Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Regeringens proposition

1984/85:2

om artificiella inseminationer;

beslutad den 7 juni 1984.

Regeringen föreslär riksdagen atl anta de förslag som har tagils upp i bifogade uidrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Proposilionen innehåller förslag lill lagsliflning om artificiell insemina­lion, dvs. införande av sperma i en kvinna pä konstlad väg. Denna lagstift­ning består av dels en ny bestämmelse i 1 kap. föräldrabalken om faderska­pet till barn som har kommii lill genom inseminalion, dels en ny lag om inseminalionsverksamheien som sådan.

Den nya bestämmelsen i 1 kap. föräldrabalken innebär att elt barn som har kommit lill genom inseminalion med samtycke av moderns make eller annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden får samma rällsliga ställning i förhållande lill denne som om barnet hade kommii lill på naturlig väg. Denne man skall alltså anses som barnels rättslige far.

Enligt den nya lagen om inseminalion får sädan behandling i fortsätt­ningen utföras bara på kvinnor som är gifta eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är vidare alt mannen har skriftligen samtyckt till inseminalionen.

Inseminalion med sperma från någon annan man än kvinnans make eller samboende får utföras bara pä allmänna sjukhus under överinseende av en gynekolog. 1 delta fall krävs också all del med hänsyn till makarnas eller de samboendes medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligl atl inseminalionen äger rum. Bedömningen av om så är fallet görs ytterst av den ansvarige läkaren. Denne väljer även lämplig spermagivare. Vid delta val får inle några mer speciella önskemål om givarens egenska­per eller kvaliteter i övrigt lillgodoses.

Elt barn som har kommit till genom inseminalion bör normalt upplysas om della genom föräldrarna när det är lämpligl. Sedan barnel har uppnätt 1    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 2


Prop. 1984/85: 2


 


Prop. 1984/85:2                                                        2

tillräcklig mognad har det ocksä rätt atl fä vet;i vem spermagiviuen iir. Barnet kan vända sig till socialnämnden pä orten eller till det sjukhus som har utfört inseminalionen för alt lå del ;iv uppgifter om givaren. 1 övrigl skall alla uppgifler om denne i princip vara sekrelessbelagda. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1985.

Lagförslagen i denn:i proposiiion har granskats av higrädet. Proposilio­nen innehåller därför tre huvuddelar; higrådsiemissen (s. 6-33). lagrå­dets yttrande (s. 34-41) och föredragande stalMadets ställningstagan­den till lagrådets synpunkter (s. 42-431.


 


Prop. 1984/85:2                                                                    3

Propositionens lagförslag                                                                        Propositionens

lagförslag

1    Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att i I kap. föräldrabalken' skall införas en ny paragraf, 6 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

I kap. 6§

Har inseminalion utförts på mo­dern med samtycke av hennes make eller annan man som bodde tUlsammans med henne under äk­tenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn tUl samtliga om­ständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminalionen, skall vid tdlämpning av 2—5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets fader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Lagen skall dock inle gälla i fråga om inseminationer som har utförts före ikraftlrädandel.

Har inseminalion utförts före lagens ikraftträdande på en kvinna med samtycke av hennes make eller annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt atl barnet har avlats genom insemina­lionen, får efter utgången av är 1985 lalan inte väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första slycket om att mannen inte är far till barnel eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att etl erkännande av faderskapet som mannen har lämnat saknar verkan mot honom.

Balken omtryckt 1983:485.


 


Prop. 1984/85:2                                                                    4

2    Forslag till                                                                                        ,       ■

"                                                                                                lagförslag

Lag om inseminalion

Härigenom föreskrivs följande.

i S Med insemimuion förstås i denna hig inföiaiule av speinia i cn kvinn;i pä konstlad väg.

2   S Inseminalion får ulföras endasl om kvinnan är gift eller bor tillsam­mans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. For insemina­lionen krävs skriftligt samtycke av maken eller den m;m som kvinnan bor lillsammans med.

3   8 Inseminalion med sperma frän annan man än den som kvinnan är gift eller bor tillsammans med lår utföras endasl vid iillmänna sjukhus under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obste­trik.

Läkaren skall pröva om det med hänsyn lill makarnas eller de s;im-boendes medicinska, psykologisk;i och sociala förhållanden äj- lämpligt alt inseminalionen äger rum. Inseminalionen får uilöiiis end;isi om det kan antas atl det blivande barnet kommer atl växa upp under goda förhållan­den. Vägras inseminalion. lär makiuna eller de samboende begära all socialslyrelsen prövar frågan. Socialslyrelsens beslut fär inte överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare. Uppgifter om denne skall anleck­nas i en särskild journal, som skall bevaras i minst 70 år.

4   § Ell barn som har avlats genom inseminalion som avses i 3 S har rätt att, om det har uppnått tillräcklig mognad, självt fä del av de uppgifter om spermagivaren som har antecknats i sjukhusets särskilda journal. Social­nämnden är skyldig alt pä begäran biträda barnet med alt skaffa fram dessa uppgifler.

5   § Om det i ett mäl om faderskap till barn är nödvändigt atl fä del av de uppgifter som finns om en inseminalion. är den som är ansvarig för inse­minalionen eller annan som har tillgäng till uppgifterna skyldig att pä begäran av domstolen lämna ul dessa uppgifter.

 

6   § Fryst sperma får inte utan socialstyrelsens tillstånd föras in hit i landet annal än av allmänna sjukhus.

7   § Den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning utför insemina­lion i strid mot denna lag eller under angivna förhållanden tillhandahäller sperma för sådan inseminalion döms till böler eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

Bestämmelsen i 4 § gäller inle i fall dä spermagivaren har lämnat sperma före ikraftträdandet.


 


Prop. 1984/85:2                                                                    5

3    Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs ;itt 7 kap.  I sekrelesslagen (1980:10(1) skall ha nedan iingivna lydelse.


Prnpositionens lagrörslag


 


Nuvarande Ivdcls


Föreslagen lydelse


1 kap. I s


Sekretess gäller, om inte annal följer av 2 §, inom hälso- och sjuk­värden för uppgift om enskilds häl­sotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inle slår klart atl uppgiften kan röjas ulan ;»lt den enskilde eller någon honom när­stående lider men. Delsamma gäller i annan medicinsk verksiimhet. sä­som rättsmedicinsk och rätispsy­kiatrisk undersökning, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilise­ring, kastrcring och åtgärder mot smittsamma sjukdomar, samt i verksamhet som avser omsorger om vissa psykiskt utvecklings­störda.


Sekretess gäller, om inle annat följer av 2 . inom hiilso- och sjuk­vården för uppgift om enskilds h;il-sutillständ eller andra perst)nliga förhållanden, om det inte slår klarl atl uppgiften k;m röjas ut;in atl den enskilde eller nägon honom när­stående lider men. Detsamma gäller i imnan medicinsk verksamhet, sä­som riiltsmedicinsk och rättspsy-kialrisk undersökning, insemina­lion. fastställande av könstillhörig­het, abort, sterilisering, kastrcring och åtgärder mol smittsamma sjuk­domar, samt i verksamhet som avser omsorger om vissa psykiskt ulvecklingsstörda.


Sekretess enligt försia stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innef;iltar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvärd.

1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högsl sjuttio år.

Ulan hinder av första slycket får uppgifter om inseminalion i vissa fall lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1984:000) om inseminalion.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.


 


Prop. 1984/85:2


JUSTITIEDEPARTEMENTET


Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1984-04-12


Inledning


Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Peterson, Boström. Bodslröm. Gö­ransson. Gradin, Dahl, Holmberg. Hellström. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om artinciella inseminationer

1    Inledning

Artificiell inseminalion är en befmktningsmelod som förekommer i stora delar av väriden. Trots att verksamheten under senare år har tilldragit sig allt större uppmärksamhet är lagstiftning om den sällsynt. 1 Sverige -liksom i hela Västeuropa - saknas hell sådan lagsliftning.

I Sverige tillkallades i december 1981 en särskild utredare ' med uppdrag atl utreda frågan om artificiella inseminationer. Uiredaren, som antog namnet inseminationsutredningen, lämnade i september 1983 betänkandet (SOU 1983:42) Barn genom inseminalion. Betänkandet har remissbehand­lats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som hilaga I. dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinslanserna som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har gjorls i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2553-83).

Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt utred­ningens närmare överväganden hänvisas till belänkandet.

1 lagstiftningsärendet har överiäggningar hållits med förelrädare för de danska, finländska och norska justitiedepartementen samt det norska so­cialdepartementet.

' Justitieombudsmannen Tor Sverne. Sakkunniga: professorn Holsten Fagerberg. departementsrådet Lars Hullstrand, överiäkaren Ingrid Ursing oeh avdelningsdirek­tören Kristina Widgren. Experler: rik.sdagsledamoten Lilly Bergander. professorn Marc Bygdeman, sekreteraren Ann-Kristin Centerstig. psykologen Inga Gustafs­son, professorn Ragnar Holte saml riksdagsledamöterna Siri Häggmark och Linnea Hörlén.


 


Prop. 1984/85:2                                                                    7

2    Allmän motivering                                                                                  Behovet av

lagstiftning 2.1 Behovet av lagstlfliiing

Ofrivillig barnlöshet utgör ofta etl slori problem för dem som drabbas. 1 vissa fall kan barnlösheten botas genom olika medicinska åtgärder lör alt hiiva sierilitet hos m;innen. Niir detta inte är möjligt kan graviditet i en del fall framkiilliis genom artificiell inseminalion. dvs. införande av sperma i kvinnan på konstlad väg. I det följ;uide iinvänds den kortare lernien inse­minalion.

Inseminalion som en metod atl avhjiilpa b;irnlöshet har i Sverige före­kommit i varje fall sedan 1920-lalel. Verksamhelen v;ir till en börjiin blygsam men har numera en inte obetydlig omfattning. Inseminalion sker i flertalet fall med sperma frän en anonym givare, s.k. givarinsemination. Inseminalion förekommer även med sperma från kvinnans make eller iinnan mim som bor tillsammiins med kvinnan under äktenskiipsliknande lörhällimden. Denna form av inseminalion brukar - enligt en något oegentlig lerminologi - kallas makcinseminalion. I Sverige har under seniue tid årligen fölls minst 230 barn efter givarinsemination och ungefär 40 barn efter makcinseminiition. En verksamhet med miikeinseminalion bedrivs vid nära hälften av landets 56 kvinnokliniker, medan givarinsemi­nation förekommer vid nio av dem. Makeinsemination, och i några fall även givarinsemination. utförs också iiv etl antal privatpraktiserande gyne­kologer.

Några särskilda regler om faderskap till barn som har kommit till genom inseminiition finns inie i vårl land. I stället gäller de allmänna fiiderskaps-reglerna i I kap. föräldrabalken. Beträffande barn som föds i ett bestfiende äktenskap innebär dessa regler att mannen i äktenskapet presumeras vara far. Denna presumtion kan dock hävas av domstol, om mannen - såsom när barnet har avlats genom givarinsemination - inte i biologisk mening är barnets fiir. Ar modern ogift eller har en fiiderskapspresumtion hävts, gär det inte atl förkliira nägon som far till ett barn som har kommit lill genom givarinsemination.

Som inledningsvis nämnts finns det inte heller särskild lagstifining om inseminalionsverksamheien som sådiin. Verksamheten bedrivs så gotl som uteslutande utifrån medicinska utgångspunkter och är enbart under­kastad de lagregler som gäller om medicinsk behiindling i allmänhel.

Inseminationsutredningen har i det tidigare nämnda beiänkandei (SOU 1983:42) Barn genom inseminiition föresliigit dels nya regler i föräldrabal­ken om faderskiipel till barn som har kommii till genom inseminalion. dels en särskild lag om inseminalionsverksamheien som sådan.

Remissinstanserna har allmänt understrukit vikten av att del rättsliga skyddet för barn som har kommit till genom inseminalion förbättras genom en ändring av de nuvarande faderskapsreglerna i föräldrabalken. Så gotl som alla remissinstanser anser ocksä iitt tiden nu är mogen alt lagreglera de


 


Prop. 1984/85:2                                                                       8

närmare förulsällningarna för att inseminalion skall få bedrivas. Nägra      Behovet av

remissinstanser — bl.a.  Centerns ungdomsförbund och Barnens rätt i      lagstiftning

samhället - har dock uppfattningen atl ett förbud bör införas mot givarin-seminationer, eftersom dessa inrymmer svåra etiska avvägningar. Med­borgarräiisrörelsen menar ä andra sidan att del över huvud taget inte finns skäl atl i lag närmare reglera verksamhelen med sådana inseminationer. Vidare anför en majoritet inom socialstyrelsen alt en lagstiftning om inse­minalionsverksamheien som sådan bör anstå lill dess att man har under­sökt möjligheterna att fä till stånd en enhetlig reglering i hela Norden. Enligt socialstyrelsens majoritet behövs del också fortsatt forskning om de psykologiska oc'~ sociala (psyko-sociala) aspekterna pä givarinsemination innan denna vi.   ;samhel lagregleras.

Själv finner jag det uppenbart att inseminalion fyller en funktion för de makar eller andra samboende par som inte kan få barn pä naturlig väg. Verksamhelen har nått en sådan omfattning all det inle skulle te sig rimligt att nu förbjuda den, även om rhan - som några remissinstanser - skulle hysa tveksamhet från etiska synpunkter inför denna befruktningsmetod. Däremot är del angeläget all verksamhelen bedrivs i kontrollerade former och alt det blivande barnets bäsla tillgodoses sä längt det är möjligt.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag det angeläget att de nuvarande faderskapsreglerna i föräldrabalken ändras, sä alt de skyddar även barn som har kommii lill genom inseminalion. Den osäkra ställning som dessa fn. har i rättsligt hänseende bör alltså inte längre beslå. Jag återkommer till detta i ett senare avsnitt.

Av vad jag nyss sade framgår atl jag, i likhet med utredningen och det stora flertalet remissinstanser, anser att man också bör undanröja den lucka som finns i lagstiftningen när det gäller förutsättningarna och for­merna för själva inseminalionsverksamheien. Det är enligt min mening inle godtagbart att denna verksamhet kan bedrivas utan särskild tillsyn från samhällets sida och utan all lagstiftaren har lagil ställning till de delvis mycket känsliga frågor som verksamheten ger upphov till. Man bör alltså inte dröja med en sädan lagstiftning i väntan pä fortsatt forskning i dessa frågor. Tvärtom kan en inseminationsverksamhet som bedrivs i reglerade former vara elt bra utgångsläge för en sådan forskning. Givetvis kan de resultat som denna forskning så småningom kan leda fram till medföra att de ställningstaganden som nu görs senare får omprövas.

När det gäller det nordiska lagstiftningssamarbetet kan jag nämna atl man i varje fall i Danmark och Norge inle för dagen har nägra planer på att införa lagsliftning om inseminalion. Vid de nordiska överläggningar som har hållits i detta lagstiftningsärende (se avsnitt I) framhöll man emellertid både frän dessa länder och frän Finland atl man inle såg nägra problem med att Sverige redan nu övervägde en sådan lagstiftning. Själv delar jag denna uppfattning.

Sammanfattningsvis förordar jag alt lagregler nu införs både i 1 kap.


 


Prop. 1984/85:2                                                                       9

föräldrabalken om faderskapet lill barn som har kommit till genom inse-       Behörighet att utföra mination och i en särskild lag rörande inseminationsyerksämheten som       inseminalion sådan.

I det följande avser jag atl behandla frågorna om

behörighet all utföra inseminalion i avsnitt 2.2,

andra villkor för inseminalion i avsnitt 2.3,

rättsverkningarna av inseminalion i avsnitt 2.4,

barnets rätt att få veta sitt ursprung i avsnill 2.5,

ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.6, och

kostnader och resursbehov i avsnitt 2.7.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe­cialmotiveringen (avsnitt 4).

2.2 Behörighet att utföra insemination

Inseminalion är en lekniskl selt myckel enkel metod för alt åstadkomma befruktning. Den kan i princip utföras av vem som helst som har de rätta tekniska hjälpmedlen. Rättsligt sell är det emellerlid fråga om en medi­cinsk behandling som är underkastad de regler vilka gäller för all annan sådan behandling.

Enligt utredningen finns det inte anledning atl därutöver uppställa några särskilda krav för behörigheten att utföra makeinsemination. När det där­emot gäller givarinsemination föreslår ulredningen att inseminalionen skall få ulföras endast på sjukhus under överinseende av en gynekolog och att del dessutom skall krävas alt socialstyrelsen har tillåtit sjukhusel att bedri­va denna verksamhet.

Utredningens förslag har i allmänhet lämnals utan erinran under remiss­behandlingen. Landstingsförbundet anser dock att del inle bör krävas tillstånd av socialstyrelsen för att ett sjukhus skall få ägna sig åt givarinse-mation. Vidare framförs från främsl läkarhåll uppfattningen att även pri­vatpraktiserande gynekologer skall ha rätt alt utföra givarinsemination.

Makeinseminalioner ger inte upphov till några särskilda etiska eller psyko-sociala problem. Liksom utredningen och remissinslanserna anser jag därför att denna verksamhet i princip inte bör följa andra regler än dem som gäller för medicinsk behandling i allmänhet.

Läget är däremot annoriunda vid givarinseminationer. Denna verksam­hel inrymmer inle bara frågor av medicinsk art ulan också problem av etisk och psyko-social natur. Enligt min mening är del viktigt atl verksamheten anförtros åt läkare med erfarenhei av barnlöshetsutredningar och alt ga­rantier skapas för atl den bedrivs under etiskt godtagbara former. Vidare bör det finnas tillgäng till psykologisk expertis. Av dessa skäl har jag kommit lill uppfattningen atl givarinsemination bör få utföras endast pä allmänna sjukhus under överinseende av en gynekolog. Om denna verk­samhet koncenlreras till dessa sjukhus, får man ocksä en sädan överblick


 


Prop. 1984/85:2                                                       10

över verksamheten som är en förutsättning för den forskning och uppfölj-        Andra villkor för

ning som är önskvärd. Däremot bör det inte krävas att sjukhuset har fått        insemination

tillstånd av socialstyrelsen alt ägna sig åt givarinseminationer. ulan alla allmänna sjukhus bör enligt min mening ha rätl alt bedriva en sådan verksamhet. En annan sak är atl socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyn­dighet över sjukhusen har att övervaka att inseminalionsverksamheien bedrivs på ell godtagbart säll.

