Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:25

Regeringens proposition

1984/85:25

med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85;

beslutad den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokollet.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föresläs utgifter m. m. på tilläggsbudget I till statsbudge­ten för innevarande budgetär.

De anslag som begärs uppgår till ca 100 milj. kr. De största anslagen föreslås gä till kostnader för stöd till politiska partier, investeringar i fastigheter för utrikesrepresentationen, utbyggnad för inrikesflyget på Ar­landa, kostnader för föriusttäckning i AB Göta Kanalbolag samt kostnader för mottagning av flyktingar. Dessutom föreslås ändrad organisation för luftfartsverket.

1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 25

 

Prop. 1984/85:25

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-11-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Görans­son, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsråden Feldt, Wickbom, Bodström, Hellström, Sigurd­sen, R. Carisson, Thunborg, Leijon, Gustafsson, Dahl

Proposition med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85

Statsrådet Feldt anför:

Regeringen har i prop. 1984/85; 19 om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik föreslagit att riksdagen till tullverket för anskaffning av viss materiel anvisar 2 milj. kr. Vidare har regeringen har i prop. 1984/ 85: 39 om utformningen av det ökade stödet tiU barnfamiljerna m. m. före­slagit att för budgetåret 1984/85 sammanlagt 5,5 milj. kr. anvisas för för­bättrat stöd till ensamstående föräldrar. I prop. 1984/85:45 om vissa eko­nomisk-politiska åtgärder m. m. föreslär regeringen att riksdagen anvisar I 750 milj. kr. för de sysselsättningsskapande åtgärder som föreslås i pro­positionen. Slutligen har regeringen i prop. 1984/85:51 om bosparande för ungdomar och andra sparfrågor föreslagit riksdagen att anvisa 2 milj. kr. för informationsinsatser i samband med introduktionen av bosparande för ungdomar.

De ytterligare medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som bör tas upp i detta sammanhang bör sammanfattas i en gemensam proposition angående utgifter pä tilläggsbud­get I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Denna proposition bör föreläggas riksdagen nu. Skulle anslagsframställningar därutöver på till-läggsbudget för innevarande budgetär visa sig ofrånkomliga bör dessa föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt.

Statsråden föredrar förslag till riksdagen i frågor angående anslag m. m. pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt avslutar:

 

Prop. 1984/85:25                                                      3

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att besluta om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud­getåret 1984/85 och vidta övriga åtgärder i enlighet med de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­dena lagt fram.

Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begär skall bifogas propositionen som bilagor 1—9.

 

Prop. 1984/85:25

Bilaga I

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet Wickbom

Anmälan  till  tilläggsbudget  I  till  statsbudgeten  för  budgetåret 1984/85

ANDRA HUVUDTITELN

B. Polisväsendet

[I] B 4. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader. Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett förslagsan­slag av 3767834000 kr. (prop. 1983/84: 100 bil. 4, JuU 22, rskr 233). Från anslaget betalas bl. a. lönekostnader till polispersonal och till administrativ personal inom den lokala polisorganisationen.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84: 124, SfU 27, rskr 295) förs det statliga ansvaret för överföring och mottagande av flyktingar i Sverige över frän arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till statens invandrarverk (SIV) den I januari 1985. En av verkets nya uppgifter blir att svara för att de utlän­ningar som söker asyl i samband med inresan i Sverige tas emot i en statlig utredningsförläggning. Under vistelsen i denna förläggning utreds asyl­ärendet genom polismyndighetens försorg. Enligt riksdagsbeslutet skall en fast utredningsförläggning inrättas i Flen den I januari 1985. Dimensione­ringen av denna förläggning och behovet av ytterligare utrednings- och mottagningsresurser i anslutning till olika inreseorter borde enligt uttalan­den i den av riksdagen godtagna propositionen utredas närmare.

Regeringen uppdrog i ett beslut den 5 april 1984 åt SIV att - med utgångspunkt från riksdagsbeslutet - utreda vissa frågor om utrednings-förläggningar för asylsökande. Arbetet skulle bedrivas i samråd med bl.a. rikspolisstyrelsen (RPS). SIV har den 6 september 1984 i en rapport redovisat regeringens uppdrag. Vid överväganden om en lämplig dimensio­nering av det totala behovet av inkvarteringsplalser för asylsökande har verket funnit det lämpligt att utöver utredningsföriäggningen i Flen även inrätta en utredningsförläggning i Märsta. SIV föreslär att utredningsför­läggningen i Flen skall kunna ta emot 200 asylsökande per månad och att

 

Prop. 1984/85:25                                                                     5

förläggningen i Märsta dimensioneras för 100 asylsökande per månad. Statsrådet Leijon kommer senare denna dag att anmäla frågor om SIV;s resursbehov för dessa förläggningar.

För polisväsendets del föreslås i rapporten bl.a. att fem tjänster som kriminalinspektör och en administrativ tjänst inrättas vid polismyndighe­ten i Katrineholm för att i första hand tillgodose de utredningsbehov som uppkommer vid utredningsförläggningen i Flen. För att täcka behovet av utredningsresurser vid föriäggningen i Märsta föreslås att två kriminalpo-lismanstjänster inrättas vid polismyndigheten i Stockholm.

Skälen för att genomföra asylutredningarna i anslutning till vistelsen i en utredningsföriäggning är bl.a. att handläggningstiderna därigenom kan begränsas. Polisens utredningar i asylärenden bör i princip kunna genom­föras inom fyra veckor. En förutsättning för att detta skall ske är emellertid att det finns erforderiiga utredningsresurser vid polismyndigheten. Jag delar SIV:s och RPS:s bedömning att polismyndigheten i Katrineholm för detta syfte bör tillföras den föreslagna resursförstärkningen om fem tjäns­ter för kriminalinspektör och en administrativ tjänst. Med hänsyn till den belastning som nu finns pä polisen såvitt gäller handläggning av utlännings­ärenden och till behovet av omedelbara åtgärder ser jag inga möjligheter att klara resursförstärkningen såvitt gäller Katrineholm genom omfördel­ning av resurser inom polisväsendet. Däremot bör det enligt min uppfatt­ning finnas möjlighet att inom polismyndigheten i Stockholm genom en omfördelning av resurserna klara arbetsbelastningen pä föriäggningen i Märsta.

Jag beräknar lönekostnaderna för de fem polismanstjänsterna till 392000 kr. och för den administrativa tjänsten till 65000 kr. för tiden frän och med den I januari till och med den 30 juni 1985.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader på till-läggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 457000 kr.

D. Domstolsväsendet m. m.

[2] D 1. Domstolsverket. Under denna rubrik häri statsbudgeten för inneva­rande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 47 140000 kr. - Riksdagen antog den 7 juni 1984 ett förslag om ny lagstiftning om företagshypotek (prop. 1983/84; 128, LU 36, rskr 413). Lagstiftningen, som träder i kraft den I januari 1986, förutsätter att en för hela riket central inskrivningsmyn­dighet inrättas och att inskrivningsregistrel förs med hjälp av automatisk databehandling. Den centrala inskrivningsmyndigheten avses bli knuten till Malmö tingsrätt. Domstolsverket har för budgetåret 1984/85 begärt medel för förberedelsearbetet inför övergängen till den nya organisationen och det databaserade inskrivningsregistret.

 

Prop. 1984/85:25                                                                     6

Föredraganden

Som framgår av propositionen har domstolsverket och statskontoret pä regeringens uppdrag utrett bl.a. de tekniska och organisatoriska frågor som föranleds av den nya lagen (1984:649) om företagshypotek. Uppdra­get har redovisats i en huvudstudierapport (DV 1983:5, STKT 1983:50) Företagsinteckningar — handläggning med datorstöd och i en lägesrapport 1984-04-30, Utveckling av ADB-stöd vid handläggning av ärenden om företagsinteckning.

I lägesrapporten har myndigheterna beräknat de sammanlagda investe­ringskostnaderna till 9364000 kr. I förhällande till de beräkningar som redovisades i propositionen innebär detta en kostnadsökning med 395000 kr. Kostnadsökningen beror huvudsakligen på att myndigheterna i sina tidigare beräkningar har utgått frän en lokalisering av den centrala inskriv­ningsmyndigheten till Stockholm och frän ett ikraftträdande den I juli 1985. Myndigheterna räknar med att den nuvarande avgiftsnivån skall ge full kostnadstäckning för investeringskostnaderna och för de årliga drifts­kostnaderna i den nya organisationen.

Domstolsverket har för sin del angett medelsbehovet för budgetåret 1984/85 till 2 milj. kr. enligt följande fördelning.

Förvaltningskostnader                                                 200000 kr.

Datorbearbetning                                                      1800000 kr.

2 000000 kr.

Jag har ingen erinran mot myndigheternas beräkningar när det gäller kostnaderna för projektet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolsverket på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 2000000 kr.

H. Diverse

[3] H 4. Stöd till politiska partier. Riksdagen har för budgetåret 1984/85 under anslaget H 4. Stöd till politiska partier anvisat 79,5 milj. kr. Medlen fördelas enligt lagen (1972:625; ändrad senast 1982:79) om statligt stöd till politiska partier.

Enligt lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett är i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbi­drag. Ett mandatbidrag är f.n. 173000 kr. Kanslistödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, utgår som grund­stöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är f. n. 3 025 000 kr. och tilläggsstödet 8450 kr. för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regering­en, och annars 12650 kr. för varje mandat. Samtliga belopp höjdes till sin

 

Prop. 1984/85:25                                                                     7

nuvarande nivå år 1981 (prop. 1981/82; 101 bil. I, KU 18, rskr 13). Belop­pen har tidigare höjts aren 1975 och 1977.

Avsikten med det statliga partistödet är att de politiska partierna skall garanteras tillräckliga resurser för sin opinionsbildande verksamhet. Vid partistödslagens tillkomst år 1972 förutsattes att stödet skulle omprövas med hänsyn till förändringar i penningvärdet (prop. 1972: 126 s. 48-49). Mot denna bakgrund förordar jag att stödet nu räknas upp med omkring 20 % fr. o. m. den 15 oktober 1984. I sammanhanget vill jag anmäla att jag i 1985 års budgetproposition avser att föreslå en ändring i partistödslagen som innebär att utbetalningen av stödet kommer att ske kvartalsvis i stället för som f. n. årsvis. Ändringen innebär en anpassning till vad som numera i allmänhet gäller vid utbetalning av statliga bidrag av olika slag.

Ett förslag till den lagändring som behövs bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

1.    anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,

2.    till Stöd till politiska partier på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 16000000 kr.

[4) H 5. Allmänna val. Vid 1985 års kommunalval kommer för fjärde gängen sedan reformen genomfördes år 1976 invandrare, som har bott i Sverige i minst tre år, att kunna rösta och väljas till kommunala församling­ar. Senast vid 1982 års val anvisades särskilda medel för information till invandrare för att stimulera dem att utnyttja sin rösträtt.

Riksdagen har för budgetåret 1984/85 under anslaget H 5. Allmänna val anvisat 19922000 kr. för kostnader med anledning av 1985 års val. Av beloppet kommer som vid tidigare val en viss del att avsättas för informa­tion till invandrare. Denna valtekniska information kommer inför 1985 års val att ha ungefär samma omfattning som vid 1982 års val. Riksskattever­ket svarar i samråd med invandrarverket för informationen. Ytteriigare medel för kostnaderna för 1985 års val kommer att begäras i 1985 års budgetproposition.

Inför 1982 års val anvisade riksdagen genom ett tilläggsanslag för bud­getåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln D 3. Åtgärder för invandrare (prop. 1981/82:25 bil. 8, AU 9, rskr 118) 7 milj. kr. för stöd till politiska partier för information till invandrare. Jag förordar att 8 milj. kr. anvisas för motsvarande information vid 1985 års val. Det bör ankomma pä rege­ringen att fördela medlen. Fördelningen bör ske efter samma principer som tillämpades inför 1982 års val.

Mot bakgrund av det anförda hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Allmänna val på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budget­året 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 8000000 kr.

 

Prop. 1984/85:25                                                                     8

Bilaga 1.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2§'
Partistöd   utgår  som  mandatbi-     Partistöd  utgår  som  mandatbi-

drag. Varje mandatbidrag utgör drag. Varje mandatbidrag utgör
/7i000 kronor.                             20S000 kronor.

6§
Parti som vid val till rikdagen fått     Parti som vid val till riksdagen

minst 4 procent av rösterna i hela fått minst 4 procent av rösterna i
landet erhåller för varje år för vilket hela landet erhåller för varje år för
valet gäller ett helt grundstöd. Helt vilket valet gäller ett helt grund-
grundstöd utgör i025000 kronor.        stöd. Helt grundstöd utgöriöiOOOO

kronor.

8§
Parti som avses i 6 eller 7 § er-  Parti som avses i 6 eller 7 § er-
häller utöver grundstödet tilläggs-     häller utöver grundstödet tilläggs­
stöd för varje år för vilket valet gäl-    stöd för varje år för vilket valet gäl­
ler med 8450 kronor för varje vun-     ler med 10 150 kronor för varje vun­
net mandat, om partiet är företrätt i   net mandat, om partiet är företrätt i
regeringen, och annars med /2 650    regeringen, och annars med 15200
kronor för varje vunnet mandat.    kronor för varje vunnet mandat.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift pä den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 15 oktober 1984. Ansökningar som har getts in före ikraftträdandet och som avser stöd för det är som räknas från och med nyssnämnda dag skall anses avse stöd med belopp som följer av bestämmelserna i den nya lydelsen.

