Riksdagens protokoll 1984/85:6

Tisdagen den 9 oktober

Kl. 15.00

1 § Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsarbetef fr. o. m. den 22 november t. o. m. den 21 december 1984 på grund av FN-uppdrag. Stockholm den 2 oktober 1984 Jörgen Ullenhag

Kammaren biföll denna anhållan.

Talmannen anmälde aff Per Arne Aglert (fp) skulle tjänstgöra som ersättare för Jörgen Ullenhag.

2 § Svar på fråga 1984/85:33 om arbetsmarknadssituationen i Högsby

AnL 1 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr falman! Gösta Andersson har mot bakgrund av aff AB Fogelfors-Hus i Högsby kommun försafts i konkurs frågat mig vilka åtgärder jag är beredd atf göra för atf vända utvecklingen i en posifiv riktning i Fågelfors.

Den svaga byggmarknaden har drabbat trähusindusfrin över hela landet, och branschen är inne i en svår omsfruktureringsfas. Jag är medveten om aff konkursen vid AB Fogelfors-Hus utgör ett hårt slag för säväl Fågelfors samhälle som Högsby kommun.

Jag hade också omedelbart efter konkursen överläggningar med kommunen och landshövdingen och diskuterade alternafiva vägar aff angripa problemen. Diskussioner om detta pågår fortfarande, och jag kan därför inte säga något om resultatet.

Jag har vidare erfarit aff länsstyrelsen i Kalmar län i samverkan med länsarbetsnämnden, utvecklingsfonden och Högsby kommun har fillsaft en grupp som arbetar med sikte på aft söka lösa den för bygden svåra situationen.

•87

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om omprövning av bestämmelserna om arvs- och realisationsvinstsbeskattning i vissa faU

Skulle gruppens arbete leda fram till projekt som kan leda fill nyetablering vill jag erinra om aft länsstyrelsen förfogar över medel som kan användas för aft stödja nya verksamheter. Även länets utvecklingsfond har möjlighet aft medverka med finansiellt stöd.

AnL 2 GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga.

Jag har med min fråga velat göra industriministern medveten om hur allvarligt läget är i Högsby kommun, speciellt i Fägelfors. Trots högkonjunktur har arbetslösheten ökat kraftigt i Högsby sedan regeringen Palme trädde fill. Läget blir ännu värre om regeringens byggpolitik definitivt slår ut husfabriken i Fågelfors. Redan har kommunen förlorat nära 300 personer sedan socialdemokraterna överfog regeringsmakten. Länsmyndigheterna siar om en fortsatt kraftig avfolkning av bygden om den här utvecklingen får fortgå. Fågelfors och bygderna omkring kan komma in i en så svår ond cirkel atf def blir svårt att vända utvecklingen i rätt riktning.

Industriministern fillhör de riksdagsledamöter som häftigast oeh i ganska hårda och fräna ordalag kritiserade strängt taget alla företagsnedläggningar som skedde under den förra regeringen. Därför hade jag räknat med atf industriministern hade vilja och intresse aff sätta in kraftfulla åtgärder för atf just rädda sysselsättningen i Fågelfors. Som jag tolkar svaret tillförs inte Fågelforsbygden och Högsby kommun några nya resurser. Därför är det svårt aff se att defta leder fill någon konkret lösning på de allvarliga problem som har uppstått i området.

Jag hade förväntat mig en rad åtgärder. Bl. a. skulle det behövas ett kraffigt kapitaltillskott för just indust riuf veckling i Högsby. Det befraktar jag som en angelägen insats. En sådan åtgärd skuUe vara betydligt mer motiverad än t. ex. de hundrafals miljoner som socialdemokraterna drev fram till det dödsdömda Öresundsvarvef. En rejäl insats, inkl. eft glesbygdsr projekt i Fågelfors, borde anses rimlig. I stället för atf kraffigt minska beredskapsmedlen till Kalmar län borde regeringen ha ökat dem för atf rädda sysselsättningen tills fasta jobb hinner skapas inom defta område.

Här finns alltsä mycket att göra, exempelvis atf sätta in åtgärder för upprustning av vägnätet. Jag förväntar mig aft industriministern aktivt engagerar sig. Befolkningen i Fågelforsområdet har verkligen rätt att ställa krav på kraftfulla, posifiva insatser.

enligt hans uppfattning - stötande inslag undanröjs.

Utgångspunkten för Per Westerbergs fråga är i första hand konsekvenserna av våra nuvarande arvsskatferegler i ett fall där en avliden person efterlämnar börsaktier som undergår kursfall. Vid arvsbeskattningen' värderas sådana aktier fill börskursen på dödsdagen, och normalf fas infe hänsyn fill kursfall som kan ske under fiden efter dödsfallet. Jag vill dock upplysa Per Westerberg om att gällande arvsskaffelagsfiffning, för det fall atf kursned-gängen på aktierna är betydande, anvisar en möjlighet till nedsättning av def värde som skaften skall beräknas på. Def är regeringen som efter ansökan prövar sådana frågor.

Per Westerberg far ocksä upp realisafionsvinsfsbeskaffningen. Efter vad jag kan förstå syftar han då pä def förhållandet aff arvsbeskaftningen f. n. sker utan aff hänsyn fas fill den latenta realisafionsvinsfsskatfeskuld som kan sägas belasta värdet av akfierna. I den delen vill jag framhålla aff def ingår i den nyligen fillsätfa arvs- och gävoskaffekommitténs uppdrag atf överväga frågan om ett sådant hänsynstagande.

Mot bakgrund av vad jag nu sagt är jag inte beredd aff förorda några åtgärder av def slag Per Westerberg efterlyser.

Nr 6

Tisdagen den

9 oktober 1984 '

Om omprövning av bestämmelserna om arvs- och realisationsvinstsbeskattning i vissa fall

AnL 4 PER WESTERBERG (m):

Herr falman! Först ber jag aff få tacka finansministern för svaret på min fråga.

