Regeringens proposition

1984/85: 58

med förslag till lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, m.m.;

beslutad den 18 oklober 1984.

Regeringen föreslär riksdagen att anla de förslag som har tagits upp i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Prupusilionens huvudsakliga innehåll

Sverige är bundei av 1956 års konveniion om fraktavialel vid inlernalionell godsbefordran pä väg. Enligt konvenlionen är fraklförarens ansvarighel när gods skadas, minskas eller går förioral begränsul lill 25 s.k. Germinalfrancs, Germinalfrancen är en fikliv beräkningsenhel som innehåller en beslämd guldmängd. Konvenlionen har införlivals med svensk rätt genom lagen (1969: 12) med anledning av Sveriges tillträde lill konvenlionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Genom eu proiokoll lill konvenlionen som aniogs är 1978 ersaiies Germinalfrancen som beräkningsenhet av Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR).

I proposilionen föreslås att Sverige skall tillträda prolokollel. Vidare läggs fram förslag lill de ändringar i 1969 års lag som föranleds av lillträdel.

I lagen (1974:610) om inrikes vägtransport begränsas fraklförarens ansvarighel när gods skadas, minskas eller går förloral f. n, lill 50 kr. per kg av godsels bruttovikt. 1 propositionen föreslås att detla begränsningsbelopp höjs till 150 kr. per kg.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 58

Prop. 1984/85:58

Prop. 1984/85:58 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg'

dels att 8 § skall upphöra att gälla,

dels att I § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Artiklarna 1 -41 av den i Geneve Artiklarna 1 -41 av den i Geneve

den 19 maj 1956 avslutade konven- den 19 maj 1956 avslutade konven
tionen om fraktavtalet vid interna- tionen om fraktavtalet vid interna
tionell godsbefordran på väg skall, tionell godsbefordran på väg skall,
med iakttagande av vad som ytterli- med iakttagande av vad som ytterli
gare föreskrives i det följande, gälla gare föreskrivs i det följande, gälla
som svensk lag. som svensk lag. Artikel 23 skaU

dock gälla i dess lydelse enligt ett den 5juU 1978 antaget protokoU tlH konventionen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Artikel 23 i dess lydelse enligt 1978 års protokoll har fogats till lagen som bilaga."

' Senaste lydelse av 8 § 1978-. 137.

- 1956 års konveniion finns intagen i SFS 1969:91.

Artide 23

1. When. under the provisions of ihis Con
vention. a carrier is liable for compensation
in respect of total or partial loss of goods,
such compensation shall be calculated by ref-
erence lo the value of the goods at the place
and lime at which ihey were accepted for
carriage.

2. The value of the goods shall be fixed according to the commodily exchange price or, if there is no such price, according lo the current märket price or, if there is no commodily exchange price or current märket price, by reference to the normal value of goods of the same kind and quality.

3. Compensation shall nol, however, ex-ceed 8.33 units of account per kilogram of gross weight short.

4. In addition, the carriage chargés, Cus-toms dulies and olher chargés incurred in respect of the carriage of the goods shall be refunded in full in case of total loss and in proportion to the loss suslained in case of partial loss, but no further damages shall be payable.

5. In the case of delay, if the claimanl proves ihat damage bas resulted Iherefrom, the carrier shall pay compensation for such damage not exceeding the carriage chargés.

6. Higher compensation may only be claimed where the value of the goods or a special interesl in delivery has been declared in accordance with artides 24 and 26.

7. The unit of account mentioned in Ihis Convention is the Special Drawing Right as defined by the International Monetary Fund. The amount mentioned in paragraph 3 of Ihis artide shall be converted into the national currency of the State of the Court seized of the case on the basis of the value of thal currency on the date of the judgement or the

Artide 23

1. Quand, en vertu des dispositions de la présente Convention, une indemnité pour perte totale ou partielle de la marchandise est mise å la charge du transporteur, celle indemnité est calculée d'aprés la valeur de la marchandise au lieu et ä Tépoque de la prise en charge.

2. La valeur de la marchandise est déterminée d'aprés le cours en bourse ou. ä défaut, d'aprés le prix courant sur le marché ou. ä défaut de Fun el de Fautre, d"aprés la valeur usuelle des marchandises de méme nature et qualité.

3. Toutefois. rindemnité ne peut dépasser 8,33 unités de compte par kilogramme du poids brut manquant.

4. Sont en outre remboursés le prix du transport, les droits de douane et les autres frais encourus ä Toccasion du transport de la marchandise. en totalité en cas de perte totale, et au prorata en cas de perte partielle: d"auires dommages-intéréts ne sont pas dus.

5. En cas de retard. si Fayant droit prouve qu"un préjudice en est résulte. le transporteur est tenu de payer pour ce préjudice une indemnité qui ne peut pas dépasser le prix du transport.

6. Des indemnités plus élevées ne peuvent étre réclamées qu'en cas de dédaration de la valeur de la marchandise ou de dédaration d"intérét special å la livraison. conformément aux artides 24 et 26.

7. L"unilé de compte mentionnée dans la présente Convention est le Droit de tirage special tel que défini par le Fonds monétaire intemational. Le montant vise au paragraphe 3 du present artide est converli dans la monnaie nationale de FEtat dont reléve le tribunal saisi du litige sur la base de la valeur de cette monnaie ä la dale du jugement ou ä la date

Prop. 1984/85:58

(Översättning)

Konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR)

Artikel 23

1. Är fraktföraren på grund av bestämmelserna i denna konvention skyldig att utge ersättning för förlust eller minskning av gods, beräknas ersätlningen efter det värde godset vid liden för dess mottagande till befordran hade på den ort där det mottogs till befordran.

2. Godsets värde bestämmes efter börspriset, eller om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om inle heller sådant pris finnes, efter del gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

3. Ersättningen får dock inte överstiga 8,33 beräkningsenheter per kilogram av förlorad bmttovikt.

4. Hämtöver skall frakt, tullavgifter och andra kostnader med anledning av befordringen återbetalas, till fullo vid förlust och proportionsvis vid minskning, men annan skada ersattes icke.

5. Skada till följd av dröjsmål är fraktföraren skyldig att ersätta intill fraktens belopp.

6. Ytterligare ersättning kan fordras endast om godsets värde eller särskilt leveransintresse angivits enligt artikel 24 eller artikel 26.

7. Den beräkningsenhet som anges i konvenlionen är den särskilda dragningsrätten såsom den definieras av Internationella valu tafonden. Det belopp som anges i tredje stycket av denna artikel skall räknas om till domstolslandets myntslag pä grundval av detta myntslags värde den dag då domen meddelas eller den dag som parterna kommer

11 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 58

date agreed upon by the Parties. The value of the national currency, in terms of the Special Drawing Right, of a State which is a member of the Intemational Monetary Fund, shall be calculated in accordance wilh the meihod of valuation applied by the International Monetary Fund in effect at the date in queslion for ils operations and transactions. The value of the national currency, in lerms of the Special Drawing Right, of a State which is not a member of the International Monetary Fund, shall be calculated in a manner delermined by that State.

8. Neverthetess, a State which is not a member of the International Monetary Fund and whose law does not permit the application of the provisions of paragraph 7 of Ihis artide may, at the lime of ratification of or accession lo the Protocol lo the CMR or al any time thereafter, declare that the limit of liability provided for in paragraph 3 of this artide to be applied in ils territory shall be 25 monetary units. The monetary units referred to in this paragraph corresponds lo 10/31 gram of gold of millesimal fineness nine hundred. The conversion of the amount specified in this paragraph into the national currency shall be made according to the law of the State concerned.

9. The calculalion mentioned in the last sentence of paragraph 7 of this artide and the conversion mentioned in paragraph 8 of this artide, shall be made in such a manner as to express in the national currency of the State as far as possible the same real value for ihe amount in pragraph 3 of this artide as is expressed there in units of account. States shall communicate to the Secretary-General of the United Nations the manner of calculalion pursuant to paragraph 7 of this artide or the result of the conversion in paragraph 8 of this artide as the case may be, when deposit-ing an instmment referred to in artide 3 of the Protocol to the CMR and whenever there is a change in either.

adoptée dun commun accord pur les parlies. La valeur. en Droil de tirage special, de la monnaie nationale d"un Etat qui est membre du Fonds monétaire intemational. est calculée selon la méthode dévalualion appliquée par le Fonds monétaire intemational ä la date en queslion pour ses propres operations et transaciions. La valeur. en Droil de lirage special, de la monnaie nationale d'un Elal qui n"esl pas membre du Fonds monétaire inter-national. est calculée de la läon déterminée par cet Etat.

8. Toutefois. un Etat qui n"esl pas membre du Fonds monélaire inlernalional el doni la législaiion ne permei pas d'appliquer les disposilions du paragraphe 7 du présenl artide peut. au moment de la ratification du Protocole ä la CMR ou de Fadhésion ä celui-ci. ou å loui moment ultérieur déclarer que la limite de la responsabilité prévue au paragraphe 3 du présenl artide et applicable sur son terri-toire est fixée ä 25 unités monétaires. L'unilé monétaire dom il est queslion dans le présenl paragraphe correspond ä 10/31 de granmie d"or au titre de neuf cents milliémes de fin. La conversion en monnaie nationale du montant indiqué dans le present paragraphe s"ef-feclue conformément ä la législaiion de FElai concerne.

9. Le calcul meniionné ä la derniére phrase du paragraphe 7, el la conversion meniionnée au paragraphe 8, du présenl artide doivent élre läils de faqon ä exprimer en monnaie nationale de TEiai la méme valeur reelle, dans la mesure du possible. que celle exprimée en unilés de comple au paragraphe 3 du présenl artide. Lors du dépöt d"un instrument vise å rartide 3 du Protocole ä la CMR et chaque fois qu"un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport ä Tunité de comple ou ä luniié monétaire. les Etats communiquent au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies leur méthode de calcul conformément au paragraphe 7, ou les resultats de la conversion conformément au paragraphe 8. du present artide, selon le cas.

