Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:225 Regeringens proposition

1984/85:225

om statsförvaltningens användning av ADB m. m.;

beslutad den 6juni 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och ändamål som framgår av föredra­gandens hemställan.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas ett antal frågor som rör den slatliga förvalt­ningens användning av ADB och utnyttjandet av den nya informationstek­niken. Förslagen överensstämmer med riktlinjerna i regeringens skrivelse 1984/85:202 om den offentliga sektorns förnyelse.

Propositionen innehåller förslag i syfte att dels öka effektiviteten i myn­digheterna, dels öka servicen till medborgarna genom användning av ADB.

Vidare föreslås ändringar av vissa regler så att besluten om ADB-an­vändningen flyttas närmare användaren - den sakansvariga myndigheten.

Dessutom behandlas personalutveckling och behovel av utbildning inom ADB-området.

Vissa strukturfrågor behandlas också. Dalamaskincentralen för admi­nistrativ databehandling (DAFA) föreslås ombildas till ett statligt ägt aktie­bolag. Därmed förbättras möjligheterna för DAFA att bredda sin verksam­het och atl inleda elt samarbete med t.ex. Statskonsult AB. Vidare före­slås att en myndighet inrättas med uppgift alt svara för huvudmannaskapet för det statliga person- och adressregistret (SPAR).

1    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 225

 

Prop. 1984/85:225

CIVILDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammantriide

1985-06-06

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, .Anders­son, Boström, Bodslröm. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carisson, Holm­berg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om statsförvaltningens användning av ADB m.m.

1    Inledning

Användningen av datorer i statsförvaltningen har ökat kraftigt under senare år. Ökningen har varit generell men till störte delen avsell ordbe­handlingsmaskiner och mikrodatorer för kontorsbruk. Inom vissa delar av statsförvaltningen pågår dessutom en utveckling där konstruktionsarbete och processtyrning av verksamhelen sker med hjälp av daiorer.

Den snabba utvecklingen speglar krav på högre produktivitet och effek­tivitet samt förbättrad service lill allmänheten, kommuner, företag och organisationer. De analyser som gjorts visar emellertid att den tilltagande datoranvändningen endast delvis lett till avsedda mål. Detta framgår bl.a. av riksrevisionsverkeis rapport (RRV dnr 1983:617) Persondatorer och skrivautomater - användning i statsförvaltningen. Motsvarande problem har konstaterats vid införande av annan ny teknik. Orsaker kan bl. a. vara fördröjning vid omläggning av arbetsrutiner och arbetsorganisation saml eftersläpning i personalutbildning.

Etl viktigt drag i den ökade datoranvändningen är att den nu omfattar praktiskt taget alla myndigheter. Av särskild vikt är också att användning­en av ADB sprids till allt flera delar av offentlig förvaltning. En annan faktor är att datasystem i allt högre grad byggs samman lill integrerade datasyslem. Förutsättningarna för att bygga samman lokala system med centrala har ökat.

För att förbättra effektiviteten och produktiviteten behövs enligt min mening omfattande och systematiska insalser för att utveckla datoran­vändningen inom den slatliga förvallningen. Del är angeläget att detta sker i nära kontakt med utvecklingen av verksamheterna. Även de krav som reses på bättre service från myndigheterna gentemot allmänhet, företag

 

l'rop. 1984/85:225                                                }

och organisaiioner förutsätier ati slor vikt läggs vid atl successivi förbällra den statliga ADB-användningen.

Del är sannolikt att en önskvärd utveckling inte kommer till slånd utan au det finns en sammanhållen politik för statsförvaltningens användning av .'MDB. En sädan politik måste byggas upp under en följd av år och succes­sivt anpassas till myckel snabbt ändrade förutsättningar för verksamhelen. Idag är kunnande och utvecklingsansvar centraliserat till ett fålal myndig­heter. Meningen är att myndigheterna själva skall få ett större ansvar för .ADB-utvecklingen. DeUa måste ske i takt med att ansvar och kunnande byggs upp i myndigheiema.

För siaiens del finns skäl alt samlal uppmärksamma vissa effekter av en snabb datorisering. Del gäller bl.a. eflekterna på integriteten och datasä­kerheten. Cenirala personal- och arbeimiljöpolitiska mål kan också kom­ma all påverkas. Mot denna bakgrund krävs vid sidan av de grundläggande insatser som görs av myndigheterna själva insalser från statsmakterna för att åstadkomma den önskade ulvecklingen. Det gäller bl.a. följande frå­gor:

Finansieringen av datoranskaffning och av investeringar i programvara har stark anknytning till budgetprocessens utformning och användningen av det särskilda reservationsanslaget för datoranskaffningar. 1 det följande diskuteras bl.a. lämpligheten av nuvarande finansieringsformer.

Central system- och programutveckling är nödvändig och önskvärd i vissa fall. Det kan gälla system som är gemensamma för hela statsförvalt­ningen. Men det kan också finnas skäl att göra gemensamma insatser i mera avgränsade sammanhang. En inriktning bör vara att finna former som möjliggör en förbättrad utveckling och upphandling.

Upphandlingen av datorer och system bör leda till lägre kosinader och effektivitet genom centrala insatser - i dag svarar statskontoret för sådana uppgifter. Sådana centrala insatser kommer att krävas även i framtiden, men statskontorets roll bör klargöras närmare. Frågor om statskontorets roll, arbetsfördelningen mellan skilda statliga produktionsorgan på ADB-området och de statliga verksamhetsformerna i ADB-branschen bör tas upp då organisalionen av den statliga ADB-produktionen behandlas. Här erfordras rikllinjer för att åstadkomma en rationell organisation som svarar mot framtida krav.

För att nå effektivitet i statlig ADB-verksamhel är det viktigt att infor­mationen hos olika myndigheter utnyttjas effektivt inom förvaltningen i dess helhel. 1 detta sammanhang bör uppmärksammas att det fmns dels centrala integritets- och offentlighetsproblem, dels kravet på god service gentemot allmänheten, organisationer och företag.

De personalpolitiska frågoma spelar en viktig roll. Särskilt bör enligt min mening de anslälldas behov av inflylande över ADB-utvecklingen beaktas. På det personalpolitiska området måste också beaktas det personaiför-

 

I'rop. 1984/85:225                                                                   4

sörjningsproblem som den explosionsartade utvecklingen :iv ADB-an­vändningen medförl på hela arbetsmarknaden. Jag har nyligen lämnat förslag lili regeringen avseende den statliga personalpolitiken (prop. 1984./85:219). Enligt min mening bör även behovet av insatser av utbild­ning inom ADB-området uppmärksammas. Del är också väsentligt att beakla de arbelsmiljöproblem som kan uppstå vid användning av datatek­nik. Under senare tid har specielll arbetsmiljön kring bildskärmarna disku­terats. Statsrådet Ingvar Carisson kommer senare i dag alt i prop. 1984/ 85: 220 om datapolitiken redovisa olika insalser som regeringen gör för all öka kunskaperna om bildskärmarnas miij()effekier. Dessulom bör upp­märksammas alt den ökade ,AD[3-användningen leti till nya säkerhetsprob­lem i Slallig förvaltning. Jag anser att denna fråga bör föranleda förnyade överväganden.

Slutligen är del angeläget atl redovisa lämpliga former för uppföljning och ulvärdering av ADB-verksamheten.

1 det följande kommerjag att redovisa mina synpunkter på det fortsatta arbetets inriktning och lämna vissa förslag till ändringar i hittillsvarande politik för den statliga förvaltningens ADB-användning. Jag kommer också att redovisa vissa av de åtgärder jag lidigare vidtagit. Endast några av de förslag somjag behandlar kräver formelll riksdagens ställningstagande. Jag har emellertid ansett det önskvärt att redovisa bakgmnden till min syn på de frågor som riksdagen skall behandla. Min ambition är att mera utförligt beskriva lämpliga utvecklingslinjer för statsförvaltningens ADB-använd­ning. Därvid tillgodoses också - på mitt område - riksdagens önskan om ett samlat program för det datapolitiska omrädet.

2   Statlig databehandling 2.1 Bakgrund

Frågan om ADB i statsförvaltningen har tidigare redovisats för riksda­gen i olika sammanhang, bl a i prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen (FiU .34, rskr 3.39) samt prop. 1981/82: 123 om samordnad datapolitik (FiU 34, rskr 317). Med utgångspunkt i dessa pro­positioner har riksdagen fastställt vissa principer och riktlinjer för i första hand utveckling och drift av ADB-system i statsförvaltningen.

Den tidigare riksdagsbehandlingen får sålunda i flera avseenden alltjämt anses vara styrande. Av riksdagens beslut framgår sålunda att det råder betydande enighet i fråga om vissa av de utgångspunkter och huvudlinjer som redovisas i propositionen. Dit hör den gmndläggande utgångspunkten att ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet, varvid användningen av ADB förotsätts bidra lill alt tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller att verksamheten i andra avseenden förbättras.

 

Prop. 1984,/S5:225                                                   5

2.1.1' Nuvarnnde regler m.m. ftir dalordrifi. syslcmutverklmg och upp­handling

Drill av Slörre statliga .ADB-syslem kan ske dels i niyndiKheierniis egen regi. dels 1 uppdragsform vid en servicebyrå.

.'\DB~kostiiaderna för den civila statsför\altnin.gen (exkl affärsverken och universitelsdaiacentralerna) uppgick budgelåret 1983/84 lill ca 1 115 milj. kr. Myndigheternas avgifter lill servicebyråer uppgick under samma lid lill ca 135 milj. kr., dvs. tili ca 12% av de lotala .ADB-kostnaderna. .Av dessa avgifter gick ca 116 milj. kr. lill slatliga servicebyråer och ca 19 milj. kr. lill övriga.

Inom statsförvaltningen finns fiera datacentraler, bl. a. DAF.A, universi-tetsdataceniralerna och försvarets datacentral, som erbjuder datordrifl-tjänster i form av uppdragsfinansierad verksamhet lill övriga myndigheler.

.Arbelet med alt utveckla och införa ADB-syslem för adminisiraliva ändamål i slalsförvaliningen sker i olika former. Som huvudregel gäller att mvndigheterna själva har hand om systemutvecklingen som en del av an­svaret för sin verksamhet. Civila myndigheter bör dock enligt förordningen (1975:567) om rationaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltning­en vid utveckling av ADB-syslem (omtryckt 1981:478, ändrad senasl 1982: 273) så tidigt som möjligt samråda med statskontoret i frågor som är av störte omfattning eller av principiell betydelse. Rationaliseringsförord­ningen föreskriver vidare atl en myndighel i syfle alt begränsa kosinaderna vid införande eller förändring av ADB-ruliner i första hand skall använda de färdiga program för ADB-system eller delar av ADB-syslem som finns på marknaden om dessa i nmlig grad tillgodoser myndighetens behov. Enligt förordningen (1981:266) om investeringar i statliga ADB-syslem skall vissa ADB-system i den civila statsförvaltningen förutom affärsver­ken särskilt prövas av regeringen vid flera tillfällen under utvecklingsarbe­tets gång. Den särskilda prövningen gäller stora eller på annat sätt viktiga invesleringar i ADB-system. För försvaret gäller att överbefälhavaren leder och samordnar informationssystemutvecklingen inom försvarsmak­ten. Regeringen beslutade våren 1982 att försvarets rationaliseringsinsti­tuts rapport Struktur 90 skall ligga till grund för utveckling av datasystem inom försvarsdepartementels verksamhelsområde.

Anskaffning av ADB-utrustning samordnas av statskontoret. Myndighe­terna lämnar sina anslagsframställningar vad gäller ADB till slatskonlorel. Statskontoret gör en bedömning och lämnar en samlad anslagsframställ­ning till regeringen.

Beslut om upphandling av ADB-utrustning fauas av statskontoret enligt den beslutsordning som fastställdes år 1982. Upphandlingsbeslut skall underställas regeringen då utrustningens köpvärde överstiger 2 milj. kr. Själva upphandlingen görs vanligen av statskontoret, men kan i vissa fall delegeras till användarmyndigheten. Finansieringen av ADB-utrustningen sker via reservationsanslaget B2

 

Prop. 1984/85:225                                                                   6

Anskaffning av ADB-utrtistning som disponeras av slalskontoret. Myndig­heterna betalar avgifter lii! slatskonlorel för atl läcka investeringskostna­derna.

Denna samordnade anskaffning av .ADn-iitriislning var länge det huvud­sakliga inslrumeniel för statsmakternas slyrning av den statliga .ADB-an­vändningen. Frågan har vid skilda tillfällen resis om man borde ha kvar den eller ej. Statsmakterna har vid prövningen av frågan (prop. 197S,'79: 121, FiU 34, rskr 339, resp prop. 1981/82: 100 bil. 11. FiU 34. rskr 317) ansett att den samordnade anskaffningen i sina grunddrag bör behål­las. Motiven har därvid främst varit de fördelar som en samlad upphand­ling av ADB-ulrustning ger, dels i form av slöd för myndigheterna i lekniska frågor m m. dels ekonomiskt för slatsverket genom all stålen härigenoir. får en stark ställning som köpare. Till delta kommer, att del samordnade anskaffningsförfarandet tvingar myndigheterna att noggrant pröva och redovisa behovel av ökad ADB-kapacilei, vilkel fått ökad betydelse i nuvarande statsflnansiella situation.

Enklare ADB-utrustning, bl a persondatorer och skrivautomater, får anskaffas av myndigheterna själva. Denna utrustning finansieras vanligen direkt av myndigheterna. I fråga om persondatorer och skrivautomater gäller att anskaffningen företrädesvis skall ske genom avrop från centrala avropsavtal som statskontoret ingått med olika leverantörer.

ADB-utrustning inom försvarssektorn fmansieras direkt över resp mate­riel- eller myndighetsanslag. Undantag gäller för flygtekniska försöksan­stalten (FFA) som omfattas av det generella civila anslaget Anskaffning av ADB-utrustning. Enligt föreskrifter från överbefälhavaren har FMV an­svaret för att samordna anskaffning av ADB-utrustning inom försvarsmak­ten. Upphandlingsansvaret är emellertid uppdelat mellan FMV och stats­kontoret i så måtto att FMV svarar för upphandling av utrustning för operativa och taktiska ledningssystem och statskontoret för övrig ADB-utmstning. Härigenom tillvaratas möjligheterna till samverkan i upphand­lingen mellan de civila och militära sektorerna i statsförvaltningen. Även för försvarssektom gäller, att upphandlingsbeslut skall underställas rege­ringen då utrustningens köpvärde överstiger 2 milj kr.