' Senaste lydelse 1982:79. - Senaste lydelse 1982: 79. ' Senaste lydelse 1982:79.

 

Prop. 1984/85:25                                                                     9

Bilaga 2

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet Bodström såvitt avser punkten 1; statsrådet Hell­ström såvitt avser punkten 2;

Anmälan   till   tilläggsbudget   I   till   statsbudgeten   för   budgetåret 1984/85

TREDJE HUVUDTITELN

A. Utrikesdepartementet m. m.

[ I ] A 3. Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesre­presentationen. Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetär anvisats ett reservationsanslag av 42 milj. kr. Vid budgetårets ingång fanns en behållning av 4,5 milj. kr. under anslaget. Med hänsyn till tidplanen för byggnadsarbetena bör vissa objekt m. m. nu ånyo redovisas för riksdagen.

I gällande investeringsplan har för ombyggnad och upprustning av fastig­heterna vid Park Avenue, New York, upptagits en kostnadsram om 28 milj. kr. (prop. 1983/84:100 bil. 5. UU 11, rskr 242).

Regeringen har i beslut den 15 september 1983 och den 11 juli 1984 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att projektera och genomföra ombyggnad och upprustning av fastigheterna vid Park Avenue i New York.

Byggnadsstyrelsen beräknade i juni 1983 att kostnaderna för ombyggna­den skulle kunna begränsas till 28 milj. kr. i prisläge 1983-01-01. Den fortsatta projekteringen visar trots omsorgsfull planering och besparingar att kostnaderna i prisläge 1984-01-01 och kursen 7:50/USD blir ca 38 milj. kr. För att möjliggöra tidigare inflyttning har byggnadstiden sänkts från 18 till 14 månader. Medelsbehovet för budgetåret 1984/85 ökar därför med 13 milj. kr.

I gällande investeringsplan har för nybyggnad av ambassadkansli i Luanda upptagits en preliminär kostnadsram om 10 milj. kr. (prop. 1983/ 84: 100 bil. 5, UU II, rskr 242).

Regeringen har i beslut den 8 mars 1984 och den 28 juni 1984 uppdragit ät byggnadsstyrelsen att projektera och uppföra ambassadkansli i Luanda. ti    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 25

 

Prop. 1984/85: 25                                                                   10

Den fortsatta projekteringen visar att kostnaderna i prisläge 1984-01-01 blir 13 milj. kr. Medelsbehovet för budgeråret 1984/85 ökar därför med 3 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 16000000 kr.

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

[2] E 2. Exportfrämjande verksamhet. Regeringen har i proposition 1983/ 84: 168 om exportfrämjande verksamhet bl.a. tagit upp frågan om ökade insatser för att främja export inom byggsektorn samt energisektorn inom ramen för Svensk bygg- och energiexport knutet till Sveriges exportråd. Vidare anges att medel bör ställas till förfogande bl.a. genom ompriorite­ringar inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (5 milj. kr.). Av propositionen framgår också alt regeringen skulle återkomma till denna fråga i tilläggsbudget 1 för budgetåret 1984/85.

Med hänvisning till riksdagens uttalande med anledning av nämnda proposition (NU 40, rskr 382) i vad avser att särskilt främja export inom byggsektorn bör anslaget tillföras 5 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Exportfrämjande verksamhet pä tilläggsbudget 1 till statsbud­geten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 5000000 kr.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    11

Bilaga 3

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET                        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan  till  tilläggsbudget  I  till  statsbudgeten  för  budgetåret 1984/85

FEMTE HUVUDTITELN

G. Omsorg om äldre och handikappade

[I] G 7. Kostnader för viss verksamhet för synskadade. I prop. 1983/ 84; 190 (SfU 31, rskr 393) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m. m. anmäldes att viss utrustning, som behövs i samband med överföring av radio- och kassettidningar till synskadade, borde finansieras över stats­budgeten i särskild ordning.

Under anslaget G 7. har i statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett förslagsanslag av 14626000 kr. Medlen används för olika insatser för synskadade. Utgivning av radio- och kassettidningar för synskadade stöds med medel, som beräknas under ättonde huvudtiteln, reservationsanslaget Gli. Stöd till taltidningar. Talutgåvor av dagstidningar distribueras med bud eller med posten (kassettidningar) eller via radiosändning (radiotid­ningar). Försök med radiosända talutgåvor har bedrivits i Stockholmsom­rådet. För försöken utvecklades en särskild utrustning för mottagning och uppspelning av den radiosända talutgåvan. Pä grundval av inhämtade erfarenheter bildade taltidningskommittén (U 1982:05) hösten 1982 till­sammans med företrädare för styrelsen för teknisk utveckling, televerket. Handikappinstitutet, Synskadades riksförbund. Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag och Stockholms läns landstingskommun en projekt­grupp med uppdrag att utarbeta en mottagarutrusining som skulle kunna serietillverkas och användas för verksamheten med radiotidningar. Arbe­tet har nu kommit så långt att en första serie om I 000 mottagarutrustningar kan börja levereras efter årsskiftet.

Mottagarutrustningarna bör som tidigare anförts finansieras över stats­budgeten i särskild ordning. Jag beräknar för ändamålet ett belopp av I milj. kr. under förevarande anslag.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Kostnader för viss verksamhet för synskadade på tilläggsbud­get 1 till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslags­anslag av 1000000 kr.

Rättelse: S. 11. i hemställan Står: reservationsanslag Rättat till: förslagsanslag

prop. 1984/85:25                                                      12

Bilaga 4

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet R. Carisson

Anmälan  till  tilläggsbudget I  till  stadsbudgeten för  budgetåret 1984/85

SJÄTTE HUVUDTITELN

D. Järnvägar

[I] D. Järnvägar. Nyteckning av aktier i ASG AB. I samband med att ASG AB är 1980 fattade beslut om att bygga en ny terminal i Västberga/ Stockholm träffade ägarna en principöverenskommelse om att under 1984-85 genom nyemission öka aktiekapitalet i bolaget. Denna överens­kommelse har nu konkretiserats så att parterna är överens om att under januari 1985 göra en nyemission 1:1. För SJ:s del gäller detta under förutsättning av statsmakternas medgivande. Nuvarande aktiekapital upp­går till 45,9 milj. kr., varav SJ:s andel är 50,15% eller 23,0 milj. kr. Övriga akiieinnehavare är AB Transportförvaltning med 25,0% och GDG Biltra­fik AB med 24,85%.

En under 1983 genomförd divisionalisering av företagen har medfört en effektivare organisation med betydande kostnadsbesparingar. Dessa till­sammans med avveckling av några dotterbolag och en ökad fakturering har bidragit till en påtaglig förbättring av lönsamhetsbilden. Genom den nu planerade nyemissionen kommer även finansnettot att förbättras. Solidite­ten, som nu ligger under 11 %, ökas till drygt 14%.

Med åberopande av det anförda har SJ hemställt om bemyndigande att inom investeringsramen för budgetåret 1984/85 använda 23 milj. kr. för nyteckning av aktier i ASG AB.

Jag delar SJ;s uppfattning att ASG AB bör få det redovisade kapitaltill­skottet i syfte att stärka företagets ekonomiska ställning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att statens järnvägar inom ordinarie investeringsram för budgetåret 1984/85 får använda 23000000 kr. för nyteckning avaktieri ASG AB.

 

Prop. 1984/85:25                                                                 13

7. Luftfart

[2] Ny organisation för luftfartsverket m. m.

Ny organisation för luftfartsverket Bakgrund

Riksdagens luftfartspolitiska beslut år 1982 (prop. 1981/82:98, TU 28, rskr 339) innebar bl.a. att luftfartsverkets verksamhet skulle inriktas mot en ökad marknadsorientering. Det av luftfartsverket redan påbörjade arbe­tet med översyn av arbetsformer, organisation och styrsystem skulle fort­sätta och verket ålades att självt vidta eller i förekommande fall lägga fram förslag till erforderiiga organisatoriska förändringar. I en skrivelse den 4 juni 1984 redovisar luftfartsverket resultatet av översynsarbetet och före­slår vissa ändringar av luftfartsverkets organisation.

Riksrevisionsverkel, statskontoret och Aktiebolaget Aerotransport (ABA) har yttrat sig över skrivelsen.

Nuvarande organisatoriska förhållanden

Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den civila luftfartens markorganisation, i den mån denna ankommer på staten och inte anför­trotts annan statlig myndighet, samt handlägger ärenden om den civila luftfarten.

Till verkets huvuduppgifter hör att driva och förvalta vissa flygplatser för civil luftfart. Detta innefattar, förutom att driva och förvalta de egna 14 trafikflygplatserna, att ansvara för driften av stationsområdena för den civila luftfarten pä de f n. fem militära flygplatser som enligt avtal mellan verket och flygvapnet upplåtits för civil trafik.

En annan huvuduppgift är alt i fred svara för civil och militär flygtrafik­ledning. Till huvuduppgifterna hör vidare att utöva överinseendet över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Slutligen har verket att utföra vissa myndighetsuppgifter pä flygtrafikomrädet.

Luftfartsverket är ett affärsdrivande verk. Som affärsverk har luftfarts­verket att driva sin verksamhet så att full kostnadstäckning erhålls och så att ett överskott uppnås som motsvarar räntekravet pä det av staten och berörda kommuner tillskjutna investeringskapitalet.

Chef för luftfartsverket är en generaldirektör. Under verksledningen är verksamheten uppdelad pä sex avdelningar, nämligen flygplatsavdelning­en, trafikavdelningen, transport- och planeringsavdelningen, ekonomiav­delningen, administrativa avdelningen och luftfartsinspektionen.

Flygplatserna resp. de lokala flygirafikledningsorganen sorterar direkt under cheferna för huvudenheterna för flygplats- resp. flygtrafiktjänst. Pä samma sätt är de regionala besiktningskontoren direkt underställda chefen för luftfartsinspektionen. Flygtrafikledarskolan i Sturup ingår i huvuden­heten för flygtrafiktjänst (bilaga 4.1).

 

Prop. 1984/85:25                                                                    14

Luftfartsverkets förslag

I en skrivelse den 4 juni 1984 konstaterar luftfartsverket att huvuddelen av verkets tjänster tillhandahålls och tas i anspråk pä flygplatserna och vid flygning mellan olika flygplatser. De produktions- och marknadsmässiga förutsättningarna varierar avsevärt mellan flygplatserna. En decentralise­rad organisation, som medger snabb och smidig anpassning och utveckling till skilda förutsättningar, skapar enligt verket de bästa förutsättningarna för att öka effektiviteten - såväl externt som internt - och för att utveckla den kommersiella potentialen vid respektive flygplats. En decentraliserad organisation gagnar också effektiviteten genom den stimulans som en sädan organisation ger till ökat ansvar, engagemang och lokala initiativ.

Luftfartsverket konstaterar vidare att en långtgående delegering av an­svar och befogenheter måste kompletteras med effektiva uppföljnings- och samordningsfunktioner.

En ökad marknadsorientering i enlighet med 1982 års luftfartspolitiska beslut och en delegering av ansvar och befogenheter ställer enligt luftfarts­verket krav på anpassningar av verkets nuvarande organisation.

Luftfartsverket har kvalificerade tekniska resurser, som effektivt och pä relativt kort tid har byggt upp ett modernt flygplats- och flygtrafiklednings­system. Dessa resurser kommer i fortsättningen att behöva inriktas pä att vidmakthålla, modernisera och anpassa dessa system till marknadens krav. Den tekniska utvecklingen torde vidare öka de kompetensmässiga samband som i dag finns mellan olika tekniska enheter.

Mot bakgrund av de beskrivna kraven pä organisationen föreslär luft­fartsverket att fler arbetsuppgifter med ökat ansvar och vidgade befogen­heter bör läggas ut på verkets flygplatser. Flygplatsernas ändrade roll bör komma till uttryck genom att deras organisatoriska ställning ändras. Varje flygplats — f n. 14 till antalet - bör inordnas direkt under generaldirektö­ren.

Genom att flygplatscheferna blir resultatansvariga direkt under verks­chefen kan nuvarande flygplatsavdelning avvecklas.

De tekniska funktionerna inom centralförvaltningen, som i dag finns fördelade pä flygplatsavdelningen och trafikavdelningen, bör enligt verket slås samman till en särskild teknisk avdelning. Pä sä sätt kan man tillvarata sammanlagringsmöjligheterna över teknikgränserna. Man får också större möjlighet att över hela verket utnyttja den höga tekniska kompetens som i nuvarande organisation ofta nyttjas inom endast en verksamhetsgren. Det­ta kan i sin tur förväntas leda till ett ökat verksgemensamt agerande.

På avdelningsnivä inom verket kvarstår enligt förslaget trafikavdelning­en, luftfartsinspektionen, transport- och planeringsavdelningen, ekono­miavdelningen och administrativa avdelningen.

