskrona. Men när man nu skall tillsätta de fre befattningarna närmast under regionchefen så har tydligen infe någon av verkefs egna anställda med administrativ utbildning ansetts kompetent aft klara vare sig personalchefs-, ekonomichefs- eller marknadsehefsjobbet. I stället har def tillsatts tre externsökande, varav en är född 1953, en är född 1952 och en 1939!

Går man till cirkuläret av den 17 maj, som gäller 78 utnämningar inom huvudkontoret, fidigare kallad cenfralförvalfningen, så är situationen där­emot helt annorlunda. Där är def nämligen bara två befattningar, dvs. knappt 3 % av de aktuella befattningarna, som har besatts med externsökan­de. Men det är kanske så att om man sitter "i kungens knä" är det lättare att bli uppskaffad för sina förtjänster än om man sitter ute i glesbygder som Karlskrona, Umeå m. fl. mindre städer?

Hur har detta då påverkat de anställda? Ja, det har kommit en storm av protester från personer som känt sig förbigångna och inte minst har jag kontaktats av många av dessa. En kvinna från Skellefteå skriver i en av postens personaltidningar under rubriken Kris i cynism:

"Frågan är om inte detta synsätt blir dödsstöten för den laganda och samarbetsvilja som tidigare varit postverkets verkligt starka kort i personal­detaljen, och som hitfills varit vägledande för den postala yrkesutövningen.

Atf den äldre arbetskraften inte endast skall finna sig i att bli deplacerad utan även hjärnfvättas till att inse att de bör vara med och sänka sin egen lön!! Def är en utmaning mot allt vad mänsklig hänsyn heter och tecken till en begynnande kulturell dekadens som är skrämmande."

Def fanns mycket ytterligare aff anföra när det gäller själva tillvägagångs­sättet i samband med utnämningarna, men jag vill bara ta upp ytterligare en sak i detta sammanhang. Det gäller frågan om på vilket sätt utnämningarna har beretts. Enligt de bestämmelser som gällde fram till den 1 oktober 1984, skulle den sökandes chef avge vitsord, där denne på sex vitsordspunkter skulle ange huruvida vederbörande var bra, mycket bra eller mindre bra när det gällde den aktuella arbetsuppgiften. Detta för den anställde relafivt räffstryggande system har vid de här aktuella utnämningarna helt kringgåtts. Man har i stället tillämpat eft system som man, hävdas det, har enats med de anställdas organisationer om att tillämpa från den 1 oktober 1984. Men eftersom utnämningarna har skett före maj månads utgång rör det sig alltså om en retroaktiv tillämpning av nyssnämnda nya utnämningsregler. Detta måste väl ur alla synpunkter vara rättsvidrigf?

F. ö. skedde inte ens ledigförklarandet av befattningarna såsom mark­nads-, ekonomi- och personalchefer vid de nya regionkontoren på eft normalf sätt. Man fick "anmäla sitt intresse"! I en PM från den 5 december 1983 står det f. ö.: "Formen med intresseanmälan har inte samma rättsverkan


 


som formen med ansökan efter ledigförklarande. Sålunda är man inte bunden av ansökningstider m.m. och därmed också oförhindrad att utnämna någon som inte inkommit med intresseanmälan." Har postverkets lekman­nastyrelse fått fa ställning till defta flagranta frångående av normal beford­ringspolitik?

När jag med kommunikafionsminister Boström diskuterade den nya organisationen för postverket, anförde jag bl. a. farhågor för att def inte skulle bli fråga om en delegering av arbetsuppgifter utan tvärtom en centralisering av befogenheter till de nya regionkontoren. Detta var tydligen inte kommunikafionsministern medveten om utan hävdade att jag var ute i ogjort väder.

På senare tid har det dess värre visat sig att postverkets huvudkontor faktiskt är på väg aft göra just vad jag befarade. Jag vill anföra vad Ingemar Sandberg, ordförande i Statstjänstemannaförbundefs postala avdelning, skriver i sin tidning. "En delegering enligt verkets modell ska tydligen innebära aft de nya regionkontoren får en närmast oinskränkt makt medan postområdena riskerar att hamna i ett tomrum utan egenfliga befogenheter etc. En sådan modell ställer vi inte upp pä eftersom detta enligt vår uppfattning infe är att delegera utan snarare centralisera. Alla uttalanden som tidigare gjorts om postområdenas ställning och löften om att de ska bibehållas oförändrade står verket uppenbarligen infe kvar vid." Längre fram i artikeln skriver Sandberg också om vad som händer dem som vågar att drista sig fill aff protestera mot den maktfullkomliga centrala ledningen i postverket. "Man kan rentav uppfatta det så atf den som inte ställer upp på ledningens idéer och den nya organisafionen inte 'platsar in' i posten i framtiden! I så fall en minst sagt skrämmande framtidsvision." Detta är alltså vad berörda tjänstemäns fackliga företrädare anser vara fallet. Def är infe jag! Man efter vad jag erfarit genom många kontakter med tidigare kolleger, måste jag tyvärr instämma i hans uppfattning.

Mot bakgrund av vad jag här anfört vill jag rikta följande fyra frågor fill kommunikafionsministern:

1.  Avser statsrådet aft vidta några åtgärder för att förhindra en retroakfiv tillämpning av nya befordringsregler?

2.  Har postverkets lekmannastyrelse fått ta ställning till det flagranta frångående av gällande handläggningsordning av befordringsärenden som skett vid utnämningarna av marknads-, ekonomi- och personalchefer vid regionkontoren?