Prop. 1984/85:58

överens om. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall, för en stat som är medlem av Internationella valutafonden, bestämmas enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av valutafonden för dess verksamhet och transaktioner. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden beräknas pä det sätt som den staten bestämmer.

8. En stal, som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger att de bestämmelser som anges i sjunde stycket i denna artikel tillämpas, får dock, vid ratifikationen av eller anslutningen till protokollet till CMR eller när som helst därefter, förklara att den ansvarsgräns som gäller enligt tredje stycket av denna artikel inom dess område skall vara 25 monetära enheter. Denna monetära enhet motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet. Omräkningen av det belopp som anges i detta stycke skall ske enligt den ifrågavarande statens lag.

9. Den beräkning som nämns i sista meningen i sjunde stycket av denna artikel och den omräkning som nämns i åttonde stycket av denna artikel skall göras så, att resultatet i slatens nationella mynt sä långt möjligt ger uttryck för samma realvärde som del belopp som är uttryckt i beräkningsenheter i tredje stycket av denna artikel. När en stat deponerar ett instrument enligl artikel 3 i protokollet till CMR och varje gång som beräknings- eller omräkningsmeloden ändras, skall den staten underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare om den metod för beräkning som staten tillämpar enligt sjunde stycket av denna artikel respektive om resultatet av omräkningen enligt åttonde stycket av denna artikel.

Prop. 1984/85:58 8

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport

Härigenom föreskrivs alt 32 § lagen (1974:610) om inrikes vägiransporl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 S

Ersättning för förlust eller minskning av gods skall beräknas efter godsels värde på den ort och vid den tid godset mottogs till befordran.

Värdet bestämmes efter börspriset eller, om sådant saknas, marknadspriset. Finnes ej heller sådant pris, beräknas värdet efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

Fraktförarens ansvarighet enligt Fraktförarens ansvarighet enligt
första stycket är begränsad till 50 första stycket är begränsad till 150
kronor för kilo av det förlorade el- kronor per kilo av del löriorade el
ler felande godsets bruttovikt. ler felande godsels brutiovikl.

Utöver vad nu sagts skall ersättning utgå för frakt och andra ullägg i samband med befordringen. Utläggen skall ersättas till fullo om godset gått förlorat och i övrigt till en mol minskningen svarande del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:58 9

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-10-18

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson. Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, m. m.

1 Inledning

År 1956 antogs en konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (Convention relative au contrat de transport intemational de marchandises par route, CMR). Konventionen har lillträtts av 24 stater i Europa, bland dem Sverige. Konventionens bestämmelser har införiivats med svensk rätt genom lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde lill konventionen den 19 maj 19.56 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran pä väg.

I konventionen regleras bl. a. fraktförarens ansvarighet när gods skadas, minskas eller går förlorat (art. 23 och 25). Enligt konventionen är delta ansvar begränsa! till 25 s. k. Germinalfrancs per kg av godsets bmtlo-vikt. Germinalfrancen är en fiktiv beräkningsenhel, som innehåller en beslämd guldmängd.

År 1978 antogs etl protokoll till konventionen. Genom protokollet ersätts Germinalfrancen som beräkningsenhet av internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR). Gränsen för fraktförarens ansvarighet anges i protokollet till 8,33 SDR. 1978 års protokoll trädde i kraft år 1980. Det har lillträtts av 12 stater. Jag vill nu la upp frågan om Sverige skall tillträda delta protokoll. Protokollet i dess engelska och franska lydelse jämte en i jusliliedepartemenlet upprättad översättning till svenska bör fogas till regeringsprotokollel i detla ärende som bilaga I.

Inrikes godsbefordran på väg regleras i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport (vägtransportlagen). I lagen regleras bl.a. fraktförarens ansvar när gods skadas, minskas eller går förlorat. Fraklförarens ansvarighel är begränsad till -50 kr. av det foriorade. felande eller skadade godsets bruttovikt.

Prop. 1984/85:58 10

I en promemoria den 28 april 1984 som har upprättats i justitiedepartementet (dnr 378—84) behandlas frågan humvida begränsningsbeloppet i vägtransportlagen bör höjas. I promemorian föreslås en höjning av beloppet till 150 kr. per kilo av godsets bruttovikt.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 lagsliftningsärendet har samråd skett med de ansvariga ministerierna i Danmark, Finland och Norge.

2 Sveriges tillträde till protokollet

2.1 Bakgrund

Som tidigare har nämnts har CMR-konventionen införiivats med svensk rätt genom lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Detta har skett genom s. k. inkorporation. I 1 § föreskrivs nämligen att artiklarna 1—41 i konventionen skall gälla som svensk lag. Konventionen i de engelska och franska texterna jämte en översättning till svenska har publicerats i SFS 1969:91. 1%9 års lag innehåller i övrigt bara vissa bestämmelser som behövs för att fylla ut konventionens regelsystem. Bl. a. ges bestämmelser om vissa undantag från konventionens tillämplighet samt om verkställighet av utländska domar som har meddelats i enlighet med konventionen.

Konventionen är tillämplig på avtal om godsbefordran på väg när den ort där godset togs emot till befordran och bestämmelseorten ligger i skilda stater, av vilka åtminstone den ena är en fördragsslutande stat. I konventionen regleras bl. a. hur fraktavtal ingås och fullgörs, fraktförarens ansvarighet, reklamationsförfarandet, väckande av talan samt avtalsvillkors ogiltighet.

Enligt artikel 23 skall en vägfraktförare, som på grund av konventionens ansvarsbestämmelser är ersättningsskyldig för förlust eller minskning av gods, i princip utge ersättning som motsvarar godsets värde på den ort och vid den tid dä godset togs emot till befordran. Fraklförarens ansvar begränsas dock till 25 s. k. Germinalfrancs. En Germinalfranc motsvarar 10/31 gram guld av 900 tusendelars finhet (tredje stycket). Samma begränsningsbelopp gäller när gods skadas (art. 25).

En Germinalfranc är en fikliv beräkningsenhet, som innehåller en bestämd guldmängd. Sådana fiktiva enheter användes tidigare ofta i internationella konventioner för att ange begränsningsbelopp. Genom att använda en sådan fiktiv värdeenhet ville man uppnå att begränsningsbeloppen blev oberoende av valutafluktuationer. En fömtsättning för att elt system med begränsningsbelopp uttryckta i en viss mängd guld skall fungera är emellertid ett internationellt valutasystem som bygger på guldvärdet.

Prop. 1984/85:58 II

Utvecklingen under senare är inom del inlernalionella valutasystemet har emellertid lett till all del har uppställ tveksamhet belräffande sättet för omräkning av sädana beriikningsenheler lill nationellt mynt. Sedan man inom Inlernalionella valutafonden hade beslulal all formelll överge guldet som bas för kurssystemel. förstärktes denna tveksamhet. Denna utveckling har lett till alt mänga av de konventioner som innehåller bestämmelser om fiktiva värdeenheter baserade pä guld har reviderats. En sådan revision har genomförts belräffande de flesla transporträtlsliga konventioner. Dessa värdeenheter har diirvid bylls ul som beräkningsenhet mot Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR). Den metod som då har använts har inneburit att en SDR har ansetts motsvara 3 Germinalfrancs.

Värdcförhällandel mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en korg ("standard basket") i vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar. D-mark. pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna har tilldelats ett reduktionstal som beslämmer valulans relativa betydelse i korgen. Reduktionstalen har bestämts med hänsyn lill de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för det internationella valutasystemet. Denna metod för värdering använder Internationella valutafonden för sin verksamhet och sina transaktioner. Värdet av SDR i svenska kronor beräknas dagligen av Internationella valutafonden. Delta värde publiceras i de svenska dagstidningarna. Den I oklober 1984 motsvarade 1 SDR 8 kr. 62 öre.

En närmare redogörelse för den utveckling pä valutamarknaden som har lett till att man i olika konventioner har lämnat syslemel med att uttrycka begränsningsbelopp i gtildenheler och för den teoretiska bakgrunden till omräkningen mellan guldfrancs och SDR finns i prop. 1977/78:70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.

Genom 1978 års protokoll till CMR-konventionen ersattes Germinalfrancen som beräkningsenhet av Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter. Begränsningsbeloppet 25 Germinalfrancs ansågs därvid molsvara 8.33 SDR, Protokollet innebar alltså inle någon saklig ändring av konventionen.

För stater som inte är medlemmar i Inlernalionella valutafonden gäller enligt 1978 års protokoll särskilda regler om beräkning av begränsningsbeloppet.

2.2 Föredragandens överväganden

TiUträdesfrågan

Sverige har tidigare ratificerat de protokoll av motsvarande slag som har antagits lill konventioner pä lufträitens, sjörättens och oljeskadelagstiftningens områden. 1978 års protokoll till CMR ansluter i fråga om innehållet nära till de protokoll som Sverige har ratificerat.

Prop. 1984/85:58 12

I den proposition i vilken frågan om ratifikation av vissa av dessa tidigare protokoll förelades riksdagen (prop. 1977/78:70) berörde föredragande statsrådet frågan hur omräkning från guldfrancs till svenska kronor borde ske vid tillämpningen av kvarstående bestämmelser om guldfrancs i svensk lagstiftning, bl.a. sjölagen. Han uttalade därvid (s. 32), att det enligt hans mening var riktigast att i den nya situation, som utvecklingen inom valutakurssystemet hade fört med sig, göra omräkningen från guldmynt till nationellt mynt via SDR enligt den metod som hade använts vid utarbetandet av de redan antagna ändringsprotokollen inom lufträtten och oljeskadelagstiftningen. För att möjliggöra en sådan tilllämpning av guld-francsbeslämmelserna borde enligt föredraganden i en författning anges motvärdet i SDR av de begränsningsbelopp som i svensk lagstiftning var uttryckta i guldfrancs och som byggde på konventioner vilkas guldfrancsbestämmelser ännu inte hade reviderats.