Enligt luftfartsverket kommer verkschefen med ett stort antal lokala produktionsenheter - flygplatser - sig direkt underställda, att ha behov av resurser och sakkunnigt stöd för beredning och bedömning av flyg-

 

Prop. 1984/85:25                                                                    15

platstjänsten. Verket föreslår därför att en stabsfunktion - en marknads­stab - direkt underställd generaldirektören etableras.

Den föreslagna huvudstrukturen ger enligt verket en mera pregnant bild än f. n. av luftfartsverkets funktioner, som kan uppdelas i myndighetsfunk­tioner och affärsverksfunktioner eller rörelsedrivande verksamheter. Luft­fartsinspektionen och transport- och planeringsavdelningen svarar för ren­odlade myndighetsfunktioner. Flygplatserna och flygstationerna samt tra­fikavdelningen och till den hörande flygtrafikledningsorgan svarar för af­färsfunktionen, som utgör verkets egentliga rörelsedrivande enheter. Hit hör också den tekniska avdelningen, som betjänar flygplatserna och flyg­trafiktjänsten och således säljer sina tjänster internt inom verket. Verkets centrala staber utgörs av marknadsstaben, revisionen, administrativa av­delningen och ekonomiavdelningen. Dessa enheter skall huvudsakligen fungera som stöd och ge service till organisationen i övrigt. Marknadssta­ben och revisionen svarar dessutom tillsammans med delar av administra­tiva avdelningen och ekonomiavdelningen för verkets huvudkontorsfunk­tioner, vilkas uppgift är att i första hand biträda verkschefen i dennes ledning av hela verket.

1 den nya organisationen kommer personalen vid centralförvaltningen att minska med ca 40 årsarbetskrafter jämfört med dä förändringsarbetet började budgetåret 1982/83.

Luftfartsverket har fr.o.m. den I juli 1984 vidtagit vissa provisoriska åtgärder för att kunna tillämpa den verksamhetsinriktning som redovisats. Verket är inriktat pä att kunna genomföra den föreslagna organisationen den I januari 1985.

De organisationsförändringar som verket föreslår och det åtgärdspro­gram som tagits fram inom ramen för detta projekt skapar enligt luftfarts­verket förutsättningar för att förbättra verkets resultatnivå med 55 milj. kr. (bilaga 4.2).

Remissyttrandena

Riksrevisionsverket (RRV) anser att det kan vara lämpligt att ge flygplat­serna en jämfört med nuläget större frihet. Verket saknar dock en utförlig diskussion i luftfartsverkets förslag om de lednings- och styrformer som tänks bli kopplade till den nya organisationen. Hur dessa utformas måste enligt RRV:s uppfattning bli avgörande för bedömningen av den nya orga­nisationens samlade ändamålsenlighet.

Det ekonomiska mål som gäller för luftfartsverket avser organisationen som helhet, såsom denna definierats av statsmakterna, och inte de enskil­da flygplatserna tagna för sig. Viss återhållsamhet måste därför enligt RRV iakttas när det gäller rätten för de senare att disponera driftöverskott resp. att ikläda verket riskengagemang.

Härtill kommer den enligt RRV:s uppfattning mycket viktiga omstän­digheten att en alltför långt driven självständighet för flygplatserna och en

 

Prop. 1984/85:25                                                      16

fixering pä den enskilda flygplatsen som resultatenhet kan komma i kon­flikt med de trafik- och luftfartspolitiska förstahandsmålen att uppnå en regionall och nationellt samordnad trafikförsörjning på samhällsekono­misk grundval.

Enligt vad RRV inhämtat pågår ännu övervägandena inom luftfartsver­ket på viktiga avsnitt om hur ansvar och befogenheter mera konkret skall fördelas i den nya organisationen. RRV vill mot den bakgrunden inte motsätta sig att organisationen nu ändras enligt den av luftfartsverket förslagna huvudmodellen. RRV finner det dock angeläget att luftfartsver­ket åläggs att. senast i samband med att den nya organisationen träder i kraft, för statsmakterna redovisa huvuddragen i det styr- och ledningssy­stem som verket avser tillämpa tillsammans med denna.

RRV berör även internrevisionens plats i den nya organisationen. Ver­ket finner det angeläget att internrevisionen inte. såsom eventuellt kan utläsas ur organisationsförslaget, får en ställning i första hand som en allmän servicefunktion gentemot den övriga organisationen. Revisionsen­heten bör ges ett markerat ansvar för revision direkt under generaldirektö­ren.

Statskontoret stöder förslaget till ändringar av luftfartsverkets organisa­tion.

Aktiebolaget Aerotransport AB (ABA) konstaterar att den nya organisa­tionen syftar till dels att öka kapacitetsutnyttjandet, dels att skapa tjänster som krävs för säkra och effektiva transporter, dels att stimulera till ökat utnyttjande av flyget som transportmedel, dels att tillvarata den kommer­siella potentialen samt dels att öka effektiviteten och förbättra resultatet. Betydelsen av de tre förstnämnda målen kan enligt ABA inte nog under­strykas.

1 tillägg till ovanstående huvudmål kan den nya organisationen enligt ABA också ha marginella mål, vilka dock aldrig får tillåtas komma i konflikt med huvudmålen eller flygföretagens behov och inte heller belasta luftfartssektorns ekonomi.

Genom att verket och flygföretagen tillsammans definierar sina respekti­ve roller inom flygsektorn kan enligt ABA tillgängliga resurser utnyttjas på ett produktivt sätt i stället för att förslösas pä interna strider om marknads­andelar. Det samarbetsorgan mellan luftfartsverket, SAS och LIN som nyligen bildats synes vara ett lämpligt forum att med utgångspunkt i en gemensam övergripande målsättning åstadkomma gemensamma tolkning­ar av riktlinjerna för verksamheten samt definition av flygbolagens och luftfartsverkets roller i systemet liksom också etablerandet av effektiva samarbetsformer.

I den nya organisationen får flygplatscheferna ett s. k. resultatansvar. Enligt ABA:s mening är ett uttalat resultatansvar allmänt sett befrämjande för effektiviteten. Resultatansvaret för flygplatscheferna måste dock an­passas till att intäkterna enbart till en begränsad del kan påverkas av dem.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    17

ABA anser det nödvändigt att flygbolagen framgent kan avhandla vissa frågor, t. ex. hyressättningen på lokaler och mark som måste disponeras av flygbolagen, centralt och samlat med verksledningen, alternativt att myc­ket distinkta riktlinjer i dessa avseenden utfärdas centralt.

ABA förutsätter vidare att vissa verksgemensamma totalramar upprät­tas för drifts- och investeringskostnader och att sammanvägningen av investeringsåtgärder samt de slutliga ekonomiska beslutsfrågorna liksom hittills kommer att handläggas pä central nivå av verket i samråd med kunderna.

Föredraganden

Luftfartsverkets huvuduppgifter är att driva och förvalta statens flyg­platser för civil luftfart, att i fred svara för flygtrafiktjänst för civil och militär luftfart, att ha överinseende över flygsäkerheten för den civila luftfarten samt att utöva vissa trafikmässiga myndighetsfunktioner.

Beträffande den marknads- och kapacitetsmässiga situation som luftfar­ten befinner sig i har under en följd av år sektorn verkat i en expansiv miljö med stigande efterfrågan på flygtransporter både inrikes och utrikes. 1 början pä 1980-talet stagnerade marknaden vilket ledde till att sektorn hade överkapacitet.

Under senare är har dock utvecklingen varit mycket expansiv. 1 första hand gäller det inrikestrafiken vilken hänger samman med att SAS och LIN;s verksamheter samlokaliserades i en gemensam terminal på Arlanda hösten 1983. Den snabba utvecklingen av inrikestrafiken och den ökade insikten av flygets stora betydelse i regionalpolitiska sammanhang har medfört en upprustning av stationsbyggnaderna pä flera flygplatser i lan­det. Även utrikestrafiken har under senare är visat en viss tillväxt.

Inför den positiva utveckling av luftfarten som kan förutses under resten av 1980-talet anser jag det naturligt att luftfartsverket skall främja en pä sunda ekonomiska villkor grundad utveckling och verka för att en tillfreds­ställande flygtransportförsörjning uppnäs och vidmakthålls till lägsta möj­liga kostnader. I detta ligger bl.a. att verket självt eller i samverkan med övriga intressenter vidtar eller initierar åtgärder som stärker sektorns långsiktiga konkurrensförmåga. För att säkerställa detta krävs att luftfar­ten bedrivs med en hög säkerhet, effektivitet, regularitet och servicenivå. Luftfartsverket och flygbolagen producerar tillsammans flygtransport-tjänster. Det är därför angeläget att verkets handlande präglas av en ökad marknadsorientering. En inriktning som också bör ta sig uttryck i anpass­ning av luftfartsverkets organisation.

När det gäller luftfartsverkets marknadssituation kräver marknaden inte längre att en kraftigt ökad produktionskapacitet skall ställas till förfogan­de. Flygplatssystemet och flygtrafikledningssystemet är modernt och sva­rar i huvudsak mot de krav marknaden ställer i fråga om kapacitet och standard. Marknadsutvecklingen är i stället sädan att luftfartsverket, lik-t2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 25

 

Prop. 1984/85:25                                                                    18

som övriga företag inom flygsektorn, måste genom en ökad marknads­orientering få en effektiv avsättning för sina tjänster. En strävan måste sålunda vara att luftfartsverkets kapacitet blir utnyttjad så väl som möjligt. Härvid kan också förbättringar av verkets resultat uppnäs.

Offensiva insatser för att åstadkomma detta måste i första hand avse verkets huvuduppgifter, nämligen att tillhandahälla sina tjänster för att möjliggöra säkra och effektiva flygtransporter. Här är verkets uppgift inte minst att stimulera till ökat utnyttjande av flyget som transportmedel.

Offensiva insatser krävs också för att tillvarata den kommersiella poten­tial som ligger i att verket på flygplatserna disponerar mark, lokaler och personal.

Det gäller slutligen att aktivt slå vakt om och utnyttja den i länga stycken unika kompetens som finns inom verket för försäljning, i första hand på exportmarknaden. Genom dotterföretaget Swedavia AB har verket ett instrument för aktiv marknadsföring och försäljning av verkets kunnande. Jag återkommer till frågan om ett ökat aktiekapital för Swedavia. Den nya organisation som luftfartsverket föreslår syftar till att öka marknadsinriktningen och resursutnyttjandet. Detta sker bl.a. genom att flygplatserna konstitueras som självständiga resultatenheter med ett utvid­gat linjeansvar direkt under verkschefen. Den centrala förvaltningen får en förstärkt karaktär av stab till verkschefen och samtidigt en servicefunktion gentemot flygplatserna.

Den nya organisationens huvudstruktur innebär sålunda att flygplatserna får ett delegerat ansvar direkt under verkschefen, att flygplatsavdelningen i samband därmed avvecklas och en teknisk avdelning inrättas,

att en marknadsstab inrättas och

att en starkare avgränsning görs mellan verkets myndighets- och rörelse­drivande enheter.

För egen del finner jag att luftfartsverkets förslag till ändrad organisation är i överensstämmelse med vad statsmakterna uttalade i samband med 1982 års luftfartspolitiska beslut. Förslaget uttrycker en klar strävan mot en bättre marknadsanpassning bl. a. genom ökade möjligheter för flygplat­serna att agera självständigt. Jag finner också betoningen av målstyrning, produktansvar och resultatansvar i luftfartsverkets förslag mycket värde­full.

Den av luftfartsverket föreslagna organisationen med en markerad marknadsorienterad profil kommer enligt min mening i hög grad att med­verka till en fortsatt positiv utveckling av luftfarten. Genom denna struk­turförändring kommer såväl resurser och beslut att så långt möjligt föras ut till avnämarna vilket jag anser är positivt. Jag delar vidare luftfartsverkets uppfattning att den decentraliserade organisationen också gagnar effektivi­teten genom den stimulans en sådan organisation ger till ökat ansvar, engagemang och lokala initiativ.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    19

Med utgångspunkt i de övergripande målen för luftfartsverkets verksam­het kan flygplatserna på ett bättre sätt än hittills planera och utveckla flygplatsens egna uppgifter samt initiera och stimulera rationella lösningar av de i första hand flygplatsorienterade verksamheterna. Flygplatserna kan också spela en mer aktiv roll i att utveckla och genomföra olika servicehöjande åtgärder, t.ex. vad gäller transporterna till och frän flyg­platserna.

Förändringen innebär också att luftfartsverket och flygbolagen får i stort sett parallella organisationer vilket bör underlätta samarbetet på såväl central som lokal nivå. Samarbete och samverkan mellan luftfartsverket och flygbolagen är enligt min mening utomordentligt viktigt för att sektorn skall kunna bibehålla och stärka sin konkurrenskraft. Luftfartsverket har också i ökad utsträckning vidgat sina kontakter med olika intressenter bl.a. genom tillskapandet av olika samarbetsorgan.

RRV och ABA tar upp frågan om lednings- och styrformer i den nya organisationen.

Allmänt vill jag i anslutning härtill framhålla att jag ser stora fördelar med en delegering av ansvar och befogenheter i kombination med ett resultatansvar.