Enligt de riktlinjer som gäller för upphandling bör användarmyndighe-temas ansvar och medverkan i upphandlingsarbetet öka. Statskontoret har därför fått möjligheter att i olika fall delegera upphandlingar till myndighe­terna. Vid delegering skall hänsyn tas till anskaffningens karaktär, belop­pens slorlek samt myndighetemas kunnande och förutsättningar i övrigl. I de fall upphandlingsbeslut delegeras skall myndighetema tillämpa stats­kontorets standard för avtal och, i den utsträckning statskontoret bedömer lämpligt, ge statskontoret tillfälle att granska beslutsunderiagei.

Under budgetåren 1982/83 och 1983/84 har ett 15-tal anskaffningar dele­gerats. I några fall har själva upphandlingen gjorts av statskontoret, varef­ter myndigheterna getts ansvaret för den fortsatta anskaffningen i form av avrop inom vissa ramar.

 

Prop. 1984/85:225

En annan modell för delegering genomförs f n. av siaiskonioret och \'äcvtrkei. En noggrann analys av informationsbehov'?,! på cenirai, regio­nal och lokal nivå har genomförts och lagts till grund för aii beskriva det iramtida behovci av datorkiafi på sanuliga nivåer inom vägverket. Upp-luindiingcn förutsätts kunna läi;gas till yrund för en omfattande delegering av löpande utru.siningsanskaffningar eftersom den baserats på långtgående standardisering av vägverkets .ADB-utrustning.

Ytteriigare en form av delegering är do tidigare nämnda centrala avrops­avtal statskontoret ingått beträffande persondatorer och skrivautomater. Genom avtalen kan myndigheterna på ett enkell sätt köpa ulrusining pä goda villkor direkt från vissa leverantörer.

2.1.2 Centrala stödfunktioner

.Även om myndigheterna har huvudansvar för sin .ADB-verksamhet krävs cenirala insatser i olika former för en effekliv .ADB-användning i statsförvaltningen. Somjag tidigare redovisat har olika regler utformats för att tillgodose statsmakternas behov av planering, styrning och samordning m. m. av den statliga ADB-verksamheten. Andra insatser görs också cen­tralt för atl ge vägledning till myndigheterna i melod- och teknikfrågor, öka myndigheternas .ADB-kompelens samt bistå myndigheterna vid utveckling och drifl av ADB-system.

Statskontoret har centrala myndighetsuppgifter på ADB-området vad avser planering och styrning av verksamheten saml en allmänt vägledande och stödjande funktion beträffande metoder för systemutveckling och drift m. m. DAFA svarar i egenskap av servicebyrå för en belydande del av den slalliga ADB-driften och bistår även i övrigt myndigheterna som konsult i samband med bl.a. systemutveckling och införande av smådatorer. Sta­tens institut för personalutveckling (SIPU) anordnar utbildning inom bl a ADB-området för den statliga seklorn. Slutligen erbjuder Statskonsult AB konsulttjänster till myndigheterna inom olika områden säsom systemut­veckling, programmering, smådatorer, utbildning.

2.2 Nya förutsättningar

Jag har i det föregående redogjort för dagens förhållanden inom ett antal områden. Inledningsvis nämnde jag att området för informationsbehand­ling är i ständig utveckling. Detta innebär bl.a. au dagens regelsystem för statsförvaltningens användning av ADB till vissa delar blivil otidsenligt då detta i första hand tagit sikte på regleringen av de slora centrala datasyste­men. De nuvarande reglerna har också tillkommit under en lång tidsperiod vilket medfört att de inte fungerar på etl helt ändamålsenligt sätt. Dessa omständigheter i kombination med målsätlningen alt ändra arbetssättet så att användaren mer sätts i centrum gör att jag anser att tiden nu är mogen för en förändring av gällande regler.

 

Prop. 1984/85: 225                                                                  8

Jag vill emellertid framhålla att del varken är möjliiii eller önskvärt atl en sådan förändring görs med ambitionen alt vid eti och samma tillfälle lösa problemen för all framtid. Mina förslag här skall ailiså ses som en inledning på en successiv förändringsprocess för den statliga förvaltningen.

2.2.1  Decentraliserad svslcm- och daiaknijistruklur

Min bedömning:

.Ansvaret för upphandlingen av datorutrusining delegeras i ökad om­fattning titl myndigheterna inom ramen för reservationsanslaget B2 Anskaffning av ADB-ulrustning under trettonde huvudtiteln.

Beloppsgränsen för de upphandlingsärenden som skall underställas regeringens prövning höjs från 2 milj. kr. till 5 milj. kr.

Skälen för min bedömning:

Utvecklingen inom mikrodalorområdel har lell till ökade möjligheter alt använda småskalig och decenlraliserad dalateknik inom statsförvaltning­en. Det finns ett stort intresse från myndighelernas sida att utnyttja den nya tekniken. Kosinaderna för anskaffning av datorutrustning är förhållan­devis låga. Dessutom förväntas atl tekniken skall ge möjligheter lill en effekliv utveckling av ADB-system som bättre uppfyller användarnas krav och önskemål.

Elt första steg på vägen mot att prova den nya lekniken har för många myndigheler varit att anskaffa persondatorer eller skrivautomater för an­vändning i lokalt avgränsade tillämpningar. Tillgänglig teknik medger emellenid nu även uppbyggnad av mer komplexa system avsedda för flera tillämpningar samtidigt och som baseras på mikrodatorteknik.

Ett omfattande arbete för att utreda förutsättningarna härför pågår inom statsförvaltningen.

Det är särskilt tre projekt som kan komma att få stor betydelse. För den civila förvaltningen bedriver statskontoret eU arbete med s. k. basdatorer som är avsedda för generella småskaliga tillämpningar. Basdatorerna är datorer som uppfyller vissa gemensamma grundkrav. De har något störte kapacitet än persondatorerna och förväntas därmed kunna utnyttjas i störte utsträckning för administrativa funklioner. Jag återkommer till bas­datorerna.

Inom försvarets område genomförs f n. projektet Siruktur 90 som inne­bär en övergång från en centraliserad system- och datakraftslruktur till en decentraliserad. Dessa båda arbeten har stora likheter och gmndar sig på delvis gemensamma utgångspunkter.

Del tredje projektet jag särskilt vill nämna är statens löne- och pensions­verks (SPV), arbete med att utveckla för- och eftersystem till SLÖR - det s.k. PIR - projektet. Genom del arbele kommer myndighetema aU ha möjlighet att utnyttja materialet i SLÖR för sin interna personaladministra-

 

Prop. 1984/85:225                                               9

tion. Detta innebär samtidigt en praktisk delegering till myndigheterna vad avser lönehanieringcn.

Slatskonioret har i början av år 1985, efter nästan ett års ariu-le med kravspecifikation och utvärdering, ingått avropsavtal med fyra leveranlö­rer om s.k. basdatorer. Dessa daiorer är avsedda a;t användas som etl stöd för den administrativa verksamheten inom främst ekonomi- ocb per­sonaladministration, samt som terminalanslutning till andra datorsystem.

En viklig bakgrund för arbetet med basdatorer år det faktum att den lekniska utvecklingen medfört atl det finns cn mångfald maskin- och programvaror med vars hjälp man kan införa datorstöd för olika avgränsa­de funktioner inom ett kontor såsom texthantering, kalkylenng och ekono­miadministration. Införande av datorstöd för enskilda funkuoner kan dock medföra att dessa datoriseras utan att de sinsemellan samordnas. Detta kan innebära slora problem och kostnader genom att man i efterhand tvingas lägga ned elt stort arbete för att anpassa de enskilda rutinerna så atl funklionerna hanleras på ett effektivi sätt. EU syfte med arbetet med basdatorerna är alt myndigheterna skall få lillgång till ett sammanhållel och effektivt datorstöd i sin administration.

Basdatorer, såväl program- som maskinutmslning. avses åtminslone tills vidare finansieras över det centrala reservationsanslaget Anskaffning av ADB-uimstning. Därvid gäller samma regler som för annan generell ADB-utmstning. Del krävs alltså beslul av statskontoret eller vid större anskaffningar regeringen för att en upphandling skall kunna ske. Enligt min mening finns här emellertid fömtsättningar att pröva alt delegera själva upphandlingen till användarmyndigheterna. En sådan delegering innebär att myndigheten själv svarar för val av ulrustning, kontakt med leverantö­rerna samt beställning av utrustning. Avropsavtalen innebär atl statliga myndigheter som avser anskaffa system anpassade för basdatorerna i första hand kommer att hänvisas till att välja bland dessa.

Statskontoret får en viktig roll vad gäller vägledning och upplysning till myndigheterna beträffande anskaffning, införande och utnyttjande av bas­datorer. I uppgiften ingår även att i samarbete med andra organ svara för att myndigheterna kan få tillgång till utbildning, programmerings- eller systemeringsassistans m.m. för basdatorerna. Statskontoret skall även stimulera framtagning av bl.a. tillämpningsprogramvara genom att svara för en sammanhållen behovsinventering och genom att ställa krav i sam­band med utveckling av ny teknik. Jag återkommer till detta senare när jag behandlar frågan om teknikupphandling inom dataområdet.

Arbetet med basdatorerna kan, på det säu somjag har redovisat utgöra en gmnd för ett enhetligt daiorbaserat stöd för att utveckla verksamheten inom den civila statliga förvaltningen. Statskontoret bör verka för att upphandlingen av persondatorer och basdatorer får den inriktning somjag nu angett. Vad jag nu anfört innebär således att jag tills vidare förordar all det

 

Prop. 1984,85:225                                                                  10

centraiu reservationsanslagel ocli statskontorets nuvarande roll med upp­handling av diUorutrustning i stort beliålls. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt jug i prop. I9S4/85: lOt.i bii. 15 s. 29 aviserade atistatskontorei skall i"; rikiiiii.iei för prio.riiering av .ADB-uliustning. Jag kommer inom kort an redovisa förslag lill sådana riktiinjer för regeringen. Dock bör, som etl led i dclegoringssirävandcna och i avvakian på fortsatta överväganden om finansiering av investeringar i adminislraiiv utveckling och .ADB, be-ioppsgränsen för olika ärenden som skall underslällas regeringens pröv­ning kunna h()jas från nuvarande 2 milj.kr. Jag gör bedömningen au om beioppsgränsen sätts vid 5 m.ilj. kr. sker en önskvärd minskning av anlalet ärenden som måste avgöras av regeringen. Samtidigt bör rörelsefriheten för myndigheterna kunna öka genom en ytterligare delegering från stals­kontorei.

2.2.2 Särskilda frägor rörande högskolesektorn

Inom högskolesekiorn saknas för närvarande en samlad planering av ADB-användningen, både för sektorn i dess helhet och för enskilda hög­skoleenheler.

Centralt är ansvaret uppdelat på fiera myndigheter. Detta gäller t.ex. beträffande planering, finansiering och upphandling av datomtmstning. Datorutrustning för högre utbildning och forskning finansieras och/eller upphandlas idag genom en rad olika myndigheter; universitets- och hög­skoleämbetet (UHÄ), utmslningsnämnden för universitet och högskolor, forskningsrådsnämnden, statskontoret, regionala datorcentraler samt högskoleenheler. Den spliurade finansieringen, med delvis olika villkor för medelsanvändningen, leder bl.a. till svårigheter att jämföra kostnaderna vid olika finatisieringsalternativ och att uppnå samordningsfördelar.

Bl.a. mot denna bakgmnd har regeringen i maj 1984 givit UHÄ i upp­drag att i samråd med statskontoret utarbeta en samlad ADB-strategi för högskolan.

Enligt direktiven bör en utgångspunkt för arbetet vara att ge högskoleen­helerna ell huvudsansvar för flertalet dalafrågor, vilkel innebär alt cen­trala bestämmelser och detaljreglering bör undvikas där så är möjligt och lämpligl. Datafrågorna bör således i ökad utsträckning handläggas på sam­ma sätt som andra frågor där högskoleenhelerna själva har att fatta beslut inom av regeringen och riksdagen givna ramar. Samtidigt måste behoven av samverkan mellan högskoleenhelema liksom vikten av regional och nationell samplanering beaktas. Dessa behov torde variera mellan olika tilllämpningar. Sådana områden bör identifieras och erforderliga regle­rande eller avreglerande åtgärder föreslås.

Arbetet beräknas vara slutfört senast i samband med anslagsframställ­ningen för budgelåret 1986/87. I avvaktan på en samlad ADB-strategi för högskolan bör, enligt min mening, förändringar inom högskolesektorn anstå. Naturiiglvis är det på sikt önskvärt om anskaffning av ADB-utrust-

 

Prop. 1984/85:225                                              !1

ning som används huvudsakligen lill cenirala administrativa system inom högskolan i slort kan följa de reeler som gäller lör den civila slalsförvali­ningen i övrigl. I denna fråga harjag samråti med chefen för uibildningsde­pariementel.

2.2.3 Teknikupphandling inom duiaområdct

Min bedömning:

Särskilda medel skall avsättas för teknikupphandling av generell pro-cramvara för basdatorerna.

Skälen för min bedömning:

Med teknikupphandling avses en anskaffningsprocess som syftar till att utveckla en produkt som f. n. inte finns på marknaden och som i hög grad baseras på specifika krav från beställaren.

Teknikupphandling inom dataområdet har i olika sammanhang bedömts som etl verksami medel för atl tillgodose användarnas behov av pro­dukter, såväl hårdvara som programvara saml kombinationer av dessa. Teknikupphandling är även ett medel för alt åstadkomma industriella utvecklingsprojekt med inriktning på speciella krav. Relativt få teknikupp­handlingar har emellertid hitlills genomförts på dataområdet med den offentliga sektom som beställare.