2.3 Andra villkor för insemination

Som lidigare har nämnls används inseminalion f.n. som en metod för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet. I konsekvens med detta utförs insemination så gott som uteslutande pä kvinnor som är gifta eller bor lillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. Givarinsemination pä kvinnor som inte lever i ett parförhållande med en man förekommer såvitt känt endast hos någon enstaka privatpraktiserande gynekolog.

Enligt utredningens förslag skall insemination få utföras endast i fall då kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapslik­nande förhållanden. Detta förslag moiiveras framför alll med ståndpunklen alt barn i princip behöver förebilder från både en faders- och en moders-gestalt för att ha de bästa förutsättningarna att utvecklas gynnsamt. Utred­ningen anser därför att insemination inle bör tillåtas på kvinnor som inte bor tillsammans med en man vilken kan fungera som barnels far.

Utredningens förslag har tillstyrkts av det stora flertalet remissinstanser. Hovrätten för Nedre Norrland. Sveriges socialdemokratiska ungdomsför­bund och Fredrika Bremer-förbundet anser dock att insemination skall kunna utföras även på ensamstående kvinnor, och Medborgarrättsrörelsen menar alt något annal skulle slrida mot grundlagen. Slutligen är Riksför­bundel för sexuellt likaberättigande kritiskt mot att kvinnor som lever i ett lesbiskt parförhållande utesluts från inseminalionsverksamheien.

Lika litet som ulredningen anser jag all del är en allmän mänsklig rättighet att under alla förhållanden få tillgäng till givarinsemination. Enligt min mening bör denna verksamhet, i varje fall f.n.. begränsas till de fall som har medförl atl meloden har börjat användas, nämligen då det av olika skäl brisier i de naturliga förutsättningarna alt nä ett havandeskap. I avvaktan pä fortsalt forskning är det vanskligt att bedöma om det från etiska synpunkter finns underiag atl sprida den artificiella tekniken vidare än sä. Avsaknaden av forskning om situationen för de barn som har kommii till genom inseminalion talar ocksä mot alt denna teknik används i andra fall än dä barnen kan växa upp hos föräldrar av båda könen.

Liksom utredningen och de flesta remissinstanserna anser jag därför alt insemination bör kunna ulföras bara på kvinnor som är gifta eller bor lillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden.

Av detta ställningstagande följer att ell ytterligare villkor för insemina-


 


Prop. 1984/85:2                                        ,                             11

tion bör vara att den man som kvinnan är gift eller annars bor tillsammans  Andra villkor för

med är beredd atl ta pä sig del faktiska faderskapet lill del blivande barnet. insemination

Utredningen har av denna anledning föreslagil all insemination skall kunna

utföras bara om mannen samtycker till inseminalionen. Detta förslag har

lämnals utan erinran under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig lill

förslaget. Till frågan om rättsverkningarna av detla samtycke återkommer

jag i näsla avsnitt.   .

Enligt ulredningen bör det vidare krävas atl de makar eller samboende som önskar få barn genom givarinsemination är lämpliga att fungera som barnets föräldrar. Utredningen anser alt dessa för detla ändamål bör få upplysningar och räd om de särskilda problem som möter vid en sådan inseminalion innan de slutligt bestämmer sig för alt lösa problemet med deras barnlöshet på delta sätl. Vidare bör makarna eller de samboende enligt utredningen genomgå inle bara en medicinsk undersökning utan också en psyko-social utredning som kan ligga till grund för prövningen av deras lämplighet. Utredningen föreslär alt bäde rådgivningen och den psyko-sociala utredningen skall utföras av socialnämnden, som redan nu har en sådan uppgift när det gäller adoption av underåriga barn. Ocksä prövningen av makarnas eller de samboendes lämplighet som föräldrar bör enligt utredningen göras av socialnämnden, vars beslut skall kunna över­klagas lill länsrätten.

Utredningens förslag har utsatts för en delvis ganska slark kritik under remissbehandlingen. Behovet av rådgivning och information innan en gi­varinsemination utförs har visseriigen allmänt vitsordats, och remissin­stanserna har i regel inle heller inväni mol att en ulredning och prövning görs av makarnas eller de samboendes lämplighet som föräldrar. En klar majoritet av remissinstanserna anser dock alt dessa uppgifter bör läggas på det sjukhus där inseminalionen skall äga rum och inle på socialnämnden.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag att det är viktigt att de makar eller samboende som vill avhjälpa ofrivillig barnlöshet genom givarinsemination får räd och information om de alternativ som står till buds och vad de olika alternativen innebär frän medicinsk, psyko-social och rättslig synpunkt. Enligt min mening har det stort värde alt makarna eller de samboende får möjlighet att diskutera dessa frågor med nägon erfaren person, så atl deras moliv för insemination blir noga övervägl.

Jag delar också uppfattningen att del innan en givarinsemination utförs bör utredas om del med hänsyn till makarnas eller de samboendes medi­cinska och psyko-sociala förhållanden är lämpligt alt inseminalionen äger rum. En medverkan från samhällets sida till att elt barn kommer till genom givarinsemination bör enligt min mening lämnas endast om det kan antas att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Nägon form av prövning av makarnas eller dé samboendes lämplighet atl vårda och fostra barnet är därför nödvändig.

Friigan är emellertid vem som bör svara för den nämnda rådgivningen.


 


Prop. 1984/85:2                                                       12

utredningen och prövningen. Att den medicinska bedömningen bör anför-         Andra villkor för

tros ål det sjukhus där inseminalionen äger rum är tämligen självklart. När        inseminalion

det däremot gäller den psyko-sociala delen anser ulredningen att social­nämnden är mer lämpad att ha hand om den, eflersom nämnden - åtmins­tone pä de slörre orlerna — har personal som genom ärenden om adoption har skaffat sig kunskap och erfarenhet av en liknande typ av verksamhet.

Själv ärjag emellerlid inte övertygad om att det är den bäsla lösningen att den medicinska och den psyko-sociala bedömningen på della sätl splittras upp pä skilda organ. Inte minst del nära samband som råder mellan de medicinska och de psyko-sociala faktorerna talar för att bedöm­ningen görs på samma slälle. Jag vill även erinra om att de flesta sjukhus har lillgång lill kuratorer, psykologer eller psykialriker för vilka bedöm­ningar av aktuellt slag inle är någon främmande uppgift. Dessa kan väntas få betydligt slörre erfarenhet av de särskilda problem som möter vid insemination än personalen vid socialnämnden, som skulle komma i kon­lakt med dessa problem bara i etl fålal fall.

Sammanfattningsvis anser jag alt uppgiften att svara för säväl rådgiv­ningen inför en givarinsemination som ulredningen och prövningen av det lämpliga i att inseminalionen äger rum bör läggas på det aktuella sjukhuset under överinseende av den ansvarige läkaren. Del slulliga beslulel bör fattas av läkaren. Om denne vägrar inseminalionen, bör de som har begärt den kunna fä hans beslul överpröval av socialslyrelsen.

Det förhällandet all både rådgivningen och lämplighetsprövningen så­lunda bör ankomma på sjukhuset hindrar självfallet inte att man från sjukhusels sida ibland kan ha anledning all koppla in socialtjänsten i detta sammanhang. Jag återkommer till den frågan i specialmotiveringen. Det bör också understrykas att socialtjänstens service, liksom t. ex. familjeråd­givningen, står öppen för dem som vill ha ytterligare hjälp med atl diskule­ra de problem som kan uppstå i samband med en insemination.

En fräga som uppkommer vid den angivna lämplighetsprövningen är om de makar eller samboende som vill ha barn genom givarinsemination har nått tillräcklig mognad för att bli föräldrar. Utredningen har föreslagit atl det efler mönster av adoptionslagstiftningen skall krävas att makarna eller de samboende har fyllt 25 år. Detta förslag har kritiserats av nägra remiss­instanser. För min del anser jag att det mänga gånger kan vara befogat att ställa upp ett sådanl krav. Omständigheterna kan dock någon gång vara sådana att en lägre ålder bör godlas. Nägon absolut åldersgräns bör därför inle föreskrivas.

Till frågan om vilka krav som i övrigt bör iakttas vid lämplighetspröv­ningen ålerkommer jag i specialmotiveringen.

En fräga av annat slag är om nägra särskilda krav bör slällas på givaren. F.n. är det den ansvarige läkaren som väljer lämplig givare. Därvid brukar krävas att givaren är fysiskt och psykiskt frisk, att han har normal intelli­gens, alt hans sperma är av god kvalilel och att han inle har någon påvisbar


 


Prop. 1984/85:2                                                                      13

ärftlig sjukdom. Ibland ställs ocksä kravet all givaren är under 40 är och att       Rattsverkningarna av han är gift och har egna friska barn. Vidare eftersträvas i allmänhet all      insemination givaren sä långt som möjligt har samma hårfärg, ögonfärg och kroppskon­stitution som den man vilken önskar ta pä sig faderskapet till det blivande barnet. Andra önskemål i fråga om givarens egenskaper och kvaliteter brukar däremot inle tillgodoses.

Enligt utredningen bör givaren också i fortsättningen utses av den ansva­rige läkaren. Utredningen anser alt läkaren därvid bör ställa i huvudsak samma krav pä givaren som de som f.n. brukar iakttas. Några särskilda regler om dessa krav behöver dock enligt utredningens mening inte medde­las, utan det är tillräckligt med de åligganden som läkaren har enligt allmänna läkarinstmktionen (1963: 341).

Remissinslanserna delar i allmänhet utredningens uppfallning atl det är den ansvarige läkaren som bör utse lämplig givare men alt det i övrigl inte behövs några särskilda regler i fräga om valet av givare.

Också jag anser an del bör slås fast alt de makar eller samboende som vill ha barn genom givarinsemination inte själva kan beslämma vem som skall vara givare, utan att den frågan skall avgöras av läkaren ensam pä det ansvar som följer enligt allmänna läkarinstruktionen. Alt några mer spe­ciella krav inte skall få ställas på givaren anser jag vara viktigt från principiell synpunkt. Jag har emellertid inte nägon erinran mot att de urvalskriterier som tillämpas f.n. läggs till grund för bedömningen också i fortsättningen. Som utredningen har funnit torde dessa kriterier inle behö­va lagregleras. Jag återkommer närmare till dem i specialmotiveringen.

2.4 Rättsverkningarna av insemination

Som nämnts i avsnitt 2.1 finns det f.n. inga lagbestämmelser som direkt reglerar fiågan om faderskapet till barn som har kommit till genom inse­mination. När det gäller insemination pä en gift kvinna följer del visserii­gen av nuvarande regler atl mannen i äktenskapet skall anses som far lill barnet. Som framgår av ell uppmärksammat rättsfall - det s.k. Haparan­dafallet (NJA 1983 s. 320) - kan mannen dock vid givarinsemination ulan lidsbegränsning föra talan om att han inte är barnets verklige far. oavsett om han har samtyckt lill inseminalionen eller ej. Och vid insemination på en kvinna som utan alt vara gift bor lillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden finns det inle möjlighet alt rätlsligt binda denne vid faderskapet även om han har samtyckt till inseminalionen. Vidare är reglerna om erkännande av faderskap uppenbarligen inte avpas­sade för denna situation.

Som nämnts i föregående avsnitt bör en förutsättning för insemination vara att den man som kvinnan är gift eller annars bor tillsammans med har samtyckt till inseminalionen. Enligt utredningens förslag skall samtycket ha den verkan att mannen rättsligt sett blir att anse som far lill elt barn som


 


Prop. 1984/85:2                                                                      14

kommer lill genom inseminalionen. Sedan barnet har fötts skall mannen      Rättsverkningarna av alltså inte kunna föra talan om atl han ej är barnets verklige far. En sådan      insemination talan är enligt förslaget möjlig endast pä den grunden alt barnet i själva verket inle har kommii lill genom inseminalionen utan har avlats genom samlag med en annan man.

Ulredningens förslag har genomgående tillstyrkts under remissbehand­lingen. Även jag ansluter mig till förslagel, som innebär atl barn som har kommii till genom insemination får samma rättsliga ställning som andra barn. Av vad jag tidigare har sagl framgår att man därmed rättar till en allvarlig brist i den nuvarande lagstiftningen.

Enligt utredningen bör talan mot givaren om atl han är barnets far inte kunna föras ens i sädana fall då barnel har fötts av en ensamstående kvinna (dvs. i strid mol de villkor för insemination som lidigare har förordals). Utredningen anser att det däremoi inle bör vara någol som hindrar alt givaren i etl sådant fall frivilligl lar på sig faderskapet lill barnel genom ett faderskapserkännande.

Den fråga som utredningen sålunda lagil upp har i allmänhel inte berörls särskilt av remissinslanserna. Endasl Rädda Barnen förklarar uttryckligen att förbundet inte i sak har något alt invända mot utredningens förslag i denna del. En minoritet inom socialslyrelsen anser däremoi alt en fader­skapslalan skall kunna föras mot givaren när ett giltigt samtycke lill inse­minalionen inte föreligger frän en man som modern var gift eller annars bodde tillsammans med.

För egen del anser jag att det knappast kan vara någon fördel för barnet att en givare, som över huvud taget inle har avsett att bli dess far, kan påtvingas ell sådanl faderskap. Visserligen skulle en möjlighet all föra faderskapstalan mot givaren kunna fungera som spärr mot en okontrol­lerad verksamhet med insemination på ensamstående kvinnor. Om en illegal verksamhel av detla slag skulle komma au bedrivas, är det dock sannolikl att den skulle ske i sådana former att givaren inle i efterhand kan identifieras. Som sanktion mot en sädan verksamhet skulle därför en möjlighet till faderskapslalan tnoi givaren i praktiken bli meningslös. Enligi min mening skulle en sanktion av della slag inle heller vara en adekvat påföljd.

Jag delar därför ulredningens uppfallning alt det inte bör vara möjligt atl föra en faderskapslalan mot givaren. En annan sak är om denne själv vill ta på sig faderskapet i fall då någon annan man inte har samtyckt lill insemi­nalionen. 1 så fall bör han, som också ulredningen har funnil, kunna avge ett faderskapserkännande.

De rättsverkningar av en insemination somjag nu har förordat bör släs fast genom en ny beslämmelse i I kap. föräldrabalken. Jag ålerkommer till denna bestämmelse i specialmotiveringen.


 


Prop. 1984/85:2


15


 


2.5 Barnets rätt att få veta sitt ursprung

Den fråga som har tilldragit sig störst uppmärksamhet inte bara under utredningsarbetet och remissbehandlingen uian också i den allmänna de­batten är i vilken utsträckning de barn som har kommii till genom givarin­semination skall ha rätt att få veta silt ursprung, dvs. att insemination har sketl och vem givaren är.

Verksamheten med givarinsemination bedrivs f.n. under största möjliga sekreless. Det eftersträvas atl barnet inte fär reda på hur det har kommit till. Och iilla uppgifter om givaren brukar hällas hemliga i den mån de inle förstörs.

Enligt ulredningen bör de som har blivit föräldrar efter givarinsemina­tion iaktta en öppen och ärlig attityd mol barnel och så tidigt som del är möjligt och lämpligt berätta för barnet hur det har kommit till. Utredningen anser dock alt denna fråga inte lämpar sig för lagstifining. 1 stället bör man vid den rådgivning och psyko-sociala utredning som skall föregå insemina­lionen inrikta sig pä att fä de blivande föräldrarna att förstå viklen av öppenhet mot barnet.

Remissinstanserna delar i allmänhet utredningens uppfallning att föräld­rarna så snart det är lämpligl bör tala om för barnet hur det har kommit till. Lika litet som utredningen anser dock någon remissinstans att denna fråga bör lagregleras.

Ocksä jiig anser från principiell synpunkt att del är viktigt att ett barn som har konimit till genom givarinsemination fär reda pä detta genom sina föräldiiir. Siimtidigt är det emellerlid angeläget atl barnet inle påtvingas upplysningar som del inle har lillräcklig mognad eller beredskap för atl ta emot. Det mäste därför överlämnas ät föräldrarna att iivgöra när den rätla lidpunklen är inne. 1 linje med vi\d socialstyrelsens majoritet har utialal vill jag ocksä friimhälla att man inte kan utesluta iitt det kan förekomma fall där del inte skulle vara förenligt med barnels bäsla all lämna en upplysning av aktuellt sliig. .\detta följeratt det. som utredningen och remissinstanser­na hiir funnil. inle är lämpligt :iii frågan regleras i lag. En annan sak är att man pä det sjukhus där inseminalionen äger rum bör göra föräldrarna uppmärksamma pä den principiella viklen av öppenhet mot barnel i detta avseende.

När det gäller frågan om barnets rätt att fä vela vem givaren är bryter sig åsikterna avseväi-t. Utredningen anser alt barnet bör ha en sädan rätt sedan det har fyllt 18 är. Även yngre barn bör enligt utredningen kunna fä uppgifl om givaren, under förutsättning att denne själv siimtycker lill alt uppgiften lämnas ut. Till stöd för denna uppfattning åberopar utredningen de forskningsresultat som finns i fråga om adoptivbarns behov av ati lä veta sitt ursprung. En av ulredningens experter hävdar dock i elt särskilt yttrande att givaren ocksä i fortsättningen bör vara hell anon\m. Ocksä bland remissinstanserna är meningarna delade i denna fräga. 1


Barnets rätt att få veta sitt ursprung


 


Prop. 1984/85:2                                                                      16

slort setl lika många är for all givaren skall vara anonym som de som är      Barnets rätt att få veta emot detla. Även inom remissinstanserna kommer olika meningar lill      *'" """sprung utiryck. Etl exempel ulgör socialstyrelsen, där majorileten anser att barnet inte skall ha rält atl vela vem givaren är medan minoriteten har en motsatt uppfattning.