En sådan delegering förutsätter dock inte bara effektiva uppföljnings-och samordningsfunktioner utan framför allt centrala riktlinjer som utgår frän sektorns och verkets övergripande mål.

För den allmänna styrningen av verket spelar därför de grundläggande värderingarna och riktlinjerna i skilda frågor som förutsätts genomsyra hela organisationen en stor roll. Enligt vad jag erfarit har inom luftfartsver­ket parallellt med organisationsförändringsarbetet pågått arbete med ana­lys och utveckling av mål för verksamheten, affärsidé och strategier. Därvid har behandlats bl.a. verkets roll i det civila flygtransportsystemet, verkets allmänna beteende mot marknaden, prisfrågor, verkets engage­mang pä det kommersiella området, luftfartspolitiska frågor, flygsäker-hetsfrägor m. m.

Enligt min mening är fastläggande av gemensamma grundläggande mål och värderingar en viktig uppgift i en decentraliserad organisation. Härige­nom skapas utrymme för ett lokalt beslutsfattande och agerande.

Det är därför angeläget att verket fortsätter att utveckla former och metoder för målformulering och målstyrning.

För den sammanhållande styrningen av verket är det vidare angeläget att utveckla härför erforderliga ekonomi-administrativa system, som snabbt ger lokala och centrala beslutsfattare relevant ekonomisk information. Härvid spelar utvecklingen pä ADB-området stor roll. Luftrartsverket har också med utgångspunkt i en nyligen fastlagd ADB-strategi påbörjat upp­byggnaden av ett nytt informationssystem.

RRV tar upp de ledningssvärigheter som kan följa av ett brett kontroll­spann. Antalet underställda enheter bör enligt min mening inte tillmätas

 

Prop. 1984/85:25                                                                   20

alltför stor betydelse vid bedömningen av ledningsfunktionens möjligheter att fungera effektivt. Väsentligt i detta sammanhang är vidare den ansvars-och befogenhetsfördelning som verket utarbetat. Det kan också nämnas den nya marknadsstaben som får vissa sammanhållande uppgifter i förhäl­lande till flygplatserna.

Remissinstanserna har inget att erinra mot luftfartsverkets förslag om inrättande av en marknadsstab. Inte heller mot förslaget att de tekniska funktionerna som i dag finns fördelade på flygplatsavdelningen och trafik­avdelningen slås samman till en särskild teknisk avdelning.

Jag biträder förslaget att en marknadsstab inrättas med uppgift att bere­da verksövergripande marknads- och flygplatstjänstfrägor och att den nu­varande flygplatsavdelningen avvecklas som en följd av att flygplatsche-ferna får ett ansvar för sin verksamhet direkt under verkschefen. Pä grund av den omfattning som den civila flygtrafiken har på Luleå/Kallax flygsta­tion bör även flygstationschefen i Luleå ha ett ansvar för sin verksamhet direkt under verkschefen.

Jag biträder även förslaget om att föra samman verkets tekniska funktio­ner i en teknisk avdelning. Med en teknisk avdelning blir verkets samlade tekniska kompetens företrädd på direktionsnivå vilket kommer att vara av stor betydelse i säväl utvecklings- och framtidsbedömningar som i frågor gällande den löpande driften.

Den tekniska avdelningen skall arbeta främst på uppdrag av produktan­svariga inom verket. Den tekniska avdelningen bör emellertid också ha ett eget ansvar för teknisk utveckling samt fortlöpande analys av anläggning­ars och utrustningars tekniska status.

Genom de föreslagna ändringarna i luftfartsverkets organisation ges en klarare avgränsning mellan verkets myndighetsfunktioner och rörelsedri­vande funktioner. Luftfartsinspektionen och transport- och planeringsav­delningen utgör verkets renodlade myndighetsfunktioner och flygplatserna och trafikavdelningen med därtill hörande flygtrafikledningsorgan de rörel­sedrivande verksamheterna.

Marknadsstaben, revisionen, administrativa avdelningen och ekono­miavdelningen utgör centrala staber. Jag delar riksrevisionsverkets upp­fattning att revisionsenheten skall ha ett markerat ansvar för revision direkt under generaldirektören.

Med tanke på den dynamik som präglar flyglransportsektorn får det anses naturiigt att successiva anpassningar görs av luftfartsverkets organi­sationsstruktur. Organisation och system kan vidare behöva förändras för att stärka den inre effektiviteten. Det bör ankomma pä regeringen att fatta beslut om sädana förändringar. Jag avser härmed förändringar som inte påverkar luftfartsverkets huvudsakliga verksamhetsinriktning.

 

Prop. 1984/85:25                                                                   21

Ökning o v aktiekapitalet i Swedish Aviation Development (Swedavia) AB m.m.

Riksdagen godkände våren 1982 (prop. 1981/82: 185, TU 32, rskr 289) att ett aktiebolag bildades som dotterföretag till luftfartsverket med uppgift att bedriva konsultverksamhet m. m. inom den civila luftfartens område.

Regeringen godkände den 17 juni 1982 ett förslag tUl bolagsordning för Swedish Aviation Development (Swedavia) AB och medgav att luftfarts­verket fick ta i anspråk erforderliga medel inom den för budgetåret 1982/83 angivna investeringsramen för teckning av aktier i bolaget. Vidare bemyn­digade regeringen luftfartsverket att teckna borgen för län till bolaget intill ett belopp för högst 2,5 milj- kr.

Enligt bolagsordningen 4 § skall bolagets aktiekapital vara lägst 150000 kr. och högst 600000 kr. Aktiekapitalet har sedan bolagets bildande utgjort 350000 kr. och till reservfonden har avsatts 70000 kr. dvs. föreskrivna 20% av aktiekapitalet.

I en skrivelse den 2 juli 1984 till regeringen konstaterar luftfartsverket att genom den expansion sovn Swedavia har haft sedan bildandet har bolagets eget kapital blivit otillräckligt. Under det första verksamhetsåret var om­sättningen 3,4 milj. kr. för 1983/84 beräknas den tUl 7 milj. kr. och för 1984/85 till 17 milj. kr. Enligt den fastställda marknadsplanen är målet att inom en treårsperiod ha mellan 40 och 50 årsarbetskrafter sysselsatta på den internationella marknaden. Detta mäl motsvarar en ökning av årsom­sättningen till 30-40 milj. kr.

För att kunna finansiera en verksamhet av denna omfattning behöver bolaget disponera kapital - eget och främmande - pä ca 11 milj. kr. Kapi­taluppbyggnaden bör säkerställas redan nu för att ge bolaget önskvärda planeringsförutsättningar-

Mot denna bakgrund föreslår luftfartsverket att 4 § i bolagsordningen ändras så att däri anges citt aktiekapitalet skall utgöra lägst 3 milj. kr. och högst 12 milj. kr.

Proportionen mellan eget och främmande kapital bör vara sådan att soliditeten uppgår till ca 30% vilket för Swedavia innebär att bolagets aktiekapital bör höjas till 3 milj. kr. I samband med höjningen av aktiekapi­talet bör även avsättning till reservfonden göras genom ägartillskott så att denna kommer att uppgå till 20% av det nya aktiekapitalet. Nyemittering av aktier bör således göras till en kurs motsvarande 120% av aktiernas nominella värde.

Vid bedömningen av behovet av eget kapital måste också beaktas att internationella kunder ofta har krav pä att leverantören kan dokumentera sin ekonomiska styrka genom ett eget bundet kapital som kunden uppfattar stå i relation till det leveransåtagande det är fråga om.

Bolagets främmande kapital utgörs f n. i stor utsträckning av långa leverantörskrediter. Dessa bör omvandlas till lån för vilka luftfartsverket får teckna borgen. Regeringens medgivande beträffande verkets borgens-

 

Prop. 1984/85:25                                                                    22

åtagande är f.n. maximerat till 2,5 milj. kr. Med hänvisning till vad som sagts om bolagets totala kapitalbehov föreslår luftfartsverket att detta medgivande utökas tUl 8 milj. kr.

Jag anser mig kunna godta luftfartsverkets bedömning av bolagets kapi­talbehov. Hittillsvarande erfarenheter av Swedavias verksamhet visar att bolaget väl kunnat hävda sig i den internationella konkurrensen. Bolaget har självt och i samarbete med andra svenska företag bearbetat, bevakat och genomfört en rad projekt inom skilda luftfartsområden. Bolagets om­sättning och resultat har också utvecklats tillfredsställande. För den fort­satta utvecklingen av bolaget bör dess kapitalbehov säkerställas. Sålunda bör bolagets aktiekapital för Swedavia AB höjas frän 350000 kr. till 3 milj. kr. Genom att de nya aktierna tecknas till en kurs av 120% tillförs ett belopp av 530000 kr. bolagets reservfond. De medel som behövs för aktieteckningen bör få täckas från det för budgetåret 1984/85 anvisade medel på reservationsanslaget Flygplatser m. m.

För att tillgodose bolagets behov av rörelsemedel bör luftfartsverket fä teckna borgen för aktiebolaget intill ett belopp av 8 milj. kr.

F 1. Flygplatser m. m. Utbyggnadsbehov för inrikesflyget på Arlanda fiyg-plats. Vid planeringen och genomförandet av Arlanda Inrikesprojektet förutsattes att endast Linjeflygs trafik skulle flytta från Bromma flygplats och samlokaliseras med SAS inrikestrafik på Arlanda flygplats. Den nya inrikesterminalen dimensionerades sålunda för LIN och SAS jettrafik samt för två regionalflyglinjer.

Sedan inrikesterminalen togs i bruk har utvecklingen blivit en helt annan än den förväntade. Antalet regionalflyglinjer beräknas under hösten 1984 uppgå till 13-14 med ca 120 flygplansrörelser per dag, vilket medför en tiofaldig ökning av trafikintensiteten jämfört med vad som planerats. Till­gänglig kapacitet är otillräcklig och risk finns för allvarliga störningar i trafiken. Situationen förvärras efter hand som större flygplanstyper (SF 340 m.fl.) tas i bruk.

Även den primära inrikestrafiken har utvecklats väsentligt bättre än vad som förutsågs. LIN räknade med en femprocentig minskning av antalet passagerare, att jämföras med den ökning på ca 20% som nu förväntas för det första året på Arlanda. Speciellt har noterats en betydande ökning av antalet transferpassagerare.

I en skrivelse den 27 september 1984 till regeringen konstaterar luftfarts­verket att omedelbara åtgärder erfordras i inrikesterminalen och för re­gionalflyget.

Vad gäller regionalflyget har den kraftiga ökningen av antalet passagera­re medfört att väntutrymmen och expeditionsmöjligheter är otillräckliga. Olika förslag till lösningar har studerats, varvid verket kommit fram till att en byggnad av enklare standard bör för tillfället anläggas utmed nuvarande plattform. Förutom ökade passagerarutrymmen tillkommer härigenom kontor för regionalflygföretagen, vilket helt saknas i dag.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    23

För hösten aktuella trafikprogram visar ett större behov av uppställ­ningsplatser för flygplan än vad som finns tillgängligt. Inrikesplattformen planeras därför utökas med ca 12000 m', vilket ger plats för uppställning av ytterligare fem flygplan av storlek SF-340.

Av säkerhets- och bekvämlighetsskäl fordras att passagerare transporte­ras med buss till flygplan uppställda vid sidan av terminalbyggnaden. För ändamålet behöver två bussar inköpas. Vidare behöver nuvarande vänt-utrymme för regionalflygpassagerarna byggas om för att medge sådana busstransporter. Åtgärderna för regionalflyget har kostnadsberäknats till 15,7 milj. kr.

1 inrikesterminalen behöver åtgärder vidtas eftersom det pä grund av den kraftigt ökade trafikmängden med bl.a. större personalbehov som följd f. n. saknas kontor, expeditioner och personalutrymmen för vissa personalkategorier. Personal för bl. a. flygplansstädning och ramppersonal har f.n. sina lokaler i provisoriska baracker uppställda i anslutning till terminalbyggnaden.

Luftfartsverket föreslär att detta problem löses genom en enklare till­byggnad av pirspetsen och utbyggnad av plan 4 mot gatusidan. För in­checkning och biljettförsäljning fordras ytterligare kapacitet.

Enligt luftfartsverket behöver åtgärder vidtas för att underlätta hante­ringen av transferbagage. Detta bedöms kunna ske i befintliga lokaler. Behovet av åtgärder är stort eftersom vid planeringen av terminalen förut­sattes ca 100-200 transferbagage per dag och antalet kollin f n. uppgår till ca I 500 per dag.

Restaurangverksamheten inklusive personalrestaurangen har ökat med 100% i förhållande till vad som förutsattes i programarbetet. Detta har inneburit att förråd, kylrum, köksutrymmen och personalutrymmen är otillräckliga och har givit en dålig arbetsmiljö. Yrkesinspektionen har granskat förhållandena och meddelat att åtgärder måste vidtas. En provi­sorisk lösning med baracker som ställs upp på planen vid nuvarande varuintag föresläs.

Enligt luftfartsverkets beräkningar uppgår det totala investeringsbeho­vet till ca 25 milj. kr., i prisläge 1985-01-01.

