Prop. 1984/85:36 Regeringens proposition
1984/85:36
om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m.m.;
beslutad den 25 oktober 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har lagits upp i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
INGVAR CARLSSON
BO HOLMBERG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om vissa ändringar av föreskrifterna om svenska kyrkan i övergångsbestämmelserna till regeringsformen.
Det föreslås att grundlagsreglerna ändras på så sätt all svenska kyrkans centralstyrelse kan få ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Vidare föreslås att regeringens kompetens att meddela föreskrifter om centralstyrelsen begränsas i viss ulsträckning.
I propositionen föreslås också att det införs ökade möjligheler för kyrkomötet att vidaredelegera normgivning i vissa ämnen. Vidare föreslås en förenkling av formerna för upphävande av äldre lag som reglerar ämnen som kan delegeras till kyrkomötet.
Grundlagsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.
1 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr36
Prop. 1984/85:36
Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen'
dels all punkt 9 övergångsbeståiTimelserna skall ha nedan angivna lydelse.
dels all i övergångsbestämmelserna skall införas fem nya punkter. 10-14, av nedan angivna lydelse.
dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas. Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag. som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet. Grundläggande föreskrifter om Grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan prästerliga tjänster i svenska kyrkan |
och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebår ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag. som stiftas på samma sålt som lagen om svenska kyrkan.
(9. Sjätte slyckel)
I fräga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje styckena gäller vad som år föreskrivet om stiftande av sådan lag.
(9. Fjärde stycket)
Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:
svenska kyrkans lära.
och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om kyrkomötet ån som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag. som stiftas på samma sätt som lagen om svenska kyrkan.
1 fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje slyckena gäller vad som år föreskrivet om stillande av sådan lag.
10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:
svenska kyrkans lära.
Regeringsformen omtryckt 1982:940.
Prop. 1984/85:36
Nuvarande lydelse
svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,
kollekier,
cenlral verksamhet för evangelisation, mission och övrigi utlandsarbete saml diakoni,
kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten hos organ som tillsäils av kyrkomötet.
(9. Femte stycket första meningen) Bemyndigar riksdagen kyrkomötet all meddela föreskrifler i ett visst ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ål organ som tillsätts av kyrkomötet, alt i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet.
(9. Femte stycket andra-fjärde meningarna)
Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifler i de ämnen som anges i fjärde stycket. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats alt besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.
Föreslagen lydelse
svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,
kollekier,
central verksamhei för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,
kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.
Bemyndigar riksdagen kyrkomötet alt meddela föreskrifter i ett visst ämne, kan riksdagen därvid medge alt kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. / fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekier kan riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser.
Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i första stycket. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats all besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.
(9. Sjunde stycket)
När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.
//. Bestämmelserna i II kap. 6 § första stycket gäller inte myndigheter som enligt lag är myndigheter under kyrkomötet.
12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbelel, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.
Prop. 1984/85:36
Nuvarande lydelse
(9. Åttonde stycket)
Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7 § första stycket andra meningen, tillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.
(9. Nionde stycket)
Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.
Föreslagen lydelse
13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7 § första slyckel andra meningen, tillämpas åven i fråga om kyrkliga kommuner.
14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.
1. Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1983.
2. Äldre författningar och föreskrifler, som har tillkommit genom beslut av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta att gälla utan hinder av att de inte har tillkommit i den ordning som skulla ha iakttagits vid fillämpning av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och föreskrifter. Punkt 9 sjätte stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag.
3. Ulan hinder a\ punkt 9 förstasjätte styckena övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya lydelse får regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifter skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.
2. Äldre författningar och föreskrifler, som har tillkommit genom beslut av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta all gälla utan hinder av all de inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och föreskrifter. Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag. Tredje meningen gäller dock ej i fråga om lag som har trän i kraft före den I januari 1983 och som reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna tUl regeringsformen.
3. Utan hinder av punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya lydelse får regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifter skall inle tillämpas i den mån de gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.
Denna lag" träder i kraft den 1 januari 1986.
' 1982:937. 2 1985:000.
Prop. 1984/85:36
Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1984-10-25
Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg.
Föredragande: statsrådet Holmberg.
Proposition om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m.m.
1 Inledning
Den 1 januari 1983 trädde en betydelsefull reform på del kyrkliga området i kraft. Genom ändringar i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen (RF) gäller från den angivna tidpunkten nya regler om formerna för den kyrkliga lagstiftningen. Vidare har kyrkomötet reformerats genom lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lagen (1982:943) om kyrkomötet.
De nya grundlagsreglerna innebar väsentliga nyheter i fräga om dels formerna för beslutande av lag på det kyrkliga området, dels fördelningen mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet av befogenheten att meddela föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen.
Reformeringen av kyrkomötesorganisationen innebar att kyrkomötet fick en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än tidigare. Vidare fick kyrkomötet ett permanent beredande och verkställande organ, svenska kyrkans centralstyrelse.
Under del utredningsarbete som har förekommit för att genomföra reformen har vissa oklarheter och olösta problem uppmärksammats. Del gäller för det första frågan om svenska kyrkans centralstyrelses stalsrättsliga ställning. I del sammanhanget har del också aktualiserats vissa frågor som hänger samman med centralstyrelsens arbetsgivarfunktion. Vidare gäller det vissa oklarheter och praktiska problem i fråga om normgivningen på det kyrkliga området. Håribland märks befogenheterna att meddela föreskrifter i fråga om centralstyrelsen.
De nu angivna frågorna har utretts av en arbetsgrupp inom regeringskan-
Rättelse: S. 5, under Närvarande Stär: Lundqvist Rättat till:
Lundkvist
S. 12, efter rad 35 Tillkommer: som restkompetens.
Prop. 1984/85:36 6
sliet. Arbetsgruppen fick i uppdrag att inom ramen för den politiska överenskommelse som låg lill grund för reformen lägga fram förslag till lösningar på de problem som hade aktualiserats. Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i promemorian (Ds C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen. En sammanfattning av arbetsgruppens överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1 och de förfatlningsförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över resmissinslan-serna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas lill protokollet i ärendet som bilaga 3.
Arbetsgruppens förslag innefattar dels ändringar i övergångsbestämmelserna lill RF, dels ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet. Efter samråd med chefen för justitiedepartementel lar jag nu upp förslagen till ändringar i övergångsbestämmelserna till RF. En förutsättning för all de ändringar som jag ämnar föreslå skall kunna tråda i kraft den
1 januari 1986 år alt riksdagen fattar ett första beslut
om grundlagsändring
under 1984/85 års riksmöte och etl andra beslut snarast möjligt efter
riksdagsvalet i september 1985.
Arbetsgruppens förslag till ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet kräver yttrande av kyrkomötet. I fråga om lagen om svenska kyrkan gäller dessulom att riksdagen fattar beslut i särskild ordning, nämligen i den ordning som gäller för huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag i de delar som kräver kyrkomötets yttrande. Avsikten är att inhämta yttrande av kyrkomötet vid dess sammanträde i mars 1985. Del blir därefter möjligt att förelägga riksdagen en proposition i ämnet i sådan tid att riksdagen, om den så önskar, under våren 1985 i ett sammanhang kan falla beslut om grundlagsändringarna och ändringarna i lagen om svenska kyrkan.
2 Allmän motivering
2.1 Svenska kyrkans centralstyrelse
2.1.1 Nuvarande förhållanden
Grundläggande regler om svenska kyrkans centralstyrelse finns i lagen om svenska kyrkan. Härutöver finns regler om centralstyrelsen i lagen om kyrkomötet, i kyrklig kungörelse (SKES 1983:9) med instruktion för svenska kyrkans centralstyrelse saml i kyrklig kungörelse (SKES 1983:4) med arbetsordning för kyrkomötet. De två sistnämnda författningarna är beslutade av kyrkomötet.
I 9 § lagen om svenska kyrkan stadgas all centralstyrelsen beslår av ärkebiskopen, som självskriven ledamot och ordförande, och högst 14 andra av kyrkomötet valda ledamöter. I paragrafen föreskrivs också att cenlralsiy-
Prop. 1984/85:36 7
relsen skall väljas för varje kyrkomötes valperiod. Enligt 8 § lagen om svenska kyrkan har centralstyrelsen till uppgift att verkställa kyrkomötets beslut. Slyrelsen skall också bereda de ärenden som skall avgöras av kyrkomötet, i den män uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som tillsatts av kyrkomötet.
1 förarbetena till kyrkomötesreformen behandlades inte frågan om centralstyrelsens statsråttsliga ställning. Frågan synes inte heller ha övervägts i den debatt som föregick reformen.
Enligt min mening bör utgångspunkten för en bedömning av centralstyrelsens ställning vara nu gällande regler om den offenlliga förvaltningsorganisationen. Enligl I kap. 8 § RFfinns för den offentliga förvallningenslalliga och kommunala förvallningsmyndigheter. Samtliga offentligråltsliga statliga och kommunala organ med undantag för riksdagen, de kommunala beslutande församlingarna och kyrkomötet år enligt RF:s terminologi myndigheter.
Centralstyrelsen måste betraktas som ett från kyrkomötet formellt sett fristående organ. Dess lagregleradc uppgifter innefattar förvaltning. På grund härav får styrelsen anses inta ställning som statlig förvaltningsmyndighet. Huvuddragen i den statliga förvaltningsorganisationen och de statliga förvaltningsmyndigheternas ställning regleras i II kap. 6 § förstastycket RF. Enligt denna bestämmelse finns det endast två typer av statliga förvaltningsmyndigheter, nämligen statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen. För att en myndighet skall lyda under riksdagen krävs bestämmelser i RF eller i annan lag. Sådana bestämmelser saknas beträffande centralstyrelsen. Den bör därför betraktas som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen.
2.1.2 Andrad statsrättslig stäUning
Mitt förslag: I övergångsbestämmelserna lill RF införs en bestämmelse med den innebörden att del vid sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvallningsmyndigheter under kyrkomötet.
Arbetsgruppen: Överensstämmer med milt förslag (promemorian s. 27-33).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna del tillstyrker förslaget till lagteknisk lösning av frågan om centralstyrelsens slatsrätlsliga ställning. Centralstyrelsen framhåller visserligen i sitt yttrande all den anser all den redan nu skall betraktas som en myndighet under kyrkomötet. Slyrelsen har dock ingen erinran mot att en grundlagsändring kommer till stånd i klarläggande syfte.
Prop. 1984/85:36 8
Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har sagt behandlas inte frågan om centralstyrelsens stalsrättsliga ställning i förarbetena till kyrkomötesreformen. Jag ser det som värdefullt att ett klargörande på denna punkt nu kan ske. Enligt min mening ligger det helt i linje med grundtankarna bakom kyrkomötesreformen all centralstyrelsen ges ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet i stället för under regeringen. Därigenom förverkligas den ökade självständighet för kyrkan som avsågs med reformen. Jag förordar därför att en grundlagsändring görs på denna punkt i enlighet med arbetsgruppens förslag.
Av 11 kap. 6 § första stycket RF följer all del finns statliga förvallningsmyndigheter under riksdagen och statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen. En grundlagsbestämmelse som erkänner statliga förvallningsmyndigheter under kyrkomötet bör som arbetsgruppen har föreslagit lämpligen utformas som ett undantag från den angivna bestämmelsen. Liksom övriga grundlagsregler om svenska kyrkan bör bestämmelsen ges i övergångsbestämmelserna lill RF.
Arbetsgruppen har gett bestämmelsen en så allmän avfattning att den inle endasl omfattar centralstyrelsen utan också kan avse andra myndigheter under kyrkomötet. Enligt min mening är detla en ändamålsenlig lösning. Del kan nämligen finnas önskemål om alt i framtiden inrätta nya organ som också bör bli statliga myndigheter under kyrkomötet. Arbetsgruppen har redan i promemorian föreslagit att del inrättas ytterligare en myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvärsnämnd. Jag avser att behandla denna fräga i etl senare sammanhang.
Efter i princip samma mönster som gäller för myndigheter under riksdagen bör del av bestämmelsen framgå att det krävs bestämmelser i lag som anger att myndigheten är en myndighet under kyrkomötet. Den nya grundlagsbestämmelsen måste alltså kompletteras med en lagbestämmelse om att centralstyrelsen är en myndighet under kyrkomötet. Arbetsgruppen föreslår att en sådan föreskrift ges i 8 § lagen om svenska kyrkan. Jag har för avsikt att till regeringen återkomma med förslag om att kyrkomötets yttrande skall inhämlas över en sådan lagändring.
Jag övergår nu till all redovisa några konsekvenser i slalsrältsligl hänseende av centralstyrelsens ändrade ställning.