För min del harjag förståelse för atl den berörda frågan kan vara föremål för olika uppfattningar. Om man liksom jag utgår från atl barnel som regel skall fä reda pä atl del har kommii lill genoin inseminalion, talar emellertid enligt min mening övervägande skäl för atl barnet inle rimligen bör ute­stängas frän tillgängliga uppgifter om vem som har varit givare. De flesta barn som har kommii till genom insemination torde visserligen inte ha något intresse av all efterforska vem givaren är. Del hindrar inte atl de barn som har etl uttalat önskemål att få reda på detta också bör ha rält att få del av de uppgifter som har antecknats på sjukhuset om givaren. Enligi min mening bör detta gälla även när barnet är under 18 är. Det bör dock krävas att barnet har lillräcklig mognad för att tillgodogöra sig dessa uppgifter ulan alt ta skada av dem. Della krav torde i allmänhet vara uppfyllt bara i fräga om barn i de övre tonåren.

Frågan huruvida barnel har tillräcklig mognad torde oftast kunna bedö­mas först efter ett samtal med barnel. Att ett sådant samlal kommer lill stånd är angeläget även från andra synpunkter. Som ulredningen har framhållit kan barnet behöva hjälp med alt bearbeta känslomässiga pro­blem som gör sig gällande i sammanhanget. Barnet bör givetvis kunna vända sig lill socialnämnden för alt fä sådan hjälp. Även för dem som har uppnått vuxen ålder kan socialnämndens stöd vara av värde. Enligt min mening bör nämnden härvid ha möjlighel att förmedla uppgiflerna om givaren lill dem som har kommii till genom inseminalion och som vänder sig till nämnden. Dessa bör dock, om de föredrar det, i stället kunna fä ut uppgifterna direkl från sjukhusel. Jag återkommer lill dessa frägor i spe­cialmotiveringen.

Till skillnad från en del remissinstanser tror jag inte alt man på allvar behöver befara vare sig att en ordning som innebär alt barnel pä della säll har rätt atl få veta vem som är givare skall inverka menligl pä barnels familjerelation eller alt en sädan ordning kommer alt skapa oöverkomliga problem för inseminalionsverksamheien. 1 den mån vissa svårigheter skul­le uppstå övergångsvis, måste dessa rimligen kunna bemästras.

Av hänsyn lill givaren bör de uppgifter om denne som har antecknats på sjukhuset inte kunna lämnas ut lill barnets föräldrar. Självfallel bör av hänsyn inte bara till givaren utan även till barnet och dess föräldrar uppgifterna än mindre kunna lämnas ut till någon utomstående. Det inne­bär alt dessa uppgifler i princip bör vara sekretessbelagda i förhållande till alla andra än barnel. Denna sekreless bör dock kunna genombrytas, om uppgifterna behövs i ett faderskapsmål för att få utrett om barnel har kommit lill genom inseminalionen eller om det i själva verkel har avlats vid


 


Prop. 1984/85:2                                                                      17

samlag med någon annan man än den som barnels mor är gift eller bor       Ikraftträdande m. i tillsammans med.

All de uppgifter som finns hos sjukhusel om givaren i princip är sekre­lessbelagda bör framgå uttryckligen av sekretesslagen (1980:100). De be­stämmelser som finns i denna lag om den s. k. hälso- och sjukvårdssek­retessen bör därför i förtydligande syfle anges omfalta även uppgifter om inseminalion.

Jag vill lillägga att mitt slällningstagande i det föregående förutsätter atl sjukhusets journaler om inseminalionen förs på ett sådant sätt att det av dem går atl få fram de uppgifler som behövs om givaren, liksom naturligt­vis atl journalerna och andra handlingar om inseminalionen bevaras. 1 avvakian pä alt journalutredningen (S 1980:03) slutför sitt arbete pä en allmän journallag bör i delta lagstiftningsärende föreskrivas atl uppgifter om givaren skall antecknas i en särskild journal, som skall bevaras i minsl 70 år.

I della sammanhang kan jag slutligen nämna att det enligt min mening inle finns anledning all — som utredningen har föreslagit - föreskriva att sjukhusel skall anmäla lill pastorsämbetet atl etl barn har kommii lill genom inseminalion. Praktiskt laget alla remissinstanser har lagil avstånd frän denna tanke. Inte heller jag anser alt en registrering vid pastorsämbe­tet om della förhållande skulle fylla nägon egentlig funkiion.

2.6 Ikraftträdande m. m.

Den lagstifining somjag har förordat i del föregående bör träda i kraft så snart som möjligt. Del är dock angeläget all socialstyrelsen dessförinnan får möjlighet all undersöka i vad mån allmänna råd om inseminalionsverk­samheien behövs. En viss förberedelselid för de berörda myndigheterna krävs uppenbarligen även av andra skäl. Bl.a. med hänsyn till dessa förhållanden bör lagsiiftningen träda i kraft först den i januari 1985.

Den förordade bestämmelsen i I kap. föräldrabalken om faderskapet lill barn som har kommii lill genom inseminalion (se avsnitt 2.4) bör givetvis tillämpas i fall dä inseminalionen har utförts efler ikraftträdandet. Även dä inseminalionen har utförts dessförinnan bör del i princip vara möjligt atl fastställa faderskapet enligt den nya bestämmelsen. Det rör sig ju om fall där en man, läl vara innan denna beslämmelse har trätt i krafl, har sam­tyckt till att bli far till ett barn som har avlats genom insemination. Det är enligt min mening rimligl alt delta samtycke efter ikraftträdandet ges samma rättsverkan som ell samtycke som har lämnats därefler. En annan sak är om mannen eller någon annan före denna lidpunkt också har väckt talan vid domslol om att han ej är far enligt de bestämmelser som gällde då.

1        så fall bör dessa äldre bestämmelser lillämpas även om målel avgörs först
sedan den nya bestämmelsen har trätt i krafl.

När det gäller den förordade lagen om inseminalion finns det enligt min mening inget hinder mot atl lagen, i fall då en inseminalionsbehandling har

2  Riksdagen 1984185. I saml. Nr 2


 


Prop. 1984/85:2                                                                      18

piibörjats före ikraftträdiindel. tilliimpas pä den behiindling som fortsäller      Kostnader och

efter denna tidpunkt. Lagens beslämmelser om rätten för barn som hiir        resursbehov

kommit till genom inseminalion all fä vela vem giviircn är bör dock inle kunna lillämp:is dä denne har lämnal sperniii före ikriifiiiiidiindet. även om barnel har avliits genom iinvändning av spermiin lörsi därefter.

2.7 Kostnader och resursbehov

Verksamheten med inseminationer iir f.n. nära koppliid iill den övrigii medicinska behandling som erbjuds ofrivilligt harnlösii piir. Den liigstift­ning som jag har förordal i det föregående innebär iiii sjukhusen vid givarinseminationer i fortsättningen skall, utöver att ge råd och uppKs-ningar om de problem som kan möla vid en sädan inseminalion. göra en psyko-social utredning som kan liggii iill grund för bedömningen av om inseminalionen bör äga rum. Med hiinsyn till det förhålliindevis begriinsa­dc anlal fall som det här är fräga om lorde denna uppgift inte föiiinleda några nämnvärda kostnader för sjukhusen. Eftersom verksiimheten inle kan anses obligatorisk inom hälso- och sjukvärden stär det f.ö. varje sjukvårdshuvudman fritt alt bestämma om sjukhuset skiill bedriva denna verksamhet.

Enligt utredningen bör inseminationer när det gäller kostniiderna för dem som behandlas inte betraktas annorlunda än annan medicinsk behand­ling. Behandlingen bör alltså - frånsett den vanliga patientavgiften - vara kostnadsfri. Denna uppfattning har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Ocksä enligt min mening är det lämpligt att kostniiderna för verksiimhe­ten behandlas som andra vårdkostnader vid sjukhusen. Frågan om kostna­derna för den landstingskommunala hälso- och sjukvärden behandliis i den proposiiion som nyligen har lagls fram om vissa ersättningar till sjukvärds-huvudmännen m.m. (prop. 1983/84:190).

Den nya lagstiftningen kan medföra en del arbetsinsatser för socialsty­relsen i form av tillsyn över och information om verksiimheten samt utarbetandet av allmänna räd. Enligt min bedömning kan kosinaderna för delta finansieras inom ramen för socialslyrelsens nuvariinde anslag.

3    Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1.  lag om ändring i föräldrabalken.

2.  lag om insemination,

3.  lag om ändring i sekrelesslagen (1980: 100).

Beträffande lagförslaget under 2 harjag samrått med statsrådet Sigurd­sen.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som biluga 4.


 


Prop. 1984/85:2                                                                      19

4   Specialmotivering                                                                             Specialmotivering
4.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

1 kap. 6 §

Har inseminaticm uijörts på modern med samtycke av hennes make eller annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminalionen, skall vid tillämpning av 2—

5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets fader.

(Jfr 1 kap. 2, 4, 5 och 6-8 §S i utredningens förslag)

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätl, innehåller besläm­melser om faderskapet lill barn som har kommit till genom insemination, vare sig sperman har tillhandahållits av kvinnans make resp. samboende (s. k. makeinsemination) eller någon annan man har varit spermagivare (s. k. givarinsemination).

En föruisättning för atl en man skall anses som barnets far enligt före­varande paragraf är atl barnets mor var gift eller bodde lillsammans med mannen under äktenskapsliknande förhållanden när inseminalionen ut­fördes och att denne har samtyckt till den inseminalionsbehandling som har lett till atl barnel avlats. Skilda regler gäller dock beroende på om modern var gift när barnet föddes eller ej.

Var barnets mor gift eller nybliven änka när barnet föddes, anses hennes make enligt 1 § som barnels far. Denne har i här aktuella fall i princip ingen möjlighet all få denna s. k. faderskapspresumiion hävd annal än om sam­tycke från hans sida inle har förelegat - något som i praktiken torde kunna fä aktualitet endast vid givarinsemination - eller om han kan göra sanno­likt atl barnet i själva verkel inte har avlats genom inseminalionen ulan vid samlag med någon annan man (se 2 S 1).

Var barnets mor inte gift eller nybliven änka när barnel föddes, måste faderskapet fastställas genom erkännande eller, om sådant inte lämnas, genom dom (se 3 S). Har insemination sketl med samtycke av en man som modern bodde lillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, kan denne erkänna faderskapet enligt 4 §. Av förevarande paragraf följer att socialnämnden får godkänna ett sådant erkännande även i fall då inseminalionen har skell med sperma från en annan man. Den samboende mannen kan i delta fall inte sedermera åberopa 4 § tredje stycket lill slöd för att erkännandet skall förklaras sakna verkan mol honom. Skulle han vägra all lämna elt faderskapserkännande, kan domstolen efter fader­skapslalan mol honom enligt 5 § förklara honom som far, vare sig insemi­nalion har sketl med sperma från honom själv eller någon annan har varil spermagivare. En föruisättning för att den samboende mannen i de nu berörda fallen skall anses som far lill barnel är dock alt det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt alt barnet har avlats genom insemina­lionen. Brisier denna förutsättning är förevarande paragraf inle lillämplig,


 


Prop. 1984/85: 2                                                                     20

utan faderskapsfiiigiin prövas dä enligt de regler som annars gäller enligt 4  SpeciulmoiiNering

och 5 §§.

För alt faderskapel lill ett barn som har fölls efter en givarinsemination skall kunna fastställas enligt förevarande paragraf krävs inle au inseininii-tionen har utförts enligt den nya liigen om inseminalion. Under de förul­sältningar som anges i förevarande paragraf skall en man anses som lär lill barnel även om inseminiiiionen exempelvis skulle hii ägl rum utomlands. Detsamma gäller om mannen endasl munlligen har samiyckt till inseminii­iionen. Skulle del i ell sådiint tall senare uppstå tvist om huruvida sam­tycke verkligen har lämnals. fär frågan i sisla hand pröviis av domstol. Avgörande vid denna prövning bör viiiii om mannen har geii ultryck för en vilja iill ta på sig det rällsliga ansvarei som far lill del blivande biirnel och detta har framförts till modern eller till den iinsviirige läkiiren.

För all ett gilligl samtycke skall föreligga krävs vidiire atl den som har lämnat samtycket har rättslig förmåga att företa en sädiin hiindling. Givel­vis bör emellerlid ime inseminalion ulföras. om niiinnen pä grund iiv psykisk abnormitet eller av anniit skäl är olörniögen atl länuiii etl gilligl samtycke.

En särskild fräga är vad som gäller om en man vill älerkallii ell samtycke som han har lämnat lill inseminalion. Det fär anses följa av allmänna principer att om en man har lämniit samtycke till en inseminiition hiin också mäste se lill att de till vilka samtycket har riktiits. dvs. inte hiira modern utan normalt ocksä den behiindlande läkaren, underräiuis om iiii han inte längre vill stå lasl vid silt samtycke. Hiir inseminiition utförts innan läkaren underrättades om återkallelsen. sakuiir äierkiillelsen verkiin för den behandlingen. Det är givelvis angeläget atl nuinnen inniin insemi-nationsbehandlingen påbörjas noga informeiiis om vad som gäller och \ad han bör göra i fall då han inte längre önskiir sta fast vid sitl siimt\ eke. En lämplig ordning kan vara alt samtycket tidsbegränsas, vilket medtör au del mäste förnyas om inseminationsbehandlingen skall fortsatla efter det iiti tiden har gått ut.

Vad som sägs i förevarande paragraf om iitt moderns nuike eller siim-boende skall anses som far till etl bam som har avlats genom insemination gäller även vid tillämpning av bestämmelser i lag eller annan förtätlning som tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse. Barnel skall alltså i dessa fall även vid givarinsemination anses som makarniis eller de sam­boendes gemensamma barn och inle som barn till kvinnan och spermagi­varen. Nägon särskild föreskrifl om detta hnr inte iinsetts behövlig. Nägol undantag från den angivna principen, motsvarande det som finns i 4 kap. 8 § andra stycket föräldrabalken, har inte heller ställts upp för dessa fall.

I enlighet med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.4) kan efter en givarinsemination talan inte föras mol spermagi­varen om att han är far till barnet. Däremot kan givaren teoretiskt sett genom ett faderskapserkännande enligt 4 § frivilligt ta på sig faderskapet.


 


Prop. 1984/85:2                                   _                                21

En förulsältning för att giviiren skall kunna länin:i elt faderskapserkän-         Specialmotivering

nande med rättslig! bindiinde verkiin är dock iill det inle fanns nägot siimtycke till inseminiiiionen frän en niiin som barnets mor viir gift eller annars bodde lillsiimmiins med när inseminiiiionen utfördes.

Betriiffiinde elt barn som hiir kommii lill genom inseminiition kan del i undantagsftill siikniis möjlighet atl fä faderskapet riitlsligt fiislsiälli. Sä blir fiillel. om en giviirinseminiition h:ir ullörts iitiin iill etl giltigt siimiycke har förelegat som binder en man vid faderskapet och utan att givaren själv vill lil pä sig faderskiipel genom elt läderskapserkänniinde.

Föreviiiiinde pariigiiif är tilliimplig hiirii niir faderskiipel skall pröviis enligt svensk lag. Oni miikiirna eller de siimbt)ende är utländskii mcdborgii-re och fiiderskiipel faslstiills här i liindet enligt svensk lag. iir det inte siikert att det svenska avgörandet erkänns i deras hemland. Nägot hinder möter inte i och för sig mol iitt givarinseminiition ulförs hiir i liindet iiven i fiill dä del ter sig ovisst om etl svenskt avgörande fär verkan i makarniis eller de samboendes hcmkind. En anniin siik iir iill miikiirnii eller de samboende givelvis bör fä upplysning om riittsliiget inniin de bcstiimmer sig för en insemination. Det kan tilläggiis iitl miin frän diinsk. finsk och norsk sidii har förkliiriit iitt m;in inic hiir nägon erinnin mot att nu gällande liigstiftning i dessa länder om erkännande iiv nordiska faderskapsavgöranden tillämpas iiven i fall dä fiiderskapet hiir fiiststiillts i Sverige efter en inseminiition.

Övergångsbestämmelser'

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. Hiir talan väckts före ikrafttriidiindet om alt en man inte är fader till ett barn som har avliits genom insemination. tilliimpas dock äldre beslämmelser.

Den nya bestämmelsen i I kap. 6 S gäller i princip med omedelbar verkan från ikraftlrädandet. även om den inseminalion som har lett till att etl barn avlats har utförts före ikraftlrädandel och även om barnel också har fötts dessförinnan. Till skillniid från utredningen harjag inte ansett att nägon övergångslid behövs. Etl undanlag har dock uppslällls för det fall att talan har väckls före ikraftträdiindel om att en man inte är far lill ett barn som har avlats genom insemination. I ett sådant fall avgörs fader-skapsfri°igiin alltjämt enligt iildre beslämmelser.

4.2 Förslagel till lag om Insemination

1 S

Med insemination förstas i denna lag införande av sperma i en kvinna på konstlad väg.

(Jfr I § i utredningens förslag) ' ÖvergilngsbesliimmeKerna h;ir ändrals i proposilionsförslagel.


 


Prop. 1984/85:2                                                                      22

I paragrafen ges ramen för lagen, dvs. att det skall vara fråga om Specialmotivering

införande av sperma i en kvinna på konstlad väg. En sådan behandling kallas i lagen insemination. Denna kan göras i slidan, i livmoderhalsen eller direkt i livmodern. Även operativa ingrepp faller in under beskrivningen.

Bestämmelserna i lagen är inte uttömmande. Till den del verksamheten innefaltar hälso- och sjukvård gäller också den särskilda lagstiftningen pä del området. Del innebär bl.a. att verksamhelen slår under socialslyrel­sens tillsyn. För alt styrelsen skall kunna fullgöra denna uppgift torde det krävas atl uppgifter om vilka sjukhus som bedriver en inseminationsverk­samhet samlas på lämpligl sätt hos styrelsen. Del kan ocksä vara av värde för forskare alt härigenom kunna få reda pä vilka dessa sjukhus är.

2§'

Insemination får utföras endasl om kvinnans make eller annan man som bor lillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden skrift­ligen har samtyckt lill inseminalionen och är i livel.

(Jfr 2 och 3 §§ i utredningens förslag)

En fömtsättning för att inseminalion skall få utföras är att kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. För fall då del ej är fråga om makar torde det inle bereda några slörre svårigheler atl under den sociala utredning som skall föregå en givarinse­mination utreda om mannen och kvinnan bor lillsammans under äkten­skapsliknande förhållanden. Om dessa lever i elt fast förhällande och förgäves har sökt få barn pä naturlig väg, får kravet pä äktenskapsliknande sammanlevnad anses uppfyllt.