De avsedda åtgärderna beräknas kunna vidtas i huvudsak under våren 1985.

För egen del kan jag konstatera att sammanföringen av LIN och SAS' inrikes i en gemensam terminal på Arlanda har inneburit en mycket kraftig trafiktillväxt. Det gäller den tunga jettrafik som bedrivs av SAS och LIN och som har ökat det första verksamhetsåret på Arlanda med närmare 20%. Det gäller också den regelbundna trafiken med mindre flygplan -regional- eller som det också brukar kallas sekundärflyget. Befintliga re-gionalflygförbindelser har fått en mycket snabb passagerartillväxt samti­digt som nya förbindelser har upprättats. Sammantaget har detta inneburit att utrymmena för både flygplan och passagerare i regionaUlyget blivit klart otillräckliga.

 

Prop. 1984/85:25                                                     24

Enligt min mening är det naturligt att anpassningsåtgärder måste vidtas i den nya terminalen när verksamheten pågått någon tid. Den kraftiga trafik­ökningen har förstärkt behovet av åtgärder. Det är också angeläget att den tillväxt som regionalflyget uppvisat kan omhändertas på ett tillfredsställan­de sätt och alt dess fortsatta utveckling tryggas. Jag förordar därför att de av luftfartsverket föreslagna åtgärderna vidtas.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisation av

luftfartsverket, att bemyndiga regeringen att besluta om framtida ändringar i luft­fartsverkets organisation, att godkänna att luftfartsverket inom ordinarie investeringsram för budgetåret 1984/85 får använda 3 180000 kr. för nyteckning av aktier i Swedavia AB, att bemyndiga regeringen att medge luftfartsverket att teckna bor­gen för lån till Swedavia AB intill ett belopp om högst 8000000 kr., att till Flygplatser m.m. pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag pä 25000000 kr.

 

Prop. 1984/85:25

25 Bilaga 4.1

Luftfartsverkets nuvarande organisation

 

 

 

 

 

 

1

 

1

 

1

 

1

■~~

—I

 

 

 

 

 

 

 

C

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

u

 

 

 

 

 

 

c

 

 

 

 

 

 

u

 

 

 

u

 

 

 

v

 

 

o

 

C

 

4J

 

 

 

x;

 

t

*<    IQ

 

OJ

 

v

 

 

 

c

 

OJ

> 

 

 

 

s

 

U)

C

 

4(

C]

 

o

 

 

%

 

4»

 

o

 

C 0

 

> 

a> H

 

01

 

m

 

*J

 

 

 

OJ

.c *J

 

 

 

j

 

flj

 

 

 

U)

c   U)

 

n

 

 

 

m c

 

"1

 

U) c

01 t  U

 

c

 

 

 

■~*

 

E

 

U   U

■o c 0

 

0

 

■o

 

c JJ

 

>>•

 

0 *J

P  d  D 3 -Ö   L.

 

«

 

 

 

fl dl

 

0

 

JJ   tu

 

M

 

 

 

0'J=

 

»•H

 

c ,

 

01

 

3

 

L,   C

 

C

 

0 d

X   "1 »K

 

o.

 

'

 

o  4)

 

 

 

5C.U

 

 

 

 

1

1

 

—1

 

 

 

 

 

 

u

 

 

 

 

 

 

ö

 

äi 0

a u

 

 

 

 

Li

 

fl w

 

1

 

C

C   O

 

   C

 

 

 

O)

01   D

 

1-. d 0

 

 

 

 

4J

 

O       J

 

C

 

0)

OJ   fc.

 

«l-i J<

 

 

 

.c

J=   »M

 

[fl .c

 

c

 

c

= ■:3

 

c  vH    o

 

Ul   c

 

01

0)  G

 

0) g 0

 

■n   0)

 

tn

■O  0

 

4J    0

 

> *J

 

Q.

3   C

 

Q)   c   CT

 

0  HP

 

33

>   O

3 J

 

iS

 

■s

 

 

X   0)

 

U  4)  k<

 

a Qi

 

 

 

 

 

 

01

 

OJ

U]

 

u

 

 

 

V

—

■a

>,

 

m

*i

 

kl

Ul

 

 

 

 

o

 

 

I-- 1

V

C

 

1

1       1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

c

 

 

 

 

i;

 

v

 

c

 

 

o

 

 

 

v

 

c

tw JT

 

01

 

4J

 

v

O

 

x:

 

u

 

4J

C   0

2, S

 

 

 

0)

 

 

01  iJ   tP

 

CP

 

4-t

 

01

.c   U-fl

 

c

 

u

 

Ul

c 0 u

 

 

 

ä

 

 

■O M tn

 

0)

 

CO

 

> 

3   C   01

 

c

 

c

 

to

> n C

 

ra

 

TI

 

kl

3-1

 

 

 

 

 

:0

X .u

 

Ot

 

 

 

b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

1

 

1

 

1

■~~

■ 1

 

—1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

 

n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

CP

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*J

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

01

 

 

 

 

.C  01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4J

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

fl

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L

 

 

 

 

 

41  c

 

 

 

c c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IT 01

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

J:i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

iirs

 

 

 

 

*B

 

 

 

 

 

 

  .kl

 

 

X   01

 

Cl.   (U

 

X

 

3  OJ

 

ic

 

SS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

1

 

1

 

"1

 

 

 

U)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

CP

 

 

 

 

 

 

 

 

L4   4J

 

j: c

 

 

 

 

 

u

 

 

-O   01

 

U -(

 

 

 

 

 

fl

 

 

>u  c

 

o

 

 

 

 

 

•o

 

 

lAl

 

.K

 

q

 

 

 

v

 

 

c   i-i

 

1    u

 

 

 

 

 

 

 

 

il   *J

 

n v

 

n

 

 

 

it

 

c

*i M

 

(T >

 

 

 

fl

 

 

 

0

01 -

 

C JJ

 

C

 

> 

 

«.(

 

 

£   »M

 

-<   3   C

 

J<   C

 

■   C

 

fl

 

W)  **

 

 

j- e »

 

u v

 

j  «

 

>4   c

 

e fl

0)  u

 

01    4J   4J

 

.  .éJ

 

fl

 

w   q

 

*< m

•a 4i

 

c iJ   OJ

 

01  0)

 

U   01

 

CT-.

 

 

3   (T

 

t) n £

 

 j:

 

01 sz

 

>. O

 

■ c

>   >.

 

-• >- c

 

« c

 

Q. C

 

 

 

fl fl

3

 

o. n u

 

E  V

 

O w

 

U. o

 

ji  CP

3S

X *J

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

1

 

1

 

I

 

—1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a'

 

 

 

fl

 

 

 

C

 

 

£ **

 

S::

 

 

 

0)

 

 

 

2

 

«

, c

 

1   u

 

1

 

■H

C

 

t

 

f

 

fl

OJf-,

 

SS

 

c

 

0)

 

?

 

01

 

SS

=7

 

 

c U

 

■H

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C   B

 

 

 

C c

 

 

 

 

 

 

 

tji «

 

 

 

55

 

 

 

IM ta

 

 

 

 

 

 

4J  *i

 

 

1

 

 

 

 

 

iq «

 

M   «

 

 

 

 

 

 

 

 

 

£

 

.';

 

 

 

4  fl

Jt   CT*

Q M J o

 

 

 

 

5S

 

 

 

 

 

 

:?;?

 

 

 

 

U  «

 

13   S

 

< 

 

XlM

 

 

Prop. 1984/85:25

26 Bilaga 4.2

Luftfartsverkets förslag till ny organisation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Styrelse

 

 

 

 

 

 

Generaldirektör

 

SWEDAVIA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Myndighetsfunktioner:

 

 

 

Centrala staber:

 

 

_ Marcnadsstab

 

 

 

 

 

1 Transport o planeringsavd

-1

 

E3(onciTiiavd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Luftfarts inspektion

-1

— Administrativ avd

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Distrikt

 

— Revision

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rörelsedrlvande enheter:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flygplats

1

Trafikavd

 

Ifeknisk avd

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ATS-                    -1

enheter

och FLS

 

 

Flygstationer

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

14 Fl 5    Fl

ra

platsei sta tior

ker

 

 

 

 

}4 AlS-enheter

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 1984/85:25

27

Bilaga 5

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-11-01

Föredragande: statsrådet Thunborg

Anmälan   till   tilläggsbudget   I   till  statsbudgeten   för   budgetåret 1984/85

NIONDE HUVUDTITELN

C. Jordbruksprisreglering

[I] C 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring. Under denna rubrik har pä statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett reserva­tionsanslag av 44670000 kr.

Ammoniak är en nödvändig råvara vid tillverkning av de kvävegödsel­medel som behövs i jordbruket. Ammoniak används också vid tillverkning av bl.a. sprängämnen. En inhemsk produktion av ammoniak är därför viktig frän beredskapssynpunkt. Inom landet tillverkas ammoniak endast vid en fabrik i Köping, som ägs av Supra AB. Produktionskostnaderna för den ammoniak som tillverkas i Köping är vanligtvis högre än priset pä importerad ammoniak. Genom en investering på 28 milj. kr. (i prisläget mars 1983) i en energibesparande maskinutrustning skulle produktions­kostnaderna kunna minskas betydligt. En viss merkostnad skulle emeller­tid trots investeringen föreligga vid inhemsk produktion jämfört med im­port.

Med hänsyn till att fortsatt inhemsk ammoniaktillverkning är viktig för vår försörjningsberedskap har statens jordbruksnämnd (JN) och översty­relsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) träffat avtal med Supra AB. I avtalet förbinder sig Supra AB att t. o. m. utgången av år 1989 upprätthälla en ärlig tillverkningskapacitet av 55000-60000 ton ammoniak vid företagets an­läggning i Köping.

ÖEF har i avtalet åtagit sig att för finansiering av den nämnda investe­ringen i ammoniakfabriken lämna ett ränte- och amorteringsfritt bered­skapslån till ett belopp som motsvarar 72% av investeringen, dock högst 24 milj. kr. Beredskapslänet avskrivs vid avtalsperiodens slut sedan Supra AB visat att företaget fullgjort sina åtaganden.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    28

Av avtalet framgår vidare att om relationerna mellan produktionskostna­den för ammoniak i Köping sedan avsedd investering genomförts och den jämförbara kostnaden för inköp av ammoniak till Köping varaktigt föränd­ras i väsentlig omfattning i förhållande till läget i september 1983, skall avtalsparterna i positiv anda ta upp förhandlingar om sädana jämkningar av avtalet som kan anses vara skäliga.

Med hänsyn till beräknade krisbehov av ammoniak inom resp. myndig­hets ansvarsområden har JN och ÖEF föreslagit följande fördelning av kostnaderna för beredskapslånet. JN finansierar 80% av beredskapslånet, dock högst 19,2 milj. kr., och ÖEF finansierar 20% av lånet, dock högst 4,8 milj. kr.

Avtalet har tecknats inom den bemyndiganderam som ÖEF förfogar över för fleråriga beredskapslån. ÖEF:s andel av länet finansieras av tillgängliga medel under fjärde huvudtitelns anslag Beredskapslagring och industriella åtgärder.

JN har hemställt om medgivande att fä disponera medel ur förevarande anslag för att finansiera sin del av lånet.

Jag vill understryka att det för vår försörjningsberedskap pä främst livsmedelsområdet är angeläget att tillverkningen av ammoniak inom lan­det kan upprätthällas. Det avtal som myndigheterna har träffat innebär att Supra AB åtar sig att upprätthälla tillverkningen av ammoniak i Köping under återstoden av 1980-talet. Mot denna bakgrund biträder jag jord­bruksnämndens begäran att få disponera medel ur förevarande anslag för finansieringen av beredskapslånet till Supra AB. Jag bedömer att anvisade medel inkl. reservation är tillräckliga för att täcka medelsbehovet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att medge statens jordbruksnämnd att fä disponera medel från reservationsanslaget Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för ett beredskapslän till Supra AB.

 

Prop. 1984/85:25                                                                   29

Bilaga 6

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85

TIONDE HUVUDTITELN

D. Invandring m. m.

[I) Dl. Statens invandrarverk. Under denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett förslagsanslag av 57057000 kr.

Regeringen har i prop. 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpoliti­ken lämnat förslag som innebär vissa ökade uppgifter för statens invand­rarverk (SIV), vilka kräver resursförstärkning. I propositionen beräknades preliminärt att SIV borde tillföras medel för tre tjänster. Vidare anmäldes att avsikten var att återkomma i denna fråga i samband med tilläggsbudget för budgetåret 1984/85. Jag föreslär nu att SIV fr. o. m. den I januari 1985 förstärks med tre tjänster för handläggning av tillständsärenden och för verkets nya uppgifter i fräga om genomförande och uppföljning av invand­rings- och flyktingpolitiken. Medelsbehovet under budgetåret 1984/85 be­räknas till 270000 kr. för detta ändamål.