Statsrättsliga konsekvenser: 111 kap. 9 § tredje stycket RF finns bestämmelser om krav på svenskt medborgarskap för att inneha eller utöva vissa statliga tjänster och uppdrag m.m. Sålunda får t.ex. endast den som är svensk medborgare inneha uppdrag som ledamot av myndighet som lyder omedelbart under regeringen. Denna bestämmelse omfattar f. n. centralstyrelsen. Om centralstyrelsen inte längre skall vara en myndighet under regeringen bortfaller det grundlagsfästa kravet på svenskt medborgarskap för ledamöterna av styrelsen. Arbetsgruppen finner det inte nödvändigt att ändra grundlagen så att det nyss nämnda kravet på svenskt medborgarskap även i
Prop. 1984/85:36 9
framtiden omfattar centralstyrelsens ledamöter. Arbetsgruppen hänvisar därvid till alt något molsvarande krav inle galler för kyrkomötets ledamöter. Centralstyrelsen har vid remissbehandlingen inte haft någon erinran mot detla synsätt. Även jag anser all man kan undvara kravet på svenskt medborgarskap i delta sammanhang.
Som jag redan har antytt förblir centralstyrelsen en statlig förvaltningsmyndighet även om dess förhållande lill regeringen ändras. Härav följer att de allmänna regler om statlig förvaltning som finns i RF och andra lagar även i fortsättningen blir tillämpliga på centralslyrelsen. Som statlig förvaltningsmyndighet blir centralslyrelsen också underkastad den insyn och kontroll som gäller för annan statlig verksamhet. Sålunda kommer juslilieombuds-männen, riksdagens revisorer, justitiekanslern och riksrevisionsverket alt utöva tillsyn över centralstyrelsens verksamhet.
Centralstyrelsens ändrade stalsrättsliga ställning påverkar regeringens beslutsbefogenheter beträffande styrelsen. Sålunda försvinner regeringens rält alt för särskilda fall meddela direktiv till slyrelsen. Regeringen kan sålunda inle kräva av slyrelsen att den i etl särskill fall skall fullgöra en viss uppgift. Vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag har kyrkoförfatt-ningsulredningen påpekat all detla förhållande påverkar bl.a. regeringens nuvarande möjlighet all i särskill fall besluta om centralstyrelsens verksamhet och förläggning under krig. Del kan därför enligl utredningen vara behövligt alt undersöka om generella föreskrifler måsle ges om styrelsens verksamhei under krig eller krigsfara. Jag kan instämma i della. Frågan har samband också med kyrkomötets verksamhei i krig. Den bör därför inte tas upp nu utan i etl större sammanhang.
Regeringens beslutsbefogenheter i fråga om stals- och kyrkofondsmedel påverkas inte av centralstyrelsens ändrade ställning. Inte heller påverkas regeringens rätt att meddela generella föreskrifter i ämnen som rör centralslyrelsen. Regeringen får alltså även i fortsättningen med stöd av 8 kap. 13 § RF meddela föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter som inle enligl grundlag skall meddelas av riksdagen, även om dessa föreskrifter rör centralstyrelsen. Däremot bortfaller regeringens nuvarande möjligheter att delegera denna normgivningskompetens till centralslyrelsen. Jag återkommer strax till frågan om regeringens framtida normgivning beträffande centralstyrelsen (avsnitt 2.2.2).
2.2 Normgivningen på det kyrkliga området
2.2.1 Gällande rätt
Regler om lagstiftning på det kyrkliga området finns i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF. Enligt de äldre regler, som fanns fram till år 1983, skulle kyrkolag stiftas, ändras eller upphävas av regeringen gemensamt med riksdagen. Dessutom fordrades samtycke av allmänt kyrkomöte. Med
Prop. 1984/85:36 10
kyrkolag avsågs allmänt uttryckt sådan lag som omfattar grundläggande bestämmelser om kyrkans väsen, egendom, organisation och verksamhet.
Genom 1982 års reform anpassades reglerna om kyrkolagstiftning till RF:s huvudprinciper om normgivning. Enligt de nya bestämmelserna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF är huvudregeln att riksdagen ensam stiftar lag på det kyrkliga området. Kyrkomötet har dock tillförsäkrats ett inflytande genom att det i viss utsträckning skall medverka i en del lagstiftningsärenden. Denna medverkan beslår i att kyrkomötets yttrande skall inhämtas innan riksdagen beslutar lag i vissa ämnen. 1 fråga om lagstiftning om medlemskap i svenska kyrkan gäller all kyrkomötet skall samtycka till lagstiftningsålgården.
Vissa föreskrifter i kyrkliga ämnen har fått ett särskilt starkt konstitutionellt skydd. Det gäller grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan och grundläggande föreskrifter om kyrkomötet. Sådana föreskrifter skall meddelas i lagen om svenska kyrkan, som stiftas, ändras eller upphävs på samma sått som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen (8 kap. 16 § RF). Ett molsvarande skydd har givits åt föreskrifler om ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen år avsedd.
De nya normgivningsreglerna innebär också alt en möjlighet har öppnats för riksdagen att till kyrkomötet delegera normgivningskompetens i vissa internt kyrkliga ämnen. En sådan delegation skall ske genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan. Kyrkomötets föreskrifler i delegerade ämnen skall ges genom kyrklig kungörelse. De delegeringsbara ämnena år följande:
- svenska kyrkans lära.
- svenska kyrkans böcker,
- svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,
- kollekier,
- central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,
- kyrkomötets arbetssålt samt verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet.
Riksdagen har i lagen om svenska kyrkan utnyttjat den förut angivna möjligheten att delegera normgivning lill kyrkomötet. Kyrkomötet får med stöd av 7 § lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i alla de ämnen som de nya grundlagsreglerna ger möjlighet till.
Enligt de nya grundlagsreglerna får riksdagen också - om den bemyndigar kyrkomötet att meddela föreskrifter i etl visst ämne - medge att kyrkomötet överlåter ål organ som det lillsåiler att meddela bestämmelser i ämnet. I 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan har riksdagen medgivit att kyrkomötet får överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att meddela föreskrifter om kollekier.
Bland de nya grundlagsreglerna finns bestämmelser som löser frågan huruvida riksdagen och regeringen kan beslula föreskrifler i de ämnen som
Prop. 1984/85:36 11
kan delegeras lill kyrkomötet. Bestämmelserna innebär att riksdagen i lagen om svenska kyrkan kan besluta föreskrifter i dessa ämnen. Delta gäller åven om kyrkomötet har bemyndigats att meddela föreskrifter i ämnet. Regeringen kan däremot inte meddela föreskrifter i de ämnen som kan delegeras till kyrkomötet. I övrigt kan dock regeringen på det kyrkliga området med stöd av 8 kap. 13 § RF meddela föreskrifter om verkställighet av lag och andra föreskrifter som inte enligl grundlag skall meddelas av riksdagen.
För ändring eller upphävande av lag som avses i punkt 9 övergångsbesläm-mdserna till RF gäller samma formkrav som är föreskrivna för stiftande av sådan lag. I fräga om upphävande av äldre lag gäller särskilda regler. Jag återkommer senare till dessa regler (avsnill 2.2.4).
2.2.2 Normgivning rörande svenska kyrkans centralstyrelse
Mitt förslag: Regeringens kompetens att meddela föreskrifter om centralstyrelsen ändras på så sätt att grundläggande föreskrifter om centralstyrelsens organisation förs lill riksdagens beslutsområde. I övrigt görs ingen begränsning av regeringens normgivningsbefogenhe-ler i förhållande till centralstyrelsen.
Arbetsgruppen: Överensstämmer i huvudsak med mill förslag (promemorian s. 46-50).
Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag i denna del lämnas utan erinringar av flertalet remissinstanser. Några har dock en kritisk inställning. Svenska kyrkans centralstyrelse anser all förslagen är ägnade att minska i stället för öka kyrkomötets och centralstyrelsens självständighet. Enligt centralstyrelsens uppfattning bör regeringens restkompetens med visst undantag föras över lill kyrkomötet såvitt gäller föreskrifter som gäller kyrkomötet underställda myndigheter (se bilaga 3 avsnitt 4.2).
Skäl för mitt förslag; Enligt min mening måste den fördelning av normgiv-ningsbefogenheterna rörande centralstyrelsen som gjordes vid 1982 års reform i grunden ligga fast. Detta utesluter dock inte alt en viss begränsning av regeringens normgivningskompetens kan övervågas.
1982 års reform innebar all normgivningsmaklen på del kyrkliga området fördelades mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet allt efter ämnets art. Vad gäller föreskrifter om centralstyrelsen framgår av övergångsbeståm-melserna till RF endast alt kyrkomötet med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan får meddela föreskrifter om verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet, dvs. verksamheten hos centralstyrelsen. Konstitutionellt innebär detta att andra föreskrifter som rör centralstyrelsen ligger inom ramen för regeringens normgivningskompetens enligt 8 kap. 13 § RF, den
Prop. 1984/85:36 12
s. k. restkompetensen. Riksdagen har emellertid i lagen om svenska kyrkan meddelat föreskrifter om centralstyrelsens uppgifter i förhållande till kyrkomötet och om dess sammansättning. 1 lagen om kyrkomötet har riksdagen dessutom meddelat föreskrifter om val av ledamöter i centralstyrelsen, om sammanträden saml om beslutförhet vid handläggning av ärenden i styrelsen. Med hänsyn till bestämmelsen i 8 kap. 17 § RF om den s. k. formella lagkraftens princip har därigenom regeringens kompetens i praktiken redan begränsats.
Ett sått att även i formell mening åstadkomma en begränsning av regeringens normgivning beträffande centralstyrelsen är att genom en grundlagsändring helt eller delvis föra över normgivningsbefogenheterna till riksdagen. 1 samma utsträckning som föreskrifter om centralstyrelsen förs till riksdagens beslutsområde begränsas regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § RF. De föreskrifter om centralstyrelsen som riksdagen redan har meddelat kan sammanfattande betecknas som grundläggande föreskrifter om organisationen. 1 likhet med arbetsgruppen anser jag att detta är en naturlig utgångspunkt för övervägandena om vilka föreskrifter som hör undantas från regeringens kompetensområde. Regeringens restkompetens kan alltså begränsas genom att grundläggande regler om centralstyrelsens organisation förs till riksdagens beslutsområde. Jag föreslår att punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF kompletteras med en bestämmelse av denna innebörd. Som formkrav bör gälla att grundläggande föreskrifter i ämnet - i likhel med vad som faktiskt redan har skett - ges i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, efter yttrande av kyrkomötet. Jag återkommer till den närmare utformningen av bestämmelsen i specialmoliveringen (avsnitt 4).
Centralstyrelsen har vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag förespråkat att regeringens normgivningskompetens begränsas ytterligare och att kyrkomötet i stället får utökade normgivningsbefogenheter beträffande centralstyrelsen. Enligt centralstyrelsen är det naturligt att regeringen måste kunna meddela föreskrifter om verkställighet av lag som berör centralstyrelsen. Centralstyrelsen ifrågasätter inle heller regeringens befogenhet alt meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna statsmedel. Däremot anser styrelsen att det inte finns något behov för regeringens del att generellt reglera styrelsens angelägenheter i frågor som omfattas av regeringens restkompetens.
För egen del vill jag sätta in frågan om regeringens normgivningsbefogenheter belräffande cenlralstyrelsen i ett större sammanhang. En bårande tanke i 1982 års reform var all inom ramen för ett bevarat samband mellan staten och svenska kyrkan åstadkomma en rimlig fördelning mellan statens och kyrkans befogenheter att meddela föreskrifler i kyrkliga ämnen. 1 förarbelena lill reformen (prop. 1981/82:77 s. 30) uttalade föredragande statsrådet att kyrkan, så länge dess organisation och verksamhet år offentlig-rättsligt reglerad, måste godta principerna för den offentliga maktens
Prop. 1984/85:36 13
utövande, såsom dessa har kommit lill uttryck i vår författning. Enligt min mening kan det i förevarande ärende inte komma i fråga att rubba denna grundsals som del råder politisk enighet om. Del innebår bl. a. att regeringen med slöd av sin restkompetens måsle kunna meddela föreskrifter som rör centralstyrelsen i dess egenskap av statlig förvaltningsmyndighet. En annan sak är att kompetensen inle bör utnyttjas på ett sätt som kan uppfattas som ett intrång i kyrkans självbestämmanderätt i internt kyrkliga frågor. Det hela bygger enligt min mening på ett fortsatt ömsesidigt förtroende mellan staten och kyrkan.
Under hänvisning till vad jag nu har sagt ser jag det som naturligt all centralslyrelsen omfattas av vissa föreskrifter som regeringen meddelar. Helt klart är del all regeringen bör kunna meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna stals- och kyrkofondsmedel. Centralstyrelsen har inte heller riklat invändningar häremot. Vidare bör det enligt min mening finnas möjligheter för regeringen att genom normgivning föra över förvallningsuppgifler på centralslyrelsen. Som exempel vill jag nämna all det f. n. övervägs all till cenlralstyrelsen föra över uppgiften att pröva frågor om fördelning av bidrag lill viss rikskyrklig verksamhei. Om regeringen på della sätt för över en förvaltningsuppgift lill centralstyrelsen, måste del enligl min mening finnas en möjlighel för regeringen att i samband därmed föreskriva hur uppgiften skall fullgöras. Det kan gälla regler om förfarandet vid ansökan, skyldighet att höra andra myndigheter, underrättelse om beslut m. m. Jag menar att regeringen över huvud taget med stöd av restkompetensen skall kunna meddela sådana föreskrifler beträffande styrelsen, som avser dess förhållande lill andra myndigheter eller lill enskilda. Ett behov av sådana föreskrifler kan finnas når del gäller t. ex. arkivvård, upphandling och utgivande av författningssamling. Ett annat exempel är detaljföreskrifter om offentliga anställningsförhållanden.