Det är nu en gång för alla sä aff stora förmögenhefer beskaffas mycket hårt vid arvsskiften. Infe minst finansministern själv har varit med om aft skärpa arvsbeskaftningen upp fill 70 % på toppen vid stora förmögenhefer. Han har även varit med om aff skärpa beskattningen av realisafionsvinsfer när def gäller börsnoterade akfier. Denna kombination har i fallet Sally Kistner, som kanske varit def mest omtalade under def senaste året, gjort aff först 70 % av en av Sveriges största förmögenhefer går bort i form av arvsskatt och atf arvingarna därefter måste sälja akfierna för att kunna betala arvsskatten, varvid ytterligare ca 25 % av förmögenheten går bort i form av realisafions-vinstsskaff. 95 % av arvet försvinner således genom beskattning.

Som finansministern mycket riktigt påpekar, finns def, om akfierna faller efter dödsdagen, möjligheter aff ansöka hos regeringen om aff få nedsättning av arvsskatten. Jag tycker ändå atf det borde vara stötande även för finansministern atf man genom arvsbeskaftningen beskattar en direkt skafteskuld och på def sättet får denna extremt höga beskattning av just börsnoterade akfier.

Def vore angeläget även ur konkurrenssynvinkel aff på sikt få en anpassning av såväl arvs- som realisafionsvinsfsskafferna fill vad som gäller i våra närmaste konkurrentländer ute i Europa. Vi har ju sett hur mänga, infe minst människor med både kapital och skickliga hjärnor, försvinner uf ur landet. Fallet Sally Kistner kan naturligtvis i detta avseende vara ett varnande exempel, som är mycket tragiskt ur Sveriges synvinkel.

En äldre företrädare för socialdemokraterna, Tage Erlander, sade i Veckans Affärer förra veckan aft han tyckte aff man kanske hade gått litet väl

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om skyldigheten att anmäla aktieinnehav i visst fall

långt när def gäller arvsbeskaftningen, och då i synnerhet på mindre och medelstora familjeföretag. Av den orsaken skulle jag vilja ställa tvä följdfrågor fill finansministern.

För def första: Är finansministern beredd atf långsiktigt verka för nägon form av harmonisering av gällande arvs- och reaUsationsvinsfsskafteregler i Sverige med dem i våra närmast berörda konkurrentländer?

För def andra: Anser verkligen finansministern det vara lagstiftarens intentioner aff just börsnoterade aktier arvsskatfemässigt skall beskattas med upp fill 95 %, vilket vida överstiger arvsskatfebelastningen på all annan egendom?

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1984/85:10 om skyldigheten att anmäla aktieinnehav i visst fall

AnL 5 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Anders Andersson har frågat mig om jag är beredd verka för atf de personer som är verksamma i löntagarfonderna blir skyldiga aff anmäla akfieinnehav enUgt 2 och 4 §§ lagen om registrering av akfieinnehav.

Om skyldigheten atf anmäla aktieinnehav skulle utvidgas på def sätt Anders Andersson menar måste i konsekvensens namn anmälningsskyldighet ocksä införas för dem som är verksamma i en mängd andra juridiska personer som är stora aktieägare. Anmälningsskyldigheten skulle då komma aft omfatta ett stort antal personer verksamma i stiftelser, olika slag av fondbolag och andra stora aktieplacerare. En sådan utvidgning av den s. k. insider-kretsen har avvisats av värdepappersmarknadsufredningen. Detta är såvitt jag nu kan bedöma en helt rimlig ståndpunkt. Jag kommer emellerfid att närmare redovisa min instäUning i denna fråga i den lagrådsremiss om lagstiftning rörande värdepappersmarknaden som regeringen avser att lägga fram före årets slut.

AnL 6 ANDERS ANDERSSON (m):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Efter att ha läst den här paragrafen angående registrering av aktieinnehav och eftersom jag visste vilken påverkan i börshänseende löntagarfonderna och deras styrelser hädanefter kommer aft ha, ville jag ställa min fråga för att få finansministern aft klarlägga huruvida styrelserepresentanfer, revisorer och övriga verksamma i fonderna också skall ha anmälningsskyldighet.

Som vanlig dödlig människa tycker jag för min del aft def är mycket svårt atf klara uf detta förhållande när jag ser på 4 §. Då det där falas om aff de som har gemenskap med juridiska personer har skyldighet atf anmäla innehav av aktier osv. anser jag att de som sitter i löntagarfondernas styrelser rimligen också bör ha en sådan anmälningsskyldighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på frågorna 1984/85:11 och 22 om oiTentlighetsprincipens tillämpning på löntagarfonderna

AnL 7 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Anders Andersson har frågat mig om jag är beredd att medverka fill ett klarläggande av om lönfagarfondsstyrelserna skall undantagas från offentlighetsprincipen.

Vidare har Berfil Fiskesjö frågat jusfifieministern vilken rättslig status lönfagarfondsstyrelserna har och vilka sekretessbestämmelser som enligt hans uppfattning är tillämpliga på styrelsernas verksamhet. Fiskesjö har också frågat om jusfifieministern anser aft lagändringar krävs.

Arbetet inom regeringen är så fördelat aft def är jag som skall besvara frågorna.

Jag besvarar frågorna i eft sammanhang.

Vid AP-fondens fillkomst slogs av regering och riksdag fast att AP-fonden inte skulle utgöra någon del av statens eller företagens förmögenhet utan bli en fristående instifufion som i alla avseenden förvaltades av styrelserna samt atf de fill fonden avsatta medlen skulle anses som fristående tillgångar. AP-fonden är således - som lagrådet uttryckte def i lagstiftningsärendet om löntagarfonderna - en unikt utformad institution. Den organisafionsmässiga formen kan i viss mån sägas påminna om en stiftelse vars organisation och verksamhet är reglerad genom särskild lagstiftning.