I enlighet med dessa överväganden ges regeringen i 8 § 1969 års CMR-lag räll alt kungöra motvärdet av francs uttryckt i SDR. En förordning har också utfärdats med stöd av bestämmelsen, förordningen (1978; 140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter. 1 denna förordning anges 25 Germinalfrancs motsvara 8.33 SDR. Den omräkningsmetod som föreskrivs i 1978 års protokoll tillämpas därför redan för svensk del. Motsvarande gäller i de övriga nordiska ländema.

Med hänsyn till vad som nu har anförts är det enligt min mening naturligt att Sverige ratificerar 1978 års protokoll till CMR-konventionen. Jag föreslår därför att Sverige snarast gör detta.

Ändringar i 1969 års CMR-lag

Som tidigare har anförts har CMR-konventionen införlivats med svensk rätt genom s. k. inkorporering. Enligt 1 § 1969 års CMR-lag gäller konventionens artiklar 1-41 direkt som svensk lag. Ett tillträde lill 1978 års protokoll föranleder en ändring i I § CMR-lagen så att protokollet också införlivas med svensk rätt. Som framgår av vad jag tidigare har anfört innebär detta inte någon ändring i sak.

I 8 § CMR-lagen behandlas motvärdet av Germinalfrancs uttryckt i SDR. Sedan Sverige har tillträtt protokollet, blir en sådan reglering överflödig. Vidare ges i paragrafen föreskrifter om omräkning från SDR till svenska kronor. Motsvarande reglering finns i artikel 23, sjunde stycket, i CMR-konventionen i dess lydelse enligl protokollet. Paragrafen bör därför upphävas i samband med att Sverige tillträder protokollet.

Lagändringarna måste träda i kraft i samband med att Sverige blir bundet av protokollet. För en stat som ratificerar protokollet efter det att protokollet har trätt i kraft träder det i kraft 90 dagar efter del alt staten har deponerat sitt ratifikationsinstrument. Eftersom det är svårt att i förväg ange när Sverige blir bundet av protokollet, bör regeringen bemyndigas att bestämma när lagändringarna skall träda i kraft.

Prop. 1984/85:58 13

3 Begränsningsbeloppet för inrikes vägtransporter

3.1 Gällande ordning

Inrikes godsbefordran på väg regleras i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport (vägtransporllagen). Lagen innehåller bestämmelser om förhållandet mellan fraktföraren och transportkunden. I lagen behandlas sålunda hur fraktavtal ingås och fullgörs. Vidare finns bestämmelser om fraklförarens ansvar när gods skadas, minskas eller går förloral.

Fraktföraren är ansvarig för att gods, som har överlämnats för befordran, lämnas ut fill mottagaren i oskadat skick och i rätt tid (27 §). Fraktföraren går emellerlid fri frän ansvar om vissa omständigheter föreligger (28 och 29 §§).

Lagen innehåller vissa bestämmelser om hur ersättning för sakskada skall beslämmas (32 S). Dessa avviker frän vad som gäller i allmänhet. När gods går förlorat eller minskas, skall enligt huvudregeln i 32 § första stycket ersättning beräknas efter godsets värde på den ort och vid den tid dä godset togs emot lill befordran. Vidare gäller enligt andra stycket att fraktförarens ansvarighet är begränsad till 50 kr. per kilo av del förlorade eller felande godsets bruttovikt. Samma begränsningsbelopp gäller också när gods skadas. Detta framgår av 34 § andra slyckel.

Parterna kan avtala att godsels värde skall beräknas efter ett högre belopp än som molsvarar 50 kr. per kilo. Fraktföraren är nämligen oförhindrad att åta sig etl slörre ansvar än som föreskrivs i lagen (5, 33 och 36 §§).

Om fraktföraren uppsåtligen eller av grov vårdslöshel har orsakat skada, får han inte åberopa de bestämmelser i vägtransportlagen som utesluter eller begränsar hans ansvarighet (38 §).

De flesla slörre vägfraktförare i Sverige tillämpar standardviUkor för sin verksamhet. I dessa villkor har frakiförarna åtagit sig etl längre gående ansvar än enligl vägtransporllagen. I vissa standardviUkor är sålunda ansvarigheten för förlust, minskning eller skada begränsad lill 200 kr. per kilo av godsets bruttovikt.

Utredningen angående fraklavlalet vid godsbefordran på väg m. m. föreslog i betänkandet (SOU 1972: 24) Vägfraktavlalel II - Förslag fill lag om fraktavtal - att begränsningsbeloppet skulle beslämmas till 50 kr. per kilo av godsets bruttovikt. Detla belopp stämde då väl överens med vad som gällde vid internationella transporter enligt CMR-konventionen. 1 konvenlionen föreskrivs som tidigare har nämnts att ersällning för godsets värde inte får översliga 25 Germinalfrancs per kilo av godsels bruttovikt (art. 23.3). År 1974 motsvarade detta belopp ca 45 kr.

Förslaget kritiserades av flera remissinstanser pä den grunden att begränsningsbeloppet vid inrikes befordran avvek från motsvarande belopp i CMR. De framhöll att en ändring av kronans guldvärde kunde medföra att beloppet vid inrikes befordran blev lägre än del som gällde för internatio-t2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 58

Prop. 1984/85:58 14

nell befordran. De ansåg vidare all det var angeläget att fä en överenssläm-melse mellan reglerna för inrikes och inlernalionell befordran.

Föredragande stalsrädel ansåg sig emellerlid inle kunna biträda vissa remissinstansers förslag att begränsningsbeloppet skulle bestämmas i Germinalfrancs i överensslämmdse med CMR (prop. 1974:33 s. 52), Del skulle enligl hans mening vara i hög grad främmande all i en lag som enbarl reglerade inrikes befordran ange begränsningsbeloppel pä della säll. Han förutsatte dessutom att slörre förändringar i Germinalfrancens värde skulle föranleda en justering av det begränsningsbelopp som gäller for inrikes befordran.

Begränsningsbeloppet i vägtransporllagen bestämdes i överenssliim-melse med utredningens förslag till 50 kr. per kilo.

3.2 Departementspromemorian

I den promemoria som i april 1978 upprättades i jusliiiedeparlemeniei framhålls att 50 kr. numera måste anses vara ett orimligt lågt belopp. 1 promemorian hänvisas vidare lill all motsvarande begränsningsbelopp för järnvägstransporternas del föreslås bli höjt frän 100 kr. lill 1.50 kr. (prop. 1983/84:117). Delta skulle enligt promemorian tala för en hiijning lill 150 kr. för vägtransporternas del. Å andra sidan anförs i promemorian all mot en sädan höjning i viss män talar all del är önskvärt all samma begränsningsbelopp gäller för inrikes och för internationella vägtransporter. Med hänvisning till att de flesla slörre vägfraklförare redan fillämpar eu ännu högre belopp. 200 kr., föreslås i promemorian att ansvarsgränsen höjs till 150 kr.

3.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna kan delas in i två huvudgrupper. Den ena gruppen består väsentligen av fraktförare och försäkringsgivare, medan den andra består av iransportkunder.

De remissinstanser som tillhör den förstagruppen haranseil all beloppei inte bör ändras alls eller endast justeras till att motsvara 8.33 SDR, alternativt att beloppet anges direkl i lagen lill 8,33 SDR. Dessa remissinstanser har bl.a. pekat pä vikten av att samma begränsningsbelopp gäller inom samma transportgren oavsett om transporten utförs i inrikes eller internationell trafik. Enligt vissa remissinstanser har de större vägfraklförarna och deras kunder lyckats skapa ett väl fungerande system som kan anpassas efter varje kunds särskilda behov. Vidare har en remissinstans framhållit att det kan vara till nackdel också för transporlkunderna att tvingas köpa etl heltäckande skydd. En annan remissinstans har framhållit all det högre beloppet på 200 kr. som frivilligt tillämpas av mänga vägfraktförare inte gäller om kunden kan få ersättning ur sin iransporiförsäkring.

Prop. 1984/85:58 15

De remissinstanser som tillhör den andra gmppen - transportkundema -har tillstyrkt promemorieförslaget eller inle haft något alt erinra mot detla, främst under hänvisning till alt det nuvarande beloppet är alldeles för lågt. I huvudsak instämmer de också i de skäl som anförs i promemorian för en höjning till 150 kr.

3.4 Föredraganden

Det nu gällande begränsningsbeloppet i vägtransportlagen, 50 kr. per kilo av det skadade, förlorade eller felande godsets bruttovikt, fastställdes år 1974. Sedan dess har värdet av detta belopp urholkats kraftigt genom inflationen och torde numera få anses orimligt lågt. För att beloppets värde skulle återställas till 1974 års nivå skulle del behöva höjas lill över 100 kr. Jag anser att det därför finns skäl att överväga en höjning av begränsningsbeloppel.

Som tidigare nämnts har nyligen för järnvägstransporternas del föreslagits att molsvarande begränsningsbelopp skall höjas från 100 kr. till 150 kr. Vägtransporter och järnvägstransporter avser i stor utsträckning samma typer av gods. Detta talar för att begränsningsbeloppet också för vägtransporternas del skall höjas till 150 kr. Mänga remissinstanser har emellertid understrukit att samma begränsningsbelopp bör gälla inom samma transportgren, oavsett om transporten utförs i inrikes eller internationell trafik. Delta lalar för att begränsningsbeloppel för inrikes vägtransporter borde höjas så att det motsvarar det belopp som gäller enligt CMR, f. n. ca 70 kr.

Vissa remissinstanser har ansett att begränsningsbeloppet i den svenska lagen bör anges direkt i SDR. Jag kan för egen del inte biträda en sådan lösning. Som anfördes i 1974 års lagstiftningsärende skulle det vara i hög grad främmande att i en lag som enbart reglerar inrikes befordran ange begränsningsbeloppet i SDR.