Inom de ämnesområden som jag nu har beskrivit finns det alltså enligl min mening alltjämt etl behov för regeringen att med slöd av sin restkompetens kunna meddela föreskrifter som berör cenlralstyrelsen. Om man därutöver vill begränsa regeringens restkompetens krävs det att man noga anger de ämnen som bör uteslutas från kompetensområdet. Det skulle närmast vara fråga om ämnen som formellt ligger inom regeringens kompetensområde, men som närmast rör internt kyrkliga frågor. Arbetsgruppen har inte ansett sig kunna ange och med tillräcklig klarhet beskriva några ämnen av della slag. Inte heller cenlralstyrelsen har givit några sådana exempel. Arbetsgruppen har i stället förordat att regeringen, på samma sätt som i fråga om regleringen av den kommunala verksamhelen, visar stor återhållsamhet när det gäller alt utnyttja sin normgivningskompetens. Jag delar arbetsgruppens bedömning av denna fråga. En sådan återhållsamhet år enligl min mening angelägen med hänsyn till all kyrkan inom ramen för ett bevarat samband med staten bör få åtnjuta en så stor självständighet som möjligt. Jag vill särskill poängtera att strävandena all begränsa regeringens normgivning inte
Prop. 1984/85:36 14
bara bör avse nya författningar utan även redan beslutade regeringsförfattningar. Det är därför angeläget alt en genomgång av författningsmaterialet påbörjas snarast. Självfallet måste detta ske i nära samarbete med centralstyrelsen.
För att undvika tillämpningsproblem är det angeläget att gränsen mellan regeringens och kyrkomötets kompetens att meddela föreskrifter om centralstyrelsen blir så klart angiven som möjligt. Av särskild betydelse är beskrivningen i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF av de ämnen i vilka kyrkomötet efter delegation från riksdagen får meddela föreskrifter. Systemet år nämligen så utformat att regeringen inte får meddela föreskrifter i de ämnen som enligt grundlagsbestämmelserna kan delegeras till kyrkomötet.
Enligt punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till RF får kyrkomötet med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifterom bl. a. ""verksamheten hos organ som tillsatts av kyrkomötet". Härmed avses enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1981/82:77 s. 32 f) detaljregler rörande arbetsformer m. m. Som kyrkoförfattningsutredningen framhåller i sitt remissyttrande avses närmast sådana regler som normalt återfinns i statliga myndigheters instruktioner. Kyrkomötet har också i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:4) med arbetsordning för kyrkomötet och i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:9) med instruktion för svenska kyrkans centralstyrelse meddelat sådana regler om centralstyrelsen.
Arbetsgruppen anser att uttrycket "verksamheten hos" år oklart och kan ge utrymme för framtida tolkningssvårigheter. Arbetsgruppen föreslår i förtydligande syfte att ultrycket ersätts av "arbetssättet hos"". Mot detta har centralstyrelsen och ytterligare någon remissinstans invant att en sådan ändring skulle medföra en betydande inskränkning i kyrkomötets befogenheter att meddela föreskrifter för organ under kyrkomötet.
1 likhet med arbetsgruppen anser jag att det kan ifrågasättas om ""verksamheten hos" är ett lämpligt uttryck för vad som innefattas i kyrkomötets normgivningskompetens beträffande centralstyrelsen. Jag anser emellertid inte att man behöver hysa några farhågor för framtida tolkningssvårigheter i förhållande till regeringens kompetensområde. Enligl min mening står det nämligen helt klart alt kyrkomötets normgivningskompetens endast omfattar detaljbelonade regler rörande centralstyrelsens arbetsformer av det slag som brukar meddelas i instruktioner för statliga myndigheter. Som jag redan har berört vid behandlingen av frågan om regeringens normgivningskompetens måste regeringen i samband med att förvaltningsuppgifter förs över till centralstyrelsen kunna meddela föreskrifter om handläggningen av de ärenden som förs över. Regeringen måsle över huvud taget kunna meddela föreskrifter om styrelsens förhållande till andra myndigheter eller lill enskilda. Jag anser därför att det inte är nödvändigt alt ändra den berörda grundlagsbestämmelsens ordalydelse. Jag föreslår följaktligen ingen lagstiftningsåtgärd i denna del.
Prop. 1984/85:36 15
2.2.3 Vidareddegution av kyrkomötets normgivning
Mitt furslag: En möjlighet öppnas för kyrkomötet alt delegera normgivning till stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekier.
Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag (promemorian s. 52 - 53).
Remissinstanserna: Förslaget godtas allmänt av remissinstanserna. Några framför dock detaljsynpunkter på utformningen av lagförslaget (se bilaga 3 avsnitt 4.3).
Skäl för mitt förslag: Enligt punkt 9 femte stycket övergrmgsbestämniel-serna till RF kan riksdagen, om den bemyndigar kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst ämne. medge att kyrkomötet överlåter åt organ, som det tillsätter, att meddela bestämmelser i iimnet. Kyrkomötet kan alltså under vissa förutsättningar vidaredelegera sin normgivningskompetens till centralstyrelsen. Riksdagen har i 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan öppnat en sådan möjlighet för kyrkomötet i fråga om kollekier. I kyrklig kungörelse (SKFS 1983:2) om kollekier har kyrkomötet utnyttjat den sålunda givna möjligheten.
Före ikraftträdandet av 1982 års reform kunde domkapitlen och kyrkoråden fatta beslut av författningskaraktär eller förfatiningsliknande beslut i vissa ämnen. t. ex. i fråga om kollekier och ordningen för vissa gudstjänster. De nya normgivningsreglerna innebår att föreskrifler i de ämnen som ligger inom kyrkomötets normgivningsområde inte liingre kan beslutas aeller delegeras vidare till domkapitlen eller kyrkoråden. Detta innebär i sin tur att beslut om föreskrifter i de aktuella ämnena endasl kan fattas av kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen, även om föreskrifterna endast rör ett visst stift eller en viss församling. Sålunda har t. ex. under hösten 1983 centralstyrelsen utfärdat 13 olika kyrkliga kungörelser (SKFS 1983:11-23) med föreskrifter om riks- och stiftskollekter för år 1984, nämligen en för varje sfift.
Syftet med 1982 års reform var att föra över vissa internt kyrkliga ämnen från regeringens till kyrkomötets normgivningsområde. Däremot fanns det inte någon uttalad a\sikt att ändra pä handläggningsordningen i fråga om föreskrifter som tidigare kunde beslutas av domkapitel och kyrkoråd.
Kyrkomötet år 1983 har i en skrivelse till regeringen (EU 1983:17. kskr45) fäst regeringens uppmärksamhet på problemet såvitt avser beslut om ordningen för vissa huvudgudstjänsler. Under hand har också framförts önskemål om att de konstitutionella hindren för kvrkoniöiet att vidaredele-
Prop. 1984/85:36 16
gera normgivning i fråga om kollekter till domkapitlen och kyrkoråden undanröjs.
De ämnen i vilka det kan finnas behov av att vidaredelegera normgivning till domkapitlen, de kyrkliga kommunerna eller de kyrkokommunala förvaltningsmyndigheterna är svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter. Det kan gälla frågor om all vid gudstjänster eller andra förrättningar inom ett stift eller inom en församling använda vissa kyrkliga böcker, la upp kollekter för vissa ändamål eller bestämma dagar då kollekter skall las upp för särskilda ändamål.
Vad jag nu har sagt ger vid handen att det föreligger vissa oönskade effekter av 1982 års reform när del gäller möjligheterna för domkapitlen och kyrkoråden att besluta föreskrifter i vissa ämnen. För att rätta till detla föreslår jag, i likhel med arbetsgruppen, alt övergångsbestämmelserna till RF ändras så att det blir möjligt för kyrkomötet att vidaredelegera normgivning i de förut angivna ämnena lill stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala myndigheter. En motsvarande ändring får göras i lagen om svenska kyrkan. 1 del sammanhanget får övervägas om de angivna organen behöver preciseras närmare. Jag har för avsikt alt återkomma till regeringen i denna fråga.
2.2.4 Formerna för ändring eller upphävande av äldre lag
Mitt förslag: Äldre lag som har trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde skall kunna upphävas av riksdagen genom etl enkelt beslut och ulan krav på yttrande av kyrkomötet.
Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag (promemorian s. 53 -54).
Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser kommenterar förslaget i denna del. Svea hovrätt anser att de föreslagna ändringarna gör alt reglerna, vilka enligl hovrättens mening redan nu är komplicerade, blir än svårare all överblicka och förslå. Hovrätten ifrågasätter om del från principiella synpunkter kan godtas att beslut om upphävande av föreskrifter i sådana för kyrkan grundläggande ämnen som svenska kyrkans lära, gudstjänster, dop m.m. skall kunna fattas utan all kyrkomötets mening inhämlas. Domkapitlet i Lund har vissa synpunkter på utformningen av den föreslagna lagbestämmelsen (se bilaga 3 avsnitt 4.4).
Skäl för mitt förslag: Vissa äldre lagar innehåller föreskrifler i ämnen som numera ligger inom kyrkomötets normgivningsområde. Som exempel på en sådan lag kan jag nämna 1686 års kyrkolag. Avsikten är att kyrkomötet, inom
Prop. 1984/85:36 17
ramen för dess normgivningskompetens, med egna föreskrifter skall ersälla sådana äldre lagheslåmmdser. Med hånsyn lill den s. k. formella lagkraftens princip (8 kap. 17 § RF) måsle riksdagen emellertid först upphäva de föreskrifler som nu finns i lag.
Reglerna om upphävande av äldre lag på del kyrkliga området år relativt komplicerade och svårtillgängliga. I korthet gäller följande.
Den grundläggande bestämmelsen om ändring eller upphävande av lag på det kyrkliga området finns numera i punkt 9 sjätte stycket övergångsbeslåm-mdserna lill RF. Där sägs att i fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i punktens första - tredje slycken gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.
Enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna lill 1982 års ändringar av punkt 9 gäller delsamma i fråga om ändring eller upphävande av äldre lag. Om äldre lag skall upphävas skall alltså iakttas de formkrav som numera gäller för stiftande av sådan lag. I sak innebär detla bl. a. alt äldre lag som reglerar ämnen som kan delegeras till kyrkomötet endast kan upphävas genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan.
Enligl min mening kan det inle vara rikligt med en sådan ordning som den nyss beskrivna för upphävande av viss äldre lagstiftning på del kyrkliga området. Myckel av del författningsarbete som återstår för att genomföra kyrkomötesreformen avser just upphävande av föreskrifler i ämnen som kyrkomötet självt får besluta om. Ulan tvekan blir det otympligt att tynga lagen om svenska kyrkan med föreskrifter om upphävande av äldre författningsbestämmelser som numera ligger inom kyrkomötets normgivningsområde. I och för sig har Svea hovrätt fog för den synpunkten alt en ändrad ordning kan sägas ylleriigare komplicera reglerna. Enligl min mening överväger dock de praktiska skälen för en ny ordning i fråga om upphävande av äldre lag.
Som Svea hovrätt också har påpekat kan del renl principiellt vara tveksamt med en ordning som innebär all äldre föreskrifter i för kyrkan grundläggande ämnen kan upphävas utan att kyrkomötets mening inhämlas. För egen del anser jag dock alt kyrkomötets yttrande knappasl behövs när det gäller all upphäva lagbestämmelser i sådana ämnen där kyrkomötet har egen normgivningskompetens. Genom att kyrkomötet självt har kompetens all besluta om föreskrifterna har kyrkomötet alllid garantier för att nödvändiga beslämmdser kommer all finnas på ifrågavarande områden. Kyrkomötet kan alltså ersätta en upphävd föreskrift med en egen föreskrift. Jag ser det som självklart alt riksdagen inle kommer att upphäva äldre bestämmelser inom detta område innan kyrkomötet för sin del är berett alt ersälla dessa med egna föreskrifler. Givetvis förutsätter detla en samordning mellan regeringen, riksdagen och kyrkomötet. I prop. 1981/82:192 om ett reformerat kyrkomöte m.m. förutsattes det alt en sådan samordning kommer till stånd.
Jag föreslår alltså alt äldre lag som reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde inte längre behöver upphävas genom föreskrifter i
2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 36
Prop. 1984/85:36 18
lagen om svenska kyrkan. I stället bör sådana lagar kunna upphävas av riksdagen genom ett enkelt beslut och utan krav på yttrande av kyrkomötet. Detta bör gälla för lagar som har trätt i kraft före den 1 januari 1983.
3 Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats förslag till lag om ändring i regeringsformen.
Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för justiiiedeparle-mentet.
4 Specialmotivering
Av vad jag har anfört i del föregående framgår, att det krävs grundlagsändringar om svenska kyrkans centralstyrelse skall få ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Flera av förslagen i fråga om normgivningen på det kyrkliga området kräver också grundlagsändringar. Jag föreslår att de nya reglerna tas in i övergångsbestämmelserna till RF.
Övergångsbestämmelserna till regeringsformen
Övergångsbestämmelsernas disposition
I lagförslaget tas upp ändringar av de bestämmelser om svenska kyrkan som nu finns intagna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF.
Efter ändringarna år 1982 av punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF innehåller denna punkt sammanlagt nio stycken. Av dessa reglerar förstasjätte styckena normgivningen på det kyrkliga området. I det sjunde finns bestämmelser om bekännelsekravet för föredragande statsråd i kyrkoärenden. Åttonde stycket reglerar de kyrkliga kommunernas konstitufionella ställning. I nionde stycket finns slutligen en bestämmelse om statschefens tro.
Mina förslag innebär all de nuvarande grundlagsbestämmelserna om svenska kyrkan måste ändras och byggas ut. Punkt 9 är i sin nuvarande lydelse redan lång och svåröverskådlig. Den bör därför delas upp i olika punkter. Förutom en ändrad lydelse av punkt 9 föreslås sålunda att del i övergångsbestämmelserna förs in fem nya punkter till vilka en del av de nuvarande grundlagsreglerna flyttas över.
I förslaget har reglerna fördelats på skilda punkter allt efter deras inbördes samband. Därvid har i punkterna 9-10 tagits in regler som rör normgivningen på det kyrkliga området. I punkt 11 finns bestämmelser om myndigheter under kyrkomötet. Punkt 12 innehåller en bestämmelse om bekännelsekravet för föredragande statsråd i kyrkoärenden. De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning regleras i punkt 13. Punkt 14 innehåller slutligen en bestämmelse om statschefens tro.
Prop. 1984/85:36 19
Punkt 9
Första och andra slyckena
I dessa stycken återfinns de nuvarande första och andra styckena i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF. I första slyckel finns sålunda bestämmelser om vilka föreskrifter som skall meddelas i lagen om svenska kyrkan och hur denna stiftas. I andra stycket regleras lagsliftningsförfarandel när det gäller föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan.
Tredje stycket
Tredje stycket innehåller i dag bestämmelser om normgivningen beträffande grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster, om sfiftsmyndighe-ter och om den egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Vidare innehåller del bestämmelser om normgivningsförfarandet när det gäller föreskrifler om kyrkomötet, som inte är av grundläggande karaktär, och föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd.
Till de nuvarande bestämmelserna i tredje stycket har lagts regler om normgivningsförfarandet i fråga om grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet. I likhel med vad som enligt tredje stycket redan gäller i fråga om grundläggande föreskrifter om bl. a. prästerliga tjänster och stiftsmyndigheter skall grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet meddelas genom lag. Sådana föreskrifler kan las in i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag. Om föreskrifterna tas in i lagen om svenska kyrkan, gäller de formkrav som anges i första stycket. Även om föreskrifterna inle tas in i lagen om svenska kyrkan, skall yttrande inhämlas av kyrkomötet innan lagen stiftas.
De nya bestämmelserna i Iredje stycket tar sikte på den grundläggande regleringen av bl. a, centralstyrelsens organisation. Med organisation avses sammansättning, beslutförhet, omröstningo.d. Utanför begreppet organisation faller t.ex. arbetsuppgifter. I likhet med vad som nu gäller kan regeringen således även i fortsättningen med slöd av sin restkompetens genom normgivning föra över förvaltningsuppgifter på t. ex. cenlralstyrelsen. I den mån föreskrifterna inle är av grundläggande karaktär eller rör centralstyrelsens arbetssätt (jfr punkt 10) kan regeringen med stöd av sin restkompetens också meddela andra föreskrifter som kan beröra centralstyrelsens förhållande fill andra myndigheter eller enskilda. Avsikten är emellertid inte att regeringen särskilt ofta skall gripa in med bestämmelser. Som fidigare har anförts (avsnitt 2.2.2) torde det nämligen kunna förutsättas att regeringen iakttar den återhållsamhet i fråga om regleringen av centralstyrelsen som påkallas av hänsynen till kyrkans önskemål att inom ramen för ett bevarat samband med staten få åtnjuta så stor frihet som möjligt.
Prop. 1984/85:36 20
Fjärde stycket
I detla stycke återfinns nuvarande sjätte stycket i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF. Bestämmelsen reglerar formkraven för ändring och upphävande av sådan lag som avses i första-tredje styckena.
Punkt 10
Till punkt 10 har med vissa ändringar förts över de nuvarande bestämmelserna i punkt 9 fjärde-femte styckena. Punkten har delats upp i tre olika stycken. Första stycket har sin motsvarighet i nuvarande punkt 9 fjärde stycket och innehåller bestämmelser om att kyrkomötet, med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan, kan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i stycket. Andra stycket har till en del sin motsvarighet i nuvarande punkt 9 femte stycket. Bestämmelserna i slyckel reglerar möjligheterna för kyrkomötet att delegera vidare normgivning lill vissa organ. Tredje stycket motsvaras av nuvarande punkt 9 femte stycket andra-fjårde meningarna. Stycket reglerar riksdagens och regeringens möjligheter att meddela föreskrifter i de ämnen som kan delegeras lill kyrkomötet.
Första stycket
Som nyss har sagts innehåller första stycket bestämmelser om alt kyrkomötet, med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan, kan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i stycket. Stycket har med en viss ändring sin motsvarighet i nuvarande fjärde stycket i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF.
Ändringen avser etl av de ämnen beträffande vilka normgivningskompetens nu kan delegeras lill kyrkomötet och innebär all orden "verksamhelen hos organ som tillsätts" har bytts ut mot "verksamheten hos myndigheter under". Terminologin har därvid anpassats till all del i forlsällningen skall finnas myndigheter under kyrkomötet. Sådana myndigheter konstitueras genom att del i lag anges att myndigheten skall vara en myndighet under kyrkomötet (jfr punkt 11). En sådan myndighet är svenska kyrkans centralstyrelse. Belräffande den närmare innebörden av uttrycket "verksamheten hos" hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).
Andra stycket
Första meningen motsvarar i sak nuvarande femte stycket första meningen i punkt 9 övergångsbeståmmelserna lill RF. Bestämmelsen innebår att riksdagen har möjlighel att, i samband med att den bemyndigar kyrkomötet all meddela föreskrifler i ett visst ämne, medge att kyrkomötet överlåter åt en myndighet under kyrkomötet att meddela bestämmelser i ämnet. I likhet
Prop. 1984/85:36 21
med första stycket har terminologin anpassats lill att det skall finnas myndigheter under kyrkomötet och orden "organ som tillsätts av" bytts ut mot "myndigheter under".
Andra stycket andra meningen innehåller en nyhet i förhållande till vad som gäller i dag. Enligt andra meningen kan riksdagen, om den bemyndigar kyrkomötet att meddela bestämmelser i vissa sårskilt angivna ämnen, medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser i ämnet. De ämnen i vilka vidaredelegation sålunda kan ske är svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter. Vad närmare gäller de angivna ämnena kan hänvisas till vad som uttalades i förarbetena till 1982 års reform (prop. 1981/82:77 s. 28 ff). Som nyss har sagts kan vidaredelegation enligl bestämmelsen ske till stiftsmyndigheter och till kyrkliga kommuner. Om kyrkomötet efter medgivande av riksdagen överlåter åt kyrkliga kommuner att meddela föreskrifter i de aktuella ämnena, år del de kyrkliga kommunernas beslutande församlingar, i regel kyrkofullmäktige, som får beslula föreskrifler. Som tidigare har sagts kan vidaredelegation enligt bestämmelsen också ske lill kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter, dvs. lill kyrkoråd eller andra sådana förvaltningsmyndigheter.
Tredje stycket
Tredje stycket motsvaras i sak av nuvarande femte stycket andra-fjårde meningarna i punkt 9 övergångsbestämmelserna lill RF. Bestämmelserna rör riksdagens och regeringens möjligheter att meddela föreskrifter i de ämnen som anges i första stycket.
Punkt II
Bestämmelsen i punkt 11 är ny. Den innebär att det vid sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen och riksdagen också kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. För att en statlig förvaltningsmyndighet skall ha en sådan ställning krävs enligl bestämmelsen föreskrifter i lag som anger all myndigheten är en myndighet under kyrkomötet.
Punkt 12
Punkt 12 motsvarar det nuvarande sjunde stycket i punkt 9 övergångsbeståmmelserna till RF. Bestämmelsen rör bekännelsekravet för föredragande statsråd i kyrkoärenden.
Prop. 1984/85:36 22
Punkt 13
Punkt 13, som reglerar de kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning, motsvaras av nuvarande åttonde slyckel i punkt 9 övergångsbestämmelserna lill RF.
Punkt 14
Punkt 14 motsvaras av nuvarande nionde stycket i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF. Bestämmelsen rör statschefens tro.
Övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen
Punkt 2
Punkt 2 första-tredje meningarna motsvarar i sak nuvarande bestämmelser i punkt 2. Hänvisningen i tredje meningen till punkt 9 sjätte stycket har ändrats till punkt 9 fjärde stycket. Bestämmelserna rör giltigheten av äldre kyrkolag och formerna för ändring och upphävande av äldre lag på det kyrkliga området.
Enligt punkt 2 första meningen skall sålunda äldre författningar och föreskrifter som har tillkommit i den förut för kyrkolag stadgade ordningen, dvs. genom samfällt beslut av Konungen eller regeringen och riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, gälla i fortsättningen trots att de inte har beslutats i den ordning som nu gäller för lagstiftning på det kyrkliga området.
Enligt andra meningen i punkt 2 kan sådana äldre författningar eller föreskrifter ändras eller upphävas endast efter beslut av riksdagen. Genom en hänvisning till 8 kap. 17 § första meningen RF har nämligen den formella lagkraftens princip gjorts tillämplig på sådana bestämmelser.
I den utsträckning äldre bestämmelser i kyrkolag eller i annan lag hör till den typ av lagstiftning som avses i första-tredje styckena i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF, skall enligt tredje meningen de formkrav som gäller enligt dessa stycken iakttas även vid ändring eller upphävande. Det innebär att t. ex. lagen om svenska kyrkan - fastän den har beslutats före den 1 januari 1983 - bara får ändras eller upphävas i den ordning som gäller i fråga om stiftande av riksdagsordningens huvudbestämmelser och efter det att kyrkomötets yttrande har inhämtats. Vidare får nuvarande föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan ändras eller upphävas av riksdagen endasl med samtycke av kyrkomötet.
Fjärde meningen innehåller en ny bestämmelse. Den tar sikte på sådan äldre lag som har trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar ämnen vilka enligt punkt 10 övergångsbestämmelserna fill RF kan delegeras till
Prop. 1984/85:36 23
kyrkomötet. För ändring eller upphävande av sådan äldre lag gäller enligt fjärde meningen inte bestämmelserna i tredje meningen. Det innebär att t. ex. bestämmelserna i 1686 års kyrkolag om svenska kyrkans lära, om gudstjänster, om dop, om nattvard, om biskops- och prästvigning m. m. kan upphävas av riksdagen utan att de formkrav som gäller enligl första - tredje styckena i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF behöver iakttas. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) har kyrkan ett skydd för att nödvändiga bestämmelser kommer att finnas genom att kyrkomötet självt har kompetens att besluta om föreskrifterna.
Punkt 3
Punkt 3 rör bl. a. upphävande av äldre regeringsförfattningar. Ändringarna innebär endast att hänvisningen till gmndlagsreglerna om normgivning på det kyrkliga området har anpassats till den nya disposifionen av dessa regler.
Ikraftträdande
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Detta bygger på att riksdagen fattar ett första beslut om gmndlagsändring under 1984/85 års riksmöte och ett andra beslut snarast möjligt efter riksdagsvalet i september 1985.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att i den ordning som anges i 8 kap. 15 § regeringsformen anta förslaget till lag om ändring i regeringsformen.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1984/85:36 24
Bilaga 1
Arbetsgruppens sammanfattning av sina överväganden och förslag
Den kyrkomötesreform som beslutades år 1982 innebar alt en ny ordning för normgivning på det kyrkliga området infördes, all kyrkomötet fick en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad ån tidigare samt att kyrkomötet fick ett permanent verkslällande och beredande organ, svenska kyrkans centralstyrelse. När reformen skulle genomföras uppmärksammades vissa oklarheter och olösta problem. Del gäller centralstyrelsens stalsrättsliga ställning, normgivningen på del kyrkliga området och vissa arbelsrättsliga frågor. De nu angivna frågorna har utretts av en arbetsgrupp inom regeringskansliet.
Som en riktlinje för arbetsgruppens arbete har gällt alt de förslag som läggs fram skall ulgå från principen all svenska kyrkan skall få så stor frihet som möjligt inom ramen för den politiska överenskommelse som låg till grund för kyrkomötesreformen.