Frågan om huruvida offentlighetsprincipen är tillämplig på AP-fondssfy-relserna hänger samman med frågan om huruvida AP-fonden är att befrakta-som en myndighet. I lagstiftningsärendet om lönfagarfondsstyrelserna var utgångspunkten att dessa i likhet med de äldre fondstyrelserna är organ som ligger utanför den statliga myndighetsorganisafionen. Detta kom i proposifionsförslaget till uttryck bl. a. i den bestämmelse i det nya AP-fondsregle-mentet vari anges atf styrelserna får anställa de tjänstemän som behövs samt bestämma deras löner och övriga anställningsvillkor. I anslutning till bestämmelsen, som togs över från 1959 års reglemente, påpekades i proposifionen särskilt atf de anställdas villkor således fastställs utan medverkan av någon statlig myndighet (prop. 1983/84:50 s. 153). Påpekandet fillkom för att göra klart atf bestämmelserna i bl. a. 11 kap. 9 § regeringsformen om tillsättning av tjänster vid förvaltningsmyndigheter under regeringen inte var tillämpliga på tjänsterna inom AP-fonden. Enligt nämnda lagrum skall tjänst vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen tillsättas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget i propositionen.

Mot denna bakgrund kan sålunda väl hävdas att det finns stöd för uppfattningen atf AP-fonden med dess styrelser inte är en förvaltningsmyndighet. Frågan är emellertid komplicerad, och ytterst kommer det an på regeringsrätten att pröva frågan om AP-fondens rättsliga status. Vidare vill jag nämna aft denria fråga f. n. är föremål för justitieombudsmannens prövning. Därför ser jag för dagen ingen anledning att vidta någon åtgärd.

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om offentlighetsprincipens tillämpning på löntagarfonderna

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om offentlighetsprincipens tillämpning på löntagarfonderna

AnL 8 ANDERS ANDERSSON (m):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Den här frågan blev aktualiserad för några dagar sedan, eftersom Sydfonden vägrat aft lämna uf vissa uppgifter. Den som följt polemiken i pressen och läst vad som yttrats i frågan blir något förvånad över finansministerns svar. År 1979 slogs nämligen fast atf AP-fonden var en myndighet. När man sedan införde löntagarfonderna sade man atf dessa skulle fungera som en parallell fill AP-fonderna för aff man inte skulle behöva göra ändringar i grundlagen. Det var ju, som man uttryckte def, bråttom med att införa löntagarfonderna.

Man kan också fräga sig varför det skall vara sä besvärligt aft ha en öppenhet inom löntagarfonderna. Finansministern har infe i och med sift svar tagit ställning fill huruvida han anser en sådan öppenhet vara bra eller inte.

Herr falman! Man kan ändå infe komma ifrån aff löntagarfonderna har hand om allmänna medel och atf regeringen tillsätter styrelserna - det framgår av vad som hittills har kommit fram och av vad som sägs i kammarrättens utslag. Jag anser aft kraven pä aft de skall befraktas som offenfliga myndigheter därmed har uppfyllts. Tydligen har icke finansministern den inställningen. Def skall bli intressant atf se vilken sluflig ståndpunkt han kommer att inta.

AnL 9 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Jag ber aff få tacka finansministern för svaret pä min fråga.

Något definitivt svar ges dock inte, och det verkar således som om den här frågan enligt finansministerns mening skulle vara öppen. Def tycker jag är ganska märkligt. Vi kan konstatera aft fonderna inte är några privata bolag. De är inte statliga bolag. De är infe stiftelser. De är infe handelsbolag. De är infe - åtminstone inte ännu - några dödsbon. Om de då infe är myndigheter, kan man sannerligen fråga sig vad de är. Vad i all världen är de? Man kan t. o. m. fråga sig om de över huvud taget existerar i sinnevärlden. Men det har de ju visat sig göra. Beviset på aff man existerar är ju, enligt en seglivad definition av Descarfes, aff man tänker. Visserligen går det infe atf bevisa aft man gör det inom fonderna, men man handlar på börsen och man omsätter miljarder hit och dit. Då påstår Kjell-Olof Feldt aff def är oklart om de är myndigheter eller ej.

Vad är de annars? Kammarrätten säger klart aff löntagarfonderna är myndigheter. Rättschefen i justitiedepartementet - jag hade ställt min fråga till justitieministern, eftersom jag tycker att ärendet egentligen ligger där -Hans Corell säger tydligt ifrån atf def är självklart aft de är myndigheter. Kammarrättens i Göteborg president säger utöver def utslag som vi har fått atf det är självklart aft löntagarfonderna är statliga myndigheter. Def finns en lag om löntagarfonderna, de finansieras med allmänna medel, och regeringen tillsätter styrelserna. Då är fonderna naturligtvis offentligrättsliga organ.

För den skull är jag mycket förvånad över Kjell-Olof Feldts svajande svar här. Kammarrätten har ju lagt fast - och def är den juridiska väg vi har i

landet - aft löntagarfonderna är myndigheter, oeh def är ganska självklart aff man skulle komma fill den slutsatsen.

Nu skall regeringsrätten avgöra defta, säger Kjell-Olof Feldt. Pä vad sätt då? Vem har överklagat ärendet till regeringsrätten? Det har i varje fall infe jag fått kännedom om ännu.

Min grundläggande fråga, som är av intresse för alla som är intresserade av förvaltningsjuridik, är: Om fonderna infe är myndigheter, vad i all världen är de då?

AnL 10 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Bertil Fiskesjös logik är inte alldeles glasklar. Därför atf han inte lyckats upptäcka vad fonderna är så anser han att de är förvaltningsmyndigheter.

Låt mig återge vad lagrådet sade i sitt yttrande över lagrådsremissen om löntagarfonderna. Då uttalade man sig om hela pensionssystemet, dvs. samfliga AP-fonder som vi har.

Lagrådet sade då: Allmänna pensionsfonden är en unikt utformad instifufion; Även om fondens förvaltande organ, fondstyrelserna, skulle anses ingå i den statliga förvalfningsorganisafionen, låter sig styrelsen infe jämställas med de förvaltningsmyndigheter som anges i grundlagsstadgan.

Redan 1959, då vi bildade de första AP-fonderna, sade vi aff de var eft offenfligräftsligt subjekt som fidigare icke hade existerat och som hade fått en ny och unik utformning.

Har herr Fiskesjö aldrig hört talas om begreppet innovationer? Det är känt även inom förvaltningsjuridiken aff man genom beslut i denna riksdag konstruerat organ som icke liknar tidigare organ men som ändå visar sig ha fungerat utomordenfligt väl i 25 år utan aff någon bråkat om saken förrän just nu, när löntagarfonderna har blivit en fråga som def behagar Berfil Fiskesjö och andra aff föra polemik om.