Den I januari 1985 överförs det statliga ansvaret för överföring och mottagande av flyktingar frän arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till SIV. Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1983/84: 124 om mottagan­det av flyktingar och asylsökande förstärks SIV centralt med 13 tjänster till följd av de nya arbetsuppgifterna. En av verkets nya uppgifter blir att svara för att de utlänningar som söker asyl i samband med inresan i Sverige och saknar bostad tas emot pä utredningsförläggning. SIV skall driva sädana förläggningar och svara för att den asylsökande, efter polisens utredning i tillståndsärendet, anvisas bostad i en kommun med vilken SIV har träffat överenskommelse om mottagande. Enligt riksdagsbeslutet skall en fast utredningsförläggning inrättas i Flen den 1 januari 1985. Dimensioneringen av denna förläggning och behovet av ytterligare utrednings- och mottag­ningsresurser i anslutning till olika inreseorter borde enligt uttalanden i propositionen utredas närmare.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    30

Regeringen uppdrog genom beslut den 5 april 1984 åt SIV att - med utgångspunkt i de uttalanden som gjordes i prop. 1983/84: 124 - utreda vissa frågor om utredningsförläggningar för asylsökande. SIV har den 6 september 1984 i en rapport redovisat uppdraget och lämnat förslag till dimensionering av förläggningsverksamheten. Vad gäller SIV centralt yr­kar verket pä förstärkning med en handläggartjänst med hänsyn till att ledningen av utredningsförläggningarna medför betydande merarbete ut­över vad som tidigare har beräknats. Vidare föreslär verket förstärkning med en assistenttjänst för att centralt handha ett datasystem som bl.a. skall underlätta utplacering från förläggningarna. Datasystemet skall också vara ett hjälpmedel vid beräkning av ekonomisk ersättning till kommuner som tar emot flyktingar.

Verket har tidigare i en särskild skrivelse anhållit om 1 080000 kr. i extra medel för att utveckla det nämnda dalasystemet. Den lönsamhetskalkyl som verket har upprättat visar att systemet är lönsamt andra året efter driftstart.

Jag delar SIV:s uppfattning att verkets centrala uppgifter för ledning och drift av utredningsförläggningarna kommer att innebära ett merarbete jäm­fört med vad som tidigare beräknats i prop. 1983/84: 124. Jag anser ocksä i likhet med SIV att ett datorbaserat system för administration av flykting­verksamheten totalt sett bör begränsa verkets kostnader för verksamhe­ten. Jag föreslär mot denna bakgrund att SIV tillförs medel för de begärda personalförstärkningarna fr. o. m. den I januari 1985 och att verket beviljas en engångsanvisning pä I 080000 kr. för utvecklingen av datasystemet. För personaltillskottet beräknar jag 160000 kr. för innevarande budgetår. Om behovet av förläggningsplatser pä sikt skulle minska bör behovet av perso­nalresurser vid SIV för ledning av verksamheten vid utredningsförlägg­ningarna prövas pä nytt.

Under de senaste månaderna har antalet utlänningar som har ansökt om asyl i Sverige ökat. Under första halvåret 1984 ansökte 2 787 personer om asyl, vilket motsvarar ca 465 per månad. Under juli, augusti och september var antalet asylsökande 856, I 324 resp. 2 321. Ökningen har bl.a. medfört läng väntetid frän det att ansökan om uppehållstillstånd görs tills polisens utredning kan påbörjas. För att minska dessa väntetider har en viss tillfäl­lig omfördelning gjorts av polisresurser till de polisdistrikt som har de största balanserna. I takt med att polisens utredningar blir klara ökar ocksä antalet asylärenden hos SIV. Även antalet besvärsärenden hos regeringen kan komma att öka. En stor ökning av antalet ärenden hos SIV och regeringen skulle leda till betydligt längre genomsnittliga handläggnings­tider om inte särskilda åtgärder vidtas. Långa handläggningstider medför bl.a. betydande samhällskostnader för uppehälle och bostad ät de asylsö­kande. SIV och regeringskansliet måste därför vid behov kunna sälta in tillfälliga resursförstärkningar för handläggningen av tillständsärenden. SIV har den 10 oktober 1984 hemställt om en förstärkning av resurserna

 

Prop. 1984/85:25                                                                   31

för handläggning av tillståndsärenden under budgetåret 1984/85 med 1 milj. kr. En sädan tillfällig förstärkning bör tilldelas verket under innevarande budgetår i syfte att förhindra en ökning av handläggningstiderna.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

att till Statens invandrarverk på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 2510000 kr.

[2] D 5. Överföring och mottagning av flyktingar m.m. Under denna rub­rik har pä statsbudgeten för budgetaret 1984/85 anvisats ett förslagsanslag av 24250000 kr. Över anslaget anvisas medel för den del av mottagandet av flyktingar och asylsökande som fr. o. m. den I januari 1985 genomförs direkt av SIV. Det gäller i första hand verksamheten vid mottagningsför­läggningar för flyktingar och utredningsförläggningar för asylsökande.

Som jag tidigare har anfört har SIV utrett vissa frågor om utredningsför­läggningar för asylsökande och lämnat förslag om bl. a. behovet av inkvar­teringsplatser pä sådana förläggningar. Verket bedömer bl.a. mot bak­grund av antalet asylsökande under de sju första månaderna 1984 att det bör finnas en total inkvarteringskapacitet pä uppåt 500 platser. Verket föreslår att den av riksdagen beslutade permanenta utredningsförlägg­ningen i Flen får en kapacitet för att ta emot 200 asylsökande per månad och att en föriäggning inrättas i Märsta för att kunna ta emot ca 100 asylsökande per månad. För att fä ytterligare platser anser SIV det natur­ligt att ta i anspråk den lediga kapacitet som efter hand kommer att finnas på de mottagningsförläggningar för flyktingar som SIV den 1 januari 1985 övertar frän AMS. Verket förordar att förläggningen i Alvesta används för att ta emot asylsökande som kommer via Trelleborg och Ystad. Förlägg­ningen i Alvesta beräknas dock under första halvåret 1985 ha kvar mänga organiserat överförda flyktingar, som inrest under år 1984. och kan därför inte omedelbart utnyttjas som utredningsförläggning. Därför räknar verket med att en tillfällig utredningsförläggning behövs under våren 1985 för att ta emot asylsökande, som inreser över Trelleborg och Ystad.

SIV:s förslag innebär en betydligt större dimensionering av antalet platser på utredningsförläggningar än vad som legat till grund för resurs­beräkningen för budgetåret 1984/85 i prop. 1983/84: 124 om mottagandet av flyktingar och asylsökande. Med hänsyn till det ökade antalet asylsökande under är 1984 jämfört med tidigare är och rådande osäkerhet om den framtida utvecklingen är det inte lämpligt att f.n. ta nägon definitiv ställ­ning till hur många inkvarteringsplatser för asylsökande som erfordras under de närmaste åren. Det viktiga är att det finns en beredskap och en flexibilitet sä att antalet platser snabbt kan anpassas till förändringar i antalet asylsökande. Regeringen har nyligen fattat ett beslut angående förläggningsverksamheten som innebär att stor flexibilitet skapas. I beslu­tet föreskrivs att SIV fr. o. m. den I januari 1985 skall driva en permanent

 

Prop. 1984/85: 25                                                    32

utredningsförläggning för asylsökande i Flen med möjlighet att inkvartera 200 personer samt en utredningsförläggning i Märsta med 100 platser. Vid behov får verket i samråd med rikspolisstyrelsen därutöver anordna och driva tillfälliga utredningsförläggningar och tillfälligt utöka kapaciteten vid förläggningarna i Flen eller Märsta. Verket får vid behov ocksä svara för annan tillfällig inkvartering i anslutning till inreseorter.

För innevarande budgetår kommer det sannolikt att bli aktuellt att ta i anspråk fler än de 300 platser som inrättas i Flen och Märsta. Det innebär att de resurser som beräknats för förläggningsverksamhet i prop. 1983/84: 124 inte kommer att vara tillräckliga. Verksamheten vid utred­ningsförläggningar för asylsökande beräknas medföra ett ökat resursbehov på ca 8 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Överföring och mottagning av flyktingar m.m. på tilläggs­budget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett för­slagsanslag av 8000000 kr.

 

Prop. 1984/85:25

33

Bilaga 7

BOSTADSDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-11-01

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan   till  tilläggsbudget   I  till  statsbudgeten  för  budgetåret 1984/85

ELFTE HUVUDTITELN

B. Bostadsförsörjning m. m.

B 3. Län till bostadsbyggande. Från anslaget betalas ut bl. a. s. k. särskilda iokallän.

Särskilda lokallån lämnas enligt 3 § förordningen (1982: 1272) om statligt länestöd m. m. till särskilda åtgärder i bostadsområden med outhyrda lägenheter (ändrad 1983: 1024). Lånen lämnas för sädana ombyggnader i områden med ett stort antal lägenheter som inte har kunnat hyras ut eller upplåtas med bostadsrätt, som innebär att bostadsutrymmen byggs om till lokaler för kontorsändamål eller liknande. För lånen gäller i övrigt samma regler som för bostadslän till lokaler.

Riksdagen har fastställt (prop. 1983/84:26, bil. BoU 7, rskr 60) en ram för beslut om sådana län under åren 1983 och 1984 på sammanlagt 60 milj. kr. Regeringen har riksdagens bemyndigande att vidga ramen om det behövs av sysselsättningsskäl. Fram t. o. m. den 30 juni 1984 har bostads­styrelsen beviljat särskilda lokallån i 25 ärenden till ett sammanlagt belopp av 26,1 milj. kr. Styrelsen föreslår i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 att ramen får användas för beslut om län även under är 1985.

Efterfrågan pä län har varit sädan att det finns anledning att anta att beslutsramen inte kommer att vara helt utnyttjad vid utgången av detta är. Med hänsyn härtill förordar jag att den tid under vilken ramen får utnyttjas föriängs med ett halvt år. Lokallän bör således kunna beviljas även under första halvåret 1985 inom den beslutade ramen om 60 milj. kr. Regeringen bör samtidigt utverka riksdagens bemyndigande att vidga ramen av syssel­sättningsskäl även under förlängningstiden.

 

Prop. 1984/85:25                                                     34

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.    medge att ramen på 60000000 kr. för särskilda lokallån får an­vändas för beslut om län även under första halvåret 1985,

2.    bemyndiga regeringen att vidga ramen om det behövs av syssel­sättningsskäl.

 

Prop. 1984/85:25                                                     35

Bilaga 8

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet R. Carlsson såvitt avser p. 1-2, 5; statsrådet Dahl såvitt avser p. 3-4.

Anmälan  till  tilläggsbudget   I   till  statsbudgeten  för  budgetåret 1984/85

TOLFTE HUVUDTITELN

A. Industridepartementet m. m.

[1] A 4. Extra utgifter. Under denna rubrik har i statsbudgeten för budget­året 1984/85 anvisats ett reservationsanslag av 600000 kr. Vid ingången av budgetåret fanns en reservation av 18552 kr.

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) anordnar i maj 1985 ett konsultationsmöte i Sverige. Mötet kommer att behandla frågor kring energiutrustningar och energiteknologi. Värdlandets kostnader har beräknats tUl I 100000 kr.

Vidare har den svenska regeringen inbjudit Economic Commission for Europé (ECE) att - i maj 1985 - hålla ett seminarium om högspänd likström. Av kostnaderna för detta seminarium bör industridepartementet svara för 200000 kr.

Storleken av anslaget Extra utgifter för innevarande budgetår har inte kunnat beräknas med hänsyn till nyssnämnda kostnader.

Med hänvisning till det anförda och efter samråd med statsrådet Dahl hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Extra utgifter pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budget­aret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av I 300000 kr.

B. Industri m.m.

[2] B 15. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m. m. Frän detta anslag bekostas bl. a. bidrag till regionala utvecklingsfonder för att till viss del täcka förluster i anledning av sådana lånegarantier som fonderna har beslutat om t. o. m. 1983 (prop. 1983/84:135, NU 42, rskr 379).

 

Prop. 1984/85: 25                                                                   36

Statsmakterna beslutade år 1979 om riktlinjer för utvecklingsfondernas garantigivning (prop. 1979/80: 101 bil. 8, NU 32, rskr 172). Beslutet innebar bl.a. att staten skulle ersätta fonderna för hälften av deras förluster pä garantiverksamheten. Vidare beslutades att den långivande banken skulle betala en garantiavgift till utvecklingsfonden samt att denna avgift och räntan för lånet i fråga skulle anpassas till vad som gäller för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilän. Företagen betalar således dels en ränta som tillfaller banken, dels den nämnda avgiften som banken sedan vidarebefordrar till garantigivaren.

Sedan år 1981 kan utvecklingsfonderna teckna garanti inte endast för län utan även för bankgaranti, såvida de allmänna förutsättningarna för finan­siering av fonderna är uppfyllda (prop. 1980/81: 130, NU 64, rskr 425).

F.n. uppgår garantiavgiften till 1% av utestående belopp (SFS 1984: 5.56).

Enligt beslut av statsmakterna hösten 1983 svarar utvecklingsfonderna själva för hela förlustrisken vad gäller garantibeslut fattade fr. o. m. är 1984 (prop. 1983/84:40 bil. 10, NU 8, rskr 94).