Riksdagen anvisade till teknikupphandling inom dataområdet för budgetåret 1982/83 lOmilj.kr. I 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83: 100 bil. 15, FiU 33. rskr 247). anför jag bl.a. att del bör prövas om teknikupphandling, främst inom det datatekniska området, kan utnyttjas i betydligt störte utsträckning i den offenlliga upphandlingen än vad som är fallet, till gagn för både beställare och leverantörer. Jag framhåller vidare att det redan finns ett flertal organ med kunskap och kompetens i teknik­upphandlings- och datafrågor och alt dessa bör ges en central roll i elt system för ökal stöd till teknikupphandling inom dataområdet.

1 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100, bil. 15) framhåller jag att statskontoret och styrelsen för teknisk utveckling (STU) i lämpliga former bör samverka i arbetet med teknikupphandling inom dataområdet. De tidigare anvisade 10 milj. kr. bedömdes tills vidare räcka även för budgetåret 1984/85. Riksdagen (FiU 1983/84:27, rskr 216) har godtagit vad som anförts i propositionen. De båda verken har för teknikupphandlings­frågor inom dataområdet etablerat ett samarbete. I arbetet fungerar stats­kontorets metodråd som referensgmpp.

Det gemensamma arbetet har hittills bl. a. gällt upphandlingav en datori­serad arbetsplats (PROMIS 600) i ett vädertjänstsystem för regionala kort-lidsprognoser. Vidare har teknikupphandling påbörjats av programvara för överföring av redigerbar text mellan olika system för ord- och textbehand­ling.

 

Prop. 1984/85:225                                                                  12

Ett område som berör arbetsmiljön vid .ADB-verksamhet och som äg­nats ökad uppmiiirksamhei dei senaste årel är de fysiologiska riskerna med bildskärmsarbetet, .lag vill erinra om att statens arbetsmiljönämnd och stiftelsen staishälsan har inlett ett arbete m.ed at; följa iitveckjingen på området. Detta kan vara ett område som kan lämpa sig fö; teknikupphand­ling.

.Allmänt sett kan sägas att utvecklingen inom programvaruområdet inle varii iika snabb som inom maskinoinrådet. Kravel på ökad produktions-takt vid utvecklingen av programvaror är siarkt. Det har emellertid varil svårl all höja produkliviielen och kvaliteten inom ramen för de konventio­nella metoderna för systemutveckling, Eriarenheterna under 1980-talet visar dock atl en produktivitetsökning kan uppnäs dels genom användning av standardprogram, dels med hjälp av nya verktyg för programutveckling. Användarna kan själva med hjälp av dessa verktyg, via terminal eller direkl på egen persondator, ulforma "program" och utföra egna bearbet­ningar.

Jag har tidigare redogjort för statskontorets arbete med upphandling av basdatorer. Delta arbete är av stor betydelse för atl ästadkomma en decentraliserad arbetsslruktur inom statsförvaltningen. En fömtsättning för att detta skall lyckas är dock alt maskinvaran förses med en ändamåls­enlig programvara för gemensamma administrativa tillämpningar, l.ex. ekonomi- och personaladministration. De kommande ansträngningama inom teknikupphandlingsområdet bör enligt min mening koncentreras kring denna fråga. Statskontoret och STU bör här genom sina centrala positioner ha goda möjligheter all aklivi stimulera till utvecklingsarbete enligt gemensamma krav för förvaltningen.

Vad gäller programvara för ekonomiadministration, personaladministra­tion etc bör RRV. SPV och övriga centralt ansvariga myndigheter aktivi medverka i arbetet och ta det ansvar som ankommer på resp. organ. Statskontoret bör samordna arbetet.

Den nära kontakten med företrädare för arbetstagarna som kan ske inom ramen för statskontorets melodråd bedömer jag som mycket värdefull. Enligt min mening ligger nämligen gmnden för en bra teknikupphandling till stora delar i en aktiv medverkan från verksledningar och personal.

För budgetåret 1985/86 har STU och statskontoret gemensamt begäri att 15 milj. kr. skall avsättas för teknikupphandling inom dataområdet. Av dessa avser 5 milj. kr. programvara för basdatorerna förbi. a. ärendehante­ring och ekonomiadministration.

Del är enligi min bedömning angelägel au programvara utvecklas för basdatorerna. Kostnaderna för denna utveckling och distribution av pro­grammen bör finansieras via avgifter från myndigheterna.

Statskontoret bör inte själv svara för utvecklandet av produktema. Sådana arbetsuppgifier bör i stället anförtros basdatorieverantörerna eller de särskilda konsulter och servicebyråer, t.ex.  Statskonsult  AB och

 

Prop. 1984/85:225                                               !3

DAFA. som arbetar med inrikining på det statiiga om.räcel. Vissa åtgärder inom detta omräde har redan vidtagits av dessa organisationer.

Jag ålerkommer utförligare tili D.AF.A och Statskonssili ,AB i avsnitt 2.3.

För all göra det möjligt att fä till slånd cn teknikupphandling av program­vara till basdaloierna bör 5 miij. kr. avsättas för detta iindamål. jag avser all åierkomma till regeringen med förslag att på tilläggsbudget 1 1985,'8ö begära att riksdagen anvisar dessa medel.

En lämplig anslagskonstruklion är enligt min mening atl reservations­anslaget B2 .Anskaffning av ADB-utrustning ökas med 5 milj. kr. En sårskild ram avsätts därmed inom anskalTningsanslaget för denna teknik­upphandling.

2.2.4 Sårbarhet sfrågor

Min bedömning:

Slatskonlorel får elt sammanhållet ansvar för sårbarhetsfrågorna inom den civila slalsförvaliningen.

Skälen iör min bedömning:

Regeringen bemyndigade i april 1977 chefen för försvarsdepariemenlel att tillkalla en kommitté för alt utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslä ålgärder i syfle alt minska denna.

Sårbarhetskommittén (SÅRK) överiämnade i december 1979 silt slutbe­tänkande (SOU 1979:93). "ADB och samhällets sårbarhet - övervägan­den och förslag". 1 betänkandet konstaterar SÅRK bl.a. alt den utförda kartläggningen leder fram till "den allmänna slutsatsen att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens genomdaloriserade samhälle. Den fortgående utvecklingen leder till en allt högre sårbarhet om inte motåtgärder vidtas. Olika händelser och angrepp kan ge omfattande störningar och skador även vid djupaste fred". Sårbarheten kan dock minskas genom informa­tion och rådgivning på området.

Regeringen tillsatte i augusti 1981 sårbarhetsberedningen (SÅRB) som fick till uppgift att dels utreda frågor om säkerhet och sårbarhet på dalaom­rådet, dels vara eU aktivt organ när det gäller informalion och rådgivning på området.

Beredningen har i samarbete med bl.a. Riksdataförbundet, elt flertal statliga myndigheter, näringsliv och organisationer utarbetat en speciell metod för sårbarhetsanalys av datoriserade informationssystem, den s. k. SBA-metoden. En presentation av SBA-metoden har sänts ut till elt stort antal företag, kommuner, landstingskommuner och myndigheter.

I tilläggsdirektiv (Dir 1984:29) fick SÄRB i uppgifl att invenlera hittills­varande arbete inom området ADB-säkerhet, analysera användbarheten av deUa maierial samt att i samverkan med främst statskontoret föreslå förbättringar och kompletteringar i det fall beredningen anser det vara motiverat.

 

Prop. 1984/85:225                                                                  14

S.År

Beredningen har i augusli 1983 överiämnat betänkandet (Ds Fö 1983:8) Undanförsel och förstöring av .ADB-register, i december 1983 Sårbarhets-analysmetoden och rapporterna Praktisk katastrofplanering - val av rc-servdriftaliernaliv, Läckande daiorer - en information om ROS. Aktuella projekt i S.ARB och Uppringda datorer, ijanuari 1985 rapporten Offent­lighetsprincipen, ADB och försvarssekretess saml i april 1985 rapporten ADB i kris och krig. Betänkandet och rapporterna bereds f n. i regerings­kansliet.

Regeringen har i febmari 1985 givit statskontoret i uppdrag att tillsam­mans med riksrevisionsverket, SÅRB och rikspolisstyrelsen undersöka vilka efiekler mer omfattande siörningar i den civila statsförvaltningens ADB-verksamhel i fredstid kan få för myndigheterna och samhällel i slort. Mot bakgrund av denna utredning får bedömningar göras i vad mån särskil­da åtgärder behöver vidtas.

Jag anser att SÄRB genom sitt arbete på ett aktivt sätl bidragit till att höja medvetandet om dessa frågor. Det är väsentligt att arbetet med atl eliminera så slor del som möjligt av samhällets sårbarhet inom dataområ­det fortsätter. Enligt min mening är sårbarhetsfrågoma dock inte begränsa­de till den försvarsanknulna verksamhelen. Sårbarhetsfrågorna omfattar flera områden som t.ex. arbetsmiljön och rättssäkerheten. Därför anser jag att del är nödvändigt att dessa frågor bedrivas i så nära anknylning som möjligt till övrig verksamhet inom området.

För del praktiska arbetet med sårbarhetsfrågorna inom dataområdet fordras en samordning på central nivå. En av de myndigheter som har en sådan samordnande funktion för statsförvaltningens gemensamma datafrå­gor är statskontoret.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att ge en stats­kontoret uppgift att svara för del praktiska sammanhållande arbetet med sårbarhetsfrågorna för statsförvaltningen. 1 denna fråga har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

2.2.5 Personalutveckling och utbUdning på ADB-området

Min bedömning:

Elt utbildningsprogram inom ADB-området skall utarbetas för stats­förvaltningen.

Skälen för min bedömning:

Begränsade anslag och den relativt sett allt billigare tekniken gör datori­seringen till ett tilltalande rationaliseringsaltemaliv för många myndighe­ter. Antalet anställda i statsförvaltningen som ijuni 1984 var användare av

 

Prop. 1984/85:225                                              15

nåiion typ av ADB-utruslning eller hade arbelsuppgifler med ADB-inslag var ca 170000 vilket motsvarar c:a 40% av totala antalet statsanställda. Ca 60 % av dessa ADB-användare och därmed var fiärde siaisanställd an­vände eller ariieiade äi- 1984 dagligen med någon lyp av .AIB-uirusining. Av dci toiala anlalet .ADB-användare i siatsför\'aliningen har ca 25000 yrken eller arbetsuppgifter som har direkl samband med datoriseringen, övrica .ADB-användare har arbetsuppgifter där tekniken utgör ett atöd för berörda arbetsuppgifter.

! samband med uppläggningen av den programverksamhet som pägår för bl.a. den ofTenlliea sektorns service och förhållande till medborgarna har jag haft överläggningar med de statsanställdas huvudorganisationer. Dessa överläggningar har bl.a. resulterat i vissa gemensamma bedömningar och utgångspunkter för förändringsarbelei.

Enligt denna gemensamma syn bör myndigheterna särskilt se över möj­ligheterna aU effektivisera verksamhelen och förbättra servicen genom ett bättre utnyttjande av automatisk databehandling. Statsförvaltningen bör vara elt föredöme genom att den nya tekniken införs och används så att den blir till gagn både för medborgarna och de anställda. Tekniken bör ses som ett stöd för de anställda alt snabbt och smidigt tillhandahålla de tjänster som efterfrågas.

Personalpolitiken bör bidra till en effekliv statsförvaltning och befrämja ett demokratiskt arbetsliv. Detla bör vara utgångspunkten för myndighe­temas vidare utveckling av sin personaladministration.

Behovet av utveckling av de anställdas yrkeskunskaper bör uppmärk­sammas. Personalulveckling kommer atl behövas särskilt i övergången mellan en slnkt regeltillämpning och en ökad serviceorientering och i samband med införande av ny teknik.

Jag har tidigare redogjort för behoven av programvaruutveckling och teknikupphandling. Viktiga delar är bl.a. utveckling av användarnära ut­vecklingshjälpmedel liksom former för de anställdas deltagande i teknik­upphandling.

Vidare vill jag erinra om att parterna har tillsatt en gemensam arbets­grupp i syfte att ge underlag för att utveckla avtal och vidta andra åtgärder för att fördjupa inflytandet för de anslällda vid utveckling, upphandling och införande av ny teknik (jfr prop. 1984/85:100 bil. 15 s. 16).

Samspelet mellan användning av ADB och utveckling av organisation och personal är av stor belydelse för en effektiv ADB-användning men också för att de anställdas yrkeskunskaper och arbetsinnehåll skall kunna påverka ADB-införandet. I avsnittet om gemensam verksamhets- och AU/ ADB-planering behandlas dessa frågor vidare.

När det gäller grundulbildning för de statsanställda inom ADB-områdel ligger ansvaret på det ordinarie utbildningsväsendet. Trots alt de tidigare redovisade siffrorna vid en första anblick kan tyckas höga är antalet ADB-utbildade inom statsförvaltningen i förhållande till teknikutbudel för

 

Prop. 1984/85:225                                                                  16

iilci. 1 avvakian på att gapet meilan efteriVågan och utbud av ADB-utbildad persona) successivt minskar måsle andra ålgärder vidtas. Ulbildningsin­saiser måste därför göras för alt lillgodose stalsförvallningens behov av .ADB-kompelens.

1 den slalliga förvaltningen finns i dag en rad oiganisationer - utöver de direkt berörda myndighetema - som bör medverka i en sådan kompetens­utveckling, let är främst statskontoret som arbelar med upphandling av datorutrusining och formulering av krav på .ADB-syslem i statsförvaltning­en saml rationalisering. RRV med ansvar för det ekonomiadministrativa områdel. slalens inslitut för personalutveckling (SIPU) som arbelar med utbildning inom bl.a. ADB-området.Statskonsult AB som, arbetar med utveckling av .ADB-system. DAFA som svarar för driften av etl antal slora ADB-syslem och stiftelsen Statshälsan som arbetar med arbetsmiljöfrågor. Alla dessa organisationer bör kunna medverka till en samlad insats för att höja ADB-kompetensen i statsförvaltningen. De som berörs av en kompe­tensuppbyggnad av det slag somjag här förordat är följande; Beslutsfattare ADB-specialisier, drifipersonal för stora ADB-system, personal som l.ex. använder och bearbetar data från olika ADB-system samt övrig personal som i mindre utsträckning kommer i kontakt med ADB.