AnL 11 ANDERS ANDERSSON (m):

Herr falman! Jag tycker atf finansministern far väldigt lätt på frågan om löntagarfonderna skall vara myndigheter eller infe när han åberopar 1959 och talar om innovationer, trots att man 1979 i samband med en proposition beträffande sekretesslagen slog fast aff AP-fonderna var offenfliga myndigheter. Jag fattar inte att finansminister Feldt går fillbaka fill årtalet 1959, när han själv talar om innovationer.

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om offentlighetsprincipens tillämpning på löntagarfonderna

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om offentlighetsprincipens tillämpning på löntagarfonderna

främsta juridiska experterna som ni har i regeringen på det här området, dvs. de på justitiedepartementet, har precis samma mening? Det visar ju atf Kjell-Olof Feldts uppfattning i denna fråga är mycket dåligt förankrad i den sakkunskap som ändå finns på det här området i värt land. Def återstår alltså för Kjell-Olof Feldt atf svara på följande fråga: Om fonderna inte är myndigheter, vad i all världen är de då för någonting?

AnL 13 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Pensionsfondernas status är rättsligt reglerad genom beslut här i riksdagen, och har så varit i 25 år. Frågan om deras status i förvalfningsrättslig mening har i ett par omgångar behandlats av riksdagen. Man har då sagt att de icke är en statlig förvaltningsmyndighet. Vid ett tillfälle, nämligen i samband med att sekretesslagen behandlades, har en annan riksdagsmajoritet än den jag tillhör uttalat aff pensionsfonderna är en statlig myndighet. Jag har min uppfattning, och f. ö. har vi haft samma uppfattning hela fiden om fondernas ställning.

Låt mig sedan bara säga följande; Det tog 25 år innan konstitutionsutskottets ordförande fann det angeläget att ens undersöka vilken rättslig ställning AP-fonderna har. Det säger mest i den här frågan.

AnL 14 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Om man utgår från att en myndighet är en myndighet och inga problem uppkommer, behöver man naturligtvis inte undersöka myndighetens rättsliga status.

I ett konkret fall har en journalist på Helsingborgs Dagblad bett aff få titta pä fondernas papper. Journalisten har t. ex. bett att få titta på diarierna. Det är då som frågan om fondernas rättsliga ställning uppkommer. Till allmän häpnad säger den ene fonddirekfören efter den andre, och även fondstyrelseordförandena: Nej, vi är ingen myndighet, vi har ingen skyldighet atf rätta oss efter vad som gäller för en sådan.

I förbigående kan jag säga att den här debatten avslöjar märkliga interiörer när det gäller fonderna. I det ena fallet har man dem på fickan, så att säga. I det andra fallet har man ingen diarieföring. Över huvud taget verkar def vara rena oredan i detta sammanhang - def är ju ändå mycket stora summor som förvaltas på detta sätt.

Frågan om vad en myndighet kan göra och inte kan göra blir ju aktuell när någon frågar efter papperna. Om man från en myndighets sida inte vill lämna uf ett papper måste man kunna hänvisa till att man inte behöver göra det enligt den och den bestämmelsen i sekretesslagen. Allt är ju inte offentligt här i landet. Enligt tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen är det infe den sökande, den som vill titta pä ett papper, som skall behöva hänvisa till en viss lagbestämmelse, utan det är den som vägrar aft lämna ut papperna som är skyldig att säga: "Enligt den och den paragrafen i sekretesslagen är jag inte skyldig aff lämna uf den här handlingen." Sä enkelt är det.

6 § Svar på fråga 1984/85:23 om det aviserade förslaget om inskränkning i näringsfriheten

AnL 15 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr taiman! Karin Ahrland har, med anledning av EKO-kommissionens förslag om näringstillstånd, frågat statsrådet Ingvar Carlsson om regeringen trots kritiken från remissinstanserna avser att lägga fram förslag om inskränkning i näringsfriheten.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atf det är jag som skall svara pä frågan.

Regeringen kommer, i den proposition om riktlinjer för def framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet, som inom kort läggs på riksdagens bord, aft redovisa bl.a. hur förslaget om näringstillstånd skall hanteras.

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om det aviserade förslaget om in- . skränkning i näringsfriheten

AnL 16 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag får tacka en annan minister än frihetsminisfern för svaret.

EKO-kommissionen har bl. a. skrivit följande: "Näringsfriheten är huvud
princip i Sverige.--- Näringsfriheten i sig står för så väsenfliga värden att

större ingrepp än nödvändigt inte bör göras." Det är svårt att förstå hur kommissionen kunde komma med sådana förslag till etableringskontroll som man då lade fram. Jag har läst ett antal av remissvaren, och alla är de lika kritiska som vi i folkparfiet är. Invändningar kan göras mot alla tre konfrollmoment som föreslagits. Det gäller då vandelsprövning, utbildning och ekonomiska garanfier för skatter och avgifter.

Konsumentverket skriver aft det är tveksamt vilken sanerande effekt som kan nås med vandelsprövning, eftersom def finns en klar risk aff man inte kommer åt dem som begått de grova ekonomiska brotten. Sådana uppdagas infe så ofta. SPK ifrågasätter det lämpliga i att utpeka samfliga företagare i en viss bransch som potentiella brottslingar. Näringsfrihefsombudsmannen erinrar om att vi har förhandskontroll av ekonomi, lämplighet och kompetens redan i dag i vissa branscher och att det är de branscherna som EKO-kommissionen har tänkt sig ett nytt system för. BRÅ gör samma invändningar.

Det är bra, finansministern, med utbildning av företagare, men inte är det någon garanti för att de betalar skatten. Skall man fa examen för aft få öppna affär? kan man fråga sig. Tveksamhet mot kravet på bankgaranti har nästan alla remissinstanser.

Man kan egenfligen sammanfatta remissvaren i en mening citerad från jusfitiekanslern: "Ett ingrepp av detta slag i den enskildes frihet att söka försörja sig genom eget arbete har knappast förekommit i vårt land i modern fid." Justitiekanslern kan inte misstänkas för att politisera därför att han har dragit logiska slutsatser av kommissionens eget påstående att näringsfriheten är huvudprincip i dag.