3.  Vill statsrådet medverka till att postverket inte såsom skett externrekryfe-rar mer än 20 % av ledande befattningar vid regionförvaltningarna när postverket samtidigt aviserar att man kommer aff ha ett ganska stort överskott av administrativt utbildad personal under de närmaste åren?

4.  Vill statsrådet fortfarande medverka till aft låta de gamla postområdesför­valtningarna behälla sina befogenheter på def sätt som statsrådet ansåg vara självklart när riksdagen tog beslutet om postverkets nya organisa­tion?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

83


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

84


1984/85:35 av Ivar Franzén (c) till kommunikationsministern om effektivare åtgärder mot mc-olyckor:

Under de senaste åren har med glädje kunnat noteras rekordläga frafikolyckssiffror enligt officiell statisfik. Bakom denna utveckling ligger ett medvetet arbete från både myndigheter och enskilda, som varit mer intensivt från den 3 september 1967 då vi gick över till högertrafik.

Efter omläggningen har regering, verk (TSV m.fl.) och frivilliga (NTF m. fl.) agerat genom olika åtgärder för att minska trafikolyckorna. Def har gjorts försök med hastighetsbegränsningar, informerats bl. a. om att använda bilbälte och att tända halvljus etc., ordnats frivillig utbildning m.m. Även ett flertal lagar har införts; 1971 blev basfarten 70 km/tim. 1975 blev det obligatoriskt med bilbälte i framsätet, och motorcyklisterna måste använda hjälm. 1977 blev det krav på minst varselljus på dagen, och 1978 måste också mopedisterna använda hjälm m. m.

Utöver lagstiftandet och alla informationsaktiviteter m. m. har 1973/74 års och 1978/79 års stora energikriser samt stigande bensinpriser fått många att köra mer sparsamt och försiktigt. Dessutom har bilarna oeh i viss mån vägarna blivit bättre. Detta har medfört att dödssiffrorna i trafiken har kunnat pressas ned på ett posifivt sätt, trots att bilparken under samma fid har ökat markant.

De senaste årens gynnsamma olycksufveckling har dock inom sig några frafikantkafegorier som visar en negativ trend. Främst är det motorcyklister­na som har drabbats av ökade trafikolyckor. Detta i takt med att antalet motorcyklister blir fler. Ökningen är särskilt stor när det gäller dödsolyckor­na och särskilt för moforcyklisfer som kör större tunga motorcyklar. Motorcyklisten är en oskyddad trafikant, och med en motorcykel som kan framföras i mycket höga hastigheter blir olycksförloppet i de flesta fall mycket svårt.

Enligt beräkningar som utförts av statens väg- och trafikinstitut är risken för att dödas eller skadas i en trafikolycka ca 20 gånger större för en motorcyklist jämfört med en bilförare. Trafiksäkerhetsverket har nyligen rapporterat en undersökning där man har kartlagt alla polisrapporferade motorcykelolyckor under 1983 där föraren skadats svårt. Undersökningen pekar mycket tydligt på atf ålder och körerfarenhet har stor betydelse när det gäller olycksrisken. I förhållande till antalet motorcyklar är risken för svåra personskadeolyckor störst bland förare av lätta motorcyklar och främst förare i åldrarna 16-17 år. Däremot är risken aft dödas störst bland dem som kör tunga motorcyklar och främst i åldrarna 18-19 år. dvs. vanligast i debutantåldrarna för lätt resp. tung motorcykel.

Av de undersökta olyckorna är 35 % singelolyckor, dvs. olyckor där inga andra trafikanter varit inblandade. Eftersom singelolyckor ofta beror på brister i körskicklighef hos föraren pekar resultatet på vikten av träning och körvana på just den motorcykel man kör. Att köra motorcykel ställer mycket stora krav på föraren. Dessa krav ökar i takt med att motorcyklarna utvecklas mot större motorstyrka och fartresurser.

Den negativa olyckstrenden för motorcyklisterna har uppmärksammats.


 


och åtgärder mot motorcykelolyckorna har initierats i speciella informations-och utbildningsåtgärder under våren 1984. Med frivilliga organisationers medverkan har ca 12 000 motorcyklister frivilligt utbildats. En bra siffra i och för sig, men då det i dag finns ca 107 000 motorcyklister (motorcyklar) är det sannolikt atf dessa åtgärder endast kan ge mindre effekter på olycks- och skaderisker för motorcyklisterna. En mer påtaglig minskning av antalet dödade och skadade motorcyklister förutsätter mer bindande och resoluta åtgärder.

Alla moforcyklisfer borde genomgå en fortbildningskurs på våren. Detta är för tillfället ogenomförbart beroende på att resurser saknas för ett så stort arrangemang. Däremot kan det vara möjligt atf vidareutbilda den trafikant­grupp som löper störst risk aff dödas i trafiken. Det är de moforcyklisfer som kör större tunga motorcyklar.

Tung motorcykel är en motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimefer. Denna motorcykel får framföras när man fyllt 18 år och innehar eller erhåller körkorfsklass A. En person som har erhållit A-körkort vid 16 års ålder för lätt motorcykel får vid 18 års ålder direkt framföra tung motorcykel och därmed även större tung motorcykel utan förnyad prövning.