Enligt min mening bör fondernas ökade risker i samband med garanti­verksamheten följas av en möjlighet att i större utsträckning ta betalt för dessa risker. Jag förordar därför att varje utvecklingsfond i fortsättningen ges större frihet att själv bestämma storleken pä garantiavgiften och därvid ta hänsyn till risknivån i finansieringsverksamheten och andra omständig­heter. Avgiftens storlek bör således inte längre knytas till vad som gäller för verksamheten med industrigarantilän. Jag är medveten om att en ökad frihet för fonderna i detta avseende i vissa län kan komma att medföra att den räntekostnad (inkl. garantiavgiften) som företagen får betala blir högre än f. n. Det ankommer på regeringen att bedöma om och hur avgiftens storlek kan behöva begränsas.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna beträffande avgifter i samband med garantigivning hos de regionala utvecklingsfon­derna.

E. Energi

[3] E 14. Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett reservationsan­slag av 9,9 milj. kr. Anslaget är avsett för avveckling av forskningsreak­torer och äldre laboratorier samt för förvaring av avfall från Ågestareak-torn.

Studsvik Energiteknik AB har hemställt om medel för hemtransport från Windscale/Sellafield England av avfall frän Ågestareaktorn. Bolaget har i förhandlingar med British Nuclear Fuels Ltd, BNFL, som driver Sella-

 

Prop. 1984/85:25                                                                   37

fieldanläggningarna, kommit överens om hemtagning av Ågestabränslet eventuellt redan innevarande budgetär. Avsikten är att dessa bränslepat­roner sedan överförs till Centrala lagret för använt kärnbränsle (CLAB) när detta färdigställts. Den totala kostnaden är beroende av hur man slutligt väljer att transportera avfallet. Studsvik Energiteknik AB har be­dömt att den övre gränsen för kostnaden ligger pä ca 2,8 milj. kr.

Vidare har bolaget hemställt om 1,57 milj. kr. för förvaring, tillsyn och fysiskt skydd av fissila restprodukter från 1960-lalets verksamhet inom dåvarande AB Atomenergi med s. k. blandoxidbränsle.

I budgetpropositionen 1984 uttalade jag mig för att det avfall från Åges­tareaktorn som nu förvaras i Windscale bör hemföras till Sverige (prop. 1983/84: 100 bil. 14 s. 143). Detta avfall bör sedan läggas in i Centrala lagret för använt kärnbränsle (CLAB) när detta står klart under nästa år. Studs­vik Energiteknik AB bör redan under innevarande budgetår slutföra för­handlingarna med British Nuclear Fuels Ltd, BNFL. Bolaget bör därför nu erhålla de medel som krävs för att ersätta BNFL sedan förhandlingarna slutförts.

Bolaget har också begärt medel för att täcka kostnaderna för förvaring, tillsyn och fysiskt skydd av fissila restprodukter som härstammar frän bolagets forskningsverksamhet gäUande blandoxidbränsle från 1960-talet. Olika alternativ för ett mer långsiktigt omhändertagande av dessa utreds av bolaget. Jag anser att bolaget speciellt bör undersöka möjligheterna till slutförvaring. Intill dess underlag för slutligt ställningstagande i frågan föreligger bör bolaget erhålla de medel som behövs för att för innevarande budgetär kunna täcka kostnaderna för förvaring, tillsyn, fysiskt skydd etc.

I likhet med bolaget beräknar jag de sammanlagda kostnaderna till 4 370000 kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Avveckling av forskningsreaktorer m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservations­anslag av 4 370000 kr.

[4] Fullföljande av 1983 och 1984 års investeringsprogram inom energiom­rådet

Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. 1982/83:50 bU. 6, NU 18, rskr 111) om ett investeringsprogram inom energiområdet för år 1983. Bl.a. anvi­sades medel härför från det på tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud­getåret 1982/83 under jjorfonc/e huvudtiteln (industridepartementet) upp­förda anslaget E 15. Stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet.

I december 1983 beslöt riksdagen (prop. 1983/84:62, NU 9, rskr 124) om ett fortsatt konjunkturanpassat investeringsprogram för år 1984 inom ener­giområdet. Medelsbehovet för programmet beräknades uppgå till samman­lagt 450 milj. kr., varav 350 milj. kr. anvisades från det på tilläggsbudget 1

 

Prop. 1984/85:25                                                                    38

till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln (industri­departementet) upptagna anslaget E 15. Investeringar inom energiområ­det. För stöd till åtgärder av tillförselkaraktär inom bostadsbeståndet skulle vissa medel få disponeras under det pä statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under eljtc huvudtiteln (bostadsdepartementet) uppförda anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. Vi­dare medgavs att medel frän det på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln (industridepartementet) uppförda reservationsanslaget E 15. Stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet skulle få användas även under år 1984.

Avsikten med 1983 och 1984 års investeringsprogram var att pä ett snabbt och effektivt sätt öka investeringarna inom energiområdet. Stöden var säväl energipolitiskt som konjunktur- och sysselsättningsmässigt moti­verade. Det är viktigt att i delta sammanhang påpeka att stödmöjligheterna inom investeringsprogrammen inte avsäg att innehålla permanenta subven­tioner. Jag har tvärtom vid flera tillfällen framhållit att ett investeringspro­gram är en kortsiktig åtgärd för att bl.a. öka investeringarna i vissa strategiskt viktiga energiprojekt av industripolitiskt intresse, samtidigt som angelägna sysselsättningstillfällen skapas. De pågående aktiviteterna inom energiområdet har härvid varit värdefulla. Det är viktigt att i det här sammanhanget peka på betydelsen av aktörernas uthållighet och att den här marknaden fungerar på sina egna meriter.

De tillfälliga stöd som har lämnats under åren 1983 och 1984 har lett till betydande investeringar med god sysselsättningseffekt, inte minst i gles­bygdsområdena. Bl.a. har antalet beslutade lorveldade förbränningsan­läggningar i det närmaste tiodubblats och uppgår nu till omkring 60 st.

I regeringskansliet övervägs f. n. energipolitiska ställningstaganden som i ett längre tidsperspektiv skall bygga på bl.a. vunna erfarenheter av tidigare insatser. Inom kort väntas även remissvaren pä ett flertal utred­ningsrapporter som t.ex. rapporten från 1981 års energikommitté. Jag har vidare för avsikt att under hösten ha överläggningar bl.a. med Kommun­förbundet om kommunernas roll i genomförandet av energipolitiken.

Stöd enligt 1983 och 1984 års investeringsprogram lämnas intill utgången av innevarande är.

Det är av stor betydelse att de långsiktigt syftande projekten och åtgär­derna i 1983 och 1984 års investeringsprogram kan fullbordas. Av de medel riksdagen ställt till förfogande för dessa ändamål kvarstår vissa medel. Jag anser det angeläget att programmet kan fullföljas enligt uppgjorda planer och att inom ramen för de anvisade medlen beslut kan tas även efter årsskiftet 1984-1985. Till frågan om åtgärder därefter inom energiområdet avser jag att återkomma våren 1985.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att medge att de medel som återstår inom ramen för 1983 och 1984 års investeringsprogram får användas för åtgärder inom ener­giområdet även efter utgången av år 1984 i enlighet med vad jag har förordat.

 

Prop. 1984/85:25                                                                 39

G.    Statsägda företag

Ekonomiska åtgärder m. m. avseende AB Göta kanalbolag

[5] G 9. Förlusttäckning i AB Göta kanalbolag. Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

Regeringen beslutade den 30 maj 1984 att överföra förvaltningen av statens aktier i AB Göta kanalbolag till domänverket. Bolaget var tidigare organiserat som ett fristående bolag under kommunikationsdepartementet. Del ändrade huvudmannaskapet utgör ett första steg i en helhetslösning pä kanalbolagets ekonomiska problem. Eftersom frågor som rör AB Göta kanalbolag efter beslutet om ändrat huvudmannaskap numera handläggs inom industridepartementet, och därvid som en fräga som rör domänver­ket, ankommer det på mig att redovisa de förslag till åtgärder som har utarbetats gemensamt inom kommunikations- och industridepartementen.

Bakgrund

Staten förvärvade år 1978 AB Göta kanalbolag inkl. skogsfastigheter och vissa andra anläggningar (prop. 1977/78:119. TU 22, rskr 291). Statsmak­terna hade dessförinnan, är 1977, beslutat om en snabb och genomgripande upprustning av hela kanalen för en beräknad kostnad av 45 milj. kr. i 1977 års prisläge (prop. 1976/77:66, TU 22, rskr 275). I den beräknade kostna­den, som grundades på sjöfartsverkets beräkningar, ingick muddringsarbe-ten, arbeten med kanalbankar och strandskoningar. mekanisering och upprustning av slussportar och slussmurar, upprustning av verkstäder och förråd m. m. Den beslutade upprustningen beräknas vara avslutad under innevarande budgetår. Förutom upprustningen har frän bolagets sida olika åtgärder vidtagits för att stimulera till ökad trafik pä kanalen.

Resultatutveckling

Den genomförda upprustningen, en positiv trafikutveckling, inkomster frän olika sidoaktiviteter och ekonomiskt bidrag från berörda landsting har emellertid inte kunnat möta kostnadsutvecklingen i kanalrörelsen. Bola­gets resultat sedan staten tog över verksamheten framgår av följande uppställning.

 

1 000 kr.

1978

1979

1980

1981

1982

1983

Kanalrörelsen

-1 330

-1315

-3 100

-2 880

-2 840

-2985

Skogsrörelsen

700

663

405

67.S

550

1521

Fastighelsrörelsen

170

223

270

230

295

430

Övriga verksamheter

20

24

275

290

780

756

Bidrag och försälj-

 

 

 

 

 

 

ningsintäkter, m. m.

330

470

.MO'

."iSO'

765'

882'

Avskrivningar, skat-

 

 

 

 

 

 

ter och finansnetto

-   280

-   226

-440

-1 165

-1490

-1892

Resultat

-  390

-   161

-2080

-2300

-1940

-1288

varav landstingsbidrag 1980:360 1981:405 1982:440 1983:410

 

Prop. 1984/85:25                                                                    40

Som framgår av sammanställningen försämrades bolagets resultat kraf­tigt under är 1980. Försämringen hänför sig i huvudsak till betydande kostnadsökningar i kanaldriften. För att klara likviditeten tvingades bola­get ta upp län som alltsedan dess belastat resultatet med årliga räntekost­nader på mellan 0,6-1,1 milj. kr. Då bolaget hela tiden går med förlust kan lånen inte amorteras, utan bolaget tvingas att ta upp nya län som medför ökade räntekostnader. Bolagets räntebärande lån beräknas den 31 decem­ber 1984 uppgå till ca 10,5 milj. kr.

Bolaget har balanserat de årliga förlusterna i ny räkning, vilket medfört att det synliga egna kapitalet nu är negativt. Eget kapital uppgick den 31 december 1983 till -3,2 milj. kr. Likvidation av bolaget har kunnat undvi­kas eftersom den dolda reserven i bolagets fastigheter mer än väl uppväger det negativa egna kapitalet. Den dolda reserven i fastigheterna klarar likvidationshotet men inte likviditeten. En finansiell rekonstruktion av bolaget är nödvändig.

Kan bolagets problem lösas av egen kraft?

Bolagets problem är, liksom för tiden före statens övertagande, de stora underskotten i kanalrörelsen. Det kan konstateras att kanalen exkl. repara­tion och underhäll fr.o.m. år 1980 har gett ett ärligt underskott pä ca 3 milj. kr. Den direkta avkastningen frän skogen kan möjligen täcka en del av underskottet och fastighetsförvaltningen ytterligare en mindre del. Öv­rig verksamhet - varvs- och reparationsverksamhet, betonginjektering, uthyrning av fritidsbåtar m. m. - har givit vissa bidrag men innefattar ocksä förlustrisker.

Den relativt låga direktavkastningen från skogsbruket har aktualiserat frågan om en försäljning av skogsfastigheterna. En försäljning skulle efter sanering av skulder kunna tillföra bolaget ca 20-25 milj. kr. Ränteintäk­terna frän köpeskillingen skulle i bästa fall kunna täcka underskottet pä kanaldriften (exkl. reparation och underhåll). Problemet med en fastighets­försäljning är att lösningen är temporär. Bolaget avhänder sig inflations-skyddade fastigheter. Inflationen reducerar värdet av köpeskillingen och ränteintäkterna och föriustsituationen återkommer obevekligt.

När det gaWtx fastighetsrörelsen kan inkomsterna öka bl.a. genom för­säljning av arrendetomter samt hus med tillhörande tomt.

Föredraganden

I statsmakternas beslut år 1978 uttalade föredraganden att det var ange­läget att slå vakt om de värden Göta kanal har som kulturminnesmärke och turistled. Dessa värden kunde enligt föredraganden knappast tryggas pä annat sätt än genom att staten tog över kanalen. För egen del kan jag konstatera att utvecklingen sedan är 1978 inte givit anledning till en ändrad bedömning i den frågan. Det har därför varit en naturlig utgångspunkt för mig och chefen för kommunikationsdepartementet att söka lösningar pä

 

Prop. 1984/85:25                                                                   41

kanalbolagets problem som innebär ett fortsatt statligt ägaransvar för Göta kanal.