I dag finns ett bra utbud av basutbildningskaraklär. Regeringen har tagit initiativ till utveckling av en sådan utbildning, nämligen "ADB på jobbet". Utbildningen har hitlills genomförts av SIPU vid ett sjuttiotal myndighe­ter. Andra exempel är "Datalära", som utvecklats av Riksdataförbundet och några dataleverantörer. Dessa kan sägas ha lagt gmnden för en bred kompetensuppbyggnad för i första hand målgmppen övrig personal. Det är viktigt att detta arbete nu fortsätter och att vi bygger på med ytteriigare utbildningsmöjligheter.

Ett övergripande synsätt behövs samtidigt som utbildningen måste ut­formas i samklang med de olika verksamheterna och det aktuella utveck­lingslägel för dessa vad gäller ADB-användning. Jag avser därför att sna­rast återkomma till regeringen med förslag till uppdrag åt SIPU alt i samråd med de övriga störte utbildningsanordnarna dvs. DAFA, statskontoret och Statskonsult AB redovisa ett program för kompetenshöjande ålgärder för statsförvaltningen inom ADB-områdel. Utgångspunkten för finansieringen av utbildningen skall vara att respektive myndighet inom sina medelsramar bekostar den nödvändiga utbildningen av myndighetens personal. Jag räk­nar med att ett sådant program bör kunna föreligga under hösten 1985.

2.3 Datatjänster på uppdrag

1 många fall saknar de ADB-användande myndighetema erforderiig kompetens och teknik för databehandling,varför sådana tjänster köps ut­ifrån. Leverantörer av tjänster inom ADB-området finns både inom offent­lig sektor och inom näringslivet. Bland de organisationer som återfinns inom den statlig sektorn intar DAFA och Statskonsult AB en cenlral ställning, både när det gäller storlek och tjänsteutbud.

 

Prop. 1984/85:225                                              1"

Som en bakgrund till förslagen om DAF.A villjag något beröra utveck­lingen av Statskonsii!! ,AB.

För au stärka Statskonsults konkurrenskraft har under är 1984 bolaget böriai siilia persondatorer tii! främsl statsi7>rvallningen. Vidare har Stats­konsult beslutat att etablera en verksamhet som tar sikte på alt erbjuda procramvaror för i försia hand de basdatorer som upphandlats för slatsiör-valuiingeri.

En yueriigare profilering och omstmkturering av Slatskonsulikoncernen är nu aktuell. Moliv för den kommande strukiuriöråndringeii är all göra en större åtskillnad mellan å ena sidan .Administrativ Utveckling (AU/ADB) och å andra sidan ledningsutveckling sä att dessa olika tjänster tydligare kan marknadsföras och utvecklas självständigt samt att nya satsningar och inbrytningar inom ADB-området beträffande försäljningar av programvara och smådatorer kan genomföras ulan störningsseffekler inom andra delar av företagsgruppen.

1 syfle aU anpassa nuvarande koncernstruktur och ledningsmönster samt finansiering lill nya förutsättningar kommer en indelning i två separal verkande företagsgrupper att genomföras. Den del av Siaiskonsullkoncer-nen som har sin huvudsakliga inriktning mot AU/.ADB-konsultation, ut­bildning inom AU/ADB-områdel samt distribution och försäljning av pro­gramvaror och persondatorer kommer atl utgöra en företagsgrupp. Inom denna grupp kommer verksamheten främst inom persondator- och pro­gramvaruområdet alt koncentreras mot den offenlliga sektorn. Vad gäller konsultations- och utbildningssvcrksamheten skall denna verka för att behålla den nuvarande marknadspositionen mot näringslivet samt öka mot den offentliga förvaltningen.

Den andra delen av den nuvarande Statskonsultkoncernen, med inrikt­ning på ledningsutveckling, kommer all utgöra en egen företagsgmpp under beteckningen Bohlin & Strömbergföretagen. Denna grupp riktar sin verksamhet mot såväl näringslivel som mol den offentliga sektorn.

DAFA

Mitl förslag:

DAFA bör ombildas till aktiebolag från och med den 1 juli 1986. Det bör ankomma regeringen att vidta nödvändiga ålgärder för detta.

DAFA-utredningen:

1 1984 års budgetproposition (prop 1983/84: 100 bil 15 s. 109 FiU 27, rskr 216) framhåller jag att det finns anledning att överväga om DAFA:s nuva­rande form är den mest ändamålsenliga för den verksamhet som DAFA bedriver. Som skäl för en översyn anges bl. a. vikten av att DAFA ges ett väldefinieral ansvar, all DAFA drivs så effektivi som möjligt och med en avkastning pä insatt kapital samt att förhållandet till Statskonsult AB och 2    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 225

 

Prop. 1984/85:225                                                                  18

Slatskonlorel bättre preciseras. Översynen har giorts av en särskilt tillkal­lad utredare (C 1984:04). Utredarens förslag överensslämmer i huvudsak med min förslag. Utredarens förslag redovisas i rapporten "DAFA -myndighel eller bolag? (DsC 1985: 1).

Remissinstanserna;

Ell tjugotal remissinstanser har yttrat sig över rapporlen. Till prolokollet bör fogas en lisla över remissinslanserna, som bilaga 1. En sammansläll­ning av remissyttrandena finns i DsC 1985:9, s. 1-30.

Flera remissinstanser instämmer i utredningens syn pä DAF.A.s roU inom daiabchandlingsområdet eller lämnar den utan erinran, bl. a. datain­spektionen, näringsfrihelsombudsmannen, centrala sludieslödsnämnden, D.AFA, Statsanställdas förbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Svens­ka .Advokatsamfundet, Svenska Revisorssamfundet och Föreningen Auk­loriserade Revisorer.

Invändningar anförs, i enskildheter eller till förslaget som helhet, av bl.a. riksskatteverket (RSV), statskontoret, riksrevisionsverket, statens löne- och pensionsverk (SPV), data- och offentlighetskommittén, SACO/SR, TCO-S.

Flera remissinstanser tillstyrker utredningens förslag till ombildning av DAFA till statligt bolag, däribland datainspektionen, näringsfrihelsom­budsmannen, cenirala studiestödsnämnden, DAFA, länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokat­samfund, Svenska Revisorssamfundet, Föreningen Aukloriserade Revi­sorer.

Bland de remissinstanser som avstyrker att DAFA nu ombildas till statligt bolag fmns riksskatteverket, statskontoret, statistiska central­byrån, statens löne- och pensionsverk, data- och offentlighetskommittén. Centralorganisationen SACO/SR, TCO-S, Statsanställdas förbund, Sveri­ges Direktreklamförening.

Enligt RSV:s mening skulle ett upphörande av myndigheten DAFA fa allvarliga följder för flera myndigheters möjligheter alt fullgöra sina myn­dighetsåligganden. Ett noggrant studium måsle göras av hur de nu avsedda myndighetsuppgifterna i så fall skall organiseras. En synpunkt som också framförts av andra remissinstanser.

DAFA:s konkurrensmöjligheter och marknadsutsikter som bolag be­döms som i huvudsak positiva av datainspektionen, DAFA och centrala studiestödsnämnden. Mer negativa bedömningar av marknadsulsikterna görs av bl.a. riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, statens löne- och pensionsverk. Centralorganisationen SACO/SR, TCO-S och Svenska Arbetsgivareföreningen.

Skälen för mitt förslag:

DAFA - som idag bedriver sin verksamhet i myndighetsform - har enligt  sin  instmktion (1975:570,  omtryckt   1977:1150,  ändrad  senasl

 

Prop. 1984/85:225                                              19

!9gl:477) till uppgift att pä uppdrag utföra adminislraiiv databehandling och arbete med metod- och syslemutveckling i samband med sådana uppdrag. Enligi instruktionen åligger det vidare D.AI'.A särskili att tillhan-dahulhi databehandlingskapacitel åt statsmyndigheter som saknar egen .ADB-!inl:iggning. utfärda anvisningar och rekommendationer av belydelse for de .ADB-system vilkas drift föriäggs lill D.AF.A samt tillhandahålla generella .ADB-program för sådana .ADB-tillämpningar som ofta förekom­mer hos myndigheterna. DAF.A får även i övrigl lillhandahålla ijänsler med anslulning till dalordrifi.

D.AF.A skall vara ekonomiskt självbärande. Endast ett formellt anslag på 1 OtlO kr. per är anvisas. För att lösa lillfälliga eller säsongsmässiga likvidi­tetsbehov samt för att tillgodose behov av rörelsekapital disponerar D.AF.A en rörlig kredit hos riksgäldskontoret som f.n. uppgår till 16 milj. kr. Den lotala omslutningen av DAFA:s verksamhet uppgick under budgetåret 1983/84 till 161 milj. kr. Nettoresultatet efler avskrivningen blev ett över-skou på 194000 kr. För budgetåret 1984/85 beräknar DAF.A en omslutning på ca 190 milj. kr. och elt neUoresultat på ca 2 milj. kr.

DAF.A:s roll inom databehandlingsområdci

DAFA är en myndighet som sköter driflen av ADB-system för bl.a. andra myndigheter. DAFA räknas därmed till de s. k. servicebyråerna.

Tyngdpunkten i deras verksamhel har tidigare legat på försäljning av datortid, särskild drift och underhäll av administrativa mliner av typ ekonomisk redovisning, löner m. m. Enligt min bedömning, som delas av statskontoret i dess remissyttrande, kommer denna verksamhet alt få en relativt minskande andel av den totala statliga ADB-verksamheten. Dock kommer behovet av servicebyråtjänster att finnas kvar under överskådlig tid. DAFA kommer enligt min mening även i framtiden ha en viktig funktion genom att många myndigheter inte har möjlighet att själva sköta sin databehandling. Hittills har kompetensen vad gäller utveckling av system och ADB-kunnande i stor utsträckning varit koncentrerad till vissa cenirala myndigheter och störte verk. Även om fömtsätiningarna nu änd­ras genom mer decentraliserade arbelsformer kommer förändringen att ta tid. DAFA kommer därför även under överskådlig framtid att ha en avgö­rande roll inom den statliga databehandlingen.

Däremot delar jag inte statskontorets uppfattning om behovet av en ytteriigare genomgång av vilka myndigheters system som generellt borde lämpa sig att drivas i egen regi och på egen anläggning. En sådan bedöm­ning måste göras system för system eller kund för kund för all bli menings­full. I det sammanhanget far faktorer som kostnad, service, effektivitet m. m. med DAFA som leverantör vägas mot vad effekten i dessa avseen­den skulle kunna bli om driften genomfördes i kundmyndighetens egen regi. Det är dock sannolikt att konkurtensen mellan dataserviceföretagen och nya driftformer, bl.a. användningen av små datorer, kommer att bli allt hårdare.

 

Prop. 1984/85:225                                                                 20

Dci är därför viktigt för D.\i-.A ocli andra servicebyråer att vidarcut-

,-r-\:

vec

kunderna. Försäljning av persontjiinsier (koiisulitjänster) av olika slag, friimtagning av siandarusysiein och sysicni för drift hos kunderna sami totaienireprenader är andra viktiga områden i servicehyråernas verksam­het. Dei jag nu i-ipfön i>eträffande utvecklingen av seivicebyräbranschcn är av betydelse iör DAF.A i vilken torn-, del än bedrivs.

Enligi min bedömning finns i dag vid DAF.A grunden för del ijänsteul-bnd på dataområdet som under överskådlig tid kan komma att eftertrågas inom statsförvaltningen.

Vad gäller T'>.AF,A:s roll i den framlida dalabehandlingen bör särskili tvä frägor diskuteras, dds om D.AF.A bör ha myndighetsuppgifter vid sidan av serviceuppgiflerna, dds om DAF.A med enbart serviceuppgifter skall be­driva verksamhelen på renl affärsmässiga grunder och i konkurrens.

De myndighelsuppgifter som jag i första hand tänker på är dds samord­ningsuppgifter innebärande etl ansvar för t.ex. teknisk samordning av statens dalordrifi, datakommunikation, datorutrustning och program­varor, dds huvudmannaskap för vissa system eller regisler av typ basre­gister, informations- och faktadalabaser, t.ex. statens person- och adress­register (SPAR).

Myndighelsuppgifter av samordningskaraktär bör enligt min mening i första hand koncentreras till regeringens stabsorgan, i detta fall främst statskontoret. Del är enligt min mening angeläget att de olika statliga organen inom ADB-området renodlar sina arbetsuppgifter så att inte dub-bclarbeie förekommer. Jag anser därför atl samordningsuppgifter inom den civila statsförvaltningen vad avser ADB läggs till statskontoret. DAFA bör därmed inte ha någon samordningsuppgift. DAFA:s speciella kompe­tens kan vid behov utnyttjas pä annal sätl, t. ex. genom att regeringen eller ansvarig stabsmyndighet anlitar DAFA på uppdragsbasis.

När det gäller utpräglade myndighetsuppgifter av typen huvudmanna­skap för olika system vill jag särskilt beröra frågan om SPAR. Förutom att SPAR är ell monopolregister så har D.AFA även ett förfallningsreglerat huvudmannaansvar för registret. En allmänt utbredd uppfattning är också att SPAR är ett register med iniegritetskänsligl innehåll. Även om jag inte lill fullo delar den sistnämnda uppfattningen - SPAR inrättades bl. a. just för att få etl allmänt register med ett ur integritetssynpunkt acceptabelt innehåll - finns det anledning att beröra SPAR närmare.

En verksamhet som bedrivs på affärsmässiga gmnder och i konkurrens är enligt min mening inte förenlig med etl huvudmannaskap för SPAR och liknande personregister. DAFA bör därför inte ha några sädana myndig­hetsuppgifter. Samma sak gäller för statliga informations- och faktadata­baser typ förvaltningsdata m. fl. Huvudmannaskapet för sådana baser eller register bör i stället åvila annan statlig myndighet än DAFA. Huvudman­nen bör i sin tur uppdra åt DAFA eller annan servicebyrå att ombesörja

 

Prop. 1984/85:225                                              21

driften och marknadsföringen av dessa system. D.AFA och andra service-bvräer bör i princip konkurrera pä lika villkor om de.ssa ijänster. j-iiir ansvarsfrägaii för SP.AK m.fl. centrala infciruiatioiisdatabaser bör lösas ålerkommer jag till senaie när jag närmare behandlar den statliga informa­tionsförmedlingen i avsnitt 3.