Större tunga motorcyklar är i princip alla motorcyklar vars motor har en slagvolym som överstiger 600 kubikcentimefer. I dag är ca 42 000 av ca 107 000 motorcyklar större (super) tunga motorcyklar. Det hörs många röster som vill avskaffa dessa större tunga motorcyklar. Detta bör inte förverkligas, eftersom motorcykeln - stor eller liten - är ett förträffligt hjälpmedel i trafiken pä många sätt. Vad som bör gälla är att den som har fått rättigheten aff framföra det tunga fordonet gör det på ett riktigt och ansvarsfuUt sätt.


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


Certifikaf för större (super) motorcykel

Precis som vi har särskilda certifikat för atf få flyga så har vi olika körkorfsklasser för olika fordon: A-motorcykel, B-personbil/läff lastbil, C-fung lastbil, E-tungt släp, D-buss och Taxi-yrkesmässig personbefordran.

Då körkortsklasserna är indelade efter internafionella överenskommelser skulle det vara svårt att i Sverige införa ett nytt körkort för större motorcykel. Däremot borde en kravskärpning för framförandet av större (super) tung motorcykel kunna åstadkommas utan aft man behöver införa en ny körkorfsklass.


Förslag

Eft särskilt certifikat (körtillstånd) för att få framföra en större (super) tung motorcykel - vars motor har en slagvolym översfigande 600 kubikcen­timeter-bör införas vid körning i Sverige. Certifikatet skall ha samma status som körkortet. Alla med körkortsklass A och som har fyllt 18 år kan erhålla certifikatet efter genomgången vidareutbildningskurs - teori/praktik. Kur-


85


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


sen skall innehålla eft visst antal timmar enligt modell "guldhjälmskurserna" under vären 1984.

En obligatorisk utbildning och utfärdandet av certifikatet bör kunna genomföras av trafikskolorna i landet under överinseende av trafiksäkerhets-verket. En certifikatutbildning bör ge en påtaglig minskning av antalet dödade och skadade moforcyklisfer och till 100 % nå den mest utsatta riskgruppen.

Förslaget skall infe inskränka eller inverka på den gemene motorcyklistens fortbildning (avrosfningsövningar) som genomförs av frivilliga organisa­fioner.

Med hänvisning till ovanstående ber jag atf få ställa följande frågor till kommunikationsministern:

1.   Delar regeringen min uppfattning, att effekfiva åtgärder måste vidtas för aft nedbringa antalet och omfattningen av mc-olyckorna?

2.   Är regeringen beredd att pröva ovanstående förslag?

3.   Vilka övriga åtgärder planerar regeringen att vidtaga?

den 11 oktober


 


86


1984/85:36 av Alexander Chrisopoulos (vpk) till statsrådet Anita Gradin om åtgärder mot invandrarfientligheten:

I samband med den senaste tillströmningen av asylsökande från framför allt Pakistan och Libanon har en debatt som kan betecknas som verklighets­främmande och helt onyanserad startat i Sverige om den svenska flyktingpo­lifiken.

Genom massmedias aktiva medverkan har hos den svenska allmänheten skapats uppfattningen om en förestående invasion av tusentals mer eller mindre suspekta utlänningar som väntar utanför landefs gränser. De väntar startklara och färdiga att kasta sig över vårt välstånd, vårt socialförsäkrings-sysfem och våra obefintliga arbetstillfällen.

Genom högljudda och mer eller mindre populistiska uttalanden från olika landshövdingar sprids ytterligare uppfattningen om en helt okontrollerad massinvandring som satt utlänningslagstiftningen helt ur spel och skapat en kaotisk situafion i landet.

Dessutom har regeringens mycket märkliga och svårförklarliga långsam­het med aff fatta vissa för situationen vikfiga beslut förvärrat situafionen. Detta har lämnat utrymme för ytterligare spekulation och sensationsskrive­rier.

Nu har den av massmedia och olika spekulanter uppmålade massinvasio­nen av flyktingar återigen uteblivit. Vår utlänningslagstiftning har visat sig fungera på det sätt den är avsedd. Flyktinginvandringen är densamma som förut. Men vad som finns kvar är en ökad invandrarfientlighet i samhället, som sätter djupa spår i människornas relationer till varandra och i den samhälleUga utvecklingen.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga:


 


Vad tänker invandrarministern göra för att för det första motverka invandrarfientligheten i samhället, för def andra förhindra atf en sädan situation uppkommer på nytt?

1984/85:37 av Lars-Ove Hagberg (vpk) till arbetsmarknadsministern om ungdomsarbetslösheten och ungdomslagen:

1984 sägs vara det gyllene året i den nuvarande s. k. högkonjunkturen. Trots detta är ungdomens arbetsmarknad dyster. Den öppna arbetslösheten har visserligen minskat med 19 000 från samma tid föregående år, men samtidigt har vi nu ca 30 000 ungdomar, 18-19 år, som är i ungdomslag. Samtidigt kan konstateras att utöver de 53 000 arbetslösa ungdomarna och de 30 000 i ungdomslag finns ett betydande antal i AMU-ufbildning och i arbete på s.k. rekryferingsplafser.

Behovet av ett fast jobb med en lön att leva på är i dagsläget stort. Def behövs minst 100 000 fasta jobb fill ungdomen. Tyvärr inger inte regeringens polifik något hopp för ungdomen. Den ekonomiska politikens ramar tillåter ingen helhjärtad satsning på fasta ungdomsjobb. Situafionen kan bli helt katastrofal när vi om något år definitivt är inne i en ny lågkonjunktur. Def krävs krafttag för att skapa fasta och meningsfulla jobb till ungdomen. Det är i längden ett farligt läge när ungdomen enbart erbjuds fillfällighetsjobb, pä villkor som infe stämmer överens med den övriga arbetsmarknadens.