Som jag nyss nämnde anser jag att det nuvarande begränsningsbeloppet, 50 kr., är orimligt lågt. Det bör därför höjas. Enligt min mening står valet mellan att höja begränsningsbeloppet till samma nivå som torde komma att gälla för järnvägarnas del, 150 kr., och att fastställa begränsningsbeloppet till ett belopp i svenska kronor som motsvarar värdet av 8,33 SDR efter det värde som den svenska kronan f. n. har i förhällande till SDR.

De remissinstanser som företräder fraktförarna och försäkringsgivarna har ansett att en höjning till 150 kr. skulle mbba förutsättningarna för det system för försäkringsskydd som har utformats för vägtransporter.

Jag har i och för sig inte någon anledning att ifrågasätta att det försäkringssystem som f. n. finns i huvudsak fungerar väl, i vart fall för större Iransportkunder som regelbundet anlitar vägfraktförare för sina transporter. För sådana kunder kan en vamförsäkring som ett komplement till det låga begränsningsbeloppet ofta ge etl gott skydd till en rimlig kostnad. Ett sådant försäkringssystem gör det också möjligt för dessa kunder att anpas-

Prop. 1984/85:58 16

sa försäkringsskyddets omfattning till den enskilda transporten. Man måste emellertid komma ihåg att vägtransporter också utförs ät mindre företag och enskilda. Sådana transportkunder har i allmänhet inte samma möjlighet att bedöma behovet av en kompletterande försäkring. Jag anser för min del att en höjning av begränsningsbeloppet lill 150 kr. skulle innebära en väsentlig förbättring av deras skydd. Jag vill ocksä påpeka all de slörre iransportkunder som har yllrat sig i ärendet (KF. LRF. Sveriges köpmannaförbund, Sveriges induslriförhund och Sveriges grossislförbund) har tillstyrkt en höjning till 150 kr. eller inle haft nägol att erinra mol en sädan höjning.

Enligt min uppfattning finns del heller inle nägon anledning au anla alt det skulle medföra några väsentliga olägenheter för frakiförarna, om olika begränsningsbelopp skulle gälla för inrikes och internationella vägtransporter. Del bör påpekas att del belopp som f. n. gäller enligt vägtransporllagen, 50 kr., sedan mänga år har varil betydligt lägre än det begränsningsbelopp som gäller enligt konventionen, 25 Germinalfrancs. Det har inle framkommil något som tyder pä att delta förhållande skulle ha inneburit några större svårigheter för fraktförarna. Jag anser det också naturligt, alt begränsningsbeloppet för inrikes vägtransporter anpassas lill vad som inom kort torde komma all gälla för järnvägstransporternas del, eftersom vägtransporter och järnvägstransporter i stor utsträckning avser samma typer av gods. Jag vill tillägga att i Norge har föreslagits all begränsningsbeloppet för inrikes vägtransporter skall höjas till 17 SDR (drygl 140 kr.). I Finland övervägs en höjning till 100 mark (ca 140 kr.). Slutligen bör nämnas alt del är troligt att en revision av CMR kommer att inledas inom kort. Elt av syftena med en sådan revision bör vara all höja begränsningsbeloppet för fraklförarens ansvarighet.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört föreslår jag att begränsningsbeloppet för fraktförarens ansvar vid inrikes vägtransporter höjs till 150 kr. per kg av det förlorade, felande eller skadade godsets bruttovikt. Denna höjning bör genomföras genom en ändring i 32 § vägtransportlagen.

När det gäller tidpunkten för ikraftträdandet av denna ändring bör hänsyn tas till att fraktförarna redan i stor utsträckning har tecknat transport-ansvarsförsäkringar för tiden I oktober 1984 - 30 september 1985. Lagändringen bör därför träda i kraft försl den I januari 1986.

4 Lagrådsgranskning

De föreslagna lagändringarna är av enkel natur. Jag anser därför alt någon lagrådsgranskning inte behövs.

Prop. 1984/85:58 17

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslär riksdagen att

dels anla inom justitiedepartementel upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1969: 12) med anledning av Sveriges lilllräde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg,

2. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.

dels godkänna prolokollel den 5 juli 1978 till konvenlionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagl fram.

The Parties to the Present Protocol, being Parties to the Convention on the

Contract for the International Carriage of

Goods by Road (CMR), done at Geneva on

19 May 1956, have agreed as follows :

Artide 1

For the purpose of the present Protocol "Convention" means the Convention on the Contract for the International Carriage of Goods by Road (CMR).

Artide 2

Artide 23 of the Convention is amended as follows:

(1) Paragraph 3 is replaced by the follow-
ing text:

"3. Compensation shall not, however, ex-ceed 8.33 units of account per kilogram of gross weight short."

(2) At the end of this artide the following
paragraphs 7, 8 and 9 are added :

"7. The unit of account mentioned in this Convention is the Special Drawing Right as defined by the International Monetary Fund. The amount mentioned in paragraph 3 of this artide shall be converted into the national currency of the State of the Court seized of the case on the basis of the value of that currency on the date of the judgement or the date agreed upon by the Parties. The value of the national currency, in terms of the Special Drawing Right, of a State which is a member of the International Monetary Fund, shall be calculated in accordance with the meihod of valuation applied by the Intemational Monetary Fund in effect at the date in queslion for ils operations and transactions. The value of the national currency, in terms of the Special Drawing Right, of a State which is not a member of the International Monetary Fund, shall be calculated in a manner determined by that State.

Les Parties au Present protocole,

etant Parties ä la Convention relative au contrat de transport intemational de marchandises par route (CMR), en date, ä Geneve, du 19 mai 1956,

sont convenues de ce qui suit:

Artide premier

Aux fins du present Protocole, »Convention » signifie la Convention relative au contrat de transport intemational de marchandises par route (CMR).

Artide 2

L"article 23 de la Convention est modifié comme suit;

1) Le paragraphe 3 est remplacé par le
texte suivant;

«3. Toutefois, Findemnité ne peut dépasser 8,33 unités de compte par kilogramme du poids brut manquant.»

2) A la fin de cet artide, les paragraphes 7,
8 et 9 suivants sont ajoutés:

« 7. L'unité de compte mentionnée dans la présente Convention est le Droit de lirage special tel que défini par le Fonds monélaire intemational. Le montant vise au paragraphe 3 du present artide est converli dans la monnaie nationale de FElat dont reléve le tribunal saisi du litige sur la base de la valeur de cette monnaie a la dale du jugement ou ä la date adoptée d'un commun accord par les parties. La valeur, en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat qui est membre du Fonds monétaire intemational, est calculée selon la méthode d'évaluation appliquée par le Fonds monétaire intemational a la date en queslion pour ses propres operations et transactions. La valeur, en Droil de lirage special, de la monnaie nationale d'un Etat qui n'est pas membre du Fonds monélaire inlernalional, est calculée de la faon déterminée par cet Etat.

Prop. 1984/85: 58 19

(Översättning)

Protokoll till konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR)

De fördragsslutande parterna.

vilka har tillträtt konventionen om fraktavtalet vid inlernalionell godsbefordran pä väg (CMR). som avslulades i Geneve den 19 maj 1956.

har kommit överens om följande:

Artikel I

Med "konvenlionen" förstås i della proiokoll konvenlionen om fraktavtalet vid internalionell godsbefordran på väg (CMR).

Artikel 2

Artikel 23 i konventionen ändras enligt följande;

(1) Tredje stycket ersätts med följande:

"3. Ersättningen fär dock inte överstiga 8,33 beräkningsenheter per kilogram av förlorad bruttovikt."

(2) 1 slutet av artikeln läggs följande lext
till som sjunde, åttonde och nionde styckena.

"7. Den beräkningsenhet som anges i konventionen är den särskilda dragningsrätten såsom den definieras av Internationella valulafonden. Del belopp som anges i Iredje slyckel av denna artikel skall räknas om till domstolslandets myntslag pä grundval av delta myntslags värde den dag dä domen meddelas eller den dag som parterna kommer överens om. Värdet av en stats nationella mynt utlryckl i särskilda dragningsrätter skall, för en siat som är medlem av Internationella valutafonden, bestämmas enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av valulafonden för dess verksamhet och transaktioner. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden beräknas pä det sätt som den staten beslämmer.

8. Neverlheless, a State which is not a member of the International Monetary Fund and whose law does not permit the application of the provisions of paragraph 7 of this artide may, at the lime of ratification of or accession to the Protocol lo the CMR or at any time thereafter, declare thal Ihe limit of liability provided for in paragraph 3 of this artide lo be applied in ils territory shall be 25 monetary units. The monetary units referred to in this paragraph corresponds to 10/31 gram of gold of millesimal fineness nine hundred. The conversion of the amount specified in this paragraph into the national currency shall be made according lo the law of the State concerned.

9. The calculalion mentioned in the last sentence of paragraph 7 of this artide and the conversion mentioned in paragraph 8 of this artide shall be made in such a manner as to express in the national currency of the State as far as possible the same real value for the amount in paragraph 3 of this artide as is expressed there in units of account. States shall communicate to the Secretary-General of the United Nations the manner of calculalion pursuant to paragraph 7 of this artide or the result of the conversion in paragraph 8 of this artide as the case may be, when deposit-ing an instrument referred to in artide 3 of the Protocol to the CMR and whenever there is a change in either."

8. Toutefois. un Etat qui n'est pas membre du Fonds monétaire intemational et dont la législation ne permei pas d"appliquer les disposilions du paragraphe 7 du prése.nt artide peut. au moment de la ratification du Protocole ä la CMR ou de Tadhésion å celui-ci, ou ä tout moment ultérieur, déclarer que la limite de la responsabilité prévue au paragraphe 3 du present artide et applicable sur son territoire est fixée å 25 unités monétaires, L"uniié monélaire dont il est queslion dans le présenl paragraphe correspond ä 10/31 de gramme d'or au titre de neuf cents milliémes de fin. La conversion en monnaie nationale du montant indiqué dans le present paragraphe s"effectue conformément ä la législation de TElat concerne.