Insemination får ulföras endast om mannen före inseminalionen skriftli­gen har samtyckt till behandlingen. Detta gäller vare sig det är mannen själv som tillhandahäller sperman eller någon annan är givare. Av den nya bestämmelsen i 1 kap. 6 § föräldrabalken framgår att samtycket har den verkan att mannen tar på sig det rättsliga ansvaret som far lill det blivande barnet. Som har framhållits i specialmotiveringen till den bestämmelsen har ett samtycke denna verkan även om det inte har lämnats i skriftlig form.

En fömtsättning för att inseminalionen skall få utföras är även att samtycket har giltighet vid behandlingen. Sedan samtycket en gång har lämnats behöver det visseriigen inte upprepas inför varje behandling. Samtycket får dock inte ha återkallats före den akluella behandlingen.

Det skriftliga samtycket är avsett atl lämnas till den ansvarige läkaren. En ålerkallelse av samtycket måste därför göras så atl det kommer till dennes kännedom. För att en äterkallelse som inle görs skriftligen skall dokumenteras för framtiden bör en anteckning om den omedelbart göras i

' Lagtexten har jämkats någol i propositionsförslaget.


 


Prop. 1984/85:2                                                                      -3

behandlingsjourniilen eller pä den handling diir mannen tidigare har liimnal   Specialmotivering

sitt skriftliga samtycke lill inseminiition. Hiir nägon inseminalionsbehand­ling iinnu inte hunnit vidtas, finns det ingel som hindrar :ilt samtyckes-handlingen i stiillet förstörs. I sä fall bör dock en anteckning om delta göras i journalen.

Förutom au mannen skall hii samtyckt till inseminalionen krävs att han är i livet niir behandlingen ulförs. 1 allmänhet torde miinnen komma iitt följa med kvinnan till behiindlingen. Är hiin förhindriid all göni det. bör det för liikaren normalt riicka att kvinniin uppger att miinnen lever.

3(!

Insemination med spermii frän anniin miin än den som kvinnan iir gift eller bor tillsammans med fär ulföiiis endast på allmiinnii sjukhus under överinseende av läkare med speciiilisikompetens i gynekologi och obstet­rik.

Läkaren skall pröva om det med hiinsyn till makarnas eller de sam­boendes medicinskil. psykologiska och sociiila förhälliinden är lämpligt att inseminalionen iiger rum. Inseminalionen fär utföras endast om del kan iintiis alt det bliviinde biirnet kommer iitl viixii upp under goda förhållan­den. Vägras inseminiition. får makarna eller de samhoende begära att socialstyrelsen pröviir frågiin. Socialstyrelsens beslul fär inte överklagas.

Läkiiren väljer lämplig spermiigiviire. Uppgifterom denne skall anteck­nas i en särskild journiil. som skiill bcviiras i minst 70 är.

(Jfr 4-8 §S i ulredningens förshig)

Paragrafen innehåller bestämmelser om givarinsemination. 1 fråga om makeinsemination har det inte ansetts nödvändigt atl ställa upp några särskilda kompetenskrav.

Själva inseminalionen kan i allmänhet utföras utan tillgäng till läkarex-pcrtis. Inseminalionen mäste emellertid föregås av en bedömning i fräga om möjligheterna atl uppnå graviditet. En sådan undersökning kräver särskilda medicinska kunskaper som i allmänhel endast läkare med specia­listkompetens i gynekologi och obstetrik besitter. Liksom vid annan medi­cinsk behandling ankommer det på den ansvarige läkaren atl bedöma om behandlingen är påkallad. Läkaren handlar därvid under sitt läkaransvar enligt allmänna läkarinstruktionen (1963:341).

Första stycket. Givarinsemination får utföras endast på allmänna sjuk­hus som har läkare med specialistutbildning i gynekologi och obstetrik. Med allmänna sjukhus avses sjukhus som drivs av en offentlig huvudman, dvs. av landstingskommun (eller primärkommun som ej ingår i landsling). Andra sjukhus eller privatpraktiserande läkare får inte utföra givarinse­minationer.

Någol krav på särskilt tillstånd för att sjukhuset skall få syssla med inseminationsverksamhet har inte uppställts. Det är vederbörande sjuk­vårdshuvudman som bestämmer om detta. Lagen innebär dock alt sjukhu-


 


Prop. 1984/85:2                                                                      24

sen måste kunna uppfylla vissa krav. En inseminalion skall föregås inte        Specialmotivering

endast av en medicinsk ulan också av en psyko-social ulredning (se andra

stycket). Sjukhusen mäste vidare kunna erbjuda en god rådgivning och ge

en god service i övrigl, bl.a. för del fall all del barn som har kommii lill

genom insemination vill fä veta vem givaren är (se 4 §). Med hänsyn till

dessa förhållanden torde kretsen av sjukhus i själva verket komma att

begränsas till de större och resursstarkare inrättningarna.

Andra stycket. Del är den ansvarige läkarens uppgift att pröva om insemination bör ulföras. Läkaren svarar alllsä för den slutliga medicinska och psyko-sociala bedömningen av makarna eller de samboende.

I lagen har inle angetls vilka medicinska krav som skall vara uppfyllda för att en inseT mation skall fä utföras. Det ankommer på den ansvarige läkaren att bedöma om en behandling är påkallad (jfr 3 S allmänna läkarin­struktionen). Givetvis måste kvinnans fysiska och psykiska hälsa undersö­kas, liksom hennes och hennes mans fruktsamhet. Insemination kan inte anses godlagbar från medicinsk synpunkt l.ex. om kvinnans hälsa skulle allvarligt äventyras av en graviditet. Inte heller bör insemination normalt få äga rum, om makarna eller de samboende kan bedömas ha rimliga möjligheter att fä barn på naturlig väg. Ett undantag kan vara om mannen lider av en ärftlig sjukdom som inle bör överföras på barnet. Att läkaren kan ha anledning all uppmärksamma ocksä mannens psykiska hälsa fram­går av vad som har sagls i specialmotiveringen till I kap. 6 § föräldrabal­ken.

En grundläggande förutsättning för atl insemination skall fä äga rum är alt det kan antas alt barnet kommer all växa upp under goda förhållanden. Som har framhållils i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.2) är det en uppgifl för den ansvarige läkaren att - med det biträde som kan behövas av sjukhusets kuratorer, psykologer eller psykialriker - svara för den psyko-sociala utredningen av makarnas eller de samboendes lämplighet som föräldrar. Del ankommer sedan på läkaren alt, efter samråd i lämplig omfattning med denna expertis, besluta huruvida inseminalionen skall äga rum. I många fall torde det räcka med att uiredaren samtalar med makarna eller de samboende vid elt eller ett par tillfällen. Om dessas psyko-sociala förhållanden redan har utretts hos socialnämnd, exempelvis i ett ärende om adoption, kan det vara lämpligt att sjukhusets utredare - om makarna eller de samboende går med pä det - lar del av den utredningen. Även i andra fall då det kan finnas anledning atl inhämla upplysningar från nämn­den bör utredaren söka få deras samtycke till att uppgifterna lämnas ut.

Det ankommer på socialstyrelsen att överväga vilka allmänna räd som kan behövas för utredningsverksamheten.

Nägon nedre eller övre åldersgräns för makarna eller de samboende har inte skrivits in i lagen. Normall bör dock samma åldersgränser följas som de som lillämpas vid adoption. Det betyder att makarna eller de sam­boende i allmänhet inte bör vara yngre än 25 är och inte äldre än 40 - 45 är.


 


Prop. 1984/85:2                                                       25

Av betydelse vid prövningen av om barnel kan antas komma alt växa Specialmotivering upp under goda förhållanden är inte enbari makarnas eller,de samboendes psykologiska och sociala förhållanden. Läkaren bör ocksä förvissa sig om att de blivande föräldrarna är införstådda med de särskilda förhållanden som råder vid en givarinsemination. Även makarnas eller de samboendes förmåga att skapa etl äriigt och tillitsfullt förhållande till barnel måste beaktas. Det är angelägel alt dessa så tidigt som möjligt fär upplysningar och räd om de särskilda problem som möter vid en givarinsemination och all de ges tid att i lugn och ro tänka igenom sin situation innan de lar slullig ställning till om de vill lösa problemet med deras barnlöshet genom en sådan insemination. Härvid är det nalurliglvis en fördel om kvinnan och mannen har en likarlad syn på delta problem och har accepterat mannens sterilitet. Det bör vara en uppgift i första hand för sjukhusets kurator eller motsvarande atl informera och ge råd i dessa frågor och också atl upplysa om de rättsregler som gäller om faderskapet vid en givarinsemination. Något hinder möler naturiiglvis dock inle mol atl läkaren själv fullgör dessa uppgifler.

Skulle läkaren komma fram lill alt inseminalionen inte bör ulföras. kan makarna eller de samboende begära socialstyrelsens prövning av frågan. Nägon tidsbegränsning gäller inle för rätten all få läkarens beslut överprö­val av styrelsen.

Tredje stycket. Det är den ansvarige läkaren som väljer spermagivare. Med lämplig givare menas en man utan någon påvisbar sjukdom vilken när hans sperma används för inseminalion kan äventyra kvinnans eller del blivande barnets hälsa. Till givare får sålunda inte användas en man som har en sjukdom av kroppslig eller själslig arl som kan överföras på barnel. Vissa medicinska undersökningar av givaren måste därför göras. Även givarens lämplighet frän psyko-social synpunki bör beaktas. Vid sin be­dömning har läkaren att iaktta de åligganden som följer av 3 § allmänna läkarinstruktionen.

Av stor betydelse är att läkaren innan givaren anlilas förvissar sig om att denne känner till vad hans medverkan kan få för följder. Av vikt är atl givaren får klarl för sig atl ett barn som han har getl upphov lill har rätl att fä veta vem han är och all del inte är uteslutet atl barnet kan la kontakt med honom ätskilliga år efter sin födelse. Givaren måsle ocksä vara beredd att medverka vid blodprovstagning, om en blodundersökning senare skulle behövas, och kanske också bli kontaktad om barnet får en ärftligt betingad sjukdom. Sammantaget innebär detta att som givare bör komma i fråga endast en man som har en tillräckligt mogen och insiktsfull inställning lill inseminalionsverksamheien och dess syfle.

Som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör de principer i övrigl som f.n. tillämpas vid valet av lämplig givare kunna läggas till grund för bedömningen också i fortsättningen. Läkaren bör alllsä kunna tillmölesgä krav från makarna eller de samboende om all givaren skall ha


 


Prop. 1984/85:2                                                                      26

samma ögonfärg. hårfärg och kroppskonstitution som den som avses bli      Specialmotivering

barnels far. I och för sig finns det inte heller något hinder mot att läkaren

som givare väljer någon som makarna eller de samboende själva har pekat

ut och som är villig all medverka. Det har dock givetvis stor betydelse

vilka moliv som makarna eller de samboende och givaren har för all välja

en sådan lösning och vilka möjligheter de kan antas ha atl klara av sina

framtida inbördes relalioner. Det slutliga avgörandet av vem som är alt

anse som lämplig givare från medicinsk och psyko-social synpunkt ligger

alltid på läkaren. Önskemål om alt givaren skall ha hög intelligenskvot eller

i övrigt besitta särskilda kvalifikationer som faller ulanför de egenskaper

som eftersträvas för alt barnet skall vara likt övriga familjemedlemmar bör

under inga förhållanden godtas.

En särskild fråga är om det bör gälla någon övre gräns för det anlal graviditeter som en och samme givare får ge upphov till. Frågan har sin bakgrund i möjligheten att etl barn. som har kommii till genom insemina­tion, vid vuxen ålder fär barn med nägon som också har avlats av givaren utan alt de känner till alt denne har varil givare. Även om denna möjlighet måste bedömas som myckel avlägsen, kan det ändå vara rimligt atl en givare inle medverkar till tillkomsten av alltför mänga barn. I enlighet med vad utredningen har förordal kan den gräns på 4-6 barn per givare som f.n. lillämpas vid vissa sjukhus vara en lämplig utgångspunkt.

Det kan vara lämpligl att socialstyrelsen meddelar allmänna råd om valet av givare och om gränsen för antalet graviditeter beiräffande en givare.

Som framhållils i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) är del viktigt att uppgifler om givaren antecknas och bevaras på sjukhuset (eller, bero­ende pä tillämpad praxis, i arkivinstitution). En sådan dokumentation är nödvändig l.ex. för det fall att barnet vill veta vem givaren är (se 4 S). Uppgifter om givaren kan också behövas om barnet skulle lida av en ärftlig sjukdom och det för att bota sjukdomen är av intresse alt känna till barnets biologiska ursprung. Uppgifterna om givaren skall antecknas i en särskild journal, som skall bevaras i minst 70 år.

Bl.a. med hänsyn till barnets rätt atl få reda på givarens identitet ligger det i sakens natur atl blandning av sperma inte avses få förekomma.

4§'

Ett barn som har avlats genom inseminalion som avses i 3 S har rätt att, om det har uppnått lillräcklig mognad, självt få del av de uppgifter om spermagivaren som har antecknats pä del sjukhus där inseminalionen har utförts. Barnel har även räll alt fä ut dessa uppgifter genom socialnämn­den.

(Jfr 9 och 10 §§ i utredningens förslag)

' Lagtexten har jämkats något i proposiiionsförsliiget.


 


Prop, 1984/85:2                                                       27

Av 7 kap. 1 § sekretesslagen följer alt uppgifler om spermagivaren är   Specialmotivering

sekrelesskyddade. Enligt förevarande paragraf har dock ett barn som har kommit till genom en givarinsemination rätt att fä del av de uppgifler om givaren som har antecknats på sjukhusel. Härmed avses då i första hand givarens identitet. Men även andra uppgifter som har antecknats om giva­ren i denna hans egenskap - exempelvis om hans kroppskonstitution eller hårfärg eller om hans yrke - bör kunna lämnas ut till barnel. Del lorde få förutsättas atl några anteckningar om förhållanden som med hänsyn lill givarens integritet bör hemlighållas för barnet inte görs i dessa fall.

Barnet kan vända sig till socialnämnden på orten eller till del sjukhus som har utfört inseminalionen för att få del av uppgifler om givaren. Del är endast barnet självt som kan få ut dessa uppgifter. Om barnet är under 18 år, får uppgifterna alltså inle lämnas ut på begäran av dess vårdnadsha­vare. Det är dock inte något som hindrar att dessa följer med barnel när del kontaktar socialnämnden eller sjukhusel.

För alt ell underårigt barn skall ha rätl att få del av de uppgifter som har antecknats på sjukhusel om givaren krävs atl barnet har uppnått lillräcklig mognad. Som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) är det angelägel all barnet innan uppgifterna lämnas ut får möjlighet alt hos socialnämnden eller på sjukhusel diskulera sin situation med någon sak­kunnig person och få hjälp med alt bearbeta de känslomässiga problem som kan göra sig gällande i sammanhanget. Detla gäller även i fråga om vuxna barn. Eflersom del för barnel kan vara värdefullt att få veta hur givaren ställer sig till att hans identitet avslöjas, bör nämnden respeklive sjukhusel - om del kan ske utan alltför stort arbele - på barnets begäran ta konlakl med givaren för atl ta reda pä hans inställning till denna fråga. Skulle uppgifterna vara överförda till någon arkivinstitution får förutsättas att denna, om barnet vänder sig dit. kopplar in sjukhuset för all barnel skall få sådanl bistånd som nu har sagts.

Socialnämnden kan få ut de uppgifler som har antecknats på sjukhusel om givaren endast om barnet har vänt sig till nämnden för alt genom dess förmedling få del av dessa uppgifler. Är barnet under 18 år, bör sjukhuset normalt kunna godta den bedömning i fråga om barnets mognad som har gjorts hos socialnämnden.

En tillämpning av förevarande paragraf blir givetvis aktuell bara i de fall då barnet känner till eller misstänker att det har kommit till genom en givarinsemination. I enlighel med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) bör barnet normalt upplysas om detta genom föräldrarna när det är lämpligl. Del får förutsättas atl dessa då också som regel har berättat vid vilket sjukhus inseminalionen har ägl rum. Även om de undantagsvis skulle ha underiåtit all göra del. torde barnet - eller den socialnämnd lill vilken barnet har vänt isig - i allmänhet kunna la reda på della sjukhus med ledning av lillgängliga uppgifter om föräldrarnas hem­vist under den lid då inseminalionen utfördes. Skulle barnel eller social-


 


Prop. 1984/85:2                                                       28

nämnden någon gång råka vända sig till fel sjukhus, bör detla sjukhus    Specialmotivering

kunna ge del biständ som behövs vid efterforskningen av del akluella

sjukhusel.

Om det i etl mål om faderskap till barn är nödvändigt att fä del av de uppgifter som finns om en inseminalion, är den som är ansvarig för inse­minalionen eller annan som har tillgång till uppgifterna skyldig att på begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifter.

(Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag)

Uppgifter om en insemination är sekrelesskyddade enligt 7 kap. I S sekretesslagen. Förevarande paragraf medger dock att sekretesskyddet bryts när uppgifterna behövs i ett mäl om faderskap.

Paragrafen är lillämplig både då inseminalionen har utförts med sperma från kvinnans make eller samboende och då inseminalionen har skett med sperma från nägon annan man. Skyldigheten atl lämna ut uppgifler om inseminalionen avser den som är ansvarig för inseminalionen eller annan som har tillgång till uppgifterna.

Med uppgiftsskyldigheten enligt förevarande paragraf följer ocksä skyl­dighel alt höras som vittne beträffande de förhållanden som uppgifterna avser (jfr 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken).

Uppgiftsskyldigheten omfattar de uppgifler som finns om insemina­lionen i etl enskilt fall. Inte endast de uppgifter som finns om tidpunkten för behandlingen hör hit utan ocksä l.ex. anteckningar om graviditet och födsel. Paragrafen medför vidare skyldighet att lämna ut del skriftliga samtycke som har avgelts före inseminalionen och eventuella anteckning­ar om ålerkallelse av samtycket (jfr 38 kap. 2 § andra stycket rättegångs­balken). Om det är nödvändigt för faderskapsutredningen kan domstolen dessulom kräva atl få uppgift om givaren. Jag har dock bedömt det föra för längt att införa en möjlighet för domstolen att förelägga denne vid vite eller hot om hämtning att underkasta sig blodprovstagning.