Det är sålunda min uppfattning all D.AFA inle skall ha myndighetsupp­gifter av samordningskaraktär eller huvudmannaskap för sädana register som t. ex. SPAR. D.AF.A kan därmed koncentrera sig pä den serviceinrik­tade verksamhetsdelen. Denna bör enligt m.in mening inte ges någon mono­polställning inom den slatliga seklorn ulan bör bedrivas på affärsnuissiga gmnder och i konkurrens med andra dalaservicebyräer och driflformer. 1 likhei med D.AFA-utredningen och vissa remissinstanser anser jag att verksamheten bör bednvas enligt företagsekonomiska grunder med lön­samhet som mäl och med krav på marknadsmässig avkastning på insatt kapital. De invändningar som rests mot alt DAFA ombildas till bolag gäller ofta att DAFA har myndighetsuppgifter. Med den ändrade roll för DAF.A somjag här har förordat föreligger inte längre detla problem.

Det är dock angelägel att staten i likhei med flera stora förelagskon­cerner har tillgång lill en egen servicebyrå inom ADB-området. DeUa moiiveras av att etl slatligt ägande ger en säkerhel så att det inom den slatliga sektorn finns ett organ som tillgodoser de statliga verkens grund­läggande behöv av dataservice. Med den roll jag har förordat för DAFA kan detta enligt min mening uppnås oavsett om DAFA drivs i myndighets-eller bolagsform.

D.AFArs verksamhetsform

Vad gäller frågan om vilken verksamhets- eller associationsform som är mest ändamålsenlig för att DAFA med den affärsmässiga inrikining och den roll i den framtida databehandlingen somjag här redogjort för harjag övervägt myndighetsformen i förhållande lill bolagsformen.

Myndighetsformen är inte likformig utan kan utformas på flera olika sätt. Det finns t.ex. inga rättsliga hinder för atl anpassa en uppdragsmyn­dighet av DAFA:s typ till att i realiteten motsvara aflärsverksformen.

För att DAFA skall kunna ha en renodlad affärsmässig roll och bedriva sin verksamhet i konkurrens behöver DAFA ett betydligt störte handlings­utrymme än vad myndigheten har i dag. Det gäller främsl i fråga om möjlighel atl samverka med andra organisationer på marknaden men även vad gäller det ekonomiska målet och laxepolitiken, anskaffningen av da­tomtmstning, kapitalförsörjningen saml löne- och anställningsvillkoren.

Nuvarande inskränkningar i DAFA:s handlingsfrihet inom dessa områ­den skulle delvis kunna mildras genom att DAFA - fortfarande i myndig­hetsform - ges fömtsättningar och befogenheter som överensstämmer med eller nära ansluter till dem som gäller för affärsverken. Etl synsält som innebär att anpassa en verksamhetsform så att denna hjälpligt elimine-

 

Prop. 1984/85:225                                                                  22

rar de mesl akuta nackdelarna är emellertid enligi min mening föi" snävt. .Ambitionen måste istället vara att - förulsäitninuslöst - välja den form som i sin grundslrukiiir ligger närmast de krav som den aktuella verksam­helen ställer. Krävs därutöver, för atl harmonin mellan verksamhet och form skall vara fullständig, yueriigare jusleringar fiu' dessa göras. Detta sker dä med utgångspunkt i den grundform som ligger närmasl verksamhe­ten.

Offc.miighci, säkerhet och koniroll

Vid i:).AF.A behandlas i dag ell antal av de centrala datasystem som finns inom statsförvaltningen. En ändring av D.AFA:s nuvarande verksamhets­form låter sig inte göras utan atl ett noga övervägande sketl om vad förändringen innebär för de system som D.AFA i dag har bearbeiningsan-svarct för. Detta har även framförts av etl antal remissinstanser.

Jag delar remissinslansemas bedömning i denna del. Särskilt viktigt i detta sammanhang är, som bl.a. framhållits av riksskatteverket, säker­hets-, sekretess- och konlrollfrågorna. Vid en första anblick kan del synas som om de regisler som idag bearbetas vid DAFA är unika i så måtto att de ställer särskilda krav i dessa avseenden. Vidare kan lätt en osäkerhets­känsla uppstå huruvida en annan form erbjuder lillräckliga garantier för att bearbetningama ulförs på förväntat sätt.

Jag delar dock inte de farhågor som har förts fram av några remissinstan­ser i detla avseende. Och jag tänker nu i första hand på andra register än SPAR. Alt organisationer som bedrivs i bolagsform anförtros känsliga uppdrag är ingen nyhet eller särskilt anmärkningsvärt. Ett flertal exempel kan hämtas både inom försvarssektorn i form av krigsmalerielbeställningar och från den kommunala och landslingskommunala verksamheten i form av uppdrag till Kommundala AB och andra bolag.

Det är i detta sammanhang angeläget att understryka att huvudmanna­skapet, dvs. det totala ansvaret för registrets användning, bearbetning och innehåll, är hell oberoende av vem som utför den ADB-tekniska driften av systemet. Detta synsätt är också en av de grundläggande utgångspunkter­na i datalagen (1973:289, omtryckt 1982:446). Huvudman för de akluella systemen och registren är respektive kundmyndighet. Huvudmannaska­pets innehåll påverkas inte av en eventuell ändring av driftorganisationens verksamhetsform. Genom att huvudmannen är en myndighet gäller sed­vanliga regler om insyn och kontroll.

Etl ytterligare stöd för min uppfattning är det synsätt som legat till gmnd för 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen och som i korthet innebär att andra myndigheters eller enskilda kunders ADB-upptagningar som be­handlas vid t.ex. DAFA - i dess nuvarande form - endast som ett led i teknisk bearbetning eller lagring för huvudmannens räkning inte är all­männa handlingar. Vad gäller den revisionella kontrollen av verksamheten och garantiema

 

Prop. 1984/85:225                                                             23

för ati denna bedrivs pä ett kon'ckt sätl anserjag atl dessa väl tillgodoses av akliebolagslagens ansvarsregler samt genom ägarens, i detta fall lill 100% siaien. miijlighet att påverka verksamheten p;°i bolagsstämma och genom styrelsen som utsetts av den statliga ägaren. Till sist villjag ävim erinra om att datalagens regler om lillsländ. lillsyn och kontroll av person­register saml ansvar vid brott mol lagen gäller hell oberoende av om verksamhelen hedrivs i myndighets- eller bolagsform.

Sammanfattningsvis delar jag således justitiekanslerns uppfattning alt en förändring av D.AFAis associationsform inte kommer att innebära någon förändring för de myndigheter som fortsätter att utnyttja D.AFA för driften av sina personregisler. Registeransvarig i datalagens mening kommer även i fortsättningen att vara den myndighet som besiämmer vilka personupp­gifter som skall ingå i registret. Jag instämmer således även med centrala studieslödsnämnden och riksrevisionsverket i deras bedömningar alt en ändring av DAFA:s associationsform inte utgör något hinder mol fortsatt drift av studiestödets informationssystem eller system S vid DAFA.

Vid en samlad bedömning av vad jag tidigare framfört om DAFA:s roll, affärsmässighet samt säkerhet och kontroll har jag därför - i likhei med vissa remissmyndigheter, bland dem datainspektionen, DAFA, riksrevi­sionsverket, centrala studiestödsnämnden och näringsfrihetsombudsman­nen - kommit till den uppfaltningen atl bolagsformen är mest ändamålsen­lig för den verksamhel somjag föreslår att DAFA skall bedriva. Bolagsfor­men är väldefmierad och särskilt avpassad för affärsverksamhet. Samtidigt som den ger en önskvärd handlingsfrihet ställer den striktare krav på ekonomiskt ansvar för DAFA:s styrelse och verkställande ledning än myndighetsformen. Den ger också den flexibilitet som är nödvändig för att DAFA skall kunna anpassa sig till den tekniska ulvecklingen och till marknadens behov. Ett annat viktigt skäl för att ge D.AFA bolagsformen är att denna är vanligast förekommande i servicebyråbranschen. Bolagsfor­men bör därior underlätta den samverkan med andra leverantörer som jag tror på sikt är nödvändig för DAFA och andra inom branschen för atl kunna erbjuda en så fullständig produkt som möjligt. Dessa fördelar kom­binerat med att staten som ensam ägare lill bolagel kan styra utvecklingen av verksamheten i enlighet med statsförvaltningens behov gör att DAFA på ett effektivt sätt kan fungera inom ADB-området.

Med hänsyn till de investeringar, som inte bara DAFA utan även många kunder redan gjort, och till de bindningar som fmns i DAFA:s avtal med kunder anser emellertid jag att DAFA tills vidare bör behålla drift, produk­tion, underhåll och marknadsföring av SPAR. När huvudmannen för SPAR på avtalsbasis uppdrar åt DAFA atl utföra dessa Ijänster bör ul­gångspunkten vara att skälig ersäitning utgår till huvudmannen. Vidare är det enligt min mening viktigt att insynen i registrets användning och skötsel inte försvåras genom att DAFA givits formen av bolag. Detta kan bäst ske genom atl avtalet mellan huvudmannen och bolaget innehåller

 

Prop. 1984/85: 225                                                                24

regler om utförlig och regelbunden riipporieiiut;. om atl i tveksamma fall iiihiimla huvudmannens godkännande, av regislrels användning sann om särskilda ålgiirder av bolagel för ;ilt allmitnheiens insyn i och kontroll av registret inle skall bli mindre än vad som gäller i d:-iL;.

En >'iterligare garanti för del allmännas insyn och kontroll av registrets skötsel ges genom datalagens regler (15- IS si;) om lillsvn överalt auloma­lisk databehandling inte medför otillbörlig imiäng i pcrsrmlig intcgritei. Enligt dessa regler har datainspektionen rätl tili tillträde lill lokal för automatisk databehandling, rätl att ta dei av regislerinnehållet samt i övrigt fä tillgäng till handling sorn rör databehandlingen. Dessa regler gäller oberoende av om databehandling sker vid myndighet eller bolag.

Dafa -.s Jramlida inrikining

Sammanfattningsvis tror jag all det finns goda förutsättningar för D.AF.A att verka med den inriktning och i den form som jag här geu utiryck för. d.v.s. i fri konkurtens och enligt företagsekonomiska principer. För en långsiktig överievnad är det dock. som jag inledningsvis har berört, nöd­vändigt att DAFA breddar sin nuvarande verksamhel. Jag tänker dä i första hand på persondatorområdei. "paketförsäljning" av utvecklings­och drifttjänster och ökad konsultverksamhet samt att DAFA söker nya former för samverkan med bl. a. leverantörer. 1 och med dessa åtgärder är enligt min mening grunden lagd för etl offentligägt serviceföretag inom databranschen med ett tjänsteutbud som väl motsvarar statsförvaltningens behov.

Nära till hands ligger naturligtvis att DAFA söker samarbete med l.ex. Statskonsult AB. De mer tekniska frågorna kring en samverkan eller etl eventuellt framtida samgående med Statskonsultföretagen bör utredas. Detta kan lämpligast ske genom atl en organisationskommitté snarast tillsätts. De viktigaste uppgifterna för denna kommiué blir att genomföra en bolagsbildning av DAF.A samt atl närmare studera samverkansfor­mema mellan DAFA och Statskonsult. Vidare bör kommittén få i uppgift atl särskilt utreda konsekvensema för DAFA:s nuvarande kunder med anledning av DAFA:s skyldighet att såsom bolag ta ut mervärdeskau för vissa av sina tjänster.

För att det fortsatta utredningsarbetet och därmed sammanhängande överläggningar med bl.a. de anställda. Statskonsult m.fl. skall kunna genomföras rationellt är del emellertid enligt min mening nödvändigt aU riksdagen redan nu tar principiell ställning för alt genomföra bolagsbild­ning av DAFA. Ett sådant genomförande förutsätter aU tillgångar som DAFA nu disponerar överförs till eU nybildat eller befintligt bolag. 1 samband därmed far en värdering ske av dessa tillgångar med hänsyn till bl. a. reglerna i aktiebolagslagen.

Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att godkänna rikt­linjerna för att ombilda DAFA:s verksamhet till ett aktiebolag. Regeringen

 

Prop. 1984/85:225                                              -5

får återkomma till riksdagen under vären 1986 i den män genomförandet av bolagsbildningcn fordrar riksdagens ställningstagande.

Beträffande de konsekvenser ur rättslig aspekt m. m. som cn ändring av D.AFA;s verksamhetsform kan medföra harjag samrått med chefen för justitiedepartemenlel.

3   Aktivare statlig informationsförmedling

MiU förslag:

En myndighet inräuas, som är administrativt knuten till statskon­toret, med uppgift att svara för huvudmannaskapet för SPAR.

Min bedömning:

Statskontoret ges i uppdrag au i samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI) göra en över­syn av möjligheterna att bättre utnyttja de statliga dataregister som har karaktär av informationsdatabaser.

Skälen för mitt förslag och min bedömning:

Datoriseringen har medfört att en ökad mängd information nu ligger i dataregister. Fler typer av uppgifter som har mer allmänt intresse finns i särskilda s.k. informationsdatabaser. Utvecklingen är snabb. 1 Europa fanns år 1975 ca 700 sådana databaser tillgängliga för allmänt bmk. År 1980 hade antalet stigit till ca 2300.

För de anställda kan tillgången till informationsdatabaser både underiät­ta arbetet och öka möjligheterna till att ge bäitre service.

Fastighetsregistret och bilregistret är exempel på sådana register som används ofta. I viss utsträckning är dessa register också tillgängliga för en bredare krets av användare.

De register som har den största expansionspotentialen är sannolikt de som innehåller löpande texter. Den främsta anledningen är att tillgången på terminaler ökat och att lagringskostnaderna sjunkit. Satsningen på s.k. basdatorer somjag tidigare redovisat utgör här ett viktigt inslag.