Jag vill i detta sammanhang nämna att föreningen Göta kanals vänner i februari 1984 presenterade ett förslag till lösning av AB Göta kanalbolags ägar-, finansierings- och utvecklingsfrågor. Förslaget innebar bl.a. att aktiemajoriteten skulle övergå i enskild ägo. Enligt min uppfattning skulle det privata näringslivets förslag inte garantera en varaktig lösning av Göta kanalbolags problem.

Trots att Göta kanalbolag är ett litet bolag är verksamheten relativt vittomspännande. Genom att bolaget numera ingår i Domängruppen kan bolaget på ett smidigt och naturligt sätt samarbeta med domänverket och Domänföretagen AB. Ett samarbete ligger nära till hands inom t.ex. skogsrörelsen, där kanalbolagets relativt stora markinnehav, - ca 4000 ha produktiv skogsmark — i mänga fall gränsar till domänverkets. Samarbetet kan också gälla marknadsföringsfrägor och gemensamma turistsatsningar. Inom Domängruppen finns ocksä ekonomisk, juridisk och administrativ kompetens som kan bli av värde för bolaget.

Domänverket har förklarat att man skall eftersträva att upprätthälla en kanalrörelse av ungefär nuvarande omfattning samt att utvecklingen av övriga verksamheter inkl. kanalrörelsen skall baseras pä företagsekono­miska överväganden. Rationaliseringsätgärder som domänverket och bola­get bedömer lämpliga bör även fortsättningsvis göras för att fä företaget lönsamt. Alla ansträngningar i den riktningen är utsiktslösa om inte bolaget samtidigt avlastas räntekostnaderna för upptagna län. Mot bakgrund av den förlust som beräknas uppkomma för år 1984 förordar jag att ett en-gängsbelopp pä 10,5 milj. kr. anvisas som ett aktieägartillskott direkt till bolaget. Medlen bör användas för att återbetala län varigenom nuvarande räntekostnader bortfaller. Beloppet bör anvisas pä ett nytt anslag under tolfte huvudtiteln pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

Den affärsmässiga inriktning som bör vara vägledande för verksamheten även fortsättningsvis kan emellertid inte undanskymma de samtidiga för­lustrisker som bolaget löper. För år 1983 skulle resultatet t.ex. bli en förlust på ca 250000 kr. om det negativa finansnettot var eliminerat. För år 1984 beräknas förlusten bli 2,3 milj. kr. och ca I milj. kr. utan hänsyn till finansnettot. Skulle förlusten för är 1984 bli större bör mellanskillnaden täckas av domänverket mot avräkning av verkets inleverans av överskotts­medel till statsmakterna.

Landstingen i berörda län bidrar som jag tidigare nämnt med ca 400000 kr. årligen till bolaget. Landstingen är ocksä representerade i bolagets styrelse. Enligt vad jag erfarit är landstingen beredda att väsentligt öka sina bidrag. Landstingens frivilliga ekonomiska medverkan är naturligtvis av stor betydelse för bolagets ekonomi. Landstingens bidrag och domän­verkets ambition att driva bolaget affärsmässigt bör emellertid ocksä kom-

 

Prop. 1984/85: 25                                                                   42

bineras med vissa garantier från statens sida att bistå ekonomiskt om föriuster uppstår i bolaget. Osäkerheten om skogskonjunkturen, trafikut­vecklingen och om de framtida underhållskostnaderna motiverar enligt min mening detta.

Om förluster inte kan undvikas bör dessa täckas genom bidrag frän domänverket. För att inte belasta domänverkets affärsrörelse bör dessa bidrag avräknas från domänverkets inleverans av överskottsmedel till staten. Nedsättningen bör baseras på en bedömning av Göta kanalbolags resultatutveckUng under en femårsperiod. Det bör ankomma på regeringen att närmare fastställa det belopp som skall avräknas frän domänverkets inleverans av överskottsmedel. För den kommande femårsperioden be­dömer jag att avräkningen för bolagets affärsmässiga verksamhet kan bli ca 1,2 milj. kr. ärligen. Om den verkliga förlusten blir större bör den följaktli­gen belasta domänverkets resultat. Om förlustgarantin inte behöver utnytt­jas bör på motsvarande sätt domänverket tillgodoräknas detta.

Förutom förlusttäckningsgarantin gentemot domänverket bör verket ges möjlighet att låna ut pengar till kanalbolaget till marknadsmässig ränta. Denna möjlighet bör finnas för att klara kanalbolagets likviditet under lågsäsong och för att kunna genomföra affärsmässiga investeringar i verk­samheten. Den totala länesumman bör inte överstiga 5 milj. kr. Jag föror­dar sålunda att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att domänverket länar ut vid varje tillfälle högst 5 milj. kr. till Göta kanalbolaget.

Den av riksdagen beslutade ramen för upprustning av Göta kanal beräk­nas vara förbrukad under innevarande budgetär. Sjöfartsverket har utrett behovet av framtida förbättringar och moderniseringar av Göta kanal. Investeringsbehovet beräknas i 1984 års penningvärde uppgå till 40 milj. kr. för perioden 1985/86-1989/90 och 47 milj. kr. för perioden 1990/91-1994/95. En sammanställning över investeringsobjekten bör fogas till pro­tokollet i detta ärende som bilaga 8.1.

Bolaget saknar som framgått ekonomiska resurser för att genomföra en sädan upprustning som framgår av bilagan. Det är heller inte rimligt att domänverket skall behöva ta det ekonomiska ansvaret för kanalupprust­ningen. För sådana upprustningsprojekt som frän sysselsättningssynpunkt är lämpliga att genomföra som beredskapsarbete bör bolaget som hittills kunna ansöka om medel hos arbetsmarknadsverket. Även finansfullmak­ten bör kunna användas för upprustningar. Det bör ankomma på regering­en att bestämma om storleken av de statliga bidragen. Om det inte bedöms lämpligt att genomföra nödvändig upprustning som beredskapsarbete eller via finansfullmakten eller om projekten inte fullt ut kan finansieras via statliga bidrag, bör domänverket efter särskilt beslut av regeringen kunna fä bidra med erforderliga medel som senare avräknas mot domänverkets inleveranser. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens godkännan­de av mina förslag i dessa avseenden.

 

Prop. 1984/85:25                                                                    43

Enligt Kungl. Maj:ts privilegiebrev från år 1810 fick bolaget förutom mark för kanalanläggningen och för personalens boställen bl.a. ocksä vissa skogsmarker för kanalens underhåll. Bolaget har inte lagfart för dessa fastigheter. Medan nyttjanderätten till fastigheterna fullt ut varit bolagets är den formella äganderätten inte lika klart uttalad. I Kungl. Maj:ts proposition 1954:81 om överlåtelse av vissa kronan tillhöriga fastig­heter m.m. uttalar föredragande departementschefen "att klarhet inte råder huruvida bolaget besitter ifrågavarande mark med äganderätt". Om bolaget eller kronan äger marken har i praktisk mening varit av underord­nad betydelse. Enligt tidigare bolagsordning fick inte den donerade egen­domen avhändas utan regeringens godkännande. När staten tog över kana­len är 1978 uttalades i propositionen att bolaget i fortsättningen bör "un­derställa regeringen för prövning frågor rörande försäljning av även de med vinstmedel inköpta fastigheterna".

Jag anser att bolaget i fortsättningen skall kunna hantera sina marköver­låtelser enligt samma affärsmässiga principer och regler som gäller för andra bolag. De samhälleliga intressena bör bli tillräckligt tillgodosedda redan genom att bolaget är i statlig ägo och att landstingen i kraft av sitt ekonomiska engagemang är representerade i styrelsen. Den betydelse regeringens prövning hittills kan ha haft i lagfarts- och fastighetsbildnings­frågor aktualiserar emellertid frågan om den formella äganderätten. När bolaget av olika skäl bedömer det lämpligt att genomföra marköverlåtelser bör dessa ocksä kunna genomföras på ett smidigt sätt. För att detta skall kunna ske bör den oklarhet som kan råda i fräga om bolagets äganderätt till ifrågavarande mark undanröjas. Detta kan enklast ske genom att staten utan vederlag avstår frän eller pä annat sätt avhänder sig de rättigheter som staten kan ha till marken. För detta krävs ett bemyndigande av riksdagen. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att utan vederlag avstå från eller på annat sätt avhända sig dessa rättigheter.

Avslutningsvis vill jag nämna att det i fortsättningen bör ankomma på domänverket att utse styrelseledamöter i bolaget.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen att fastställa domänverkets avkastnings­krav med hänsyn till beräknad förlust i AB Göta kanalbolag i enlighet med vad jag har anfört,

2.    bemyndiga regeringen att besluta om upprustning av Göta kanal och finansiering av denna upprustning i enlighet med vad jag anfört.

3.    bemyndiga regeringen att medge domänverket att till AB Göta kanalbolag låna ut vid vaije tillfälle högst 5000000 kr.,

4.    bemyndiga regeringen alt utan vederlag avstå från eller pä annat sätt avhända sig de rättigheter som staten kan ha i fråga om de fastigheter som omfattas av 1810 års privilegiebrev,

 

Prop. 1984/85:25                                                                    44

5. till Förlusttäckning i AB Göta kanalholag på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett leservationsan-slagav 10500000 kr.

 

Prop. 1984/85:25                                                                   45

Bilaga 8.1

Göta kanal — västgötalinjen

Uppskattade kostnader för framtida förbättringar och modernisering

1985/86 - 1989/90     1990/91 - 1994/95
Arbetets art                                   kostnad i I 000 kr.   kostnad i I 000 kr.

1. Hamnanläggningar, kajer

och bryggor                               1000                2000

500

1200

2000

700

3000

3 000

500

1500

500

1000

500

1000

2000

3 000

500

500

700

1000

300

200

500

500

1500

1500

2000

1.500

500

400

2.   Kajer och bryggor utanför hamnar

3.   Murar för slussar och broar

4.   Portar och sättdammar

5.   Vågbrytare och ledmurar

6.   Broar

7.   Förstärkning av bankar inkl. strandskoning

8.   Strandskoningar

9.   Kulvertar. brädd- och botten­avlopp samt regleringsdammar

10.       Muddring av kanal och farled

11.       Fyrar och sjömärken

12.  Driftbyggnader

13.  Anläggningsarbeten (parkerings-och uppställningsplatser, vägar och skyltning)

14.  El- och teletekniska arbeten

15.  Röjningar och dikesrensningar m. m.

Summa kr.    16000        19000

Göta kanal — östgötalinjen

Uppskattade kostnader för framtida förbättringar och modernisering

1985/86 -1989/90     1990/91 - 1994/95
Arbetets art                                  kostnad i 1 000 kr.   kostnad i 1 000 kr.

1. Hamnanläggningar, kajer

och bryggor                               7 000               7 000

100

1000

1500

3 500

1300

5 000

2 000

-

1 100

-

3 500

3 000

700

3 500

100

100

1700

2000

200

300

1000

-

1200

1400

1600

800

1000

400

2.   Kajer och bryggor utanför hamnar

3.   Murar för slussar och broar

4.   Portar och sättdammar

5.   Vågbrytare och ledmurar

6.   Broar

7.   Förstärkning av bankar inkl. strandskoning

8.   Strandskoningar

9.   Kulvertar. brädd- och botten­avlopp samt regleringsdammar

10.       Muddring av kanal och farled

11.       Fyrar och sjömärken

12.  Driftbyggnader

13.  Anläggningsarbeten (parkerings-och uppställningsplatser, vägar och skyltning)

14.  El- och teletekniska arbeten

15.  Röjningar och dikesrensningar m. m.

Summa kr.    24000        28 000

 

Prop. 1984/85:25

46 Bilaga 9

Förteckning

över av regeringen hos riksdagen i prop. 1984/85:25 begärda anslag

på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1984/85

Statsutgifter

//. Justitiedepartementet B 4     Lokala   polisorganisationen:    Förvaltningskostnader,

förslagsanslag                                                       457 000

D I     DomstolsvÅsenäel, förslagsanslag                      2000000

H4    Stöd till politiska partier,/öri/ag5fl«i/ag              16000000

H5     A\\männa\al, förslagsanslag                                8000000

///. Utrikesdepartementet A 3     Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter

för utrikesrepresentationen, reservationsanslag  16000000

E2     Exportfrämjande verksamhet, reierva/ionflws/ag  5 000000

V. Socialdepartementet

G 7     Kostnader för viss verksamhet för synskadade, reser­
vationsanslag                                                         1000000

VI. Kommunikationsdepartementet

Fl     F\ygp\atser m.m., reservationsanslag                   25000000

X. Arbetsmarknadsdepartementet
Dl     Statens invandrarverk,/öri/agÄa«5/ag                   2510000

D 5     Överföring av mottagning av flyktingar m. m., förslags­
anslag                                                                    8000000

XII. Industridepartementet
A 4     Extrautgifter, reservationsanslag                          1300000

E 14   Avveckling   av   forskningsreaktorer   m.m.,   reserva­
tionsanslag                                                                     4370000
G 9     Förlusttäckning i AB Göta Kanalbolag, reservations­
anslag                                                                                  10500000

Summa statsutgifter                                          100137 000

Norstedts Trycken, Stockholm 1984