Av 12 kap. I S sekretesslagen följer att uppgifter om en insemination är sekretessbelagda ocksä hos domstolen. Om möjlighel för domstolen att hålla förhandling inom stängda dörrar finns bestämmelser i 5 kap. I S andra stycket rättegångsbalken. Beträffande sekretessen i övrigt hos dom­stolen gäller 12 kap. 3 - 5 §§ och 14 kap. 5 § sekrelesslagen.

6S

Fryst sperma från en man fär inte utan socialstyrelsens tillstånd föras in hit i landet annat än av allmänna sjukhus.

(Jfr 11 S i ulredningens förslag)


 


Prop. 1984/85:2                                                                     29

Något förbud mot att använda fryst sperma i inseminationsverksamhe-     Specialmotivering

ten har inte föreskrivits i lagen. Vid makeinsemination bör dock i princip endast färsk sperma brukas. För att insemination skall få ske i dessa fall krävs att maken eller den samboende mannen, vars sperma används vid inseminalionen, är i livet. F.n. används också endast färsk sperma vid de kliniker här i landel som sysslar enbart med s. k. makeinseminalioner. När det gäller givarinsemination kan det däremot finnas skäl alt använda fryst sperma för att underlätta och förenkla verksamheten.

Någon begränsning i fräga om tiden för förvaring av fryst sperma har inte föreskrivits. Med hänsyn till atl behandlingsperioden för en kvinna normall är 6-9 månader och till atl sperma frän samme givare bör använ­das under hela perioden, kan en lämplig utgångspunkt vara alt sperman inte bör förvaras fryst under en längre tid än etl är. Läkaren bör dock kunna bestämma en längre förvaringstid, om det är motiverat i ett enskill fall. Om sperman förvaras under en längre tid. bör läkaren om möjligt förvissa sig om all givaren är i livet när inseminalionen utförs. Det bör nämligen undvikas att sperma används från en givare som har avlidit. Givaren bör redan när han första gängen anlitas i förekommande fall upplysas om atl sperman kan komma alt frysas för senare användning. Önskar givaren längre fram att hans sperma inte används, mäste han meddela sjukhuset det. Har sjukhuset mottagit etl sådant meddelande, kan sperman inte längre anses donerad för inseminationsändamäl och fär då inte heller användas.

I förevarande paragraf har ett förbud införts mot all föra in frysl sperma frän utlandet. Syftet med detta förbud är i försia hand att förhindra atl kommersiellt drivna spermabanker i utlandet per postorder eller pä annal säu levererar sperma till en kvinna här i landet för självinsemination. Däremot finns det inget hinder mot iilt allmänna sjukhus, som bedriver inseminationsverksiimhet. utan särskilt tillstånd för in frysl sperma frän utlandet. En sädan införsel kan behöviis exempelvis i de fall inseminalion skall ulföras för makar eller saniboende som lillhör en etnisk minoritets­grupp bland invandrare och för vilka lämplig givare inte finns alt tillgå här i landet. Efter särskilt tillstånd av socialstyrelsen kan fryst sperma la införas även av andra än allmänna sjukhus.

Om påföljd för olovlig införsel av sperma eller försök till sådant brott finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. 1 fråga om förvaring och förstöring m.m. av sperma som inte fär föras in här i landet finns bestämmelser i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor. m.m.

7S'

Den som i strid mol denna lag vanemässigt eller för atl bereda sig vinning utför insemination eller tillhandahäller sperma för insemination döms till böter eller fängelse i högsl sex månader.

(Jfr 12 S i utredningens förslag) ' Lagtexten har jiimkats niigoi i proposilionsförslagel.


 


Prop. 1984/85:2                                                       30

För alt siraff enligt denna paragraf skall inträda krävs alt någon vane- Specialmotivering

mässigt eller för atl bereda sig vinning ulför insemination eller tillhanda­håller sperma för insemination. Med "vanemässigt" får förslås att nägon vid upprepade tillfällen erbjuder sina tjänster åt olika kvinnor. Kravet pä vanemässighel kan alllsä inte anses uppfyllt om någon i ett enskilt fall hjälper en kvinna alt bli gravid genom inseminalion, även om insemina­lionen utförs eller sperman tillhandahälls vid flera lillfällen.

Straff enligt paragrafen kan komma i fråga för läkare som vanemässigt eller i vinningssyfte utför insemination på ensamstående kvinnor. Även t. ex. privatpraktiserande läkare som vanemässigt eller i vinningssyfte utför givarinseminationer kan bestraffas enligt paragrafen. Detsamma gäl­ler varje annan form av prival verksamhet som sker mera organiserat eller i vinningssyfte. Ocksä en man som privat vid upprepade tillfällen eller för atl göra sig ekonomisk vinning tjänstgör som givare kan alltså straffas.

Även personer som medverkar lill en mer organiserad eller vinningsin-riktad verksamhet av otillåten karaktär kan enligt de principer som har kommit till utiryck i 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken straffas för sin med­verkan, i den mån gärningen inle är straffbelagd enligt någon annan lag eller författning. Ansvar för sådan medverkan kan komma i fråga bl. a. för hälso- och sjukvårdspersonal som har varit läkaren behjälplig i en olaglig verksamhet.

Utanför det straffbara områdel hör den situationen atl en kvinna på prival väg skaffar sig sperma som hon låter inseminera pä sig själv. Inse­minalionen sker ju inte i detta fall vanemässigt eller i vinningssyfte. Del ligger i sakens natur att kvinnan inle heller kan straffas för anstiftan eller medhjälp lill insemination som har ulförls på henne i slrid mol denna lag.

Det kan lilläggas att disciplinärt ansvar enligt lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. kan komma i fräga i vissa fall när läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal inle bestraffas enligt förevarande paragraf. Det kan t. ex. gälla fall då en läkare utför insemina­lion utan att de medicinska förhållandena är godlagbara, säsom då kvin­nans hälsa inte medger att hon föder barn. Behandlingen har då inte utförts i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Bestämmelsen i 4 § gäller inte i fall då spermagivaren har lämnat sperma före ikraftträdandet.

Den nya lagen har i princip omedelbar verkan fr.o.m. ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att, om en insemination har inletts före denna tidpunkt efter elt muntligt samtycke från kvinnans make eller samboende, denne måste lämna elt skriftligt samtycke innan inseminalionen kan fortsätta efter ikraftträdandet. Vid en givarinsemination som har påbörjats före


 


Prop. 1984/85:2                                                                     31

ikraftträdandet mäste vidare makarnas eller de samboendes lämplighet       Specialmotivering

som föräldrar därefter utredas och prövas, om det inle redan har skelt.

Etl undantag frän principen all den nya lagen slår igenom omedelbart gäller dock i fräga om rätten för ett barn som har kommit till genom givarinsemination att enligt 4 S få veta vem spermagivaren är. En sådan rätt föreligger inte när denne har lämnal sperma före ikraftträdandet, även om barnet har avlats genom att sperman har använts därefter. Med hänsyn härtill är det angeläget att sperma som har lämnats före ikraftträdandet inte används efter denna tidpunkt.

4.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

7 kap. I §

Sekretess gäller, om inle annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården för uppgifl om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart alt uppgiflen kan röjas ulan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rätispsykiatrisk undersökning, in-seinination. faställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrcring och åtgärder mot smittsamma sjukdomar, samt i verksamhel som avser omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Sekretess enligt första slycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighel som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvärd.

I fräga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio är.

Utan hinder av första stycket får uppgifter om insemination i vissa Jäll lämnas till enskild enligt vad som Jöreskrivs i lagen 11984:000) om insemi­nation.

(Jfr 7 kap. I och 3 SS i utredningens törsliig)

1 förtydligande syfte har i försia slycket lagts till ordel "inseminalion" som exempel pä "annan medicinsk verksamhet" i vilken sekretess gäller.

Med insemination avses verks.imheten i dess helhet. Det betyder alt sekretess gäller för sädana uppgifter om den enskildes hälsoiillständ eller andra personliga förhållanden som kommer fram under tiden frän det att friiga om insemination har uppkommit i etl enskill fall eller en givare anlitas första gängen lill dess alt ett barn har avlats genom inseminalionen. Även andra uppgifter som kan finnas om barnet och som har samband med inseminationsbehandlingen hör hit.

Bestämmelserna om sekretess gäller i förhällande säväl till myndigheler och andra utomstående som till de makar eller samboende som har begärt inseminalionen. den man som har tillhandahällit sperma (givaren) och det barn som har kommit till genom inseminalionen. Normalt fär alltså inte uppgift om givaren lämnas ut till makarna eller de samboende, och givaren har inte heller rätt att fä veta vem dessa är eller vilka barn som han har gelt upphov till. Av 4 S lagen om insemination följer dock au barnet självl


 


Prop. 1984/85:2                                                       32

under vissa förutsättningar har rält atl fä del av de uppgifter om givaren          Specialmotivering

som har antecknats pä sjukhusel.

Den sekretess som del här är fräga om gäller till förmån för barnet, dess föräldrar och spermagivaren. Av 14 kap. 4 § sekretesslagen framgår atl den enskilde i princip kan efterge sitt sekretesskydd helt eller delvis. Skyddet kan dock efterges endast till den del det rör den enskilde själv. Till den del sekretessen gäller lill förmån för etl underårigt barn som har kommit till genom insemination - dvs. i allmänhet uppgift om atl barnet har avlats pä detta sätt - kan det ibland räcka med all barnels vårdnadsha­vare samtycker på barnets vägnar till alt uppgiften lämnas ut. Sä är fallet beiräffande myckel små barn. För nägot äldre barn kan del krävas sam­tycke av bäde barnets vårdnadshavare och barnet självt. Och när barnet är så pass moget atl det ensamt bör kunna ta ställning, är det tillräckligt atl samtycke lämnas enbari av barnel såviit gäller dess sekretesskydd (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 330). Som nyss har sagts gäller emellertid sek­retessen även till förmån för föräldrarna.

Om en kvinna vid faderskapsulredning hos en socialnämnd uppger all barnet har kommit till genom insemination, kan nämnden vilja kontrollera hos sjukhuset all uppgiflen är riktig. En förutsättning för att uppgiften skall lämnas ul till nämnden är dock att kvinnan går med pä det för egen del och i egenskap av vårdnadshavare för barnet. Nämnden kan inte heller utan medgivande av den man som kvinnan är gift eller annars bor lillsammans med fä uppgift om huruvida denne har samtyckt lill behandlingen, vare sig inseminalionen har skelt med sperma från honom eller nägon annan är spermagivare. Vill mannen inle lämna ell sådant medgivande och påstår kvinnan att mannen har samtyckt till inseminalionen. fär nämnden över­väga alt föra faderskapsfrägan lill domstol för prövning. Av 5 S lagen om insemination framgår alt den som är ansvarig för inseminalionen eller annan som har tillgäng till uppgifter om inseminalionen därvid är skyldig atl lämna domstolen de upplysningar som är nödvändiga för alt faderska­pet skall kunna prövas.

Som ulredningen har framhållit kan uppgifler om inseminalionsverksam­heien vid de allmänna sjukhusen behövas också för forskningsändamål. För all underlätta forskningen när det gäller inseminationer, liksom upp­följningen i övrigt av inseminalionsverksamheien och socialslyrelsens till­syn över denna, torde del vara lämpligl atl de sjukhus som bedriver sådan verksamhel för viss slalisiik över verksamheten. 1 den mån så sker, bör statistiken - för att materialet lätt skall kunna bearbelas och sammanstäl­las - föras enhetligt över hela landel. Det bör ankomma pä socialstyrelsen att i samverkan med Landstingsförbundet svara för enhetligheten och samordningen. Med hänsyn till atl del i detla sammanhang rör sig om mycket integritetskänsliga uppgifter kan en lämplig ordning vara att stati­stiken förvaras pä resp. sjukhus. Genom socialstyrelsens försorg bör de


 


Prop. 1984/85:2                                                       33

som bedriver forskning om inseminationer lätt kunna få uppgift om vilka  Hemställan

sjukhus som ulför inseminationer (se specialmotiveringen till I S).

De statistiska uppgifter som sjukhusen kan komma att lämna ut bör vara sädana atl enskilda personer inle därigenom kan identifieras. Om uppgif­lerna lämnas ul för forskningsändamål bör de etiska normer som gäller för sådant ullämnande iakttas.

5    Hemställan

Jag hemsläller alt lagrådels yllrande inhämtas över förslagen till

1.     lag om ändring i föräldrabalken,

2.  lag om insemination,

3.  lag om ändring i sekrelesslagen (1980: 100).

6   Beslut

legeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

y    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 2


 


Prop. 1984/85:2                                                       34

Uidrag                                  Lagrådets yttrande

LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammaniräde 1984-05-21

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Mueller. justi­tierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 1984 har rege­ringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken.

2.    lag om insemination,

3.    lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). Förslagen har inför lagrådet föredragits av  hovrättsassessorn Nina

Pripp. Förslagen föranleder följande yttranden.

Allmänna synpunkter

Lagrådet:

De remitterade lagförslagen avser en rättslig reglering av s. k. artificiell insemination på kvinnor och konsekvenserna härav i faderskapshän­seende. Någon lagsliftning på området finns inte för närvarande. Artificiell insemination haremellertid, som framgår av remisshandlingarna, förekom­mit sedan länge och har under senare är ökat i omfattning. Inseminationer-na utförs främst på sjukhus, men även privatpraktiserande gynekologer ägnar sig i viss utsträckning åt denna verksamhet.

Den föreslagna särskilda lagen om insemination innehåller främst före­skrifter om förutsättningarna för att insemination skall få ske. Den kan sägas anknyta till den verksamhel som hitlills ägt rum pä detta område och godtar insemination endasl under de förutsättningar, som i huvudsak ut­vecklats i praxis. Insemination skall sålunda fä äga rum endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en annan man under äktenskapsliknande förhållanden och under förutsättning att samtycke till inseminalionen läm­nats av maken eller den samboende. Fri°igan om insemination kan godlas i andra fall har departementschefen ställt pä framtiden i avbidan pä forlsall forskning pä området. S.k. givarinseminationer - dvs. inseminationer med sperma från annan man än maken eller den samhoende - skall inte få utföras annat än pä sjukhus medan s. k. makeinsemination även i fortsätt-ninpen kan fä utföras exempelvis av privatpraktiserande gynekolog. Inse-minationslagen innehåller den avvikelsen frän vad som nu tillämpas att barnet medges rätt att. om det uppnått tillriicklig mognad, fä lii del av uppgifter vid sjukhuset om den biologiske fadern, således bland annat


 


Prop. 1984/85:2                                                                     .35

uppgift om hiins namn. Ändringen i föriildriibiilken innebär i huvudsiik att.      Lagrådets yttrande

om insemination utförts med siimtycke :iv niiiken eller den man som kvinnan bor tillsammiins med under iiktenskiipsliknande förhällanden. den som lämnat samtycket skiill iinses som barnets läder om det är siinnolikt att biirnet iivlais gi.'ni>m inseminalionen.

Bl.a. den bctydelsefullii frågan om faderskiipel till inseminalionsbarn är således f.n. hell oreglcrad. vilket mäste bcteckniis som cn brisl. Det är därför tillfredsstiilliinde att liigstiftning nu föresläs i iimnet.

Innchället i de fnimliigdii försliigen föriinleder. frän de synpunkier lagrå­det har iitl beakta, inte andni erinringiir än som framgär av det följande.

Lagen om ändring i föräldrabalken

Lagrådel:

I specialmotiveringen till den föresliignii nya I kiip. 6 S framhålls, alt vad som där siigs om atl moderns make eller siimboende skall anses som fiir till ett biirn som hiir iivlats genom insemination gäller även vid tillämpning av bestämmelser i liig eller anniin författning som tilliigger sliiktskap eller svägerhig riittslig betydelse. Nägon siirskild föreskrifl om deltii anges inte vara behövlig. 1 anslutning härtill iinförs vidare, iitt n:°igot undanlag från angivna principer, motsvarande det som finns i 4 kap. 8 S iindra stycket, inte "heller" har siiillis upp för dessa fall.

Innebörden av sisinämnda uttalande är oklart. Det kan sålunda tilläggas den betydelsen alt frånvaron av cn uttrycklig undantagsregel endast är en direkl följd av all en motsvarighet lill huvudregeln i 4 kap. 8 § första stycket iinsetts onödig. Det iir emellertid iiven liinkharl atl avsikten med uttalandet iir det. rakt motsiitta. niimligen atl ge utiryck för uppfatlningen att en riillstilliimpning i enlighet med en si°idiin undanliigsregcl över huvud­taget inle bör komma i frågii i nu aktuella fall.

I denna fråga vill higrädet till cn början erinra om att utredningen i sitl försliig till ändringar i föräldrabalken (I kap. 8 S) uigii med en direkt motsvarighet till liigbestiimmelsernii i 4 kap. 8 § och därvid särskilt moti­verat behovet av den föresliigna undantagsregeln i andra stycket. Utred­ningen anförde i denna del följande: "I vissa hänseenden i lagsiiftningen kan rättsförhållandets natur moiivera en avvikelse från huvudregeln. Det rör sädana fall där de rent biologiska biinden är avgörande under det att den sociiila samhörigheten inle skall tillmätas belydelse. Som exempel kan nämnas reglerna om fastställande av faderskap i föräldrabalken. om äk-lenskapshinder i giftermålsbalken och om straff för otukl med avkomling eller syskon i brottsbalken." (Betänkandet s. 77)

1 proposition 1983/84: 105 har försliig nyligen lagts fram om ändringar i brottsbiilkens bestämmelser om sedlighetsbrott. I motsats till det utred­ningsförslag (SOU 1982:61) som ligger till grund för propositionen föreslås därvid bl.a. alt del nuvariinde straffansvaret för sexuellt umgänge med


 


Prop. 1984/85:2                                                                      36

avkomling (6 kap. 5 S) skall bibehållas. Begreppet avkomling återfinns          Lagrådets yttrande

även i den föreslagna nya bestämmelsen om "sexuellt utnyttjande av underårig" (6 kap. 4 S). Av motiveringen i propositionen framgär alt sannolikt bl.a. arvsbiologiska skäl legat bakom åtminstone en del remiss­instansers negativa inställning till utredningens förslag iitt avskaffa straff­ansvaret enligt nuvarande 6 kap. 5 S brottsbalken (prop. s. 33-34).