Tiden är enligt min mening mogen för att ta ställning till hur statsförvalt­ningen skall kunna utnyttja databastekniken för att förbättra servicen till medborgarna och öka effektiviteten. I dag finns det i databasform stora informationsmängder inom olika fackområden. Jag tar här upp de möjlig­heter som finns till ökad användning av dessa. Det finns emellertid också en rad problem som måste lösas. Det gäller bl. a. val av sökteknik och val av driftorganisation. Vidare måste också integritets- och offentlighetsfrå­gor uppmärksammas. Jag vill i detta sammanhang erinra om det arbete som bedrivs inom dala- och offentlighetskommiuén (DOK) (Ju 1984:06). 3   Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 225

 

Prop. 1984/85:225                                                                 26

liöurt: lunytljandc av informationskällor inom förvaltningen

Flera :iv de största och mest anlitade databaserna har hämtais frän utländska producenter och tillhandahälls av de svenska informationssök-ningssysiemen för den svenska eller nordiska marknaden. Andra data­baser produceras av svenska nnndigheler. institutioner eller företag, och har Iriimsl svenskl eller nordiskl material. Dit hör bl. a. bibliotekssystemet LIBRIS. läkemedelsdatabascn SWEDIS. administrerad av sociiilslyrci-scn. byggdalabasen BODIL och SCB:s databaser. Flera myndigheter har ansvarei för informationsdaiabaser på sina resp arbetsområden, i vissa fall i samarbete med internationella organisationer.

De informationssystem som jag tidigare berört kan komma alt omfalta större delen av den information som är aktuell inom en myndighet. Som exempel pä data som kan komma att ingå i sådana system vill jag nämna regler och föreskrifter, information om ärenden, informalion om objekt, personinformaiion, saml statistik och sammanställningar av olika slag.

Myndigheternas regler hålls tillgängliga i en rad olika former, som för­fattningsserier, handböcker, lösbladspärmar m. m. Även om det på vissa ämnesområden finns rimlig enhetlighet mellan berörda myndigheters ter­minologi, regelstmktur m.m. utgör språkbruket, skilda definitioner och benämninga.- och andra olikheter etl betydande problem för såväl handläg­gande personal som för myndighetemas avnämare och kunder.

Information av detla slag kan även komma allmänheten till godo. Stats­rådet Ingvar Carlsson kommer senare i dag att ta upp betydelsen av tillgänglighet av sådan information för vilaliseringen av demokratin i pro­posilionen (prop. 1984/85:220) om datapolitiken.

1 propositionen (prop. 1983/84:119) om förenkling av myndighetemas föreskrifter, anvisningar och råd (KU 25, rskr 245) har justitieministern förordat en rad åtgärder för att myndighelernas föreskrifter och övriga regler skall bli enklare och klarare och för att regelbeståndet i samhället inte skall bli alltför omfattande.

Elt par av åtgärderna underställdes riksdagens prövning. Återstoden var åtgärder som regeringen aviserade att den själv avsåg aU vidta.

Av intresse i detta sammanhang är att regeringen ville ålägga varje myndighet aU fortlöpande föra en förteckning över gällande föreskrifter, allmänna råd o. d. som myndigheten eller någon föregångare till denna har beslulat. J samband med att förteckningarna upprättas bör myndighetema siräva efter aU upphäva eller återkalla sådana regler som är föråldrade eller inte längre behövs. Det diskuterades om förteckningarna borde föras med ADB redan i ett inledande skede.

Det meddelades också att statsrådsberedningen skall utarbeta en hand­bok för myndighetemas regelskrivning.

Regeringen har nu ålagt myndighetema att upprätta sådana förteckning­ar före den Ijuli 1986.

 

Prop. 1984/85:225

27

jag nämner dessa åtgärder särskilt eftersom de är grundläggande sane­ringsåtgärder som mäste göras innan man kan diskulera dataregister över myndigheternas regler av olika slag.

Regeringen avseratt inom kort ändra författningssamlingsförordningen i enlighet med SARl:s förslag.

1 en skrivelse den 16 januari 1984 lill regeringen har samarbeisorganet för rättsväsendets informationssystem (S.ARl) föreslagit ändringar i för-fauningssamlingsförordningen (1976:725, omtryckt 1977:952. ändrad se­nast 1984: 212).

S.AKI har i skrivelsen föreslagit alt särskilda bestämmelser utfärdas för det fall att de omkring 70-talel myndigheter som får ge ut föriätiningssam-lingar enligt nämnda förordningar bygger upp dalaregister över sina författ­ningssamlingar.

Förslaget har remissbehandlats. Del har godtagits av remissinstanserna.

S.ARI, som svarar för samordningen av dataregistren i det nuvarande rättsdaiasystemet, arbetar nu vidare med andra frågor som gäller rättsliga informationssystem. Enligt vad jag har erfarit avser SARI att åierkomma till regeringen i dessa frågor tidigast nästa år.

Utvecklingen mot alltmer datoriserade konlor i statsförvaltningen kan väntas gå allt snabbare framöver, inte minst genom lillkomslen av de basdatorer jag lidigare nämnt och den decentralisering av beslulen om ADB-investeringar som jag berör i det följande.

Det finns som jag tidigare framhållil två motiv för atl utnyttja den information som lagras i ADB-system. Det ena är att myndigheterna kan göra rationaliseringsvinster och det andra är att deras service mot allmän­heten kan förbättras.

Som etl exempel på hur rationaliseringsvinster kan uppnås kan här nämnas att en studie nyligen genomförts av möjligheterna atl distribuera information från statens arbetsgivarverk (SAV) i form av avtalstryck, cirkulär och snabbaktuellt via en informationsdalabas.

För den enskilde statstjänstemannen skulle tillgång till informalion pä detta sätt betyda snabbare åtkomlighet av nya avtal m.m. och också en bättre överblick. En undersökning som genomförts av DAFA och SAV visade atl närmare 90% av eU sjuttiotal tillfrågade myndigheter ansåg att de skulle göra rationaliseringsvinster om de fick tillgång till SAV:s infor­mationsmateriel via lerminal. Speciellt framhölls att man kunde räkna med snabbare handläggning och minskad risk för felaktiga beslut.

Jag finner denna typ av synpunkter intressanta atl pröva vidare, t.ex. i anslutning till den AU- och ADB-planering som skall ske vid myndigheter­na. Det finns enskilda områden där distributionsform m. m. kan prövas utan aUtför ingripande ändringar i den befintliga planeringen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om den regelförenkling som pågår av det statliga tjänstepensionssystemet och somjag redovisat i prop. 1984/85:219 om den statliga personalpolitiken.

 

Prop. 1984/85:225                                                                 28

När det gäller förbättringar av servicen är del vikligl att myndigheterna bygger sina kontorsinformationssyslem så atl allmänhelens rätt att ta del av .ADB-lagrad informalion beaklas. Jag vill här erinra om bestämmelserna i sekrelesslagen (1980:100 ändrad senasl 1985:8). Myndighel som i sin verksamhet använder ADB skall ordna denna med beaktande av den i tyckfrihctsförordningen sladgade rätten alt ta del av allmänna handlingar (15 kap. 9 §). Föreskrifierna tar sikte pä allmänhelens möjligheter att hos cn myndighet ta del av .ADB-lagrad informalion. 1 den mån myndigheten har lerminalorienlerade dataregister skall myndigheten enligi samma lag­rum beakla det intresse som enskilda kan ha alt själva utnyttja terminal eller annal tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för alt ta del av allmänna handlingar.

Åtgärder för att lösa problem med allmänna informationsdaiabaser

1 betänkandet (SOU 1980:31) Offentlighetsprincipen och ADB tar data­lagstiftningskommittén (DALK) upp frågan om s. k. aktiv informationsför­medling. DALK konstaierar därvid att behovet av och kraven på en aktiv informationsförmedling måste undersökas närmare innan några konkreta åtgärder kunde föreslås. Kommittén anser sig emellertid inle kunna göra en analys i frågan. DALK pekar däremot på några frågor som kan ha särskilt intresse vid den fortsatta diskussionen om hur en sådan informa­tionsförmedling skall ordnas. DALK utgår från att ADB-tekniken skulle användas i informationsförmedlingen och att den tekniska utvecklingen med hemterminaler, teledata m.m. kunde få en väsentlig belydelse. DALK förordar en särskild utredning med uppdrag att undersöka behovet av en sådan informationsverksamhet och hur den bör utformas.

1 prop. 1981/82:37 (KU 21, rskr 163) ansluter sig föredraganden till uppfattningen att del ur många aspekter är önskvärt att den informations­mängd som myndighetema besitter sprids till en vidare krets, även på eU annat säll än genom den gängse handlingsoffentligheten. Det är enligt föredraganden uppenbart aU den tekniska utvecklingen, främst den alltmer omfattande användningen av ADB, har förändrat fömtsättningama för atl bedriva s. k. akliv informationsverksamhet. Han erinrar om att utveckling­en dittills styrts, inte genom centrala, generella direktiv, utan av myndig­hetemas resurser och av de behov som finns inom skilda sektorer av samhället att ta dei av myndighetemas kunskaper och informalion. Mot den bakgrunden var föredraganden av den uppfattningen att del inte då fanns anledning att utreda frågan.

Den alltmer ökande datoriseringen inom statsförvaltningen gör del nu angeläget att närmare behandla s.k. aktiv informationsförmedling, i syn­nerhet som myndigheterna kan komma att relativt snabbt bygga upp kon­torsinformationssystem inom sina verksamheter med hjälp av basdatorer och annan utmstning. Flera viktiga frågor behöver belysas. En viktig fråga gäller förhåUandet mellan störte informationsbanker och myndighetemas dataregister.

 

Prop. I9S4.'85:225                                                                 29

Der, framtida behandlingen av myndigheternas informalion m. m. berörs av DOK:s ui;'edningsuppdrag. I samband med ändringen av D,AFA:s asso­ciationsform måste emellerlid niigra friigor lösas. D.AFA kan som jag tidigaie framhållit inte vara huvudman för SP.AR.

Med huvudman avser jag i dctla fall eu ansvar för registrets innehåll och användning. 1 huvudmannaskapel bör dock normalt ime inga den mera datatekniska driften och underhållet av systemet och inte heller försälj­ningen av uppgifler frän registret. Dessa funklioner bör pä avlalsbasis överiåtas till f.)AF.A eller andra organisaiioner. Innehållel i dessa avtal bör då tillsammans med krav på skälig ersättning för den information som blir åtkomlig genom dalabasen utgöra ulgångspunkl då ställningstagande sker till frågor rörande finansiering och prissättning av databasen i sin helhel.

Flera skäl talar för atl huvudmannaskapel bör läggas på en statlig myn­dighel. Jag har tidigare, i samband med att jag tog upp frågan om D.AFA:s associationsform, behandlat denna fråga utförligare. 1 detta sammanhang vill jag främsl ånyo erinra om atl de regler för medborgerlig insyn som gäller för myndigheler är av ulomordenlligl värde vid hantering av ett register av SPAR:s lyp.

Jag anser att det behövs en ny myndighet, om huvudmannaskapel skall få en så tillfredsställande lösning som möjligt. Hur den framtida behand­lingen av myndighelernas informalion m. m. berörs är ett av DOK:s utred­ningsuppdrag. Den lösning som jag här beskriver bör därför tillämpas övergångsvis i avvaktan på DOK:s förslag och statsmakternas efterföl­jande ställningstagande. Myndighelen bör enligt min mening vara frislåen­de från såväl sakansvarig myndighet som drifl- och försäljningsorganisa­tion. Vidare bör myndighelen - en nämnd - vara så liten som möjligt och hämta sina kansliresurser från slalskonlorel. Myndighetens sammansätt­ning bör däremot vara bred och innehålla ledamöter som är verksamma inom såväl statsförvaltningen som från intresseorganisationer och närings­liv.

Jag avser alt snarast återkomma till regeringen med uppdrag till stats­kontoret att närmare studera de praktiska frågoma i samband med myn­dighelens formella inrättande.

Jag har i denna fråga samrätt med chefen för justitiedepartementet.

Bland andra frågor som måste lösas för att skapa en mer aktiv informa­tionsförmedling återfinns frågor av mer teknisk natur såsom standardise­ring av söktekniken m. m. Avsikten är att underlätta användarens arbete både med den aktuella databasen men också förenkla kommunikation mellan olika baser. Frågan om utbyggnader av nätverk för sådana kom­munikalioner måste därvid beaklas.

En effektiv aktiv informationsförmedling ställer krav på atl myndighe­tema utnyttjar gemensam sökteknik och metoder för val och strukturering av informalionen. Informationens kvalitet och förändringar måste beva­kas. Driftverksamhelen bör även vara enhetligt organiserad. Dessa om-4    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 225

 

Prop. l984,/85:225                                                                  30

stiindigheter talar - cniigt min mening — för att satsningar på informa­tionsdatabaser för aktiv informationsförmedling måste samordnas.

Jag vil! i dsaa sammanhang erinra om de tiliäigsdirektiv (fJir 1984:48) som regeringen givii ;i!i DOK. Kommittén skall enligt des:» klargöra var gränsen gär mellan skyldigheten att lämna ut uppgifter från ADB-regisler enlig; offentiighetsprincipen och möjligheten ai! lämna upplysningar enligt andra författningar. Frågan är om myndigheterna skal! lillgodose önskemål om stora uttag av uppgifter som är avsedda för renl kommersiella syften. Kommillén skall vidare överväga reglerna för m.yndighetemas avgifts­sätlning av informafionstjänsicr. Mot bakgmnd av vad jag här anfört avser jag atl åierkommia til! regeringen med förslag atl ge statskontoret i uppdrag att belysa behoven av störte informationsbanker med information inom och från stnisförvaltningen och ati lämna förslag till inrättande av nya infortnalionsbanker. Ett särskilt viktigt underlag för beslut om skapande av nya baser är de mer långsiktiga AU/ADB-stralegier och planer som myndigheterna snarast bör utarbeta. Jag ålerkommer till detta senare när jag behandlar myndigheternas ADB-planering. De erfarenheter som vun­nits vid bl. a. DAFA genom förvallningsdata och RÄTTSDATA bör bl. a. belysas och utnylljas.

