Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:212

Regeringens proposition 1984/85:212

om ändring i luftfartslagen (1957: 297), m. m.;

beslutad den 30 maj 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar SVANTE LUNDKVIST

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändringar i luftfartslagen (1957: 297). Ändringarna innebär till stora delar en språklig och redaktionell överarbetning av lagen. Därutöver tas också upp vissa frågor av saklig innebörd. En av dessa är regleringen av vad som skall gälla beträffande lufivärdighet m. m. vid internationell uthyrning av luftfartyg. En annan fråga berör lagens tillämpning på luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Grundläggande bestämmelser om erhållande och ålerkallelse av luft-fartscertifikat och elevtillstånd föreslås bli upptagna i lag. Återkallelse skall alltid ske för certifikatets eller tillståndets återstående giltighetstid. Prövningen av frågor om återkallelse av certifikat och elevtillstånd och om varning flyttas över från luftfartsverket till länsrätt. Det allmännas talan i dessa mål skall föras av luftfartsverket.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 72). lagrådets yttrande (s. 179) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 191).

För att få skälen lill lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957: 297)'

dds att 2 kap. 6, 7 och 13§§, 6 kap. 10§ och 13 kap. 7-13§§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 10 § skall utgå,

dels att nuvarande 1 kap. 5§ skall betecknas I kap. 8S och ha nedan angivna lydelse.

dels att nuvarande 3 kap. 10a§ skall betecknas 3 kap. 11 § och ha nedan angivna lydelse,

dels att 1 kap. 1-4S§. 2 kap. 1, 3-5, 9-12 och 14-16§§, 3 kap. 1-i0S§,4kap. t-9§S. 5 kap. 1-4 och 5-11 §S, 6 kap. 1-9 och 11-16§§.7 kap.. 8 kap. 1-4 och 5-9§§, 9-12 kap., 13 kap. 1-6 §§, 14 kap. I-4S§ samt 15 kap., rubrikerna till första och andra avdelningen, rubrikerna till 2-7,9-11 samt 13 och 14 kap., rubrikerna närmast före 2 kap. I, 12 och 16 S§, 6 kap. 4 och 9 S§ samt 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 5-7 §§, 2 kap. lla§, 4 kap. 10-28§§, 5 kap. 4a§, 8 kap. 4a och 4b§§ och 14 kap. 5§ samt närmast före 6 kap. 8 och 11 §§ samt 13 kap. 1 och 6§§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart Civil luftfart

1 KAP. Inledande bestämmelser

1§
Luftfart må här i riket äga rum         Luftfart får i Sverige äga rum
allenast tned de inskränkningar och bara på de villkor, som följer av
//«(/er de villkor, som/Ö//Ö av den- denna lag, av bestämmelser som
na lag och med stöd därav medde- har meddelats med stöd av denna
lade föreskrifter eller som eljest     lag eller av andra lagar eller för
stadgas i lag eller författning.                                       ordningar.

2§
Luftfart rnå ej äga rum med and- Luftfart/år äga rum med svenska

ra luftfartyg än sådana som hava luftfartyg. Med luftfartyg som har svensk nationalitet eller nationali- nationalitet i en annan stat får luft-

' Lagen omtryckt 1979:643.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

tet i främmande stal. med vilken slutits överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område.

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller, ejtcr regeringens bemyndigande, luftfartsverket medgiva att luftfart må äga rum ulan hinder av vad I första stycket sägs. så ock bestämma villkoren därför.

Förestagen lydelse

Jarl äga rum endast om del tuu-träffats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt område.

Om del finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge all luftfart äger rum även med andra luftfartyg och bestämma pä vilka villkor detla får ske.

2a §

Luftfart må ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tufljäris-verkel medgiva luftfart ulan hinder av vad som sägs i första siycket så ock bestämma villkoren därför.

Luftfartyg jår inte inom svenskt område framföras med överljudsfart.

Om det finns synnerliga skäl../i;;-regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge undantag från förbudet. I samband därmed får anges på vilka villkor tuft-järlenfår äga rum.

3!)

Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens bemyndigande mä ock luftfartsverket av hänsyn till allmän ordning och säkerhet inskränka eller för högst två veckor förbjuda luftfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver del äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart inom hela riket.

Regeringen eUer den myndighet regeringen bestämmer får av militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mol luftfart inom viss del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, om det behövs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet eller till natur- eller miljövård. Föreskrifter omförbud som meddelas av annan myndighet än regeringen får avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när del i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet/år regeringen lillfälligt föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

4§

Denna lag skatt, där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende å svenskt luftfartyg lända till efterrättelse jämväl vid luftfart utom riket, såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är tillämplig.

När inte annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfartyg även vid luftfart utom riket, om detla är förenligt med den främmande lag som är tillämplig.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå all tuftfartygel icke är av svensk nationalitet, lillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer av överenskommelse med främmande stal eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

Om atomskada gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. gäller också vid luftfart utom riket med utländska luftfartyg, i den mån det följer av avlal med andra stater eller av allmänna rättsgrundsatser.

5§ De beslämmelser i denna lag som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall på motsvarande sätl tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en inicrnaiionell organisation.

6ii Regeringen får föreskriva all sådana bestämmelser i denna lag och med slöd av denna tag utfärdade föreskrifter som avser skydd för liv, persontig säkerhet eller hälsa saml trafik skall, om detta är förenligt med lagen i registreringsslalen, lill-lämpas på utländska tuftfariyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare.

7§ Regeringen får beträffande svenska tuftfariyg som innehas med nyiijanderäii av utländska brukare föreskriva undantag från sådana bestämmelser i denna lag och med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter som avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa samt trafik.

8§ Om atomskador gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

2 KAP.

Om registrering av luftfartyg, Registrering, dess nationalitet och märkning märkning

Registrering Registreringen

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register (luftfar-tygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgal.

nationalitet och

Luftfartsverkei för register över luftfartyg (1 ii f t f a r 1 y g s r e g i s-ter).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg finns del särskilda beslämmelser.

3§

Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, registreras här i riket, med mindre det avföres ur den främmande statens register.

Ett luftfartyg, som är registrerat i en främmande stat, får inte registreras / Sverige, om del inte avregistreras i den främmande staten.

4§

Luftfartyg må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbevis och, i den utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverket föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfärdats eller godkänts här i riket.

Ett luftfartyg/år registreras bara om det har luftvärdighetsbevis. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att luftfartyg för registrering också skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis skall vara utfärdade eller godkända i Sverige.

Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörandefartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av utredning till styrkande av an sökanden är ägare av fartyget och att i övrigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

Ansökan om registrering av ett luftfartyg skall göras av ägaren. TUl ansökningen, som skall vara skriftlig, skall fogas de upplysningar och den utredning som behövs för registreringen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

9§

Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan i 8§ avsedd omständighet iiyföras iw registret, med mindre i ärendet företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvisals för honom saml att inteckningshavaren samtyckt lill åtgärden, men i registret skull göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Av föres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen under-rällas därom.

Om ett luftfartyg är intecknat./«; del avregistreras endast om inteckningshavaren har medgett det.

10§

Innehaves luftfartyg på grund av köp utan an äganderätten övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rim som tillkommer honom. Del åligger dem som slutit avtalet all ofördröjligen göra anmälan därom till luftfartsverket.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst två veckor tUl annan jör alt av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplälaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ell registrerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luflfar-tygsregistret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det till luftfartsverket.

Om någon Innehar ell registrerat luftfartyg med nyiijanderäii för obestämd tid eller för bestämd tid om minst två veckor, skall anteckning om innehavet göras i luftfartygsregistret om ägaren eller innehavaren begär del.

11§

Har å utrikes on luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda, må fartyget, / enlighet med bestämmelser som regeringen meddelar, för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret.

Om ett luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget för viss tid antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret, om förulsäitningarna i 2 och 3§§ är uppfyllda.

II a§ Luftfartsverkei för en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (br ukarf örte ckning).

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nationalitet

Nationaliteten

12S

Sedan luftfartyg införts i luftfartygsregistret, äger det svensk nationalitet.

0/71 införandel i registret skall luftfartsverket utfärda bevis (nationalitets- och registreringsbevis).

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret har svensk nationalitet.

Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationalitets- och registreringsbevis).

I4§

Luftfartyg, som antecknats i bi-hanget till luftfartygsregistret, äger svensk nationalitet så länge anteckningen gäller.

Om anteckningen i bihanget skall lufifarisverket utfärda interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.

Luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret har svensk nationalitet så länge anteckningen gäller.

Luftfartsverket utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis).

15§

Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas lill luftfart, hava svenskt nationalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luft-fan inom svenskt område hava motsvarande bevis från främmande stal, med vilken slutits överenskommelse om rätt till sådan luftfan.

Nyttjas luftfartyg jämtlki medgivande som avses i 1 kap. 2§ andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei föreskriver.

Ett svenskt luftfartyg skall ha svenskt nationalitets- och registreringsbevis när det används vid luft-fan.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvarande bevis från registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund av medgivande enligl 1 kap. 2 8 andra stycket, gäller de bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Märkning

Märkningen

16§

Luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret eller antecknats i bihanget. skall märkas i enlighet med .v//7 nationalitets- och registreringsbeteckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i registret eller bihanget.

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret eller antecknade i bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och registreringsbeteckningar.

Prop. 1984/85:212

/Nuvarande lydelse

Luftfartyg, som är registrerat i friimmiinde stal med vilken slutils överenskommelse om räll till luft-1(111 inom svenskt områile. skall vid sådan luftfart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nyiijas luftfartyg jämliki medgivande som avses i I kap. 2 S andra siycket. gäller \ad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Itiflfurtsverket föreskriver.

Föreslagen lydelse

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund av medgivande enligl 1 kap. 2S andra stycket, gäller de beslämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen he-slämmer.

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövär- Luftvärdighet
dighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg skall, när del nytljas lill liiflfarl. vara luflvärdigi och mil-jövärdigl.

Ej må luftfartyg anses luftvär-digt. med mindre det är så konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana Hyg-egenskaper. att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövär-digt med mindre det är konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartygei ej vållar skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter för tillämpningen av detla stycke meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Luftfartyg skall vara lufivärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.

Ell luftfartyg anses luftvärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ett sådant sätt samt har sådana flygegenskaper att säkerhetens krav är uppfyllda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållel i stånd på en sådanl sätt att del inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning.

Luftfartyg skall undergå besiktning enligl vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei föreskriver, så ock i övrigt med avseende å luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och lillsyn må enligl vad regeringen bestämmer av luftfartsverket uppdragas åt särskild sakkunnig dier myndighet inom eller utom riket.

Luftfartyg skall beträffande luftvärdigheten stå under tillsyn av luftfartsverket. Detsamma gäller tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan ulruslning för fartyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.

Om regeringen föreskriver del, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig an sköta besiktning och tillsyn.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 ii

Sedan luftfartyg vid besiktning etter annorledes funnits vara luft-värdigt, skatt luftfartsverket utfärda bevis därom (luftvärdig-hetsbevis). Beviset må utfärdas för viss tid och begränsas lill alt avse lufifäri av viss art eller inom visst område. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger föreskriva, all i beviset eller därvid fogad handling skall angivas vad vid farlygets nyttjande skatt iakttagas för an del skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis må förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt enligt de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger åt sakkunnig eller myndighet som avses i 2 § andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighetsbevis.

När ell luftfartyg har visals vara luftvärdigt, utfärdar luftfartsverket ('// bevis om detla (luftvärdighet sbe vis). Beviset kan begränsas lill att avse viss tid, i'/.y5 luftfart eller luftfart inom visst område.

En luftvärdighetsbevis kan förnyas, om luftfartyget är luftvärdigt enligt de krav som gäUer när förnyelsen skall ske.

Om regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig att utfärda och förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skaU, när del nyttjas lill luftfart, hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid liiflfarl inom svenskt område hava luftvärdighetsbevis som i första stycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller godkänt bevis som enligl överenskommelse med den stålen skall erkännas här i riket.

Luftfartsverket må enligl vad regeringen bestämmer medgiva, att luftfartyg må nyttjas lill luftfart ulan hinder av vad I första och andra styckena sägs.

När ett svenskt luftfartyg används vid luftfart, skall det ha ett svenskt luftvärdighetsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har godkänts av lufifarisverket.

Vid hififart inom svenskt område skall utländska luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligl avlal med den staten.

Om regeringen föreskriver det. kan luftfartsverket medge att ett luftfartygyir;/- användas vid luftfart, även om viltkoren i denna paragraf inie är uppfyllda.

5 8

Där luftfartyg, för vilket tuftvär-digheisbevis utfärdats här i riket, icke undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess ulruslning vidtages ändring som må antagas hava betydel-

Om ett svenskt luftfartyg inte underhålls på föreskrivet sätt. om föreskrivna ändringar ej utförs, om ändringar som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten görs i fartyget etter i dess utrustning etter om

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

se för luftvärdigheten, vare beviset, om ej luftjärlsverkel bestämmer annat, ogiltigt intill dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma tag vare. där fartyget eller dess utrustning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts I den ordning lufifarisverket bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som 'nå antagas hava betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt intill dess fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt, skall del på anmaning ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

Föreslagen lydelse

av luftjärlsverkel föreskriven besiktning etter kontroll ej utförs, blir luftvärdigheisbeviset ogiltigt ;/// dess fartyget förklaras luftvärdigt. Delsamma gäller, om fartyget eller utrustningen har skadats på ett sätt som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan dock medge undanlag från dessa beslämmelser.

Om det inträffar andra omständigheter som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten, kan luftfartsverket besluta att tufivärdigheis-hevisel är ogiltigt tiU dess tuftfartygel förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdighetsbevis skall efter anmaning genast avlämnas lill luftfartsverket.

Vad i 3 och 5§§ är stadgat om svenskt luflvärdighetsbevis skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis samt förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna i 3 och 5 8§ gäller på motsvarande sätt i fråga om godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis och om förnyelse och ogiltighet av en sådant godkännande.

Ägare av luftfartyg som nyttjas till luftfart eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt. i enlighet med bestämmelser som meddelas av luftfartsverkei. så snart ske kan till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så ock i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

Den som äger ell luftfartyg som används vid luftfart eller, om fartyget inte används av ägaren, den som brukar del i hans ställe skall se titt att fartyget är luftvärdigt. Ägaren eller brukaren skall därvid lill luftfartsverket snarast anmäla sådant som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigt lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

8§

Luftfartsverkei så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 § andra siycket sägs äger tillträde till luftfartyg för verkställande av förrättning etUigt delta kapitel och må därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne samt av dess befälhava-

Vld en förrättning enligt detta kapitel skall förrätiningsmannen lämnas tillträde till luftfartyget. Fartygets ägare eller brukare liksom dess befälhavare och besättning skaU medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall utföras så, att minsta möjliga olägenhet uppstår.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

re och besättning. Förrättningen skall så utföras, att såvitt möjhgt fartygets trafikförhållanden icke rubbas och i övrigi större olägenhet ej förorsakas än som är oundvikligt.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljest av särskild anledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas till luftfart ulan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

Om det behövs för att pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda skäl. får regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer medge att fartyget används vid luftfart, även om villkoren i detta kapitel inte är upp-fy'llda.

108

För rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn till säkerheten kräver det, föreskriva alt tillstånd erfordras av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av lufifarisverket. Vad nu sagts skatt äga motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar lill luftfartyg.

10 a § Bestämmelserna i 2-9 88 om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Om det kräws as- säkerhetsskäl, får regeringen föreskriva alt det behövs tillstånd för att bygga luftfartyg och tillverka tillbehör och reservdelar titt dem och för alt utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten på fartyg, tillbehör och reservdelar. Frågan om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

11§ Bestämmelserna i 2-9 88 om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gäller i tillämpliga delar också i fråga om miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

4 KAP.

Om luftfartygs bemanning

Luftfartygs bemanning, luftfarts-certifikat m.m.

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare föreskrifter om bemanningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Fartygels ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar farly g el. denne skall sörja för att fartyget är be-hörigen bemannat.

Föreslagen lydelse

Ett luftfartygs ägare eller, om fartyget inte används av ägaren, den som brukar det i ägarens ställe skall se till att fartyget är bemannat på föreskrivet sätt.

Luftfartygs bemanning skall vara underkastad lillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer uppdraga åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket att biträda vid tillsynen.

Luftfartsverket har tillsyn över bemanningen.

Om regeringen föreskriver del, får luftfartsverket uppdra ål särskild sakkunnig att biträda vid till-svnen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei meddelar jöreskrifter om de villkor som. beträffande medborgarskap, ålder, skicklighet, lämplighet och i övrigi. skola gälla för behörighet ati tjänstgöra å luftfartyg.

Endast den som har ell t ufl -fartscertifikat. som är utfärdat eller godkänt i Sverige, är behörig alt tjänstgöra som förare, navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg.

Behörig enhgt första stycket är också den som har ett luftfartscerti-fikai. som är utfärdat eller godkänt i en annan stal. om ell sådanl certifikat enligt avtal med den stålen ska'l erkännas i Sverige. För ijänsi-göring på svenska luftfartyg i internationell trafik krävs dock ett sådanl certifikat som anges i första stycket.

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfariscertifikat. som i en annan stat har utfärdats för en svensk medborgare, inte gäller för luftfart inom svenskt område.

För den som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara förare å luftfartyg eller därå förråtia annan tjänst som regeringen bestämmer utfärdar luftfartsverkei bevis därom (tuftfartscertifi-kat). Certifikatel skall utfärdas för viss tid. Del må begränsas till all avse viss typ av luftfartyg eller till luftfart av viss art eller inom visst område.

Luflfartscertifikat utfärdas eller godkänns av luftfartsverket för viss lid. Utfärdandet eller godkännandet kan begränsas tUl all gälla under vissa förulsäUningar.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Luflfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes uppfyJtu de villkor som gälla då förnyelsen skall ske.

Föreslagen lydelse

Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4§ skall hava svenskt eller av luftfartsverkei godkänt utländskt luflfartscertifikat etter i främmande stal utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskommelse med den staten skatt erkännas här I riket. I internationell luftfart skall dock den som förrättar sådan tjänst å svenskt fartyg hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverkei bestämma att certifikat. som för svensk medborgare utfärdals i främmande stat, ej må godtagas för luftfart inom svenskt område.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd att tjänstgöra å luftfartyg utan hinder av vad i första stycket första punkten sägs.

Den som vill genomgå utbildning för luftfart scen ifikai skall ha e t e v-liltsi ånd.

Elevtillstånd utfärdas av luftfartsverket. Tillståndet gäller för viss tid. Det kan begränsas lill all gälla under vissa förutsättningar.

Elevtillstånd får endast ges till den som med hänsyn lill sin ålder, sitt hätsotillslånd. sina fysiska och psykiska förhållanden och sina personliga förhållanden i övrigt kan anses lämplig all inneha certifikat. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om del kan antas all han kommer all visa det ansvar och omdöme som krävs av en certi-fikalsinnehavare.

För den som inte har eleviilt-slånd men som ändå kan anses uppfylla de krav som anges i tredje stycket får tuflfarlsverket medge undanlag från kravel på sådanl lillstånd.

Svenskt tuflfarlscertifikat må av luftfartsverket återkallas för viss tid. titts vidare eller för dess återstående giltighetslid. om innehavaren begår förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest icke uppfyJIer de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga all förhållande som avses i första stycket är för handen, må luftfartsverkei omedelbart sälta certifikatel ur kraft inlill dess frågan om återkallelse prövats.

När certifikat blivit återkallat etter san ur kraft, skall del ofördröjligen avlämnas lill tuflfarlsverket.

För alt ell luftfariscertifikat skall utfärdas eller utökas krävs att sökanden har gällande elevliltstånd. att han fortfarande uppfyller de krav som anges i 5 § tredje stycket och att han uppfyller jör certifikat jåststätlda krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicktig-hel.

Elevtillstånd krävs inie. om tiift-furtsverkel har medgett undantag enhgt 5 § fiärde stycket eller om det i annat fall Jinns särskilda skäl.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Vad i 4 och 6 §§ är stadgat om svenskt luftjartsceriijikal skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luflfartscertifikat saml förnyelse och ålerkallelse av sådant godkännande.

Elevtillstånd och luflfartscertifikat får inte utfärdas under sådan tid som har fastställts enligl 14 § första stycket.

Om skyldighet fiir innehavare av luftfariscertifikat all anmäla omständighet av betydelse för hans behörighet saml all underkasta sig undersökningar och prov bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Etevlittslånd etter tuftfärtscerlifi-kal kan förnyas, om innehavaren vid tiden för utgången av etcviill-sländeis eller certifikatets gittighei fortfarande uppfyller de krav med avseende på en tillstånds- eller cer-lifikalsinnehavares personliga förhållanden som följer av 5 etter 6 .

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas lill luftfart utan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

Ett luftfartscerlifikat skall återkallas

1. om innehavaren i sin tjänstgö
ring har varil så påverkad av alko-
holhaliiga drycker eller andra me
del att han inte har kunnat utföra
sina uppgifter på ett betiyggande
sätl,

2. om innehavaren i sin tjänstgö
ring har gjort sig skyldig till grov
oaktsamhet eller har visal uppen
bar likgiltighet för andra männi
skors liv etter egendom,

3. om innehavaren genom att
upprepade gånger överträda de be
stämmelser som gäller för luftfar
ten i väsentlig mån har visat bris
tande vilja eller förmåga all rätta
sig efter bestämmelserna,

4. om innehavaren har grovt åsidosatt sina förpliktelser i något annat avseende som har väsentlig betydelse för flygsäkerheten,

5. om innehavaren på grund av ell onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte längre kan anses lämplig att inneha luft-järlscerlifikat,

6. om innehavarens förutsätt
ningar att fullgöra den tjänstgöring
som certifikatel avser har minskat

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

så väsentligt genom sjukdom eller skada eller av någon annan sådan orsak att han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha certifikat.

7. om innehavaren annars inte uppfy'ller fastställda krav i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

8. om innehavaren inte längre uppfyJIer de krav i fråga om fy'sisk och p.sykisk lämplighet som gäller jör utfärdande av devlillslånd.

9. om innehavaren inte rättar sig efter ett föreläggande alt genomgå kontroll av att han kan förrätta den tjänst som certifikatel avser eller ett föreläggande all lämna intyg angående sin fysiska eller psykiska lämplighet som cenifikatsinneha-vare.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inie annat förordnas.

10 §

I fall som avses i 9§ första stycket 5 —9 får certifikatel i stället jör att återkallas begränsas till all gälla under vissa förutsättningar. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

11 §

Till grund för ålerkallelse på grund av brottslig gärning skall beträffande frågan om brott företig-ger låggas lagakraftvunnen dom eller åklagares beslut enligt 20 kap. 7§ rättegångsbalken etter motsvarande bestämmelse i en annan författning att underlåta åtal för brottet.

12 §

Om del förekommer sannolika skäl alt ett luftfariscertifikat kommer alt återkallas eller begränsas, skall det försältas ur kraft i avvaktan på slutligt avgörande i frågan. Ell beslut om försättande ur kraft gäller omedelbart.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 § Bestämmelserna i 9—12 §§ gäller också i fråga om elevtillstånd.

14 §

Om en ansökan angående luftfariscertifikat eller etevlittslånd inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhåltanden eller om ell luftfariscertifikat etter en elevliltstånd återkallas med stöd av 9 § första stycket 1-5. skatt en tid fastställas som skaU förflyta innan tuflfarlscertifikat eller etevlittslånd får utfärdas. Tiden skall bestämmas lill två år vid återkallelse enligl 9 § första stycket 1 eller 2 och lill ett år i övriga falt. Om del finns synnerliga skäl, kan bestämmas kortare tid. dock lägst ett år vid återkallelse enligt 9 § förslå stycket 1 eller 2 och tre månader i övriga fall. Vid återkallelse räknas tiden från det behörigheten fråntogs innehavaren av cerlijikalel eller elev-liUsi andel.

En tid som har fastställts enligt första stycket får. sedan beslutet om fastställande av tiden har vioi-nil laga kraft, sättas ned om nya omständigheter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl för nedsättning. Det får dock ej bestämmas kortare tid än som anges i första stycket tredje meningen.

15 §

1 sådana fall som avses i 9 § förslå stycket 3-5 skall innehavaren meddelas var n i n g i stället för att certifikatel eller deviUlsiåndel återkallas etter begränsas, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Om del inte finns tillräckliga skäl för varning, skall luftfartsverket erinra innehavaren om de krav som gäller för certifikat etter eteviiti-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

stånd (erinran). Ett sådanl beslut får inte överklagas.

16 § En luftfartscerlifikat skall omhändertas, om Innehavaren i sin tjänstgöring

1. har visal tydliga tecken på på
verkan av atkoholhaltiga drycker
eller andra medel, eller

2. har gjort sig skyldig till grov
oaklsamhet eller har visat uppen
bar likgiltighet för andra männi
skors tiv etter egendom.

En certifikat får också omhändertas, om innehavaren på grund av .sjukdom etter skada etter av någon annan sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten på ett irafiksäkert sått.

Certifikatel gäller inte när det år omhändertaget.

17§ Om ett luftfartscerlifikat eller ett elevlillslånd har varit försalt ur kraft enligl 12 § etter ett certifikat har varil omhändertaget enligt 16 § under minst så lång tid som skulle ha bestämls enligt 14 § första stycket, får ålerkallelse av certifikatel eller tiltståndet underlåtas.

18 §

Innehavare av luftfartscerlifikat är skyldiga alt genomgå undersökningar och prov, som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer. De är också skyldiga all an-mäta sådana omständigheter som kan antas ha betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det, får myndigheten uppdra åt annan all genomföra proven.

19§

Bestämmelserna i 6—12 och 14 — 18§§ skatt tillämpas också ifråga om godkännande av utländska luftfartscerlifikat.

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Godkännandet får inte avse längre tid än del utländska certifikatets giltighetstid.

20 §

Om det behövs av hånsyn lill flygsäkerheten, får luftfartsverkei besluta att innehavaren av ell luftfariscertifikat inie får fullgöra vissa uppgifter vid luftfart, om han inte har ell gällande bevis om att han uppfyller särskilda vUlkor (behörig h e i s b e vis).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva all andra medlemmar av besättningen på ett luftfartyg än de som anges i 3 § skall ha gällande behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer de krav sökanden av ell behörighetsbevis skall uppfylla i de avseenden som anges i 5 och 6§§.

Bestämmelserna i 7—12 och 14— 18 §§ skall också tillämpas i fråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighetsbevis. Vad som föreskrivs i 18 § om skyldighet alt genomgå undersökningar och prov gäller även innehavare av sådana bevis.

21 §
Luftfartsverket prövar, med de

undantag som anges i 22 §, frågor om luflfartscertifikat och elevlUt-stånd.

Om luftfartsverket finner anledning anta att någon på grund av ett onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat, får verket höra socialnämnden.

22 §
Länsrätten prövar

1. frågor om återkallelse av luftfart se eriiftkat och elevtdlstånd saml frågor om varning.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

2. frågor om nedsättning av tid som bestämls av länsrätten enligt 14 § första stycket.

Frågor om omhändertagande av certifikat prövas av de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också uppdra ål annan all pröva sådana frågor.

Frågor huruvida certifikat skall försätlas ur kraft prövas av länsrätten, om certifikatel har omhändertagits enligl 16 § förslå siycket eller om i annat fall fråga om återkallelse av certifikatel är anhängig vid länsrätten.

23 §

Mål som awses i 22 § första stycket anhängiggörs genom ansökan.

24 §

I mål om luflfartscertifikat och elevtillstånd får rätten förelägga den enskilda parlen att lämna

1. läkarintyg och andra intyg an
gående sin fysiska och psykiska
lämplighet,

2. bevis om att han har avlagt certifikalprov,

3. bevis om all han har genom-gåil certifikalkoniroll.

En sådant föreläggande får överklagas endast i samband med ell överklagande av det beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges i 21 § andra siycket, höra socialnämnden.

25 §

Om rätten I ett mål om återkallelse av luflfarlscertifikat eller elevtillstånd beslutar att återkallelse inte skall ske, får rätten meddela särskilda vUlkor för certifikatel eller besluta all ny personutredning skall göras vid en senare tidpunkt.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §

I mål om luflfartscertifikat och devtittstånd som prövas av länsrätten förs del allmännas talan av luftfartsverket.

27 §
Bestämmelserna i21—26§§ skall

tillämpas också ifråga om behörig-hetsbe\'is och om godkännande av utländska tuftfärtscertifikal.

28 §
Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från kravel på luftfartscerli-fikal i 3§ etter, av tilbildningsskäl eller annan särskild anledning, från föreskrivna krav på luftfartygs bemanning.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, finnas befälhavare.

Befälhavaren äger högsta myndighet ombord.

Befälhavare på luftfartyg och tjänsten ombord

En svenskt luftfartyg skall ha befälhavare när det används vid luftfart.

Befälhavaren har den högsta myndigheten ombord.

Befälhavaren skall vaka över fartygets luftvärdighet ävensom tillse att fartyget är behörigen utrustat, bemannat och lastat samt att luftfärd jämväl i övrigt förberedes och genomföres i enlighet med gällande bestämmelser.

Vad i 3 kap. 7§ stadgas om skyldighet att anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten och i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar äger motsvarande tUlämpning beträffande befälha-

Befälhavaren skall övervaka att luftfartyget är luftvärdigt. Han skatt se titt alt del är utrustat, bemannat och lastat på föreskrivet sätl. Vidare skall han se till alt luftfärden förbereds och genomförs i enlighet med gällande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldighet att göra anmälan och lämna upplysningar som ägaren har enligt 3 kap. 7§.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Del åligger befälhavaren all hava uppsikt över fänygei och dess hesällning saml passagerare och gods.

När så prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen att utföra annat arbete än del för vilket han anställts. Passagerare skall noggrant iakttaga vad befälhavaren /(>;r.?Anv£7- / fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av besättningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.

Befälhavaren får bestämma all medlemmar av besättningen tillfälligt skaU arbeta med annat än det som deras anställning avser, om det är nödvändigt. Passagerarna skall rätta sig efter vad befälhavaren bestämmer om ordningen ombord.

Befälhavaren/år sätta i land eller vägra att ta ombord besättningsmedlemmar, passagerare och gods. när omständigheterna kräver det.

När del påkallas av hänsyn lill luftfartygets säkerhet eller säkerheten/or ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka del våld och vidtaga de åtgärder / övrigt som kunna anses försvarliga med hänsyn titt omständigheterna.

I fall som avses i första stycket skall medlem av besättningen ulan särskild anmaning lämna befälhavaren del bistånd han behöver. Efter anmaning av befälhavaren äger även passagerare lämna sådanl bistånd.

Om det titt förebyggande av all liiftfariygeis säkerhet eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt all

Om någon genom sin uppträdande utgör en omedelbar fara för luftfartygels säkerhet eller för säkerheten ombord, får befälhavaren vidta de åtgärder mol denne som behövs för all avvärja faran.

För all genomföra dessa åtgärder får bejälhavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver.

Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat faran lill rätta genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skatt den lindrigaste form användas som kan förväntas leda titt det avsedda resultatet. Våld får inie brukas längre än som är absolut nödvändigt.

Medlemmar av besättningen skatt i fall som avses i första stycket lämna befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare får efter anmaning av befälhavaren lämna sådan hjälp. Om en åtgärd med hänsyn lill den föreliggande faran mås-le vidtas omedelbart, får besättningsmän och passagerare själva genomföra den utan anmaning av befälhavaren.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

åtgärd som avses i första siycket vidtages utan dröjsmål, äger medlem av besättningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

Föreslagen lydelse

Besättningsmän och passagerare som lämnar hjälp eller annars vidtar åtgärd eldigt fjärde siycket har samma rätt som befälhavaren att bruka våld.

4a § Har någon i fall som avses i 4§ gjort större våld än i varje fall är medgivet, skall han ändå inte dömas lill ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besitt na sig. Om gärningen anses brottslig, får dömas lill lindrigare straffan vad som annars är föreskrivet.

5 8

Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga åtgärder, som ej utan våda kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för alt den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål laga honom iförvar. Bestämmelserna i 4 8 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brottslige får ej utan eget samtycke hållas i jörvar längre än till dess han kan överlämnas //// svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk myndighet eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet får befälhavaren taga i förvar. Befälhavaren skall tUlhandahålla polisman eller myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål / hans besittning som kunna vara av betydelse för utredning om brottet.

Om något svårare brott begås ombord, skall befälhavaren om möjligt vidta de åtgärder som behövs för utredningen och som inte kan uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligt se till alt gärningsmannen inte avviker och får omhänderta honom för att hindra del. 1 sådanl fall gäller bestämmelserna i 4 8. Gärningsmannen får inte utan sin medgivande vara omhändertagen längre än till dess han kan överlämnas till en behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha betydelse för utredningen. Han skall //// den myndighet som avses i andra stycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utredningen.

Befälhavaren skall lillse att föreskrivna fartygshandlingar finnas ombord och föras i enlighet med givna bestämmelser.

En befälhavare på ett utländskt luftfartyg, som enligt lagen i den stat som har lillsyn över fartygels luftvärdighet har sådan behörighet som anges i3-5§§, har samma behörighet inom svenskt område.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Råkar fartyget i nöd, vare befälhavaren pliktig att göra allt som står i hans makt för att rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Måste fartyget övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna bringas i säkerhet.

Om ett luftfartyg råkar i nöd, skall befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda ombordvarande, fartyg och gods. Måste fartyget överges, skall han om möjligt se till att fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som medför alt någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller all betydande skada uppslår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall befälhavaren ofördröjligen sörja för alt luftfartsverket underrättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma tag vare, när altvarlig fara för sådan händelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att upp-fyJIa vad sålunda föreskrivits, skall det fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens slätte brukade fartyget, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till alt åvila jämväl medlem av besättningen, så ock föreskriva all underrättelse skall givas även annan än luftfartsverket.

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, all någon blir allvarligt skadad, att farly get får betydande skada eller all egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skada, skall befälhavaren rapportera det inträffade. Han skaU också rapportera, när det har funnits någon allvarlig fara för all en sådan otycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder pä ett väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter, skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa underrättelseskyldigheten och får besluta an den skall gälla också för medlemmar av besättningen.

Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten, vederbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa, sorgfälligt vårda fartyg och gods samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina åligganden.

Den som tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt och följa sin förmans order angående tjänsten.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

108

Ej må någon göra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom eller uitrölt-ning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande sätt fullgöra vad honom åligger.

Den får inte tjänstgöra ombord som på grund av sjukdom, utirött-ning, påverkan av atkoholhaltiga drycker eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

118

Regeringen bestämmer, i vad mån föreskrifterna i detta kapitel skola tillämpas i fråga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Regeringen/å//öré'.?/:niY7 i vilken utsträckning föreskrifterna i detta kapitel, utöver vad som följer av 6§, skall tillämpas i fråga om utländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

6 KAP.

Om flygplatser och markorganisationen i övrigt

Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Närmare bestämmelser om inrättande saml om underhåll och drift av sådan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger bestämma huruvida och under vilka förutsättningar, utan intrång i enskild rätt, sjö eller annat område må nyttjas för luftfartygs tandning och uppstigning utan att hava särskilt inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Befattningshavare, som fullgör säkerhels- och ordningstjänst vid en allmän flygplats eder vid godkänd enskild flygplats, får från flygplatsområdet avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så att han äventyrar luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för start och landning av områden, som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen bestämmer utövar tillsyn över allmänna flygplatser och utrustningen där skall ges tillträde lill anläggningen för alt utöva tillsynen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen äger förordna om inrättande av tiiflled ävensom bestämma annat område, inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om flygvägar och om luftrum, beträffande vilka särskild reglering skall finnas för lufttrafiken.

Den myndigliet som i enhghet med vad regeringen bestämmer utövar lillsyn över anläggningar, vilka skatt underlätta lufttrafiken i sådana områden som avses i första stycket, skall ges tillträde titt anläggningen för att utöva tillsynen.

TUl tiyggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker-helstjänsl.

Flygtrafiktjänst skull finnas för att trygga och underlätta luftfarten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om fiyglrafikljänsten.

Om regeringen bestämmer det, får den myndighet som svarar för flygtrafiktjänsten uppdra åt annan att ombesörja sådan tjänst.

Om tillstånd i vissa fall

För inrättande och drift av fiyg-plais till allmänt bruk (allmän flygplats) erfordras tillstånd av regeringen, såvida annan än staten skatt utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art, trafikens ringa omfattning eller korlvarighet eller andra särskilda omständigheter må inrättas eller drivas ulan lillstånd varom i första stycket sägs.

Tillstånd till allmänna flygplatser

Flygplatser för allmänt bruk (alt-m ännaflygptatse r) får inte inrättas eller drivas ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Tillstånd att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till del allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, las till

Prop. 1984/85:212

Nuvarande hdelse

Föreslagen lydelse

markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och lill totalförsvaret. Vidare skall hänsyn las till sökandens tekniska och ekonomiska förulsäUningar att driva flygplatsen.

Vid meddelande av tillstånd skota bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Regeringen må för-ordni tuflfarlsverket att i särskUda avseenden bestämma viltkoren.

Tillståndel må begränsas till viss lid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillstånd meddelas, får villkor föreskrivas för tillståndet. Om tillståndet meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Räll till inlösen kan förbehållas staten.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande föreskrifter eller måste det antagas all han är oförmögen att behörigen fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess drift, må regeringen återkalla tillståndet.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet har meddelats av annan myndighet än regeringen får också denna myndighet återkalla tillståndet.

Regeringen äger bestämma, alt för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten än allmän flygplats erfordras tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Andra tillstånd

Regeringen får föreskriva att del krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för delta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Om godkännande

Godkännande

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som regeringen bestämmer skall, innan den läges i bruk. godkännas i den ordning regeringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderliga viltkor.

Där fastställda villkor i väsentlig mån åsidosättas eller anläggningen eljest, till följd av ändrade bestämmelser eller annan omständighet, icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankommer på den myndighet som meddelat godkännandet all återkalla det.

Förekommer omständighet som kan medföra att kraven för godkännande ej längre äro uppfyllda, åhg-ger del anläggningens Innehavare all så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverkei. Är omständigheten av beskaffenhet att medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren, utan att avvakta vederbörande myndighels beslut, vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är, vidare användes.

Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva alt detsamma skall gälla i fråga om andra anläggningar för luftfarten. I samband med godkännandet skatt fust-slällas de villkor som behövs.

Om villkoren åsidosätts i väsentlig mån, skatt godkännandet återkallas av den myndighet som har meddelat del. Detla gäller också, om anläggningen annars inte uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om del krävs av säkerhetsskäl, skall han se till all anläggningen inte används.

Anläggningar till hinder för luftfarten

118

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela bestämmelser som, utan att avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade alt förebygga att märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas, att trafiksäkerheten utsattes för fara. Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som må vidtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får beträffande märken, belysning och andra anordningar meddela föreskrifter som syftar till att förebygga fara för trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock inte innebära något avsevärt men för markägarna eller dem som har särskild rätt lill marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva åtgärder, som kan vidtas när föreskrifter enligt första stycket åsidosätts.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Övriga bestämmelser

128

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei äger föreskriva vilka flygplatser som må nyttjas för internationell eller inrikes lufifäri eller eljest för olika slag av luftfart.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser som/år användas vid olika slag av luftfart.

13i

För begagnande av allmän flygplats eller annan anläggning för luftfarten, som är upplåten lill allmänt bruk, må avgift uppbäras enligl grunder som bestämmas av regeringen.

Sådan avgift må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för användning av allmänna flygplatser eller andra allmänna anläggningar eller tjänster för luftfarten.

Beslut angående avgifi som är förfallen lill betalning/år verkställas enligt utsökningsbalken.

148

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten, som är upplåten lill allmänt bruk, skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fan, såvida de äro hemmahörande i stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Allmänna flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall på samma villkor som för svenska luftfartyg i internationell Iraflk vara öppna för utländska luftfartyg i sådan trafik, om dessa är registrerade i en stat som har träffat överenskommelse med Sverige om denna förmån.

15 8

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger fastställa villkor för behörig-hel att inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.

Tjänstgöring som flygledare i flygtrafikledningsljänst, flygtekniker eller flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande certifikat. Certifikatel skaU vara utfärdat eller godkänt i Sverige. Ifråga om certijikat gäller bestämmelserna 14 kap. 4—19 och 2l-28§§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att andra som fullgör tjänst inom markorganisationen eller annan tjänst av betydelse för säkerheten än som avses i 4 kap. skall ha behörighetsbevis. Bestämmelserna i 4 kap. 20§ tredje och fiärde

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

styckena gäller i fräga om behörighetsbevis.

Regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer får beträffande arbele som utförs inom vissa angivna organisationer medge undantag från kravet på certifikat.

168

Vad i 5 kap. 10 8 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare och flygmekaniker, så ock den somförrällar annan tjänst som regeringen med hänsyn till trafiksäkerheten bestämmer.

Bestämmelsen i 5 kap. 10 8 gäller också flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån regeringen föreskriver del, annan personal inom markorganisationen med tjänstgöring som är av betydelse för säkerheten.

Om tillstånd samhet

7 KAP.

till luftfartsverk- Tillstånd till luftfartsverksamhet

1§

Luftfart i regelhunden iraflk (linjefart) i förvärvssyfte må ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

För annan luftfart i förvärvssyfte inom riket erfordras tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regeringen må dock bestämma, att sådan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa omfattning må utövas utan tillstånd.

Regeringen äger föreskriva, att tillstånd av luftfartsverkei erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart i förvärvs.syfte än luftfart i regelbunden Iraflk (linjefart) får utövas utan tillstånd, om del är lämpligt med hänsyn lill luftfartens art eller omfattning.

Regeringen/år föreskriva all det krävs lillstånd för an driva skola med utbildning för certifikat och för att utöva luftfart som avser utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte. Detsamma gäller i fråga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan luftfartsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana lillstånd prövas av den myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen bestämmer del, får myndigheten uppdra ål annan att göra prövningen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn lill det allmänna.

Tillstånd/år beviljas bara om det inie möter hinder av hänsyn till del allmänna.

Vid prövning av ansökan om tillstånd skall de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken beaktas.

Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort titt annan inom riket eller annan inrikes fart. må tillstånd meddelas endast svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars akliebrev äro ställda till viss man, ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här i riket, såframt styrelsens samtliga medlemmar äro svenska medborgare. Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess aktier till ell kapitalvärde och en röstvärde av minst två tredjedelar tillkomma den, åt vilken tillstånd enligt denna paragraf må meddelas; är denne svenski aktiebolag, skall det svenska infiytande t däri vara säkerställt i samma omfattning som i det tillståndssökande bota get.

.Äro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre för handen, vare tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes av den myndighet vUken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas, när särskilda skäl äro därtill.

Tillstånd till tuftfari i inrikes trafik får ges endast lill

1. svenska staten,

2. svenska kntnmuner eller lands
tingskommuner,

3. svenska medborgare eller
diidsbon,

4. svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman.

5. svenska föreningar, samfund eller stiflelser. som inte har någon utländsk medborgare i styrelsen,

6. svenska aktiebolag, om aktierna i bolaget är ställda till viss man och titt en kaphalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon som kan få tillstånd enligt denna paragraf.

Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligl denna paragraf är ett annat aktiebolag, skall vad som sägs i första stycket 6 också gälla del bolaget.

Tillstånd till luftfart med svenskt luftfartyg i förvärvs.syfie mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart får ges endast lill den som uppfyller kraven enligt första och andra styckena.

Ell tillstånd förfaller, om kraven i första och andra styckena inte längre är uppfyJIda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undantag från denna paragraf, om det Jinns särskilda skäl.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Ankommer del på regeringen att giva liltslåndel, må regeringen förordna luflfarisverkel all i särskilda avseenden heslämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När lillstånd meddelas, får villkor föreskrivas för liltslåndel. Om liltslåndel meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt titt inlösen kan förbehållas staten.

En utlänning etter ett utländskt förelag, som driver verksamhet i Sverige med stöd av ell lillstånd enligt denna lag, skall ha en här bosatt föreståndare, som är ansvarig för verksamheten.

5 8

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande föreskrifter eller måste del antagas alt han är oförmögen att behörigen upprätthålla verksamheten, må den myndighet som meddelat tillståndet återkalla del.

Om en lillslåndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten, kan den som har meddelat tillståndel återkalla delta. Tillståndet kan också återkallas, om del måste antas all innehavaren inte kan upprätthålla verksamheten.

Har regeringen genom överenskommelse med främmande stat medgivit luftfart inom svenskt område, vare, där regeringen så bestämmer, särskilt tillstånd enligt detla kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant fall förordna luftfartsverket att meddela de närmare bestämmelser som finnas erforderliga.

Om regeringen genom ett avtal med en främmande stat etter en internationell organisation medger alt luftfart får äga rum inom svenskt ontråde, kan regeringen besluta all något tillstånd inte krävs enligt detta kapitel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva de viltkor för luftfarten som behövs.

I fråga om den verksamhet som utlänning eller en utländskt företag driver i Sverige med stöd av ett avlal gäller bestämmelsen i 4§ tredje stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfansverkel må föreskriva, under vilka förutsättningar luftfartyg etter tillbehör eller reservdelar till luftfartyg må

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får, om det behövs med hänsyn lUtflygsäkerheten eller annars titt luftfarten inom riket, föreskriva att del krävs lill-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

upplåtas till annan för att av denne nyttjas för egen räkning.

Föreslagen lydelse

stånd för upplåtelse av luftfartyg till brukare. Detsamma gäller ifråga om upplåtelse av tillbehör eller reservdelar till luftfartyg.

8 KAP. Vissa bestämmelser för lufttrafiken

l§
Angående vad vid luftfärd skall Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor och olägenheter skall undvikas.

iakttagas för att undvika sammanstötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigi förebygga skada eller olägenhet förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tuflfarlsverket äger bestämma flygvägar som luftfartyg har att följa vid färd inom svenskt område samt meddela särskilda föreskrifter beträffande färd över rikets gräns, såsom angående var gränsen må passeras och vilken flygplats som skall brukas vid luftfartygs avgång eller ankomst.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om flygvägar som luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare får föreskrifter meddelas om flygningar över rikels gränser.

När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg anmanas att landa. Anmaningen skall ofördröjligen efterkommas. Har annan anvisning ej givils, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom riket, å vilken tandning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område, där luftfart enligt 1 kap. 3 8 är förbjuden, skall det omedelbart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras på snabbaste sätl. Fartyget skall, om annan anvisning ej givits, så snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersattes vad sålunda är stadgat, må fartygets färd hindras med

När del krävs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet, får ett luftfartyg anmanas att landa. Fartyget skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning lämnas, skall landningen ske på närmaste allmänna eller godkända enskilda flygplats inom riket som är lämplig.

Ett luftfartyg, som utan tillstånd kommer in i ett sådant område som avses i 1 kap. 3§, skall omedelbart lämna området. Det inträffade skatt snarast anmälas. Om ingen annan anvisning lämnas, skall fartyget snarast nwjiigi landa enligl vad som sägs i första stycket.

Om fartyget bryter mot bestämmelserna i första och andra stycke-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar besiäinmer vem som äger utöva befogenhet varom i första eller andra stycket sägs saml meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av vad där stadgas.

Föreslagen lydelse

na, får den forlsaiia färden hindras.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer föreskriver vem som får besluta om åtgärder enligt denna paragraf och får meddela ytleriigare föreskrifter / de avseenden som avses i paragrafen.

Krigsmateriel må icke man medgivande av regeringen eller den regeringen bemyndigar befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förslås med krigsmateriel bestämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger alt av hänsyn till allmän ordning och säkerhet/ör/y'«-da befordran med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huruvida och under vilka villkor fo-lografiapparai må medföras och brukas å luftfartyg inom svenskt område.

Krigsmateriel/år/rt/e transporteras med luftfartyg ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet,/år regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förbjuda transporter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

4a§

Fotografering får inte utan tillstånd av överbefälhavaren ske från luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämts av regeringen enligl 1 kap. 3 § första stycket första meningen.

Från andra luftfartyg får fotografering inte i något fall ske ulan tillstånd. Frågan om tillstånd prövas beträffande fotografering för karlläggning av regeringen och i övriga faU av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte fotografering för statens lantmäteriverk.

4b§

Kameror får utan tillstånd medföras inom riket på sådana luftfar-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tyg som anges i 4a§ första stycket och på luftfartyg som används vid fotografering för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra luftfartyg bara om tillstånd har meddelats till fotografering eller om de förvaras så att de inte kan användas under flygningen. Befälhavaren skall se till att dessa föreskrifter iakttas.

5 8

Såvitt ej i denna lag eller eljest förordnas annat, besiämmer regeringen eller, efter regeringens he-mvndigande. luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola flnnas Jör luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola upprättas, föras och förvaras.

I den mån annat inte särskilt föreskrivs i denna lag, meddelar regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

6§

Ej må någon förvägras all laga del av innehållet i fartygshandlingar, såvitt hans rätt är beroende där-

Om någon för att kunna la till vara sin rätt behöver ta del av innehållet i en fartygshandling, skall han få del.

I det allmännas verksamhet gäller i stället bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980: 100).

7§

Angående skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg att medföra luflfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om skyldighet för dem som tjänstgör ombord på luftfartyg att medföra luflfartscertifikat och andra handlingar.

Luftjärlsverkel må, där så prövas nödigt, visitera luftfartyg samt granska fartygshandlingarna och de handlingar som skola medföras av dem som förrätta tjänst å fartyget.

Om det behövs, får luftfartsverket visitera luftfartyg och granska fartygshandlingarna och de andra handlingar som skaU finnas ombord.

9§

Om vad vid luftfärd skall iakttagas i hälsovårds-, pass-, tull- och

Det finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas vid luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

andra sådana hänseenden stadgas särskilt.

Föreslagen lydelse

färder i fråga om hälsovård, pass och tull och i andra liknande avseenden.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres- mol vederlag etter av luft-irafikföretag verkslätles vedertags-fritt-

I detla kapitel förstås med Warszasvakonventionen den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom del i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om inlernaiiondt luftbefordran saml med Guadalajarakonven-lionen den i Guadalajara den 18 september 1961 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran som ulföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

Detta kapitel gäller transporter med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods som utförs av lufttrafikföretag. Kapitlet gäller också om sådana transporter utförs av andra mol ersättning.

Bestämmelserna i delta kapitel äga icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3-9 88 stadgas om beford-ringshandlingar skatt icke gälla i fråga om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

Detta kapitel gäller inte Iransporter av post.

Bestämmelserna i 3-988 gäller inte i fräga om transporter som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Transporthandlingar

Vid befordran av passagerare För passagerartransporter skall

skall utfärdas biljett, innehåUande: biljetter utfärdas. En biljett skall innehålla

a) uppgift å avgångsort och be- a) uppgift om avgångs- och be-

stämmelseort; stämmdseorten.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

b) där avgångsorten och bestäm
melseorten äro belägna i samma
stat och en eller flera mellanland
ningar avses skola äga rum i annan
stal, uppgift å platsen för minst en
sådan mellanlandning; saml

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawa
konventionen eller lag av motsva
rande innehåll och att konven
tionen eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvarighet i fråga
om skada på person liksom då res
gods förkommer, minskas eller ska
das.

Biljetlen skall, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis om he-jördringsavlalets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i della kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdals eller innehåller biljetlen icke meddelande som avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas / 22 8.

Föreslagen lydelse

b) uppgift, när avgångs- och be
stämmelseorten ligger i samma stal
och en eller flera mellanlandningar
skall ske i en annan stat, om platsen
för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om. att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
personskador och för skador ge
nom all resgods kommer bon,
minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller biljetlen som bevis om an ell transportavtal har träffats och om villkoren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detla kapitel skall tillämpas, även om någon bil-jetl inte har utfärdats, om en utfärdad biljett inte har föreskrivet Innehåll etter om biljetten har kommit bort. Om passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på luftfartyget utan att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar en meddelande enligl första stycket c), får fraktföraren dock inie åberopa ansvarsbegränsningen enligl 22 8.

Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 8 första stycket eller intagits i sådan biljett. skall det innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawa-

För transporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis, som inte har fogats lUl etter tagils in i en biljett som uppfyller kraven i 3 8 första stycket, skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten.

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stal och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande otn att
Warszawakonventionen eller en lag

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

konventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Resgodshevisei skall, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis om resgodsels inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har del ej föreskrivet innehåll eller har del förkomtnit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detla kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i falt då beviset icke fogats vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av förevarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22§ andra stycket.

Föreslagen lydelse

med motsvarande beslämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador genom all resgods kommer bon, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller resgodsbeviset som bevis om all resgodset har skrivits in och om villkoren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detla kapitel skall tillämpas, även om något resgodsbevis inte har utfärdals, om ett utfärdat bevis inte har föreskrivet innehåll eller om beviset har kommit bort. Om fraktföraren har tagit emot resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis har utfärdats får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 § andra stycket. Detsamma gäller om ett utfärdat bevis, som inte har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3§ första stycket c), saknar meddelande enligt första stycket c).

Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordrings-handting, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äger fordra, alt sådan handting mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undanlag som följer av 9§, vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel.

För godstransporter kan fraktföraren kräva alt avsändaren upprättar och lämnar en flygfraktsedel. Avsändaren/år kräva all fraktföraren tar emot en sådan handling.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detla kapitel med del undantag som följer av 9§ skatt tillämpas, även om någon flygfraktsedel inte har utfärdats, om en utfärdad fraktsedel inte har föreskrivet innehåll eller om fraktsedeln har kommit bort.

6§

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Del första exemplaret skall förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och lämnas tillsammans med godset. Exemplar 1 förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Ex-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

avsändaren. Del andra exemplaret skall betecknas "för mottagaren"; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Del tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och åier-ställes av honom till avsändaren efter godsels mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas Innan godset läges ombord å lufifariyget: den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tiyckt eller ersättas med stämpel.

Har frakljöraren på avsändarens begäran upprättat flygfraklsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Föreslagen lydelse

emplar 2 förses med beteckningen "för mottagaren", undertecknas av avsändaren och fraktföraren och följer med godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas till avsändaren när fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall skriva under fraktsedlarna innan godset las ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inie annat visas, anses fraktföraren handla för avsändarens räkning, om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

När transporten avser flera kolli, skall särskilda flygfraktsedlar upprättas, om frakt föraren begär det.

8§

Flygfraktsedeln skall innehålla;

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stal. uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgift, när avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande beslämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
skador genom att gods kommer
bort, minskas eller skadas.

9§

Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåUer fraktsedeln icke med-

Om gods har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens samtycke ulan att någon flygfraktsedel har utfärdats eller om en utfärdad

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

delande som avses i 88 under c), äger fraktföraren icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8 andra stycket.

Föreslagen lydelse

fraktsedel saknar meddelande enligt 8 8 c), får fraktföraren inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8 andra stycket.

108

Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan, iförhållande till vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av all uppgifter rörande godset, vilka avsändaren upptagit i fiygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

Om avsändaren i fiygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga om godset som är oriktiga eller ofullständiga, svarar han för de skador som detta medför för fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot.

Fiygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i fiygfraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd saml uppgift i densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Om inte annat styrks, gäller fiygfraktsedeln som bevis om an ett avtal har träffats, om all godset har tagits emot och om villkoren för transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mått och förpackning och om antalet kolli gäller, om inte annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln om godsets mängd eller volym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraktsedeln intygar, att han har kontrollerat uppgifterna i avsändarens närvaro, eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

Mol uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på bestämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln an-

Rätt att förfoga över godset m.m.

12§

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet, kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stoppa det vid landning under resan. Detla gäller dock inte, om åtgärden medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att god-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

givne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen. Avsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avlämnade exemplaret av flygfraklsedeln företes, är fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraklsedeln, fraktföraren obetaget all söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 8 stadgas. Vägrar mollagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träffa, går rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

Föreslagen lydelse

set under resan etter på bestämmelseorten skall lämnas ut lUI någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln eller begära att del skickas tillbaka lill avgångsflygplatsen.

Avsändaren skaU ersätta de extra kostnader som uppkommer genom en åtgärd enligt denna paragraf

Om avsändarens order inte kan verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln visas upp, ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppslår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, när mottagaren får rätt att förfoga över godset enligt bestämmelserna i 13 §. Om mottagaren vägrar att ta emot flygfraktsedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren åter rätt att förfoga över godset.

13§

A'år godset framkommit ull bestämmelseorten, äger mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och / övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

Om inte annat följer av 12 §, har mottagaren räll att av fraktföraren få ut flygfraktsedeln och godset när detla har kommit fram till bestämmelseorten. Detta gäller dock endast om han betalar vad fraktföraren har rätt att fordra och uppfyller flygfraklsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har avtalats, skall fraktföraren genast underrätta mottagaren när godset har kommit fram.

148

Vidgår fraktföraren att godset förkomma eller har det ej framkommit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äger motta-

Om godset inte har kommU fram inom sju dagar efter den dag då det borde ha anlänt, kan mottagaren göra sina rättigheter enligt Irans-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

garen mol fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyla ur befordringsavtalet.

Föreslagen lydelse

porla via let gällande mot fraktföraren. Detsamma gäller om fraktföraren erkänner att godset har kommit bort.

158

Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 72, 13 eller 14 §, skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

Förbehåll som avviker från bestämmelserna i 12-I4§§ gäller bara om de är intagna i flygfraklsedeln.

168

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraklsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Tillskyndas fraktföraren skada tid följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig alt ersätta skadan, utan så är alt fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk Iih last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga e//er fullständiga.

Avsändaren skall lämna de upplysningar och tUt flygfraktsedeln foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligt tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall kunna fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsändaren skaU ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysningar eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Detta gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har anlitat har gjort sig skyldig till fet eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna är riktiga och fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare till följd av händelse som inträffar ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligl de i strafflagen stadgade grunderna.

178

Fraktförarens ansvar

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som drabbar passagerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget eller i samband med att passageraren går ombord på eller lämnar fartyget. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207).

18i

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till

Fraktföraren ansvarar för skador genom att inskrivet resgods eller

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

följd av händelse som inträffar medan det är i fraktförarens vård vare sig på flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, är fraktföraren, med nedan stadgade undanlag, ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under den i första styckd avsedda tiden.

Föreslagen lydelse

gods kommer bort, minskas eller skadas medan godset är i fraktförarens vård på en flygplats, ombord på ett luftfartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var godset än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eder omlastning utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker på grund av transportavtalet, skall skador på resgodset eller godset anses ha uppkommit titt följd av en händelse under lufitransporien om inte annat visas.

I9§

För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda stadgas.

Fraktföraren ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid transporter med luftfartyg av passagerare, inskrivet resgods eller gods.

208

Fraktföraren är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador, om han visar att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

218

Visar fraktföraren att den som lidit skadan medverkat därtill genom eget vållande, gäller 6 kap. I 8 skadeståndslagen (1972:207).

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat liU skadan genom eget vållande, gäller 6 kap. 18 skadeståndslagen (1972:207).

22 §

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till sextontusen-sexhundra särskilda dragningsrätter; och må förty, där ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke överskri-

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje passagerare begränsat till 16600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen skall utgå som livränta, får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns. Om transporten

- Senaste lydelse 1985: 133.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

da sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt lufltrafikföretag skaU gränsen för ansvarigheten dock vara etihundratusen särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran ulfästa sig att tillämpa denna gräns/ör ansvarigheten. I fråga om befordran som endast delvis utföres av svenskt lufttrafik-företag skall vad nu sagts om användning av det högre begränsningsbeloppet och om skyldighet att utfösta sig att tillämpa detta belopp gälla endast i fråga om den del av befordringen som utföres av sådanl företag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives /detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens ansvarighet begränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och giddit föreskriven lilläggs-avgifi, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommii, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda vikten av del eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning; dock att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av andra koili som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraklsedel, den sam-manlagda vikten jämväl av dessa kolli skall lagas I beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård, är ansvarigheten begränsad till Irehund-ralrettiotvå särskilda dragningsrätter för envar passagerare.

Föreslagen lydelse

utförs av ett svenskt lufttrafikföretag, år gränsen för ansvaret i stället 100000 särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetlen eller i sina standardvillkor för transporter ut-fästa sig att tillämpa denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett svenskt företag gäller reglerna om del senare begränsningsbeloppet och om utfästelse att tillämpa detta bara i fråga om den del av transporten som det svenska företagel utför. Avtal kan träffas om högre gränser för ansvaret än de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är knutet till transporten och betalar fastställda tiltäggsav-gifier, gäller det då uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detla gäller dock inte, om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta belopp. Om bara en del av del inskrivna resgodset eller godset kommer bort, minskas, skadas eller fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av berörda kolli, när gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för varje passagerare.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Skyldighet alt gödda rättegångskostnad må åläggas frakljöraren ulan hinder av an de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföraren inom sex månader från den händelse av vilken skadan härrör etter före del talan väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rättegångskostnaden ej understiger vad som uldömes.

Med utnycket "särskilda dragningsrätter" avses I denna lag de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Föreslagen lydelse

Fraktföraren kan åläggas alt utge ersättning för rättegångskostnader, även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Della gäller dock inte, om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som medförde skadan eller innan talan har väckts, om detla har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning, skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

23 8

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller besiämmer lägre gräns därför än i 22 8 sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.

Förbehåll, som inskränker fraktförarens ansvar eller som anger lägre gränser för ansvaret än 22 8, är ogiltiga.

Detta gäller dock inte vid transport av gods, om förbehållet avser förlust, minskning eller skada som beror på det transporterade godsets egen beskaffenhet eller på fel i godset.

24 8

De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsålligen eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

Gränserna för ansvar enligt 22 8 gäller inte om det visas att fraktföraren, någon av hans anställda ef ler någon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan uppsålligen eller genom all, med insikt om att skador sannolikt skulle uppstå, grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsyn som kan krävas.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

25 i

Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 8 sägs, må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning / vissa fall av skadeersättning stadgas i 10 kap. 3 8.

Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som fraktföraren har anlitat för alt han har vållat skador genom lindrigare fel eller försummelse i tjänsten än som avses i 24 8,/år den sammanlagda ersättning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Beslämmelser om jämkning av skadeersättning/inws i 10 kap. 3 8.

26 8

Mottages inskrivet resgods eller gods ulan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordrings-handlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar saml, beträffande gods, inom fiorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandling-en eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annat visas, anses inskrivet resgods och gods som tas emot iitan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast sju dagar från mottagandet, när del gäller resgods, och senast fiorton dagar från mottagandet i fråga om gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar från den dag då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på transporthandlingen eller i en särskild skrift, som skall avsändas inom den tid som anges i andra stycket.

27 8

Har ej anmärkning enligt 268 framställts inom tid som där sägs, är rätten till talan mot fraktföraren föriorad, utan så är att han förfarit svikligen.

Om inte en anmärkning enligt 268 har framställts ; tid, är rätten till talan mot fraktföraren förlorad. Detta gäller dock inte, om fraktföraren har handlat svikligt.

28 8

Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller

Talan om ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid domstolen i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annat än vid svensk domstol eller domstol i annan till Warszawakonventionen ansluten stal, med mindre enligt avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i stat som ej biträtt konventionen.

Föreslagen lydelse

fraktförarens huvudkontoryi«rt5, eller

det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomst finns.

Talan får också väckas vid domstolen i bestämmelseorten.

Talan/år väckas bara vid svenska domstolar eller vid domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäller dock inte, om enligt avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stal som inte har biträtt konventionen.

29 8

Väckes ej talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts, är rätten till talan förlorad.

Rätten titt talan om ansvar är förlorad, om inte talan väcks inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten, från den dag det skulle ha ankommit eller från den dag transporten avbröts.

308

Skall befordran, som enligl vad därom avtalals är att anse såsom en enhet, utföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan han mottagit passageraren, del inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändarenyå/w-väl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset lill den siste, ändå alt förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, skola de svara en för båda och båda för en.

Har det avtalats att en transport som i olika delar skall utföras av fiera fraktförare efter varandra skall anses som en enhet, ansvarar varje fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emot det som skall transponeras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods, får avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren, även om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan fraktförares vård. Den som har rätt att få ul godset kan hålla sig lill den siste. Om två fraktförare på grund av detta är ansvariga, svarar de solidariskt.

318

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

1 fråga om bejördran som helt eller delvis utföres av annan än den som genom befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den avtalsslutande fraktföraren) äga 32-36 88 tillämpning, om det ej visas att befordringen utförts utan den avtals-slutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 88 tillämpas dock endast i fråga om den del av befordringen som utföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

Förestagen lydelse

Transporter som utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren

1 fråga om en transport som helt eller delvis utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32-3688, om det inte visas att transporten har utförts utan bemyndigande från denne. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 88 gäller dock bara i fråga om de delar av transporten som utförs av den andre.

32 8

Både den avtalsslutande fraktföraren och den som utför befordringen anses vid tillämpning av detla kapitel som fraktförare, den förre i fråga om heta befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den avtalsslulande fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som utför transporten anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som han utför.

33 8

Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre fraktförarens folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför befordringen i den avtalsslulande fraktförarens ställe överskrider de i 22 § angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser än som följer av detta kapitel eller har passagerare eller avsändare enligl 22 § andra stycket sär-skili uppgivit del intresse som är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe icke ulan eget godkännande bunden härav.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jämställs vardera fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med den andre fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Delta medför dock inte att ansvaret för den som utför transporten i den avtalsslutande fraktförarens ställe överstiger gränserna i 22 8.

Om den avtalsslutande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser utöver bestämmelserna i detta kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte bunden av detta utan sin eget godkännande. Detsamma gäller, om en passagerare eller en avsändare i enlighet med 22 § andra stycket särskilt har angett del intresse som är knutet till transporten.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 8

Anvisning eller anmärkning, som enligt bestämmelse i detta kapitel tillställes den ene fraktföraren, äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses i 12 8 äger dock verkan endast om den till-ställes den avtalsslulande fraktföraren.

Anvisningar eller anmärkningar som enligt detta kapitel tillställs den ene fraktföraren gäller också mol den andre. En order en/Zg/ 12 8 gäller dock /jorrt om den ges till den avtalsslutande fraktföraren.

35 8

Vad de båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning må icke överskrida det högsta ersättningsbelopp som någon av fraktförarna kan åläggas att utgiva. Varje skadeståndsskyldig är ansvarig endast iniUI den gräns som är nllämplig för honom.

Den sammanlagda ersättning som de båda fraktförarna, deras anställda och de som frakt förarna har anlitat kan åläggas att utge får inte överstiga det högsta belopp som gäUer för någon av fraktförarna. Varje skadeståndsskyldig ansvarar bara upp till den gräns som gäller för honom.

36 §

Talan om ansvarighet får, vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem, föras vid domstol som enligt 28 8 är behörig vid talan mot någon afraktförarna.

Talan mot endera av eller båda fraktförama får föras vid en domstol som enligt 28 § är behörig vid talan mot någon av dem.

Sammansatt befordran

37 8

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordrlngsmedd, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annat befordrlngsmedd, må intagas i luftbefordringshandling-

Sammansatta transporter

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med något annat transportmedel, gäller bestämmelserna i detta kapitel bara lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i lufttransporthandlingen.

Övriga bestämmelser

388

Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i detta kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, är förbehållet utan verkan.

Förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet som avviker från bestämmelserna i delta kapitel är ogiltiga, om de görs innan någon skada har inträffat.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Skiljeavtal i fråga om befordran UV gods, vilket träffats innan skada timat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om skilje-mannaförfarandet skall äga rum inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och tvistefrågan, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen äro tilllämpliga därpå, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

Föreslagen lydelse

Ell skiljeavtal i fräga om godstransport gäller dock ut/lid, om skil-jemannaförfarandet skall äga rum inom en behörig domstols domkrets och om tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen är lilllämp-liga, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

398

1 fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser internationell befordran skall i 3 8 första stycket under c), 48 första stycket under c) eller 8 8 under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå all befordringshandlingen icke innehåller meddelande som avses i första siycket, åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas /22 8.

I fråga om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller internationella transporter är kravel på meddelande enligt 3 8 första stycket c), 4 8 första stycket c) eller 8 8 c) uppfyJIt, om handlingen innehåller uppgifter om att Warszawakonventionen kan gälla för transporten och att denna konvention i regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som anges i den av dessa bestämmelser som är tillämplig.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en internationell lufttransport ligger i en stat som inte liar biträtt Warszawakonventionen,/år fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8, även om transporthandlingen inte innehåller något meddelande som nämns i första stycket.

40 8

Såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum, äger regeringen meddela bestämmelser, avvikande från vad 13, 4, 8 och 9§§ stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid inrikes lufttransporter, om luftfartygei inte skall mellanlanda utom riket.

Vid sådana liifllransporler får begränsningen av fraktförarens ansvar enligt 22 S åberopas även om biljeller, resgodsbevis eller fiyg-fraktsedlar Inte är utfärdade dte: OI71 de saknar meddelande om '■- gränsningen. An meddelande uni begränsningen skall finnas i sian-dardviltkoren för passagerartransporter följer av 22 § första styc

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

418

Har stat. då den biträdde den i Warszawa den 12 oklober 1929 as- slutade konventionen om inlerna-tionell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet lill samma konvention, skola bestämmelserna i detta kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den stulen eller av territorium för vars utländska angelägenheter den staten svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat förklarat. att konventionen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för dess mililära myndigheter ombord å tuftfariyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, skola bestämmelserna i detta kapitel ej heller äga tillämpning å sådan befordran.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana internationella lufttransporier som utförs direkt av en viss siat om denna stat, när den tillträdde den konvention som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, lämnade en sådan förklaring som avses i till-läggsprotokollet till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs direkt av ell territorium för vars utländska angelägenheter en sådan stal svarar.

Under förutsättning alt en stal som har liltirält Warszawakonventionen har förklarat att konventionen inie skall gälla i fråga om en lufttransport som utförs för den statens mililära myndigheter med ett luftfartyg som är registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, gäller inte bestämmelserna i detta kapitel beträffande en sådan lufttransport.

10 KAP.

Om ansvarighet för skada i följd Ansvaret för skador genom luft
ar luftfart fart

Om ansvarighet för skada, som / följd av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogas person eller egendom som icke befordras med Jåriy-get. stadgas i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Bestämmelser om ansvaret för skador, som genom luftfart tillfogas personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyget, finns i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

För ansvarighet för skada som avses i I 8 skall, där regeringen så förordnar, finnas: försäkring eller motsvarande sal,crhet som regeringen bestämmer.

Om regeringen föreskriver det, skall del finnas trafikförsäkring för unsvar enligl 1 8. Försäkringen kan ersättas av någon motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85:212 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8
Är någon, vilken forräiiar tjänst Om någon som tjänstgör på luft-
å luftfartyg, pliktig au ersäila ska- farlyg är ersätiningsskytdig för ska
da som i följd av luftfart uppkommit da genom luftfart som har uppkom-
genom hans fel eller försummelse i mit genom hans fel eller försum-
tjänsten. äger rätten att. med hän- melse i tjänsten, får rätten jämka
syn lill felets eller försummelsens ersättningen med hänsyn till felets
lindriga     beskaffenhet,     skadans eller försummelsens beskaffenhet,
storlek eller omständigheterna i öv- skadans storlek eller omsländighe-
rigl. nedsätta ersällningen efter vad terna i övrigt. Detsamma gäller i
som prövas skäligt.   Vad sålunda fråga om andra med tjänsl som har
stadgats   skall   äga   motsvarande /)(W(:/t'/.vc'/()r trafiksäkerheten.
tillämpning   beträffande den som I fråga om skadeståndsansvaret
inom markorganisationen eller et- för arbetstagare gäller 4 kap.   1 8
jest. annorstädes än å tuftfariyg. skadeståndslagen (1972: 207).
förränar tjänst varav trafiksäkerhe
ten är beroende. 1 fråga om skade
ståndsansvaret för den som är ar
betstagare gäller dock 4 kap.   I 8
skadeståndslagen (1972:207).

11 KAP.

Om flygräddningstjänst och Flygräddningstjänst, bärgning
bärgning samt om undersökning och undersökning av luftfarts-
av luftfartsolyckor olyckor

Flygräddningstjänst

18
Föreskrifter angående åtgärder. Föreskrifter angående åtgärder,

då luftfartyg är saknat, förolyckat då luftfartyg är saknat, förolyckat
eller nödställt eller fara hotar eller nödställt eller fara hotar
lufttrafiken (flygräddnings- lufttrafiken (flygräddnings-

tjänst), meddelas av regeringen tjänst), meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndi- eller den myndighet regeringen be-
gande. av luftfartsverket. stämmer. Om regeringen föreskri-

ver det. får myndigheten överlåta
ål annan att leda fiygräddnings-
ijänsten.
Regeringen må ålägga ägare el- Ett lufifariygs ägare eller inneha-

ler innehavare av luftfartyg saml vare och de som tjänstgör på luft-dem som göra tjänsl å sådanl far- fartyg eller vid fiygplatser eller ryg eller vid fiygplals eller annan andra anläggningar för luftfarten anläggning för luftfarten skyldighet är skyldiga att della i flygrädd-ail medverka i flygräddningstjäns- ningstjänsten. Regeringen medde-ten, så ock meddela bestämmelser lar bestämmelser om ersättning av om ersättning av allmänna medel aMmänna medel för deltagandet. I för sådan medverkan. I fråga om fråga om ersättning vid personska-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ersättning vid personskada gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Föreslagen lydelse

or gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Bärgning

Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg etter ombordvarande gods eller något, som hört till sådant farlyg eller gods, så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt an, vare sig bärgningen ägt rum lill sjöss, på land eller i luften, få bärgarlön / enlighet med de grunder, som jämlikt 225 — 227 88 sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. TiU andel i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varil oundgängliga för bevarandet av fartyget eller godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skaU icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt //// bärgarlön. Detsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådanl fartyg eller av något som hör lill fartyget eller godset. I fråga om bärgarlönen tillämpas bestämmelserna i 225-227 88 sjölagen (1891:35 s.l). Den som i en sådan nödsituation räddar människor från fartyget eller medverkar vid deras räddning har också rätt titt en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon I övrigi har haft för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods skall också ersättas, om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller bevarats, svarar ägaren inte personligen ulan endast med del som har bärgats eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ell uttryckligt och befogal förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses (2 8, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med för-

Den som har en fordran på bärgarlön eller ersättning för kostnader enligt 2 8 har luftpanträit i fartyget eller godset med förmånsrätt enligl

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

månsrätl enligt 4 8 förmånsrättslagen (1970:979). såjraml bärgarlönen eller ersättningen hänför sig titt åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första siycket avsedda fordringar skola, var i förhållande t dl fordringens belopp, njuta lika räll om de härröra av samma händelse: eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke. innan betalning för dennes fordran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna del ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besinning.

Föreslagen lydelse

4 8 / förmånsrättslagen (1970:979), om bärgarlönen eller ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre. Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt lill betalning.

För all ett luftfartyg skatt få lämna den plats, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, etter ägaren skall la godset i besittning, krävs all borgenärerna medger del. Della gäller dock inte, om borgenärerna har fått betalt för sina fordringar etter säkerhet har ställts.

Luftpanträit omfattar ej ersättning, som pä grund av försäkring eller eljest utgår för skada på liift-Järtygel eller godset.

Lufipanträtien omfattar inte den ersättning för skador på luftfartyg eller gods som utgår på grund av försäkring eller av andra skäl.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning som för försäljning av Utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i fartyget eller godset, /nen borgenären äge få del i köpeskillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemol-lagares förfogande, upphöre luft-panträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

Säljs luftfartyget eller godset exekutivt, upphör lufipanträtien sedan försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts. Borgenärerna har räll titt betalning ur köpeskillingen enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

Lufipanträtten i godset upphör, om del genom lossning ställs till avsändarens eller mottagarens förfogande. Om godset lämnas ul utan borgenärens lillstånd, svarar den som tar emot godset för fordringen, om han kände titt denna. Han svarar dock inte för mera än det värde som godset hade vid lossningen.

Lufipaniräii i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av far-

Luflpanlrälten i ett luftfartyg, som är registrerat / Sverige, upphör efter tre månader från den dag åtgärderna för bärgningen eller be-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

tyget avslutades, såvida icke inom nämnda lid borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg saml dessutom överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är farlygel registrerat i främmande stal, som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande iniernalio-nellt erkännande av räll till I ufl fartyg, vare tag som i första siycket sägs. med iakttagande av all anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

I falt då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan främmande stat än i andra stycket sägs. upphöre luftpanträtten ijåriy-gel efter ett år från del åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Föreslagen lydelse

varandet av fartyget avslutades. Detla gäller dock Inte. om borgenärens anspråk pä panträtt inom samma lid har anmälts till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom överenskommelse har träffats om panträttens belopp eiier talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om farlygel iir registrerat i en annan stat som har bl-trält Genévekonveiitionen. Borgenurens anspråk på panträtt skall i sådanl fall anmälas hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra stycket, upphör luftpanträtlen efter ett år från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet «\-farlygel avslutades. Della gäller dock Inte, om inom samma tid överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

Inträffar vid lufljänygs nyttjande olyckshändelse, som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall undersökning verkställas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador.

När allvariig fara för sådan olyckshändelse förelegal eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen, skall ock undersökning äga rum.

Inträffar det en olycka vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan alt någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget får betydande skador, alt egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skador eller att fartyget år oåtkomligt. skall del göras en undersökning om olyckan, dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Delsamma gäller, om del har funnits någon allvarlig fara för an en sådan olycka skutte inträffa, om något har hänt som tyder pä ett väsentligt fel hos luftfartyget eller markorganisationen eller om eti

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

farlyg har försvunnit under flygning och inte har kunnat återfinnas.

Undersökning varom i 7 8 .vå;!,'.v skall verkställas av den myndighet regeringen bestämmer.

Vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

En undersökning enligl 7 8 skall géiras av den myndighet som regeringen föreskriver. Om regeringen föreskriver del, får myndigheten överlåta ål annan alt göra undersökningen.

Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid undersökningen.

10?

få säll regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem saken kan angå saml bereda dem tillfälle att anföra vad de akta nödigt lill bevakande av sin rätt. De äga, såvitt det kan ske utan men för utredningen, närvara vid undersökning å olycksplatsen samt eljest vid utredningsarbetet.

Den myndighet som undersöker olyckan skall underrätta dem som kan vara berörda och bereda dem tillfälle alt yiira sig. De har räll all närvara vid undersökningen på olycksplatsen och vid utredningsarbetet / övrigi. om del kan ske utan men för utredningen.

118

Undersökning skall utföras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

1 avvaktan pä att undersökningen inledes har luftfartsverket all samråd med potismyndighei etter på annat lämpligt sätt företaga de ätgärder för säkerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke ulan våda kunna uppskjutas.

Undersökningen skall ske i samråd med den som enligl 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds skatt luftfartsverket vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa utredningen och som Inte kan uppskjutas.

128

Den myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen samt granska föremål som kan antagas äga sådan betydelse.

Den myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myndigheten får också granska de föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna beluirigen fiiltföl-jas. må myndigheten påkalla utredning genom potismyndighei. Vid sådan utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga delar: tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas allenast i den mån anledning förekommer all brott som hör under allmänt åtal förövats.

Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller all föreläggande meddelas någon att såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten göra framställning därom hos den allmänna underrätt. inom vars område händelsen timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i lillämpliga delar gälla vad som är stadgat om bevisupptagning / rättegång utom huvudförhandling.

Föreslagen lydelse

Myndigheten får begära all polismyndigheten biträder vid utredningen, om undersökningen inie kan fullföljas på annat sätl. Bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel enligt 24-28 kap. rättegångsbalken får dock användas l>ara om del finns anledning alt anta alt del har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära att vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om något laga hinder inte möter, skall rätten hålla förhör eller meddela föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling.

138

Anträffas luftfartyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till sådanl fartyg eller gods, och förekommer anledning antaga att luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller rubbas utan tillstånd av polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtUl.

Har någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos myndighet som avses i första stycket. Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det finnes påkallat.

Om det finns anledning att anta att en luftfartsolycka har inträffat, får luftfartyget, del gods som har transporterats med fartyget och del som hör till fartyget eller godset inte rubbas utan tillstånd av polis-tnyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller dock inte, om del sker för att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synneriiga skäl.

Den som har tillvaratagit egendom som avses i första stycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Om del behövs, får myndigheten omhänderta egendomen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

12 KAP. Särskilda bestämmelser

Förekommer, då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är luftvärdigt eller behörigen bemannat eller all eljest för sådan färd i denna lag eller med stöd därav fastställda villkor ej äro uppfyllda, må luftfärden förbjudas och farlygel hindras att avgå. Beslut härom meddelas av tufifans-verket eller av den som erhållit verkels bemyndigande därtill. I sistnämnda fatt skall beslutet omedelbart underställas verkets prövning.

Om del då en luftfärd skall påbörjas kan anlas att del luftfartyg. med vitkel färden skatt ske. inie uppfyJIer de villkor som anges i denna lag eller som har fästsiätlts med slöd av tagen eller annars all för luftfärden fastställda villkor inte är uppfyllda, får tuflfarlsverket eller den som verket utser besluta all luftfärden inte får äga rum och hindra luflfarlygels avgång. Om någon annan än tufijärtsverket har meddelat bestulet, skall bestulet genast anmälas till verket och prövas av detta.

Innehavaren av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna flygplatsen innan avgifter, som enligt 6 kap. 13 8 skola utgå med anledning av fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång, blivit guldna eller säkerhet ställts.

Regeringen äger förordna, att vad i första siycket sägs ej skall gälla internationell fart som regeringen bestämmer.

Innehavaren av en allmän flygplats får hindra ett luftfartygs avgång, om de avgifter enligl 6 kap. 13 8 som avser fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång inte har betalats och säkerhet inie har ställts.

Regeringen får föreskriva att första stycket inte skall gälla ifråga om viss internationell luftfart.

3 8'

Angående frihet från kvarstad för vissa luftfartyg är särskilt stadgal.

I lagen (1939:6) om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg finns bestämmelser om att kvarstad inte får läggas på vissa luftfartyg.

Regeringen förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt denna lag skola bestämmas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt denna lag.

' Senaste lydelse 1981:811.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Sådan kostnad må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmätning ulan föregående dom eller utslag.

Föreslagen lydelse

Beslut angående kostnad som är förfallen till betalning/år verkställas enligl utsökningsbalken.

Om innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomottag-lungsapparai å luftfartyg eller inom markorganisationen stadgas särskilt.

Det finns särskilda bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar ombord på luftfartyg och inom markorganisationen.

13 KAP.

Ansvarsbestämmelser

Ansvarsbestämmelser m.m.

Ansvar

Överträder någon förbud enligt I kap. 2a§ etter villkor vid medgivande enligt delta lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av 1 kap. 3§, dömes till fängelse i högst ivå år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse avförbud eller föreskrift som eljest meddelats med stöd av I kap. 3§ straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst två år döms den som vid tjänstgöring ombord på ell luftfartyg är så påverkad av atkoholhaltiga drycker eller andra medel au han inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Delsamma gäller i fråga om den som utövar tjänsl som anges i 6 kap. 16 §.

Om brottet är ringa, döms till böter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om htftfartygs införande i luftfariygsregistrel eller antecknande i bihanget till registret eller vid annan ansökan eller anmälan enligl 2 kap., straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriklig nationalitels-och registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse I högst två år eller, om brottet är ringa, tiU dagsböter.

Till böter eller fängelse I högst sex månader döms den som

1. bryter mot 1 kap. 2a§ första stycket eller mot villkor som har meddelats enligl 1 kap. 2a§ andra stycket,

2. bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 §,

3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligl 2 kap.,

4. framför luftfartyg som ej är märkt enligl 2 kap. 16 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd därav.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. bryter mol 3 kap. I§ första stycket etter 4 kap. I eller 3 §,

6. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar alt följa befälhavarens order.

7. bryter mol 5 kap. 7§, 6 kap. 4 § eller föreskrijier som har meddelats med stöd av 6 kap. 8§.

8. upplåter etter driver en anläggning i strid med 6 kap. 9§ första siycket.