Giftermälsbalkens bestämmelser om äklenskapshinder på grund av släktskap (2 kap. 3 §) ändrades i sak senast år 1973. Ändringen innebar att lidigare gällande förbud mol äktenskap mellan halvsyskon ersattes med en dispensmöjlighet för sädana fall. Förbudet mot äktenskap mellan dem som är i rätt upp- och nedstigande släktskap och mellan helsyskon lämniides däremoi omhb i. I samband därmed genomfördes även den ändringen i 6 kap. 5 S brottsbalken att sexuella förbindelser mellan halvsyskon avkri­minaliserades. I moiiven till den föreslagna ändringen i 2 kap. 3 § gifter­målsbalken anförde föredragande statsrådet bl.a. följande: "För äklen­skapshinder på grund av släktskap har arvsbiologiska hänsyn spelat avgö­rande roll. Även etiska synpunkter har haft betydelse. De anförda skälen har fortfarande sin bärkraft." (NJA II 1973 s. 129).

Eflersom det remitterade förslaget innebär att ett barn som tillkommit genom s. k. givarinsemination skall ha möjlighel att senare komma i kon­takt med givaren synes det inte uteslutet all en sådan situation kan upp­komma som i varje fall nyss berörda bestämmelser i giftermålsbalken avser all förhindra. Det kan vidare med fog ifrågasättas om det ä andra sidan skulle överensstämma med straffrättsliga principer att på elt barns "rätts­lige" far lillämpa de föreslagna nya bestämmelserna i 6 kap. 4 S brottsbal­ken, såvitt angår sexuellt umgänge med "avkomling" som inte står under hans fostran, och i 6 kap. 5 S samma balk när det av motivuttalandena klart framgår atl bestämmelserna lar sikte på barnets "biologiska" föräldrar (prop. 1983/84: 105 s. 27, 29, 53).

Mot bakgrund av vad som nu anföris finner lagrådet att övervägande skäl talar för all hithörande problem bör lösas enligt samma principer som gäller vid adoption. För alt undvika varje oklarhet eller missförstånd pä denna punkt bör lagtexten därför lämpligen kompletteras med bestämmel­ser efter förebild från 8 § i utredningens förslag.

Regeringsrådet Mueller tillägger för sin del beträffande innehållet i den föreslagna I kap. 6 S föräldrabalken:

Enligt förslaget skall även ett muntligt samtycke godlas när det gäller faderskapet lill inseminalionsbarn. Detta avses gälla även i de fall dä den föreslagna lagen om insemination blir tillämplig. Enligt 2 S i den lagen krävs emellertid att samtycket är skriftligt, vilkel krav dessutom är straff-sanktionerat enligt 7 § i samma förslag. Det lorde finnas väl sä starka skäl


 


Prop. 1984/85:2


37


för att kräva skriftlighet när det gäller faderskapsreglerna som när det         Lagrådets yttrande

gäller inseminationsreglerna. Jiig förordar därför alt reglerna i 1 kap. 6 § föräldrabalken och 2 S lagen om insemination ges samma innebörd i vad avser formen för samtycket.

I förslagel ges regler om faderskap i de fall dä samtycke till insemina­lionen föreligger vid det inseminationstillfälle dä barnet kan antas ha avlats. Det kan ifrågasättas om det inte också behövs regler för de fall då den äkta mannen eller den sammanboende mannen lämnat sitt samtycke först efter inseminiUionslillfället. Ett sådant behov föreligger inte minst i de fall dä inseminalionen skett före ikraftträdandet eller t. ex. utomlands.

Belriiffande övergängsregleringen anför lagrådet:

För liigändringen har inte föresliigits niigon annan övergångsregel än att äldre bestämmelser skall tillämpas om före lagens ikraftträdande talan har väckts om att en man inte är fader till ett barn som har avlats genom insemination. Avsikten är att. bortsett frän nämnda undantag, de nya fiiderskapsreglerna skiill gälla fullt ut även pä äldre förhällanden.

Beiräffande tillämpningen av ny lagstiftning gäller inom svensk rätt som en allmän princip att nya regler i materiellt hänseende normalt äger giltig­het endast beträffande förhällanden som uppkommit efter den nya lagens ikraftträdande. Principen är uttryck för ett rältssäkerhetskrav. som rätts­ordningen har ansetts böra tillgodose. Bakom principen ligger tanken att den som töretar en rättshandling skall kunna räkna med att rättsverkning­arna av handlingen regleras av de bestämmelser som gäller när handlingen företas och atl han därför inte skall behöva riskera iilt nya regler i efter­hand skall medföra andra, lör honom oförmånliga rättsverkningar av hand­lingen, som han inte kan undgä.

Övergängsregleringen i remissförslaget siär enligt lagrådets mening inle i god överensslämmelse med de tankegängiir. som ligger bakom den nyss angivna principen. Den nya lagsiiftningen lillerkiinner ju en insemination. som sketl med samtycke av kvinnans make eller iinnan man. med vilken hon bor tillsammans under äktenskapsliknande förhällanden. den rällsver-kan att den som lämnat medgivandet skall anses som fader till barnet om det är sannolikt att barnet avlats genom inseminalionen. Enligt gällande rätt däremot är frågan om faderskapet till barn. som avlats genom insemi­nation. helt oreglerad, och det lorde stå klart au etl medgivande lill insemi­nation i dag inte i och för sig kan tillerkännas den verkan att den som lämnal medgivandet skall anses som fader lill barnet. Med den genom remissen föreslagna övergängsregleringen skulle således en insemination. till vilken samtycke har lämnats, lilläggas en annan, för den enskilde mera långtgående rättsverkan än som följer av de regler som gällde när rätts­handlingen företogs. En siidan ordning kan inte godtas. Del må tilläggas att 4   Riksdagen 1984!85. 1 saml. Nr 2


 


Prop. 1984/85:2                                                       38

även om del i undanlagsfall skulle kunna ledas i bevis att den som lämnat         Lagrådets yttrande

samtycke till inseminalionen därmed också avseit alt lill alla delar godta det rättsläge som etl faderskap innebär, exempelvis i underhålls- och arvshänseende, det ändå från principiell synpunkt ler sig mindre tilltalande att på detta sätl ge nya bestämmelser retroaktiv verkan.

Vad nu sagts har främst tillämpning på s. k. givarinsemination. Lägel är i viss mån elt annat beiräffande s.k. makeinsemination, där sperman har lämnats av kvinnans make eller den man, med vilken hon sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. I sådana fall är ju den man som lämnat medgivandet till inseminalionen även barnels biologiske fader. Någol rättsligt problem synes ej heller vid tillämpning av de nya bestäm­melserna kunna uppkomma om kvinnan var gift. Dä skall ju maken enligt I kap. 1 § föräldrabalken presumeras vara fader till barnet, och någon möj­lighet till förklaring enligt 2 § att han ändå inte är fader synes inte föreligga. Om däremot sperman lämnats av en man med vilken kvinnan sammanbor ulan att vara gift med honom kan komplikationer tänkas uppstå. Om mannen erkänt faderskapet enligt 1 kap. 4 S torde visserligen inle föreligga möjlighet för honom atl få erkännandet ogiltigförklarat enligt tredje stycket av paragrafen under hänvisning till att barnet avlats genom inseminalion. Om däremoi undantagsvis erkännande inte har lämnats och faderskapel således skall fastställas genom dom enligt 5 § synes det vara tveksamt om han enligt nu gällande rättsregler kan förklaras som fader eftersom para­grafen för sådan förklaring förutsälter att mannan haft samlag med mo­dern, nägot som ofta inte lorde vara förhållandet i dessa situationer. En övergångsreglering i enlighet med remissförslaget synes alltså även i etl sådanl fall, älminslone teoretiskt, kunna leda till nackdel för den enskilde.

Med hänsyn till det anförda anser sig lagrådet inte kunna tillstyrka en övergångsreglering enligt det remitterade förslaget. I stället förordas i detla hänseende en bestämmelse av innebörd alt den nya lagen inte skall gälla i fräga om inseminationer, som ulförls före lagens ikraftträdande.

Med den av lagrådel förordade lösningen kan fråga uppkomma att, i syfte att ge bättre skydd ät de inseminalionsbarn, som avlats före lagens ikraftträdande - i likhet med vad utredningen föreslagit - begränsa den tid inom vilken talan får föras enligt 1 kap. 2 S föräldrabalken om atl mannen inte är fader till makens barn respeklive enligt 4 § tredje stycket om att etl lämnat erkännande av faderskap till ett barn som avlats genom insemina­tion saknar laga verkan. Lagrådet har inte något alt erinra mot atl en sådan begränsning föreskrivs. Tidsgränsen bör därvid avpassas så atl mannen får skäligt rådrum för talans väckande efter del all barnet fötts. Detta innebär, om tidsgränsen för väckande av talan besläms generellt med utgångspunkt i dagen för lagens ikraftträdande, alt gränsen lämpligen fastställs till två år efler ikraftträdandet. Begränsningen av talerätten bör givetvis endasl avse sådana fall då mannen lämnal samtycke lill inseminalionen.


 


Prop. 1984/85:2                                                       39


Inseminationslagen

2 §

Lagrådet:

Avsiklen med förevarande paragraf är att uttrycka att insemination får äga rum endasl om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en annan man under äktenskapsliknande förhållanden och under förutsäuning aU maken eller den andre mannen skriftligen lämnat samtycke fill inseminalionen. Såsom paragrafen utformats uttrycker den väl all skriftligt samtycke er­fordras i angivna fall. men del kommer inle till klart uUryck aU insemina­tion är förbjuden om inte kvinnan är gift eller sammanbor med annan man. Lagrådet förordar därför att paragrafen ges följande lydelse: "Insemina­tion får utföras endast om kvinnan är gift eller bor lillsammans med en annan man under äktenskapsliknande förhållanden. För inseminalionen krävs skriftligt samtycke av maken eller den man som kvinnan bor tillsam­mans med."

Det må lilläggas aU det förhållandet att den som lämnat samtycke till inseminalionen skall vara i livel när inseminalionen sker torde framgå av den av lagrådet förordade laglexlen och därför inte behöva komma till särskilt uttryck. Motsvarande synes gälla den remitterade lagtexten.

Lagrådet (Paulsson, Jermsten):

Paragrafen innehåller bestämmelser om barnels rätt och möjligheter att sedan det "uppnått lillräcklig mognad" självl få del av vissa uppgifter om spermagivaren. Barnet kan därvid vända sig till del sjukhus vid vilkel givarinseminalionen genomfördes. I andra meningen anges alt barnel även har rält att "få ul dessa uppgifler genom socialnämnden".

Av specialmotiveringen framgår att socialnämnden inte har någon egen rätt att få tillgång till nu berörda uppgifter utan att dessa skall utlämnas lill nämnden endast om barnel har vänt sig till nämnden för atl få del av uppgifterna genom dess förmedling.

Enligt lagrådets mening skulle tankegångarna bakom förslaget komma till tydligare utiryck om paragrafen ändras på förslagsvis följande sätl: "-

-- av de uppgifter om spermagivaren som har antecknats i sjukhusets

särskilda journal. Socialnämnden är skyldig att på begäran biträda barnet med alt skaffa fram dessa uppgifter".

Lagrådel vill vidare framhålla att lagtexten synes medge atl bestämmel­sen i undanlagsfall kan komma alt tillämpas även när en konstaterad bristande mognad har sin grund i annat förhållande än åldern, exempelvis då det är fråga om en psykiskt utvecklingsstörd person. En sådan tillämp­ning synes ibland kunna framstå som sakligt motiverad.

Mol bakgrund av kriteriet "uppnått tillräcklig mognad" och det spe­ciella förhållandet att del här är fråga om en sekretessbestämmelse utanför


Lagrådets yttrande


 


Prop. 1984/85:2                                                       40

den särskilda lag som avses i 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihelsförord-         Lagrådets vUrande

ningen kan del slutligen finnas skäl anmärka, atl lalan mol beslut om vägrat utlämnande enligt 2 kap. 15 § samma förordning skall föras i den ordning som anges i den särskilda lagen, dvs. i sekrelesslagen.

Regeringsrådet Mueller år av skiljaktig mening och anför:

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för barn som avlats genom insemination som avses i 3 § att få taga del av uppgifter om spermagivaren. Enligt motiveringen i remissprolokollet skall barnet, när del fyllt 18 år, ha en ovillkorlig rätl all fä taga del av de uppgifter om spermagivaren som antecknats på sjukhuset. Dessförinnan skall barnet fä dessa uppgifter endasl om barnet nätt lillräcklig mognad. Det underåriga barnet föresläs endast självt kunna utöva sin rätt till informalion. Om barnel är underårigt får alltså uppgifterna inte lämnas ut på begäran av barnets vårdnadshavare. Den som avlats genom insemination skall, oavsett om han är över eller under 18 år, ha rätt att få hjälp av socialnämnden med alt skaffa fram uppgifterna om spermagivaren. Av specialmotiveringen framgår atl social­nämnden inle skatl ha någon egen rätl att få tillgång till uppgiflerna om spermagivaren utan att uppgifterna skalt lämnas ut till nämnden endast om barnel har vänt sig till nämnden för att få del av uppgifterna genom dess förmedling.

Vad som sålunda föreslagits har inle i alla avseenden kommit till klarl uttryck i den föreslagna lagtexten. Sålunda innebär den i remissprolokollet föreslagna lagtexten - i vilken ordet barnet uppenbarligen avser inte bara personer under 18 år utan även personer över denna älder - renl språkligt att kravet "har uppnått tillräcklig mognad" riktas mot inte enbart den som är under 18 år utan också mol den som är äldre. En tillämpning enligt ordalagen skulle således leda till att varje inseminalionsbarn. som önskar få del av uppgifterna om spermagivaren, mäste oavsett hur gammal han är. förebringa utredning om alt han "har uppnätt tillräcklig mognad".

Vad som föreslagits i moliveringen skulle återges bättre om lagtexten formulerades förslagsvis pä följande sätt: "Den som har avlats genom insemination enligt 3 § har rätt att fä del av de uppgifler om spermiigivaren som antecknats i sjukhusets särskilda journal. Den som är under 18 år har denna rätl endast om han har uppnått tillräcklig mognad. En underårigs rätl att få taga del av uppgiflerna får ulövas endast av honom själv.

Socialnämnden är skyldig att pä begäran av den som avlats genom inseminalionen biträda denne med alt skaffa fram uppgifterna om sperma­givaren."

Det må slutligen anmärkas atl den av mig angivna formuleringen av lagtexten inle ger uirymme atl i någol enda fall vägra ett vuxet insemina­lionsbarn tillgång till uppgifterna om spermagivaren, inte ens i de fall som avses i 10 kap. I S föräldrabalken. 1 den mån elt sådant uirymme anses vara nödvändigt krävs en ytteriigare precisering av lagtexten.

Jag inslämmer i majoritetens ullalande om ordningen för talan mol vägrai utlämnande av uppgift rörande spermagivaren.


 


Prop. 1984/85:2                                   ,  ,,                             41

7S                                                                                                      Lagrådets yttrande

Lagrådet :

I piiiiigiiifen sliidgiis siriilT bl. ii. för den som "i slrid mol deniiii liip ' viinemiissigl eller för :ilt beredii sig vinning lillhiindiihiiller spcrmii för inseminiition. Lagen innehåller emellertid inle niigon besliimmelse som regleiiir giviirens iigeriinde i detta hiinseende. Dol fär däiför iinliis viirii avsett iitt Vild som i dcllii tall skiill slridii mol liigen är den inseminiition lill vilken givaren lillhiindiihäller spcrniiin. Föi iill denn:i innebörd skiill kom­ma till tydligt uttryck fcirordiir liigriidcl iill piiiiigiiifen ges förskigsvis följande utformning: "Den som vancmiissigi eller för iill beredii sig vin­ning utför inseminiition i slrid mot dennii liic eller under iinpivnii förhälliin­den tillhandahåller spermii för säd;in inseminiition döms lill böler eller fiincelse i högsl sex mäniider."


 


Prop. 1984/85:2

JUSTITIEDEPARTEMENTET


42

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1984-06-07


Slutprotokoll


Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Boström, Bod­ström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om artificiella inseminationer

1    Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslagen till

1.    lag om ändring i föräldrabalken,

2.    lag om insemination,

3.    lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Avsiklen med den nya bestämmelsen i I kap. 6 S föräldrabalken är atl slå fast att den man som har samtyckt till en insemination genom vilken etl barn har kommii till skall anses som barnels far i alla avseenden, alltså även vid tillämpning av t. ex. bestämmelserna i 2 kap. 3 S giftermålsbalken om förbud mot äktenskap mellan bl.a. dem som är i rätt upp- och nedsti­gande släktskap eller i 6 kap. 5 § brottsbalken om sexuellt umgänge med avkomling.

Enligt min mening skulle del vara stötande om mannen och barnel kunde ingå äktenskap med varandra eller om förbudet i 6 kap. 5 S brottsbalken mot samlag mellan föräldrar och barn inte skulle gälla också i denna relation. Jag är därför inte beredd att, som lagrådet har förordal. för dessa fall ställa upp en motsvarighet till bestämmelsen i 4 kap. 8 S andra stycket föräldrabalken.

Den övergångsreglering som har föreslagits i lagrådsremissen står enligt

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 12 april 1984.


 


Prop. 1984/85:2                                                                     43

lagrådets mening inte i god överensslämmelse med de tankegångar som     Slutprotokoll

ligger bakom principen att nya regler i materiellt hänseende normalt skall

äga giltighet endast beträffande förhållanden som har uppkommit efler del

all de nya reglerna har trätt i kraft. Med hänsyn lill detla vill jag inte

motsätta mig lagrådets förslag att den nya bestämmelsen i 1  kap. 6 S

föräldrabalken inte skall gälla i fräga om inseminationer som har utförts

före ikraftträdandet.