Centralstyrelsen blir förvaltningsmyndighet under kyrkomötet
Arbetsgmppen har tillgodosett centralstyrelsens önskemål om att den skall få ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet och lämnar förslag till lagteknisk lösning av en sådan ordning (2.2).
Förslaget innebär att det i grundlagsreglema om svenska kyrkan, dvs. i övergångsbestämmelsema till regeringsformen (RF), införs en ny bestämmelse om att det vid sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. En fömtsättning för att en myndighet skall få en sådan ställning är enligt förslaget att det i lag anges att myndigheten är en myndighet under kyrkomötet. Förslaget till ändringen i övergångsbestämmelserna till RF kompletteras därför med ett förslag till ändring i lagen om svenska kyrkan, enligt vilket centralstyrelsen anges som en myndighet under kyrkomötet.
I konstitufionellt hänseende innebär centralstyrelsens ändrade ställning att regeringens direktivrätt för särskilda fall gentemot styrelsen försvinner. Vidare kan regeringen inte till styrelsen delegera sin direkt på 8 kap. 13 § första stycket RF gmndade kompetens att meddela föreskrifter. Regeringens grundlagsfästa befogenheter att tillsätta tjänster hos styrelsen försvinner också. Slutligen bortfaller också det gmndlagsfästa kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter av centralstyrelsen. I övrigt innebär ändringen inte inskränkningar i regeringens befogenheter. Den innebär inte heller
Prop. 1984/85:36 25
någon utvidgning av kyrkomötets beslutsbefogenheter beträffande centralslyrelsen.
Cenlralstyrelsen får själv tillsätta tjänster
I samband med centralstyrelsens ändrade ställning föreslår arbetsgruppen all det införs en ny föreskrift i lagen om kyrkomötet om att centralstyrelsen själv skall få tillsätta tjänster vid styrelsen (2.4.3). Vidare föreslås att det inråttas en ny myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvårsnämnd, som skall pröva besvär över centralstyrelsens beslut om tillsållning av tjänster (2.5).
Regeringens normgivning begränsas
När det gäller normgivningen på det kyrkliga området föreslår arbetsgruppen all reglerna i fråga om kyrkomötets kompelens att meddela föreskrifler om centralstyrelsen förtydligas. Förslaget innebär ingen ändring i sak i förhållande till vad som i dag gäller, utan endast att reglerna uttrycks klarare (3.2.2). Vidare föreslår arbetsgruppen att regeringens restkompetens beträffande centralslyrelsen begränsas genom att grundläggande föreskrifter om centralstyrelsens organisation-i likhel med t. ex. grundläggande föreskrifter om stiftsmyndigheter - beslutas av riksdagen i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag efter yttrande av kyrkomötet (3.2.3).
Några andra grundlagsändringar som begränsar regeringens normgivningskompetens föreslås inle. Däremol förutsätter arbetsgruppen all regeringen ulan särskild föreskrift i RF iakttar den återhållsamhet i fråga om att reglera centralstyrelsen som påkallas av hänsynen till svenska kyrkans önskemål att inom ramen för ett bevarat samband med staten få åtnjuta sä stor självständighet som möjligt.
Nuvarande regeringsförfattningar gås igenom
De flesta regeringsförfattningar som reglerar den statliga verksamhelen blir tillämpliga på centralstyrelsen även efter det att dess ställning har ändrats. Enligt arbetsgruppens mening bör strävandena att begränsa regeringens normgivning beträffande centralstyrelsen avse inte bara nya författningar utan även redan beslutade regeringsförfattningar.
Centralstyrelsen bör så långt det är möjligt undantas från sådana författningars fillämpningsområden. En fömtsättning för att styrelsen skall kunna undantas från gällande författningar är emellertid att samtliga författningar gås igenom. I varje särskilt fall får sedan bedömas om en författning även i framtiden bör gälla centralstyrelsen. Arbetsgruppen föreslår att en sådan genomgång sker i nära samarbete med centralstyrelsen (3.3).
Prop. 1984/85:36 26
Vissa andra grundlagsregler om normgivning ändras
Når det gäller formerna för normgivning i övrigt föreslår arbetsgruppen ändringar i nuvarande regler i två olika avseenden. Det gäller för del första kyrkomötets möjligheter att vidaredelegera normgivning i vissa ämnen. Vidare gäller det frågan om formerna för upphävande av äldre lag som reglerar ämnen som kan delegeras lill kyrkomötet.
• Normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen delegeras vidare
Före ikraftträdandet av 1982 års reform kunde domkapitlen och kyrkoråden fatta förfatiningsbeslut eller förfatiningsliknande beslut i vissa ämnen, t.ex. i fråga om kollekter och ordningen för vissa gudstjänster. De nya normgivningsreglerna innebär att föreskrifter i de ämnen som ligger inom kyrkomötets normgivningsområde inte kan delegeras vidare till domkapitlen och kyrkoråden. Det innebär i sin tur att beslut om föreskrifter i de aktuella ämnena endast kan fattas av kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen, även om föreskrifterna uteslutande avser ett visst stift eller en viss församling. Arbetsgruppen föreslår därför att normgivningsreglerna ändras så all det blir möjligt för kyrkomötet att delegera normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen till domkapitlen, de kyrkliga kommunerna och de kyrkokommunala förvaltningsmyndigheterna (3.4.1).
• Vissa äldre lagar föreslås kunna upphävas genom
enkelt beslut av
riksdagen
Vissa äldre lagar innehåller föreskrifter i ämnen som nu ligger inom kyrkomötets normgivningskompetens. Avsikten är att kyrkomötet med egna föreskrifter skall ersätta sådana äldre lagar. Med hänsyn till den s. k. formella lagkraftens princip måste riksdagen emellertid upphäva de föreskrifler som nu finns i lag. Enligt de nuvarande grundlagsreglerna kan äldre lag som reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde upphävas endast genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan. Arbetsgruppen föreslår att detta onödiga formkrav av praktiska skäl tas bort genom att grundlagsreglerna ändras så att äldre lagar i de aktuella ämnena kan upphävas av riksdagen genom ett enkelt beslut (3.4.2).
Prop. 1984/85:36
27 Bilaga 2
Arbetsgruppens författningsförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen' dels att punkt 9 övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse, dels att i övergångsbestämmelserna skall införas fem nya punkter, 10-14. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas.
Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som sfiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.
Grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på samma sätt som lagen om svenska kyrkan.
Grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Delsamma gäller grundläggande föreskrifler om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd försvenska kyrkans verksamhei. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas pä samma sätt som lagen om svenska kyrkan.
(9. Sjätte stycket)
I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.
I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.
' Regeringsformen omtryckt 1982:940.
Prop. 1984/85:36
28
Nuvarande lydelse (9. Fjärde stycket)
Kyrkomötet får med stöd av föreskrifler i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:
svenska kyrkans lära,
svenska kyrkans böcker,
svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,
kollekter,
central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete saml diakoni,
kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet.
Föreslagen lydelse
10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen Om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:
svenska kyrkans lära,
svenska kyrkans böcker,
svenska kyrkans samkrament, gudstjänst och övriga handlingar,
kollekter,
central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,
kyrkomötets arbetssätt samt arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet.
(9. Femte stycket första meningen)
Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter i etl visst ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt organ som tillsätts av kyrkomötet, att i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet.
Bemyndigar riksdagen kyrkomötet all meddela föreskrifter i ett visst ämne, kan riksdagen därvid medge all kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ål myndigheter under kyrkomötet alt i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. / fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter kan riksdagen också medge all kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter an meddela bestämmelser.
(9. Femte stycket andra-fjärde meningarna)
Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i fjärde stycket. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.
Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i första slyckel. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inle besluta föreskrifter i dessa ämnen.
11. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket gäller inte myndigheter som enligt lag är myndigheter under kyrkomötet.
Prop. 1984/85:36
29
Nuvarande lydelse
(9. Sjunde stycket)
När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av präståmbetet. befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.
Föreslagen lydelse
12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av pråståmhetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.
(9. Ättonde stycket)
Vad i denna regeringsform föreskrivs om primårkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7§ första stycket andra meningen, tillåmpas även i fräga om kyrkliga kommuner.
13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med undanlag av 1 kap. 7§ första stycket andra meningen, tillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.
(9. Nionde stycket)
Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2§ i den äldre regeringsformen.
14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1986.
Prop. 1984/85:36
30
2. Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att punkterna 2 och 3 övergångsbestämmelserna lill lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
2. Äldre författningar och föreskrifter, som har tillkommit genom beslut av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta all gälla utan hinder av att de inle har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och föreskrifter. Punkt 9 sjätte stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag.
3. Utan hinder av punkt 9 försia-sjätie styckena övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya lydelse får regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifler skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.
Föreslagen lydelse
2. Äldre författningar och före
skrifter, som har tillkommit genom
beslut av Konungen eller regeringen
gemensamt med riksdagen och med
samtycke av allmänt kyrkomöte,
skall fortsätta all gälla ulan hinder av
att de inle har tillkommit i den
ordning som skulle ha iakttagits vid
tillämpning av de nya bestämmelser
na. Bestämmelserna i 8 kap. 17 §
första meningen i denna regerings
form skall gälla i fråga om sådana
författningar och föreskrifler. Punkt
9 fjärde
stycket övergångsbeståm
melserna till regeringsformen i deras
nya lydelse tillåmpas också i fråga
om äldre lag. Tredje meningen gäller
dock ej i fråga om lag som har trätt i
kraft före den 1 januari 1983 och som
reglerar ämnen som anges i punkt 10
övergångsbestämmelserna till rege
ringsformen.
3. Utan hinder av punkterna 9 och
10 övergångsbestämmelserna lill re
geringsformen i deras nya lydelse får
regeringen upphäva föreskrifler som
Konungen eller regeringen har med
delat före den 1 januari 1983. Sådana
föreskrifler skall inle tillämpas i den
män de gäller fråga som regleras i
kyrklig kungörelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
Prop. 1984/85:36
31
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan
Härigenom föreskrivs att 7 och 8§§ lagen (1982:942) om svenska kyrkan skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§'
Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifler i följande ämnen:
1. svenska kyrkans lära, 2. svenska kyrkans böcker, 3. svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, 4. kollekter, 5. central verksamhei för evangelisation, mission och övrigi utlandsarbete samt diakoni, 6. kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten hos organ som enligl lag får tillsättas av kyrkomötet. Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyr kans centralstyrelse att i sådan kun görelse meddela föreskrifter om kollekter. |
1. svenska kyrkans lära,
2. svenska kyrkans böcker,
3. svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,
4. kollekter,
5. central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,
6. kyrkomötets arbetssätt samt arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet.
Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifler om kollekter. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitlet, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.
8§
Svenska kyrkans centralstyrelse är en myndighet under kyrkomötet.
Det ankommer på svenska kyrkans centralstyrelse att verkställa kyrkomötets beslut. Styrelsen bereder även ärenden som skall avgöras av kyrkomötet, i den mån uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som tillsätts av kyrkomötet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
'Senaste lydelse 1983:339.
Prop. 1984/85:36 32
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:943) om kyrkomötet
dels alt 38, 39 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels all i lagen skall införas sju nya paragrafer, 44-50 §§, av nedan angivna
lydelse, dels alt närmast före 47 § skall införas en ny rubrik av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
38 §
Kyrkomötet skall för varje valpe- Kyrkomötet skall för varje valpe-
riod inom sig utse en valberedning. riod inom sig utse en
valberedning.
Valberedningen bereder val av sven- Valberedningen bereder val av sven
ska kyrkans centralstyrelse och kyr- ska kyrkans centralstyrelse, kyrko-
komölets utskott. mötets besvärsnämnd och kyrkomö-
tets ulskoll.
39 §
Val inom kyrkomölel skall, om omröslning begärs, ske med slutna sedlar.
Valsedlarna skall vara lika lill storlek, material och färg. De skall vara enkla
och omärkla saml, om valet ej sker proportionellt, upptaga namn på så
många personer som valel avser. Vid lika röstetal sker avgörandet genom
lottning.
Val av
svenska kyrkans cenlralsiy- Val av
svenska kyrkans centralsty
relse, utskott och valberedning skall relse,
kyrkomötets besvärsnämnd,
vara proportionellt, om det begärs utskott
och valberedning skall vara
av minst så många ledamöter som proportionellt,
om det begärs av
motsvarar den kvot som erhålls om minst
så många ledamöter som mot-
antalei närvarande ledamöler delas svarar
den kvot som erhålls om anta-
med det antal personer som valet let
närvarande ledamöter delas med
avser, ökat med 1. Om kvoten år ett det
antal personer som valet avser,
brutet tal, skall den avrundas till ökat
med 1. Om kvoten är ett brutet
närmast högre hela tal. Vid sådant tal,
skall den avrundas lill närmast
proportionellt val skall bestämmel- högre
hela tal. Vid sådant proportio-
serna i lagen (1955:138) om propor- nellt
val skall bestämmelserna i la-
tionellt valsätt vid val inom lands- gen
(1955:138) om proportionellt
ting, kommunfullmäktige m. m. lill- valsätt
vid val inom landsting, kom-
låmpas. munfullmåktige m.m. tillämpas.
Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen åven beslämmas den ordning, i vilken de skall inkallas lill tjänstgöring.
43 § Svenska kyrkans centralstyrelse får handlägga ärenden endast om ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden saml minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.
Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesla enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Bestäm-
Prop. 1984/85:36
Nuvarande lydelse
33
Föreslagen lydelse
melserna i 29 kap. rättegångsbalken skall dock tillämpas i sådana personalfrågor där detta skaU ske för arbetstagare i allmänhet hos staten.
44§ |
Tjänster vid svenska kyrkans centralstyrelse tillsätts av styrelsen.
45 §
Beslut om tillsättning av tjänster vid centralstyrelsen får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd genom besvär.
46§
Besvär över andra beslut av centralstyrelsen än som avses i 45 § förs hos regeringen om inte annat följer av särskilda föreskrifter.
3 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr36
Kyrkomötets besvärsnämnd
47 §
Kyrkomötets besvärsnämnd år en myndighet under kyrkomötet.
Besvärsnämnden väljs av kyrkomötet för varje valperiod.
48§
Besvärsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöter. Ordföranden väljs sårskilt.
För ordföranden skall finnas en ersättare. Vad som föreskrivs om ordföranden gäller också ersättaren. För övriga ledamöter skall utses lika många ersättare.
49 §
Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.
Som nämndens beslut gäller den mening som de flesta ermr sig om
Prop. 1984/85:36 34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
52 §
Besvärsnämndens beslut får inle överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
Prop. 1984/85:36 35
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen
1 Inkomna yttranden
Efter remiss har yttranden avgetts av justitiekanslern, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, riksrevisionsverket, kammarkollegiet, statens arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk. Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Lund, Härnösand och Visby, riksdagens ombudsmän (JO), kyrkoförfattningsutredningen (Kn 1982:06) samt Svenska kyrkans personalförbund.
Ett yttrande har dessutom inkommit från Svenska kyrkans församlings-och pastoratsförbund.
2 Allmänna synpunkter
Justitiekanslern och JO har förklarat att de från de synpunkter som de har att beakta inte har någon erinran mot förslagen. Domkapitlet i Härnösand anser att de föreslagna författningsändringarna är lämpliga och ändamålsenliga. Domkapitlet tillstyrker därför arbetsgmppens förslag.
Hovrätten för Västra Sverige:
De förslag som promemorian innehåller är en följd av kyrkomötesreformen 1982. Eftersom förslagen synes fullfölja de tankegångar som ligger till grund för reformen och i övrigt framstår som ändamålsenliga har hovrätten inte funnit skäl till erinran mot förslagen i sak.
Svenska kyrkans centralstyrelse:
Centralstyrelsen anser att arbetsgruppens förslag är tillfredsställande såvitt gäller centralstyrelsens formella ställning. Promemorian innehåller emellertid även vissa förslag som enligt centralstyrelsens mening är ägnade att minska i stället för öka kyrkomötets och centralstyrelsens självständighet. Detta gäller framför allt den föreslagna ändringen av 7 § 6. lagen om Svenska kyrkan, den föreslagna regeln om besvärsrätt till regeringen samt att regeringens s. k. restkompetens att utfärda föreskrifter för centralstyrelsens verksamhet skall i stort sett kvarstå trots att centralstyrelsen förklaras vara en myndighet under kyrkomötet.
Enligt centralstyrelsens mening är konsekvenserna av arbetsgruppens förslag i dessa delar att centralstyrelsens självständighet totalt sett kommer
Prop. 1984/85:36 36
att minska i stället för att öka. Detta står enligt centralstyrelsens mening inte i överensstämmelse med utgångspunkten för arbetsgmppens arbete som varit att centralstyrelsen skulle vara en myndighet under kyrkomötet.
Centralstyrelsen har mot bakgmnd härav haft väsentliga invändningar mot arbetsgruppens förslag och även föreslagit ändringar i dessa, eftersom förslagen enligt centralstyrelsens mening står i strid mot grundtankama bakom kyrkomötesreformen. Centralstyrelsen förväntar sig därför att de av styrelsen framförda synpunkterna beaktas.
Kyrkoförfaltningsulredningen:
Utredningen anser det värdefullt att man nu gått fill verket med att undanröja de oklarheter och problem som uppmärksammats vid genomförandet av kyrkomötesreformen. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta om inte arbetsgruppen fått en alltför begränsad utgångspunkt för sitt uppdrag. I vissa hänseenden hade det varit motiverat med en mera genomgripande översyn.
Det kan exempelvis diskuteras om det är en lagtekniskt lämplig lösning att reglerna om lagstiftningen på det kyrkliga området också i fortsättningen skall vara placerade i övergångsbestämmelserna till RF. När RF tillkom var detta rimligt, eftersom kyrka-statfrågan då fortfarande var oklar. Då frågan numera får anses på ett mera varaktigt sätt reglerad genom kyrkomötesreformen, borde normgivningsreglerna rörande svenska kyrkan tas in i huvudbestämmelserna i RF. Reglerna hade i så fall också kunnat ges en mera lättöverskådlig utformning. Man kan numera svårligen motivera varför dessa regler, som avser bestående förhållanden, skall behandlas som övergångsbestämmelser. Det hade varil lämpligt att frågan beaktats i samband med de nu föreslagna ändringarna i dessa regler.
I enlighet med utredningsuppdraget tar de framlagda förslagen endast sikte på organ direkt under kyrkomötet. Flera av de frågor förslagen gäller är emellertid i samma grad giltiga för vissa andra kyrkliga myndigheter. Det kan exempelvis verka något inkonsekvent att man föreslår statusändringar i den kyrkUga organisationen på det centrala planet men inte på det regionala. Del hade därför varit värdefuUt om ett resonemang i dessa frågor också kunnat föras med hänsynstagande till sistnämnda myndigheter. Detta gäller särskilt domkapitlen, som är myndigheter under regeringen och kommer att så förbli.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:
Arbetsgruppens förslag uppfyller de formella anspråk som rests från vårt förbund. Genom en grundlagsändring uttalas att centralstyrelsen är en myndighet under kyrkomötet. Förbundsstyrelsen fiUstyrker arbetsgruppens förslag i denna del.
En närmare granskning av promemorians innehåll ger vid handen att arbetsgruppens förslag emellertid knappast uppfyller de reella anspråk på självständighet under kyrkomötet för centralstyrelsen, som varit en så viktig förutsättning för vårt förbunds ställningstagande.
Exempel på detta är den regel om besvär till regeringen som föreslås. Vidare avses regeringen alltjämt kunna utöva huvuddelen av sin på 8 kap 13 § regeringsformen grundade restkompetens. Till yttermera visso föreslås en ändring av 7 § 6. lagen om svenska kyrkan, varigenom kyrkomötets normgiv-
Prop. 1984/85:36 37
ningsbefogenheter med avseende på centralstyrelsen minskar och regeringens och riksdagens i molsvarande mån ökar.
Förbundsstyrelsen menar att förslagen i dessa delar behöver överarbetas.
3 Svenska kyrkans centralstyrelse
3.1 Ändrad statsrättslig ställning
Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget om att centralstyrelsen skall få ställning som förvaltningsmyndighel under kyrkomölet. De tillstyrker förslaget till lagteknisk lösning.
Svenska kyrkans centralstyrelse:
Som framhålls i promemorian finns i nuvarande regeringsform (RF) endast upptaget två typer av myndigheter - statliga och kommunala myndigheter. Statliga myndigheter år antingen myndigheter under regeringen eller myndigheter under riksdagen. Mot bakgrund härav framhålls i promemorian att RF till följd härav inte erkänner myndigheter under kyrkomötet.
Centralstyrelsen vill med anledning härav framhålla att den lagstiftning som reglerar kyrkomölet och av detta tillsatta organ inte återfinns i RF utan grundas på bestämmelser i övergångsbestämmelserna lill denna. Centralstyrelsen anser därför att man inte utan vidare kan dra sådana slutsatser som man synes göra i promemorian angående centralstyrelsens formella ställning. Tvärtom anser centralstyrelsen att den skall betraktas som en myndighet under kyrkomötet eftersom ifrågavarande lagstiftning inte utgår ifrån nuvarande RF utan från övergångsbestämmelserna till denna. Eftersom bestämmelserna således finns i övergångsbestämmelserna måsle frågan tolkas med utgångspunkt frän de förutsättningar som gällde enligt 1809 års regeringsform, vilken inte kände någon motsvarande absolut uppdelning i myndigheter under regering eller riksdag.
I promemorian görs gällande att centralstyrelsen uttryckt önskemål om att den bör vara en myndighet under kyrkomölet. Detta påstående är inte helt korrekt. Centralstyrelsen har nämligen hävdat att kyrkomötets befogenhet enligt 9. övergångsbestämmelserna till regeringsformen samt 7 § 6. lagen om Svenska kyrkan att meddela föreskrifter om verksamheten hos organ, som enligt lag får tillsältas av kyrkomötet, innebär att centralstyrelsen måste anses vara en myndighet under kyrkomötet. Däremot har centralstyrelsen vid överläggningar med civildeparlemeniel framhållit att en grundlagsändring bör komma till stånd så att centralstyrelsens ställning klarläggs.
Arbetsgruppens förslag innebär att centralstyrelsens ställning som myndighet under kyrkomölet klart framgår av lagen. Centralslyrelsen finner därför förslaget vara i sak tillfredsställande.
4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 36
Prop. 1984/85:36 38
Domkapitlet i Visby:
Domkapitlet har ingen erinran mot att centralstyrelsen görs till förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Detta innebär ur statsrättslig synpunkt en stor principiell förändring men lorde prakliskl sett vara av mindre betydelse. Reformen förutsätter dock alt de nuvarande regeringsförfattningarna omgående gås igenom och att man för framliden tillskapar ett regelsystem som enkelt och entydigt bestämmer om en författning också är tillämplig på cenlralstyrelsen.
Kyrkoförfaltningsulredningen:
Arbetsgruppen har lämnat förslag till lagteknisk lösning av en ändrad stalsrättslig ställning för svenska kyrkans centralstyrelse. Utredningen har inget att erinra häremot. Ur konstitutionell synpunkt är givetvis tillskapandet av en helt ny myndighetstyp en stor slatsrällslig reform, men i praktiken torde centralstyrelsens ändrade ställning få ringa betydelse. Arbetsgruppen har även behandlat konsekvenserna av en sådan ändring. I detla hänseende har utredningen funnit vissa oklarheter föreligga, som del kan finnas skål att fästa uppmärksamheten på.
En principiellt - men kanske inte praktiskt - viktig fråga, som inte har lösts i samband med den föreslagna ändringen av centralstyrelsens ställning, år hur man skall förfara om en konfliktfråga uppkommer mellan centralstyrelsen och en myndighet under regeringen. I dag kan en sådan fråga underställas regeringens prövning. Om ändringen genomförs är detla inte längre möjligt. Delta kan eventuellt skapa problem inom t. ex. redovisnings- och arkivvårdsområdena.
En ändring av centralstyrelsens ställning enligt arbetsgruppens förslag medför att regeringens direklivrält för särskilt fall gentemot centralslyrelsen försvinner. Detta påverkar bl.a. regeringens nuvarande möjlighet att i särskilt fall besluta om centralstyrelsens verksamhet och förläggning under krig. Det kan därför vara behövligt att också se över om generella föreskrifler måste ges om styrelsens verksamhet under krig eller krigsfara.
Några remissinstanser kommenterar det förhållandet alt regeringsformens krav på svenskt medborgarskap för innehavare av vissa statliga tjänster bortfaller, om cenlralstyrelsen inle längre är myndighet under regeringen.
Kammarkollegiet:
Kollegiet kan instämma i uppfattningen att något krav på svenskt medborgarskap för berörda kyrkliga befattningshavare knappast behöver ställas. I detta sammanhang har kollegiet emellertid uppmärksammat alt enligl gällande lagstiftning någol krav på medlemskap i svenska kyrkan inte tycks föreligga för ledamot av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligt kollegiets mening borde ett sådani krav införas molsvarande vad som enligl 3 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan gäller för ledamot av kyrkomötet och ersättare för ledamot.
Prop. 1984/85:36 .39
Svenska kyrkans ceiilralstyrclse:
En ytterligare konsekvens av att centralstvrelsen inte är en mvndighet under regeringen år all det inte finns något krav på svenskt meilhorgarskap för ledamöterna i centralstyrelsen. Centralstvrelsen, som i sammanhanget vill framhålla att denna fråga torde sakna större betydelse, har ingen erinran mot att det ej finns något sådani krav för alt vara ledamot i styrelsen.