9. bryter mol 6 kap. 15 § första
stycket.

10. inövar tuftfari utan tillstånd enligt 7 kap..

11. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats med Slöd av 7 kap. 4 § Jörsta stycket eller 6 § första stycket,

12. bryter mol trafikföreskrifter som har meddelats med slöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

13. underlåter att landa enligt vad som sägs i 8 kap. 3 §,

14. bryter mol 8 kap. 4 §,

15. använder eti luftfartyg vid
tuftfari utan föreskriven försäkring
eller säkerhet enligl 10 kap. 2 §.

Nyttjas luftfartyg utan lov tiU luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nytljas till luftfart ehuru det icke är bemannat enligl vad i 4 kap. sägs.

Till böter döms den som

1. uppsålligen lämnar orikliga
uppgifter i ett ärende, som rör inne
hav av certifikat etter behörighets
bevis eller frågan om annan behö
righet, eller vid prov, kontroller el
ler annan tillsyn över behörigheten,

2. bryter mol föreskrifter som har
meddelats med slöd av 4 kap. 20§
första och andra styckena eller 6
kap. 15 § andra stycket första me
ningen,

3. bryter mot 8 kap. 4a§ eller
mot 4 b§ första stycket eller andra
stycket första meningen,

4. utför passagerartransporter
ulan att det i biljetter eller stan
dardvillkor finns föreskrivna utfäs
telser enligt vad som anges i 9 kap.
22 § första stycket, eller

5. bryter mol 11 kap. 13 §.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

TiU böter döms också den som i andra faU än som anges i 1 och 2 §§ försummar någon skyldighet enligt 1-6 dier 8 kap.

Den som å luftfartyg förränar tjänsl varom 14 kap. 4§ sägs ulan all hava erforderligt tuftfärtscertifikal, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som utan alt hava erforderligt certifikat förrättar tjänst som avses i 6 kap. 15 §.

Om en gärning har skett av ringa oaktsamhet, skall den Inte föranleda ansvar enligl denna tag.

Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mol befälhavaren och vägrar honom lydnad, dömes lill dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Till samma straff dömes befälhavare som försummar att, när luftfartyg är i nöd, göra vad på honom ankommer enligt 5 kap. 7§.

För gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken skall inte dömas till ansvar enligt denna lag.

Den som i fråga om sådanl utländskt luftfartyg, som avses i 1 kap. 6§, utom riket har begått gärning som är belagd med straff enligl denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter döms, om han befinner sig i Sverige, enligt svensk lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 etter 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Åtal får väckas utan förordnande enligt 2 kap. 5 § andra stycket samma balk.

Förverkande

Den som vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid utövning av tjänst som avses i 6 kap. 16 § varil så påverkad av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5 kap. 10 § sägs, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, lill dagsböter, dock ej under tjugufem.

Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsålligen begår eller medverkar till en sådan gärning som anges 12 § 1 eller 2, kan luftfartyget förklaras förverkat, om del behövs för att förebygga brott eller om del i övrigi finns särskilda skäl. Detla gäller dock inte, om förverkande är uppenbart oskäligt. Om fartyget inte finns i behåU, kan värdet förklaras förverkat.

Första siycket gäller inte mol den som i god tro har förvärvat luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

fartyget eller någon särskild rätt till del.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i fråga om sådant gods som avses i 8 kap. 4 § första och andra styckena, om dess ägare eller någon som är i ägarens slätte begår eller medverkar till en sådan gärning som anges i2§ 14.

14 KAP.

lagens

Vissa bestämmelser om tillämpning

1 fråga om luftfartyg som icke hava förare ombord eller som framdrivas annorledes än med motor eller eljest äro av särskild beskaffenhet äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att, där hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller del allmänna, medgiva undantag från vad 12-8 kap. stadgas, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål, som icke äro att hänföra till luftfartyg.

Lagens tillämpning, bemyndiganden och definitioner

I fråga om luftfartyg som inte har någon förare ombord eller inie är motordrivna eller som i övrigt är av särskild beskaffenhet får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva eller i enskilda fall medge undanlag från bestämmelserna 12—8 kap. saml i övrigt meddela de särskilda föreskrifter som behövs. Undanlag och föreskrifter får inte utformas, så all de strider mol säkerhetens eller det allmännas intresse.

I fråga om sådana föremål som är inrättade för rörelse i luften men som inte är att anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Talan mot sådant luftfartsverkets beslut / sårskilt fall enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevis/ör personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat göra tjänst å luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat heslut av luftfartsverket enligt denna lag föres talan hos

Luftfartsverkets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen överklagas i frågor, som rör certifikat, elevtillstånd, behörighetsbevis, tillslånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg all avgå, hos kammarrätten och i övriga frågor hos regeringen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

regeringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna paragraf. skaU omedelbart lända lill efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse

Beslut som avses i denna paragraf gcdler omedelbart, om inte annat förordnas.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av tuflfarlsverket.

1 den mån del behövs får regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer, i de avseenden som behandlas i denna lag, meddela ytleriigare föreskrifter som gäller skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa etter trafik.

Förvaltningsuppgift som ansluter lill föreskrifterna får. om regeringen föreskriver del. av myndighet som avses i första siycket överlämnas åt annan, även om uppgiften innefattar myndighetsutövning.

Regeringen må bestämma, att vad i denna lag sägs om luftfartsverket skall i ett eller flera hänseenden i stället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

Är Sverige i krig eller krigsfara får regeringen, i den utsträckning rådande förhållanden påkallar det, föreskriva etter i enskilda faU medge undantag från bestämmelserna i denna lag. från föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och från andra lagar och författningar som avser luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs.

Delsamma gäller, om del råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Om regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har meddelat föreskrifter enligt denna paragraf, skall föreskrifterna underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan un-derslidlning inte sker eller om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader från underställningen, upphör föreskrifterna att gälla.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

63 Föreslagen lydelse

5 8

Vid tillämpningen av denna tag och föreskrifter som har meddelats med stöd av logen avses

med C h i cagoko n veni i o-nenden konvention angående internationell civil tuftfari som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med G en é ve kon ve n tio-

nen den konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg som avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Wars za h ■ a k o n v e n-

Itonen den konvention om internationell luftbefordran som undertecknades i Warszasva den 12 oktober 1929 och reviderades genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet och

med Guadalajarakonvenlionen den konvention om internationell luftbefordran som utförs av annan ån den avtalsslutande fraktföraren, som undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

15 KAP.

I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg saml om miUiära flygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de ämnen i vilka beträffande civU luftfart stadganden äro givna i denna lag, bestämmelser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom II kap. 2 § första och tredje styckena samt 13 § är stadgat med avseende å civil luftfart skatt dock gälla jämväl ifatt som avses i första stvckel.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 §, 9 kap., 10 kap. 3§ samt II kap. 2§ första och tredje styckena och 13 § gäller även i fräga om luftfart med svenska militära luftfartyg och ifråga om den mililära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar i övrigt föreskrifter för den militära luftfarten och markorganisationen i de ämnen som anges i första avdelningen och som inte gäller förhållandet mellan enskilda eller annars måste meddelas i lag.

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i denna lag. tned undantag av 11 kap. 3-6§§, är stadgat om civU tuftfari.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ifråga om luftfartyg som avses i första stycket medgiva ytterligare undantag från vad som enligt denna lag gäller om civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 1 § andra stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Bestämmelserna i denna lag utom 8 kap. 4 a och 4 b §§ och 11 kap. 3-6 §§ gäller även i fråga om luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara mililära används endast för statsändamål och inte för affärsdrift.

För sådana tufffartyg får regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer föreskriva eller i enskUda fall medge ytteriigare undanlag från bestämmelserna i 1-8 kap. samt i övrigi meddela de särskilda föreskrifter som behövs.

Huruvida och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller andra främmande luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, må vinna tillträde till svenskt område, bestämmer regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar föreskrifter i fråga om tUliräde till svenski område för utländska militära luftfartyg och andra utländska luftfartyg som används endast för statsändamål och inie för affärsdrift.

Prop. 1984/85:212 65

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Beslut om antagande till utbildning för luflfartscertifikat. som har meddelats före ikraftträdandet, skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som ett enligt dessa utfärdat elevtillstånd.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 66

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

dels att 4 8 skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 3 a 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3a§

När ell luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, är köparen ansvarig enligl denna lag.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt, är nytljanderältsha-varen i stället för ägaren ansvarig, om

1. ägaren och nyttjanderättsha-
varen har träffat avtal om att an
svaret skall vila på nyltjanderälts-
havaren,

2. nytljanderätlen avser en be
stämd tid om minst en år,

3. nyltjanderättshavaren enligt
avtalet har rätt att skaffa förare el
ler befälhavare eller att använda
fartyget för luftfart i förvärvssyfte,
och

4. anteckning om nytljanderätlen
har gjorts i luftfartygsregislret.

Innehar någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika befogenhet alt anställa förare eller befälhavare å luftfartygei, vare sådan brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av luftfartygets begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt åter av brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar luftfartygei med sådan befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan förare eller befälhavare än den av ägaren anställde, saml skada in-

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3a§ andra stycket inte är tilllämplig, är nytl-janderättshavaren solidariskt med ägaren ansvarig enligt denna lag, om han

1. enhgt nytljanderättsavlalet
har rätt att skaffa förare eller befäl
havare, eller

2. trots att han saknar sådan rätt
använder sig av en annan förare
eller befälhavare än den som
ägaren har anställt och skador in
träffar vid ett sådant tillfälle.

Den ersättning ägaren kan ha

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

träffar under denne förares eller gett ul i ett sådant fall som avses i
befälhavares handhavande av luft- första stycket får han kräva åter av
fartyget. nyltjanderättshavaren.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Prop. 1984/85:212 68

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

dels att i 24, 39, 43, 46 och 50 88 ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket" och att i 53 8 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att 7 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

78 Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej Är ansökan om inteckning ej
grundad pä medgivande av den som grundad på medgivande av den som
enligt vad luftfartygsregistret utvi- enligl vad luftfartygsregislret utvi
sar byggt fartyget, skall i ärendet sar byggt fartyget, skall i ärendet
styrkas att från honom äganderät- styrkas att från honom äganderät
ten övergått till den som medgivit ten övergått till den som medgivit
inteckningen. Har fartyget tidigare inteckningen. Har fartyget tidigare
varit registrerat i främmande stat, varit registrerat i en främmande stal
skall dock, såframt ej eljest laga eller hos en internationell organisa-
hinder möter, inteckning beviljas, tion, skall dock, såframt ej eljest
där den som medgivit inteckningen laga hinder möter, inteckning bevil-
blivil vid fartygets införande i det jas, där den som medgivit inteck-
svenska registret upptagen såsom ningen blivit vid fartygets införande
ägare eller ock härleder sin rätt från i det svenska registret upptagen sä
den däri först införde ägaren. som ägare eller ock härleder sin rätt

från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1984/85:212 69

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 och 1888 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

148- Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, utlänningslagen (1980:376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om värd eller behandling och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 8 och 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 8 lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 8 första stycket lagen (1985:206) om viten.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligl luftfartslagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

188' Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådanl förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 8 samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortslillsfånd eller trakiorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådanl beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte inne- 6. vid annat beslut som inte inne
fattar slutligt avgörande av mål. fattar slutligt avgörande av mål.

Om del inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsut-len rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

' Lagen omtryckt 1981: 1323. - Senaste Ivdelse 1985:212, ■' Senaste lydelse 1984:868.

Prop. 1984/85:212 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligl bevissäkringslagen (1975:1027) för skalle- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligl fastighetslaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skalterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 8 lagen (1980:621) med särskilda bestämmelserom värd av unga och 8 8 lagen (1981: 1243) om värd av missbrukare i vissa fall.

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfaltningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligl lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 faslighets-taxeringslagen (1979: 1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr..

7. mål enligl skatte- och taxeringsförfaltningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller trakiorkort skall återkallas eller att ell utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål enligt tuftfarlslagen, om bestulet innebär an varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis skatt återkallas,

10. mål i vilket saken är uppen- //. mål i vilket saken är uppen
bar, bar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1984/85:212 71

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 8 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IS' Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som gör sig skyldig lill gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 8 brottsbalken och därvid är berusad, sä alt del framgår av hans åtbörder eller lal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana Samma lag vare, om sådana

drycker eller berusningsmedel på- drycker eller berusningsmedel på
träffas hos den som brutit mot 4 8 träffas hos den som brutit mol 4 8
lagen om straff för vissa trafikbrott, lagen (1951:649) om straff för vissa
13 kap. 6 8 luftfartslagen eller 325 8 trafikbrott, 13 kap. / 8 luftfarisla-
sjölagen eller hos någon som med- gen (1957:297) eller 325 8 sjölagen
följt vid tillfället, såframt berus- (1891:35 s. 1) eller hos någon som
ningsmedlen må antagas hava varit medföljt vid tillfället, såframt be-
avsedda även för den som begått rusningmedlen må antagas hava va-
gärningen, rit avsedda även för den som begått

gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid offentlig tillställning, skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Senaste lydelse 1977:297.

Prop. 1984/85:212 72

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-24

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson. Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson. Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Boström

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i luftfartslagen (1957:297), m. m.

1 Inledning

I luftfartslagen (1957:297, omtryckt 1979:643, ändrad senast 1981:811) finns allmänna grundläggande bestämmelser i fräga om rätt att utöva luftfart inom svenski område, registrering av luftfartyg, luftvärdighet och miljövärdighet m. m. Tillämpningsföreskrifter till luftfartslagen finns i luftfartskungörelsen (1961:558, ändrad senast 1984: 130).

Regeringen tillkallade år 1979 en särskild utredare med uppdrag att se över luftfartsförtattningarna. Utredaren' avlämnade i oktober 1981 belänkandet Ds K 1981:12-13 Reviderad luftfartslagstiftning.

En sammanfattning av innehållet i betänkandet och de av utredningen framlagda lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom kommunikationsdepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Gällande ordning i huvuddrag

2.1.1 Förfaliningur

Den civila luftfarten i Sverige regleras i luftfartslagen (LL, 1957:297) och i luftfartskungörelsen (LK, 1961: 558).

' Lagmannen Jan Johnsson.

Prop. 1984/85:212 73

Luflfärislagen

1 / kap. meddelas vissa grundläggande bestämmelser i fräga om rätten att utöva luftfart inom svenskt område. Sådan luftfart får i princip endast äga rum med svenska luftfartyg eller med luftfartyg frän främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område. Regeringen har möjlighet att bl. a. av militära skäl inskränka eller förbjuda luftfart inom en viss del av landet eller, under utomordentliga förhållanden, i hela landet.

1 2 kap. finns bestämmelser om registrering, nationalitet och märkning. Registrering sker i luftfartygsregistret som förs av luftfartsverket. Den är en förutsättning för att luftfartyget skall få användas vid luftfart. Ytterligare regler om registrering finns i kungörelsen (1955:635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregislret m. m. Ett luftfartyg som har förts in i registret äger svensk nationalitet. Om införandet i registret utfärdas nationalitets- och registreringsbevis. Luftfartyget skall vidare märkas i enlighet med sin nationalitets- och registreringsbeteckning. Om det är registrerat i främmande stat skall det vid luftfart inom svenskt område vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

I 3 kap. finns bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet. Bestämmelserna går tillbaka på den s. k. Chicagokonventionen från år 1944. Huvudregeln är att luftfartyget när del nyttjas till luftfart skall vara luftvärdigt och miljövärdigt. Ansvaret härför åvilar ägaren eller, om någon brukar luftfartyget i ägarens ställe, brukaren. Luftvärdigheten och miljövärdigheten står under lillsyn av luftfartsverket. Verket utfärdar efter besiktning luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis. Svenskt luftfartyg skall, när det används i luftfart, ha svenskt och/eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis.

I 4 och 5 kap. finns bestämmelser om luftfartygs bemanning och om befälhavare och tjänsten ombord. Bl. a. upptas här allmänna bestämmelser om luftfariscertifikat. Sådant utfärdas av luftfartsverket för den som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara förare pä ett luftfartyg eller att förrätta vissa andra tjänster. I luftfartslagen finns endast rambestämmelser om certifikat bl. a. när del gäller förutsättningarna för återkallelse. Luftfartsverket får besluta om sådan återkallelse om innehavaren begär förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han annars inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten. De närmare förutsättningarna för erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat finns i luftfartskungörelsen.

Luftfartyg skall när det används vid luftfart ha en befälhavare. Denne skall ha tillsyn över luftvärdigheten, bemanningen m. m. När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord får befälhavaren bruka det våld och vidta de åtgärder i övrigi som kan anses försvarliga med hänsyn lill omständigheterna. Om del begås ett

Prop. 1984/85:212 74

svårare brott ombord på luftfartyget skall befälhavaren såvitt möjligt vidta de utredningsåtgärder som inte utan skada kan uppskjutas. Den brottslige får också tas i förvar.

Om det inträffar en olyckshändelse som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår för luftfartyget eller på egendom skall befälhavaren ofördröjligen sörja för att luftfartsverket underrättas om händelsen.

I 6 kap. finns bestämmelser om flygplatser och om markorganisationen i övrigt. Flygplatser och andra anläggningar skall uppfylla säkerhetens krav. För inrättande och drift av flygplats till allmänt bruk (allmän flygplats) krävs tillstånd av regeringen om någon annan än staten skall utöva driften. Allmän flygplats och annan anläggning för luftfarten skall godkännas av luftfartsverket innan den tas i bruk. Regeringen och luftfartsverkei fär föreskriva vilka flygplatser som fär nyttjas för internationell eller inrikes lufifäri eller annars för olika slag av luftfart.

I 7 kap. finns regler om tillstånd lUI luftfartsverksamhet. Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte får inte utövas i Sverige ulan tillstånd av regeringen. För annan luftfart i förvärvssyfte i Sverige kan tillstånd meddelas av regeringen eller av luftfartsverket. Tillstånd får såvitt gäller befordran av passagerare eller gods inom riket eller annan inrikes fart meddelas endast svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo samt juridiska personer med visst kvalificerat svenskt ägarinflytande.

I 8 kap. finns vissa bestämmelser om lufttrafiken. Regeringen eller luftfartsverket får bestämma flygvägar som luftfartyg skall följa vid färd i Sverige. Beslämmelser finns också om landningsskyldighet och om förbud mol befordran av krigsmateriel eller annat gods saml om fartygshandlingar.

I 9 kap. finns bestämmelser om befordran med luftfartyg av passagerare, respektive gods. Regler finns om biljetter, resgodsbevis, fraktsedlar samt om rätlen att förfoga över godset och om dess utlämning samt om fraktförarens ansvarighet.

10 kap. reglerar ansvarigheten vid skada i följd av luftfart.

I // kap. finns bestämmelser om fly gräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor. Regeringen eller luftfartsverket meddelar bestämmelser om flygräddningstjänst. Den som medverkar vid bärgning av ett förolyckat eller nödställt fartyg har rätt till bärgarlön enligt bestämmelser härom i sjölagen. För fordran pä bärgarlön har han luflpanl-rätt i luftfartyget eller godset med förmånsrätt enligt förmänsrällslagen. Om del vid luftfartygs nyttjande inträffar en olyckshändelse, som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller all det uppstår betydande skada på fartyget eller på egendom som befordras med det, skall det göras en undersökning angående olyckshändelsen och dess orsaker och om uppkomna skador. Undersökningen skall göras av den myndighet som

Prop. 1984/85:212 75

regeringen besiämmer och vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

I 12 kap. finns bestämmelser om rätt för luftfartsverket att förbjuda luftfärd med luftfartyg som inie är luftvärdiga eller då lagens villkor inte är uppfyllda eller föreskrivna avgifter inte har eriagts. I kapitlet finns också regler om grunderna för beräkning av avgifterna.

I 13 kap. finns ansvarsbestämmelser och i 14 kap. vissa beslämmelser om lagens tillämpning bl. a. om talan mot luftfartsverkels beslut.

1 15 kap. slutligen finns vissa bestämmelser om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål.

2.1.2 Internaliondla konventioner och överenskommelser

Utformningen av den svenska luftfarlslagstiftningen är i stor utsträckning beroende av de internationella åtaganden som Sverige har gjort genom tillträde lill olika konventioner på lufträltens område. Föregångaren till luftfartslagen, den s.k. luftfartsförordningen (1922:383), hade delvis som grund den konvention angående reglering av internationell luftfart som avslutades i Paris år 1919. Sverige anslöt sig till denna konvention är 1927. Utvecklingen av luftfarten pågick därefter i så hög takt all Pariskonventionen snart blev mindre tidsenlig. Arbetet med en revision av bestämmelserna avslutades år 1944 i och med tillkomsten av bl. a. den ännu i dag mest betydelsefulla konventionen inom luftfarten, dvs. konventionen angående internationell civil luftfart, den s.k. luftfartskonveniionen eller Chicagokonventionen. Samtidigt tillkom transiiöverenskommelsen angående internationella luftfartslinjer och överenskommelsen angående internationell lufttrafik.

Chicagokonventionen m.fl.

Chicagokonvenlionen, Convention on International Civil Aviation. undertecknades den 7 december 1944. Den ratificerades av Sverige i september 1946 (SÖ 1946 nr 2). Ca 150 stater har anslutit sig lill konventionen.

Konventionen består av fyra avdelningar. Den första av dem innehåller 42 artiklar uppdelade på sex kapitel. Här finns regler om konventionens allmänna principer och tillämpning, bestämmelser om staters suveränitet och territorium och regler om flygningar över andra fördragsslutande staters territorium. Vidare meddelas bestämmelser om luftfartygs nationalitet och registrering och om åtgärder som bör vidtas för att underlätta luftfarten. Villkor som måste uppfyllas i fråga om luftfartyg - både vad gäller fartygen och dess besättning - finns angivna här. Den första avdelningen innehåller slutligen bestämmelserom bl.a. internationella normer.

Konventionens andra avdelning reglerar inrättandet av Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO (International Civil Aviation Organization). ICAO, som skall bestå av en församling, ett råd och de övriga

Prop. 1984/85: 212 76

organ som kan behövas, har till uppgift att "utveckla principerna och tekniken för internationell luftfart" och "befrämja planering och utveckling av internationell lufttrafik". Numera är ICAO knutet till Förenta Nationerna som ett av dess fackorgan.

Den tredje avdelningen i konventionen behandlar den internationella lufttrafiken. Här finns regler om bl. a. flygplatser och annan markorganisation.

Konventionens Qärde avdelning slutligen innehåller bestämmelser om andra avtal rörande luftfart, om krig och undantagstillstånd och om ratifikationer. Den avslutas med vissa definitioner.

Enligt Chicagokonventionen har ICAO att fastställa normer och rekommendationer för att säkerställa största möjliga likformighet i fråga om författningar m.m. hos medlemsstaterna. ICAO utfärdar sådana normer och rekommendationer (Standards and Recommended Practices) i form av bihang (annex) till Chicagokonventionen. Hittills har följande 18 annex tillkommit:

1: Personnel Licensing — luflfartscertifikat

2: Rules of the Air - trafikregler

3: Meteorological Service for International Air Navigation — meteorologi

4: Aeronautical Charts - flygkartor

5: Units of Measurement to be used in Air and Ground Operations — måttenheter

6: Operation of Aircraft - International Commercial Air Transport, International General Aviation - användande av luftfartyg i internationell trafik

7: Aircraft Nationality and Regislration Marks — nationalitets- och registreringsbeteckningar

8: Airworthiness of Aircraft - luftvärdighet

9: Facilitation - underlättande av luftfart

10: Aeronautical Telecommunications - teletjänst

11: Air Traffic Services - flygtrafikledning (flygkontrolltjänst, flyginformationstjänst och alarmeringsljänst)

12: Search and Rescue - flygräddningstjänst

13: Aircraft Accident Investigation - undersökning av luftfartsolyckor

14: Aerodromes - flygplatser

15: Aeronautical Information Services - informationstjänst

16: Environmental Protection, Del I: Aircraft Noise - flygplansbuller. Del II: Aircraft Engine - Emissionsutsläpp från flygplansmotorer

Prop. 1984/85:212 77

17: Security - Safeguarding International Civil Aviation against Acts of Unlawful Interference - säkerhetsbestämmelser

18: The Safe Transport of Dangerous Goods by Air - flygtransport av fariigt gods

Annexen gäller för alla medlemsstater som inte har underrättat ICAO om att vederbörande stat inte kan tillämpa de fastställda normerna och rekommendationerna.

Samtidigt med Chicagokonvenlionen undertecknades transiiöverenskommelsen (International Air Services Transit Agreement) och lufttrafiköverenskommelsen (Inlernational Air Transport Agreement). De godkändes av Sverige i november 1945 (SÖ 1945 nr 3 och 4). Dessa överenskommelser innehåller bestämmelser om medlemsstaternas rättigheter i förhållande till varandra i fräga om internationell linjefart,

Genévekonventionen

Frågan om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg blev tidigt föremål för uppmärksamhet. Arbetet med att utarbeta en överenskommelse på detta område påbörjades redan år 1925. Det slutfördes av ICAO i juni 1948, då en konvention, den s.k. inskrivningskonventionen eller Genévekonventionen, undertecknades i Geneve. Denna konvention tillträddes av Sverige år 1955 (SÖ 1955 nr 36). Ca 45 stater har anslutit sig lill den.

Genévekonventionen innehåller i huvudsak s.k. kollisionsnormer. I konventionen regleras främst frågan om vilka rätligheter i ett luftfartyg som konventionssiaterna skall erkänna. Dessa är äganderätt, optionsrätt, nyttjanderätt på minst sex månader och hypolek eller liknande rättigheter till säkerhet för en fordran. Varje sådan rättighet skall erkännas om den har tillkommit enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat när rättigheten tillkom och om rättigheten har skrivits in i en inskrivningsbok i den stat där fartyget är registrerat. De rättigheter som erkänns har bästa rätt i luftfartyget efter de s.k. luftpanträtterna. De lufipanlrätler som erkänns enligt konventionen är panträtt för fordran på bärgarlön och för extraordinära kostnader vid bevarandet av fartyget. I konventionen finns vidare bestämmelser om exekutiv försäljning av luftfartyg och om möjligheten att förändra ett luftfartygs nationalitet om fartyget besväras av inskrivna rättigheter.

Warszawakonventionen, HaagprolokoUel, Londonöverenskommelsen och Guadalajarakonvenlionen

Redan år 1929 avslutades i Warszawa konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran. Warszawakonventionen. Sverige tillträdde denna ijuni 1937 (SÖ 1937 nr 19). Ca 115 stater har anslutit sig till konventionen.

Konventionen gäller internationella lufttransporter som utförs av ett

Prop. 1984/85:212 78

lufttrafikföretag eller som mot ersättning utförs av någon annan. 1 konventionen regleras frågan om fraktförarens ansvar för skador pä passagerare, resgods och gods. Vidare finns bestämmelser om olika transporthandlingar och om avsändarens förfoganderätt över godset. Konventionen innehåller också forumbestämmelser och regler om sammansatta transporter.

Många års arbete med revidering av Warszawakonventionen slutfördes i och med en konferens i Haag i september 1955. Där undertecknades det s. k. Haagprotokollet, vilket innehåller ändringar av vissa bestämmelser i Warszawakonventionen, främst reglerna om fraktförarens ansvar. Sverige tillträdde Haagproiokollet år 1960 (SÖ 1963 nr 40). Till protokollet har ca 100 stater anslutit sig.

Konventionen har härefter ytteriigare reviderats dels vid en konferens i Guatemala City år 1971, dels genom fyra protokoll från en konferens som hölls i Montreal år 1975, Varken Guatemalaprolokollel eller Monlrealpro-tokollen har vunnit tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Sverige har inte tillträtt dessa protokoll.

Frågan om ändrade belopp för fraktförarens ansvar har varit föremål för särskilda överläggningar mellan vissa länder, företrädesvis västeuropeiska. Dessa träffade år 1974 en överenskommelse om en provisorisk höjning av ansvarsbeloppen för flygföretagen i respektive land. Sverige medverkade i denna överenskommelse, den s.k. Londonöverenskommelsen (se prop. 1975/76:54).

I Warszawakonventionen och Haagprotokollet finns inga regler om ansvarets fördelning när en transport helt eller delvis utförs av någon annan fraktförare än den som har träffat transportavtalet. För att möta behovet av en reglering av dessa frågor tillkom den s. k. Guadalajarakonvenlionen. Denna ulgör ett tillägg lill Warszawakonventionen och Haagproiokollet. Den innehåller bestämmelser om internationell luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren. Sverige ratificerade konventionen i december 1966 (SÖ 1967 nr 39). Ca 60 stater har anslutit sig till den.

Andra konventioner och överenskommelser

1 maj 1933 avslutades i Rom konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg. Denna konvention, den s.k. Romkonventionen, behandlar bl.a. förutsättningarna för att luftfartyg skall kunna beläggas med kvarstad. Sverige har tillträtt denna konvention (SÖ 1938 nr 14). Ca 25 stater har anslutit sig till den.

Konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg, den s. k. Tokiokonventionen, undertecknades i september 1963. Sverige tillträdde konventionen i december 1966 (SÖ 1967 nr 40). Till denna konvention har ca 105 stater anslutit sig. Den är tillämplig på straffbelagda handlingar men också på andra handlingar som kan äventyra ett luftfartygs säkerhet eller säkerheten ombord m. m. Den avser dock i

Prop. 1984/85:212 79

princip inte politiska brott. En förutsättning för att konventionen skall vara tillämplig är alt handlingen begås ombord pä ett luftfartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat. Konventionens jurisdikiionsbestämmelser innebär att registreringsstaten har jurisdiktionsrätt över de handlingar som begås ombord och att medlemsstaterna har skyldighet att se lill att de kan utöva den rätlen. Konventionen medför dock ingen inskränkning i staternas räll att utöva jurisdiktion med slöd av nationell lag. I konventionen finns bestämmelser om vilka befogenheter befälhavaren och de övriga besättningsmedlemmarna har när någon ombord begår brott. Slutligen innehåller konventionen vissa regler om de fördragssluiande staternas skyldigheter vid flygplanskapningar.

Flygplanskapningarna kom under slutet av 1960-talet att bli ett allt större problem. På en diplomatisk konferens i Haag antogs i december 1970 en konvention för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg, den s.k. Haagkonventionen. Sverige ratificerade konventionen i maj 1971 (SÖ

1971 nr 17). Ca 110 stater har anslutit sig till den. Genom konventionen
förbinder sig konventionsstaterna att belägga kapningsbrott med stränga
straff. Vidare finns regler bl. a. om konventionens tillämpningsområde, om
ålalsräil och domsrätt samt om utlämning för kapningsbrott.

Intresset av att upprätthålla luftfartens säkerhet ligger bakom ytterligare en konvention, nämligen den i Montreal i september 1971 undertecknade konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, den s. k. Monlrealkonventionen. Denna ratificerades av Sverige ijuni 1973 (SÖ 1973 nr 48). Till konventionen har ca 105 stater anslutit sig. Konventionen behandlar saboiagebroti. De stater som tillträder konventionen förbinder sig därigenom att belägga sådana brott med stränga straff. Konventionen innehåller i övrigi regler som i stor utsträckning överensstämmer med Haagkonvenlionen.

Sverige ratificerade ijuli 1957 (SÖ 1959 nr 75) den multilaterala överenskommelsen om kommersiella rättigheter i icke regelbunden luftfart i Europa. Överenskommelsen innebär alt de fördragssluiande staterna tillförsäkras ytterligare rättigheter för kommersiella luftfartyg i icke regelbunden internationell trafik utöver de rättigheter som följer av Chicagokonventionen. Överenskommelsen är öppen för undertecknande av de stater som är medlemmar av ECAC, Europeiska civila luftfartskonferensen. Den är tillämplig på civila luftfartyg som är registrerade i en medlemsstat och som brukas av medborgare i en fördragsslutande stal under förutsättning att detla sker med de nationella myndigheiernas godkännande. Luftfartygen försäkras tillträde till de fördragsslutande staternas territorier vid vissa angivna former av transporter eller flygningar.

Slutligen skall här nämnas den internationella överenskommelse om proceduren för fastställande av tariffer för regelbunden luftfart som undertecknades i Paris ijuli 1967. Sverige anslöt sig till överenskommelsen år

1972 (SÖ 1973 nr 86). Även denna överenskommelse är öppen för under-

Prop. 1984/85:212 80

tecknande av alla medlemsstater i ECAC. Den reglerar ingående förfarandet vid fastställande av tariffer för den internationella linjefarten.

2.2 Flyglagutredningens förslag

Flyglagutredningen har i första hand haft i uppdrag att göra en språklig och redaktionell överarbetning av luftfartsförfattningarna. Samtidigt har utredningen haft att behandla olika frågor som har aktualiserats i framställningar till regeringen från luftfartsverket. Bland dessa frågor ingår uthyrning (leasing) av luftfartyg, sanktioner mot innehavare av luftfartscerlifikat och kontroll av flygpriser m.m. samt vissa registreringsfrågor och frågan om forum i lufträttsmål.

När det gäller den redaktionella översynen föreslår utredningen att den nuvarande kapitelindelningen av luftfartslagen skall behållas. En del justeringar föreslås i vissa kapitel och i några fall förordas en överflyttning av bestämmelser från luflfartskungörelsen lill luftfartslagen eller från lagen till en ny luftfartsförordning. Vid den språkliga översynen har utredningen haft som mål alt så långt som möjligt förenkla författningsspråket genom att närma det till normal sakprosa.

Utredningens förslag till sakliga ändringar i lagstiftningen avser bl. a. registreringsfrågor och frågor om erhållande och återkallelse av luftfartscerlifikat. I sistnämnda hänseende föreslår utredningen ändringar när det gäller återkallelsegrunderna och när det gäller prövningsförfarandet. Vidare föresläs en ny straffbestämmelse som lar sikte på den som i luftfart på grund av avtal bryter mot villkor för trafiken. Utredningen föreslår också nya bestämmelser om ansvaret för tredjemansskador, dvs. skador som drabbar person eller egendom som inte transporteras med luftfartyg. Slutligen föreslår utredningen nya regler om forum i lufträttsmål.

2.3 Remissyttrandena m. m.

Utredningens förslag när det gäller den språkliga och redaktionella översynen har mottagits övervägande positivt. När det gäller de sakliga ändringsförslagen har det under remissbehandlingen framkommit en hel del synpunkter och förslag som avviker från vad utredningen har föreslagit. För egen del anser jag att utredningens förslag i dessa delar är sädana att de kan ligga till grund för lagstiftning nu. Jag kan liksom remissinstanserna godta mycket av vad utredningen har föreslagit men har på några punkter stannat för en annan lösning.

Innan jag går in på de olika förslagen vill jag inledningsvis beröra ett par frågor av mer principiell betydelse.

I luftfartslagen finns åtskilliga bemyndiganden för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att meddela närmare beslämmelser i olika ämnen. Utredningen har i sina förslag valt att vid utform-

Prop. 1984/85:212 81

ningen av bemyndigandena använda termen "regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer". Luftfartsverket och lufifartsinspekiionen har under remissbehandlingen gjort gällande att luftfartsverket uör anges redan i lagtexten i sådana fall när det är helt klart att det rör sig om luftfartsfrågor som inte rimligen kan handläggas av någon annan myndighet än luftfartsverket.

För egen del finner jag att det av utredningen valda uttryckssättet är att föredra främst med hänsyn lill att lagen också innehåller bemyndiganden som tar sikte på andra myndigheter än luftfartsverkei.

1 lagen föreskrivs i flera olika sammanhang att en myndighet eller annan skall utföra viss uppgift "efter samråd med" eller "i samråd med" andra myndigheter. Lufifartsinspekiionen och överbefälhavaren har påpekat att skillnad bör göras mellan innebörden av de båda uttrycken. "1 samråd" har ansetts innebära att de samrådande måste nå fram till en enig syn i frågan medan "efter samråd" har ansetts innebära att den andra partens uppfattning skall inhämtas och vägas in i ärendets fortsatta beredning ulan att vara tvingande.

Enligt min mening åsyftas i de bemyndiganden det här gäller generellt att beslutanderätten formellt skall tillkomma den myndighet till vilken bemyndigandet ges. Jag har mot denna bakgrund valt alt generellt använda terminologin "efter samråd med".

I det följande redogör jag för mina förslag och skälen till dem i den ordning frågorna har tagits upp i utredningens betänkande.

2.4 Rätten till luftfart

Mitt förslag: Endast språkliga justeringar görs i de inledande bestäm-inelserna i 1 kap. LL (1-5 8§). Några definitioner av begreppen luftfartyg och luftfärd görs inte.

Utredningens förslag (avsnitt 3.1) överensstämmer i princip med mitl förslag.

Remissinstanserna har endast mindre detaljsynpunkter på utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om rätt att utöva luftfart inom svenskt område finns i 1 kap. 1-5 88 LL. Kompletterande bestämmelser finns i 1-5 88 LK. Redan vid luftfartslagens tillkomst diskuterades frågan om definitioner av begreppen luftfartyg och luftfärd skulle tas in i 1 kap. (prop. 1957:69 s. 45-46). Då ansågs emellertid att några sådana definitioner inte borde göras. Utredningen har också avstått frän att föreslå sådana. Jag delar utredningens uppfattning. 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212

2.5 Internationell uthyrning av luftfartyg

Mitt förslag: 1 1 kap. LL förs in en ny bestämmelse om att de bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg också skall kunna tillämpas på utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (6 8), Enligt en annan ny bestämmelse kan ett svenskt luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av en utländsk brukare i vissa avseenden anses ha samma nationalitet som brukaren (7 8). Förslaget innebär också att utländska luftfartyg såvitt gäller brott mot luftfartsförfattningarna i straffrättsligt hänseende skall kunna betraktas som svenska (13 kap. 5 8 andra stycket).

Utredningens förslag (avsnitt 3.2) överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt Chicagokonventionens artikel 12 förbinder sig konventionsstaterna att tillse att varje luftfartyg som färdas inom deras respektive territorium och varje luftfartyg som är försett med deras nationalitetsmärken iakttar gällande trafikbeslämmelser och att låta åtala dem som bryter mot tillämpliga bestämmelser.

En huvudregel i den svenska lagstiftningen rörande luftfart är att lagstiftningen gäller för svenska luftfartyg även vid luftfart utom riket om detla inte strider mot den främmande lag som är tillämplig (I kap. 4 8 LL, 166 8 LK). Ett luftfartyg som ägs av ett utländskt rättssubjekt och som hyrs av ett svenski företag har emellertid utländsk nationalitet, och de svenska luftfartsmyndigheterna har i princip inte någon tillsyn över sådana fartygs luftvärdighet m. m.

Inom ICAO har man sedan länge arbetat med frågor om uthyrning av luftfartyg över nationsgränserna. Vid ett församlingsmöte med ICAO i oktober 1980 godkändes ett tillägg till Chicagokonvenlionen om överföring från registreringsstaten till brukarens stat av vissa funktioner och förpliktelser vid uthyrning av luftfartyg. Tillägget har tagits in som en artikel 83 bis i Chicagokonventionen. Artikeln behandlar det fall då ett luftfartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat används av en brukare som driver näringsverksamhet med huvudkontor i en annan fördragsslutande stat eller av en brukare som är stadigvarande bosatt i en sådan stat. Mellan dessa stater kan då träffas en överenskommelse, varigenom registreringsstaten överför till den andra staten vissa av sina förpliktelser. Dessa avser, förutom skyldigheterna enligt artikel 12 i konventionen, radioutrustning (artikel 30), luftvärdighetsbevis (artikel 31) och luflfartscertifikat (artikel 32 a).

Prop. 1984/85:212 83

Sverige har ännu inte ratificerat tillägget. Artikeln träder i kraft när den har ratificerats av 98 stater.

Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen i november 1980 hemställt att Sverige ratificerar tillägget. Enligt luftfartsverkets mening kan de principer som tilläggsarlikein uttrycker tillämpas av intresserade stater redan före ett eventuellt ikraftträdande. Dessa stater har dä möjlighet att förenkla rutinerna vid internationell uthyrning av luftfartyg.

Tilläggsartikeln i engelsk version och svensk översättning bör fogas till protokollet som bilaga 4.

Utredningen föreslår de ändringar i svensk lagstiftning som krävs för alt Sverige skall kunna tillämpa de principer som kommer till uttryck i artikel 83 bis. Ändringarna går ul på att luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svensk brukare i vissa avseenden skall kunna likställas med svenska luftfartyg samt all svenska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av utländska brukare i vissa avseenden skall anses ha samma nationalitet som brukaren. De nya bestämmelserna föreslås upptagna i två nya paragrafer, 1 kap. 6 och 7 88 LL.

För egen del vill jag till en början peka på att Sverige i ICAO har arbetat för en lösning av frågan om ansvarigheten för bl. a. luftvärdigheten i det fall då ett utländskt luftfartyg brukas i annat land, och i det arbetet har Sverige anslutit sig till de principer som kommer lill uttryck i den nya artikeln, 83 bis. Ett förslag bör med hänsyn härtill föreläggas riksdagen att Sverige ratificerar artikeln. För att en ratificering skall kunna ske måste den svenska lagstiftningen anpassas till artikelns principer.

Som luftfartsverket och utredningen har påpekat bör en ny lagstiftning kunna tillämpas redan före ett eventuellt ikraftträdande av artikeln. Lagändringen kan enligt min mening ske på i princip del sätt som utredningen föreslär, dvs. sä alt de beslämmelser som gäller för svenska luftfartyg i vissa hänseenden skall kunna göras tillämpliga för ifrågavarande utländska luftfartyg och utländska bestämmelser kunna tillämpas på vissa svenska fartyg.

Enligt utredningens förslag skall det i 1 kap. 68 andra stycket tas in en bestämmelse om att ett utländskt luftfartyg som sålunda har likställts med svenskt luftfartyg vid tillämpningen av 2 kap. brottsbalken (BrB) skall anses som svenskt.

Beträffande förslaget till en utvidgning av den svenska domsrätten anmärker utredningen att utvidgningen bör begränsas till luftfartens område, och utredningens förslag lill lydelse av 1 kap. 68 andra stycket LL innebär att den svenska domsrälten utsträcks till alt omfatta alla brott i anslutning lill användningen av ett luftfartyg. En bestämmelse rörande domsrätten bör emellertid enligt min mening uttryckligen ta sikte endast på brott mot luftfartsförfatlningarna. Endast en sådan begränsad utvidgning är också nödvändig för att Sverige skall kunna ta ansvar för tillsynen av luftvärdigheten och för andra förpliktelser som avses i artikel 83 bis.

Prop. 1984/85:212 84

Beträffande den närmare utformningen av I kap. 6 8 återkommer jag i specialmoiiveringen.

Bestämmelser om tillämpligheten av svensk strafftag finns i 2 kap. BrB, 1 2 8 tas upp huvudreglerna om den svenska kompetensen i fråga om brott, som begåtts utom riket. För sådant skall sålunda dömas efter svensk lag och vid svensk domstol om brottet har begåtts av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige, av utlänning ulan hemvist i Sverige som efter brottet har blivit svensk medborgare eller fått hemvist här eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här eller av annan utlänning som finns här i riket och del på brottet kan följa fängelse i mer än sex månader. Generellt gäller att gärningsmannen inte får dömas om gärningen är siraffti på gärningsorten eller om den har begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straffan böter inte kan följa på gärningen. Påföljden får inte vara strängare än det svåraste straffet som är stadgat för brottet enligl lagen på gärningsorlen.

För brott som har begåtts utom riket döms enligl 3 8 även i vissa andra fall. bl. a. om brottet har förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det annars har begåtts i tjänsten av befälhavaren, eller av någon som tillhörde besättningen pä sådant fartyg samt om brottet är kapning av luftfartyg, luflfartssabolage eller folkrätlsbroti eller försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage.

Åtal för brott, som har begåtts inom riket på utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller annars medföljde fartyget mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, får inte väckas utan att förordnande om det har meddelats av regeringen eller av riksåklagaren (RÄ). Ätal för brott som har förövats utom riket fär väckas endast efter förordnande av regeringen eller RÅ. Ulan sådant förordnande får dock åtal väckas om brottet har förövats bl. a. pä svenski fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg (2 kap. 5 8 BrB. KBr (1972: 818) lill riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall).

Beträffande utländska luftfartyg som hyrs av svenska brukare torde den brottslighet det här gäller i de allra flesta fall begås av svenska medborgare, i allt fall om besättningen på luftfartyget är svensk. Vid brott utomlands mot de bestämmelser som enligl 1 kap. 6 8 LL skall tillämpas på fartyget kan då normalt dömas efter svensk lag redan med slöd av 2 kap. 2 8 I BrB.

Om den brottslige är utländsk medborgare kan också dömas efter svensk lag om brottet förövats mot Sverige (2 kap. 3 83 BrB). De nu aktuella gärningarna torde dock inte generellt anses vara sådana brott. En möjlighet måste därför skapas för lagföring enligl svensk lag vid svensk domstol i dessa fall. Detta kan i linje med vad utredningen föreslär ske genom en utvidgning av de jurisdiktionsregler som gäller enligl 2 kap. BrB. En bestämmelse härom bör utformas i enlighet med de principer som tidigare har valts vid specialstraffrättslig reglering inom ämnet (se bl. a. 14 8 lagen

Prop. 1984/85:212 85

(1966:314) om kontinenlalsockeln och 5 8 lagen (1982:963) om rymdverksamhet). Bestämmelsen bör las in i anslutning till straffbestämmelserna i 13 kap, LL.

Med utredningens förslag till bemyndigande i I kap. 7 8 LL avses bl. a. enligt vad utredningen anför att öppna möjlighet att förordna om speciella regler angående åtalsrätten för brott som begås på sädana luftfartyg som hyrs av utländska brukare. Om emellertid beträffande något svenskt luftfartyg med stöd av 1 kap, 7 8 LL har uteslutits tillämpningen av de svenska luftfartsbestämmelserna kan det med avseende pä det luftfartygei inte bli aktuellt med åtal mol någon för brott mot dessa regler. Några särskilda regler för åtalsrällen i dessa fall blir därför inte nödvändiga. Del får förutsättas att det land med vilket överenskommelse i de avseenden som avses i artikel 83 bis har träffats enligt sin nationella lagstiftning kan beivra brott när det gäller sädana luftfartyg även om de har begåtts i Sverige.

Jag återkommer i specialmotiveringen till milt förslag beträffande I kap, 7 8 LL.

2.6 Registrering i Sverige, svenskt ägarinflytande

Mitt förslag: De nuvarande förutsättningarna för registrering i Sverige behålls i sak oförändrade. Att ett luftfartyg ägs av ett företag eller en förening med reellt utländskt inflytande som inte kan fä tillstånd lill luftfart i förvärvssyfte kommer således liksom f.n. inte alt utgöra hinder för registrering av luftfartyget (2 kap. 2 8 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 4.2): Luftfartyg som kan antas vara avsett för luftfart i förvärvssyfte fär registreras bara om det ägs av någon som kan få tillstånd till sådan luftfart.

Remissinstanserna: Luftfartsverket och lufifartsinspekiionen anser alt de nuvarande bestämmelserna bör behållas. De instanser som uttalar sig om förslaget har detaljartade synpunkter.

Skälen för mitt förslag: Ell luftfartyg fär registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun eller av ett dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet. Registrering i Sverige kan ske av ett luftfartyg som ägs av ett svenskt aktiebolag även om bolaget domineras av utländska ägare eller ett handelsbolag som har en eller flera utländska bolagsmän. Ett krav pä kvalificerat svenskt inflytande finns däremot när det gäller nationaliteten på den som söker lillstånd till luftfart i förvärvssyfte (7 kap. 3 8 LL). Luftfartsverket hemställde år 1980 att registreringsreglerna skulle änd-

Prop. 1984/85:212 86

ras så att det för registrering av ett luftfartyg som ägs av ett bolag, en förening e.d. skulle krävas kvalificerat svenskt inflytande över luftfartyget. Enligt luftfartsverket kunde del synas opraktiskt och vilseledande att i förekommande fall först medge svensk registrering av luftfartyg som ägs av svenska företag med dominerande utländska intressen och därefter vägra drifttillsländ.

Enligt utredningens förslag skall sådana luftfartyg som kan anlas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte få registreras bara om de ägs av någon som kan få tillstånd till luftfart.

Remissinstansernas uppfattning har varit delad. Luftfartsverket, som alltså hemställt om en lagändring i linje med utredningens förslag, uppger nu att förutsättningarna för verkets hemställan har förändrats. Utvecklingen av leasing som en finansieringsform har förändrat bilden. På grund därav föreslår luftfartsverket all den gällande bestämmelsen behålls. Luftfartsinspektionen biträder det förslaget.

Swedair påpekar att det f. n. är vanligt förekommande att en operatör hyr flygplan från en ägare utan operativt tillstånd och Swedair frågar sig om detta med utredningens förslag kommer att bli möjligt.

För egen del gör jag följande bedömning. Den ökade förekomsten av uthyrningsverksamhet och leasing inom luftfarten har inneburit ett minskat samband mellan registrering och tillståndsgivning när det gäller luftfart i förvärvssyfte. Utredningens förslag innebär all delta samband stärks.

Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära att den som själv inte kan fä tillstånd till luftfart i förvärvssyfte inte heller kan få sitt luftfartyg registrerat på sig även om hans avsikt är att hyra ut luftfartyget till någon som kan fä sådant tillstånd. 1 allt fall skulle det härför behövas ett särskilt beslut om dispens. Ell sådant förfarande verkar omständligt och del bör inte föreskrivas om inte starka skäl talar för det. Ett sådant skäl är enligt utredningen att det i de fall då lillstånd till luftfartsverksamhet inte kan meddelas för sökanden är en fördel om denne får besked därom redan vid ansökan om registrering. Att märka är emellertid att delta besked inte kan avse tillståndsfrågan i dess helhet. Underlag för den prövningen finns ju inte vid registreringen. Enligt min mening talar det mesta för att registrerings- och tillståndsfrågorna hålls åtskilda. 1 linje med vad luftfartsinspektionen uttalat kan till undvikande av eventuella missförstånd beträffande registreringsbeslutets innebörd sökanden i samband med registreringen upplysas om att tillståndsfrågan inte har prövats och om innebörden av den prövningen.

Jag kan alltså inte ansluta mig till utredningens förslag i denna del. Den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 2 8 LL bör därför enligl min mening kvarstå i den lydelse bestämmelsen har i dag. Vid sådant förhållande behöver jag inte gå in pä den av utredningen föreslagna laglekniska lösningen.

Prop. 1984/85:212 87

2.7 Icke-nationell registrering

Mitt förslag: 1 luftfartslagen tas in en ny paragraf enligt vilken de bestämmelser i lagen som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stal på motsvarande sätt skall tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation (1 kap. 5 8 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 4.4) överensstämmer i sak med mitl förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör särskilt utredningens förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Ett luftfartyg skall enligt Chicagokonventionen (art. 17) ha den stats nationalitet, i vilken det är registrerat. Det kan inte registreras i mer än en stat men registreringen kan överföras från en stat till en annan. Alla luftfartyg i internationell trafik skall vara försedda med nationalitets- och registreringsbeteckningar. Den svenska lagstiftningen utgår från att alla registrerade luftfartyg är nationellt registrerade. Luftfart här i landet får som jag tidigare nämnt äga rum endast med luftfartyg som har svensk nationalitet eller nationalitet i en sådan främmande stat som pä grund av en överenskommelse har rätt lill luftfart inom svenskt område (I kap. 2 8LL).

Enligt artikel 77 i Chicagokonventionen utgör konventionens bestämmelser om nationalitet och registrering inte hinder mot alt tvä eller flera fördragsslutande stater bildar gemensamma lufttrafikorganisationer eller internationella lufltrafikföretag eller kommer överens om lufttrafik i pool på vilken sträcka eller inom vilket område som helst. Sådana organisationer eller trafikföretag eller lufttrafik skall vara underkastade alla bestämmelser i konventionen.

I en resolution 1967 om nationalitet hos och registreringen av luftfartyg som används i sådana internationella lufttrafikförelag som avses i Chicagokonventionen artikel 77 har ICAO fastställt hur konventionens bestämmelser skall tillämpas på de luftfartyg som inte är registrerade pä nationell basis. Sådan registrering kan vara "joint regislration", dvs. registrering enligt vilken de stater som bildar ett internationellt lufttrafikföretag skall upprätta ett annat register än det nationella för registrering av de farlyg som irafikföretagel använder. Registreringsmyndigheier i detta fall är myndigheter i dessa stater. En annan form av registrering enligl artikel 77 är "internaiional registration", enligt vilket system luftfartyg som ställs till en internationell organisafions förfogande skall kunna registreras hos den internationella organisationen som då blir registreringsmyndighet. De luftfartyg som blir föremål för gemensam eller icke-nationell registrering skall få en allmän beteckning ("common mark") som bestäms av ICAO.

Prop. 1984/85:212 88

Enligt 1 kap. 2 8 andra siycket LL finns möjlighet att i viss utsträckning ge ett luftfartyg som är registrerat pä icke-nationell basis tillstånd till luftfart i Sverige. En anpassning av lagstiftningen till ICAO-resolulionen kräver enligt utredningen att de beslämmelser som reglerar vad som gäller för luftfartyg som är registrerade i en annan stat kan tillämpas också pä luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Utredningen föreslår införande av en bestämmelse. 1 kap. 5 8, enligt vilken de beslämmelser i luftfartslagen som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall tillämpas också i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Enligt utredningen behövs inte några ändringar i den svenska lagstiftningen på grund av resolutionens bestämmelserom "joint regislration" eftersom de luftfartyg som det där är fråga om är registrerade i en annan stat.

Jag delar utredningens uppfattning att det i den svenska lagstiftningen bör tas direkt hänsyn till förekomsten av icke-nationell registrering ehligt ICAO-resolulionen. Delta kan som utredningen föreslår ske genom att icke-nationelll registrerade luftfartyg vid tillämpningen av lagens bestämmelser likställs med luftfartyg som är registrerade i en annan stat. För att markera att den internationella organisationen vid en sådan tillämpning skall jämställas med främmande stat bör paragrafen, 1 kap. 5 8, få en något annorlunda avfatlning än vad utredningen föreslår. Någon lagändring är som utredningen påpekar inte nödvändig för en tillämpning av reglerna om "joint registration".

2.8 Luftvärdighet och miljövärdighet

Mitt förslag: Ingen saklig ändring föreslås beträffande vad som nu gäller om luftvärdighet och miljövärdighet enligt 3 kap. LL. Liksom hittills skall sålunda ägaren till ett luftfartyg svara för att hans luftfartyg är luftvärdigt och miljövärdigt när del används vid luftfart, och luftvärdigheten och miljövärdigheten skall stå under tillsyn av luftfartsverket. I kapitlet görs redaktionella ändringar. Vidare förordas att luftvärdig-helsbevis skall kunna utfärdas inte endast för viss tid utan också tills vidare.

Utredningens förslag (avsnitt 5) överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag. Luftfartsverket och luftfartsinspektionen föreslår vissa redaktionella justeringar.

Skälen för mitt förslag: I 3 kap. LL finns bestämmelser om luftfartygs luftvärdighet och miljövärdighet. Reglerna om luftvärdighet går tillbaka på annex 8 till Chicagokonventionen medan reglerna om miljövärdighet går

Prop. 1984/85:212 89

tillbaka på annex 16 del I som behandlar flygplansbuller. Bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet finns också i 19-28 88 LK.

Ägaren av ett luftfartyg svarar för alt luftfartyget är luftvärdigt och miljövärdigt när det används vid luftfart. Om någon brukar ett luftfartyg i ägarens ställe är det dock brukaren som har ansvaret för luftvärdigheten och miljövärdigheten.

Utredningen diskuterar frågan huruvida den som hyr ett luftfartyg under längre tid skall betraktas som ägare i fråga om ansvaret för ett luftfartygs skötsel och dess skick när det används vid luftfart. Önskemål härom har framförts lill utredningen. Utredningen pekar på att brukaren redan nu har ett ansvar för att luftfartyget är luftvärdigt när det brukas vid luftfart, och någon anledning all föreslå ändringar föreligger enligt utredningen inte. Jag delar utredningens uppfattning.

Ett luftfartyg skall undergå besiktning enligl vad regeringen eller luftfartsverket bestämmer och skall beträffande luftvärdigheten i övrigt vara underkastat tillsyn av luftfartsverket (3 kap. 2 8 första stycket LL).

Besiktning och tillsyn av luftvärdigheten kan enligt 3 kap. 2 8 andra siycket uppdras ät särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket. Utredningen föreslär att delegeringsmöjligheten skall utökas lill att också avse tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan utrustning för luftfartygen och de ombordvarande som har betydelse för säkerheten. Därtill föresläs med anledning av önskemål från luftfartsverkei att luftfartsverkei skall kunna uppdra ål andra att utfärda de föreskrifter som kan behövas i fråga om besiktningarna och tillsynen.

Jag har ingen erinran mot den föreslagna utvidgningen när det gäller tillsynen över reservdelar m. m.

Det föreslagna bemyndigandet för sakkunniga att utfärda föreskrifter rqrande besiktningar och tillsyn blir, om föreskrifterna tar sikte på olika krav som därvid skall ställas beträffande bl.a. luftvärdighet m.m., enligt min mening att bedöma som en sådan delegering av normgivning som enligt regeringsformen inte är möjlig till andra än kommuner eller förvaltningsmyndigheter. Bemyndigandet bör därför begränsas till att avse endast själva besiktningen och tillsynen.

1 likhet med utredningen förordar jag all ett luftvärdighetsbevis bör kunna utfärdas tills vidare och inte som f. n. endast för viss tid. Jag avser att senare föreslå en bestämmelse härom i luftfartsförordningen.

Utredningen föreslår bl. a. att den som äger ett luftfartyg eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall övervaka att fartyget är luftvärdigt (7 8). 1 förhållande till gällande rätt innebär formuleringen att det föreskrivna ansvaret inte formellt anknyts till att luftfartyget används vid luftfart. Ett sådant ansvar är enligt lufifartsinspekiionen inte rimligt och paragrafen bör enligt inspektionen kompletteras med den begränsning i delta avseende den nu har. Jag delar inspektionens uppfattning (jfr prop. 1957: 69 s. 67).

Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmoiiveringen.

Prop. 1984/85:212 90

2.9 Bemanning, luftfartscertifikat

2.9.1 Förfätiningsteknisk utformning

Mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om återkallelse av certifikat tas in i luftfartslagen. Förslaget innebär i förhållande lill vad som gäller nu att ett flertal av de bestämmelser som nu finns i luftfartskungörelsen fär sin motsvarighet i lag (4 kap. LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.2) överensstämmer med mill förslag.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 4 kap. LL finns beslämmelser om luftfartygs bemanning och om luftfartscertifikat. Bestämmelserna om certifikat i 3-9 88 är allmänt hållna. Den närmare regleringen av bl. a. förutsättningarna för erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat finns i luftfartskungörelsen.

Utredningen diskuterar frågan om inte förutsättningarna för erhållande och återkallelse av certifikat bör regleras i lag i större utsträckning än vad som är fallet i dag. En jämförelse görs med körkortslagstiftningen. Körkortslagen (1977:477) anlogs sedan riksdagen år 1976 uttalat att del är väsentligt att de för den enskilde och från rättssäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkl mest betydelsefulla bestämmelserna tas in i en lag. Riksdagens uttalanden kan enligl utredningen sägas gälla också för motsvarande frågor på lufträttens område. De grundläggande bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat är. anför utredningen, betydelsefulla för den enskilde, och starka rättssäkerhetsskäl talar för att dessa bestämmelser tas in i en lag.

Under remissbehandlingen har tuftfarisinspektionen pekat på att förändringen från ett fätal, mycket övergripande lagregler med detaljreglering i författning av lägre dignitet till en utomordentligt detaljerad lagtext inte kan undgå att skapa risker för förbiseenden och hårda bindningar för framtiden. Sveriges advokatsamfund säger sig dela utredningens uppfattning att de grundläggande bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat är så betydelsefulla att de bör tas in i lag.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att huvuddelen av bestämmelserna om luftfartscertifikat bör tas in i lag. Jag återkommer i det följande till den närmare avgränsningen mellan vad som bör tas in i lagen och vad som kan tas in i en luftfartsförordning.

Prop. 1984/85:212

2.9.2 Villkoren för erhållande av certifikat m. m.

Mitt förslag: Förutsättningarna för erhållande av certifikat lämnas i princip oförändrade (4 kap. 6 8 LL). Luftfartsverket får delegera sin examensrätt till exempelvis flygskola (4 kap. 18 8 andra siycket LL). För antagande till utbildning för erhållande av luftfartscertifikat skall i princip gälla att det för sökanden har utfärdats ett s. k. elevtillstånd. En bestämmelse härom och regler om erhållande av tillstånd las in i luftfartslagen. Reglerna ansluter till vad som gäller för erhållande av certifikat (4 kap. 5 8 LL). En möjlighet införs lill undantag från kravel på elevtillstånd i vissa fall.

Utredningens förslag (avsnitt 6.3) överensstämmer i princip med mitt förslag utom såvitt gäller möjligheten till undantag från kravet på elevtillstånd.

Remissinstanserna accepterar utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligl 32 8 LK får luftfartscertifikat utfärdas eller förnyas för den som gjort sig känd för nykterhet och ordenllighet saml med hänsyn till sina personliga förhållanden i övrigt får anses lämplig alt inneha certifikat och som uppfyller de villkor i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet samt fysisk och psykisk lämplighet som luftfartsverket föreskriver. Villkor i fråga om fysisk och psykisk lämplighet skall bestämmas i samråd med socialstyrelsen.

Detaljerade beslämmelser om de olika krav som skall uppfyllas finns i Bestämmelser för civil luftfart - certifikatbestämmelser (BCL-C). Luftfartsverket utfärdar certifikat för dem som uppfyller de fastställda villkoren. Alla certifikat är tidsbegränsade och giltighetstiden varierar med typen av certifikat och med innehavarens ålder. Till grund för dessa bestämmelser ligger de krav på regelbundet återkommande medicinska undersökningar som finns i annex 1 till Chicagokonventionen.

Sökandens lämplighet som certifikatinnehavare prövas av luftfartsverket redan i samband med antagandet av förare och andra lill utbildning. Beslut om antagning till utbildning kallas i dagligt tal devgodkännande.

Enligt utredningen har det inte framförts någon kritik mol de krav som i dag ställs på den som söker certifikat. Utredningen föreslär inte heller några ändringar i dessa hänseenden.

Remissinstanserna har i princip godtagit ståndpunkten att förutsättningarna för erhållande av certifikat skall lämnas i princip oförändrade. Också jag delar den uppfattningen.

Prop. 1984/85:212 92

Certifikalprov

Luftfartsverket har hemställt, att verket får rätt att delegera genomförandet av det prov som görs med sökanden av ett certifikat för att kontrollera dennes kunskaper, det s. k. ccriifikaiprovet. Enligt luftfartsverket kan det i verket inte finnas personal med kompetens att genomföra prov och kontroller på alla typer av luftfartyg. Det är därför nödvändigt att delegera examensrätten, och avsikten är att l.ex. flygskolor skall ges den rätten. Verket skulle då övergå till att kontrollera skolornas undervisning som helhet utan att gå in pä varje elevs prestation (systemkonlroll).

Utredningen menar att den föreslagna delegeringen kan förväntas medföra stora förenklingar, och utredningen tillstyrker därför förslaget. Av hänsyn till bl. a. trafiksäkerheten är det dock enligt utredningen väsentligt att en sådan möjlighet utnyttjas med försiktighet. Författningsmässigt föreslås den nya ordningen komma lill uttryck dels i ett bemyndigande i luftfartslagen (4 kap. 18 8 andra stycket), dels i en paragraf i en ny luftfartsförordning, vari det föreskrivs att luftfartsverket får anordna prov med sökanden för att utröna dennes kunskaper, erfarenhet och skicklighet och alt verket får uppdra åt andra all genomföra provet. (33 8).

Kammarrätten i Jönköping har i anslutning till förslaget om delegering av examensrätten ifrågasatt om inte förslaget motiverar införandet av sanktionsbestämmelser mot flygskola som exempelvis ställer alltför låga krav för att godkänna sina elever. 1 övrigt har förslaget inte kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del ser jag liksom utredningen stora fördelar i en möjlighet till delegering av verkets examensrätt till exempelvis flygskolor. En förutsättning är naturligtvis att verket innan sådan delegation sker försäkrar sig om att proven anordnas pä ett sådant sätt all flygsäkerheten inte äventyras. Med anledning av kammarrättens remissvar vill jag understryka att luftfartsverket naturligtvis måste genomföra sädana kontroller av examensverksamheten alt man omedelbart kan frånta en skola dess examensrätt om kvaliteten på proven ger anledning befara att flygsäkerheten riskeras. Befogenhet för luftfartsverket att besluta om en sådan indragning följer av det föreslagna bemyndigandet för verket att uppdra åt andra att genomföra proven.

Bestämmelser i de nu angivna hänseendena kan som utredningen föreslår tas in dels i ett bemyndigande i luftfartslagen, dels i en ny luftfartsförordning. Beträffande den närmare utformningen av en bestämmelse i lagen om certifikalprov återkommer jag i specialmotiveringen (4 kap. 18 8).

Elevtillstånd

Luftfartsverket har framfört önskemål om att begreppet elevgodkännande skrivs in i författning. Utredningen förordar också aU så sker, men föreslår att man i stället för termen elevgodkännande använder termen elevtillstånd. Enligt utredningens förslag skall elevtillstånd ges bara till den

Prop. 1984/85:212 93

som med hänsyn till sin ålder och sina personliga förhållanden kan anses lämplig att inneha certifikat. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan antas att han kommer all visa del ansvar och omdöme som krävs av en certifikatinnehavare. Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall sökandens fysiska och psykiska lämplighet beaktas. Innehav av ett giltigt elevtillstånd skall vara en förutsättning för att luftfartscertifikat skall utfärdas. Elevtillståndet skall gälla under viss tid och fär förnyas om sökanden vid tiden för ansökan om sådan förnyelse uppfyller kraven.

Utredningen föreslår att luftfartsverkei ges möjlighet att från socialnämnd inhämta upplysningar angående en sökandes eller certifikatinneha-vares nykterhetsförhållanden. En bestämmelse härom föreslås upplagen i 4 kap. 21 8 andra stycket LL.

Lufifartsinspekiionen anser att utredningens förslag inte tillräckligt tydligt ger vid handen att elevtillstånd skall vara obligatoriskt för var och en som påbörjar flygutbildning. Inspektionen menar vidare alt elevtillståndet i vissa fall inte fyller någon funktion och det därför måste finnas möjlighet lill avsteg frän den stelbenta huvudregeln om obligatoriskt elevtillstånd. Luftfartsverkei bör därför fä medge undanlag från kravet på elevtillstånd, och en bestämmelse därom bör införas i lagen. Inspektionen ifrågasätter vidare det av utredningen föreslagna kravel på svenski medborgarskap för att få elevtillstånd. Inspektionen lar också upp frågan om undantag från kravel pä elevtillstånd då en innehavare av utländskt certifikat begär att få detta utbytt mot ett svenskt. Här går det enligt inspektionen inte att upprätthålla kravet pä elevlillslånd.

För egen del konstaterar jag att s. k. elevgodkännande f. n. är obligatoriskt för den som vill genomgå utbildning för certifikat. Vid sådanl förhållande är del naturligt att de grundläggande reglerna om sådant godkännande liksom de grundläggande reglerna i övrigt om erhållande av luftfartscertifikat tas in i lag. I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör godkännandet i lagen betecknas elevtillstånd.

Jag kan i huvudsak ansluta mig lill utredningens förslag beträffande elevtillstånd. Som luftfartsinspektionen påpekar kan elevtillståndet fungera som ett förhandsbesked till eleverna rörande deras möjligheler att få certifikat, och dyrbar utbildning som inte leder lill certifikat kan därigenom förhindras. Det bör, som luftfartsinspektionen och överbefälhavaren anfört, finnas möjlighet till undantag från kravel pä elevtillstånd. Luftfartsverket bör fä medge sådant undantag när ett krav på tillstånd inte har någon funktion alt fylla. Förutsättningarna bör anges i lagen. Beträffande motiven för mina förslag i den nu aktuella delen i övrigt hänvisar jag till specialmotiveringen (4 kap. 5 8).

Prop. 1984/85: 212 94

2.9.3 Cerlifikalens giltighetslid, förnyelse

Mitt förslag: Liksom hittills skall luftfartscertifikat utfärdas för viss lid. Det skall också i enlighet med vad som gäller f. n. kunna förnyas efter prövning av sökandens fysiska och psykiska lämplighet. Beslämmelser i nu angivna hänseenden tas in i luftfartslagen (4 kap. 4 och 8 88).

Utredningens förslag (avsnitt 6.4) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan om giltighetstiden och om förnyelse accepterar med ett undantag utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Ett flygcertifikal har en begränsad giltighetstid som varierar beroende pä såväl innehavarens ålder som vilken typ av certifikat det är frågan om. Närmare bestämmelser i detta avseende finns i BCL-C. När giltighetstiden för ett certifikat har gått ut kan innehavaren ansöka om förnyelse. Han kan då ha skyldighet att ge in ett nytt lämplighelsintyg, och han skall genomgå en ny undersökning angående sin fysiska och psykiska lämplighet. Dessutom skall han visa att han fyller kraven på erfarenhet och flygträning. För att certifikat skall förnyas krävs att innehavaren uppfyller de villkor som gäller vid ansökningen om förnyelse.

Enligt utredningens mening skulle systemet med de administrativa sanktionerna bli klarare och mera enhetligt om ett utfärdat certifikat gällde under obegränsad tid så länge det inte var återkallat. Med hänsyn till att det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med Chicagokonventionen och till att ett stort antal återkallelseförfaranden skulle behöva inledas mot sådana certifikatinnehavare som annars låter sina certifikat förfalla har utredningen stannat för alt certifikaten även i fortsättningen bör ha en begränsad giltighetstid.

De säkerhetsskäl som motiverar en ingående prövning av sökandens lämplighet som certifikatinnehavare gör sig enligt utredningen gällande med samma styrka när det gäller frågan om förnyelse av certifikat.

Lufifartsinspekiionen har under remissbehandlingen understrukit att cerlifikalens begränsade giltighetstid inte utgör något hinder för förenklingar i certifikathanteringen. Allmänflygföreningen anser däremot alt certifikaten inte behöver begränsas till viss tid. Certifikatets giltighetstid bör enligt föreningen i stället kopplas lill läkarintyget.

Jag delar utredningens uppfattning.

I fråga om den närmare utformningen av reglerna återkommer jag i specialmotiveringen (4 kap. 4 och 8 8§),

Prop. 1984/85:212 95

2.9.4 Återkallelsegrunderna

Mitt förslag: Grunderna för återkallelse anges i luftfartslagen. Bl. a. skall ett certifikat kunna återkallas om innehavaren eller sökanden underiäter att efterkomma föreläggande om certifikalkoniroll eller inte längre uppfyller de krav som gäller för certifikatel. För övrigi ansluter förslaget nära till vad som f. n. gäller enligt luftfartskungörelsen (4 kap. 98 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.5) överensstämmer i princip med milt förslag.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag. Vissa alternativa förslag och avvikande synpunkter framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Ett certifikat kan enligt 4 kap. 6 8 LL återkallas om innehavaren begår någon förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han annars inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten.

Närmare bestämmelser om återkallelse av ett certifikat finns i 38 8 LK. Bland återkallelsegrunderna anges berusning i tjänsten, visad uppenbar likgiltighet för andra, upprepade förseelser mot gällande bestämmelser, grovt åsidosättande av säkerhetsföreskrifter, onyktert levnadssätt och medicinska skäl. Del finns inte någon allmän äterkallelsegrund beträffande den som inte uppfyller kraven för utfärdande av certifikat. Ett certifikat får inte återkallas på grund av en straffbar gärning förrän ett lagakraftvunnet avgörande finns om inte den misstänkte oavsett utgången i ansvarsfrågan får anses olämplig att utöva den verksamhet certifikatel gäller. Luftfartsverket kan i stället meddela ett interimistiskt beslut om certifikatets sättande ur kraft.

Enligt utredningen har de materiella reglerna om luftfartslagstiftningens

sanktionssystem inte kritiserats mera ingående. Utredningen har dock funnit att reglerna bör kompletteras i några hänseenden för att det skall bli möjligt all ingripa i de fall då detta är nödvändigt från säkerhetssynpunkt. En certifikatinnehavares underiätenhet att efterkomma föreläggande om certifikalkoniroll föreslås sålunda kunna leda till att certifikatel återkallas.

Vidare föreslås att återkallelsegrunderna kompletteras med en generell bestämmelse om att certifikatel skall återkallas om innehavaren inte längre uppfyller de krav i fräga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd.

Slutligen föreslär utredningen att återkallelse på grund av brott skall kunna ske endast om lagakraftvunnen dom om brottet föreligger.

Lufifartsinspekiionen föreslår inrättande av ytteriigare en äterkallelsegrund som tar sikte på att innehavaren inte uppfyller fastställda krav i fräga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet. Kammarrätten i Jönköping och Sveriges advokatsamfund har redaktionella synpunkter på den av utred-

Prop. 1984/85:212 96

ningen föreslagna uppräkningen av ålerkallelsegrunder. Svensk piloiför-ening tar avstånd från ivångsmässiga psykologiska tester och kontroller avseende yrkesutövande piloters funktionsförmåga.

För egen det kan jag i stort acceptera den uppläggning av återkallelsegrunderna som utredningen har föreslagit. Jag förordar dock delvis på grund av påpekanden under remissbehandlingen vissa justeringar i utredningens förslag. De närmare motiven för mina förslag återkommer jag till i specialmotiveringen (4 kap. 9 8).

2.9.5 Tiden för återkallelse. m.m.

Mitt förslag: En återkallelse av luftfartscertifikat sker alllid för certifikatets återstående giltighetstid. Vid återkallelse på grund av missköt-samhet fastställs en tid som mäste förflyta innan nytt certifikat fär utfärdas. Någon särskild beteckning för den tiden införs inte (4 kap. 7. 9 och 14 88 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.6) överensstämmer i sak med mitl förslag. Den lid som skall förflyta innan nytt certifikat efter ålerkallelse får utfärdas betecknas spärrtid.

Remissinstanserna har i allmänhet inte någon erinran mot utredningens förslag. Ett par instanser vänder sig mot användningen av beteckningen spärrlid.

Skälen för mitt förslag: Återkallelse kan f. n. ske för viss lid, tills vidare eller för den återstående giltighetstiden.

Enligt 39 8 LK kan en certifikatinnehavare, vars certifikat har blivit återkallat för den återstående giltighetstiden av annat än medicinska skäl, inte fä ett nytt certifikat förrän efter en viss bestämd lid. Denna tid varierar beroende på grunden för återkallelsen.

Om återkallelsen beror på att innehavaren har varit berusad i tjänsten eller visat grov oaktsamhet eller uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom får ett nytt certifikat inte utfärdas förrän två år efter återkallelsen. I övriga fall är tiden ett år. Om det finns synnerliga skäl till det får tiderna bestämmas till ett är respektive tre månader.

Utredningen har övervägt om det finns behov av olika former av ålerkallelse eller om det skulle räcka med en. Denna skulle i så fall närmast ha karaktären av återkallelse tills vidare.

Enligt utredningens mening är del av säkerhetsskäl väsentligt att man får tillfälle att noga pröva lämpligheten hos den person, vars certifikat tidigare har återkallats när denne ånyo önskar få ett certifikat. Att redan i samband med återkallelsen slå fast att innehavaren är lämplig att ha ett certifikat

Prop. 1984/85:212 97

efter en viss bestämd tid kan enligt utredningen vara vanskligt, och den prövningen bör därför göras först när denna tid har förtlutit.

Utredningen pekar vidare på att återkallelse av ett certifikat för viss lid mera har karaktären av en straffrättslig sanktion än av en administrativ åtgärd, betingad av trafiksäkerhetsskäl.

Utredningen föreslär med hänvisning lill det anförda att möjligheten att återkalla ell certifikat för viss tid skall upphävas.

De två andra formerna för ålerkallelse, återkallelse tills vidare och återkallelse för den återstående giltighetstiden, bör enligt utredningens mening slås samman till en enda, benämnd återkallelse. Denna åtgärd kan då. anför utredningen, varieras med hänsyn till grunden för beslutet. Om återkallelsen grundas på medicinska skäl bör ett nytt certifikat kunna utfärdas när del medicinska hindret har upphört om de övriga förutsättningarna för att få ell certifikat är uppfyllda. I dessa fall bör del inte i samband med återkallelsen bestämmas någon viss tid som måste förflyta mellan återkallelsen och utfärdandel.

Om återkallelsen däremot grundar sig på att innehavaren har begått en brottslig gärning eller att han pä grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden bedöms som olämplig kan man enligt utredningen redan vid beslutet om återkallelse konstalera att en viss tid kommer att behöva förflyta innan frågan om lämpligheten kan avgöras igen. Innehavaren bör i dessa fall tillåtas att söka ett nytt certifikat först sedan en viss bestämd tid har förflutit.

Utredningen föreslår att den tid som måste förflyta mellan återkallelsen och utfärdandet av ett nytt certifikat kallas spärrtid, samt att den nuvarande ett- och tvåårsgränsen behålls.

Enligt utredningen bör spärrtid bestämmas inte bara vid ålerkallelser. Så bpr ske också om en ansökan om elevtillstånd eller en ansökan om förnyelse inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhållanden.

Slutligen föreslår utredningen en möjlighet att sätta ned spärrtiden om några nya omständigheter inträffar eller kommer fram efter det lagakraft-vunna avgörandet. Det skall dock finnas synnerliga skäl för en nedsättning. Spärrtiden skall inte få sättas ned så myckel att minimitiderna underskrids.

Utredningens förslag om återkallelsetid och spärrtid har föranlett synpunkter från flera remissinstanser. Kammarrätten i Jönköping anser att det kan synas inkonsekvenl att införa skilda syslem beträffande spärrtid och återkallelse när det gäller så närliggande områden som körkorts- och luftfartslagstiftningen. Kammarrätten pekar dock på att återkallelse för viss lid mera har karaktär av en straffrättslig sanktion än av administrativ åtgärd och att säkerhetsskälen torde ha haft en större betydelse i samband med återkallelse av luftfartscertifikat än vid återkallelse av körkort. Kammarrätten avstyrker förslaget att införa termen spärrtid. Ordet är enligt kammarrätten snarast missvisande; det är inte fräga om en spärrtid av 7 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop. 1984/85:212 98

samma slag som den som förekommer i körkortslagsliftningen. Enligt kammarrätten bör man välja termen "lägsta väntetid" eller avstå frän någon särskild beteckning. Också länsrätten i Östergötlands län föreslår på liknande skäl termen "väntetid" som beteckning på det som utredningen benämner "spärrtid".

För egen del delar jag, liksom de remissinstanser som har uttalat sig i frågan, utredningens uppfattning att ålerkallelse alltid bör ske för den återstående giltighetstiden. Jag ansluter mig också till uppfattningen att man vid återkallelse vid misskötsamhet bör sätta ut en tid inom vilken nytt elevtillstånd eller luflfartscertifikat inte får utfärdas. Jag kan också acceptera den ordning för fastställande av sådan tid som utredningen har föreslagit-Jag delar kammarrättens och länsrättens uppfattning att termen spärrtid, som här har en annan innebörd än i körkortslagstiftningen, inte bör användas i detta sammanhang. Enligl min mening saknas anledning att ge den tid som avses en särskild beteckning.

2.9.6 Varning och erinran

Mitt förslag: För de fall då en äterkallelsegrund föreligger på grund av misskötsamhet skall i stället för återkallelse kunna meddelas varning. En förutsättning härför är att varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Ett beslut om varning fär överklagas. Om det inte finns tillräckliga skäl för återkallelse eller varning skall innehavaren av luftfartsverket erinras om de krav som gäller. Ett sådanl beslut får inte överklagas (4 kap. 15 8 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.7) överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna har inte någon erinran mot utredningens förslag. Svensk pilotförening berör frågor kring registrering av varning respektive erinran samt om förhållandel mellan erinran, varning och återkallelse.

Skälen för mitt förslag: Förutom återkallelse av certifikat finns ytteriigare en administrativ sanktion mot en certifikatinnehavare, nämligen varning. Luftfartsverket kan sålunda enligt 41 8 LK meddela varning om innehavaren har visat sig mindre lämplig för den tjänst som certifikatel avser men det inte finns tillräckliga skäl för att återkalla certifikatel.

Enligt utredningens mening bör varning användas då en äterkallelsegrund i och för sig föreligger men del framstår som tillräckligt med en mindre långtgående åtgärd. För att markera att varning är en allvarlig åtgärd bör - menar utredningen - en förutsättning för meddelande av en sådan vara att en viss angiven äterkallelsegrund är för handen. Detta

Prop. 1984/85:212 99

innebär en skillnad mot vad som gäller i dag. eftersom det nu räcker med att det föreligger någon omständighet som är ägnad all minska tilltron lill certifikatinnehavarens lämplighet. Utredningen föreslår vidare att beslut om varning skall kunna överklagas; det nuvarande fullföljdsförbudel föresläs upphävt.

Då en företagen utredning utvisar att det visserligen saknas tillräckliga skäl för en ålerkallelse eller en varning men att del finns anledning att göra certifikatinnehavaren uppmärksam på de krav som ställs pä honom skall han. enligt vad utredningen föreslår, i likhet med vad som nu gäller kunna erinras om dessa krav. Ett sådant beslut föreslås få beteckningen erinran; det bör enligt utredningen inte kunna överklagas.

Lufifartsinspekiionen har uttalat att del av utredningen föreslagna ingripandel mot en certifikatinnehavare i form av erinran kommer att få det resultatet all antalet varningar reduceras utan alt flygsäkerhetseffekten förloras eller minskas. Genom att beslut om erinran får ankomma på luftfartsverket kommer enligt inspektionen belastningen på domstolarna och den enskilde att reduceras. Den föreslagna formen av ingripande välkomnas därför av inspektionen. Enligt inspektionen bör erinran kunna meddelas också mot innehavare av elevtillstånd.

Utredningens förslag om varning och erinran har i övrigi inte föranlett några särskilda uttalanden under remissbehandlingen.

Jag ansluter mig i princip lill utredningens förslag. Beslut om erinran bör också kunna meddelas innehavare av elevtillstånd. Beträffande lagtekniska frågor återkommer jag i specialmotiveringen (4 kap. 15 8).

1 fräga om vilken myndighet som skall fatta beslut i dessa frågor återkommer jag i det följande (avsnitt 2.9.8).

2.9.7 Försättande ur kraft och omhändertagande

Mitt förslag: Ett luftfartscertifikat kan försältas ur kraft i avvaktan på ett slutligt avgörande i återkallelsefrågan. Beslut härom skall kunna meddelas vid samtliga ålerkallelsegrunder. Ingen begränsning införs i tiden för beslutets giltighetstid. De nuvarande möjligheterna att omhänderta ett certifikat behålls i princip oförändrade (4 kap. 12, 16 och 1788).

Utredningens förslag (avsnitt 6.8) överensstämmer i stort med mitt förslag. Beslut om försättande ur kraft skall dock kunna meddelas endast då återkallelse övervägs på grund av certifikatinnehavarens personliga förhållanden. För del fall dä återkallelse aktualiseras på grund av brottslig gärning föreslås en begränsad giltighet för beslut om försättande ur kraft.

Remissinstanserna har med vissa detaljanmärkningar accepterat utredningens förslag.

Prop. 1984/85:212 100

Skälen för mitt förslag: Ett certifikat kan försällas ur kraft intill dess frågan om återkallelse har prövats om del finns anledning att anta alt innehavaren har begått en förseelse i eller av betydelse för tjänsten eller om han i övrigi inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten (4 kap. 6 8 LL).

Om en certifikatinnehavare l.ex. har varit så påverkad av alkohol eller andra medel all han inte har kunnat fullgöra sin tjänst på ett betryggande sätt kan certifikatel omhändertas (42 8 LK). Detsamma gäller om certifikatinnehavaren har visal grov oaktsamhet eller uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller om han på grund av sjukdom e.d. har förlorat förmågan att fullgöra sin tjänst utan fara för trafiksäkerheten. Utredningen pekar på att när något inträffar som kan leda lill en ålerkallelse av ett certifikat så kan ett beslut i återkallelsefrågan aldrig ges omgående. Viss lid förflyter sålunda alltid tills ärendet blir slutligt prövat. Enligt utredningen bör det därför som hittills vid vissa ålerkallelsegrunder finnas möjlighet att meddela någon form av interimistiskt beslut.