1 uppdraget till statskontoret bör också ingå alt klargöra fömtsättningar­na för på att skapa en sådan slandardisering att en gemensam sökteknik kan lillämpas för så många databaser som möjligt. Därvid bör även organi­sationen av driftverksamheten tas upp. I dessa frågor bör samråd ske med televerket och postverket som är viktiga aktörer när det gäller informa­tionsförmedling med hjälp av ny teknik. Statskontoret bör bedriva sitt utredningsarbete i nära samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsöijning (DFI), vars uppgift är att svara för övergri­pande planering och samordning av informationsförsörjning för forskning och utvecklingsarbete m. m. Ett samarbete bör också äga mm med DAFA. Statskontoret bör vidare medverka vid uppbyggnad av sådana informa- tion.sdatabanker som det kan bedömas vara motiverat att starta.

4    Gemensam verksamhets- och AU/ADB-planering 4.1 Översyn av nuvarande regelsystem

Regeringen uppdrog i juli 1984 ät statskontoret att uireda och lämna förslag till en ny handläggnings- och beslutsordning för statliga ADB-inve­steringar.

Utgångspunkten för den nya ordningen skulle vara fastställande av myndighets- eller verksamhetsvisa investeringsplaner för ADB-system, ADB-planer, gmndade på AU/ADB-stralegier. Vid samma tillfälle fick statskontoret även ett uppdrag att utforma och lämna förslag till mtiner m.m. för myndigheternas arbete med efterstudier av ADB-investeringar. Dessa uppdrag har avrapporterats till regeringen i febmari 1985.

 

Prop. 1984/85:225                                                                 31

liappoiierna har remissbehandlats. Sammandrag av rap[>orierna och en förteckning över remissinstanserna bör fo.g.-is til! proiokollei i detta ärende som bilagorna 2 och 3. en sammanslällning över remässva.'-en äterilnns i DsC 1985:9 s. 31-54.

4.2 Riktlinjer för ny handläggnings- och beslutsordning

Min bedöinning:

Nuvarande regelsystem för myndigheternas investeringar i ADB-sy­stem. ändras så atl statsmakternas beslulsunderiag i siöne utsträckning utgörs av fleråriga planer för administrativ utveckling inom myndighe­terna.

Ökad lonvikl läggs på uppföljning (s. k. efterstudier) av gjorda ADB-investeringar. Vidare markeras skillnaden mellan invesleringar som syftar till oförändrad eller höjd ambitions- eller koslnadsnivå och inves­teringar av rationaliseringskaraktär.

Statskontorets förslag:

Statskontoret föreslår atl etl styrsystem inom statsförvaltningen utfor­mas i vilket investeringsbeslut och andra ställningstaganden las på gmnd­val av myndighetsvisa övergrtpande och långsiktiga planer för den admini­strativa utvecklingen (AU) i samband med budgetprocessen och där resul­tatredovisning, genom bl.a. efterstudier, utgör en viktig del. Statskonto­rets förslag överensslämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:

Samtliga remissinstanser ansluter sig till den helhetssyn som statskonto­rets förslag bygger på. Även i övrigt godtas grundprinciperna för det föreslagna styrsystemet av en stor majoritet av remissinstanserna. Ingen remissinstans avstyrker förslaget till styrsystem som helhet. Däremot framförs invändningar mot enskildheter i förslagen från flera remissinstan­ser, och även i övrigl framförs synpunkter och kommentarer till systemels ulformning och de förvänlade resultaten av planeringen.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i rapporten om en treårig AU-planering, och med strategiska planer på mellan 5-10 års sikl. Några instanser har dock vissa invändningar eller alternativa förslag.

Förslagen tillstyrks av bl.a. riksförsäkringsverket, riksskaiteverket, universitets- och högskoleämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen, lantmäteri­verket, länsstyrelsernas organisalionsnämnd, länsstyrelsen i Kronobergs län, TCO-S. Överbefälhavaren anför att det kan diskuteras om inte treåriga planer är en alltför kort tid. Försvaret har fem års tidsperspektiv i ralionali-seringsplanerna. Arbelarskyddsstyrelsen i frågasätter dock AU-strategien med en planeringshorisont upp till 10 år. (Se DsC 1985:9 s. 31-54).

 

Prop. 1984/85:225                                                                 32

liakgruiid och skälen för min bedömning:

Erfarenheter av nuvanindc ordning

De nu gällande reglema om handläggningen av ADB-frågor i slalsför­valiningen som finns intagna i Jörordningen (1981:266) om investeringar i sifnliga ADB-system. syflar i första hand til! atl ge regering och riksdag möjlighet att i eil tidigi skede påverka större .ADB-investeringar och där-iTied inriktningen av ADB-användningen i slalsförvaliningen, 1 huvudsak har detta syfle uppfyllts. Vidare har syslemutvecklingsarbelet pä myndig­heterna förbällrais och beslutsunderlagens kvalitet ökat.

Den systemutveckiingsmodell som anvisas i förordningen tillkom främst för att man skulle kunna styra de relativt stora sysiem som byggdes under 1970-talet. Den tekniska utvecklingen har emellertid medförl att förord­ningens synsätt i vissa delar inte längre är tillämpligt.

Svårigheler föreligger att förena systemiuvecklingsmodelien med nya metoder för l.ex. prototyputveckling och användartitvecklade tillämpning­ar. Förordningen förutsätier vidare atl beslut fattas om ett system i tagel. Den understödjer därför inte långsiktig planering eller nya sätt att använda och integrera ADB-tekniken i verksamheten. Den ger inle heller möjlighel till överblick över myndighetens olika ralionali.seringsinsalser. Antalet enskilda prövningstillfällen för slörre och viktigare ADB-investeringar ökade i och med förordningens tillkomst. 1 förordningen föreskrivs rege­ringsbeslut för störte ADB-invesleringar vid tre tillfällen under utredning­ens gång. Dessutom kan regeringsbeslut även bli aktuellt i samband med upphandling av utrustning.

Antalet prövningstillfällen påverkar den sammanlagda besluistiden för varje projekt. Långa vänletider uppfattas på myndigheterna som mycket betungande; det skapar osäkerhet och försvårar myndigheternas plane­ring.

Del finns i dag i förordningen ett krav på atl myndigheterna skall göra systematiska utvärderingar av investeringar i ADB-system i form av efter­studier senast tvä år efter driftsstart. Erfarenhetsinsamling i form av efter­studier har hitlills emellertid endast gjorts undantagsvis. Behovet av efter­studier är dock stort. Det visas inte minst av att ett flertal efterstudier nu pågår eller planeras inom statsförvaltningen. Inom försvarei har efterstu­dier byggts in i ADB-planeringssystement.

Statsförvaltningens resurser för efterstudier av ADB-investeringar är i dag knappa. Genomförandet av enskilda efterstudier kan därigenom kom.­ma att behöva vägas mot kravet på resurser till fortsatt utveckling. Detta talar för att efterstudiernas ambitionsnivå bör anpassas till de krav som i varje situation kan bedömas vara viktigast.

Investering i och drift av rationaliseringsåtgärder flnansieras på olika sätt i statsförvaltningen. För civila myndigheter gäller t.ex. att inköp av

 

1")

Prop. 5984/85:225                                              "

persondatorer och skrivautomater beslutas av myndigiicten och finansi­eras via det egna driflsanslagei. dvs. förvaliningsanslagei. inköp av övrig datorutrustning och programvara finansieras över de! centrala reserva­tionsanslagel Anskaffning av .ADB-utrustning. Myndigheterna eriägger därefier tili statskontoret åriiga avgifter som beräknas med hjälp av statens avkaslningsränta. en beräknad livslängd samt en viss adrninistniiionskost-nad. Övriga investeringar i anslutning iil! ADB-invesieringarna cllei av allmän rntionaliscringskaraklär. exempelvis programvara, utbildning och organisationsförändringar finansieras som särskilda engångsanvisningar eller över de ordinarie driftsmedlcn.

Dagens ordning beträffande finansieringen är i vissa avseenden inte tillfredsställande. Rationaliseringen kan medföra siora investeringsbehov uiöver den lekniska utrustningen. Dessa kan inle täckas av det centrala reservationsanslagel och kan därigenom norm.alt inte heller periodiseras över investeringens ekonomiska livslängd. Ralionaliseringen riskerar pä delta sätt att bli "ojämnl" genomförd - viktiga ålgärder t.ex. utbildning, systemanpassning eller rekrylering får inte lillräckliga resurser.

Ett annat problem är aU rationaliseringseffekten av genomförda investe­ringar inle kan särskiljas i dét generella driflsanslagei. Del är således svärl all bedöma om enskilda investeringar i besparingssyfte haft avsedd effekl. Rationaliseringen ger - många gånger - följaktligen inte någon direkt besparingseffekt på myndighetsanslaget.

De nuvarande formerna för styrning av statliga ADB-investeringar är enligt min mening inte samordnade på etl tillfredsställande sätt. Reglernas komplexitet, detaljstyrning och uppdelningen på olika finansieringsformer minskar siatsmakternas möjlighet till överblick och slyrning i de viktigaste avseendena över myndigheternas ADB-användning. Vidare omfattar styr­ningen i princip endast större och vikligare ADB-investeringar. DeUa innbär t.ex. att anskaffning och användning av, bl.a. persondatorer är undantaget frän styrningen.

Behovet av övergripande och långsiktig AU/ADB-planering, såväl till grund för myndigheternas AU-åtgärder som till gmnd för regeringens och riksdagens översikt och insyn, är'således stort.

Ny styrform

Skälen för att nu pröva en mer resultatorienterad styrform för AU-åt­gärder med åtföljande delegering av befogenheter till myndigheterna är starka och stämmer överens med huvudlinjerna i regeringens skrivelse (1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse. En ny styrform ställer emellertid nya krav på säväl myndigheterna som på regeringskansliet.

Budgetdialogen mellan departementen och myndigheterna kring målen, inriktningen och omfattningen av den administrativa utvecklingen med utgångspunkt i myndigheternas verksamhet måsle utvecklas och fördju­pas. Detta innebär en förändring av departementens hittillsvarande sätt att

 

Prop. 1984/85:225                                                                 34

arbcui ined .AlJ-frågor. Särskili vikiii;! ä;- atl betona .ADR som eti medel för ali nä de uppstäUda mälen för verksamhelen. Till cn dei slälls härvid nya krav på kompetens och arbetsruiiner. A andra sidun bör inte de lekniska och ekon-;uniska överväganden göras så detaljerat som enlig! nuvarande regelsystem. AU-verksam.heiens inriktning i ston och överensiäinmeisen med vcrksamheisuivecklingen vid niyndigiietcrnii kommer i stället atl stå i cen i rum.

Myndighetcrmi behöver anlägga eu längic lidsperspektiv vid planering­en av AU-åtgbvder än vad det nuvarande ettåriga anslagssystemet i försia hand inpjuderlili. Målen för AU-arbetei inom myndigheten måste formule­ras i långsiktiga strategier och fleråriga planer och redovisas på ell sätt som möicr regeringens och riksdagens behov av informalion. En viktig fråga är också realiseringen av myndighetemas rationaliseringsvinster.

Vissa samordningsinsatser och olika former av stödinsatser av expertor­gan kommer även fortsättningsvis att fylla en viktig funktion. De stödjande insatserna bör i försia hand inriklas mot metodstöd, ulformning av mo­deller och anvisningar samt utbildning. 1 vissa fall kan direkt medverkan från och sam!"åd med statskontoret vara lämplig vid utformningen av AU-strategier och AU-planer saml i övrigl utvecklingsarbete.

Statskontoret bör ges en särskild roll för att verka för en enhetlighet genom tillämpning, och i nödvändig utsträckning, ulformning av stan­dards.

Jag anser därför att åtgärder bör vidtas i riktning mol att statsmakternas ställningstaganden tillmyndighets- eller verksamhetsvisa AU-investeringar grundas på mer övergripande och långsiktiga AU-strategier och fleråriga AU-planer. En utgångspunkt skall vara alt det stora flertalet myndigheter på sikt bör upprätta strategier och planer som gmnd för sin systemutveck­ling och andra AU-insatser. Ulvärdering av planerade och genomförda åtgärder genom efterstudier konimer därvid att få en ökad betydelse. De bör ingå som en naturlig del i myndigheternas resultatuppföljning och resultatanalys. Efterstudier utgör en viktig del av beslutsunderlaget vid omprövningar av gällande AU-strategier och revidering av AU-planer.

Försöksverksamhet

Statskontoret föreslår i sin rapport att en försöksverksamhet snarast inleds med AU/ADB-planer m. m. som instrument för statsmakternas styr­ning av och dialog med myndigheterna i investerings- och utvecklingsfrå­gor inom området.

Jag avser således att ta initiativ till att en sådan försöksverksamhet snarasl inleds. AU-strategier och AU-planer skall därvid utgöra gmnd för en dialog med myndigheiema i investerings- och utvecklingsfrågor inom området och vara instmment för statsmakternas styrning. Försöken skall bedrivas i syfte att pröva och precisera ulformningen av det beslutsunder­lag som statsmaktema bör kräva, arbetsmtinema både vid myndighetema

 

Prop. 1984/85:22.>                                                  35

och inom regeringskansliet saml formerna för utvärdert;igar av .myndighe­tens verksamhel. Jag avser ocksä att äierkomma til! regeringen med for­slat; om uppdrag tiii statskontoret ali i aiishiining lill iorsöksverksaniheten yllerligare utveckla och pröva metoder lör uiarbetaiidci av .AU-strategier och AU-plancr saml uiarbeta vagledning för innchället i dessa.

Försöksverksamheten bör även gälla förbätlrade rutiner för ålerbelal­ning av investeringsmedel och beaktande av rationaliseringseffekler vid budgetenngen av myndigheterna samt eventuella försök med nya finan­sieringsformer. Dessa frågor fordrar dock ytterligare beredning inom re­geringskansliet. Denna bör ske med bistånd av RRV och statskontoret. Sambandet med budgeilekniska frägor i övrigl måsie särskili beaktas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen nyligen givit RRV i uppdrag alt utreda möjligheterna att överföra medel mellan budgetår för främsl förvaltningsanslag. 1 uppdraget ingår att även studera lämpligheten av att koppla en kreditmöjlighet till anslaget.