Som lagrådet har varit inne pä anser jag alt det med denna lösning krävs atl man i fräga om barn, som har avlats genom insemination före ikraftträ­dandet, begränsar den tid inom vilken lalan får föras enligt I kap. 2 § föräldrabalken om att den man som har samtyckt till inseminalionen inle är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 S tredje stycket föräldrabalken om atl eU faderskapserkännande som mannen har lämnat saknar laga verkan. Enligt min mening bör tidsgränsen för väckande av lalan, såsom utredningen hade föreslagil, bestämmas till etl år efter ikraftlrädandet.

Förslaget till lag om insemination

Jag har ingen erinran mot all lagtexten i 2 8 förtydligas så alt det klart framgår att insemination får utföras endasl om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. Jag delar vidare lagrådets uppfattning att det däremoi inle behöver sägas uttryckli­gen i lagtexten att den som har lämnat samtycke till inseminalionen skall vara i livet när inseminalionen utförs.

Jag ansluter mig till vad lagrådets majoritet har uttalat beiräffande 4 § och biträder lagrådets förslag till ändring av denna paragraf. Jag godtar också lagrådets förslag till omformulering av 7 S.

Uiöver de ändringar jag nu har förordal bör ett par redaktionella änd­ringar göras.

2    Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen alt anla de av lagrådel granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslä riksdagen alt anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.


 


Prop. 1984/85:2                                                                   44

Bilugu 1

Sammanfattning av utredningens betänkande

Allmänt

Inseminationsutredningen tar i detta betänkande upp frågor av juridisk, etisk, medicinsk och psyko-social art som rör inseminationer. Med insemi­nation förstås i detta betänkande införande av sperma i en kvinnas slida på konstlad väg. I ett senare sammanhang kommer utredningen att la upp andra frågor som har anknytning till befruktning på konstlad väg, till exempel frågor rörande provrörsbefmktning och surrogatmödrar.

När det talas om inseminationer avses såväl makeinsemination som givarinsemination. Med makeinsemination menas insemination med sperma från kvinnans make eller sambo. Med givannsemination menas insemination med sperma från en annan man än kvinnans make eller sambo.

Makeinsemination har i utlandet förekommit sedan 1860-talet. I Sverige har givarinsemination förekommit sedan i vart fall 1920-talet. Verksamheten var till en början blygsam. En undersökning, gjord av dåvarande medicinal­styrelsen, visar att under åren 1945-1949 föddes .i Sverige endast sju barn efter givarinsemination.

En statlig utredning lade år 1953 fram ett förslag angående givarinsemi­nation (SOU 1953:9). Förslaget ledde emellertid inte till någon lagstift­ning.

Under 1960- och 1970-talen ökade inseminationsverksamheten successivt i Sverige. En undersökning, som utfördes av socialstyrelsen år 1980. visar att år 1975 föddes omkring 100 barn varje år efter givarinsemination i Sverige. En undersökning som inseminationsutredningen utfört visar att denna siffra mer än fördubblats uiider en femårsperiod. För närvarande föds minst 230 bam varje år efter givarinsemination i Sverige.

I utlandet har verksamheten med givarinsemination stor utbredning. Man räknar med att det varje år i Europa föds minst 2 000 barn och i USA minst 10 000 barn som avlats genom givarinismination.

Trots den utbredning som verksamheten har i stora delar av världen är lagstiftning till skydd för inseminationsbarnen sällsynt. I Sverige - liksom hela Västeuropa - saknas över huvud taget lagstiftning på området. I vissa delstater i USA och Kanada har däremot de senaste åren införts vissa lagbestämmelser för att säkra inseminutionsbarnets rättsliga ställning.

Utredningens allmänna utgångspunki

Enligt utredningens uppfattning år makeinsemination att anse som en gynekologisk åtgärd bland andra för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet hos ett


 


Prop. 1984/85:2                                                       45

par. I huvudsak täcker del nuvarande rättsskyddet för barn även barn som      Bilaga 1

avlats på detta sätt.

Föräldrar till ett barn som avlats genom givarinsemination befinner sig i ungefär samma situation som adoptivföräldrar. I båda fallen rör det sig om att åtminstone en av föräldrarna inte är biologisk förälder till barnet med de problem som detta kan medföra. Utredningen anser att starka skäl talar för att man - när det gäller samhällets syn - i största möjliga utsträckning skall dra paralleller mellan adoption och insemination. För närvarande är synsättet emellertid mycket olika beroende på vilket alternativ - adoption eller insemination - det barnlösa paret valt.

I fråga om adoption har en organiserad verksamhet byggts upp genom samhällets försorg samt lagregler och normer fastställts för att så långt möjligt skydda adoptivbarnet.

Vid givarinsemination förekommer ingen motsvarande samhällsorganise-rad verksamhet. Insemination utförs så gott som uteslutande utifrån medicinska utgångspunkter. Nägot särskilt skydd för inseminationsbarnct i rättsligt eller annat hänseende finns inte.

Enligt utredningens uppfattning kan samhällets nuvarande inställning till verksamheten med givarinseininationer inte längre godtas. En självklar förutsättning för att givarinsemination skall få utföras bör - liksom vid adoption - vara att det blivande barnets behov och intresse tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Om samhällets syn pår gfvarinseminationer ändras samt vissa ändringar i och tillägg till nuvarande lagstiftning görs så att barnets bästa blir ledstjärnan bör verksamheten kunna fortsätta. Utredningen lämnar i detta betänkande en räd förslag av lagstiftnings- och normgivningskaraktär för att verksamhe­ten skall få denna inriktning.

Makeinsemination

Verksamheten med makeinseminationer bedrivs för närvarande vid 27 av landets 56 kvinnokliniker samt av minst 26 privatpraktiserande gynekologer. Ungefär 40 barn föds för närvarande varje år i Sverige efter makeinsemi-nacion. Utredningen föreslår att makeinsemination tillåts på såväl gift kvinna som ogift samboende kvinna.

I fräga om makeinsemination pä en gift kvinna är nuvarande bestämmelser i FB tillräckliga för a« säkra barnets börd.

När det gäller makeinsemination på en ogift samboende kvinna föreslås ett tillägg till nuvarande bestämmelse om fsstställelse av faderskap enligt 1 kap. 5 § FB. Tillägget går ut på att bestämmelsen skall vara tillämplig - förutom när mannen haft samlag med kvinnan - även när insemination förekommit med sperma frän den man som kvinnan sambor med.

Makeinsemination får enligt ulredningens förslag endast utföras om mannen, som tillhandahåller sperma, är i livet och har lämnat sitt samtycke till åtgärden. Några formkrav i detta hänseende har inte ansetts behövas så länge färsk sperma kommer till användning. Skälet till detla är att spermagivningen i sådant fall i princip måste ske i tidsmässig anslutning till inseminalionen. Kommer fryst sperma till användning- vilket utredningen i

5    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 2


 


Prop. 1984/85:2                                                                      46

och för sig avråder från - måste dock enligt utredningen ett formbundet       Bilaga I

samtycke inhämtas från mannen.

Givarinsemination

Givarinsemination utförs för närvarande vid nio kvinnokliniker och av fem privatpraktiserande gynekologer i Sverige. Sammanlagt föds minst 230 barn efter givarinsemination i Sverige.

Utredningen föreslår att givannsemination Ullåts på både gifta kvinnor och ogifta kvinnor som sambor med en man. Däremot föreslås att givarinsemi­nation på en ensamstående kvinna eller en kvinna, som lever i ett lesbiskt förhållande, inte skall vara tillåtet. Detta ställningstagande grundas på att ett barn enligt utredningens uppfattning behöver både en faders- och en modersgestalt för att ha ds bästa förutsättningarna att växa upp under goda förhållanden.

När det gäller givarinsemination på en gift kvinna finns enligt nuvarande ordning inga lagbestämmelser som reglerar eller tar hänsyn till de tvistefrå­gor som kan uppkomma i fråga om faderskapet.

Enligt den så kallade faderskapspresumtionen anses mannen i äktenskapet vara far till ett bam som fötts i äktenskapet. Eu i mars 1983 avgjort rättsfall visar emellertid att i fråga om ett barn som avlats genom givannsemination kan kvinnans make utan tidsbegränsning föra talan om att han inte är far till barnet. En sådan talan mäste alltid bifallas eftersom mannen ju faktiskt inte är barnets far.

Enligt utredningens förslag skall givarinsemination få utföras endast om kvinnans make skriftligen samrycrkt till inseminalionen och sanrtvckef godkänts av kvinnan. Har mannen lämnat samtycke till givannsemination på sin hustm skall han därmed vara att anse som rättslig far till ett barn som tillkommer genom inseminalionen. Utredningen föreslår därför ett tillagg till nuvarande bestämmelse om förklaring angående faderskapet enligt 1 kap 2 § FB. Tillägget går ut pä att om ett barn avlats genom givarinsemination med samtycke från kvinnans make får rätten inte bifalla en talan om att maken inte är far till barnet. Om barnet avlats på annat sätt - genom att hustrun under konceptionstiden haft samlag med en annan man - bör kvinnans make emellertid ha möjlighet att föra talan angående faderskapet.

I fråga om givannsemination på en ogift kvinna föreslås att kvinnans sambo skall lämna skriftligt samtycke till inseminalionen. Har mannen lämnat samtyckt; är han att anse som rättslig far till ett barn som avlas genom inseminalionen.

Givarinseminalionen anses i rättsligt hänseende jämförbar med au det gifta eller samboende p.nret haft samlag och att barnet avlats därvid. I konsekvens med detta skall mannen enligt förslaget kunna erkänna faderskapet. Det föreslås därför ett tillägg t>ll 1 kap. 4 § FB som gur det möjligt för socialnämnden JU godkänna eu faderskapscrkannande även i.det fallet au barnet med s.imiycke frän mannen avlats genom givjrinsonim.i-tion.

Om mannen inte vill erkänna faderskapet - t.ex. på grund av au han misstanker JU kvinn.m uitJcr tid då barnet knn vara avlat haft siiniUig med en annan man- får faderskapet fastställas pä vanligt säu genom faderskjpsut-


 


Prop. 1984/85:2                                                                  47

redning samt erkännande eller dom. Visar faderskapsutredningen att barnet      Bilaga :

avlats genom givarinsemination skall den man, som lämnat samtycke till inseminalionen. anses som rättslig far till barnet En sådan förklaring av rätten görs möjlig genom ett lillägg till bestämmelsen om faderskapsfaststäl-lelse genom dom i 1 kap. 5 § FB.

När det gäller medicinska krav på inseminationsparet och spermagivaren redovisar utredningen vilka krav som enligt nuvarande praxis ställs av den ansvarige läkaren. I fråga om kvinnan krävs att hon är kroppsligt och själsligt frisk samt fruktsam. På vissa håll förekommer även en viss åldersgräns (högst 35 eller 40 år). När det gäller kvinnans make eller sambo ställs ofta kravet -fömtom att han är ofruktsam - att han är vid god psykisk hälsa och au han 'inte har någon sjukdom som påverkar hans livslängd. I fråga om spermagi­varen krävs vanligen att han är kroppsligt och själsligt frisk, att han har normal intelligens, att hans sperma är av god kvalitet samt au han inte har någon påvisbar ärftlig sjukdom.

Utredningen överiämnar i förslaget åt läkaren att utifrån siu läkaransvar göra de medicinska bedömningama av de inblandade partema.

När det gäller frågan om vilka psyko-sociala krav som bör ställas på ett inseminationspar är utredningens gmndinställning att givarinsemination bör få utföras endast om de blivande föräldrarnas psyko-sociala förhållanden är sådana att inseminationsbarnet kan antas växa upp under goda förhållanden. Utredningen anser att paralleller kan dras mellan adoption och insemination i detta hänseende. Liksom vid adoption bör en psyko-social rådgivning och ulredning äga mm även vid insemination. Denna rådgivnings- och ulred­ningsverksamhel bör bedrivas vid socialnämnden i den kommun där inseminationsparet är bosatt. Sådana gmppsamtal som bedrivs inför adoption i vissa kommuner bör enligt utredningens uppfattning vara ändamålsenliga även inför insemination.

Utredningen föreslår att det skall vara socialnämnden som gör den psyko-sociala bedömningen av inseminationsparet. Denna ärendetyp bör lämpligen kunna delegeras till en gmpp av förtroendevalda. Socialnämndens beslut om avslag föreslås kunna överklagas till länsräu.

Som fömtsättning för att givarinsemination skall få utföras föreslår utredningen att kvinnans make eller sambo skall vara i livet samt ha lämnat sitt samtycke till åtgärden. Samtycket skall - som ovan omtalats - vara skriftligt samt beviunat och godkänt av kvinnan. Samtycke skall inhämtas före behandlingens början. Det ankommer på mannen att skriftligen återkalla samtycket om han inte vill stå fast vid det. Har ett barn avlats genom givarinsemination med stöd av samtycket är mannen oålerkalleligen bunden vid faderskapet till barnet.

Samtyckeshandlingen skall enligt förslaget förvaras hos socialnämnden och får-i likhet med till exempel faderskapserkännanden-inte gallras ut. Under själva inseminationsbehandlingen föreslås emellertid atl samtycket förvaras i sjukhusets journal, bland annat för atl ålerkallelse skall kunna ske direkt lill läkaren.

När det gäller den känsliga frågan om ett inseminationsbarns rätt att få kunskap om siu ursprung konstaterar utredningen au det redan i förarbetena till 1971 års lagändringar i fråga om adoption framhölls au ett adoptivbarn kan anses ha ett berättigat intresse av att vinna klarhet om sin härstamning.


 


Prop. 1984/85: 2                                                                    4S

Utredningen har - i brist på forskning i fråga om inseminationsbarn - tagit    Bilaga i

starkt intryck av den forskning som bedrivits i fråga om adoptivbarns behov

och intresse i detta hänseende. När det gäller adoptivbarn visar den forskning

som bedrivits framför allt  i  USA,   Kanada och  Storbritannien  au eu

adoptivbarn harect mycket stort behov av att få kunskap om sitt ursprung och

att möjligheterna att få sådan kunskap har stor betydelse för barnets

utveckling.

Utredningen slår till en början fast att en ärlig och öppen attityd från föräldrarnas sida i ursprungsfrågan är viktig för eu nära och förtroendefullt förhållande mellan föräldrar och barn. Utredningen betonar därför starkt vikten av att inseminationsföräldrar - så tidigt som möjligt och därefter fortlöpande - talar med barnet om hur det kommit till. Det överiämnas åt i första hand läkare, kuratorer och socialarbetare som kommer i kontakt med föräldrarna att understryka vikten av denna öppenhet gentemot barnet.

Vidare betonar utredningen vikten av att uppgifter om barnets biologiska urspmng bevaras för framtiden. För detta krävs att sjukhusjoumalema förs på ett sådant sätt att det av dem går att få fram vem som är biologisk far till ett inseminalionsbarn. Det överlämnas åt socialstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter i detta hänseende. Det föreslås vidare au riksarkivet ändrar i sina råd om gallring i vissa medicinska arkiv.

Frågan om ett inseminationsbarns rätt att få veta vem den biologiske fadem är har visat sig mycket svårbedömd. Bland en del läkare har uttryckts farhågor för att inscminationsverksamheten vid sjukhusen i praktiken skulle upphöra om inseminationsbarnen fick en ovillkorlig rätt au få veta givarens identitet. Detta skulle i sin tur leda till att en icke samhällskontrollerad inseminationsverksamhet uppstår. Skälet till detta skulle vara att det inte skulle gå au få tag på lämpliga sperinågivare, villiga att ställa upp om "de riskerar att deras identitet avslöjas. Enligt utredningens uppfattning är dessa farhågor emellertid överdrivna. Däremot kan det tänkas au antalet givare - i vart fall under en övergångstid - minskar.

Ett annat skal som anförts emot en ovillkorlig rätt för barnet att få reda på sitt ursprung är att man inte tar hänsyn till givaren och dennes situation nar det eventuellt blir aktuellt att avslöja hans identitet för barnet.

Utredningen har också i fråga om inseminationsbamets rätt till sitt ursprung i sina resonemang utgått från barnets bästa. Utredningen har darv id kommit till slutsatsen att det är av stor vikt för ett inseminationsbarns utveckling au ha tillgång till siu ursprung. Utredningen föreslår därför att eu inseminationsbarn - sedan det uppnått myndig ålder - skall ha en principiell rätt att få uppgift om vem som är dess biologiske far. Uppgiften föreslås bli förmedlad genom social myndighets försorg. Avsikten därmed är au eu inseminationsbarn som söker sitt ursprung skall få möjlighet att i första hand bearbeta de känslor som finns i sammanhanget lillsammans med en lämplig person. Erfarenheter från adoptionsförhjilanden visar att sådana samtal är tillräckliga för de flesta barn som söker siu ursprung. Det blir därför sannolikt endast ett (åtal barn som går vidare och eventuellt söker upp den biologiske fadern. Utredningens förhoppning är att inseminalionsverksam­heien genom en sådan öppenhet gentemot barnet på sikt kommer att få en inriktning som gagnar samtliga inblandade.


 


Prop. 1984/85:2                                                                  49

Övriga frågor                                                                                                 B''asa '

Utredningen tar i delbetänkandet upp en rad andra frågor som har anknytning till inseminationer.

När det gäller förvaring av sperma i fryst lillsländ föreslås att sådan förvaring bara bör få äga rum av sperma för givarinsemination. Förvaringen bör främst ha syftet att underlätta verksamheten. En förvaring mer än några månader kan i allmänhet inte anses motiverad för detta syfte. Utredningen föreslår att sperma skall fä försvaras i högst ett år för givarinsemination.

Ulredningen föreslår införandet av en straffbestämmelse för insemina­tionsverksamhet som bedrivs under otillåtna former. Bestämmelsen riktar sig mot den som vanemässigt eller för vinnings skull utför inseminationer eller tillhandahåller sperma i strid mot vad som föreskrivits om verksamhe­ten. Även medhjälp skall kunna bestraffas.

Bland övriga förslag kan nämnas'följande. Utredningen vill inte tillåta blandning av sperma mellan olika givare på sådant säu att identifiering av vem som är biologisk far till barnet försvåras. Den ekonomiska ersättningen till spermagivarna bör bekostas av respektive landsting. Förslag lämnas om förbud mot införsel till Sverige av fryst sperma från utlandet. Det föreslås också att uppgift om att ett bam tillkommit genom givarinsemination skall införas i personakten och födelse- och dopboken hos pastorsämbetet.