Utredningen föreslår inte någon ändrad terminologi. Termen "försättande ur kraft" föreslås sålunda vara kvar.

Utredningen anser vidare all de nuvarande reglerna om vid vilka ålerkallelsegrunder som försättande ur kraft skall kunna komma i fråga bör behållas. De nya grunder för återkallelse som utredningen föreslår är enligt utredningen inte av den karaktären att de bör kunna medföra möjligheter till beslut om försättande ur kraft.

Eftersom ett slutligt beslut om återkallelse på grund av brott enligt utredningens förslag inte skall få meddelas förrän det har avgjorts om brott föreligger kan ett certifikat vara försall ur kraft i avvaktan på brottmålsdomen längre än den - enligt utredningens terminologi - s. k. spärrtiden som skall bestämmas vid den slutliga återkallelsen. För att förhindra delta bör enligt utredningen giltighetstiden för sådana interimistiska återkallelsebeslut, som grundar sig på misstankar om brott, begränsas enligt det som gäller för ordinarie spärrtid.

Om ett certifikat har varit försatt ur kraft under så lång tid alt tidsfristerna angående spärrtid har iakttagils bör det enligl utredningen också finnas en möjlighet att, när frågan om återkallelse slutligen avgörs, bestämma att något ytterligare certifikalingripande inte skall ske. Möjligheten att omhänderta ett certifikat bör enligt utredningen kvarstå. Kammarrätten i Jönköping föreslår att ett luftfartscertifikat skall kunna sättas ur kraft också vid den äterkallelsegrund som utredningen har tagit upp i 4 kap. 9 8 7, nämligen om innehavaren inte längre uppfyller de krav på fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd. Enligt kammarrätten saknas anledning alt göra skillnad mellan den situationen och 4 kap. 9 8 6 som avser minskade förutsättningar att fullgöra den tjänstgöring som certifikatel avser. Det behövs enligt kammarrätten interimistiska åtgärder innan utredningen har blivit färdig. Kammarrätten har också erinringar mot den av utredningen föreslagna regeln om begränsning

Prop. 1984/85:212 101

av beslutels giltighetstid dä det grundas pä misstanke om brott. Även länsrälten i Östergötlands län har synpunkter på giltighetstiden av ett beslut om denna tid.

För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning att det behövs någon form av interimistiskt beslut om återkallelse av certifikat i avvaktan på alt frågan prövas slutligt. Institutet försättande ur kraft motsvaras inom körkortslagstiftningen av återkallelse tills vidare enligt 19 8 körkortslagen. Enligl min mening skulle det i och för sig ligga nära lill hands att använda samma terminologi i luftfartslagen som i körkortslagen. Utredningen har emellertid stannat för att inte föreslå någon ändring i detta avseende. Uttrycket är inarbetat inom luftfartslagstiftningen och jag anser mig därför kunna ansluta mig till utredningen i den frågan.

När det sedan gäller frågan om i vilka situationer försättande ur kraft skall ske anser jag att bestämmelserna på motsvarande sätt som i körkortslagstiftningen bör vara sådana alt interimistiskt beslut skall kunna meddelas i samtliga de fall då det pä sannolika skäl kan antas att certifikatel skall återkallas. Jag återkommer närmare till dessa frågor vid behandlingen av förfarandereglerna.

Jag kan inte dela utredningens uppfattning att en begränsning i tiden för försättande ur kraft mäste göras i de fall då den ifrågasatta återkallelsen grundas pä brottslig gärning. Intresset av att den som kan ha gjort sig skyldig till sådan gärning inte betros med certifikat i avvaktan på slutligt beslut i återkallelsefrågan får enligt min mening la över de intressen som utredningen anför till stöd för sitt förslag. Mot en bestämmelse av den art som utredningen föreslagit lalar också de oklarheter rörande innebörden av bestämmelsen som under remissbehandlingen har berörts av kammarrätten i Jönköping. Om länsrälten innan återkallelsefrågan slutligt avgörs finner att sannolika skäl för återkallelse inte längre föreligger kan länsrätten upphäva beslutet. Någon särskild bestämmelse härom behövs enligt min mening inte.

2.9.8 Förfarandet vid certifikalåterkallelse m. m.

Mitt förslag: Prövningen av de administrativa sanktionerna mot innehavare av luftfartscertifikat och elevtillstånd, återkallelse och varning överflyttas från luftfartsverket lill domstol och prövas i första instans av länsrätten i Östergötlands län. Domstolsprövning skall ske även dä återkallelsen grundas på medicinska skäl. Luftfartsverket fär dock i sädana fall besluta om s.k. operativa begränsningar i certifikatel. Beslut om erinran meddelas av luftfartsverket.

Frågan om förnyelse av ett certifikat upptas av luftfartsverket. Verkets beslut överklagas hos kammarrätten.

Prop. 1984/85: 212 102

Utredningens förslag (avsnitt 6.9): 1 princip överflyttas de administrativa sanktionerna till domstol. När det gäller återkallelse på grund av medicinska skäl avgörs de av luftfartsverket. Luftfartsverket skall meddela beslut om förnyelse. Om verket överväger alt vägra förnyelse får frågan hänskjutas lill länsrätt.

Remissinstanserna: Under remissbehandlingen har flera remissinstanser haft synpunkter på utredningens förslag. Utfallet har varit blandat.

Skälen för mitt förslag: Luftfartsverket har överinseendet över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Ärendena handläggs hos verket av luftfarts-inspektionen. Chefen för luftfartsinspektionen avgör bl. a. frågor om fastställande av säkerhetsnormer för den civila luftfarten och frågor om lillsyn över efterlevnaden av dessa normer.

Luftfartsverket fastställer de närmare villkoren för erhållande av certifikat och behörighetsbevis, prövar om de fastställda villkoren är uppfyllda, meddelar bestämmelser om utbildningen för certifikat och prövar frågan om antagning till utbildningen. Om sökanden uppfyller alla fastställda krav utfärdas ett certifikat eller behörighetsbevis av luftfartsverkei.

Genom sina flygtrafikledningsorgan, som har skyldighet att anmäla händelser som innebär avvikelser från de gällande bestämmelserna, fär verket fortlöpande kännedom om även de mindre olyckorna och olyckstillbuden. Verket utreder sedan saken och fattar beslut om administrativa sanktioner samt anmäler vissa överträdelser till polisen eller åklagaren.

Beslut om återkallelse - och om försättande ur kraft och varning -meddelas av luftfartsverket.

Beslut om omhändertagande av certifikat meddelas av åklagaren, polisen eller chefen för en allmän flygplats. Ett sådant beslut skall omgående underställas luftfartsverket, som har att pröva om certifikatel skall återkallas, försättas ur kraft eller återlämnas till innehavaren.

Luftfartsverkels beslut om ålerkallelse av certifikat och om försättande av certifikat ur kraft kan överklagas av certifikatinnehavaren. Beslut om varning kan inte överklagas. Talan mot besluten förs hos kammarrätten i Jönköping. Över kammarrättens avgörande kan certifikatinnehavaren besvära sig hos regeringsrätten. Luftfartsverket har däremot inte talerätt för de fall då kammarrätten t. ex. upphäver ett beslut om återkallelse.

Allmänt om förfarandet

Utredningen redogör i sitt betänkande (s. 86-88) för den kritik som i olika sammanhang har riktats mol förfarandet vid beslut om administrativa sanktioner. Bl. a. har justitiekanslern (JK) är 1975 gett uttryck för uppfattningen att sanktionssystemet inte är ändamålsenligt. Enligt JK finns del anledning överväga om det är lämpligt att behålla den rådande ordningen med luftfartsinspektionen som ansvarig för såväl en stor del av de gällande

Prop. 1984/85:212 103

bestämmelserna som övervakningen av dem och beivrandet av förseelser, inklusive indragning m.m. av certifikat.

Enligt utredningen kan kritiken mot att luftfartsinspektionen innehar många roller sägas ha visst fog för sig från rättssäkerhetssynpunkt. Redan det faktum att verket har alla de tidigare nämnda funktionerna är enligt utredningen tillräckligt för att tvekan om systemets lämplighet skall uppstå.

Utredningen har också förståelse för den kritik som luftfartsverket fört fram mot att verket inte alltid får tillfälle att utveckla sina synpunkter när högre rätt skall pröva ett beslut om t. ex. återkallelse av certifikat och mot att verket inte har lalerätt mot kammarrättens domar.

De olägenheter i det nuvarande förfarandet som har lett till kritiken kan man enligl utredningen komma till rätta med om beslutanderätten i vissa frågor om certifikat förs över till en domstol.

Utredningen erinrar i sammanhanget om att frågor om bl. a. återkallelse av körkort tidigare handlades av länsstyrelsen och att de - bl. a. pä grund av kritik av samma slag som den nu aktuella — fördes över till länsrätt när denna domstol tillskapades. Som motiv till ändringen angavs att frågor om återkallelse av körkort utan tvekan var av sådan beskaffenhet att de borde prövas av domstol och att det var en naturlig följd av den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen all sådana frågor hänfördes lill länsrättens kompetensområde.

Utredningen menar att om del slutliga avgörandet i fräga om administrativa sanktioner gentemot certifikatinnehavare vilar på en domstol i stället för på den myndighet som utfärdar föreskrifter och utreder brott mot dessa föreskrifter sä kan rättssäkerhetskraven anses bli bättre tillgodosedda.

Utredningen föreslår med hänsyn till det nu sagda alt beslutanderätten i frågor om administrativa sanktioner - ålerkallelse av certifikat, varning etc. - i princip överförs från luftfartsverket tUt domstol.

I fråga om vilka ärenden som skall avgöras av domstol och vilka som även i fortsättningen skall ankomma på luftfartsverket förefaller det enligl utredningen rimligt att gränsdragningen görs på ett sådant sätt att domstolen inte får fler mål än som föranleds av syftet med de föreslagna ändringarna; de kunskaper och den erfarenhet som finns hos luftfartsverket i de frågor det här rör sig om bör också tas till vara genom att verket fär behålla en del av beslutanderätten.

Förslaget om överförande till domstol av de administrativa sanktionerna har i princip accepterats av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Enligt min mening finns det otvivelaktigt hos luftfartsinspektionen kunskaper och erfarenheter som måste utnyttjas vid prövningen av frågor om administrativa sanktioner mot certifikatinnehavare som av olika skäl inte längre bör betros med certifikat. Samtidigt är del naturligtvis från rättssäkerhetssynpunkt önskvärt alt frågor av denna art, som för den enskilde kan ha väl sä stor betydelse som körkortsinnehav, slutligen prövas av

Prop. 1984/85:212 104

organ som är fristående från den myndighet som har tillsynen över flygverksamheten i övrigi. Erfarenheterna från den ordning som gäller för körkortsmålen är goda, och jag delar därför liksom de flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan utredningens uppfattning att prövningen i princip bör överflyttas frän luftfartsverket lill domstol.

Förfarandet vid återkallelse på medicinska grunder m.m.

Vid de diskussioner som utredningen har fört med luftfartsinspektionen i fråga om de administrativa sanktionerna har från inspektionens sida framförts att beslutanderätten vid ålerkallelser på medicinska - fysiska och psykiska — grunder inte bör överföras till domstol. Inspektionen har pekat på att utredningsmaterialet i dessa ärenden ofta är mycket omfattande och att avgörandena är komplicerade och inte sällan utgörs av kompromisser och lösningar i det enskilda fallet.

Inspektionen har också för utredningen poängterat att den kritik som har riktats mol förfarandet vid de administrativa sanktionerna inte har gällt ålerkallelser av medicinska skäl. Luftfartsverket anlitar vid behandlingen av frågor om en certifikatinnehavares fysiska och psykiska lämplighet högt kvalificerad medicinsk/psykiatrisk expertis, som utses av socialstyrelsen. Verkets flygöverläkare, som har ingående kännedom om de flygoperativa betingelserna, deltar i behandlingen. Avgörandet träffas av chefen för luftfartsinspektionen efter föredragning, då såväl flygöverläkaren som juridiskt och tekniskl-operativl sakkunniga personer är närvarande. Vid föredragningen sker ofta ingående diskussioner. Enligt lufifartsinspekiionen skulle en sådan handläggning te sig näst inlill orimlig i en domstol. Muntliga domstolsförhandlingar med alla experterna närvarande är inte alltid möjliga, särskilt med tanke på att besluten ofta behöver fattas med ett minimum av tidsutdräkt. Alternativet lill en muntlig förhandling är att en utförlig dokumentation presenteras i ett för domstolen acceptabelt skick. Om detta skulle behöva göras i alla de fall när en återkallelse aktualiseras av medicinska skäl skulle systemet enligt de översiktliga beräkningar som har gjorts av lufifartsinspekiionen bli mycket resurskrävande.

Utredningen delar luftfartsverkets bedömning; att låta inspektionen i varje enskilt fall överlämna hela del komplicerade underlaget för bedömningen lill en domstol med begäran att domstolen skall fatta själva beslutet skulle leda till ett opraktiskt och resurskrävande förfarande. Något påtagligt behov från rättssäkerhetssynpunkt av en överflyttning av prövningen lill domstol torde enligt utredningen inte heller föreligga i dessa fall, och utredningen förordar därför att frågor om certiflkatäterkallelse på medicinska grunder ligger kvar hos luftfartsverket medan övriga ålerkallelsefrä-gor bör prövas av domstol.

Förslagen har föranlett ett flertal synpunkter under remissbehandlingen.

Domstolsverket avstyrker förslaget. Om det skall vara någon mening med all flytta över prövningen av certifikalåterkallelse på domstol måste

Prop. 1984/85:212 105

delta enligl domstolsverket gälla även sådana ålerkallelser som sker på medicinska grunder. Från de synpunkter som domstolsverket har alt bevaka finns det emellertid inte skäl att ta i anspråk de hårt arbelsbelastade länsrätternas resurser med dessa mål. Enligt domstolsverkets mening finns det inte skäl alt flytta överprövningen av andra ålerkallelsefrågor eller frågor om varning till länsrätt eftersom målen blir sä fä.

Lufifartsinspekiionen menar att om man av principiella skäl accepterar utgångspunkten att certifikalåterkallelse och varning inte bör beslutas av luftfartsverket sä är utredningens förslag i huvudsak lämpligt utformat. Särskilt viktigt är enligl lufifartsinspekiionen alt beslutanderätten i medicinska certifikatärenden ligger kvar pä luftfartsverket.

Kammarrätten i Jönköping anser inte att de skäl som anförts för att återkallelse på medicinska grunder alltjämt skall beslutas av luftfartsverket är övertygande. Eftersom en mycket stor andel av ärendena rörande certifikatåtgärder med det föreslagna systemet alltjämt skulle komma att avgöras av luftfartsverket skulle enligt kammarrätten den förordade principiella ändringen i systemet inte få något mera märkbart genomslag. Kammarrätten har vid flera tillfällen kunnat iaktta att de mål, i vilka åtgärder har motiverats av medicinska skäl, har varil från rättssäkerhetssynpunkt ömtåliga. Länsrätten i Östergötlands län har samma mening som kammarrätlen och hävdar all starka rättssäkerhetsskäl talar för att också återkallelse på medicinska grunder skall beslutas av länsrätt och inte av luftfartsverket. Också Sveriges advokatsamfund pekar på att utredningen i mål om återkallelse av medicinska skäl inrymmer viktiga rättssäkerhetsfrågor.

Hetikoplerföreiagens riksförbund är också kritiskt till förslaget när det gäller återkallelse på medicinska grunder. KSAK, som accepterar de praktiska skälen för en ordning där luftfartsverket har kvar beslutanderätten i dessa frågor, menar att rättssäkerheten för den enskilde inte är helt tillfredsställande vid detta förfarande. Enligt KSAK bör bestämmelserna kompletteras med regler om förhandsbesked.

Också SAS/LIN förordar att prövningen av återkallelse av medicinska skäl överförs till domstol.

Enligt min mening är det, med de principiella utgångspunkter som över huvud taget motiverar en överflyttning, svårt att generellt undanta sådana ålerkallelser som sker på medicinsk grund. En relativt stor remissopinion har också gett uttryck för uppfattningen att sådana ålerkallelser, liksom de övriga, bör prövas av domstol. Utredningens förslag alt de också i fortsättningen skall prövas av luftfartsverket har lagts fram med hänsyn till de invändningar, främst av praktisk art, som lufifartsinspekiionen under hand har fört fram till utredningen. Dessa invändningar har onekligen mycket goda skäl för sig. Vad som förefaller särskilt olyckligt är om en ny ordning skulle försvåra eller omöjliggöra de kompromisser och lösningar i de enskilda fallen som f. n. ofta görs efter en behandling hos luftfartsinspektionen med anlitande av kvalificerad medicinsk och psykiatrisk expertis.

Prop. 1984/85:212 106

Resultatet blir ofta s. k. operativa begränsningar i tidigare utfärdade certifikat. Sådana begränsningar kan avse att en på flygplanstypen väl influgen säkerhelsflygare skall följa med vid alla eller vissa flygningar eller alt passagerare inte får tas med vid flygningarna. Beslut om begränsningar av denna art meddelas f. n. med slöd av föreskrifter i BCL-C och 32 och 37 88 LK. Enligt utredningens förslag skulle beslutet kunna grundas på en föreslagen bestämmelse (4 kap. 108) enligt vilken återkallelse fär begränsas till att avse bara en del av behörigheten.

Enligt min mening kan det från rättssäkerhetssynpunkt inte anses oacceptabelt all luftfartsverket också i fortsättningen får möjlighet all besluta om operativa begränsningar i utfärdade certifikat. En sådan ordning förefaller naturlig bl. a. med hänsyn till att motsvarande begränsningar kan bestämmas av luftfartsverket i samband med certifikatets utfärdande (4 kap. 5 8 fjärde stycket LL i mitt förslag). Om emellertid en fullständig återkallelse av medicinska skäl aktualiseras, är det enligt min mening bäst förenligt med de principer som ligger bakom den nya ordningen att avgörandet sker i domstol.

Jag återkommer i specialmotiveringen till de lagtekniska lösningar som krävs för milt förslag (4 kap. 10 8).

Bland återkallelsegrunderna har jag i 4 kap. 98 7 tagit upp den allmänna grunden alt innehavaren av certifikat eller elevtillstånd inte uppfyller fastställda krav i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet. Förslaget är som jag tidigare nämnt tillkommet efter påpekande av luftfartsinspektionen. I det sammanhanget har inspektionen förordat att rätten att fatta beslut om återkallelse på denna grund bör tillerkännas luftfartsverket. Del skulle enligl inspektionen sakna varje mening att hänskjuta återkallelse-beslutet till annan instans än luftfartsverkei; det är här inte fråga om sanklionsålgärd utan om en kompetensbedömning.

Enligl min mening saknas anledning att bedöma denna fråga på annat sätt än frågan om beslutanderätten vid ifrågasatt återkallelse på medicinska grunder. Leder certifikatkontrollen enligt luftfartsverkets mening till att certifikat bör återkallas helt bör frågan därför hänskjutas lill länsrälten för avgörande.

Förnyelse

Utredningen påpekar att ett beslut om vägrad förnyelse frän certifikatinnehavarens synpunkt i det närmaste kan likställas med ett beslut om återkallelse. Av rättssäkerhetsskäl bör därför enligt utredningens mening den myndighet som har att fatta beslut i fråga om återkallelse också avgöra frågor om förnyelse. Frågan om vem som skall vara behörig att besluta när det blir aktuellt att vägra förnyelse bör alltså enligt utredningen lösas på i princip samma sätt som när det gäller återkallelse.

En ansökan om förnyelse bör enligt utredningen alltid behandlas av luftfartsverket till en början. I de flesta fall kommer verket att förnya certifikatel sedan man har&jort den nödvändiga utredningen.

Prop. 1984/85:212 107

Om emellertid luftfartsverket kommer fram till att ansökningen om förnyelse av någon icke-medicinsk grund bör avslås eller alt den bör bifallas bara pä vissa villkor uppstår enligl utredningen en situation som liknar återkallelsen. När det gäller vägrad förnyelse är det emellertid erfarenhetsmässigt vanligare att den enskilde accepterar verkets synpunkter. Det kan därför, menar utredningen, vara onödigt att generellt hänskjuta dessa fall till domstols prövning. Den enskildes rättssäkerhetskrav kan i stället tillgodoses genom att verket när man finner att ansökningen inte kan bifallas - antingen inte alls eller bara lill viss del - skall ge sökanden möjlighet att påkalla att en domstol prövar frågan. Det bör gå till på det sättet att verket meddelar sökanden att verket har för avsikt att fatta ett beslut med ett visst angivet innehåll men att sökanden kan begära att frågan i stället hänskjuts till domstolen. Om en sådan begäran inte inkommer inom en viss pä förhand bestämd lid meddelar verket sitt aviserade beslut. Om däremot sökanden hos verket ger till känna att han påkallar domstolsprövning skall verket överlämna ärendet till domstolen, som dä skall pröva frågan. På detta sätt blir det endast då ärendet om förnyelse är tvisiigt som det avgörs av domstol.

I de fall dä en förnyelse ifrågasätts på medicinsk grund föreslår utredningen att luftfartsverket skall meddela beslut i ärendet och all beslutet skall kunna överklagas.

Under remissbehandlingen har domstolsverket uttalat att rättssäkerhetsskäl kan tala för en lösning enligt utredningens förslag. Förfarandet blir emellertid enligl verket krångligt och tidsödande och bör inte genomföras.

För egen del anser jag liksom utredningen att luftfartsverket bör vara den myndighet som prövar förnyelse i första hand. I likhet med domstolsverket anser jag att rättssäkerheten i dessa fall är tillräckligt tillgodosedd genom en sedvanlig besvärsmöjlighet till kammarrätten. Den föreslagna ordningen med hänskjutande av vissa ärenden till länsrätten bör alltså inte genomföras.

Varning och erinran

Utredningen föreslär att varning skall kunna användas som alternativ till återkallelse vid de icke-medicinska återkallelsegrunderna och att frågan om varning alltid skall prövas av domstol. Förslaget har inte väckt någon erinran under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till det. (4 kap. 22 8 första stycket 1).

Utredningen föreslår att erinran skall beslutas av luftfartsverkei och att talan mot beslutet inte skall kunna föras. Jag ansluter mig också till det förslaget.

Försättande ur kraft Beslut om försättande ur kraft bör som en förberedelse för ell ålerkallel-

Prop. 1984/85:212 108

seförfarande meddelas av domstol. Samtidigt bör dock införas möjlighet för lufifartsinspekiionen att vid ifrågasatt beslut om s. k. operativ begränsning besluta om certifikatets försättande ur kraft. Skulle en sådan prövning leda till en ansökan hos domstol om återkallelse får domstolen också pröva inspektionens beslut i den frågan. Jag återkommer till frågan i specialmotiveringen (4 kap. 21-22 §8).

Omhändertagande

Jag delar utredningens bedömning när det gäller beslut om omhändertagande. Sådana beslut bör således kunna fattas av såväl luftfartsverket som av chefen för ett flygirafikledningsorgan.

Besvärsprövningen

Utredningen pekar på att man tidigare har betonat vikten av att de domstolar som har att avgöra de många gånger speciella frågorna om certifikatåtgärder får den behövliga erfarenheten av sådana frågor. Det bästa sättet att sörja för att detta sker är att samma domstol fär avgöra ett större antal mål. Rättssäkerheten främjas av att myndigheten har överblick över alla frågeställningar som kan vara aktuella. Av dessa orsaker har utredningen funnit att luftfartsverkets beslut alt på medicinska grunder återkalla eller vägra förnyelse av ell certifikat bör kunna överklagas till länsrälten i stället för till kammarrätten.

Vissa av luftfartsverkets övriga beslut i certifikaifrågor har enligt utredningen emellertid stor likhet med de nu angivna. Det gäller t. ex. beslut att inte meddela ett elevtillstånd eller al', inte utfärda ett certifikat på grund av en nykterhetsförseelse eller av något medicinskt skäl. Hit hör också beslut all utfärda certifikat med vissa begränsningar. Verkets beslut i dessa ärenden bör enligt utredningen av de tidigare redovisade skälen också kunna överklagas till länsrätten.

Enligl min mening kan de skäl som motiverar att prövningen av frågor om återkallelse och varning överförs från luftfartsverket till domstol inte också motivera att länsrätt blir besvärsinstans beträffande andra certifikaifrågor som alltjämt skall prövas av luftfartsverket. Jag föreslår därför att besvär över luftfartsverkets beslut i denna fråga alltjämt skall föras hos kammarrätten i Jönköping (14 kap. 2 8).

Valet av domstol

När del gäller frågan vilken domstol som i första instans skall vara behörig att handlägga målen om återkallelse och varning, om nedsättning av "spärrtid" och om förnyelse i de fall denna prövning ankommer på en domstol i första instans gör utredningen en jämförelse med målen om körkortsingripanden. Certifikatprocessen bör enligl utredningen kunna utformas pä ett sätt som är myckel likartat det som gäller vid körkortsingripande. Att de allmänna förvaltningsdomstolarna har erfarenheter av kör-

Prop. 1984/85:212 109

kortsmålen utgör dä ett starkt skäl för att även certifikatmälen skall anförtros dem. Dessutom förhåller det sig så. påpekar utredningen, all den överrättserfarenhel som finns i fråga om certifikatmälen finns hos kammarrätt och regeringsrätten.

Enligl utredningen kan man emellertid utgå ifrån att de flesta av domstolarna skulle komma att handlägga endast ett fätal certifikatmål åriigen om dessa mål spreds ut på samtliga länsrätter och kammarrätter, och en olikartad praxis skulle lätt kunna uppkomma. Dessa omständigheter talar enligt utredningen för att certifikatmälen koncentreras till en länsrätt. Den länsrätt som då kommer i fråga är den i Östergötlands län, eftersom det måste vara en fördel med geografisk närhet till luftfartsverkei i Norrköping. Kammarrätten i Jönköping skulle då även i fortsättningen vara överinstans, vilket är en fördel med tanke på den erfarenhet av certifikaifrågor som redan finns i den domstolen.

Utredningen anför att en koncentration av certifikatmälen till en länsrätt i och för sig kan innebära en viss omgång för den enskilde jämfört med om alla länsrätter skulle vara behöriga att handlägga sådana mål men pekar samtidigt på att alla frågor om certifikat f. n. prövas av luftfartsverket, och någon kritik mot denna koncentration har hittills inte framförts.

Utredningen föreslår därför alt de certifikatmål som skall avgöras av en domstol i första instans skall avgöras av länsrälten i Östergötlands län.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag.

Domstolsverket har inte någon erinran mot att länsrätten i Östergötlands län blir första instans om ett överförande sker.

Länsrätten i Östergötlands län finner den föreslagna lösningen naturlig med hänsyn dels till att luftfartsverket finns i Östergötland, dels lill att kammarrätten i Jönköping är den kammarrätt som har erfarenhet av certifikatmål. Del skulle enligt länsrätten uppenbarligen inte vara en ändamålsenlig lösning att sprida de fåtaliga certifikatmälen på samtliga länsrätter i landet. Olägenheten för certifikatinnehavaren att behöva göra långa resor för all inställa sig hos länsrätten är inte någon ny olägenhet med hänsyn till att målen nu kan komma upp till förhandling endast hos luftfartsverket i Norrköping, kammarrätten i Jönköping eller eventuellt hos regeringsrätten i Stockholm. KSAK anser emellertid att stor sannolikhet föreligger att luftfartsverkets inflytande i ärendena blir starkt dominerande om endast en och därtill en så närbelägen länsrätt skall vara behörig. Personkontakterna under hand mellan myndigheten och rätten blir enligt KSAK mycket naturiiga i della fall och medför rimligen att luftfartsmyndighetens åsikter starkt får överhanden vid ärendets behandling. KSAK ser här vissa risker för den enskildes rättstrygghet. Enligt klubben bör komplicerade mål kunna komma till prövning i olika länsrätter med fullsulten rätt för att ga.ante-ra en neutral och rättssaker bedömning.

Själv konstaterar jag att antalet certifikatåtgärder per är med all sannolikhet kommer att undersliga 100. Om samtliga länsrätter skulle göras

Prop. 1984/85:212 110

behöriga att handlägga mål om sädana skulle varje länsrätts praktiska erfarenhet av sådana mål bli ytterst begränsad. För den expertis, huvudsakligen inom luftfartsverket, som måste anlitas i ärendena uppkommer stora praktiska problem framför allt när det gäller möjligheten till personlig inställelse. Mycket talar därför för en koncentration av målen. De olägenheter som detta innebär för certifikalinnehavarna kan i vissa fall mildras inom ramen för ersättningsreglerna i 15 8 förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Jag biträder alliså utredningens förslag i denna del. Jag föreslår att en bestämmelse om all länsrätten i Östergötlands län skall pröva dessa mål tas in i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Tvåpartsförfärande

Mål om återkallelse av körkort anhängiggörs i länsrätten genom en ansökan av det lill länsstyrelsen i varje län knutna allmänna ombudet. I dessa mål tillämpas alltså ett tvåpartssystem. Motiven härför har varil bl. a. angelägenheten av att skapa en ordning som bättre än den tidigare främjar en enhetlig rättstillämpning och man har också betonat värdet i sig av den förstärkning av rättegången som en kontradiktorisk process innebär.

De fördelar som sålunda ansetts ligga i ett tvåpartsförfarande i körkortsmål har enligt utredningen giltighet även i fråga om certifikatmälen. Utredningen föreslär därför att ett sådant förfarande införs i dessa mål.

När det gäller frågan om vem som i egenskap av part skall företräda det allmänna i certifikatmälen kan det enligt utredningen övervägas att lägga uppgiften på det allmänna ombudet i Östergötlands län, som har att ta till vara del allmännas intresse i körkortsmälen vid länsrätten i delta län. Den sakkunskap i de ofta mycket besvärliga frågorna av bl. a. flygteknisk, flygoperativ och flygmedicinsk natur som är helt nödvändig för att uppgiften att företräda det allmänna skall kunna fullgöras på bästa sätt kan dock, menar utredningen, inte förväntas hos det allmänna ombudet. Det finns däremot hos luftfartsinspektionen, som dessutom genom sin befattning med utfärdande av certifikat och med andra certifikaifrågor har den bästa insikten pä della område. Utredningen föreslår därför att uppgiften att som part företräda det allmänna i certifikatmälen läggs på luftfartsverkei.

Enligt kammarrätten i Jönköping bör uppdraget att företräda det allmänna inte åläggas luftfartsverket utan en eller flera enskilda personer utsedda av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Jag accepterar utredningens förslag att ett tvåpartsförfarande införs vid domstol i mål om luftfariscertifikat och elevtillstånd samt att det allmännas talan skall föras av luftfartsverket. Tväpartsförfarandet bör dock gälla endast de mål som i första instans prövas av länsrätt och det blir således inte aktuellt, då kammarrätlen prövar luftfartsverkels beslut i dessa frågor.

Prop. 1984/85:212 111

2.10 Luftfartygs befälhavare och tjänsten ombord

Mitt förslag: Bestämmelserna i 5 kap. LL om befälhavare och tjänsten ombord behålls i sak oförändrade. Språkliga ändringar görs.

Utredningens förslag (avsnitt 7) överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Under remissbehandlingen har endast vissa detaljanmärkningar gjorts mot utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. LL skall luftfartyg ha befälhavare när de används vid luftfart. Befälhavaren skall ha tillsyn över luftvärdigheten och bemanningen m. m. Del finns dock ingen skyldighet för honom alt ha tillsyn över miljövärdigheten. Han skall vidare ha uppsikt över fartyget, besättningen, passagerarna och godset. 1 kapitlet finns bestämmelser om befälhavarens befogenheter i de situationer då säkerheten hotas eller då brott begås ombord. Dessa regler går delvis tillbaka till Tokiokonvenlio-nens bestämmelser. De svenska reglerna har dock en något mera generell räckvidd än konventionen.

5 kap. LL innehåller också regler om befälhavarens skyldigheter i nödsituationer och vid olyckshändelser. Slutligen finns här bestämmelser som rör besättningen i allmänhet. Här stadgas bl. a. att den som på grund av alkoholpäverkan e.d. inte kan sköta sin tjänst på ett betryggande sätt inte får tjänstgöra ombord.

Ytterligare bestämmelser om befälhavaren och om tjänsten ombord finns i 50-55 88 LK.

Utredningen har övervägt behovet av bestämmelsen i 5 kap. 1 8 andra stycket enligt vilken befälhavaren har den högsta myndigheten ombord. Enligt utredningen har bestämmelsen inte någon självständig innebörd utöver vad som följer av andra bestämmelser i 5 kap. Eftersom det inte får finnas något utrymme för tvekan om befälhavarens ställning har utredningen dock ansett det lämpligt med en bestämmelse därom redan inledningsvis i kapitlet.

De skyldigheter för befälhavaren som anges i 5 kap. 3 8 första stycket LL följer enligt utredningen av andra bestämmelser i kapitlet, l.ex. 2 och 488.

I 5 kap. 4 8 LL föreskrivs all befälhavaren när det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord får bruka det våld och vidta de ätgärder i övrigt som kan anses försvariiga med hänsyn till omständigheterna. I sådana fall skall medlem av besättningen utan särskild anmaning lämna befälhavaren det bistånd han behöver. Efter anmaning av befälhavaren får även passagerare lämna sådant bistånd.

Prop. 1984/85:212 112

Bistånd får enligt 5 kap. 4 8 tredje stycket LL lämnas utan anmaning om det är nödvändigt lill förebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras.

I förarbetena till 5 kap, 4 8 LL påpekades att reglerna om bistånd till befälhavaren inte ger uttryck för något annat eller mer än vad som följer av allmänna rättsgrundsatser. Del ansågs då vara av pedagogisk betydelse att bestämmelserna upptogs i lagen. Utredningen har med hänsyn härtill funnit det motiverat att låta dem stå kvar.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 5 kap. 6 8 LL om fartygshandlingar skall upphävas och i stället las in i luftfartsförordningen.

Enligt 5 kap. 9 8 LL skall envar som tjänstgör ombord noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten och tillgodose de ombordvarandes säkerhet och bästa, vårda fartyget och gods och i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina åligganden. Paragrafen reglerar, enligl vad som sägs i förarbetena, tjänsteavtalet mellan luftfartygets innehavare och dem som tjänstgör ombord, både befälhavaren och de övriga besättningsmedlemmarna. Den innehåller regler som torde gälla i fråga om all tjänstgöring, alltså även sådan som inte fullgörs ombord på ett luftfartyg. Paragrafen skulle enligt utredningen kunna utgå utan att man därmed förändrade arbetstagarens skyldigheter i något hänseende. Stadgandet är dock straff-sanktionerat och utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå att del skall utgå. Paragrafen föreslås få en ändrad kortare lydelse som inte påverkar innehållet i sak.

Utredningen föreslår också vissa ändringar i vad som gäller enligl luftfartskungörelsen. Bl. a. föresläs bestämmelser om att befälhavaren måste vara förare när fartyget är under flygning. Luftfartsverket föreslås vidare få möjlighet att meddela särskilda föreskrifter om vem som är befälhavare vid s. k. personnel flight training, dvs. vid flygningar som avser kontroll av besättningen. I sistnämnda hänseende har Svenska försäkringsbolags riksförbund ifrågasatt förslaget och förutsatt alt kontrollanten normalt skall vara befälhavaren eftersom han har den största överblicken över händelseförloppet.

Vidare föreslås detaljbestämmelser i luftfartsförordningen om rapporteringsskyldighet vid inträffad luftfartsolycka.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen har föreslagit i nu aktuella hänseenden. Bl. a. bör sålunda luftfartsverket i luftfartsförordningen bemyndigas meddela särskilda föreskrifter för personnel flight training. Det förutsätts att verket därvid beaktar den av Svenska försäkringsbolags riksförbund under remissbehandlingen upptagna frågan rörande fördelningen av befälsansvaret i dessa situationer.

I 5 kap. finns bestämmelser om våldsanvändning och om frihelsberö-vande som kräver särskild uppmärksamhet bl. a. med hänsyn till regeringsformens bestämmelser om skyddet för grundläggande fri- och rättigheter. Enligt 2 kap. 6§ regeringsformen är varje medborgare gentemot det

Prop. 1984/85:212 113

allmänna skyddad mol påtvingat kroppsligt ingrepp, bl. a. våld och frihets-berövande. Begränsningar i dessa rättigheter får endast göras genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vidare får en begränsning aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den ulgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

Beträffande polisers och vissa andra gruppers rätt all använda våld och göra tillfälliga omhändertaganden gäller sedan den 1 oktober 1984 nya regler som har upptagits i polislagen (1984:387) (prop. 1983/84: 111, JuU 27, rskr 331). Den nya lagstiftningen har tillkommit bl. a. mot bakgrund av att regeringsformen från formell synpunkt gör en lagreglering nödvändig, när en befogenhet för polisen samtidigt utgör en begränsning i någon av de grundläggande fri- eller rättigheterna enligt regeringsformen. Efter regeringsformens ikraftträdande kan inte längre sedvanerätt åberopas som stöd för ingripanden som innebär att de grundlagsfästa fri- och rättigheterna begränsas (prop. 1983/84: 111 s. 25).

I 8 8 polislagen har samlats några allmänna principer för polisingripanden. En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall enligt den paragrafen inom lagens ram ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Mäste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnäs. Paragrafen ger uttryck för de s. k. proporlionalitets- och behovsprinciperna. Bestämmelser av liknande innebörd finns i 8 8 lagen (1980: 578) om ordningsvakter och i 6 kap. 4 8 i del förslag lill järnvägstrafiklag som tagits upp i prop. 1983/84:117 och som f. n. är under riksdagens prövning.

' Enligl min mening bör en bestämmelse om befälhavares och andras rätt att bruka våld mot den som genom sitt uppträdande utgör en fara för trafiksäkerheten anpassas till grundlagen och andra bestämmelser av liknande art. Jag har utformat mitt förslag till ny lydelse av 5 kap. 4 8 LL i enlighet därmed. I lagen bör också med hänsyn till grundlagens krav tas upp den bestämmelse, som utredningen föreslår i 55 8 andra stycket luftfartsförordningen om befogenheter av hithörande slag för befälhavare pä utländska luftfartyg. Jag återkommer i specialmotiveringen lill dessa frågor.

2.11 Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Mitt förslag: Inga principiella ändringar föreslås i luftfartslagens bestämmelser om flygplatser. Redaktionella och förtydligande ändringar görs i övrigt i 6 kap. LL delvis på grund av utredningens förslag och delvis på grund av önskemål och påpekanden under remissbehandlingen.

8 Riksdagen 1984/85. t saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212 114

Utredningens förslag (avsnitt 8) överensstämmer i sak med mill förslag.

Remissinstanserna accepterar utredningens utgångspunkter för regleringen men föreslär en del närmast redaktionella justeringar.

Skälen för mitt förslag: Regler om flygplatser finns i Chicagokonventionens annex 14. Därjämte kan hänvisas till annex 3-5, 9-11 och 15.

Beslämmelser om flygplatser och annan markorganisation flnns i 6 kap. LL och i 56—79 88 LK. I fräga om personalen inom markorganisationen finns regler i 80-84 88 LK.

6 kap. LL innehåller till en början allmänna föreskrifter. Där stadgas alt flygplatser och andra anläggningar skall fylla säkerhetens krav. Enligt 2 8 kan regeringen bestämma om bl. a. inrättande av luftleder. I förordningen (1978:788) om luftleder har regeringen föreskrivit att svenska luflleder skall finnas på vissa angivna sträckor. För att trygga och underlätta luftfarten skall det enligt 6 kap. 3 § LL finnas flygtrafiktjänst.

I 6 kap. 4-9 88 LL finns bestämmelser om tillstånd för och godkännande av flygplatser och andra anläggningar. Man skiljer mellan flygplatser för allmänt bruk, allmänna fiygplatser, och andra, enskilda flygplatser. De enskilda kan, om de uppfyller vissa krav, bli godkända av luftfartsverket. De kallas då godkända enskilda flygplatser. Den fjärde kategorin flygplatser som nämns i författningarna är militära flygplatser, upplåtna för dvU luftfart.

Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den civila luftfartens markorganisation och driver och förvaltar statens flygplatser för civil luftfart. Härigenom ansvarar verket för bl. a. planeringen av nya allmänna flygplatser.

Enligl 6 kap. 4 8 LL krävs tillstånd för inrättande och drift av allmänna flygplatser. Förutom detta tillstånd, som ges huvudsakligen efter luftfarts-politiska överväganden, krävs för att flygplatsen skall få tas i bruk att den har godkänts i bl. a. tekniskt avseende.

Luftfartsverket prövar inte behovet av enskilda flygplatser. I fräga om planeringen av dem, t. ex. deras dimensionering, har verket huvudsakligen en rådgivande funktion.

Det finns inte något krav på tillstånd för inrättande och drift av enskilda flygplatser. Enligt 64 8 LK skall dock den som vill inrätta eller driva en sådan anmäla detta till luftfartsverket senast 90 dagar innan anläggningsarbetena påbörjas eller flygplatsen tas i bruk.

För såväl allmänna som enskilda flygplatser gäller att verket meddelar föreskrifter för inrättandet, underhållet och driften av flygplatsen.

I en inom regeringskansliet utarbetad promemoria (Ds K 1975:10) Planering av de svenska flygplatserna lades fram förslag till en framlida planeringsordning. Enligt promemorian behövdes en mer övergripande planering. Med den nuvarande ordningen finns dock inte möjlighet att på ett mera enhetligt sätt samordna och prioritera olika utbyggnadsförslag.

Prop. 1984/85:212 115

Luftfartsverket har också i en skrivelse till lufltransporlutredningen, som överlämnats till flyglagutredningen, pekat på att vissa ändringar måste göras i 6 kap. LL för att luftfartsverket skall kunna ta över ansvaret för flygplatsplaneringen.

Lufttransportutredningen föreslog att ansvaret för den överordnade planeringen av det interregionala flygplatssystemet skulle åvila staten. Övervägande skäl talade enligt lufttransportutredningen för en ändrad planeringsordning för alla svenska flygplatser med en viss lägsta standard. Planerings- och prövningsförfarandet föreslogs omfatta två delar. Den första skulle vara översiktlig medan den andra skulle innefatta en trafikal och transportekonomisk bedömning av de aktualiserade åtgärderna. Denna senare bedömning skulle dock gälla endast åtgärder av väsentlig betydelse för luftfarten.

Flyglagutredningen konstaterar att den framtida utformningen av flyg-platsstrukiuren i hög grad är beroende av politiska överväganden angående linjenätels utformning.

Utredningen anser sig inte på grundval av lufttransportutredningens förslag kunna föreslå någon egentlig ändring av luftfartslagens bestämmelser om flygplatser. Inte heller har utredningen funnit det lämpligt att genomföra några förändringar i fråga om de olika flygplatsbegreppen.

Enligt 6 kap. 5 8 LL får lillstånd att inrätta eller driva en allmän flygplats beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Utredningen föreslår ett förtydligande av detta stadgande såtillvida att det anges att vid tillståndsprövningen skall tas hänsyn till bl. a. de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att driva flygplatsen. I sak innebär dock detta inga förändringar.

Enligt utredningen ligger det i sakens natur att man vid prövningen av om en flygplats skall få inrättas och drivas i viss mån måste beakta också behovet av flygplatsen. Denna prövning torde komma till stånd inom ramen för det framtida planeringsförfarande som föreslås av lufttransport-utredningen.

Utredningen föreslår vidare att del i 6 kap. 4 8 LL införs en möjlighet att delegera tillståndsprövningen lill luftfartsverket. Förslaget läggs fram mot bakgrund av det planerings- och prövningsförfarande som lufttransportutredningen föreslagit och som luftfartsverket skall ha ansvaret för.

Utredningen föreslår också en ändring i de regler som rör frågor om tillstånd. Erfarenheterna från behandlingen av ärenden enligt 64 8 LK visar enligt utredningen all luftfartsverkets prövning ofta kommer för sent. Anläggningsarbetena kan mänga gånger ha framskridit så långt att flygplatsen är i stort sett färdig när verket skall ta ställning till om flygplatsen skall få inrättas eller drivas. Det kan inte, menar utredningen, vara riktigt att luftfartsverket blir ställt inför ett mer eller mindre fullbordat faktum. De tider inom vilka anmälan till luftfartsverket skall ske föreslås därför justerade.

Prop. 1984/85:212 116

Övriga förslag som utredningen lagt fram beträffande flygplatser och markorganisationen är av redaktionell och formell art. Jag återkommer i förekommande fall till dessa förslag i specialmotiveringen.

Under remissbehandlingen har överbefälhavaren uppehållit sig vid användandet i 6 kap. 2 § LL av begreppet "luflled", Enligl överbefälhavaren bör uttrycket ändras lill "flygväg". Anledningen härtill är att "luftled" efter den 17 mars 1983 inte längre är helt täckande. Inom yiläckande kontrollerat luftrum används numera begreppet förutbestämda flygvägar. Luftleder kommer dock att finnas kvar utanför yiläckande kontrollerat luff rum under överskådlig tid. Överbefälhavaren har också ändringsförslag i 15 8 som lar sikte på de särskilda förhållanden som gäller flygledare med flygtrafikledningstjänst.

Luftfartsverket anser att de förändringar som är en följd av det pågående utvecklingsarbetet av flygtrafiktjänsten mot s. k, yiläckande flygkontroll bör beaktas. Ändringar bör göras i första hand i 6 kap. Till en böljan föreslår luftfartsverket liksom överbefälhavaren den terminologiska ändringen att man i stället för termen "flygled" använder beteckningen "flygväg". Luftfartsverket föreslår också vissa ändringar när det gäller de bestämmelser som avser personal som tjänstgör inom luftfartens markorganisation.

Naturvårdsverket påpekar att problem förekommit med illa vald lokalisering av enskilda flygplatser. Naturvårdsverket bör därför informeras av luftfartsverket så fort luftfartsverket får anmälan om inrättande av enskild flygplats.

Enligl Svenska allmänflygföreningen kan 6 kap, 2 8 utgå då den inte fyller någon funktion. Enligt föreningen räcker del med den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 2 §.

För egen del anser jag i likhel med utredningen att det f.n. inte finns någon anledning att göra någon omfattande ändring i luftfartslagens bestämmelser om flygplatser. De sakliga ändringar som utredningen föreslagit anser jag mig i princip kunna acceptera. Likaså anser jag att de ändringsförslag som framförts av överbefälhavaren och luftfartsverket i stort sett bör genomföras. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till de frågor som aktualiserats i dessa sammanhang.

Prop. 1984/85:212

2.12 Tillstånd till luftfartsverksamhet

Mitt förslag: Tillstånd skall liksom hittills krävas för luftfart i förvärvssyfte. Beslut i dessa frågor skall meddelas av regeringen, som emellertid får möjlighet att delegera beslutanderätten till luftfartsverket. Liksom hittills skall tillstånd till inrikes linjefart i princip bara meddelas svenska företag eller företag med kvalificerade svenska ägarförhållanden. Detsamma skall gälla för annan luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart. Undantag får, om del finns särskilda skäl, medges av regeringen eller luftfartsverket. Regeringen får liksom hittills bestämma alt tillstånd inte skall krävas för sådan luftfart i förvärvssyfte som omfattas av ett avtal mellan Sverige och en främmande stat. För den verksamhet som utlänning eller utländskt företag bedriver i Sverige med stöd av sådant avtal skall föreståndaren i Sverige vara ansvarig.

Utredningens förslag överensstämmer med mina förslag (avsnitt 9).

Remissinstanserna kommenterar inte särskilt utredningsförslaget i dessa delar.

Skälen för mitt förslag:

AHmänl

I 7 kap. LL behandlas frågor om tillstånd till luftfartsverksamhet. Närmare beslämmelser i ämnet finns i 85-97 88 LK. Till grund för reglerna ligger Chicagokonventionen, annex 6 till denna konvention och transit-och lufttrafiköverenskommelserna.

Lagen skiljer mellan linjefart, dvs. luftfart i regelbunden trafik, och luftfart i icke regelbunden trafik. Vidare görs skillnad mellan luftfart i förvärvssyfte och luftfart som äger rum annat än i förvärvssyfte.

Innebörden av bestämmelserna är alt det fordras tillstånd till all luftfart i förvärvssyfte medan annan luftfart får utövas ulan tillstånd.

Linjefart i förvärvssyfte fär sålunda inte utövas utan tillslånd av regeringen (7 kap. 1 8 första stycket LL).

Frågan om tillstånd till annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart prövas av luftfartsverkei utom i vissa fall, då regeringen har förbehållit sig prövningen. Regeringen kan dock bestämma att sådan luftfart får bedrivas utan tillstånd om det är skäligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning (7 kap. I 8 andra stycket LL).

Även annan luftfart än sådan som sker i förvärvssyfte kräver i vissa fall tillstånd av luftfartsverket. Detta gäller t. ex. i fråga om jordbruksflyg och bogsering (7 kap. 1 8 tredje siycket LL och 94 8 LK).

När tillslånd krävs får det meddelas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna (7 kap. 2 8 LL).

Prop. 1984/85:212 118

Frågan om utökat bemyndigande för luftfartsverket

Luftfartsverket tog är 1976 upp frågan om tillståndsprövningen för vissa arter av linjefart kunde delegeras till verket. Det betonades då att ändringen föreslogs som en beredskapsåtgärd inför den kommande utvecklingen och att avsikten inte var att beslutanderätten omedelbart skulle överflyttas till verket. Som motivering för sin begäran anförde luftfartsverket bl. a. all antalet ärenden rörande frågor om tillstånd till linjetrafik troligen skulle komma att öka och att det därför var önskvärt med en enklare handläggningsprocedur än den som normalt tillämpas vid prövning av frågor om tillstånd till linjefart. Meningen var att beslutanderätten sedan skulle överlämnas till luftfartsverket när tiden ansågs mogen.

Frågan överlämnades av regeringen till lufttransportuiredningen. Luftfartsverket redogjorde inför den utredningen för de ytleriigare erfarenheter som hade vunnits i fråga om dessa tillståndsärenden. Enligt verkets mening fanns flera motiv till alt delegera beslutanderätten till verket. Antalet ärenden hade ökat och en fast praxis hade utvecklat sig. En delegering skulle överensstämma med regeringens allmänna strävanden att decentralisera beslutsfattandet.

Enligt luftfartsverket var en från såväl praktiska som formella synpunkter lämplig lösning att för linjefart med mindre luftfartyg, alltså luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt ej överstigande 5700 kg, delegera tillståndsgivningen till verket.

Lufttransportuiredningen anmälde i februari 1979 för chefen för kommunikationsdepartementet att utredningen utifrån sina utgångspunkter inte hade något att erinra mot det av luftfartsverket framlagda förslaget.

I betänkandet (SOU 1981: 12) Inrikesflyget under 1980-talet redovisade lufttransportutredningen flera olika motiv för att beslutanderätten i tillståndsärenden skall delegeras till luftfartsverket.

Flyglagutredningen ansluter sig till lufttransportuiredningen och föreslär att det i 7 kap. 1 8 LL införs ett bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen när det gäller luftfart i förvärvssyfte såväl i regelbunden som icke regelbunden trafik.

Utredningen anser emellertid att någon bestämmelse om delegering till luftfartsverket inte bör införas f.n. Som skäl för denna ståndpunkt pekar utredningen på att del vid prövningen av frågor om trafiktillstånd skall tas hänsyn bl.a. till det allmänna (7 kap. 2 8 LL) och till de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för trafiken (85 8 LK). Utredningen menar -med hänvisning till att frågan om det interregionala linjenätets utformning skall prövas först 1985/86 - att frågan om delegering fär bedömas i samband med att definitiv ställning tas till den framtida trafikpolitiken.

SAS/LIN förordar generellt att regeringen avgör alla tillståndsärenden och aU en eventuell delegering tillämpas restriktivt. Alla fillslånd som berör utrikes flygförbindelser bör enligt SAS/LIN i princip behandlas av regeringen med tanke på den många gånger känsliga politiska prövningen

Prop. 1984/85:212 119

som måste äga rum. Bolagen kan dock se fördelar med att tillståndsbehandlingen av l.ex. inrikes linjetrafik stannar hos luftfartsverket. Bolagen förutsätter dock att det tillstånd som meddelas ABA/SAS/LIN för in- och utrikes trafik också i fortsättningen kommer att ges av regeringen och att regeringen också kommer att bestämma över linjeförteckningen.

Utredningens förslag i denna del har i övrigt inte särskilt kommenterats av någon remissinstans.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att regeringen bör bemyndigas att delegera tillståndsprövningen när det gäller luftfart i förvärvssyfte. Närmast till hands för en sådan delegering torde ligga den s.k. linjetaxitrafiken. 1 huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning som utredningen har redovisat är jag dock inte beredd att nu uttala mig om den närmare omfattningen av en sådan delegering. Saken får övervägas i samband med den allmänna trafikpolitiska frågan om linjenätets framtida utformning.

Med anledning av vad utredningen och SAS/LIN uttalat angående faslställelse av linjeförteckningar vill jag erinra om att i den mån luftfartsverket enligt avlal eller tillslånd har alt fastställa sådana förteckningar skall beslutet härom ligga inom ramen för avtalet eller tillståndet.

Jag biträder med hänvisning till det sagda utredningsförslaget i denna del.

Cabotageirafik

I Chicagokonventionens artikel 7 behandlas den särskilda form av luftfart som kallas cabotage. Där stadgas att en fördragsslutande stat har rätt att vägra en annan fördragsslutande stats luftfartyg tillstånd att mot ersättning ta ombord passagerare och gods inom sitt territorium med destination till en annan plats inom territoriet.

Enligt 7 kap. 3 8 första stycket LL krävs för tillstånd till inrikes fart att sökanden är en svensk juridisk eller fysisk person. Är sökanden ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening e. d. finns krav pä ett kvalificerat svenskt inflytande över bolaget respektive föreningen.

Från luftfartsverkets sida har för utredningen påpekats alt nationalitetskravet i 7 kap. 3 8 LL tillämpas när det gäller tillstånd till all luftfart i förvärvssyfte som inte är linjefart. I praktiken ställs alltså samma krav på tillstånd till trafik mellan Sverige och utlandet som när det är fråga om inrikes trafik. Denna praxis, som är mycket fast, är enligt verket väl motiverad bl. a. med hänsyn lill 1956 års överenskommelse om kommersiella rättigheter i icke regelbunden luftfart i Europa.

Luftfartsverket har i en skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet hemställt att 7 kap. 3 8 första stycket LL ändras så att det nuvarande kravet på svenskt inflytande för tillstånd till inrikes trafik skall gälla även för tillstånd till luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet i den mån den inte är linjefart.

Prop. 1984/85:212 120

Utgångspunkten för den nyss nämnda överenskommelsen från år 1956 är att ett luftfartyg som är registrerat t. ex. i Sverige skall brukas antingen av en svensk medborgare eller av en svensk juridisk person. Därvid räcker det inte med alt den juridiska personen formellt är svensk; den måste också i realiteten domineras av svenska intressen. Del är principen om "substantial ownership and effective control" som här har kommit till uttryck. Utredningen erinrar om att Sverige genom att ansluta sig lill 1956 års överenskommelse har förbundit sig alt tillse att kraven på kvalificerat svenskt inflytande är uppfyllda i fråga om brukaren av ett svenskregis-treral luftfartyg, som används i icke regelbunden förvärvsmässig luftfart i Europa.

Utredningen ansluter sig till luftfartsverkets framställning och föreslär att 7 kap. 3 8 första stycket LL ändras så att kravet på svenskt inflytande skall gälla också tillstånd lill annan luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet.

Luftfartsverket anser att det av den föreslagna regeln bör framgå att den är avsedd att tillämpas endast i fråga om luftfart med i Sverige registrerade luftfartyg.

Jag ansluter mig i sak till utredningens förslag och återkommer i specialmotiveringen till vissa lagtekniska frågor.

Undantag från kravel på svenskt infiytande

Enligt 7 kap. 3 § tredje stycket LL får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket medge undantag från kraven på svenski inflytande om det finns särskilda skäl. Någon delegering till verket har inte skett i författning. I ett brev den 3 februari 1967 medger dock regeringen med stöd av 7 kap. 3 8 tredje stycket LL "att annat flygföretag än sådant som avses i första stycket samma lagrum utför befordran av passagerare eller gods allenast från ort lill annan inom riket, när luftfartsverkei med hänsyn till brist på lämplig svensk flygtransportlägenhet eller eljest finner synnerliga skäl föreligga därtill". En framställning från luftfartsverket all detta bemyndigande skulle utvidgas till att omfatta även annan inrikes fart - l.ex. jordbruksflyg eller bogsering — lämnades i ett beslut den 17 december 1971 ulan åtgärd av regeringen.

Det bemyndigande regeringen i brevet år 1967 har lämnat luftfartsverket bör enligt utredningen tas in i författningstexten, lämpligen i en regeringsförfattning, och det nuvarande bemyndigandet som endast avser cabotageirafik bör utvidgas till att gälla all trafik enligt 7 kap. 3 8 LL.

Utredningens förslag har inte särskilt kommenterats under remissbehandlingen.

Själv kan jag i huvudsak ansluta mig till förslaget.

Sällskapsreseflygningar I 87 8 LK finns ett bemyndigande för luftfartsverket att pröva frågan om

Prop. 1984/85: 212 121

tillstånd till sällskapsreseflygningar mellan orter i Sverige och orter i Europa, i utomeuropeiska stater med kust mot Medelhavet, på Kanarieöarna och på Madeira. Frågor om tillstånd lill sällskapsreseflygningar till andra orter, l.ex. i Västindien, i större delen av Afrika, på Sri Länka och pä de amerikanska kontinenterna, prövas av regeringen.

Luftfartsverket har hemställt att tillståndsprövningen i fråga om inler-kontinentala sällskapsreseflygningar delegeras lill verket. Härigenom skulle verket ha att pröva alla frågor om tillslånd såvitt gäller charterlrafik.

Sedan länge har man ansett alt det är nödvändigt att linjefarten i viss utsträckning skyddas mot konkurrens från sällskapsreseflygningar (prop. 1969:9 s. 5). På grund av delta sker det alltid samråd mellan de skandinaviska länderna — som ju har ell gemensamt intresse i SAS - innan tillstånd ges lill sällskapsreseflygningar till en ny destination.

Utredningen förordar i denna fråga samma slags lösning som har valls i de övriga skandinaviska länderna. Det innebär att frågor om tillstånd till interkontinentala sällskapsreseflygningar prövas av regeringen när tillstånd begärs att flyga till en ny destination som inte tidigare har varit aktuell för sädana flygningar. Det bör enligt utredningen ankomma på regeringen att göra de nödvändiga luftfartspolitiska övervägandena innan ett nytt resmål öppnas; när så har skett kan tillståndsprövningen överlämnas fill luftfartsverkei.

Jag ansluter mig till utredningens överväganden i denna fråga och jag kommer senare att föreslå regeringen alt erforderliga bestämmelser tas in i luftfartsförordningen.

Vissa övriga frågor

Uppstigning med varmluftsballong sker ofta i förvärvssyfte eftersom den till viss del finansieras av reklammedel. I dessa fall kräver den enligt huvudregeln i 7 kap. 1 8 LL tillstånd. Frågan om tillstånd prövas enligt 87 8 LK av luftfartsverket.

Luftfartsverkei har föreslagit en ändring av bestämmelserna såtillvida alt uppstigning med bemannad varmluftsballong generellt undantas från kravet på tillstånd.

Utredningen pekar på alt den luftfart med varmluftsballonger som sker i förvärvssyfte inte har någon betydelse från konkurrenssynpunkt för annan luftfart, och utredningen tillstyrker därför luftfartsverkets förslag.

För egen del har jag ingen annan uppfattning än utredningen. Även i denna fråga kommer jag att föreslå att erforderiiga bestämmelser las in i en ny luftfartsförordning.

I enlighet med utredningens förslag bör bemyndigandet i 7 kap. 1 8 tredje stycket för regeringen att föreskriva tillstånd för utövande av luftfart m. m. utvidgas till att också avse drift av skolor med utbildning för erhållande av certifikat. I paragrafen bör också som utredningen föreslagit medges att vederbörande myndighet uppdrar åt andra att meddela tillstånd till luftfart

Prop. 1984/85: 212 122

av särskild an. Jag återkommer i specialmotiveringen till 7 kap. I 8 till den närmare utformningen av bemyndigandet.

2.13 Överträdelser av vissa villkor för trafiken

Mitt förslag: En straffbestämmelse införs som tar sikte på överträdelser av sädana föreskrifter som meddelats i anslutning till avlal med en främmande stal om luftfart inom svenskt område (13 kap. 28 II). Personligt straffansvar skall kunna avkrävas särskild föreståndare för utländskt irafikföretag beträffande företagets verksamhet i Sverige. Irga särskilda bestämmelser om sanktionsavgifter eller vite införs.

Utredningens förslag (avsnitt 9.4) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna accepterar i stort sett utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Linjefarten till och från Sverige utförs dels av bolag som har koncession, främst SAS, dels av de bolag som har rätt att driva sådan trafik på grund av en överenskommelse mellan Sverige och bolagets hemland. Den inrikes linjefarten är i princip förbehållen SAS och svenska flygförelag.

Statsmakterna har sedan länge haft den uppfattningen att det är nödvändigt med ett visst konkurrensskydd för linjetrafiken i förhållande till chartertrafiken; SAS anses ha en skyldighet att i rimlig mån driva trafik på de linjer som omfattas av företagets koncessioner. Ett konkurrensskydd till förmån för SAS anses därför vara av betydelse för bolagets möjligheter att pä försvarlig ekonomisk grundval fullgöra sina uppgifter enligt trafiktillståndet och därigenom säkerställa en tillfredsställande och av utlandet i möjligaste mån oberoende trafikförsörjning för de skandinaviska länderna i internationell linjetrafik.

Såsom ett led i strävanden att göra det möjligt för SAS att fullgöra sina uppgifter enligt trafiktillståndet har man infört regler som innebär begränsningar i konkurrensen. Regleringen innebär att rätten till tillträde lill den svenska marknaden är förbehållen vissa flygbolag på grund av koncessioner eller luftfartsavtal mellan Sverige och andra länder, att detaljerade föreskrifter finns i fråga om dessa bolags trafik när det gäller bl. a. arten av trafik, storleken på flygplanen och tidtabeller samt att de priser som bolagen skall hålla och de villkor som kan vara förbundna med dessa priser fastställs av myndigheterna.

Allmänt om prisövervakningen

För att det avsedda syftet med prisregleringen skall uppnäs är det självfallet av vikt all flygbolagen tillämpar de fastställda priserna. De

Prop. 1984/85:212 123

priser som har godkänts får naturiigtvis inte överskridas. Men del är också ett vitalt intresse för SAS på grund av bolagets trafikeringsplikt att de fastställda priserna inte underskrids av konkurrerande flygbolag.

SAS har pekat på att bolaget inte som andra nationella flygbolag får några statliga subventioner i sin verksamhet. SAS möjligheter alt möta otillbörlig konkurrens är därför begränsade. Luftfartsmyndigheterna måste därför enligt SAS både ha laglig möjlighet och skyldighet att tillse att godkända priser inte underskrids och att kraftfulla åtgärder riktas mot de flygbolag som tillämpar prisdumpning på den skandinaviska marknaden,

ICAO: s församlingsmöte antog hösten 1977 en rekommendalion till medlemsstaterna som gick ut på att dessa stater bl. a. skulle göra överträdelser av myndighetsgodkända tariffer straffbara med avskräckande påföljder, se till att det fanns ett effektivt system för undersökning av överträdelser och att nödvändiga åtgärder vidiogs mol dessa samt stödja lATA: s prisövervakningssystem.

Inom lATA har problemet länge varit uppmärksammat. Senast diskuterades det vid en konferens ijuni 1981, då en resolution antogs enligt vilken lATA-bolagen bekräftade sin plikt att tillämpa de priser, villkor, regler och provisioner som har godkänts av respektive myndighet. Enligl en annan vid konferensen antagen resolution uppmanades alla berörda nationella myndigheter att med skyndsamhet vidta sådana åtgärder som behövs för att säkerställa efterlevnaden av myndighetsgodkända tariffer.

Den internationella överenskommelsen om proceduren för fastställande av tariffer för regelbunden luftfart, den s.k. Parisöverenskommelsen (se avsnitt 2.1.2) innehåller inga bestämmelser om del fallet alt någon bryter mot en träffad tarifföverenskommelse.

Vid meddelande av ett svenskt tillslånd till linjefart i förvärvssyfte bestäms villkor för trafiken (7 kap. 4 8 LL). Sådana villkor är t. ex. priser, tidtabeller osv. Tillståndel kan återkallas om innehavaren i väsentlig mån åsidosätter villkoren (7 kap. 5 8 LL).

Av 13 kap. 7§ andra stycket LL följer vidare att böter eller fängelse högst sex månader kan ådömas den som utövar luftfart med åsidosättande av sådana villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 8 LL.

När regeringen genom en överenskommelse med en främmande stat har medgett luftfart inom svenski område krävs som jag nyss har nämnt i allmänhet inte därutöver något regeringens tillstånd till linjefart (7 kap. 6 8 LL). Sverige har träffat ett sextiotal sådana överenskommelser och den linjefart som har sin grund i luftfartsavtal i stället för i koncessioner är alltså av stor omfattning. Luftfartsverket meddelar hårde närmare bestämmelserna för trafiken och kan då fastställa tariffer för trafiken. De beslämmelser som luftfartsverkei meddelar med stöd av 7 kap. 6 8 LL är inte förbundna med några sanktioner.

Särskilda problem erbjuder i del nu angivna hänseendet s. k. offline carriers, dvs. utländska flygbolag som inte bedriver någon linjetrafik till

Prop. 1984/85:212 124

eller frän Sverige men som här säljer sådana transporter mellan Sverige och andra länder som åtminstone till någon del utförs med det egna bolagets plan.

Bland flygbolagen i Sverige finns sedan några år tillbaka ett organ för tariffövervakning och åtgärder i samband med överträdelser av tarifferna. Delta organ, Compliance Committee Sweden, sorterar under en flygbolagsorganisation som företräder såväl lATA-medlemmar som icke lATA-anslutna flygbolag. Verksamheten har emellertid på grund av det bristfälliga legala sanklionsunderlagel hittills haft en endast obetydlig omfattning i Sverige.

Brott mol prisregleringen

Det finns flera olika sätt, varpå ett flygbolag kan bryta mot prisregleringen.

Den vanligaste formen för missbruk torde vara all biljetter säljs till lägre pris än det godkända. En annan vanlig form av överträdelse hänger samman med de provisioner som lämnas biljettförsäljare och agenter. De tariffer som fastställs avser nämligen inte bara biljettpriserna utan även priserna och villkoren för agentur och andra biträdande tjänster. Ett flygbolag som lämnar extraprovisioner till agenter bryter alltså härigenom mot lariffbestämmelserna. Dessa provisioner kan sedan stanna hos agenten. Denne kan emellertid också lämna motsvarande rabatter till sina kunder.

De agenter som medverkar till flygbolagens överträdelser av tariffbestämmelserna kan hållas straffrättsligt ansvariga enligt vanliga medverkansregler om flygbolagens agerande är straffbart. Om luftfarten äger rum på grund av koncession kan alltså agenternas beteende leda till straffrättsligt ansvar medan så inte är fallet om luftfarten bedrivs med slöd av luflfartsavtal. Det finns f. n. inte någon möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner mol agenten.

Sanktionssystemet

För att man skall få ett mer rättvist system är det enligt utredningens mening självklart att man måste ha samma möjligheter att använda såväl straffrättsliga som administrativa sanktioner mot dem som driver luftfart på grund av ett luftfartsavtal som mot dem som driver sådan med stöd av koncession.

Utredningen diskuterar möjligheten all införa ett krav på koncession även när det finns ett luftfartsavtal som ger ett annat lands flygbolag rätt till linjefart till och från Sverige.

Utredningen pekar emellertid på att om regeringen har träffat ett luftfartsavtal med ett annat land så kan luftfartsverkei sedan inte göra någon egentlig prövning, och inte heller kan tillståndet återkallas så länge luftfartsavtalet gäller. Det finns vidare inte någon möjlighet att införa koncessionsplikt i de redan gällande luftfartsavtalen eller all säga upp alla dessa avtal och träffa nya som innehåller beslämmelser om sådan plikt.

Prop. 1984/85:212 125

Utredningen förordar inte att koncessionsplikt skall införas för de fall då ett luftfartsavtal föreligger men understryker att delta dock inte innebär att del helt kommer att saknas möjligheter till ingripanden i administrativ väg. Luftfartsverket kan vid kontakter med det felande bolagets luftfartsmyndigheter ge lill känna att man frän svensk sida är missnöjd och, i flagranta fall, att man önskar att vederbörande bolag inte längre utövar rättigheterna all driva trafik pä Sverige enligt luftfartsavialei. Som en sista utväg kan regeringen säga upp luftfartsavialei. Ett annat vapen som luftfartsverket vid vissa tillfällen kanske kan använda sig av är vägran att godkänna flygbolagets tidtabeller, tariffer m.m., vilket medför att bolaget inte kan flyga. Del är enligt utredningen väsentligt att luftfartsverket beaktar alla de möjligheter som finns för att en större efterlevnad av prisregleringen skall åstadkommas.

Ett lättare sätt är enligt utredningen att införa en ansvarsbestämmelse för den som bryter mot de villkor som luftfartsverket har meddelat med stöd av 7 kap. 6 8 LL. Agenter och andra som säljer flygbiljetter kan via medverkansbeslämmelserna nås av ett sådant straffrättsligt ansvar oavsett om luftfarten sker pä grund av koncession eller med stöd av avtal.

Utredningen går härefter in på de problem en straffrätislig sanktion innebär eftersom del enligt svensk rätt inte finns någon möjlighet att utkräva straffrättsligt ansvar av ändra än enskilda fysiska personer.

Ett system med straffrättsligt ansvar för överträdelser av tariffbestämmelser skulle enligt utredningen otvivelaktigt få störst effekt om det felande flygbolaget kunde fällas till ansvar i stället för någon enskild tjänsteman hos bolaget.

Utredningen menar emellertid att man inte skall underskatta effekten av en straffsanktion. Straffhotet är naturligtvis en faktor som bidrar till att den enskilde tjänstemannen avhåller sig frän all begå några överträdelser. För bolagens del bör det ha en viss psykologisk effekt att överträdelserna är straffsanktionerade.

Utredningen föreslår en ny straffrätislig bestämmelse om ansvar för den som utövar luftfart med åsidosättande av villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 6 8 LL(13kap. 28 II).

Enligt riksåklagaren motiverar den avhållande faktor som ett straffhot ulgör att överträdelser av villkor enligt luflfartsavtal kriminaliseras. Riksåklagaren tillstyrker därför utredningens förslag i den delen.

Luftfartsverket anser att likabehandlingen inte bör genomföras pä del sätl utredningen har föreslagit. Luftfartsverket förordar att koncession skall krävas av flygföretag som bedriver trafik på Sverige, även om trafiken bedrivs med stöd av luftfartsavtal. Enligt luftfartsverkets mening bör man av flera skäl i förevarande fall inte ställa alltför höga förväntningar på en straffsanktion. Luftfartsverket ifrågasätter också om verket, som utredningen anför, har lagliga möjligheter alt göra så långtgående ingripanden som att vägra godkänna tidtabeller.

Prop. 1984/85:212 126

Enligl SAS/LIN medger de standardavtal som finns att överträdelser av tarifferna, om koncessionssyslem införs, bestraffas med återkallelse eller suspension av tillståndet enligt luftfartsavtalet. Att ge koncession till ett främmande flygbolag skulle enligt SAS/LIN vara helt i överensstämmelse med både gällande luftfartsavtal och lagstiftning och borde därför rimligen inte förorsaka några negativa reaktioner i andra länder. Bolagen är övertygade om att bara en erinran till det felande flygbolaget om att luftfartsverket kan suspendera tillståndet eller gä in med effektiva kontrollåtgärder skulle förmå detta att upphöra med att sälja biljetter lill underpris.

Näringsfriheisombudsmannen ställer sig tveksam till om utvidgade straffsanktioner mot flygbolag som över- eller underskrider fastställda priser är del lämpligaste sättet att åstadkomma den eftersträvade likabehandlingen. Enligt näringsfrihetsombudsmannen finns det mot bakgrunden av utvecklingen utomlands anledning att överväga om inte tiden nu är mogen för en liberalare inställning till priskonkurrens inom flygtrafiken även i Sverige. 1 stället för att införa skärpta straffbestämmelser vid prisavvikelser som utredningen föreslår, anser näringsfrihetsombudsmannen att en uppmjukning av det nuvarande sanktionssystemet bör göras sä att en normal priskonkurrens mellan flygbolagen inte längre är otilläten. Den likabehandling av flygbolag som utredningen sagt sig eftersträva uppnås enligl näringsfrihetsombudsmannens uppfattning bättre genom en uppmjukning ån genom en skärpning av sanktionssystemet.

För egen det vill jag till en början slå fast att det enligt min mening inte i det nu föreliggande lagstiftningsärendet finns tillräckligt underlag för en grundläggande omorientering i den syn på målsättningen för den konkur-rensbegränsande lagreglering som vi har i dag. En sådan omorientering har inte förutsatts i utredningens arbete, och den bör enligt min mening inte tas upp nu.

När det gäller utformningen av den nuvarande regleringen är den som utredningen visar och som också verifierats under remissbehandlingen inte helt följdriktig framför allt när det gäller sanktioner mot dem som överträder villkor för tillstånd och avtalsbestämmelser. Jag delar utredningens principiella uppfattning att man bör sträva efter ett mer rättvist system. Utgångspunkten för utredningens förslag är att det inte finns teoretiska eller praktiska möjligheter att införa krav på koncession vid sidan av luftfartsavtal som ger ett annat lands flygbolag rätt till linjefart till och från Sverige. Luftfartsverket och SAS/LIN har under remissbehandlingen uttalat en annan uppfattning i den frågan. SAS/LIN har särskilt pekat på att föreliggande avtal vanligtvis har en sådan anknytning till den nationella lagstiftningen att en koncessionsplikt med därav följande straffsanktion vid överträdelser kan motiveras.

Jag delar luftfartsverket och SAS/LIN: s principiella uppfattning att det inte är uteslutet att införa koncessionsplikt beträffande den luftfart som utlänningar bedriver i Sverige på grund av avtal. Några bärande skäl att nu

Prop. 1984/85:212 127

frångå det system som sedan länge tillämpats i Sverige har dock enligl min mening inte lagts fram. I enlighet med utredningens förslag bör dock införas en straffbestämmelse i anslutning lill de föreskrifter som meddelas i samband med sådana avlal. Jag återkommer närmare lill mina överväganden i denna fråga i specialmotiveringen.

Verkställighet

Utredningen erinrar om att möjligheterna till lagföring och verkställighet i de fall som nu avses i praktiken kan vara beskurna eftersom det inte finns någon person i Sverige som är ansvarig för verksamheten.

Enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och ufländski förelag att idka näring här i riket skall en utomlands bosatt utlänning, som har fått näringstillstånd här i riket, ha en i Sverige bosatt föreståndare för verksamheten. Denne föreståndare är ansvarig för verksamheten och skall ha fullmakt från näringsidkaren att i alla frågor som rör verksamheten här i riket handla på dennes vägnar, motta stämning för näringsidkaren och föra dennes talan (9 8). Vidare finns regler om utländska företag som har tillslånd att idka näring här i riket. Dessa skall driva denna näringsverksamhet genom en registrerad filial (168). Denna skall stå under ledning av en verkställande direktör som är ansvarig för filialens verksamhet och som skall ha en fullmakt med samma innehåll som i fråga om den tidigare nämnde föreståndaren (18 8).

Genom dessa bestämmelser ges formella möjligheler till olika former av myndighelsingripande mol de utländska personer, fysiska eller juridiska, som driver näringsverksamhet här i riket och som gör sig skyldiga till överträdelser av den svenska lagstiftningen. Lagen har emellertid, närmast pä grund av uttalanden i förarbetena till den (prop. 1968:98), inte kommit att tillämpas på den verksamhet som här drivs av utländska flygbolag, agenter m. fl. Det finns därför i många fall inte någon representant i Sverige för dessa utländska företag som kan näs med en straffrätislig sanktion.

Enligl utredningen kan det finnas skäl att ompröva ställningstagandet att undanta delar av transportsektorn från lagens tillämpningsområde. Utredningen har emellertid funnit att en sådan omprövning - med hänsyn till alla konsekvenser detta skulle innebära i andra avseenden än det nu aktuella - knappast faller inom ramen för utredningens utredningsuppdrag.

Utredningen föreslår att den som här i landet faktiskt förestår verksamheten ges samma ansvar och befogenheter som en föreståndare enligl 1968 års lag.

Riksåklagaren har inte någon erinran mot utredningens förslag i denna del som en temporär lösning men förordar att tillämpningen av 1968 års lag inom luftfartsrättens område övervägs på nytt. SAS/LIN stöder utredningens förslag. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt bolagen också omfatta de flygföretag som har försäljningskontor här men som inte bedriver någon egen trafik på Sverige (s.k. offline-bolag).

Prop. 1984/85:212 128

Frågan om att utsträcka tillämpningsområdet för 1968 års lag till att också omfatta den verksamhet som bedrivs i Sverige av utländska flygbolag är en relativt genomgripande lagstiftningsfråga, som utredningen inte har kunnat gå in pä och som kräver ingående överväganden bl. a. av associationsrättslig art. För det ändamål som är aktuellt nu krävs inte heller den fullständiga reglering av ansvaret för verksamheten som en sådan lagstiftning skulle innebära. Jag har ingen erinran mot den principiella lösning som föreslås av utredningen.

Alternativa .sanktioner

Med det system som har valls inte bara i Sverige utan även pä de flesta andra häll är det enligt utredningen nödvändigt alt söka upprätthålla kravet att fastställda villkor i fråga om tariffer o. d. följs. Någon form av åtgärder måste kunna vidtas gentemot den som inte tillämpar de fastställda priserna. IATA:s sanktionssystem har en begränsad räckvidd och det är bl. a. därför nödvändigt att myndigheterna kan ingripa effektivt. Enligt utredningen är det ekonomiska överväganden som ligger bakom överträdelserna; de ger möjligheter till ytterligare inkomster. Det effektivaste sättet att bemöta överträdelserna bör därför enligt utredningen vara ett system där bolagen drabbas av så ingripande ekonomiska sanktioner att prisöverträdelserna inte framstår som företagsekonomiskt motiverade.

Utredningen har diskuterat olika former av ekonomiska åtgärder mot dem som bryter mot tariffbeslämmelserna, nämligen förverkande, sank-tionsavgifier och vite.

När det gäller förverkande har efter det att utredningen lagt fram sitt betänkande lagstiftning ägt rum på grund av del i utredningens betänkande omnämnda betänkandet (Ds Ju 1981: 3) Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet.

Den 1 juli 1982 infördes sålunda en ny förverkandebestämmelse, 36 kap. 3a8 BrB. Bestämmelsen innebär att inte bara det direkta utbytet av brott utan även värdet av andra ekonomiska fördelar som kan uppkomma i ett företag till följd av att ett brott begås inom ramen för dess verksamhet kan förklaras förverkade. I första hand åsyftas sädana företagsekonomiska vinster eller besparingar som har samband med den straffbara gärningen. Ett klart orsakssammanhang måste föreligga mellan brottet och vinslen. Om det är svårt att beräkna beloppet mer exakt får vinsten eller besparingen uppskattas lill ett skäligt belopp.

Utredningen menar att en bestämmelse av detta slag kan vara svår att tillämpa pä det här området. Ell problem är svårigheterna att bestämma värdet på näringsidkarens förtjänst eller besparing. Möjligen kan problemen bemästras genom att man kan utgå ifrån att de flygbolag som säljer resor till priser som ligger under de myndighetsgodkända tarifferna gör detta för att skaffa ytterligare passagerare till sina flygningar och på så vis minska antalet tomma stolar i flygplanen. Samma avsikt ligger som regel

Prop. 1984/85:212 129

bakom även den andra vanliga formen av prisöverträdelser, lämnandet av för höga agentprovisioner. Utredningen anför i denna fråga vidare följande.

Ett flygbolags kostnader för en flygning mellan två orter är i stort sett desamma vare sig man flyger med ett fullsatt flygplan eller om det finns ett antal lomma stolar i planet. Merkostnaden för att i ett flygplan, som ändå flyger en viss sträcka, transportera ytterligare några passagerare är alltså myckel liten. Detla innebär alt man torde kunna utgå ifrån att det för ell flygbolag som säljer biljetter till för lågt pris uppkommer en vinst som i stort sett motsvarar biljettpriset.

Om brottet mot tariffbestämmelserna i stället består i att för stora agentprovisioner lämnas blir den extraintäkt bolaget får genom brottet, dvs. biljettpriset, densamma. Flygbolaget har emellertid dä haft en kostnad, dvs. provisionen, för att få denna intäkt. Om provisionen kommer resenären till del såsom rabatt kan samma resonemang tillämpas som vid direkt försäljning till för lågt pris. Det som skulle kunna förverkas är då det som resenären betalat, dvs. biljettpriset. Om däremot provisionen stannar hos agenten medan resenären får betala fullt eller i det närmaste fullt pris är förutsättningarna något annorlunda. I dessa fall skulle hos flygbolaget kunna förverkas endast biljettpriset minus provisionen. Bolagels vinst kan inte uppgå till ett belopp som överstiger skillnaden häremellan. Emellertid skulle då värdet av provisionen kunna förklaras förverkat hos agenten, som ju genom att sälja resor till priser som understiger de godkända gör sig skyldig till slrafibar medverkan vid larifföverträdelserna.

Ett argument mol en förverkanderegel som åtminstone på detta stadium har varil avgörande för oss är att de belopp som skulle kunna komma att förverkas är så små att de ur rent företagsekonomisk synvinkel oftast bara har marginell betydelse. Detta problem accentueras genom att man sannolikt får räkna med alt endast en del av tarifföverträdelserna kan upptäckas och ledas i bevis. Under sådana förhållanden har vi inte velat tillstyrka att en särskild förverkanderegel nu införs inom luftfartslagstiftningen, något om annars kunde ha varit aktuellt i avbidan på genomförandet av förslagen i betänkandet Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet. Därmed har vi emellertid inte tagil ställning mot tillämpningen av en framlida generell förverkandebestämmelse. Denna fråga får bedömas om och när en sådan generell bestämmelse införs.

Riksåklagaren menar att del finns anledning att anta att problemen med beräknande av vinster är större när det gäller flygbolag än beträffande de flesta andra näringsidkare. Riksåklagaren finner utredningens argumentering att de belopp som skulle komma att förverkas är sä små att de har endast marginell betydelse inte vara invändningsfri.

För egen del vill jag i denna del endast framhålla att den nya förverkandebestämmelsen i brottsbalken naturligtvis också är tillämplig på den art av beteende som det här är fråga om i den mån del är brottsligt. Jag kan också i allt väsentligt ansluta mig till de riktlinjer för vinstberäkningen som utredningen har dragit upp. I likhet med utredningen är jag dock tveksam till om denna förverkandemöjlighet är tillräcklig som sanktion på det här området. 9 RiLsdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop, 1984/85:212 130

Utredningen har också diskuterat användningen av sanktionsavgifler. Enligt utredningen kan skäl anföras till stöd för en regel om sanktionsavgifter för tarifföverträdelser och utredningen har mot den bakgrunden övervägt förutsättningarna för och effekterna av ett sådant system inom det här aktuella området. En betydande svårighet föreligger enligl utredningen när det gäller att avgöra vilka beräkningsgrunder som skall användas vid bestämmande av avgiftens storlek. Vidare finns i detta fall -liksom alltid när det gäller att införa särlösningar för avgränsade områden — svårigheter all konstruera ett enkelt och lätthanterligt syslem som kan fungera smidigt utan fara för rättssäkerheten. Sammantaget har utredningen funnit att skälen mol ett avgiftssystem överväger.