De fillfällighetslösningar som vi nu lever med, främst ungdomslagen, där def infe finns en självklar koppling fill fasta jobb, kan befraktas som ett socialt skyddsnät, men samtidigt demoleras ungdomens syn på och inställ­ning fill arbetslivet. Ungdomslagen är därför ingen framåtsyftande arbets­marknadspolitisk åtgärd. Många beredskapsarbeten och arbetsuppgifter som utförs i ungdomslag är synnerligen viktiga ur samhällssynpunkt och kan med fördel omvandlas till fasta jobb. Det är främst denna insikt som ligger bakom aff ungdomen kräver fasta jobb med en lön atf leva på.

Med anledning av det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1.   Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för atf minska arbetslösheten för ungdomar?

2.   Ämnar regeringen skapa nya fasta jobb genom aff omvandla beredskaps­arbeten och arbetsuppgifter i ungdomslag fill fasta jobb?

3.   Vilka åtgärder planerar regeringen för att ungdomar i ungdomslag skall "slussas" till fasta jobb?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


 


1984/85:38 av Ivar Franzén (c) till industriministern om televerkets verksam­het på hemdatormarknaden:

För några veckor sedan blev jag mycket positivt överraskad när industrimi­nistern å regeringens vägnar deklarerade aft def nu verkligen skulle satsas på småföretagande. Def skulle ge fler arbeten och en bättre regional fördelning. Industriministern talade fakfiskt som en god centerpartist.

Mot denna bakgrund är det mycket överraskande atf regeringen till synes accepterar det elefantinhopp som televerket gör på hemdatormarknaden.


87


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


Detta gynnar minst av allt småföretagandet. Skall feleverket under något år starta 130 nya telebufiker, nå miljardomsättning, bli marknadsledare och styra marknadsutvecklingen, så raseras överlevnadsmöjligheterna för många småföretag i branschen.

Televerket har under de senaste åren samlat telefonabonnenternas pengar på hög och har i dag en imponerande finansiell styrka. Verket kan tveklöst sätta in alla de resurser som behövs för atf lägga hemdatormarknaden - eller som man säger - "nyftodator"-marknaden under sig. Är detta en uppgift för televerket?

Televerket har fått en rad privilegier för att åstadkomma en rationell telekommunikation, men verket bör knappast ha rätt att centralisera och med sin finansiella styrka monopolisera sidoområden som med fördel kan skötas av konkurrerande småföretag.

Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag ställa följande frågor till industriministern:

1.   Avser regeringen att vidtaga åtgärder för atf klarare avgränsa televerkefs verksamhetsområde?

2.   Avser regeringen att närmare undersöka effekterna av televerkets "stor­skaliga inhopp" på hemdaformarknaden?


1984/85:39 av Nic Grönvall (m) till statsrådet Birgitta Dahl om energipoli­tiken:

Energiministern har dels vid sitt anförande på Byggnadsarbetareförbun­dets kongress den 31 augusti 1984, dels i en intervju i Dagens Nyheter den 10 september 1984 lämnat en ganska uttömmande redovisning för socialdemo­kratins syn pä svensk energipolifik. I anförandet inför Byggnadsarbetareför­bundet hänvisar energiministern emfatiskt till "folkomröstningsresulfatet", medan energiministern i andra sammanhang lika emfatiskt hävdat aft folkomröstningen i sig inte konstituerar någon politisk realitet. Den politiska realiteten konstitueras av det efterkommande riksdagsbeslut som lägger fast målsättningen att avveckla kärnkraften till år 2010. Någon särskild demokra­tisk dimension föreligger således icke i förekommande politiska beslut rörande energipolitiken i förhållande till alla andra politiska beslut som styr utvecklingen i vårt land.

I anförandet inför Byggnadsarbetareförbundet påvisar energiministern i åtta punkter resultaten av socialdemokratisk energipolitik. Vissa av de påståenden som där görs måste föranleda yttranden och frågor.

I talet inför Byggnadsarbetareförbundets kongress och i intervjun uppe­håller sig energiministern mycket vid elektriciteten såsom energiform. Ä ena sidan fycks energiministern entusiastiskt marknadsföra elektricitet såsom energislag och distributionsform, medan energiministern å andra sidan är angelägen att slå fast att kärnkraften skall slutgiltigt avvecklas år 2010. Enligt alla kända prognoser kommer kärnkraften vid slutet av 1980-talet att representera omkring hälften, eller omkring 50-55 terawattimmar av landets elektricitetskonsumfion.


 


Energiministern hävdar i det här refererade talet att 25-30 av dessa terawatfimmar skall ersättas med "hushållning", "inhemska bränslen" och "ny värmeteknik".

1.  Anser energiministern att användning av inhemska bränslen, liksom användningen av fjärrvärme såsom distributionsform, skulle ha ökat på det sätt som skett om ej statliga subventioner lämnats?

2.  Anser energiministern aff energisystem skall etableras för att bota arbetslöshet?

3.  På vilket sätt anser energiministern atf den socialdemokratiska regeringen "drivit fram en revolutionerande utveckling när det gäller miljövänlig teknik för förbränning och rening av olika bränslen"?