9. Le calcul meniionné ä la derniére phrase du paragraphe 7, et la conversion meniionnée au paragraphe 8, du présenl artide doivent étre faits de fagon ä exprimer en monnaie nationale de FEtat la méme valeur reelle, dans la mesure du possible, que celle exprimée en unités de compte au paragraphe 3 du présenl artide. Lors du dépöt d'un instrument vise ä rartide 3 du Protocole å la CMR et chaque fois qu'un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport ä Funité de compte ou å Tunité monétaire. les Etats communiquent au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies leur méthode de calcul conformément au paragraphe 7, ou les resultats de la conversion conformément au paragraphe 8, du present artide, selon le cas. »

FINAL PROVISIONS Artide 3

1. This Protocol shall be open for signature by States which are signatories to, or have acceded lo the Convention and are either members of the Economic Commission for Europé or have been admitled to that Commission in a consultative capacity under paragraph 8 of thal Commission's lerms of reference.

2. This Protocol shall remain open for accession by any of the States referred lo in paragraph I of this artide which are Parties to the Convention.

DISPOSITIONS FINALES Artide 3

1. Le present Protocole sera ouverl ä la signature des Etats qui sont signataires de la Convention ou y ont adhéré et qui sont soit membres de la Commission économique pour TEurope, soit admis ä cette Commission ä titre consultalif conformément au paragraphe 8 du mandal de cette Commission.

2. Le present Protocole restera ouverl ä Tadhésion de loul Etat vise au paragraphe I du présenl artide et qui est Partie ä la Convention.

Prop. 1984/85:58 21

8. En stat, som inte är medlem av Internationella valulafonden och vars lag inte medger att de bestämmelser som anges i sjunde stycket i denna artikel tillämpas, får dock, vid ratifikationen av eller anslutningen till protokollet lill CMR eller när som helst därefter, förklara att den ansvarsgräns som gäller enligt tredje stycket av denna artikel inom dess område skall vara 25 monetära enheter. Denna monetära enhet motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet. Omräkningen av det belopp som anges i detla stycke skall ske enligt den ifrågavarande statens lag.

9. Den beräkning som nämns i sista meningen i sjunde slyckel av denna artikel och den omräkning som nämns i åttonde stycket av denna artikel skall göras så, att resultatet i statens nationella mynt så långt möjligt ger uttryck för samma realvärde som det belopp som är uttryckt i beräkningsenheter i tredje stycket av denna artikel. När en stat deponerar ett instmment enligt artikel 3 i protokollet till CMR och varje gång som beräknings- eller omräkningsmeloden ändras, skall den staten underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare om den metod för beräkning som staten tillämpar enligt sjunde stycket av denna artikel respektive om resultatet av omräkningen enligt åttonde stycket av denna artikel."

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 3

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande av de stater som har undertecknat eller anslutit sig lill konventionen och som antingen är medlemmar av Ekonomiska Kommissionen för Europa eller som är berättigade att della i kommissionens arbete med konsultativ ställning enligl åttonde stycket av kommissionens direktiv.

2. Della protokoll är öppet för anslutning av de staler som anges i första stycket av denna artikel och som har tillträtt konvenlionen.

3. Such States as may participate in cer-tain activities of the Economic Commission for Europé in accordance with paragraph 11 of that Commission's terms of reference which have acceded to the Convention may become Contracting Parties to this Protocol by acceding thereto after ils entry into force.

4. This Protocol shall be open for signature at Geneva from I Seplember 1978 to 31 August 1979 indusive. Thereafter, it shall be open for accession.

5. This Protocol shall be subject to ratification after the State concerned has ralified or acceded to the Convention.

6. Ratification or accession shall be effecl-ed by the deposil of an instrument with the Secretary-General of the United Nations.

7. Any instrument of ratification or accession deposited after the entry into force of an amendmenl to the present Protocol wilh respect to all Contracting Parties or after the complelion of all measures required for the entry into force of the amendmenl with respect to all Contracting Parties shall be deemed to apply to the Protocol as modified by the amendmenl.

Artide 4

1. This Protocol shall enter into force on the ninetieth day after five of the States referred to in artide 3, paragraphs 1 and 2 of this Protocol, have deposited iheir instruments of ratification or accession.

2. For any State ratifying or acceding to il after five States have deposited Iheir instruments of ratification or accession, this Protocol shall enter into force on the ninetieth day after the said State has deposited ils instrument of ratification or accession.

3. Les Etats susceptibles de participer å certains travaux de la Commission économique pour TEurope en application du paragraphe 11 du mandat de cette Commission el qui ont adhéré å la Convention peuvent devenir Parties contractantes au present Protocole en y adhérant apres son entrée en vigueur.

4. Le present Protocole sera ouverl å la signature ä Geneve du ler septembre 1978 au 31 aoQl 1979 indus. Apres cette date, il sera ouverl å Tadhésion.

5. Le present Protocole est sujet ä ratification apres que FEtat concerne aura ratifié la Convention ou y aura adhéré.

6. La ratification ou Fadhésion sera effectuée par le dépöt d"un instrument auprés du Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies.

7. Tout instrument de ratification ou d"ad-hésion, déposé apres fentré en vigueur d"un amendemenl au présenl Protocole å Fégard de toutes les Parties contractantes ou apres raccomplissemenl de toutes les mesures requises pour Fentrée en vigueur de Famende-ment å Tégard desdites Parties, est réputé s'appliquer au Protocole modifié par Famen-dement.

Artide 4

1. Le présenl Protocole enlrera en vigueur
le quatre-vingl-dixiéme jour apres que cinq
des Etats mentionnés aux paragraphes 1 et 2
de Farticle 3 du present Protocole auront dé
posé leur instrument de ratification ou d"ad-
hésion.

2. Pour chaque Etat qui le ratifiera ou y
adhérera apres que cinq Etats auront déposé
leur instrument de ratification ou d"adhésion,
le présenl Protocole enlrera en vigueur le
quatre-vingl-dixiéme jour qui suivra le dépöt
de Finstmment de ratification ou d"adhésion
dudit Etat.

Artide 5

1. Any Contracting Party may denounce this Protocol by so notifying the Secretary-General of the United Nations.

2. Denunciation shall lake effect iwelve monlhs after the date of receipt by the Secretary-General of the notification of denunciation.

Artide 5

1. Chaque Partie contractante pourra dén
oncer le présenl Protocole par notification
adressée au Secrétaire general de FOrganisa
tion des Nations Unies.

2. La dénonciation prendra effet douze
mois apres la date å laquelle le Secrétaire
general en aura refu notification.

Prop. 1984/85:58 23

3. De stater som enligt elfte stycket i direktiven för Ekonomiska Kommissionen för Europa har rätt att delta i vissa av kommissionens verksamheter och som har anslutit sig till konventionen fär tillträda protokollet genom att ansluta sig lill det sedan det har trätt i kraft.

4. Delta protokoll är öppet för undertecknande i Geneve från den I september 1978 till och med den 31 augusfi 1979. Därefter är det öppet för anslutning.

5. När en stal har ratificerat eller anslutit sig till konventionen, skall detta protokoll ratificeras.

6. Ratifikation eller anslulning sker genom deposition av elt instmment hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

7. Ett ratifikations-eller anslutningsinstrument, som deponeras efter del att en ändring av delta protokoll har trätt i kraft i förhållande till samtliga fördragsslutande parter eller efter del att alla de åtgärder har vidtagits som krävs för att ändringen skall träda i kraft i förhållande till samtliga fördragsslutande parter, skall anses avse protokollet i dess lydelse efter ändringen.

Artikel 4

1. Detta protokoll träder i kraft den nittionde dagen efter det att fem av de stater som avses i artikel 3, första och andra styckena, i protokollet har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument.

2. För en stat som ratificerar eller ansluter sig till protokollet efter det att fem stater har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument träder protokollet i kraftden nittionde dagen efter det att den berörda staten har deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Artikd 5

1. En fördragsslutande part fär säga upp protokollet genom en underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Uppsägningen får verkan tolv månader efter det att generalsekreteraren tog emot underrättelsen om uppsägningen.

Artide 6

If, after the entry into force of this Protocol, the number of Contracting Parties is re-duced, as a result of denunciations, lo less than five, this Protocol shall cease to be in force from the date on which the last of such denunciations takes effect. Il shall also cease to be in force from the date on which the Convention ceases lo be in force.

Artide 7

1. Any State may, al the lime of depositing ils instrument of ratification or accession or at any time thereafter, declare by a notification addressed to the Secretary-General of the United Nations that this Protocol shall extend to all or any of the lerrilories for whose intemational relations it is responsible and in respect of which it has made a dédaration in accordance with artide 46 of the Convention. This Protocol shall extend to the territory or lerrilories named in the notification as from the ninetieth day after ils receipt by the Secretary-General or, if on that day the Protocol has not yet enlered into force, as from the time of ils entry into force.

2. Any State which has made a dédaration under the preceding paragraph extending this Protocol to any territory for whose intemational relations it is responsible may denounce the Protocol separalely in respect of that territory in accordance with the provisions of artide 5 above.

Artide 6

Si. apres Fentrée en vigueur du present Protocole, le nombre de Parlies contractantes se trouve. par suite de dénonciations, ramené å moins de cinq, le présenl Protocole cessera d'étre en vigueur a partir de la date å laquelle la derniére de ces dénonciations prendra effet. II cessera également d"étre en vigueur ä partir de la date ä laquelle la Convention elle-méme cessera d"éli"e en vigueur.

Artide 7

1. Tout Etat pourra. lors du dépöt de son instrument de ratification ou d'adhésion ou ä tout moment ultérieur, déclarer, par notification adressée au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, que le present Protocole sera applicable å tout ou parlie des territoires qu'il représenté sur le plan intemational et pour lesquels il a fait une dédaration conformément ä farticle 46 de la Convention. Le present Protocole sera applicable au territoire ou aux territoires mentionnés dans la notification å dater du quatre-vingl-dixiéme jour apres reception de cette notification par le Secrétaire general ou, si ä ce jour le Protocole n'est pas encore entré en vigueur, ä dater de son entrée en vigueur.