Jag undrar då om Kjell-Olof Feldt verkligen kommer att medverka till atf införa etableringskontroll och om han tror att vi genom det får större respekt för skaftesystemet hos dem som inte har det i dag. Tror Kjell-Olof Feldt atf

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om straff reaktionen mot totalvägran ati fullgöra uppgifter inom försvaret

presumtiva skattesmitare sköter sina affärer med staten bättre bara därför atf de får gå en tvådagars- eller veckokurs eller har skaffat pengar för atf betala en bankgaranti? Jag hoppas att Kjell-Olof Feldt kastar detta förslag i papperskorgen.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1984/85:2 om straffreaktionen mot totalvägran att fullgöra uppgifter inom försvaret

AnL 17 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr falman! Allan Ekström har frågat mig om jag anser att den nuvarande straffrättsliga reakfionen är tillfredsställande när det gäller fall då någon undandrar sig att fullgöra värnplikt eUer att göra vapenfri tjänst.

Domstolarnas rättstillämpning vid fall av s. k. fofalvägran har anpassats till uttalanden som gjordes i samband med att lagstiftningen om vapenfri tjänst ändrades år 1978. Normalstraffet för andragångsvägran som har avsett grundutbildningen är fängelse fyra månader.

Villkorlig frigivning kunde år 1978 inte komma i fråga vid en dom på fängelse i fyra månader. Numera skall dock sädan frigivning vid ett straff pä fyra månader i princip ske efter två månaders verkställighet.

Högsta domstolen har nyligen i en dom som Allan Ekström har åberopat tagit ställning till om de ändringar som sålunda har gjorts i brottsbalkens regler om villkorlig frigivning bör påverka straffmätningen i fall av aktuellt slag. Högsta domstolens dom innebär atf tidigare straffmätningspraxis -fängelse fyra månader - behålls.

Ändringarna i reglerna om villkorlig frigivning har gjorts som eft led i en allmän strävan aff minska bruket av fängelse. Högsta domstolen har efter utförligt redovisade överväganden stannat för att konsekvenserna av de nya reglerna bör slå igenom också när det gäller fofalvägrare. Domstolens ställningstagande föranleder f. n. ingen annan åtgärd från min sida än atf jag liksom hitfills med uppmärksamhet kommer aft följa utvecklingen på området. Jag vill emellertid erinra om atf frågan om villkorlig frigivning f. n. övervägs av fängelsestraffkommiftén (Ju 1979:04).

AnL 18 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr falman! Jag vill tacka justitieministern för svaret, även om det gör mig bedrövad.

Vårt försvar bygger på allmän värnplikt, och jag vill starkt betona ordet "allmän". VärnpUkten utgör emellerfid inte bara en skyldighet utan även en rättighet, bestående i aft få utbildning för att kunna försvara sig själv, sin familj och sitt land.

Det finns dock alltid människor som är illojala och som vill smita från sin värnplikt och som inte heller vill fullgöra vapenfri tjänst. Ett sådant handlingssätt måste konsekvent fördömas med ett fängelsestraff vars längd

måste stä i rimlig proporfion fill värnplikfsfidens längd. Man bör ju inte tjäna på aft vara illojal mot sitt fosterland.

Det reella straffet är numera så lågt som två månader, något som framgår av högsta domstolens dom i Nytt juridiskt arkiv 1983 s. 899. Som jämförelse må nämnas atf straffets längd för inte så länge sedan var fem månader. Atf straffet nu bara är tvä månader beror bl. a. pä de nya reglerna om villkorlig frigivning, som jusfifieministern berörde, och som med Runebergs ord ur Älgskyftarne kan beskrivas på följande sätt; "Ej köpslagades länge och ej avprufades mycket. Hälften dock prutades strax."

Det är tredje eller fjärde gången jag åberopar dessa diktrader här i kammaren. Jag känner mig faktiskt, herr talman, som Cato i senaten i def gamla Rom.

Justitieministern är nöjd med dagens situafion, innebärande att man kan köpa sig fri från sin värnplikt med två månader på anstalt - lät vara aft straffet formellt är pä fyra månader, detta i enlighet med den dubbla bokföringens princip. Svea hovrätt ansåg i def angivna rättsfallet aft brutfosfraffet borde räknas upp med två månader för aft relationen mellan verkligt straff och värnpliktstidens längd inte skulle rubbas genom reglerna om straffavkort-ning. Men jusfifieministern är som sagt nöjd med dagens fillstånd.

Svaret bedrövar mig. Och jag har nog svenska folkefs flertal på min sida.

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Om stöldgods

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på frågorna 1984/85:3 och 4 om stöldgods

AnL 19 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Allan Ekström har under hänvisning till tvä domstolsavgöranden som rör fillämpningen av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m. m. frågat mig om jag anser atf rättsläget på området är tillfredsställande. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

I def ena av de båda avgörandena som Allan Ekström syftar på fick en person som hade dömts för ett stort antal stölder och som sålt delar av stöldgodset behålla den del av försäljningssumman som ingen hade gjort anspråk på. Riksåklagaren har i en skrivelse fill regeringen med hänvisning fill def aktuella fallet begärt en lagändring. Framställningen övervägs nu inom justitiedepartementet.

Avsikten är aff i def sammanhanget fa ställning även fill den fråga som aktualiseras i def andra avgörandet som Allan Ekström hänvisar till, nämligen om def för atf stöldgods skall få fas i förvar hos viss innehavare bör fordras aft denne själv har kommit åt egendomen genom brott.

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

genom att sälja stulna kläder. Av beloppet fick hon behålla 650 000 kr. därför att inga målsägande hörde av sig. Händelsen har självfallet upprört allmänheten - så mycket pengar går det inte atf tjäna i Sverige i dag på eft ärligt sätt.

Jag är därför tillfredsställd över beskedet att justitieministern avser att komplettera sföldgodslagen så att subsfifutet ocksä kan fas i förvar. Som def nu är kommer tjuven i eft bättre läge genom att sälja stöldgodset.

Den andra frågan avser en annan brist i stöldgodslagen, nämligen att lagen gäller endast gods som innehavaren fått i besittning på grund av eget brott men däremot infe pä grund av annans. Egentligen täcker lagen enligt sin ordalydelse båda fallen, men högsta domstolen har i ett färskt rättsfall förklarat att departementschefen i förarbetena till sföldgodslagen har begränsat tillämpningsområdet till den situationen aff innehavaren själv gjort sig skyldig fill brott och aft denna begränsning borde vara bindande för domstolarna.

En konsekvens av denna ståndpunkt är aft en person kan fä behålla annans egendom trots aft han inte kan åberopa reglerna om godfrosförvärv till sin förmän - regler som beskrivs närmare i SOU 1984:16. Hans förfoganderätt blir således beroende av slumpen, nämligen om ägaren hör av sig eller inte, och denna olikhet är naturligtvis otillfredsställande.

Jag är därför nöjd med justitieministerns besked även i avseende på den andra delfrågan. Det innebär atf jag är nöjd med svaret i dess helhet.

1984/85:29 av Sven Henricsson (vpk) till industriministern om AB Gullfibers verksamhet i Söråker i Timrå kommun:

Söråkers indusfrihistoria handlar i stor utsträckning om skogsindustri. SCA:s nedläggning av massafabriken i Söråker vid 1950-talets mitt väckte behovet av ersättningsindustri. Ansträngningarna gav framgång, och efter någon tid påbörjade Billesholms Glasulls AB produktion av glasull i Söråker. Hela fiden skedde produktionen på licens från koncernen Compagnie de Saint-Gobain i Frankrike. I samband med det ökade byggandet pä 1960- och 1970-talen kunde verksamheten kontinuerligt öka i omfattning, och efter

diverse ägarskiften kom slufligen bolaget, som nu hade namnet Gullfiber AB, i början av 1970-talef aft förvärvas av investmentbolaget Industrivärden och bli ett dotterbolag fill Industrivärdens dotterbolag Jino AB. Ett statligt lokaliseringsstöd pä 35 milj. kr. hjälpte privatkapitalet.

Efter hand ökade Gullfiber AB def totala antalet anställda i hela landet till 2 100, varav 750 i Söråker. Så sent som i februari 1980 öppnades produktionslinjen T 9, som fortfarande anses vara den modernaste i sitt slag i Europa. Denna betydande och kostbara investering skedde dock utan en motsvarande expansion av byggmarknaden i landet. I omgångar har så nedskärningar skett till dagens läge då 274 anställda fortfarande arbetar vidare men under stor ovisshet eftersom bolagsledningen redan den 4 juni i år lät meddela att man skall lägga ned fabriken. En 10-miljonersinvestering måste nu inom en relativt kort tid ske i glassmältningsprocessen om produktionen skall fortsätta efter juni 1985, då enligt bolagsledningens planer verksamheten skall upphöra. Dennäinvesferingismälfprocessen är periodvis återkommande, och medel är reserverade som driftkostnad.

Produkfionen i Söråker fortsätter med betydande intensitet, och övertidsuttaget har ökat för att man skall klara det uppgjorda produktionsprogram-met, vilket enligt uppgift överskridits med 27 %. Def är inte heller fråga om någon produktion för lager. Def sfär klart aft produktionen är lönsam oeh aft def är eft enormt nationalekonomiskt slöseri atf rasera denna toppmoderna anläggning. Def finns grundad anledning aff ställa frågan om den planerade nedläggningen av Gullfiber i Söråker är ett beslut mera betingat av storkapitalets vinstmotiv än av hänsyn till samhälleliga behov av byggnadsmaterial och arbete ät människorna. Def finns också skäl att se utvecklingen i Söråker mot bakgrund av det fioåriga bosfadsförbätfringsprogram samt def fillfälliga s. k. ROT-program som beslöts 1983. Det borde dessutom vara möjUgf aft ytterligare stimulera och effekfivisera dessa program och vidta åtgärder för aft öka deras omfattning och bl. a. innefatta offenfliga byggnader. Def är välkänt aft varje ytterligare åtgärd för att spara på energi genom bättre isolering av byggnader, innebär, förutom mera byggjobb, även ökad efterfrågan på isoleringsmaterial av typ gullfiber. Atf energibesparande åtgärder ganska snabbt förbättrar bostadsföretagens uppvärmningsekonomi och på sikt är ägnade atf sänka bostadskostnaderna avsevärt är bekräftat av erfarenheten.

Timrå kommun har i Söråker satsat betydande skattemedel för atf bygga ut bosfäder och service med beaktande av indusfriufbyggnaden. Nu är Söråkers framtid som samhälle hotad. Hela Sundsvallsdistriktef liksom Väsfernorr-lands län har L ö. svårigheter att hålla sysselsättningen uppe. 6 300 är registrerade arbetslösa, och under 1983 samt första halvåret 1984 har länet förlorat 1 800 i befolkningstal, vilket är den största åderlåtningen i landet.

De försök som nu görs för atf via en särskild Söråkersgrupp få fram alternafiva arbetsmöjligheter har inte varit framgångsrika. Mot denna dystra bakgrund står hoppet fill kraftfulla åtgärder från regeringens sida, och det finns fog för följande frågor:

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

1. Har regeringen planer pä aff fortsätta med och utvidga def s. k. ROT-programmet med bl. a. förstärkta sfimulansåtgärder då det gäller isoleringsarbeten och därmed ökad åtgång av isoleringsmaferial i såväl bosfäder som offenfliga byggnader?

2. Avser regeringen aft på något sätt ingripa och kräva aft AB Gullfibers verkliga ägare, Handelsbanken-Industrivärden, skall fa sitt sociala ansvar och fortsätta driften vid den ovannämnda fabriken, som är en av Europas modernaste i sitt slag?

100

1984/85:30 av Jens Eriksson (m) fill jordbruksministern om fredningsfiden för lax:

Vid Östersjökommissionens session i Warszawa 1981 beslöts att förlänga fredningssäsongen för lax vid fiske utanför 4 sjömil med 14 dagar, dvs. till den 14 september. Förslaget kom från Finland.

Sommarfredningen har sedan förlängts år från år och skall gälla även 1985. Beslutet kom fill därför atf Östersjösfaferna infe kunnat enas om ett TAC (totalt uttag) av lax i Östersjön.

Kommissionen bortsåg från aft de fiskare som bedriver laxfiske fill havs därigenom fick betydligt försämrade arbetsförhållanden. Fiskarna i Östersjön tvingades nu i stället uf i höst- och vinterstormarna och fick i mycket högre grad än tidigare bedriva sitt fiske under svåra förhållanden med storm, is och kyla under vinferfiden. Östersjön är under vinterhalvåret inget gästvänligf hav.

Fiskare, infe bara i Sverige, reagerade mot de försämringar den förlängda fredningsfiden innebar. De fartyg som bedriver laxfiske i Sverige är liksom fiskeflottan f. ö. till stor del bestående av äldre fartyg som inte har den bästa arbetsmiljön.

Det är orimligt att en kår på detta sätt skall bestraffas för att inte regeringarna i resp. länder kan enas. Havsforskningsrådet inom ICES, som rådfrågats, har uttalat aff en förlängd fredningstid har en ringa effekt för bevarande av beståndet. Beslutet synes därför mer ha tillkommit för aft försämra villkoren för yrkesfisket än som en beståndsbevarande åtgärd, vilket def heller infe är. Ingen kan i dag påstå atf laxbesfändef är i fara, utan Östersjön uppvisar god tillgäng på lax. Det som diskuteras är egenfligen bevarande av laxsfammarna i de naturreproducerande älvarna, vilket kräver andra åtgärder än förlängd fredningstid till havs. Def bör kanske påpekas aff innanför 4 sjömil pågår fiske under hela sommaren.

I anledning av vad jag ovan anfört ber jag att till jordbruksministern få ställa följande fråga:

Är jordbruksministern beredd att verka för att fredningsfiden för lax utanför 4 sjömil 1986 återgår fill det som rådde före 1982, dvs. en sommarfredning från den 15 juni till den 31 augusti?

1984/85:31 av Nic Grönvall (m) fill justitieministern om den enskildes rättssäkerhet och integritet;

I Sverige pågår en omfattande rättsutveckling helt utanför riksdagens möjligheter fill påverkan.

Inom ramen för av riksdagen beslutade lagar förefar administrativa och kontrollerande myndigheter långtgående tolkningar som på ett allvarligt sätt påverkar såväl innehållet i av riksdagen beslutad lag som - och def är långt allvarligare - gränsdragningen för den enskildes integrifetssekfor i relafion fill byråkrafi och konfrollmakt.

I dagspressen förekommer ständigt redovisning av hur faxeringskontrol-lanfer och kronofogdar flyttar fram positionerna. Från Kalmar län rapporteras om en faxeringsrevisor, som med iakttagelser frän läkarbesök som patient inleder en omfattande taxeringsrevision hos sin läkare. I samma ärende konstateras aff kronofogdemyndighetens och domstolarnas tolkning av utsökningsbalkens regler om förhållande till tredje man vid utmätning av lös egendom lämnar utrymme för utmätning av egendom som enligt tillgänglig, skrifflig bevisning fillhör annan än den mot vilken utmätningen riktas.

I Nacka kommun har lokala skattemyndigheten beslutat atf införa en helt ny tolkning av begreppet arbetsgivare, såvitt gäller en uppdragsgivares ansvar för entreprenörs skaftebetalningar. Lokala skaftemyndigheten i Nacka har helt frankt förklarat, aft i de fall då kommun företagit fradifionell enfreprenörskonfroll men entreprenören lika fullt senare ej förmår betala sina skatter, skall kommunen fullgöra den skaffskyldiges skattebetalning.

Det svenska samhället - från regering fill verkställande myndigheter -genomsyras alltså av en rättsutveckling vid sidan av riksdagens lagstiftningsmakt, där förloraren oftast är en enskild människa i förhållande fill byråkrati och konfrollmakt.

Jusfifieministern har i många sammanhang, och nu senast vid tillsättandet av en särskild arbetsgrupp inom sitt departement, hävdat aff behandlingen av vissa fångar skall skärpas i förhållande till vad som gäller för fångvården i Sverige i enlighet med av riksdagen beslutade regler om kriminalvård.

I samband med utseendet av arbetsgruppen har justitieministern - enligt dagspressen - gjort sådana uttalanden som angives nedan i frågorna 2 och 4;

1. Anser justitieministern aff den enskildes rättssäkerhet och integritet allfid måste väja för det allmännas "intresse"?

2. På vilka grunder kan jusfifieministern hävda att vissa kategorier brottslingar skulle sakna behov av social anpassning?

3. På vilken regel i av riksdagen beslutad lag grundar jusfifieministern rätten aft diskriminera vissa personer som omfattas av svensk kriminalvård i förhållande fill andra?

4. På vilka grunder hävdar jusfifieministern aft s. k. ekonomiska fångar kommer från goda sociala miljöer och är "väletablerade i samhället"?

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Meddelande om frågor

11 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 9 oktober

1984/85:61 av Lennart Brunander (c) fill industriministern om verksamheten vid Eiser Strump:

I våras beslutade riksdagsmajoritefen aft Eiser Strump i Borås skulle läggas ned och produkfionen flyttas till Malmö. Riksdagen ställde också 38 milj. kr. till förfogande för nedläggningskostnader och för aft skapa nya arbetstillfällen i Borås. Vi var dä många som var krifiska fill majoritetens beslut.

Flyttningen fill Malmö har påbörjats, men de problem som vi varnat för i våras har nu uppstått. Man klarar infe av produkfionen i Malmö. Eiser har tvingats till korttidsanställningar i Borås. Viss produkfion har dessutom fått överföras till Eisers fabriker i Finland. Def framstår allt klarare aff en satsning i Borås hade varit rikfigare. Borås och Malmö har olika affärsidéer och borde få utvecklas var för sig.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till industriministern:

1. Pä vilket sätt har man hittills använt och hur avser man framöver aff använda de 38 milj. kr. som riksdagen ställt fiU förfogande?

2. När man nu ser atf sammanläggningen av fabrikerna i Borås oeh Malmö infe fungerar - finns def infe då anledning aff ompröva beslutet?

102

1984/85:62 av Pär Granstedt (c) fill stafsrädef Birgifta Dahl om den internationella kärnbränsle- och kärnbränsleavfaUshanferingen:

Under senare fid har skilda miljö- och säkerhetsproblem i samband med den internationella delen av kärnbränslecykeln aktualiserats. Def gäller bl. a. uranbryfningen i Canada, radioaktiva utsläpp från upparbefningsan-läggningen i Sellafield och fransportsäkerhefen fill sjöss. Krifik har också riktats mot den franska upparbefningsanläggningen i La Hague.

Vilka konsekvenser drar regeringen för svenskt vidkommande av de nu aktuella miljö- och säkerhetsproblemen i den internationella kärnbränsle-och avfallshanteringen?

1984/85:63 av Pär Granstedt (c) fill utbildningsministern om planerna på utbildningssamarbete med Iran:

Tidigare planer på att erbjuda regimen i Iran utbildning i Sverige för läkar-och tandläkarstuderande har väckt omfattande protester. Enligt uppgift är frågan åter aktuell, nu med halvstatliga Swedec Internafional AB som svensk part.

1984/85:64 av Jörn Svensson (vpk) till industriministern om arbetsmarknadsproblemen i Uddevalla:

Uddevalla kommun hotas av svåra akuta arbetsmarknadsproblem. En krissituation hotar utvecklas vid varvet. Ytterligare eft större företag inom kommunen är i kris. Statens roll i den s. k. Consafe-affären har betydelse i sammanhanget. Jag anhåller därför aft få ställa följande fräga fill industriministern:

Vilken akfiv roll har regeringen spelat och vilken roll förutses den spela i relation tiU sysselsättningsläget i Uddevalla?

Meddelande om frågor

1984/85:65 a\ Alexander Chrisopoulos (vpk) fill statsrådet Bengt Göransson om åtgärder för aft trygga Immigrant-Institutets verksamhet:

Immigranf-Insfifutet i Borås hotas av konkurs och upplösning på grund av uteblivna bidrag från stat och kommun.

Biblioteksverksamhet, skriftlig dokumentafion på kulturområdet och förlagsverksamhet utgör väsenfliga delar av invandrarpolifiken. Den verksamhet som bedrivs vid Immigranf-Insfitutef skulle enligt vår mening kunna utgöra en betydelsefull grund för en utbyggd, fristående insfifution pä området, gärna under gemensam ledning av invandrarorganisafionerna. Det vore därför mycket olyckligt om Immigrant-Institutet gavs till spillo.

Jag viU därför fråga kulturministern:

Är regeringen beredd aft snabbt vidta åtgärder för aff ekonomiskt trygga Immigranf-Insfitufefs fortsatta verksamhet i avvaktan på en förutsättningslös utredning om dess nuvarande och möjliga framtida roll i invandrarpolifiken?

1984/85:66 av Eva Hjelmström (vpk) fill utrikesministern om regeringsobservatörer fill valen i Nicaragua:

Sverige måste på alla sätt stödja den demokrafiska utvecklingen i Nicaragua. Vid sitt besök i Nicaragua framhöll statsministern vikfen av demokrafiska val och välkomnade sandinistregeringens beslut atf hålla sådana. Han sade också: "Alla demokrater följer rried intresse och spänning den process som igångsatts." Trots defta uttalade stöd och trots fördömanden av de högerkrafter som med Reaganadministrafionens stöd söker störta sandinistregimen och hotar landefs suveränitet och integritet har Sverige enligt uppgift valt aft inte skicka några observatörer för atf övervaka valen.

Mot bakgrund härav vill jag fråga utrikesministern:

Är regeringen beredd aft ompröva sitt beslut och sända observatörer till valen i Nicaragua?

103

Nr 6

Tisdagen den 9 oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:67 av John Andersson (vpk) fill arbetsmarknadsministern om anslagen till skogliga beredskapsarbeten:

Enligt uppgift skall arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, kraffigt minska anslagen fill skogliga beredskapsarbeten under 1984/85. Det här drabbar, förutom arbetsledare, lokalf bunden arbetskraft speciellt i glesbygden och andra områden som har brist på jobb. Det finns ett stort behov av skogsvårdsåtgärder, och beredskapsarbeten inom detta område är billiga arbeten och skapar stora samhällsekonomiska värden pä sikt. Skogsstyrelsen begär nu hos regeringen 112 milj. kr. för aft klara beredskapsverksamhefen utan avskedanden.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga fill arbetsmarknadsministern:

Är regeringen beredd att anslå medel för aft dessa beredskapsarbeten skall kunna fortsäfta utan avskedanden?

1984/85:68 av Jens Eriksson (m) fill kommunikationsministern om brandrisken i småbåtshamnar:

Under sommaren fylls småbåtshamnarna runt om i våra skärgårdar med fritidsbåtar. I somUga hamnar, som är särskilt populära och eftersökta, kan vissa nätter antalet båtar uppgå fill flera hundra. När man ser denna anhopning av båtar frågar man sig oroligt hur länge def dröjer innan en katastrof inträffar. Mänga av båtarna innehåller flera hundra liter bensin, och om man vandrar på bryggorna en sen kväll ser man hur folk sitter med tända stearinljus och grillar, och cigaretfglöden lyser i mörkret.

Om def uppstår eld finns def knappast någon möjlighet att komma ut med båtarna, då hamnen är fullpackad. I en paniksituation är utsikterna ännu mindre.

Ingen tycks uppmärksamma faran, eller också blundar man för den. I varje fall är olycksrisken stor, och det måste vara angeläget att skapa säkerhet infe bara för dem som tillbringar sin semester i båtarna utan också för den bofasta befolkningen som bor och lever i närheten av hamnarna.

I anledning av vad jag anfört ber jag atf fill kommunikationsministern få ställa följande frågor:

Har den fara jag påpekat uppmärksammats av kommunikationsdepartementet? I så fall, avser man aft vidtaga åtgärder för atf minska riskerna, och i så fall vilka?

12 § Kammaren åtskildes kl. 15.40. In fidem