4.  I vilka former menar energiministern att 25-30 ferawaffimmar elektrisk energi skall kunna ersättas inom ramen för de angivna ersätfningsåtgär-derna?

5.  Vilken ny "värmeteknik" avser energiministern?

6.  Vilka "inhemska bränslen" avser energiministern?

7.  Vilken storlek av besparing skall kunna åstadkommas genom bespa­ringar?


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


 


1984/85:40 av öald Söderqvist (vpk) fill försvarsministern om säkerhets-och försvarspolifiken:

Den säkerhetspolitiska och försvarspolitiska debatten i Sverige har de senaste åren ökat i intensitet och styrka. Orsakerna är välkända. Den ökande internationella spänningen, våldsamt stegrade rustningskostnader, ekono­misk kris och ökande klyftor mellan världens fattigaste och rikaste länder är det som oftast brukar nämnas i sammanhanget. Alla dessa orsaker förstärker och driver på varandra i en ständig växelverkan. Vi kan ha olika uppfattning­ar om var def största ansvaret för denna utveckling ligger, vem som tillåter de värsta överdrifterna och vilka som mest cyniskt driver en polifik mot allt större konfrontation. En sådan debatt förändrar inte Sveriges situafion. Men vad vi kan göra är atf diskutera hur vårt land genom egna åtgärder kan möta defta försämrade läge.

Den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Sverige har mestadels karakteriserats av en ensidig och inkrökt koncentration fill det militärpolitis­ka området. Ökad eller minskad säkerhet i nafionellt avseende har ofta knutits till flera eller färre miljoner i militära anslag. Det militära tänkandet har fått eft mycket stort inflytande, och höga militära chefer har alltför ofta oemotsagda fått framträda som "experter" på säkerhet långt utanför def område som deras kompetens och ställning berättigat dem till. Tyvärr har det smittat av sig nedåt i hierarkin, så atf snart sagt varje liten befälhavare känt sig kallad aft göra "uttalanden" i säkerhetspolitiska frågor. De mest skrämmande exemplen under senare tid har inträffat i samband med ubåtsaffärerna. Detta har ju också uppmärksammats, och nya rutiner för informafion är tydligen på gång inom militärledningen.

En oerhört mycket vikfigare fråga som den ensidiga inriktningen mot def


89


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om interpellationer


militära försvaret väcker är emellertid hur totalförsvarsbegreppef skall fyllas med ett reellt innehåll. Här har den socialdemokratiska regeringen och det socialdemokratiska partiet ett stort syndaregister i det förflutna. Tyvärr pekar de senaste regeringsbesluten och partiutfalandena i samma gamla dåliga riktning. Def är tydligt att man på nytt sätter sin tilltro till militära lösningar på säkerhetspolitiska problem. JAS-projektet, som socialdemo­kratin kritiserade i opposition, skall tydligen fullföljas, oavsett kostnader och de tydliga avsteg från neutralitet och alliansfrihet som det medför. JAS urholkar totalförsvaret och försvårar framtida omstruktureringar och för­stärkningar av det svenska totalförsvaret. Militäranslagen har höjts, och nya höjningar begärs av militärledningen.

Samtidigt försvagas det svenska samhället på flera plan. Sårbarheten ökar. Livsmedels- och energiförsörjning, transporter och sjukvård kan inte ens möta fredsfida störningar utan aft mycket svåra problem uppstår. Detta har påpekats av ansvariga myndigheter i åratal utan att något avgörande beslut fattats av regeringarna. Den nya tekniken, data och elektronik, införs på bred front i samhället och ökar ytterligare sårbarheten och det utländska beroendet. Def är problem som angår en försvarsminister och eft försvarsde­partement. För om inte def civila samhället har någon motståndskraft kommer inte heller en aldrig så stark militär organisation att kunna fungera särskilt länge. Det framhålls ofta i den svenska försvarsdebatfen atf "en kedja inte är starkare än sin svagaste länk". Då menar man ofta den militära länken. Men sanningen är ju att def svenska totalförsvaret liknar en kedja med en grov, jättestor länk till vilken det knutits några små, svaga snören.

Säkerhetspolitiken och den nafionella självständigheten är en alltför viktig fråga för aft behandlas som enbart beroende av ökade eller minskade militära anslag. Vi behöver en bred tofalförsvarsdebatf i Sverige, som väger in sårbarhetsaspekfen och hur våra begränsade resurser skall användas för aff stärka motsfändet inom hela samhällssektorn.

Jag vill därför fråga försvarsministern:

1.   Vilka åtgärder kommer försvarsministern aff vidta för att i fortsättningen förhindra att militära chefer i skilda befattningar gör "säkerhetspolitiska uttalanden" på det sätt som skett under senare tid?

2.   Hur stor är den nu beräknade kostnaden för JAS-projektet?

3.   Vilka förändringar/bantningar av JAS-projektet har genomförts eller planeras?

4.   Hur många nya arbeten har tillförts den svenska industrin genom JAS-projektet?

5.   Vilken uppfattning har försvarsministern om den svenska energiförsörj­ningens inverkan på eventuella militära operationer?

6.   Vilka planer finns inom försvarsdepartementet för atf minska sårbarheten i det svenska samhället ur militär och civil synvinkel?


90


 


21 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 9 oktober

1984/85:69 av Agne Hansson (c) till jordbruksministern om en individuell skördeskadeprövning:

De senaste veckornas ihärdiga regnande har medfört en skördesituation som för många lantbrukare innebär katastrof. De områden som värst drabbats är östra Svealand - Stockholm och Uppsala län - samt Gävleborgs län. Dalarna, Sörmland, Östergötland och norra Kalmar län.