Utredningens förslag innebär att väsentliga uppgifter läggs på socialsty­relsen både i fråga om utfärdande av allmänna råd och föreskrifter för inseminationsverksamheten och i fråga om tillsyn över verksamheten. I övrigt bedöms förslagen innebära endast marginella extra kostnader för samhället.

När det gäller införandet av de nya lagbestämmelserna föreslås att de nya bestämmelserna inte skall tillämpas på förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. De nya lagbestämmelserna omfattar sålunda inte barn som avlats genom givarinsemination före bestämmelsemas ikraftträdande. Utredningen föreslår emellenid en övergångsbestämclsen i fråga om dessa bam. Bestämmelsen innebär att en man som vill avsäga sig faderskapet beträffande ett bam som avlats genom givarinsemination före ikraftträdan­det måste väcka talan om detta inom ett är efter ikraftträdandet. Väcks inte faderskapstalan inom denna tid kan mannen inte därefter avsäga sig faderskapet.


 


Prop. 1984/85:2                                                                   50

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

Förslag tiil

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken dels att 1 kap. 2,4 och 5

skall ha nedan angivna lydelse

dels att i I kap. skall införas nya paragrafer 6-8 §§.

/ Kap. Om faderskapet till barn

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

2§ Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet, om

1.    detärutrett att modem har haft samlag med annan än mannen under tid dä barnet kan vara avlat och det med hänsyn lill samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,

2.    det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hällas för visst att mannen ej är barnets fader, eller

3.    barnet har avlats före äktenskapet eller änder det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

Talan om förklaring enligt första stycket får inte bifallas om modern med samtycke från mannen i äkten­skapet fått insemination med sperma friin en annan man och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats genom inseminalionen. Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av

faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i 4 §,

skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader.

Erkännandet skall dock i detta  fall alltid vara skriftligen godkänt av

modem.


 


Prop. 1984/85:2


51


 


annan man. Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som lämnat    Visas senare att den som lämnat

erkännande ej är fader till bamet erkännande ej är eller efter insemina-
skall räuen förklara att erkännandet tion skall anses som fader till barnet,
saknar verkan mot honom.
        skall rätten förklara att erkännandet

saknar verkan mot honom.


Nuvarande lydebe

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skriftli­gen godkännas av socialnämnden och av modern eller särskilt förord­nad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av bamet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till bamet.


4 5


Föreslagen lydelse

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skriftli­gen godkännas av socialnämnden och av modern eller särskilt förord-nad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till bamet eller, atl barnet, med samtycke frän mannen, avlats genom insemination  med sperma'från  en


Hilaga 2


 


Skall faderskapet fastställas ge­nom dom skall rätten förklara en man vara fader om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under tid då bamet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att bamet avlats av honom.


5 5


Skall faderskapet fastställas ge­nom dom, skall rätten förklara en man vara fader om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor eller att insemination med hans sper­ma förekommit under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är san­nolikt att barnet avlats av honom.

Rätten skaU också förklara en man vara fader om del med hänsyn tiU samtliga omständigheter är sannolikt an barnet avlats genom insemination med sperma frän en annan man och den man mot vilken lalan väckts samryckt till inseminalionen.


6 §

Har ett barn avlats genom insemi­nation med sperma från en annan man än kvinnans make eller sambo fär talan inte väckas om fastställande av atl spermagivaren är barnets far.


 


Prop. 1984/85: 2

Nuvarande lydelse


7 §


52

Föreslagen lydelse

Samtycke Ull inseminarion med sperma frän en annan man än kvin­nans make eller sambo sker skriftli­gen och skall bevittnas av två perso­ner. Samtycket skall skriftligen god­kännas av kvinnan.

Äterkallelse av samtycke sker skriftligen.


Bilaga :


3 §

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tilläg­ger släktskap eller svdgerlag rättslig betydelse skall ett barn, som avlats genom insemination med sperma frän en annan man än kvinnans make eller sambo, anses som kvinnans och hennes makes eller sambos gemen­samma barn och inte som barn till sin biologiske far.

Första stycket gäller inte om annat år föreskrivet eller följer av rättsför­hållandets natur.

1      Denna lag träder i kraft den

2      I fråga om bam, som före ikraftträdande av denna lag, avlats genom insemination med sperma frän en annan man än kvinnans make eller sambo, gäller inte de nya bestämmelserna i 1 kap 2 § andra stycket, 4 § första och tredje styckena samt 5-8 §§.

3      Talan enligt 1 kap. 2 5 första stycket får"i fråga om bam, som avses i 2. , inte äga mm efter utgången av (ett år efter lagens ikraftträdande) om kvinnans make samtyckt till inseminalionen.

4      Talan enligt 1 kap. 4 § tredje stycket får i fråga om bam. som avses i 2,, inte äga rum efter utgången av (eu år efter lagens ikraftträdande) om en man samtyckt till inseminalionen och erkänt barnet som sitt.

Förslag till

Lag (1984:000) om inseminationer

Allmänna bestämmelser

1 5 Med insemination förstås i denna lag införande av sperma i en kvinnas slida på konstlad väg.


 


Prop. 1984/85:2                                                       53

2                                                                                              § Insemination får utföras endast på en gift eller samboende kvinna med                                                     Bilaga 2
sperma från maken eller sambon (makeinsemination) eller från en annan

man (givarinsemination).

3        § Inseminalion får inle utföras med mindre maken eller sambon samtyckt
till inseminalionen och är i livet.

Särskilda beslämmelser om givarinsemination

4 § Givarinsemination får efter tillstånd av socialstyrelsen utföras endast på
ett sjukhus under överinseende av en läkare med specialistutbildning i
gynekologi och obstetrik.

5 § Givarinsemination får med godkännande av socialna.nnd och ansvarig
läkare utföras om kvinnan och hennes make eller sambo fyllt tjugofem
år.

6  § Läkaren skall pröva om det med hänsyn till makarnas eller de samboendes medicinska förhållanden är lämpligt att insemination äger mm.

7  § Socialnämnden i den kommun där makarna eller de samboende är kyrkobokförda skall pröva om det med hänsyn titl makarnas eller de samboendes psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att insemina­lion äger mm. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att det blivande bamet komnferatt växa upp under goda förhållan­den.

Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten genom besvär.

8  § Det ankommer på ansvarig läkare att utse lämplig spermagivare.

9  S Den som avlats genom insemination och som fyllt arton år har rätt att få uppgift om vem som är hans biologiske far.

Begäran att få uppgift enligt första stycket görs hos socialnämnd.

10      5 Begär någon som avlats genom insemination och som fyllt arton år
uppgift om vem som är hans biologiske far är hälso- och sjukvårdsmyndig­
heten skyldig att genom socialnämnden lämna ut uppgiften till den som
begärt denna.

Begär någon som avlats genom insemination men inte fyllt arton år uppgift enligt första stycket skall hälso- och sjukvårdsmyndigheten lämna ut uppgiften lill socialnämnden. Uppgiften fär därefter lämnas ut lill den som begärt denna endast om den biologiske fadem samtycker till det.

Övrigt

11 § Sperma från en man får i fryst tillstånd inte införas till riket.


 


Prop. 1984/85:2                                                                   54

12 § Den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning utför insemination     Bilaga 2

eller tillhandahåller sperma för insemination i strid mot denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex månader om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning.

Har flera medverkat till gärningen, äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs au 7 kap. 1 och 3 §§ sekretesslagen (1980:100) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lydelse

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhällanden

1  §

Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd el[er_andra personliga förhållanden, om det inte stär klart au uppgiften kan röjas utan au den enskilde eller någon honom närstående lider men.

Detsamma gäller i annan medi- Detsamma gäller i annan  medi-

cinsk verksamhet, såsom rättsmedi- cinsk verksamhet, säsom rättsmedi­
cinsk och rätispsykiatrisk undersök- cinsk och rätispsykiatrisk undersök­
ning, fastställande av könstillhörig- ning, insemination, fastställande av
het, abort, sterilisering, kastrering könstillhörighet, abort, sterilisering,
och åtgärder mot smittsamma sjuk- kastrering och åtgärder mot smitt-
domar, samti verksamhet som avser samma sjukdomar, samt i verksam­
omsorger om vissa psykiskt utveck- het som avser omsorger om vissa
lingsstörda.
                                 psykiskt utvecklingsstörda.

Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

3 § Sekretessen enligt   I § galler också i  förhållande till den  värd- eller bchandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen ar av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.

Sekretessen enligt I § gäller också i förhållande till den vård- eller behcindlingsbehövande själv i fråga


 


Prop. 1984/85:2                                                       55

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                             Bilaga 2

om uppgift om spcrmagivaren  vid insemination.

Utan hinder av sekretessen i I § fär uppgift lämnas till nägon som avlats genom insemination enhgt vad som föreskrivs i lagen (1984:000) om inseminationer.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 62 § socialtjänstlagen (1982:620) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydebe

62 §
Originalhandlingar som rör utred-
  Originalhandlingar som rör utred-

ning om att fastställa faderskap eller ning om att fastställa faderskap, om
om underhäll fär inte gallras med underhäll elter om inseminarion får
stöd av bestämmelserna i 60 §.
inte gallras med stöd av bestämmel-

. serna i 60 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva andra undantag frän gallringsskyldigheten.

Denna lag träder i kraft den


 


Prop. 1984/85:2                                                       56

Bilaga 3

Förteclining över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgelts av hovrätten för Nedre Norrland, länsrätten i Göteborgs och Bohus län. riksåklagaren, socialslyrelsen, statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, riks­skatteverket, riksarkivet, statistiska centralbyrån, ulredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. journalutredningen (S 1980: 3). gen-etik kommit­tén (S 1981:03), Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, lands­tinget i Östergötlands län. Malmöhus läns landsting, förvaltningsutskottet. Stockholms socialnämnd, socialnämnden i Göteborgs kommun. Bodens kommuns socialnämnd. Sveriges Läkarförbund, Svenska Läkaresällska­pet, Svensk Gynekologisk Förening. Sveriges Psykologförbund. juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, medicinska fakultetsnämnden vid Lunds universitet. Sveriges advokatsamfund. Förbundet Adoptions­centrum, Rädda Barnen. Föreningen BRIS - Barnens Rätl 1 Samhällel. Moderaia ungdomsförbundet. Folkpartiets ungdomsförbund. Sveriges so­cialdemokratiska ungdomsförbund. Centerns ungdomsförbund. Moderaia kvinnoförbundet. Folkpartiets kvinnoförbund. Sveriges socialdemokratis­ka kvinnoförbund. Centerns kvinnoförbund. Svenska kyrkans centralsty­relse, Sveriges frikyrkoråd. Ofrivilligt Barnlösas Riksförbund, Fredrika Bremer-Förbundet, Riksförbundet för sexuell upplysning och Riksförbun­del för sexuellt likaberättigande.

Riksarkivet har bifogat yttranden från landsarkiven i Vadstena. Visby och Härnösand. Från Svenska Läkaresällskapets sektion Psykiatriska för­eningen har kommit in etl särskilt yltrande. 1 yttrandet från Sveriges frikyrkoråd har De fria kristna samfundens råd (SAMRÅD) - dvs. rådels medlemssamfund. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Frälsningsarmén, Pingströrelsen och Adventistsamfundet - instämt. I förarbetet till Frikyr­korådets remiss har också Delegalionen för kyrkornas familjerådgivning deltagit.

Yttranden har dessutom kommit in frän länsrätten i Södermanlands län. en grupp läkare vid kvinnoklinikerna hos Östra sjukhuset och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, Sveriges Socionomers. Personal- & Förvaltnings­tjänstemäns Riksförbunds distriktsförening i Stockholms läns landsting, Kristen Demokratisk Samling och dess kvinnoförbund (KDS-K). Husmo­dersförbundet Hem och Samhälle. Synskadades Riksförbund, föreningen Etiska fonden. Medborgarrättsrörelsen och Gay Moderaterna.


 


Prop. 1984/85:2                                                                  '

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

1    Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att i I kap. föräldrabalken' skall införas en ny paragraf. 6 S. av nedan angivna lydelse.

I kap.
6S
Nuvurande lydelse
                        Föreslugcn lydelse

Har inseminalion iiiföris på mo­dern med samtycke av hennes make dier annan man som bodde tillsammuns med henne under äk­tenskapsliknande förhållanden och är del med hänsyn till samtliga om­ständigheter sannolikt all barnet har avlats genom inseminalio­nen. skall vid lillämpning av 2~ 5 H den som hur lämnat samtycket anses som barnets fader.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1985. Har lalan väckls före ikraftträdandet om all en man inte är fader lill eu barn som har avlats genom inseminalion. tillämpas dock äldre beslämmelser.

2    Förslag till

Lag om insemination

Härigenom föreskrivs följande.

1  s Med inseminalion förstas i denna lag införande av sperma i en kvinna pä konstlad väg.

2  S Inseminalion tar utföras endasl om kvinnans make eller annan man som bor lillsammans med henne under äkienskiipsliknande förhällanden skriftligen har samtyckt till inseminalionen och är i livel.

3  S Insemination med sperma frän annan man än den som kvinnan är gift eller bor lillsammans med fär ulföras endast pä allmänna sjukhus under överinseende av läkare med specialistkompetens i g\nekologi och obste­trik.

Balken omlryckl 198.1: 48.\


 


Prop. 1984/85:2                                                       58

Läkaren skall pröva om det med hänsyn lill makarnas eller de sam-     Bilaga 4

boendes medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt atl inseminalionen äger rum. Inseminalionen får utföras endast om del kan antas alt det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållan­den. Vägras insemination, får makarna eller de samboende begära att socialstyrelsen prövar frågan. Socialstyrelsens beslul får inle överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare. Uppgifter om denne skall anteck­nas i en särskild journal, som skall bevaras i minsl 70 år.

4   § Etl barn som har avlats genom insemination som avses i 3 S har rält att, om del har uppnått tillräcklig mognad, självt få del av de uppgifler om spermagivaren som har antecknats på det sjukhus där inseminalionen har utförts. Barnet har även rätt att få ut dessa uppgifler genom socialnämn­den.

5   § Om det i etl mål om faderskap till barn är nödvändigt atl få del av de uppgifter som finns om en insemination, är den som är ansvarig för inse­minalionen eller annan som har lillgång till uppgifterna skyldig att på begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifler.

6   § Fryst sperma från en man får inte ulan socialslyrelsens lillslånd föras in hit i landet annat än av allmänna sjukhus.

7   § Den som i strid mot denna lag vanemässigt eller för all bereda sig vinning utför insemination eller tillhandahåller sperma för inseminalion döms till böter eller fängelse i högsl sex månader.

Denna lag träder i krafl den I januari 1985.

Bestämmelsen i 4 S gäller inte i fall då spermagivaren har lämnal sperma före ikraftträdandet.

3    Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs atl 7 kap. I sekrelesslagen (1980: 100) skall ha nedan angivna lydelse.

7 kap.
I §
Nuvarande lydelse
                 Föreslagen lydelse

Sekreless gäller, om inle annat Sekretess gäller, om inte annat
följer av 2 S, inom hälso- och sjuk-
följer av 2 §, inom hälso- och sjuk­
vården för uppgift om enskilds häl-
vården för uppgifl om enskilds häl­
sotillstånd eller andra personliga
sotillslånd eller andra personliga
förhållanden, om det inte slår klarl
förhållanden, om det inte står klart
att uppgiflen kan röjas utan atl den
atl uppgiften kan röjas utan alt den
enskilde eller någon honom när-
enskilde eller någon honom när­
stående lider men. Detsamma gäller
stående lider men. Detsamma gäller
i annan medicinsk verksamhel, så-
i annan medicinsk verksamhel, så­
som rättsmedicinsk och rätlspsy-
som rättsmedicinsk och rätispsy-


 


Prop. 1984/85:2


59


 


Nuva lande lydelse

kiairisk undersökning, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilise­ring, kastrering och ålgärder mol smittsamma sjukdomar, samt i verksamhet som avser omsorger om vissa psykiskt utvecklings­störda.

Fineslagen lydelse

kiairisk undersökning, insemina­lion. fastställande av könstillhö­righet, abort, sterilisering, kastre­ring och åtgärder mot smittsamma sjukdomar, saml i verksamhet som avser omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Sekretess enligt första slyckel giiller ocksä i sädan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslul i eller särskild lillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvärd. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högsl sjuttio är.

Utan hinder uv första stycket får uppgifter om insemination i vissa fäll lämnas lill enskild enligt vad som föreskrivs i lagen (1984:000) om inseniination.


Bilaga 4


Denna lag Iräder i kraft den I januari 1985.


 


Prop. 1984/85:2                                                                   60
Innehåll

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ...... I

Propositionens lagförslag  ................................................. ..... 3

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 12 april 1984   ... 6

1      Inledning  ......................................................................       6

2      Allmän molivering    .......................................................       7

 

2.1      Behovel av lagstiftning............... ,........................... ..... 7

2.2      Behörighet alt utföra insemination..........................       9

2.3      Andra villkor för insemination   ................................     10

2.4      Rättsverkningarna av inseminalion   .......................     13

2.5      Barnels räu all få veta sitl ursprung   ......................     15

2.6      Ikraftlrädande m. m................................................. ... 17

2.7      Kostnader och resursbehov   .................................. ... 18

 

3      Upprättade lagförslag.....................................................    18

4      Specialmotivering   .........................................................    19

 

4.1      Förslaget lill lag om ändring i föräldrabalken ..........    19

4.2      Förslagel lill lag om insemination   ..........................    21

4.3      Förslagel lill lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) ....  31

 

5      Hemställan   ................................................................... .. 33

6      Beslut    ..........................................................................    33

Uidrag av lagrådets prolokoll den 21 maj 1984................. .. 34

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 7 juni 1984                     42

Bilaga I        Sammanfattning av utredningens belänkande               44

Bilaga 2        Utredningens lagförslag    ............................ .. 50

Bilaga 3        Förleckning över remissinstanserna    ...........    56

Bilaga 4        Lagrådsremissens lagförslag    .....................    57

Norstedts Trycken, Stockholm 1984