Kyrkoförjäitningsuiredinngen:
Den föreslagna ändringen av centralstyrelsens ställning iniiebiir vidare. om denna genomförs, all man tar bort det gruiKllagsfåsla kravet på svenskt medborgarskap för ledamöterna av cenlralstyrelsen. Därefter saknas regler om ett sådant villkor. Vid en jämförelse med ledamot av domkapitel, för vilken medborgarskapskravet galler, ter sig detla något inkonsekvent. Om man vill ha kvar en sådan regel för ledamot av centralstyrelsen måste riksdagen - icke kyrkomötet - lagstifta om detta.
3.2 Centralstyrelsen och de statliga kontrollfunktionerna
Riksrevisionsverket, kammarkollegiet och svenska kyrkain centralstyrelse. som yttrar sig särskilt i denna del. har ingen erinran mot förslaget att centralstyrelsen även i fortsättningen bör vara underkastad statliga kontrollfunktioner.
Riksrevisionsverket:
RRV redovisade i skrivelse (RRV dnr 1983:457) till finansdepartementet förslag rörande förändringar i den statliga redovisnings- och revisionsorgani-salionen per 1983-07-01, RRV föreslog bl. a. att Svenska kyrkans centralstyrelse (SKC) skulle anslutas till kammarkollegiets redovisningsgrupp och revisionskonlor. I regeringsbeslut (CE 1364/83) (delvis), (1543/84) beslöts alt SKC skulle tillhöra kammarkollegiets revisionskontor. Beslut om tillhörighet till redovisningsgrupp har ännu inte lagits. I rubricerade promemoria fastslås att SKC är en statlig förvaltningsmyndighet och som sådan underkastad bl. a. RRVs tillsyn i enlighet med verkets instruktion att bedriva tillsyn över den statliga redovisnings- och revisionsorganisationen.
RRV redovisade en principiell ståndpunkt i rapport Utvecklingen av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten (RRV dnr 1983:808. oktoberrapporten 1983, sid 5) nämligen att kongruens i princip bör föreligga beträffande myndigheter som skall granskas av revisionskonlor och myndigheter som skall upprätta årsbokslut, vilket förutsatts ske enligt den statliga hokföringsförordningen (1979:1212) med anvisningar (SBF). 1 promemorian framförs det som naturligt att regeringen genom RRV har en möjlighet all kontrollera att anslagna medel används effektivt och på föreskrivet sätt samt att redovisning m. m. sker i betryggande former. RRV vill instämma i denna bedömning och föreslår att SKC ansluts till redovisningsgrupp från ingången av 1984/85. RRV anser att SKC skall tillämpa SBF med anvisningar och därmed vid räkenskapsårets utgång upprätta, fastställa och avlämna årsbokslut.
Liknande synpunkter anförs av kammarkollegiet.
Prop. 1984/85:36 40
3.3 Centralstyrelsens arbetsgivarfunktion
Svenska kyrkans centralstyrelse anser i likhel med arbetsgruppen att de regeringsföreskrifter som gäller för arbetstagare med statligt reglerade anställningar och för anställda hos statliga myndigheter bör göras tillämpliga på den personal som kan komma att anställas hos centralstyrelsen.
Statens löne- och pensionsverk vitsordar alt under de förutsättningar som anges i promemorian kommer ev. anställda hos centralstyrelsen att bli omfattade av bl. a. allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän.
Svenska kyrkans personalförbund:
De i promemorian föreslagna regeländringarna utgår ifrån att Cenlralstyrelsen i sin egenskap av förvaltningsmyndighet under kyrkomötet skall vara arbetsgivare för personal hos slyrelsen. Under förhandlingar som förts om allmänna anställningsvillkor m. m. för personal anställd hos Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, vilken bildades i anslutning till 1984 års kyrkomöte, har framkommit att avsikten är att Centralstyrelsen inte skall få egna anställda. Personal kommer att ställas lill Centralstyrelsens förfogande av stiftelsen. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas, om de åtgärder som föreslagils belräffande Centralstyrelsens arbetsgivarfunktion behöver genomföras. De föreslagna åtgärderna kommenteras därför inte i detta yttrande. SKPF förutsåtter, alt denna fråga får prövas på nytt om den ovan angivna förutsättningen förändras.
Kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och domkapitlet i Visby tillstyrker förslaget alt centralstyrelsen skall få befogenhet att själv tillsätta tjänster.
3.4 Överklagande av centralstyrelsens beslut
Endast några få remissinstanser kommenterar arbetsgruppens förslag om överklagande av centralstyrelsens beslut.
Kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och domkapitlet i Lund tillstyrker förslagel om att del inråttas en ny myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvårsnämnd, som skall pröva besvär över centralstyrelsens beslut om tillsättning av tjänster.
Kammarkollegiet anser all besvärsnämndens ledamöter bör vara medlemmar i svenska kyrkan. Enligt domkapitlet i Lund bör sådant medlemskap krävas för ordföranden och dennes ersättare.
Prop. 1984/85:36 41
Domkapitlet i Visby:
Om centralslyrelsen görs lill myndighet under kyrkomötet är det också logiskt att en uttrycklig föreskrift ges om att den själv får tillsätta sina tjänster. Däremot år domkapitlet tveksamt om behovet av den föreslagna besvärsnåmnden med hänsyn till del ringa antal tjänster del hår rör sig om. Över huvud bör i della sammanhang övervägas om det föreligger ett allmänt intresse av alt centralstyrelsens beslut skall vara överklagbara.
Några remissinstanser avstyrker förslaget om att centralstyrelsens beslut i andra frågor än tjänstetillsättningar skall få överklagas hos regeringen.
Kammarkollegiet:
Kollegiet vill ifrågasätta om den generella regeln om rätt att besvära sig hos regeringen över andra beslut ån tillsättningsbeslut verkligen skall tillämpas på centralstyrelsen. Beslut som f. n. inte kan överklagas därför att de fattas av regeringen bör inte bli överklagbara enbart därför att beslutanderätten övergår lill centralstyrelsen. Som exempel på sådana beslut kan anföras regeringens beslut om avslag på en ansökan all få uppbära rikskollekt. Det förefaller olämpligt med en ordning som leder till att regeringen som besvärsinstans skall styra praxis på områden där normgivningskompetensen flyttals till cenlralstyrelsen. En sådan ordning skulle i praktiken kunna eliminera den åsyftade verkan av ändringen beträffande normgivningen.
Kollegiet vill i detla sammanhang också peka på del förhållandel att enligt 3§ kollektkungörelsen 1953:739 (upphävd enl SFS 1983:472 sedan centralstyrelsen övertagit normgivningsrälten på delta område) domkapitlets avslagsbeslut på framställning om stiftskollekt inte kunde överklagas. Motsvarande beslut, som fattas av domkapitlet på grund av delegering från centralstyrelsen, bör inte heller kunna överklagas.
Del kan nämnas att beslut av kyrkofondens styrelse enligt lagen (1970:940) och förordningen (1971:861) om kyrkliga kostnader inte får överklagas (35 § förordningen).
Kollegiet föreslår att centralstyrelsens beslut - med undanlag för tillsält-ningsbeslul och beslut som innebår tillämpning av allmänna författningar där besvärsrätt finns inskriven - inte får överklagas.
Svenska kyrkans centralstyrelse:
Den allmänna regeln att stafiiga myndigheters beslut skall kunna överklagas till regeringen, om ej särskilda föreskrifter meddelats, gäller endast myndigheter som är underställda regeringen. Den gäller således inte för myndigheter under riksdagen. Enligt arbetsgruppens förslag skall centralslyrelsen uttryckligen förklaras vara en myndighet under kyrkomötet. Enligt centralstyrelsens mening synes därför det i promemorian förda resonemanget bygga på felaktiga utgångspunkter. Cenlralstyrelsen anser att påståendet i promemorian att det vid rättstillämpningen skulle framstå som oklart om regeringen var besvärsinstans inte är helt korrekt. Det finns ingen allmän regel om att besvär skulle kunna föras hos regeringen över beslut fattade av en myndighet under kyrkomötet lika lite som att det finns en allmän regel att besvär över beslut fattade av myndighet under riksdagen skulle kunna föras till regeringen.
Prop. 1984/85:36 42
Som framgår av vad centralstyrelsen tidigare anfört är styrelsens mening att den redan nu är en niyndiglict under kyrkoinötet. Enligt arbetsgruppens förslag skall det i lagtexten uttryckligen framgå att så är fallet. Om arbetsgruppens förslag alt centralstyrelsen skall vara en myndighet under kyrkomötet och ej under regeringen kombineras med en generell möjlighet att f()r:i besvär över centralstyrelsens beslut hos regeringen så skulle detla enligt centralstyrelsens mening innebära att dess självständighet gentemot regeringen både från formella och materiella utgångspunkter försvagas. Detta måste klart strida mot grundtankarna bakom kyrkomötesreformen. Centralslyrelsen vill därför bestämt avstyrka den föreslagna besvärsregeln. I stället vill centralstyielsen föreslå all dess heslut - om ej särskilda föreskrifler gäller - skall kunna överklagas hos kyrkomötets besvärsnänind.
Doinkapillel i Uppsala förordar ytterligare utredning av frågan om överklanande av centralstvrelsens heslut innan beslut fattas.
4 Normgivningen på det kyrkliga området
4.1 Klarare gränsdragning mellan regeringens och kyrkomötets kompetens
Ett par remissinstanser avstyrker förslaget om att uttrycket ""verksamheten hos organ som tillsatts av kyrkomötet" i punkt 9 fjärde stycket övergångsbeståmmelserna till RF ersatts av uttrycket ""arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet".
Svenska kyrkans cenlralslvrelse:
Centralstyrelsen vill för sin del framhålla att orden "verksamhet" och ""arbetssätt"" betyder helt skilda saker och att centralstyrelsen alltid tolkat ifrågavarande bestämmelse enligt ordens strikta betydelse. Centralstyrelsen delar därför inte arbetsgruppens uppfattning att det endast skulle röra sig om en ändring av formell karaktär utan anser att det rör sig om en väsentlig materiell ändring i kompetensfördelningen mellan regering och kyrkomöte. Den föreslagna ändringen skulle medföra en betydande inskränkning i kyrkomötets befogenheter alt meddela föreskrifter för organ under kyrkomötet. Detta strider enligt centralstyrelsens mening mot grundtankarna bakom kvrkomötesreformen. Centralstvrelsen avstyrker förslaget i denna del.
Domkapitlet i Uppsala:
Domkapitlet har i princip intet alt erinra mot den lagtekniska lösning i övergångsbeståmmelserna till regeringsformen och lagen om Svenska kyrkan, som presenteras i förslaget. Kapitlet vill dock göra en reservation beträffande den föreslagna ändringen i p. 10 lagen om ändring i regeringsformen och 7 § p. 6 i lagen om Svenska kyrkan, där "verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet" utbyts mot "arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet", Enligl motiveringen s. 47 samt följande stycken i förstnämnda lagrum framgår att regeringen inte får meddela föreskrifter i ämnen sorn kan delegeras till kyrkomötet och för riksdagens normgivnings-
Prop. 1984/85:36 43
kompetens i dessa hänseenden gäller särskill formkrav. Med hänsyn lill kyrkomötets i stort sett begränsade kompetens vill domkapitlet avstyrka den föreslagna lydelsen, som synes ge vid handen att kyrkomötet skulle vara förhindrat ange verksamhetens mål och inriktning för myndigheter under kyrkomölet.
Kyrkoförfaltningsulredningen:
Utredningen är införstådd med att del är svårt att forma ett alldeles adekvat uttryck, men det år givet alt delta bör avse sådana frågor som normall regleras i instruktioner för myndigheterna, såsom t. ex. expeditionstider, beslut om semester eller annan ledighet. I övrigt bör enligl utredningens mening allmänna verkssladgan gälla också för arbetet hos myndigheter som tillsätts av kyrkomötet. Om verksstadgan skall gälla, måsle man emellertid tillse att den inte strider mol de detaljföreskrifter om arbetssättet som kyrkomötet meddelar i kyrklig kungörelse för sina underordnade myndigheter.
4.2 Begränsning av regeringens normgivning
Förslagel om att regeringens restkompetens bör begränsas genom all grundläggande regler om centralstyrelsens organisation förs över till riksdagens beslutsområde tillstyrks av kammarrätten i Göteborg.
Några remissinstanser har en mera kritisk inställning.
Svea hovrätt:
När det gäller gränsdragningen mellan regeringens och centralstyrelsens kompetens i fråga om normgivning har arbetsgruppen ansett, att regeringens s. k. restkompetens bör begränsas endast på så sätt att det i p. 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen tas in en bestämmelse om att de grundläggande reglerna om centralstyrelsens organisation hör till lagområdet. 1 övrigt har arbetsgruppen ansett sig kunna utgå från att regeringen kommer att visa återhållsamhet när det gäller att utnyttja sin normgivningskompetens beträffande centralstyrelsen (promemorian s. 50). Hovrätten har förståelse för arbetsgruppens synpunkter men vill ändå framhålla, att den föreslagna lösningen innebår att gränsen mellan regeringens och kyrkomötets kompetens på normgivningsområdet blir oklar och flytande, någol som kan vålla ölägenheter vid den praktiska tillämpningen.