I förarbetena till den nya förverkandebestämmelsen i brottsbalken uttalades att denna på särskilda områden skulle kunna kompletteras med regler om sanktionsavgifter. Dåvarande chefen för justitiedepartementet lade i propositionen fram förslag till vilka principer som bör gälla för när sådana avgifter bör användas och hur de i så fall bör vara konstruerade för att uppfylla rimliga krav på effektivitet och rättssäkerhet. I sammanhanget betonades vikten av att avgiftssystem införs på nya områden först efter noggranna överväganden av om behov föreligger och att systemen utformas pä ett sådant sätt att anspråken på rättssäkerhet blir fullt ut tillgodosedda. Riksdagen som anslöt sig till de föreslagna principerna slog vidare fast att riktlinjerna för avgiftssystemet utgår frän den straffrättsliga skuldprincipen även om avgiftsskyldighet förutsätts kunna i särskilda fall bygga på strikt ansvar (JuU 1981/82:52 s. 8).

Beträffande den av utredningen diskuterade viiessanklionen vill jag hänvisa lill överväganden inom justitiedepartementet beträffande införande av en viteslag. En lagrädsremiss i frågan överlämnades under hösten 1983 men ledde inte då till lagstiftning. Efter fortsatta överväganden i frågan överlämnar regeringen emellertid i dagarna ett förslag till riksdagen (prop. 1984/85:96).

Slutligen vill jag beträffande frågan om straffrättsliga ingripanden mot juridiska personer hänvisa lill de förslag som under våren 1984 lagts fram av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i betänkandet (Ds Ju 1984:5) Företagsbot. Kommissionen föreslår i det betänkandet införandet av en ny ekonomisk sanktion, företagsbot. Sanktionen skall kunna ådömas ett företag eller företagare när ett brott har begåtts i utövning av verksamheten. I prop. 1984/85: 32, som f. n. prövas av riksdagen, aviserar chefen för justitiedepartementet ett förslag i ämnet under riksmötet 1984/85 (prop. s.54, se även prop. 1984/85: 100, bilaga 4 s.28). Förslaget avses bygga pä kommissionens betänkande. En sanktion av den föreslagna arten kan naturiigtvis fä stor betydelse på det här området.

Med hänsyn till de överväganden som sålunda pågår när det gäller ingripanden mot brott i näringsverksamhet bör enligl min mening f. n. inte införas några regler i ämnet som enbart tar sikte på brott av det nu aktuella slaget.

Prop. 1984/85:212 131

2.14 Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Mitt förslag innebär i princip endast språkliga ändringar i 8 kap. Något generellt förbud mot att medföra föremål som kan vara farliga för flygsäkerheten genomförs inte.

Utredningens förslag (avsnitt 14) överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna kommenterar inte särskilt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 8 kap. LL finns vissa bestämmelser om lufttrafiken. De kompletteras av bestämmelser i 97- 113a 88 LK.

Åtgärder för all förhindra olyckor m. m.

1 8 kap. 1 8 LL föreskrivs att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket meddelar bestämmelser bl. a. om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor skall undvikas. Enligt kungörelsen (1961:563) angående trafikregler för luftfarten (ändrad 1965:202) fastställer regeringen trafikregler i huvudsaklig överensstämmelse med de internationella trafikreglerna, dvs. de trafikregler som har antagits av ICAO: s råd är 1951 med senare ändringar. Trafikreglerna publiceras i Bestämmelser för Civil Luftfart - Trafikregler (BCL-T).

Övriga paragrafer i 8 kap. LL behandlar bl.a. landningsskyldighet, transporter av visst gods och fartygshandlingar.

Utredningen föreslår språkliga och redaktionella ändringar i 8 kap. 1-3 88. Mina förslag har utformats i enlighet med utredningens förslag.

Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmoiiveringen.

Transport av visst gods

I 8 kap. 4 8 LL finns regler om inskränkningar i rätten att transportera visst gods med luftfartyg.

Enligt paragrafens första stycke fär krigsmateriel inte transporteras med luftfartyg utan tillstånd från regeringen eller den som regeringen bestämmer.

Vad som i luftfartslagens mening är krigsmateriel framgår av kungörelsen (1961: 567) med närmare beslämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg. Häri finns en uppräkning av sädana föremål som skjutvapen, ammunition, sprängämnen, kemiska och radioaktiva stridsmedel m, m.

Enligt paragrafens andra stycke fär regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela förbud mol transporter av annat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Enligt 107 8 LK finns vidare en möjlighet för luftfartsverket att föreskriva särskilda villkor för transport av visst gods. Verket har också rätt att

Prop. 1984/85:212 132

helt förbjuda transporter när godsets beskaffenhet föranleder det. 1 108 8 första stycket LK hänvisas också till de särskilda bestämmelser som finns om transporter av visst gods. Någon uttrycklig möjlighet att föreskriva särskilda villkor vid transport av krigsmateriel föreligger inte.

Utredningens förslag innebär i sak ingen ändring i förhållande till vad som f.n. gäller beträffande transporter av fariigt gods ombord på luftfartyg. Genom det föreslagna allmänna bemyndigandet i 14 kap, 3 8 kan föreliggande oklarheter beträffande villkoren för transport av krigsmateriel enligl utredningen anses undanröjda.

Jag ansluter mig till utredningens förslag. Beträffande det allmänna bemyndigandet i 14 kap. 3 8 LL hänvisar jag lill specialmotiveringen.

Medförande av vapen

Enligt 107 8 andra stycket LK är del förbjudet att medföra skjulvapen i passagerarutrymmet pä luftfartyg som används i förvärvssyfte för passagerartransporter. Tjänstevapen är undantagna från förbudet. Något förbud mol att medföra andra vapen än skjulvapen finns inte.

Enligt 1 8 lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats får särskild kontroll äga rum till förekommande av brott som utgör en allvarlig fara för säkerheten vid luftfart. Vid kontrollen skall sökas efter vapen eller andra föremål, som är ägnade att komma till användning vid sådana brott (3 8). Om ett sådant föremål påträffas kan det ofta tas i förvar enligt bestämmelser i rättegångsbalken. Annars skall den som medför föremålet uppmanas att förvara det på ett visst sätt, l.ex. hos personalen eller i bagageutrymmet. Den som inte rättar sig efter en sådan uppmaning får avvisas från flygplatsen (4 8).

Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen gjort gällande att avsaknaden av ett förbud mot att medföra andra vapen än skjutvapen i passagerarutrymmet pä ett luftfartyg är en brist i lagstiftningen med hänsyn till kraven på flygsäkerhet. Verket har föreslagit att förbudet i 107 8 andra stycket LK utvidgas till att omfatta även andra vapen eller föremål, som är ägnade att komma till användning vid brott som utgör en allvarlig fara för flygsäkerheten.

Ett skjutvapen kan enligl utredningen vara farligt även om innehavaren inte har för avsikt att använda det vid något brott och ett förbud att ha skjutvapen i passagerarutrymmet framstår som naturligt. Utredningen pekar på att den nuvarande bestämmelsen är enkel och klar eftersom det som regel inte innebär några svårigheter att avgöra vad som menas med skjutvapen.

Om andra vapen eller föremål skall förbjudas erbjuder däremot enligt utredningen avgränsningen mellan tillåtna och förbjudna föremål problem. Rent definitionsmässigl kan det vara svårt att avgöra vad som skall anses vara ett vapen. Det är enligt utredningen nödvändigt att kretsen av förbjudna föremål klart anges eftersom överträdelser av förbudet skulle vara

Prop. 1984/85:212 133

straffbelagda. Ett utvidgat förbud skulle därför behöva förses med detaljerade tillämpningsföreskrifter. Utredningen anför vidare.

Frågan arom ett sådant förbud skulle betyda ökad säkerhet. På grund av bestämmelserna i lagen om kontroll på flygplats är risken, när kontroll förekommer, relativt liten att det i passagerarutrymmet finns sådana fariiga föremål som kan komma till användning vid brott. Det är tveksamt om ett lagstadgat förbud att medföra föremålen skulle minska denna risk. Den som önskar föra ombord ett vapen e.d. för all använda del vid brott och som inte avhänds föremålet vid en kontroll skulle självfallet inte avhålla sig från att ta med föremålet i passagerarutrymmet av det skälet att delta är förbjudet i lag.

Det förefaller alltså osäkert om ett sådant förbud som det av luftfartsverket föreslagna innebär någon vinst för flygsäkerheten. Med hänsyn härtill och till de avgränsningssvårigheter som den av verket förordade ändringen skulle medföra föreslår vi ingen utvidgning av del nuvarande förbudet i 107 8 LK.

Utredningens överväganden i de avseenden som avses nu har inte kommenterats särskilt under remissbehandlingen. Jag delar för egen del utredningens uppfattning att ett generellt förbud mot innehav av vissa andra farliga föremål än skjutvapen ombord på ett luftfartyg kan bli svårt att övervaka och ge anledning till gränsdragningsproblem. Något sådant förbud bör därför inte införas.

2.15 Lufttransporter

Mitt förslag: Redaktionella och språkliga ändringar görs i 9 kap. En bestämmelse om undantag från krav på biljett m.m. överförs från luftfartskungörelsen till lagen.

Utredningens förslag (avsnitt 11) överensstämmer i princip med mitt förslag utom såvitt gäller bestämmelsen om undantag från biljett m. m.

Remissinstanserna accepterar i stort utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Privaträttsliga bestämmelser om transporter med luftfartyg finns i 9 kap. LL. Delta kapitel bygger helt på Warszawa-Haagreglerna och på Guadalajarakonvenlionen. Regler finns om transporthandlingar, om rätten all förfoga över godset, om fraktförarens ansvar och om sammansatta transporter. Dessutom regleras det fall då en transport helt eller delvis utförs av någon annan fraktförare än den som har träffat transportavtalet.

I luftfartskungörelsen finns endast en paragraf, Il3a8, som behandlar transporter i privaträttsligt avseende.

I svensk lagstiftning finns dock även andra bestämmelser i sådana frågor

Prop. 1984/85:212 134

som regleras i 9 kap. LL. Här avses lagen (1937:73) om befordran med luftfartyg. Denna lag upphörde att gälla i och med att den nya lydelsen av 9 kap. LL trädde i kraft sedan Sverige hade tillträtt Haag-protokollet. Enligl övergångsbestämmelserna (1960:69) skall dock äldre bestämmelser fortfarande tillämpas i vissa fall, bl. a. vid transporter mellan Sverige och en annan stat, om denna stat har biträtt den ursprungliga men inte den reviderade Warszawakonventionen. På grund härav är 1937 års lag fortfarande tillämplig i några fall.

Utredningen föreslår inga sakliga förändringar beträffande 9 kap. eller lagen om befordran med luftfartyg.

Inom justitiedepartementet övervägs f. n. frågan om Sveriges tillträde till nr 3 och 4 av fyra ändringsprotokoll lill Warszawakonventionen som antogs år 1975 vid en diplomatisk konferens i Montreal. Ett sådanl tillträde aktualiserar ändringar i 9 kap. som inte har berörts i det nu förevarande lagstiftningsärendet. Avsikten är enligt vad jag har inhämtat att en departementspromemoria i ämnet skall remissbehandlas och ligga till grund för en eventuell lagstiftning. Enligt min mening kan det inte anses innebära några olägenheter om man i avvaktan på en sådan lagstiftning i delta ärende endast prövar de ändringsförslag som utredningen har lagt fram. Dessa förslag har inte föranlett några särskilda kommentarer under remissbehandlingen. Jag ansluter mig i stort sett till förslagen.

I ett avseende vill jag emellertid föreslå en ändring. Enligt 113a8 LK fordras inte biljetter och resgodsbevis vid inrikes luftbefordran, under vilken mellanlandning utom riket inte avses äga rum. Vid sådan befordran får den begränsning av fraktförarens ansvarighet som anges i 9 kap. 22 8 LL åberopas även om biljett, resgodsbevis eller flygfraktsedel inte har utfärdals eller saknar meddelande om begränsning av fraktförarens ansvarighet.

Bestämmelsen infördes år 1980 (1980:721) och grundar sig på bemyndigandet i 9 kap. 40 8 LL enligt vilket regeringen, såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum, får meddela bestämmelser som avviker från vad som föreskrivs i vissa andra paragrafer i 9 kap. angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel. Det i luftfartskungörelsen angivna undantaget tillkom på begäran av luftfartsverket.

Enligt 9 kap. 22 § första stycket LL är ett svenskt flygföretag skyldigt att i biljett eller standardvillkor ulfästa sig att tillämpa den ansvarsgräns som anges i lagrummet. Införandet av 113a§ LK innebar inte att kravet på sådan utfästelse föll bort. Fraktföraren har i stället standardvillkor med denna utfästelse. Som sådana villkor godtas enkla villkor som fraktföraren tillämpar generellt och som finns tillgängliga för den passagerare som så önskar i samband med att han bokar plats eller går ombord på luftfartyget.

Bestämmelsen om ansvarsbegränsning i 113 a 8 LK innehåller sådana föreskrifter om enskildas ekonomiska förhållanden inbördes som enligt 8

Prop. 1984/85:212 135

kap. 2 8 regeringsformen skall meddelas i lag. Bestämmelsen bör därför överflyttas till 9 kap. LL. Bemyndigandet i 9 kap. 40 8 kan heller inte avse meddelande av sådana föreskrifter. Del har emellertid tillkommit och utnyttjats endast i de avseenden som regleras i 113 a8 LK (jfr prop. 1960: 34 s. 92). Om 113 a 8 LK upptas i lag kan bemyndigandet i 9 kap. 408 LL utgå. En bestämmelse motsvarande 113 a 8 LK kan då upptas i det lediga paragrafnumrei. Bestämmelsen bör utformas huvudsakligen i enlighet med utredningens förslag beträffande 113 a 8 LK. I andra stycket bör således i enlighet med vad utredningen har föreslagit i förtydligande syfte tas in en hänvisning till standardvillkoren.

Jag har beträffande de nu behandlade frågorna samrätt med chefen för justitiedepartementet.

2.16 Ansvaret för skador genom luftfart

Mitt förslag: Ett luftfartygs ägare skall liksom f. n. i princip ansvara för de skador som genom luftfart drabbar tredje man. När ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt skall ansvaret för skador genom luftfarten åvila innehavaren. Sådant ansvar skall under vissa villkor också kunna åvila innehavaren vid långtidsuthyrning (leasing). I andra fall skall ansvaret kunna vara delat. Ändringar föreslås i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Utredningens förslag (avsnitt 12) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna accepterar i princip utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 10 kap. 1 § LL hänvisas beträffande ansvaret för tredjemansskador, dvs. sådana skador som drabbar personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyget, till lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. Kapitlet innehåller i övrigt bestämmelser om trafikförsäkring och om jämkning av det skadestånd som någon kan förpliktas utge på grund av fel e. d. i tjänsten.

Enligt 1922 års lag har ett luftfartygs ägare strikt ansvar för skador som genom luftfart drabbar personer eller egendom som inte transporteras med fartyget (18). Lagen gäller dock inte skador på andra luftfartyg i fart eller pä passagerare i sädana fartyg (2§ andra stycket). Den som utan lov använder någon annans luftfartyg ansvarar i stället för ägaren för de skador som inträffar vid ett sådant tillfälle (3 8). En brukare svarar tillsammans med ägaren om han innehar fartyget med nyttjanderätt och det i upplåtelsen ingår rätt att anställa förare eller befälhavare. Samma sak gäller även om han inte har denna rätt men ändå anlitar en annan förare eller befälha-

Prop. 1984/85:212 136

vare än den som ägaren har anställt och någon skada inträffar när denne andre har hand om fartyget. Ägaren har regressrätt mot brukaren (4 §). Vid medvållande från den skadelidandes sida gäller skadeståndslagens bestämmelser. Också beräkningen av ersättningens storlek vid personskador skall ske enligt grunderna i skadeståndslagen (1 och 5 88).

1 10 kap. 2 8 LL föreskrivs en skyldighet att, om regeringen sä förordnar, teckna en försäkring e.d. för ansvaret enligt 1922 års lag. Regeringen har inte meddelat något generellt sådant förordnande. Beträffande SAS och LIN ställs dock krav på försäkring i koncessionerna. I fråga om all annan luftfart i förvärvssyfte än den som bedrivs av dessa båda företag ställer luftfartsverket som krav för meddelande av driftstillstånd att det finns en gällande försäkring. För privatflygare finns inte något krav på försäkring. Från de företag som sysslar med s. k. leasing av luftfartyg har framförts önskemål om att den som hyr ett luftfartyg under längre tid skall betraktas som ägare i vissa avseenden. Vad som framför allt har åsyftats med detla är ansvaret för tredjemansskador. Avsikten har varil att ägaren helt skall befrias från ansvar enligl 1922 års lag.

Utredningen erinrar om att de skador som avses i 1922 års lag nästan alltid är en direkt följd av det faktiska handhavandet av ett luftfartyg och mycket talar enligl utredningens mening för att en ägare som inte har något inflytande över fartyget och dess användning inte heller skall vara ersättningsskyldig för de skador som kan uppkomma när en brukare använder fartyget. Å andra sidan måste man emellertid, menar utredningen, beakta att skyddet för tredje man inte får bli urholkat genom att luftfartygets ägare befrias frän ansvar.

Huvudregeln bör enligt utredningen alltjämt vara att ett luftfartygs ägare ansvarar för de skador som genom luftfart drabbar tredje man. En ägare bör dock kunna befrias frän ansvar för tredjemansskador i vissa situationer. En första förutsättning för en sådan befrielse måste enligt utredningens mening vara alt brukaren i stället kan åläggas motsvarande ansvar. Utredningen föreslår införandel av ett syslem enligl vilket ansvaret enligt 1922 års lag läggs på brukaren i stället för på ägaren i de fall då brukaren innehar luftfartyget pä grund av ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Vidare skall enligt utredningens förslag ägaren av ett uthyrt luftfartyg befrias från ansvar enligl 1922 års lag och detta ansvar i stället övergå på brukaren om avtal har träffats härom, om nyttjanderättsti-den är minst ett år och om innehavaren enligt avtalet har rätt att skaffa befälhavare eller förare eller att använda luftfartyget i förvärvssyfte. En anmälan skall i dessa fall ha gjorts till luftfartygsregistret. Slutligen föreslås för andra fall av uthyrning att ägaren och innehavaren i vissa fall skall ha lika ansvar för tredjemansskador med regressrätt för ägaren gentemot innehavaren.

Luftfartsverket anmärker i anslutning till utredningens förslag att begreppen "brukare" och "innehavare" inte är klara. Enligl verket bör

Prop. 1984/85:212 137

begreppet innehavare avse den som på något sätt har en begränsad sakrätt i ett luftfartyg medan begreppet brukare bör användas bara som benämning på den som faktiskt använder ett luftfartyg.

Jag kan i princip godta utredningens förslag. Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmoiiveringen.

2.17 Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av luftfartsolyckor

Mitt förslag: Bestämmelserna om flygräddningstjänst lämnas i princip oförändrade i avvaktan på generell lagstiftning om samhällets räddningstjänst. Ett bemyndigande införs för regeringen att medge att statens haverikommission överlåter åt andra att utföra undersökningar av luftfartsolyckor (11 kap. 8 8 andra stycket LL).

Utredningens förslag (avsnitt 13) innebär att begreppet flygräddningstjänst definieras närmare. Förslaget överensstämmer i övrigt i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna har deialjsynpunkler pä definieringen av begreppet flygräddningstjänst. Statens haverikommission anser alt kommissionens rätt att delegera undersökningarna kan inskränkas till de fall då det är fräga om att överlåta undersökningen lill annan stat än där luftfartygei är registrerat.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om flygräddningstjänst finns i Chicagokonventionens annex 12, som ligger lill grund för den svenska regleringen av denna fråga.

1 De svenska bestämmelserna finns i 11 kap. 1 8 LLoch i 114-121 88 LK. Här finns regler bl. a. om var svensk flygräddningstjänst kan utföras, om vem som leder denna tjänsl och om de skyldigheter som åvilar befälhavare på andra luftfartyg än de som är föremål för flygräddningstjänsten.

Bestämmelser om ersättning av allmänna medel till den som deltar i flygräddningstjänsten finns i kungörelsen (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan i flygräddningstjänst m. m.

Föreskrifterna i luftfartslagen och luftfartskungörelsen om undersökning av luftfartsolyckor bygger pä bestämmelserna i Chicagokonventionens annex 13.

En undersökning skall göras om det inträffar en olycka med allvariiga skador som följd vid användningen av ett civilt luftfartyg. Undersökningarna verkställs av statens haverikommission eller av luftfartsverket. Förfarandet vid en sådan undersökning finns reglerat i lagen och kungörelsen.

Utredningens förslag innebär till en början att innebörden av begreppet flygräddningstjänst närmare definieras i 11 kap. 1 8 LL. Vidare införs -med hänsyn till regeringsformens delegationsbestämmelser - ett uttryck-

Prop. 1984/85:212 138

ligt bemyndigande för regeringen alt överlåta åt andra att leda flygräddningstjänsten. Vidare föresläs ett bemyndigande för regeringen att överlåta ät andra alt utföra en undersökning av en luftfartsolycka. Det sistnämnda förslaget har tillkommit för att man skall kunna överlåta exempelvis åt ett utländskt organ all leda utredningen av en luftfartsolycka i de fall då en annan stat har utövat trafikledningstjänsten i området. Vidare blir del möjligt att till en lämplig organisation överlåta en undersökning av olyckor utanför den egentliga luftfarten såsom olyckor med ballonger, segelflygplan m. m.

Förslaget innebär också alt samtliga olyckor skall utredas av statens haverikommission. Bestämmelser härom föreslås upptagna i en ny luftfartsförordning (122 § första stycket).

Luftfartsverket och lufifartsinspekiionen föreslär en lydelse av 11 kap. 1 8 som närmare anknyter till beslämmelser för flygtrafikledningsljänst (BFT). Lufifartsinspekiionen välkomnar den föreslagna möjligheten att delegera rätten att göra undersökningar. Härigenom kan enligl inspektionen statens haverikommissions resurser tas i anspråk för sådant som är alt hänföra till egentlig luftfart. Stålens haverikommission har inte någon erinran mot att luftfartsverkets nuvarande haveriutredningsverksamhet upphör. Kommissionen anser att anledning saknas att medge delegationsrätt för kommissionen i andra fall än då det är fråga om att överlåta undersökningen till en annan stat där luftfartyget är registrerat.

Sedan utredningen lagt fram sina förslag har frågan om räddningstjänst och olycksutredningar övervägts av räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01) som i sitt slutbetänkande (SOU 1983: 77) Effektiv räddningstjänst föreslagit bl. a. en ny lag om samhällets räddningstjänst. Förslaget berör bl.a. flygräddningstjänsten. Bestämmelser härom finns i 21-24 88 i den föreslagna lagen, som föreslås få följande lydelse.

Flygräddningstjänst

21 § Med flygräddningstjänst avses i denna lag åtgärder som staten svarar för och som avser efterforskning, undsättning av människor eller djur eller begränsning av skador pä egendom då ett luftfartyg saknas eller en olyckshändelse har drabbat eller hotar lufttrafiken.

22 § Luftfartsverket svarar för efterforskning av ett försvunnet luftfartyg. Verket svarar också för undsättning och för begränsning av skador vid ett flyghaveri till havs, i kustvattnen och i Vänern, Vättern och Mälaren.

Kommunen svarar för undsättning och för begränsning av skador vid ett flyghaveri i övriga vatten, i vattenområde i hamn eller på land.

För omedelbar undsättning på eller i närheten av en godkänd flygplats skall finnas en räddningsstyrka av den storlek och räddningsutrustning i den omfattning som fastställs av luftfartsverket med hänsyn till förekommande flygtrafik. För denna styrka och utrustning svarar innehavaren av flygplatsen.

23 § Luftfartsverkei utser räddningsledare för räddningsåtgärder som
verket svarar för.

Prop. 1984/85:212 139

24 8 Om skyldighet för en befälhavare pä ett luftfartyg och för den som tjänstgör pä en flygplats eller annan anläggning för luftfarten all medverka i flygräddningstjänsten finns beslämmelser i luftfartslagen (1957:297).

Kommittén föreslår vidare att den nuvarande definitionen av flygräddningstjänsten i 11 kap. 1 8 LL utgår och ersätts med en hänvisning till den nya lagen.

Kommitténs förslag, som har överlämnats till försvarsdepartementet, har remissbehandlats, och en lagrådsremiss beräknas bli avlämnad under hösten 1985. Med hänsyn härtill bör enligt min mening f.n. inte göras någon ändring i definitionen av begreppet flygräddningstjänst i 11 kap. 1 8 första stycket. I lagrummet bör dock införas del av utredningen föreslagna bemyndigandet.

Förslaget om att ansvaret för utredning av samtliga olyckor och tillbud skall överföras till statens haverikommission överensstämmer med riksdagens principbeslut år 1982 (prop. 1982/83: 100 bil. 9, s. 127 ff. TU 28 s.40 ff). I ett nyligen avgivet yttrande över en inom kommunikationsdepartementet uprättad promemoria angående utredning av sjöolyckor ifrågasätter emellertid luftfartsverket den sålunda beslutade ordningen. Den ger enligt luftfartsverkei dubbelarbete eftersom luftfartsverket nu tvingas att komplettera och bereda haverikommissionens utredningar för att preventiva flygsäkerhetsåtgärder skall kunna vidtas. Luftfartsverket hemställer att överläggningar tas upp mellan kommunikationsdepartementet, haverikommissionen och luftfartsverket för att se över ansvarsfördelningen.

Luftfartsverkets synpunkter är enligt min mening av den arten att de bör föranleda ytterligare överväganden. Möjligen bör dessa samordnas med det pågående arbetet rörande utredningen av sjöolyckor. Organisationen av flygräddningstjänsten skall enligt mitl förslag närmare beslutas av regeringen. I samband därmed får regeringen ta ställning till de synpunkter i frågan som numera föreligger.

Vad särskilt gäller rätten för haverikommissionen att överiåla undersökningar till andra delar jag den mening som utredningen framfört och som biträtts av lufifartsinspekiionen. Chicagokonventionen synes inte lägga hinder i vägen för att undersökningarna överlåts till andra än andra stater.

2.18 Vissa särskilda bestämmelser

Mitt förslag: Avgift skall kunna tas ut dels för den övervakning av luftfartygs luftvärdighet som erfordras då luflvärdighetsbevis utfärdas för att gälla tills vidare, dels för meddelande av elevtillstånd.

Utredningens förslag (avsnitt 14) överensstämmer med mill förslag. Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat förslaget.

Prop. 1984/85:212 140

Skälen för mitt förslag: 1 12 kap. LL finns bestämmelser om i vilka fall luftfartygs avgång kan hindras och om vem som är behörig att meddela sådanl beslut. I kapitlet finns också hänvisningar till särskilda bestämmelser om inskränkningar i möjligheten att lägga kvarstad på vissa angivna fartyg. Bestämmelser härom finns i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg. Vidare finns i kapitlet hänvisningar till regler om innehav och användning av radioanläggning på luftfartyg och inom markorganisationen. Bestämmelser härom finns i radiolagen (1966:755) och i kungörelsen (1967:448) om innehav och användning inom neutralt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg och motorfordon.

Slutligen finns i 12 kap. 4 8 LL en bestämmelse om att regeringen fastställer grunderna för bestämmandet av avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt luftfartslagen. Sådana grunder har fastställts i 136— 138 88 LK. Utredningen föreslår att möjlighet införs alt ta ut avgift för den övervakning av luftvärdigheten som enligl utredningen föreslås i samband med att luflvärdighetsbevis utfärdas tills vidare i stället för all vara tidsbegränsade. Vidare föreslås alt en avgift skall tas ut för meddelande av elevtillstånd.

Utredningens förslag har inte föranlett någon kommentar under remissbehandlingen. Jag ansluter mig i princip till förslaget.

2.19 Ansvarsbestämmelser

Mitt förslag: Straffet för brott mot luftfartslagens bestämmelser m. m. blir antingen fängelse i högst två år, böter eller fängelse i högst sex månader eller enbart böter. Ett nytt straffstadgande införs beträffande den som tjänstgör utan att ha ett föreskrivet behörighetsbevis.

Utredningens förslag (avsnitt 15) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag.

Skalen för mitt förslag: I 13 kap. LL finns ansvarsbestämmelser beträffande vissa av lagens regler. Bestämmelserna innehåller fyra olika straffsatser. Den högsta straffsatsen, fängelse i högst tvä år, gäller dä någon är berusad t. ex. vid förandet av luftfartyg eller vid ulövandet av tjänsl som trafikledare. Samma straffsats gäller om någon bryter mot förbudet mot överljudsfart eller regeringens beslut att av militära skäl l.ex. förbjuda luftfart samt då någon framför ett luftfartyg med felaktig nationalitets- eller registreringsbeteckning. Om brotten är ringa skall dömas till böter. De flesta ansvarsbestämmelserna upptar straffskalan böter eller fängelse. I en del av bestämmelserna föreskrivs som maximum fängelse i ell år, i andra

Prop. 1984/85:212 141

fängelse i sex månader. Slutligen finns några beslämmelser som innehåller endast böter i straffskalan. Också i luftfartskungörelsen finns ansvarsbestämmelser. Straffet är dagsböter och i några fall penningböter.

Utredningen anser att sanktionssystemets uppbyggnad bör vara sä enkel som möjligt. Enligt utredningen bör siraffmaximum, fängelse två är, kunna sänkas i alla fall utom när det gäller onykterhet vid förande av luftfartyg eller tjänstgöring som flygledare m. m.

En sänkning av straffsatsen bör vidare enligl utredningen ske beträffande den som använder ett luftfartyg trots all del saknar luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis. Straffmaximum är f. n. ett år. Enligt utredningen bör straffet vara endast böter.

För övrigt föreslår utredningen beträffande brott med siraffmaximum över sex månader en sänkning av straffsatserna till fängelse i sex månader.

Ett nytt straffstadgande föresläs beträffande den som tjänstgör utan att ha ett föreskrivet behörighetsbevis.

Enligt utredningens mening bör straffsatserna i en ny luftfartsförordning vara enbart dagsböter.

Riksåklagaren finner med hänsyn till bl. a. alt avsikten med förslaget inte är att gärningarna i allmänhet skall bedömas mildare än vad som är fallet i dag och då brottsbalkens beslämmelser kan bli tillämpliga beträffande vissa allvarligare överträdelser inte anledning till erinran mot utredningens förslag.

Överåklagaren i Malmö åklagardistriki anser dock del inte rimligt att pä detta sätt generellt minska straffvärdheten i ett stort antal brottsliga förfaranden av varierande typ. Förslagets konsekvenser ter sig enligl överåklagaren betänkliga från allmänprevenliv synpunkt.

Länsåktagaren i Kalmar län menar att förslaget är rationellt och rättssä-kert.

I övrigt har utredningens förslag beträffande straffbestämmelserna inte särskilt kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del kan jag i det väsentliga ansluta mig till utredningens förslag. Beträffande ansvarsbestämmelsen om onykterhet vid framförande av luftfartyg eller vid tjänstgöring som trafikledare m.m. finns det enligl min mening anledning all överväga en något annorlunda lagleknisk konstruktion än den som utredningen föreslär. Jag återkommer närmare till mina överväganden i den delen i specialmotiveringen. Där kommer jag också att i övrigt ta upp vissa frågor i anslutning till straffbestämmelserna där jag har stannat för en annan lagleknisk lösning än vad utredningen har kommit fram till.

Prop. 1984/85:212 142

2.20 Tillämpningsbestämmelser, bemyndiganden, deflnitioner

Mitt förslag: 1 14 kap. LL införs regler om talan mot de beslut som domstol och luftfartsverket har att meddela enligt lagen. Bestämmelsernas innehåll har anpassats lill de materiella överväganden som jag tidigare har redovisat. Möjlighet införs för luftfartsverket att överlåta åt andra att utarbeta föreskrifter för vissa luftfartyg av särskild beskaffenhet, exempelvis segelflygplan. Slutligen föresläs ett generellt bemyndigande för luftfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter beträffande tillämpningen av lagen.

Utredningens förslag (avsnitt 16) överensstämmer i princip med mitl förslag, utom såvitt avser de delar där utredningen föreslagit en annan saklig lösning än den jag har stannat för.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: I 14 kap. LL finns bestämmelser om lagens tillämpning och om talan mot luftfartsverkets beslut enligt såväl lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Utredningen föreslår en sådan ändring i 14 kap. att luftfartsverket får möjlighet att delegera utfärdandet av föreskrifter för luftfartyg av särskild beskaffenhet. Luftfartsverket har uttryckt önskemål om sådan delegeringsmöjlighet speciellt när det gäller drakar och segelflygplan men även i fråga om modelluftfartyg och varmluftsballonger.

För övrigi föreslår utredningen ändrade regler om talan mot luftfartsverkels m.fl. beslut som har samband med utredningens förslag.

I 14 kap. 3 8 föresläs upptagen ett generellt bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer att meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i lagen. I samma paragraf föreslås ett bemyndigande för regeringen alt uppdra åt andra att meddela föreskrifterna.

I 14 kap. 4 8 föreslår utredningen en ny bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att medge undantag och meddela föreskrifter i situationer av krig eller krigsfara e.d. 1 14 kap. 5 8 föresläs upptagna definitioner av de olika konventioner som nämns i författningstexten.

Remissinstanserna har i allmänhet accepterat utredningens förslag.

För egen del kan jag också i stort sett ansluta mig till vad utredningen har föreslagit. Med hänsyn till mina förslag rörande talan mot luftfartsverkets beslut m.m. avviker milt förslag till lydelse av 14 kap. 2 8 något frän utredningens förslag. Med hänsyn bl. a. till regeringsformens bestämmelser om inskränkningar i möjligheterna att delegera rätten att uifärda bestämmelser som innebär normgivning mäste emellertid enligt min mening

Prop. 1984/85:212 143

reglerna utformas något annoriunda än vad utredningen har föreslagit. Jag kommer att i specialmotiveringen till de aktuella bestämmelserna närmare utveckla mina överväganden härvidlag.

2.21 Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Mitt förslag: Ett uppdrag ges lill luftfartsverket att i samråd med överbefälhavaren undersöka de frågor som aktualiseras i samband med militär luftfart för civila ändamål och att redovisa förslag till lösningar på problemen.

Utredningens förslag (avsnitt 17): Inget förslag om ändringar men en rekommendation att frågan bör övervägas pä nytt om det visar sig all mililära luftfartyg används i stor utsträckning för annat än mililära ändamål.

Remissinstanserna: Överbefälhavaren är nöjd med utredningens ställningslagande. Luftfartsinspektionen anser att frågan nu bör regleras i författning.

Skälen för mitt förslag: I luftfartslagens andra avdelning, 15 kap., behandlas frågor om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål. Som statliga luftfartyg anses - i enlighet med den indelning som görs i Chicagokonvenlionen - bl.a. militär-, tull- och polisfartyg men däremot inte sådana statliga luftfartyg som används för affärsdrift. I 15 kap. hänvisas till de bestämmelser i luftfartslagen som gäller för luftfart med militära luftfartyg och för annan luftfart för statsändamål. Övriga regler fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer. Regler om utländska örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territorium finns i lilllrädesförordningen (1982: 755).

Utredningen diskuterar de problem som uppstått i samband med användningen av försvarels luftfartyg för civila uppdrag. Diskussionen förs delvis med utgångspunkt i ett beslut av justitieombudsmannen (JO) den 16 december 1975 i vilket JO bl. a. diskuterade behovet av ändringar i luftfartsförfattningarna med anledning av klagomål från två trafikflygare som gjort gällande att flygvapnets agerande inom svensk yrkesmässig trafik pä vissa punkter var olämpligt och lagstridigt. I ärendet gjordes frän luftfartsverket gällande att den luftfart som bedrivs med militära luftfartyg faller under 15 kap. LL så länge luftfarten är av militär natur men att luftfart med militära luftfartyg för andra än militära ändamål inte bör betraktas som statlig luftfart i luftfartslagens mening.

Riksdagen har år 1974 uttalat sig mot en lagändring av den innebörd som luftfartsverket förordat (FöU 1974:28).

Inte heller fann JO att det kunde anses påkallat med omedelbara ätgärder för en ändring av bestämmelserna.

Prop. 1984/85:212 144

Utredningen har också stannat för att inte lägga fram några ändringsförslag. Om det visar sig framöver att militära luftfartyg används i stor utsträckning för annat än militära ändamål bör emellertid enligt utredningen den frågan övervägas på nytt.

Överbefälhavaren finner att utredningens ställningslagande möjliggör ett fortsatt rationellt utnyttjande av militära resurser där de används enligt de principer som nu tillämpas. Luftfartsinspektionen anser däremot att tiden nu är mogen att författningsmässigt reglera denna fråga. Angelägenheten härav understryks enligt luftfartsinspektionen av all försvarets iranspori-flygkapacitel har ökat. Civila transporter som genomförs med mililära resurser skapar betydande irritation inom den civila flygbranschen.

Det material i frågan om regleringen av den militära luftfarten för civila ändamål som utredningen redovisar är nästan tio år gammalt. Utredningen har anfört att vissa skäl talar för lagstiftning i linje med vad luftfartsverket förordat och som under remissbehandlingen har förespråkats av luftfartsinspektionen. Enligt min mening rymmer frågan sä många komplicerade problem av betydelse för myndigheter, företag och organisationer inom bl. a. luftfarten, försvaret och räddningsväsendet att det nu föreliggande materialet inte kan ligga till grund för något definitivt ställningslagande från min sida. Min avsikt är därför att senare ta upp frågan om ett uppdrag åt luftfartsverket att i samråd med överbefälhavaren närmare gå igenom denna fräga och lägga fram de förslag som genomgången kan ge anledning till. I avvaktan härpå bör den nuvarande ordningen i princip behållas.

2.22 Forum i lufträttsmål

Mitt förslag: Inga särskilda forumregler införs för lufträttsmål.

Utredningens förslag: Mål om brott enligt luftfartslagen skall prövas av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar. För tvistemål med lufträttslig anknytning införs inga nya forumregler.

Remissinstanserna har haft olika synpunkter. De flesta instanser som yttrat sig i frågan avstyrker utredningens förslag eller föreslår ändringar av annan art än de som utredningen har föreslagit.

Skälen för mitt förslag: Samtliga tingsrätter är f.n. behöriga all i första instans handlägga mål med lufirättslig anknytning. Frågan vilken tingsrätt som är behörig avgörs enligt de allmänna forumreglerna i 10 och 19 kap. rättegångsbalken.

Utredningen diskuterar en framställning hos regeringen av luftfartsverket i vilken verket tar upp frågan om en begränsning av lufträttsmålen till en domstol och en åklagarmyndighet. Enligt luftfartsverket har målen

Prop. 1984/85:212 145

blivit alltmer invecklade, särskilt de mål som rör kollisionstillbud, där de invecklade flygtrafikledningsprocedurerna ställt såväl domstolar som åklagare inför problem. En åklagare har därför enligt luftfartsverket ofta en svär ställning trots den expertis som ställs lill förfogande. Med hänsyn till verkets ställning som säkerhelsmyndighet är det enligt verket knappast en önskvärd situation att dess säkerhetsexperter måste uppträda som biträden till äklagare.

Utredningen menar alt det finns skäl att koncentrera de lufträttsliga brottmålen till ett mindre antal tingsrätter. Enligt utredningens förslag skall frågan om ansvar för brott enligt luftfartslagen och enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av de tingsrätter som är sjörätlsdomslolar. Beträffande tvistemålen lägger utredningen inte fram något förslag om ändrade forumregler.

Utredningens förslag har under remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Förslaget lillstyrks av riksåklagaren och Kalmar tingsrätt. Del avsts'rks av domstolsverket, Sveriges advokatsamfund och KSAK. Stockholms tingsrätt förordar att samtliga lufträttsmål skall koncentreras till sjörältsdomstolarna, Lufifartsinspekiionen och Sundsvalts tingsrätt menar att Stockholms tingsrätt bör vara behörig att handlägga samtliga lufträttsmål.

För egen del delar jag den uppfattning som ftera avstyrkande remissinstanser ger uttryck för, att det inte föreligger tillräckligt starka skäl att begränsa tingsrätternas behörighet när det gäller lufträttsmål. Antalet mål av den arten är så litet att de fördelar man kan uppnå genom en specialisering till vissa domstolar uppenbariigen är begränsade. Även med en sådan ordning torde det för åklagare och domstol vara nödvändigt alt införskaffa särskild sakkunnigbevisning. Av naturiiga skäl måste denna vanligtvis tas från luftfartsverket. Jag finner således inte skäl att inrätta specialdomstolar enligt utredningens förslag.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag har anfört nu har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3. lagom ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Lagförslagen under 2-4 har upprättats i samråd med chefen för justitie
departementet.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 5.

10 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 212

Prop. 1984/85:212 146

4 Specialmotivering

4.1 Luftfartslagen (1957: 297)

/ kap.

1-288

Paragraferna överensstämmer i sak med gällande lydelse och har endast justerats språkligt i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.

Under förarbetena till I 8 i dess nuvarande lydelse diskuterade lagrådet behovet av en reservation för all andra författningar kunde innehålla beslämmelser som innebär inskränkningar eller villkor i rätten lill luftfart. Sådana författningar var enligt lagrådet ändå fullt ut lillämpliga i de hänseenden som regleras där. Lagrådet fann dock bl, a. med hänsyn lill vikten av att någon tvekan inte råder på denna punkt alt en i paragrafen inlagen reservation kunde vara motiverad i delta fall (prop. 1957:69 s.231 0. Jag har inte funnit anledning att nu inta någon annan ståndpunkt i den frågan. Av särskilt intresse i detta fall är numera miljöskyddslagen (1969:387) enligt vilken bl. a. kan prövas en ifrågasatt flygnings inverkan på miljön exempelvis från bullersynpunki.

Under remissbehandlingen har luftfartsinspektionen erinrat mot beteckningen svenska luftfartyg i 2 8 och förordat ett uttryckssätt i linje med det

nu gällande (luftfartyg-- som hava svensk nationalitet). Innebörden

av det nuvarande uttryckssättet är i förevarande sammanhang att luftfartyget är registrerat här i landet enligt 2 kap. 12 eller 14 8. Enligl min mening kan uttryckssättet nu ändras enligl utredningens förslag utan risk för att innebörden därav blir annan än f. n.

1 en ny luftfartsförordning bör liksom f.n. i luflfartskungörelsen föreskrivas alt frågor om tillstånd prövas av luftfartsverket.

2a8 Paragrafen har endast justerats språkligt. Straffbestämmelser som anknyter till paragrafen föreslås i 13 kap. 2 8 1.

1 paragrafen har i huvudsak i enlighet med utredningens förslag gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

Enligt 3 8 LK fär luftfartsverket förordna om restriktionsområde bl. a. där det behövs av militära skäl. Detla bemyndigande täcks varken av nuvarande 3 8 LL eller av paragrafen i den av utredningen föreslagna lydelsen. Bemyndigandet i paragrafen har utsträckts till att också omfatta sådan delegering till verket (jfr prop. 1957:69 s. 50).

Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om inskränkningar av eller förbud mol luftfart har också utökats på så sätt att föreskrift härom får meddelas också när det behövs av hänsyn till natur- eller miljövård (jfr 3 8 andra stycket LK).

Prop. 1984/85:212 147

I luftfartsförordningen bör i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller f. n. enligt luftfarlskungörelsen tas in bestämmelser om restriktioner för luftfart m, m. Där bör också tas in en hänvisning till förordningen (1979:969) om restriktioner för luftfart inom vissa områden.

En straffbestämmelse i anslutning till paragrafen föreslås i 13 kap. 2 8 2.

Paragrafen har endast justerats språkligt.

5 8

Paragrafen är ny. Beträffande motiven för den nya regleringen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

Paragrafen, som är ny, gör del möjligt alt överföra till Sverige ansvaret för luftvärdigheten och miljövärdigheten beträffande sådana utländska luftfartyg som på grund av nyttjanderältsavtal används av en svensk brukare. Genom paragrafen blir det möjligt för Sverige att tillämpa de principer om övertagande av ansvaret för ett luftfartygs lufivärdighet m.m. som lagts fast i den nya artikel 83 bis lill Chicagokonvenlionen. Paragrafen har utformats så att regeringen genom en generell föreskrift fär möjlighet att göra de på grund av artikeln aktuella bestämmelserna lillämpliga beträffande de utländska luftfartygen. Bemyndigandet avser endast föreskrifter som ligger inom delegationsområdet enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen. Regler om registrering av de här aktuella luftfartygen föreslås i 2 kap. Ila8.

Sveriges advokatsamfund har i detla sammanhang pekat på angelägenheten av en översyn av reglerna rörande inskrivning av rätt till luftfartyg. Den frågan har behandlats dels av utredningen angående rätt lill luftfartyg i betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg, dels av pantbrevsutredningen i betänkandet (SOU 1982:57) Pantbrev. I prop. 1984/85:54, som nyligen har överlämnats lill riksdagen, har tagits upp frågor som behandlats i del sistnämnda betänkandet. 1 propositionen behandlas emellertid inte frågan om inskrivning av rätt lill luftfartyg. Chefen för justitiedepartementet uppger där att han kommer att ta upp den i ett annat sammanhang (prop. s. 13).

Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) har den erforderliga straffrättsliga regleringen lagils upp i 13 kap. (13 kap. 5 8 andra stycket).

Paragrafen avser liksom 6 8 att göra det möjligt för Sverige att tillämpa de principer som lagts fast i artikel 83 bis. Genom bestämmelsen blir det möjligt för Sverige alt överföra tillsynen av luftvärdigheten m. m. över

Prop. 1984/85:212 148

svenska luftfartyg som hyrs av en utländsk brukare lill den utländska staten.

Beträffande straffrättsliga frågor hänvisar jag lill den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 8 (prop. 1968:25. ILU 13. rskr 77. prop. 1970:51, ILU 28. rskr 134).

2 kap.

Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) föreslås ingen ändring i 2 8. Reglerna i 13 8 bör överflyttas dels lill luftfartsförordningen, dels till en registerförordning,

1 och 388

1 paragraferna har i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag gjorts redaktionella justeringar. Om riksdagen antar mina förslag till ny lufifartslagstiflning avser jag att senare föreslå regeringen att kungörelsen (1955: 635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregistret m, m. ersätts av en förordning med närmare bestämmelser om luftfartygsregislret av i huvudsak del innehåll som föreslagils av utredningen (avsnitt 4.5, förfatiningsförslag 6). I den förordningen bör sålunda också upptas de regler som nu finns i 6 och 7 88. Den närmare utformningen av förordningen får bl. a. bli beroende av om registret skall vara datorbaserat.

Paragrafen fick sin nuvarande lydelse år 1972 (prop. 1972: 19. TU 9. rskr 126) då kravet på miljövärdighetsbevis fördes in. De av utredningen föreslagna ändringarna är av redaktionell och språklig art. Under remissbehandlingen har lufifartsinspekiionen uttalat att kravet pä luftvärdighet och miljövärdighet för registrering bör kunna tas bort. Ett luftfartyg får ju ändå inte brukas utan att det är luftvärdigt och miljövärdigt, och inga krav härpå uppställs för att luftfartyget skall kunna slå kvar i luftfartygsregistret.

För egen del har jag utgått från att kravet på luftvärdighet och miljövärdighet som förutsättning för registrering bidrar lill efterlevnaden av reglerna härom även om de i sig inte utgör någon garanti för alt kravel är uppfyllt då luftfartygei används. Dessutom utgör kravet en spärr mol att andra föremål än luftfartyg kommer in i registret. Jag föreslår därför att denna paragraf behålls i sak oförändrad. Den harjusterats språkligt i enlighet med utredningens förslag.

Från paragrafens nuvarande lydelse har uteslutits de närmare föreskrifterna om ansökningens innehåll som nu upptas i paragrafen. Dessa bestäm-

Prop. 1984/85:212 149

melser är som utredningen påpekar (avsnitt 4.5) av sådan art att de hör hemma i en regeringsföriattning. Jag avser att föreslå beslämmelser i ämnet i den förordning om luftfartygsregislret som jag nyss nämnt i specialmotiveringen till I 8. Samma sak gäller de beslämmelser som nu finns upptagna i 6 och 7 88 som jag föreslår skall upphävas.

1 8 8, som enligt min mening inte bör ändras i detta sammanhang, finns beslämmelser om när ett luftfartyg skall avregistreras, .'vregistrering av ett luftfartyg som är intecknat får dock enligl 9 8 ske endast om inteckningshavaren har medgett det. 1 paragrafen finns f. n. närmare bestämmelser om förfarandet vid sådant medgivande och om underrättelse till inskrivningsdomaren, I förslaget till 9 8 har endast tagits upp att ett luftfartyg som är intecknat får avregistreras endast om inteckningshavaien medger det. Övriga bestämmelser avser jag - i enlighet med vad som föreslagits av utredningen (avsnitt 4.5) - att föreslå upptagna i en ny förordning om luftfartygsregistret.

108

I paragrafen har gjorts endast språkliga justeringar som delvis har samband med ny lagstiftning om kreditköp.

118

Paragrafen överensstämmer i sak med den nuvarande 11 8. Med hänsyn till regeringsformens bestämmelse om rätt för regeringen all utfärda verkställighetsföreskrifter och lill det generella bemyndigandet som föreslås i 14 kap. 3 8 behövs inte som f. n. här något bemyndigande för regeringen alt meddela bestämmelser om det särskilda bihanget till luftfartygsregistret. Bestämmelser i ämnet avser jag föreslå upptagna i den nya förordningen om luftfartygsregislret.

Ila8

Bestämmelsen, som är ny. reglerar den s.k. brukarförleckningen. Förslaget hänger samman med de föreslagna reglerna i 1 kap. 6 8 om övertagande av ansvaret för luftvärdigheten m. m. hos utländska luftfartyg som hyrs av svenska brukare. Förteckningen är avsedd all göra det möjligt för de svenska myndigheterna att ta över tillsynen. Eftersom ett luftfartyg enligt artikel 18 i Chicagokonventionen inte kan vara registrerat i mer än en stal kan förteckningen inte vara utformad som ett register över luftfartyg Ulan som en förteckning över vilka juridiska eller fysiska personer, som innehar utländska luftfartyg med nyttjanderätt. Närmare bestämmelserom brukarförleckningen avser jag föreslå upptagna i den nya förordningen om luftfartygsregislret.

Prop. 1984/85: 212 150

12och 14-1688 Paragraferna harjusterats redaktionellt. En straffbestämmelse i anslutning lill 16 8 föreslås i 13 kap. 2 8 4.

3 kap.

Paragrafen motsvarar nuvarande 1 8 och har utformats i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. I tredje stycket har på grund av påpekande av luftfarlsinspektionen använts termen hälla i stånd i stället för den av utredningen föreslagna termen underhålla. Härigenom kommer kravet på luftfartygets skick också att omfatta sådan modifiering som är nödvändig för att upprätthälla luftvärdigheten.

Del nuvarande bemyndigandet i tredje stycket för regeringen eller luftfartsverket att meddela närmare bestämmelser om luftfartygets miljövärdighet har utgått. Motsvarande bemyndigande följer av regeringsformen och av 14 kap. 3 8 i den av mig föreslagna lydelsen.

En straffbestämmelse i anslutning till första siycket föreslås i 13 kap. 285.

I paragrafen regleras liksom f.n. tillsynen av ett luftfartygs luftvärdighet. Första siycket har utformats i huvudsak i enlighet med förslag från luftfartsinspektionen. Bl. a. har ordet besiktning inte nämnts särskilt eftersom det har begränsad betydelse och endast ulgör ett element i luftfartsinspektionens luftvärdighetsövervakning. Tillsynen har i enlighet med utredningens förslag utökats till att också avse tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan utrustning för fartyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.

Bemyndigandet i andra stycket att anlita särskilda sakkunniga har av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) begränsats till att avse endast besiktning och tillsyn.

3 8

I enlighet med utredningens förslag har reglerna i första stycket sista meningen om det närmare innehållet i luflvärdighetsbeviset inte någon motsvarighet i den nya bestämmelsen eftersom de innehåller självklarhe-ler.

På förslag av luftfartsinspektionen har bemyndigandet för särskilda sakkunniga alt förnya luftvärdighetsbeviset utsträckts till att avse också utfärdande av sådant bevis. Av redaktionella skäl har bestämmelsen härom tagits upp som ell nytt tredje stycke.

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

Prop. 1984/85:212 151

5 8

Första meningen har utformats i huvudsak i enlighet med förslag av luftfartsinspektionen. Avsikten är att understryka att luftvärdigheisbeviset som i enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) fortsättningsvis skall kunna utfärdas att gälla tills vidare blir ogiltigt om luftfartyget inte underhålls på föreskrivet sätt. Meningen är också att luftfartsverket skall kunna bestämma att luftvärdigheisbeviset är giltigt om skadan avhjälps på del sätt som verket bestämmer. Denna möjlighet har verket genom rätten i första stycket sista meningen alt medge undantag från bestämmelserna i det stycket. I ett tredje stycke föreskrivs f. n. att ell luftvärdighetsbevis som är ogiltigt på anmaning ofördröjligen skall avlämnas till luftfartsverket. Den bestämmelsen har också i fortsättningen ansetts böra upptas i lagen.

Paragrafen har ändrats redaktionellt i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Paragrafen har ändrats redaktionellt enligt utredningens förslag. 1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har det som en förutsättning för ägarens eller brukarens skyldigheter enligl paragrafen liksom f.n. uttryckligen förutsatts att luftfartyget används vid luftfart (se avsnitt 2.8).

Med "förrättningsman" avses i denna paragrafsamma personalkategori som enligt den nuvarande lydelsen har rätt till tillträde och biträde enligt lagrummet, dvs. personal frän luftfartsverkei eller andra sakkunniga som erhåller uppdrag all sköta besiktningar och tillsyn. På förslag av utredningen har i sista meningen inte som f.n. uttryckligen angetts alt luftfartygets trafikförhållanden inte bör rubbas. Någon saklig ändring är inte avsedd.

9-1188

1 9 och 10 88 har gjorts redaktionella ändringar. 11 8 motsvarar nuvarande 10a8.

4 kap.

I paragrafen har gjorts den ändringen att bemyndigandet för regeringen eller luftfartsverkei att meddela närmare beslämmelser om bemanningen har tagits bort. En sådan behörighet följer av regeringsformen och den föreslagna nya 14 kap. 3 8. Avsikten är således att ansvaret för regleringen också fortsättningsvis skall åvila regeringen eller luftfartsverket. 1 övrigt har gjorts redaktionella justeringar i enlighet med utredningens förslag.

En straffbestämmelse i anslutning lill paragrafen föreslås i 13 kap. 2 85.

Prop. 1984/85: 212 152

Paragrafen har justerats redaktionellt. Sista stycket har fått en kortare avfatlning än f. n. Termen särskilda sakkunniga avses inrymma även myndighet,

3 8

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 och 5 88. Den innehåller de grundläggande reglerna om att den som tjänstgör som förare, navigatör eller flygmaskinist skall ha ett luftfartscertifikat som är utfärdat eller godkänt i Sverige, Vidare regleras, i enlighet med vad som gäller f. n. (5 8). vad som gäller beträffande behörighet för den som innehar utländskt certifikat.

En straffbestämmelse i anslutning till paragrafen föresläs i 13 kap. 2 8 5.

1 denna paragraf har samlats vissa ytteriigare grundläggande beslämmelser om utfärdande och godkännande av luftfartscertifikat. Som jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.3) skall ett luftfartscertifikat liksom hittills utfärdas för viss tid. Del skall också kunna begränsas lill att gälla under vissa förutsättningar. Här finns alltså bl. a. möjligheter att vid medicinska hinder hos certifikatsökanden ge föreskrifter om s. k, operativa begränsningar i certifikatets giltighet.

5 8

1 denna paragraf finns de grundläggande bestämmelserna om elevtillstånd, dvs. lillstånd att genomgå utbildning för luftfartscertifikat. Motsvarande regler finns nu i 89 8 LK. Elevtillstånd avses vara obligatoriskt för var och en som påbörjar flygutbildning. Detta bör som luftfartsinspektionen påpekat framgå av lagtexten, och första siycket har utformats med hänsyn därtill. Också i övrigt har paragrafen redaktionellt utformats något annorlunda än vad utredningen har föreslagit. Möjlighet för luftfartsverket alt höra socialnämnden där del finns anledning att någon på grund av onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat föreslås i 21 8 andra stycket.

1 ett fjärde stycke har av skäl som jag har redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.2) tagits upp en regel som gör det möjligt för luftfartsverket att medge undantag från kravet på elevtillstånd. Bestämmelsen gör det bl. a. möjligt all rekrytera flygledaraspiranter i flygvapnet utan formellt krav pä elevtillstånd.

1 paragrafen föreskrivs i huvudsaklig överensstämmelse med vad som f.n. i sak gäller enligt 32 8 LK alt sökanden för att ett luftfartscertifikat skall utfärdas har ett gällande elevtillstånd och alt han uppfyller vissa fastställda krav. 1 enlighet med påpekande från lufifartsinspekiionen har däribland inte upptagits något krav på medborgarskap. Vidare har också

Prop. 1984/85:212 153

efter påpekande frän luftfartsinspektionen efter "utfärdas" tillagts "eller utökas".

Av andra siycket följer att elevlillslånd inte krävs dels om luftfartsverket har medgett undantag därifrån när del gäller antagande till utbildning för det certifikat som avses med ansökan, dels om sökanden ändå kan anses uppfylla erforderliga krav i fråga om ålder, kunskaper, ertarenhel och skicklighet. I sistnämnda fall avses främst det fall då innehavaren av ett utländskt certifikat begär all få della utbytt mol ett svenski.

Enligt paragrafen får luftfartscertifikat eller elevlillslånd inte utfärdas inom en av domstol enligt 14 8 fastställd tid efter det att tidigare elevtillstånd eller certifikat har återkallats. Reglerna härom kommenteras närmare i anslutning till 14 8.

Paragrafen innehåller regler om förnyelse av elevtillstånd eller luftfartscerlifikat. Såvitt gäller luftfartscertifikat motsvarar paragrafen nuvarande 4 kap. 4 8 andra stycket. Paragrafen har med redaktionell ju.stering utformats enligt utredningens förslag. Av hänvisningen lill 5 8 följer alt något krav på svenski medborgarskap inte ställs vid förnyelse.

I paragrafen har samlats förutsättningarna för återkallelse av ett luftfartscerlifikat. Genom en hänvisning i 13 8 gäller paragrafen också återkallelse av elevtillstånd. Den har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits av utredningen.

Punkten 1 avser att innehavaren i sin tjänstgöring har varil så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte har kunnat fullgöra sina uppgifter pä ell betryggande sätt. Punkten har utformats i nära anslutning till straffbestämmelsen i 13 kap. 1 8 och till andra straffbestämmelser avseende onykterhet i trafik, 1 de fall ålerkallelse enligt denna grund blir aktuell torde certifikatinnehavaren också ha ställts under åtal enligt 13 kap. 18. Punkten motsvarar 388 LK i aktuella delar. Det har inte ansetts nödvändigt alt i likhel med vad som är fallet i 38 8 LK sårskilt anmärka att del onyktra beteendet skall ha ägt rum i utövningen av den tjänst som certifikatel gäller. Detta är emellertid avsikten. I annat fall finns möjlighet till återkallelse enligt punkten 5.

Punkten 2 motsvarar vad som f.n. föreskrivs i 38 8 LK punkt 1. Också i de situationer då ålerkallelse enligt denna punkt aktualiseras torde det vara aktuellt med åtal för det aktuella beteendet.

Punkten 3 motsvarar 38 8 LK punkt 2.

Punkten 4 motsvarar 38 8 LK punkt 3.

Punkten 5 motsvarar 38 8 LK punkt 4. Rörande utredningen angående dessa ålerkallelsegrunder återkommer jag vid 21 8 i det följande.

Prop. 1984/85:212 154

Punkten 6 motsvarar 38 8 LK punkt 5.

Punkten 7 har inte någon motsvarighet i gällande ordning eller i utredningens förslag. Punkten har tillkommit pä förslag av luftfartsinspektionen som hänvisat till att frågan om vad som skall ske om någon vid certifikalkoniroll eller på annat sätt visar sig inte hålla måttet annars blir oreglerad.

Punkten 8 upptar i enlighet med utredningens förslag en ny äterkallelsegrund, nämligen att innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd. Sveriges advokatsamfund har menat att denna äterkallelsegrund gör den i punkt 6 upptagna grunden onödig. Enligt min mening kan man dock tänka sig alt någon kan sakna fysisk eller psykisk lämplighet som certifikatinnehavare utan att därför kunna anses lida av sjukdom eller skada.

Punkten 9 har inte någon motsvarighet i den nuvarande regleringen. Den har tagils upp för att säkerställa att inte någon undandrar sig en från säkerhetssynpunkt angelägen kontroll av hans förmåga alt förrätta sådan tjänst som certifikatet ger honom behörighet till.

108

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.8) har i denna paragraf tagits upp en bestämmelse om s. k. operativa begränsningar i utfärdade certifikat. Möjligheten alt besluta om sådana begränsningar har inskränkts till de ålerkallelsegrunder som har tagits upp i 9 8 5-9. Begränsningen behöver sålunda inte vara medicinskt betingad. Föreligger ålerkallelsegrunder enligt 98 1-4 skall certifikatel återkallas i sin helhet. Beslut om begränsning enligt denna paragraf fattas av luftfartsverket (21 8). Beslutet överklagas hos kammarrätten (14 kap. 2 8), Bestämmelsen gäller också elevtillstånd (12 8). I frågaom länsrättens möjlighet att i ett mål om återkallelse i stället för återkallelse besluta om motsvarande begränsningar hänvisar jag till specialmotiveringen till 25 8.

118

Paragrafen motsvarar 38 8 andra stycket LK. I förhållande lill vad som gäller enligt den bestämmelsen innebär paragrafen den ändringen all det inte blir möjligt all återkalla ett certifikat pä grund av brottslig gärning förrän ett lagakraftvunnet avgörande i fräga om brottet finns. Paragrafen har utformats efter mönster av 18 8 körkortslagen (1977:477).

128

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 kap. 6 8 andra siycket LL. Beträffande valet av terminologi och grunderna för beslut enligl paragrafen hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.7). Av allmänna grundsatser följer alt beslutet om försättande ur kraft kan upphävas om skälen för del inte längre föreligger. I paragrafen har särskilt anmärkts aU beslut om försättande ur kraft skall gälla omedelbart.

Prop. 1984/85:212 155

Beträffande förfarandet återkommer jag i specialmotiveringen lill 21-

2288.

138

Av paragrafen följer att ett elevtillstånd skall kunna återkallas, begränsas och försättas ur kraft på samma grunder som ett luflfarlscertifikat.

148

1 paragrafen har i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag tagits upp regler om att en viss lid skall fastställas inom vilken elevtillstånd eller luftfartscerlifikat inte får utfärdas sedan en ansökan angående certifikatel har avslagits på grund av sökandens personliga förhållanden eller återkallats på grund av förseelser enligt 9 8 1 -5. Paragrafen motsvarar 39 8 LK. Beträffande beteckningen på denna tid hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.5). En avslagen ansökan kan avse utfärdande, utökning eller förnyelse av elevtillstånd eller certifikat. 1 andra stycket har särskilt markerats att tiden, om den nedsätts i efterhand, inte får bestämmas kortare än de minimitider som gäller då den fastställs första gången.

Beslut i nu aktuella avseenden fattas av luftfartsverket eller, efter ålerkallelse, av länsrätten (4 kap. 22 8 första siycket 1 och 2).

15 8

Paragrafens första stycke motsvarar 41 8 LK. Beslut om varning meddelas av länsrätten (22 8 punkt I). Det kan överklagas till kammarrätten. Varning kan meddelas endast vid de icke medicinska ålerkallelsegrunder som anges i 98 3-5.

Föreligger inte tillräckliga skäl till varning eller återkallelse skall luftfartsverket, som jag redogjort för i den allmänna motiveringen, i stället kunna besluta om erinran. En bestämmelse härom har med avvikelse från vad utredningen har föreslagit tagits upp i lagen och placerats i ett andra stycke i denna paragraf. Det har bedömts lämpligt all samla alla sanktioner i lagen. En bestämmelse om att beslut om erinran inte får överklagas har tagits upp 1218 tredje siycket.

168

Paragrafen motsvarar 42 8 LK. Beslut om omhändertagande bör i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen kunna meddelas av polismyndighet och chefen för flygtrafikledningsorgan saml äklagare. Närmare beslämmelser härom kan tas upp i en luftfartsförordning. Där kan också i enlighet med vad som föreslås av utredningen (42 8 luftfartsförordningen) meddelas bestämmelser om luftfartsverkets prövning av frågan huruvida ett omhändertaget certifikat skall återlämnas eller försättas ur kraft. Något behov av en möjlighet till omhändertagande av ett elevtillstånd föreligger inte enligt min mening.

Prop. 1984/85:212 156

178

Enligt paragrafen blir det möjligt för länsrätten att underlåta att besluta om återkallelse i de fall då elevtillstånd eller luflfartscertifikat har varit försatt ur kraft eller omhändertaget så länge att tidsfristen enligl 14 8 för utfärdande av nytt certifikat eller lillstånd redan har gått ut. Hanvisningen lill 14' första stycket innebär att prövningen vid tillämpningen av 178 också skall avse frågan om del förelegat synnerliga skäl att bestämma tiden till kortare tid än två respektive ett år. Om domstolen i enlighet med denna paragraf beslutar alt ålerkallelse inte skall ske, skull certifikatet återlämnas till innehavaren. Någon ny prövning skall alltså inte äga rum.

188

Paragrafen, som reglerar den s. k. certifikatkontrollen. motsvarar 4 kap. 8 8 LL. Med stöd av den paragrafen har i 37 8 LK föreskrivits att luftfartsverket får ålägga certifikatinnehavare alt undergå läkarundersökning eller annan sådan undersökning som erfordras för all utröna, huruvida han uppfyller de villkor i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av certifikatet. De aktuella skyldigheterna har med hänsyn till 2 kap. 6 8 regeringsformen föreskrivits direkt i lagen.

1 andra stycket har i enlighet med utredningens förslag tagits upp en möjlighet för regeringen alt föreskriva att luftfartsverket får uppdra ät andra att genomföra kontrollen. Avsikten är att t. ex. flygskola skall kunna ges denna rätt. Beträffande motiven för en sådan delegeringsmöjlighet hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.2).

198

Paragrafen motsvarar 4 kap. 7 8 LL och 44 8 LK. 1 andra siycket föreskrivs i enlighet med utredningens förslag att godkännande inte får avse längre lid än det utländska certifikatets giltighetstid.

20 8

I paragrafen finns bestämmelser om s. k. behörighetsbevis. Den motsvarar de nuvarande bestämmelserna härom i 47-49 88 LK.

21-22 88

Av dessa paragrafer följer att luftfartsverket prövar fråga om certifikat och elevtillstånd i den mån inte prövningen enligt 22 8 ankommer på domstol.

Beträffande motiveringen till den föreslagna ordningen hånvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9,8).

För alt fråga om omhändertagande skall kunna prövas också av chefen för flygirafikledningsorgan som inte ingår i luftfartsverkets organisation har i enlighet med förslag av luftfartsverket bemyndigandet för regeringen att bestämma vem som skall pröva dessa frågor utsträckts till all också avse sådant bemyndigande för andra än myndigheter.

Prop. 1984/85:212 157

Om ett certifikat har tagits om hand pä grund av sådant beteende från certifikatinnehavarens sida som avses i 16 8 första stycket skall länsrätten pröva om del skall försättas ur kraft eller återlämnas lill innehavaren. Har del tagits om hand enligl 16 8 andra stycket prövar luftfartsverket enligt huvudregeln 1218 denna fråga. Om luftfartsverket finner skäl till beslut om s.k. operaliv begränsning av certifikatet enligl 10 8 kan alltså verket besluta om att certifikatet skall försättas ur kraft. Samma sak gäller om verket i dessa fall finner skäl att ansöka hos länsrätten om återkallelse av certifikatel. Sedan en sådan ansökan anhängiggjorls ankommer det på lånsrätten all pröva frågan om certifikatet alltjämt skall vara försalt ur kraft eller om det skall återiämnas till innehavaren.

23-24 88

1 paragraferna har delvis efter mönster från 42 8 körkortslagen tagits upp vissa bestämmelser för rättegången i länsrätt i certifikatmål. När det gäller utredningsbefogenheterna enligt 24 8 har rätten, som länsrätten i Östergötlands län påpekat, sådana befogenheter redan enligt 8 8 förvaltningsprocesslagen. De har dock i linje med vad länsrätten uttalat viss informativ betydelse genom alt de fäster uppmärksamheten på bevisförelägganden som det ofta kan bli anledning för domstolen att besluta om,

25 8

Genom paragrafen blir det möjligt för rätten att i de fall då återkallelse inte sker i stället besluta om begränsningar i certifikats giltighet eller att föreskriva andra villkor för fortsalt certifikaiinnehav. Härigenom kan uppnås att certifikatet förses med sådana operativa begränsningar som avses i 10 8. Sådana bör dock föreskrivas i första hand då återkallelse har aktualiserats enligt 9 8 5-9.

30 8

Utredningen har i denna paragraf föreslagit ett generellt bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer alt föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från 4 kap. Bemyndigandet, som inte har någon motsvarighet i gällande lag. ersätter de bemyndiganden som nu finns i 4 kap. 5 8 tredje stycket och 4 kap. 9 8 LL,

1 4 kap. 5 8 tredje stycket LL finns f.n. ett bemyndigande för luftfartsverket att enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd alt tjänstgöra pä luftfartyg utan hinder av kravel på luflfartscertifikat. Bemyndigandet har utnyttjats i 45 8 LK enligt vilken bestämmelse luftfartsverket får medge den som saknar certifikat att tjänstgöra på luftfartyg i vissa fall.

Enligt 4 kap. 9 8 får regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverkei för utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning medge alt luftfartyg fär nytljas till luftfart ulan hinder av vad förut är föreskrivet i 4 kap.

Prop. 1984/85:212 158

Bemyndigandet i 4 kap. 98 utnyttjas f. n. i 46 8 LK enligt vilken bestämmelse medgivande enligt 4 kap. 9 8 får ges av luftfartsverkei på villkor som verket bestämmer.

Utredningen föreslär i 45-4688 luftfartsförordningen bestämmelser motsvarande nuvarande 45-46 88 LK.

Bemyndigandet i 30 8 har enligt mitl förslag begränsats till att avse de ändamål som f. n. avses med 4 kap. 5 8 tredje stycket och 9 8.

5 kap.

Paragrafen motsvarar helt nuvarande 5 kap, 1 8. Med svenskt luftfartyg avses ett luftfartyg som är registrerat i Sverige. 1 likhel med utredningen har jag funnit skäl alt ha kvar bestämmelsen i andra stycket om att befälhavaren har den högsta myndigheten ombord. Som utredningen påpekat (avsnitt 7.1) saknar dock bestämmelsen självständig innebörd utöver vad som följer av andra bestämmelser i kapitlet. Jag har inte funnit anledning att i enlighet med luftfartsinspektionens påpekande särskilt markera i lagtexten alt befälhavaren skall finnas ombord. Det fär enligt min mening anses uppenbart att den språkliga justeringen av paragrafen inte innebär någon saklig ändring i förhållande till vad som i detta avseende gäller nu.

Närmare bestämmelser om befälhavare får pä motsvarande sätt som nu är fallet beträffande luftfartskungörelsen (508) las in i en ny luftfartsförordning,

Ändringarna i paragrafen är av redaktionell art.

Det nuvarande första stycket i paragrafen har i enlighet med utredningens förslag utgått. Vad som föreskrivs om befälhavarens skyldighet att ha uppsikt över fartyget och dess besättning samt passagerare och gods följer som utredningen påpekar av andra beslämmelser. Befogenheten för befälhavaren alt bestämma att medlemmar av besättningen skall arbeta med annat än det som deras anslällning avser kan synas stå mindre väl i överensstämmelse med dagens arbelsrättslagsliftning. Från säkerhetssynpunkt är bestämmelsen emellertid nödvändig, och jag har inte funnit anledning att i detta avseende frångå vad som gäller f. n.

4-4a88

4 8 har som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10) utformats så alt den har anpassats till grundlagens krav och andra bestämmelser av liknande slag. Någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller f, n. är inte avsedd. Räll till våldsanvändning i de situationer som avses i paragrafen följer inte direkt av polislagen (1984: 387), Endast sådan

Prop. 1984/85:212 ly

våldsanvändning som äger rum i samband med alt någon lagligen berövas friheten kan i och för sig stödjas på polislagen (23 8 jämförd med 10 8 första stycket 2). 1 4 a 8 har tagils upp regler om nödvärnsexcess som motsvarar vad som gäller enligt brottsbalken.

5 8

Paragrafen har endast justerats språkligt. Den ger befälhavaren en laga rätt all omhänderta den som begår svårare brott ombord på ett luftfartyg. Vad som avses med "svårare" brott berördes inte närmare i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen. En utgångspunkt torde dock vara att fräga är om brott som kan föranleda häktning. Enligl min mening bör dock den nuvarande lagtexten i detta avseende behållas; befälhavaren kan normalt inte förväntas ha erforderliga kunskaper alt avgöra vilka beteenden som är av den arten att de kan föranleda häktning. Befälhavaren fär vid omhändertagandet använda våld enligt 4 8, Sådan rätt torde i och för sig tillkomma honom redan enligt 108 första stycket 2 polislagen (1984:387) jämförd med 23 8,

Nuvarande 6 8 bör i enlighet med vad utredningen föreslär överflyttas till en ny regeringsförordning.

1 en ny 6 8 har av skäl som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,10) tagils upp regler om utländsk befälhavares rätt att använda våld och all omhänderta den som begått brott ombord m. m.

7-888

Paragraferna har utan ändring i sak omarbetats språkligt. Dock har bestämmelsen om lill vem rapporteringsskyldigheten skall fullgöras utgått. Regler härom får tas upp i en ny luftfartsförordning.

En straffbestämmelse i anslutning till 7 8 föreslås i 13 kap. 2 87.

Rapporteringsskyldigheten enligt 8 8 bör i enlighet med vad som förordas av lufifartsinspekiionen fullgöras hos luftfartsverket. Beslämmelser härom får tas upp i luftfartsförordningen.

Paragrafen reglerar, som utredningen erinrar om, tjänsteavtalet mellan fartygets ägare och dem som tjänstgör ombord. Bestämmelsen är delvis straffsanktionerad (13 kap. 2 86). Utredningen, som påpekar att paragrafen skulle kunna utgå utan all man därvid förändrar arbetslagarens skyldigheter i något avseende, har med hänsyn därtill ansett att bestämmelsen bör kvarstå. Jag delar utredningens uppfattning; bestämmelsen får enligt min mening anses ha ett värde som en erinran om vikten från säkerhetssynpunkt att anställda ombord fullgör sina åligganden i tjänsten.

Prop. 1984/85:212 160

108

Paragrafen harjusterats språkligt. Utöver de ändringar som har föreslagils av utredningen har den anpassats till liknande bestämmelser i trafik-och järnvägslagstiftningen. Tjänstgöring under påverkan av berusningsmedel straffbeläggs i 13 kap. 1 8. I likhel med vad som torde gälla f.n. är tjänstgöring vid sjukdom eller utiröttning i sig inte straffbart. Jag återkommer lill ämnet i specialmotiveringen till straffbestämmelserna i 13 kap.

118

1 förevarande paragraf ges regeringen möjlighet alt bestämma i vilket avseende 5 kap. LL skall vara tillämpligt i fråga om utländska luftfartyg vid luftfart inom svenski område. Bemyndigandet har. eftersom del inte i sig avser reglerna om våldsanvändning m.m. i 4-5 88, ansetts kunna inrymmas inom 8 kap. 7 8 regeringsformen (föreskrifter om trafik).

6 kap. Rubriken

Överbefälhavaren påpekar att de allmänna bestämmelserna i kapitlet även berör luftrumsorganisalionen och anser att rubriken bör avspegla detta. Jag har inte funnit någon sådan justering av rubriken nödvändig. 1 sammanhanget kan erinras om att 2 8 om inrättande av luftleder i samband med lagens införande togs upp i 6 kap. bl. a. för att inrättandet av sådana leder utgjorde en viktig del av anordnandet av markorganisationen i dess helhet (se prop. 1957:69 s.92).

1 paragrafen har nuvarande andra stycket utgått. I del lagrummet bemyndigas regeringen att meddela närmare bestämmelser om inrättande samt om underhåll m, m. beträffande flygplatser och andra anläggningar. Bestämmelser i delta hänseende finns f.n. i 56-67 88 LK. Motsvarande befogenhet avses i fortsäitningen följa av regeringsformen och av del generella bemyndigandet i 14 kap. 3 8 LL.

Regler motsvarande 56-67 88 LK kan tas in i en ny luftfarisförordning utom såvitt gäller bestämmelsen i 62 8 om rätt för luftfartsverket och televerket till tillträde till anläggning för att utöva tillsyn och i 63 8 LK, enligt vilken befattningshavare som har hand om säkerhets- eller ordningstjänst på allmänna flygplatser får avvisa från flygplatsen den som stör ordningen på flygplatsen eller som där uppträder berusad så all det framgår av hans åtbörder eller tal eller som genom sitt uppförande äventyrar luftfartens säkerhet, I fråga om lillirädesrälten innebär bestämmelsen en sådan begränsning i de i 2 kap. 68 RF skyddade rättigheterna som bör föreskrivas i lag.

Beträffande rätlen att avvisa m.m. är det frågan om sådant påtvingat kroppsligt ingrepp, mot vilket varje medborgare åtnjuter grundlagsskydd.

Prop. 1984/85:212 161

Begränsning i detta skydd måste ske genom lag (jfr vad jag nyss sagt i anslutning till reglerna om våldsanvändning och frihetsberövande i 5 kap., avsnitt 2.10).

Beslämmelser motsvarande 62 och 63 88 har med hänsyn till vad jag har sagt nu tagils upp i två nya stycken i denna paragraf. Andra stycket har utformats i enlighet med den bestämmelse av motsvarande innehåll som utredningen har föreslagit i luftfartsförordningen. Av 10 och 23 88 polislagen (1984: 387) följer att befattningshavaren har rätt att i vissa fall använda våld.

Tredje siycket motsvarar nuvarande tredje stycket. I den av utredningen föreslagna lydelsen har, synbarligen utan att någon saklig ändring har åsyftats, inte tagits med vad som f.n. föreskrivs i lagrummet om att nyttjandet av ifrågavarande område skall ske utan intrång i enskild rätt. Föreskriften har tillkommit för att klargöra alt del inte är frågan om skapande av någon rätt att bruka området i strid mot vad som gäller från enskild synpunkt (prop. 1957: 69 s. 250), Enligt min mening får delta anses framgå utan särskild anmärkning. En redaktionell ändring i utredningens förslag har dock gjorts. Till undvikande av missförstånd talas i paragrafen inte om "rätten" att landa osv. utan i stället om "användande för start och landning av områden som" osv.

I paragrafen har i anslutning till pågående förändringar av luftrummet och i enlighet med förslag av luftfartsverket och överbefälhavaren den nuvarande beteckningen "luftled" bytts ul mot "flygväg". Som överbefälhavaren anfört täcks därmed förutbestämda flygvägar såväl inom som utom yiläckande kontrollerat luftrum. Med flygväg avses "ATS-flygväg" enligl den definition som framgår av Annex II, Chicagokonventionen. Paragrafens första stycke har i övrigi utformats i enlighet med förslag av luftfartsverket.

I andra siycket har med hänsyn lill grundlagens krav på lagform tagits upp en bestämmelse om tillträdesrätt för tillsynsmyndigheter lill anläggningar som anordnats inom sädana områden som avses i första stycket. För tillträde till militära områden gäller särskilda beslämmelser.

Bemyndigandet i andra stycket har anpassats efter vad som krävs enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen.

Bestämmelser i de avseenden som avses i paragrafen finns f.n. i 78 8 LK. Utredningen föreslär en ny likartad bestämmelse med vissa ändringar bl. a. med hänsyn till att den civila och den militära flygtrafiktjänsten har slagits samman.

Luftfartsverket har den 3 februari 1982 begärt bemyndigande all träffa avlal rörande meteorologisk tjänsl för luftfarten saml hemställt att 78 8 LK 11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212 162

ändras enligt förslag. Regeringen medgav den 30 juni 1982 luftfartsverket, SMHl och chefen för flygvapnet alt träffa sådanl avtal och uppgav i sitt beslut att 78 8 LK skulle komma att ses över i samband med översynen med anledning av flyglagutredningens förslag.

Det är min avsikt att senare föreslå regeringen alt det i en ny luftfarisförordning tas in en ny bestämmelse som motsvarar 78 8 LK men som utformas i enlighet med vad som har föreslagils i den nyss nämnda skrivelsen,

I paragrafen har i enlighet med förslag av luftfartsinspektionen tagits bort nuvarande andra stycket enligl vilken bestämmelse mindre flygplatser fär inrättas utan tillstånd. Stycket saknar numera all praktisk betydelse.

1 paragrafen har i enlighet med vad utredningen har föreslagit gjorts ell tillägg rörande vilka omständigheter som skall beaktas vid prövningen av frågan om tillstånd till inrättande av eller drivandet av en allmän flygplats. Tillägget innebär inte någon saklig ändring i förhållande lill vad som gäller f. n. Under förarbetena lill paragrafen erinrade lagrådet om alt den inie var avsedd att ersätta annan lag eller författning som frän allmän synpunkt reglerar byggnads- eller annan näringsverksamhet såsom byggnadslagen, slrandlagen. hälsovårdsstadgan eller naturskyddslagen (prop. 1957:69 S.250). Härtill kan numera erinras om den prövning som skall ske enligl miljöskyddslagen (1969:387).

Paragrafen harjusterats med hänsyn till att tillslånd enligt 4 8 efter bemyndigande av regeringen skall kunna meddelas av luftfartsverket. Beträffande statens lösningsrätt enligt andra stycket har jag inte funnit skäl att reglera denna rätts närmare omfattning och innebörd (jfr prop. 1957: 69 S.98).

1 ett nytt andra stycke har rätlen att återkalla ett lillstånd tillagts myndighet som enligt 48 har bemyndigats att meddela tillslånd.

Enligl paragrafen får regeringen föreskriva att lillstånd erfordras för inrättande och drift av också andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Paragrafen har omarbetats språkligt. I förhållande lill utredningens förslag har den ändringen gjorts alt det sakliga innehållet i andra siycket har förts in i första stycket, sista meningen. I sak avses ingen ändring i förhållande till vad som gäller nu. Paragrafen tar sålunda sikte på olika navigationshjälpmedel samt flygplatser för enskilt bruk, som kan

Prop. 1984/85:212 163

äventyra trafiksäkerheten eller vara betänkliga från försvarssynpunkt (se prop. 1957:69 s.99).

Paragrafen har omarbetats språkligt. Någon saklig ändring är ej avsedd, 1 andra stycket nämns f. n. ändrade bestämmelser som en anledning att en anläggning inte längre uppfyller föreskrivna krav. Denna omständighet avses innefattad i den mera allmänna nya lydelsen av motsvarande bestämmelser i andra siycket, andra meningen.

Enligt 64 8 LK skall luftfartsverket när verket meddelar föreskrifter med anledning av anmälan om att någon vill anlägga en flygplats som inte är avsedd för allmänt bruk samråda bl. a. med företrädare för berörda intressen. En motsvarande bestämmelse bör tas in i luftfartsförordningen. Någon särskild föreskrift om anmälan till naturvårdsverket, som detta verk föreslagit, torde inte behövas.

118

Enligt utredningens förslag har som ett första stycke i paragrafen tagits upp en motsvarighet lill nuvarande 10 8 första siycket, i vilket görs en hänvisning till bestämmelser om förbud i vissa fall mot bebyggelse lill hinder för luftfarten i byggnadslagen (1947: 385). 1 det till lagrådet i oklober 1983 remitterade förslaget lill ny plan- och bygglag föreslås att byggnadslagen skall upphöra alt gälla. Den bestämmelse som åsyftas i utredningens förslag (81 8 byggnadslagen) har ingen direkt motsvarighet i plan- och bygglagen som avses träda i kraft den 1 januari 1986.1 den föreslagna lagen finns i stället allmänna bestämmelser varigenom motsvarande skydd för bl. a. luftfarten kan uppnås. Någon hänvisning till dessa bestämmelser har inte ansetts nödvändig, och det av utredningen föreslagna första stycket i paragrafen har därför inte tagits upp i mitl förslag. 1 enlighet med utredningens förslag har också hänvisningen lill expropriationsreglerna i nuvarande 10 8 andra stycket utgått.