2. Tout Etat qui aura fait. conformément au paragraphe précédent. une dédaration ayant pour effet de rendre le présenl Protocole applicable ä un territoire qu"il représenté sur le plan intemational pourra. conformément å rartide 5 ci-dessus, dénoncer le Protocole séparément en ce qui concerne ledit territoire.

Artide 8

Any dispute between two or more Contracting Parties relating to the interpretation or application of this Protocol which the Parties are unable to sellie by negoliation or olher means may, at the request of any oneof the Contracting Parties concerned, be referred for seulement to the International Court of Justice.

Artide 8

Tout différend enlre deux ou plusieurs Parlies contractantes touchant rinlerprélation ou rapplication du présenl Protocole que les Parlies n'auraienl pu regler par voie de négo-cialions ou par un autre mode de réglement pourra élre porté. ä la requéte d"une quelcon-que des Parties contractantes intéressées. devant la Cour intemationale de Justice. pour étre Iranché par elle.

Prop. 1984/85:58 25

3. En fördragsslulande part som upphör all vara bunden av konvenlionen upphör samtidigt all vara bunden av detta protokoll.

.\rtikel 6

Om efter det all protokollet har träli i kraft anlalel fördragsslulande parter minskar till följd av uppsägningar till mindre än fem, upphör delta protokoll all gälla från och med den dag dä den senaste av dessa uppsägningar fick verkan. Del upphör ocksä att gälla från och med den dag då konvenlionen upphör all gälla.

Artikel 7

1. En stat får när den deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument eller när som helsl därefter genom underrättelse lill Förenta Nationernas generalsekreterare förklara att prolokollel är tillämpligt såvitt gäller samtliga eller något av de områden för vars inlernalionella förbindelser den staten svarar och för vilka staten har avgett en förklaring i enlighet med artikel 46 i konvenlionen. Protokollet blir tillämpligt såvitt gäller de områden som anges i underrättelsen den nittionde dagen efter det att generalsekreteraren tog emot underrättelsen eller, om protokollet den dagen ännu inte har trall i kraft, den dag då protokollet träder i kraft.

2. En stat som har avgett en sädan förklaring enligl föregående stycke som gör prolokollel lillämpligl såvill gäller områden för vars inlernalionella förbindelser som den staten svarar tar säga upp protokollet särskilt för ell sådant område i enlighet med föreskrifterna i artikel 5.

Artikel 8

Tvister emellan två eller flera fördragsslulande parier rörande tolkningen eller tillämpningen av delta protokoll, vilka parterna inte kan lösa genom förhandlingar eller på nägol annal säll. kan pä begäran av en av de berörda parterna hänskjuias lill avgörande av Internationella domstolen.

Artide 9

1. Each Contracting Party may, al the time
of signing, ratifying, or acceding to this Pro
tocol, declare by a notification addressed to
the Secretary-General of the United Nations
that it does not consider itself bound by arti
de 8 of this Protocol. Other Contracting Par
ties shall not be bound by artide 8 of this
Protocol in respect of any Contracting Party
which has enlered such a reservation.

2. The dédaration referred to in paragraph 1 of this artide may be withdrawn at any time by a notification addressed to the Secretary-General of the United Nations.

3. No olher reservation to this Protocol shall be permitted.

Artide 9

1. Chaque Partie contractante pourra, au moment ou elle signera ou ratifiera le present Protocole ou y adhérera, déclarer par une notification adressée au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, qu'elle ne se considéré pas liée par Farticle 8 du present Protocole. Les autres Parties contractantes ne seront pas iiées par Farticle 8 envers toute Partie contractante qui aura formule une telle réserve.

2. La dédaration visée au paragraphe 1 du present artide pourra étre relirée ä tout moment par une notification adressée au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies.

3. Aucune autre réserve au present Protocole ne sera admise.

Artide 10

1. After this Protocol has been in force for three years, any Contracting Party may, by notification to the Secretary-General of the United Nations, request that a conférence be convened for the purpose of reviewing this Protocol. The Secretary-General shall notify all Contracting Parties of the request and a review conférence shall be convened by the Secretary-General if, within a period of four monlhs following the date of notification by the Secretary-General not less than one-fourth of the Contracting Parties notify him of Iheir concurrence wilh the request.

2. If a conférence is convened in accordance with the preceding paragraph, Ihe Sec-reiary-General shall notify all the Contracting Parlies and invite them to submil within a period of three monlhs such proposals as Ihey may wish the Conférence to consider. The Secretary-General shall circulate lo all Contracting Parties the provisional agenda for the Conférence togelher with the texts of such proposals at least three monlhs before the date on which the Conférence is to meet.

3. The Secretary-General shall invite to any conférence convened in accordance with this artide all States referred to in artide 3, paragraphs I and 2 and States which have become Contracting Parlies under artide 3, paragraph 3 of this Protocol.

Artide 10

1. Apres que le present Protocole aura été
en vigueur pendant trois ans, toute Partie
contractante pourra, par notification adres
sée au Secrétaire general de FOrganisation
des Nations Unies, demander la convocation
d'une conférence å I'effet de réviser le pre
sent Protocole. Le Secrétaire general noti-
fiera cette demande å toutes les Parties con
tractantes et convoquera une conférence de
revision si, dans un délai de quatre mois ä
dater de la notification adressée par lui, le
quart au moins des Parties contractantes lui
signifient leur assentimenl ä cette demande.

2. Si une conférence est convoquée conformément au paragraphe précédent, le Secrétaire general en avisera toutes les Parties contractantes et les invitera ä presenter, dans un délai de trois mois, les propositions qu'elles souhaiteraient voir examiner par la Conférence. Le Secrétaire general communi-quera ä toutes les Parties contractantes Fordre du jour provisoire de la Conférence, ainsi que le texte de ces propositions, trois mois au moins avant la date d'ouverture de la Conférence.

3. Le Secrétaire general invitera å toute conférence convoquée conformément au present artide tous les Etats vises aux paragraphes I et 2 de Farticle 3, ainsi que les Elals devenus Parties contractantes en application du paragraphe 3 de Farticle 3 du présenl Protocole.

Prop. 1984/85:58 27

Artikd 9

1. En fördragsslulande stal fär när den undertecknar protokollet eller ratificerar eller ansluter sig till det genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare förklara att den inle anser sig bunden av artikel 8 i protokollet. De övriga fördragsslulande parterna är inte bundna av artikel 8 i protokollet i förhållande till de stater som har avgetl en sådan förklaring.

2. En förklaring som har avgells i enlighet med första slyckel i denna artikel får alertas när som helsl genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

3. Nägra andra förbehåll mol protokollet är inle lillåina.

Artikel 10

1. Sedan della proiokoll har varil i kraft i ire år. fär en fördragsslulande pari genom underräUelse lill Förenia Naiionernas generalsekreterare begära all en konferens sammankallas för revision av protokollet. Generalsekreteraren skall underrätta samtliga fördragsslulande parter om denna begäran, och en revisionskonferens skall sammankallas av generalsekreteraren, om minst en fjärdedel av de fördragsslulande parterna inom fyra månader frän dagen för generalsekreterarens underräUelse har underrättat honom om att de instämmer i framställningen.

2. Om en konferens sammankallas enligt föregående stycke, skall generalsekreleraren underrätia samlliga fördragsslulande parier och inbjuda dem all inom tre månader ge in de förslag som de önskar att konferensen bör behandla. Generalsekreteraren skall till samtliga fördragsslulande parier sända den preliminära dagordningen för konferensen saml texterna lill sädana förslag senasl Ire månader innan konferensen skall öppnas.

3. Generalsekreleraren skall inbjuda alla de stater som avses i artikel 3, fösta och andra styckena, och de stater som har blivil fördragsslulande parter i enlighet med artikel 3. iredje slyckel. lill samlliga konferenser som sammankallas enligl denna artikel.

Artide 11

In addition to the notifications provided for in artide 10, the Secretary-General of the United Nations shall notify the States referred to in artide 3, paragraphs 1 and 2, of this Protocol and the States which have become Contracting Parties under artide 3, paragraph 3, of this Protocol, of:

(a) ratifications and accessions under artide 3;

(b) the dales of entry into force of this Protocol in accordance with artide 4;

(d) denunciations under artide 5;

(e) the termination of this Protocol in ac
cordance with artide 6;

(O notifications received in accordance wilh artide 7;

(g) dédarations and notifications received in accordance with artide 9, paragraphs 1 and 2.

Artide 11

Oulre les notifications prévues ä Farticle 10, le Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies notifiera aux Etats vises aux paragraphes 1 et 2 de Farticle 3, ainsi qu'aux Etats devenus Parties contractantes en application du paragraphe 3 de Farticle 3 du present Protocole;

a) les ratifications et adhésions en vertu de Farticle 3,

b) les dales auxquelles le présenl Protocole enlrera en vigueur conformément ä Farticle 4,

c) les Communications reues en vertu de Falinéa 2) de Farticle 2,

d) les dénonciations en vertu de Farticle 5,

e) Fabrogation du présenl Protocole con
formément å Farticle 6,

f) les notifications regues conformément å
Farticle 7,

g) les dédarations et notifications re9ues
conformément aux paragraphes 1 et 2 de Far
ticle 9.

Artide 12

After 31 August 1979, the original of this Protocol shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations, who shall transmit certified tme copies to each of the States mentioned in artide 3, paragraphs 1, 2 and 3 of this Protocol.

DONE at Geneva, this fifth day of July one ihousand nine hundred and seventy-eight, in a single copy in the English and French lan-guages, each text being equally authentic.