Del inom statskontoret pågående arbetet med att mer utförligt beskriva modellen för efterstudier utgör en viktig del av ertorderligt metodstöd. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om vilka organisationer som bör ges i uppdrag alt efter behov ta initiativ till och utföra efterstudier.

I försia hand bör myndigheler som redan i dag har eller planerar AU/ADB-strategier och -planer delta i försöken. Dessa myndigheter bör undantas från gällande handläggningsordning. Resultatet av försöken kom­mer att tillsammans med övriga överväganden kring styrningen av myndig­helernas verksamhet ligga till gmnd för vilka ytterligare ålgärder som bör vidtagas inom delta område. Lämpliga myndigheter att delta i försöken bör alltså vara samma myndigheter som skall ingå i den försöksverksamhet med bl.a. ökad långsikiighel i budgetarbetet som aviseras i regeringens skrivelse (1984/85:202) till riksdagen om den offentliga sektorns förnyelse.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för finansdepartementet.

Somjag tidigare berört är utbildningsfrågorna av central betydelse. Det är därför av stor vikt alt utbildningsinsatser som tar sikle på den nya styrningen av ADB-användningen inom statsförvaltningen genomförs den tid som försöken pågår. 1 olika utbildningssammanhang, t. ex. i ledningsut­vecklingen liksom i seminarier och utbildning som olika organ inom den statliga sfären anordnar, bör man verka i denna riktning.

För myndigheter som inte omfattas av försöksverksamheten gäller tills vidare förordningen om investeringar i statliga ADB-system i nuvarande utsträckning. Frågor om avsteg från gällande systemutveckiingsmodell prövas då i varje enskilt fall. I samband med beslut om enskilda ADB-sy­stem enligt handläggningsordningen bör uppmärksamheten pä myndighe­temas övriga åtgärder inom AU-områdel generellt ökas. Inför ett beslut om en förstudie bör bl.a. prövas om föreslaget system kan utvecklas isolerat eller om krav på ularbetande av AU-strategier och AU-planer bör ställas innan beslut om genomförande av huvudstudie tas.

 

Prop. 1984/85:225                                                              36

5    Hemställan

Jai; hemställer att regeringen röresläi- riksdagen au

dds godkänna att dalamaskinccniralen för adminislraiiv d.iiabehandling ombildas lill ett aktiebolag.

dds godkänna rikUinjerna för att cn myndighet inrärti-is med uppyifi alt svara för huvudmannaskapet för det slatliga person- och adressvegisire! (SPAR).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag i övrigt har anförl om statsförvaltningens användning av .AIB m. m.

6    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de ålgärder och ändamål som han har hemställt om.

 

rvop. 1934/85:225                                              37

Bilaga I

I).4F.4-i3lredn!Kgejis betänkande (Ds C 1985:1) E>.4FA -myndighet eller bobig?

Remissiiislap.serna

Efier remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern, datainspektionen, riksskatieverkel, näringsfrihelsombudsmannen, cen­trala siudiestödsnämnden, statskontoret, riksrevisionsverkei, datamaskin-centralen för administrativ dalabehandling (DAFA), statens arbetsgivar­verk, statens löne- och pensionsverk, länsstyrelsernas organisations­nämnd, Stockholms universitets juridiska fakultet, data- och offentlighets­kommittén. Centralorganisationen SACO/SR, TCO:s statstjänstemanna­sektion (TCO-S). Statsanställdas förbund. Svenska arbetsgivareförening­en, Sveriges Advokaisamfund, Svenska revisorssamfundet och Förening­en Auktoriserade Revisorer (gemensamt), Sveriges Direktreklamförening.

Dessulom har inkommit yttrande från riksarkivet. Genom länsstyrelser­nas organisationsnämnd har inkommii yttrande från länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län. DAFA har till sitt yttrande fogal yttrande från personalorganisationerna vid myndigheten. TCO-S har bifogat yttrande från Slalsljänstemannaförbundet. Centralorganisationen S.ACO/SR har bi­fogat yttrande från JUSEK.

 

Frop. i984/85:225                                                                   38

Bilaga 2

Saminaaiattning av .statskontorets förslag i rapp{>rterna (Dr.r 489/84-5) -'Piaaer för administrativ utveckling och ADB-auväiidning" samt (Dnr 490/84-5) "Efterstudier av statliga .4DB-investeringar'-

Statskontoret föreslår all eti styrsystem inom statsförvaltningen utfor­mas i vilket investeringsbeslut och andra ställningstaganden tas på gmnd­val av myndighetsvisa övergripande och längsikliga planer för den admini­strativa utvecklingen (AU) i samband med budgetprocessen och där resul­tatredovisning, genom bl.a. efterstudier, utgör en viktig del.

Ulredningsförslagen har karaklären av riklningsangivelse för utveck­lingen av etl styrsystem för .AU-åtgärder och har inte preciserats i alla detaljer. Statskontoret anför att det arbete som pågåi- inom regeringskans­liet och verksledningskommittén (C; 1983:04) rörande flexibelt utnyttjande av anslagsmedel, längre tidsperspektiv i budgetbehandlingen m.m. har direkt belydelse också för styrning och handläggning av AU-investeringar liksom frågor rörande finansieringsformer, förhållandet mellan regeringen och myndigheterna samt de centrala rationaliseringsorganens framtida or­ganisation cch uppgifler. Ställningtaganden som kunnat utgöra fömtsätt­ningar för statskontorets utredningarbete har således inte förelegat i vissa centrala frågor.

Utgångspunkten för förslaget om ny handläggnings- och beslutsordning är atl en helhetssyn skall lillämpas vid bedömning av .A.DB-\nvesieringaT. Denna helhetssyn förutsätter atf informationssystem- och kommunika­tionssystemutveckling inte avskiljs från den administrativa utvecklingen i övrigt, dvs. organisationsutveckling och personalulveckling. Myndigheter­nas planering bör avse hela AU-området och utgå från verksamhetens krav.

Förslaget innebär att AU-investeringar och därmed även ADB-investe­ringar regelmässigt bör behandlas i samband med att statsmakterna tar ställning till myndigheternas anslagsframställning, dvs. i budgetprocessen. Myndighetens redovisning i anslagsframställningen bör utgöras av uidrag ur och sammanslällningar av myndigheternas strategier och planer. Av särskild vikt är redovisningen av effektbedömningar och lönsamhetsbe­dömningar samt målbeskrivningar. Myndighetema skall också beskriva hur och i vilken takt eventuella rationaliseringsvinster skall realiseras. Vidare avses myndighetema stämma av och eventuellt redovisa uppnådda resultat vilkel förutsätter aU myndighetema gör egna utvärderingar av sin verksamhet (löpande uppföljning, egna efterstudier vid behov). Även re­sultatet av efterstudier kan redovisas i anslagsframställningen.

Myndighetema behöver i sin planering anlägga ett längre tidsperspektiv än vad nuvarande åriiga anslagssystem ger anledning till. Investeringbeslu-

 

Prop. i984./85:225                                                                  39

ten Räliande .AU föresläs därför avse treåriga planer. Genomfiirda raliona­liseringsinvesteringar bör resultera i framtida minskade resursbehov och återverka pä driftsanslagen under ett anlal följande budgelår.

! utredningssförslaget har förutsatts att den civila statsförvaltningens (exklusive aflarsverkens) inköp av generell .ADB-utrustning även fortsätt­ningsvis finansieras över det av statskontoret administrerade centrala re­servationsanslaget .Anskaffning av .ADB-utmstning. .Anskaffning av utrust­ning får dock inte betraktas som en avgränsad aktivitet skild från utveck­lingsarbelel eller planeringen i övrigt.

1 utredningen framh;"tlls också regetingens och riksdagens möjlighet att för projekt som är av särskilt intresse föreskriva särskilda beslutstillfällen eller rcdovisningai' liksom att de centrala raiionaliseringsorganen kan ut­nyttjas för samråd eller som remissinstans i samband med myndigheternas utformning av AU-strategier och -planer eller under systemutvecklingsar­betets gång.

En minskning åv den detaljregleringen från centralt håll och ökning av delegering av beslut beträffande ADB-användning innebär att beslul sprids ut i organisationen och att överordnade mål bryts ned, omformuleras och tolkas på olika nivåer. Behovel av samordning och målformulering ökar därmed. Kunskap om förändringarnas effekter på sikt måsie då öka för att beslutsfattare på central nivå skall kunna bedöma om överordnade mål och långsikliga strategiska effekter uppnåtts. Denna kunskap måste bygga på olika former av informalionsålerföring, varav efterstudier är en.

Statskontorets förslag beträffande efterstudier syftar till att möjliggöra en kontroll av måluppfyllelse, bl.a. lönsamhet av genomförda ADB-inve­steringar. Förslaget innebär atl efterstudier av ADB-investeringar utgör bäde ett styrmedel, som kan utnyttjas vid statsmakternas önskade styming av ADB-användningen i statsförvaltningen, och en källa till kunskaps- och erfarenhetsökning.

En viktig princip är att efterstudierna så långt som möjligt integreras med myndighelemas administrativa utvecklingarbete.

Efterstudier som utförs på begäran av statsmakterna bör utföras under ledning av en fristående organisation i samarbete med myndigheten. Vi­dare kan myndigheter med ansvar för särskilda områden som påverkas av ADB-utnyttjande initiera särskilda sludier vid behov.

Andra former för utvärderingar, bl.a. myndighetcrtias egen uppföljning av verksamheten, revisioner m.m. har också stor betydelse för AU-arbe-tet.

Statskontoret medverkar redan i dag vid myndigheters utformning av AU-strategier och AU-planer och bedriver metodarbele inom områdel. Metodarbeiet syftar till att ge vägledning för myndighetemas arbete i dessa avseenden. Statskontoret finner det angeläget att fortsatt och utökat stöd ges inom områdel.

En styrning av AU-investeringama enligt den angivna inriktningen krä-

 

Prop. 1984/85:225                                                                 40

ver även insatser för kompetensuppbyggnad såväl pä myndighetsnivå som inom departementen. 1 oen pågående ledningsutvecklingcn inom staisför-valtningeii och genom seminarier m.m. kan dessa behov tiiigodti.se.s.

Statskontoret föreslår au en försöksverksamhel snarast inleds med ,AU-strategier och .AU-planer som slyrinslrument i"ör siai;-,makiernas styr­ning ocii dialog med myndigheterna i investerings- och ut veckl ingfrägor inom området. En sådan försöksverksamhet bör omfaiin ca fem rryndighe- ler och departement. .Myndigheterna bör vara av varierande slorlek och simktur.

 

Prop. i984,/8S: 225                                                  4ä

Bilaga 3

Staiskontorets rapporter (Drtr 4y9,.'84-5) "Plaiier för ad-rtiMStraiiv utveckling ock ADB-aHvänsdumg'' särat (Dnr 490/88-5} "Eftersludier av statlsga ADB-itTivesteringar"

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över i-apporterna avgetls av kriminalvårds­styrelsen, datainspektionen, överbefälhavaren, försvarels rationaliserings-itistitut, riksförsäkringsverket, vägverket, irafiksäkerhetsverket, riksskai­leverket, universitets- och högskoleämbeiei, cenirala sludieslödsnämn­den. arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, statens lantmäteriverk, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, datamaskincentralen för administrativ databehandling (D-AFA), statens arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk, länssty­relsernas organisationsnämnd, samarbeisorganet för rättsväsendets infor­mationssystem (SARI), särbarhetsberedningen (Fö 1981:02), datadelega-fionen (B 1980:03), Centralorganisationen S.ACO/SR, TCO:s stalsljänste-mannaseklion (TCO-S).

Genom länsstyrelsernas organisationsnämnd har inkommit yttrande från länsstyrelsen i Kronobergs län. Centralorganisationen SACO/SR har bifo­gat yttrande från JUSEK.

 

Prop. 1984/85:225                                                                 42

InKchäll

Proposiiion.........................................................................       1

Proposiiionens huvudsakliga innehåll   .............................. ...... !

Uidrag ur regeringsprolokoll den 6jun! 1985   .................. ..... 2

1   Inledning  ....................................................................... ..... 2

2   Siatiig databehandling   .................................................... ..... 4

2.1 Bakgrund  ................................................................. ..... 4

2.1.1    Nuvarande regler m.m. för datordrift, systemutveckling och upphandling                   5

2.1.2    Centrala stödfunktioner   ..................................       7

2.2 Nya förutsättningar  ................................................. ..... 7

2.2.1                                                                           Decentraliserad system-och datakraftslruktur                 8

2.2.2                                                                           Särskilda frågor rörande högskolesektorn                       10

2.2.3    Teknikupphandling inom dataområdet   ............ ... 11

2.2.4    Sårbarhetsfrägor   ............................................     13

2.2.5    Personalutveckling och utbildning pä ADB-området   ...      14

2.3 Datatjänster på uppdrag   ........................................     16

3   Aktivare statlig informationsförmedling   ......................... ... 25

4   Gemensam verksamhets- och AU/ADB-planering   ..........    30

 

4.1    Översyn av nuvarande regelsystem   .......................    30

4.2    Rikflinjer för ny handläggnings- och beslutsordning   .......         31

 

5    Hemställan   ................................................................... .. 36

6    Beslut   ...........................................................................    36

BUaga I DAFA-uU-edningens betänkande (Ds C 1985: 1) DAFA -

myndighet eller bolag? Remissinstanserna   ........    37

Bilaga 2 Sammanfattning av statskontorets förslag i rapportema (dnr 489/84-5) "Planer för administrativ utveckling och ADB-an­vändning"  samt (dnr 490/84-5) "Efterstudier av statliga

ADB-investeringar"                                                    38

Bilaga 3 Statskontorets rapporter "Planer för administrativ utveck­ling och ADB-användning" samt "Efterstudier av statliga

ADB-invesleringar" remissinstansema    ...............    41

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985