Bestämmelser om anläggningar till skydd för flygsäkerheten finns f. n. i 74-77 88 LK. I 75 och 76 88 finns bl. a, bestämmelser om markering av mast eller kran eller liknande. Markeringen skall enligt 76 8 LK bekostas av statsmedel, om inte skyldighet åligger annan. Utredningen har i förslaget till luftfartsförordning tagit upp bestämmelser med i sak samma innehåll. Luflfartsinspelrtionen har i anslutning till dessa förslag påpekat all del bör klart anges att den som anlägger en flygplats eller inrättar ett luftrum får betala kostnaderna för de markeringar som erfordras vid inrättandet medan den som uppför en anläggning som utgör hinder för befintliga anläggningar och luftrum för luftfarten får betala markeringar av denna anläggning.

Ett sådant kostnadsansvar som inspektionen föreslår kan inte utan bemyndigande i lag åläggas den enskilde genom regeringsförordning. Till-

Prop. 1984/85:212 164

räckliga skäl att nu föreslå ell sådanl bemyndigande föreligger enligt min mening inte, och jag avser att senare föreslå regler i ämnet av samma innebörd som de nu gällande.

Med det i andra stycket upptagna bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva vilka ätgärder som får vidtas när bestämmelserna i paragrafen överträds åsyftas främst föreläggande av vite och föreläggande vid äventyr att åtgärd företas på den förelagdes egen bekostnad.

128 Paragrafen harjusterats språkligt. Ingen saklig ändring är avsedd.

138

Paragrafen harjusterats språkligt. Utbytet av uttrycket "anläggning för luftfarten som är upplåten till allmänt bruk" mot "allmän anläggning" avses inte innefatta någon saklig förändring. Ändringen i sista stycket hänger samman med den nya lagstiftningen inom utsökningsråtten. Med anledning av ett påpekande från överbefälhavaren har paragrafen utformats så att den också innefattar kostnader för flygtrafiktjänst.

148

Pä motsvarande sätt som i 13 8 har i denna paragraf uttrycket "anläggning för luftfarten som år upplåten till allmänt bruk" bytts ut mot "allmän anläggning". I enlighet med förslag av luftfartsinspektionen har de av utredningen föreslagna uttrycken "internationell fart" och "sådan fart" bytts ut mot "internationell trafik" och "sådan trafik".

158

Paragrafen innehåller f. n. ett allmänt bemyndigande för regeringen eller luftfartsverkei att fastställa villkor och meddela bestämmelser om luftfartscertifikat för vissa tjänster inom luftfarten som är av betydelse för säkerheten. I enlighet med de allmänna principer som enligt vad jag har utvecklat i anslutning lill 4 kap. bör gälla för fördelningen mellan lag och regeringsförfattning av bestämmelser rörande certifikat har i stället för det allmänna bemyndigandet förts in regler om sådana villkor. De motsvarar i stort sett nuvarande 80-84 88 LK.

Med anledning av ett påpekande av överbefälhavaren har kravet på särskild behörighet för trafikledare inskränkts till flygledare i flygtrafikledningstjänst.

Luftfartsinspektionen har påtalat att det saknas uppgift om vem som reglerar kraven på certifikat och har föreslagit en bestämmelse om alt luftfartsverket fastställer villkor för behörighet att förrätta tjänst varav säkerheten är beroende och meddelar bestämmelser om certifikat för sådan tjänst. Av andra stycket jämfört med 4 kap. 4 8 framgår att luftfartsver-

Prop. 1984/85:212 165

ket utfärdar och godkänner certifikatet. Någon bestämmelse i enlighet med luftfartsinspektionens förslag har däri"ör inte ansetts nödvändig. Inte heller behövs som lufifartsinspekiionen påpekar den av utredningen föreslagna föreskriften om att innehavaren av ett certifikat inte får utöva sin verksamhet om han inte har särskilt behörighetsbevis. Något krav på såväl certifikat som behörighetsbevis erfordras inte för personal inom markorganisationen. 1 sista stycket har med anledning av ett påpekande från luftfartsinspektionen tagits upp en möjlighet alt i visst fall medge undanlag från kravet på certifikat. Undantaget avser personal som tjänstgör inom organisation som är godkänd av luftfartsverket. Det ankommer i sådana fall pä organisationen alt svara för att personalen har erforderlig kunskap och erfarenhet. Närmare beslämmelser härom får ges i luftfartsförordningen.

Som certifikat enligl denna paragraf kan accepteras också utländska certifikat som godkänts i Sverige. Detta har särskilt markerats i lagtexten.

168

Enligt bestämmelsen åligger det flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån regeringen föreskriver det, annan personal inom markorganisationen med tjänstgöring som är av betydelse för säkerheten att vid sin tjänstgöring iaktta del nykterhetskrav som uppställs i 5 kap. 10 8. Av 13 kap. 1 8 första stycket sista meningen följer alt personer i denna personalkategori också kan göras straffrätlsligt ansvariga om de vid tjänstgöring är påverkade av alkohol eller andra medel.

7 kap.

I första siycket ges bemyndigande för regeringen all uppdra ål annan myndighet att pröva frågan om tillstånd till luftfart i förvärvssyfte såväl när det gäller regelbunden luftfart (linjefart) som annan luftfart. Motivet för denna ordning har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.12). Avsikten är som jag nämnt all bemyndigandet tills vidare inte skall utnyttjas.

Det nya andra stycket motsvaras av andra stycket sista meningen i nuvarande 1 8. Det innebär ett bemyndigande för regeringen att beträffande annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart förordna att tillstånd ej erfordras. Ett sådant förordnande har meddelats i 88 8 LK och gäller rätt för luftfartyg registrerade i stater som tillträtt Chicagokonventionen att flyga och landa inom svenskt område. Undanlag har dock gjorts för sällskapsreseflygningar mellan ort inom riket och de flesta orter utom Europa. Del är min avsikt att senare föreslå regeringen att motsvarande bestämmelse las in i en ny luftfarisförordning.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att föreskriva tillstånd för utövande också av annan luftfart än sådan som utövas i

Prop. 1984/85:212 166

förvärvssyfte. Sådana bestämmelser finns f.n. i 91-94 88 LK och avser bl. a. avancerad flyguppvisning m.m. samt annan luftfartsverksamhet av s.k. särskild art. Till sistnämnda kategori har förts bl. a. luftfart för be-sprutning och för annan spridning av ämnen från luften, luftfart för geologiska undersökningar och bogsering med luftfartyg av annat luftfartyg eller av släp. Bemyndigandet har utökats till att avse också drift av skolor med utbildning för erhållande av certifikat. För övrigt motsvarar stycket det nuvarande lagrummet med redaktionella ändringar. 1 en ny sista mening har regeringen bemyndigats medge att vederbörande myndighet uppdrar åt andra att pröva frågor om tillstånd. Bemyndigandet har däremot inte. som utredningen föreslagit, utvidgats att också avse utfärdande av föreskrifter. Ett sådant bemyndigande skulle enligt min mening innebära sådan delegering av normgivning som inte är tillåten enligt regeringsformen. Det är min avsikt att senare föreslå regeringen att föreskrifter i ämnet tas in i en ny luftfartsförordning.

Enligt 93 8 LK skall vid anordnande av flyguppvisning iakttas vad som föreskrivs i allmänna ordningsstadgan om lillstånd av polismyndighet och villkor i övrigt för offentlig tillställning på allmän plats, även om flyguppvisningen inte är all anse som offentlig tillställning pä allmän plats. Polismyndigheten skall inhämta luftfartsverkets yttrande över ansökan. Enligt utredningen har luftfartsverkei påtalat att flyguppvisningar blir allt vanligare och alt polismyndigheterna numera har en betydande vana att bedöma dessa ärenden. Yttrande från luftfartsverket bör därför enligt verkets mening inhämtas bara när det behövs. Utredningen föreslär att bestämmelsen om luftfartsverkets hörande ändras i enlighet härmed.

Föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt att anordna offentliga tillställningar utgör sådana betungande föreskrifter mellan enskilda och det allmänna som enligl 8 kap. 3 8 regeringsformen måste meddelas genom lag. De är delegeringsbara enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen bl. a. om de avser ordningen på allmän plats eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Med offentlig tillställning avses enligt 9 8 allmänna ordningsstadgan bl. a. tävling och uppvisning i sport. Sådan tillställning får enligt 12 8 inte anordnas på allmän plats ulan tillstånd av polismyndigheten. 1218 tredje stycket allmänna ordningsstadgan hänvisas bl. a. beträffande tävling eller uppvisning med luftfartyg till särskilda föreskrifter. Här avses 93 8 LK. - Bemyndigandet i tredje stycket fär anses avse delegeringsbara ämnen enligt vad jag nyss sagt. En bestämmelse som grundas på detta bemyndigande och som ersätter 93 8 LK kan därför tas in i en ny luftfartsförordning. I en sådan bestämmelse kan lämnas föreskrifter om polisens hörande av luftfartsverket i enlighet med vad utredningen har föreslagit.

I detta sammanhang vill jag peka på att högsta domstolen i en dom den 22 november 1984 rörande brott mot luftfartslagen har prövat den närmare avgränsningen av 7 kap. 1 8 första stycket. Särskilt har prövats innebörden av tillståndskravet då luftfart bedrivs i förvärvssyfte. Den tolkning högsta

Prop. 1984/85:212 167

domstolen har gjort skapar enligt min mening goda möjligheter alt med i princip oförändrad lagstiftning genom lillståndskravet upprätthålla nödvändiga säkerhetskrav för flyglransporter som sker mol ersättning. Jag har därför inte funnit anledning alt i della sammanhang ytleriigare definiera innebörden av begreppet förvärvssyfte.

1 ett nytt andra stycke har tagils upp en bestämmelse om att de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skall beaktas vid prövningen om tillstånd. En bestämmelse om att upplysningar i dessa hänseenden skall lämnas i samband med ansökan om tillstånd finns f. n. i 85 8 LK.

3 8

1 enlighet med vad jag närmare har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.12) har paragrafen ändrats på det sättet att det nuvarande kravel på svenskt inflytande för tillstånd till inrikes trafik skall gälla även för tillstånd till luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet i den män den inte är linjefart. Paragrafen har bl. a. med anledning av remisspä-pekande av luftfartsverket redaktionellt utformats på ett något annorlunda sätt än vad som har föreslagits av utredningen. I enlighet med vad utredningen har förordat kommer jag senare att föreslå alt regeringen med stöd av sista stycket i paragrafen bemyndigar luftfartsverket att medge undantag från paragrafen. Bemyndigandet bör avse såväl cabotageirafik som utrikes trafik.

Paragrafens/drj-ro stycke motsvarar nuvarande 4 8 och har endast justerats språkligt.

Under förarbetena till nuvarande 4 8 fästes uppmärksamheten vid frågan om verkningarna av att tillståndsinnehavarens nationalitet ändrades. Del anmärktes alt denna fråga var alt bedöma enbart med ledning av villkoren för tillståndet, såvida det inte gällde cabotage, varom hänvisades till 3 8 (prop. 1957:69 s. 119). Med anledning av dessa uttalanden kan erinras om att nationalitelsfrågan numera skall prövas enligt 3 8 också vid annan internationell trafik i förvärvssyfte som inte är linjefart.

I tredje stycket har i enlighet med vad jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.13) tagits upp en ny bestämmelse om att det för verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med slöd av ett tillstånd skall finnas en föreståndare i Sverige.

En straffbestämmelse i anslutning lill första stycket har tagits upp i 13 kap. 2 8 11.

58 I paragrafen har endast gjorts språkliga justeringar. Från luftfartsinspek-

Prop. 1984/85:212 168

tionen har jag i slutskedet i arbetet med mitt i dag framlagda lagförslag uppmärksammals på all det finns behov av en möjlighet all försälta ett tillslånd ur kraft i avvaktan på att återkallelsefrågan prövas samt att det också i andra avseenden krävs preciseringar och förtydliganden för lill-lämpningen av återkallclsebestämmelserna. Jag har förståelse för behovet av lagstiftning i dessa hänseenden. Den lar dock sikte på så viktiga frågor för tillståndshavarna alt den enligt min mening inte bör behandlas nu ulan sedvanlig beredning. Jag avser emellertid att återkomma till frågan.

Förslå stycket utgör en språklig bearbetning av den nu gällande paragrafen.

1 andra stycket har tagits upp en bestämmelse motsvarande den i 4 8 tredje stycket om ansvar för den verksamhet som en utlänning eller ett utländskt förelag driver i Sverige.

Enligl denna paragraf är det f.n. möjligt att fordra tillstånd lill viss verksamhet som, utan att den innebär utövande av flygning, ansetts böra hänföras lill luftfartsverksamhet (prop. 1957:69 s.l2I). Bemyndigandet har utnyttjats i 96 8 LK. Enligt den bestämmelsen krävs luftfartsverkets tillstånd för sådan verksamhet som innefattar upplåtelse av luftfartyg till annan utan alt förare ställs till förfogande eller upplåtelse av annan flygma-leriel än luftfartyg. Ett undantag gäller dock om upplåtelsen avser luftfartyg eller annan flygmateriel som används i den luftfart som upplåtaren har fått tillslånd till.

Paragrafen har i enlighet med utredningens förslag tagits upp här efter redaktionell justering, och en bestämmelse motsvarande 96 8 LK avses bli intagen i en ny luftfartsförordning. Regleringen har tillkommit huvudsakligen för att kravet på säkerhet skall tillgodoses men i andra hand också för att tillgodose luftfartspolitiska intressen. Ett bemyndigande enligt paragrafen får anses förenligt med regeringsformen (8 kap. 7 8 första stycket 1, 3 och 5). Förutsättningarna för ett bemyndigande har dock ansetts böra preciseras i lagtexten.

8 kap.

1-288

1 paragraferna har i enlighet med utredningens förslag gjorts ändringar av språklig och redaktionell natur.

De åt regeringen givna bemyndigandena utnyttjas f.n. i 100 och 101 88 LK. Dessa beslämmelser bör få sin motsvarighet i en ny luftfartsförordning. Möjlighet bör dock i enlighet med vad som föreslås av luftfartsverkei också införas att reglera lufttrafiken med hänsyn till behovet av ett effektivt utnyttjande av luftrummet eller samordningen av civil och militär flygverksamhet.

Prop. 1984/85:212 169

Första och andra styckena har efter redaktionella ändringar som föreslagits av luftfartsinspektionen utformats i enlighet med utredningens förslag.

1 ett fjärde stycke har tagits in en bestämmelse, som motsvarar det nuvarande tredje stycket. Det där givna bemyndigandet avser sädana ingripande föreskrifter att det inte har ansetts riktigt att som utredningen har föreslagit föra över dem till förordning.

4-4c88

Det i den gällande lydelsen av 4 8 upptagna bemyndigandet för regeringen att bestämma vad som i luftfartslagen förslås med krigsmateriel har utgått. Ett sådanl bemyndigande avses följa av regeringsformen och av 14 kap. 3 8. Bestämmelser i ämnet finns i kungörelsen (1961:567) med närma-" re bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg. En hänvisning till den kungörelsen får i enlighet med vad utredningen har föreslagit tas in i en ny luftfartsförordning.

Det nuvarande bemyndigandet i 4 8 tredje stycket om fotograferingsförbud har utgått. Med hänsyn till att beslämmelser om folograferingsförbud torde innebära en sådan inskränkning i informationsfriheten som skall stå i lag har de beslämmelser härom som nu finns i 109 och 110 88 LK förts in i tre nya paragrafer i lagen, 4a, 4b och 4c 88. Straffbestämmelser härtill finns i 13 kap. 3 8 3.

1 övrigt har endast gjorts språkliga och redaktionella ändringar i 4 8.

5 8 I paragrafen har endast gjorts redaktionella ändringar.

Paragrafen har ändrats språkligt och redaktionellt.

Bestämmelsen om rätt all taga del av fartygshandlingar infördes efter mönster av dåvarande 39 8 sjölagen (prop. 1957:69 s. 131 O- En motsvarande bestämmelse finns numera i 3008 sjölagen. Bestämmelsen i sjölagen innehåller en begränsning i rätten att ta del av vederbörande handlingar såvitt gäller anteckning som äger samband med sammanstötning med annat fartyg. Begränsningen hänger samman med rättegångsreglerna för sjöförklaring (prop. 1966: 145 s, 141) och anledning saknas att införa motsvarande bestämmelser i luftfartslagen.

1 ett nytt andra stycke har tagits upp en hänvisning till de allmänna bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen som ju kan innebära begränsningar i rätten att la del av allmänna handlingar.

7-988 I paragraferna har gjorts endast språkliga och redaktionella ändringar.

Prop. 1984/85:212 170

9 kap.

Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.15) föresläs beträffande 9 kap, ej andra sakliga ändringar än att andra siycket i 1 8 överflyttas lill 14 kap. 58 och att 113a8 LK överflyttas till lagen.

1 prop. 1984/85: 105 som nyligen överlämnats till riksdagen föreslår regeringen efter hemställan av chefen för justitiedepartementet en ändring i 9 kap. 22 8. Ändringen innebär att ansvarsgränsen. 270000 kr,, höjs till 100000 särskilda dragningsrätter (SDR) vilket motsvarar 850000 kr. Det förutsätts att den lagändringen, om riksdagen antar propositionen, beaktas vid riksdagsbehandlingen av det nu framlagda förslaget till ändringar i 9 kap 22 8 LL.

10 kap.

] kapitlet har i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

Rörande föreslagna ändringar beträffande ansvarighet för tredjemansskador återkommer jag i specialmotiveringen till ändringarna i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

// kap.

I enlighet med vad jag sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.17) föreslås att den nuvarande definitionen av flygräddningstjänst i första siycket skall lämnas oförändrad i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till räddningstjänstkommiiténs förslag. Med hänsyn till kravet i regeringsformen beträffande reglering i lag då förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning överlämnas till bolag, enskilda m.fl. har i enlighet med utredningens förslag i en ny sista mening i första stycket upptagits en bestämmelse om delegation av ledningen av flygräddningstjänsten.

1 andra siycket har gjorts redaktionella och språkliga ändringar. Den aktuella skyldigheten för luftfartygets ägare m.fl. att delta i räddningstjänsten har med hänsyn till 2 kap. 8 8 regeringsformen föreskrivits direkt i lagen.

2-688

I paragraferna har gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

I lagrummet har i sak gjorts den ändringen att det direkt sägs att undersökning skall ske då en luftfartsolycka medför alt luftfartyget är oåtkomligt samt då ett luftfartyg har försvunnit. Härigenom kommer lagrummet att innehålla samtliga de omständigheter beträffande vilka det enligl Chicagokonventionens artikel 26 och annex 13 föreligger en internationell förpliktelse till undersökning av en luftfartsolycka.

Prop. 1984/85:212 171

Statens haverikommission har uttalat sig beträffande innebörden av uttrycket att en olyckshändelse inträffat vid användningen av ett luftfartyg. Uttrycket medger enligt kommissionen en mera vidsträckt tolkning än den som finns i konventionens annex 23. Användningen av ett luftfartyg behöver ju inte nödvändigtvis vara förknippat med att fartyget är bemannat eller att det nyttjas med avsikt att flyga. Bl. a. kan vid förflyttning av ett flygplan ulan samband med flygning också inträffa en olycka som skall undersökas enligl detla lagrum. Jag har inte någon erinran mot vad haverikommissionen sålunda har uttalat.

Undersökningar enligl denna paragraf skall f. n, göras av statens haverikommission. En bestämmelse härom får tas in i luftfartsförordningen. Beträffande en ifrågasatt modifiering av denna ordning hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.17). Närmare föreskrifter om innehållet i kommissionens rapport får las in i luftfartsförordningen. Som luftfartsinspektionen och haverikommissionen påpekat bör en sådan bestämmelse vara mindre detaljerad än vad utredningen har föreslagit. Den bör i övrigi anpassas till annex 13 i Chicagokonventionen på del sätt som utredningen anfört (s. 162).

I första stycket sista meningen har förts in ett bemyndigande för regeringen att medge myndighet att överlåta åt andra att göra sådan undersökning som avses i 7 8. Rörande motiven lill detta förslag hänvisar jag också lill den allmänna motiveringen.

10-1388

1 paragraferna har gjorts redaktionella och språkliga ändringar. Befogenheterna enligt 10 och 12 88 tillkommer endast myndighet och inte organisation till vilken undersökningen har överlåtits enligt bemyndigandet i 8 8 första stycket andra meningen.

12 kap.

I kapitlet har gjorts redaktionella och språkliga ändringar, i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.

Bestämmelser om avgift för övervakning av luftvärdighet och för meddelande av elevtillstånd bör såsom utredningen föreslagit tas in i luftfartsförordningen.

13 kap.

Paragrafen har utformats med en självständig gärningsbeskrivning och har inte som utredningen föreslagit anknutits till nykterhelskravel i 5 kap. 10 §. I likhet med vad som har föreslagits beträffande järnvägstrafiken i prop. 1983/84: 117 (6 kap. 2 8 järnvägstrafiklagen) har för de fall dä för brottet är föreskrivet bötesstraff inte angivits något lägsta antal dagsböter.

Prop. 1984/85:212 172

Punkten I motsvarar slraffbestämmelserna i nuvarande 13 kap. 1 8, Bestämmelsen avser således den som framför luftfartyg med överljudsfart mot förbudet i 1 kap, 2a 8 eller som bryter mot villkor som föreskrivits i samband med tillstånd att framföra lultfarlyg med överljudsfart. Överträdelsen kan f. n, bestraffas med fängelse i högst två år eller om brottet är ringa med dagsböter. I den nya bestämmelsen utgör alltså straffet endast böter eller fängelse i högst sex månader. Som utredningen har anfört synes den nuvarande straffskalan för ifrågavarande brott onödigt sträng. Någon allmän slraffsänkning är dock i praktiken inte avsedd.

1 punkten 2 föreskrivs straffansvar för den som bryter mot föreskrifter som med slöd av 1 kap. 3 8 har meddelats om inskränkningar eller förbud mol luftfart inom viss del av riket. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 13 kap. 1 8 första respektive andra stycket. F.n. gäller olika slraffskalor om förbudet eller föreskrifterna har meddelats av regeringen eller av luftfartsverket. I förstnämnda fall är straffskalan fängelse i högst tvä år eller om brottet är ringa dagsböter. 1 del andra fallet är straffet dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Som utredningen har påpekat kan dessa överträdelser om de är av allvarligare art regelmässigt utgöra brott mot 19 kap. brottsbalken. Behov av någon strängare straffskala än fängelse i högst sex månader kan därför inte anses föreligga.

Enligt punkten 3 kan den straffas som lämnar orikliga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap. Frågan är här alltså om uppgifter vid ansökan om ett luftfartygs registrering och eljest om anteckningar i luftfartygsregistret samt om övriga anmälningar enligt 2 kap. Straffbestämmelsen avser också sådan anmälan som enligt nya 2 kap. 11 a 8 skall göras för den s.k. brukarförteckningen. Straffbestämmelsen motsvarar nuvarande 13 kap. 2 8 första siycket och straffskalan är oförändrad.

Enligt punkten 4 föreskrivs straffansvar för den som framför luftfartyg i strid mot bestämmelserna i 2 kap. 168 om märkning. I förhållande lill den nuvarande straffbestämmelsen i detla hänseende i 13 kap. 2 8 andra stycket innebär den nya bestämmelsen en straffsänkning. Sänkningen torde dock inte få någon praktisk betydelse.

Enligt punkten 5 föreskrivs straffansvar för den som använder luftfartyg som inte uppfyller föreskrifterna i 3 kap. 1 8 första stycket om luftvärdighet och miljövärdighet eller bestämmelsen i 4 kap. I eller 3 8 om bemanningen av luftfartyg och om innehav av luftfartscertifikat. Bestämmelsen motsvaras nu av 13 kap. 3 8- Formellt innebär den nya bestämmelsen en slraffsänkning från dagsböter eller fängelse i högst ett år till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Punkten 6 motsvarar nuvarande 5 8 första siycket.

Pimkten 7 motsvarar nuvarande 5 8 andra siycket samt 7 8 första stycket.

Punkten 8 motsvarar nuvarande 7 8 första stycket.

Prop. 1984/85:212 173

Enligt punkten 9 straffbeläggs det att tjänstgöra som flygledare m.m, utan gällande certifikat i enlighet med 6 kap. 15 8 första stycket.

1 punkterna 10 och II straffbeläggs gärningar som innebär utövande av luftfart utan vederbörligt tillstånd enligt 7 kap. eller brott mot villkor som har föreskrivits med slöd av 7 kap, 4 8 första stycket och 6 8 första stycket. I fråga om tolkningen av begreppet luftfart i förvärvssyfte i straffrättsligt hänseende hänvisar jag till vad jag i specialmoiiveringen till 7 kap. 1 8 har sagt i anslutning till en nyligen av högsta domstolen avkunnad dom.

Punkterna 12 och 13 straffbelägger brott mot bestämmelserna i 8 kap. om föreskrifter rörande vad som skall iakttas vid luftfärder till undvikande av olyckor och olägenheter samt om användandet av fastställda flygvägar och om landningsskyldighet enligt 8 kap, 3 8.

Enligt punkten 14 föreskrivs straffansvar för den som utan tillstånd transporterar krigsmateriel med luftfartyg eller i övrigt transporterar gods mot förbud enligt 8 kap, 4 8 andra stycket.

Punkten 15 föreskriver straffansvar för den som använder ett luftfartyg utan föreskriven försäkring eller säkerhet.

3 8

I paragrafen har samlats ett anlal förseelser som kan föranleda böter.

1 punkten I har upptagits ett straffstadgande avseende den som lämnar oriktiga uppgifter i ärenden som rör innehav av certifikat eller behörighetsbevis eller frågor om annan behörighet eller vid prov, kontroller eller annan tillsyn över behörigheten.

Motsvarande straffstadgande finns f.n. i 174 8 LK. När de materiella bestämmelserna numera överförts till lag bör straffbestämmelserna också upptas i lagen.

1 punkten 2 föreskrivs straffansvar för den som ombord på ett luftfartyg eller i markorganisationen tjänstgör ulan föreskrivet behörighetsbevis.

I punkten 3 upptas en straffbestämmelse i anslutning till fotograferingsförbudet i 8 kap. 4a eller 4b 8.

Pimkten 4 motsvarar nuvarande 13 kap. 9 8 andra stycket.

Punkten 5 och sista stycket i paragrafen motsvarar nuvarande 13 kap. 108,

Paragrafen motsvarar nuvarande 13 kap. 11 8.

5 8

Första stycket motsvarar nuvarande 13 kap. 12 8-

1 andra siycket har i enlighet med vad jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) tagits upp en bestämmelse om utvidgning av den svenska jurisdiktionsrätten vid internationell uthyrning av luftfartyg. Rö-

Prop. 1984/85:212 174

rande den närmare motiveringen lill bestämmelsen hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

14 kap.

Paragrafen innehåller regler om undantag från vissa beslämmelser i luftfartslagen när det gäller luftfartyg av särskild beskaffenhet. De luftfartyg som avses är bl. a. sådana som inte har någon förare ombord, segelflygplan, ballonger, sjöflygplan och sådana luftfartyg som byggs för militärt bruk. Paragrafen bör också i den föreslagna lydelsen kunna tillämpas på sådana ultralätta flygplan av enkel konstruktion och med låg vikt, små motorer och liten rörelseenergi som enligt vad luftfartsinspektionen uppgelt börjat förekomma på den svenska marknaden. Första meningen motsvarar nuvarande 14 kap. I 8. Utan alt det är uttryckligen angivet i lagtexten gäller självklart den begränsningen i regeringens behörighet som följer av att vissa föreskrifter bara får meddelas i lag. 1 utredningens förslag har här tagits upp en delegationsbestämmelse som skulle göra det möjligt för luftfartsverket att delegera utfärdande av föreskrifter för luftfartyg av särskild beskaffenhet. Delegeringsmöjligheten tar särskilt sikte pä drakar och segelflygplan, modelluftfartyg och varmluftsballonger. En delegation lill enskilda i denna form är inte möjlig enligt regeringsformen och har därför inte tagits upp i mitt förslag. Enligl min mening möter det inte något hinder att luftfartsverket överlåter åt organisationer och andra att biträda med förvaltningsuppgifter i anslutning lill övervakningen av verksamheten. Självfallet får dessa uppgifter inte vara av den art att de innefattar myndighetsutövning.

Paragrafens sista stycke motsvarar sista stycket i dess nuvarande lydelse.

Paragrafen innehåller regler om besvär över luftfartsverkets beslut enligl luftfartslagen. 1 enlighet med vad som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.8) har ändring inte gjorts i den ordning som f. n. gäller i certifikatsärenden m. m. Besvär skall således också i fortsättningen anföras hos kammarrätten i de fall då luftfartsverket meddelar beslut i de i paragrafen angivna fallen. 1 övrigt förs talan hos regeringen. 1 andra stycket har upptagits en bestämmelse motsvarande nuvarande tredje stycket om att beslut enligt paragrafen länder till omedelbar efterrättelse om inte annat förordnas.

Paragrafen innehåller f.n. ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av luftfartslagen. Bestämmelsen är numera när-

Prop. 1984/85:212 175

mast att uppfatta som en erinran om den rätt att meddela verkställighetsföreskrifter som följer av 8 kap. 13 8 regeringsformen. En sådan bestämmelse saknar numera självständig betydelse.

Utredningen har föreslagit en ändrad lydelse av paragrafen, 1 ell första stycke föreslås sålunda en bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ylteriigare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag. Därutöver föresläs som ett nytt andra stycke en bestämmelse enligl vilken del skall vara möjligt för den myndighet som fått rätt att meddela föreskrifter enligl lagen att uppdra ät andra att meddela sädana föreskrifter. Enligt utredningen skall den föreslagna nya lydelsen av paragrafen göra det möjligt att förenkla utformningen av andra bestämmelser i lagen eftersom regler om att särskilda tillämpningsföreskrifter kan meddelas inte behöver ges i anslutning lill de materiella bestämmelserna,

1 milt förslag har första stycket utformats i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. Bestämmelsen innefattar ell bemyndigande för regeringen jämlikt 8 kap. 7 8 regeringsformen att meddela ytterligare föreskrifter i de ämnen som avses i lagen. Ett sådanl bemyndigande har ansetts möjligt med hänsyn till att de föreskrifter det här gäller främst kommer att avse skydd för liv. personlig säkerhet och hälsa. Enligt 8 kap. 11 8 regeringsformen är det möjligt alt medge regeringen att överlåta ät en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifterna. Utan att det är uttryckligen angivet i lagtexten gäller den begränsningen i regeringens behörighet som följer av att vissa föreskrifter bara får meddelas i lag.

Den av utredningen i ett nytt andra stycke föreslagna bestämmelsen att vederbörande förvaltningsmyndighet äger upplåta åt annan att meddela föreskrifterna år enligt min mening inte förenlig med regeringsformen. Normgivningsmakt kan inte upplåtas till annan ån myndighet och kommun. Förvaltningsuppgifter kan däremot överlåtas också till andra, 1 den mån dessa uppgifter innebär myndighetsutövning måste det dock ske genom lag (11 kap. 6 8 regeringsformen). Bemyndigandet i andra stycket har med hänsyn härtill inskränkts till alt avse förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.

Med hänsyn till den utformning som i mitl förslag - i likhel med utredningens förslag - har getts olika bemyndiganden för regeringen har den nuvarande paragrafen, enligt vilken vad som sägs i luftfartslagen om luftfartsverket efter regeringens bestämmande skall kunna gälla också annan myndighet, upphävts.

1 en ny 4 8 har i enlighet med utredningens förslag tagits upp en bestämmelse varigenom regeringen ges generella möjligheter att medge undanlag och meddela föreskrifter i situationer av krig eller krigsfara e.d. Ett bemyndigande av detta slag har stöd i 13 kap. 6 8 regeringsformen. Överbe-

Prop. 1984/85:212 176

fälhavaren har föreslagit att bemyndigandet i paragrafen skall vidgas till att omfatta även civila luftfartyg som med uppgifter i totalförsvaret deltar i sådan övning under fred som avser förhållanden vid krig eller krigsfara. Jag är inte beredd alt i detta sammanhang föreslå ell så långt gående bemyndigande. Frågan bör utredas, lämpligen i samband med det utredningsarbete som jag tidigare förordat i anslutning till 15 kap, LL (avsnitt 2,21).

I paragrafen har i enlighet med utredningens förslag tagits upp definitioner av de olika konventioner som nämns i förtaltningstexten.

15 kap.

1 kapitlet har i enlighet med utredningens förslag gjorts förhållandevis omfattande redaktionella ändringar. Några förändringar i sak är inte avsedda. I kapitlet har inte tagits upp en av överbefälhavaren föreslagen bestämmelse om försvarsmaktens bruk av civila luftfartyg. Frågan om en sådan bestämmelse får tas upp i det utredningsarbete som jag tidigare har förordat (avsnitt 2.21).

Eftersom flygtrafikledningstjänsten för civil och militär luftfart numera är integrerad har i enlighet med förslag av luftfartsverket och luftfarlsinspektionen till de bestämmelser som skall gälla i fråga om luftfart med militära luftfartyg lagts 6 kap. 15 8 LL.

Bemyndigandet i andra stycket har av grundlagsskäl begränsats till att inte avse förhållanden mellan enskilda och inte heller förhållanden som annars måste meddelas i lag.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1986. Några särskilda övergångsregler har inte ansetts erforderliga annat än beträffande reglerna om elevtillstånd och besvärsreglerna i certifikatfrågor.

När det gäller straffbestämmelserna följer av 5 8 lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken, som också är tillämplig inom specialslraffräl-len, att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärning företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen tillämpas, om den leder lill frihet från straff eller till lindrigare straff. Eftersom straffbestämmelserna i 13 kap. i den föreslagna lydelsen i allmänhet är lindrigare än de som gäller nu blir den nya lagstiftningen i allmänhet tillämplig också pä gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.

Prop. 1984/85:212 177

4.2 Lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Med hänsyn till alt det föreslagna ansvaret för kreditköpare och nyttjanderättshavare torde bli mera vanligt förekommande än ansvaret för den som brukar luftfartyg utan lov har nuvarande bestämmelse för sistnämnda situation salts som ett sista stycke i paragrafen. I bestämmelsen har gjorts redaktionella ändringar.

I de nya första och andra styckena har tagits upp bestämmelser om skadeståndsansvar för brukaren av ett luftfartyg, då denne innehar luftfartyget på grund av ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt samt i vissa andra situationer. Styckena har med beaktande av påpekanden från luftfartsverket rörande oklarheter beträffande de av utredningen använda beteckningarna brukare och innehavare utformats något annorlunda ån vad utredningen har föreslagit.

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 8. I enlighet med utredningens förslag, dock med redaktionell jämkning, har i ett nytt andra stycke förts in en regel om regressrätt för ägaren gentemot nyltjanderättshavaren.

4.3 Lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

I paragrafen har gjorts ett tillägg med hänsyn till den föreslagna möjligheten att betrakta luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation som registrerade i en annan stat (se 1 kap. 5 8 LL).

4.4 Lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

14 och 18 88

I paragraferna har införts forum- och domförhetsregler för länsrätt i avseende på de mål länsrätt skall pröva enligt luftfartslagen. I ett nytt andra stycke i 14 8 har angetts alt länsrätten i Östergötlands län skall pröva mål enligt luftfartslagen i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

12 Riksdagen 1984/85. 1 saml- Nr 212

Prop. 1984/85:212 178

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297),

2. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3. lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt fill luftfartyg,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:212 179

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-04-24

Närvarande: f.d. justitierådet Hult. regeringsrådet Björne, justitierådet Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Boström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2. lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av räll lill luftfartyg,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av byråchefen Nils-Olof Berg
gren.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen

4 kap.

I 5 8 i förevarande kapitel har tagits upp beslämmelser angående s.k. elevtillstånd. Enligt första stycket i den paragrafen krävs sådant tillstånd för att någon skall få genomgå utbildning för erhållande av luftfartscerlifikat. Tredje stycket innehåller bestämmelser om vad som krävs i personligt hänseende för att elevtillstånd skall utfärdas. Där nämns ålder och hälsotillstånd ("medicinska förhållanden"), nykterhet och ordentlighet, ansvar och omdöme samt fysisk och psykisk lämplighet. Kraven har anknutits till lämpligheten av att inneha luftfariscertifikat. I paragrafens fjärde stycke anges att för den som inte har elevtillstånd men som ändå kan anses uppfylla de fordringar som anges i tredje stycket luftfartsverket får medge undantag från kravet på sådant tillstånd.

I 6 8 regleras förutsättningarna för utfärdande eller utökande av luftfartscertifikat. I första stycket föreskrivs att det, för alt luftfariscertifikat skall utfärdas eller utökas, krävs att sökanden har gällande elevtillstånd och alt han uppfyller fastställda krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet. Som framgår av lydelsen avser dessa krav, frånsett ålder, andra förhållanden än som nämns i 5 8 tredje stycket med avseende på elevtillstånd. Det är emellertid tydligt att om de krav som uppställs i 5 8 tredje stycket, t. ex. i fräga om nykterhet eller ansvar och omdöme, inte är uppfyllda dä frågan om utfärdande (eller utökande) av luftfariscertifikat

Prop. 1984/85: 212 180

uppkommer, certifikat inte skall utfärdas (eller utökas). Förslaget torde utgå från att elevtillståndet i sådant fall skall återkallas, i följd varav en av de i 6 8 första stycket angivna förutsättningarna för erhållande av certifikat brister. Ett sådant synsätt framstår emellertid som mindre naturiigt. Det synes lämpligare att de krav i personligt hänseende som avses gälla för erhållande av certifikat direkt anknyts till utfärdande (eller utökande) av certifikat. En sådan ordning torde också underlätta tillämpningen av t. ex. bestämmelsen i 8 8 om förnyelse av certifikat. Vad nu sagts kan ske genom att det i 6 8 första stycket även föreskrivs alt sökanden fortfarande skall uppfylla de krav som anges i 5 8 tredje stycket. Det kan anmärkas att delta tillägg inte innebär krav på att sökanden före utfärdande (eller utökande) av certifikat skall underkastas förnyad kontroll eller undersökning i de hänseenden som avses i 5 8 tredje stycket annat än om det finns särskild anledning därtill.

I andra siycket av 6 8 i förslaget föreskrivs, som undanlag från första stycket, att elevtillstånd inte krävs, dvs. för utfärdande eller utökande av luftfartscertifikat, om luftfartsverket har medgett undantag enligt 5 8 fjärde stycket eller om övriga förutsättningar enligt första stycket i 6 8 för utfärdande av certifikat kan anses uppfyllda. Undantaget från kravet på elevtillstånd i det senare fallet åsyftar enligt specialmotiveringen främst situationer då den som innehar utländskt certifikat begär att få detta utbytt mot ett svenskt. Lydelsen av bestämmelsen i andra stycket har emellertid blivit oklar. Lydelsen av andra stycket bör därför jämkas.

På grund av det anförda förordar lagrådet att 6 8 ges följande lydelse:

"För att ett luftfartscertifikat skall utfärdas eller utökas krävs att sökanden har gällande elevtillstånd, att han fortfarande uppfyller de krav som anges i 5 8 tredje siycket och att han uppfyller för certifikat fastställda krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Elevtillstånd krävs inte, om luftfartsverket har medgett undantag enligl 5 8 fjärde stycket eller om det i annat fall finns särskilda skäl. "

I förevarande paragraf anges vilka olika omständigheter som skall föranleda återkallelse av luftfartscertifikat. Beslut om återkallelse avses skola tillämpas omedelbart, om inte annat förordnas. Föreskrift härom har tagils upp i 26 8 andra stycket i samband med bestämmelser rörande förfarandet i mål som rör luftfartscertifikat m. m. När det gäller begränsning av certifikat och försättande ur kraft av certifikat har emellertid föreskrift au beslut därom gäller omedelbart tagits upp i samband med den bestämmelse som anger förutsättningarna för åtgärden (10 och 12 88). På motsvarande sätt bör bestämmelse om omedelbar tillämpning av beslut om återkallelse av certifikat lämpligen tas upp i 9 8. Lagrådet förordar sålunda att som ett nytt andra stycke 19 8 tas upp en bestämmelse av följande lydelse: "Beslut i fräga om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat förordnas. " - Det

Prop. 1984/85:212 181

kan påpekas att bestämmelsen även avser beslut av kammarrätt, efter besvär, att upphäva länsrättens beslut om återkallelse. All bestämmelsen är tillämplig även i fräga om elevtillstånd följer av 13 8.

Det föreslagna tillägget till förevarande paragraf påkallar viss jämkning i 10. 14 och 15 88 i kapitlet.

11 8

1 9 8 anges under olika punkter vilka omständigheter som skall föranleda återkallelse av luftfartscertifikat. 1118 har tagits upp en särskild bestämmelse beträffande det fallet att återkallelse skall ske på grund av brott. Där anges att till grund för återkallelse på grund av brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen dom eller åklagares beslut enligt vissa bestämmelser i rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning att underlåta åtal för brottet. Den föreslagna regeln kan jämföras med 38 8 andra stycket luftfartskungörelsen, vari nu anges att ålerkallelse av certifikat på grund av straffbelagd förseelse inte får ske förrän frågan om straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen dom, med mindre omständigheterna är sådana all den misstänkte oavsett utgången i ansvarsfrågan får anses olämplig alt utöva den verksamhet certifikatel gäller och det inte kan anses betryggande att endast sälta certifikatet ur kraft. Kravel på lagakraftägande dom i den föreslagna regeln har i motiven framställts som en ändring i förhällande till vad som gäller f. n.

Den i 11 8 föreslagna bestämmelsen avser endast återkallelse pä grund av brott. Bestämmelsen kan inte anses utgöra hinder mot återkallelse av ett certifikat medan ett förfarande från certifikatsinnehavarens sida är föremål för prövning av domstol eller åklagare, såvida förfarandet oavsett om det innefattar brottslig gärning uppfyller någon av förutsättningarna i 9 8 för återkallelse. Det kan påpekas att inte någon av de i 9 8 angivna förutsättningarna för återkallelse innebär krav på brottslig gärning.

15 8

Denna paragraf innehåller beträffande den som innehar luflfarlscertifikat eller elevtillstånd föreskrifter dels om varning (första siycket) dels om erinran (andra siycket). I andra stycket anges i en andra mening alt beslutet skall delges innehavaren. Föreskrift om delgivning synes emellertid lämpligen kunna tas upp i verkställighetsföreskrifter. Lagrådet förordar därför alt bestämmelsen härom får utgå ur förevarande paragraf.

Beslut om erinran avses inte få överklagas. Bestämmelse härom har tagits upp 21 8 tredje stycket. Del synes dock lämpligare att en sådan bestämmelse tas upp i förevarande paragraf i anslutning till föreskriften angående erinran. Lagrådet förordar därför att till andra stycket fogas en mening av följande lydelse: "Ett sådant beslut får inte överklagas. "

Prop. 1984/85:212 182

17 8

Paragrafen innehåller bestämmelser om Underlätelse att ingripa i fall då luftfartscertifikat eller elevtillstånd har varit försatt ur kraft interimistiskt enligt 12 8 eller då ett certifikat har varit omhändertaget enligt 16 8. Har sådana åtgärder varit gällande under viss minsta tid, får återkallelse av certifikatet eller tillståndet underlåtas. Någon uttrycklig regel om en motsvarande möjlighet att underlåta ingripande i form av varning, när sådan skulle ha beslutats i stället för återkallelse, saknas enligt förslaget. Det ligger emellertid i sakens natur alt även varning kan underlåtas, om sådan skulle ha meddelats. Den tid under vilken certifikatel eller elevtillståndet skall ha varit fråntaget innehavaren för all varning skall kunna underlåtas fär bedömas efter vad som kan anses skäligt.

198

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående godkännande av utländskt luftfartscertifikat. Enligt första stycket i paragrafen skall ett flertal föreskrifter i kapitlet, vilka avser luflfartscertifikat som utfärdas här i landet, också tillämpas i fråga om godkännande av utländska certifikat. I paragrafens andra stycke anges att godkännandet inte får avse längre tid än del utländska certifikatets giltighetstid.

Det får anses ligga i sakens natur att ett godkännande inte skall gå utöver certifikatets giltighetstid. Om så likväl skulle ske, torde det inte kunna medföra all certifikatel blir giltigt här i landet, sedan den giltighetstid som gäller enligl beslämmelser eller beslut i den utländska staten gått till ända. Mot denna bakgrund kan bestämmelsen i andra stycket synas onödig. I ärendet har emellertid upplysts att del från praktisk synpunkt anses värdefullt med en uttrycklig föreskrift i saken. Med hänsyn härtill anser lagrådet sig böra godta bestämmelsen.

20 8

Enligt sista stycket i denna paragraf meddelar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskrifter om utländska behörighetsbevis. Avsikten är alltså att villkoren för godtagande i Sverige av sådana behörighetsbevis skall regleras genom administrativa föreskrifter. Hinder häremot torde inte heller föreligga annat än såvitt avser motsvarigheten lill den bestämmelse som i fråga om innehavare av svenska luftfartscertifikat har upptagils i 4 kap. 18 8 första stycket första ledet och som genom fjärde stycket i nu förevarande paragraf gjorts tillämplig beträffande svenska behörighetsbevis. Bestämmelsen innebär, att innehavare av certifikat är skyldiga att genomgå undersökningar och prov som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer, och har - såsom omtalas i specialmotiveringen till 18 8 - föreskrivits i lag med hänsyn till innehållet i 2 kap. 6 § regeringsformen. Då avsikten torde vara, att sådan skyldighet som nu avses skall kunna åläggas även innehavare av utländskt behörighetsbevis.

Prop. 1984/85:212 183

måste även härom meddelas föreskrift i lag (jfr 2 kap. 20 8 andra stycket 3 regeringsformen). Lagrådet förordar därför att sista stycket i nu förevarande paragraf - med i övrigi en mindre redaktionell jämkning - ges följande lydelse:

"Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar föreskrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighetsbevis. Vad som föreskrivs i 18 8 om skyldighet att genomgå undersökningar och prov gäller även innehavare av sådana behörighetsbevis. "

21 8

Om vad lagrådet förordat beträffande 15 8 andra stycket iakttas, skall bestämmelsen i tredje stycket av förevarande paragraf - att beslut om erinran inte får överklagas - ulgä.

22 8

1 denna paragraf meddelas vissa undantag från den 1218 upptagna huvudregeln att frågor rörande luflfartscertifikat och elevtillstånd prövas av luftfartsverket. Enligt första stycket i förevarande paragraf skall läns-rätlen pröva dels frågor om återkallelse av certifikat och elevtillstånd och om varning dels frågor om nedsättning av sådan tid som bestämts av länsrätten enligt 14 8 första siycket. I andra stycket av paragrafen ges i de båda första meningarna föreskrifter om vem som skall pröva frågor om omhändertagande enligt 16 8 av certifikat. I tredje meningen anges att om ett certifikat har tagits om hand enligt 16 8 första stycket - dvs. pä grund av att certifikatsinnehavaren i sin tjänstgöring har visal lydliga tecken pä påverkan av alkohol e. d. eller gjort sig skyldig till grov oaktsamhet m. m. - länsrätten prövar om certifikatet skall försätlas ur kraft eller återiämnas till innehavaren.

Lagrådet har i och för sig inte någon erinran mot dessa bestämmelser. De torde emellertid inte fullständigt ange de uppgifter som avses skola åvila länsrätten. Denna torde sålunda skola pröva frågan om försättande ur kraft av certifikat även i andra fall än som anges i andra stycket tredje meningen, såvida fräga om återkallelse av certifikatet är anhängig vid länsrätten. Även om detta kan anses följa av allmänna principer, synes i klarhetens intresse lämpligt att en uttrycklig föreskrift i saken meddelas. Det förtjänar påpekas all om länsrätten (eller överinstans) med stöd av den föreslagna bestämmelsen i andra stycket tredje meningen har prövat frågan om försättande ur kraft och beslutat om sådan åtgärd, en senare ansökan om omprövning av beslutet också skall prövas av länsrätten. Någon särskild bestämmelse härom torde dock inte vara behövlig.

På grund av det anförda förordar lagrådet att i stället för den i andra stycket tredje meningen föreslagna föreskriften tas upp en bestämmelse av följande lydelse, vilken lämpligen kan placeras som ett särskilt stycke omedelbart efter första siycket: "Frågor huruvida certifikat skall försättas

Prop. 1984/85:212 184

ur kraft prövas av länsrätten, om certifikatel har omhändertagits enligt 16 8 första stycket eller om i annat fall fråga om återkallelse av certifikatet är anhängig vid länsrätten. "

26 och 27 88

Första stycket av 26 8 innehåller föreskrift om att beslut i ärenden om ålerkallelse eller varning skall delges parterna. 1 överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit beträffande den i 15 8 andra stycket andra meningen upptagna bestämmelsen om delgivning av beslut som avses där förordar lagrådet, all föreskrift om delgivning av beslut angående återkallelse av luftfartscertifikat eller elevtillstånd och angående varning i stället las upp såsom verkställighetsföreskrifl.

Under 9 8 har lagrådet förordat att som andra stycke i den paragrafen tas upp en bestämmelse angående omedelbar tillämplighet av beslut i fräga om återkallelse. Om detta förslag efterföljs, skall andra stycket i 26 8 utgå.

I 27 8 i förslaget har tagits upp en föreskrift angående underrättelse som länsrätten skall lämna i fräga om försättande ur kraft. Där anges sålunda att, när rätten har försatt ett certifikat eller elevtillstånd ur kraft på grund av misstanke om brott, underrättelse om beslutet genast skall lämnas till förundersökningsledaren eller åklagaren och till den domstol där åtal har väckts mot innehavaren. Denna föreskrift är av sådan art alt den lämpligen kan tas upp bland verkställighetsföreskrifter. Bestämmelsen bör därför utgå ur 27 8.

28-30 88

1 följd av att bestämmelserna i 26 och 27 88 enligt lagrådets förslag skall utgå, bör föreskrifterna i 28-30 §8 betecknas 26-28 88. Hänvisningen i förslagels 29 8 till bestämmelserna i 21-28 88 börda i stället avse bestämmelserna i 21-26 88.

6 kap. 13 8

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående avgifter, som skall erläggas av dem som använder allmän flygplats m. m. I andra stycket i förslaget anges, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivs f. n., alt avgifter som är förfallna till betalning får tas ul genom utmätning ulan föregående dom, utslag eller beslut. Enligt 3 kap. 1 8 första stycket 6 utsökningsbalken utgör förvaltningsmyndighets beslut exekutionstitel under förutsättning att den enligt särskild föreskrift får verkställas. Med hänsyn härtill behövs en bestämmelse av den innebörd som tagits upp i andra stycket. Lydelsen bör emellertid jämkas, lämpligen enligt följande: "Beslut angående avgift som är förfallen till betalning får verkställas enligt utsökningsbalken."

Till bestämmelsen kan påpekas följande. Mål om indrivning av sådan

Prop. 1984/85:212 185

avgift som avses i paragrafen torde skola handläggas som s. k. allmänt mål (1 kap. 6 8 utsökningsbalken). 1 3 kap. 23 8 utsökningsbalken stadgas bl. a. att annan exekutionstitel i allmänt mål än vissa särskilt angivna får verkställas innan den har vunnit laga kraft, om del är särskilt föreskrivet, saml all exekutionstitel i allmänt mål verkställs såsom lagakraftägande dom. Enligl 14 kap. 2 8 andra stycket i förslaget skall beslut som avses i den paragrafen, dvs. luftfartsverkets beslut enligt luftfartslagen eller enligl föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen, gälla omedelbart, om inte annat förordnas. Denna föreskrift måste anses avse även exekutiv verkställighet av beslut som åsyftas i förevarande paragraf.

8 kap. 4a8

I förevarande paragraf har lagils upp beslämmelser angående fotografering från luftfartyg. I första stycket anges bl. a. att fotografering inte utan tillslånd av överbefälhavaren får ske från luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämls enligl viss föreskrift i lagen (första meningen) saml att detsamma gäller fotografering frän luftfartyg som luftfartsverket i detta avseende har jämställt med fartyg i linjefart (andra meningen).

Förbud mol fotografering torde — som framhålls i remissprotokollet -innebära begränsning i den informationsfrihet som varje medborgare enligt 2 kap. 1 8 första stycket 2 regeringsformen är tillförsäkrad gentemot det allmänna (se SOU 1975: 75, Medborgerliga fri- och rättigheter, s.296). Härav följer bl. a. att sådant förbud mäste föreskrivas i lag (2 kap. 12 8 första stycket regeringsformen). Den i förevarande paragrafs första stycke andra meningen upptagna bestämmelsen angående folograferingsförbud får emellertid anses innebära ett bemyndigande för luftfartsverket att meddela föreskrifter i saken. Bestämmelsen kan därför inte godtas i den föreslagna lydelsen. Vid ärendets föredragning har upplysts alt bestämmelsen i första hand avses gälla luftfartyg som används för sällskapsreseflygningar (charterflygningar) men också vissa andra typer av luftfart. En möjlighet är alt dessa fall fär omfattas av bestämmelsen i tredje meningen av första stycket, enligt vilken fotografering frän andra luftfartyg inte i något fall får ske utan tillstånd. Om detta inte skulle anses lämpligt, bör det väsentliga innehållet i förbudet las in i lagbestämmelsen. Lagrådet saknar tillräckligt underlag för att föreslå utformningen av en sådan bestämmelse.

4c 8

1 denna paragraf anges att vad som sägs i 4 a och 4 b 88 - dvs. angående fotografering frän luftfartyg och medförande av kameror på luftfartyg -inte gäller i fråga om sådana luftfartyg som avses i 15 kap. 2 8. 1 sistnämnda lagrum behandlas svenska luftfartyg, som utan att vara militära används endast för statsändamål och inte för affärsdrift. Sädana luftfartyg

Prop. 1984/85:212 186

torde inte direkt omfattas av bestämmelserna i första avdelningen (1-14 kap.) av luftfartslagen. I enlighet härmed anges i 15 kap. 2 8 i vad mån nämnda bestämmelser skall tillämpas i fråga om dessa luftfartyg. Föreskriften i förevarande paragraf bryter mot den angivna systematiken. Med hänsyn härtill föreslår lagrådet att paragrafen får utgå och att motsvarande bestämmelse i stället förs in i 15 kap. 2 8 första stycket.

9 kap. 22 8

Efter att förevarande lagrådsremiss beslutats, har 9 kap. 22 8 ändrats genom lag 1985: 133 (jfr lagrådsremissen vid specialmotiveringen till 9 kap.). Ändringen består i att den i paragrafens första stycke föreskrivna begränsningen av fraktförarens ansvarighet vid befordran av passagerare med svenskt luftirafikförelag till 270000 kr. ändrats lill att gälla 100 000 särskilda dragningsrätter. Lagändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagrådet förutsätter att denna ändring beaktas vid beslutande av proposition i nu föreliggande ärende.

12 kap.
48

Denna paragraf innehåller bestämmelser angående avgifter och andra kostnader för förrättningar som äger rum enligt luftfartslagen. I andra stycket i förslaget anges att kostnader som är förfallna till betalning får tas ut genom utmätning utan föregående dom, utslag eller beslut. Lagrådet förordar att bestämmelsen utformas i överensstämmelse med vad lagrådet föreslagit i fråga om 6 kap. 13 8 andra stycket. 1 enlighet härmed kan bestämmelsen ges följande lydelse: "Beslut angående kostnad som är förfallen lill betalning får verkställas enligt utsökningsbalken. " Beträffande motiveringen härtill kan hänvisas till vad som anförts i fråga om 6 kap.

13 8 andra stycket.

14 kap. 38

Paragrafen innehåller bestämmelser om delegering av normgivnings-kompetens och förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. I ett första stycke sägs att regeringen får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i lagen och får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter. 1 ett andra stycke anges att myndigheten, om regeringen föreskriver det, får åt andra överlåta förvaltningsuppgift som ansluter till lagen och som innefattar myndighetsutövning.

Vad gäller första stycket kan konstateras att det bemyndigande, som där lämnas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter som normalt kräver lagform, är tämligen långtgående. Det remitterade förslaget innehåller emellertid också en rad delegationsbe-

Prop. 1984/85:212 187

stämmelser som gäller särskilt angivna områden. Behovet av en mera allmän delegationsregel synes däriör i realiteten vara litet. De kompletterande bestämmelser som behövs kan i allt väsentligt meddelas i form av verkställighetsföreskrifler utan särskilt bemyndigande. Del föreslagna bemyndigandet i paragrafens första stycke bör därför kunna begränsas.

1 fråga om andra siycket synes den remitterade lagtexten böra jämkas för alt bättre överensstämma med den åsyftade innebörden.

Mot bakgrund av del anförda föreslår lagrådet att paragrafen ges följande lydelse:

"1 den mån det behövs får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, i de avseenden som behandlas i denna lag, meddela ytterligare föreskrifter som gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller trafik.

Förvaltningsuppgift som ansluter till föreskrifterna får, om regeringen föreskriver det, av myndighet som avses i första stycket överlämnas åt annan, även om uppgiften innefattar myndighetsutövning. "

Denna paragraf innehåller bestämmelser om bemyndiganden för regeringen med avseende på krigstid och andra utomordentliga förhållanden. I första stycket föreskrivs att, om Sverige är i krig eller krigsfara, regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undanlag från bestämmelserna i luftfartslagen, från föreskrifter som har meddelats med stöd av samma lag och från föreskrifter i andra lagar och författningar av betydelse för luftfarten samt att regeringen därvid får meddela de föreskrifter som behövs. Enligl andra siycket gäller detsamma, om del råder sädana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i. I tredje stycket har tagits upp beslämmelser om att föreskrifter som meddelats med stöd av paragrafen skall, frånsett fall dä Sverige är i krig, inom en månad från utfärdandet underställas riksdagens prövning samt om verkan av att underställning inte sker eller av all riksdagen inte inom viss tid godkänner föreskrifterna.

Paragrafen bör jämföras med 13 kap. 6 8 regeringsformen. Enligt detla lagrum kan regeringen under sädana utomordentliga förhållanden som nämns i förevarande paragraf med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag. I lag med sådant bemyndigande skall, enligt andra stycket i 13 kap. 6 8, noga anges under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas.

Bestämmelserna i tredje stycket i förevarande paragraf synes vara avsedda att tillgodose sistnämnda krav. Särskilt med hånsyn till all fräga är om ett förhållandevis omfattande område är det önskvärt alt förutsättningarna för utnyttjande av bemyndigandet anges närmare än som skett i förslaget. I detta syfte förordar lagrådet alt det i paragrafen i vart fall

Prop. 1984/85:212 188

uppställs en allmän förutsättning som anger att del för utnyttjande av bemyndigandet krävs att det föreligger ett klart uttalat behov därav.

I enlighet härmed och med ett par andra, mindre jämkningar kan första stycket förslagsvis få följande lydelse: "Är Sverige i krig eller krigsfara, får regeringen, i den utsträckning rådande förhållanden påkallar det, föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i denna lag, från föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag och från andra lagar och författningar som avser luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs. "

15 kap. 28

I enlighet med vad lagrådet föreslagit vid 8 kap. 4 c 8 bör i första stycket
av förevarande paragraf anges all bestämmelserna i 8 kap. 4 a och 4 b 88
inte gäller i fråga om sådana luftfartyg som avses här. Inledningen av
stycket bör därför ges följande lydelse: "Bestämmelserna i denna lag utom
8 kap. 4 a och 4 b 8§ och 11 kap. 3-6 88 gäller ."

Övergångsbestämmelserna

De i 4 kap. föreslagna bestämmelserna om elevtillstånd har f. n. en viss motsvarighet i bestämmelser i luftfartskungörelsen om antagning till utbildning, vanligen benämnt elevgodkännande. Förslaget utgår från att om elevgodkännande har meddelats före ikraftträdandet av lagändringarna, något elevtillstånd enligt de nya bestämmelserna inte skall krävas. Denna avsikt har kommit till uttryck i andra stycket av övergångsbestämmelserna, där det anges att för sådan utbildning enligt luftfartslagen som har påbörjats före ikraftträdandet gäller inte bestämmelserna om elevtillstånd.

Denna övergångsbestämmelse kan dock inte anses tillräckligt reglera övergängsproblemen rörande tidigare meddelade elevgodkännanden. Ett sådant godkännande måste t. ex. kunna återkallas. Avsikten synes vara att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas rörande elevgodkännanden. Det kan emellertid ifrågasättas, om det inte är en lämpligare ordning att i stället de nya bestämmelserna angående elevtillstånd blir tillämpliga beträffande tidigare meddelade elevgodkännanden, dvs. att sådana godkännanden skall behandlas såsom elevtillstånd meddelade enligt de nya bestämmelserna. En sådan ordning synes inte möta några större praktiska svårigheter. Den har också den fördelen att man inte behöver under en förhållandevis lång tid ha tvä olika system vid sidan av varandra. Mot bakgrund härav förordar lagrådet att andra stycket i övergångsbestämmelserna ges följande lydelse: "Beslut om antagande till utbildning för luftfartscertifikat, som har meddelats före ikraftträdandet, skall vid tillämpning av de nya bestämmelserna anses som ett enligt dessa utfärdat elevtillstånd. "

Prop. 1984/85:212 189

1 tredje stycket av övergångsbestämmelserna har tagits upp en föreskrift som rör klagan över beslut i fråga om återkallelse av certifikat som luftfartsverket har meddelat före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Enligt föreskriften skall i fråga om besvär över sådant beslut äldre beslämmelser gälla. Föreskriften skall ses mot bakgrund av att frågor om återkallelse av certifikat enligl förslaget skall prövas av länsrätten. Den bakomliggande tanken synes vara att överinstansen - kammarrätten - med hänsyn härtill skulle kunna anse sig förhindrad att i sak pröva ett av luftfartsverket meddelat beslut i fräga om återkallelse av certifikat. Det är emellertid även ulan särskild föreskrift tydligt att det förhållandet, att frågor rörande återkallelse av certifikat i fortsättningen skall prövas av länsrätten, inte inverkar på giltigheten av beslut i saken som före ikraftträdandet har meddelats av luftfartsverket. Eftersom även den nya lydelsen av besvärsbestämmelserna i 14 kap. 2 8 i förslaget nämner luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat, påkallar inte heller den bestämmelsen någon övergångsregel i saken. På grund härav förordar lagrådet att nu förevarande övergångsbestämmelse får såsom onödig utgå. Det förtjänar i samman hanget understrykas att fråga om återkallelse av certifikat skall efter ikraftträdandet prövas enligt de nya materiella bestämmelserna, även om frågan har väckts före ikraftträdandet eller ansökningen annars grundas på någon omständighet som ägt rum före nämnda tidpunkt. Motsvarande gäller andra ätgärder beträffande certifikat.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Förevarande paragraf innehåller f. n. endast en bestämmelse om all den som ulan lov brukar annans luftfartyg svarar i ägarens ställe för skada som inträffat under brukandel. Förslaget innebär att i paragrafen, som första och andra stycken, tas upp två nya bestämmelser, den ena avseende att den som köpt luftfartyg på kredit med förbehåll om återtaganderätt är ansvarig enligt lagen i stället för ägaren och den andra avseende att den som innehar luftfartyg med nyttjanderätt under vissa förutsättningar är ansvarig i stället för ägaren. Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen har med endast redaktionella jämkningar tagits upp som tredje stycke. 1 4 8 finns f.n. bestämmelser, som innebär att nyttjanderättshavare under tvä alternativa förutsättningar är solidariskt ansvarig med ägaren för inträffad skada. Denna paragraf föreslås ändrad endast i redaktionellt hänseende; det tilläggs dock alt paragrafen avser fall då 3 8, dvs. dess andra stycke, inte är tillämplig.

I tredje stycket av förevarande paragraf i förslaget anges sålunda att den som utan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon annan är "i stället för ägaren" ansvarig för skador som inträffar vid ett sådant tillfälle. Det är

Prop. 1984/85:212 190

emellertid klart, alt den som olovligen brukar annans luftfartyg även skall, i fall som avses i första och andra styckena i förslaget, ansvara i stället för kreditköparen respektive nyttjanderättshavare som avses där. Den föreslagna regleringen är därför något otydlig; jämför även det ansvar som åvilar nyttjanderättshavare enligl 4 8. På grund härav förordar lagrådet att de i 3 8 föreslagna bestämmelserna om kredilköpares och nyttjanderätts-havares ansvar tas upp i en särskild paragraf, betecknad 3 a 8. Den nuvarande bestämmelsen i 3 8 kan då lämnas i sak oförändrad.

Vad nu sagts påkallar en mindre jämkning i ingressen till den föreslagna 4 8 första stycket.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1984/85:212 191

Utdrag K0N4MUN1KATI0NSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-05-30

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson, Boström, Bodström. Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om ändring i luftfartslagen (1957:297), m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297), m.m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen

4 kap. 6 och 9 §§

Jag godtar - med redaktionell jämkning - lagrådels förslag lill justeringar beträffande dessa paragrafer.

4 kap. 11 §

Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat beträffande innebörden av paragrafen. Jag vill emellertid peka pä att del ibland först genom ett lagakraftvunnet avgörande m.m. i brottmål kan anses klarlagt att ell återkallelsegrundande förfarande kan läggas certifikatsinnehavaren till last. Paragrafen ulgör då hinder för återkallelse innan ett avgörande i saken föreligger.

4 kap. 15 §

Jag instämmer i lagrådets uppfattning att bestämmelsen om delgivning av beslut om erinran kan tas in i luftfartsförordningen och alt den kan utgå ur förevarande paragraf. Jag har heller inte någon erinran mot lagrådets förslag att bestämmelsen om fullföljdsförbud beträffande beslut om erinran las upp i paragrafen.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 januari 1985.

Prop. 1984/85:212 192

4 kap. 17 §

Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat beträffande innebörden av paragrafen.

4 kap. 20 §

Jag godtar - med redaktionell jämkning - det av lagrådet föreslagna tillägget lill paragrafens sista stycke.

4 kap. 22. 26 och 27 §§

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande dessa paragrafer.

6 kap. 13 §

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande denna paragraf.

8 kap. 4 a §

Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs i 109 8 luflfartskungörelsen. Bestämmelserna i paragrafens första stycke, första och andra meningarna, tar sikte på sädana restriktionsområden, för vilka det finns särskilda bestämmelser i förordningen (1979: 969) om restriktioner för luftfart inom vissa områden. Inom dessa områden får således fotografering inte ske utan tillstånd av överbefälhavaren från luftfartyg i linjefart eller - efter beslut av luftfartsverket - från andra luftfartyg. Sådana beslut har i praktiken meddelats främst beträffande luftfartyg i chartertrafik och s. k. linjetaxitra-fik. Jag delar lagrådets uppfattning att bestämmelserna, såvitt avser andra luftfartyg än luftfartyg i linjefart, med hänsyn till grundlagens krav på lagform inte bör ges den i förslaget upptagna utformningen. Att såsom lagrådet antyder direkt i paragrafen beskriva de luftfartyg som avses är lagtekniskt komplicerat, och den lösningen förefaller därför inte lämplig. Om paragrafen i stället utformas så att endast luftfartyg i linjefart kommer att omfattas av det till restriktionsområden inskränkta fotograferingsförbudet kommer chartertrafiken och linjetaxitrafiken generellt att omfattas av del allmänna fotograferingsförbudet enligt den föreslagna paragrafens tredje mening. För sådan fotografering får då liksom för annan flygfotografering inhämtas tillstånd av överbefälhavaren. Jag har efter samråd med chefen för försvarsdepartementet funnit att en sådan ordning kan accepteras. Den från grundlagssynpunkt ifrågasatta bestämmelsen kan således utgå.

I paragrafen bör också i övrigt göras redaktionella jämkningar.

8 kap 4 c §

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande denna paragraf.

12 kap. 4 §, 14 kap. 3 och 4 §§, 15 kap. 2 § iag godtar lagrådets förslag till justeringar beträffande dessa paragrafer.

Prop. 1984/85:212 193

Övergångsbestämmelserna

Lagförslaget kan behandlas av riksdagen först under hösten 1985, Den nya lagstiftningen och därtill hörande regeringsfört"aitningar kan utfärdas först i slutet av år 1985. Med hänsyn härtill och till nödvändigt förberedelse- och författningsarbete bl. a, hos luftfartsverket bör ikraftträdandet bestämmas till den 1 januari 1987.

Jag godtar i övrigi lagrådels förslag till justeringar beträffande övergångsbestämmelserna.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande delta lagförslag. Någon ändring i 3 8 bör inte göras i detta sammanhang.

4 Övrigt

1 lagförslagen bör, utöver de ändringar jag nyss nämnt, göras vissa redaktionella ändringar.

En följdändring bör härutöver göras i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Denna ändring är av okomplicerad beskaffenhet, och lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

5 i Ratificering av artikel 83 bis till Chicagokonventionen

Godtas de av mig förordade lagförslagen med avseende på överförande lill brukarslaten av vissa funktioner och förpliktelser vid uthyrning av luftfartyg kan Sverige tillträda det i oktober 1980 godkända tillägget, artikel 83 bis, till Chicagokonventionen. Som jag anfört i remissen till lagrådet bör förslag härom nu föreläggas riksdagen.

6 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta de lill detta protokoll av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels anta ett till detta protokoll inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av 13 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212 194

alkoholhaltiga drycker m. m.,

dels godkänna det i Montreal den 6 oklober 1980 undertecknade protokollet angående tillägg till konventionen den 7 december 1944 angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:212 195

Bilaga I

Sammanfattning av betänkandet Reviderad luftfartslagstiftning (Ds K 1981:12)

En av våra huvuduppgifter har varit att göra en språklig och redaktionell översyn av luftfarlsförfattningarna. Både luftfartslagen (1957:297) och luftfartskungörelsen (1961:558) har omarbetats helt i språkligt avseende. Kungörelsen (1955:635) med närmare beslämmelser om luftfartygsregistret föreslås ersatt av en ny förordning. Denna skiljer sig både språkligt och redaktionellt i hög grad frän den nuvarande registerkungörelsen.

Den mest betydelsefulla av de internationella konventionerna på lufträttens område är den s.k. Chicagokonventionen. Till denna har antagits en ny artikel, vilken behandlar luftfartyg, som används av en brukare med huvudkontor ed. i en annan fördragssluiande stat än registreringsstaten. Registreringsstaten kan genom ett avtal överföra till den andra staten vissa av sina förpliktelser enligt konventionen. Vi föreslär sädana ändringar i luftfartslagen att Sverige skall kunna tillämpa de principer som kommer till uttryck i den nya artikeln.

En formellt svensk men i realiteten utländsk ägare (l.ex. ett svenskt aktiebolag med dominerande utländska intressen) kan i dag få sitt luftfartyg registrerat i Sverige men kan enligl gällande regler inte få ett svenskt lillstånd till luftfart i förvärvssyfte. Vi föreslär att de båda regelsystemen anpassas till varandra genom att registrering av luftfartyg som kan antas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte, dvs. främst transportflygplan, får ske bara om fartyget ägs av någon som kan få tillstånd till luftfart.

Reglerna om bl. a. erhållande och återkallelse av certifikat återfinns i dag huvudsakligen i luftfartskungörelsen. Eftersom de rör förhållanden som är väsentliga för enskilda människor bör de finnas i en författning av högre valör. Vi föreslår all dessa regler i stället tas in i luftfartslagen.

De administrativa sanktionerna mot certifikatinnehavare föresläs ändrade i vissa avseenden. Två nya ålerkallelsegrunder bör införas, dels underlätenhet att rätta sig efter ett föreläggande att lämna bl. a. läkarintyg, dels fysisk eller psykisk olämplighet av sådan art att den utgör hinder för erhållande av certifikat. De nuvarande tre formerna för återkallelse föreslås ersatta av en enda, återkallelse tills vidare. Varning bör kunna tillgripas endast när del föreligger någon äterkallelsegrund. Som komplement till varningen föreslås ett nytt institut, erinran.

Stora förändringar föreslås i fråga om förfarandet vid certifikatåterkal-lelser m. m. Kritik har framförts mot det nuvarande förfarandet frän olika häll. För att komma lill rätta med de olägenheter som den nu gällande ordningen kan sägas medföra föreslås alt frågor om återkallelse m.m. av certifikat i princip skall prövas av domstol. Domstolsprövningen får i sig anses ge tillfredsställande rältssäkerhetsgarantier. Samtidigt skapas möj-

Prop. 1984/85: 212 196

lighet att utforma ett tvåpartssystem. Undantag frän principen om domstolsprövning i första instans bör dock göras för de fall där ett ingripande ifrågasätts på medicinska grunder. Beslutanderätten i dessa ärenden bör av främst praktiska skäl även i fortsättningen ligga hos luftfartsinspektionen, som i dessa frågor anlitar kvalificerad medicinsk expertis. En annan lösning skulle troligen bli mycket resurskrävande. Även frågor om varning skall enligl förslaget prövas av domstol medan beslut om erinran bör ankomma på luftfartsverkei. Av rättssäkerhetsskäl bör frågor om förnyelse av certifikat avgöras av samma myndighet som har att pröva frågor om återkallelse. Beslut i ärenden om förnyelse skall enligt förslaget fattas av luftfartsverket dels då en ansökan bör bifallas, dels dä den bör avslås av medicinska skäl. När ansökan bör avslås av andra orsaker skall den prövas av domstol om sökanden har påkallat domstolsprövning.

Som behörig domstol i mål om bl. a. återkallelse av certifikat föreslås länsrätten i Östergötlands län, som också bör vara fullföljdsinsians vid talan mot luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat m. m. Förfarandet föresläs utformat som ett tvåpartsförfarande. Uppgiften att som part företråda del allmänna i dessa mål bör ankomma på luftfartsverket.

Det är inte ovanligt att flygbolag vid trafik mellan Sverige och utlandet åsidosätter de villkor som gäller bl. a. i fråga om priser. De sanktionsmöj-ligheler som i dag står till buds häremot varierar beroende på om luftfarten drivs på grund av koncession eller med stöd av ett luftfartsavtal. Vi föreslår en straffbestämmelse av innebörd att den som bryter mot villkoren för trafiken skall fällas till ansvar oavsett om trafiken drivs på grund av avtal eller koncession. För att sanktionen skall bli effektiv föreslås en bestämmelse om att föreståndaren i Sverige skall vara ansvarig för den verksamhet som drivs häri landet.

Frän en del häll har framförts krav på betydligt kraftigare reaktioner. Med anledning härav har vi övervägt olika ekonomiska sanktioner såsom förverkande, avgifter och vite. Vi har dock funnit att sådana sanktioner som avgifter och vite knappast kan få så positiva effekter att dessa skulle uppväga de betydande administrativa komplikationer som de skulle ge upphov till. När det gäller förverkande kan konstateras att frågan om denna form av ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet f. n. behandlas inom justitiedepartementet. Vi har i avvaktan på att ställning tas till denna fråga i ett större sammanhang inte velat föreslås någon särskild förverkandebestämmelse för lufträttens del. Den främsta anledningen lill detta är att de belopp som skulle kunna förklaras förverkade med stöd av en sådan bestämmelse är förhållandevis blygsamma.

Vi föreslår nya bestämmelser om ansvaret för tredjemansskador, dvs. skador som drabbar personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyg. Enligt huvudregeln skall ägaren såsom hittills vara ansvarig för sådana skador. Vid kreditköp med förbehåll om återtaganderätt skall dock ansvaret vila på innehavaren. Detsamma gäller vid långtidsförhyrning om

Prop. 1984/85:212 197

vissa villkor är uppfyllda. Vid andra fall av uthyrning skall ansvaret oftast vara delat med regressrätt för ägaren mot brukaren.

Ansvarsbestämmelserna har förenklats. 1 luftfartslagen har straffskalorna justerats så att utrymmet för att meddela strafföreläggande har ökat väsentligt. I luftfartsförordningen föresläs dagsböter som enda sanktions-form.

Frågan om alt koncentrera målen om ansvar för brott mol luftfartslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen har diskuterats tidigare. Vi föreslär att de sju av landets tingsrätter som är sjörätlsdomslolar skall vara behöriga domstolar i sådana mål. Beträffande tvistemålen föreslås inga förändringar.

Enligt förslaget skall - i större utsträckning än vad som i dag är fallet -regeringen kunna delegera beslutanderätt till luftfartsverkei, som i sin tur kan uppdra åt andra att meddela vissa beslut och utfärda olika föreskrifter.

Förslagen, som sammantagna beräknas resultera i vissa besparingar, föresläs träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1984/85:212 198

BUaga2

Flyglagutredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Enligl riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:297)-

dels an2 kap. 6,7 och 1388, 3 kap. 10 a8, 5 kap. 68, 6 kap. 108 och 13 kap. 7-13 88 skall upphöra att gälla,

dels all rubriken närmast före 6 kap. 10 8 skall utgå,

dels all I kap. I-5 88, 2 kap. 1-5.8-11 och 14-16 88, 3 kap. 1-10 88,4 kap. 1-988, 5 kap. 1-5 och 7-11 88, 6 kap. I-9 och 11-16 88, 7-12 kap.. 13 kap. 1-6 88, 14 kap. 1-4 88 och 15 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna till första och andra avdelningen skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna till 2-7, 9-11, 13 och 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels all rubrikerna närmast före 2 kap. 1, 12 och 16 88, 6 kap. 4 8 och 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 88 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tjugosju nya paragrafer, 1 kap. 6-8 88. 2 kap. lla§, 3 kap. 118, 4 kap. 10-3088 och 14 kap. 5 8, av nedan angivna lydelse,

dds att närmast före 6 kap. 8 och 11 §8 och 13 kap. 1, 5 och 6 88 skall införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen all ha följande lydelse fr. o. m. den dag då denna lag träder i kraft.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN
Om civil luftfart Civil luftfart

IKAP. Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum
allenast med de inskränkningar och bara på de villkor, som anges i den-
under de villkor, som följa av denna na lag, i föreskrifter som har med
tag och med stöd därav meddelade delals med stöd av denna lag eller i
föreskrifter eller som eljest stadgas andra lagar eller författningar.
i lag eller författning.

' Lagen omtryckt 1979: 643.

Prop. 1984/85:212

199

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Luftfart må ej äga rum med andra luftfartyg än sådana som hava svensk nationalitet eller nationalitet i främmande stat. med vilken slutits överenskommelse om rätt till luftfart inom svenski område.

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket medgiva alt luftfart må äga rum Ulan hinder av vad i första stycket sägs, sä ock bestämma villkoren därför.

Luftfart fär äga rum med svenska luftfartyg. Med luftfartyg som har nationalitet i en annan stat fär luft fart äga rum endast om det har träffats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt områ de.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att luftfart får äga rum även med andra luftfartyg och föreskriva på vilka villkor detla får ske.

2a8

Luftfart mä ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket medgiva luftfart utan hinder av vad som sägs i första stycket så ock bestämma villkoren därför.

Luftfartyg får inte framföras med överljudsfart inom svenskt område.

Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge undantag från förbudet samt ange på vilka villkor undantaget medges.

Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ordning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens bemyndigande må ock luftfartsverket av hänsyn till allmän ordning och säkerhet inskränka eller för högst två veckor förbjuda luftfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver del äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart inom hela riket.

Regeringen får av militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom en viss del av riket. Sädana föreskrifter fär också meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer om del behövs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Förbud som inte meddelas av regeringen får dock avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet får regeringen tillfälligt föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

Denna lag skall, där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende å svenski luftfartyg lända

Om inte annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfartyg även vid luftfart utom riket om

Prop. 1984/85:212 200

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till efterrättelse jämväl vid luftfart inte delta strider mot den främman-utom riket, såvitt del är förenligt de lag som är tillämplig, med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är till-lämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. äro, I den mån det följer av avtal med

ändå att luftfartygei icke är av andra stater eller av allmänna rättssvensk nationalitet, tillämpligajäm- grundsatser gäller bestämmelserna väl vid luftfart utom riket, i den i 9 kap. också vid luftfart utom riket mån det följer av överenskommelse med utländska luftfartyg, med främmande stal eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

58
Om atomskada gälla särskilda be- De beslämmelser i denna lag som

stämmelser. gäller i fråga om luftfartyg som är

registrerade i en annan stat skall också tillämpas i fräga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får förordna all bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg också skall tilllämpas på ell utländskt luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av en svensk brukare.

Vid tillämpning av 2 kap. brottsbalken anses ett sådanl utländskt luftfartyg som svenskt.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får förordna att ett svenskt luftfartyg, som innehas med nyttjanderätt av en utländsk brukare, i vissa avseenden skall anses ha samma nationalitet som brukaren.

Om atomskador gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse 2 KAP.

201

Om registrering av luftfartyg. Registrering, dess nationalitet och märkning märkning

nationalitet och

Registrering

Registreringen

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register (luftfariygsre-gister).

Om inskrivning av räll till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden beträffande räll lill luftfartyg är särskilt stadgal.

Luftfartsverkei för register över luftfartyg (lufifanygsregister).

Om inskrivning av rätt lill luftfartyg och om vissa internationella förhållanden beträffande räll till luftfartyg finns det särskilda bestämmelser.

Ett luftfartyg fär registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller av dödsbo, bolag, förening, samfällighel eller stiftelse som har svensk nationalitet.

'Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.

Luftfartyg fär registreras i Sverige bara om de ägs av svenska staten, svenska kommuner eller landstingskommuner, svenska medborgare eller av dödsbon, bolag, föreningar, samfälligheter eller stiftelser som har svensk nationalitet.

Luftfartyg som kan anlas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte får registreras bara om de ägs av någon som kan få tillslånd till luftfart enligt 7 kap. 3 8 första stycket.

Luftfartsverkei får medge att ett luftfartyg registreras i Sverige även om kraven i första och andra styckena inte är uppfyllda. Ett sådant medgivande fär lämnas bara om far-tygel i regel används med utgångspunkt i Sverige.

Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, registreras här i riket, med mindre det avföres ur den främmande statens register.

Ett luftfartyg, som är registrerat i en annan stat, får inte registreras i Sverige om det inte avregislreras i den andra staten.

Luftfartyg må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbevis och, i den utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverket före-

Luftfartyg får registreras bara om de har luftvärdighetsbevis. Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer fär föreskriva att de också skall ha miljövärdighets-

Prop. 1984/85:212 202

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skriver, miljövärdighelsbevis. Be- bevis. Bevisen skall vara utfärdade vis skall ha utfärdats eller godkänts eller godkända i Sverige, här i riket.

58
Ansökan om registrering av luft- Ansökan om registrering av ett

farlyg skall göras skriftligen av luftfartyg skall göras av ägaren. An-ägaren och innehålla för regislre- sökningen skall vara skriftlig och ringen nödiga upplysningar rörande innehålla de upplysningar som be-fartygel, ägaren och dennes förvärv hövs för registreringen, av farlygel. Ansökningen skall åi-följa.s av utredning till styrkande av alt sökanden är ägare av fartyget och att i övrigi de i 2-4 88 upptagna villkoren äro uppfyllda, sä ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

6 8
Registret skall för vaije luftfartyg

innehålla fartyget tillkommande nationalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighelsbevis och miljö', ärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret, ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock i övrigi vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei föreskriver.

7 8'
Sker ändring i äganderätten till

luftfartyg som införts i registret eller ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen ändring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom ofördröjligen göra anmälan till luftfartsverkei för införande i registret. Samma skyldighet åligger vid ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren.

' Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligger det luftfartsverket att ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren därom.

Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan all han kan införas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn. det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.

Förestagen lydelse

203

Ett luftfartyg skall föras ur registret i följande fall.

1. Om ägaren begär del,

2. Om kraven i 2 8 inte är uppfyllda.

3. Om det har förolyckats eller förstörts.

4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft giltigt luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis pä tre är.

Ägaren är skyldig alt anmäla om något har hänt som enligl första stycket 2-4 medför att ett luftfartyg skall avregislreras. När ett fall enligl första stycket 5 inträffar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss lid som bestäms av luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

Ett luftfartyg skall avregislreras i följande fall.

1. Om ägaren begär del.

2. Om kraven i 2 8 inte är uppfyllda.

3. Om del har förolyckats eller förstörts.

4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft något giltigt luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis på tre år.

Ägaren är skyldig att anmäla om något har hänt som medför alt fartyget skall avregistreras enligt 2-4. I ett sådant fall som avses i 5 behöver fartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss tid, som bestäms av luftfartsverket, visar all fartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

Luftfartyg, som är intecknai, mä ej på grund av ägarens begäran eller annan i 8 8 avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet företes bevis från inskrivningsdomaren, alt inteckningshandlingen uppvisats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men i registret skall göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas därom.

Även om någon omständighet enligt 8 8 första stycket föreligger, får ett luftfartyg som är intecknai avregistreras bara om inteckningshavaren har medgett del.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

204

108

Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen göra anmälan därom till luftfartsverket.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en lid av minst två veckor lill annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygsregislret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det lill luftfartsverket.

Om någon innehar ell registrerat luftfartyg med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid om minst två veckor, skall anteckning om innehavet göras i luftfartygsregislret om ägaren eller innehavaren begär det.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3 88 för registrering angivna villkoren uppfyllda, må fartyget, i enlighet med beslämmelser som regeringen meddelar, för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregislret.

När ell luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller när ett luftfartyg som finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget antecknas i ett bihang till luftfartygsregislret om förutsättningarna i 2 och 3 88 är uppfyllda. Anteckningen skall gälla en viss tid.

Ila8

Luftfartsverket för en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (brukarförieck-ning).

Nationalitet

Sedan luftfartyg införts i luftfartygsregistret, äger del svensk nationalitet.

Om införandet i registret skall luftfartsverket utfärda bevis (natio-nalitets- och registreringsbevis).

128

Nationaliteten

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregislret har svensk nationalitet.

Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nalionalitets-och registreringsbevis).

Prop. 1984/85:212

205

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

138-'

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligl 9 8, skall fartygets ägare eller, i fall dä farlygel avförts ur registret till följd av all det övergått lill utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen återställa nationalitets- och registreringsbeviset till luftfartsverket. Har eljest ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i registret, skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsverket, som antecknar ändringen å beviset eller, där sä finnes lämpligare, utfärdar nytt bevis.

148

Luftfartyg, som antecknats i bihanget lill luftfartygsregislret, äger svensk nationalitet så länge anteckningen gäller.

Om anteckningen i bihanget skall luftfartsverket utfärda interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.

Luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregislret har svensk nationalitet så länge anteckningen gäller.

Luftfartsverket utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis).

15 8

Svenski luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt nationalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava motsvarande bevis från främmande stat, med vilken slutils överenskommelse om rätt till sådan luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

Svenska luftfartyg skall ha svenska nationalitets- och registreringsbevis när de används vid luftfart.

Utländska luftfartyg skall ha motsvarande bevis frän registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med tillstånd enligt I kap. 2 8 andra stycket, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Märkning

Märkningen

168

Luftfartyg, som införts i luftfar- Luftfartyg som är införda i luft-

tygsregistret eller antecknats i bi- fartygsregistrel eller antecknade i

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

hanget, skall märkas i enlighet med sin nationalitets- och registreringsbeteckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i registret eller bihanget.

Luftfartyg, som är registrerat i främmande stal med vilken slutits överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område, skall vid sådan luftfart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i I kap. 2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

206

Föreslagen lydelse

bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och registreringsbeteckningar.

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med tillslånd enligl 1 kap. 2 8 andra siycket, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövär- Luftvärdighet
dighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, vara luftvärdigt och miljövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så' konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet saml äger sådana flygegenskaper, att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej mä luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är konstruerat, byggi, utrustat och vidmakthållet så alt luftfartyget ej vållar skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter för tillämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.

För att ett luftfartyg skall anses luftvärdigt skall det vara sä konstruerat, byggt, utrustat och underhållet och ha sådana flygegenskaper att säkerhetens krav är uppfyllda.

För all ett luftfartyg skall anses miljövärdigt skall del vara konstruerat, byggt, utrustat och underhållet på ell sådant sätt att det inte orsakar skador genom buller, luftföroreningar eller liknande störningar.

Luftfartyg skall undergå besiktning enligt vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i öv-

Luflfartyg skall genomgå de besiktningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Detsamma gäl-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

rigl med avseende å luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och tillsyn må enligt vad regeringen bestämmer av luftfartsverket uppdragas åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket.

207

Föreslagen lydelse

ler tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan ulruslning för farlyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten. Luftfartsverket har tillsyn över luftvärdigheten.

Om regeringen bestämmer det får luftfartsverkei uppdra åt särskilda sakkunniga att sköta besiktningarna och tillsynen och att utfärda föreskrifter i dessa avseenden.

3 8

Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvärdigt, skall luftfartsverket utfärda bevis därom (luflvärdighetsbevis). Beviset må utfärdas för viss tid och begränsas lill att avse luftfart av viss art eller inom visst område. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset eller därvid fogad handling skall angivas vad vid fartygets nyttjande skall iakttagas för att det skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis mä förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt enligl de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger ät sakkunnig eller myndighet som avses i 2 8 andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighelsbevis.

När ett luftfartyg har visals vara luftvärdigt utfärdar luftfartsverket ett bevis om detta (luftvärdighelsbevis). Beviset kan begränsas lill att avse viss tid, viss luftfart eller luftfart inom visst område.

Ett luftvärdighetsbevis kan förnyas om luftfartyget är luftvärdigt enligl de krav som gäller när förnyelsen skall ske. Luftfartsverket får uppdra åt särskilda sakkunniga att förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenski område hava luftvärdighetsbevis som i första stycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller godkänt bevis som enligt överenskommelse med den staten skall erkännas här i riket.

Luftfartsverkei må enligt vad regeringen bestämmer medgiva, alt luftfartyg må nyttjas till luftfart

När ett svenski luftfartyg används vid luftfart skall det ha ett svenskt luftvärdighelsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har godkänts av luftfartsverket.

Vid luftfart inom svenskt område skall utländska luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligt avtal med den staten.

Om regeringen bestämmer det kan luftfartsverket medge att ett luftfartyg får användas vid luftfart

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

utan hinder av vad i första och andra styckena sägs.

208

Föreslagen lydelse

även om villkoren i denna paragraf inte är uppfyllda.

5 8

Där luftfartyg, för vilket luflvärdighetsbevis utfärdats här i riket, icke undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess utrustning vidtages ändring som må antagas hava betydelse för luftvärdigheten, vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat, ogiltigt inlill dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där fartyget eller dess utrustning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts i den ordning luftfartsverkei bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som må antagas hava betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt intill dess fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt, skall det på anmaning ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

Om ett svenskt luftfartyg inte genomgår föreskriven besiktning eller om någon ändring, som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten, görs i fartyget eller i dess utrustning, blir luftvärdigheisbeviset ogiltigt till dess fartyget förklaras luftvärdigt. Detsamma gäller om fartyget eller utrustningen har fått skador som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan dock medge undantag frän dessa bestämmelser.

Om det inträffar andra omständigheter som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten kan luftfartsverket förordna all luftvärdighetsbeviset är ogiltigt lill dess fartyget förklaras luftvärdigt.

Vad i 3 och 5 88 är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga motsvarande tillämpning i fräga om godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis samt förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna i 3 och 5 88 gäller i fråga om godkännande av utländska luftvärdighetsbevis och om förnyelse och ogillighei av ett sådant godkännande.

Ägare av luftfartyg som nyttjas till luftfart eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall vaka över fartygets lufivärdighet samt. i enlighet med bestämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske kan till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, sä ock i övrigi lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

Den som äger ett luftfartyg eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall övervaka alt fartyget är luftvärdigt. Han skall till luftfartsverket snarast anmäla sådanl som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigi lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

209

Luftfartsverket så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 8 andra stycket sägs äger tillträde till luftfartyg för verkställande av förrättning enligt detta kapitel och må därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne samt av dess befälhavare och besättning. Förrättningen skall så ulföras. att såvitt möjligt fartygets trafikförhållanden icke rubbas och i övrigt större olägenhet ej förorsakas än som är oundvikligt.

Vid en förrättning enligt detla kapitel skall förrättningsmannen lämnas tillträde lill luftfartygei. Fartygets ägare och brukare liksom dess befälhavare och besättning skall medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall utföras så att minsta möjliga olägenhet uppstår.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljest av särskild anledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas Ull luftfart utan hinder av vad förut i delta kapitel är stadgat.

Om det behövs för alt pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att fartyget används vid luftfart även om villkoren i della kapitel inte är uppfyllda.

108

För rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg ulföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn Ull sä-kterhelen kräver det, föreskriva att tillstånd erfordras av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar till luftfartyg.

Om det krävs av säkerhetsskäl får regeringen föreskriva aU det behövs lillstånd för att bygga luftfartyg och tillverka reservdelar och tillbehör till dem och för att utföra underhälls-, reparations- och ändringsarbeten pä fartyg, reservdelar och tillbehör. Frågan om tillslånd prövas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

10a8'

Bestämmelserna i 2-9 §8 om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

118

Paragrafen upphävd genom denna lag.

14 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Bestämmelserna i 2-988 om luftvärdighet och luflvärdighetsbevis gäller också i fråga om miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

110

4 KAP.

Om luftfartygs bemanning

Luftfartygs bemanning, fartscertifikat m. m.

luft-

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare föreskrifter om bemanningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall söija för att fartyget är behörigen bemannat.

Luftfartyg skall vara bemannade på betryggande sätt.

Luftfartygets ägare eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall se till att fartyget är bemannat på föreskrivet sätt.

2§

Luftfartygs bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer uppdraga åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket att biträda vid tillsynen.

Luftfartsverket har tillsyn över bemanningen.

Verket får uppdra åt särskilda sakkunniga att biträda vid tillsynen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket meddelar föreskrifter om de villkor som, beträffande medborgarskap, ålder, skicklighet, lämplighet och i övrigt, skola gälla för behörighet att tjänstgöra ä luftfartyg.

Bara den som har ett gällande luftfartscertifikat får tjänstgöra som förare, navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg.

Certifikatet gäller inte när det är omhändertaget.

För den som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara förare å luftfartyg eller därå förrätta annan tjänsl som regeringen bestämmer utfärdar luftfartsverket bevis därom (luftfartscertifikat), Certifikatet skall utfärdas för viss tid. Det må begränsas till att avse viss typ av luftfartyg eller till luftfart av viss art eller inom visst område.

Luftfartscertifikatet skall vara utfärdat eller godkänt i Sverige.

Även ett luftfartscertifikat som är utfärdat eller godkänt i en annan stat skall emellertid godtas om ett sådant certifikat enligt avtal med den staten skall erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska luftfartyg i internationell fart krävs dock ett sådant certifikat som anges i första stycket.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Luftfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes uppfylla de villkor som gälla då förnyelsen skall ske.

211

Föreslagen lydelse

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfartscertifikat som har utfärdats för en svensk medborgare i en annan stal inte gäller för luftfart inom svenskt område.

Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4 8 skall hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftfartscertifikat eller i främmande stat utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskommelse med den staten skall erkännas här i riket.

I internationell luftfart skall dock den som förrättar sådan tjänsl ä svenski fartyg hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverket bestämma att certifikat, som för svensk medborgare utfärdats i främmande stat, ej mä godtagas för luftfart inom svenski område.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd att tjänstgöra å luftfartyg ulan hinder av vad i första stycket första punkten sägs.

Tillstånd att genomgå utbildning för luftfartscertifikat, elevlillslånd, får ges bara till den som med hänsyn till sin ålder och sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig att inneha certifikat.

Vid prövningen av de personliga förhållandena skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan antas att han kommer att visa det ansvar och omdöme som krävs av en certifikatinnehavare.

Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall sökandens fysiska och psykiska lämplighet beaktas.

Svenskt luftfartscertifikat må av luftfartsverkei återkallas för viss tid, tills vidare eller för dess återstående giltighetstid, om innehavaren begär förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest icke uppfyller de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga all förhållande som avses i första stycket är för handen, må luftfartsverket omedelbart sätta certifikatet ur kraft inlill dess frågan om återkallelse prövats.

När certifikat blivit återkallat eller satt ur kraft, skall det ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

För att ett luftfartscerlifikat skall utfärdas krävs att sökanden har ett gällande elevtillstånd och att han uppfyller fastställda krav i fråga om medborgarskap och ålder och i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

212

Vad i 4 och 6 88 är stadgat om svenskt luftfartscerlifikat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftfartscertifikat samt förnyelse och återkallelse av sådanl godkännande.

Elevtillstånd och luftfartscertifikat får inte utfärdas under den tid då spärrtid löper enligt 14 8.

Ett elevtillstånd gäller under viss lid. 1 tillståndet får föreskrivas särskilda villkor.

Ett luftfartscerlifikat utfärdas för viss tid. Det kan begränsas lill alt gälla under vissa förutsättningar.

Om skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att anmäla omständighet av betydelse för hans behörighet samt att underkasta sig undersökningar och prov bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Ett elevtillstånd eller ett luftfartscerlifikat kan förnyas om innehavaren vid tiden för ansökan om förnyelse uppfyller kraven för att ett elevtillstånd skall meddelas. För att certifikatel skall förnyas krävs också att innehavaren uppfyller de krav i fråga om medborgarskap, ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet som gäller för att ett certifikat skall kunna utfärdas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning, medgiva alt luftfartyg må nyttjas lill luftfart ulan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

Ett luftfartscerlifikat skall återkallas i följande fall.

1. Om innehavaren i sin tjänstgö
ring har varit så påverkad av starka
drycker eller andra stimulerande el
ler bedövande medel att han inte
har kunnat fullgöra sina uppgifter
på ett betryggande sätt.

2. Om innehavaren i sin tjänstgöring har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

3. Om innehavaren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser som gäller för luftfarten i väsentlig mån har visat bristande vilja eller förmåga att råtta sig efter bestämmelserna.

4. Om innehavaren grovt har åsidosatt sina förpliktelser i något annat avseende som har väsentlig betydelse för flygsäkerheten.

5. Om innehavaren på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte längre

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

kan anses lämplig alt inneha luftfartscertifikat.

6. Om innehavarens förutsättningar all fullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser har minskat så väsentligt genom sjukdom, skada eller dylikt alt han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha cer-liflkat.

7. Om innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd,

8. Om innehavaren inte rättar sig
efter ett föreläggande att genomgå
kontroll av alt han kan förrätta den
tjänst som certifikatet avser eller
ett föreläggande att lämna intyg an
gående sin fysiska och psykiska
lämplighet som certifikatinneha
vare.

108

Återkallelsen får begränsas till alt avse bara en del av behörigheten.

118

Ett luftfariscertifikat fär återkallas på grund av brottslig gärning först sedan det genom lagakraftvunnen dom har fastställts att brott föreligger. Åklagarens beslut enligt 20 kap. 7 8 rättegångsbalken att inte väcka talan för brottet jämställs i delta avseende med en sådan dom.

128

Ett luflfarlscertifikat skall försättas ur kraft i avvaktan på slutligt avgörande i återkallelsefrågan om del på sannolika skäl kan anlas att certifikatet kommer alt återkallas på någon av de grunder som anges i 9 8 1-6. Om beslutet att försätta certifikatet ur kraft grundas pä misstankar om brott, skall beslutets giltighetstid begränsas i enlighet med del som gäller för spärrtid enligt 14 8.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

138

Bestämmelserna i 9-12 88 gäller också i fråga om elevtillstånd.

148

Om en ansökan om elevtillstånd eller förnyelse av luftfartscertifikat inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhållanden eller om ell luflfartscertifikat återkallas med stöd av 98 1 -5, skall en spärrtid bestämmas. Spärrtiden skall fastställas lill tvä år i sådana fall som avses 19 8 1-2 och i övriga fall till ett år. Om del finns synnerliga skäl kan spärrtiden bestämmas till kortare tid, dock lägst ett år i sådana fall som avses 19 8 1-2 och tre månader i övriga fall.

Sedan ett heslut om spärrtid har vunnit laga kraft, får spärrtiden sättas ned om nya omständigheter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl för nedsättning.

15 8

I sådana fall som avses i 9 8 3-5 skall innehavaren meddelas i'or-ning i stället för att certifikatet eller elevtillståndet återkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

168

Ett luftfartscertifikat skall omhändertas om innehavaren vid utövande av den tjänst som certifikatet avser

1. har gjort sig skyldig till grov oaklsamhet eller har visal uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, eller

2. har företett lydliga tecken på påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande medel.

Detsamma gäller om innehavaren pä grund av sjukdom, skada eller någon annan sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten på ett irafiksäkert sätt.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

178

215

Om ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd har varit försatt ur kraft enligt 12 8 eller omhändertaget enligt 16 8 under minst så lång tid som skulle ha bestämts som spärrtid, fär i målet om återkallelse förordnas att något ytterligare ingripande inte skall ske.

188

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifter om skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att genomgå undersökningar och prov och att anmäla sådana omständigheter som kan antas ha betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver del får myndigheten uppdra åt andra att genomföra proven.

198

Bestämmelserna i 3 8 andra stycket, 5-12 och 14-18 88 skall tillämpas i fråga om godkännande av ett utländskt luftfartscerlifikat och i fråga om förnyelse och återkallelse av ett sådant godkännande.

Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifikatets giltighetstid.

208

Om del behövs av hänsyn till flygsäkerheten, får luftfartsverket föreskriva att innehavaren av ett luftfartscertifikat inte får utöva viss verksamhet på ett luftfartyg om han inte har ett gällande bevis om att han uppfyller särskilda villkor (behörighetsbevis).

Luftfartsverket får föreskriva alt andra medlemmar av besättningen pä ett luftfartyg än som anges i 3 8 skall ha gällande behörighetsbevis.

Verket fastställer de krav sökanden av ett behörighetsbevis skall uppfylla i de avseenden som anges i 5 och 688.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

216

1 fråga om behörighetsbevis gäller bestämmelserna i 3 8 andra stycket, 7-l2och 14-1888.

Luftfartsverket meddelar närmare beslämmelser om utländska behörighetsbevis.

218

Luftfartsverkei prövar, med de undantag som anges i 22 8, frågor om certifikat och elevtillstånd enligt denna lag och med stöd av denna lag utfärdade författningar.

Om luftfartsverket finner anledning all anta att någon inte bör ha certifikat på grund av ett onyktert levnadssätt får verket höra socialnämnden.

22 §

Den länsrätt regeringen bestämmer prövar

1. mål om varning och mål om återkallelse av certifikat och elevtillstånd enligt 98 I-5 eller 8,

2. mål om nedsättning av spärrtid då det ursprungliga beslutet om spärrtid har fatlats av länsrätten, och

3. mål om förnyelse av certifikat och elevtillstånd i de fall luftfartsverket har ifrågasatt innehavarens lämplighet av annan anledning än som anges 19 8 6 eller 7 och innehavaren har begärt länsrättens prövning.

Frågor om omhändertagande enligl 16 8 prövas av de myndigheter som regeringen bestämmer. Tas ett certifikat om hand enligt 168 första stycket, skall länsrätten enligt vad regeringen besiämmer ulan dröjsmål pröva om det skall försätlas ur kraft eller återlämnas till innehavaren.

23 8

Mål som anges i 22 8 I och 2 anhängiggörs i länsrätten genom ansökan. Mål enligl 22 8 3 anhängiggörs genom anmälan av luftfartsverket.

Prop. 1984/85:212 217

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 8

1 mål om luftfariscertifikat och elevtillstånd får rätten förelägga den enskilda parlen att lämna

1. läkarintyg och andra intyg angående sin fysiska och psykiska lämplighet.

2. bevis om att han har avlagt certifikalprov. och

3. bevis om att han har genomgått certifikaikontroll.

Ett sådant föreläggande får överklagas endast i samband med talan mot del beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges 1218 andra stycket, höra socialnämnden.

25 8

Om rätten i ett mål om återkallelse av certifikat eller elevtillstånd beslutar att återkallelse inte skall ske, fär rätten meddela särskilda villkor för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid en senare tidpunkt. Detsamma gäller om rätten i ett mål om förnyelse av certifikat eller elevtillstånd beslutar att förnyelse skall ske.

268

Beslut i ärenden om ålerkallelse, varning och förnyelse skall delges parterna.

Rättens beslut i mål om återkallelse av luflfartscertifikat och elevtillstånd gäller omedelbart om inte annat förordnas.

27 8

När rätten har försatt ett certifikat eller elevtillstånd ur kraft på grund av misstankar om brott, skall underrättelse om beslutet genast lämnas till förundersökningsledaren eller åklagaren och till den domstol där åtal har väckts mot innehavaren.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

218

28 8

Det allmännas talan vid domstol i mål om luftfartscertifikat och elevtillstånd förs av luftfartsverket.

Verket får föra talan även till den enskilda partens förmån.

29 8

Bestämmelserna i 21-28 88 skall tillämpas också i fråga om behörig-helsbevis och i fråga om godkännande av utländska luftfartscerlifikat samt förnyelse och återkallelse av sådana godkännanden.

30 8

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från detta kapitel.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall, när del nytljas till luftfart, finnas befälhavare.

Befälhavaren äger högsta myndighet ombord.

Befälhavare på luftfartyg och tjänsten ombord

Svenska luftfartyg skall ha befälhavare när de används vid luftfart.

den högsta

Befälhavaren har myndigheten ombord.

2§

Vad i 3 kap. 7 8 stadgas om skyldighet att anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten och i övrigi lämna för tillsynen nödiga upplysningar äger motsvarande tillämpning beträffande befälha-

Befälhavaren skall övervaka att fartyget är luftvärdigt. Han skall se till att del är utrustat, bemannat och lastat på föreskrivet sätl. Vidare skall han se till all färden förbereds och genomförs i enlighet med gällande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldighet att göra anmälan och lämna upplysningar som ägaren har enligl 3kap. 7§.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Det åligger befälhavaren att hava uppsikt över fartyget och dess besättning samt passagerare och gods.

När sä prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen alt utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Passagerare skall noggrant iakttaga vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren mä vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av besättningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva del.

Befälhavaren får bestämma att medlemmar av besättningen tillfälligt skall arbeta med annat än det som deras anställning avser. Passagerarna skall följa befälhavarens föreskrifter om ordningen ombord.

Befälhavaren får sätta i land eller vägra all ta ombord besättningsmedlemmar, passagerare och gods. när omständigheterna kräver det.

När det påkallas av hänsyn lill luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det våld och vidtaga de ätgärder i övrigi som kunna anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna.

I fall som avses i första stycket skall medlem av besättningen utan särskild anmaning lämna befälhavaren del bistånd han behöver. Efter anmaning av befälhavaren äger även passagerare lämna sådant bistånd.

Om det till förebyggande av all luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt att åtgärd som avses i första stycket vidtages utan dröjsmål, äger medlem av besättningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

När det behövs för luftfartygels säkerhet, säkerheten för personer eller egendom ombord eller för ordningen ombord har befälhavaren rätt att använda det våld och vidta de andra ätgärder som kan anses försvarliga.

1 sådana fall skall varje medlem av besättningen lämna befälhavaren den hjälp som han behöver. Passagerarna har rätt att hjälpa till om de uppmanas av befälhavaren.

Om ätgärderna av säkerhetsskäl behöver vidtas omedelbart, har besättningsmedlemmar och passagerare samma rätt som befälhavaren har enligt första stycket.

Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga åtgärder, som ej utan våda kunna uppskjutas.

Om något svårare brott begås ombord skall befälhavaren om möjligt vidta de åtgärder som behövs för utredningen och som inte kan uppskjutas.

Prop. 1984/85:212

220

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för att den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål taga honom i förvar. Bestämmelserna i 4 8 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brottslige får ej utan eget samtycke hållas i förvar längre än till dess han kan överlämnas till svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk myndighet eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet fär befälhavaren taga i förvar. Befälhavaren skall tillhandahålla polisman eller myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål i hans besittning som kunna vara av betydelse för utredning om brottet.

Befälhavaren skall om möjligt se lill alt gärningsmannen inte avviker och får ta honom i förvar för att hindra att han avviker. Bestämmelserna i 4 8 andra stycket skall dä tillämpas. Gärningsmannen får inte Ulan sitt medgivande hällas i förvar längre än till dess han kan överlämnas till en behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha betydelse för utredningen. Han skall lill den myndighet som avses i andra siycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utredningen.

6 8"

Befälhavaren skall tillse att föreskrivna fartygshandlingar finnas ombord och föras i enlighet med givna bestämmelser.

Råkar fartyget i nöd, vare befälhavaren pliktig att göra allt som står i hans makt för att rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Mäste fartyget övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna bringas i säkerhet.

Om luftfartyget råkar i nöd skall befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda de ombordvarande, fartyget och godset. Måste fartyget överges skall han om möjligt se till att fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som medför all någon avlider eller får allvariig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall befälhavaren ofördröjligen sörja för att luftfartsverket underrättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rappori lill verket.

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget fär betydande skador eller att egendom, som inte transporteras med fartyget får betydande skador, skall befälhavaren rapportera det inträffade i enlighet med vad regeringen bestämmer.

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Samma lag vare, när allvariig fara för sådan händelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att uppfylla vad sålunda föreskrivits, skall det fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukade fartyget, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den lill att åvila jämväl medlem av besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall givas även annan än luftfartsverket.

221

Föreslagen lydelse

Han skall också rapportera om det har funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller om något har hänt som lyder på ett väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter skall fartygels ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa underrättelseskyldigheten och besluta alt den skall gälla också för medlemmar av besättningen.

Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten, vederbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa, sorgfälligt vårda fartyg och gods saml i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina åligganden.

Den som tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt och följa sin förmans order angående tjänsten.

10§

Ej må någon göra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom eller utiröttning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande sätt fullgöra vad honom åligger.

En besättningsman får inte tjänstgöra ombord om han på grund av sjukdom, utiröttning, påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande medel eller av andra skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ell betryggande sätt.

118

Regeringen besiämmer, i vad mån föreskrifterna i detta kapitel skola tillämpas i fräga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Regeringen bestämmer i vilken utsträckning föreskrifterna i detta kapitel är tillämpliga i fråga om utländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse 6 KAP.

Om flygplatser och markorganisationen i övrigt

Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Närmare bestämmelserom inrättande saml om underhåll och drift av sådan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger bestämma huruvida och under vilka förutsättningar, utan intrång i enskild rätt, sjö eller annat område mä nyttjas för luftfartygs landning och uppstigning utan att hava särskilt inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

1 fråga om rätten att landa på eller lyfta från områden som inte har inrättats för sådana ändamål gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen äger förordna om inrättande av luftled ävensom bestämma annat område, inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Regeringen kan inrätta luftleder och besluta om andra områden där särskild reglering skall finnas för lufttrafiken.

Till tryggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker-helsljänst.

Flygtrafiktjänst skall finnas för att trygga och underlätta luftfarten.

Regeringen får föreskriva att en myndighet skall svara för flygtrafiktjänst. Om regeringen bestämmer det fär myndigheten uppdra ät andra att svara för sådan tjänst.

Om tillstånd i vissa fall

Frågor om tillstånd för allmänna flygplatser

För inrättande och drift av flygplats lill allmänt bruk (allmän flygplats) erfordras tillstånd av rege-

Flygplatser för allmänt bruk (allmänna fiygplatser) får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av rege-

Prop. 1984/85:212

223

Nuvarande lydelse

ringen, såvida annan än staten skall utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art, trafikens ringa omfattning eller kortvarighet eller andra särskilda omständigheter mä inrättas eller drivas ulan tillstånd varom i första stycket sägs.

Föreslagen lydelse

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från kravet på tillstånd om det är skäligt med hänsyn till flygplatsens art, trafikens omfattning eller andra särskilda omständigheter.

Tillstånd att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Tillstånd fär beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall beaktas bl. a. markförhållanden, störningar som kan uppkomma för omgivningen och hänsyn lill totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar för alt driva flygplatsen.

Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderiiga. Regeringen må förordna luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva villkor för tillståndet.

Tillståndel får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oförmögen att behörigen fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess drift, må regeringen återkalla tillståndet.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten kan den som har meddelat tillståndet återkalla detta. Detsamma gäller om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Frågor om andra tillstånd

Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten än allmän flygplats erfordras tillstånd av rege-

Regeringen kan bestämma alt det krävs tillstånd för inrättande och drift av även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser.

Prop. 1984/85:212

224

Nuvarande lydelse

ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Föreslagen lydelse

Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva villkor för tillståndel.

Om godkännande

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som regeringen bestämmer skall, innan den läges i bruk, godkännas i den ordning regeringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderliga villkor.

Förekommer omständighet som kan medföra att kraven för godkännande ej längre äro uppfyllda, åligger det anläggningens innehavare att så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverket. Är omständigheten av beskaffenhet att medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren, utan att avvakta vederbörande myndighets beslut, vidtaga de ätgärder som påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är, vidare användes.

Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Detsamma gäller i fräga om de andra anläggningar för luftfarten som regeringen bestämmer. 1 samband med godkännandet skall fastställas de villkor som behövs.

Om de fastställda villkoren åsidosätts i väsentlig mån skall godkännandet återkallas av den myndighet som har meddelat det. Detsamma gäller om anläggningen inte uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför alt kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av säkerhetsskäl skall han se till all anläggningen inte används.

Om luftfartshinder och expropriation''

108''

Om förbud i vissa fall mol bebyggelse till hinder för luftfarten stadgas i byggnadslagen.

' Upphävd genom denna lag.

" Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Angående rätt att genom expropriation taga fastighet eller särskild rätt till fastighet i anspråk för anläggning för den allmänna samfärdselns främjande förordnas i lagen om expropriation.

Föreslagen lydelse

Om anläggningar som hindrar luftfarten

118

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela bestämmelser som, utan att avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade att förebygga att märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas, alt trafiksäkerheten utsattes för fara. Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som mä vidtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.

Bestämmelser om förbud i vissa fall mol bebyggelse till hinder för luftfarten finns i byggnadslagen (1947:385).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om märken, belysning och andra anordningar med syfte att förebygga fara för trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock inte utformas så att de medför något avsevärt men för markägarna eller dem som har särskild rätt lill marken. Regeringen får meddela bestämmelser om de åtgärder som kan vidtas när föreskrifterna åsidosätts.

Övriga bestämmelser

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart.

128 Regeringen eller, efter regering-

ens bemyndigande, luftfartsverket äger föreskriva vilka fiygplatser som må nytljas för internationell eller inrikes luftfart eller eljest för olika slag av luftfart.

138

För begagnande av allmän flygplats eller annan anläggning för luftfarten, som är upplåten till allmänt bruk, må avgift uppbäras enligt grunder som bestämmas av regeringen.

Sådan avgift må, när den är förfallen till betalning, utlagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

15 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Avgifter får tas ut av dem som använder allmänna flygplatser eller andra allmänna anläggningar för luftfarten. Regeringen besiämmer grunderna för beräkningen av avgifternas storlek.

Avgifter som är förfallna till betalning får tas ut genom utmätning utan föregående dom, utslag eller beslut.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

226

148

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten, som är upplåten till allmänt bruk, skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fart, såvida de äro hemmahörande i stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Allmänna flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall på samma villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppna för utländska luftfartyg i sådan fart, om dessa är registrerade i en stat som har träffat en överenskommelse med Sverige om denna förmån.

158

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei äger fastställa villkor för behörighet att inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.

Tjänstgöring som flygledare, flygtekniker eller flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande certifikat för sin behörighet. Certifikatet skall vara utfärdat i Sverige.

I fråga om certifikat och innehavare av certifikat gäller bestämmelserna i 4 kap. 4-18 och 21-30 88.

Om det behövs av hänsyn till trafiksäkerheten får luftfartsverket föreskriva att innehavaren av ett sådant certifikat inte får utöva viss verksamhet om han inte har ett sårskilt behörighetsbevis.

Luftfartsverket får föreskriva att andra med tjänst inom markorganisationen eller med annan tjänst av betydelse för trafiksäkerheten ån som avses i 4 kap. skall ha ett gällande behörighetsbevis.

Bestämmelserna i 4 kap. 20 8 tredje och fjärde styckena samt 30 8 gäller i fråga om behörighetsbevis och innehavare av sådana bevis.

168

Vad i 5 kap. 10 8 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare och flygmekaniker, sä ock den som förrättar annan tjänsl som regeringen med hänsyn till trafiksäkerheten bestämmer.

Bestämmelserna i 5 kap. 108 gäller också för flygledare och flygtekniker och för andra som regeringen av trafiksäkerhetsskäl bestämmer.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

227

7 KAP.

Om tillstånd till luftfartsverksamhet

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte må ej utövas här i riket ulan tillstånd av regeringen.

Regeringen äger föreskriva, alt tillstånd av luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen får dock förordna att annan luftfart än linjefart får utövas utan lillstånd om del är skäligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att driva skolor med utbildning för erhållande av certifikat och för all utöva luftfart som avser utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte. Detsamma gäller i fråga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan luftfartsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana tillstånd prövas av den myndighet regeringen besiämmer. Om regeringen bestämmer del, får myndigheten uppdra åt andra att pröva frågor om tillstånd och att utfärda de föreskrifter som behövs.

Tillstånd mä meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn lill det allmänna.

Tillstånd fär beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna.

De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skall beaktas vid prövningen.

Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort till annan inom riket eller annan inrikes fart, må tillstånd meddelas endast svenska staten, svensk korn-

Tillstånd lill transporter av passagerare eller gods enbart från en ort lill en annan inom Sverige, till annan inrikes fart eller till sådan luftfart i förvärvssyfte mellan Sve-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

mun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev äro ställda till viss man, ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, saml förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här i riket, såframt styrelsens samtliga medlemmar äro svenska medborgare. Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess aktier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar tillkomma den, åt vilken lillstånd enligt denna paragraf må meddelas; är denne svenskt aktiebolag, skall del svenska inflytandet däri vara säkerställt i samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre för handen, vare tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes av den myndighet vilken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger medgiva undantag frän vad i denna paragraf stadgas, när särskilda skäl äro därtill.

228

Föreslagen lydelse

rige och utlandet som inte är linjefart får ges endast till svenska staten, svenska kommuner eller landstingskommuner, svenska medborgare eller dödsbon, svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman samt lill svenska föreningar, samfälligheter eller stiftelser, som inte har några utländska medborgare i styrelsen. För att svenska aktiebolag skall få tillstånd krävs att aktierna är ställda till viss man och att de lill ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon, som kan få tillstånd enligt denna paragraf. Om ägaren är ett annat aktiebolag gäller detsamma i fråga om del bolaget.

Ett tillstånd förfaller om kraven i första stycket inte längre är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undantag från denna paragraf om det finns särskilda skäl.

Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Ankommer det på regeringen att giva tillståndet, mä regeringen förordna luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillstånd meddelas skall de villkor bestämmas som behövs. Om regeringen prövar tillståndsfrågan får den uppdra ål någon myndighet att besluta om villkoren.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas staten.

För den verksamhet som en utlänning eller ett utländskt förelag driver i Sverige med stöd av ett tillstånd är föreståndaren i Sverige ansvarig.

Prop. 1984/85:212

229

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

5 8

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande föreskrifter eller måste det antagas att han år oförmögen alt behörigen upprätthälla verksamheten, mä den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten, kan den som har meddelat tillståndet återkalla delta. Tillståndet kan också återkallas om del mäste antas alt innehavaren inte kan upprätthålla verksamheten.

Har regeringen genom överenskommelse med främmande stat medgivit luftfart inom svenski område, vare, där regeringen så bestämmer, särskilt tillstånd enligt delta kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant fall förordna luftfartsverket alt meddela de närmare bestämmelser som finnas erforderliga.

Om regeringen genom en överenskommelse med en främmande stal eller en internationell organisation medger alt luftfart får äga rum inom svenskt område, kan regeringen bestämma att något tillstånd inte krävs enligt detta kapitel. Den myndighet regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter för luftfarten som behövs.

För den verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med stöd av en överenskommelse är föreståndaren i Sverige ansvarig.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket mä föreskriva under vilka förutsättningar luftfartyg eller tillbehör eller reservdelar till luftfartyg må upplåtas till annan för att av denne nyttjas för egen räkning.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om förutsättningarna för upplåtelse av luftfartyg till brukare. Delsamma gäller i fräga om upplåtelser av tillbehör eller reservdelar till luftfartyg.

8 KAP.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Angående vad vid luftfärd skall iakttagas för att undvika sammanstötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar föreskrifter om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor och olägenheter skall undvikas.

Prop. 1984/85:212

230

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger bestämma fiygvägar som luftfartyg har all följa vid färd inom svenskt område samt meddela särskilda föreskrifter beträffande färd över rikets gräns, såsom angående var gränsen mä passeras och vilken flygplats som skall brukas vid luftfartygs avgång eller ankomst.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa flygvägar som luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare fär föreskrifter meddelas om flygningar över rikets gränser.

När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg anmanas alt landa. Anmaningen skall ofördröjligen efterkommas. Har annan anvisning ej givits, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom riket, å vilken landning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område, där luftfart enligt 1 kap. 3 8 är förbjuden, skall det omedelbart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras på snabbaste sätt. Fartyget skall, om annan anvisning ej givits, sä snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersattes vad sålunda är stadgat, må fartygets färd hindras med erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äger utöva befogenhet varom i första eller andra stycket sägs saml meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigi av vad där stadgas.

När det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet får ett luftfartyg anmanas att landa. Fartyget skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning lämnas skall landningen ske pä närmsla möjliga allmänna flygplats.

Ett luftfartyg, som kommer in i ett sådant område som avses i I kap. 3 8, skall omedelbart lämna området. Del inträffade skall snarast anmälas. Om ingen annan anvisning lämnas skall fartyget snarast möjligt landa i enlighet med första stycket.

Om fartyget bryter mot bestämmelserna i första och andra styckena färden fortsatta färden hindras.

Krigsmateriel mä icke utan medgivande av regeringen eller den regeringen bemyndigar befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förstås med krigsmateriel bestämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbjuda befordran med luftfartyg av an-

Krigsmateriel får inte transporteras med luftfartyg utan lillstånd från regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela förbud

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

nat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huruvida och under vilka villkor fotografiapparat må medföras och brukas ä luftfartyg inom svenskt område.

231

Föreslagen lydelse

mol transporter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriver i vilka fall kameror får medföras och användas på luftfartyg inom svenskt område.

Såvitt ej i denna lag eller eljest förordnas annat, bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola finnas för luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola upprättas, föras och förvaras.

Om inget annat föreskrivs i denna lag meddelar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

Ej mä någon förvägras alt taga del av innehållet i fartygshandlingar, såvitt hans rätt är beroende där-

Om någon för att kunna ta till vara sin rätt behöver la del av innehållet i en fartygshandling, skall han fä det.

Angående skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg alt medföra luftfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om skyldighet för dem som tjänstgör ombord på luftfartyg att medföra certifikat och andra handlingar.

Luftfartsverket må, där sä prövas nödigt, visitera luftfartyg saml granska fartygshandlingarna och de handlingar som skola medföras av dem som förrätta tjänsl ä fartyget.

Om del behövs fär luftfartsverket visitera luftfartyg och granska fartygshandlingarna och de andra handlingar som skall finnas ombord.

Om vad vid luftfärd skall iakttagas i hälsovårds-, pass-, tull- och andra sådana hänseenden stadgas särskilt.

Det finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas vid luftfärder i fråga om hälsovård, pass och tull och i andra liknande avseenden.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse 9 KAP.

''32

Om befordran med luftfartyg Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufltrafikföretag verkställes vederlags-fritt.

1 detla kapitel förstås med Warsz.awakonventionen den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luftbefordran samt med Guadalajarakonvenlionen den i Guadalajara den 18 september 1961 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

Detta kapitel gäller sädana lufttransporter av passagerare, resgods eller gods som utförs av lufttrafik-företag. Kapitlet gäller också om transporten utförs av någon annan mot ersättning.

Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning ä postbefordran.

Vad i 3—9 88 stadgas om befordringshandlingar skall icke gälla i fråga om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

Detta kapitel gäller inte transporter av post.

Bestämmelserna i 3-9 8§ gäller inte i fråga om transporter som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte ulgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland-

Transporthandlingar

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. En biljett skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgifter om platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de fall då av-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszav\'a-konventionen eller lag av motsvarande innehåll och alt konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fräga om skada på person liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis om befordringsavtalets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommii, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke meddelande som avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8.

233

Föreslagen lydelse

gångs- och bestämmelseorterna ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om att Warszawakonvenlionen eller en lag med motsvarande beslämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för personskador och för skador på grund av att resgods kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller biljetten som bevis om att ett transportavtal har träffats och om villkoren för transporten.

Såväl transportavtalet som bestämmelserna i detla kapitel skall tillämpas även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad biljett inte har föreskrivet innehåll eller om biljetten har kommit bort. Om passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på luftfartyget trots alt någon biljett inte har utfärdats eller all en utfärdad biljett saknar ell meddelande enligt första stycket c), fär fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8.

a) uppgift ä avgångsort och bestämmelseort;

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonvenlionen eller lag av motsvarande innehåll och alt konventionen eller lagen i regel begränsar

För transporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis som inte har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3 8 första stycket skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgifter om platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de fall då avgångs- och bestämmelseorterna ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och alt
konventionen eller lagen i regel be-

Prop. 1984/85: 212

234

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

fraktförarens ansvarighet dä resgods förkommer, minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detla kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård utan att resgodsbevis utfärdals eller innehåller, i fall då beviset icke fogats vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 8 första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av föntva-rande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8 andra stycket.

gränsar fraktförarens ansvar för skador på grund av att resgods kommer bort. minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller resgodsbeviset som bevis om all resgodset har skrivits in och om villkoren för transporten.

Såväl transportavtalet som bestämmelserna i delta kapitel skall tillämpas även om något resgodsbevis inte har utfärdals. om ett utfärdat bevis inte har föreskrivet innehåll eller om beviset har kommit bort. Om fraktföraren har tagil emot resgodset i sin vård trots alt något resgodsbevis inte har utfärdals fär fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8 andra siycket. Detsamma gäller om ett uifärdai bevis, som inte har fogals lill eller tagits in i en biljett enligt första stycket, saknar meddelande enligt första stycket c).

Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äger fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undantag som följer av 9 8, vara underkastat bestämmelserna i della kapitel.

För godstransporter kan fraktföraren kräva att avsändaren upprättar och lämnar en flygfraklsedel. Avsändaren får kräva att fraktföraren lar emot en sådan handling.

Såväl transportavtalet som bestämmelserna i detta kapitel med undantag av det som följer av 9 8 skall tillämpas även om någon flygfraktsedel inte har utfärdats, om en utfärdad flygfraktsedel inte har föreskrivet innehåll eller om fraktsedeln har kommit bort.

Flygfraktsedeln skall upprättas i tre originalexemplar och lämnas tillsammans med godset. Exemplar 1 förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Exemplar 2 förses med beteckningen "för mottagaren" och undertecknas av avsändaren och fraktföraren. Det följer med

Prop. 1984/85:212

235

Nuvarande Ivdelse

och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och åier-ställes av honom lill avsändaren efter godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luftfartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraklsedeln. anses han. där ej annat styrkes. hava handlat för avsändarens räkning.

Föreslagen lydelse

godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas lill avsändaren när fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall skriva under de olika exemplaren av fraktsedeln innan godset las ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas anses fraktföraren handla för avsändarens räkning om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

När transporten avser flera kolli skall särskilda flygfraklsedlar upprättas om fraktföraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning: saml

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag av motsvarande innehåll och alt konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och bestämmelseorten,

b) uppgifter om platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de fall då avgångs- och bestämmelseorterna ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om att
Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
skador på grund av att gods kom
mer bort, minskas eller skadas.

Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande som avses i 8 8 under c), äger fraktföraren icke åberopa så-

Om gods har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens samtycke trots att någon flygfraktsedel inte har utfärdats eller att en utfärdad fraktsedel saknar meddelande enligt 8 8 c) får fraktföraren inte

Prop. 1984/85:212

236

Nuvarande lydelse

dan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8 andra siycket.

Föreslagen lydelse

åberopa ansvarsbegränsningen i 22 8 andra siycket.

108

Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan, i förhållande till vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande godset, vilka avsändaren upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

Om avsändaren i flygfraklsedeln har lämnat uppgifter i fräga om godset som är oriktiga eller ofullständiga, svarar han för de skador som detta medför för fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot.

118

Flygfraklsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraklsedeln uppgives angående godsels vikt, mätt, förpackning och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i flygfraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flygfrakl sedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga lillstånd.

Om inte annat styrks gäller flygfraktsedeln som bevis om att ett avlal har träffats, om att godset har tagits emot och om villkoren för transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mätt och förpackning och om antalet kolli gäller om inte annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln om godsets mängd eller volym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han pä flygfraktsedeln intygar att han har kontrollerat uppgifterna i avsändarens närvaro eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

Rätt att förfoga över godset m. m.

128

Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs-eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på bestämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen. Av-

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet och ersätter de extra kostnader som uppkommer, kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stoppa det vid landning under resan. Detta gäller dock inte om åtgärden medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar kan han under resan eller på bestämmelseorten lämna ut godset till

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

sändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order ulan att det till denne avlämnade exemplaret av flygfraklsedeln företes, är fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget att söka sill åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, dä mottagarens rätt inträder efter vad i 13 8 stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke alt träffa, går rätten att förfoga över godset åter lill avsändaren.

237

Förestagen lydelse

någon annan ån den som är angiven som mottagare pä flygfraklsedeln eller begära att det skickas tillbaka till avgångsflygplatsen.

Om avsändarens order inte kan verkställas skall fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order trots att dennes exemplar av flygfraktsedeln inte visas upp, ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt till godset upphör när mottagaren får rätt lill det enligt bestämmelserna i 13 8. Om mottagaren vägrar att la emot flygfraklsedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren äter rätt att förfoga över godset.

138

När godset framkommit till bestämmelseorten, äger mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 8 stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, sä snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

Om bestämmelserna i 12 8 inte leder till annat har mottagaren rätt att få ut flygfraktsedeln och godset när delta har kommit fram till bestämmelseorten. En förutsättning för delta är dock att han betalar vad fraktföraren har rätt att fordra och att han uppfyller flygfraktsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har avtalats skall fraktföraren genast underrätta mottagaren när godset kommer fram.

148

Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast inom sju dagar efter del godset bort anlända, äger mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyla ur befordringsavtalet.

Om godset inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag dä det borde ha anlänt, kan mottagaren göra sina rättigheter gällande mot fraktföraren enligt transportavtalet. Detsamma gäller om fraktföraren erkänner alt godset har kommit bort.

Prop. 1984/85:212

238

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

15 8

Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 8. skall ej gälla, med mindre del intagits i flygfraklsedeln.

Förbehåll som avviker frän bestämmelserna i 12-14 88 gäller bara om de är intagna i flygfraklsedeln.

168

Avsändaren är pliktig alt lämna de upplysningar och att vid flygfraklsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mollagaren. Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att ersätta skadan, utan sä är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Avsändaren skall lämna de upplysningar och till flygfraklsedeln foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligl tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall kunna fullgöras innan godset lämnas lill mottagaren. Han skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysningar eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Della gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna är rikliga och fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

Fraktförarens ansvar

178

löS

Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare lill följd av händelse som inträffar ombord å luftfartygei eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i strafflagen stadgade grunderna.

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till följd av händelse som inträffar medan det är i fraktförarens värd vare sig pä flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, är

Fraktföraren ansvarar för skador på grund av att inskrivet resgods eller gods kommer bort, minskas eller skadas under en lufttransport. Lufttransporten omfattar den lid som godset är i fraktförarens vård på en flygplats, ombord på ett luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansvarig därför.

Har pä grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under den i första siycket avsedda tiden.

239

Föreslagen lydelse

fartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var godset än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eller omlastning utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker pä grund av transportavtalet skall skador pä resgodset eller godset anses ha uppkommit till följd av en händelse under lufttransporten om inte annat visas.

198

För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annoriunda stadgas.

Fraktföraren ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid lufttransporter av passagerare, inskrivet resgods eller gods.

20 8

Fraktföraren är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem all vidtaga ål-gärderna.

Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador om han visar att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla behövliga åtgärder för att undvika skadorna eller att det har varil omöjligt för dem alt vidtaga åtgärderna.

Visar fraktföraren alt den som lidit skadan medverkat därtill genom eget vållande, gäller 6 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat till skadan genom eget vållande, gäller 6 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972:207).

22 8

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till sextontusen-sexhundra särskilda dragningsrätter; och mä förty, där ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt lufltrafikföretag skall gränsen för ansvarigheten dock vara tvähundrasjultiolusen kronor. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran ulfästa sig att tillämpa denna gräns

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje passagerare begränsat till 16600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen skall utgå som ränta får räntans kapitaliserade värde inte överstiga denna gräns. Om transporten utförs av ett svenskt lufttrafikföretag är gränsen för ansvaret i stället 270000 kronor. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för transporter ulfästa sig all tillämpa lägst denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

för ansvarigheten. 1 fråga om befordran som endast delvis utföres av svenskt lufttrafikföretag skall vad nu sagts om användning av det högre begränsningsbeloppet och om skyldighet att ulfästa sig att till-lämpa detla belopp gälla endast i fräga om den del av befordringen som utföres av sådant företag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives i delta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens ansvarighet begränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda viklen av det eller de kolli, om vilka fräga är, tagas i beräkning; dock att, om föriusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behäller i sin vård, är ansvarigheten begränsad till trehundra-trettiotvå särskilda dragningsrätter för envar passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla.

240

Förestagen lydelse

svenskt förelag gäller reglerna om det senare begränsningsbeloppet och om utfästelse att tillämpa detla bara i fråga om den del av transporten som det svenska förelaget utför. Avtal kan träffas om högre gränser för ansvaret än de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter för varje kilogram. Om passageraren eller avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger del intresse som är knutet till transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter gäller del dä uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detta gäller dock inte om han visar att intresset är lägre än det angivna. Om bara en del av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort. minskas, skadas eller fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av delta eller dessa kolli när gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som ingår i samma resgodsbevis eller flygfraklsedel påverkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för varje passagerare.

Fraktföraren kan åläggas att utge ersättning för rättegångskostnader även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Detta gäller dock inte om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

där fraktföraren inom sex månader från den händelse av vilken skadan hårrör eller före det talan väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rätte-gängskostnaden ej understiger vad som utdömes.

Med uttrycket "särskilda dragningsrätter" avses i denna lag de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter lill svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

241

Föreslagen lydelse

mycket i ersättning som det utdömda beloppet fiaiisett rättegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader frän den händelse som medförde skadan eller innan talan har väckts om detta har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning skall omräkning till svenski mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas på det sätt som Internationella valutafonden den dagen använder för sina transaktioner.

23 8

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarig-hel eller besiämmer lägre gräns därför än i 22 8 sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å förbehåll, avseende föriusl, minskning eller skada, som härrör av godsets egen beskaffen-ihel eller fel i godset.

Förbehåll som inskränker fraktförarens ansvar eller som anger lägre gränser för ansvaret än 22 8 är ogiltiga.

Detta gäller dock inte vid transport av gods om förbehållet avser förlust, minskning eller skada som beror på del transporterade godsels egen beskaffenhet eller pä fel i godset.

24 8

De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 8 skola ej äga tillämpning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsålligen eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsidosättande av tillböriig aktsamhet och hänsyn.

Gränserna för ansvar enligt 22 8 gäller inte om del visas att fraktföraren, någon av hans anställda eller någon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan uppsålligen eller genom all, med insikt om att skador sannolikt skulle uppstå, grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsvn som kan krävas.

25 8

Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 8 sägs. må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att samman-

16 Riksdagen 1984/85. 1 sam/. Nr 212

Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någo . som fraktföraren har anlitat för ut han har vållat skador genom lindrigare fel eller försummelser i tjänsten än som avses i 24 8. får (en

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

lagt utgiva i ersättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av skadeersättning stadgas i 10 kap. 3 8.

242

Förestagen lydelse

sammanlagda ersättning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättning finns i 10 kap. 3 8.

268

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande gods, inom ijorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annat visas anses inskrivet resgods och gods som tas emot utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast inom sju dagar frän mottagandet, när det gäller resgods, och senast inom fjorton dagar från mottagandet i fråga om annat gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar frän den dag dä resgodset eller godset ställdes lill mottagarens förfogande.

Anmärkningar skall göras skriftligen, l.ex. genom anteckning på transporthandlingen. Görs anmärkningen i en särskild skrift räknas tidsfristerna från avsändandet av skriften.

27 8

Har ej anmärkning enligt 26 8 framställts inom tid som där sägs, är rätten till talan mol fraktföraren förlorad, ulan så är att han förfarit svikligen.

Om inte en anmärkning enligt 26 8 har framställts i rätt tid, är rätten till talan mot fraktföraren föriorad. Detta gäller dock inte om fraktföraren har handlat svikligt.

28 8

Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutils, eller ock på bestämmelseorten.

Talan mä icke föras annat än vid svensk domstol eller domstol i an-

Talan skall väckas vid rätlen i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist,

fraktförarens huvudkontor finns, eller

det kontor som medverkat vid avtalets tillkomst finns. Talan får också väckas vid rätten i bestämmelseorten.

Talan får föras bara vid svenska domstolar eller vid domstolar i and-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

nan till Warszawakonventionen ansluten stal, med mindre enligl avtalet avgångsorlen eller bestämmelseorten är belägen i stal som ej biträtt konventionen.

243

Föreslagen lydelse

ra stater som är anslutna till Warszawakonvenlionen. Detta gäller dock inte om avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stat som inte har biträtt konventionen.

29 8

Väckes ej talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets ankomst lill bestämmelseorten eller frän den dag, dä del skolat anlända eller då befordringen avbröts, är rätlen lill talan föriorad.

Rätten till talan är förlorad om inte talan väcks inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten, frän den dag del skulle ha ankommil eller från den dag transporten avbröts.

30 8

Skall befordran, som enligt vad därom avtalals är att anse såsom en enhet, ulföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste, ändå alt förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, skola de svara en för båda och båda för en.

Har det avtalats att en iransport skall anses som en enhet även om transporten skall delas upp på flera fraktförare, ansvarar varje fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emot det som skall transporteras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods, får avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren även om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan fraktförares värd. Den som har rätt att fä ut godset kan hålla sig till den siste. Om två fraktförare pä grund av detta är ansvariga, svarar de solidariskt.

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

Transporter som utförs av andra än den avtalsslutande fraktföraren

1 fråga om befordran som helt eller delvis utföres av annan än den som genom befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den avtalsslulande fraktföraren) äga 32-3688 tillämpning, om det ej visas att befordringen utförts ulan den avtals-

I fråga om en transport som helt eller delvis utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32-3688 om det inte visas att transporten utförs utan bemyndigande frän denne. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 88 gäller dock bara i

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

slutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 88 tillämpas dock endast i fräga om den del av befordringen som utföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

244

Föreslagen lydelse

fräga om de delar av transporten som utförs av den andre.

32 8

Både den avtalsslulande fraktföraren och den som utför befordringen anses vid tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga om hela befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den avtalsslulande fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som utför transporten anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som han utför.

33 8

Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre fraktförarens folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 8 angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser än som följer av detta kapitel eller har passagerare eller avsändare enligl 22 8 andra stycket särskilt uppgivit det intresse som är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe icke utan eget godkännande bunden härav.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jämställs vardera fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med den andre fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Detta medför dock inte att ansvaret för den som utför transporten i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider gränserna i 22 8.

Om den avtalsslulande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser utöver bestämmelserna i detla kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte bunden av detta utan sitt eget godkännande. Detsamma gäller om en passagerare eller en avsändare i enlighet med 22 8 andra stycket särskilt har angett det intresse som är knutet till transporten.

34 8

Anvisning eller anmärkning, som enligl bestämmelse i detta kapitel tillställes den ene fraktföraren, äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses i 12 8 äger dock verkan endast om den tillställes den avtalsslutande fraktföraren.

Anvisningar eller anmärkningar som enligt detta kapitel tillställs den ene fraktföraren gäller också mol den andre. En order enligt 12 8 gäller dock bara om den ges till den avtalsslutande fraktföraren.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

245

35 8

Vad de båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning mä icke överskrida det högsta ersättningsbelopp som någon av fraktförama kan åläggas att utgiva. Varje skadeståndsskyldig är ansvarig endast intill den gräns som är tillämplig för honom.

Den sammanlagda ersättning som de båda fraktförarna, deras anställda och de som fraktförarna har anlitat kan åläggas att utge fär inte överskrida det högsta belopp som gäller för någon av fraktförarna. Var och en ansvarar bara upp lill den gräns som gäller för honom.

36 8

Talan om ansvarighet fär, vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem, föras vid domstol som enligl 28 8 är behörig vid talan mol någon av fraktförarna.

Talan mol endera av eller båda fraktförama får föras vid en domstol som enligt 28 8 är behörig vid talan mol någon av dem.

Sammansatt befordran

37 §

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må intagas i luftbefordringshandlingen.

Sammansatta transporter

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med andra transportmedel gäller bestämmelserna i detta kapitel bara lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i lufttransporthandlingen.

Övriga bestämmelser

38 8

Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i detta kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, är förbehållet utan verkan.

Skiljeavtal i fråga om befordran av gods, vilket träffats innan skada timat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om skilje-mannaförfarandet skall äga rum inom en i 28 8 avsedd domstols domvärjo och tvistefrågan, i den män Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen äro tilllämpliga därpå, skall prövas enligl konventionernas bestämmelser.

Förbehåll om tillämplig lag eller domstols behörighet som avviker frän bestämmelserna i detta kapitel är ogiltiga om de görs innan någon skada har inträffat.

Ett skiljeavtal i fråga om godstransporter gäller dock alltid om skiljemannaförfarandet skall äga rum inom en behörig domstols domvärjo och om tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen gäller, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

Prop. 1984/85:212

246

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

39 8

I fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser internationell befordran skall i 3 8 första siycket under c), 4 8 första siycket under c) eller 8 8 under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonvenlionen, äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke innehåller meddelande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8.

I fräga om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller internationella transporter är kravet på meddelande enligt 3 8 första stycket c), 4 8 första stycket c) eller 8 8 c) uppfyllt om handlingen innehåller uppgifter om att Warszawakonventionen kan gälla för transporten och att denna konvention i regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som anges i dessa stadganden.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en internationell lufttransport ligger i en stat som inte har biträtt Warszawa-konventionen får fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8 även om transporthandlingen inte innehåller eU meddelande enligt första stycket.

408

Såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum, äger regeringen meddela beslämmelser, avvikande frän vad 13,4,8 och 988 stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Regeringen får meddela beslämmelser som avviker från 3, 4, 8 och 9 88 för inrikes lufttransporter där luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

418

Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skola bestämmelserna i detta kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten eller av territorium för vars ufländska angelägenheter den staten svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat förklarat, alt konventionen icke skall gäl-

Bestämmelserna i detla kapitel gäller inte i fråga om sådana internationella lufttransporter som utförs direkt av en viss stat om denna stat, när den biträdde den konvention som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, lämnade en sådan förklaring som avses i till-läggsprolokollel lill konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs av ett territorium, för vars utländska angelägenheter en sådan stat svarar.

Under förutsättning alt en stat som har biträtt Warszawakonventionen har lämnat en förklaring om

Prop. 1984/85:212

247

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

la luftbefordran, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, skola bestämmelserna i detta kapitel ej heller äga tillämpning å sådan befordran.

det, gäller bestämmelserna i detta kapitel inte heller i fråga om en lufttransport som utförs för den statens militära myndigheter med eti luftfartyg som är registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning.

10 KAP.

fart

Om ansvarighet för skada i följd Ansvaret för skador genom luft-
av luftfart ♦''>••♦

Om ansvarighet för skada, som i följd av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogas person eller egendom som icke befordras med fartyget, stadgas i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

För ansvarighet för skada som avses i 1 8 skall, där regeringen så förordnar, finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Om regeringen föreskriver det skall del finnas en trafikförsäkring för ansvaret enligt 1 8. Försäkringen kan ersättas av någon motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Är någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig alt ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen eller eljest, an-

Om någon som tjänstgör på luftfartyg skall utge ersättning för skador genom luftfart som har uppkommit på grund av hans fel eller försummelser i tjänsten, fär rätten jämka ersättningen med hänsyn till felels eller försummelsens beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller i fräga om andra med tjänsl som har betydelse för trafiksäkerheten.

1 fråga om skadeståndsansvaret

Prop. 1984/85:212

248

Nuvarande lydelse

norstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende. 1 fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Förestagen lydelse

för arbetstagare gäller 4 kap. I 8 skadeståndslagen (1972: 207),

11 KAP.

Om flygräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst) meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen mä ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg saml dem som göra tjänst ä sådant fartyg eller vid flygplats eller annan anläggning för luftfarten skyldighet att medverka i flygräddningstjänsten. så ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. I fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Med fiygräddningstjänst avses verksamhet för undsättning av luftfartyg som saknas, har förolyckats eller befinner sig i nöd och annan räddningsverksamhet när någon fara hotar lufttrafiken. Den myndighet regeringen besiämmer leder flygräddningstjänsten. Om regeringen bestämmer del får myndigheten överlåta åt andra att leda flygräddningstjänsten.

Regeringen kan ålägga ett luftfartygs ägare eller innehavare och dem som tjänstgör pä luftfartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för luftfarten alt delta i flygräddningstjänsten. Regeringen kan också meddela beslämmelser om ersättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga om ersättning vid personskador gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Bärgning

28 Den som bärgar förolyckat eller

nödställt luftfartyg eller ombordvarande gods eller något, som hört

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i nöd och alla som medverkar

Prop. 1984/85:212

249

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till sådant farlyg eller gods, så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss, på land eller i luften, få bärgariön i enlighet med de grunder, som jämlikt 225-227 88 sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av farlygel eller godset, varde ock dessa honom er-salta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Räll till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

vid bärgningen har rätt till bärgarlön. Delsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådant fartyg eller av något som hör lill fartyget eller godset. I fråga om bärgarlönen gäller bestämmelserna i 225-227 88 sjölagen (1891 nr 35 s. 1). Den som i en sådan nödsituation räddar människor från fartyget eller medverkar vid deras räddning har också rätt till en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon i övrigt har haft för bevarandet av ell luftfartyg eller av gods, skall också ersättas om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller bevarats svarar ägaren inte personligen utan endast med det som har bärgats eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgariön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Borgenär, som har fordran å bärgariön eller å ersättning för kostnader som avses 12 8, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt enligt 4 8 förmånsrättslagen (1970:979), såframt bärgarlönen eller ersättningen hänför sig till ätgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må

Den som har en fordran på bärgariön eller ersättning för kostnader enligt 2 8 (borgenären) har luftpanträit i fartyget eller godset med förmånsrätt enligt 4 8 förmånsrättslagen (1970:979) om bärgariönen eller ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre. Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt till betalning.

För att ett luftfartyg skall få läm-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

icke. innan betalning för dennes fordran guldits eller säkerhet däri"ör blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

250

Föreslagen tydelst

na den plats där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades och för alt ägaren skall få la godset i besittning, krävs alt borgenärerna medger detla om de inte har fått betalt för sina fordringar eller säkerhet har ställts för betalningarna.

Luftpanträtt omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på luftfartyget eller godset.

Luftpanträtlen omfattar inte den ersättning för skador på luftfartyg eller gods som utgår på grund av försäkring eller av andra skäl.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadjad. upphöre lufipanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge få del i köpeskillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares förfogande, upphöre luftpanträtlen i godset. Utlämnas godset utan borgenärens tillslånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för denna, dock icke utöver del värde godset hade vid lossningen.

Luftpanträtten upphör om luftfartyget eller gödsel säljs efter utmätning eller under konkurs på det sätt som är föreskrivet i utsökningsbalken. Borgenärerna har dock rätt till del i köpeskillingen i enlighet med särskilda bestämmelser.

Luftpanträtlen i godset upphör om det genom lossning ställs till avsändarens eller mottagarens förfogande. Om godset lämnas ut utan borgenärens tillstånd, svarar den som tar emot godset för fordringen om han kände till denna. Han svarar dock inte för mera än det värde som godset hade vid lossningen.

Luftpanträit i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från del åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg saml dessutom överenskommelse träffals om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stal, som biträtt den i Geneve

Lufipanträtten i ett luftfartyg som är registrerat i Sverige upphör efter tre månader från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detla gäller dock inte om borgenärens anspråk pä panträtt inom samma lid har anmälts till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom en överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om fartyget är regis-

Prop. 1984/85:212

251

Nuvarande lydelse

den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan främmande stal än i andra stycket sägs. upphöre luftpanträtten i fartyget efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Föreslagen lydelse

trerat i en annan stat som har bilrätt Genévekonventionen. Borgenärens anspråk pä panträtt skall då anmälas hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra siycket upphör luftpanträtten efter ett år frän den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte om inom samma tid överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

Inträffar vid luftfartygs nyttjande olyckshändelse, som medför alt någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår ä fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall undersökning verkställas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador.

När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen, skall ock undersökning äga rum.

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, all fartyget får betydande skador, att egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skador eller alt fartyget är oåtkomligt, skall det göras en undersökning om olyckshändelsen, dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Delsamma gäller om det har funnits någon allvariig fara för all en sådan olycka skulle inträffa, om något har hänt som lyder på ett väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen, eller om ett luftfartyg har försvunnit under flygning och inte har kunnat återfinnas.

Undersökning varom i 78 sägs skall verkställas av den myndighet regeringen bestämmer.

En undersökning enligl 7 8 skall göras av den myndighet som regeringen föreskriver. Om regeringen besiämmer det får myndigheten överlåta åt andra att göra undersökningen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

252

Föreslagen lydelse

Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid undersökningen.

108

På sätt regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem saken kan angå saml bereda dem tillfälle alt anföra vad de akta nödigt till bevakande av sin rätt. De äga, såvitt del kan ske ulan men för utredningen, närvara vid undersökning å olycksplatsen samt eljest vid utredningsarbetet.

Den myndighet som undersöker olyckan skall underrätta dem som kan vara berörda och bereda dem tillfälle att yttra sig. De har rätt att närvara vid undersökningen pä olycksplatsen och vid utredningsarbetet i övrigt om så kan ske ulan men för utredningen.

118

Undersökning skall utföras i samråd med polismyndighet eller äklagare, som i saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I avvaktan pä att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samråd med polismyndighet eller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder för säkerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke utan våda kunna uppskjutas.

Undersökningen skall ske i samråd med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på alt undersökningen inleds skall luftfartsverkei vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa utredningen och som inte kan uppskjutas.

128

Den myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen samt granska föremål som kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas, mä myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga delar; tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas allenast i den män anledning förekommer att brott som hör under allmänt åtal förövats.

Myndigheten får begära att polismyndigheten biträder vid utredningen om undersökningen inte kan fullföljas på annat sätt. Bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel enligl 24-28 kap. rättegångsbalken får dock användas bara om det finns anledning att anta att det har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Paragrafen upphävd genom 1978; 232.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon att såsom bevis tillhandahälla skriftlig handling eller föremål, mä myndigheten göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område händelsen timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

253

Föreslagen lydelse

Myndigheten kan begära alt vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om något laga hinder inte möter skall rätten hålla förhör eller meddela föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling.

138

Anträffas luftfartyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till sådanl fartyg eller gods, och förekommer anledning antaga alt luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller rubbas utan tillstånd av polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre del sker för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Om det finns anledning att anta att en luftfartsolycka har inträffat, får luftfartyget, det gods som har transporterats med fartyget och det som hör lill fartyget eller godset inte rubbas ulan tillstånd av polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller dock inte om åtgärden sker för att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Den som har tillvaratagit egendom som avses i första siycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Om det behövs får myndigheten omhänderta egendomen.

12 KAP.

Särskilda bestämmelser

Förekommer, då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är luftvärdigt eller behörigen bemannat eller att eljest för

Luftfartsverket eller den som verket utser får hindra ett luftfartygs avgång om det kan antas att sådana villkor för färden som anges

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

sådan färd i denna lag eller med stöd därav fastställda villkor ej äro uppfyllda, må luftfärden förbjudas och fartyget hindras att avgå. Beslut härom meddelas av luftfartsverket eller av den som erhållit verkets bemyndigande därtill. I sistnämnda fall skall beslutet omedelbart underställas verkets prövning.

254

Föreslagen lydelse

i denna lag eller som har fastställts med slöd av lagen inte är uppfyllda. Om någon annan än luftfartsverkei har meddelat beslutet, skall beslutet genast anmälas till verket och prövas av delta.

Regeringen äger förordna, att vad i första stycket sägs ej skall gälla internationell fart som regeringen bestämmer.

Innehavaren av en allmän flygplats får hindra ett luftfartygs av-gäng om de avgifter enligt 6 kap. 13 8 som avser fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång inte har betalats och säkerhet inte har ställts.

Regeringen får förordna att delta inte skall gälla i fråga om viss internationell luftfart.

38'

Angående frihet från kvarstad för vissa luftfartyg är särskilt stadgat.

Det finns särskilda bestämmelser om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg.

Regeringen förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt denna lag skola bestämmas.

Sådan kostnad må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmätning ulan föregående dom eller utslag.

Regeringen fastställer grunderna för bestämmande av avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligl denna lag.

Kostnader som är förfallna till betalning får tas ul genom utmätning utan föregående dom, utslag eller beslut.

Om innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomotlag-ningsapparal å luftfartyg eller inom markorganisationen stadgas särskilt.

Del finns särskilda bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar ombord på luftfartyg och inom markorganisationen.

' Senaste lydelse 1981:811.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

255

13 KAP.

Ansvarsbestämmelser

Ansvarsbestämmelser m. m.

Ansvar

Överträder någon förbud enligt 1 kap. 2a 8 eller villkor vid medgivande enligl detla lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av 1 kap. 3 8, dömes till fängelse i högst tvä år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse av förbud eller föreskrift som eljest meddelats med stöd av 1 kap. 3 8 straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst två är döms den som vid tjänstgöring ombord pä luftfartyg är sä påverkad av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande medel som anges i 5 kap, 10 8. Detsamma gäller i fråga om dem som utövar de tjänster som anges i 6 kap, 16 8.

Om brottet är ringa döms till böter, dock lägst tjugofem dagsböter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande i luftfartygsregislret eller antecknande i bihanget till registret eller vid annan ansökan eller anmälan enligl 2 kap., straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriktig nationalitets- och registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med slöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som

). bryter mol 1 kap, 2a8 första stycket eller mot villkor som har meddelats enligl 1 kap. 2a8 andra siycket,

2. bryter mot sådana förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av I kap. 3 8,

3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligl 2 kap.,

4. framför luftfartyg i strid med 2 kap. 16 8 eller föreskrifter som har meddelats med stöd därav,

5. bryter mot 3 kap. 1 8 första stycket eller 4 kap. 1 eller 3 8.

6. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar att följa befälhavarens order.

7. bryter mot 5 kap. 7 8,6 kap. 4 8 eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 8 8 första siycket,

8. upplåter eller driver en anläggning i strid med 6 kap. 9 8 första stycket.

9. bryter mot 6 kap. 15 8 första stycket.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

256

10. utövar luftfart utan tillstånd enligt 7 kap.,

11. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 8 första stycket eller 7 kap. 6 8 första stycket,

12. bryter mot trafikföreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 8,

13. underiäter alt landa enligl 8 kap. 3 8,

14. bryter mot 8 kap. 4 8 första, andra eller fjärde stycket, eller

15. använder ett luftfartyg vid
luftfart utan föreskriven försäkring
eller säkerhet enligl 10 kap. 2 8.

Nyttjas luftfartyg utan lov till luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nyttjas till luftfart ehuru det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

Till böter döms den som

1. uppsålligen lämnar oriktiga
uppgifter i ärenden som rör innehav
av certifikat eller behörighetsbevis
eller frågor om annan behörighet el
ler vid prov, kontroller eller annan
tillsyn över behörigheten,

2. bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 4 kap. 20 8
första och andra styckena eller 6
kap. 15 8 tredje och fjärde styc
kena,

3. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller standard
villkor finns sådana utfästelser som
anges i 9 kap. 22 8 första stycket,
eller

4. bryter mot 11 kap. 13 8.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i 1-2 88 försummar någon skyldighet enligl 1-6 eller 8 kap.

4§

Den som å luftfartyg förrättar tjänst varom i 4 kap. 4 8 sägs utan att hava erforderligt luftfartscertifikat. dömes Ull dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som utan att hava erforderiigt certifikat förrättar tjänst som avses i 6 kap. 15 8.

Om en gärning har skett av ringa oaktsamhet eller om den är belagd med straff i brottsbalken, skall den inte föranleda ansvar enligl denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

257

Förverkande

Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mot befälhavaren och vägrar honom lydnad, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett är.

Till samma straff dömes befälhavare som försummar alt, när luftfartyg är i nöd, göra vad på honom ankommer enligt 5 kap. 7 8.

Om ägaren eller någon som är i hans stäile uppsålligen begår eller medverkar lill en sådan gärning som anges i 1 8 första stycket 1 eller 2, kan luftfartyget förklaras förverkat om det behövs för att förebygga brott eller om det i övrigt finns särskilda skäl. Delta gäller dock inte om förverkande är uppenbart obilligt. Om fartyget inte finns i behåll kan värdet förklaras förverkat.

Första stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luftfartyget eller någon särskild rätt till det.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i fråga om sådant gods som avses i 8 kap. 4 8 första och andra styckena om dess ägare eder någon som är i ägarens ställe begär eller medverkar till en sådan gärning som anges 128 14.

Den som vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid utövning av tjänsl som avses i 6 kap. 16 8 varil så påverkad av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5 kap. 10 8 sägs, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter, dock ej under tjugufem.

Behörig domstol

Första domstol i mål om ansvar för brott enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen är de tingsrätter som är sjörättsdomstolar. Detta gäller även om gärningen är belagd med strängats straff i brottsbalken.

I fråga om domstolarnas behörighet att uppta målen gäller rättegångsbalkens regler om laga domstol i brottmål. Om det inte finns någon sjörättsdomstol i den ort där talan skall väckas enligt dessa regler är den närmaste sjörättsdomstolen behörig.

78"

Inrättar eller driver någon utan erforderligt tillstånd flygplats eller

" Paragrafen upphävd genom denna lag. 17 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop. 1984/85:212 258

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan anläggning som avses i 6 kap. eller upplåter eller driver någon sådan anläggning ulan att den är godkänd, där del kräves. straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som utövar luftfart utan att hava tillslånd enligt 7 kap. eller med åsidosättande av villkor som meddelats med stöd av 7 kap. 4 8.

8 8'-

Åsidosätter någon vid utövning av tjänst å luftfartyg eller eljest trafikföreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2!}, eller underlåter någon att landa enligt vad i 8 kap. 3 8 sägs, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om krigsmateriel eller annat gods befordras med luftfartyg i strid mot 8 kap. 4 8 första eller andra stycket eller föreskrift som meddelats med stöd därav.

98'-

Nyttjas luftfartyg till luftfart ulan att enligt 10 kap. 2 8 föreskriven försäkring eller säkerhet finnes, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Den som utför passagerarbefordran utan att i biljett eller standardvillkor för befordran intaga utfästelse som föreskrives i 9 kap. 22 8 första stycket, dömes till dagsböter.

108'-

Försummar någon, i annat hänseende än förut sagts, vad enligt 1-6 eller 8 kap. åligger honom, straffes med dagsböter.

Samma lag vare, där någon bryter mot vad i 11 kap. 13 8 sägs.

'- Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212 259

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118' Straff enligt denna lag må ej ådömas. där gäringen skett av oaktsamhet som var ringa.

12 8'-'
Till straff enligl denna lag mä ej

dömas för gärning, som är särskilt belagd med straff i brottsbalken.

13 8'-'
Förövar ägaren av luftfartyg eller

någon som är i hans ställe uppsålligen gärning varom i 18 första stycket sägs eller medverkar därtill, må luftfartyget förklaras förverkat till kronan, såframt del är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes fartyget ej i behåll, mä i stället värdet förklaras förverkat. Vad nu sagts gälle dock ej mol den som i god tro förvärvat farlygel eller särskild rätt därtill.

Bestämmelserna i första siycket skola i tillämpliga delar gälla jämväl krigsmateriel och gods som avses i 8 kap. 4§ andra stycket, såframt ägaren därav eller någon som är i hans ställe förövar gärning som i 8 8 andra stycket i detta kapitel sägs eller medverkar därtill.

14 KAP.

Vissa bestämmelser om lagens Lagens tillämpning, bemyndi-
tillämpning ganden och definitioner

18
I fråga om luftfartyg som icke I fråga om luftfartyg som inte har

hava förare ombord eller som fram- någon förare ombord, inte är modrivas annorledes än med motor el- lordrivna eller i övrigt är av särskild ler eljest äro av särskild beskaffen- beskaffenhet får regeringen eller

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

het äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att, där hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller det allmänna, medgiva undanlag från vad i 2-8 kap. stadgas, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger ock meddela föreskrifter om sädana för rörelse i luften inrättade föremål, som icke äro att hänföra lill luftfartyg.

260

Föreslagen lydelse

den myndighet regeringen bestämmer meddela de särskilda föreskrifter som behövs och föreskriva eller i enskilda fall medge undantag frän bestämmelserna i 2-8 kap. Om regeringen bestämmer det, får myndigheten uppdra åt andra att meddela föreskrifterna. Föreskrifter och undantag får inte utformas sä all de strider mot trafiksäkerhetens eller det allmännas intresse.

I fråga om sädana föremål som är inrättade för rörelse i luften men som inte är att anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Talan mot sådant luftfartsverkets beslut i särskilt fall enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevis för personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat göra tjänst ä luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av luftfartsverket enligt denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna paragraf, skall omedelbart lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Besvär över luftfartsverkets beslut enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen förs

i frågor som rör elevtillstånd, certifikat, behörighetsbevis och tillstånd att tjänstgöra pä luftfartyg ulan certifikat hos den länsrätt regeringen bestämmer,

i frågor som rör registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå hos kammarrätlen, och

i övriga frågor hos regeringen.

Beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart om inte annat förordnas.

Närmare föreskrifter rörande till-lämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.

Om regeringen bestämmer det får myndigheten uppdra åt andra att meddela föreskrifterna.

Regeringen må bestämma, att vad i denna lag sägs om luftfartsverket skall i ett eller flera hänseen-

Är Sverige i krig eller krigsfara får regeringen föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från be-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

den i stället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

261

Föreslagen lydelse

stämmciserna i denna lag. i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och i andra lagar och författningar av betydelse för luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs.

Detsamma gäller om del råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Om regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har meddelat föreskrifter enligt denna paragraf skall föreskrifterna underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan underställning inte sker eller om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader frän underställningen, upphör föreskrifterna att gälla.

Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående internationell civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med Genévekonventionen den konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg som avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Warszawakonventionen den konvention om internationell luftbefordran som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929 och reviderades genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet, och

med Guadalajarakonvenlionen den konvention om internationell luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren, som undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande hdelse

Föreslagen lydelse

262

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan Militär luftfart och annan luft
luftfart för statsändamål fart för statsändamål

15 KAP.

I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg samt om militära flygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de ämnen i vilka beträffande civil luftfart stadganden äro givna i denna lag, bestämmelser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 8 ävensom 11 kap. 2 8 första och tredje styckena samt 13 8 är stadgat med avseende å civil luftfart skall dock gälla jämväl i fall som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 9 kap., 10 kap. 3 8, 11 kap. 2 8 andra och tredje styckena och 13 8 gäller även i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg och i fråga om den militära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar i övrigt bestämmelser för den militära luftfarten i de ämnen som anges i den första avdelningen.

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i denna lag, med undanlag av 11 kap. 3-6 88, är stadgat om civil luftfart.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger i fråga om luftfartyg som avses i första stycket medgiva ytterligare undantag frän vad som enligl denna lag gäller om civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 1 8 andra stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som flnnas erforderliga.

Bestämmelserna i denna lag utom 11 kap. 3-6 88 gäller även i fråga om luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara mililära används endast för statsändamål och inte för affärsdrift.

För sådana luftfartyg får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter samt föreskriva och i enskilda fall medge ytterligare undantag från bestämmelserna i denna lag. Undantag får dock inte medges från de bestämmelser som anges i 1 8 första stycket.

Huruvida och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller andra främmande luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, må vinna tillträde lill svenskt område, bestämmer regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar bestämmelser i fråga om rätten till luftfart inom svenskt område för utländska militära luftfartyg och andra utländska luftfartyg som används endast för statsändamål och inte för affärsdrift.

Prop. 1984/85:212

263

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 8 andra stycket gäller inte i fråga om luftfartyg som har registrerats i Sverige före ikraftträdandet.

För sådan utbildning enligt luftfartslagen som har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande gäller inte bestämmelserna om elevtillstånd.

Äldre bestämmelser gäller i fräga om behörigheten alt handlägga mål som avses i 13 kap. 6 8, om talan har väckts före ikraftträdandet.

Äldre bestämmelser gäller beträffande besvär över luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat, behörighetsbevis och tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg ulan certifikat, om beslutet har meddelats före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i

följd av luftfart

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 3 och 4 88 lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Brukar någon utan lov annans luftfartyg, svare brukaren i ägarens ställe för skada, som därunder inträffar.

Den som ulan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon annan är i stället för ägaren ansvarig för skador som inträffar vid ett sådant tillfälle.

När ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall ägarens ansvar enligt denna lag i stället vila på brukaren.

Del som sägs i andra stycket gäller också om ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt och

1. ägaren och nyltjanderättshavaren har träffat avtal om att ansvaret skall vila på innehavaren,

2. nytljanderätlen avser en bestämd lid om minst ett år,

3. innehavaren enligt nytljande-rättsavtalel har rätt alt skaffa förare eller befälhavare eller all använda fartyget för luftfart i förvärvssyfte, och

4. anteckning om nytljanderätlen har gjorts i luftfartygsregistret.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

264

Innehar någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika befogenhet alt anställa förare eller befälhavare å luftfartyget, vare sådan brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av luftfartygels begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt äter av brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar luftfartygei med sådan befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan förare eller befälhavare än den av ägaren anställde, samt skada inträffar under denne förares eller befälhavares handhavande av luftfartygei.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3 8 inte är tilllämplig, är innehavaren lika med ägaren ansvarig för skador enligt denna lag om han

1. enligt nyttjanderättsavtalet har
rätt att skaffa förare eller befälha
vare, eller

2, trots att han saknar sådan rätt
använder sig av en annan förare el
ler befälhavare än den som ägaren
har anställt och skador inträffar vid
ett sådant tillfälle.

Den ersättning ägaren kan ha gett ut i ett sådant fall som avses i första stycket fär han kräva åter av innehavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (1955:227) om inskrivning av rätt lill luftfartyg

dels att 7 8 skall ha nedan angivna lydelse.

dels alt i 24, 39, 43, 46 och .5088 ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket" och att i 53 8 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Inteckning i luftfartyg mä icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat, skall dock, såframt ej eljest laga hinder möter, inteckning beviljas.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget tidigare varit registrerat i en främmande stat eller hos en internationell organisation, skall dock, såframt ej eljest

Prop. 1984/85:212

265

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregislret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den liden upplagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt frän den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Enligt riksdagens beslut föreskrivs alt 14 och 1888 lagen (1971 allmänna förvaltningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.

289) om

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

148'

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-,
uppbörds- och folkbokföringsför-
fättningarna i den utsträckning som
är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligl socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga, utlänningslagen (1980:376), smiuskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar saml mål enligt 21 kap, föräldrabalken,

3. mål enligl lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken.

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-,
uppbörds- och folkbokföringsför
faltningarna i den utsträckning som
är föreskrivet i dessa författningar.

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, utlänningslagen (1980:376), smiuskyddslagen (1968:231). lagen (1970:375) om utlämning till Danmark. Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen (1977:477) och liififanstagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap, föräldrabalken,

3. mål enligl lagen (1980: 1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken.

Senaste lydelse 1981:37,

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande Ivdelse

Förestå gen Ivddsc

266

188-

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådanl förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med stöd av 57 8 samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller iraktorkorl eller om vägran tills vidare alt godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart alt ett sådant beslut bör meddelas.

5. vid annat heslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast
måls beredande vidtas,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt saml vid sådanl förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med slöd av 57 8 samma lag.

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

4. vid beslut om ålerkallelse tills vidare av ett körkort, körkortslill-sländ eller trakiorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådanl beslut bör meddelas,

5. vid beslut om försällande ;/r kraft av ett luflfartscertifikat, elevtillstånd, annat certifikat etter be-hörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådanl beslut bör meddelas, och

6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning all målet prövas av fullsulten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligl bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetslaxeringslagen (1979:1152), om handlings undanlagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse frän skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av 1. mål om utdömande av vite.

2. mål enligt bevissäkringslagen
(1975: 1027) för skatte- och avgifts
processen, enligt lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter, om besiktning
enligl fastighetstaxeringslagen

(1979: 1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623).

- Senaste lydelse 1981:282

Prop. 1984/85:212

267

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

3. mål jm omhändertagande för utredning enligt 30 8 barnavärdslagen (1960:97),

4. mål enligl uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 fastighetslaxeringslagen (1979: 1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst I 000 kronor,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfaltningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål enligl körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att
varning meddelas eller om det är
uppenbart att ett körkort, körkorts
tillstånd eller traktorkort skall åter
kallas eller att ett utländskt körkort
inte skall godkännas,

10. mål i vilket saken är uppen
bar.

3. mål om omhändertagande för utredning enligl 30 8 barnavärdslagen (1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 fastighetstaxeringslagen (1979: 1152).

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst I 000 kronor.

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfaltningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet.

9. mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär alt
varning meddelas eller om det är
uppenbart att ett körkort, körkorts-
tillstånd eller traktorkort skall åter
kallas eller alt ett utländskt körkort
inte skall godkännas,

10. mål enligt tuftfarlslagen
(1957:297), om bestulet innebär all
varning meddelas etter om del är
uppenbart antingen all en luftfärls-
ceriijikat, devlillslånd, annat certi-
fikai eller behörighetsbevis skall
återkallas eller att en begäran om
förnyelse av cerlifikal inte skatt bi
fallas, och

11. mål i vilket saken är uppen
bar.

Denna lag träder i kraft denl januari 1983.

Prop. 1984/85:212 268

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över flyglagutredningens betänkande (Ds K 1981:12 och 13) Reviderad luftfartslagstiftning

I Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgells av riksåklagaren, domstolsverket, överbefälhavaren, luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen, statens haverikommission, statens naturvärdsverk, näringsfrihetsombudsmannen, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, länsrätten i Östergötlands län, Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Helikopterföretagens riksförbund och Taxiflygföretagens riksförbund. Finansbolagens förening, Kungl. Svenska Aeroklubben (KSAK). Scandinavian Airlines System och Linjeflyg AB (SAS/LIN), Svensk pilotförening. Svenska allmänflygföreningen, Swedair AB, Centralorganisationen SACO/SR och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Landsorganisationen i Sverige har ingett och åberopar ett yttrande av Svenska transportarbetareförbundet.

Yttrande har också avgelts av Bromma Aeroconsulter HB (BAC).

Riksåklagaren har överlämnat yttranden frän överåklagaren i Malmö åklagardistriki samt från länsåklagarna i Kalmar, Jämtlands och Väslernorrlands län.

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänna synpunkter på utredningens förslag

När det gäller den språkliga och redaktionella översynen av lagstiftningen har utredningens förslag mottagits övervägande positivt. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Hetikoplerföreiagens riksförbund och Taxi-fiygförelagens riksförbund, SAS/LIN, Svensk pilotförening. Svenska allmänflygföreningen och Svenska transportarbetareförbundet menar att lagtexten gjorts mer överskådlig och lättillgänglig.

Luftfartsverket och luftfartsinspektionen menar dock att texten i vissa fall föriorat i saklighet och klarhet.

Allmänna synpunkter har också framförts rörande några principiella frågor vid uppläggningen av lagstiftningen.

När det gäller samrådsförfarandet anser sålunda luftfartsverkei att det i författningstexterna bör framgå vilken typ av samråd som åsyftas. Med uttrycket "i samråd med" avses enligt verket att berörda samrådsorgan skall vara eniga, medan uttrycket "efter samråd med" innebär att myndig-

Prop. 1984/85:212 269

heten efter inhämtande av annan myndighets yttrande självständigt skall avgöra ärendet. Liknande synpunkter lämnas av luftfartsinspektionen och överbefälhavaren.

När det gäller användningen i lagtexten av begreppen brukare och innehavare anser luftfartsverket att förslaget inte är konsekvent. Framför allt föreligger enligt luftfartsverket vissa oklarheter beträffande föreslagen ändring i luftansvarighetslagen. Liknande synpunkter anförs av luftfartsinspektionen.

Beträffande delegationsbesiämmelserna är det enligt luftfartsverket för en läsare mest praktiskt om man redan av lagtexten fär besked om till vilken myndighet en viss fräga kan ha delegerats. Liknande synpunkter framförs av lufifartsinspekiionen.

2.2 Luftfartslagens och luftfartskungörelsens allmänna bestämmelser

/ kap. 2§. Enligt luftfartsinspektionen är uttrycket "svenska luftfartyg" oklart. I stället bör det slå "luftfartyg av svensk nationalitet".

/ kap. 6§. Förslaget rörande tillämpningen av svenska regler på utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svensk brukare kommenteras bl, a. av Sveriges advokatsamfund. Enligl samfundet är del rikligt att en sådan brukare inte skall ha rätt att disponera över fartyg vid panlsält-ning men att ansvaret för att fartyget är luftvärdigt och miljövärdigt skall åvila honom. Enligt samfundet bör vidare utformningen av panträttsinsli-tulet ske under hänsynstagande till att svenska flygföretag ofta erhåller kredit från utländska säljare eller kreditinrättningar. Förslaget hälsas också med tillfredsställelse av SAS/LIN och av Svensk pilotförening. Föreningen pekar i detta sammanhang pä behovet av en samordning av de skandinaviska luftfartslagarna på denna punkt, eftersom förfarandet med leasing av flygplan redan tillämpas av SAS och förmodligen i framtiden kommer att bli allt vanligare.

1 övrigi har utredningens förslag beträffande en svensk anslutning till
Chicagokonventionens artikel 83 bis inte mött någon erinran under remiss
behandlingen. Utöver vad som nyss sagts har inte heller särskilt kommen
terats förslaget om införande av två nya paragrafer om möjlighet för
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer alt förordna om
tillämpning av svenska beslämmelser på utländska lill Sverige inhyrda
luftfartyg eller av undantag från dessa bestämmelser beträffande svenska
luftfartyg som uthyrts lill utländska brukare.

2.3 Registrering, nationalitet och märkning

2 kap. 2 §. Beträffande förslaget om krav på svenskt ägarinflygande över
luftfartyg för att det skall kunna registreras i Sverige avstyrker luftfansver
kel och tuftfarisinspektionen den föreslagna ändringen. De förutsättningar

Prop. 1984/85:212 270

som låg till grund för luftfartsverkets framställning i saken år 1980 är enligt luftfartsverket inte längre desamma. Utvecklingen av leasing som en finansieringsform har enligl verket förändrat bilden. Luftfartsinspektionen ansluter sig till luftfartsverkets uppfattning.

2 kap. 4 §. Enligl tuftfarisinspektionen torde numera kravel på luftvär
dighet och miljövärdighet för registrering kunna tas bort. Ett luftfartyg får
ju ändå inte brukas utan att del är luftvärdigt och miljövärdigt. Inga krav på
luftvärdighet och miljövärdighet föreligger för att luftfartygei skall kunna
stå kvar i fartygsregistret. Om kravet inte längre upprätthålls skulle enligt
inspektionen hanteringen vid regislreringsproceduren i många fall under
lättas.

För övrigi har utredningens förslag när det gäller registrering, nationalitet och märkning inte föranlett något yttrande under remissbehandlingen.

2.4 Luftvärdighet och miljövärdighet

.? kap. 1 §. Enligt tuftfarisinspektionen bör det nuvarande uttrycket "vidmakthålla" inte utbytas mot "underhålla". Begreppet underhåll omfattar inte i andra sammahang modifiering.

3 kap. 2 §. Enligt tuftfarisinspektionen har ordet "besiktningar" en
begränsad betydelse och utgör endast ett element i luftfartsinspektionens
luftvärdighelsbevakning. Ordet bör utgå ur lagtexten.

3 kap. 3§. Enligt luftfartsinspektionen bör bemyndigandet för luftfartsverket att uppdra ät särskilda sakkunniga att förnya luftvärdighetsbevis också avse utfärdande av sädana bevis.

3 kap. 5§. Bestämmelsen bör enligl luftfartsinspektionen kompletteras med hänsyn till att luftvärdighetsbevis i framtiden skall kunna utfärdas tills vidare. Det är därvid viktigt att författningsmässigt poängtera alt luftvärdighetsbeviset blir ogiltigt om inte underhållet skötts pä föreskrivet sätt.

3 kap. 7§. Enligt luftfartsinspektionen bör markeras att ägaren inte är skyldig alt övervaka att ett luftfartyg är luftvärdigt om det inte nyttjas. Ett sådant krav är enligl inspektionen inte rimligt.

För övrigt föreslår luftfartsinspektionen en hel del smärre ändringar beträffande de i förslaget till luftfartsförordning upptagna stadgandena om tillsyn över luftvärdigheten, luftvärdighetsbevis och flyghandbok saml om luftvärdigheten hos utländska luftfartyg, miljövärdighet och rätt alt tillverka luftfartyg m.m.

2.5 Luftfartygs bemanning, luftfartscertifikat m. m.

Utredningens förslag att de grundläggande bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat skall tas in i lag accepteras i allmänhet av remissinstanserna. Enligl tuftfarisinspektionen kan man genom förändringen från ett fätal mycket övergripande lagregler med detaljreglering i

Prop. 1984/85:212 271

författning med lägre dignitet till en utomordentligt detaljerad lagtext inte undgå att det skapas risker för förbiseenden och hårda bindningar för framtiden.

Sveriges advokatsamfund delar utredningens uppfattning att de grundläggande bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat är så betydelsefulla alt de bör tas in i lag.

2.5.1 Villkoren för erhållande av certijikat m. m.

Enligt luftfartsinspektionen framgår ej av den föreslagna 4 kap. 5 8 att elevtillstånd skall vara något obligatoriskt för var och en som påbörjar flygutbildning. Paragrafen bör enligt inspektionen inledas med ett stadgande att varje elev skall ha lillstånd. Enligt inspektionen har vidare elevtillståndet i vissa fall ingen funktion att fylla. Man vet nämligen att eleven redan uppfyller säkerhetskraven genom att vederbörande har certifikat av viss dignitet. Enligt inspektionen måste finnas möjlighet till avsteg från huvudregeln om obligatoriskt elevtillstånd. Vidare bör enligt inspektionen inte uppställas något krav på svenskt medborgarskap för erhållande av elevtillstånd.

Enligt luftfartsinspektionen bör heller inte i 4 kap. 6 8 föreskrivas ett obligatoriskt krav på elevtillstånd för alt luftfartscertifikat skall kunna utfärdas. Inspektionen pekar särskilt på den situationen att innehavare av ell utländskt certifikat begär att få detta utbytt mot ett svenskt. I del läget går det ju inte att upprätthälla kravet pä elevtillstånd. Detla krav måste alltså slopas.

Enligt kammarrätten i Jönköping saknas anledning att ifrågasätta lämpligheten av att vid utbildningen övergå från individkonlroll till systemkonlroll. Enligt kammarrätten finns möjlighet att vägra förnyelse av tillstånd för skola vid lillståndstidens utgång medan bestämmelser om indragning eller återkallelse av tillstånd under löpande tillståndstid saknas. Det torde enligt kammarrätten ligga i sakens natur att tillståndet kan dras in för en skola som vidtar ändring av förhållanden som förelåg när tillståndet gavs och hade betydelse för delta. Om en skola ställer alltför låga krav på att godkänna sina elever kan det däremot vara diskutabelt om förutsättningar för indragning av tillståndet under löpande tillständstid föreligger ulan stöd av en särskild bestämmelse därom. Kammarrätten ifrågasätter om inte förslaget om en utökad examensrätt för skolor motiverar införande av en sankiionsbestämmelse av nyss angivet slag,

2.5.2 Cerlifikalens giltighetstid och viltkoren för förnyelse
Lufifartsinspekiionen finner det tillfredsställande all utredningen före
slagit att certifikaten även forlsättningsvis skall ha begränsad giltighetstid.
Inspektionen understryker att cerlifikalens begränsade giltighetstid inte
utgör hinder för förenklingar i den nuvarande certifikathanteringen. Också
länsrälten i Östergötlands län finner skälen för utredningens ställningsta-

Prop. 1984/85:212 272

gande övertygande. Bestämmer man sig härför måste emellertid enligt länsrätten ställas krav på att övriga bestämmelser om certifikats giltighet utformas med hänsynstagande härtill så att ett sammanhängande syslem erhålls. De föreslagna bestämmelserna kan enligl länsrätten inte anses uppfylla detta krav. Enligl Svenska allmänflygföreningen bör det inte stå i lagtexten att certifikat skall utfärdas för viss tid. Enligt föreningen bör privatflygarcertifikal ha en obegränsad giltighetstid men giltigheten bör vara förknippad med vissa villkor. Dessa villkor är i första hand all läkarundersökning och periodisk flygträning med kontrollant har genomförts inom vissa tidsintervaller. Den formella delen av förnyelse av privatflygarcertifikal saknar i dag flygsäkerhetsbetydelse enligt föreningen. Den är däremot en ekonomisk belastning bäde för luftfartsverkei och certifikatinnehavaren.

Domstolsverket avstyrker utredningens förslag om förfarandet vid förnyelse av certifikat. Domstolsverket anser att förfarandet blir så krångligt och tidsödande att det inte bör genomföras. Länsrätten i Östergötlands län är införstådd med att länsrälten skall pröva mål om förnyelse av certifikat och elevtillstånd i de fall dä luftfartsverket har ifrågasatt innehavarens lämplighet och denne har begärt länsrättens prövning.

Svensk pilotförening anser att besvärstiden för prövning i länsrätten av avslag om förnyelse skall vara fyra veckor. En stor del av den grupp som kan beröras av dessa bestämmelser tjänstgör enligt pilotföreningen långa perioder utomlands. Tjänstgöringsperioder pä mellan sju och tolv dagar är inte ovanligt. Detta kan i olyckliga fall medföra att besvärstiden ytterligare begränsas.

2.5.3 Grunderna för återkallelse av certifikat

Enligl luftfartsinspektionen bör som äterkallelsegrund också anges en grund som rör brister beträffande "kunskaper, erfarenhet och skicklighet". Frågan om vad som skall ske om någon vid certifikaikontroll eller eljest inte visar sig hålla måtten i hithörande avseenden är, påpekar inspektionen, inte reglerad. Däremot har man tagit upp frågan om återkallelse på grund av att någon inte följt ett föreläggande att genomgå certifikatkon-troll. Det kan enligt inspektionen inte uteslutas att ytterligare siiuaiioner kan uppkomma som förbises nu. Enligt Sveriges advokatsamfund blir den föreslagna bestämmelsen om ålerkallelse på grund av att innehavarens förutsättningar att fullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser har minskat onödig på grund av bestämmelsen om all certifikat skall återkallas om innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för elevtillståndet. Samfundet föreslår därför att den förstnämnda grunden (punkten 6) skall utgå. Svensk pilotförening finner det fullkomligt oacceptabelt att certifikatinnehavaren vid förnyelse och beslut om återkallelse skall kunna styrka sin psykiska lämplighet. Pilotföreningen erinrar om att luftfartsverket är 1979 föreslog införande av psyko-

Prop, 1984/85:212 273

logisk lämplighetsundersökning för trafikflygarcertifikai och att detta förslag med kraft avfärdats av företrädare för piloter och andra grupper verksamma inom luftfarten. Föreningen motsätter sig inte psykologisk lämplighetslesl före utfärdandet av elevtillstånd eller certifikat men tar bestämt avstånd från varje form av ivångsmässiga psykologiska tester och kontroller avseende yrkesutövande piloters funktionsförmåga. Svenska allinänflygföreningen kan inte inse varför det skall vara nödvändigt att inleda ett ålerkallelseförfarande mol de certifikatinnehavare som genomgår den obligatoriska flygtråningen eller skaffar sig ett läkarintyg om det som ett villkor för certifikatets giltighet kopplas regler om alt dessa förutsättningar skall vara uppfyllda.

2.5.4 Tiden för ålerkallelse och "spärrtid"

Enligt kammarrätten i Jönköping kan det när det gäller s.k. spärrtid synas- mindre konsekvent att lagstiftaren har två skilda system på så närliggande områden som körkorts- och luftfartslagstiftningen. Kammarrätten tillstyrker emellertid utredningens förslag att upphäva möjligheten att återkalla ell certifikat för viss tid. Kammarrätlen beaktar därvid främst tvä omständigheter, nämligen dels att återkallelse för viss lid mera har karaktären av en straffrätislig sanktion än av en administrativ åtgärd betingad av trafiksäkerhetsskäl, dels att säkerhetsskälen torde ha än större betydelse i samband med återkallelse av luftfartscertifikat än vid återkallelse av körkort. Del bör vidare enligt kammarrätten antas ha haft betydelse vid valet av åtgärdssystem i körkortslagstiftningen att det är något av en medborgerlig rättighet att köra bil. Detsamma kan inte sägas gälla framförande av luftfartyg. Kammarrätlen avstyrker förslaget att införa termen spärrtid. Termen är enligt kammarrätten snarast missvisande eftersom del , leder tanken till att spärren eller hindret är borta i och med att tiden är utgången såsom fallet är i körkortssammanhang. Kammarrätten erinrar om att det i luftfartssammanhang inte är fråga om en spärrtid av samma slag som i körkortslagstiftningen. Det förefaller därför enligt kammarrätten mindre lämpligt alt begagna samma term för två skilda saker. Enligt kammarrätten bör man antingen välja en annan term i luftfartslagstiftningen, förslagsvis lägsta väntetid e. d. eller avstå från någon särskild beteckning vilket kräver en viss omarbetning av de föreslagna författningstexterna.

Även länsrälten i Östergötlands län pekar pä att termen spärrtid här används pä annat sätt än i körkortslagstiftningen. Också länsrätten menar alt det av rältsierminologiska skäl inte kan anses lämpligt att använda samma term i två olika betydelser. Länsrätten föreslår i luftfartslagen termen väntetid.

2.5.5 Grunderna för varning och erinran

Enligt luftfartsinspektionen kommer det av utredningen föreslagna ingri-18 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 274

pandet mot en certifikatinnehavare i form av beslut om erinran att få det resultatet att antalet varningar reduceras utan att flygsäkerhetseffekten förioras eller minskas. Genom att beslut om erinran får ankomma på luftfartsverket kommer såväl belastningen som byråkratin för domstolarna och den enskilde att reduceras. Luftfartsverket välkomnar därför den föreslagna formen av ingripande. Förslaget innebär en kodifiering av den praxis som utbildats inom luftfartsinspektionen. Eftersom varning kan meddelas mot innehavare av elevtillstånd vore del konsekvent om även en erinran som ju är en betydligt mildare åtgärd kunde förekomma mot en sådan innehavare. Luftfartsinspektionen hemställer om komplettering av de föreslagna bestämmelserna i enlighet därmed.

Svensk pilotförening frågar sig om beslut om varning eller erinran kommer alt arkiveras och införas i någon form av register saml hur läng tid en sådan påföljd kommer att finnas kvar i ett eventuellt register. Föreningen frågar sig vidare om flera beslut om varning kan resultera i indragning av cerlifikal respektive flera beslut om erinran kan resultera i tilldelning av varning.

2.5.6 Grunderna för försättande ur kraft och omhändertagande

Kammarrätten i Jönköping föreslår att den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 12 8 görs tillämplig även vid den i punkt 719 8 samma kapitel avsedda återkallelsegrunden. Såvitt kammarrätten kan finna avser punkterna 6 och 7 i 98 så likartade situationer att del saknas anledning att göra skillnad mellan dem i vad avser möjligheten att försätta certifikat ur kraft. Enligl kammarrättens erfarenheter i körkortsmäl av närmast motsvarande slag behövs tämligen ofta interimistiska ålerkallelser under tiden tills erforderlig utredning blivit färdig. För den av ålderskrämpor eller psykiska egenheter träffade torde del ofta vara svårt att medge att lämpligheten för bilkörning eller flygning minskat. Ett beslut att försätta ett certifikat ur kraft är enligt kammarrätlen till sin natur interimistiskt. Av allmänna rättsgrundsatser följer att ett sådant beslut skall omprövas så snart den enskilde begär det eller äterkallelsemyndigheten finner skäl till det. Vid sådan prövning sker det i kammarrätten normalt en lämplighetsprövning. Enligl kammarrätten är förslaget att giltighetstiden för vissa beslut att försätta certifikat ur kraft skall begränsas i enlighet med vad som gäller för spärrtid något oklart. Enligt kammarrätlen förleds man till tanken att en lämplighetsprövning skulle ske i dessa fall på samma sätl som vid utgången av den av utredningen föreslagna spärrtiden. En sådan innebörd är emellertid inte förenlig med ordalagen i motiveringen. Tydligen är meningen att utgången av giltighetstiden vid försättande ur kraft skall medföra ett omedelbart återställande av behörigheten att flyga i motsats till utgången av spärrtiden vid ålerkallelse som endast möjliggör en lämplighetsprövning. Man kan då lätt komma i den situationen att någon först får sitt certifikat försalt ur kraft och därefter återfår behörigheten att flyga sedan beslutets

Prop. 1984/85:212 275

giltighetstid utgått men lill sist likväl vid den slutliga prövningen får certifikatel återkallat. Denna situation är inte önskvärd men kan vara svär att undvika om utgången av giltighetstiden automatiskt medför ell återställande av behörigheten men så är inte fallet med utgången av spärrtiden. Kammarrätten ifrågasätter om man inte skulle få en bättre ordning om man avstod frän bestämmelserna angående utgången av giltighetstid och ersatte dem med en erinran att försättandet ur kraft skall upphävas på talan av den enskilde eller på beslutsmyndighetens eget initiativ om och när det kan antas att den enskilde äter är lämplig att inneha det certifikat som försatts ur kraft.

Under förutsättning alt reglerna innebär alt den vars certifikat återkallats först efter den s. k. spärrtiden kan få prövat om han uppfyller förutsättningarna för förnyelse av cerlifikal kan länsrätten i Östergötlands län ansluta sig till förslaget att försättande ur kraft av ett certifikat skall ges begränsad giltighetstid i enlighet med det som gäller för spärrlid. Med hänsyn till att det ibland kan dra ut på tiden innan lagakraftägande dom föreligger är del enligt länsrätten från den enskildes synpunkt angeläget alt hans väntetid inte blir längre än för den som snabbt får en lagakraftägande dom. Denne bör rimligen inte bli sämre ställd i fräga om möjligheten att få en ansökan om certifikat prövad genom att han eller åklagaren fullföljer talan till överrätt. Lagtexten bör emellertid i sä fall kompletteras så att det klart framgår att meningen inte är alt certifikatel efter utgången av beslutets giltighetstid skall återlämnas lill innehavaren. Del är enligt länsrätten klart alt möjlighet mäste finnas att omhänderta ett certifikat och att omhändertagandet måste få den rättsliga effekten att certifikatinnehavaren förlorar sin behörighet som förare, navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg. Av rättssäkerhetsskäl bör emellertid ett omedelbart omhändertagande av ett certifikat bli föremål för domstols prövning och fastställas av domstol för att behålla sin giltighet. Så är det ordnat när det gäller körkort och så bör det naturligtvis vara ordnat också när det gäller certifikat. Au låta domstolsprövningen i fastställelsefallen mynna ut i ett beslut om certifikatets försättande ur kraft ter sig i så fall som oegenilig. Certifikatet är ju redan salt ur kraft genom omhändertagandet. Däremot finns enligt länsrätten inte något att erinra mot uttrycket "försätta ur kraft" i sådana fall där något omhändertagande inte har skett. Hellre än uttrycket "försätta ur kraft" bör dock enligt länsrättens mening väljas uttrycket "återkalla tills vidare". Fömtom att härigenom vinns att samspelet mellan omhändertagandet och domstolens överprövningsinstitut framträder pä ett naturligt sätl erhålls också överensstämmelse med vad som gäller i fråga om körkort.

2.5.7 Förfarandet vid certifikatåterkallelse, varning m.m.

Enligt domstolsverket kan flera principiella skäl anföras för att frågor om återkallelse av certifikat m. m. bör prövas av domstol. Enligt domsiolsver-

Prop. 1984/85:212 276

ket är inslaget av rättskipning vid prövningen betydande. Luftfartsverkets mänga roller, bl. a. tillsynsfunktionerna, gör att man kan tveka inför att verket prövar frågor om återkallelse m.m. Enligt verkets uppfattning är det en förutsättning för att det skall vara någon mening med att flytta över prövningen av certifikatåterkallelser pä domstol alt även sädana ålerkallelser som sker på medicinska grunder kan prövas där. Utredningens slutsats att handläggningen när det gäller sådana frågor är ingående och komplicerad och att det inte bör ankomma på domstol att pröva dem är enligt domstolsverket något förvånande. Från de intressen som domstolsverket har att bevaka finns det emellertid inte skäl alt la i anspråk de hårt arbelsbelastade länsrätternas resurser med dessa arbetskrävande mål. Domstolsverket kan därför instämma i utredningens uppfattning att prövningen av frågor om certifikatåterkallelse på medicinska grunder bör ligga kvar hos luftfartsverket. Vid den bedömningen finns det enligl domstolsverkets mening inte skäl att flytta över prövningen av andra ålerkallelsefrågor eller frågor om varning till länsrätt eftersom målen blir så fä.

Luftfarlsinspektionen anför att även om några verkliga risker från rälis-säkerhetssynpunkl inte har påvisats med den nuvarande ordningen anser man av principiella skäl att sanktionsåtgärder av typ certifikatindragning och varning inte borde beslutas av luftfartsverket utan av domstol. Om man accepterar denna principiella utgångspunkt anser luftfartsinspektionen att utredningens förslag i huvudsak är lämpligt utformat. Särskilt viktigt är alt beslutanderätten i de många medicinska certifikalärendena, vilka inte har någon karaktär av sanktion utan är en lämplighetsprövning, ligger kvar på luftfartsverket. En annan lösning skulle enligt inspektionen leda till administrativt och resursmässigt orimliga konsekvenser. Att det nya systemet kommer att medföra ökad byråkrati är dock enligl inspektionen ofrånkomligt. Den enkla snabba beslutsgängen går förlorad. En domstolsförhandling som dessutom sker på annan ort kommer alt bli betydligt mer arbets- och resurskrävande än dagens smidiga ordning. Inspektionen vill framhålla att genomförandet av förslaget kommer att leda till ett ökat resursbehov vid såväl luftfartsverket som länsrätten. Även om antalet ärenden kommer att hålla sig kring dagens nivå, omkring 15 per år, måste man räkna med att muntliga förhandlingar kommer till stånd i betydande utsträckning vilket påverkar resursåtgången. Enligt luflfartsinspektionens mening är det inte troligt att förslaget i denna del verkligen står i samklang med regeringens direktiv att av utredningen framlagda förslag skall kunna genomföras enligl ramen för oförändrade resurser inom del område förslaget avser.

Kammarrätten i Jönköping finner i likhet med utredningen att det kan göras till föremål för kritik att luftfartsinspektionen har alltför många roller. Kammarrätten kan inte finna de skäl som anförs till stöd för förslaget att vissa ärenden skall kvarbliva hos luftfarlsinspektionen övertygande. Kammarrätten uttalar visserligen att luftfartsverket ofta synes upp-

Prop. 1984/85:212 277

nå såväl rättvisa som praktiska beslut. Det åberopade utredningsmaterialet är ofta omfattande och avgörandena komplicerade. Delta kan emellertid inte gärna inverka på den principiella bedömningen och synes i vart fall inte tala mol att avgörandena sker hos domstol. De omständigheterna alt avgörandena träffas av chefen för luftfartsinspektionen efter föredragning, vid vilken såväl flygöverläkaren som juridiskt och tekniskt operativt sakkunniga personer är närvarande, samt att avgörandena ofta träffas efter ingående diskussioner och inte sällan utgörs av kompromisser och lösningar i det enskilda fallet föranleder viss misstanke, att ärenden möjligen någon gäng skulle tillföras material som inte bringas lill den enskildes kännedom. Skulle en sådan misstanke vara befogad ulgör de åberopade omständigheterna i själva verket ell argument för att flytta avgörandena till domstol. Av utredningens material framgår att en myckel stor andel av de nu ifrågavarande certifikalälgärderna alltjämt skulle handläggas av luftfartsverket. Den principiella inställningen skulle således inte få något mera märkbart inslag. Enligl kammarrätten förefaller farhågorna överdrivna för att de av medicinska skäl föranledda åtgärderna skulle leda till ett opraktiskt och resurskrävande förfarande vid domstol.

Länsrätten i Östergötlands län instämmer i uppgiften att säkerhetskraven bättre kan bli tillgodosedda om avgörandet av frågor om administrativa sanktioner gentemot certifikatinnehavare skall vila på domstol i stället för pä luftfartsinspektionen som utfärdar föreskrifter och utreder brott mol dessa föreskrifter. Enligt länsrätten kan en certifikatinnehavare rimligen inte vara sämre ställd i rättssäkerhetshånseende än en körkortsinnehavare. Länsrätten kan emellertid inte dela utredningens mening att något påtagligt behov från rättssäkerhetssynpunkt av en överflyttning av prövningen lill domstol av frågan om återkallelse pä medicinska grunder inte föreligger. Den erfarenhet som länsrätten har i fråga om återkallelse av körkort på medicinska grunder föranleder länsrätten att i stället ge uttryck för den uppfattningen au dessa mål är väl sä känsliga från rättssäkerhetssynpunkt som mål om återkallelse pä grund av trafiknykterhetsbrott. brott mot trafikreglerna m.m. Länsrätten vill därför bestämt hävda att starka rättssäkerhetsskäl lalar för att också återkallelse på medicinska grunder skall beslutas av länsrätten och inte av luftfartsverket. Det bör då givetvis ankomma på länsrätten alt fatta de interimistiska beslut som kan behövas i avvaktan pä frågans slutliga avgörande.

Sveriges advokatsamfund hälsar med tillfredsställelse förslaget att beslutanderätten vid återkallelse av certifikat och meddelande av varning i princip överförs till domstol. Enligl samfundet inrymmer emellertid en ålerkallelse pä medicinska grunder också viktiga råttssäkerhetsfrägor. För den enskilde är del viktigt alt frågan om ett certifikat skall återkallas avgörs med största möjliga snabbhet av en instans som inte pä en och samma gång fungerar som utredare, åklagare och domare. Den möjlighet att överklaga som stär den enskilde till buds är enligt samfundet inte

Prop. 1984/85:212 278

tillfredsställande frän rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn framför allt till att förfarandet dä kan bli ännu mer utdraget, vilket i och för sig kan medföra negativa psykiska effekier för den berörde. Ett skäl som möjligtvis skulle kunna tala mol att länsrätten som första instans handlägger återkallelse på grund av nu berörda förhållanden skulle kunna vara att antalet ärenden av aktuellt slag är så många att länsrättens kapacitet inte räcker till utan betydande förstärkningar och att sådana förstärkningar inte kan komma i fråga i nuvarande slatsfinansiella läge.

Hetikoplerföreiagens riksförbund invänder med skärpa mot förslaget till särbehandling av återkallelse på medicinsk grund. Enhgl förbundet förefaller det ologiskt alt undanta en viss situation och därvid behålla den gamla rutinen. Redan den avvikelsen från vad som i övrigt skulle gälla att antalet instanser enligl förslaget tycks bli fyra i stället för tre väcker betänkligheter från systematisk synpunkt. Förbundet kan inte finna att de synpunkter som redovisas såsom luftfartsinspektionens argument lill förmån för särreglering är övertygande. De farhågor rörande den praktiska handläggningen i domstol av dessa ärenden skulle lika väl kunna anföras mot nuvarande allmänna rättegångsordning vid allmänna domstolar.

KSAK kan acceptera de praktiska skäl som talar för en särreglering beträffande ålerkallelse på medicinska grunder men anför att rättssäkerheten för den enskilde inte är helt tillfredsställande vid detla förfarande. Möjligheten alt överklaga lill högre instans är alltför tungrodd och hämmar den enskildes möjlighet att bevaka sin rätt. KSAK anser därför att ett stadgande av detta slag bör kompletteras med beslämmelser om förhandsbesked i dylika ärenden till certifikatinnehavaren så att denne har möjlighet att framlägga ytterligare sakskäl eventuellt med hjälp av konsulterad medicinsk expertis innan luftfartsverkets beslut fattas.

SAS/LIN anser att också återkallelse på medicinska grunder bör prövas av länsrätt.

2.5.5 Valet av domstol

Om utredningens förslag om domstolsprövning genomförs har domstolsverket inte något att erinra mot att målen koncentreras till länsrätten i Östergötlands län med kammarrätten i Jönköping som fullföljdsinsians.

2.5.9 Partsställningen

Kammarrätten i Jönköping ansluter sig till tanken på ett tväpartsförhål-lande liksom till uppfattningen att den sakkunskap och de insikter som finns inom luftfartsinspektionen bör tas till vara i detta sammanhang. Däremot bör enligt kammarrätten kanske uppdraget att företräda det allmänna inte åläggas luftfartsverket som sådant utan en eller flera enskilda personer utsedda av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Man torde enligt kammarrätten kunna utgå ifrån att de personer som utses innehar den sakkunskap och de insikter som borde tas till vara.

Prop. 1984/85:212 279

Länsrätten i Östergötlands län finner det helt följdriktigt att processen byggs upp kontradiktorisk! med ett allmänt ombud som företrädare för det allmänna. För allmänna ombudet i körkortsmål vid länsstyrelsen i Östergötlands län skulle del enligt länsrätten vara en främmande uppgift att vara allmänt ombud också i certifikatmälen. Denna uppgift bör enligt länsrätten i stället som utredningen föreslår ankomma på luftfartsverkei och dä lämpligen på ett allmänt ombud i certifikatmål vid verket. Erfarenheterna av en sådan ordning för länsstyrelsernas del i körkortsmål har enligl länsrätten varit goda.

2.5.10 Vissa processuella frågor

Länsrätten i Östergötlands län påpekar all domstolen redan enligt 20 8 förvaltningsprocesslagen har befogenhet att förelägga enskild part att inge vissa intyg och bevis. Det kan därför enligt länsrätten diskuteras om de föreslagna föreskrifterna i 24 8 som har förebild i 42 8 körkortslagen behövs. Enligt länsrälten kan bestämmelserna dock möjligen ha viss informativ betydelse genom att de fäster uppmärksamheten på bevisförelägganden som det ofta kan bli anledning för domstolen att besluta om.

3 Luftfartygs befälhavare och tjänsten ombord

Luftfartsverket berör det skadeständsrättsliga ansvaret i anslutning lill förslaget rörande befälhavare vid flygning som avser kontroll av besättningar. En befälhavares ansvar är enligt luftfartsverket såvitt gäller luftfartyget och tredje man mer omfattande och delvis av annat slag än det ansvar som en kontrollant har. Ansvaret för luftfartsverkei kan i ett sådant fall komma alt föreligga inte bara enligt skadeståndslagen utan också enligt 10 kap. 3 8 luftfartslagen.

Enligt luftfartsinspektionen bör det i lagtexten i 5 kap. 1 8 komma till uttryck att befälhavare finns ombord vid luftfart.

Svenska försäkringsbolags riksförbund berör också förslaget rörande befälhavare på luftfartyg vid s. k. personnel flight training. Riksförbundet förutsätter att bestämmelsen tillämpas så alt normalt kontrollanten är befälhavare eftersom denne under träningen drivit flygningen och har den bästa överblicken över händelseförloppet under flygningen. Besättning och eventuella närvarande instruktörer är de facto utlämnade åt kontrollantens avgöranden under flygningen.

Bestämmelsen berörs också av Helikopterföretagens riksförbund och Taxiflygföretagens riksförbund. Förbunden menar att förslaget går i fel riktning. Det möjliggör för myndigheten att föra bort allt ansvar frän den kontrollerande tjänstemannen. Förbunden menar att denna reglering inte är rimlig med hänsyn till allmänna flygsäkerhetsprinciper. Det är enligt förbunden uppenbart sä alt kontrollanten i alla de situationerna för eller

Prop. 1984/85:212 280

bör föra det faktiska befälet ombord. Typiskt sett är eleven självfallet mindre erfaren och flygningen går ju ut pä att denne skall visa sin kompetens. Detla kan i praktiken betyda alt eleven visar gränsen för sin kompetens. Eleven är hela tiden i en verklig beroendeställning ombord eftersom kontrollanten skall och bör diktera uppläggningen. Enligt förbundens mening är det därmed självfallet rimligast att kontrollanten framför eleven bär det rättsliga ansvaret.

4 Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Enligt överbefälhavaren bör rubriken till 6 kap. återspegla förhållandet att de allmänna bestämmelserna även behandlar frågor om luftrumsorganisationen.

Överbefälhavaren påpekar vidare att begreppet "luftled" inte längre blir helt täckande efter det att riksdagens beslut om yiläckande kontrollerat luftrum har genomförts. Förutbestämda flygvägar inom det yiläckande kontrollområdet har samma betydelse. Luftleder kommer dock att finnas kvar utanför yiläckande kontrollerat luftrum under överskådlig tid. Ändras begreppet luftled till flygväg täcks det avsedda förhållandet såväl inom som utom yiläckande kontrollerat luftrum. Förutsättningen är dock att med flygväg i detta sammanhang skall menas "ATS-flygväg" enligl den definition som framgår av Chicagokonventionens annex 11 kap. 1. Används begreppet flygväg i lagtexten bör av departementschefens uttalande i propositionen framgå att del är ATS-flygväg enligt ICAO-definilionen som avses.

Också luftfartsverkei föreslår att begreppet luflled ersätts med del vidare begreppet flygväg, varmed avses ATS-flygväg. Förslaget medför enligt luftfartsverket att ändringar i route-systemet kan behöva göras oftare än vad fallet är beträffande luftlederna i dag. På grund därav skulle en delegering av beslutanderätten om flygvägar och luftrum vara praktiskt. Med hänsyn till den genomgång av terminologin som pågår inom luftfartsverket föreslår verket vidare att "luftområde" konsekvent ersätts med "luftrum".

Överbefälhavaren påpekar att luftfartsverket också tar ut s.k. "under-vägsavgifter" dvs. ersättning som betingas av kostnader för flygtrafiktjänst. Beträffande kostnader som ankommer på försvarsmakten i motsvarande sammanhang finns särskilda regler. För civil luftfart synes dock enligt ÖB lämpligt om paragrafen 6 kap. 13 8 även anger möjligheten att la ut avgifter för flygtrafiktjänst eftersom luftfartsverkets kostnader även påverkar försvarsmaktens kostnadsbild i fråga om flygtrafiktjänst. Enligt ÖB bör kravel på innehav av certifikat för tjänstgöring som flygtekniker eller flygklarerare också gälla flygledare vid utövande av flygtrafikledningsljänst.

Prop. 1984/85:212 281

Luftfartsverket påpekar att för personal inom markorganisationen krävs antingen certifikat eller behörighetsbevis. Den föreslagna bestämmelsen om certifikat kombinerat med behörighetsbevis bör därt"ör utgå. Enligt luftfartsverket och luftfartsinspektionen bör bestämmelserna i 5 kap. 10 8 luftfartslagen gälla också för flygklarerare och andra med tjänsl av betydelse för säkerheten, l.ex. personal som utövar flyginformalionstjänst för flygplats.

5 Tillstånd till luftfartsverksamhet

7 kap. 3 §. För att den föreslagna regeln i 7 kap. 3 8 inte skall missuppfattas bör det enligt luftfartsverkei framgå att den är avsedd att tillämpas endast i fråga om luftfart med i Sverige registrerade luftfartyg. Luftfartsverket påpekar vidare all 7 kap. 3 8 f. n. endast reglerar cabotage och har ett annat ursprung och syfte än vad fallet blir med den nu föreslagna regeln. Luftfartsverket anser därför att den nya regeln bör placeras i ett nytt andra stycke.

Helikopterföretagens riksförbund och Taxiflygföretagens riksförbund påminner om att svårigheter kan föreligga att i förväg avgöra hur olika praktiska trafiksituationer kan bedömas i de nordiska länderna.

SASILIN förordar generellt att regeringen avgör alla tillståndsärenden och att en eventuell delegering tillämpas restriktivt. Alla tillstånd som berör utrikes flygförbindelser bör i princip behandlas av regeringen med tanke på den mänga gånger känsliga politiska prövning som mäste äga rum. SAS/LIN kan dock se fördelar med att tillståndsbehandlingen av l.ex. inrikes linjefart stannar hos luftfartsverket som är den instans som faktiskt företar den sakliga prövningen av tillständsärendet. SAS/LIN förutsätter dock att de tillstånd som meddelas ABA/SAS/LIN för in- och utrikesirafik även i fortsäitningen kommer att ges av regeringen. Eftersom linjeförteckningen är en del av tillståndet skall regeringen också bestämma över denna. Följaktligen delar bolagen inte utredningens uppfattning alt ändringar i ABA/SAS/LIN linjeförteckningar bör kunna företas av luftfartsverket.

SAS/LIN anser det vidare viktigt att utvidga 7 kap. 3 8 till att omfatta även annan luftfart än linjefart mellan Sverige och utlandet. Därmed säkras enligt bolagen att trafiken i första hand går med svenska flygbolag. Bolagen utgår ifrån att de svenska myndigheterna i den praktiska tillämpningen kommer att ge danska och norska flygföreiag tillstånd till charter- och taxitrafik på reciprok basis samt alt SAS/LIN och Scanair ulan hinder av nationaliletskraven fär driva sin charterverksamhet. Bolagen ansluter sig lill utredningens förslag all delegera tillståndsgivningen till luftfartsverket av chartertrafik lill de interkontinentala destinationer som redan är klarerade av de skandinaviska regeringarna.

Prop. 1984/85:212 282

6 Överträdelser av vissa villkor för trafiken

Luftfartsverket vill i motsats till utredningen förorda att koncession ges till alla flygföretag som bedriver trafik på Sverige, sålunda även de företag som utför trafiken med stöd av luftfartsavtal. Man får då enligl luftfartsverket likhet inte bara i straffrättsligt avseende utan även i vad gäller förutsättningarna för bedrivandet av själva trafiken. Utfärdande av koncessioner kommer dock att innebära ändring av nuvarande mångåriga praxis. Enligl luftfartsverkels mening bör man av flera skäl i förevarande fall inte ställa alltför höga förväntningar på en straffsanktion. Det egentliga värdet kan komma att ligga i dess preventiva effekt. Vidare kan man skönja en utveckling i riktning mot en liberalare priskonkurrens. Således har USA och ett antal medlemmar i den europeiska luftfartsorganisationen ECAC nyligen ingått ett avlal om tillämpning av ett zonsystem med priser för persontransporter över Nordatlanten. Avtalet, som trädde i kraft den I augusti 1982 och har sex månaders giltighet, går ut på att vissa referenspriser och zoner kring dessa fastställs av parterna. Systemet innebär också alt flygföretagen kan anpassa sina priser efter marknadsläget ulan att särskilt ansöka om vederbörande myndigheters godkännande så länge priserna ligger inom gränserna för zonerna. Luftfartsverket anser också det tveksamt huruvida luftfartsverkets lagliga möjligheter att göra ingripanden innefattar möjligheten att vägra godkänna tidtabeller, tariffer m, m.

Enligt SAS/LIN är utredningens motivering för att genomföra en lagändring felaktig och saknar grund. Bolagen anser tvärtom att utredningen borde ha föreslagit att ge främmande bolag koncession. I den standardtext till luftfartsavtal som de skandinaviska myndigheterna enats om och som återfinns i flera luftfartsavtal finns bestämmelser om att ena partens myndigheter skall pröva om det bolag som designerats av den andra parten uppfyller tekniska och trafikala krav för att kunna utöva irafikrältigheterna i avtalet. Överträdelser av tarifferna skall, om koncessionssystem infördes för främmande bolag, kunna bestraffas med återkallelse eller suspension av tillståndel enligt luftfartsavtalet. I de fall luftfartsavtalen föreskriver alt tillstånd skall ges finns således inga formella hinder för att utfärda koncession; snarare kan sägas att vi uppfyller våra förpliktelser enligt avtalen. Vid valet mellan de två lagtekniskt alternativa vägarna finns också ett annat skäl som talar mot en lagändring. Bolagen anser att detla i luftfartsvärlden skulle kunna uppfattas som en onödigt hård markering av Sverige beträffande "enforcement-problemet". Andra länder med vilka Sverige slutit luftfartsavtal kan vid upptäckten av lagändringen ifrågasätta avtalens giltighet vilket i sin tur kan leda till ansträngda luftfartspolitiska relationer, eventuella motåtgärder eller t. o. m. uppsägning av avtalen. Att ge koncession till ett främmande flygbolag skulle däremot vara helt i överensstämmelse med både gällande luftfartsavtal och lagstiftning och borde rimligen inte förorsaka några negativa reaktioner i andra länder. Med tanke pä att

Prop. 1984/85:212 283

tariffområdet är så komplicerat är de allmänna domstolarna enligt bolagen inte särskilt lämpade att bedöma och döma i mål om tarifföverträdelser. Hela processen med polisutredning, åtal och domstolsförhandling är omständlig och tar dessutom läng tid att genomföra. I praktiken förutser bolagen därför ingen större användning av straffsanktionen men trots detta kommer den sannolikt att få en stor allmänpreventiv betydelse. Ur S.'\S" synpunkt är det viktigt att alla flygbolag vet att de själva och deras agenter är straffansvariga för prisöverträdelser. Bäst lämpad att ta upp en diskussion om prisöverträdelser med flygbolagen är fackmyndigheten luftfartsverket. Med hjälp av den administrativa sanktion som skulle stå till buds om koncessionssyslem infördes skulle verket effektivt kunna bidra till att förhindra prisdumpning pä den svenska marknaden. Bolagen är övertygade om att bara en erinran lill del felande flygbolaget om alt luftfartsverket kan suspendera tillståndet eller gå in med en effektiv kontrollåtgärd skulle förmå detla att upphöra med att sälja biljetter till underpris.

7 Vissa bestämmelser om lufttrafiken

Enligt luftfartsverkei bör landning enligt 8 kap. 3 8 också få ske pä godkänd enskild flygplats. Landningen bör å andra sidan bara få ske inom riket.

Liknande synpunkter framförs av luftfartsinspektionen.

8 Ansvaret för skador genom luftfart

Enligt luftfartsverket bör begreppet innehavare avse den som på något sätt har en begränsad sakrätt i ett luftfartyg. Begreppet brukare bör användas bara som benämning på den som faktiskt använder luftfartyg. Innehavaren och brukaren kan vara en och samma person men det behöver enligt luftfartsverket inte förhålla sig så.

Luftfartsverket anser vidare att utredningens resonemang och förslag lill ny lydelse av 3 8 luftansvarighetslagen inte är alldeles klara eller sinsemellan överensstämmande.

9 Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av luftfartsolyckor

Enligt överbefälhavaren bör definitionen av flygräddningstjänst i 11 kap. I 8 ansluta till befintlig begreppsförklaring i bestämmelser för flygtrafikledningstjänst (BFT). Vidare, påpekar överbefälhavaren, har regeringen i samband med flygtrafiktjänstens integration beslutat om ansvars- och upp-

Prop. 1984/85:212 284

giftsfördelning mellan luftfartsverket och försvarsmakten. För att återspegla detta bör ordet "leder" bytas mol "organiserar". Liknande synpunkter beträffande definieringen av flygräddningstjänsten framförs av tuflfarlsverket och luftfarlsinspektionen.

Luftfartsinspektionen finner det positivt all statens haverikommission föreslås få möjlighet alt delegera rätten att göra undersökningar. Kompetenta svenska intresseorganisationer bör enligt inspektionen i många fall kunna anlitas. På delta sätt kan kommissionens resurser tas i anspråk för sådant som är att hänföra till egentlig luftfart medan sådana områden som ulgör sport och hobbyverksamhet kan delegeras lill lämplig organisation. Delta bör för kommissionens del innebära resursbesparingar och därmed vara ekonomiskt fördelaktigt för den civila luftfarten. Dessutom är det enligt inspektionen från flygirafiksäkerhetssynpunkt positivt att organisationerna aktivt engageras med eget ansvar i utredningsarbetet.

Inte heller statens haverikommission har någon erinran mot förslaget. Haverikommissionen påpekar all en förutsättning för att undersökningsskyldighet skall föreligga enligt II kap. 7 8 luftfartslagen primärt är att olyckshändelsen inträffat vid användningen av ett luftfartyg. Varken vid luftfartslagens tillkomst eller i del nu föreliggande betänkandet har närmare utvecklats vad som menas med nyttjande eller användning av ett luftfartyg. Kommissionen utgår från att det i första hand är av intresse att utreda olyckshändelser som inträffar i anslutning lill att luftfartyget används för sitt ändamål, dvs. flygning samt inledande och avslutning av sådan. Delta överensstämmer med den definition av luftfartsolycka som finns upptagen i annex 13 till Chicagokonventionen. Kommissionen är emellertid medveten om alt uttrycket vid användningen av ett luftfartyg medger en vidsträcktare tolkning än som kommer lill uttryck i annexets definition. Användningen av ell luftfartyg behöver l.ex. inte vara förknippad med att fartyget är bemannat eller att det nytljas utan avsikt att flyga. En robot som ju inte är bemannad men enligt definitionen i annex 13 är ett luftfartyg kan ju haverera och då orsaka sädana skador som anges i 11 kap. 78. Det sagda innebår dock inte all kommissionen har någon erinran mot den föreslagna texten i lagrummet. Beträffande rätten att överlåta åt andra att göra undersökningar som eljest ankommer på kommissionen har kommissionen inte haft andra önskemål än att det i lagen fastslås att kommissionen äger all helt eller delvis överlåta undersökningen av haveri i Sverige till annan stat där luftfartygei är registrerat eller där brukaren av luftfartyget har sitt hemvist. Att en sådan delegering skall kunna ske förutsätts i annex 13 kap. 5:1. Däremot anser kommissionen att anledning saknas att medge delegationsrätt i andra fall. Kommissionen bör ha huvudansvaret för alla undersökningar enligt 11 kap. 7 8.

Kommissionen föreslår vidare all rapporter beträffande inträffade olyckshändelser skall fullgöras hos haverikommissionen.

Prop. 1984/85:212 285

10 Ansvarsbestämmelser

Riksåklagaren förordar all frågan om luftfartsrättens undantagande frän tillämpningsområdet i 1968 års lag om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring i riket blir föremål för nya överväganden. Riksåklagaren har inte någon erinran mol utredningens förslag såsom en temporär lösning av frågan.

En konsekvens av utredningens förslag blir enligl riksåklagaren att strafföreläggandeinstilutet kan användas i en ökad omfattning. Möjligen kan enligl riksåklagaren beträffande vissa brott l.ex. användande av ett luftfartyg trots att det inte är luftvärdigt eller miljövärdigt ifrågasättas om utredningens skäl för en sänkning av straffmaximum är tillräckliga. Med hänsyn till bl. a. att avsikten med förslaget inte är alt gärningarna i allmänhet skall bedömas mildare än vad som är fallet i dag och då brottsbalkens bestämmelser kan bli tillämpliga beträffande vissa allvarliga överträdelser finner riksåklagaren emellertid inte anledning till erinran mot utredningens förslag i denna del. Den omständigheten att preskriptionstiderna avkortas vid en sänkning av straffminimum från tvä är kan enligt riksåklagarens mening inte åberopas som ett skäl för att behälla nuvarande slrafflatituder vid ifrågavarande brott. Strafflatituden kan ju bestämmas på grundval av brottets allvariighetsgrad.

11 Forum i brottmål

Enligt riksåklagaren bör starka skäl krävas för att man pä ett visst område skall avvika från allmänna forumregler. Med hänsyn till det relativt ringa antalet förekommande lufträttsmål och deras speciella och alltmera komplicerade karaktär finner riksåklagaren emellertid övervägande skäl föreligga att begränsa handläggningen av dessa mål lill ett mindre antal tingsrätter. Utredningens förslag att de tingsrätter som är sjörättsdomstolar även skall vara lufträttsdomstolar synes riksåklagaren välgrundat. Han tillstyrker således förslaget i denna del.

Domstolsverket avstyrker utredningens förslag. Enligt domstolsverket är antalet mål av lufirättslig art så litet att inte ens de föreslagna domstolarna skulle vinna någon nämnvärd erfarenhet av målen. Målen kan heller knappast anses vara mer komplicerade än många andra målgrupper som tingsrätterna har att ta ställning till.

Stockholms tingsrätt anser att en koncentration av handläggningen är påkallad såväl när del gäller tvistemål som brottmål. Tvistemål av luflrälts-karaktär är enligl tingsrätten visserligen inte ofta förekommande men har har å andra sidan omfattat för lufträllen speciella omständigheter såväl i sakfrågor som i fråga om den juridiska bedömningen. Nu angivna förhållanden torde enligl tingsrätten gälla även en del av brottmålen såsom

Prop. 1984/85:212 286

luftfartsverket angett. Just den omständigheten att lufträttsmålen inte är sä ofta förekommande gör att erfarenhet och förtrogenhet med dessa mål bäst kommer alt tillvaratas om målens handläggning koncentreras till någon eller några domstolar. 1 och för sig torde det enligt tingsrätten vara lämpligast att tvistemålen handläggs vid endast en tingsrätt, i så fall Stockholms tingsrätt, inom vars jurisdiklionsområde de ledande flygföretagen och försäkringsbolagen hör hemma. 1 fråga om brottmål synes det däremot lämpligt att dessa från den enskilde partens kostnadssynpunkt inte förs till endast en domstol. Ä andra sidan gör också här erfarenhelssynpunklen sig gällande. Det synes med beaktande av båda dessa synpunkter lämpligt att antalet domstolar för dessa mål inskränks lill ett mindre antal. Tingsrätten förordar att lufträttsmålen skall handläggas vid ett mindre antal domstolar och då vid sjörätlsdomslolar.

Kalmar tingsrätt finner utredningens förslag väl motiverat. De fördelar som en motsvarande koncentration har inneburit i frågan om sjömålen kan enligl tingsrätten med styrka göras gällande även i fråga om luftmålen. Enligt tingsrätten vore del värt all närmare belysa hur i dessa mål erforderlig sakkunskap skall kunna tillföras domstolarna. Det borde utredas huruvida detta skall ske i form av sakkunnigbevisning eller om andra lösningar, exempelvis genom alt en speciell sakkunnig knyts direkt till domstolen, bör väljas.

Enligt Sundsvalls tingsrätt kan del antas att Stockholms tingsrätt har och även i fortsättningen kommer att ha den alldeles övervägande delen av lufträttsmålen. Del är enligt tingsrätten uppenbart att den domstolen kommer att få betydande ertarenhel av ifrågavarande onekligen ganska särpräglade rättsområde. 1 den mån sakkunniga anlitas kan man nog utgå ifrån att även många av dessa personer finns i stockholmstrakten. Från de synpunkter som nu berörts lalar därför starka skäl för att målen koncentreras till en enda domstol och att del blir Stockholms tingsrätt. Enligl tingsrätien bör även ivisiemålen handläggas av samma domsiol som har brottmålen.

Enligl Sveriges advokatsamfund har utredningen inte lagt fram någon statistik som stöd för sin uppfattning att målen numera blivit så komplicerade och invecklade att specialdomstolar är erforderliga. Tingsrätterna i landet är enligl den erfarenhet som samfundets ledamöter vunnit under perioden 1972-1982 i regel väl skickade att handlägga även lufträttsmål. Den lufträltsliga lagstiftningen utgör visserligen ett särskilt rättsområde men detta är enligt samfundet inte sä egenartat att det alltid eller ens i regel förutsätter en särskild förtrogenhet med luftfartsförhållandena hos domstolen. De speciella insikter och kunskaper som kan krävas torde vid behov kunna förmedlas av åklagarna och av den tilltalades försvarare som ofta har särskild kunskap i ämnet. Frågeställningarna skiljer sig inte sällan från dem som uppkommer vid tillämpningen av sjölag. Samfundet avstyrker förslaget att lufträttsliga brottmål skall handläggas hos särskilda domstolar.

Prop. 1984/85:212 287

KSAK anser alt de skäl utredningen framlagt inte är starka. Målen är enligt KSAK inte speciellt komplicerade eller annoriunda än vanliga brottmål och KSAK anser därför att såväl tvistemål som brottmål i luftfartssammanhang skall behandlas vid vanliga tingsrätter och att specialdomstolar bör undvikas.

12 Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Överbefälhavaren finner att utredningens ställningstagande möjliggör ett fortsatt rationellt utnyttjande av mililära resurser där de används enligt de principer som nu tillämpas. Den höga standard som råder på flygande materiel och besättningar inom försvaret tillsammans med den kontinuerliga och flygsäkerhetsmässiga uppföljningen borgar enligt överbefälhavaren också för att den mililära flygverksamheten som i vissa hänseenden liknar den civila bedrivs under säkra och lämpliga former.

Luftfartsinspektionen anser att tiden redan nu är mogen för att författningsmässigt reglera frågan. Angelägenheten understryks enligt luftfartsinspektionen av att försvarets transportkapacitet har ökat och att militära åtaganden av civila transporter skapat betydande irritation inom den civila flygbranschen.

Prop. 1984/85:212

288

Bilaga 4

Artikel 83 bis i Chicagokonventionen

Artide 83 bis

Tran.sfer of certain funciions and duties

(a) Nolwithstanding the provisions of Artides 12. 30. 31 and 32 (a), when an aircraft registered in a contracting State is operaled pursuant to an agreement for the lease. charter or inlerchange of the aircraft or any similar arrangemenl by an operator who has his principal place of business or, if he has no such place of business, his permanent resi-dence in another contracting State, the State of registry may, by agreement with such other State, transfer lo it all or part of its funciions and duties as State of registry in respect of that aircraft under Artides 12. 30, 31 and 32 ta). The State of registry shall be relieved of responsibility in respect of the funciions and duties transferred.

(b) The transfer shall not have effect in respect of other contracting States before either the agreement between States in which il is embodied has been regisiered wiih Ihe Council and made public pursuant to Artide 83 or the existence and scope of the agreement have been directly communicated to the authorities of ihe other contracting State or States concerned by a State party to the agreement.

Artikel 83 bis

Överföring av vissa funktioner och förpliktelser

a) Oaktat bestämmelserna i artiklarna 12, 30, 31 och 32 (a), då ett i en fördragsslutande stat registrerat luftfartyg på grundval av hyres-, charter- eller ömsesidigt bytesavtal gällande luftfartygei eller på grundval av någon liknande reglering används av en brukare som driver näringsverksamhet med huvudkontor eller, om verksamheten saknar huvudkontor, är stadigvarande bosatt i annan fördragsslutande stat, kan registreringsstaten genom överenskommelse med sådan annan stal överföra till denna samtliga eller en del av sina funktioner eller förpliktelser såsom registreringsstat i fråga om detta luftfartyg i enlighet med artiklarna 12, 30, 31 och 32 (a). Registreringsstaten befrias från ansvar i fråga om de överlåtna funktionerna och förpliktelserna.

b) Överlåtelsen har inte verkan gentemot andra fördragsslutande stater innan antingen överenskommelsen mellan staterna om densamma har registrerats hos rådet och offentliggjorts i enlighet med artikel 83 eller stat som är part i överenskommelsen direkt har meddelat myndigheterna i annan vederbörlig fördragsslutande stat eller stater förekomsten och omfattningen av överenskommelsen.

cj Bestämmelserna i styckena a) och b) ovan tillämpas även på de fall som avses i artikel 77.

Prop. 1984/85:212 289

Bilaga 5

De remitterade lagförslagen

I Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs i fräga om luftfartslagen (1957: 297)'

dels att 2 kap. 6, 7 och 13 88. 6 kap. 108 och 13 kap, 7-13 88 skall upphöra att gälla,

dels all rubriken närmast före 6 kap. 10 8 skall utgå.

dels att nuvarande I kap. 5 8 skall betecknas 1 kap. 8 8 och ha nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 3 kap. I0a8 skall betecknas 3 kap, 11 8 och ha nedan angivna lydelse,

dels att 1 kap. 1-4 88. 2 kap. I, 3-5, 9-12 och 14-1688. 3 kap. 1-10 88,4 kap. 1-9 88. 5 kap. I-4 och 5-11 88, 6 kap. 1-9 och 11-16 88, 7 kap., 8 kap. 1-4 och 5-988, 9-13 kap., 14 kap. 1-488 samt 15 kap., rubrikerna till första och andra avdelningen, rubrikerna till 2-7, 9-11 samt 13 och 14 kap., rubrikerna närmast före 2 kap. 1,12 och 16 88, 6 kap. 4 8 saml 9 kap. 3, 12, 17. 31 och 37 88 skall ha nedan angivna lydelse,

dds att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 5-7 88, 2 kap. Ila8,4 kap. 10-3088, 5 kap. 4a8, 8 kap. 4a-4c88och 14 kap. 58 samt närmast före 6 kap. 8 och 11 88 samt 13 kap. 1 och 688 nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart Civil luftfart

1 KAP. Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum

allenast med de inskränkningar och bara på de villkor, som anges i den-

///;t/er de villkor, som/Ö//M fli'den- na lag, / bestämmelser som har

na lag och med stöd därav medde- meddelats med stöd av denna lag

lade föreskrifier eller som eljest eller / andra lagar eller förordning-

siadgas i lag eller författning. ar.

Luftfart må ej äga rum med and- Luftfart/ir5/- äga rum med svenska

ra luftfartyg än sådana som hava luftfartyg. Med luftfartyg som har

svensk nationalitet eller nationali- nationalitet i en annan stal får tiifl-

tet i främmande stat, med vilken fart äga rum endast om del har

stulits överenskommelse om rätt lill träffats avtal med den andra staten

luftfart inom svenskt område. om räll till luftfart inom svenskt

område.

19 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei medgiva att luftfart ma äga rum ///((/; hinder av vad i första stycket sägs, så ock bestämma viltkoren däiför.

290

Föreslagen lydelse

Om del finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge alt luftfart får äga rum även i andra fall och föreskriva på vilka villkor detla får ske.

!a8

Luftfart må ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lufijäris-

Luftfartyg /lår inte inom svenskt område framföras med överljudsfart.

Om del Jinns synnerliga skäl Jår regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge undan-verkel medgiva luftfart ulan hinder lag från förbudet. 1 samband därav vad som sägs i första stycket så med får anges på vilka villkor lufl-

farten får äga rum.

ock bestämma villkoren däiför.

Regeringen äger all av mililära skäl eller av hänsyn lill ullmän ordning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens bemyndigande må ock lufifarisverket av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet inskränka etter för högst tvä veckor förbjuda lufifäri inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver det äger regeringen tillfälligt Inskränka eller förbjuda luftfart inom hela riket.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får av militära skäiyöreiA77i'fl inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom viss del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer om del behövs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet eller natur- och miljövård. Föreskrifter om förbud som meddelas av annan myndighet än regeringen får dock avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet/År regeringen tillfälligt/öreiAr/ro inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

Denna lag skall, där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende å svenski luftfartyg lända till efterrättelse jämväl vid luftfart utom riket, såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är tillämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. äro. ändå alt luftfartygei icke år av

När inte annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfartyg även vid luftfart utom riket om detla är förenligt med den främmande lag som är tillämplig.

/ den mån det följer av avtal med andra stater eller av allmänna rätts-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

svensk nationalitet, tillämpliga jämvid vid luftfart utom riket, i den mån det följer av överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

291

Föreslagen lydelse

grundsatser gäller bestämmelserna i 9 kap. också vid luftfart utom riket med utländska luftfartyg.

5§ Om atomskada gälla särskilda beslämmelser.

De bestämmelser i denna lag som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stat skaU på moisvcirande sätt tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.

6§ Regeringen får föreskriva alt denna tag etter med slöd av denna lag utfärdade föreskrifier. som avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa samt trafik skall, om della är förenligt med lagen i registreringsstaten, tillämpas på utländska tuftfariyg som innehas med nyiijanderäii av svenska brukare.

7§ Regeringen får beträffande svenska luftfartyg som innehas med nyttjanderåii av utländska brukare föreskriva undantag .från denna lag etter med stöd av denna tag utfärdade föreskrifier som avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa samt trafik.

8§ Om atomskador gäller särskilda beslämmelser.

2 KAP.

Om registrering av luftfartyg, dess nationalitet och märkning

Registrering

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register (luftfar-tygsregisier).

nationalitet och

Registrering, märkning

Registreringen

Luftfartsverkei för register över luftfartyg (luftfartygsregister).

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

292

Föreslagen lydelse

Om inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa internationella förhållanden beträffande rätt lill luftfartyg finns det särskilda bestämmelser.

3 8

Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, registreras här i riket, med mindre del asföres ur den främmande statens register.

En luftfartyg, som är registrerat i en främmande stal, får Inte registreras / Sverige om del inte avregistreras i den främmande staten.

Luftfartyg må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbevis och, / den utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverket föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfärdats etter godkänts här i riket.

En luftfartyg/wr registreras bara om det har luftvärdighelsbevis. Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får föreskriva all luftfartyg också skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdighets- och miljövärdighelsbevis skall vara utfärdade eller godkända i Sverige.

Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörandefartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av utredning till styrkande av all sökanden är ägare av fartyget och att i övrigi de i 2—4 §§ upptagna viUkoren äro uppfyJIda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

Ansökan om registrering av en luftartyg skall göras av ägaren. Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla de upplysningar som behövs för registreringen.

Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan i8§ avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet företes bevis från inskrivningsdomaren, an inteckningshandlingen uppvisats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men i registret skall göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registrei eller sker i registret anmärkning som

Om ett luftfartyg är intecknat/or det avregistreras enligt 8§ endast om inteckningshavaren har medgett det.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

i första stycket sägs. skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas därom.

Förestagen lydelse

293

108

Innehaves luftfartyg pä grund av köp ulan att äganderätten övergått å innehavaren, skola i registrei antecknas innehavarens namn och den räll som liltkommer honom. Del åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen göra anmälan därom till luftfartsverkei.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en lid av minst två veckor till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplälaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygsregislret. De som träffar avlal om ell sådant köp skall genast anmäla det till luftfartsverket.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg med nyiijanderäii för en obestämd tid eller för en bestämd tid om minst två veckor, skall anteckning om innehavet göras i luftfartygsregislret om ägaren eller innehavaren begär det.

118

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och 3§§ för registrering angivna villkoren uppfy'llda, må fartyget, / enlighet med beslämmelser som regeringen meddelar, för viss lid antecknas i ett särskilt bihang lill luftfartygsregislret.

Otn ett luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda. Anteckningen skall gälla en viss lid.

11 a§ Luftfartsverket för en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (brukarf örte c kning).

Nationalitet

Nationaliteten

128

Sedan luftfartyg införts i luftfartygsregislret, äger det svensk nationalitet.

Om införandet i registrei skall luftfartsverket uifärda bevis (nationalitets- och regislre-ringsbe vis).

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregislret har svensk nationalitet.

Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationalitets- och regi st reri ngsbe-vi s).

Prop. 1984/85:212

294

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

148

Luftfartyg, som antecknats i bihanget till luftfartygsregislret, äger svensk nationalitet sä länge anteckningen gäller.

Om anteckningen i bihanget skaU luftjärlsverkel uijärda interimistiskt nationaliiels- och regislre-ringsbevis.

Luftfartyg som har antecknats i bihanget lill luftfartygsregislret har svensk nationalitet sä länge anteckningen gäller,

Luftjärlsverkel utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis).

15 8

Svenskt luftfartyg skall, när del nytljas lill luftfart, hava svenskt nationalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava motsvarande bevis från främmande stal, med vilken slulils överenskommelse om räll lill sådan luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i I kap. 2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei föreskriver.

Ett svenskt luftfartyg skall ha svenskt nationalitets- och registreringsbevis när det används vid luftfart.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvarande bevis från registreringsstaten vid luftfart inom svenski område.

Om luftfartyg används med tillslånd enligt 1 kap. 2 8 andra stycket, gäller de beslämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Märkning

Märkningen

Luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret eller antecknats i bihanget, skall märkas i enlighet med sin nalionalitets- och registreringsbeteckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i registret dier bihanget.

Luftfartyg, som år registrerat i främmande stal med vUken slutils överenskommelse om rätt till luft-fan inom svenski område, skall vid sådan luftfart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nytljas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i t kap. 2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregislret eller antecknade i bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och registreringsbeteckningar.

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med tillstånd enligt 1 kap. 2 8 andra stycket, gäller de föreskrifier som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85: 212

295

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövär- Luftvärdighet
dighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg skall, när det nyttjas lill luftfart, vara luftvärdigt och mil-jövärdigl.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre del är så konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper, att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter för tillämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Luftfartyg skall vara lufivärdiga och miljövärdiga när de används r/rf luftfart.

Ett luftfartyg anses luftvärdigt om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ell sådanl säll saml har sädana flygegenskaper all säkerhetens krav är iipp-fyJIda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på en sådanl sätt att del inie orsakar skador genom buller eller lufiföroreningar eller genom andra liknande slörning-ar.

Luftfartyg skall undergå besiktning enligl vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i övrigi med avseende å luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och lillsyn må enligl vad regeringen bestämmer av luftfartsverket uppdragas ål särskild sakkunnig etter myndighet inom eller utom riket.

Luftfartyg skall beiräfjände luftvärdigheten Slå under tillsyn av luftfartsverket. Detsamma gäller tillbehör ocli reservdelar lill luftfartyg och annan sådan ulruslning för farlyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.

Om regeringen föreskriver det får luftfartsverket uppdra ål särskilda sakkunniga att sköta besiktning och lill.syn.

Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvärdigt. skall luftfartsverkei utfärda bevis därom (luflvärdighetsbevis). Beviset må utfärdas för viss tid och begränsas till all avse tuftfari av viss art eller inom visst område. Regeringen etter, efter regeringens bemyndigande.

När ett luftfartyg har visats vara luftvärdigt utfärdar luftfartsverket ell bevis om della (luflvärdighetsbevis). Beviset kan begränsas titt att avse viss tid. viss tiiflfart eller htflfart inom visst område.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset etter därvid fogad handting skall angivas vad vid fartygets nyttjande skall iakttagas för alt det skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighelsbevis må förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt enligl de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger ål sakkunnig eller myndighet som avses i 2 § andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighetsbevis.

296

Föreslagen lydelse

Ell luftvärdighelsbevis kan förnyas om tuftfartygel är luftvärdigt enligl de krav som gäller när förnyelsen skall ske.

Om regeringen bestämmer det får luftfartsverkei uppdra ål särskilda sakkunniga all uifärda och förnya luftvärdighelsbevis.

Svenski luftfartyg skall, när del nyttjas till luftfart, hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luflvärdighetsbevis.

Udändski luftfartyg skall vid luftfart inom svenski område hava luftvärdighetsbevis som i första siycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller godkänt bevis som enligt överenskommelse med den staten skall erkännas här i riket.

Luftfartsverket må enligl vad regeringen bestämmer medgiva, att luftfartyg må nyttjas titt luftfart utan hinder av vad i första och andra styckena sägs.

När ett svenski luftfartyg används vid luftfart skall del ha ell svenskt luftvärdighetsbevis etter ett utländskt sådanl bevis som har godkänts av luftfartsverkei.

Vid luftfart inom svenski område skall utländska luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som hor utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligt avlal med den staten.

Om regeringen bestämmer det kan luftfartsverkei medge alt ett luftfartyg får användas vid luftfart även om villkoren i denna paragraf inte är uppfyjlda.

Där luftfartyg, för vilket luftvärdighelsbevis utfärdats här i riket, icke undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess utrustning vidtages ändring som må antagas hava betydelse för luftvärdigheten, vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat, ogiltigt inlill dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där fartyget eller dess utrustning lida skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts i den ordning luftfartsverket bestämmer.

Om ett svenski luftfartyg inte underhålls på föreskrivet sätt. om föreskrivna ändringar ej utförs, om ändringar som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten görs i far-tygel eller / dess utrustning eller om av luftfartsverkei föreskrivna besiktningar eller kontroller ej utförs, blir luflvärdighetsbeviset ogiltigt lill dess fartyget/örA7(7r«.? luftvärdigt. Detsamma gäller om fartyget eller utrustningen har fått skador som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan dock medge undanlag från dessa bestämmelser.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förekommer eljesl omsländighel som må aniagas hava betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara bevisei ogiltigt intiU dess farlygel förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighelsbevis ogiltigt, skall det på anmaning ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

297

Föreslagen lydelse

Om det inträffar andra omständigheter som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten kan luftfartsverket besluta all luftvärdighetsbeviset är ogiltigt tUl dess fartyget förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdighetsbevis skall efter anmaning genast avlämnas lill luftfartsverket.

Vad i 3 och 5 88 är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftvärdighelsbevis saml förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna i 3 och 5 88 gäller på motsvarande sätt i fräga om godkännande av utländskt luflvärdighetsbevis och om förnyelse och ogillighei av ett sådant godkännande.

Ägare av luftfartyg som nyttjas lill luftfart eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt, i enlighet med bestämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske kan till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så ock i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

Den som äger ett luftfartyg som används vid luftfart eller den som brukar fartyget / ägarens ställe skall övervaka all fartyget är luftvärdigt. Han skall lill luftfartsverket snarast anmäla sådanl som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigt lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Lufifarisverket så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 § andra stycket sägs äger tillträde till luftfartyg för verkställande av förrättning enligt detla kapitel och må därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eder, om annan i ägarens ställe brukar farlygel, denne saml av dess befälhavare och besättning. Förrättningen skall så utföras, all såvitt möjligt fartygets trafikförhållanden icke rubbas och i övrigt större olägenhet cj förorsakas än som är oundvikligt.

Vid en förrättning enligt delta kapitel skall förrätiningsmannen lämnas tillträde till luftfartyget. Fartygets ägare och brukare liksom dess befälhavare och besättning skall medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall utföras så alt minsta möjliga olägenhet uppstår.

Prop. 1984/85:212

298

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei äger. för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljesi av särskild anledning, medgiva att liifi-Jurlyg må nylljas lill luftfart ulan hinder av vadjörui i detta kapitel är stadgat.

Om det behövs Jör all pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att fartyget används vid luftfart även om villkoren i detla kapitel inte är uppfyllda.

108

För räll all bygga luftfartyg eller å sådant fartyg ulföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten må legeringen, där hänsyn lill sä-kertielcn kräver del. Jöreskriva ,itl liUslånd erfordras av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftjärlsverkel. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar titt luftfartyg.

10 a §

Bestämmelserna i 2-988 om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gälla i lillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Om del krävs av säkerhetsskäl får regeringen föreskriva att del behövs lillstånd för att bygga luftfartyg och tillverka reservdelar och lillbehör lill dem och för att utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten på farlyg, reservdelar och tillbehör. Frågan om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

11§ Bestämmelserna i 2-9 88 om lufivärdighet och luftvärdighetsbevis gäller också i fråga om miljövärdighet och miljövärdighelsbevis.

4 KAP.

Om luftfartygs bemanning

Luftfartygs bemanning, luftfartscertifikat m.m.

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt. Närmare föreskrifter om beman-

En luftfartygs ägare eller den som brukar det i ägarens ställe skall se lill att luftfartygei är bemannat på föreskrivet sätt.

ningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall sörja för all fartyget är behörigen bemannat.

Luftfartygs bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverkei har tillsyn över bemanningen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Lufifarisverket må enligl vad regeringen besiämmer uppdraga ål särskild sakkunnig eller myndighet inom etter utom riket att biträda vid tillsynen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luflfarisverkel meddelar föreskrifter om de viltkor som, beträffande medborgarskap, ålder, skicklighet, lämplighet och i övrigi. skola gälla för behörighet att tjänstgöra å tuflfarlyg.

299

Föreslagen lydelse

Om regeringen besiämmer det Jår luftfartsverkei uppdra ål särskilda sakkunniga all biträda vid tillsynen.

Endast den som har ett luft-fa rt see rt ifi kal. som är utfärdat eller godkänt i Sverige, är behörig alt tjänstgöra som förare, navigatör eller flygmaskinist på ell I ufl fa ny g.

Behörig enligl första stycket är också den som har ett luflfartscertifikat som är uifärdai eller godkänt i en annan stat om ett sådanl certifikat enligt avtal med den staten skatt erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska luftfartyg i internationell trafik krävs dock ett sådanl cerlifikal som anges i första stycket.

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfariscenifikal som har utfärdats för en svensk medborgare i en annan stat inte gäller för luftfart inom svenskt område.

För den som uppfyller fastställda villkor för behörighet an vara förare å luftfartyg etter därå förrätta annan tjänst som regeringen bestämmer utfärdar luftfartsverket bevis därom (I uftfa rt se ert ifi -ka 1). Certiftkaiel skall utfärdas för viss tid. Det må begränsas lill all avse viss typ av luftfartyg eller lill tuftfari av viss art eller inom visst område.

Luflfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes uppfyJIa de viltkor som gälla då förnyelsen skall ske.

Luftfartscerlifikat utfärdas och godkänns av liiftfartsvcrkel. Certifikatet utfärdas för viss tid. Det kan begränsas titt all gälla under vissa förutsättningar.

Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4§ skall hava svenskt eller av tuflfarlsverket godkänt utländskt tufijärtscertifikai d-

Den som vitt genomgå utbildning för tuftfärtscertifikal skall ha ett elevtillstånd.

Elevlillslånd utfärdas av luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ter i främnmnde stal utfärdat etter godkänt certifikat som enligl överenskommelse med den staten skall erkännas här i riket. I inlernalionell tuftjärt skatt dock den som förränar sådan tjänsl å svenski fartyg hava svenski eller av luftjärlsverkel godkänt utländskt cerlifikal.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverket heslämma all certifikat, som för svensk medborgare utfärdats i främmande siat. cj må godtagas för tuftfari inom svenski område.

Luftjärlsverkel må enligt vad regeringen besiämmer meddela lillstånd alt tjänstgöra å tujijärlyg ulan hinder av vad i första stycket första punkten sägs.

300

Föreslagen lydelse

Jarlsverkel. Tillståndet gäller för viss lid. Del kan begränsas lill att gälla under vissa Jörutsältningar.

EIcvtUlslånd får ges till den som med hänsyn lill sin ålder och sina persontiga och medicinska förhållanden i övrigi kan anses lämplig all Inneha cerlifikal. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordenllighet och om del kan antas att han kommer all visa del ansvar och omdöme som krävs av en certifikatinnehavare. Vidare skall beaktas sökandens fysiska och psykiska lämplighet.

För den som inte har elevtillstånd men som ändå kan anses uppfylla de fordringar som anges i tredje siycket får luftfartsverket medge undantag från kravel på sådant tillstånd.

Svenski tiififarisceriifikat må av luftfartsverkei återkallas för viss tid, tills vidare eller för dess återstående giltighetslid, om innehavaren begår förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljesl icke uppfyJler de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga alt förhållande som avses i Jörsta stycket är för handen, må luftfartsverkei omedelbart sätta certifikatet ur kraft inlill dess frågan om ålerkallelse prövats.

När certifikat blivit återkallat eller satt ur kraft, skall del ofördröjligen avlämnas tUl luftfartsverket.

För att en luftfartscertifikat skall utfärdas etter utökas krävs all sökanden har ett gällande devlillslånd och all han uppfy'lter fastställda krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Elevliltstånd krävs inte om luftfartsverket har medgett undantag enligl 5 § Jjärde stycket etter om övriga förutsättningar enligl första stycket för utfärdande av certifikat kan anses uppfy'llda.

Vad i 4 och 6 §§ är stadgat om svenski tuflfarlscertifikat skatt äga motsvarande tUlämpning i fråga om godkännande av utländskt lufl-farisceriifikal samt förnyelse och ålerkallelse av sådant godkännande.

Elevlillslånd och luftfartscerlift-kal får inte utfärdas under sådan tid som har Jäslställts enligl 14 § första stycket.

Prop. 1984/85:212

301

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om skyldighet för innehavare av luflfarlscertifikat att anmäla omständighet av betydelse för hans behörighet samt att underkasta sig undersökningar och prov bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftjärlsverkel.

Elevlillslånd eller tufijärlsccrliji-kat kan förnyas om innehavaren vid tiden för utgången av elevtillståndets eller certifikatets giltighet alltjämt uppfyUer de krav med avseende på en litlslånds- eller cenijikat-innehavares personliga förhållanden som följer av 5 och 6 §§.

Regeringen etter, efter regeringens bemyndigande, luftjärlsverkel äger, för utbildningsändamål etter eljesl av särskild anledning, medgiva att luftfartyg må nylljas lill luftfart ulan hinder av vad förut i detla kapitel är sladgai.

Ett lujijärisceriifikai skall å i e r-kallas

1. om innehavaren i sin tjänstgö
ring har varit så påverkad av atko
holhaltiga diycker etter andra me
del att han inte har kunnat ulföra
sina uppgifter på ell betryggande
sätl.

2. om innehavaren i sin tjänstgöring har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom,

3. om innehavaren genom upprepade förseelser mol de bestämmelser som gäller för luftfarten i väsentlig mån har visat bristande vilja eller förmåga all rätta sig efter bestämmelserna,

4. om innehavaren grovt har åsidosatt sina Jörplikidser i något annat avseende som har väsentlig betydelse för flygsäkerheten,

5. om innehavaren på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte längre kan anses lämplig all inneha luftfartscerlifikat.

6. om innehavarens förutsättningar all fullgöra den tjänstgöring som cerlijikalel avser har minskal så väsentligt genom sjukdom, skada eller dylikt alt han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha cerlifikal.

7. om innehavaren annars inie uppfyJter fastslältda krav i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Prop. 1984/85:212 302

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8. om Innehavaren inte längre
uppfyller de krav i fråga om fysisk
och psykisk lämplighet som gäller
för utfärdande av elevtillstånd,

9. om Innehavaren inte rättar sig
efter ell föreläggande alt genomgå
kontroll av att han kan förrätta den
tjänsl som certifikatet avser eller
ett föreläggande att lämna intyg
angående sinfy\siska eller psykiska
lämplighet som certifikatinneha
vare.

t O t) I fält som avses i 9§ 5 —9 Jår cerlijikalel i stället för all återkallas begränsas lill alt gälla under vissa förutsättningar. Ett sådanl beslut gäller omedelbart.

11§ Titt grund för återkallelse på grund av brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen dom eller åklagarens beslut enligt 20 kap. 7 eller 7a § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i en annan författning att underlåta åtal för brottet.

12 §

En luflfartscertifikat skall försättas ur krafi i avvakian på stutligl avgörande i ålerkaltetsefrågan om det på sannolika skäl kan anlas all certifikatet kommer all ålerkallas etter begränsas enligl 10 §. Ell bestal om försättande ur kraft gäller omedelbart.

13 §
Bestämmelserna i 9-l2§§ gäller

också ifråga om elevtillstånd.

14 §

Om en ansökan angående devtittstånd eller luftfariscenifikal inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhåltanden eller om en luftjänscertifikal etter ell elev-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

303

tillslånd återkallas med stöd av 9§ 1—5, skall en lid fasisiällas som skall förflyta innan devlillslånd etter tuftfartscenijikai får utfärdas. Tiden skall bestämmas titt två år i sådana fall som avses i9§ 1-2 och i övriga fall lill en år. Om det finns synnerliga skäl kan tiden bestämmas lill kortare lid, dock lägst ett år i sådana fält som avses i 9§ 1-2 och tre månader i (ivriga fall.

En tid som har fastställts enligl första stycket får. sedan beslitlel om fastställande av tiden har vunnit laga kraft, sällas ned om nya omständigheter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl för nedsättning. Tiden får dock ej bestämmas till kortare tid än de lägsta tider som anges iförs-ta siycket sista meningen.

15 §

I sådana fall som avses i 9§ 3-5 skall Innehavaren meddelas varning i stället för all certifikatet eller elevtillståndet ålerkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tilträcklig åtgärd.

Om det inte finns tillräckliga skål för återkallelse etter varning skall luflfarisverkel erinra innehavaren om de krav som gäller för certifikat eller devtittstånd (erinran). Be-slutel skatt delges innehavaren.

16§ En luftfartscertifikat skall omhändertas om innehavaren vid utövande av den tjänst som certifikatet avser

1. har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visal uppenbar likgUlighei för andra människors liv eller egendom, eller

2. har visat tydliga tecken på påverkan av alkoholhaltiga drycker eller andra medel.

Detsamma gäller om innehavaren på grund av sjukdom, skada eller någon annan sådan orsak inte

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

304

kan fullgöra tjänsten på ett trafik-säkert sätl.

Certifikatel gäller inte när det är omhändertagei.

17§ Om ett luftfansceriifikai eller ell elevtillstånd har varil försatt ur kraft enligt 12 § eller om ett certifikat har varit omhändertaget enligt 16 § under minst så lång tid som skulle ha bestämls enligt 14 § Jörsta stycket, får återkallelse av certifikatet eller lillsiåndet underlåtas.

18 §

Innehavare av luftjäriscertijikat är skyldiga att genomgå undersökningar och prov som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer och att anmäla sådana omständigheter som kan anlas ha betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det får myndigheten uppdra ål andra att genomföra proven.

19§

Bestämmelserna / 3 § andra stycket, 5-12 och 14-18§§ skall tillämpas i fråga om godkännande av ett utländskt luftfariscenifikal och i fråga om förnyelse och återkallelse av ell sådanl godkännande.

Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifikatets giltigheisiid.

20 §

öm det behövs av hänsyn till flygsäkerheten, får luftfartsverket besluta att innehavaren av ett luftfariscertifikat inte får utöva viss verksamhet på en luftfartyg om han inte har ett gällande bevis om att han uppfyJIer särskilda villkor (behörighetsbevis).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att andra medlemmar av besätt-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

305

20 Riksdagen 1984/85. 1 sam/. Nr 212

ningen på ell lufifarivg än de som anges i 3 § skall ha gällande behörighetsbevis.

Regeringen etter den myndighet regeringen besiämmer fäslslätler de krav sökanden av en behörig-helshevis skall uppfyJIa i de avseenden som anges 15 och 6§§.

Bestämmelserna i 7-12 och 14 — 18§§ skall också tillämpas i fråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar Jöreskrifter om utländska behörighetsbevis.

21 §
Luftfartsverket prövar, med de

undantag som anges i 22 §, frågor om certifikat och elevtillstånd enligl denna lag och enligt författningar som har utfärdats med slöd av denna lag.

Om luflfarisverkel finner anledning att anta an någon på grund av ell onyktert levnadssätt inte bör ha cerlifikal får verkei höra socialnämnden.

Luflfartsverkels beslut enligt 15 § andra stycket får inte överklagas.

22 §
Länsrätt prövar

1. mål om varning och mål om återkallelse av certifikat och elevlillslånd,

2. mål om nedsättning av tid som bestämls av länsrätten enligt 14 § första stycket.

Frågor om omhändertagande enligt 16 § prövas av de myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också uppdra ål andra all pröva sådana frågor. Om ett cerlifikal har tagits om hand enligl 16 § första siycket, prövar länsrätten om cerlijikalel skall försätlas ur kraft eller återlämnas lill innehavaren .

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

306 Föreslagen lydelse

23 §

Mål som anges i 22 § första stycket anhängiggörs genom ansökan.

24 §

I mål om lujijänscenifikai och eleviillståiid Jår rätten förelägga den enskilda parten att lämna

1. läkarintyg och andra intyg an
gående sin fysiska och psykiska
lämplighet,

2. bevis om all han har avlagt certifikalprov. eller

3. bevis om all han hor genomgått certifikalkoniroll.

Ell sådanl föreläggande får överklagas endast i samband med ell överklagande av det beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges i 21 § andra stycket, höra socialnämnden.

25 §

Om rätten i ett mål om återkallelse av cerlifikal eller elevlillslånd beslutar alt ålerkallelse inte skall ske, får rätten meddela särskilda villkor för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid en senare tidpunkt.

26 §

Beslut i ärenden om återkallelse etter varning skall delges parterna.

Rättens beslut i mål om återkallelse av luftfartscerlifikat och elevlillslånd gäller omedelbart om inte annat förordnas.

27 §

När rätten har försatt ett certifikat eller elevlillslånd ur kraft på grund av misstanke om brott, skall underrättelse om beslutet genast lämnas till förundersökningsledaren etter åklagaren och till den domstol där åtal har väckts mot innehavaren.

Prop. 1984/85:212 307

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

1 mål om luftfartscertifikat och elevtiltstånd som prövas av länsrälten förs det allmännas talan av tuflfarlsverket.

29 §

Bestämmelserna i 2l—28§i! skall tillämpas också ifråga om behörig-helsbevis och i fråga om godkännande av utländska luftfariscenifikal samt förnyelse och ålerkallelse av sådana godkännanden.

30 §
Regeringen eller den myndigliet

regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från kravet på luflfartscertifikat i 3§ eller av utbildningsskäl etter annan särskild anledning medge alt luftfartyg används lill luftfart ulan an föreskrivna krav på bemanning är uppfy'ltda.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och Befälhavare på luftfartyg och

om tjänsten ombord tjänsten ombord

A svenski luftfartyg skall, när det En svenski luftfartyg skall ha be-
nyiijas titt luftfart, finnas befälha- fälhavare när det används vid luft-
vare, fart.

Befälhavaren äger högsta myn- Befälhavaren har den högsta

dighet ombord. myndigheten ombord.

Befälhavaren skall vaka över far- Befälhavaren skall övervaka att

tygets luftvärdighet ävensom tiUse fartyget är luftvärdigt. Han skall se

att farlygel är behörigen utrustat, till att del är utrustat, bemannat

bemannat och lastat samt att luft- och lastat på föreskrivei sätt. Vi-

färd jämväl i övrigi förberedes och dåre skall han se till att luftfärden

genomföres i enlighet med gällande förbereds och genomförs i enlighet

beslämmelser. med gällande bestämmelser.

Vad i 3 kap. 7 8 stadgas om skyl- Befälhavaren har samma skyl
dighet att anmäla omständighet av dighet att göra anmälan och lämna
betydelse för luftvärdigheten och i upplysningar som ägaren har enligt
övrigt lämna för tillsynen nödiga 3 kap. 7 8.
upplysningar äger motsvarande

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

tUlämpning beträjjände befälhavaren.

Föreslagen lydelse

308

3 8

Del åligger bejälhavaren all hava uppsikt över farlygel och dess hesällning saml passagerare och gods.

När så prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen att utföra annat arbele än det /ör vUkel han anställts. Passagerare skall noggrant iaki-taga vad befälhavaren Jöreskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av besäiiningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.

Befälhavaren får hesiämma att medlemmar av besättningen tillfälligt skall arbeia med annat än det som deras anslällning avser. Passagerarna skall följa befälhavarens föreskrifier om ordningen ombord.

Befälhavaren /«r sälta i land eller vägra att ta ombord hesätinings-medleinmar. passagerare och gods. när omständigheterna kräver det.

När del påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom etter för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det våld och vidtaga de åtgärder / övrigt som kunna anses försvartiga med hänsyn lill omständigheterna.

Om del lill förebyggande av att

Om någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara för luftfartygets säkerhet eller för säkerheten ombord Jår befälhavaren vidta de ätgärder mot denne som behövs Jer all ordningen skall kunna upprätthållas.

För all genomföra dessa åtgärder får hejätliavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver.

Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat faran titt rätta genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips skall den lindrigaste form användas som kan förvarnas leda till det avsedda resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvandigi.

Medlemmar av besättningen skall i fall som avses i första siycket lämna befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare får efter anmaning av befälhavaren lämna sådan hjälp. Om åtgärderna med hänsyn lill den föreliggande faran måste vidtas omedelbart får besätt-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt an åtgärd som avses i första stycket vidtages ulan dröjsmål, äger medlem av besäiiningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

309

Föreslagen lydelse

ningsmän och passagerare själva genomföra dem ulan anmaning av befälhavaren.

Besättningsmän och passagerare som lämnar lijätp eller annars vidtar åtgärder enligl andra stycket har samma räll som befälhavaren att bruka våld.

4aS Har någon i fäll som avses i 4§ gjort större våld än I varje fatt är medgivet skall han ändå inte dömas lill ansvar, om oinsländighe-lerna var sådana an han svårligen kunde besinna sig. Om gärningen anses brottslig får dömas lill lindrigare straff än vad som annars är föreskrivet.

Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga åtgärder, som ej ulan våda kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för all den brottslige icke avviker och äger för sådanl ändamål taga honom iförvar. Bestämmelserna /48 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brottslige fär ej utan eget samtycke hållas i förvar längre än till dess han kan överlämnas till svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk myndighet eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet får befälhavaren taga i förvar. Befälhavaren skall tillhandahålla polisman etter myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål i hans besittning som kunna vara av betydelse för utredning om brottet.

Om något svårare brott begås ombord skall befälhavaren om möjligt vidla de åtgärder som behövs för inredningen och som inie kan uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligi se lill att gärningsmannen inte avviker och får omhänderta honom för all hindra all han gör det. När någon skatt omhändertas gäller 4 8. Gärningsmannen får inte utan sin medgivande hällas i förvar längre än till dess han kan överiämnas till en behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha betydelse för utredningen. Han skall till den myndighet som avses i andra stycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utredningen.

Befälhavaren skall tillse an föreskrivna fartygshandlingar finnas

En befälhavare på ell utländskt luftjartyg. som enligl tagen I den

Prop. 1984/85:212

310

Nuvarande lydelse

ombord och föras I enlighet med givna bestämmelser.

Föreslagen lydelse

stat som har lillsyn över fårtygets luftvärdighet har sådan behörighet som anges 13-5 §§. har samma behörighet inom svenski område.

Råkar Jänyget i nöd. vare befälhavaren pliktig all göra allt som står i hans makt för alt rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Måste fartyget övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna bringas i säkerhet.

Om luftfäriygel råkar i nöd skatt befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda de ombordvarande, fartyget och godset. Måste fartyget överges skall han om möjligt se till all fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som medför att någon avlider eller Jår allvariig kroppsskada eller an betydande skada uppslår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed. skall befälhavaren ofördröjligen sörja Jör alt luftfartsverket underrättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma lag vare. när allvarlig Jära för sådan händelse förelegal eller något inträffat som tyder pä väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att upp-fyJla vad sålunda föreskrivits, skall del fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukade fartyget, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lufifarisverket äger begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till att åvila jämväl medlem av besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall givas även annan än luftfartsverket.

Inträffar del en olyckshändelse vid användningen av en luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget/år betydande skador eller all egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skador, skall befälhavaren rapportera del inträffade. Han skall också rapportera om del har funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller om något har hänt som tyder på ell väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inie kan fullgöra dessa skyldigheter skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa underrättelseskyldigheten och besluta att den skall gälla också för medlemmar av besättningen.

Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten, ve-derbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa, sorgfäl-

Den som tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt och följa sin förmans order angående tjänsten.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ligl vårda farlyg och gods samt i övrigi med omsorg och nii fullgöra sina åligganden.

Föreslagen lydelse

311

108

Ej må någon göra ijånsi ombord, däresi han på grund av påverkan av slarka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller tiU följd av sjukdom eller utiröttning eller av annan sådan orsak icke kan pä betryggande sätt fullgöra vad honom åligger.

En besättningsman får inte tjänstgöra ombord om han på grund av sjukdom, utiröttning, påverkan av atkoholhaltiga diycker eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätl.

118

Regeringen besiämmer, i vad mån föreskrifterna i delta kapitel skota tillämpas i fräga om utländskt tuftfariyg vid luftfart inom svenskt område.

Regeringen/år./or(',v/;n\'« / vilken utsträckning föreskrifterna i delta kapitel, utöver vad som följer av 6§, skatt tillämpas i fräga om inländska luftfartyg vid luftfart inom svenski område.

6 KAP.

Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Om fiygplatser och markorgani sationen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Närmare beslämmelser om in-räiiande samt om underhåll och drift av sådan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen etter, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfansverkel äger heslämma huruvida och under vilka förulsäUningar, ulan intrång i enskild rätt, sjö eller annat område må nytljas Jör lufifariygs tandning och uppstigning ulan att hava särskilt inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Bejallningshavare som har hand om säkerhels- och ordningstjänsten vid en allmän fiygplals eller vid godkänd enskild fiygplals får från flygplatsområde avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så all han äventyrar luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för siarl och landning av områden som inte har inrätials för sådana ändamål gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen besiämmer utövar lillsyn över allmänna flygptal-

Prop. 1984/85: 212

312

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ser och utrustningen där skall ges tillträde lill anläggningen för att utöva tillsynen.

Regeringen äger förordna om inrättande av luflled ävensom heslämma annat område, inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får inrätta flygvägar och besluta om luftrum där särskild reglering skall finnas för lufttrafiken.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen hestämnier utövar tillsyn över anläggningar för att underlätta liifiirufikcn i sådana områden som avses i första stycket skall ges tillträde lill anläggningen för all utöva tillsynen.

Till tiyggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker-hetstjänsl.

Flygtrafiktjänst skall finnas för all tiygga och underlätta luftfarten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ytterligare bestämmelser om flygtrafiktjänsten. Om regeringen bestämmer del får myndigheten uppdra åt andra att svara för sådan tjänsl.

Om tillstånd / vissa fall

Frågor om tillstånd för allmänna flygplatser

För inrättande och drift av fiygplals till allmänt bruk (allmän flygplais) erfordras tillstånd av regeringen, såvida annan cm staten skall utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art, irajikens ringa omfattning eller kortvarighet eller andra särskilda omständigheter må inrättas eller drivas utan tillstånd varom i första stycket sägs.

Flygplalserför allmänt bruk (all-ni ä n n a flygptatser) får inte inrättas eller drivas ulan tillstånd av regeringen etter den myndighet regeringen besiämmer.

Prop. 1984/85:212

313

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

5 8

Tillstånd att inrätta etter driva allmän Jlygptats må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till del allmänna.

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn lill del allmänna. Vid prövningen skall hänsyn tas bl. a. till markförhållanden, titt störningar som kan uppkomma för omgivningen och titt totalförsvaret. Vidare skall hänsyn las lill sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar an driva flygplatsen.

Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som flnnas erforderliga. Regeringen må förordna tiiftfartsverket all i särskilda avseenden heslämma villkoren.

Tillståndet må begränsas lill viss lid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillslånd meddelas får villkor Jöreskrlvas Jör lillsiåndet. Om tillståndel meddelas av regeringen får sådana villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt titt inlösen kan förbehållas staten.

Åsidosätter innehavare av tillslånd i väsentlig mån för verksamheten gällande föreskrifter eller måste del antagas att han är oförmögen alt behörigen fullgöra sina Jörplikidser med avseende å anläggningen och dess drift, må regeringen återkalla tillståndet.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter Jöreskrifterna för verksamheten kan regeringen återkalla tillståndet. Delsamma gäller om det måste anlas att tillslåndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndel har meddelats av annan myndighet än regeringen får också denna myndighet meddela beslut som avses i första stycket.

Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten än allmän fiygplals erfordras lillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Frågor om andra tillstånd

Regeringen får föreskriva att det krävs tillslånd för inrättande och drift av även andra anläggningar för luftfarten än allmänna Jlygplat-ser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

314

Om godkännande

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som rege-ring'11 bestämmer skall, innan den läges i bruk. godkännas i den ordning regeringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderiiga villkor.

Dör fastslältda villkor i väsentlig mån åsidosättas eller anläggningen eljest, till följd av ändrade beslämmelser eller annan omsländighel. icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankommer på den myndighet som meddelat god-kännandel all återkalla del.

Förekommer omsländighel ;:om kan medföra att kraven för godkännande (/ längre äro uppfyllda, åligger del anläggningens innehavare all så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverkei. Är omständigheten av beskaffenhet all medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren, utan all avvakta vederbörande myndighets beslu:. vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är. vidare användes.

Allmänna flygplatser får inte las i bruk innan de har godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva all delsamma skall gälla i fråga om andra anläggningar för luftfarten. I samband med godkännandet skall fästställas de vUlkor som behövs.

Om villkoren åsidosätts i väsentlig mån skall godkännandet återkallas av den myndighet som /i(jr meddelat del. Detta gäller också om anläggningen annars inie uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av säkerhetsskäl skatt han se titt att anläggningen inie används.

Om anläggningar som hindrar luftfarten

118

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela beslämmelser som, utan alt avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade all förebygga all märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas, all Irafiksäker-helen ulsältes Jör fara. Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som må vidtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får meddela föreskrifier om märken, belysning och andra anordningar som syftar till att förebygga fara för trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock inte utformas så att de medför något avsevärt men för markägarna eller dem som har särskild räll lill marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva åtgärder som kan vidtas när fö-

Prop. 1984/85:212

315

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

reskrifler enligl första slyckel åsidosätts.

Övriga bestämmelser

128

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tuflfarlsverket äger föreskriva vilka fiygplatser som må nytljas för inlernalionell eller inrikes lufifäri eller eljesl för olika slag av luftfart.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser som/i:5r användas r/W olika slag av luftfart.

13 8

För hegagnonde av allmän flygplats eller annan anläggning Jör luftfarten, som är upplåten till allmänt bruk, må avgij) uppbäras enligt grunder som bestämmas av regeringen.

Sådan avgifi må, när den är förfallen lill betalning, uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter, som las ut av dem som använder allmänna flygplatser etter andra allmänna anläggningar och tjänster för luftfarten.

Avgifter som är förfallna lill betalning/iår tas ul genom utmätning utan föregående dom, utslag eller hcslui.

148

Allmän fiygplals så ock annan anläggning för luftfarten, som är upplålen lill allmäni bruk, skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fån, såvida de äro hemmahörande i stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Allmänna flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall på samma villkor som för svenska luftfartyg i internationell irajik vara öppna för utländska luftfartyg i sådan iraflk, om dessa är registrerade i en stal som har träffat överenskommelse med Sverige om denna förmån.

15 8

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger fastställa villkor för behörig-hel alt inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrätta tjänsl varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela bestämmelser om certifikat för sådan tjänsl.

Tjänstgöring som flygledare flygtraflkledningstjänst, Jlygtek-niker etter flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande cenijikal. Cerliflkatel skall vara utfärdat eller godkänt i Sverige.

I fråga om cerlifikal och innehavare av cerlifikal gäller bestämmelserna 14 kap. 4-19 och 21—30§§.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får föreskriva all andra med tjänst inom mark-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

316

organisationen eller med annan tjänst av betydelse för säkerheten än som avses 14 kap. skall ha behörighetsbevis.

Bestämmelserna I 4 kap. 20 § tredje och fjärde styckena saml 30 H gäller i Jråga om behörighetsbevis och innehavare av sådana bevis.

Regeringen etter den myndighet regeringen besiämmer får beträffande arbele som utförs inom vissa angivna organisationer medge undanlag från kravel på cerlifikal.

168

Vad i 5 kap. 10 8 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare ochfiygmekani-ker, så ock den somförrällar annan tjänsl som regeringen med hänsyn till trafiksäkerheten besiämmer.

Bestämmelserna i 5 kap, 10 8 gäller också flygledare i flygtrafikledningsljänst, flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån regeringen föreskriver det, annan personal inom markorganisationen med tjänstgöring som är av betydelse Jör säkerheten.

7 KAP.

Om tillstånd till luftfartsverksamhet

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte må ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

Regeringen äger föreskriva, alt tillstånd av luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av sårskild art, ändå att verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart i förvärvssyfte än luftfart i regelbunden trafik (linjefart) får utövas utan tillstånd om det är skäligt med hänsyn ;/// luftfartens art eller omfattning.

Regeringen/or föreskriva att det krävs tillstånd för att driva skota med utbildning Jör erhållande av certifikat och för att utöva luftfart som avser utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte. Delsamma gäller i frå-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

317

ga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan luftfartsverksamhet av sårskild art. Frågor om sådana tillstånd prövas av den myndighet regeringen besiämmer. Om regeringen besiämmer det, får myndigheten uppdra ål andra an göra prövningen.

Tillstånd må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Tillstånd/// beviljas bara om del inte möter hinder av hänsyn till del allmänna.

De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skatt beaktas vid prövningen.

Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort titt annan inom riket eller annan Inrikes fart, må lillstånd meddelas endast svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenski dödsbo, svenskt aktiebolag, vars akliebrev äro ställda titt viss man, ävensom svenski handelsbolag, vari ej Jinnes utländsk bolagsman, samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här I riket, såframt styrelsens saml-liga medlemmar äro svenska medborgare. Tillslånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess aktier till ell kapitalvärde och ett röstvärde av minst Ivå tredjedelar tillkomma den. åt vilken lillstånd enligl denna paragraf må meddelas: är denne svenskt aktiebolag, skall det svenska inflyt andel däri vara säkerställt i samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förulsäitningarna ej långre för handen.

Tillslånd lill lujijärt i inrikes iraflk får ges endast lill t. svenska staten,

2. svenska kommuner etter lands
tingskommuner,

3. svenska medborgare eller
dödsbon.

4. svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman.

5. svenska föreningar, samfälligheter eller stiftelser, som inte har några utländska medborgare i styrelsen.

6. svenska aktiebolag, om aktierna i bolaget, är ställda lill viss man och till ell kapitalvärde och ell röstvärde av minst Ivå tredjedelar ägs av någon som kan få tiltsiåndi. enligl denna paragraf.

Om ägaren lill ell aktiebolag som anséiker om lillstånd enligt denna paragraf är en annat aktiebolag skall vad som sägs i forsla siycket 6 också gälla det bolaget.

Tillstånd titt luftfart med svenski luftfartyg i förvärvssyfte mellan Sverige och ullandel som inie är linjefart får ges endast titt den som uppfyJter kraven enligl första stycket 1-6.

En lillstånd förfaller om kraven i Jörsta Slyckel inte längre är upp-

Prop. 1984/85:212

318

Nuvarande lydelse

vare tillståndet föifallel. där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes av den myndighet vilken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lufifarisverket äger medgiva undanlag från vad i denna paragraf stadgas, när särskilda skäl äro därtill.

Föreslagen lydelse

fyJIda och rättelse inte sker inom den lid som bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får medge undanlag från denna paragraf om del finns särskilda skäl.

Vid meddelande av lillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Ankommer del på regeringen all giva lillståndel. må regeringen förordna luftjärlsverkel all i särskilda avseenden heslämma viltkoren.

Tillståndet må begränsas lill viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillstånd meddelas Jår villkor Jöreskrlvas för tillståndel. Om lillståndel meddelas av regeringen får sådana villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Räll lill inlösen kan förbehållas sluten.

För den verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med slöd av ett tillstånd är föreståndaren i Sverige ansvarig.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig män för verksamheten gällande föreskrifter eller måste det aniagas alt han är oförmögen alt behörigen upprätthålla verksamheten, må den myndighet som meddelat tillståndet återkalla del.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten, kan den som har meddelat tillståndet återkalla detta. Tittståndet kan också återkallas om det måste anlas att innehavaren inte kan upprätthålla verksamheten.

Har regeringen genom överenskommelse med främmande stal medgivit luftfart inom svenski område, vare. där regeringen så bestämmer, särskilt tittstånd enligl delta kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant falt förordna lujljarlsverkel all meddela de närmare beslämmelser som finnas erforderliga.

Om regeringen genom ell avlal med en främmande stal eller en internationell organisation medger all luftfart får äga rum inom svenski område, kan regeringen besluta all något tillstånd inte krävs enligl della kapitel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva de villkor för tuftfärten som behövs.

För den verksamhet som utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med stöd av en av-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

319

tal är föreståndaren i Sverige ansvarig.

7 8

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket må föreskriva, under vilka förulsäUningar luftfartyg eller tillbehör eller reservdelar till luftfartyg må upplåtas titt annan för all av denne nytljas för egen räkning.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får. om det behövs med hänsyn till flygsäkerheten eller annars lill luftfarten inom riket, föreskriva all del krävs lillstånd fi>r upplåtelse av luftfartyg //// brukare. Detsamma gäller i fråga om upplåtelser av tillbehör eller reservdelar lill luftfartyg.

8 KAP.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Angående vad vid luftfärd skall iakttagas Jör att undvika sammanstötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. luftfarts verkei.

Regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad som skall Iakttas vid luftfärder för all olyckor och olägenheter skatt undvikas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luflfarisverkel äger bestämma flygvägar som luftfartyg har att följa vid färd inom svenskt område saml meddela särskilda föreskrifier beträffande fiird över rikels gräns, såsom angående var gränsen må passeras och vilken flygplats som skall brukas vid lufifariygs avgång eller ankomst.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får fastställa flygvägar som luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare får föreskrifter meddelas om flygningar över rikels gränser.

3 8

När allmän ordning och säkerhet kräver det. må luftfartyg anmanas all landa. Anmaningen skall ofördröjligen efterkommas. Har annan anvisning ej givits, skall farlygel landa på närmaste allmänna flygplats inom riket, å vilken tandning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område, där lujijän enligt 1 kap. 3 8 är förbjuden, skall det omedel-

Når del krävs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet får en luftfartyg anmanas att landa. Fartyget skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning lämnas skall landningen ske på närmsla möjliga lämpliga allmänna etter godkända enskilda flygplats inom riket.

En luftfartyg, som utan lillsiånd

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

bart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras på snabbaste säll. Fartyget skall, om annan anvisning ej givits, så snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersäties vad sålunda är stadgat, må farly ge IS färd hindras med erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar besiämmer vem som öger utöva befogenhet varom i första eller andra slyckel sägs sami meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigi av vad där stadgas.

320

Föreslagen lydelse

kommer in i ett sådanl område som avses I 1 kap. 3 8, skall omedelbart lämna området. Del iniräfjäde skatt snarast anmälas. Om ingen annan anvisning lämnas skall fartyget snarast möjligt landa / enlighet med första stycket.

Om Järiygei bryter mot besiäm-mdserna i första och andra styckena får den fortsatta färden hindras.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får Jöreskriva vem som får besluta om åtgärder enligl denna paragraf saml i övrigi meddela ylleiJIgare föreskrifier i de avseenden som avses i paragrafen.

Krigsmateriel må icke utan medgivande av regeringen eller den regeringen bemyndigar befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förslås med krigsmateriel bestämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till allmän ordning och säkerhet/ör/7>-da befordran med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huruvida och under vilka viltkor fo-tografiapparai må medföras och brukas å luftfartyg inom svenskt område.

Krigsmateriel/iär inte transponeras med luftfartyg ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhel/år regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer förbjuda transporter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

4a§ Fotografering får inte ske utan tillstånd av överbefälhavaren från luftjartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämls enligt 1 kap. 3 § första stycket. Detsamma gäller fotografering från luftfartyg som luftfartsverkei i detla avseende har jämställt med fartyg i linjefart. Från undra luftfartyg får fotografering inie ske utan fillslånd. Frågan om tillstånd prövas i

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

321

fråga om fotografering för kartläggningsändamål av regeringen och i övriga fall av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller Inte den folografering som sker för statens lanlmäleri-verk.

4b§

Kameror får medföras inom riket på sådana luftfartyg som anges i 4 a § första stycket och på luft farly g som används vid fotografering för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra luftfartyg bara om tillslånd har meddelats till fotografering eller om apparaterna förvaras så cm de inte kan användas under flygningen.

Befälhavaren skatt se titt alt dessa krav är uppfyllda.

4c§

Vad som sägs i 4 a och 4 b§§ gäller inte ifråga om sådana luftfartyg som avses i 15 kap. 2§.

Såvitt ej i denna lag eller eljesl förordnas annat, bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola finnas för luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola upprättas, föras och förvaras.

Otn inget annal föreskrivs i denna lag meddelar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

Ej må någon förvägras att laga del av innehållet i fartygshandlingar, såvitt hans rätt är beroende där-

Om någon för att kunna ta till vara sin räll behöver la del av innehållet i en fartygshandling, skall han få det.

1 det allmännas verksamhet gäller i stället bestämmelserna i iiyck-frihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).

21 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 322

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

Angående skyldighet för den som Regeringen etter den myndighet

Jörrållar tjänst å luftfartyg all med- regeringen bestämmer meddelar

föra luftfartscertifikat eller annan föreskrifter om skyldighet för dem

handling förordnar regeringen el- som tjänstgör ombord på luftfartyg

ler, efter regeringens bemyndi- att medföra cerlifikal och andra

gande, luftfartsverket. handlingar.

88
Luftfartsverket må, där så prö- Om det behövs får luftfartsverket

vas nödigt, visitera luftfartyg saml visitera luftfartyg och granska far-granska fartygshandlingarna och de tygshandlingarna och de andra handlingar som skola medföras av handlingar som skall finnas om-dem som förrätta tjänst å Jäny get. bord.

98
Om vad vid luftfärd skall Iaktta- Del finns särskilda beslämmelser

gas i hälsovårds-, pass-, tull- och om vad som skall iakttas vid lufl-
andra sådana hänseenden stadgas färder i fråga om hälsovård, pass
särskilt. och tull och i andra liknande av-

seenden.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller Delta kapitel gäller sådana luft-

befordran med luftfartyg av passa- transporter av passagerare, resgods
gerare, resgods eller gods, vUken eller gods som utförs av lufttrafik-
utföres mol vederlag eller av luft- företag. Kapitlet gäller också om
trafikföretag verkslätles vederlags- transporten utförs av någon annan
fritt. mot ersättning.

I detla kapitel förslås med Warszawakonventionen den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom del i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luftbefordran saml med Guadalajarakonvenlionen den i Guadalajara den 18 september 1961 undertecknade konventionen om inlernalionell I ufl bejördran som utföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

28
Bestämmelserna I detla kapitel Detla kapitel gäller inte transpor-

äga icke tillämpning å postbeford- ter av post. ran.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Vad i 3-9 88 stadgas om befordringshandlingar skall icke gälla i fråga om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

323

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 3-9 88 gäller inte i fråga om transporter som liljors under osedvanliga förhållanden och som inie ulgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljeli. Innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort:

b) där avgångsorlen och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en etter flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stal. uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; saml

Biljetten skatt, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis om befordringsavtalels slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivei innehåll eller har den förkommii. skatt befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i delta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg utan all biljett utfärdats eller innehåller biljelten icke meddelande som avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas / 22 8.

Transporthandlingar

För passagerartransporter skall biljeller utfärdas. En biljett skatt innehålla

a) uppgifter om avgångs- och
bestämmelseort en.

b) uppgifter om platsen för minst
en sådan mellanlandning som skatt
ske i en annan stal / de full då av
gångs- och beslämmdseorierna
ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om alt
Warszawakonvenlionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
personskador och Jör skador på
grund av all resgods kommer bort.
minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller biljetten som bevis om att ett transportavtal har iräfjäis och om villkoren för transporten.

Såväl transportavlatel som bestämmelserna i detla kapitel skall tillämpas även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad biljett inte har föreskrivei innehåll eller om hiljellen har kommil bort. Om passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på lujifartygei ulan att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar ett meddelande enligl första siycket c), får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8.

Prop. 1984/85:212

324

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

Vid bejördran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset ej fogals vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 8 första stycket eller intagits i sådan biljett. skall del innehålla:

a) uppgift å avgångsorl och bestämmelseort:

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum I annan stat, uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; saml

c) meddelande att befordringen
kan vara underkastad Warszawa
konvenlionen eller lag av motsva
rande innehåll och att konven
tionen eller lagen i regel begränsar
fraktförarens ansvarighet då res
gods förkommer, minskas eller ska
das.

Resgodsbeviset skall, där ej annal styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har fraktföraren mottaga resgodset i sin vård utan alt resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fall då bevisei icke fogats vid etter intagils i biljeli som uppfy'ller föreskrifterna i 3 § första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under cj av förevarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som siadgas i 22 § andra siycket.

För Iransporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodshevis som inie har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3 8 första stycket skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och
beslämmdseorlen,

b) uppgifter om platsen Jör minst
en sådan mellanlandning som skatt
ske i en annan stal i de fäll då av
gångs- och bestämmelseorterna
ligger i samma stal. och

c) ett meddelande om alt
Warszawakonvenlionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser
kan gälla för transporten och att
konventionen eller lagen i regel be
gränsar fraktförarens ansvar för
skador på grund av all resgods
kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annal styrks gäller resgodsbeviset som bevis om att resgodset har skrivits In och om villkoren för transporten.

Såväl Iransporiavtalet som bestämmelserna i della kapitel skall tillämpas även om något resgodsbevis inte har utfärdats, om ett utfärdat bevis inie har föreskrivei innehåll eller om beviset har kommit bort. Om fraktföraren har tagit emot resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis har utfärdats får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligl 22 § andra stycket. Detsamma gäller om en utfärdat bevis, som inie har fogats till eller tagits in i en biljett enligt 3 § första stycket c), saknar meddelande enligl första stycket c).

Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, />e/c'cA,770(y flygfraklsedel. Avsändaren äger fördra, att sådan

För godstransporter kan fraktföraren kräva att avsändaren upprättar och lämnar en flygfraklsedel. Avsändaren/år kräva an fraktföraren tar emot en sådan handling.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

handting mottages av fraktjöruren. Är flygfraklsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommii, skall befordrings-avlalel ändock gälla och. med del undantag sotn följer av 9§. vara underkastat bestämmelserna i delta kapitel.

325

Föreslagen lydelse

Såväl transportavtalet som be-släinmdsernu i delta kapitel med undanlag av del som följer av 9§ skall tillämpas även om någon flygfraklsedel Inte har utfärdats, om en utfärdad flygfraklsedel inte har föreskrivet innehåll eller om fraktsedeln har kommit hon.

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Del andra exemplarei skall betecknas "för mottagaren"; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren saml åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och åter-ställes av honom lill avsändaren efter godsels mottagande.

Fraktförarens underskrift skatt tecknas innan godset tages ombord å tuftfartygel; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraklsedeln. anses han. där ej annat siyrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Flygfraklsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och lämnas tillsammans med godset. Exemplar I förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Exemplar 2 Jörses med beteckningen 'Tör mottagaren" och undertecknas av avsändaren och fraktföraren och Jöljer med godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas lill avsändaren när fraktföraren har tagil emot godset. Fraktföraren skall skriva under de olika exemplaren av fraktsedeln innan godset las ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annal visas anses frakljöraren handla Jör avsändarens räkning om han på dennes begäran upprättar flygfraklsedeln.

Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

När transporten avser flera kolli skall särskilda flygfraktsedlar upprättas om fraktföraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och
bestämmelseorten.

b) uppgifter om platsen för minst
en sådan mellanlandning som skall

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

slal och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift å platsen fin- minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawa-konventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då gods förk(>mmcr. minskas eller skadas.

326

Föreslagen lydelse

ske i en annan stal i de falt då a\'-gångs- och beslämmelseorlerna ligger i samma stat. och

c) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador på grund av an gods kommer hon. minskas eller skadas.

Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg Ulan att flygfraklsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande som avses i 8 8 under c). äger fraktföraren icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som siadgas i 22 8 andra stycket.

Om gods har tagits ombord på cll luftfartyg med fraktförarens samtycke trots att någon flygfraklsedel inte har utfärdats eller om en utfärdad fraktsedel saknar meddelande enligl 8 8 c) får fraktföraren inte åberopa ansvarsbegränsningen i 22 8 andra stycket.

108

Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan, iförhållande till vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande godset, vilka avsändaren upptagit i flygfraklsedeln, ej hava föreskrivet innehåll eller eljesl äro orikliga eller ofidlständiga.

Om avsändaren i fiygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga om godset som är orikliga eller ofullständiga, svarar hänför de skador som della medjör för fraktföraren etter någon som denne har ansvaret mol.

118

Flygfraktsedeln skaU. där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i fiygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i fiygfraktsedeln om godsets myckenhet eller lymd samt uppgift i densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flyg-fraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Om inte annat styrks gäller flygfraklsedeln som bevis om all ett avtal har träffats, om att godset har tagils emot och om villkoren för transporten.

Flygfraklsedelns uppgifter om godsets vikt, mått och förpackning och om antalet kolli gäller om inte annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln om godsets mängd eller volym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraklsedeln intygar all han har kontrollerat uppgifterna i avsändarens närvaro eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

327

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

Rätt att förfoga över godset m.m.

128

\Jo! iippfyJIande av sina förpliktelser p/i grund av befordringsavtalet äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom all återtaga del å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa del vid landning under resan, låta på beslämmdseorlen eller under resan utlämna del till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen. Avsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Uijör fraktföraren avsändarens order ulan an del till denne avlämnade exemplaret av flygfraklsedeln företes, rtr fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetagei all söka sill åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens räll inträder efter vad i 13 8 stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träffa, går rätlen att förjöga över godset åter till avsändaren.

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt iransporiavtalet och ersätter de extra kostnader .som uppkommer, kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen eller stoppa det vid landning under resan. Detla gäller dock Inte om åtgärden medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma Jörutsältningar kan han under resan eller på beslämmdseorlen lämna ut godset till någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln etter begära all det skickas tillbaka lill avgångsflygplatsen.

Om avsändarens order inte kan verkställas skall fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order trots att dennes exemplar av flygfraktsedeln inte visas upp. ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt //// godset upphör när mottagaren får räll till del enligl bestämmelserna i 13 8. Om mottagaren vägrar alt ta emot flyg-fraktsedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren åter rätt att förjöga över godset.

138

När gödsel framkommit lill beslämmdseorlen. äger mottagaren, där ej annal föranledes av vad i 12 § siadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, däresi han gäldar vad denne äger fordra och i övrigi fullgör de befordringsvillkor som angivits i fiygfraktsedeln.

Om beslämmelserna I 12 § inie leder till annat har mottagaren rent all få ul flygfraktsedeln och godset när della har kommit fram till bestämmelseorten. Detla gäller dock endast om han betalar vad fraktföraren har räll att fordra och uppfyUer flygfraklsedelns villkor för transporten.

Prop. 1984/85:212

328

Nuvarande lydelse

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkom-mil. underrätta mottagaren därom.

Föreslagen lydelse

Om inte någoi annat har avtalats skall fraktföraren genast underrätta mottagaren ncir godset har kommit fram.

148

Vidgår fraktfc>rarcn at! godset förkommii etter har del ej framkommit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äger mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyla ur bejordringsavtalci.

Om gödsel inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag då del borde ha anlänt, kan mottaguren göra sina rättigheter gällande mot fraktföraren eidigt transportavtalet. Detsamma gäUer om fraktföraren erkänner all godset har kommit bort.

15 8

Förbehåll, som innejatlar avvikelse från bestämmelserna i 12. 13 eller 14 §. skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

Förbehåll som avviker frän beslämmelserna i 12-14§§ gäller bara om de är intagna i flygfraklsedeln.

168

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och all vid flygfraklsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras/ört' godsels avlämnande till mollagaren. Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är oriklig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att ersätta skadan, utan så är all fet eller försummelse ligger Jraklföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Avsändaren skall lämna de upplysningar och //// flygfraktsedeln foga de handlingar som behövs för alt skyldigheter enligt tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall kunna fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsändaren skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av alt sådana upplysningar eller handlingar saknas eUer är orikliga eller ofullständiga. Detla gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller försumiy\elser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna är riktiga och fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

Såvitt ej annal Jöljer av vad nedan siadgas är fraktföraren ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare till följd av händelse

17f

Fraktförarens ansvar

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador so/n drabbar passagerare lill följd av händelser som inträffar ombord på luftfarty-

Prop. 1984/85:212

329

Nuvarande lydelse

som inträffar ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar delta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i strafflagen stadgade grunderna.

Förestagen lydelse

get eller i samband med alt passageraren går ombord på eller lämnar fartyget. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207).

188

Förkommer, minskas etter skadas inskrivet resgods eller gods titt följd av händelse som inträffar medan det är i fraktförarens vård vare sig på flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats. varhelst godset befinner sig, är fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning befordran verkslätlls till lands eller sjöledes utanför flygplats, skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under den i förslå slyckel avsedda tiden.

Fraktföraren ansvarar för skador på grund av all inskrivet resgods eller gods kommer bon. minskas eller skadas under en lufltransport. Lujflransporten omfattar den lid som godset är i fraktförarens värd på en flygplats, ombord på en luftfartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var gödsel än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eller omlastning iitjörs lill lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker på grund av transportavtalet skall skador på resgodset eller godset anses ha uppkommit till följd av en händelse under lufttransporten om inte annal visas.

198

För skada titt följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda siadgas.

Frakljöraren ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid lufttransporter av passagerare, inskrivet resgods eller gods.

208

Fraktföraren är fri från ansvarig-hel, där han visar alt han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

Visar fraktföraren all den som lidit skadan medverkat däriiti genom eget vållande, gäller 6 kap. I 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador om han visar att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för all undvika skadorna eller alt det har varit omöjligt för dem alt vidtaga ätgärderna.

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat //// skadan genom eget vållande, gäller 6 kap. 18 skadeståndslagen (1972:207).

Prop. 1984/85:212

330

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

22 8

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till sexlonliisen-sexhundra särskilda dragningsrätter; och må förty, där ersättningen skall utgå / form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt lufttrafikförelag skall gränsen för ansvarigheten dock vara ivåhiindrasjutliolusen kronor. Företagel skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran ulfästa sig att tillämpa denna gräns/o/' ansvarigheten. 1 fråga om befordran som endast delvis utföres av svenskt lufttrafikförelag skall vad nu sagts om användning av det högre begränsningsbelonpet och om skyldighet all ulfästa sig att tillämpa detla belopp gälla endast i fråga om den del av befordringen som utföres av sådanl förelag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives i detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods etter gods är fraktförarens ansvarighet begränsad till .sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsels överlämnande till fraktföraren sårskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar alt passagerarens eller avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommii. minskals, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda viklen av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning; dock alt, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av andra kolli

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje passagerare begränsat lill 16 600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen skall utgå som ränta fär räntans kapitaliserade värde inte översliga denna gräns. Om transporten utförs av ell svenski lufttrafikföretag är gränsen för ansvaret i stället 270000 kronor. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för transporter ulfästa sig att tillämpa denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av en svenski/

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är knutet till transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter gäller det då uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detta gäller dock inte om han visar alt intresset är lägre än del angivna. Om bara en del av del inskrivna resgodset eller godset kommer bort, tnlnskas, skadas etter fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av delta eller dessa kolli når gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som ingår i samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Prop. 1984/85:212

331

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen Ivddse

som omfaltas av samma resgodsbevis eller flygfraklsedel, den sammanlagda viklen jämväl av dessa kolli skall lagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård. är ansvarigheten begränsad till irehund-ratretiiotvå särskilda dragningsrätter för envar passagerare.

Skyldighet alt gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hinder av all de i denna paragraf sladgade gränserna för ansva-rigltelen därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföraren inom sex månader från den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rättegångskostnaden ej understiger vad som Uldömes.

Med iitiryckei "särskilda dragningsrätter" avses / denna lag de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda drag-ningsräiier lill svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i sin värd är begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för varje passagerare.

Fraktföraren kan åläggas all utge ersättning för rältegångskost-nader även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Della gäller dock inie om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som medförde skadan eller innan talan har väckts om detla har sken senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När talan Jors om ersättning skall omräkning lill svenski mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

23 8

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 8 sägs, är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsels egen beskaffenhet eller fel i godset.

Förbehåll som inskränker fraktförarens ansvar eller soin anger lägre gränser för ansvaret än 22 8 är ogUliga.

Detla gäller dock inte vid transport av gods om Jörbeliållet avser förlust, minskning eller skada som beror på det transponerade godsets egen beskaffenhet eller på fel i godset.

24 8

De gränser för ansvarigheten som siadgas i 22 8 skola ej äga

Gränserna för ansvar enligt 22 8 gäller inte om del visas att fraktfö-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

tillämpning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsålligen eller ock. med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsi-dosäiiande av tillbörlig aktsamhet och hånsyn.

332

Föreslagen lydelse

råren, någon av hans ansiällda eller någon som han har anlitat i tjänsten/ic(r orsakat skadan uppsålligen eller genom att. med insikt om att skador sannolikt skulle uppslå. grovt åsldosäiia den aktsamhet och hänsyn som kan krävas.

25 8

Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten «i' ringare grad än i 24 8 sägs. må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning / vissa Jall av skadeersättning stadgas i 10 kap, 3 8.

Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som frakljöraren har anlitat för att han har vållat skador genom lindrigare fel eller Jorsummelser i tjänsten än som avses i 24 8.,/«r den sammanlagda ersättning som han och fraktföraren kan åläggas all utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersätlning_/7/i/ii i 10 kap, 3 8.

26 8

Mottages inskrivet resgods eller gods ulan anmärkning, skall godset, där ej annal styrkes. anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar saml. beträffande gods, inom fjorton dagar frän mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes lill mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annal visas anses inskri-vel resgods och gods som las emol utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast inom sju dagar från mottagandet, när del gäller resgods, och senast inom fjorton dagar från mottagandet / fråga om annal gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar från den dag då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkningar skall göras skriftligen, l.ex. genom anteckning pä transporthandlingen. Görs anmärkningen i en särskild skrift räknas tidsfristerna från avsändandet av skriften.

27 8

Har ej anmärkning enligt 26 8 framställts inom tid som där sägs.

Om inte en anmärkning enligt 26 8 har framställts / rätt lid. är rät-

Prop. 1984/85: 212

333

Nuvarande lydelse

är rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är an han Jörfaril svikligen.

Föreslagen lydelse

len till talan mot fraktföraren förlorad. Detta gäller dock inte om fraktföraren har handtal svikligt.

28 8

Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det konior Jinnes. genom vars medverkan avtalet sliniis, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annal än vid svensk domstol eller domstol i annan till Warszawakonventionen ansluten stal. med mindre enligl avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten år belägen i stat som ej biträtt konventionen.

Talan om ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid rätten i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist,

fraktförarens huvudkontor ///i/7i, eller

det kontor som liar medverkat vid avtalets lillkomsl jinns. Talan får också väckas vid rätten i bestämmelseorten.

Talan /;r föras bara vid svenska domstolar eller vid domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonvenlionen. Detla gäller dock inte om enligt avtalet avgångsorlen eller bestämmelseorten ligger i en siat som inte har biträtt konventionen.

298

Väckes ej talan om ansvarighet inom två är från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då bejördringen avbröts, är rätlen till talan förlorad.

Rönen till talan om ansvar är förlorad om inte talan väcks inom tvä är frän luftfartygets ankomst till bestämmelseorten, från den dag det skulle ha ankommit eller från den dag Iransporten avbröts.

30 8

Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är all anse såsom en enhet, ulföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem. sedan han mottagit passageraren, del inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändarenjö;??-väl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste, ändå att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efier vad nu

Har del avtalals all en transport skatt anses som en enhet även om transporten I olika delar skall utföras av fiera fraktförare efter varandra, ansvarar varje fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emol det som skall transporteras.

Når transporten avser inskrivet resgods eller gods. får avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren även om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan fraktförares vård. Den som har rätt att få ut godset kan hålla sig lill den siste. Om två fraktförare på grund

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

334

sagts, skola de svara en för båda av delta är ansvariga, svarar de so-
och båda för en. tidariskl.

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

Transporter som utförs av andra än den avtalsslutande fraktföraren

318

I fråga om befordran som helt eller delvis utföres av annan än den som genom hefördringsavlalel åtagit sig befordringen (den avtalsslutande fraktföraren) äga 32-36 88 tillämpning, om det ej visas att befordringen utförts utan den avials-sliiiandc fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i 33. 35 och 36 88 tillämpas dock endast i fräga om den del av befordringen som utföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

I fråga om en transport som helt eller delvis utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gcdler 32 — 36 88 om det inte visas att transporten utförs utan bemyn-digande/viw denne. Bestämmelserna i 33. 35 och 36 88 gäller dock bara i fråga om de delar av transporten som utförs av den andre.

32 8

Både den avtalsslutande fraktföraren och den som utför befordringen anses vid tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga om hela befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den avtalsslulande fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som utför transporten anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som han utför.

33 8

Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans/o/A- med den andre fraktförarens folk. Detla medför dock icke all ansvarigheten för den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 8 angivna gränserna.

Härden avtalsslulande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser än som följer av detta kapitel eller har passagerare eller avsändare enligt 22 8 andra stycket särskilt uppgivit det intresse som är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den av-

Vid tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jämställs vardera fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med den andre fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Detla medför dock inie att an-svarei för den som utför iranspor-len i den avtalsslulande fraktförarens ställe överskrider gränserna i 22 8.

Om den avtalsslutande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser ui-över bestämmelserna I detta kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte bunden av dciia ulan ,v/;/ eget godkännande. Detsamma gäller om en passagerare eller en avsändare / enlighet med 22 8 andra

Prop. 1984/85:212

335

Nuvarande lydelse

talssluiande fraktförarens ställe icke ulan eget godkännande bunden härav.

Föreslagen lydelse

stycket särskilt har ängen det intresse som är knutet till transporten.

34 8

Anvisning eller anmärkning, som enligt besiäinmelse i della kapitel lillsiälles den ene fraktföraren. äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses / 12 8 äger dock verkan endast om den lUI-siälles den avtalsslutande fraktföraren.

Anvisningar eller anmärkningar som enligl detta kapitel liltsiälls den ene fraktföraren gäller också mot den andre. En order enligt 12 8 gäller dock bara om den ges till den avtalsslutande fraktföraren.

35 8

Vad de båda fraktförama och deras folk kunna förpliktas all sammanlagt utgiva i ersättning må icke överskrida det högsta ersättningsbelopp som någon av fraktförarna kan åläggas all utgiva. Varje skadeslåndsskyldig är ansvarig endast inlill den gräns som är tillämplig för honom.

Den sammanlagda ersättning som de båda fraktförama, deras anställda och de som fraktförarna har anlitat kan åläggas att utge Jår inte överskrida del högsta belopp som gäller för någon av fraktförarna. Var och en ansvarar bara upp till den gräns som gäller för honom.

36 8

Talan om ansvarighet får. vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem. föras vid domstol som enligt 28 8 är behörig vid talan mot någon av fraktförarna.

Talan mol endera av etter båda fraktförarna fär föras vid en domstol som enligt 28 8 är behörig vid talan mot någon av dem.

Sammansatt befordran

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast beträffande luflhefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annal befordringsmedel. må inlagas i luftbefordringshandlingen.

Sammansatta transporter

37 8

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med andra transportmedel gäller bestämmelserna i delta kapitel bara lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i luftirans-porlhandlingen.

Övriga bestämmelser

38 8
Göres I befordringsavial eller el- Förbehåll om tillämplig lag eller

jesl innan skada timat. med avvikel- domstols behörighet som avviker se från vad i detta kapitel siadgas. från beslämmelserna i detta kapitel

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, är förbehållei ulan verkan.

Skiljeavtal i fråga om befordran av gods. vitkel träffats innan skada limai. gäller utan hinder av bestämmelsen i jörsta stycket, om skiljemannaförfarandet skall äga rum inom en / 28§ avsedd domstols domvärjo och tvistefrågan, i den män Warszawakonvenlionen och Guadalajarakonvenlionen äro till-lämpliga därpå, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

336

Föreslagen lydelse

är ogiltiga om de görs innan någon skada har inträffat.

39 8

1 fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser Internationell befordran skall i 3 8 första slyckel under c), 4 8 första siycket under c) eller 8 8 under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfyJld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och alt denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i de fall, som angivas i del lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke innehåller meddelande sotti avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som siadgas i22§.

I fräga om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller iniernalionella transporter är kravel på meddelande enligl 3 8 första stycket c), 4 8 första siycket c) eller 8 8 c) uppfyllt om handlingen innehåller uppgifter om alt Warszawakonventionen kan gälla för transporten och all denna konvention i regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som anges i dessa stadganden.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en internationell lufttransport ligger i en stal som inie har biträtt Warszawakonvenlionen får fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligl 22 8 även om transporthandlingen inte innehåller något meddelande enligt första stycket.

40 8

Såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum. äger regeringen meddela hestäin-melser. avvikande från vad 13. 4. 8 och 9§§ stadgas angående biljett, resgodshevis och flygfraklsedel.

Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid inrikes lufttransporter om luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

Vid sådana lufttransporter som avses i första stycket får begränsningen av fraktförarens ansvar enligt 22 § åberopas även om biljetter, resgodsbevis eller flygfraklsedlar inte är utfärdade eller om de saknar

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Fö restagen Ivdelse

337

meddelande om begränsningen. All meddelande om begränsningen skall finnas i slandardvittkoren för passagerartransporter följer av 22 § första Slyckel.

Har slal. då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konvenllonen om inlernalionell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skola bestämmelserna i detta kapitel ej äga tillämpning å inlernalionell liiflhe-fordran. som uljörcs omedelbart av den stålen etter av lerritorium för vars utländska angelägenheter den sunen svarar.

Såframt en titt den reviderade konventionen ansluten stal förklarat, all konvenllonen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för dess mililära myndigheter ombord å luftjartyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, skola beslämmelserna i delta kapitel ej heller äga tUlämpning å sådan befordran.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana internationella tuftlransporter som införs direkt av en viss slal om denna stat, när den biträdde den konvention som underiecknades i Warszawa den 12 oklober 1929. lämnade en sådan förklaring som avses i lill-läggsprotokollel till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs av ell territorium, för vars utländska angelägenheter en sådan stal svarar.

Under förulsätining all en slal som har biträtt Warszawakonvenlionen har lämnat en förklaring om del. gäller bestämmelserna i detta kapitel inte heller ifråga om en lufttransport som utförs för den statens militära myndigheter med ell luftfartyg som är registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning.

10 KAP.

Om ansvarighet för skada i följd av luftfart

Ansvaret för skador genom luftfart

Om ansvarighet för skada, som / Jöljd av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogas person eller egendom som icke befordras med fartyget, stadgas i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Bestämmelser om ansvaret för skador, som genom luftfart tillfogas personer eller egendom som inte transporteras med luftfäriygel, finns i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

22 Riksdagen 1984185. I saml- Nr212

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

338

För ansvarighet för skada som avses i I 8 skall, där regeringen så förordnar, finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Om regeringen jöreskriver del skall det finnas en trafikförsäkring för ansvaret enligt 1 8. Finsäkringen kan ersättas av någon motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Är någon, vilken förränar ijänsl å luftfartyg, pliktig an ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storiek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende. I fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Om någon som tjänstgör på luftfartyg skall utge ersättning för skada i följd av luftfart som /;(//■ uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, får rätten jämka ersättningen med hänsyn till felets eller försummelsens beskaffenhet, skadans slorlek eller omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller i fråga om andra med tjänst som har betydelse för trafiksäkerheten,

I fråga om skadeståndsansvaret för arbetstagare gäller 4 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

II KAP.

Om fiygräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst, och undersökning av olyckor

bärgning luftfarts-

Flygräddningstjänst

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Regeringen må ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg samt

Föreskrifier angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen föreskriver del får myndigheten överiåla ål andra att leda Jlygräddningsljäns-ten.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som tjänstgör på lujt-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

dem som göra Ijänsi å sådanl fartyg eller vid Jlygplals eller annan anläggning lör luftfarten skyldighet att medverka i flygräddningstjänsten, så ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. I fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

339

Föreslagen lydelse

fartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för luftfarten är skyldiga alt della i flygräddningstjänsten. Regeringen Jår också meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga om ersättning vid personskador gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Bärgning

Den som bärgar/öro/vc/rt/ eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande gods eller något, som hön till sådant fartyg eller gods, så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt att. vare sig bärgningen ägt rum lill sjöss, på land etter i luften, få bärgarlön ;' enlighet med de grunder, som jämlikt 225-227 88 sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljesl för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varil oundgängliga för bevarandet av farlygel eller godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats. häfte ägaren med del bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt lill bärgarlön skall icke lilt-komma den som medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller bejinner sig i nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt //// bärgarlön. Detsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådanl fartyg eller av något som hör till fartyget eller godset. I fråga om bärgarlönen gäller bestämmelserna i 225-227 88 sjölagen (1891 nr 35 s. 1 j. Den som i en sådan nödsituation räddar människor från fartyget eller medverkar vid deras räddning har också rätt till en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon i övrigi har haft för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods skall också ersättas om kostnaderna har varil nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller bevarats svarar ägaren inte personligen ulan endast med det som har härgals eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön. Detsamma gäller Ifråga om ersättning för kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Prop. 1984/85:212

340

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses i 2 8. njule i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt enligt 4 8 förmånsrätlsla-gen (1970:979). såframt bärgarlönen eller ersättningen hänför sig till ätgärder vilka slutförts här i riket.

I första slyckel avsedda fordringar skola. \'ar i förhållande lill Jordringens belopp, iijula lika räll om de härröra av samma liänddse: eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Ulan h<>rgenärens samlycke må icke. innan betalning Jor dennes fordran giildils eller säkerhet därför blivit ställd, lufifariyget lämna del slätte, där ålgärdernu för bärgningen etter bevarandet slutfördes, etter godset av ägaren lagas i besinning.

Den som har en fordran på bärgarlön eller ersättning för kostnader enligt 2 8 (borgenären) har luftpanträit i farlygel eller godset med förmånsrätt enligt 4 8 förmänsrällslagen (1970:979) om bärgarlönen eller ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har Ji/reträde framjör en äldre. Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika räll till betalning.

För all ell lufljartyg skatt få lämna den plats där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet awslii-lades och för an ägaren skall få ta godset i besinning, krävs alt borgenärerna medger della om de inte har fån bclalt för sina fordringar eller säkerhet har ställts för betalningarna.

Liiflpaniräit omfattar ej ersättning, som pä grund av försäkring eller eljesl utgår /or skada på luft-Ja ny get eller godset.

Luftpanträtlen omfattar inte den ersättning för skador på lufijänyg eller gods som utgår på grund av försäkring eller av andra skäl.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs / den ordning som för försäljning av ulmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i farlygel eller godset, men borgenären äge Jå del i köpeskillingen enligl vad därom är särskilt sladgai.

Lossas gods. som häftar Jör fordran, till avsändares eller lastemol-lagares förfogande, upphöre liift-panlrätien i gödsel. Ullämnas godset utan borgenärens tillstånd, vare den som monager godset med kunskap om fordringen ansvarig för denna, dock icke uiöver det värde godset hade vid lossningen.

Liijipanlrätlen upphör om lujifartygei eller godset säljs efter utmätning eller under konkurs på det sätl som är föreskrivet i utsökningsbalken. Borgenärerna har dock räll till del i köpeskillingen / enlighet med särskilda beslämmelser.

LuJIpanträtlen I godset upphör om del genom lossning ställs till avsändarens eller mollagarens förfogande. Om godset lämnas ut utan borgenärens tillstånd, svarar den som tar emol godset för fordringen om han kände lill denna. Han svarar dock inte för mera än del värde som godset hade vid lossningen.

Prop. 1984/85:212

.341

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Luftpanträit i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från del åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades, såvida icke inom nämnda lid borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stal. som bitrålt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt titt luftjartyg, vare lag som i första slyckel sägs. med iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för far-tygel,

Ijäll då farlygel icke är registrerat eller då del är registrerat i annan främmande stal än i andra stycket .s«,i,',v, upphöre luftpanträtten ijarty-gei efter ett är från det ätgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Luftpanträtlen i ett luftfartyg som är registrerat / Sverige upphör efter tre månader från den dag ätgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte om borgenärens anspråk pä panträtt inom samma tid har anmälts till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom en överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om farlygel är registrerat i en annan slal som har biträtt Genévekonventionen. Borgenärens anspråk på panträtt skall då anmälas hos den myndighet som för inskrivningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra stycket upphör luftpanträtten efter ett år från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte om inom samma tid överenskommelse har träffats om paiit-rällens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

Inträffar vid luftfartygs nyttjande olyckshändelse, som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller alt betydande skada uppstår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall undersökning verksiällas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador.

Inträffar det en olycka vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, all någon blir allvarligt skadad, all fartyget får betydande skador, all egendom som inte transporteras med farlygel får betydande skador etter att fartyget är oåtkomligt. skall det göras en undersökning om olyckshändelsen, dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat eller något inträffat som lyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen, skatt ock undersökning äga rum.

342

Föreslagen lydelse

Delsamma gäller om del har funnits någon allvarlig fara för an en sådan otycka skulle inträffa, om något har hänt som tyder på ell väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen eUer om en luftfartyg har försvunnit under flygning och inte har kunnat återfinnas.

Undersökning varom i 7 8 sägs skall verkställas av den myndighet regeringen bestämmer.

Vid undersökningen skall erforderiig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

En undersökning enligt 7 8 skall göras av den myndighet som regeringen föreskriver. Om regeringen Jöreskriver det Jår myndigheten överiåla åt andra alt göra undersökningen.

Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid undersökningen.

lOi

På sätt regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem saken kan angå saml bereda dem tillfälle alt anföra vad de akta nödigt till bevakande av sin rätt. De äga, såvitt det kan ske ulan men för utredningen, närvara vid undersökning å olycksplatsen samt eljesl vid utredningsarbetet.

Den myndighet som undersöker olyckan skatt underrätta dem som kan vara berörda och bereda dem tillfälle att yttra sig. De har rätt alt närvara vid undersökningen på olycksplatsen och vid utredningsarbetet / övrigt om så kan ske utan men för utredningen.

118

Undersökning skall utföras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I avvakian på att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samråd med polismyndighet eller på annal lämpligt sätl företaga de åtgärder för säkerställande av utredningen, som flnnas nödiga och icke ulan våda kunna uppskjutas.

Undersökningen skall ske i samråd med den som enligl 23 kap. räl-legångsbalken leder förundersökning av del inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds skall luftfartsverket vidia de åtgärder som behövs för all säkerställa utredningen och som inte kan uppskjutas.

128

Den myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen

Den myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med den som anlas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myn-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

saml granska föremål som kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas, må myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga delar; tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas allenast i den mån anledning förekommer att brott som hör under allmänt åtal förövats.

Finner den myndighet som un-, dersöker olyckan nödigt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller anföreläggande meddelas någon att .såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område händelsen limai eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljesl angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om bevisupptagning / rättegång utom huvudförhandling.

.343

Föreslagen lydelse

dighetenfår också granska de föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Myndigheten Jår begära att polismyndigheten biträder vid utredningen om undersökningen inte kan fullföljas på annat sätt. Bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel enligt 24-28 kap. rättegångsbalken/år dock användas bara om det Jinns anledning att anta att del har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära all vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller all någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om något laga hinder inte möter skall rätten hålla förhör eller meddela föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling.

13<

Anträffas tuftfariyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller någol, som hör lill sådanl farlyg eller gods, och förekommer anledning antaga att luftfartsolycka timat, må vad som anträfjäts icke avlägsnas eller rubbas utan tillslånd av polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos myndighet som avses i första

Om del finns anledning all anta att en luftfartsolycka har iniräffat, får luftfartyget, det gods som har transporterats med fartyget och del som hör till fartyget eller godset inte rubbas ulan tillstånd av polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detla gäller dock inte om åtgärden sker för alt rädda människoliv eller om det i övrigi finns synneriiga skäl.

Den som har lillvaratagit egendom som avses i första stycket skall genast anmäla del till polismyndigheten eller den myndighet som

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

stycket. Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det finnes påkallat.

344

Föreslagen lydelse

undersöker olyckan. Om del behövs får myndigheten omhänderta egendomen.

12 KAP.

Särskilda bestämmelser

Förekommer, då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är luflvärdigi eller behörigen bemaniuit etter att eljesl Jör sådan färd i denna lag eller med stöd därav fastställda vUlkor ej äro uppfyllda, må luftfärden förbjudas och fartyget hindras all avgå. Beslut härom meddelas av htjifans-verkel eller av den som erhållit verkels bemyndigande därlill. I sistnämnda fall skatt beslulel omedel-bari underställas verkets prövning.

Om det då en luftfärd skall påbörjas kan anlas att del luftfartyg, med vilket färden skall ske. inte uppfyller de villkor som anges i denna lag eller som har fästsiätlts med stöd en' tagen får luflfarisverkel eller den som verkei utser besluta an luftfärden Inie får äga rum och hindra lujijärtygels avgång. Om någon annan ån luftfansverkel har meddelat beslulel, skall beslutet genast anmälas lill verkei och prövas av della.

Innehavaren av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna flygplatsen innan avgifter, som enligl 6 kap. 13 8 skola utgå med anledning av fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång, blivit guldna eller säkerhet ställts.

Regeringen äger förordna, alt vad i första stycket sägs ej skall gälla internationell fart som regeringen bestämmer.

Innehavaren av en allmän flygplats får hindra ett lufifariygs avgång om de avgifter eiUigt 6 kap, 13 8 som avser fartygels senaste ankomst, uppehåll och avgång inte har betalats och säkerhet inte har ställts.

Regeringen får föreskriva att första siycket inte skall gälla ifråga om viss internationell Itiftjåri.

3 8-

Angående frihet frän kvarstad för vissa luftfartyg är särskilt stadgat.

Det finns särskilda bestämmelser om frihet frän kvarstad för vissa luftfartyg.

Regeringen förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt denna lag skola bestämmas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela Jöreskrifter om avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligl denna lag.

- Senaste lydelse 1981:811,

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Sådan kostnad må. när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

345

Föreslagen lydelse

Kostnader som är förfallna till betalning får tas ut genom utmätning utan föregående dom, utslag eller beslut.

Om innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomotiag-ningsapparat å luftfartyg eller inom markorganisationen siadgas särskilt.

Del finns särskilda bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar ombord på luftfartyg och inom markorganisationen.

13 KAP.

Ansvarsbestämmelser

Ansvarsbestämmelser m. m.

Ansvar

Överträder någon förbud enligt 1 kap. 2a§ eller villkor vid medgivande enligl detla lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av 1 kap. 3§, dömes tUt fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse avförbud eller föreskrift som eljesl meddelats med stöd av 1 kap. 3§ straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

TiU fängelse i högst två år döms den som vid tjänstgöring ombord på ett luftfartyg är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Detsamma gäller i fråga om dem som utövar de tjänster som anges i 6 kap. 16 §.

Om brottet är ringa döms till böter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande i lufijärtygsregistrel eller antecknande i bihanget till registret eller vid annan ansökan eller anmälan enligl 2 kap., straffes med dagsböter etter fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriktig naiionalilets-och registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med slöd därav föreskrivna märken, dömes tUl fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, tid dagsböter.

23 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Titt böter eller fängelse i högst sex månader döms den som

1. bryter mot 1 kap. 2a§ Jörsta stycket etter mol villkor som har meddelats enligt I kap. 2a§ andra stycket,

2. bryter mol sådana förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 §,

3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap.,

4. framför luftfartyg i strid med _ kap. 16 § etter föreskrifter som har meddelats med stöd därav,

5. bryter mot 3 kap. 1 § förslå
stycket eUer4 kap. 1 eller 3 §,

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

346

6. vid tjänstgöring ombord på
luftfartyg vägrar att följa befälha
varens order,

7. bryter mot 5 kap. 7.8, 6 kap. 4§ eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 8§,

8. upplåter eller driver en anläggning i strid med 6 kap. 9§ första stycket.

9. biyter mol 6 kap. 15 § första stycket.

10. utövar luftfart utan tillslånd enligl 7 kap.,

11. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4§ första stycket eller 6 § första stycket.

12. bryter mot trafikföreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

13. underlåter att landa enligl 8 kap. 3§,

14. bryter mol 8 kap. 4 §,

15. använder ett luftfartyg vid
luftfart ulan föreskriven försäkring
eller säkerhet enligl 10 kap. 2 §.

Nyttjas luftfartyg ulan lov till luflfari, ehuru del saknar luflvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma tag vare, om luftfartyg utan lov nytljas till luftfart ehuru det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

Till böter döms den som

1. uppsålligen lämnar orikliga
uppgifter i ett ärende som rör inne
hav av certifikat eller behörighels-
bevis eller frågan om annan behö
righet eller vid prov, kontroller eller
annan liUsyn över behörigheten,

2. bryter mot föreskrifier som har meddelats med slöd av 4 kap. 20§ första och andra styckena eller 6 kap. 15 § tredje stycket,

3. bryiermot8kap.4a§och4b§ förslå eller andra stycket,

4. utför passagerartransporter
utan att det i biljetter eller stan
dardvillkor finns sådana utfästelser
som anges i 9 kap. 22 § första
stycket, eller

5. bryter mot 11 kap. 13 §.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i I —2 §§ försummar någon skyldighet enligt 1-6 eller 8 kap.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

347

Den som å luftfartyg förrättar tjänst varom 14 kap. 4§ sägs ulan alt hava erforderligt luflfartscertifikat, dömes till dagsböter etter fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes den som utan all hava erforderligt certijikat förrättar tjänst som avses i 6 kap. 15 §.

Om en gärning har sken av ringa oaktsamhet skatt den inte föranleda ansvar enligl denna lag.

Sätter sig någon som gör ijänsl å lujifartyg upp mol befälhavaren och vägrar honom lydnad, dömes till dagsböter etter fängelse i högst ett år..

Till samma sirajf dömes befälhavare som J~örsummar att. när lujifartyg är I nöd. göra vad på honom ankommer enligl 5 kap. 7§.

Den som med avseende på sådant utländskt tuflfarlyg som avses i 1 kap. 6§ utom riket hur begått brott enligt denna lag eller med slöd därav utfärdade föreskrifier döms. om han befinner sig i Sverige, enligl svensk lag även om 2 kap. 2§ eller 3§ 3-5 brottsbalken inte är lillämpliga. Åtal får väckas utan hinder av 2 kap. 5§ andra sis'ckei samma balk.

Förverkande

Den som vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid utövning av tjänsl som avses i 6 kap. 16 § varit så påverkad av starka diycker eller andra stimulerande etter bedövande ämnen som i 5 kap. 10 § sägs. dömes liU fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter, dock ej under tjugufem.

Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsålligen begår eller medverkar titt en sådan gärning som anges i 2 § första stycket 1 eller 2. kan tuftfartygel förklaras förverkat om del behövs för att förebygga brott eller om del i övrigi finns särskilda skäl. Detta gäller dock inte om förverkande är uppenbart oskäligt. Otn fartyget inte finns i behåll kan värdet förklaras förverkat.

Första stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luftfartyget eller någon särskild rätt till det.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också ifråga om sådanl gods som avses i 8 kap. 4 § första och andra styckena om

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

348

dess ägare eller någon som är i ägarens ställe begår eller medverkar lill en sådan gärning som anges i2§14.

14 KAP.

Vissa bestämmelser om lagens tillämpning

I fråga om luftfartyg som icke hava förare ombord eller som framdrivas annorledes än med motor eller eljesl äro av särskild beskaffenhet äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att, där hinder ej möter av hänsyn lill trafiksäkerheten eder del allmänna, medgiva undantag från vad i 2 — 8 kap. siadgas, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, ejier regeringens bemyndigande, luflfarisverkel äger ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål, som icke äro all hänföra tUl luftfartyg.

Lagens tillämpning, bemyndiganden och definitioner

1 fråga om luftfartyg som inte har någon förare ombord, inte är motordrivna eller / övrigi är av särskild beskaffenhet får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de särskilda föreskrifter som behövs och föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i 2-8 kap. Föreskrifter och undanlag får inte utformas så alt de strider mot säkerhetens eller del allmännas intresse.

Ifråga om sådana föremål som är inrättade för rörelse i luften men som inte är all anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Talan mol sådanl luftfartsverkets beslut / särskilt faU enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevis för personal inom luftfarten, medgivande all Utan certifikat göra tjänst å luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annal beslut av luflfarisverkel enligl denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna paragraf, skaU omedelbart lända lUI efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Luftfartsverkets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen överklagas i frågor som rör devlillslånd, certifikat, behörighetsbevis, tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå hos kammarrätten och i övriga frågor hos regeringen.

Beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart om Inte annal förordnas.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

349

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av tuflfarlsverket.

Regeringen får meddela ytterhgare föreskrifter / de avseenden som anges i denna lag. Regeringen får överlåta åt förvahtungsmyn-dighel att meddela sådana föreskrijier.

Om regeringen föreskriver det får myndigheten åt andra överlåta förvaltningsuppgift som ansluter lill denna lag och som innefattar myndighetsutövning.

Regeringen må bestämma, att vad i denna lag sägs om tuflfarlsverket skall i ett eder flera hänseenden i stället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

Är Sverige i krig eller krigsfara får regeringen föreskriva eller i enskilda faU medge undanlag från beslämmelserna i denna lag, i föreskrifter som har medddals med stöd av denna lag och i andra lagar och författningar av betydelse för luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifier som behövs.

Detsamma gäller om det råder sådana utomordentliga förhåltanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Om regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har meddelat föreskrifter enligt denna paragraf skaU föreskrifterna underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan underställning inte sker eller omföreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader från underställningen, upphör föreskrifterna att gälla.

5§

Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående inlernalionell civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med Ge ne ve kon ve n t lo-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

350

nen den konvention rörande inler-nalioneltl erkännande av rätt titt luftfartyg som avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Wa rs zaw a k o n v e n-

Ilon en den konvention om inlernalionell luftbefordran som undertecknades i Warszawa den 12 oklober 1929 och reviderades genom del i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet, och

med G u a dal aj arakonve n-lionen den konvention om inter-nationdl tufibejördran som utförs av annan än den avtalsslulande fraktföraren, som undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

15 KAP.

/ fråga om tuftfari med svenska militära luftfartyg samt om mililära fiygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de ämnen i vilka beiräfjände civil luftfart stadganden äro givna i denna lag, bestämmelser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom Il kap. 2§ första och tredje styckena saml 13 § är stadgat med avseende å dvU luftfari skall dock gälla jämväl ifall som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 6 kap. 15§, 9 kap., 10 kap. 3 §. 11 kap. 2 § första och tredje styckena och 13 § gäller även i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg och i fråga om den militära markorganisationen.

Regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer meddelar i övrigi bestämmelser för den militära luftfarien i de ämnen som anges i den första avdelningen och som inte gäller förhållandet mellan enskUda eller annars måste meddelas i lag.

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i denna lag, med undantag av 11 kap. 3-688, är stadgat om civil luftfan.

Bestämmelserna i denna lag utom 11 kap. 3-688 gäller även i fråga om luftfart med svenska luftfartyg, som ulan att vara militära används endast för statsändamål och inte för affärsdrift.

Prop. 1984/85:212

351

Nuvarande lydelse

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ifråga om luftfartyg som avses i Jörsta slyckel medgiva ytteriigare undantag från vad som enligl denna lag gäller om civil luftfari, dock icke såvitl angår de i 1 8 andra stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Föreslagen lydelse

För sådana luftfartyg får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter samiföreskriva och i enskUda fall medge ylteriigare undantag från bestämmelserna i 1-8 kap. denna lag. Undanlag fär dock inte medges från bestämmelser som anges i I första stycket.

Huruvida och på vilka villkor Jrämmande militära luftfartyg eller andra främmande luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, må vinna tillträde till svenskt område, bestämmer regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar beslämmelser i fråga om rätten till luftfart Inom svenskt område/ör utländska militära luftfartyg och andra ulländska luftfartyg som används endast för statsändamål och Inte för affärsdrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

För sådan utbildning enligl luftfartslagen som har påbörjats före lagens ikraftträdande gäller inte beslämmelserna om elevtillstånd.

1 fräga om besvär över luftfartsverkets beslut i frågor om återkallelse av certifikat som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1984/85:212

352

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i

följd av luftfart

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 88 lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfait skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Brukar någon utan lov annans luftfartyg, svare brukaren i ägarens ställe för skada, som därunder inträffar.

Föreslagen lydelse

När ell luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, är köparen i stället för ägaren ansvarig enligl denna lag.

När ell luftfartyg innehas med nyttjanderätt är nyltjanderättshavaren i stället för ägaren ansvarig om

1. ägaren och nyltjanderättshavaren har träffat avtal om att ansvaret skall vita på nyltjanderättshavaren,

2. nytljanderätlen avser en bestämd tid om minst ett år,

3. nyltjanderättshavaren enligl
avtalet har rätt att skaffa förare el
ler befälhavare etter att använda
fartyget för luftfart i förvärvssyfte,
och

4. anteckning om nyttjanderätten
har gjorts i luftfartygsregislret.

Den som utan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon annan är i stället för ägaren ansvarig för skador som inträffar vid ett sådant tillfälle.

Innehar någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika befogenhet att anställa förare eller befälhavare å lufljäriy-get, vare sådan brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av luftfartygets begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt åter av brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar lufifariyget med sådan befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan fö-

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3§ inte är titt-lämplig, är nyltjanderättshavaren lika med ägaren ansvarig enligl denna lag om han

1. enligt nyttjanderättsavlalet
har rätt att skaffa förare eller befäl
havare, eller

2. trots att han saknar sådan rätt
använder sig av en annan förare
eller befälhavare än den som
ägaren har anställt och skador in
träffar vid ett sådant tillfälle.

Prop. 1984/85:212

353

rare eller befälhavare än den av ägaren anställde, saml skada inträffar under denne förares eller befälhavares handhavande av luft-järiygei.

Den ersättning ägaren kan ha gett ut i ett sådanl fall som avses i första stycket får han kräva åter av nyttjanderäiishavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:212 354

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfar-

t.Vg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

dels att i 24, 39, 43. 46 och 5088 ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ul mot "luftfartsverket" och att i 53 8 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att 7 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

78 Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av farlygel.

Är ansökan om irteckning ej Är ansökan om inteckning ej
grundad på medgivande av den som grundad på medgivande av den som
enligt vad luftfartygsregistiet utvi- enligl vad luftfartygsregislret utvi
sar byggt fartyget, skall i ärendet sar byggt fartyget, skall i ärendet
styrkas alt från honom äganderät- styrkas att från honom äganderät
ten övergått lill den som med;ivit ten övergått till den som medgivit
inteckningen. Har fartyget tidigare inteckningen. Har fartyget tidigare
varit registrerat i främmande stat, varit registrerat i e« främmande stat
skall dock, såframt ej eljest laga eller hos en internationell organisa-
hinder möter, inteckning beviljas, tion, skall dock, såframt ej eljest
där den som medgivit inteckningen laga hinder möter, inteckning bevil-
blivit vid fartygets införande i det jas. där den som medgivit inteck-
svenska registret upptagen såsom ningen blivit vid fartygets införande
ägare eller ock härleder sin rätt från i det svenska registret upptagen sä
den däri först införde ägaren. som ägare eller ock härleder sin rätt

från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den liden upplagen i registrei såsom ägare eller härleder han sin räll från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Prop. 1984/85:212 355

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 och 18 88 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

148-Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfaltningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligl socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, utlänningslagen (1980:376). smiuskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning lill Danmark. Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkorlslagen (1977:477) i den utsträckning som är föreskrivei i dessa lagar saml mål enligt 21 kap. föräldrabalken,

3. mål som avses i 24 8 lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet.

Länsrälten i Östergötlands län prövar mål enligl lujtfarlslagen (1957:297) i den uisiräckning som är föreskrivei i den lagen.

18 8' Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med stöd av 57 8 samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortslillständ eller trakiorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när del är uppenbart all ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid beslut om försättande ur kraft av ett luftfarisceriiftkai, elevlillslånd, annat certifikat eller behörighetsbevis, när del är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte inne- 6. vid annat beslut som inte inne
fattar slutligt avgörande av mål. fattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning alt målet prövas av fullsulten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

' Lagen omtryckt 1981: 1323, - Senasle lydelse 1984:9. ' Senasle lydelse 1984:868,

Prop. 1984/85:212 356

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligl lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligl fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), om handlings undanlagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 8 lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga och 8 8 lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfaltningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr.,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål enligl körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något
körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om del är
uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas
eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål enligt tuftfarlslagen (1957:297), om beslutet innebär att varning meddelas eller om del är uppenbart att ett luftfartscertifikat, elevtillstånd, annat certifikat eller behörighetsbevis skall återkallas,

10. mål i vilket saken är uppen- //. mål i vilket saken är uppen
bar, bar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:212 357
Innehåll

Propositionen .................................................................. I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Propositionens lagförslag ................................................ ..... 2

1 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297) .. ..... 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1922: 382) angående ansvarighet

för skada i följd av luftfart ............................................ ... 66

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt

lill luftfartyg .................................................................. 68

4 Förslag lill lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 69

5 Förslag lill lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m 71

Utdrag av regeringsprolokollet den 24 januari 1985 ...... 72

1 Inledning ....................................................................... 72

2 Allmän motivering ........................................................ 72

2.1 Gällande ordning i huvuddrag ............................... ... 72

2.1.1 Författningar ................................................. ... 72

2.1.2 Internationella konventioner och överenskommelser .. 75

2.2 Flyglagutredningens förslag ................................... ... 80

.3 Remissyttrandena m.m.......................................... 80

.4 Rätten till luftfart .................................................. 81

.5 Internationell uthyrning av luftfartyg ................... ... 82

.6 Registrering i Sverige, svenskt ägarinflytande ..... 85

.7 Icke-nationell registrering ................................... ... 87

Luftvärdighet och miljövärdighet .......................... ... 88

Bemanning, luftfartscertifikat ................................ 90

2.9.1 Förfätiningsteknisk utformning ...................... 90

2.9.2 Villkoren för erhållande av certifikat m.m.......... 91

2.9.3 Cerlifikalens giltighetstid, förnyelse ............... ... 94

2.9.4 Återkallelsegrunderna ................................... ... 95

2.9.5 Tiden för återkallelse, m.m............................... 96

2.9.6 Varning och erinran ....................................... ... 98

2.9.7 Försättande ur kraft och omhändertagande . ... 99

2.9.8 Förfarandet vid certifikatåterkallelse m. m....... 101

2.10 Luftfartygs befälhavare och tjänsten ombord ........ .... Ill

2.11 Flygplatser och markorganisationen i övrigt ........... . 113

2.12 Tillstånd till luftfartsverksamhet ............................ 117

2.13 Överträdelser av vissa villkor för trafiken ................ 122

2.14 Vissa beslämmelser för lufttrafiken ....................... . 131

2.15 Lufttransporter ........................................................ 133

2.16 Ansvaret för skador genom luftfart ...................... 135

2.17 Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av luftfartsolyckor 137

2.18 Vissa särskilda beslämmelser ................................ 139

2.19 Ansvarsbestämmelser ............................................ 140

2.20 Tillämpningsbestämmelser, bemyndiganden, definitioner ... 142

2.21 Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål . 143

2.22 Forum i lufträttsmål .............................................. . 144

3 Upprättade lagförslag ................................................... 145

4 Specialmotivering ......................................................... 146

Prop. 1984/85:212 358

4.1 Luftfartslagen (1957: 297) ..................................... . 146

4.2 Lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart 177

4.3 Lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg 177

4.4 Lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 177

5 Hemställan ................................................................... . 178

6 Beslut ......................................................................... . 178

Utdrag av lagrådets protokoll den 24 april 1985 179

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 maj 1985 , , , , 191

1 Anmälan av lagrådsyttrande ........................................ 191

2 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen ................. . 191

3 Förslaget till lag om ändring i lagen angående ansvarighet för skada

i följd av luftfart ............................................................. 193

4 Övrigt ............................................................................ 193

5 Ratificering av artikel 83 bis till Chicagokonventionen . 193

6 Hemställan ................................................................... . 193

7 Beslut .......................................................................... 194

Bilagor

1 Sammanfattning av betänkandet Reviderad lufifartslagstiflning (Ds

K 1981: 12) ................................................................. 195

2 Flyglagutredningens lagförslag (Ds K 1981:13) ............ . 198

3 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet 268

4 Artikel 83 bis i Chicagokonvenlionen ............................ . 288

5 De remitterade lagförslagen ....................................... 289

Norstedts Trycken, Stockholm 198B