IN WITNESS WHEREOF, the under-signed, being duly authorized thereto, have signed this Protocol in the name of

Artide 12

Apres le 31 aout 1979, Foriginal du present Protocole sera déposé auprés du Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, qui en transmettra des copies certifiées conformes ä chacun des Etats vises aux paragraphes 1, 2 et 3 de Farticle 3 du présenl Protocole.

FAIT å Geneve, le cinq juillet mil neuf cent soixante-dix-huit, en un seul exemplaire, en langues anglaise el fran§aise, le deux textes faisant également foi.

EN FOI DE QUOI les soussignés, ä ce dument aulorisés, ont signé le present Protocole au nom

Prop. 1984/85:58 29

Artikd 11

Utöver de underrättelser som anges i artikel 10 skall Förenta Nationernas generalsekreterare underrätta de stater som avses i artikel 3, första och andra styckena, i protokollet och de stater som har blivit fördragsslulande parter i enlighet med artikel 3, Iredje stycket, i protokollet om:

(a) ratifikationer och anslutningar enligt artikel 3;

(b) den dag då detta protokoll träder i kraft enligt artikel 4;

(d) uppsägningar enligt artikel 5;

(e) den dag då detta protokoll upphör att
gälla enligt artikel 6;

(O underrättelser som har tagits emot enligl artikel 7;

(g) förklaringar och underrättelser som har tagits emol enligt artikel 9, första och andra styckena.

Artikel 12

Efter den 31 augusti 1979 skall originalexemplaret av detta protokoll deponeras hos Förenta Nationemas generalsekreterare som skall sända bestyrkta kopior av originalet till de stater som avses i artikel 3, första, andra och tredje slyckena i detta protokoll.

SOM SKEDDE i Geneve den 5 juli 1978, i etl enda exemplar pä engelska och franska språken, vilka texter båda äger lika vitsord.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäk-tigade, undertecknat detta protokoll.

Prop. 1984/85:58 30

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

1. Statens järnvägar (SJ)

Sedan SJ med remiss den 27 april (378-84) beretts tillfälle avge yttrande över förslag till lag om ändring i vägtransportlagen får SJ meddela all förslaget inte föranleder någon erinran frän SJ: s sida.

2. Transporträdel (TPR)

Från de synpunkler TPR har att företräda finner TPR inte anledning att motsätta sig den föreslagna höjningen av ansvarsbeloppet.

3. Svenska åkeriförbundet

Sedan 1950-lalet har förbundel utarbetat och tillhandahållit ansvarsbestämmelser och ett ansvarsförsäkringssyslem för medlemsåkerierna. Dessa bestämmelser erhöll efterhand sedvanerättslig status. De har tillämpats även branschinternt gentemot de större Iransportförmedlingsföretagen vilka även i dag anlitar åkerier som under- eller verkställande transportörer. Transportförmedlingsföretagen tillämpar sedan länge högre ansvarsnivåer och svarar själva och via egna försäkringar för skillnaden mellan sitt och de anlitade åkeriernas ansvar.

Vid tillkomsten av vägtransportlagen hade våra ansvarsbestämmelser ett ansvarsbelopp av 200 kr per kilo gods dock med en begränsning till högst 300 000 kr per fordon som högsta ansvarsbelopp. Då lagen inte medgav den senare begränsningen, ulan högsla ansvarssumman blev avhängig av den sammanlagda lastens vikl, ändrades ansvarsbeloppet i våra bestämmelser till 100 kr per kilo men utan övre beloppsgräns. Vid t ex 20 tons last blev ansvarsbeloppet därmed 2 miljoner kr. Upphandling av försäkringar har därefter skett i enlighet härmed.

Av särskilda skäl löper försäkringarna inte per kalenderår utan för tiden I oktober till 30 september påföljande år.

Vi ansåg att lagen om inrikes vägtransport inte behövdes dä en väl utvecklad och erkänd sedvanerätt förelåg. Del har ocksä visat sig att lagen inneburit försämringar såväl för transportkunder som i något fall även för fraktförarna i förhållande lill sedvanerätten. Begränsningsbeloppet 50 kr är ett exempel.

Vi anser fortfarande att lagstiftning pä detta område inte fyller något särskilt behov. Marknaden, representerad av samspelet mellan transportkunder, transportföretag och försäkringsbolag har alla förulsällningar att tillse att ansvarsnivåerna anpassas lill lidens krav och behov, oavsett vilket transportmedel som avses.

När det gäller den nu aktuella sakfrågan, höjning av ansvarsbeloppet.

Prop. 1984/85:58 31

motsätter vi oss dock inte all sä sker. Vi anser emellertid att den i promemorian redovisade norska lösningen är att föredra. Den har bl a den fördelen att förändrat penningvärde inte ger anledning till ytteriigare lagändring i framtiden och den främjar enhetligheten i nordisk lagstiftning.

Årets upphandling av transporlansvarsförsäkringar för försäkringsåret l/IO 1984-30/9 1985 är i huvudsak genomförd pä hiuillsvarande fömtsättningar och ansvarsbeloppet 100 kr. En lagändring med höjning över detta belopp redan frän ingången av'1985 är därför synneriigen olämplig. Vi fömtsätter därför att ett ikraftträdande inte kommer ifråga före I januari 1986.

4. Sveriges Speditörförbund

Enligt förbundel är det angeläget alt samordna de regler som gäller för olika transportsält. Emellertid kan en riktig samordning inte vinnas endast genom att begränsningsbeloppen samordnas. Dessa belopp har nämligen etl nära samband med själva ansvarskonstmklionerna i resp lagar och konventioner. Den omständigheten att man i järnvägslagstiftningen har ett högre belopp än det som gäller för vägtransporter utgör i och för sig inget skäl att ändra begränsningsbeloppet för sistnämnda transporter. Det förhåller sig nämligen så, aU järnvägstransportörens ansvar är i gmnden olikt det som gäller för vägtransportören. Vid utformningen av järnvägstransportörens ansvar har man utgått från tanken om ett försäkrat syslem. Detta visar sig främst genom att ansvaret nu föreslås bli rent strikt. Förbundel vill därför avstyrka en ändring av endast begränsningsbeloppet i vägtransportlagen intill dess att man har noga övervägt och fallat ståndpunkt till den grundläggande frågan, om vägtransportörens ansvar i likhel med järnvägstransportörens skall utformas som elt rent strikt ansvar. Ekonomiskt betyder detta att transporter på väg inle behöver iransportför-säkras. Ytteriigare etl skäl lill att avvakta med en höjning av ansvarsbegränsningsbeloppet i vägtransportlagen är att denna fråga självfallet bör lösas i samband med en eventuellt förestående ändring av de regler som gäller för internationella godstransporter på väg i CMR. Förbundel kan inte dela uppfattningen att det skulle sakna betydelse, om man hade olika regler för nationella och gränsöverskridande transporter. Tvärtom skulle olika regler för dessa transporter medföra betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen.

I promemorian hänvisas till de standardavtal där vissa vägfraktförare redan tillämpar ett begränsningsbelopp på 200 kronor per kilo. Denna hänvisning är emellertid missvisande eftersom den frivilliga höjningen av begränsningsbeloppet frän 50 kronor till 200 kronor kompletterats med en belydande skärpning av det grundläggande ansvaret. Dessutom gäller alt denna höjning av begränsningsbeloppet och skärpningen av ansvarsgrunden avser au ersätta transportförsäkringen. Det förklaras nämligen att bestämmelserna inle gäller i de fall då kunden kan få ersättning av sin

Prop. 1984/85:58 32

transportförsäkring. En höjning av beloppet i vägtransportlagen, vars bestämmelser ju är tvingande, skulle medföra en hell annan konsekvens. Med all sannolikhet uppstår en form av "dubbelförsäkring", eftersom ju vägtransportören inte pä samma sätt som nu kan utesluta regress frän transportförsäkringsbolagen till den del som ansvaret överstiger del tvingande legala ansvaret.

Vid de förhandlingar som förekommit med näringslivets organisalioner i samband med omarbetningen av 1974 års speditörbestämmelser, och som beräknas leda lill nya bestämmelser frän och med den I januari 1985, har tanken på elt utbyggt ansvarssystem ingående diskuterats. Man har därvid funnit att del är riktigare alt hålla ansvaret pä den traditionella nivån såväl vad avser ansvarsgmnd som ansvarsbegränsningsbelopp och man har därvid använt det ansvar som gäller för väglransportören som "riktmärke". Man har menat att riskskydd härutöver bör åstadkommas pä traditionellt sätt genom försäkring. Som en följd härav vidareutvecklar speditörer och försäkringsgivare kontinuerligt transportförsäkringen för att tillgodose kundemas varierande krav på riskskydd. Transportkunderna har med kraft understmkit att de vill behålla sin valfrihet. Det är angeläget alt denna inte berövas dem genom ett system där de tvingas köpa ett komplett riskskydd av transportören genom att ansvarsreglerna skärps i sådan utsträckning att de motsvarar det skydd som kan erhållas genom en transportförsäkring. Förslaget i justitiedepartementets promemoria att höja ansvarsbegränsningsbeloppet i vägtransportlagen från 50 kronor per kilo till 150 kronor per kilo strider helt emot de lösningar som man på detta sätt enat sig om genom förhandlingar mellan näringslivets organisationer i de fyra nordiska länderna. Förbundet vill därför bestämt avstyrka den föreslagna ändringen.

5. Åkeriägarnas Centralförbund

I samband med tillkomsten av lagen (1974:610) om inrikes vägtransport framhöll vi vikten av konformiteten med CMR-konventionen och förordade då ett ansvarsbelopp på upp till 45—50 kr. per kilo av varans vikt. Det blev då 50 kr., vilket ju var utredningens förslag.

Vi anser fortfarande att konformiteten med CMR är vikiig, speciellt med hänsyn till den ökande internationaliseringen av transporterna på väg. Vi vill emellerlid ej ge oss in på någon polemik rörande det riktiga i att basera ersäUningsbeloppet pä SDR eller Germinalfrancs. Båda räknesätten ger ju för närvarande ett ersättningsbelopp av 70-75 kr.