I norra Kalmar län beräknas t.ex. 25% av spannmålsarealen vara oskördad. Sammantaget beräknas skördeskadorna i det aktuella området uppgä till en kvarts miljard kronor.

Många jordbrukare har hamnat i en ytterst bekymmersam situation, som kräver extraordinära åtgärder för aff klara ekonomin. Den svåra situationen har lett till atf länsförbunden inom LRF i de drabbade länen hos statens jordbruksnämnd har begärt individuell prövning av årets skördeskador.

Med anledning härav vill jag fråga jordbruksministern:

Är regeringen beredd aft avsätta de ekonomiska resurser som är erforder­liga för atf en rättvisande individuell skördeskadeprövning kan göras?

den 10 oktober


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om frågor


 


1984/85:70 av Rosa Östh (c) till jordbruksministern om en individuell skördeskadeprövning:

I stora delar av östra Mellansverige är skadorna på årets skörd avsevärda. För många lantbrukare är den uppkomna situationen katastrofal. Möjlighet atf erhålla skördeskadeskydd är nu av avgörande betydelse.

Genom aft skadornas omfattning varierar mycket mellan olika platser och grödor är en individuell prövning nödvändig.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:

Är regeringen beredd atf medverka fill att en individuell prövning sker vid bedömning av skördeskadorna?

1984/85:71 av Margö Ingvardsson (vpk) fill statsrådet Gertrud Sigurdsen om fidpunkten för avlämnande av proposition om differentierade vårdavgifter:

I betänkande SoU 1982/83:34 behandlade riksdagen frågan om differen­fierade vårdavgiffer. Utskottet uttalade då att den arbetsgrupp som fillsäfts för uppföljning av reglerna om differentierade avgifter skall arbeta skynd­samt. Detta påpekades även av utskottet i nästa betänkande om dessa avgifter, SoU 1983/84:23.

Statsrådet Sigurdsen anförde i en riksdagsdebatt den 19 januari i år


91


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om frågor


rörande avgifterna för utförsäkrade patienter i sluten sjukvård, aft arbets­gruppens arbete med att belysa olika möjligheter till lösning beräknades slutföras under våren, och att regeringen avser att därefter återkomma fill riksdagen. Med anledning därav vill jag fråga:

När ämnar regeringen lägga en proposition om de differentierade vårdav-gifferna?


1984/85:72 av Sten Svensson (m) till jordbruksministern om skördeskade­sysfemet:

Regnkafastrofen under våren 1983 liksom torkan under hösten samma år vållade avsevärda ekonomiska skador för många enskilda jordbrukare - i synnerhet i de nordöstra delarna av Skaraborgs län. Resultatet av den efterföljande beräkningen av skördeskadeersättningen blev mycket nedslå­ende och visade efferfryckUgt atf def nuvarande skördeskadesysfemet infe fungerar tillfredsställande. I år har nya skador vållats fill följd av höstregnet, framför allt i de östra delarna av Sverige.

Den omständigheten atf årets skörd givit synnerligen goda resultat får inte undanskymma det faktum att det ekonomiska resultatet måste ses över en hel konjukturcykel. De goda åren måste kompensera de dåliga.

Med hänvisning härtill anhåller jag om svar pä följande frågor:

1.    Vilka belopp har betalats uf som ersättning för skadorna under 1983 och efter vilka kriterier har detta skett?

2.    När beräknar regeringen aft redovisa förslag om eft nytt skördeskade-system?

1984/85:73 av Ulla Tilländer (c) till utbildningsministern om tandläkarut­bildningen i Malmö:

Under våren beslöt en riksdagsmajoritet bestående av s och m om nedläggning av tandläkarutbildningen i Malmö. En bred opinion i Skåne motsatte sig med kraft beslutet om nedläggning. I beslutet antyddes att en del av forskningen borde fä vara kvar. Bortsett från vad det löftet kan vara värt har det ifrågasatts om en tandläkarhögskola verkligen kan leva vidare och utvecklas om grundutbildningen försvinner. Initierade bedömare ifrågasät­ter det. Jag vill därför till utbildningsministern ställa följande fråga:

Är regeringen beredd att föreslå en omprövning av beslutet om nedlägg­ning av tandläkarutbildningen i Malmö så aft såväl grundutbildning som forskning kan leva vidare?


92


1984/85:74 av Rime Torwald (c) till justitieministern om värderingen av fastigheter och akfier vid beräkning av arvsskatt:

I lag om arvsskatt och gåvoskatt anges i 26§, andra stycket:  "Till
upplysning om värde av fast egendom skall förefes taxeringsbevis eller        "


 


samt i tredje stycket; "Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jämförliga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller

annan sakkunnig. Om sådan handling inte är börsnoterad     , skall i stället

företes av länsstyrelsen meddelat bevis om def värde, vartill handlingen enligt senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt."

När def gäller tillgångar av typen fastigheter, börsnoterade aktier samt statliga och andra börsnoterade obligationer synes dessa bestämmelser närmast fylla två ändamål: att sysselsätta många byråkrater samt att ge banker och mäklare vissa inkomster. För berörda tingsrätter (bouppteck­ningar) och länsstyrelser (gåvor) kan det ju inte föreligga några som helst svårigheter att hålla sig underrättad om eller införskaffa uppgift om aktuellt värde på nämnda fillgångar.