Svenska kyrkans centralstyrelse:
I enlighet med grundtankarna bakom kyrkomötesreformen skall kyrkomötet få ökade befogenheter att meddela föreskrifter rörande kyrkans angelägenheter inom ramen för ett bevarat samband med staten. Som en konsekvens av della har nu i promemorian föreslagits att centralstyrelsen som år den myndighet som huvudsakligen utreder kyrkomötets ärenden och verkställer dess beslut skall ha ställning som myndighet under kyrkomölet och inte under regeringen. Betydelsen härav minskas dock väsentligt om regeringens normgivningsmakt skulle i princip kvarstå oförändrad, vilkel i sin tur innebär att kyrkomötets befogenheter gentemot centralstyrelsen inskränks.
Prop. 1984/85:36 44
Centralstyrelsen finner del naturligt att regeringen här liksom i andra fall måsle kunna meddela föreskrifler om verkställighet av lag. Centralstyrelsen vill inte heller ifrågasätta regeringens befogenhet att meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna statsmedel. Däremol anser centralstyrelsen att det inte finns något behov att för regeringens del generellt reglera centralstyrelsens angelägenheter i frågor som omfaltas av regeringens restkompetens.
Genom den tidigare genomförda kyrkomötesreformen och nu föreliggande förslag om centralstyrelsens ställning kommer centralstyrelsen all få ställning som en myndighet under kyrkomölet vid sidan av myndigheter underställda regeringen på samma sätt som fallet år för statliga myndigheter som är underställda riksdagen. Sistnämnda kategori av myndigheter omfattas inle av regeringens normgivning. Centralstyrelsen anser alt en naturlig komsekvens av tidigare genomförd och nu föreslagen lagstiftning är att centralstyrelsen i detta hänseende jämställs med myndigheter under riksdagen. Enligt centralstyrelsen bör därför, med de undantag som nyss angetts, regeringens s. k. restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket RF överföras från regeringen till kyrkomölel såvitt gäller föreskrifter som gäller kyrkomötets underställda myndigheter.
Det skulle självfallet innebära etl myckel omfattande arbete om alla föreskrifter av den typ som nu avses skulle upphävas och ersättas med kyrkliga kungörelser. Om centralstyrelsens principiella synpunkler angående normgivningskompetensen beaktas bör därför redan nu utfärdade regeringsföreskrifter gälla tills kyrkomötet utfärdar nya föreskrifler. Del bör vidare framhållas all de kyrkliga kungörelser som i framtiden skulle utfärdas inom ifrågavarande område sannolikt i de flesta fall skulle nära anlula sig lill motsvarande föreskrifter som utfärdas för de under regeringen lydande myndigheterna.
I promemorian anförs vidare (s. 31-32) att regeringens möjligheter att till centralstyrelsen delegera normgivning, som faller inom regeringens restkompetens borfaller om centralstyrelsen blir en myndighet under kyrkomötet och ej under regeringen. Som framgår av vad tidigare sagts anser centralslyrelsen att regeringens s. k. restkompetens såvitt gäller föreskrifter som riktar sig mol cenlralstyrelsen och den föreslagna besvärsnämnden bör överföras till kyrkomötet.
Om regeringens restkompetens likväl skall kvarstå vill centralstyrelsen förorda att regeringen skall ha möjlighet att till kyrkomötet delegera ifrågavarande normgivningskompetens oaktat cenlralstyrelsen inle är en myndighet under regeringen. Centralstyrelsen föreslår därför alt övergångs-bestämmelsrna lill RF kompletteras med en bestämmelse av sådan innebörd.
4.3 Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning
Arbetsgruppens förslag om att kyrkomötet skall få möjlighet att delegera normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen till stiftsmyndigheter, kyrkUga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter tillstyrks av Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet. Svenska kyrkans centralstyrelse samt domkapitlen i Strängnäs, Lund och Visby.
Prop. 1984/85:36 45
Svea hovrätt:
Vad gäller förslaget till lag om ändring i regeringsformen anges i delegationsbestämmelsen i p. 10 andra stycket alt riksdagen i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter kan medge att kyrkomölel genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser. Lagtexten synes ge utrymme för delegation i vidare omfallning ån som svarar mot gjorda utlalanden i moliven. Del kan särskill anmärkas att uttrycket "svenska kyrkans böcker" förefaller något oklart och hovrätten vill ifrågasätta om det inte borde närmare preciseras.
Slutligen vill hovrätten påpeka att del i den föreslagna ändringen om delegation i 7 § 2 st lagen (1982:942) om svenska kyrkan talas om domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter, medan det i p. 10 i förslaget lill lagom ändring i regeringsformen belräffande motsvarande delegationsbestämmelse anges att riksdagen kan medge kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse överlåta ål stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela aktuella bestämmelser. Det synes lämpligt att samma benämningar används i båda författningarna.
Svenska kyrkans centralstyrelse:
Centralstyrelsen vill för sin del framhålla all sådana frågor som berörs av den föreslagna rätten till delegering i allmänhet torde vara av den karaktären all de inte behöver regleras genom kyrklig kungörelse. Likväl anser centralstyrelsen all det är värdefullt alt det finns en sådan möjlighet att delegera rällen alt utfärda föreskrifter och tillstyrker därför förslaget i denna del.
Domkapitlet i Strängnäs anser att uttrycket stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvallningsmyndigheter bör ersättas av domkapitel och kyrkoråd, eftersom det är dessa organ som har den faktiska normgivningen. Enligt domkapitlet i Visby bör kontraktsprost ingå i uppräkningen av stiftsmyndigheter m. m.
4.4 Formerna för ändring eller upphävande av äldre lag
Kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet och Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget i denna del. Ett par remissinstanser är mera kritiska.
Svea hovrätt:
Beträffande formerna för upphävande av äldre lag i ämnen vilka kan delegeras till kyrkomötet anser hovrätten, att de föreslagna ändringarna gör att reglerna, vilka redan nu är komplicerade, blir än svårare att överblicka
Prop. 1984/85:36 46
och förslå. Enligl vad som sågs i specialmotiveringen till den föreslagna ändringen i p. 2 i övergångsbeståmmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen (promemorian s. 62) innebår ändringen att t. ex. bestämmelserna i 1686 års kyrkolag om svenska kyrkans lära, om gudstjänster, dop, nattvard, biskops- och prästvigning m. m. kan upphävas av riksdagen ulan att formföreskrifterna i första-tredje styckena i p. 9 övergångsbestämmelserna lill RF behöver iakttas, dvs. utan att kyrkomötet behöver höras. Hovrätten vill starkt ifrågasätta om det från principiella synpunkter kan godtas att beslut i sådana för kyrkan grundläggande ämnen skall kunna fattas utan att kyrkomötets mening inhämtas. De praktiska synpunkter som har anförts lill stöd för lösningen (promemorian s. 54) synes inte tillräckligt tungt vägande.
Domkapitlet i Lund:
Vad avser den föreslagna lagtexten finner domkapitlet förslaget lill tillägg till punkten 2 till övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen mindre lyckad. "Tredje meningen" kan syfta på punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen vilket inle är avsikten. Vidare förutsätter den föreslagna lagtexlen och förarbetena i promemorian alt riksdagen genom lag har delegerat till kyrkomölet beslutanderätten i ämnen som avses i punkt 10 övergångsbeståmmelserna lill regeringsformen. Del bör inle i beslämmdser av grundlagskaraktär förutsättas att lagar av lägre dignitet har stiftats. På grund av det anförda bör tredje meningen i punkt 2 ha följande lydelse:
"Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag, dock ej i fråga om lag som trått i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen i den mån delegation till kyrkomötet har ägt rum i dessa ämnen."
Genomgång av författningar
Kammarkollegiet anser, i likhel med arbetsgruppen att en genomgång bör ske av författningar för all om möjligt undanta cenlralstyrelsen från vissa statliga författningars tillämpningsområde. Kammarkollegiet anför:
Som exempel på författningar om vilkas tillämplighet på centralslyrelsen tvekan kan råda vill kollegiet nämna tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100). Av specielll intresse är därvid förhållandel mellan centralslyrelsen och Svenska kyrkans förvaltningsstiflelse. Allmän handling är som bekant varje handling som förvaras hos en myndighet, om den kommil in till myndigheten. Frågan är hår om en handling, som upprättats hos stiftelsen eller kommit in dit, blir allmän handling genom överlämnande lill centralstyrelsen och när en handling skall anses inkommen lill eller upprättad eller förvarad hos styrelsen resp. stiftelsen. Även i övrigi torde konsekvenserna av offentlighels- och sekretessreglerna böra undersökas.
Prop. 1984/85:36 47
5 Vissa lagtekniska synpunkter
Hovrätten för Västra Sverige:
I promemorian föreslås en omredigering av punkten 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen på så sätt att punkten delas upp i sex numrerade avsnitt. Hovrätten instämmer i att en sådan uppdelning skulle göra innehållet väsentligt mer lättillgängligt. Punkten innehåller emellertid regler om svenska kyrkan som till skillnad från övriga punkter i övergångsbeståmmelserna står i ett inbördes samband med varandra. En uppdelning av punkten 9 i flera avsnitt skulle därför bryta mot systematiken i övergångsbestämmelserna. En mindre markerad uppdelning-exempelvis med bokstäver - skulle ge samma fördelar som den i promemorian föreslagna utan den angivna inkonsekvensen.
I följd av förslaget att svenska kyrkans centralstyrelse skall vara en (förvaltnings-) myndighet under kyrkomötet föreslås att en bestämmelse därom tas in som ett första stycke i 8 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Eftersom svenska kyrkans centralstyrelse då redan nämnts bör lagrummets andra stycke ändras så att där hånvisas endast till centralstyrelsen eller styrelsen. Jfr t. ex. 43 § i förslaget till lagom ändring i lagen om kyrkomölel.
Vissa lagrum som berörs av de aktuella ändringarna är såväl genom sitt sakliga innehåll som sitt omfång redan tidigare svårtillgängliga. Efter de av arbetsgruppen föreslagna kompletteringarna blir denna olägenhet än större. Främst behöver punkten 2 i övergångsbeståmmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen redigeras om, men även i övrigi torde i några fall en översyn vara motiverad.
Kammarrätten i Göteborg:
Kammarrätten anser att arbetsgruppens laglekniska lösningar år välmotiverade och stämmer överens med direktiven. Från principiell synpunkt år det emellertid diskutabelt alt utvidga övergångsbestämmelserna till regeringsformen.
Domkapitlet i Strängnäs:
Med utgångspunkt från önskemålet att centralstyrelsen blir förvaltningsmyndighet under kyrkomötet har en inom regeringskansliet tillsatt arbetsgrupp utarbetat ell lagtekniskt förslag till förändring av styrelsens stalsrättsliga ställning. Alt förändringen kommer till uttryck i övergångsbestämmelser lill regeringsformen är en konsekvens av tidigare reformer men ger ett ökat intryck av reformens provisoriska karaklår. Lagregler av stalsrättslig karaktär lorde höra återfinnas i rikets grundlagar.
Domkapitlet i Visby:
I promemorian förulsätts all reglerna om lagstiftningen på det kyrkliga området åven i fortsättningen skall vara intagna i övergångsbestämmelserna lill RF. Domkapitlet har i yttrande den 28 februari 1964 över förfaltningsut-redningens förslag lill RF (SOU 1963:16 och 17) från hörjan slållt sig avvisande lill en sådan placering av de centrala kyrkorättsliga stadgandena. Enligt domkapitlets mening bör denna fråga tas upp ånyo sedan nu
Prop. 1984/85:36 48
förhållandet mellan stat och kyrka genom 1982 års kyrkomötesreform fått en mera långsiktig lösning. Förslagsvis kan detta ske genom all ett nytt kapitel -14 kapitlet - införs i RF.
Prop. 1984/85:36 49
Innehåll
Regeringens proposition .............................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1
Förslag till lag om ändring i regeringsformen ............... 2
Utdragurprotokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1984 . 5
1 Inledning.................................................................. ....... 5
2 Allmän motivering .................................................... ....... 6
2.1 Svenska kyrkans centralstyrelse...................... 6
2.1.1 Nuvarande förhållanden ..................... 6
2.1.2 Ändrad slatsrällslig ställning.................. 7
2.2 Normgivningen på det kyrkliga området ....... 9
2.2.1 Gällande räft ........................................ ....... 9
2.2.2 Normgivning rörande svenska kyrkans centralstyrelse 11
2.2.3 Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning .. 15
2.2.4 Formerna för ändring eller upphävande av äldre
lag......................................................... 16
3 Upprättat lagförslag.................................................. 18
4 Specialmotivering...................................................... 18
5 Hemställan ............................................................... ..... 23
6 Beslut........................................................................ 23
Bilaga I Arbetsgruppens sammanfattning av sina överväganden och
förslag ............................................................. ..... 24
Bilaga 2 Arbetsgruppens författningsförslag ............... 27
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över
promemorian (Ds
C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomö
tesreformen ....................................................... ..... 35