Mot bakgrund härav vill Åkeriägarnas Centralförbund förorda att ansvarsbeloppet i vägtransportlagen sätts till 75 kr. och motsätter oss tills vidare all likriktning med järnvägens ansvarsbelopp, även om detla ju endast skulle bli en nationell företeelse.

Prop. 1984/85:58 33

6. Folksam

Folksam anser del vara angeläget att ansvarsreglerna vid inrikes och internationell godsbefordran på väg överensstämmer med varandra i största möjliga utsträckning.

Folksam finner det sålunda viktigare att eftersträva ett begränsningsbelopp som är lika för alla transporter med ett och samma transportmedel, i detta fall lastbil, än att skapa enhetlighet med vad som gäller vid inrikes järnvägstransporter.

Folksam förordar all begränsningsbeloppel i § 32 i lagen om inrikes vägtransport ändras från 50 kr till 75 kr.

7. Kooperativa förbundel (KF)

De flesla större vägfraklförare i Sverige tillämpar standardvillkor för sin verksamhet. I dessa villkor har frakiförarna åtagit sig ell längre gående ansvar än enligl vägtransporllagen. 1 slandardvillkoren är sålunda ansvarigheten för förlust, minskning eller skada begränsad till 200 kronor per kilo av godsels bruttovikt. Även järnvägen hade samma normalvillkor fram till den I november 1983. Begränsningsbeloppet ändrades då lill 400 kr per kilo.

Det nu gällande begränsningsbeloppet i vägtransportlagen, 50 kronor per kilo av godsets bruttovikt, fastställdes är 1974. Värdet av detta belopp har sedan dess urholkals kraftigt genom inflation och torde numera vara orimligt lågt.

Med hänvisning till ovanstående och till att del nyligen föreslagits att begränsningsbeloppel enligl järnvägstrafikstadgan även skall höjas till 150 kronor har KF inget att invända mot att S 32 i Lagen om inrikes vägtransport ändras enligt förslag.

8. Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

1 promemorian föreslås en höjning av begränsningsbeloppel för vägtransporter frän 50 kronor till 150 kronor per kilo av godsets bruttovikt. Anledningen till förslaget är all sedan begränsningsbeloppet 50 kronor fastställdes 1974 har detta belopp urholkats kraftigt av inflationen. Det får således anses orimligt an hälla kvar beloppet pä en sä låg nivå. En annan anledning är önskemålet om en överensstämmelse med vad som gäller för järnvägstransporter där beloppet har fastsiällis till 150 kronor. Härtill kommer alt de flesla slörre vägfraklförare i sina standardavtal redan tillämpar etl begränsningsbelopp på 200 kronor.

LRF delar uppfattningen an inflalionen krafiigi urholkai dei begränsningsbelopp som fastställdes 1974 om 50 kronor per kilo av godsets bruttovikt. Med hänsyn lill delta är det rimligt att det lagligen fastställda minimibeloppet bestäms lill 150 kronor per kilo av godsels bruttovikt. LRF tillstyrker därför förslaget.

Prop. 1984/85:58 34

9. Sjöassuradörernas förening

Del förslag till lag om inrikes befordran på väg som framlades 1972 i betänkandet "Vägfraktavlalel II" innebar bland annat att lastförarens ansvar begränsades till 50 kr per kg, vilket belopp låg något över det motsvarande belopp som enligt CMR då gällde för internalionell befordran.

I ell yttrande över förslaget som föreningen avgav gemensamt med ett antal näringsorganisaiioner framhölls att det för varuägare, fraktförare, assuradörer och övriga berörda parter var angeläget att få till stånd största möjliga enhetlighet beträffande ansvaret vid inrikes och internationell befordran på väg. Man förordade därför att den maximala ersättningen per kg avseende inrikes befordran måtte sättas till samma belopp som gällde för internationell befordran, dvs 25 francs, vilket vid tidpunkten ifråga motsvarade kr 42; 68.

Det är alltjämt föreningens uppfattning att ansvarsreglerna, inklusive begränsningsbeloppet, så långt möjligt bör vara enhetliga för transporter med etl och samma transportmedel, antingen dessa utföres i inrikes eller utrikes trafik. Detta synsätt avspeglade sig, vilket också framgår av departementspromemorian, i det förslag som 1983 framlades om ny jämvägstrafiklag.

Argumentet att det kan ligga fördelar i att begränsningsbeloppet enligt vägtransportlagen anpassas till jämvägstrafiklagen är med denna utgångspunkt, enligt föreningens mening, mindre vägande.

Föreningen hemställer därför att departementet i första hand måtte överväga att ändra hittillsvarande begränsningsbelopp för inrikes vägtransporter, 50 kr per kg, till vad som enligt CMR-prolokollel gäller för utrikes vägtransporter, nämligen 8,33 SDR, nu motsvarande ca 70 kr. Skulle man av principiella skäl inte anse sig kunna införa SDR-metodiken i en lag, som enbart gäller för irafik i Sverige, förordar föreningen i andra hand att etl sådant belopp fastställes i svenska kronor som sä nära som möjligt ansluter till SDR 8,33 efter den kurs som gäller den dag dä departementet framlägger silt slutliga förslag i ärendet.

10. Sveriges köpmannaförbund

Sedan vi beretts tillfälle att avge yltrande över promemorian 1984-04-27 "Ändring av begränsningsbeloppel för vägfraktförarens ansvar när gods skadas, minskas eller går förlorat". Dnr 378/84 får vi meddela att vi inte har något att erinra mol att begränsningsbeloppet för vägtransporterna höjs till 150 kronor per kg av godsets bruttovikt.

11. Sveriges industriförbund (SI)

SI har inget att erinra mot den föreslagna höjningen av begränsningsbeloppel i vägtransportlagen frän 50 till 150 kr/kg av godsets bruttovikt.

Prop. 1984/85:58 35

12. Sveriges Grossistförbund

För näringslivel är del naturiiglvis angelägel att sä långt som möjligt legala minsta enhetliga begränsningsbelopp gäller både för olika transportmedel och för inrikes och utrikes transporter. Eftersom begränsningsbeloppet för järnvägstransporter satts lill 150 kr och för norska inrikes vägtransporter till 17 SDR (ungefär motsvarande) synes det naturiigt au det legala begränsningsbeloppel för inrikes vägtransporter i Sverige sätts till 150 kr. Del är också enligt vår mening angeläget att Sverige vid pågående revision av CMR verkar för att nuvarande begränsningsbelopp om 8.33 SDR höjs till 17 SDR.

Sveriges Grossistförbund fär mot denna bakgrund starkt tillstyrka promemorians förslag till ändring av vägtransportlagen innebärande en höjning av begränsningsbeloppet lill 150 kr per kilo av godsets bruttovikt för vägfraktförares ansvar när gods skadas, minskas eller går förloral.

13. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

1 promemorian föreslås att begränsningsbeloppel för fraktförarens ansvar vid inrikes transporter höjs frän 50 kronor per kilo till 150 kronor.

Nyligen har lagts fram förslag (prop. 1983/84: 117) till ny järnvägstrafiklag. Där föreslås en höjning av begränsningsbeloppet från 100 kronor till 150 kronor. I promemorian las detta som elt avgörande skäl för att göra samma höjning i vägtransporllagen, trots att detla medför olika begränsningsbelopp för inrikes och för internationella vägtransporter. Genom etl protokoll lill CMR-konventionen frän 1978, som Sverige avser att tillträda, är begränsningsbeloppel f n ca 70 kronor.

Den 8 november 1972 - vid remissbehandlingen av betänkandet "Våg-fraktavtalet 11" (SOU 1972:24) - avgav riksförbundet etl gemensamt yttrande tillsammans med Folksam. Kooperativa Förbundet. Sjöassuradörernas Förening, Svenska Petroleum Institutet samt vissa näringslivsorganisationer (alla nedan benämnda organisationerna). I yttrandet framhölls att organisationerna fann det "synneriigen angeläget att de regler, som gäller för den gränsöverskridande trafiken, blir tillämpliga även avseende inrikes transporter". I promemorian sägs nu (sid 7) att det inte finns anledning anta "all det skulle medföra nägra väsentliga olägenheter för frakiförarna att ha olika begränsningsbelopp för nationella och för internationella vägtransporter".

Riksförbundet har för sin del nu samma uppfattning som vid vägtrans-porilagens tillkomst. Det är sålunda enligt förbundets mening viktigare för alla berörda att begränsningsbeloppet är enhetligt för alla transporter med ett och samma transportmedel än att enhetlighet skapas för inrikes väg-och järnvägstransporter. I detla sammanhang vill riksförbundet även betona vikten av att man verkar för en nordisk enhetlighet.

Primärt bör alltså enligt riksförbundets mening arbelel inrikias pä en samordning mellan naliondla och inlernalionella regler i vad gäller be-

Prop. 1984/85:58 37

Innehåll

Propositionen ......................................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................. I

Propositionens lagförslag ......................................................... 2

1 F()rslag till lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av
Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet

vid internalionell godsbefordran pä väg ................................. 2

Bilaga: Artikel 23 ............................................................ 3

2..................................................................................... Förslag lill lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtrans
port .............................................................................. 8

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 oklober 1984 9

1 Inledning ........................................................................ 9

2 Sveriges lilltriide lill prolokollel ............................................ 10

3 Begränsningsbeloppet för inrikes Iransporler ................... 13

4 Lagrådsgranskning ........................................................ 16

5 Hemslällan ....................................................................... 17

6 Beslul .......................................................................... 17

Bilagor .............................................................................. 18

Bilaga 1 Proiokoll lill konvenlionen om fraklavtalel vid internatio
nell godsbefordan pä väg (CMR) ............................ 18

Bilapa 2 Sammanställning av remissyttrandena ................ 30

Norstedts Trycken, Stockholm 1984