Under hänvisning till ovanstående och till upprepade försäkringar från regeringsföreträdare om en önskan aft bekämpa onödig byråkrati ber jag atf få ställa följande fråga fill justitieministern:

Ämnar regeringen inom en nära framtid framlägga förslag som innebär ett slopande av kravet att på visst sätt styrka värdet på fastighet resp. börsnoterade aktier och obligationer m. m.?

1984/85:75 av Lars Andersson (s) till statsrådet Birgitta Dahl om elleveran­ser fill värmepumpar:

Den senaste tiden har värmepumpsdebatten intensifierats, främst med anledning av regeringens förslag till ändring av ellagen, som riksdagen skall behandla senare i höst. Förslaget innebär aft elleverantör endast kan vägra leverans av el fill värmepumpar inom eft fjärrvärmeområde om kommunfull­mäktige fasfiagt detta i kommunens energiplan.

Den debatt som nu uppstått har skapat oro på värmepumpsmarknaden och kan enligt min mening försvära den fortsatta introduktionen av värme­pumpar.

Med anledning härav vill jag fråga energiministern:

1.   Vilket är syftet med den föreslagna ändringen av ellagen?

2.    Med stöd av den nu gällande ellagen kan elleverantören vägra elleverans fill värmepumpar. Kan energiministern redogöra för i vilken omfattning detta förekommer?


Nr 7

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om frågor


 


1984/85:76 av Ingemar Eliasson (fp) fill statsrådet Gertrud Sigurdsen om förbättring av äldreomsorgen;

Under senare tid har det i massmedia förekommit åtskilliga exempel på missförhållanden inom äldreomsorgen och särskilt inom långvården. I de flesta fall kan orsakerna direkt härledas till bristande resurser. Det är dålig tillgång på personal och pafienterna tvingas bo många i samma rum.

Jag vill med anledning av detta fråga sjukvårdsministern;


93


 


Nr?

Torsdagen den lloktQberl984

Meddelande om frågor


Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att underlätta för kommuner och landsting aff förbättra omsorgen om de äldre?

1984/85:77 av Lennart Brunander (c) till jordbruksministern om ett trygg­hetspaket för skogsbrukare:

I stort sett alla förvärvsarbetande omfattas av s. k. avtalsbunden AMF, också kallad trygghetspaket. Självverksamma skogsbrukare omfattas dock ännu inte av denna frygghetsförsäkring, defta trots att man inom denna grupp finner den högsta olycksfallsfrekvensen.

Tillgänglig statistik för 1983 bekräftar olycksrisken vid skogsarbete. Här redovisas infe mindre än 17 arbetsolyckor med dödlig utgång bland just självverksamma skogsbrukare.

Frågan behandlades i riksdagen under riksmötet 1982/83. Riksdagen uppmanade då regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att få frågan löst och anmodade regeringen att återkomma till riksdagen med förslag. Något sådant förslag från regeringen har dock ännu inte kommit, vilket måste beklagas. För drabbade familjer kan avsaknaden av trygghetsförsäkring vara en kafasfroL

Mot denna dystra bakgrund vill jag ställa följande fråga till jordbruksmi­nistern:

År jordbruksministern nu beredd att snabbt lägga fram förslag om införande av trygghefspaket för skogsbrukare?

1984/85:78 av Börje Stensson (fp) till jordbruksministern om användningen av inkomsterna från skatten pä handelsgödsel och bekämpningsmedel:

Riksdagen beslöt våren 1984 på förslag av regeringen aft införa en skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Skatten tas ut fr.o.m. den 1 juli 1984. Med de skattenivåer som lagts fast kan intäkten för statsverket beräknas till ca 110 milj. kr. per är.

Vid riksdagens behandling av frågan beslöts att de "influtna medlen skall användas till utökad forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder".

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:

Vilka förberedelser har regeringen vidtagit för att de medel vilka nu inflyter till staten från skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel kommer aff tillfalla de ändamål som riksdagen har beslutat?


 


94


1984/85:79 av Ove Eriksson (m) till socialministern om tidpunkten för avgivande av socialavgiffsutredningens betänkande, m.m.;

Vid behandlingen av min motion 1982/83:446 angående en klar definition av arbetstagarbegreppef i skoglig verksamhet uppgav socialförsäkringsut­skottet atf frågan skulle behandlas av socialavgiftsutredningen vars betän­kande skulle framläggas i början av år 1984.

Betänkandet har ännu inte framlagts.


 


För aft underlätta entreprenadverksamhet i skogsbruket är def önskvärt atf frågan snarast får sin lösning.

Kan socialministern ange när socialavgiftsutredningens betänkande kom­mer att framläggas och när en proposition är atf vänta?

1984/85:80 av Lars Tobisson (m) till finansministern om prishöjningars inverkan på inflationen:

I våras ansåg regeringen det viktigt aft införa eft hyresstopp till årets slut för att klara inflationsmålet på 4 %. Sedan detta mål spruckit, anses def nu lika viktigt att häva hyressfoppet i förfid, så atf hyreshöjningarna inte dröjer fill nyåret och då bidrar till att redan på ett tidigt stadium spräcka inflationsmålet för 1985 på 3 %.

Postverket ville företa portohöjningar från den 1 februari 1985, men regeringen har beordrat höjningar redan från december i år för att inte äventyra nästa års inflationsmål.

Ingår def som ett led i kampen mot inflationen att tidigarelägga prishöj­ningarna?

den 11 oktober


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om frågor


 


1984/85:81 av Gunhild Bolander (c) till utbildningsministern om en bygg­nadshyffa på Gofland:

Under 1970-talet väcktes av riksdagens revisorer eft förslag om inrättande av en byggnadshyffa på Gotland för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, huvudsakligen de gotländska medeltidskyrkorna.

Förslaget har utretts, remissbehandlats och slutligt justerats, varefter det överlämnats till regeringen. Defta skedde i oktober 1982. Utredningen utmynnade i förslag om att för ändamålet bilda en särskild stiftelse med Riksantikvarieämbetet, Gotlands kommun, föreningen Gotlands fornvän-ner och den från den 1 januari 1984 av Gotlands församlingar bildade partiella samfälligheten för vård och underhåll av Gotlands kyrkor. Avsikten med organisationen av en byggnadshytta är att möjliggöra en långsiktig planering och skapa en bas för erfarenhetsåterföring, utvecklingsarbete och utbildning inom def speciella hantverk som kyrkorestaurering utgör.

Eftersom def formella förberedelsearbetet är färdigt och ansvaret för underhållet av samtliga församlingskyrkor nu vilar tungt på samfälligheten, så efterlyser alla inblandade parter orsaken till dröjsmålet med regeringens förslag i ärendet.

Jag vill därför ställa följande fråga till utbildningsministern;

Har regeringen för avsikt atf i proposition till riksdagen möjliggöra förverkligandet av en byggnadshytta på Gotland och när kan detta förslag i så fall förväntas komma?


95


 


Nr?

Torsdagen den 11 oktober 1984

Meddelande om frågor


1984/85:82 av Per Unckel (m) till statsrådet Bengt Göransson om skälen för och emot nedläggning av skola i glesbygd;

I byn Drevdagen pågår en konflikt mellan skolmyndigheterna och föräldrarna till eft antal barn i grundskolan. Föräldrarna kräver aff barnen skall få gå kvar i Drevdagens skola, medan skolmyndigheterna hävdar aff skolan skall läggas ner.

Frågan om skolnedläggelse är en kommunal angelägenhet. Def skolsociala skäl som av skolmyndigheterna angivits som motiv för en nedläggning har emellertid allmänt intresse. I strid med föräldrarnas uppfattning hävdar skolmyndigheterna att barnen får en bättre social sfimulans om de flyttas fill Idre jämfört med om de stannar kvar i Drevdagen. Därför skall en flyttning ske. Föräldrarnas och myndigheternas uppfattning om vad som är bäst för barnens utveckling står alltså mot varandra.

Mot den här angivna bakgrunden anhåller jag om aft till stafsrädef Göransson få ställa följande fråga:

Vill statsrådet medverka fill att man inte med hänvisning fill skolsociala skäl motsätter sig en av förälder och barn önskad skolorganisation?

1984/85:83 av Per Unckel (m) till statsrådet Bengt Göransson om reglerna för intagning i gymnasieskolan:

Enligt riksdagsbeslut skall yngre sökande, nämligen 16-18-åringar, priori­teras vid intagningen till gymnasieskolan. Gentemot detta finns det ingen anledning att invända. Konkret har emellerfid bestämmelsen givits en utformning som förvånat många föräldrar och som skapat svårigheter i gamla relationer mellan klasskamrater. Genom aft den övre åldersgränsen precise­rats på så sätt att den anses som äldre som fyller 18 år efter den 1 juli def år gymnasiestudierna avses inledas på höstterminen, blir effekten att den som är född på vären ges andra möjligheter att göra ett kortare uppehåll efter grundskolan än den som råkar vara född på hösten. Två klasskamrater från åk 9 kan alltså i def fall de gjort ett sfudieupphåll efter grundskolan komma aft behandlas olika om de senare söker sig till gymnasieskolan, trots att de är födda samma år.

Mot den här angivna bakgrunden anhåller jag om atf till statsrådet Göransson få ställa följande fråga;

Av vilka skäl anser regeringen det skäligt att behandla elever födda samma år olika vid intagningen till gymnasieskolan inom ramen för den prioritering av 16-18-åringar som riksdagen beslutat om?


 


96


1984/85:84 av Per Stenmarck (m) till kommunikationsministern om åtgärder för att stärka den enskildes rätt gentemot televerket, m. m.:

Den senaste veckans fidningsdebatt har kraftigt ifrågasatt om enskilda människor kan få rätt mot ett statligt monopol. Många anser sig ha fått för höga telefonräkningar. Få har fått rätt gentemot televerket. När uppgift står


 


mot uppgift är def nästan undantagslöst televerkets mening som blivit         Nr ?

utslagsgivande.                                                                            Torsdagen den

1.   Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd aft vidta för aff stärka----- H oktober 1984 den enskildes rätt gentemot televerket?                                                                -------------------

2.   Är kommunikafionsministern beredd att medverka till att televerkefs Meddelande om monopol begränsas?                                                 .                                                                                                 frågor

1984/85:85 av Kerstin Göthberg (c) till utbildningsministern om studieav­brotten bland flickor:

Enligt rapport från SÖ har studieavbrotten bland flickor som sökt pojkdominerade, yrkesinriktade linjer i gymnasieskolan ökat oroväckande.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidtaga för aft komma till rätta med dessa problem?

22 § Kammaren åtskildes kl. 16.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert