Prop. 1984/85:180 Regeringens proposition

1984/85:180

om förenklad självdeklaration;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslär riksdagen att anla de förslag som har lagils upp i bifogade uidrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen förelås all elt slarkl förenklal deklarations- och taxeringsförfarande införs för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer.

Först och främsl föreslås alt skattskyldiga med enkla inkomsl- och förmögenhetsförhållanden skall fä lämna en förenklad självdeklaration. Den skattskyldige behöver i normalfallet inte redovisa inkomsterna i deklarationen. Han får i stället bekräfta att de uppgifier som skattemyndigheterna får kännedom om genom kontrolluppgifter eller kan inhämia genom befintliga register är rikliga. Uppgifter som skaltemyndighelerna inte har kännedom om, l.ex. avdragsyrkanden, mäste dock redovisas i deklarationen. Det förenklade deklarationsförfarandel skall enligt förslagel i princip omfatta skattskyldiga som har inkomst av tjänst, kapital eller schablonbeskattad annan faslighet, smärre aklievinsler och som har endast vissa allmänna avdrag. En ytterligare begränsning i rällen all lämna förenklad självdeklaration är beträffande inkomst av ijänsl alt den skatlskyldige inle yrkar avdrag ulöver schablonavdragel.

För alt underlätta genomförandet av det förenklade deklaraiionssyste-met förelås ändringar av vissa materiella beskattningsregler. Del nuvarande schablonavdraget om 1 000 kr. under inkomst av ijänsl höjs lill 3 000 kr. men omfattar dä även avdrag för resekostnader till och frän arbetet. Samtidigt avskaffas den begränsning i avdragsrätten för sådana resekostnader, som innebär att den skatlskyldige själv får stå för de försia 1 000 kronorna. Avdraget på 100 kr, under inkomsl av tjänsl för den som har andra inkomster än arbetsinkomster slopas också.

Sparavdraget under inkomsl av kapilal på 800 kr, för ensamstående och 1 600 kr. för sambeskaitade gemensaml individualiseras och höjs lill 1 600 1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 2

kr, Samiidigi med denna höjning görs i förenklingssyfle den ändringen under inkomsl av kapilal att avdrag för förvallningskoslnader medges endasl lill den del de översiiger 1 000 kr. Vidare görs ocksä i förenklingssyfle ränlan på överskjulande skall skaltefri samtidigt som räntesatsen halveras,

Etl nytl avdrag på I 000 kr, under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet införs, vilket får utnyttjas mot vinster vid försäljning av aklier som innehafts mindre än tvä år. Det nuvarande avdraget vid försäljning av äldre aklier som är på 3000 kr. för såväl ensamslående som makar gemensaml omvandlas till ell individuelll avdrag på 2000 kr.

Del förenklade förfarandel bygger på förulsällningen atl den skaltskyldige och skatiemyndighelerna i slor ulslräckning har tillgång till samma information. 1 det nya systemet måste därför skyldigheten all lämna kontrolluppgifter utökas. Bl.a. föresläs atl banker och andra kreditinstitut skall lämna kontrolluppgifter i fräga om ränior.

Del nya förfarandel förelås bli lillämpal försia gången vid 1987 ärs laxering.

1 propositionen föreslås vidare all skattetillägg normalt inte skall las ut vid rättelse av oriklig uppgifl i fråga om inkomsl av tjänst eller kapilal. När det gäller inkomsl av tjänsl avses detla gälla redan fr.o.m. 1985 års taxering.

Till sist föresläs att den automatiska indexregleringen i slatsskatleskalan avskaffas.

Pt-op. 19g4/85: 180

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskatteiagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs alt 19§, 33§ 1 och 2 mom., 35 § 3 mom., 39§ I och 3 mom.. 46§ 2 mom., punkl 4 av anvisningarna lill 33 § samt punkt 2 av anvisningarna lill 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I9§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt lillfallil make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinsl vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 iJ 3-4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinsl vid vinsldragning på här i rikel utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinsldragning pä ulländska premieobligationer, som uppgår lill högst 100 kronor;

ersättning, som pä grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas pä förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild förfallning, som utgått annorledes än pä grund av sjukförsäkring, som nyss sagls, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under mililärtjänsigöringelleri fall som avses i lagen (1977:265) om slatligl personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersälining lill sjömän om icke ersäiiningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år. ävensom ersällning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon pä grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock alt lill skattepliktig inkomsl räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32§ 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgär på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undanlag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeständsförsäkring och avser förlorad inkomsl av skattepliktig nalur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer lill den del ersättningen utgär under de försia trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så all ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högsl 30 kronor och för övriga dagar till högsl 6 kronor för dag;

belopp, som lill följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen Ulgäll pä grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersällning för skada pä egendom, dock atl skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad pä

' Senaste lydelse 1984:498.

Prop. 1984/85:180 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jordbruksfastighet, byggnad pä faslighet som avses i 24§ I mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sädan del av värdet av markanläggning som fär dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i slället hade sålls, hade varit all hänföra till inläkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljesl motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse,

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått pä grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagils i samband med tjänst, saml vinsiandel, som Ulgåll på grund av skadeförsäkring, och premieålerbelalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt lill avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskl understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkl, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljesl avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller4 kap. studieslödslagen (1973: 349). internaibidrag, aterbeialningspliktiga sludiemedel och resekoslnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådani särskilt bidrag vilkel enligt av regeringen eller statlig myndighel meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning saml med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för koslnader som avsells skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänl barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall eriäggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderslöd, som uigives av arbetslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sädan del av värdbidrag enligt 9 kap. 4§ samma lag som utgör ersättning för merkoslnader saml hemsjukvårdsbidrag, som utgär av kommunala eller landstingskommunala medel lill den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om husirutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension;

kommunall bostadstillägg tiil handikappade;

bosiadsbidrag som avses i för- bostadsbidrag som avses i för-

ordningen (1976:263) om statliga ordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag lill barnfamiljer, för- bostadsbidrag lill barnfamiljer eller ordningen (1976: 262) om slatskom- förordningen (1976:262) om slats-munala bostadsbidrag eller förord- kommunala bosiadsbidrag; ningen (1977:392) om stalskommunala bostadsbidrag lill vissa folkpensionärer m.fi.;

Prop. 1984/85:180 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit frän personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbelsgivare uppburit från pensionsstiflelse, till den del stiftelsen ej ägl andra medel för au lämna gotlgörelsen än sådana för vilka avdrag icke ålnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensalion av slalen för bensinskall på bensin som förbrukals vid yrkesmässig användning av motorsåg:

inläkler av försäljning av vilt intäkter av försäljning av vilt
växande bar och svampar som den växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockal till den skaltskyldige själv plockat till den
del intäkterna under ett beskatt- del intäkterna under etl beskatt
ningsår inte översiiger 5 000 kro- ningsår inte överstiger 5000 kro
nor, såvida intäkterna inle kan hän- nor, såvida intäkterna inte kan hän
föras lill rörelse som den skattskyl- föras till rörelse som den skatlskyl
dige driver eller utgör lön eller lik- dige driver eller ulgör lön eller lik
nande förmån. nande förmån;

ränla enligt 69§ I mom. uppbördslagen (1953:272).

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. gäller särskilda beslämmelser i punkl 16 av anvisningarna lill 21 S och i punkl 11 av anvisningarna lill 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

33 S

/ inom.~ Från iniäkl av ijänsl må avdrag göras för samlliga ulgifter, vilka äro all anse som kostnader för fullgörande av tjänsien, såvitt icke för samma koslnader anvisais särskilt anslag, som, på sätt i 32§ 3 mom. är sagt. ej skall upplagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skatlskyldige eriagl för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som lagits i samband med tjänsl, sä och avgifter som den skatlskyldige i samband med Ijänslen eriagl för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kosinad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skaltskyldige haft att själv vidkännas ulgifl;

kostnad för arbetsbiträde, som den skauskyldige använl för tjänsts Ulförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skaltskyldige varil på grund av sin ijänsl redovisningsskyldig;

kosinad för resor i ijänslen, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersällning varil därt"ör anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikl, som varil nödigt för tjänstens fullgörande.

-Seniisle lydelse 1975: 1347.

Nuvarande lydelse

Har den skattskyldige för sin ulbildning eller eljesl i och för tjänsten ådragit sig gödd. må ock ränla å sådan gäld avdragas.

2 moin. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänsl i form av kontant lön eller sädan annan ersättning, som enligt 11 kap, 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall ulöver koslnader som avses i punklerna 3 och 4 av anvisningarna anses ha haft utgifter lill etl belopp av minsl 1000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procenl av intäkten avrundal till närmasl högre hundratal kronor.

Skallskyldig, som hafl iniäkl av Ijänsl, i annal full än som avses i försia Slyckel, skall anses ha hafl ulgifler som avses i I mom. lill ell belopp av minsl 100 kronor.

Vad i försia och andra styckena sägs skall inle gälla, om summan av ulgiflerna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och inle heller i den mån avdraget genom tillämpning av nämnda slycken skulle koinma atl överstiga summan av intäkterna.

Föreslagen lydelse

1 fråga om räll till avdrag för
ränla på skuld som den skallskyldi
ge ådragit sig för sin utbildning eller
annars i och för tjänsien gäller 39 §
1 mom.

2 mom. Skattskyldig, som haft
intäkt av ijänsl i form av kontant
lön eller sådan annan ersättning,
som enligt 11 kap, 2§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall anses som inkomsl av ansläll
ning, skall ulöver koslnader som
avses i punkl 3 av anvisningarna
anses ha haft utgifter lill etl belopp
av minst 3 000 kronor. Avdraget får
dock inte översliga tio procenl av
intäkten avrundal lill närmast högre
hundratal kronor, och ej heller en
saml eller tillsammans med kostna
der som avses i punkl 3 av anvis
ningarna överstiga intäkten.

Prop. 1984/85: 180

Föreslagen lydelse

avyttring samma år av egendom som avses i della stycke, Jår den skaltskyldige göra avdrag med 1000 kronor. Avdraget får dock inle ö]'erstiga vad som svarar mol sammanlagda beloppei av skattepliktig realisalionsvinsi enligt delta stycke, minskat med avdragsgill förlust som nyss nämnls. För vissa aklier och andelar tillämpas bestämmelserna i 3 a mom.

Avyttrar skatlskyldig egendom som avses i delta moment och som den skattskyldige innehaft tvä år eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Frän sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt della slycke under elt beskattningsår, minskal med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma är av egendom som avses i detta slycke./år den skallskyldige göra avdrag med 2000 kronor. Av-dragei får dock inte överstiga vad som svarar mol sammanlagda beloppei av skaltepliklig realisationsvinst enligt detta stycke, minskal med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

Nuvarande Ivdelse

Avyttrar skaltskyldig egendom som avses i detla moment och som den skallskyldige innehaft tvä år eller mera. är 40 procenl av vinsten skattepliktig. Frän sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta slycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detla stycke, äger skattskyldig ålnjula avdrag med i 000 kronor. Har den skaltskyldige under beskaltningsårel varil gift och levt tillsammans med sin make, får sådani avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 3000 kronor. I inlet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detla stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnls.

Kan tillämpning av föregående slycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån hell eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om della senasl den dag avyiiringen sker.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2S försia slycket 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskatlning av realisationsvinst, är - oavsett lidpunkten för förvärvei - endasl 40 procenl av vinsten skatiepliklig.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje slycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i delta momeni.

Har fastighet överiåtits pä aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång pä vilket lagfart sökls efler den 8 november 1967 av nägon som har ell bestämmande inflyiande över bolagel eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyiiringen avsett mol aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagls fär inte föranleda att

Prop. 1984/85:180 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller all avdragsgill realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detta momeni. Beslämmelserna i delta stycke gäller endasl om sådan fastighet ulgör bolagels eller föreningens väsentliga lillgång. De gäller dock inle vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femle slycket av anvisningarna lill 38 §, om avyiiringen avser endasl rätl till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighel om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i della stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av faslighel. skall avyiiringen anses ha avsell den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyiiringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av atl större delen av dess tillgångar före avyiiringen av aktien överlålils på den skaltskyldige eller annan, skall som skaltepliklig realisationsvinst räknas vad den skaltskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagels tillgångar ägl rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyiiringen av aktien, direkl eller genom förmedling av annan, överiåls pä den skatlskyldige eller honom närstående person eller pä aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skaltskyldige eller honom närstående person har etl bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgäng i bolaget ägt rum efter utgången av del beskattningsår dä skattskyldighet för realisationsvinst vid avyiiringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt delta slycke las till beskattning pä samma sätl som vid eftertaxering för nämnda beskaltningsår. Vad nu sagls äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening, Riksskatteverket får medge undantag frän detla slycke, om det kan anias all avyiiringen av aklien eller andelen skelt i annal syfte än alt erhålla obehörig förmän vid beskallningen. Mot beslut av verket i sädan fråga får lalan inte föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari akiierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätl innehas - direkt eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller etl fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ell annat fåmansbolag, vari aktie — direkl eller genom förmedling av annan — ägs eller inom tvä år efter avyiiringen vid nägol tillfälle kommer all ägas av den skaltskyldige eller honom närslående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skatlskyldige erhåller för aklien. Lika med aktieinnehav i del bolag, som förvärvat aktien, anses den skatiskyldiges aktieinnehav i etl annat fåmansbolag, som inom två år efter avyiiringen förvärvar slörre delen av tillgångarna i något av fämansbolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande bolagel eller i bolag, som förvärval slörre delen av tillgångarna i någol av fämansbolagen, ägl rum efter utgången av det beskaiiningsår då skallskyldighel för realisationsvinst enligt detla slycke uppkom, fär realisationsvinsten las lill beskattning pä samma säll som vid eftertaxering för nämnda beskaltningsår. Vad nu föreskriviis äger motsvarande tillämpning i fräga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådani bolag eller förening liksom teckningsrätt lill aktie eller annan rätlighel jämförlig med aktie. Sker avyiiringen av organisaioriska eller marknadslekniska skäl

/ mom.'' Frän brulloinläkt som avses i 38§ 1 mom. fär avdrag göras för förvaltningskostnad samt för gäldränta, som inle skall dras av enligt bestämmelserna i 22, 25. 29, 33 och 36§§ samt i 2 mom. av denna paragraf.

3 mom.'' Fysisk person, som haft intäkl varom i 38§ 1 mom..för-inäles, äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de (' I mom, avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader ålnjula exlra avdrag med 800 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levi ullsammans med andra maken, må nu avsell avdrag .för dem båda gemensaml ålnjuias med 1600 kronor. I inlel fall må dock skallskyldig ålnjula exlra avdrag med högre belopp än som svarar mol skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de / I mom. avsedda kostnaderna.

/ mom. Från bruttointäkt som avses i 38§ 1 mom. får avdrag göras för förvallningskoslnader. Jör ränla som avses i 33§ I mom. andra Slyckel samt för annan ränla, som inle skall dras av enligt beslämmelserna i 22, 25, 29 eller 36§ eller i 2 mom. av denna paragraf.

Fysisk person får göra avdrag jör förvallningskoslnader endasl lill den del dessa översiiger 1000 kronor under beskaliningsårel.

3 mom. Fysisk person, som hafl inläkt som anges i 38 S 1 mom., har räll till extra avdrag med / 600 kronor om bruttointäkten översiiger sammanlagda beloppet av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna. Avdraget får dock inte översliga vad som svarar mot skillnaden mellan brullointäklen och summan av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.

Prop. 1984/85:180 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skaltskyl
dige enligi vid självdeklaraiionen dige under beskattningsåret har be-
Jögai intyg eller annal skrifiligt be- talat för eller tillgodoräknats som
f/,? under beskattningsåret har bela- underhåll av icke hemmavarande
lat för eller tillgodoräknats som un- barn intill dess barnel fyllt 18 år
derhåll av icke hemmavarande barn eller intill dess del fylll 21 är om det
intill dess barnet fyllt 18 år eller genomgår grundskola, gymnasie-
inlill dess det fylll 21 år om del ge- skola eller därmed jämförlig grund-
nomgär grundskola, gymnasieskola ulbildning, dock högsl med 3000
eller därmed jämförlig grunduibild- kronor för varje barn;
ning, dock högst med 3000 kronor
för varje barn;

6) för a vgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänslepensionsförsäkring, som ägs av arbelsgivare, om försäkringen ägs av den skallskyldige.

Har skatlskyldig under beskaliningsårel varit skyldig alt betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskl underslöd, avgifl för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i försia stycket 4) och 6), endast i den män hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhällsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skaltskyldig varil bosatt här i rikel endasl under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagls bara i den mån del belöper på nämnda lid.

Avdrag för avgifl som avses i försia slycket 6) får inte överstiga den skatiskyldiges A-inkomsi för antingen beskattningsåret eller årel närmasl dessförinnan och beräknas med hänsyn lill slorleken av sådan inkomst. 1 fråga om sådan A-inkomst som hänför sig lill jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig lill anslällning. om den skattskyldige helt saknar pensionsrätl i anslällning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådani beslämmande inflyiande som avses i punkl 2e femle stycket av anvisningarna lill 29 §, får avdraget uppgä till sammanlagl högst 35 procent av inkomsten till den del den inle översiiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för årel närmast före taxeringsåret saml högst 25 procenl av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inle trettio gånger nämnda basbelopp. 1 fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procenl av inkomslen till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inle översiiger ijugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas lill högsl etl belopp motsvarande angivel basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse inlill en sammanlagd A-inkomsi molsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet anlingen pä inkomst som skall tas upp lill beskatlning under beskattningsåret eller på inkomst årel närmasl dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomsl som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är atl anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 S 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Prop. 1984/85:180 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av beslämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skatlskyldig, som redovisar inkomst som är atl anse som A-inkomst endasl av ijänsl men som i huvudsak saknar pensionsräit i anslällning, får avdrag medges högsl med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på del sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersällning i samband med att anslällning upphört och har han ej skaffat sig ell belryggande pensionsskydd, fär dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmasl föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skatlskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkl 2e femte slyckel av anvisningarna till 29 §, Har skaltskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - drivil jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ell betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9§ 3 mom, andra slyckel lagen (1947:576) om statlig inkomsiskali är att anse som B-inkomst, Avdraget får i della fall beräknas med beaklande av del antal är den skattskyldige drivil jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högsl för lio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skallskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgifl som avses i första slyckel 6), Avdraget fär dock inle överstiga etl belopp som för varje år som driften pägäti motsvarar lio gånger del basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för del är drifien i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisals som nellointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhel som är att hänföra lill vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje styckel av anvisningarna till 31 § medgivit alt dödsbo lar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket del högsla belopp varmed avdrag för avgifl för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar beslämmelserna i delta stycke om avdrag för skallskyldig som upphön med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskalteverket i fråga som avses i detta stycke fär lalan inte föras.

Har skattskyldig eriagl avgifl som avses i försia slyckel 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt beslämmelserna i fjärde stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid laxering för del påföljande beskattningsåret. Sådani avdrag medges dock inle med belopp som tillsammans med erlagd avgift sislnämnda är översiiger vad som anges i fjärde stycket.

Oavsett föreskrifierna i de föregående slyckena medges avdrag för avgifl som avses i försia stycket 6) i hemortskommunen inle med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster frän förvärvskällor, som är skatleplikliga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inle utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomslen, i förekommande fall efler andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag, som pä grund av vad nu sagls inle kunnat utnyttjas vid

Prop. 1984/85:180 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeringen för det beskattningsår dä avgiften betalades, får utnyttjas senasl vid ta.xering för själle beskattningsåret efter betalningsärel. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget översliga vad som återstår sedan övriga avdrag enligi denna paragraf gjorls.

Anvisningar

lill 33 §

4.** Även för det fall, atl skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätl avdraga skälig kosinad för resor lill och från arbetsplatsen, där denna varil belägen på sädant avstånd från hans bostad, atl han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges boslad och arbetsplats uppgår lill minsl fem kilometer och det klarl framgår alt användandet av egen bil för resa lill och från arbetsplatsen regelmässigl medför en tidsvinst på minst två limmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för koslnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges ocksä om den skatlskyldige använder bilen i tjänsien under minsl 60 dagar för är räknal för de dagar som bilen används i ijänslen. Om bilen används i tjänsien under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning i tjänsien beaklas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdraget skall besiämmas enligt schablon på grundval av genomsniltliga kostnader för mindre bil och med hänsyn lill de koslnader, som är direkt beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad atl använda bil lillämpas inte bestämmelserna i andra slyckel. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen alt använda slörre bil på grund av skrymmande last.

Avdrag för koslnader för resor till och från arbelsplatsen medges bara för den del av kostnaderna .som överstiger 1000 kronor under beskaltningsårel.

till                                                                                         50 §
2.' Vid bedömningen av om         2. Vid bedömningen av om skalt-
skaltskyldigs inkomst lill icke obe- skyldigs inkomsl lill icke obetydlig
tydlig del utgjorts av folkpension   del utgjorts av folkpension iakt-
iaktlages följande. Som folkpension tages följande. Som folkpension
räknas icke barnpension eller värd- räknas icke barnpension eller vård
bidrag. Den omständigheten all bidrag. Folkpension skall anses ul-
folkpension under ett beskattnings- göra en icke obelydlig del av den
år utgått med ett ringa belopp, l.ex. skattskyldiges   inkomst,   om   den

' Senaste lydelse 1983: 1051. ' Senasle lydelse 1983:970,

Prop. 1984/85:180

Nuvarande lydelse

lill följd av all folkpensionen icke åtnjutils under hela årel, ulgör icke hinder mol all medgiva den skallskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i della fall är huruvida folkpensionen, om den ulgåll i full ulslräckning. ulgjorl en icke obelydlig del av inkomslen. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den män den enligi lagen om pensionslillskoll föranleli avräkning av pensionslillskoll.

Regeringen eller den myndighet rege re föreskrifier för avdragsberäkningen

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till slorleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om slallig inkomsiskali. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas lill vad som behövs för alt den skaltskyldige inte skall påföras högre slatligt beskaliningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomsl för skallskyldig som under beskattningsåret inle haft annan inkomsl än ålderspension enligt 6 kap. 2§ försia slyckel lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionslillskoll enligt 2§ lagen om pensionslillskoll saml ålnjulil avdrag endasl med 100 kronor enligi 33 § 2 mom. andra slyckel. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som lillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas del högsta inkomslbeloppet med uigångspunkt frän en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas del med utgångspunkt frän en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skaltskyldig under viss del av beskaltningsårel uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och

Föreslagen lydelse

uppgåll lill minsl 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomslen. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

ringen bestämmer fastställer närma-enligl nedan angivna grunder.

Avdraget skall i försia hand bestämmas med hänsyn till slorieken av den skallskyldiges laxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, Översiiger denna inkomst inle visst högsta belopp, skall avdraget beräknas lill vad som behövs för att den skatlskyldige inle skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsla inkomslbelopp motsvarar laxerad inkomst för skatlskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap, 2§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2S lagen om pensionstillskott. För gift skaltskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas del högsta inkomslbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procenl av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt frän en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sislnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skatlskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året iippburil folkpension med belopp som tillkommer gift

Prop. 1984/85:180 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under återstoden av året uppburit vars make saknar folkpension, folkpension med belopp som lillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skaitskyldigs slatligl laxerade inkomsl översiiger del högsta inkomstbeloppet enligt föregående slycke. reduceras avdraget med belopp molsvarande 66 2/3 procenl av taxerad inkomst mellan del belopp vid vilkel högsla exlra avdrag utgår och eu belopp som är 3 basenheier slörre, med 40 procenl av laxerad inkomsl inom ell därpå följande inkomstskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomsl därulöver.

Del avdrag som beräknas med hänsyn lill skallskyldigs slatligt taxerade inkomsl jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet översiiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet översiiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom,, saml sådan bosladsbyggnad med tillhörande toml på jordbruksfastighet, som används som boslad av den skaltskyldige, skall inräknas i förmögenhelsvärdel med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapilal, som nedlagts i fastigheten respeklive i bosladsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet lill 25 000 kronor jämle den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och lomten, skall pä dessa anses belöpa sä stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fasligheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i försia hand för faslighel som ulgör sladigvarande boslad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skallskyldig iaktlages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1986 och lillämpas försia gången vid 1987 års taxering.

Prop. 1984/85:180 15

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels alt 2 S 2 mom,, 25 och 36§§, 37§ 1, 2 och 5 mom,, 39S 1 mom,, 43 *i

2 mom.. I00§. 101 S 1 mom. saml 116f. 116g och 120§S skall ha nedan

angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas nya bestämmelser. 24. 25 d och 28 §S, 37 § 8

mom. saml 66a. 66b och 70§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

2§

2 mom.' Beteckningarna laxeringsår, beskaiiningsår och hemortskommun hava i denna lag samma innebörd som i kommunalskalielagen (1928:370).

Vidare skola vid laxering enligt denna lag bestämmelserna i 4§ andra styckel kommunalskalielagen äga molsvarande tillämpning.

Huruvida nägon är alt anse såsom bosatt här i rikel, skall avgöras efler de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.

Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i rikel bosatt, skall äga lillämpning jämväl å person, som i Sverige sladigvarande vistals utan all vara härslädes bosalt.

Vad i denna lag sägs om makar skall i lillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sisla slyckel kommunalskattelagen.

Med alt skallskyldig samtaxeras förstås I denna lag atl den skatlskyldige taxeras med lillämpning av 52§ I mom. kommunalskattelagen och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om slallig inkomsiskali.

24 f

1 m o m. Självdeklaralion är allmän självdeklaralion eller förenklad självdeklaralion. Förenklad självdeklaralion får avlämnas av fysisk person under de förulsällningar som anges i 2 och 3 mom.

2 m o m. Fysisk person får, om inle annal följer av 3 mom., avlämna förenklad självdeklaralion. om vad som skall redovisas i fråga om inläkler och avdrag avser endasl

' Lagen omlryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. - Senasle lydelse 1974:773, Förutvarande 24 § upphävd genom 1984: 1081.

Prop. 1984/85:180 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. inkomst av annan fastighet be
träffande högst två fastigheter
vilka den skattskyldige innehaft
hela beskattningsåret och för vilka
dels intäkten skall beräknas enligt
24§ 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), dels taxeringsvärde har
beslämls för beskattningsåret,

2. inkomst av ijänsl saml intäkten utgått i pengar och annal avdrag än som avses i 33§ 2 mom. kommunalskalielagen inle yrkas för kostnader för fullgörande av Ijänslen.

3. inkomst av kapilal saml avdrag för koslnader yrkas endasl för ränta och inläklen ulgörs av

a) ränla,

b) utdelning på svenska aklier
och andelar i svenska aktiejönder
eller ekonomiska föreningar eller

c) sådan förmån av faslighet som
skall las upp som skaltepliklig in
täkl enligt punkl 2 andra slyckel av
anvisningarna till 38§ kommunal
skalielagen och förmånen inte har
överlålils under beskattningsåret,

4. allmänt avdrag för underhåll
av icke hemmavarande barn eller
för avgifl för pensionsförsäkring,

5. sådant avdrag för nedsatt
skatleförmåga som av.es i 50§ 2
mom. andra eller fjärde stycket
kommunalskalielagen.

3 m o m. Förenklad .självdeklaration får inle avlämnas, om

1. den skaltskyldige eller den med vilken den skallskyldige skall sumiaxeras inle varil bosatt här I riket under hela bekattningsårei.

2. den skallskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anslällning i ullandet eller annars Jrån ullandet haft inkomst eller vid uigången av beskaliningsårel där ägt skaiiepllklig förmögenhel.

3. den skallskyldige under beskaliningsårel vara skyldig ull belala sjömansskall enligi lagen (1958:295) om sjömansskall.

Prop. 1984/85:180 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. den skallskyldige är jörcliigs-ledare ijåinaiisjörelag, närslående lill sådan person eller delägare i jåmansföretag,

5. den skallskyldige skall sain-luxerus med person som ur skyldig att i .självdeklaralion lämna uppgijl om inkomsl av rörelse eller jord-hritksfusiighci eller uv annan fastighet, Jör vilken inläklen skall beräknas enligi 24 § I mom. kommunalskalielagen (1928:370) eller

6. den skiiltskyldige skalt redovi
sa sådani ränlelillägg som avses I
10§ 6mom. Jjärde slyckel lagen
(1947:576) om slallig inkomsiskali.

25i)"*
Självdeklaralion skall uppla: Allmän .självdeklaralion skall

uppta

1) den skaitskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer ä för honom utfärdad skallsedel å preliminär skall för årel näst före laxeringsåret ävensom belräffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person del land, där styrelsen haft sitl säte, samt belräffande skallskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosalt, uppgifl om den tid, han sålunda haft bostad härslädes.

2) alla förvärvskällor, belräffande vilka skallskyldighel för beskaliningsårel åligger den skallskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skallepliklig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skallskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde årel näsl före taxeringsåret eller, om sådani värde del årel icke varit fasligheten åsätt, dess eljesl antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endasl lill viss del, huru lång lid eller till vilken del fastigheten sålunda ingåu i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra lill varje förvärvskälla, dock all ersällning, som enligt beslämmelserna i 37§ 1 mom, 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upplagas i deklarationen säsom inläkt,

4) de allmänna avdrag, som den skaltskyldige yrkar fä tillgodonjuia vid laxeringen,

5) den skallskyldiges lillgångar och skulder vid slulet av beskattningsåret, ändå atl förmögenheten icke uppgår till skalteplikligi belopp, dock endasl om och i den män skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skalleavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

■* Senaste lydelse 1984: 1081.

2 Riksdagen 1984/85. / .saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1) garantibelopp,

8) om deklarationen avser fåmansföreiag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock all uppgifier icke behöva lämnas för närslående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller hafl annal därmed jämförligt förhållande med företagel,

9) ränlelillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för till-läggsbelopp saml grunderna för beräkning av ränlelilläggel.

Självdeklaralion skall därjämle Allmän .självdeklaralion skall

innehålla de uppgifier, som för sär- därjämle innehålla de uppgifier,

skilda fall föreskrivs i denna lag el- som för särskilda fall föreskrivs i

ler som erfordras för beräkning av denna lag eller som erfordras för

pensionsgrundande inkomsl enligt beräkning av pensionsgrundande

lagen om allmän försäkring eller för inkomst enligt lagen 11962:381) om

beräkning av skogsvårdsavgifl en- allmän försäkring eller för beräk-

ligl lagen (1946:324) om skogs- ning av skogsvårdsavgifl enligt la-

vårdsavgifl eller fastighetsskatt en- gen (1946:324) om skogsvärdsav-

ligl lagen (1984: 1052) om slatlig fas- gift eller fastighetsskatt enligt lagen

lighetsskall. (1984: 1052) om statlig faslighels-
skatt.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomsl atl taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9§ 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagls om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sisla slyckel kommunalskalielagen (1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varil gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhel. över vilken förvallningen rätlsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas ä särskild blankett. Då skatlskyldig skall laxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgifl lämnas jämväl om sädan förmögenhel.

Belopp, som upplagas i självdeklaralion, skola utföras i hela krontal, så alt överskjulande örelal bortfalla.

25d§

I självdeklaralion behöver uppgift inle lämnas belräffande

1) avytlring ifall som avses i 35 § 3 mom. försia slyckel kommunalskalielagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskaliningsårel uppgåll lill högsl 1 000 kronor eller

2j avytlring Ifall som avses i 35 § 3 mom. andra styckel kommunalskatteiagen. om det sammanlagda försöljningsbeloppel under beskall-

Prop. 1984/85:180 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsåret uppgåll IiU högsl 6600 kronor.

28 §■

Förenklad .självdeklaralion skall uppla

1) den skallskyldiges namn. personnummer, posladress och hemortskommun,

2) de uppgifier som behövs för all beslämma huruvida den skallskyldige skall samlaxeras eller inle,

3) de inläkler och avdrag som är all hänföra lill inkomsl av annan fastighet, varvid särskilt skall anges Jästighelens taxeringsvärde för beskattningsåret.

4} de inläkler som är att hänföra lill inkomsl av ijänsl och som den skaltskyldige inte har fått meddelande om enligt 37§ 5mom., med undantag av ersällning som enligt 37§ I mom. 1 g inte behöver las upp i konlrolluppgift,

5) de intäkter som är att hemföra IiU inkomsl av kapital och som den skaltskyldige inte har fåtl meddelande om enligt 37§ 5mom., jämfört med 8 mom. fiärde styckel, saml de avdrog för ränta som den skattskyldige yrkar,

6) garaniibelopp,

7) de avdrag som den skatlskyldige yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatleförmåga enligt 50 § 2 mom. andra styckel kommunalskalielagen (1928:370),

8) den skatiskyldiges skatteplik
tiga liUgångar och hans skulder vid
utgången av beskattningsåret, om
hans skatleplikliga förmägenhels-
lUlgångar uppgick lill minsl 90000
kronor eller, om beskaliningsbar
förmögenhet skall beräknas ge
mensaml för den skatlskyldige och
hans make eller barn enligi 12 § I

- Förutvarande 28 § upphijvd genom 1984; 1081.

Uppgiflsskyldig

1, a) Slallig och kommunal myndighel,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivii rörelse
eller jordbruk, däri inbegri
pet skogsbruk, i fråga om
förmåner, som utgått från så
dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft annan
faslighel, i fråga om förmå
ner som utgått från sådan
förvärvskälla.

Vem uppgiflen skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anslällning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgifisskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskl utgående ersättning, ävensom den som ålnjulit förmän från personalstiftelse eller annan sliflelse.

Vad uppgiflen skall avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oav~ sell huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma ulgör ersättning för kostnader, som mottagaren hafl att bestrida. Har mollagaren haft alt erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd lill följd av personskada av personskada skall angivas om livräntan ulgör skattepliktig intäkt.

Undanlag:

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbele, om del som mottagaren sammanlagt åtnjutit hafl elt lägre värde än 100 kronor för hela årel.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 inom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall iaktiagas följande.

Avser sädan förmån, varom i 1 mom. försia och andra punklerna för-mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den lidrymd, för vilken förmånen utgått.

1 kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekoslnadsersättning och dels traktamentsersättning jämle tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifier lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighel med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. 1 fråga om förrättningar inom riket skola uppgifier lämnas särskilt för förrättningar som icke varil förenade med övernattning (en-dagsförrättningar), förrättningar som varil förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korilidsförräiiningar) saml övriga'resor (länglidsförrältningar). För en-dagsförrätlningar uppgives utgiven iraktamentsersältning och antal dagar.

' Senaste lydelse 1984:917.

Prop. 1984/85:180 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkning av antalel dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varal högst fyra limmar; förrättning som varat mer än fyra limmar men högst tio limmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långlidsförrätlningar uppgives ulgiven iraklamenlsersälining och anial näller övernalining sketl. De första femton dygnen av varje långtidsförrällning uppgivas såsom korltidsförrätlning. — I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, atl arbetsgivaren ulöver traklamentsersältningen. haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbelsgivarens hemortskommun är belägen medger del, behöver arbetsgivaren, i stället för all lämna uppgift enligi Iredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endasl anmärka i kontrolluppgiften atl sädan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder all den kan antagas icke komma att översliga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även belräffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbeisgivaren har ett slörre antal anslällda, som mera regelbundel förelager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för laxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföreiag i fråga om uppgifier rörande företagsledaren och honom närstående personer saml delägare i förelaget. Lämnal medgivande gäller tills vidare. Del kan begränsas lill viss grupp av anslällda. - Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senasl den 31 oktober året före laxeringsåret. Talan mol beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagils eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommil till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut fär lalan icke föras.

Däresl vid avlönings utbetalande avdrag sketl för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Av konlrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgä om arbeisgivaren har alt för utgivet belopp belala arbelsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagls skall särskilt för sig tas upp represenlationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamenisersättning.

I konlrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och posladress samt personnummer eller organisalionsnummer för såväl den uppgifisskyldige som den uppgiflen avser. Kan personnummer inle anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgifisskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiflsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföreiag skall anges om personen är förelagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. iredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgifl om lidigare och nuvarande ägare lill försäkringen och, om

Uppgiflsskyldig

Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolag.

den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annal sätl yrkesmässigt ombesörjt all pengar blivit ränlebaran-de,

den som gen ul skuldförbindelse Jör den allmänna marknaden och

förening som från medlemmar mollagil pengar jör förränlning.

V e m lt p p g i fl e n s kall a v s e

Den som gollskrivils ränla eller lill vilken ränla iilhela-lals (borgenär).

U n d a n I a g :

Bank. hypoleksinslilul, försäkringsanslall och aklie-holag saml förening som lill-delals organisalionsnummer.

Vad upp g ifl e n s kall a v s e

Ränla som den uppgifisskyldige sammanlagl gotl-skrivil eller utbelalat till borgenären saml dennes sammanlagda fordran på den uppgifisskyldige vid årels iil-fting.

U n d a n t a g :

a) Ränla som i .fråga om värdepapperscenlralen inle avser bolagels verksamhel belräffande skiildförbin-

Prop. 1984/85:180 26

delser för den allmänna marknaden och som i .fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig lill sådan verksamhel som avses under rubriken Uppgiftsskyldig.

b) Ränla som inle ulgör skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skaltelällnader för vissa sparformer eller lagen (1983:891) om skaltelällnader för allemanssparande.

c) Ränla och fordran på konlo, Jör vilkel inle Jinns person- eller organisalionsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985. om räntan Jör kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor. Innehas ell konlo av mer än en person, skall uppgifl lämnas för samtliga kon-tohavare, om ränlan för någon av dem uppgår lill minsl 100 kronor.

1 konlrolluppgift skall anges namn och posladress saml person- eller organisalionsnummer för såväl den uppgifisskyldige som borgenären. För dödsbo Jår i slället för organisalionsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisalionsnummer inle anges för en borgenär, skall såvill möjligl dennes födelselid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och posladress samt personnummer jör den som får förfoga över ränla eller fordran.

Innehas ett konlo av mer än en person skall ränla och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inle annal förhållande är känl för den uppgifisskyldige.

Beslämmelserna i 2 mom. elfte och tolfle styckena. 4 mom. försia och andra styckena samt 5 mom. skall lUlämpas på konlrolluppgift enligt detla moment.

43 §

2 mom.'" Med uppgifter, som har avgivits enligt i mom. och rör uldelning på svenska aklier eller andelar i svensk aktiefond, skall fört"aras enligt kupongskattelagen.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning, skall för varje är senasl den 31 januari näslföljande är av den som har mottagit uppgiflerna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter, som avses i 37S 1 mom. punkterna 1-4. Har i någol fall utbelalning av utdelning skell ulan atl uppgiftsskyldighel vederbörligen har fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligi 1 mom. avgivna uppgifier, som avser ränla, skall avlämnas I den omfallning och ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer. Har avlämnade uppgifier icke inom fem år infordrats får de förstöras.

Värdepapperscenlralen skall

lämna uppgifl angående utbetalning av ränta på sådan förskrivning, som anges i 1 mom. första styckel b), i den omfattning och ordning somföreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppgifl angående sådan ulbelalning skall bevaras av värdepapperscenlralen under fem år.

Prop. 1984/85:180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ulan all den som avgell dekluriilio-nen tinderrällats om och beretts lillfälle alt ytlra sig över

1. vad som jrån folkbokförings
myndighel har inhämlals i fråga
om förulsällningarna för sådan
skaiieredukiion enligi 2§ 4 mom.
uppbördslageii (1953:272) som får
ålnjuias av ogift skallskyldig eller

2. konlrolliippgiji som den lokala
skallemyndighelen fåll enligi 37 §
och som avser inkomsl av Ijänsl el
ler kapital.

Har den skallskyldige lämnal en förenklad .självdeklaralion, får laxering beslulas på grundval av denna, även om Jörulsätlningurna enligt 24 § 2 och 3 mom. för en sådan självdeklaralion inle Jöreligger i alla delar. Detla gäller dock inte om uppgijl skall lämnas om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken inläklen skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskalielagen (1928:370).

70§''

För skaltskyldig. vars laxeringar har beslulals eller kan antas bli beslulade på grundval av en förenklad .självdeklaralion, skall ulfärdas elt särskili meddelande (taxeringsmeddelande) med upplysning om del underlag som föreligger jör hans laxeringar saml de ytterligare upplysningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Tuxeringsmcddelandel skall ulfärdas av den lokala skaliemyndighel som skall införa laxeringarna i skallelängd.

Taxeringsmeddelandcl skall sändas lill den skatlskyldige före utgången av Juni under laxeringsåret. År del påkallal av särskilda skäl, får laxeringsmeddelandel sändas efler denna tidpunkl.

" Förutvarande 70 § upphävd genom 1978: 316.

5) om hans laxering blivit oriklig på grund av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet au avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgifl från honom eller i kontrolluppgift eller i handling som legal till grund för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mol hans inkomst eller förmögenhet.

5) om hans taxering blivit oriklig på grund av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende eUer på grund av alt kontrolluppgift enligi 37§, som avser inkomsl av ijänsl eller kapilal. sak-nais eller varil felaktig.

6) om han, lill följd av underlåtenhet all avgiva deklaralion eller annan uppgift eller pä grund av felaktighet i deklaralion eller i annan uppgift från honom eller i annan kontrolluppgift än som avses vid 5) eller i handling som legal lill grund för sädan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet.

7) om han eljesl kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre laxering eller väsentligt lägre skatl på grund av taxeringen,

8) om han icke erhållit avräkning av utländsk skatl som han är berättigad lill.

1 de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärsialan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och del framstår säsom ursäklligl all den skatlskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig laxering.

Besvär som avses i denna paragraf mä anföras inom fem är efler taxe-ringsårei.

101 §

Prop. 1984/85:180

Nuvarande lydelse

fritt belopp som tillkommer den skatlskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skaltskyldig vid en och samma laxering. Aktiebolag påförs förseningsavgift enligt detta slycke med 500 kronor»

Har skaltskyldig trols anmaning icke avgivii självdeklaralion inom föreskriven tid. bestäms förseningsavgiften lill Ivå gånger del belopp som utgår enligt första styckel, dock lägst till 100 kronor för annan skatlskyldig än aktiebo-lac.

Föreslagen lydelse

med högst 300 kronor för en skatlskyldig vid en och samma laxering. Aktiebolag påförs förseningsavgift enligt detla slycke med 500 kronor.

Har skatlskyldig trots anmaning icke avgivii självdeklaralion inom föreskriven lid, besläms förseningsavgiften lill två gånger del belopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skallskyldig än aktiebolag.

Delsamma gäller, om skallskyldig som avgivit Jörenklad självdeklaralion har all fullgöra sin deklaralionsskyldighel genom all avlämna en allmän självdeklaralion och han inle efterkommii en anmaning all avge sådan deklaralion inom den lid som föreskrivs i anmaningen.

Har skaltskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, ulgår förseningsavgifl endasl om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådani fall beräknas avgiften enligt andra stycket.

120 8''
Den som uppsåtligen eller av Den som uppsålligen eller av

grov oaktsamhet underlåter att full- grov oaktsamhet underiäler att full
göra skyldighel enligt 37 eller 38 § göra skyldighet enligt 37 eller 38 §
dömes lill böler. skall dömas lill böler eller fängelse

i högsl sex månader. Till böler, högst femhundra kronor, dömes

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § I mom. eller 34 S 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifier,

2) den som ej fullgör skyldighel atl ulan anmaning avlämna uppgifl. som avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhel, som icke i självdeklaration uppgivils till beskattning.

3) den som ej fullgör vad honom åligger pä grund av förordnande, som i 40 § sägs,

4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a S 1 mom. föreskriven skyldighel all utan anmaning avlämna särskilda uppgifier från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighei,

5) den som ej fullgör i 43§ 1 5) den som ej fullgör i 43§ I
mom., 2 mom. andra och iredje mom., 2 mom. andra ./ycAp/saml 3

' Senaste lydelse 1975:264.

Prop. 1984/85:180 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slyckena samt 3 mom. föreskriven mom. föreskriven skyldighel att av-
skyldighet att avlämna uppgifter lämna uppgifier om utdelningar och
om utdelningar och räntor, samt ränior. samt

6) den som ej fullgör skyldighel enligt 44 § alt lämna uppgift till ledning vid beskattning ulom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra slycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen.

1. 116 f § i sin nya lydelse träder i kraft dagen efler den dag dä lagen enligt uppgift på den har kommit ul från trycket i Svensk förfaltningssamling. Övriga beslämmelser träder i krafl den Ijuli 1985.

2. 116 f S i sin nya lydelse lillämpas försia gången vid 1985 ärs laxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och första gången vid 1989 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av kapilal. Övriga bestämmelser - ulom 39 § 1 mom. - lillämpas försia gången vid 1987 ärs taxering.

3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande.

a) I stället för vad som i 28 § försia slycket 5 anges om intäkter, som skall
upptas i den förenklade självdeklarationen, gäller att alla intäkter som är
atl hänföra till inkomst av kapital skall upptas.

b) Skyldighet all lämna kontrolluppgift enligt 37 § 8 mom. föreligger endast om den ränla som sammanlagt gotiskrivits eller utbetalats till borgenären uppgår lill minsl 500 kronor. Härvid medräknas inte ränta som är undantagen från uppgiftsskyldighel enligt samma moment första stycket c. 1 stället för beloppet 100 kronor i första stycket c skall gälla etl belopp av 1 000 kronor.

c) Vad som sägs i 66b§ försia stycket 2 skall inte tillämpas såvitt avser konlrolluppgift om inkomst av kapilal.

3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180

2 mom.- Preliminär skall utgär såsom preliminär A-skall eller preliminär B-skatl.

1. Preliminär A-skall skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detla moment och i 10§ sägs, utgöras för sådan inkomsl av ijänsl, vilken hell eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skaitskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller eljesl utgör hans huvudsakliga inkomsl av tjänst. För inkomsl av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare lid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbelalas ulgör ulgift i en av arbeisgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna lag rätl till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med ijänsl, samt undantagsförmäner ävensom sådani periodiskl understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad lill avdrag.

Preliminär A-skatl skall ulgå en-

ligt skattetabell, som avses i 4§, eller enligt de grunder som angivas i 7 eller 40 §. Beträffande preliminär A-skatl för inkomst som avses under 1 andra slycket eller punkt 12 av anvisningarna lill 32 § kommunalskattelagen mä regeringen föreskriva särskild beräkningsgrund. För enskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis alt skatten skall beräknas å viss del av inkomsten eller å inkomslen minskad med visst belopp eller att skatten skall ulgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Preliminär A-skalt skall utgä enligt skattetabell, som avses i 4§, eller enligt de grunder som angivas i 7, /2 eller 40§. Beträffande preliminär A-skatl för inkomst som avses under 1 andra slycket eller punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskalielagen må regeringen föreskriva särskild beräkningsgmnd. För enskilda fall må lokal skallemyndighet föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skallen skall beräknas å viss del av inkomsten eller å inkomslen minskad med visst belopp eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. = Senaste lydelse 1983:77.

Prop. 1984/85:180 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skaltskyldig jämväl för annan inkomst, för garaniibelopp för fastighet eller för förmögenhel må lokal skattemyndighet, dä särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skall skall eriäggas jämväl för sislnämnda inkomst eller för garanlibeloppet eller förmögenheten. Därvid skall den skallskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procenl av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell ä nämnda inkomsl ökad med vissl belopp eller ock utgå med visst belopp ulöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänsl.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänsl belydande i förhållande lill denna eller föreligga eljest särskilda omsländigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva, all preliminär B-skatl skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas lill närmast högre hela krontal.

2. preliminär B-skall skall för inkomståret betalas av skatlskyldig, som inte skall belala preliminär A-skatt enligt I, Preliminär B-skatt skall betalas för inkomsler från den skaitskyldiges samtliga förvärvskällor samt för garantibelopp för fastighet och för förmögenhet. Preliminär B-skatl skall betalas enligt särskild debitering.

Den lokala skallemyndighelen får beslula atl fysisk person, som har inkomsl av sådan uppdragsverksamhel som avses i 4§ lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel belräffande vissa uppdragsersältningar, skall betala preliminär A-skatl i stället för preliminär B-skait, Etl sädan beslut fär meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas lill huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt,

4§

/ mom. För inkomst av tjänsl som hänför sig lill besiämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundel återkommande lillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd atl vara kortare lid än en vecka skall preliminär A-skalt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har bestäml annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper på olika inkomslbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sädana tabeller.

Tabellerna skall grundas pä följande förutsättningar, nämligen

all inkomsten är oförändrad under inkomståret,

all den skattskyldige endasl kommer att taxeras för den inkomsl som anges i tabellen,

alt den skatlskyldige inle skall erlägga annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomstskall och kommunal inkomstskatt,

att skaltskyldig som avses i 2 mom. försia stycket 2 erhåller skattereduktion,

att den skatlskyldige vid taxering all den skatlskyldige vid laxering

för inkomslen inte erhåller andra för inkomslen inte erhåller andra
avdrag än grundavdrag. avdrag än grundavdrag samt av-

drag som avses i 33 § 2 mom. kom-

' Senasle lydelse 1984:348.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten icke inräknas skatlelillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatleavgift, respitränta och ansländsränia;

alt ränta utgär från och med den 1 april årel näsl efter taxeringsåret, dock all ränla på ö-skalleränia, reslitulionsränta och skalt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingär i tillkommande skatl, skall ulgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgär till och med den månad, dä skatten förfaller lill betalning eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, till och med den försia uppbördsmånaden, dock ej i någol fall för längre tid än två år, samt

all ränta ulgår i helt krontal, varvid örelal bortfaller.

Ändras debilering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränla.

Beslämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas pä respitränta.

■* Förutvarande 12 § upphävd genom 1978:927. "■ Senasle lydelse 1983:977.

/ mom.'' Om preliminär skalt, som har inbetalals eller som, ulan atl så har skett, skall goltskrivas skattskyldig på grund av all arbetsgivaren gjort skalleavdrag, överstiger den slulliga skatten skall ränla {ö-skatteränia) beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller beslämmelserna i 27 § 3 mom. andra och tredje slyckena i lillämpliga delar.

Ränla ulgår för en beräknad lid Ränla ulgår för en beräknad lid

av lolv månader. Har preliminär av lolv mänader. Har preliminär

skall, som avses i 27§ 2 mom. 3. betalals efier den 18 januari årel efter inkomståret men senasl den 30 april samma år, skall dock ränta pä sådan skatt utgå för en tid av sex mänader. Räntebeloppen får sammanlagt inte översliga 100000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränla beräknas enligt den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före taxeringsåret.

skau, som avses i 27§ 2 mom. 3, betalals efterden 18januari årel efler inkomslåret men senasl den 30 april samma är, skall dock ränia på sädan skall utgä för en tid av sex månader. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränla beräknas på den del av överskjutande belopp som inle överstiger 20000 kronor enligi en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid uigången av året före taxeringsåret och på övrig del enligi en ränlesals som moisvarar fiärdedelen av diskonlol.

Räniesatserna besläms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Prop. 1984/85:180 38

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs all4§ lagen (1959: 55 Dom beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§=

Vid beslämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdel av naturaförmån i form av kost, bostad eller bil till arbetstagare, som skall betala sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad nyss sagls gäller ocksä beträffande förmän av kost, boslad eller bil i fall som avses i 3 § första slycket.

Vid beräkning av inkomsl av an- Vid beräkning av inkomst av an
ställning skall avdrag göras för ställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren hafl kostnader som arbetstagaren hafl
att beslrida i innehavd anställning, i att bestrida i innehavd anställning, i
den mån koslnaderna, minskade den mån kostnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, med erhållen kostnadsersättning,
överstiger ettusen kronor. överstiger tretusen kronor.

Riksförsäkringsverkei får meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sädan inkomsl av anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annal förvärvsarbete fär från inkomsl av en viss förvärvskälla inte dras av underskoll i annan förvärvskälla.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomsl för är 1985 eller tidigare år.

' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. - Senaste lydelse 1984:672.

Prop. 1984/85:180 39

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 2§ skattebroltslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som till ledning för myndighels beslut i fräga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriklig uppgift och därigenom föranleder alt skatt eller avgift päföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst tvä år.

Detsamma gäller den som med avsikl alt skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaralion eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För skallebedrägeri skall också den dömas som med avsikl att skatl skall påföras med för lågl belopp överenskommer med sin arbetsgivare eller annan som är uppgiftsskyldig enligt 37 § laxeringslagen (1956:623), att denne skall underlåta att fullgöra sin uppgiftsskyldighel, och som därigenom föranleder att skatl på grundval av förenklad självdeklaration påförs honom medför lågt belopp.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1985,

Nuvarande lydelse

Den som i sin allmänna självdeklaralion skall redovisa faslighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24!? 2mom. kommunalskalielagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varie uppdragstagare, lill vilken under beskaltningsårel ersättning betalats för uppdrag enligt 4§ 1-3 belräffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör lill aklien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1. namn och postadress samt i förekommande fall registreringsnummer lill mervärdeskall;

2. ersättningens storlek.

!§'

Föreslagen lydelse

Den som i sin självdeklaralion skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2 mom, kom-munalskauelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varje uppdragslagare, lill vilken under beskattningsåret ersällning betalats för uppdrag enligt 4§ 1-3 belräffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1, namn och posladress saml i förekommande fall registreringsnummer lill mervärdeskatt;

2, ersättningens storlek.

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte översiiger 19 basenheter:

5 procenl av den del av underiagel som överstiger 16 basenheter; när underlaget överstiger

19 men inte 21 basenheter 21" " 23" 23" " 26" 26" " 45" 45 basenheter

tilläggsbeloppet för 19 basenheier och 10% av återstoden
„ 21 •' '• 15%" '■

" 23 " " 20%" "

" 26" " 25%" "

" 45 " " 30%" "

Föreslagen lydelse

1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte översiiger 9 basenheter:

4 procent av den del av den beskattningsbara inkomslen som överstiger 1 basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

Vid prövning av skatlebegränsningen fastställs etl spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst och del underiag för lilläggsbelopp som beräknals för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra och tredje slyckena.

Den beskattningsbara inkomsten och underiagel för tilläggsbelopp skall ökas med vid taxeringen medgivet särskilt investeringsavdrag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskaltningsårel, skall den beskaltningsbara inkomslen och underlaget för tilläggsbelopp ökas med den till sjömansskatt beskaltningsbara inkomslen och dagpenning som är skattepliktig enligt 1 § 2 mom, lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgörs av summan av

1, 50 procenl av den justerade beskattningsbara inkomsten,

2, 25 procenl av del justerade 2, 25 procenl av del justerade
underiagel för tilläggsbelopp till underiagel för tilläggsbelopp till

den del della underlag inle överstiger 45 basenheter enligt 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. 30 procent av del justerade underlaget för lilläggsbelopp till den del detla underlag överstiger 45 basenheter enligt nämnda momeni.

den del delta underlag inte överstiger 45 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet,

3, 30 procenl av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del della underlag överstiger 45 basenheter enligt nämnda lag.

Prop. 1984/85: 180 45

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om förenklad självdeklaration

1 Inledning

En allmän uppfatlning är alt del svenska skattesystemet är komplicerat och svåröverskådligt. Del gäller inte bara företagsbeskattningen, där en relativt komplicerad lagstiftning är ofrånkomlig, utan också enskilda personers beskatlning. Det ekonomiska livet förändras snabbt. De många lagändringarna inom skatteområdet under årens lopp för att klargöra beskattningen i situationer som tidigare inte föruisetts och för all lillgodose rättvisesynpunkter har medfört att syslemet blivit invecklat och tungrott.

Detta skapar problem både för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna. Flertalet skattskyldiga vill förstå reglerna och kunna klara av del årliga arbetet med att upprätta sin deklaration snabbi och enkell. Myndigheterna har också intresse av atl granskningsarbetet går snabbi och friktionsfritt. En mängd merarbele och irritationsmoment både för skattskyldiga och skattemyndigheter elimineras genom enklare och klarare regler. Sådana regler skapar förulsättningar för ell bältre samarbeie och mer service från myndigheterna. Skattemyndigheterna kan inrikta sin verksamhet på väsentligheter. I stället för atl ingående granska lönlagardeklarationer med detaljändringar som följd kan befinlliga resurser användas för granskning av mer komplicerade deklarationer.

Den 13 maj 1982 tillsattes en kommitté (B 1982:03) med uppdrag att se över taxeringsförfarandei och skatteprocessen. Kommittén har antagit namnel skatteförenklingskommittén. Som ell led i översynsarbeiet har kommillén lidigare avlämnat rapporten (Ds Fi 1983: 16) Vissa ändringar i taxeringsförfarandei som föranlett lagstiftning.

Prop. 1984/85:180 46

Kommiltén har nu avgivii betänkandet (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration'. Sammanfattningen av och lagförslagen i belänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna bör fogas till protokollet som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upprällats inom finansdepartementet och finns lillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 993/84).

Regeringen beslutade den 14 februari 1985 atl inhämia lagrådets yttrande över inom finansdepartementet upprätlade förslag lill lagändringar på grundval av betänkandet. Lagrädsremissen innehöll också förslag som rörde taxeringslagens (1956; 623) bestämmelser om taxeringsrevision. Därvid behandlades bl.a. en av riksskatteverket (RSV) i november 1984 lill regeringen överlämnad rapporl, (RSV Rapport 1984: 10) ADB och företagsgranskning. Avsikten med regeringens förslag rörande taxeringsrevision var atl klarlägga innehållet i gällande rätt, nämligen att möjlighel finns atl konlrollera att alla typer av inkomster deklarerats riktigt. På samma sätl som i fråga om löntagare måste skaltemyndighelerna ha rält att stämma av l.ex. näringsidkares och aktieägares deklarerade inkomster mot uppgifier som inhämtas från tredje man. Konirollaklioner i dessa syften har med slöd av taxeringslagen kontinuerligt företagils sedan är 1956 utan att denna rätt tidigare har ifrågasatts.

Det lagförslag som remitterades till lagrådet mötte mycket kraftig krilik. Man hävdade pä sina håll att det skulle ge fritt fram för alla tänkbara inlegritetsintrång och övergrepp. Enligt min mening finns det inga skäl för farhågor av det slaget. Del finns inle någon grund alt anla att skattemyndigheterna i framliden skulle komma all utföra taxeringsrevision efter mindre noggranna överväganden än som görs i dag. Kritiken har dock uppenbarligen skapal en osäkerhet och oro bland allmänheten om den rätta innebörden av förslaget. Mot den bakgrunden är det en brist all lagstiftningen på området saknar närmare regler om hur konlrollen skall gå till. Därför ansåg regeringen att det var lämpligast atl avvakta med ändringar i 56 § taxeringslagen till dess alt man hunnit överväga i vad mån lagen kan förses med regler som tydligt anger de allmänna begränsningar som bör gälla för taxeringsrevision. Genom beslut den 18 mars 1985 återkallade regeringen därför sin begäran om lagrådets yttrande såvill gällde förslaget rörande revision och någol förslag till lagändring i den delen lägger jag inte fram nu.

Lagrådet har yttrat sig över följande lagförslag, nämligen

1. lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

' Ledamöter vid avgivandet av belänkandel var generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, riksdagsledamöterna Tage Sundkvist. Knut Wachlmeiser, Hans-Olov Weslberg. Anna Lindh och Kari-Erik Svartberg. rektorn Wilhelm Guslafsson, länsrådet Sven Gunnarsson och lagmannen Berlil Wennergren.

Prop. 1984/85:180 47

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

4. lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar.

De granskade förslagen bör fogas lill protokollet som bilaga 4.

Lagrådets yllrande över förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag ålerkommer i det följande till yttrandet i avsnitt 8 i författningskommentarerna lill de tre lagrum, vilkas utformning lagrådet lämnal synpunkter på, nämligen 33 § 2 mom. kommunalskattelagen och 37 § 2 mom. och 120 5 taxeringslagen. 1 övrigt har lagrådet lämnal lagförslagen ulan erinran.

Jag lar också upp några förslag lill lagändringar där lagrädels yllrande inte har inhämtats. Det gäller dels etl förslag om alt ulvidga möjlighelerna alt slippa redovisa ersättningar för resekostnader i självdeklarationer och kontrolluppgifter (se avsnill 4.1.1 under rubriken Kostnadsersättningar), dels ett förslag om atl uttaget av preliminär skatl skall besiämmas med beaktande av det höjda schablonavdragel under inkomsl av tjänsl (se avsnitt 4.8). Slutligen gäller det elt förslag om atl avskaffa den automatiska indexregleringen av den slatliga inkomstskatten (se avsniU 6).

2 Allmänna synpunkter

2.1 Skattesystemet behöver förenklas

Det svenska skallesystemel är mycket invecklat och svåröverskådligt. Detta är delvis en följd av all det ekonomiska livet blivit mer kompliceral och nödvändiggjort regleringar i flera avseenden än lidigare. Det är dock främsl i fråga om näringsidkare som utvecklingen av skattesystemet låter sig förklaras på delta sätt. Syslemet har emellerlid blivit krångligt också när det gäller vanliga löntagare med enkla inkomstförhållanden. Här är förklaringen alt söka främsl i slrävandena alt tillgodose olika rätivisekrav. Men även andra faklorer har bidragit till all skattereglerna blivit krångliga. Det har t.ex. av olika skäl inte alltid varit möjligt för lagstiftaren att vid reformarbetet samordna olika regelsystem och skapa helhetslösningar. Snabba förändringar i samhällel på det ekonomiska planel har sålunda inte sällan framtvingat särregleringar pä skatteområdet med regelkollisioner eller andra tillämpningssvärigheter som följd.

Ell kompliceral skattesystem skapar inte bara merarbete för de skattskyldiga och myndighelerna utan medför också all skallereglerna mänga gånger slår fel. De ger inle de effekler som har äsyftals. Delta beror i en del fall på att de skattskyldiga inte förstår reglerna och därför inte kan utnyttja dem pä del sätt som är meningen. 1 andra fall är det sä att brisler i

Prop. 1984/85:180 48

regelsystemet utnyttjas av vissa skattskyldiga för atl uppnå inle avsedda effekter. Det komplicerade syslemet föranleder också misstag från skattemyndigheternas sida och låser fasl resurserna vid detaljfrågor och rätisiill-lämpningsfrågor. Detta medför att för den skaltskyldige viktig information och service måst eftersättas. Det skapar också mänga onödiga skatteprocesser, vilket i sin lur leder lill ökad arbetsbelastning i domslolarna och länga väntetider där. Myndigheterna får inle heller tid all med tillräcklig krafl ägna sig åt atl följa upp mer komplicerade deklarationer och därigenom motverka skaiteundandragande och skattefusk. Alla dessa omsländigheler leder till olikformighet vid beskattningen och gör att hela skattesystemet för den enskilde ofla framstår som orättvist.

Det är enligt min mening uppenbart att värt nuvarande skattesystem inte fungerar tillfredsställande i nu berörda avseenden. Det är därför nödvändigl atl genomföra åtgärder som påtagligt förenklar och förbättrar skattesystemet. 1 annat fall finns det risk för atl skallemoralen allvarligt undergrävs. Det finns också en stor risk för all de som arbeiar i skatteadministrationen och domstolarna inte orkar med trycket av den allt större arbetsbördan. Vad jag nu har sagt gäller främst i fräga om inkomsttaxeringen och det är den saken jag kommer alt koncentrera mig på i den fortsatta framställningen.

Vissa reformer som varit inriktade pä förenkling och förbättring av laxeringsarbetet har genomförls under senare år. Dessa har i första hand gälll de administrativa systemen. Jag länker i första hand på den s.k. RS-reformen. Den innebar omfattande rationaliseringar av de administrativa rutinerna, bl. a. genom införandel av etl utökat ADB-stöd vid taxeringen. RS-reformen innebar också att taxeringsperioden föriängdes och att skattemyndigheterna fick ett kraftigt resurstillskott pä ca 1 500 personer. Del kan emellertid konstaleras att de vinsier som RS-reformen medförde till stor del har konsumerats av etl ständigt växande granskningsmaterial. Det har sålunda hela tiden blivit fler deklarationer och antalet nya regler som skall tillämpas har ocksä ständigt ökal. Beräkningar pekar mol atl del nu skulle krävas ett resurstillskott på ytterligare ca 1 500 ijänstemän för alt man skulle kunna förverkliga de principbeslut angående service, kontroll-nivå m. m. som riksdagen fattade när man antog RS-reformen. Som exempel kan nämnas alt etl mål med RS-reformen var alt alla deklarationer skulle granskas av tjänstemän. Vid 1984 ärs laxering granskades fortfarande mer än hälflen av den totala deklarationsmängden av frilidsfunktionärer. Ett annat mål var all 60000 arbetsdagar skulle ägnas ål fördjupad konlroll i form av s. k. laxeringsbesök och taxeringsrevisioner. Vid de senaste årens taxeringar har endasl ca 20000 dagar ägnats åt sådan konlroll. Detta ger en antydan om slorieken av problemen och visar all del behövs genomgripande förändringar i syslemet för atl lösa dessa. Del är uppenbarligen varken lämpligt eller möjligt atl försöka bygga bort problemen genom resursförstärkningar.

Prop. 1984/85:180 49

Yllerligare rationaliseringar av själva laxeringsarbetet är givetvis angelägna och kan åstadkomma vissa förbättringar. En sådan rationalisering har f.ö, under våren 1984 beslutats av riksdagen, nämligen slopandet fr. o. m. 1985 ärs taxering av skyldigheten för fysiska personer med fastighet eller rörelse i annan kommun än hemortskommunen att lämna särskild självdeklaration. Även den i december 1984 beslutade reformen om slopad kommunal skall för juridiska personer kommer atl underlätta skattemyndigheternas arbete-. Del är emellertid helt klart alt det inte räcker med åtgärder av detta slag. Det behövs även åtgärder som förenklar hanteringen av den stora majorileten deklarationer för all uppnå en mera påtaglig förbättring av kvaliteten på taxeringarna.

Etl sätl att försöka komma till rätta med problemen som har prövats planmässigt de senaste åren är atl omprioritera arbelet på så säu all man bara gör en leknisk granskning av vissa lönlagardeklarationer och i stället inriktar resurserna på de svårkontrollerade deklarationerna. Det är emellertid enligt min mening olämpligl alt förlila sig på en metod som innebär au man underlåter att tillämpa vissa bestämmelser därför att de i det enskilda fallet kan antas resultera i en ganska liten taxeringsändring. Det huvudsakliga skälet mot en sådan metod är givetvis rent principielll - vad som föreskrivs i lagen skall lillämpas, annars bör bestämmelsen ändras eller upphävas. Men man måste också ha klart för sig all meloden i del långa loppet utnyttjas av vissa skattskyldiga, t.ex. genom medvetet överdrivna avdragsyrkanden. Metoden lämnar således ulrymme för etl visst godtycke från myndigheternas sida och gynnar skattskyldiga som är beredda atl utnyttja systemets svagheler. Slarka rättssäkerhetsskäl lalar därför för att man slår in på en annan väg för att höja kvaliteten på taxeringarna.

Av vad jag hittills har anfört framgår alt en grundförutsättning för att uppnå en påtaglig förbättring av taxeringsarbetet är att man kan minska antalel konlrollmomenl i deklarationerna från den stora majoriteten skattskyldiga. Ett sätt all åstadkomma della är atl förenkla skattereglerna så all man slipper konlrollera vissa uppgifter. Detla kan åstadkommas främst genom att vissa inkomster görs skattefria eller att vissa avdrag slopas eller schabloniseras. Men man kan ocksåi viss utsträckning göra så att arbelsgivare och andra utbelalare åläggs att lämna kontrolluppgifter på elt sådant sätt atl dessa direkt kan läggas till grund för taxeringen.

Mot åtgärder av nu angivet slag kan man naturligtvis också rikta invändningar. Vad försl beträffar schabloniseringar och andra ändringar i skattskyldigheten som görs bara i förenklingssyfte kan hävdas att man genom sådana åtgärder föriorar i rättvisa. Detla kan vara riktigt på del teoretiska planet, men i praktiken är det som jag nyss har antytt annorlunda. En detaljreglering kan inle alllid uppräuhållas i praktiken utan följden blir ofla - liksom när det gäller ett schablonsyslem - att vissa skattskyldiga vinner på systemel pä bekostnad av andra skattskyldiga. Men skillnaden är som jag lidigare påpekat att ett deialjreglerat system gynnar dem som behärskar 4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 50

systemel och främst dem som är beredda all ulnyiija dess svagheler. Kravet på en i del stora hela mer rättvis och likformig laxering bör därför ha föreiräde framför del teoretiska kravet på millimeterrättvisa i det enskilda fallet.

När det sedan gäller konlrolluppgiflsskyldighelen kan invändas att man genom en sädan delvis flyttar över bestyret med och koslnaderna för skattekontrollen på arbetsgivare och andra organ uianför det allmänna. Till detta vill jag säga alt del är ofrånkomligt atl skattekontrollen till stor del bygger pä att arbetsgivare och andra som gör utbetalningar inom näringslivet lämnar konlrolluppgifter. Sä har varit fallel i värt land sedan lång lid och detsamma lorde gälla i del stora flertalet industriländer. Restriklivitet bör givetvis iakttas när det gäller all ulvidga nuvarande uppgifisskyldig-heter. Den reform som det här gäller är emellertid enligt min mening av sådan betydelse alt den mer än väl moliverar en utvidgad uppgiftsskyldighel i de avseenden detla är en förutsättning för reformen. Jag ålerkommer slrax lill detta.

Den förenklingsreform jag förordar i del följande bygger pä schabloniseringar och innebär atl de allra flesta löntagare fär en icke oväsentlig skattelättnad. Det medför ett betydande skattebortfall. Reformen mäste därför vägas mol andra åtgärder på skatteområdet som också är kostnadskrävande, exempelvis en sänkning av skatteuttaget genom justering av basenheten.

Vid denna avvägning är all beakta att det under åren 1983-1985 har genomförts en mycket omfattande reformering av inkomstskatten. Denna har medfört atl marginalskatterna för det helt övervägande antalet skattskyldiga nu uppgår till högst 50 %. Nära 90 % av samtliga inkomsttagare har 1985 en inkomst som ligger under den s. k. brytpunkten och därmed en marginalskatt som är högst 50 %. Samtidigt har värdet av underskottsavdragen begränsats.

I och med att takten i de nominella inkomstökningarna och av inflationen kommer alt väsentligt dämpas under 1985 torde denna bild av etl väsentligt sänkt ultag av inkomstskatt kvarstå även 1986.

I det ekonomiska läge vi befinner oss måste prioriteringar vad gäller skattesystemet ske. Jag anser att den förenkling och reformering av inkomstbeskattningen som jag här föreslår bör prioriteras under inkomståret 1986. Därefier bör basenheten ånyo kunna anpassas till löne- och prisutvecklingen så att marginalskatterna kan hållas på en rimlig nivå.

Enligt min mening har vi nu kommit till en punkt där det är nödvändigt atl snabbt vidta åtgärder för aU upprätthålla tilltron lill skattesystemet och skapa en bättre arbetssituation för skatteförvaltningen inför framtiden. Detta bekräftas av alt man i massmedia och annars i den allmänna debatten i ökande utsträckning uppmärksammar fall av olikformighet vid taxeringen. Ett stöd för en sådan reform kan man också finna vid en internationell jämförelse. Man kan till att börja med peka på att många av industriländer-

Prop. 1984/85:180 51

na - t.ex. Slorbrilannien, Västtyskland och Danmark - sedan länge har någon form av förenklad löntagarbeskattning och att elt förenklingsarbete pågår i flera andra länder, t. ex. USA och Norge, Jag vill också nämna atl enligt de undersökningar som gjorts av en arbetsgrupp inom RSV och som redovisats i rapporten Skatter och skattekontroll (RSV Rapport 1983:2) så ligger Sverige långt ned pä listan när det gäller storleken av schablonavdrag från anslällningsinkomsl och som en följd av bl, a, detta högt på listan när det gäller hur slor del av granskningsresurserna som satsas på vanliga lönlagardeklarationer.

Bakom de av kommittén framlagda förslagen om en förenklad löntagarbeskattning har stått en bred majoritet av kommitténs ledamöler. Remissinstanserna har också nästan genomgående vitsordat det stora behovet av förenklingar och tillstyrkt atl en förenklingsreform nu genomförs. De flesla anser alt kommillén snarast varit för försiklig i sina förslag och efterlyser längre gående schabloniseringar. Men det finns också inslanser som anser sig inle kunna gå med på de föreslagna schabloniseringarna, eftersom dessa anses medföra orättvisor i de enskilda fallen.

Av vad jag tidigare har sagt framgår att vad det nu gäller är att anpassa löntagarbeskatlningen till den praktiska verkligheten. Jag kan därför inte finna att de argument som anförts mot förenklingsreformen är bärkraftiga.

Jag föreslär alltså att man i enlighet med vad kommittén och del slora flertalet remissinslanser förordal inför en förenklad löntagarbeskattning som bygger på enklare och mer schabloniserade skalleregler.

Fördelarna med en sädan reform är som kommittén har påpekat många och en del av dem har jag redan berört. För de skattskyldiga består de positiva effekterna främst i att det blir färre regler att hålla reda pä och att de regler som finns blir enklare att förstå. Därmed ökar möjlighelen för deklaranten atl fä tillräcklig överblick över alla regler för att kunna iaktta sin rätt. Vidare blir det möjligt att göra deklarationsblanketterna enklare, vilket underlättar det årliga deklaraiionsbeslyret. En annan konsekvens blir atl de skattskyldiga inte behöver besväras med frågor från skattemyndigheterna om olika saker, eftersom möjligheterna till missförstånd blir få liksom behovet av ulredningar. Framför allt kan myndigheterna undvika att ställa frägor om detaljer, vilket bör bidra lill ett bättre förhållande mellan myndigheter och enskilda.

En radikal förenkling för ett stort antal skattskyldiga har stor betydelse ocksä för myndigheterna. Resultatet av en sådan reform blir alt deklarationsmassan minskas kraftigt och att gransknings- och regislreringsbeho-vel minimeras. Därigenom lösgörs resurser som kan användas för en bättre information och annan service till allmänheten och för en fördjupad granskning av de svårkontrollerade deklarationerna. Därmed uppnår man en rimlig förskjulning av tillgängliga resurser mol deklarationer där det kan förekomma mer omfattande skaiteundandragande.

Prop. 1984/85:180 52

2.2 Val av metod för en förenklad löntagarbeskattning

Etl förenklal system för löntagarbeskattning kan utformas pä i huvudsak tvä olika sätt.

Det första represenleras av den typ av syslem som lillämpas bl.a. i Storbritannien, Västtyskland och Österrike och som i Sverige brukar kallas definiliv källskatt. 1 det systemet lillgodoförs en löntagare redan pä källskallesladiet alla de avdrag han är berättigad lill enligt schablon eller etl särskilt beslut om jämkning. Omprövning av avdragen efter inkomstårets utgång skall normalt inte äga rum. Någon egenllig laxering sker inte av de personer som ingär i systemel. Den svenska sjömansskatten är ett exempel på ett delvis genomfört sådant syslem.

Del andra sättet kännetecknas av all källskalte- och laxeringsförfaran-dena i allt väsentligt behålls oförändrade. Däremol ändras de maleriella beskattningsreglerna saml reglerna beträffande deklarationsskyldighet och uppgiftsskyldighel lill ledning för annans laxering.

Kommittén har övervägt dessa tvä syslem och dessutom en särskild variant av sislnämnda system, nämligen en långtgående deklaralionsmed-verkan från skaltemyndigheternas sida i form av förtryckta deklarationsstommar.

Kommittén konstaterar all en övergäng till definiliv källskatt skulle medföra stora förändringar pä den direkta beskattningens område och få vidsträckta konsekvenser inom uppbördsområdel. Ett genomförande torde enligt kommittén därför inte kunna ske annat än pä lång sikt och först efler en omfatlande ulredning om förslagels konsekvenser. Kommittén påpekar alt remissvaren pä ett tidigare betänkande (SOU 1972:11) Förenklad löntagarbeskattning — vari redovisades etl principförslag till definitiv källskatt - i huvudsak var kritiska och all det ifrågasattes om systemel verkligen skulle innebära någon påtaglig förenkling om man såg lill de samlade effekterna för löntagare, arbelsgivare och skattemyndigheter. Kommiltén har mol denna bakgrund inriktal sig pä lösningar som kan genomföras på kortare sikt och som enligt kommitténs uppfattning ger jämförbara förenklingseffekter för såväl skallskyldiga som skattemyndigheter utan att innebära långtgående systemändringar.

Två lösningar av förenklad deklaralionsredovisning för löntagare m.fl. diskuieras.

Den ena lösningen innebär att skattemyndigheterna förtrycker deklarationsblanketter för ett slort antal skattskyldiga med alla de uppgifter om de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsförhållanden som myndighelerna redan har i sina regisler eller erhåller i form av konlrolluppgifter från arbelsgivare m.fl. Lösningen medför att vissa skallskyldiga bara behöver underteckna deklarationen, medan andra behöver tillföra denna ett mycket begränsat antal uppgifter, t.ex. angående avdragsyrkande som skattemyndigheterna saknar kännedom om.

Prop. 1984/85:180 53

Den andra lösningen innebär också atl deklarationsblanketterna förtrycks med vissa uppgifter. Förtryckningen omfattar dock inte kontrolluppgifterna utan inskränker sig till övriga registeruppgifter, t.ex. om fastighetsinnehav o.d. Uppgiflerna i kontrolluppgifterna skall enligt denna lösning över huvud taget inte behöva redovisas i den förenklade deklarationen utan det räcker alt den skattskyldige när sä är fallel försäkrar all han inte haft andra inkomsler än som framgår av de kontrolluppgifter han fält. Denna lösning bygger således på alt skattemyndigheterna och de skattskyldiga fär likalydande kontrolluppgifter. Även med denna lösning är del meningen att vissa skattskyldiga bara skall behöva underteckna deklarationen inkl. nämnda försäkran, medan andra fär tillföra denna lilläggsupp-gifter angående avdragsyrkanden m. m.

Kommittén föreslår alt den sistnämnda lösningen väljs, dvs. en förenklad deklarationsredovisning med försäkran angående innehållet i kontrolluppgifterna. Del huvudsakliga skälet för detta är att lösningen med förtryckning av informationen i kontrolluppgifterna skulle försena taxerings-och debileringsarbelet med minsl två månader,

Remissinslanserna är lill den helt övervägande delen av samma uppfattning som kommiltén.

För egen del får jag anföra följande.

Jag är ense med kommittén och del stora flertalet remissinstanser om att man bör bygga en förenklad löntagarbeskattning på nuvarande taxerings-och uppbördssystem och således inle införa ett syslem med definitiv källskatt, Elt viktigt skäl för detla är den säkerhel som ligger i atl kunna bygga en reform som berör sä många människor och så myckel malerial på nuvarande ordning. En sädan reform kan ocksä genomföras relativt snabbi medan en definitiv källskatt förutsälter betydligt längre genomförandelid. Vidare skulle en definiliv källskatt innebära ett merarbele för arbetsgivarna. Del finns inle heller något som talar för alt en definiliv källskatt skulle innebära större förenklingar för de skattskyldiga eller skattemyndigheterna än som kan uppnäs genom ett förenklal deklarationsförfarande som bygger pä nuvarande ordning. Jag förordar således al det införs ett system med förenklad självdeklaration, men jag vill samtidigt framhålla alt den av mig förordade lösningen inle lägger hinder i vägen för en övergång lill definiliv källskatt om en sädan reform i framtiden skulle anses lämplig.

De båda meloder med en förenklad självdeklaration som kommiltén diskulerar har många gemensamma drag. De förutsätter till att börja med i slort sett samma förenklingar och schabloniseringar av det materiella regelsystemet. Vidare gör båda metoderna det möjligt att innefatta huvuddelen av lönlagarna och pensionärerna. Valet av metod lorde därför endast marginellt påverka anlalet berörda deklaranter. Båda metoderna kan ulformas sä, att deklaranterna endast behöver fylla i sådana uppgifter som skattemyndigheterna inte känner till men som behövs för taxeringen. Summeringar, överföringar och sammanslällningar kan praktiskt taget helt undvikas.

Prop. 1984/85:180 54

För deklaranten är metoden med förtryckning av kontrolluppgifterna någol lättare atl tillämpa, Pä deklarationsformuläret får han information om de uppgifier skattemyndigheterna vid tryckningstillfället hade tillgäng lill och han kan redan vid deklarationslillfället rätta eventuella felaktigheter i de förtryckta uppgifterna. Behovel av alt i efterhand informera om resultatet av taxeringen kan inskränkas till de uppgifter som i dag finns pä skallsedeln för slutlig skatt och i förekommande fall underrättelse om avvikelse från de uppgifter som den skattskyldige tillfört deklarationen.

Metoden med en begränsad förtryckning och en försäkran innebär som nämnls atl informationen pä kontrolluppgifterna inte förs in pä deklarationsblanketten. Den skattskyldige har därför inle vid deklarationslillfället någon uppgifl om vilka kontrolluppgifter som skattemyndigheterna har fåu. Han kan dock förutsätta alt myndigheterna har samma uppgifier som han själv. Metoden förutsätter emellertid all deklaranterna informeras om vilka uppgifter skattemyndigheterna lagl lill grund för taxeringen. Detla kan ske genom ell särskilt dokument som sänds ut när etl första ställningstagande lill taxeringen föreligger.

Av det anförda framgår atl det finns vissa fördelar med en fullständig förtryckning. Men det finns också nackdelar med en sädan melod. Det lorde sålunda bli nödvändigt att tillställa alla skattskyldiga, som myndigheterna fått kontrolluppgift för, samma sorts förtryckta blankett. För att blanketten skall ge utrymme för deklaranter med invecklade inkomslförhållanden att fullgöra sin deklaralionsskyldighet korrekt krävs det en blankett av ungefär dagens utseende.

Den största nackdelen med att förtrycka även kontrolluppgifterna är emellertid alt en sådan förtryckning kommer aU förskjuia deklarationstid-punkten med minsl tvä månader. Detta gäller inte enbart skattskyldiga med enkla inkomsl- och förmögenhetsförhållanden utan även skattskyldiga som har komplicerade deklarationsförhällanden. Härigenom skulle starten för deklarationsgranskningen komma att försenas med minst två mänader. En sädan konsekvens är som kommittén har påpekat synnerligen olycklig. Det är angelägel att ha en sä lång granskningsperiod som möjligt och man kan inte gärna kompensera en försenad start med en senareläggning av perioden som helhel. Dels kommer granskningen då att ske lång lid efter beskattningsåret, dels mäste i så fall tidpunkten för slutavräkning och slutskattsedel förskjutas. Besvärstiden skulle behöva senareläggas. Alla dessa åtgärder strider mot en naturiig strävan atl så snabbt som möjligl hantera deklarationsmalerialel och ge deklaranterna besked om utfallet av taxeringen. Det kan också nämnas att kommittén överväger att i elt kommande betänkande föreslå att skattsedelsulskriften tidigareläggs med 4-5 mänader i del förenklade deklarationssystemet. I så fall kan återbetalning av överskjutande skalt liksom inbetalning av kvarslående skall tidigareläggas i motsvarande män. Väljs metoden med förtryckning av kontrolluppgifterna gär ett sådant förslag - på grund av den senare deklarationstidpunkten - inte att genomföra.

Prop. 1984/85:180 55

Med hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag i likhet med kommittén att del förenklade deklarationssyslemet bör bygga pä modellen med en begränsad förtryckning och en försäkran angående innehållet i kontrolluppgifterna.

2.3 Utformningen av ett förenklat deklarationssystem

Allmänl om förfarandel

Jag har i del föregående kommit fram lill all det bör införas ett förenklal deklaralionssyslem av den modell kommittén har förordat.

Syslemet innebär alt skattskyldiga med enkla inkomsl- och förmögenhetsförhållanden får använda en starki förenklad deklarationsblankett. Den skaltskyldige behöver i denna endasl redovisa sådana uppgifier som skattemyndigheterna inte redan har kännedom om. Beträffande övriga uppgifter, dvs. sådana som framgår av konlrolluppgifter från tredje man (arbelsgivare m.fl.) eller annars finns tillgängliga i skaltemyndigheternas regisler, l.ex. uppgifier om faslighetsinnehav, har han bara att intyga uppgifternas riktighet.

Systemet bygger alltså på den grundläggande förutsättningen att den skattskyldige och skattemyndigheterna i stor utsträckning har tillgäng till samma informalion. 1 fräga om tjänsteintäkterna skall arbelsgivare m.fl. uppgifislämnare skicka likalydande kontrolluppgifter lill den enskilde och skattemyndigheterna. 1 den förenklade deklarationen behöver den skallskyldige bara försäkra alt hans inkomster överensslämmer med de kontrolluppgifter han fått. Övriga uppgifter i myndigheternas register kommer att förtryckas pä blanketten. Del gäller bl.a. fastigheisuppgifier - taxeringsvärde och inläktsberäkning - och uppgifier om sambeskaitningsför-hållanden.

I den mån man anser all den förenklade deklarationen skall omfatta ytterligare uppgifier får dessa lämnas som tilläggsuppgifler. Det kan vara inkomsler som den skaltskyldige inte fått konlrolluppgifter pä eller underlag för avdragsyrkanden som skattemyndigheterna inle kan ha kännedom om pä annat sätt. Jag skall strax redogöra för min inslällning lill vilka intäkter och avdrag som bör få vara med i den förenklade deklarationen. Läl mig bara först som bakgrund till detla säga några ord om hur kommittén har länkl sig atl de förenklade deklarationerna skall hanteras.

Tanken är att laxeringarna skall utföras maskinellt med ledning av kontrolluppgifterna och den information som registrerats från deklarationsblanketten. Maskinella kontroller av olika slag genomförs i samband härmed. Etl mindre antal deklarationer kommer all granskas manuellt, främsl till följd av att de maskinella kontrollmomenten givit utslag om eventuella felaktigheter. Den som använder den förenklade deklarationsblanketten får ijuni ett meddelande om vilka uppgifter skattemyndigheterna lagl till grund för taxeringen saml uppgift om taxerad inkomst. Den

Prop. 1984/85:180 56

skatlskyldige har således möjlighet atl på grundval av informalionen i laxeringsmeddelandel begära omprövning under ålersloden av taxeringsperioden om han anser att taxeringen blivit felaklig.

Grundprinciper för en förenklad deklaralion

Det nya deklarationssyslemet skall som nämnls bygga på en deklarationsblankett som är enkel för de skattskyldiga atl fylla i och lätl för myndigheterna att hantera och granska. Det innebär alt den bara i mycket begränsad omfallning bör innehålla uppgifter som förutsätter manuella kontroller av granskarna. Ulredningar och skriftväxling skall således i möjligaste mån undvikas. Företeelser som ofla leder till meningsskiljaktigheter angående lolkning eller tillämpning bör inte omfatlas av del förenklade systemet. 1 detta bör man i stället i huvudsak hantera inkomsler och avdrag som kan kontrolleras med hjälp av ADB på grundval av upplysningar (konlrolluppgifter o.d.) från tredje man.

Samlidigt måsle den förenklade deklarationen omfatta den slora majoriteten löntagare och pensionärer. För alt åstadkomma delta krävs det som jag nyss har antytt vissa schabloniseringar och andra förenklingar av de maleriella beskattningsreglerna så atl dessa grupper inle behöver redovisa smärre avdragsyrkanden. Dessutom behövs en viss utvidgning av konlrolluppgiflsskyldighelen så att en detaljredovisning kan undvikas också när del gäller inläklssidan. Om man vill få med de allra flesta skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden räcker det emellertid inte med sädana åtgärder utan det måste finnas möjlighet för de skallskyldiga att själva lämna vissa uppgifter i deklarationen. Det är nämligen inte möjligt alt genom förenklingar av de maleriella reglerna och utvidgning av konlrolluppgiflsskyldighelen fånga in alla vanliga företeelser som bör beaktas vid taxeringen. Jag kommer i etl senare avsnitt att närmare redogöra för de förutsättningar under vilka en förenklad självdeklaration får lämnas och vilka ändringar som bör göras i de maleriella reglerna. Jag skall emellertid redan här redovisa några huvudlinjer i dessa avseenden.

Kommitténs förslag i huvuddrag

Kommittén anser att man till att börja med bör se lill att det slora flertalet löntagare och pensionärer kan använda den förenklade deklarationen.

Vad först beiräffar intäktssidan är det meningen att arbetsgivarna och pensionsanslalterna liksom i dagsläget skall lämna konlrolluppgifter och all de skattskyldiga i regel bara skall behöva försäkra på blanketten atl tjänsteintäkterna är i enlighet med kontrolluppgifterna. Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel utökas något. De skall i kontrolluppgifterna ange inte bara förekomsten av en förmån utan också värdera den i de fall det rör sig om fri bostad, fri lunch, fri bil m. m.

Prop. 1984/85:180 57

1 fråga om avdragssidan är det enligt kommitténs mening inte lämpligt all avdrag för olika kostnader redovisas i den förenklade deklarationen, utan endast de som yrkar schablonavdrag bör få begagna denna. För att fä med tjänsteinkomslerna i så slor utsträckning som möjligl föresläs därför bl. a. all det nuvarande schablonavdragel höjs. Vidare föreslås att arbetsgivarnas konlrolluppgiftsskyldighel rörande traktamenten och reseersättningar vid Ijänsleresor skall slopas i de fall ersättningarna inte överstiger vissa normalbelopp och all dessa beskallningsfrågor skall handläggas på källskallesladiet. I denna del bygger förslagel på traktamentsbeskattningssak-kunnigas betänkande (SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m.m. När det sedan gäller pensionärerna anser kommittén atl del extra avdraget bör kunna beaklas i det förenklade syslemet och föreslår pä grund härav all beräkningen av del extra avdraget förenklas bl. a. i de fall förmögenhet föreligger. I fråga om avdragssidan i övrigt föreslås att vissa avdrag och skattereduktioner skall slopas. Del gäller förvärvsavdragei, avdraget för underhäll av inle hemmavarande barn samt skattereduktionerna för gift skattskyldig med hemmamake och ensamstående med barn. Vidare föreslås att förmögenhet skall få redovisas i den förenklade deklarationen om den inle uppgår till beskattningsbart belopp.

Kommiltén har övervägt att stanna vid dessa förslag, vilket skulle innebära att den skatlskyldige kunde fullgöra sin deklaralionsskyldighet genom all underteckna blankellen. Del skulle således inte finnas något utrymme för tilläggsuppgifler. En sådan lösning skulle emellertid inbegripa högsl två miljoner skattskyldiga och enligt kommittén är detla en otillräcklig förenkling. Kommillén kommer fram till att även inkomst av kapilal och av schablonbeskattad annan faslighel samt vissa smärre realisationsvinster skall ingå i del förenklade systemet."

För all fä med kapitalinkomsterna föreslås att banker och andra kreditinstitut skall lämna konlrolluppgifter på inlåningsräntor, så att dessa kan omfattas av en försäkran på samma sätl som tjänsteintäkterna. Avdrag för skuldräntor skall enligt förslaget yrkas som tilläggsuppgift i deklarationen. Del s.k. sparavdraget, som f.n. kan utnyttjas gemensamt av sambeskaitade personer, föreslås bli individualiserat och höjt.

I fräga om schablonbeskattad fastighet föreslås alt bara en sådan skall fä redovisas i deklarationen och att intäkten skall beräknas maskinelll pä grundval av de uppgifier som finns hos skattemyndigheterna. Avdrag för skuldräntor skall yrkas som tilläggsuppgift. När det sedan gäller akiievins-terna föreslås att ell schablonavdrag införs för s. k. korltidsakiier och att det nuvarande schablonavdraget för äldre aktier individualiseras. Slulligen skall enligt kommitténs förslag tilläggsuppgifler få lämnas i två avseenden, nämligen dels i fräga om tjänsteintäkter för vilka konlrolluppgift ej erhållits, dels i fråga om allmänl avdrag för pensionsförsäkringspremier.

Uianför den förenklade deklarationen hamnar enligt förslaget inkomsl av rörelse, inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av konventionellt be-

Prop. 1984/85:180 58

skattad annan fastighet samt i huvudsak inkomsl av lillfällig förvärvsverksamhet. Detsamma gäller tjänsteintäkter som avser förelagsledare eller delägare i fåmansföreiag. I den förenklade deklarationen skall inle få förekomma avdrag i inkomstslaget tjänsl ulöver schablonavdragel saml inte heller förlustavdrag eller extra avdrag på grund av sjukdomskostnader eller existensminimum. Härulöver föreslås vissa begränsningar som gäller mindre frekventa fall.

Remissinsiansernas inställning

Remissinstanserna godtar i allmänhel kommitténs förslag angående förutsättningarna för all få lämna en förenklad deklaration, liksom de därav betingade ändringarna av de maleriella beskattningsreglerna och av konlrolluppgiflsskyldighelen. Det är på det hela taget en mycket positiv inställning som redovisas frän myndigheter, organisalioner och näringsliv. Men det förekommer en hel del kritik mol skilda delförslag. Bl, a, riktas invändningar mot förslagen atl slopa avdraget för underhåll lill inle hemmavarande barn och skattereduktionerna för gift med hemmamake resp. ensamstående med barn. Som jag tidigare har nämnl anser ganska mänga alt man inle gåtl tillräckligt långt i förenklingssträvandena och förordar bl. a. högre schablonavdrag. Krilik riktas ocksä från en del håll mot förslagen om ökad uppgiftsskyldighel.

Min inställning

Vid utformningen av den förenklade självdeklarationen mäste man som jag tidigare har antytt försöka tillgodose tvä delvis motstridiga krav, nämligen å ena sidan alt deklarationen skall vara enkel att hantera för både skattskyldiga och myndigheter och ä andra sidan atl deklarationen skall kunna användas av så många skattskyldiga som möjligl.

Jag anser i likhel med huvuddelen av remissinstanserna att kommitténs förslag i stort sett innebär en lämplig avvägning mellan dessa båda krav. Jag delar således uppfattningen att den förenklade deklarationen bör kunna användas av det slora flertalel löntagare, pensionärer och villaägare med enkla inkomstförhållanden. Det innebär att det normall bör vara möjligt all använda denna om man har inkomsl av tjänsl, inkomsl av kapilal eller inkomst av schablonbeskattad fastighet. Smärre aklievinsler bör ocksä rymmas i det förenklad'." systemet. Jag kan också i huvudsak ansluta mig till de förslag till särskilda begränsningar i användningsrätten som kommiltén föreslagit. Jag tänker främst på förslaget att avdrag i inkomstslaget tjänst bara skall medges med schablonavdrag och inte för verkliga kostnader.

Kommittén har också övervägt möjligheten att den förenklade deklarationen skall kunna användas av i slort sett samlliga löntagare. En fördel med detla alternativ är att ändrade förhållanden för den skattskyldige från elt år till ett annat inte medför att blanketlbyte måste ske. Alternativet

Prop. 1984/85:180 59

innebär emellertid bl.a. all blanketten mäste ta upp en mängd företeelser som bara berör ett litel antal skattskyldiga, vilket pä ett avgörande sätt försvårar möjligheten att göra blanketten och informationen om den lättbegriplig. En gemensam blankett försvårar också möjligheten att bygga upp rationella adminislrativa rutiner, kontrollsystem m.m. för de enklare beskattningsfallen. En slor nackdel med en sädan lösning är vidare att den förutsätter en blankett med mer än två sidor. Inte minst från psykologisk synpunkt är del vikligt atl den nya blanketten ges en utformning som klart visar förenklingen och den bör därför vara tväsidig. Jag vill därför inle förorda delta alternativ, ulan tillstyrker den av kommittén valda lösningen där bara de vanligaste företeelserna ryms pä blanketten.

En nackdel med den av mig förordade lösningen är som jag nyss antydde alt blanketlbyte måste ske i viss utsträckning. Olägenheterna med delta bör emellertid i hög grad kunna lindras genom atl den fullständiga blanketten utformas på ungefärligen samma sätt som den förenklade. Det torde ocksä var möjligl all åtminstone på liknande sätt förtrycka den fullständiga blanketten med civilslåndsuppgifler och fastigheisuppgifier. Del kan vara lämpligt att RSV gör en översyn av den nuvarande blanketten och lill 1987 års taxering utarbetar en ny som anpassas till den förenklade blanketten.

Ett särskilt problem är att sända rätt slag av blankett lill varje deklarant. Som kommiltén har påpekat får utsändningen av blanketten i första hand styras av de inkomst- och förmögenhetsförhållanden som gällde vid föregående ärs taxering. Systemet kan kompletteras med vissa hänsynstaganden lill förhållanden som inträffat under beskattningsåret. Kriterierna för urvalet kan iakttas maskinellt. De som på grund av ändrade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden under ett beskattningsår övergår till atl uppfylla förutsättningarna för förenklad deklaration eller omvänl fär använda blanketter som inte är förtryckta.

När det sedan gäller kommitténs förslag lill ändringar av de materiella beskaltningsreglerna och kontrolluppgiftsskyldigheten kommer jag strax alt redovisa min inställning i varie sakfråga för sig. Men det finns anledning att behandla några speciella frågor redan här.

Kommittén föreslär som jag nyss nämnde att vissa avdrag och skaltereduktioner skall slopas. Jag kan i och för sig hålla med om att del är önskvärt att de ifrågavarande avdragen och reduktionerna rensas ut från skattesystemet. Ett av dessa avdrag, det s.k. förvärvsavdraget, har f.ö. redan slopats genom lagsliflning våren 1984. Men en utrensning kan inte göras isolerat utan förutsätter ingående överväganden om i vad mån de som gär miste om skatteförmånerna bör kompenseras genom åtgärder inom det familje- eller socialpolitiska området. Sädana överväganden har inte varit möjliga att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende ulan de fär göras i annat sammanhang. Som jag kommer alt påvisa senare innebär mitt ställningstagande i denna fråga inle någon mera påtaglig nackdel från förenklingssynpunkt.

Prop. 1984/85:180 60

Kommittén tar vidare upp frågan om beskattningen av fri kost, fri bostad och fri bil, men lägger inte fram några konkreta förslag om ändringar av de maleriella reglerna. Kommiltén förutsätter dock atl uppgiflsskyldigheten för arbetsgivarna utvidgas så att kontrolluppgifterna skall innehålla värden på sådana förmåner.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser som har yttrai sig i frågan godiar principen atl arbetsgivaren åläggs att värdera förmånen. Del betonas emellertid alt en grundläggande förutsättning för delta är au enkla och läitillämpade beslämmelser införs.

Del nya förfarandet förutsätter som jag tidigare har sagl atl beskattningen lill slörsla delen sker med utgångspunkt i kontrolluppgifter frän tredje man och i begränsad ulslräckning med ledning av uppgifter som den skaltskyldige själv redovisar i deklarationen. Delta talar för alt arbetsgivaren skall värdera de förmåner som de anställda har fält. En förulsättning för all utvidga uppgiftsskyldigheten är emellertid att reglerna för värdering av dessa förmåner görs enkla och schabloniserade. Förmänsbeskattningen övervägs f, n, inom förmånsbeskattningskommittén (B 1978:02) och RSV och resultatet av detla arbete bör avvaktas innan lagstiflningsätgärder vidtas pä områdel,

Ell väsenlligl inslag i kommitténs förslag är att man skall genomföra traktamenlsbeskatlningssakkunnigas förslag i belänkandel (SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m,m, om all traktamenten och avdrag normalt skall hanteras på källskatlestadiei och inte vid taxeringen. Mycket talar också enligt min mening för att sä bör ske, Traktamentsbeskaltnings-sakkunnigas förslag går emellertid också ut på ändringar i de materiella reglerna och frågorna bör enligt min mening behandlas i etl sammanhang. En lagstiftning i ämnet förbereds i finansdepartementet med sikte på en proposition till hösten. Det är därför knappasl troligt atl nya regler kan lillämpas samlidigt med att den förenklade självdeklarationen las i bruk. Inte heller detta bör emellertid utgöra någon avgörande försvagning av del förenklade syslemet. Jag vill erinra om att enligt gällande regler behöver slatliga traktamenten inte redovisas i deklarationen och detsamma gäller traktamenten på det privata området som inle avser mer än 24 dagar för år räknat eller som är undantagna från konlrolluppgiftsskyldighel pä gmnd av dispens för den enskilde arbetsgivaren. Även de som uppbär traktamenten bör därför i stor utsträckning kunna använda den förenklade deklarationen redan första året.

Jag vill nämna atl jag redan i det här sammanhanget kommer atl föreslå alt de förfaranderegler som traktamentsbeskatlningssakkunniga föreslagit belräffande traktamenten till viss del överförs pä reseersättningar från arbetsgivarna. Det innebär att ytterligare grupper kan föras in i det förenklade syslemet redan från början.

Jag vill också förutskicka att några av förslagen i detta lagstiftningsärende gär längre än vad kommittén har föreslagit i den meningen all det blir

Prop. 1984/85:180 61

större möjligheter att använda den förenklade deklarationen. Som exempel kan nämnas alt mina förslag i några fall innebär större schablonavdrag än vad kommittén föreslagit och alt jag dessutom föreslår att inle bara en utan två schablonfasligheter skall rymmas på blanketten.

Sammantaget kommer mina förslag atl ge i stort sett samma förenklings-effekt som kommitténs förslag. Del innebär att den förenklade blanketten kan utformas pä i huvudsak det sätl som kommittén har förordat och atl den kan beräknas omfatta drygl fyra miljoner skattskyldiga.

2.4 Uppgiftsskyldighet och ADB

Inledning

En viktig beståndsdel i förslaget om etl förenklal deklarations- och laxeringsförfarande är all de skattskyldiga inte skall behöva uppge sådant som skattemyndigheterna fär kännedom om genom kontrolluppgifter från iredje man eller genom utdrag ur myndighelernas register. Redovisningsskyldigheten utformas så atl deklaranterna endast behöver lämna ett fåtal uppgifier till ledning för sin taxering. Förslaget bygger således till stor del på möjligheten atl bygga ut och ulnytlja konlrolluppgifter o.d. Arbetsgivarnas och andras medverkan blir i ett sådant syslem än viktigare än vad den är i dag.

Systemel medför betydande förenklingseffekier. För deklaranten innebär det atl uppgifier som framgår av konlrolluppgifter inte behöver deklareras, så länge uppgiflerna är riktiga och godtas av deklaranten själv. Genom att han själv får en kopia av den uppgifl som lämnas till skattemyndigheten kan riktighelen kontrolleras. Även för skaltemyndigheterna innebär systemel en stor förenkling. Beskaitningsuppgifier som annars måste inhämtas genom manuell hantering av varje deklarants redovisning på deklarationsblanketten kan oftasl på ett enkelt sätl överlämnas på magnetband direkl från uppgiftslämnaren. Skattemyndigheternas kontroll av uppgifternas riktighet kan flyttas från de skattskyldiga till uppgiflslämnarna. dvs. kontrollen kan ske på väsentligt färre slällen. Det skapar förutsättningar för en mer enhellig och rättvis kontroll.

Meloden innebär i allmänhet merarbele för uppgiflslämnarna. Omfattningen av merarbetet varierar med uppgifternas art och antal. Av betydelse är också vilka uppgifier som ändå lämnas till den enskilde. Merarbetet blir mindre belungande om uppgifterna som skall lämnas lill skaltemyndighelerna redan av andra skäl sammanställs och sänds till deklaranterna. Av stor betydelse är naluriigtvis också möjlighelerna att utnyttja ADB för uppgiftslämnandet.

Det är enligt min mening självklart att man bör vara ytterst restriktiv när det gäller atl införa nya uppgiflsskyldigheier. Förenklingsreformen är dock enligt min mening av sådan vikl alt det är befogal med en uividgning av skyldigheten, särskilt som resultatet av en sädan uppgiftsskyldighet totalt

Prop. 1984/85:180 62

sett blir en arbelsbesparing genom all man ersätter deklaranternas manuella arbete med maskinella bearbetningar.

Förslagen om ökad uppgiftsskyldighet särskilt belräffande bankerna och användningen av ADB har föranlett några remissinstanser atl komma med invändningar från integritetsskyddssynpunkt. Man ifrågasätter om inte förslagen innebär ett obehörigl intrång i den personliga integriteten. Jag tar i det följande upp denna fråga.

Uppgifter om bankränlor

Det finns anledning alt säga några ord också om de uppgifter som den senasle tidens debatt om skattemyndigheternas kontrollrätt främsl har handlat om, nämligen bankernas uppgifter om gottgjorda räntor.

Det kan då lill atl börja med konstateras atl det inte finns någon principiell skillnad mellan dessa uppgifter och andra uppgifter som f.n. omfattas av konlrolluppgiftsskyldighel, t.ex. löneuppgifter, aktieuldelningsupp-gifter och uppgifier om näringsidkares köp och försäljningar. Del är i samtliga fall fråga om uppgifier om kundförhållanden e.d. Vidare är det fråga om uppgifter som den skattskyldige är skyldig att ange i självdeklarationen. Man kan alltså inte rimligen hävda att uppgifterna är av känslig nalur i sig eller att det skulle vara något hot mot den personliga integriteten atl skattemyndigheterna får ta del av dessa. Man mäste dessutom beakta att uppgifterna ingår i bokföringen hos dem som skall lillhandahålla uppgifterna. Kreditinstitutens inlåningsräntor är ju en avdragsgill kostnad i institutens rörelse. Skattemyndigheterna måste därför självfallet få ta del av uppgifterna för taxeringskonlroll och det är också lika självklart från säväl principiella som praktiska synpunkter att man inte kan begränsa denna kontroll så att den får avse bara kreditinstitutets redovisning.

Det är ju också så belräffande bankräntorna att skattemyndigheterna har haft en generell rätt att infordra kontrolluppgifter i fråga om inte namngivna räntetagare ända sedan är 1935. Denna rätt har ocksä under årens lopp många gånger utnyttjats för atl genomföra generella räntekontroller. Att denna rätt bara tillkommer RSV betingas av hänsyn till uppgiflslämnarna och har ingenting att göra med uppgifterna som sådana.

Jag kommer alltså fram till att det från integritetsskyddssynpunkt inte kan riktas nägra principiella invändningar mot att utvidga den nuvarande skyldigheten att lämna kontrolluppgifter på bankräntor så atl det blir en skyldighet all lämna uppgifterna självmant. Tvärtom bordet vara en fördel från denna synpunkt alt den enskilde känner till atl uppgiflerna lämnas till skattemyndigheterna. Det bör ocksä påpekas alt en obligatorisk konlrolluppgiftsskyldighel pä bankränlor förekommer i flera andra länder, bl.a. i Danmark och USA.

Prop. 1984/85:180 63

Användningen av ADB

Del förenklade deklarationssystemet förutsätter som jag tidigare har nämnl en ökad användning av ADB vid taxeringen. Här skall jag redovisa nägra allmänna synpunkter på frågan.

Vad beträffar den ökade ADB-användningen med anledning av det nya förenklade deklarationssystemet så är det i huvudsak tvä kategorier av uppgifter som kommer att lillföras skatieregistren. Det gäller uppgifter om bankräntor och banktillgodohavanden samt uppgifter om aktieutdelningar och aktieinnehav. Som jag tidigare har nämnt skiljer sig dessa uppgifter inte i princip från de uppgifter som redan förekommer i skatieregistren. Den reglering som finns i fråga om skatteregistren bör därför kunna gälla också för dessa uppgifter. Den nya ordningen förutsäller emellertid vissa ändringar i skatleregisleriagen (1980:343), och jag avser alt i etl senare sammanhang älerkomma med förslag härom.

När det sedan gäller användningen i allmänhet av ADB på skatteområdet och frågan om integritetsskyddet vill jag böria med att stryka under några uttalanden som dåvarande departementschefen gjorde i samband med aU skatleregisleriagen antogs (prop. 1979/80: 146 s. 20). Departementschefen uttalar där bl.a. följande. Det integritetsskyddade området bestäms ytterst av omfattningen av dels skyldighelen alt lämna uppgifier till ledning för beskattningen, dels rätten för skattemyndigheterna att kontrollera att denna uppgiftsskyldighet har fullgjorts. De ökade möjligheterna att använda ADB innebär i och för sig inte någon ändring i dessa avseenden. Ändringen ligger bl.a. däri att konlrollen kan göras effekiivare än hittills. Sädana kontroller som enligt statsmakternas beslut får och skall äga mm men som på grund av brislande manuella resurser hittills inte har kunnat ske i önskvärd utsträckning kan i det daloriserade syslemet företas i större omfattning. En sådan utveckling ligger i linje med strävandena mol ökad rättvisa och likformighet vid taxeringen. Riksdagen har också uttryckligen lagit ställning för att konlrollen skall effektiviseras med slöd av ADB.

Jag kan helt ansluta mig till dessa uttalanden. Den omständigheten att man lar ADB-tekniken till hjälp vid skattekontrollerna och därigenom på ett effektivare sätt än hittills utnyttjar de uppgifier som lämnas för beskattningsändamål kan sålunda i och för sig inte anses innebära någol otillbörligt från inlegritetssynpunkl. Del måste tvärtom vara önskvärt att myndigheterna får bästa möjliga lekniska hjälpmedel för den beskattningskontroll som enligt riksdagens beslut skall utföras.

Diskussionen rörande skyddet för den personliga integriteten med anledning av användningen av ADB får sålunda enligt min mening inte under några omständigheter leda till att del anses som ett obehörigt inlegritetsintrång sä snart man från skattemyndigheternas sida använder ADB för att konlrollera sådana uppgifter som enligt gällande bestämmelser skall lämnas till ledning för beskattningen. I stället bör man inrikta sig på frågan om

Prop. 1984/85:180 64

säkerhetsanordningar mot obehörig åtkomst i ADB-systemen samt sekretesskyddet och därmed sammanhängande frågor. Vad det gäller är att så långt möjligt eliminera riskerna för alt hemliga beskattningsuppgifter blir tillgängliga utanför den krets av myndigheter och Ijänstemän som behöver dem för beskattningsverksamheten.

3 Materiella beskattningsregler 3.1 Avdrag i inkomstslaget tjänst

Mitt förslag: Avdragen frän anställningsinkomst indelas f. n. i tre grupper, nämligen koslnader i samband med tjänsteresor (ökade levnadskostnader och resekostnader), kostnader för resor mellan bostad och arbelsplals (arbetsresor) saml övriga kostnader. Avdrag för tjänsteresor och arbetsresor medges med faktiska kostnader, dock alt koslnader för arbetsresor är avdragsgilla bara till den del de överstiger 1000 kr. Avdrag för övriga kostnader medges enligt två alternativ. Antingen medges avdrag med etl schablonavdrag på 1 000 kr. eller ocksä medges avdrag för de faktiska kostnaderna om dessa är högre. Jag föreslår sådana ändringar att det blir två avdragsgrupper, nämligen koslnader för Ijänsteresor resp. övriga koslnader. Arbetsresekosinaderna förs sålunda till övriga koslnader och samlidigt slopas avdragsbegränsningen på 1000 kr. Avdrag inom gruppen övriga kostnader medges liksom f. n. med verkliga kostnader eller med ett schablonavdrag. Väljer man alternativet med ett schablonavdrag för övriga koslnader fär man avdrag med 3000 kr., dock högsl 10% av intäkterna.

Avdragsrällen under inkomsl av tjänst ändras i ytterligare två avseenden. För del första slopas det schablonavdrag på 100 kr. som f. n. medges den som inte har arbetsinkomst. För det andra flyttas avdrags-rätten för räntor till inkomstslaget kapital.

Kommitténs förslag: Samma som mitl med tvä undantag, nämligen att avdragsbegränsningen pä 1 000 kr. för arbetsresor behälls och att schablonavdraget besläms till 2000 kr.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser befarar atl schablonavdragel är så snävl lilliaget alt etl stort antal skattskyldiga kommer alt uteslutas från möjligheten lill förenklad redovisning. En del remissinstanser anser att gränsen för avdragsrält för resor till och från arbetet bör höjas. Vissa ifrågasätter också om rätten till avdrag för dessa resekostnader över huvud taget skall behållas. Några framhåller att kommitténs konstruktion av schablonavdraget är svår att förstå och vissa förordar atl avdrag för kostnader för arbetsresor inte inordnas i schablonavdragel ulan redovisas särskili.

Prop. 1984/85:180 65

Skälen för mitt förslag: För en förenklad löntagarbeskattning är det givetvis av största betydelse atl de vanliga avdragen i inkomstslaget tjänsl kan hanleras pä ell enkell sätt. Det gär inle alt i den förenklade självdeklaraiionen ha med mer än ett mycket begränsat antal avdrag av den typ som förutsätter att avdragsrällen prövas i varje enskilt fall på grundval av uppgifter som redovisas i deklarationen. Avsikten är ju att deklarationerna i princip inte skall granskas i ett manuellt förfarande. Kommittén har föreslagit ålgärder i huvudsakligen tre avseenden för att förenkla avdrags-hanteringen i inkomstslaget tjänsl. För del första föreslås atl avdragen för kostnader i samband med tjänsteresor (resekostnader och ökade levnadskostnader) normalt inle skall redovisas i deklarationen ulan i slället hanteras hos arbeisgivaren. För det andra föreslås ändrade regler i fråga om avdrag för koslnader för resor mellan bostad och arbetsplats (arbetsresor) och schablonavdrag. För del tredje föreslås atl avdrag för räntor på studie-skulder flyttas lill inkomstslaget kapital. Förslagen skall göra del möjligt all fä med den slora majoriteten löntagare i det förenklade systemet genom all det i den förenklade deklarationen inte lämnas något utrymme för avdragsyrkanden i inkomstslaget tjänst. De som använder den förenklade deklarationen skall utan särskilt yrkande tillgodoföras etl schablonavdrag och kan dessutom indirekt fä avdrag för kostnader i samband med tjänsteresor genom atl arbetsgivarens ersättning härför inte behöver redovisas.

Jag kan i allt väsentligt hålla med kommittén om syftet med och inriktningen av åtgärderna rörande avdragen i inkomstslaget tjänst. Del kan i och för sig i frågasättas om man inte beträffande vissa avdrag - l.ex. för verktyg, facklitteratur, telefon, kontorsmaterial o. d. - borde begränsa eller helt slopa avdragsrätten. Del kan sålunda hävdas dels att de delvis är av privat natur, dels att frågan om-kostnader för arbetsredskap o.d. bör lösas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Å andra sidan finns det otvivelaktigt vissa skattskyldiga som har avsevärda kostnader av detta slag, samtidigt som de har en sådan arbetssituation att arbetsgivaren inle lämpligen kan tillhandahålla redskap eller facklitteratur som behövs för tjänsten. Man mäste också beakla att samma kostnader alltjämt skulle vara fullt avdragsgilla i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. Jag kan därför inte förorda att man annat än i vissa speciella fall bygger förenklingsreformen på en slopad avdragsrätt.

Jag behandlar i det följande försl förslaget angående arbetsresor och schablonavdrag.

I fråga om arbetsresor och schablonavdrag gäller f. n. i huvudsak följande. Kostnaderna för arbetsresor är avdragsgilla till den del de översiiger 1000 kr. Schablonavdrag medges för "övriga kostnader" - dvs. andra kostnader än kostnader för tjänsteresor resp. arbetsresor — med I 000 kr., dock högst 5% av anställningsinkomsten. Den som har högre övriga kostnader får avdrag med det verkliga beloppet. Den som inte har några anslällningsinkomsier får avdrag med 100 kr. 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 66

Det råder ingen ivekan om alt de nuvarande reglerna är otillräckliga om man skall åstadkomma en förenklad löntagarbeskattning. Det är framför allt den omständigheten atl avdrag för arbetsresor måste prövas så snart kostnaderna översiiger 1 000 kr. som skapar problem. Mänadskorten till allmänna kommunikationsmedel kostar redan i många kommuner mer än 1 000 kr. per år. Om någol är när förenklingsreformen avses träda i krafl lorde man i de allra flesta kommuner ha passerat 1000 kronors-gränsen. Om inga ändringar görs av avdragsreglerna kommer detta att innebära att de skattskyldiga i slor ulslräckning måste redovisa sina arbetsresor på ungefär samma sätt som i dagens system, dvs. med angivande av arbetsplatsens belägenhet, antal arbetsmånader etc. Detta förutsälter i sin tur i princip atl de redovisade uppgifterna prövas i varje enskilt fall, vilket med hänsyn till avdragens frekvens skulle bli en avsevärd belastning för systemet.

Jag ansluter mig därför lill kommitténs uppfattning all reglerna måsle ändras sä all kostnader för arbetsresor i del hell övervägande anlalel fall ryms inom någon form av schablon.

En länkbar lösning är dä att medge ett schablonavdrag för kostnader för arbetsresor oavsett om sådana resor företagits eller ej. Ett sådani avdrag måste emellertid för att få avsedd effekt sättas lill lägst 2500 kr. Det kan emellertid konslaleras alt ett sådant avdrag blir mycket koslnadskrävande. Kostnaden för en övergång till ett schablonavdrag pä 2500 kr. med utgångspunkt i dagens regler om arbetsresor kan beräknas till ca 4 miljarder kronor. Ett rent schablonavdrag för arbetsresekostnader framstår därför som alltför dyrbart.

Del återstår då som jag ser det inte någon annan möjlighet än alt slopa särbehandlingen av arbetsreseavdraget och i stället låta della ingå bland övriga kostnadsavdrag.

Kommitténs förslag innebär som jag nämnt att man har kvar avdragsbegränsningen på 1 000 kr. för arbetsresor men låter eventuella överskjutande arbelsresekostnader ingå bland de kostnader som omfattas av schablonavdragel på 2000 kr.

För egen del anserjag i likhel med rätl mänga remissinslanser atl den av kommillén förordade lösningen är ganska svärgripbar. Kommittén säger också själv att konstruktionen kan vara svår att förstå. Vad frågan gäller är helt enkelt om man bör ha kvar den nuvarande begränsningen beträffande arbetsresor eller ej. Det huvudsakliga skälel för denna begränsning i avdragsrätten är att kostnaderna för arbetsresor åtminstone delvis har karaktären av privala levnadskostnader. Kostnaderna föranledsju ofta av den skattskyldiges val av bosladsläge. Mot detta synsätt kan ä andra sidan invändas atl de skattskyldiga av olika skäl inte har full valfrihet vid bosättningen. Enligt min mening bör begränsningsregeln slopas eftersom den dessutom lägger hinder i vägen för en enkel lösning av schablonavdragsfrågan. Genom att slopa begränsningsregeln blir det sålunda naluriigare och

Prop. 1984/85:180 67

enklare alt ha ett gemensamt schablonavdrag för arbetsresekostnaderna och övriga kostnader.

Frågan är då hur slort schablonavdraget bör vara. Med hänsyn lill vad jag lidigare nämnde om koslnaderna för resor med allmänna kommunikationsmedel och lill att avdraget skall inbegripa även andra kostnader kan det inle sättas lägre än 3000 kr. Detla kostar ca 3,2 miljarder kronor. Högre avdrag kan av kostnadsmässiga skäl inte komma i fråga. Avdraget bör liksom f.n. maximeras till viss procent av anslällningsinkomsterna. Jag föreslår i likhet med kommittén alt procentsatsen bestäms till lio mot f. n. fem.

Mitt förslag innebär att den som inte har några andra kostnader i inkomstslaget tjänst än arbetsresekostnader kan ha sådana kostnader med upp lill 3 000 kr. och ändå rymmas inom det förenklade systemel. Den som har andra koslnader med t. ex. 1 000 kr. fär följaklligen ha högsl 2000 kr. i arbelsresekostnader för atl omfattas av syslemel. Sammanlagel ger förslaget högre avdrag för de allra flesta. Ingen får lägre avdrag än f. n. Jag vill i detla sammanhang än en gång betona att en förenklingsreform förutsätter vissa schablonregler och att det är ofrånkomligt att en sådan reform gynnar vissa skattskyldiga och är mindre förmånlig för andra.

Som jag lidigare har nämnt föreslär kommittén att koslnader i samband med tjänsteresor liksom f. n. skall behandlas för sig och således lämnas utanför schablonavdragel. Ett schablonavdrag som omfattar även sädana kostnader skulle missgynna dem som inle får ersättning av arbetsgivaren för sina tjänsteresor, eftersom avdragen för koslnaderna skulle konsumera schablonavdraget. Med hänsyn härtill bilräder jag kommitténs förslag om att avdrag för kostnaderna för ijänsteresor även i fortsättningen skall medges särskilt.

Några remissinslanser har anseti all ytterligare kostnader skall ligga utanför schablonavdraget och således medges särskilt. Det gäller bl.a. kostnader för mätningsavgifier saml kostnader för represenlalion o.d. som arbetstagaren har haft och som han fåtl ersättning för från arbetsgivaren. Enligt min mening bör det inte komma i fråga att ha en särbehandling i deklarationen av ytterligare kostnadsslag.

Schablonavdraget pä 30(X) kr. skall som framgått av det anförda medges bara den som har anställningsinkomster. Övriga skattskyldiga som har inkomst av tjänst medges f. n. etl schablonavdrag på 100 kr. Detta avdrag avser inte längre att täcka några kostnader för intäkternas förvärvande. Avdraget fyller inte någon funktion och bör som kommittén har föreslagit slopas. De folkpensionärer som har extra avdrag bör kompenseras härför genom en höjning av det extra avdraget. I övrigt bör ingen kompensalion utgå.

Förslaget att nuvarande avdrag för räntor i inkomstslaget tjänst skall flyttas till inkomstslaget kapital motiveras främsl av att man om möjligt bör undvika all urholka värdel av schablonavdraget. Men det är ocksä så atl

Prop. 1984/85:180 68

del i en del fall kan vara svårt alt avgöra till vilket inkomstslag räniorna hör och många skattskyldiga torde därför redan i dagsläget redovisa de ifrågavarande räntorna — t.ex. ränta på studielån och på lån lill flyttningskostnader — under inkomst av kapilal. En förflyttning skulle därför ocksä innebära en förenkling av reglerna. För de skattskyldiga kan en förflyttning i vissa fall medföra en mindre skatteskärpning t.ex, genom alt sparavdraget påverkas. Som jag tidigare har sagl måste man emellertid acceptera vissa effekler av denna typ för att få ett enklare skattesystem som ger en större rättvisa i del stora hela,

Mina förslag angående avdrag i inkomstslaget tjänst förutsätter ändringar i 33 § 1 och 2 mom,, 39§ 1 mom, och punkt 4 av anvisningarna lill 33§ kommunalskalielagen (1928:370), KL.

3.2 Inkomst av kapital

3.2.1 Ränla på överskjulande preliminär skatt

Mitt förslag: Räntan på överskjutande preliminär skatt görs skattefri och på grund härav halveras räntesatsen till motsvarande halva diskontot. För överskjutande skatl som överstiger 20000 kr. blir dock räntesatsen en fjärdedel av diskontot. Räntan utgår normalt för tolv månader men om den preliminära skatten erlagts under tiden den 19januari-den 30 april är räntetiden liksom f. n. sex mänader.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt.

Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Om den preliminära skatten överstiger den slutliga skallen får den skatlskyldige ränta (ö-skatteränta) på det överskjutande beloppet. Ö-skatteräntan är skattepliktig inkomst. Räntesatsen är lika med diskontot vid utgången av året före taxeringsåret. Ränta utgår i regel för en beräknad tid av tolv månader. Ränta på preliminär skatt som erlagts genom fyllnadsbetalning under tiden den 19 januari-30 april taxeringsåret ulgår för en tid av sex månader. Ränlebeloppen får inte överstiga 100000 kr.

Uppgiflen om ö-skatteränla är f. n. maskinellt ifylld på deklarationsblanketten. Trots detta förorsakar den många fel genom alt de skattskyldiga glömmer att föra över det förtryckta beloppet till redovisningen i inkomstslaget kapital. Del administrativa bestyret för granskningspersonalen förenklas väsentligt med ett system där ö-skatteräntan blir en skattefri intäkt. Systemet leder också till en förenkling för den skattskyldige i fräga om redovisningen. Förenklingseffekten blir störst beträffande fullständiga de-

Prop. 1984/85:180 69

klarationer men även i fråga om förenklade deklarationer blir vinsterna slora. Även för ADB-systemet innebär förslaget en viss avlastning eftersom uppgifterna inte behöver registreras om räntan görs skaltefri. Antalel ö-skatleränlor uppgick vid 1983 ärs laxering lill 2,7 miljoner. Elt system i vilket ö-skatteräntan blir en skattefri intäkl innebär således mänga fördelar och bör därför genomföras.

Skattefriheten medför ett inkomstbortfall för det allmänna och de nuvarande räntesatserna måste därför sänkas för att förhindra ett skattebortfall. Skatteuttaget bör i stort sett kunna balanseras genom att nuvarande räntesatser halveras. Ränlan på överskjutande skatt bör därför normall motsvara hälften av det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före taxeringsåret. Räntan pä preliminär skatt som erlagts som fyllnadsbetalning bör liksom f. n. beräknas för en tid av sex mänader. Vidare bör man bl. a. för att förhindra all ö-skatteräntan utnyttjas för atl vinna skattefördelar ha ytterligare begränsningar när det gäller höga överskjutande skatter. För belopp över 20000 kr. bör räntesatsen bestämmas till en fjärdedel av fastställt diskonto. Beslämmelsen om atl ränlebeloppen sammanlagt inle får överstiga 100 000 kr. kan slopas med hänsyn till detta. Förslaget är i huvudsak kostnadsneutralt för såväl del allmänna som för den skattskyldige.

Det jag nu har anfört föranleder ändring i 19 § KL och 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL, samt en följdändring i 32 § UBL.

3.2.2 Sparavdrag

Mitt förslag: Det s.k. sparavdraget, som f.n. är 800 kr. för ensamstående och 1 6(K) kr. för sambeskattade gemensamt, individualiseras och höjs till 1 600 kr.

Kommitténs förslag: Avdraget individualiseras och blir pä 1000 kr.

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser godiar kommitténs förslag. Många förordar dock ett högre sparavdrag. Vissa motsätter sig också individualiseringen av avdraget.

Skälen för mitt förslag: I syfte atl slimulera sparandet och förenkla laxeringsarbetet infördes fr. o. m. taxeringsåret 1957 elt extra avdrag under inkomsl av kapital, som numera brukar kallas sparavdraget. Avdraget avsägs även medverka till en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för sådana skattskyldiga som vid sidan av annan inkomst hade inkomst av kapital.

Avdraget utgjorde urspmngligen 100 kr. för ensamstående och 200 kr. för sambeskattade. Beloppen har under åren höjts i olika omgångar. Nuva-

Prop. 1984/85:180 70

rande beloppsgränser 800 resp. 1 600 kr. tillämpas sedan 1976 års laxering. Vid 1982 års taxering utnyttjades sparavdraget helt eller delvis av 2,6 miljoner skattskyldiga. Det allmännas kostnader för sparavdraget uppgår till ca 1400 milj. kr.

En individualisering av avdraget innebär att makar inte får tillgodoräkna sig andre makens outnyttjade avdrag. Individualiseringen är ingen absolut fömtsättning för genomförandet av ett system med förenklad deklaralion. Granskningsarbetet underiäUas dock så väsentligt att individualiseringen av avdraget bör genomföras. I fräga om fömtsättningarna för att få lämna förenklad deklaration behandlas nämligen makarna i regel individuellt. Det kan således inlräffa atl den ene maken lämnar fullständig deklaration medan den andre avger förenklad deklaration. Tillgång till de båda sambe-skaltades deklarationer kommer i elt system med individuella avdrag inle att vara nödvändig.

En del remissinstanser förordar med hänvisning bl.a. till penningvärdeutvecklingen från år 1976 att sparavdrag skall medges med högre belopp än vad kommittén har föreslagit. Jag vill då försl erinra om de sparfrämjande åtgärder som vidlagils inom ramen för del s.k. allemanssparandel. Dessa innebär bl.a. atl avkastning och värdestegring på sparade medel är befriade från inkomstskatt. Den högsta tillåtna mänadsinsätlningen har nyligen höjts frän 600 kr. till 800 kr. Jag anser emellertid, mot bakgmnd av att individualiseringen av avdraget i många fall faktiskt medför etl minskat avdragsulrymme och det angelägna i att främja sparandet, alt jag kan förorda en höjning av sparavdraget till 1 600 kr.

Mill förslag beträffande sparavdraget föranleder ändringar i 39 § 3 mom. KL.

3.2.3 Avdrag för förvaltningskostnader

Mitt förslag: Avdrag för förvaltningskostnader medges endasl lill den del koslnaderna överstiger 1 000 kr.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget. Från några håll ifrågasätts begränsningen bl.a. med hänvisning till all förmyn-dararvoden och arvoden för bankernas notariatverksamhet i samband med förvar av omyndigas värdehandlingar inte har karaktär av privata levnadskostnader.

Skälen för mitt förslag: För atl underiätta genomförandel av en förenklad löntagarbeskattning bör avdragsrällen för förvaltningskostnader omprövas. Till normala förvaltningskostnader hör bl. a. kostnad för bankfack och

Prop. 1984/85:180 71

arvode lill banks nolariatavdelning. I praxis förekommer en mängd olika slag av förvaltningskostnader, för vilka del kan föreligga svårigheter att med säkerhet bedöma vad som är avdragsgillt eller inte. Förvaltningskostnadsavdrag är dessutom en myckel frekvent avdragspost samtidigt som det i flertalet fall rör sig om små belopp. Ett slopande av avdragsrätten skulle därför medföra att manuella granskningsresurser frigörs och den maskinella hanieringen underlättas. Atl slopa avdragsrätten helt kan dock enligt min mening inte förenas med principen om all avdrag medges för intäkternas förvärvande och bibehållande. Det kan emellertid med fog hävdas alt förvaltningskostnader delvis har karaktären av privata levnadskostnader. Vidare bör beaktas all del finns etl schablonavdrag i inkomstslaget kapital. Delta avdrag är visserligen avsett främsl som en sparstimu-lans. Höjningen av detla avdrag måste emellertid också ses som en kompensation för att avdragsrätten för förvaltningskostnader begränsas.

Avdragsrätten för förvaltningskostnader bör med hänsyn till det anförda kunna begränsas på det sätt kommittén har föreslagil. Avdrag för förvaltningskostnader bör således medges fysisk person bara för den del av kostnaderna som överstiger 1 000 kr. under beskattningsåret. Detta innebär att avdrag för sådana kostnader i slort sett kommer att upphöra för fysiska personer. Detta underiättar genomförandel av en förenklad löntagarbeskattning. Det allmännas inkomsler beräknas öka med uppskattningsvis 125 milj. kr. För de skattskyldiga innebär förslaget en viss skatle-skärpning, för de flesta dock mindre än 100 Jcf.

Förslaget förutsätter ändringar i 39§ 1 mom. KL.

3.3 Tillfällig förvärvsverksamhet

Mitt förslag: Det införs ett avdrag på 1000 kr. frän vinster vid försäljning av aktier som innehafts mindre än två är. Del nuvarande avdraget vid försäljning av äldre aklier, som är på 3000 kr. för såväl ensamslående som makar gemensamt, omvandlas lill etl individuellt avdrag pä 2000 kr.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag; Enligt nuvarande regler i 35 § 3 mom. KL är realisationsvinst på grund av avyttring av aktier och därmed likställda tillgångar i sin helhet skattepliktig om den skaltskyldige innehaft egendomen mindre än två år. Har den skattskyldige innehaft egendomen tvä år eller mer, s. k. äldre aklier, är 40 % av vinsten vid avyiiringen skatteplik-

Prop. 1984/85:180 72

tig. Från sammanlagda beloppet av skauepliktig realisationsvinst på äldre aktier minskat med eventuella reahsalionsföriuster för samma slags aktier fär den skaltskyldige göra avdrag med 3000 kr. För makar och andra sambeskattade är avdraget gemensamt.

För atl få med löntagare med smärre aktieinnehav i det förenklade deklarationssyslemet krävs dels all det nuvarande avdraget individualiseras, dvs. att det inte får delas upp mellan makar, dels att eu liknande avdrag införs för vinster på avyttring av korttidsakfier. Genom dessa åtgärder blir det nämligen möjligl för löntagare med små realisationsvinster att lämna förenklad deklaration. Kommittén har uppskattat atl ytterligare 200000-300000 skattskyldiga kan omfattas av det förenklade deklarationssyslemet om kommitténs förslag i dessa delar genomförs. Åtgärderna innebär också i övrigt en förenkling genom alt redovisningen av små vinster vid avyttring av etl fålal aklier, teckningsrätter m. m. kan slopas. I likhet med kommillén anser jag det angeläget att löntagare med smä vinster på aktieförsäljningar också kan inrymmas i det förenklade deklarationssystemet. De angivna åtgärderna bör således genomföras. För alt uppnå avsedd effekt torde det vara tillräckligt med ett relativt lågt avdragsbelopp för vinster på korttidsakfier. Avdraget bör bestämmas till 1 000 kr. Det nuvarande avdraget frän vinster på äldre aktier bör vidare bestämmas till 2000 kr. för vaije skattskyldig. För ensamstående liksom för sambeskaitade där endast den ene har aktier innebär detta en minskning av avdraget med 1 000 kr., medan individualiseringen för sambeskattade som båda har aktier innebär en höjning med samma belopp.

Vad jag nu har anfört föreslås komma till utlryck i 35 § 3 mom. KL.

3.4 Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn

Mitt förslag: Rätlen lill avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn behålls. Däremot avskaffas den nuvarande regeln att avdragsyrkandet skall slyrkas med inlyg som skall fogas till deklarationen.

Kommitténs förslag: Avdraget slopas. I andra hand lämnas etl förslag som överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flertalel remissinslanser som yttrat sig i denna fråga anser att avdragsrätten bör upphöra först när denna har ersatts av någon stödform utanför skattesystemet. Praktiskt tagel samlliga lillslyrker andra-handsförslagel eller lämnar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 46 § 2 mom. 4 KL får den skaltskyldige göra avdrag för belopp som han under beskattningsåret betalat för underhåll av icke hemmavarande barn under 18 år. Avdrag medges dock till dess barnet

Prop. 1984/85:180 73

fyllt 21 år om det genomgår gmndskola, gymnasieskola eller därmed jämföriig grundutbildning. Avdrag fär göras med högst 3 000 kr. per barn. En förutsättning för avdrag är vidare atl den skatlskyldige styrker sitl yrkande med intyg eller annat skriftligt bevis som skall fogas till självdeklarationen.

Antalet skattskyldiga som utnyttjar avdraget har beräknats till omkring 200000. Detta stora antal och del högl ställda beviskravet innebär atl deklarationsgranskarna mäste ägna förhållandevis myckel tid ål dessa yrkanden. Vid 1-981 års taxering vidtog sålunda taxeringsfunkiionärerna ålgärder med anledning av avdragsyrkandena i 30000 fall.

För skattemyndigheterna och i slrävandena att förenkla beskattningsreglerna skulle därför ett avskaffande av avdragsrällen vara välkommet. Del finns också mer principiella skäl som talar för en avveckling av avdraget. Sålunda förordar ensamförälderkommiitén i sitt betänkande, (SOU 1983:51) Ensamföräldrarna och deras barn, att det stöd till barnfamiljerna som ges inom beskaltningssystemel avvecklas lill förmän för stöd i andra former. Enligt kommiltén bör bl.a. ifrågavarande avdragsrält omfördelas till annat stöd, bl.a. förlängt och förhöjl bidragsförskott, bidrag till resekostnader vid umgänge och ekonomiskl slöd till hushåll med ensamboende vårdnadshavare.

Som många remissinstanser framhållit är det emellertid inle lämpligt atl slopa avdraget förrän del har klarlagls hur man bör utforma slödel till ensamföräldrarna. Till detta kommer atl etl slopande fär lill följd att redan fastställda underhållsbidrag kan behöva omprövas, eflersom man vid beräkningen av förmågan atl betala bidrag beaktar den skattelättnad som avdragsmöjlighelen ger. Slutsatsen blir därför att avdraget t. v. bör vara kvar och att frågan om ett slopande får tas upp i samband med familjepolitiska överväganden.

Genom atl i stället slopa intygskravet bör en kraftig minskning ske av de nuvarande olägenheterna med avdraget. Lättnader uppkommer för bäde skattemyndigheterna och de enskilda. Slopandet av iniygskravel innebär att bevisläget blir delsamma som i fråga om flertalel andra avdrag.

Det bör vara tillräckligt att den skaltskyldige i deklarationen anger avdragsbeloppet samt barnets namn och personnummer. Detta innebär dock inle atl han skall vara befriad frän all pä begäran styrka sin rätt lill avdrag pä samma sätt som gäller för de flesta andra avdragsyrkanden.

Mill förslag föranleder ändring i 46§ 2 mom. KL.

3.5 Avdrag för nedsatt skatteförmåga

3.5.1 Sjukdomskostnader

Mitt förslag: Avdraget pä gmnd av sjukdomskostnader behålls t. v.

Prop. 1984/85:180 74

Kommitténs förslag: Avdraget på grund av sjukdomskostnader slopas och ersätts med ett bidragssystem som administreras av de allmänna försäkringskassorna.

Remissinstanserna: 1 stort sett samtliga anser atl avdraget på grund av sjukdomskostnader bör slopas.

Skälen för mitt förslag: Reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdomskoslnader (50§ 2 mom. andra slycket KL och 9§ 2 mom. första styckel lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt, SIL,) är avsedda att ge skattelättnader lill flera olika grupper skattskyldiga, bl.a. till handikappade och personer med kroniska sjukdomar. Vid 1982 års taxering fick ca 255000 skattskyldiga avdrag pä grund av sjukdomskostnader, varav ca 220000 var folkpensionärer som fick extra avdrag också på den grunden atl de uppburit folkpension.

Yrkandena om avdrag pä grund av sjukdomskoslnader kräver ofta belydande insatser av taxeringsfunktionärerna. Ett yrkande förutsälter nämligen inte sällan en närmare utredning från granskarens sida och en tämligen ingående prövning av olika förhållanden. RSV har i fråga om 1984 års taxering ulfärdal anvisningar (RSV Dt 1983: 18) vari anges bl.a. den personkrets som förelrädesvis bör vara berättigad till avdraget, vilka merut-gifter som bör beaklas, vilket beviskrav som bör gälla samt hur avdraget skall beräknas med hänsyn bl. a. till inkomstens storlek och den skallskyldiges försörjningsbörda. Av anvisningarna framgår bl. a. alt memtgifterna för personer som pä grund av sin sjukdom är i behov av särskild kost kan variera mellan 700 och 6 100 kr. beroende på sjukdomens art. Detta ger en bild av de nuvarande tillämpningssvärigheterna och även av svårigheterna att förenkla reglerna genom schabloniseringar.

För skatteadministrationen och inte minsl frän förenklingssynpunkt skulle det naturligtvis vara av stort värde om den stora grupp deklaranter som är i behov av stöd med anledning av sjukdomskostnader kunde få delta utanför beskattningssystemet. Den nuvarande stödformen har genom sitt samband med taxeringen ocksä direkta nackdelar för den enskilde. En olägenhet är att skatienedsätiningen kommer den skattskyldige till godo i allmänhet först efter debiteringen av den slutliga skatten för taxeringsåret, dvs. ofla i december året efter utgiflsåret. Det är vidare klart att taxerings-funktionärerna inte är bäst lämpade all göra de bedömningar av social och medicinsk karaktär som dessa avdragsyrkanden inte sällan förutsätter.

Jag delar därför kommitténs och remissinstansernas uppfattning att avdragsrätten bör avskaffas. En slopad avdragsrält förutsätter emellertid att ifrågavarande personers behov av ekonomiskt slöd kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Till gmnd för en förändring måste ligga en kartläggning av de olika stödformer som sjuka och handikappade i dag kan fä del av. En sådan kartläggning pågår f. n. på regeringens uppdrag inom statens

Prop. 1984/85:180 75

handikappråd. Denna skall vara klar före utgången av juni 1985. Jag har av chefen för socialdepartementet inhämtat atl han på grundval av kartläggningen avser att överväga vilka åtgärder som behövs för alt den nuvarande skallelindringen skall kunna avskaffas. Del förefaller dock f. n. inte möjligt all förändra stödformerna redan till inkomståret 1986.

Enligt min mening bör det vara möjligl all övergångsvis läla dem som yrkar avdrag för sjukdomskostnader använda den förenklade deklarationen. De deklarationer som innehåller sädana yrkanden fär behandlas enligt nägon lämplig särruiin.

3.5.2 Existensminimum

Mitt förslag: Reglerna om existensminimum behälls.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mill.

Remissinstanserna: Förslagel lämnas i allmänhel utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Existensminimum beaklas vid beskallningen på två skilda sätl, nämligen dels genom exlra avdrag vid beräkning av preliminär och slutlig skall, dels genom nedsatt skatteavdrag för kvarstående skatt. Det senare fallet berör endasl den lokala skattemyndigheten och kronofogdemyndighelen medan del förra hanteras av den lokala skattemyndigheten och taxeringsnämnden. Reglerna om existensminimum vid taxeringen finns i 50§ 2 mom. tredje slycket KL med anvisningar och i 9§ 2 mom. försia stycket SIL.

I samband med 1982 ärs taxering medgavs omkring I 500 skattskyldiga avdrag med stöd av reglerna om existensminimum. Denna ringa förekomst medför atl det inte är motiverat att i del här sammanhanget göra en mer ingående bedömning av avdragsreglerna. Det kan emellertid konstaleras att skattemyndigheternas prövning av rätten till avdrag är omständlig och arbetskrävande och att del trots detla ofta förekommer slora avvikelser mellan avdraget vid beräkningen av den preliminära skatten och avdraget vid laxeringen, till följd varav kvarstående skatl påförs.

Riksdagen har under föregående riksmöte uttalat att existensminimireglerna delvis är föråldrade och atl behov av en översyn föreligger (SkU 1983/84:50, rskr 395). Riksrevisionsverket har därefter i en till regeringen överiämnad revisionsrapport, Systemel för ekonomisk minimistandard, bl.a behandlat existensminimistödel och dess samband med socialbidrag. Enligt verkets mening talar starka skäl för att systemel med existensminimum i samband med taxeringen bör avskaffas. Detla ger anledning att i ett senare sammanhang återkomma i den här frågan.

Prop. 1984/85:180 76

3.5.3 Folkpensionärer

Mitt förslag: De nuvarande reglerna om avdrag för folkpensionärer pä grund av nedsatt skatleförmåga behålls utom såvitt avser den uppräkningsregel som skall tillämpas när pension ulgäll under endast en del av året.

Kommitténs förslag: Regeln om att man beträffande makar skall beräkna avdraget med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda förmögenhet slopas. Nya regler införs för värdering av bostadsfastighet som ingår i den skatiskyldiges förmögenhet. I övrigl överensslämmer förslaget i huvudsak med mitl.

Remissinstanserna: Meningarna är delade om förslagel angående beräkningen av makars förmögenhel och värdel av bosladsfaslighet. Många efterlyser en närmare belysning av vilka effekler förslagen skulle fä. Förslaget rörande den särskilda uppräkningsregeln lämnas utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid 1982 års taxering fick nästan 1,2 miljoner folkpensionärer avdrag för nedsatt skatteförmåga. Det är således en sådan frekvens pä avdraget alt detla mäste kunna omfattas av en förenklad deklarationsredovisning.

En viktig fömtsättning för alt hanteringen av dessa avdragsfall skall bli ralionell är att avdraget kan beräknas maskinellt, ulan kompletterande manuell granskning eller andra manuella åtgärder. Redan i dag har granskarna i viss utsträckning ADB-stöd för att beräkna avdraget som - om inle särskilda omsländigheter föranleder annat — medges i enlighet med tabellvärden som RSV fastställer (vid 1985 års taxering lillämpas RSV:s föreskrifter m. m. RSV Dt 1984; 10).

För att förenkla hanteringen av avdragsfallen är de förhållanden som skall beaktas vid beräkningen och som kräver manuella insatser av granskaren av särskilt intresse. Vissa av dessa förhållanden är emellertid sådana att de inle påverkar det förenklade deklarationssystem som föreslås i det här ärendet, eftersom de berörda skattskyldiga ändå inte kan omfattas av systemet. Sä är fallet i fråga om pensionärer som uppburit sjöinkomst eller som medgetts investeringsavdrag. Övervägandena bör i stället främst gälla de situationer då den skattskyldige hafl pension under endast en del av året eller förmögenhet som skall föranleda jämkning av avdraget.

Den skattskyldige är enligt författningstexten (50 § 2 mom. fjärde stycket KL med anvisningar) berättigad till extra avdrag om inkomsten till inte obetydlig del utgjorts av folkpension. Den omständigheten att pensionen varit låg till följd av att den inte ulgäll under hela beskattningsåret ulgör dock inte hinder mot avdrag. Avgörande för bedömningen är huruvida pensionen, om den hade utgått hela året, skulle ha utgjort en inte obetydlig

Prop. 1984/85:180 77

del av inkomsten. RSV har i de nämnda föreskrifterna för detta fall angett att föreskrifternas tabellvärden bör lillämpas om folkpensionen räknat för hell år uppgått till minst 6000 kr. eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten, dvs. summan av inkomsterna från olika inkomstslag. Vid tidigare taxeringar har beloppet varit 3000 kr.

Bestämmelsen om att det beträffande pension som utgått under endast en del av året är avgörande vad pensionen skulle ha uppgått till om den utbetalats hela året medför att avdraget inte i sin helhel kan beräknas maskinellt. En möjlighel att förenkla hanieringen av dessa fall är att slopa regeln atl folkpensionen skall ha uppgått till minst en femtedel av inkomsten eller 6000 kr. och alltså beräkna avdrag så snart en folkpensionsförmån har utgått.

En annan möjlighel är att inte företa nägon omräkning när pensionen har utgått under bara en del av året. Regeln att pensionen skall ha uppgått till minsl 6000 kr eller minst en femtedel av den sammanlagda inkomslen görs då absolut. Detta ger minskade avdragsmöjligheler för den som inte uppburit pension under hela beskattningsåret. Eftersom del för avdragsrält är tillräckligt att 6000 kr. har erhållits i pension och detta belopp svarar mot mindre än tre månaders oreducerad pension kommer begränsningen dock främsl att gälla skattskyldiga som uppbär pension för första gången under året. Den nackdel som detta innebär för en begränsad krets skattskyldiga uppvägs enligt min mening klart av de fördelar som erhålls genom att 6000 kronors- och en femtedelsregeln kan iakttas maskinellt. Någon erinran mot en sådan justering av förutsättningarna för avdrag har inte heller framförts vid remissbehandlingen.

Enligt RSV:s föreskrifter bör vid beräkningen av avdrag för nedsatt skatteförmåga hänsyn också tas till vissa inte skattepliktiga inkomster och förmögenhetslillgångar. Dessa skall därvid räknas med på samma sätt som skallepliktiga inkomster och tillgångar. Av särskilt intresse är utländska pensioner och utländsk förmögenhet som genom dubbelbeskattningsavtal har undantagits från beskattning här i landel. Den skattskyldige måste själv redovisa dessa eftersom skallemyndigheterna inte på annal sätl får information om dem. Det finns emellertid inte anledning all i det här sammanhanget föreslå ändringar pä dessa punkter. Som jag senare kommer alt utveckla närmare förordar jag nämligen att skattskyldiga med inkomsler från utlandet eller med utländska förmögenhetstillgångar inte skall få lämna en förenklad självdeklaration.

Folkpensionärens förmögenhetsinnehav skall beaktas vid beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga. De gällande reglerna föranleder överväganden i främst två avseenden, nämligen dels i fräga om hänsynstagandet till andra makens förmögenhet, dels vad gäller beräkningen av förmögenhetsvärdet av bosladsfaslighet.

Belräffande makar skall pä vardera maken anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet. Detta gäller även om

Prop. 1984/85:180 78

endast ena maken är folkpensionär. Denna sammanläggning av förmögen-heterna kräver alllid lillgång lill uppgifier från båda makarnas deklarationer. En övergång till individuell avdragsberäkning såvitt avser förmögenhel skulle därför underlätta granskning- och laxeringsarbetet. Man skulle då också nå överensstämmelse med vad som gäller i fräga om inkomsler. Vid avdragsberäkningen las nämligen ingen hänsyn till de inkomster som andra maken hafl. Den gällande beräkningsgrunden i fråga om förmögenhet infördes emellertid sä sent som vid 1983 ärs laxering pä grundval av förslag frän kommiltén om folkpensionärernas skattelättnader. Denna uttalade i betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning atl del renl principiellt vore önskvärt med en individuell beskattning även i detla fall men alt det lill följd av skalteflyktsrisken inte var lämpligt med en sådan förändring. Med skatlflyklsrisk avsåg kommittén bl. a. att en övergäng lill en individuell prövning kunde ge incitament till formella förmögenhetsöverföringar mellan makar och leda lill att de i sina deklarationer gjorde en felaklig uppdelning av förmögenheistillgångarna i syfte att fä största möjliga avdrag. Vid den nu företagna remissbehandlingen har många remissinstanser framhällil alt dessa skäl fortfarande talar emot en individuell prövning. Skälen är också enligt min mening av sådan lyngd alt man inte nu bör göra någon ändring i de nuvarande reglerna om sammanläggning av förmögenheter.

Vid beräkningen av förmögenheten beaklas bl. a. värdel av schablonbeskattad villa eller fritidshus enligt särskilda regler. Dessa innebär atl som förmögenhet räknas tio procent av skillnaden mellan fastighetens taxeringsvärde och lånat i fastigheten nedlagt kapilal i den män skillnaden inte uppgår till 250000 kr. Den del av mellanskillnaden som överstiger 250000 kr. värderas i sin helhel som förmögenhetslillgång. Reglerna skall pä molsvarande sätt tillämpas i fråga om sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som boslad av den skatlskyldige.

Ingår schablonbeskattad faslighet eller jordbruksfastighet i den skatiskyldiges förmögenhel blir beräkningen av det särskilda förmögenhetsvärde som kan komma alt reducera avdraget komplicerad för både deklaranter och skattemyndigheter. Förenklade regler på detta område utgör dock inte en nödvändig förutsättning för del förenklade deklarationssyslemet. I detta bör det nämligen vara möjligl att beräkna avdraget - som skall tillföras av skattemyndigheterna utan atl den skaltskyldige framställer något yrkande därom — med hjälp av ADB genom alt bl.a. uppgifter om lånat i fastigheten nedlagt kapilal särredovisas och registreras från deklarationsblanketten. Å andra sidan är det önskvärt med regler som är enklare alt lillämpa och lättare att förstå för de skattskyldiga och som minskar de iröskeleffekter de nuvarande bestämmelserna ger. Kommitténs förslag om elt enhetligt, icke omräknat, förmögenhetsbegrepp där hänsynstagande till bostadsfastighetens del av förmögenhetsmassan görs genom differentiera-

Prop. 1984/85:180 79

de avtrappningsintervall är ett steg i den riktningen. Man bör dock såsom flera remissinslanser framhåller inle i det här avseendet ändra de gällande reglerna - som f.ö. prövades av kommittén om folkpensionärernas skallelättnader - utan en mer genomgripande översyn än som varit möjlig atl företa nu.

3.6 Skattereduktioner

Mitt förslag: Nuvarande regler om skattereduktioner behälls.

Kommitténs förslag: Skattereduktionen för den som har hemmamake och för den som är ensamslående med hemmavarande barn slopas.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig pä denna punkl anser i allmänhet att etl slopande förutsätter atl del först tillskapas elt annat stödsystem.

Skälen för mitt förslag: Skattereduktion utgår f, n. i tre former. Den som laxeras som gift skaltskyldig medges skattereduktion på I 800 kr. om andra maken saknar slatligl laxerad inkomst. Om maken har taxerad inkomsl men denna undersliger 6000 kr. utgår skattereduktion med etl reducerat belopp. Om inkomslen översiiger 6000 kr. ulgår ingen skattereduktion. Den som taxeras som ogift skattskyldig medges skattereduktion pä 1 800 kr. om han den I november under beskattningsåret haft hemmavarande barn under 18 är. Den iredje formen av skattereduktion medges den som har betalat medlemsavgift till arbetstagarorganisation.

Skattereduktionen för fackföreningsavgift behöver inle ändras med anledning av den förenklade självdeklaraiionen. Reduktionen sker nämligen i samband med uppbördsförfarandet ulan att vara beroende av uppgifter i deklarationerna.

De båda övriga skattereduktionsformerna som regleras i 2§ 4 mom. UBL är emellerlid utformade sä alt de måsle beaktas vid uppgiftslämnadet i deklarationen och vid taxeringsarbetet. Vad gäller den s. k. hemmama-kereduktionen måste det sålunda bl.a. finnas uppgifl om andra makens bosältningsförhållanden och beträffande den s.k. ensamförälderreduk-lionen krävs att det finns uppgift om alt den skattskyldige haft hemmavarande barn vid viss lidpunkl.

För elt förenklal system skulle det därför vara värdefullt atl reduktionerna slopas. Detta gäller särskilt ensamförälderreduklionen, eftersom denna efter avskaffandet av rätten till förvärvsavdrag utgör det enda skälel till att skatteadministrationen för varje skaltskyldig måsle infordra information rörande hans barn.

Det är emellerlid som en del remissinstanser framhåller inle lämpligl att

Prop. 1984/85:180 80

avskaffa dessa skattereduktioner innan del finns underlag för att ta ställning till i vilken mån och pä vilket sätt ifrågavarande skattskyldiga skall kompenseras för ett ökat skatteuttag. För detta lalar inte minst atl skattereduktionerna tillkommer personer som inte sällan har en ansträngd ekonomisk situalion. Jag kommer således fram lill atl frågan om elt slopande av skattereduktionerna får lösas i samband med familjepolitiska överväganden.

3.7 Pensionsgrundande inkomst

Mitt förslag: Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (PGI) skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft i anställningen i den mån kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 3000 kr. F. n. är beloppsgränsen 1 000 kr.

Kommitténs förslag: Beloppsgränsen föresläs bli 2000 kr.

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser godiar kommitténs förslag. Två remissinstanser förordar dock alt PGI bestäms till samma belopp som nettointäkten av tjänst.

Skälen för mitt förslag: Inkomslbelopp som går ål för atl läcka koslnader i anställningen räknas i princip inte som pensionsgrundande. Med kostnader i tjänsten avses endast utgifter som den anställde fåtl vidkännas i direkl samband med arbetet. Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats är inle kostnader som hänförs lill tjänsten och påverkar inle PGI-beräk-ningen. För att förenkla den administraliva hanieringen finns en regel som innebär att kostnaderna måste uppgå lill vissl belopp för alt inkomsten vid PGI-beräkningen skall reduceras. Avdrag skall göras för kostnader som arbetstagaren haft i anställningen i den mån koslnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 1000 kr. Överskjulande belopp skall dras av från den anställdes inkomst vid beräkningen av PGI.

Två remissinstanser framhåller att det från förenklingssynpunkt vore lämpligast att PGI bestämdes till samma belopp som nettointäkten av tjänst. Del är givet atl en sådan metod är att föredra om man ser bara till förenkhngsaspekten. Den skulle dock medföra en allmän sänkning av de pensionsgrundande inkomsterna. Jag vill därför inle förorda en sådan lösning.

Milt förslag innebär atl avdrag vid PGI-beräkningen görs först när kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiger 3000 kr. Detta medför att avdrag aldrig behöver göras om den skatlskyldige nöjer sig med schablonavdraget under inkomst av tjänst. PGI bestäms då lill samma belopp som brultosumman av anställningsinkomsterna. Förslaget

Prop. 1984/85:180 81

innebär inga försämringar för de försäkrade, obelydliga merkoslnader för del allmänna samt en enkel lillämpningsrulin för skattemyndigheterna.

Förslagel förutsätter ändring i 4§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

4 Förfaranderegler

4.1 Deklarationsskyldigheten

4.1.1 Allmänna begränsningar i deklarationsskyldigheten Koslliadsersältn ingar

Mitt förslag: Möjligheterna alt slippa redovisa resekoslnadsersättning i deklarationer och kontrolluppgifter utvidgas. Beträffande traktamentsersättning behålls de nuvarande reglerna t. v.

Kommitténs förslag: Traktamenisbeskaitningssakkunnigas förslag om att traktamenten och avdrag normall skall hanleras på källskallesladiet genomförs och detta förfarande skall omfaUa även reseersäUningar i enskild tjänst.

Remissinstanserna: Flertalet har inle hafl något atl erinra mot den grundläggande uppfattningen alt kostnadsersättningar inte skall behöva redovisas utan i stället hanteras av arbetsgivaren.

Skälen för mitt förslag: Ersättningar för ijänsteresor eller representation som ej översiiger 500 kr. behöver enligt 37 § 1 mom. 1 g taxeringslagen (1956:623), TL, inte tas upp i kontrolluppgift. Delsamma gäller traktamentsersättning, som sammanlagt ej överstiger 500 kr. eller inte avser mer än 24 dagar för är räknat, om det anmärks i kontrolluppgiften atl traktamentsersättning utgått. Ersättningar som omfattas av stadgandet behöver enligt 25 § första stycket 3 TL inte redovisas i deklarationen.

Som jag tidigare framhållit bör principen vara all kontrollen av de intäkter som tillkommer löntagare m.fl. i sä stor utsträckning som möjligt flyttas från dessa lill arbetsgivare och andra som belalar ut ersättningarna. Härav följer att mollagaren av en ersättning i princip inle skall behöva redovisa ersättningen i sin deklaration, Della är ocksä den bärande tanken i systemel med förenklad självdeklaralion. Den angivna ordningen med konlrollen förlagd hos arbetsgivarna bör enligt min mening kunna tillämpas i högre grad än f, n, i fräga om kostnadsersättningar, I de fall där ersättningen är lika stor som den anslälldes kostnader består redovisningen i den anställdes deklaralion endast av en öppel redovisad kvittning. En sädan redovisning framstår i många fall som onödig och bör således kunna 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 82

slopas. Att fulll ut genomföra en sådan ordning skulle emellerlid kunna inbjuda lill alt maskera en del av lönen som kostnadsersättning, Möjlighelen att underlåta redovisning hos den anställde bör därför i princip begränsas lill att avse ersättningar där avdragsrätten för den motstående koslnaden är läll all bedöma och koslnaden läll atl verifiera.

När det gäller trakiamenlsersällningar bör som jag tidigare nämnt frågan om ett förenklat redovisningsförfarande tas upp i samband med behandlingen i höst av traktamentsbeskaltningssakkunnigas förslag, 1 del sammanhanget bör också behandlas andra kostnadsersättningar såsom rese-och represenlationsersätlningar. Jag tar därför här bara upp en del av problematiken rörande resekoslnadsersällningar och börjar då med sådana ersällningar för resa i ijänslen inom riket med allmänna kommunikationsmedel som motsvarar gjorda ullägg. De kostnader som svarar mot sådana ersättningar är ulan vidare avdragsgilla enligt beslämmelserna i KL och är lätta alt verifiera. Detsamma gäller koslnader för taxiresor därvid inbegripet s, k. limousineservice. Enligt min mening behöver sådana ersättningar inle las upp i kontrolluppgift och därmed inle heller i moltagarens deklaration.

När det gäller koslnadsersäuningar för tjänsteresa med egen bil kan dessa utgå efter många olika beräkningsgrunder. En öppen redovisning i den anställdes deklaration av erhållen ersättning och havda kostnader bör därför i princip alltjämt ske. Redovisning bör dock kunna underiåtas då den sammanlagda ersättningen under ett år uppgår lill endasl mindre belopp. Jag föreslår därför en regel med innebörd att resekostnadsersättning som uppgår till högst 1 000 kr. inte behöver las upp i deklarationen. Denna regel föreslås så utformad aU den omfaltar all kostnadsersättning för resor i tjänsten som inte avser allmänna kommunikationsmedel eller laxi, t, ex, ersättning för egen bil och leasingbil, I de nu nämnda situationerna får del anses tillräckligt att del i kontrolluppgiften markeras atl resekoslnadsersättning utgått.

Den lättnad i skyldigheten all redovisa resekostnadsersättningar som jag här förordat innebär förenklingar för såväl arbetsgivare som löntagare. Den innebär ocksä atl ett större antal skattskyldiga kan begagna sig av den förenklade deklarationsblanketten. Däremot påverkas inte möjligheterna att utnyttja schablonavdragel, eflersom kostnader för Ijänsteresor ligger helt utanför delta.

Förslaget förutsätter ändring i 37§ 1 mom. 1 g TL.

Aktieförsäljningar

Mitt förslag: Redovisning av aktieförsäljningar får underlåtas om försäljningssumman uppgår lill högst 1 000 kr. för aklier som innehafts mindre än två år och högst 6600 kr. för äldre aklier.

Prop. 1984/85:180 83

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitl bortsett från atl gränsen för redovisning av försäljning av äldre aklier bestäms lill 7000 kr,

Remissinslanserna: Praktiskt taget samlliga tillstyrker förslagel eller lämnar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Jag har nyss föreslagil all det skall införas ell avdrag på 1 000 kr. som får utnyttjas vid försäljning av korttidsaktier och atl del nuvarande avdraget på 3 000 kr. vid försäljning av äldre aktier skall individualiseras och bestämmas lill 2 000 kr. Syftei med dessa förslag är att göra det möjligt för personer med mindre aklievinsler all använda den förenklade deklarationen. För atl uppnå detta behövs emellertid också bestämmelser som gör alt smärre aktieförsäljningar inle behöver redovisas i den förenklade deklarationen. Enligt min mening är det lämpligt all beslämmelserna görs lillämpliga generelll, dvs. också på den vanliga deklarationen. Beslämmelserna bör innebära atl redovisning av aktieförsäljningar får underlåtas om bruttoförsäljningssumman undersliger visst belopp. För korttidsaktier bör redovisningsgränsen sättas lika med det skattefria beloppet. För äldre aktier bör redovisningskravet avvägas sä alt det ungefärligen svarar mot den summa som den skatlskyldige skattefritt kan sälja äldre aktier för om man lar hänsyn till det särskilda avdraget och den s. k. schablonmetoden. Denna innebär alt anskaffningskostnaden beräknas till 25% av aktiens försäljningspris. Med dagens regler innebär det alt vinster på försäljningar upp till 6667 kr. blir skattefria. Gränsen för redovisning bör lämpligen bestämmas lill 6600 kr.

Vad jag nu har anförl föresläs komma till utlryck i en ny paragraf, 25 d§ TL.

4.1.2 Förutsällningar för att få avge en jörenklad självdeklaration Inkomst av tjänsl

Mitt förslag: Alla kontanta intäkter i inkomstslaget tjänst ulom ullands-inkomster kan omfattas av den förenklade deklarationen. I fråga om avdrag fär bara schablonavdraget pä 3000 kr. förekomma.

Kommitténs förslag: Ingel undantag för utlandsinkomsl eller naturaförmåner. Vad gäller naturaförmåner bygger kommitléns förslag pä alt värdel av dessa anges i kontrolluppgifter. 1 fråga om avdrag överensstämmer förslaget med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet lämnar förslagel ulan erinran. Nägra anser atl endast inkomster som framgår av kontrolluppgifter skall omfattas. En del vill alt det skall vara möjligt att lämna uppgift om avdrag för resor till och frän arbetet.

Prop. 1984/85:180 84

Skälen för mitt förslag: Det klart dominerande inläktsslagel under förvärvskällan inkomst av tjänst är anställnings- och uppdragsförmåner för vilka konlrolluppgiftsskyldighel enligt 37 § TL föreligger. Har denna skyldighel fullgjorts och den skallskyldige inle haft andra tjänsleinkomsier bör del kunna vara tillräckligt att han intygar i deklarationen att hans inkomster av tjänst stämmer överens med de kontrolluppgifter han fält.

När del gäller de fall dä konlrolluppgiftsskyldighel inte föreligger eller föreligger men inte har fullgjorls är frågan om den skaltskyldige skall ges möjlighel atl lämna tilläggsuppgifi om erhållna inkomsler.

De fall där någon skyldighel att lämna kontrolluppgift inle föreligger avser främsl inkomster i form av periodiskl understöd. Den grupp som erhåller sådant skattepliktigt understöd är ganska liten. Enligt beräkningar av RSV rörde det sig om ca 13000 personer vid 1983 års taxering.

Av större intresse är de fall där den skattskyldige inte fått föreskriven kontrolluppgift. Även om dessa fall torde vara relativt ovanliga lalar principiella skäl för att del bör finnas ett ulrymme all lämna tilläggsuppgifter. Men det finns elt särskilt problem med detla. Jag tänker på sädana fall där skaltemyndighelerna men inle den skaltskyldige fält kontrolluppgift, vilkel kan inträffa l.ex. i samband med flyttning, och fall där den skallskyldige inte kan återfinna kontrolluppgifterna vid deklaralionstillfällel. Om han då lämnar uppgifl om inkomsten på den förenklade blanketten finns en påtaglig risk att inkomslen blir beskattad två gånger. Normall kommer ju laxeringen maskinellt att grundas pä säväl kontrolluppgiften som lilläggsupp-giflen.

Enligt vad jag inhämtat från RSV bör det emellertid vara möjligl att ordna en särskild kontrollrutin som i det närmaste eliminerar riskerna för dubbelbeskattning. Med hänsyn härtill förordar jag alt del skall vara möjligl att lämna tilläggsuppgifler om tjänsteintäkter som inte finns med på konlrolluppgiflerna.

Den som erhåller inkomst frän utlandet mäste deklarera fullsländigl. I fråga om tjänsl bör delta gälla alla som haft inkomsl av anslällning ulomlands. Skälet härtill är att inkomslen kan beskallas ocksä i ullandet och därför föranleda tillämpning av ett dubbelbeskattningsavtal eller av våra interna regler om avräkning för utländsk skall.

Kommittén har förordal alt arbetsgivarna i konlrolluppgifter i förekommande fall skall ange inte bara förekomsten av vissa naturaförmåner (kost, bostad och bil), vilket görs i dag, ulan ocksä värdel av dessa. De skattskyldiga skulle då inle behöva lämna nägon särskild uppgift i den förenklade självdeklarationen om sådana icke kontanla förmåner. Som jag tidigare nämnt övervägs emellertid beskatiningsfrågan av förmåner f, n. inom förmånsbeskattningskommittén och RSV. Jag anser därför inte all man i del här sammanhanget bör företa någon ändring i den gällande ordningen. Mot den bakgrunden och då de nuvarande reglerna om förmånsvärderingen i många fall är komplicerade bör de som uppbär förmåner i annat än pengar enligt min mening t. v. inte fä använda den förenklade blanketten.

Prop. 1984/85:180 85

Vad gäller avdragen i förvärvskällan innebär förslagel om ell schablonavdrag på 3000 kr. alt flertalet skattskyldiga inte kommer atl ha avdragsgilla koslnader ulöver vad som täcks av schablonavdraget. Om avdrag yrkas med högre belopp bör en fullsländig deklaralion lämnas. Fick den skatlskyldige lämna tilläggsuppgifler om detta i den förenklade deklarationen skulle förenklingseffekterna för skattemyndigheterna i slor utsträckning komma alt utebli. Den manuella granskningen skulle då inle kunna hållas nere på den låga nivå som syslemet annars möjliggör.

De här angivna förutsättningarna bör liksom de som jag i det följande tar upp i del här avsnittet regleras i en ny 24 § i TL och där utgöra etl andra och ett tredje momeni.

Inkomsl av annan faslighel

Mitt förslag: Innehav av högst två schablonbeskattade fastigheter fär redovisas i den förenklade deklarationen om de innehafts hela beskaltningsårel.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt med endasl den skillnaden alt bara en fastighet får förekomma.

Remissinstanserna: Ett par av dem som yttrat sig i denna fråga anser atl två fastigheter bör få redovisas.

Skälen för mitt förslag: I den förenklade redovisningen bör endasl schablonbeskattade fasligheler ingå. Konventionellt beskattad annan fastighet får alltså inte redovisas i denna. Dessutom bör gälla atl den skattskyldige innehaft fastigheten under hela beskattningsåret. Har fastigheten sålts under årel skall den skatlskyldige lämna en särskild redovisning om realisationsvinsten, vilket kräver att en fullständig deklaralion lämnas. En begränsad innehavstid, oavsett om den beror på köp eller försäljning, innebär vidare atl schablonintäkten, det exlra avdraget och garanlibeloppet för fasligheten skall justeras med hänsyn till innehavstiden vilket omöjliggör en maskinell beräkning av den skattepliktiga inkomsten av fastigheten. Anledningen till detta är alt skattemyndigheterna bl.a. pä grund av en eftersläpning med lagfartsuppgifterna saknar lillgång till säkra uppgifier om fasiighetsinnehavel.

Kommiltén har föreslagit atl den skattskyldiges innehav skall avse endasl en schablonbeskattad fastighet. Med en sädan ordning skulle emellerlid skattskyldiga med t.ex. en villafaslighet och en frilidsfaslighet inte kunna inordnas. Som några remissinstanser framhållit bör därför den förenklade deklarationen utformas så att två fastigheter kan redovisas i den.

Rälten till avdrag för omkostnader i förvärvskällan bör inle påverka möjligheten all använda den förenklade deklarationen. Det bör således vara möjligt att göra avdrag för t. ex. räntor i denna.

Prop. 1984/85:180 86

Inkomst av kapital

Mitt förslag: Den som inom inkomstslaget kapital bara skall redovisa intäkter i form av ränta på bankmedel, obligationer o. d. eller utdelning på svenska aklier eller på andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar eller, för medlem i bostadsförening, inläkt i form av värde av bostad - under förutsätining atl den inle har avyttrats under beskattningsåret - får lämna en förenklad självdeklaralion. Kostnadsavdrag fär göras endast för skuldränta.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitl ulom såtillvida alt intäkten i form av boslad skall avse hela beskatlningsäret.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas uian erinran.

Skälen för mitt förslag: Inom inkomstslaget kapital är ränta på medel innestående pä bankkonton och liknande den dominerande intäktsposten. Skattskyldiga med intäkter av sädan ränla liksom av ränla pä obligationer eller andra värdepapper bör omfattas av den förenklade redovisningen. Delta bör också gälla i fråga om de mycket vanliga intäkter som utgörs av Uldelning på aktier och andelar i aktiefonder eller ekonomiska föreningar.

Till inkomsl av kapilal räknas även den beskattning som i vissa fall träffar bl.a medlemmar i bostadsrättsföreningar på grund av deras bostadsinnehav. I likhel med vad som gäller för inkomst av annan fastighet är det bara de enklare beskatiningssiiuationerna, som dock samlidigt utgör flertalel, som passar i del förenklade syslemel. Har lägenheten avyttrats bör inkomsten redovisas i en fullständig deklaration. Om bosladen ägts under endasl en del av året på grund av att den då förvärvats, blir emellerlid inkomstberäkningen inte mer komplicerad än att den - till skillnad frän vad som bör gälla i fråga om annan faslighel - bör kunna redovisas i en förenklad deklaralion. Däremol bör en fullsländig deklaralion lämnas när lägenheten hyrts ut i sådan omfattning alt vederlaget skall las upp som intäkl för medlemmen i bostadsrättsföreningen. En förenklad deklaration bör därmed få avges av bosladsrättsinnehavare vars bostadsinnehav inte föranleder annan inkomstbeskattning än schablonbeskattning av bostads-värdel enligt punkt 2 andra slycket av anvisningarna till 38 § KL. Bostads-rätlen får dock inte ha avyttrats under beskattningsåret.

Har den skatlskyldige haft andra intäkter av kapital än som nu nämnts bör han deklarera fullständigt, l.ex. om han haft intäkl av fastighet i utlandet eller av ulomlands självsiändigi bedriven rörelse.

1 det förenklade syslemet bör den skaltskyldige få yrka avdrag endasl för skuldränta.

När del gäller avdrag för förvaltningskostnader medför mitl nyss framförda förslag om alt avdrag skall medges för koslnader bara lill den del de

Prop. 1984/85:180 87

översiiger 1000 kr. alt endast en mindre grupp skattskyldiga kommer atl beröras av avdragsrällen. Vidare lorde sådana avdragsyrkanden mänga gånger ge anledning lill särskilda granskningsåtgärder.

Exlra avdraget (sparavdraget) i förvärvskällan bör tillgodoföras ulan atl den skattskyldige yrkar del.

Inkomsl av rörelse m. m.

Mitt förslag: Förenklad självdeklaration fär inte lämnas av den som skall redovisa inkomsl av jordbruksfastighet, konventionellt beskallad annan faslighel, rörelse eller lillfällig förvärvsverksamhet eller av den som yrkar föriustavdrag.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslagel godtas.

Skälen för mitt förslag: Det förenklade deklarationssyslemet bör i första hand omfalla de för löntagare och pensionärer vanligaste inkomstslagen, inkomst av tjänsl, kapital och annan fastighet såvitt gäller s. k. schablonvillor. 1 det nya systemet passar inte inkomstslag som i allmänhel är svårkontrollerade. Detla gäller främst inkomstslag som är lypiska för näringsidkare. Skattskyldiga som skall redovisa inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller konventionellt beskallad annan faslighet eller som yrkar förlustavdrag bör därför ocksä i fortsältningen lämna fullsländig självdeklaralion.

Även inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhel bör lämnas utanför systemel. Del är visserligen inle ovanligl alt skattskyldiga med i övrigl tämligen enkla inkomslförhållanden måsle redovisa inkomsl av lillfällig förvärvsverksamhel på grund av avyttring av fastighet, bostadsrätt, aklier m. m. Beskattningen vid sädana avytlringar bygger emellertid på ell ganska komplicerat regelverk som släller krav pä en utförlig redovisning i deklarationen. Detta gäller inte minsl vid avyttring av faslighel där omfatlande realisationsvinstberäkningar måste göras. Vad gäller realisationsvinst på grund av avytlring av aktier och liknande värdepapper vill jag erinra om alt jag föreslagit ändringar som innebär att avytlringar där försäljningsvärdet uppgår till mindre belopp undantas frän redovisningsskyldighet.

Allmänna avdrag m. in.

Mitt förslag: I den förenklade självdeklarationen fär. utöver de avdrag som hänför sig lill visst inkomstslag, bara tas upp vissa allmänna avdrag, nämligen avdrag för underskott i förvärvskälla, för underhåll av icke hemmavarande barn och för a vgift för pensionsförsäkring. Dessulom får tas upp extra avdrag för nedsatt skalleförmåga för folkpensionärer och för sjukdomskoslnader.

Prop. 1984/85:180 88

Kommitténs förslag: Överensstämmer i alll väsentligt med mitt utom sä till vida alt avdragsrällen slopas för underhåll av icke hemmavarande barn och för exlra avdrag för sjukdomskostnader.

Remissinstanserna: Förslaget godias allmänt.

Skälen för mitt förslag. För del förenklade syslemel innebär del normalt inga olägenheter om underskott skulle uppkomma vid beräkningen av inkomsten av annan fastighet eller av kapital. Om däremot underskottet inte hell kan avräknas enligt 46§ 1 mom. KL eller 4S 1 mom. SIL och bristen - lill följd av all den skatlskyldige samlaxeras - skall avräknas frän den andra makens inkomsl uppstår beräkningssvärigheler som bör hindra atl en förenklad deklaration lämnas.

Med utgångspunkt i att den förenklade redovisningen inte bör avse företeelser som är mindre vanliga eller som inbjuder lill särskilda gransk-ningsinsalser bör avdragsmöjligheten i fråga om allmänna avdrag i övrigt begränsas till tvä fall. Det gäller avdrag för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn och för premier för pensionsförsäkring. Beträffande avdraget för underhållsbidrag vill jag erinra om atl jag nyss föreslagil att det nuvarande intygskravet rörande utgivet belopp slopas.

Avdraget för nedsatt skatleförmåga för folkpensionärer enligt 50 § 2 mom. fjärde styckel KL kan beaklas också i ett förenklal syslem. Någol yrkande därom behöver den skaltskyldige inte framställa. Däremol kan skaltemyndigheterna inte utan atl den skatlskyldige yrkar det medge avdrag för nedsatt skatteförmåga med lillämpning av reglerna om sjukdomskostnader eller om existensminimum. Som jag tidigare framhållit bör extra avdrag för sjukdomskoslnader t. v. kunna hanteras inom del förenklade systemel. Däremot bör den som yrkar avdrag på grund av existensminimum lämna en fullständig deklaration.

Bosättning, samlaxering, förmögenhel m.m.

Mitt förslag: För atl fä lämna en förenklad självdeklaralion måste både den skattskyldige och, om samtaxering skall ske, maken ha varil bosatta här hela beskattningsåret. Den som under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt eller haft inkomsler från ullandet eller där innehaft förmögenhet får inte lämna en förenklad självdeklaration. Del får inte heller den göra som är företagsledare eller delägare i fåmansföreiag eller är närslående till sädan företagsledare eller make lill näringsidkare. Den som skall redovisa ränlelillägg för räntefria lån undantas också. Att förmögenhetsskatt skall påföras hindrar inte att en förenklad självdeklaration används. Denna får ocksä innehålla uppgift enligt lagen (1982: I006)om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar (AUL) samt kompletlerande upplysningar i övrigt.

Prop. 1984/85:180 89

Kommitténs förslag: Makens bosältningsförhållanden saknar betydelse för den skallskyldiges rätt all använda en förenklad deklaralion. Räntetillägg får redovisas, varvid förutsätts all värdet av tillägget har angetts i kontrolluppgift. Den som skall påföras förmögenhetsskatt får inte lämna förenklad deklaralion. Denna får inte innehålla uppgift enligt AUL eller upplysningar ulöver vad deklaralionsformuläret föranleder. I övrigt överensslämmer förslaget med mitl.

Remissinstanserna: Förslagel lämnas i stort utan erinran. Några anser atl uppgift enligt AUL bör få lämnas.

Skälen för mitt förslag: Tillämpningsområdet för den förenklade deklarationen bör begränsas ytterligare någol för atl inte få med bl.a. vissa uppgifter som förutsätter särskilda granskningsruliner.

Elt krav bör vara alt både den skattskyldige själv och, om han samtaxeras, hans make har varit bosalta här under hela årel. En korlare bosättning föranleder bl. a. bedömning av antalel månader som den skattskyldige skall medges grundavdrag för. Makens bosältningsförhållanden har betydelse för den skattskyldiges räll atl erhålla skattereduktion enligt 2§ 4 mom. UBL.

Ett annat krav bör vara att den skaltskyldige inle varil skyldig att erlägga sjömansskait. För den som skall belala sjömansskait gäller nämligen särskilda regler i fräga om beräkningen av bl. a. grundavdrag.

Som jag lidigare nämnt kan näringsidkare inte inordnas i etl syslem med förenklad deklarationsredovisning. Av kontrollskäl bör detsamma gälla näringsidkarens make eller annan som skall taxeras tillsammans med honom enligt för gift skaltskyldig gällande bestämmelser. För all del skall vara möjligl att göra en tillfredsställande bedömning av rikligheten i näringsidkarens egen redovisning krävs del nämligen inte sällan s. k. kontanl-beräkning, vilket förutsätter tillgäng lill fullständiga deklarationsuppgifter även beträffande hans make. Förenklad deklaration bör inte heller få lämnas av företagsledare eller delägare i fåmansföreiag som drivs i akliebolagsform. I konlrollhänseende belraktas dessa som näringsidkare vilkel medför att de normalt samgranskas med bolagel och övriga delägare. På sä sätt är det lättare all följa och bedöma de skatiemässiga konsekvenserna av transaktioner mellan dessa personer och bolagen. Denna granskning, som ocksä förutsätter fullsländig redovisning i deklarationerna, bör bibehållas.

Vad gäller ränlelillägg för räntefria lån föreslår jag i det följande (avsnitt 4.2.4) alt nuvarande regler om kontrolluppgiftsskyldighet t. v. skall behällas. I likhel med vad jag föreslagil i fråga om naturaförmåner bör den som skall redovisa ränlelillägg inle fä använda en förenklad självdeklaralion.

Till skillnad från kommiltén anserjag att skyldighelen enligt AUL att i självdeklaraiionen lämna uppgifter om vissa utbetalningar bör fä fullgöras

Prop. 1984/85:180 90

även i den förenklade deklarationen. All sädana uppgifier har lämnals i en förenklad självdeklaralion torde nämligen inte nämnvärt försvara den manuella genomgängen eller laxeringsarbelel i övrigl belräffande den deklarafionen, eftersom de kontrollåtgärder som kan komma all vidias inte i första hand riktar sig mot den som lämnat uppgiflerna. Del kan vidare med fog antas all sädana uppgifier lämnas i en inte obelydlig omfattning.

Kommittén har föreslagil en rege! som innebär alt den förenklade självdeklarationen fär uppla bara förhållanden som är särskilt markerade på blankellen. Den som avser atl lämna kompletterande upplysningar skulle därför hänvisas till den fullsländiga deklarationsblanketten. En sådan rege! skulle ha vissa praktiska fördelar. Enligt min mening finns det emellertid ingen anledning all befara att en motsatt ordning skulle föranleda särskilt mänga upplysningar eller nägra nämnvärda olägenheler vid granskningen när upplysningar väl lämnas. Med tanke pä della och pä den hämmande effekl regeln skulle ha på den som t.ex. något enslaka år vill lämna kompletterande upplysningar i en förenklad deklaration anserjag all del i och för sig bör vara lillätel atl meddela ytterligare uppgifier i den förenklade självdeklaraiionen. En annan sak är alt del kan finnas anledning all i informationsbroschyrer o. d. rekommendera den som vill kompletlera sina uppgifier atl använda den fullständiga blanketten som ju är mer lämpad för detta.

Innehav av förmögenhet av sådan storlek all förmögenhetsskatt skall ulgå bör enligt min mening inte hindra atl en förenklad självdeklarartion fär användas. De förmögenhetsuppgifter som enligt kommitténs förslag skall lämnas på den förenklade blanketten är enligt min mening tillräckliga för alt läcka kontrollbehovei även i de fall förmögenhetsskatt utgär, särskilt med beaktande av att konlrolluppgifter skall lämnas om tillgodohavanden på bank och i form av VPC-registrerade aktier.

4.1.3 Redovisningen i den förenklade självdeklaraiionen Inkomstredovisningen

Mitt förslag: Den skattskyldige skall inte behöva lämna närmare uppgifter om inkomster som framgår av konlrolluppgifter som han fäll. Vidare lillgodoförs utan yrkande vissa schablonavdrag som inte förutsälter någon ulredning samt, i fråga om ensamstående med barn, skattereduktion för barn som är kyrkobokfört hos honom eller henne. 1 övrigt ansvarar den skatlskyldige för atl den förenklade deklarationen har tillförts för laxeringen erforderliga uppgifter antingen genom förtryckning eller genom atl han själv angelt dessa.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med mitl. Remissinstanserna: Förslagel lämnas i huvudsak ulan erinran.

Prop. 1984/85:180 91

Skälen för mitt förslag: Genom införandet av en förenklad självdeklaration öppnas möjlighel att kraftigt begränsa den skattskyldiges uppgiftslämnande. Som nämnls bör man så långt möjligt befria den skaltskyldige från att lämna uppgifter om förhållanden som är väl kända för skatiemyndighelerna. En avsevärd lällnad i uppgiftslämnandel bör kunna ske som en följd av all laxeringen på grundval av den förenklade självdeklarationen kan bygga pä kontrolluppgiftssystemet. Kontrolluppgifterna är nämligen i dag med relativt få undanlag av utmärkt kvalitet, särskilt vad beträffar uppgift om konianllön och skatteavdrag. Genom atl senare utveckla kontrollupp-giftssystemet så alt det även innehåller tillförlitliga uppgifier om bl. a. olika naturaförmåner kan man också inordna dem som uppbär sådana förmåner i det förenklade deklarationsförfarandel.

Kontrolluppgifternas tillförlitlighet i fråga om utbetald konianllön bör medföra all den skatlskyldige inte närmare skall behöva redovisa lön som framgår av en kontrolluppgift. Del bör vara tillräckligt alt han anger all inkomsten stämmer överens med den kontrolluppgift han fått. Remissinslanserna har överlag godlagil della.

Del finns inle heller nägon anledning alt låla den skattskyldige närmare ange de avdrag som taxeringsmyndigheterna kan medge pä grundval av den kännedom om den skatiskyldiges förhållanden som myndigheterna fått genom den avlämnade deklarationen och genom konlrolluppgifter. Jag tänker dä på schablonavdragel enligt 33 § 2 mom. KL, sparavdraget enligt 39*) 2 mom. KL och avdraget för nedsatt skatleförmåga lill folkpensionärer enligt 50 § 2 mom. fjärde slycket KL. Detsamma bör gälla i fråga om det s. k. procenlavdraget enligt 45 § KL och om avdraget för underskoll enligt 46 S I mom. försia slycket KL.

Vid taxeringen skall även förutsättningarna för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. UBL bedömas. Den sk. hemmamakereduktionen kommer att kunna tillföras berörda skattskyldiga på grundval av de uppgifier som av andra anledningar skall lämnas i självdeklarationerna. För den s. k. ensamförälderreduktionen är det däremol nödvändigl atl taxeringsmyndigheterna ges kompletterande upplysningar. 1 detta syfte har den skaltskyldige alt i den nuvarande allmänna självdeklarationen lämna uppgift bl.a. om huruvida han den 1 november under inkomståret haft hemmavarande barn under 18 år. 1 det förenklade deklarationssystemet bör del emellertid med fördel kunna gå att också i del här avseendet bygga på registerinformation sä atl den skaitskyldiges uppgiftslämnande i deklarationen reduceras. Genom atl knyta an till folkbokföringen och i skalleregistrel beträffande personer som beskattas såsom ensamstående låta anteckna om de den 1 november har kyrkobokförts tillsammans med barn under 18 år, bör taxeringsmyndigheterna sålunda kunna fä de upplysningar som normalt räcker för att ta ställning lill skallereduktionen. Det kan nämligen antas alt den som vid den avgörande tidpunkten haft hemmavarande barn då också varit kyrkobokförd med barnet. De skattskyldiga bör naturligtvis underrättas

Prop. 1984/85:180 92

om taxeringsbeslutet i denna del, vilkel bör ske genom del taxeringsmeddelande som jag senare närmare kommer all redogöra för och som skall sändas till varje skaltskyldig i princip före utgången av juni under taxeringsåret. Den skattskyldige fär i och med det god tid att inom laxeringsperioden reagera om uppgiflerna inle stämmer. Enligt min mening är det också viktigt att skattemyndigheterna i samband med deklaralionstillfällel informerar om del förfarande som jag nu föreslagit och då anger all taxeringsmyndigheterna, om inte den skatlskyldige lämnar andra uppgifter, kommer atl medge skattereduktion med ledning av de för mantalsskrivningen antecknade folkbokföringsuppgiflerna. Den skatlskyldige fär därigenom tillfälle all - om dessa uppgifter är felaktiga - förhindra att de läggs till grund för laxeringen genom atl ange de rätta uppgiflerna i den förenklade deklarationen.

Vad gäller fastighetsredovisningen måste den skaltskyldige yrka avdrag för skuldränta och för lomrätlsavgäld. I fråga om avdrag för skuldränta bör den skattskyldige liksom f. n. lämna uppgift om skuldbeloppets storlek och om längivarens namn saml, när denne är fysisk person, om dennes personnummer eller adress (25 c § TL). En molsvarande redovisning bör göras om den skattskyldige yrkar avdrag för skuldränta inom inkomstslaget kapilal.

Kapitalintäkterna bör till en början redovisas fullt ut. I fräga om sädana intäkter belräffande vilka jag föreslär kontrolluppgiftsskyldighet räknar jag med all det senare blir möjligt att slippa frän en detaljredovisning. Som jag återkommer lill i avsnitt 4.2.1 föreslår jag atl kontrolluppgifter på räntor läggs lill grund för det förenklade förfarandet fr.o.m. 1989 års taxering. Ordningen kommer då att motsvara den som jag nu förordal i fråga om sådana inkomster av tjänst vilka framgår av kontrolluppgifter. Den skattskyldige måste dock själv redovisa aktieutdelningar beträffande vilka kontrolluppgiftsskyldighet saknas, l.ex. utdelningar från bolag som inle är med i VPC, s. k. kupongbolag.

Den skatlskyldige mäste själv lämna uppgift också om avdrag för pensionsförsäkringspremier, för underhållsbidrag till icke hemmavarande barn och för nedsatt skatteförmåga pä grund av sjukdomskostnader.

När det gäller ulformningen av den skattskyldiges uppgiftsskyldighet i övrigt blir denna delvis beroende av i vilken utsträckning uppgifter kan förtryckas på deklarationsblanketten. Det bör liksom f.n. ankomma på RSV atl besluta i fråga om förtryckningen och ulformningen i övrigt av deklarationsblanketten. I detta lagstiflningsärende är del därför i och för sig tillräckligt att slå fasl atl den skattskyldige ansvarar för att den förenklade blanketten har tillförts för taxeringen erforderliga uppgifier anlingen genom förtryckning eller genom egna uppgifter. Jag avser emellerlid atl redovisa vissa synpunkler pä ämnet.

Målsättningen bör vara att hos skauemyndigheterna tillgängliga uppgifter förtrycks. Härigenom ges den skatlskyldige möjlighet aU kontrollera

Prop. 1984/85:180 93

riktigheten av uppgifterna, vilket bl.a. medför att felaktiga sådana kan rättas ulan att han behöver begära omprövning av taxeringsbeslutet. Förtryckningen av uppgifter kan av nalurliga skäl bara avse uppgifter som dä finns tillgängliga hos skattemyndigheterna. Om man ställer kravel att man bara får förtrycka uppgifter som man med säkerhet vet kan läggas direkl till grund för laxeringen kan förtryckningen omfatta endast administrativa uppgifter samt identifikationsuppgifterna, namn, personnummer och hemvist. Den stora fördel inte minst för de skattskyldiga som en förtryckning innebär bör emellertid leda till alt ocksä vissa andra uppgifter förtrycks. Dessa kommer beroende bl.a. pä att förtryckningen äger rum innan beskattningsåret gått ut visserligen atl vara felaktiga i en del fall genom atl förändringar inträffal under året. Men genom atl den skatlskyldige fär möjlighet att ange den riktiga uppgiflen på blanketten torde del inte uppkomma några olägenheler. Förtryckning bör därför också kunna göras i fråga om civilståndsuppgifter m. m. som behövs för att bestämma huruvida den skattskyldige skall taxeras som gift eller ogift skattskyldig. Även skattemyndigheternas registeruppgifter om fastighetsinnehav är lämpliga för förtryckning. Denna bör kunna avse åtminstone de uppgifter som med anledning av fasiighetsinnehavel behövs för beräkningen av intäkten och garanlibeloppet. Atl det vid tryckningen av blanketten är osäkert huruvida den skattskyldige kommer atl inneha fastigheten under hela årel och därmed också huruvida intäkten och garantibeloppet kan behöva jusieras bör inle lägga hinder i vägen för denna melod. Den förenklade deklarationen bör nämligen som jag tidigare sagt få användas endast om fasiighetsinnehavel avser hela beskattningsåret. Förtryckning bör också kunna ske av de uppgifier som behövs för fastställandet av underlaget för slatlig fastighetsskatt.

Kommittén har i fråga om fastighet föreslagit all deklarationsblanketten skall innehålla förtryckt uppgift ocksä om extra avdrag enligt 25 § 3 mom. andra styckel KL. Kommiuén har därvid förutsatt atl avdraget kan beräknas maskinellt utan direkl yrkande av den skattskyldige. Som RSV har påpekat kräver detta att man via det cenirala skatteregislret kan avgöra om ägaren är mantalsskriven på fastigheten eller inte. Nuvarande ADB-stöd är inte tillräckligt för ell sådant avgörande. En utbyggnad av ADB-stödet skulle innebära ell omfattande system- och programmeringsarbete som likväl inte skulle bli heltäckande. Vid tiden för förtryckningen innehåller skatteregislret inle heller säkra uppgifter om hur de skattskyldiga kommer atl mantalsskrivas för taxeringsåret. Den skattskyldige hör därför i förekommande fall själv föra fram yrkande om del exlra avdraget i deklarationen. Detla bör kunna ske genom en kryssmarkering eller liknande.

Jag antydde nyss atl förtryckta uppgifier som är felakiiga bör få rättas av den skaltskyldige genom atl de korrekta förhållandena anges i den förenklade självdeklarationen. Della log i försia hand sikte på uppgifter om civilstånd, adress m. m. Jag gör emellerlid samma bedömning beträffande

Prop. 1984/85:180 94

fastighelsuppgifterna. Kommillén har däremot, dock utan att låta det komma lill uttryck i förslaget till lagiext, ansett att felaktiga uppgifterom fastigheten skall frånta den skattskyldige rätt all använda den förenklade självdeklaraiionen. En sådan ordning, som innebär att rätlen atl fä använda sig av en förenklad deklaralion skulle bli beroende av huruvida rikliga uppgifter har förtryckts, är inte tilltalande. Även om del inte lorde bli många fall där fastighelsuppgifterna är felaktiga bör den förenklade deklarationen alliså fä användas ocksä i dessa. Del kan emellertid av praktiska skäl vara lämpligt atl den skatlskyldige då inle rättar i den förtryckta blanketten ulan använder sig av en icke förtryckt blankett.

Bestämmelserna om vad som skall anges i den förenklade självdeklaraiionen bör enligt min mening las in i en särskild paragraf i TL. En lämplig placering är i en ny 28 §.

Förmögenhetsredovisningen

Mitt förslag: Deialjredovisning av förmögenhel skall göras om tillgångarna uppgår för ensamstående skaltskyldig till 90000 kr. och förgifta till 180000 kr. för makarna gemensaml.

Kommitténs förslag: Deialjredovisning för den vars skattepliktiga förmögenhet, dvs. lillgångarna minus skulderna, uppgår till 50000 kr.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas i allmänhel ulan erinran. Några anser alt gränsen för deialjredovisning bör höjas. Statistiska centralbyrån förordar en detaljredovisning så snart tillgångarna överstiger 50000 kr.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning mäste den skattskyldige i självdeklarationen utförligt redovisa sina tillgångar och skulder även om förmögenheten inte uppgår till skalteplikligi belopp. En utförlig redovisning är av betydelse främst för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga och för att upprätta s. k. konlantberäkningar i syfte att bedöma om den skallskyldige haft möjlighel all beslrida sina levnadskostnader m. m.

Vid beräkningen av avdrag för nedsatt skatleförmåga tas hänsyn till förmögenheten endasl om den överstiger visst belopp. Detta belopp är för ensamslående skatlskyldig 90000 kr. och för makar 180000 kr. I del senare fallel anses att vardera maken innehar hälflen av den gemensamma förmögenheten. Pä grund härav och då del ytterst sällan lorde vara påkallat att göra konlantberäkningar i fräga om skattskyldiga i det förenklade deklarationssyslemet ligger del nära lill hands alt befria från detaljredovisning när förmögenhelsvärdel är sä lågl att förmögenheten inle skall beaktas vid beräkningen av avdrag för nedsatt skatleförmåga.

En lägre gräns för redovisning av förmögenhet kan emellertid motiveras av andra skäl. Det främsla användningsområdet för uppgifier om mindre

Prop. 1984/85:180 95

förmögenheier ligger nämligen uianför beskatlningsomrädel. Inom många allmänna bidragsformer beaklas sålunda förmögenhel i samband med prövningen av storleken pä utgående bidrag och uppgiflerna från förmögenhetsredovisningen i deklarationen tjänar därvid som kontrollinformation. Etl exempel på detta är bostadsstödet till barnfamiljer och hushåll ulan barn. I del bidragssystemet har skattemyndigheterna ålagts atl lämna olika upplysningar i syfte all få fram uppgifier om hushållens ekonomiska situation. Del för skattemyndigheterna mest betungande åliggandet består i all ta fram förmögenhetsuppgifter för alla fysiska personer för att sedan överföra dem lill de myndigheter som har hand om bidragen. För skattemyndigheterna innebär delta ett merarbete dels vid granskningen, eftersom man måste tillse atl förmögenhetsredovisningen är korrekt gjord åtminstone i formellt hänseende och alt överföring skelt av förmögenhetsuppgiften till sammanställningen på deklarationsblankettens första sida. dels vid registreringen pä grund av all samtliga uppgifier mäste registreras. Skaltemyndigheternas särskilda åtgärder belräffande bostadsstödet resullerar i alt ett ADB-register omfattande de personer som kan komma i fråga för bostadsstöd - räknat med ledning enbari av inkomslen - överlämnas till bostadsstyrelsen. Detta regisler innefattar uppgifter om inkomster och om skattepliktig förmögenhel. För bostadsstödsmyndigheterna innebär hjälpen frän skalteförvaltningen framför allt att en god service kan ges de bidragsberättigade genom att dessa kan tillställas ansökningsblanketter som delvis är ifyllda med akluella inkomst- och förmögenhetsuppgifter. Uppgiftsöverföringen från skallemyndigheterna har emellertid ocksä kontrollinslag. De uppgifter som den bidragssökande lämnar i ansökningen om bostadsstöd kan ju kontrolleras mot skatteförvaltningens uppgifter.

När förmögenhetsvärdet klart understiger gränsen för beskattningsbar förmögenhet som, med bortseende frän den tillfälliga sänkningen till 300000 kr. vid 1984 års taxering, är 400000 kr., ligger del i sakens nalur alt uppgiflerna om förmögenheten i deklarationen inte utsätts för nägra direkta granskningsinsalser. För skattskyldiga med så låg beskattningsbar förmögenhet att den är ointressant för skattemyndigheterna torde den nuvarande omfattande redovisningsskyldigheten framstå som föga meningsfull.

Att i elt system med förenklad deklaralionsredovisning ta lika stor hänsyn som i dag till bostadssiödsadministralionens krav är enligt min mening inle rimligt. Som jag nyss anlyll är förmögenhetsuppgifterna otillförliiliga och del är inle motiverat atl avkräva alla skattskyldiga utförliga uppgifter om för beskattningen praktiskt tagel betydelselösa förhållanden när deklaralionsredovisningen i övrigt skall avsevärl förenklas. Jag har härvid samrålt med chefen för bostadsdepartementet.

När man beslämmer spärren för deialjredovisning av förmögenhet måste man ocksä beakta intresset från statistiken och forskare av fullständiga uppgifier. Från dessa håll finns det ett önskemål om att man beslämmer gränsen för detaljredovisning med hänsyn lill slorleken av tillgångarna i slället för behållen förmögenhel.

Prop. 1984/85:180 96

Enligt min mening bör man vid gränsbestämningen ta som utgångspunkt de belopp som gäller vid prövningen av avdrag för nedsatt skatleförmåga för folkpensionärer, dvs. 90000 kr. resp. 180000 kr. För de skattskyldiga torde det vara enklare att låla slorleken av lillgångarna var avgörande för redovisningsskyldigheten. Delta i förening med de inlressen som föreligger från bosladsbidragssidan och slalistiksidan har letl lill slulsalsen att en deialjredovisning av förmögenheten bör göras när tillgångarna uppgår till 90000 kr. för ensamstående och 180000 kr. för makar gemensamt.

Del är naturligtvis möjligl att gå ett sleg längre och låla de nämnda gränserna avse endasl folkpensionärer medan andra skallskyldiga med större förmögenheter medges ytterligare lättnader. Jag anser emellerlid atl den förenkling som detta skulle innebära för vissa skattskyldiga inte uppväger de nackdelar som olika gränsvärden skulle medföra genom bl.a. bristande enhetlighet och lättbegriplighet.

4.2 Kontrolluppgiftsskyldighet m. m.

4.2.1 Bankräntor o.d.

Obligatorisk uppgiftsskyldighel för kreditinstitut m.fi.

Mitt förslag: För kredilinstitut och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande införs en obligalorisk skyldighet att lämna kontrolluppgift på ränta som i den penningförvaltande verksamhelen gotiskrivits eller utbetalats lill en borgenär. Uppgiflsskyldigheten gäller ocksä VPC saml förening som mottagil pengar för förräntning. Innan uppgifterna läggs lill grund för del förenklade deklarationsförfarandel skall syslemel provas tvä är.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i princip med mitl.

Remissinstanserna: Det stora flertalet ställer sig positiva lill förslagel. De som tillhör de presumtiva uppgiflslämnarna är Iveksamma eller avvisande. Bl. a. åberopas de stora kostnader och de tekniska svårigheter som förslaget medför. Några anser också alt förslaget är oacceptabelt frän banksek-retessynpunkt. Några remissinstanser pekar pä atl det finns risk för att bankkunderna väljer att placera sina sparmedel i andra former än traditionell bankinlåning. Etl par remissinstanser anser att viss försöksverksamhet borde bedrivas.

Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande regler finns ingen skyldighet för kreditinstitut att ulan anmaning lämna uppgifter om insättarnas ränior och innestående medel. En skyldighet att lämna sådana uppgifter föreligger först efter anmaning.

Prop. 1984/85:180 97

Jag har tidigare redovisat skälen för en utvidgad uppgiftsskyldighet för kreditinstituten. Skälen kan sammanfallas enligt följande. Skattekontrollen bygger i mycket slor utsträckning på obligaloriska kontrolluppgifter. Beträffande löner och andra inkomster av tjänst är denna ordning sedan länge vedertagen liksom när del gäller vissa slag av inkomsler i jordbruk och rörelse. Även i fråga om aktieutdelningar erhåller skattemyndigheterna i dagslägel kontrolluppgifter. 1 princip har ränteinkomster och kapitalbehållningar inte någon särställning jämfört med andra beskatlningsobjekt. En obligatorisk uppgiftsskyldighel för bl. a. banker i fräga om ränteinkomster medför inle atl andra uppgifter än de som nu redovisas eller bör redovisas i deklarationerna kommer fram. Enligt min mening är det en naturlig utveckling att förfarandet i allt slörre utsträckning bygger pä kontrolluppgifter. En generell skyldighel för kreditinstitut att lämna kontrolluppgifter på ränior gör del möjligt all på elt avgörande sätt förenkla redovisningen och kontrollen av intäkterna i inkomstslaget kapilal. En grundförutsättning för att del förenklade systemet skall kunna omfatta även kapitalinkomster är att kontrolluppgiftslämnandet omfattar även bl.a. bankräntor.

För atl skapa ett konkurrensneutralt syslem bör uppgiftsskyldigheten utformas så att den träffar samtliga som från allmänheten yrkesmässigt tar emol och förvaltar pengar med individuell ränlegottskrivning. Uppgiftsskyldigheten bör definieras med uigångspunkt i den bedrivna verksamheten. Även verksamhet som inte kan belecknas som yrkesmässig penningförvaltning men som har en likartad karaktär bör omfattas av uppgiftsskyldighelen. Sålunda bör l.ex. föreningar som mottar medel mot förräntning bli uppgiflsskyldiga. Förräntning av medel som härrör från annat än egentliga insättningar eller liknande bör normall inte föranleda uppgiftsskyldighel. Ränlegoltgörelser i samband med normala affärsförhållanden bör lämnas utanför.

Uppgiftsskyldighelen kommer atl omfalla ell mycket stort antal kontrolluppgifter från mänga uppgiftsskyldiga. Både uppgifislämnare och skattemyndigheter måste anpassa sina ADB-rutiner till de krav som uppgiftsskyldighelen släller och det sätl på vilkel uppgiflerna skall användas. För skattemyndigheterna är det nödvändigt att skapa säkerhet i rutinerna och testa hanteringen av och kvaliteten i uppgifterna innan stegel tas alt lägga dessa lill grund för del förenklade deklarationssystemet. Innan kontrolluppgifterna med räntetillgodohavanden läggs till grund för det förenklade förfarandel bör syslemel därför provas ett par år samtidigt som kontrolluppgifterna då används för konlrolländamål. Det är nalurliglvis av värde alt uppgiftsskyldighelen under provären så mycket som möjligt stämmer med den som skall gälla när syslemet första gången används i del förenklade förfarandet. Men samtidigt måsle givelvis beaktas dels de övergängsproblem som uppkommer för uppgiflslämnarna, dels atl skattemyndigheterna inle har möjlighel atl under provåren utnyttja samtliga kontrollupp-7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 98

gifter för konlrolländamål. Som jag återkommer lill kan del därför vara lämpligt att införa beloppsgränser för uppgiftsskyldighelen.

Berörda kreditinstitut kan självfallel få svårigheter i arbelel med atl ideniifiera kontohavare, komplellera ofullständiga konton med person-eller organisationsnummer samt att kontrollera identitetsuppgifier. Detta bör dock kunna klaras genom frivillig medverkan från kunderna samt med den hjälp som myndigheterna kan erbjuda genom sina regisler. Del är vikligt atl ha korrekta person- eller organisationsnummer i systemet. Del ligger även i skattemyndigheternas intresse att konlrolluppgiflerna är försedda med rätt identifikationsnummer. I möjligaste mån bör kreditinstitutens komplelteringsarbete underlättas. Det slatliga person- och adressregistret (SPAR) kan t. ex. med ledning av adress lämna uppgifl pä länkbara personnummer eller med födelselid som grund ange hela persojnnumrel. Denna service från myndigheternas sida bör vara kostnadsfri för de uppgiflsskyldiga. Myndigheternas service kan dock inle helt ersälla meloden att göra erforderliga kompletteringar genom direktkontakt med konloha-varna.

Nägra remissinstanser anser del önskvärt alt statsverket ersätter dem för de kostnader som uppgiftslämnandet medför. Del har under mänga är varil en grundläggande princip atl skyldigheten alt redovisa kontrolluppgifter lill ledning för annans laxering inte berättigar till ersättning för kostnader som ell sådant uppgiftslämnande medför. Den omständigheten att uppgifterna avser etl stort antal och en viss kategori skattskyldiga bör enligt min mening inte medföra att kostnadsfrågan nu bedöms på annat sätl. Ersättning från statsverket bör därför inte utgå.

Jag vill slutligen erinra om atl banker m.fl. sedan länge enligt 40 § TL kan åläggas atl lämna uppgifter om bl. a. gottgjorda räntor. Mitl förslag om en obligatorisk skyldighet att lämna kontrolluppgifter får den effeklen att 40 § kommer att i del närmaste förlora sin betydelse för alt om nägra är helt ha spelat ul sin roll. Paragrafen bör t. v. kunna kvarstå.

Beslämmelserna angående uppgiftsskyldigheten för kreditinstitut tas in i eunyu8 mom. i37§TL.

Beloppsgränser m.m.

Mitt förslag: Den uppgiftsskyldige skall lämna en konlrolluppgift för varje borgenär som fält ränta gottskriven eller lill vilken ränta utbetalats. Kontrolluppgiften skall ange under året gottskriven eller utbetald ränla samt borgenärens fordran pä den uppgiftsskyldige vid årels slut. Förfarandet genomförs i två steg. De två försia åren behöver uppgifl lämnas bara om räntan uppgår till minst 500 kr. Vidare behöver ingen uppgifl lämnas om konto som saknar person- eller organisalionsnummer under förutsättning att del öppnats före den 1 januari 1985 och ränlan på kontot inle uppgår till 1 000 kr. I ett andra steg, fr.o. m. 1989

Prop. 1984/85:180 99

ärs laxering, tas 500 kr.-gränsen bort och undantaget för ej personnum-mersalta konton begränsas till atl gälla konton med ränta som inte uppgår till 100 kr. Ränla på skattesparkonto liksom ränta i allemanssparandel undantas från uppgiftslämnandet.

Kommitténs förslag: Uppgiftsskyldighetens omfattning bestäms med utgångspunkt i både kapitalbehållning och räntebelopp. 1 fråga om ränlan är den generella beloppsgränsen för provåren 500 kr. och därefter 100 kr. Den speciella beloppsgränsen för ej personnummersatta konton är för provåren 500 kr. Överensstämmer i övrigt med mitl.

Remissinstanserna: Nägra remissinstanser förordar högre beloppsgränser för uppgiftsskyldighelen än vad kommiltén föreslagil.

Skälen för mitt förslag: Syflel med konlrolluppgiflsskyldighelen är som nämnls främsl alt lägga gmnden för en förenklad löntagarbeskattning. Den omständigheten talar i och för sig för att man redan frän början ger uppgiftsskyldigheten största möjliga omfattning. Å andra sidan är del uppenbart alt etl myckel slort antal konton inte skulle beröras av uppgiftsskyldigheten om en beloppsgräns införs. Koslnaderna för att införa systemet torde kunna reduceras avsevärt om arbelet med atl kompletlera de konton som saknar person- eller organisalionsnummer sprids ut över en längre tidsperiod. Arbetet med att förse dessa konton med nummer kan dä ske efter hand i samband med uttag eller insättning. Systemet bör därför innehålla beloppsgränser som under provåren kan vara ganska generösa.

Som huvudregel bör för provåren gälla den av kommittén föreslagna beloppsgränsen 500 kr. För atl ytterligare underlätta genomförandel bör visst undantag göras i fräga om konton som inte har knutits lill ell person-eller organisationsnummer. Konton med ränla under 1 000 kr. bör undantas från uppgiftsskyldighelen till dess att personnummer kan anges. Undantaget skall endast gälla konton som öppnats före 1984 års utgång. Av förenklingsskäl förordar jag atl omfaltningen av uppgiftsskyldigheten begränsas med utgångspunkt endast i ränlebeloppet och inte i kapitalbehållningen.

Efler provåren bör del vara möjligl att slopa den generella beloppsgränsen. Kreditinstituten skickar ju normall redan i dag räntebesked lill konto-havarna även på små ränlebelopp och uppgiftslämnandet sker till största delen med hjälp av ADB. En beloppsgräns skulle i många fall bara komplicera det hela eftersom särskilda program dä måste lill. Alternativet är att de skattskyldiga själva skall lämna tilläggsuppgifter pä småbeloppen i den förenklade deklarationen och att dessa skall registreras av skattemyndigheterna, vilket sammantaget innebär etl betydligt osmidigare förfarande. Det kan dock givetvis finnas anledning att på nytt överväga frågan om en

Prop. 1984/85:180 100

beloppsgräns för liden efler provåren när man vunnil erfarenheter av uppgiftslämnandet.

När det däremot gäller ej personnummersatta konton kan förulses större problem för kreditinstituten och därför bör en beloppsgräns gälla även efter provåren.

Ränta på s. k. skaltesparkonto saml i det s. k. allemanssparandel är i princip fri frän inkomstskatt medan kapitalbehållningen är skattepliktig vid förmögenheisiaxeringen. Räntan på skattesparkontona liksom ränta i allemanssparandel bör därför undanlas från uppgiftslämnandet.

Kretsen av räntetagare

Mitt förslag: Kontrolluppgift skall inte lämnas i de fall bank, hypoleksinslilul, försäkringsanslall, aktiebolag och förening som tilldelats organisalionsnummer är borgenär.

Kommitténs förslag: Innehåller inga begränsningar.

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Skälen för mitt förslag: I princip bör uppgifter lämnas på alla dem som lånat ut pengar mol ränta till kreditinstituten. I vissa fall kommer dock en sådan uppgiftsskyldighel alt bli alltför omfattande. För en förenkling av löntagarbeskatlningen är det i och för sig tillräckligt om uppgifter lämnas beträffande fysiska personer. Jag anser emellertid atl det från konlrollsynpunkt är olämpligt att helt undanta juridiska personer. Det är dock inte av intresse all banker och hypoleksinslilul skall lämna uppgift om lån hos varandra. Likaså bör försäkringsanstaliernas utlåning undantas. För att begränsa uppgiftslämnandel bör också aktiebolag och föreningar som tilldelats organisationsnummer undanlas. Uppgifl skall således inte lämnas i de fall dessa är borgenärer.

KontroUuppgiflens innehåll m.m.

Mitt förslag: Konlrolluppgifter lämnas i huvudsak pä del sätt och med det innehåll som gäller för andra typer av konlrolluppgifter. Om elt konto innehas av mer än en kontohavare skall pä kontot belöpande ränta och kapilal fördelas lika mellan kontohavarna om dessa inte meddelal banken all fördelning skall ske efter annan gmnd.

Kommitténs förslag: På kontrolluppgiften skall en notering göras om flera kontohavare innehar elt konlo. Överensstämmer i övrigt med mitt.

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Prop. 1984/85:180 101

Skälen för mitt förslag: Det underlag pä vilket det nya systemet skall bygga måste vara fasl och enhetligt. Det är därför uppenbart att i de fall kontrolluppgifterna framställs manuellt de bör lämnas pä blankett enligt fastslällt formulär. Dessa kontrolluppgifter bör lämnas i huvudsak i enlighel med nuvarande ordning för manuellt framställda kontrolluppgifter.

Det får emellertid fömtsättas att den helt övervägande delen av kontroll-uppgifismalerialet kommer att lämnas i en sädan form att del kan behandlas ADB-mässigt hos skallemyndigheterna. Beräkningar under tidigare utredningsarbete tyder pä atl materialet frän bankerna, som kommer atl bli de hell dominerande uppgiflslämnarna, kan komma att lämnas på magnetband till omkring 90 %.

För all undvika en särskild redovisning av ränlebelopp i den förenklade deklarationen är del nödvändigl att fördelning av ränla och fordran görs av banken i de fall kontot innehas tillsammans med en eller flera andra kontohavare. Den lämpligasle lösningen är enligt min mening att ränla och kapital fördelas lika mellan kontohavarna. Har dessa meddelat banken att fördelning skall ske efter annan gmnd skall dock denna tillämpas vid kontrolluppgifternas upprättande.

4.2.2 Aktieinnehav

Mitt förslag: Uppgiflsskyldigheten utvidgas till att omfatta aktieinnehavet för fysiska personer vid årets utgång.

Kommitténs förslag: Innehåller förslag om alt värdel av aktieinnehavet skall redovisas för samlliga aktieägare.

Remissinstanserna: Några remissinslanser påpekar all kontrolluppgifter med uppgift om värdet av aktieinnehav vid årets utgång i åtskilliga fall kan komma atl innehålla uppgifier som avviker från det faktiska förhällandet. En remissinslans ifrågasätter om inte uppgiftsskyldighelen kan begränsas till vissa kategorier aktieägare.

Skälen för mitt förslag: Olika regler gäller f. n. i fråga om uppgiftsskyldighet för utdelning i aktiebolag beroende på om bolaget är med i VPC eller ej. I fråga om bolag som inte är med i VPC, s.k. kupongbolag, lyfts uldelningen mol företeende av kupong. Var och en som uppbär utdelning på svenska aktier i sädana bolag är enligt 43 § 1 mom. TL skyldig att lämna särskild uppgift om den mottagna utdelningen lill den som belalar ul beloppet. Uppgiften är avsedd som kontrolluppgift vid inkomstlaxeringen. Den som har inlöst en kupong (banker m. fl.) sänder uppgiflen tillsammans med kupongen lill bolaget som i sin lur översänder dem till RSV i samband med redovisning av kupongskatt.

Prop. 1984/85:180 102

I den förenklade aktiehanteringen inom VPC är akiiebreven kuponglösa och VPC ombesöijer utbetalning av utdelningen. I 37 § 1 mom. 4 a TL finns en skyldighel för den som utbetalar utdelning på aktier i detta system, dvs. VPC och svenska förvaltare, alt lämna kontrolluppgift till ledning för den uidelningsberätiigades taxering. Om beloppet lyfts för annans räkning, vilkel är vanligt beträffande förvaliarregistrerade aktier eller aktier i nola-riatdepå, lämnar banken eller fondmäklaren kontrolluppgift. F.n. finns ingen skyldighel att lill inkomstlagaren översända uppgift med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften. Som jag ålerkommer lill i avsnill 4.2.3. föreslår jag dock en komplettering bl. a. i detta avseende.

Några remissinstanser har ifrågasatt kvaliteten på uppgifterna om aktieinnehavet vid beskattningsårets utgång. VPC framhåller atl uppgifter om aktieinnehavet vid beskattningsårets utgång måste avse det förhållande som framgår av VPC: s register per den 31 december. Enligt VPC registreras åtskilliga aktieöverlålelser, som ägt mm före beskattningsårets utgång, försl efteråt. Detta beror enligt VPC på att omregistrering av ett aktieinnehav frän säljare till köpare inte kan göras förrän säljaren via sin mäklare till VPC överlämnat de försålda aktiebreven. Av olika skäl är dessa leveranser ofta försenade, vilkel innebär att gjorda aktieöverlåtelser först efler nägon tid framgår av VPC:s regisler. Det föreligger ocksä svårigheter för uppgiflslämnarna alt i tid få kännedom om samtliga aktievärden. VPC ifrågasätter vidare om inte uppgiftsskyldigheten kan begränsas till att gälla enbart fysiska personer och dödsbon.

Enligt vad jag inhämtat bör det vara möjligl för VPC och andra aktieförvaltare atl pä den lid som återstår lill 1987 års taxering se över rutinerna så atl kvaliteten på uppgifterna om aktieinnehavet vid årets slul avsevärt förbättras. I sammanhanget bör också uppmärksammas att uppgifterna inte skall läggas till gmnd för taxeringen utan endast tjäna som ett kontrollunderlag. Det är därför inte nödvändigt att kontrolluppgifterna upptar värdel av aktieinnehavet. Kontrolluppgifter frän VPC och svenska förvaltare om aktieinnehavet utgör enligt min mening en förutsättning för atl de skattskyldiga skall slippa specificera aktieinnehavet i förmögenhetsredovisningen. Med hänsyn lill det anförda anserjag alt uppgiftsskyldigheten skall utvidgas till att omfatta aktieinnehavet och att denna uppgift endasl skall gälla fysiska personer.

Förslaget medför en ändring i 37§ 1 mom. 4a TL.

4.2.3 Folkpension m. m.

Mitt förslag: Den som betalat ut folkpension skall lämna konlrolluppgift även om folkpension inle utgår tillsammans med tilläggspension.

Den som är skyldig atl avlämna kontrolluppgift till skaltemyndigheterna skall i vissa fall ocksä till den skatlskyldige översända uppgifl med de upplysningar som finns i kontrolluppgiften.

Prop. 1984/85:180 103

Kommitténs förslag: Kommittén tar inle upp dessa frägor.

Remissinstanserna: Synpunkter saknas.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler skall kontrolluppgift normalt lämnas i fråga om den som åtnjutit pension. Undantag har dock gjorts belräffande folkpension som inte utbetalas tillsammans med tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. För att folkpensionärer i sädana fall skall kunna omfattas av den förenklade deklarationsredovisningen är del en förulsättning att konlrolluppgift lämnas. Jag föreslår därför alt det nämnda undantaget frän kontrolluppgiftsskyldigheten tas bort. Detta föranleder en ändring i 37§ 1 mom. 1 TL.

För att kontrolluppgifterna skall kunna ligga lill grund för det förenklade deklarationsförfarandel är det nödvändigt alt den skaltskyldige tillsänds en uppgift i de fall sädan skall sändas till skattemyndigheterna. Denna skyldighet finns f. n. i normalfallet, men saknas i fråga om vissa slag av konlrolluppgifter. En sådan skyldighel bör nu införas i de fall då den skaltskyldige kan tänkas ha möjlighel att lämna förenklad deklaration. Däremot finns det inte nägon anledning all införa denna skyldighet i fräga om kontrolluppgifter som endasl gäller sådana kategorier skattskyldiga som inte får lämna förenklad deklaralion, t.ex. jordbrukare. Förslaget förutsätter en komplettering av 37 § 5 mom. TL.

I det här sammanhanget tar jag också upp en sak angående kontrolluppgifter enligt 39§ TL, dvs. uppgifter som skall avges efter anmaning. De konlrolluppgifter som skall lämnas enligt punkterna 3, 5, 6 och 8 i första momentet i paragrafen skall avse i anmaningarna namngivna skattskyldiga. Det har upplysls mig att användningen av ordet skattskyldig i de här beslämmelserna på nägra häll har uppfattats som att kontrolluppgifter inte får inkrävas belräffande handelsbolag. Delta hänger samman med att etl handelsbolag inte är skattskyldigt i den meningen att det taxeras eller påförs skatt för sina inkomsler. Dessa hänförs i slället lill bolagets delägare. Enligt min mening bör de uppkomna tveksamheierna föranleda justeringar i de nämnda punkterna så att det blir klart att kontrolluppgifter fär inhämtas ocksä frän handelsbolag och liknande associationer.

4.2.4 Räntetillägg

Mitt förslag: Nuvarande regler om uppgiftsskyldigheten för förmån av räntefria eller lågförräniade lån behålls i avvaklan på överväganden angående reglerna om ränlelillägg.

Kommitténs förslag: Uppgiftsskyldigheten föresläs omfatta räntetilläggets värde i kronor.

Prop. 1984/85:180 104

Remissinstanserna: Flera remissinslanser päpekar att en angelägen förenk-lingsälgärd är att uppgiftsskyldigheten begränsas i fräga om räntetilläggen.

Skälen för mitt förslag; Ränlelillägg för räntefria län infördes som ett led i den reform av inkomstbeskattningen som tillämpades första gängen vid 1984 års taxering. Räntetillägg skall göras bl.a. när den skattskyldige har fått ell räntefrilt eller lägförräntat lån från sin arbetsgivare. Syftet är att åsladkomma samma beskaltningsresultal som om den anslällde hade fåtl högre lön och betalat en marknadsmässig ränta. Ränletillägget skall molsvara skillnaden mellan betalad ränta och sedvanlig ränla. Den nuvarande uppgiftsskyldighelen för denna förmän har begränsats till alt avse förmånens förekomst och vissa uppgifter till ledning för beräkningen och kontrollen av denna.

RSV har erhållit regeringens uppdrag att göra en översyn av reglerna om ränlelillägg. I en delrapport den 15 oktober 1984 har RSV lagt fram förslag om vissa omedelbara åtgärder i fråga om ränteulläggen.

Pä grundval av delrapporten har frigränsen för förmån av sådani lån från arbelsgivare höjls från 100 kr. till 2000 kr.

RSV har nyligen avlämnat sin slutredovisning av översynen av reglerna om räntetillägg. Denna redovisning remissbehandlas f. n. 1 avvaktan härpå bör övervägandena rörande uppgiftsskyldigheten anslå.

4.3 Besluts- och underrättelseförfarandet

4.3.1 Beslut om laxering

Mitt förslag: Beslut om taxering får meddelas utan all den skatlskyldige upplyses om innehållet i de kontrolluppgifter som taxeringsmyndigheterna fält del av. Vid laxeringen skall tillses alt den skattskyldige medges vissa schablonavdrag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Förslagel lämnas i allmänhet utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Taxeringsbesluten skall i viss utsträckning grundas på de kontrolluppgifter som myndigheterna fåtl frän arbetsgivare m.fl. Detta förutsätter i prakliken alt beslut om taxering får meddelas utan atl skattemyndigheterna dessförinnan underrättar den skattskyldige om dessa uppgifier.

Denna ordning avviker från förvaltningslagens (1971:290) regler om en myndighets skyldighet alt före ett ärendes avgörande underrätta den som ärendet rör om det som tillförts ärendel genom annan än honom själv (15§).

Prop. 1984/85:180 105

Den förordade ordningen där man underiäler atl före beslutet underrätta den skaltskyldige bör därför förfatiningsregleras. Delta bör ske genom all en bestämmelse därom tas in i en ny paragraf, 66 b§, i TL:s avsnitt om taxeringsnämndernas verksamhet m, m.

Jag har nyss föreslagit atl den skaltskyldige inle skall behöva framslälla någol yrkande i fräga om vissa avdrag, Detla gäller schablonavdragel under inkomst av tjänst (33 § 2 mom, KL), det s,k, sparavdraget (39§ 3 mom, KL), det-s.k. procentavdraget (45 § KL), avdraget för underskott i förvärvskälla (46 § 1 mom. första stycket KL) och avdraget för nedsatt skatleförmåga för folkpensionärer (50§ 2 mom. fjärde styckel KL). Dessa avdrag kan medges pä grundval av upplysningar om de skallskyldigas förhållanden som taxeringsmyndigheterna får genom självdeklarationerna och kontrolluppgifterna. I del nya systemet kommer nämligen ADB-stödet att vara sä utformat att det kan ges garanlier för atl den skatlskyldige lillgodoförs avdragen utan yrkande. Redan i dag försöker man så långt möjligt se till att den skattskyldige inte går miste om ett avdrag bara för att del inle lagils upp i självdeklarationen. Det kan dock hävdas att avsaknaden av yrkande innebär att taxeringsnämnden inte ovillkorligen måste medge avdraget så snarl fömtsättningarna för det är uppfyllda. Enligt min mening bör man därför införa en regel i TL som klargör atl nämnden, i den mån den skattskyldige har rält därtill, skall medge de nämnda avdragen. Regeln bör gälla i fråga om säväl den förenklade som den allmänna självdeklaraiionen. Bestämmelsen bör tas in i en ny 66 a § i TL.

En deklarationsskyldig får avge en förenklad självdeklaralion under de fömtsättningar som gäller enligt 24 § 2 och 3 mom. TL. Om den deklarationsskyldige lämnar en sådan självdeklaralion trots atl de föreskrivna fömtsättningarna inte är uppfyllda bör det normala förfarandet vara att han anmanas att avge en allmän självdeklaration. I vissa situationer framstår det emellerlid som mindre tilltalande att infordra en allmän självdeklaralion. Jag länker dä bl. a. pä det fallet att den skatlskyldige i den förenklade deklarationen upplyst om att hans make varit bosatt här endasl en kortare lid under beskattningsåret till följd varav den s.k. hemmamakereduktionen som han är berättigad till skall utgå med reducerat belopp. I dessa och liknande situationer bör den förenklade självdeklarationen kunna skiljas ul frän det automatiserade förfarandet och bli föremål för särskilda mtiner vid taxeringsarbetet. En sådan ordning bör i regel kunna tillämpas ocksä när den skattskyldige lämnar en förenklad deklaration med ofullständiga uppgifier. För att en sådan ordning skall kunna lillämpas bör del föreskrivas alt taxering fär beslulas även om förutsättningarna enligt 24 § inte är uppfyllda. Beslämmelserna bör utformas sä att det blir möjligl alt ta hänsyn till omständigheterna i det speciella fallet. Jag anser dock att man bör införa den begränsningen att en förenklad självdeklaration inle fär godias om den skattskyldige skulle lämna uppgift om jordbruksfastighet.

Prop. 1984/85:180 106

konventionellt beskattad annan fastighet eller rörelse. Bestämmelserna bör tas in i den föreslagna 66 b § som etl andra stycke.

I del följande skall jag för överblickens skull redovisa elt par frågor angående beslulsredovisningen som enligt min mening bör regleras i förordning och som således inte förutsätter riksdagsbeslut.

Den förenklade självdeklarationen är som framgåll av del föregående inte i sig elt tillräckligt beslutsunderlag för laxeringsnämnden. För all nämnden, i de flesla fall företrädd av ordföranden ensam, skall beredas möjlighet alt pröva taxeringarna mäste den tillföras de ytterligare uppgifter som är av betydelse för en riktig taxering. Delta kan ske genom atl del upprällas en särskild förteckning, som kan kallas taxeringsbeslutsförteckning, där de erforderliga, kompletterande uppgifterna anges.

För alt det skall framgå alt ett taxeringsbeslut föreligger beträffande en viss deklaration som är upplagen i en laxeringsbeslutsförteckning bör nämndens ordförande underteckna förteckningen. Jag delar alltså kommitténs uppfattning atl han inte skall behöva signera varje deklaralion eller varje post i förteckningen. Likaså delar jag uppfattningen att förteckningen bör kunna gallras ul efter det att skattelängden har skrivits under.

En taxeringsbeslutsförteckning bör i fråga om vissa förenklade deklarationer ersättas med en taxeringsavi enligt 16 § 4 mom. TL. En sådan bör upprättas för skattskyldig om del vid granskningen av hans deklaration konslateras eller förmodas finnas felaktigheter. Avin bör innehålla de uppgifter som behövs för taxeringsbeslut. Det formella beslutet beträffande en sådan deklaralion bör fattas genom atl nämndens ordförande signerar taxeringsavin.

Regleringen av taxeringsbeslutsförteckningen bör enligt min mening göras i taxeringsförordningen (1957:513), TaxF.

Följs inte den förenklade självdeklaraiionen vid taxeringen bör - i likhet med vad som gäller f. n. enligt 69 § 1 mom. TL — deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Det bör då vara tillräckligt att ange del eller de belopp som ändras. Någon fullständig uträkning av taxerade inkomster behöver alltså inte företas. En sådan uträkning behöver enligt min mening inle heller göras i den underrättelse som med anledning av avvikelsen skall sändas till den skattskyldige. Lagrummet (69§ 1 mom. TL) anger inte heller att så måste ske.

I det förenklade deklarationssystemet kommer de uppgifter som legat till grund för taxeringarna att vara lagrade i skalleregistrel. Registret är aktivt under taxeringsperioden vilket innebär att t.ex. ändrade taxeringsbeslut leder till ett ändrat registerinnehåll. Efter laxeringsperioden läses innehållet, varefter utskrift sker av bl.a. stomme till skattelängd och skattsedlar på slullig skatt. I samband med nästkommande års taxering byts registerin-nehället ut för varje skattskyldig i takt med alt uppgifter för den nya taxeringen registreras. Härefter är det alltså inte längre möjligt atl från skatteregislret hämla upplysningar om del föregående årels taxering. Även

Prop. 1984/85:180 107

efter utgången av laxeringsperioden finns del emellertid i vissa fall, l.ex. i samband med besvär och någon gäng vid utredning vid kommande ärs laxeringar, behov av etl komplett laxeringsunderlag för en skattskyldig, ett underlag som i huvudsak moisvarar vad den fullständiga självdeklaraiionen ger. För alt lillgodose detla krav pä elt rationellt och säkert sätl bör man som kommittén föreslår kunna lägga in den behövliga informationen i ett särskilt register, där uppgifterna rörande en viss skattskyldig snabbi kan göras tillgängliga. Med hjälp av etl sådant regisler blir del enkell atl konstatera bl. a. vilka kontrolluppgifter som legal lill grund för taxeringarna.

Med hänsyn lill att det i prakliken mera sällan lorde uppkomma behov av denna fylliga informalion bör uppgifterna kunna föras över från skalleregistrel lill ell syslem med mikro-fiche. Uppgiflerna bör överföras till mikro-ficheregislrel sedan informationen i skatteregislret är fastlagd efter avslutad taxeringsperiod, dvs. med det innehåll som registret har vid utskrift av skaltelängdsslommar och skattsedlar.

Registret bör benämnas taxeringsuppgifisregisirel och innehålla de uppgifter som skall införas i skattelängden och det underlag från kontrolluppgifter m. m. som har använts vid taxeringen. Registret bör upprättas och förvaras hos lokala skattemyndigheten. Av säkerhetsskäl bör en kopia framställas och förvaras hos länsstyrelsen.

Enligt min mening är det inte påkallat att föreskrifterna om registret meddelas genom lag. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att erforderliga bestämmelser därom tas in i TaxF. Det bör sedan ankomma på RSV all närmare anvisa hur registret tekniskt skall läggas upp.

Vad gäller skattelängden bör den förenklade deklarationen föranleda att det i längden markeras alt taxeringen åsalts med ledning av en sådan deklaration. Markeringen bör bl.a. underlätta eflersökningen av underlaget för taxeringen. Kommittén har föreslagit att 68 § TL kompletteras i det här avseendet. För egen del finner jag inget behov av nägon föreskrift i lag om detta.

4.3.2 Taxeringsmjddelande dll de skattskyldiga

Mitt förslag: En skattskyldig som avgell en förenklad självdeklaralion skall före utgången av juni månad taxeringsåret få ett särskilt meddelande om taxeringen. Meddelandet skall upplysa om vad som legat till grund för taxeringen i den mån detta inle framgår av självdeklarationen. Är det motiverat av särskilda skäl fär det särskilda meddelandet sändas efter utgången av juni. Meddelandet skall ulfärdas av den lokala skattemyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl. Enligt kommittén skall meddelandet dock alllid utfärdas före utgången av juni under taxeringsåret.

Prop. 1984/85:180 108

Remissinstanserna: Förslaget godtas i alll väsentligt.

Skälen för mitt förslag: Genom alt taxeringsbeslut skall få meddelas med ledning av kontrolluppgifter som inte redovisas i den förenklade självdeklarationen och denna inte heller i fråga om vissa avdrag innehåller en fullsländig redovisning kan den skattskyldige inle med säkerhel veta vad som legal till grund för beslutet om hans taxering. Självfallet måste information ges sä att den skatlskyldige kan bedöma rikligheten av taxeringen och i förekommande fall påtala felaktigheter. Informationsbehovet bör lillgodoses genom all den skallskyldige så snarl som möjligl efler nämndens beslut upplyses om de faktorer som varit avgörande för taxeringen.

Upplysningarna bör ges i elt särskilt informationsblad. Enligt min mening bör detta benämnas laxeringsmeddelande. Den benämningen torde inle lika läll som kommitténs förslagna term taxeringsbesked leda tankarna till att det skulle vara fråga om ett slutgiltigt avgörande av taxeringen. Denna kan ju - vilket den skattskyldige också bör upplysas om - omprövas under hela taxeringsperioden.

Taxeringsmeddelandet bör försl och främsl innehålla uppgifter som har inhämtats från tredje man genom kontrolluppgifter. Vidare bör i det anges medgivna avdrag, framför allt avdrag som har medgetts utan yrkande därom. Av stor vikt är ocksä att meddelandet innehåller en sammanställning av laxeringarna. Enligt min mening bör det i flertalet fall även innehålla vissa preliminära uppgifter om skatledebiteringen eftersom sådana i allmänhet finns lillgängliga i ADB-systemet redan i samband med att det blir aktuellt atl utfärda det särskilda taxeringsmeddelandet. Många remissinstanser, bl.a. RSV, har f.ö. uttryckt önskemål om detla. Informationsbladet bör alltså i regel innehålla vissa uppgifter om skattens storlek trols att det i samband med dess utfärdande inte är definitivt klart vad den slutliga skatten kommer att fastställas till. I en del fall bör emellertid sådana uppgifter utelämnas. Skatteuppgifler bör sålunda inte lämnas om den skattskyldige beskattas som gift och den andra makens laxering ännu inle är beslutad, t. ex. därför att han lämnat en fullständig självdeklaration. Det är nämligen då ovisst huruvida skatten skall beräknas med tillämpning av någon av de särskilda reglerna om äkta makars beskatlning.

Kommittén har som ett skäl mot den här angivna ordningen åberopat att de skattskyldiga torde fä svårt alt inse varför en uträknad skatt inte skulle kunna regleras omgående. Det finns också risk att uppgiflerna i det särskilda meddelandet leder till att många skattskyldiga som enligt meddelandet kommer att bli berättigade till återbetalning av överskjutande skatt ansöker om återbetalning långt innan slutskatlsedeln sänds ut. Detta kan emellertid som RSV påpekar till stor del undvikas genom att del i taxeringsmeddelandet anges att uppgifterna är preliminära och att överskjutande skatt återbetalas först i samband med utsändandet av slutskattsedeln.

Prop. 1984/85:180 109

Vid ulformningen av informationsbladet bör man som antytts ta fasta pä den möjlighet till fyllig information som ges. Bladet bör därför innehålla en närmast fullständig bild av den skattskyldiges beskattningssitualion och alltså också ge vissa upplysningar som framgår redan av den förenklade självdeklarationen. Följande uppgifter bör ingå.

Den skatiskyldiges namn, adress, personnummer och mantalsskriv-ningsförhällanden,

civilstånd, hemmavarande barn och, om samtaxering sker med annan person, personnummer för denne,

en specifikation av intäkter av tjänsl enligt kontrolluppgifter, där det för varje ulbetalare anges namn, utbetall belopp samt belopp för preliminär skau,

medgivna avdrag,

inkomst alternalivi underskott i fråga om varje inkomstslag,

en sammanslällning av taxeringarna samt

eriagd preliminär skatt, beräknad slullig skalt och beräknad överskjutande eller kvarstående skall.

I laxeringsmeddelandel bör ocksä anges om avvikelse skett frän uppgifterna i självdeklaraiionen. Detta bör gälla också fall av avvikelse som har letl lill lägre taxering och grundats pä sädan uppenbar felräkning eller felaktighet som enligt 69 § 1 mom. andra styckel TL befriar skattemyndigheten från den annars gällande skyldigheten att särskilt underrätta om att avvikelse har sketl.

Det särskilda meddelandet bör vidare ge information om vad den skattskyldige bör göra om del innehåller någon felakughei, nämligen kontakla den lokala skattemyndigheten som är den instans som har lillgång lill materialet rörande den skattskyldige. Dä det i första hand är lokala skattemyndigheten som bör ha hand om kontakterna med de skattskyldiga bör den även formellt utfärda informationsbladet.

Taxeringsmeddelandena bör om möjligl distribueras sä atl alla berörda skattskyldiga tillställs dem vid ungefärligen samma tidpunkl. Denna bör bestämmas så att det blir god tid för både deklaranten och skattemyndigheten atl under taxeringsperioden åtgärda fel som uppmärksammas genom det särskilda meddelandet. Kommittén har räknat med atl samtliga förenklade deklarationer är färdigbehandlade i juni taxeringsåret och atl del också är möjligl att dislribuera laxeringsmeddelandel före uigången av juni. Detta har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.

Jag delar uppfattningen alt laxeringsmeddelandena bör ulfärdas i juni. För att delta skall bli möjligt i fråga om praktiskt tagel alla förenklade deklarationer torde vissa uppgifter om taxeringen, nämligen om avdrag för nedsatt skalleförmåga, behöva ulelämnas i en del fall. Taxeringsmeddelandet bör därför i dessa fall ange endast den skattskyldiges taxerade inkomst och de faktorer som påverkat denna. Enligt min mening medför emellertid inte ens en sädan begränsning att man kan ulgå från all samtliga deklaraiio-

Prop. 1984/85:180 110

ner genomgått erforderlig behandling inom den tid som slär lill buds för atl informationen skall kunna lämnas ut före juni månads utgång. Det kan nämligen uppkomma fall där deklarationen föranleder skriftväxling som drar ut pä tiden. Vidare är att märka all jag till skillnad mol kommittén förordar atl den förenklade deklarationen skall fä användas även i det fall atl den skaltskyldige deklarerar sent under taxeringsperioden.

Bestämmelserna om del särskilda meddelandet bör därför medge alt detta får utfärdas efter juni månads utgång, om del är påkallat av särskilda skäl.

Del huvudsakliga syftet med laxeringsmeddelandel - att tidigt underrätta den skattskyldige om vilka uppgifter som förutom dem i självdeklarationen har legal eller kommer atl ligga lill grund för laxeringen - bör komma till uttryck i beslämmelser som ges lagform. Sädana bestämmelser kan förslagsvis tas in i en ny 70 § i TL. Jag anser däremot det lämpligare atl i föreskrifter av lägre valör reglera vad jag därulöver har förordat i fråga om informationsbladets innehåll. Mitl förslag till lydelse av den nya 70 § har utformats i enlighet med detta.

Det bör ankomma på RSV alt fastställa lämpligt formulär till taxeringsmeddelande.

Till sist vill jag med anledning av kommitténs uttalande om taxeringsmeddelandet frän sekretessynpunkt anföra följande. Uppgifterna i meddelandet torde vara sekreiesskyddade enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980: 100) till den del de inte är att hänföra lill taxeringsnämndens beslut om taxering. Till ett sädant beslut hör enligt min uppfattning vad som enligt 68 § TL skall antecknas i skattelängden, vilket bl. a. innebär att en uppgifl om den framräknade inkomsten av en viss förvärvskälla är offentlig men att en uppgifl om intäkterna eller avdragen i förvärvskällan är sekretessbelagd. Innehållet i kontrolluppgifterna är av samma skäl också sekretes-skyddal.

4.4 Rättelse av felaktiga taxeringsbeslut

Mitt förslag: Besvär i särskild ordning skall få anföras av både den skatlskyldige och av det allmänna om taxeringen blivit oriktig pä grund av att en obligalorisk kontrolluppgift , som avser inkomst av tjänst eller kapilal, varit felaktig eller inte avlämnals. För det allmännas besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel krävs att den undandragna skallen inte är ringa.

Kommitténs förslag: Samma som milt förslag bortsett från alt besvärsrät-len skall omfatta alla fall dä obligatorisk kontrolluppgift skall lämnas.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Prop. 1984/85:180 111

Skälen för mitt förslag: I normalfallet kommer taxeringen atl besiämmas med ledning av konlrolluppgifter från arbetsgivare, kredilinstitut m. fl. Det kommer alltså inte atl ske någon avstämning mellan kontrolluppgifter och deklarerade uppgifter som vid den fullsländiga deklarationen. Slörre delen av uppkomna felaktigheter torde kunna åtgärdas genom omprövning av taxeringsnämnden inom taxeringsperioden eller genom atl laxeringsinlendenlen (TI) och den skallskyldige anför ordinarie besvär i länsrätten.

Ibland kan det dock uppkomma behov av alt rätta till elt felaktigt taxeringsbeslut efter den ordinarie besvärstidens utgång. Enligt gällande rält kan den skatlskyldige i vissa fall få anföra besvär i särskild ordning, s.k. extraordinära besvär, inom fem år efter taxeringsåret. En övertaxering på grund av etl uppenbart förbiseende och vissa andra misstag av skallemyndighelen medför alltid en sådan extraordinär besvärsrätl. Har den skatlskyldige övertaxerais på grund av all för hög inkomst angelts i konirolluppgiften kan extraordinär besvärsrätt enligt nuvarande regler föreligga endast under vissa förulsättningar. Det krävs atl den skattskyldige kan åberopa material som är nytt för skaltemyndigheten, att taxeringen pä grund av alt della material saknats blivit väsentligt för hög samt att det är ursäktligt atl materialet inte lagts fram tidigare. Den skatiskyldiges möjlighel atl, efter den ordinarie besvärstidens ulgång, få nedsällning av taxeringarna i kontrolluppgiflsfallen är mer begränsad än det allmännas möjlighet att höja genom eftertaxering. Jag finner detta otillfredsställande, speciellt i de fall den felaktiga taxeringen orsakats av annan än den skaltskyldige, t.ex. av en arbelsgivare som inte pä etl tillfredsställande säll fullgjort sin uppgiftsskyldighel. Enligt min mening bör därför den skatlskyldige ges en utökad rätl atl få sin taxering rättad om den blivit oriktig på grund av att kontrolluppgifter enligt 37 § TL, som avser inkomsl av Ijänsl eller kapilal, saknats eller varil felaktiga. Den extraordinära besvärsrälten bör i nämnda fall inte som f. n. vara beroende av att de nyss angivna speciella fömlsältningarna är uppfyllda. Någon anledning alt låla besvärsrälten även omfatta de fall då kontrolluppgiften avser inkomst av rörelse, jordbruksfastighet eller annan faslighet finner jag inte föreligga, eflersom uppgiflen i dessa fall inte direkl läggs till grund för taxering och i regel inte heller kan stämmas av mot deklarationen.

Enligt nuvarande ordning kan TI anföra extraordinära besvär om den skallskyldige pä grund av ett uppenbart förbiseende av skattemyndigheten taxerats för lågt. För att i andra fall fä till stånd laxeringshöjningar i efterhand är TI hänvisad till eftertaxeringsinstitulet. Som förutsättning för eftertaxering gäller att skalt skall ha påförts med för lågt belopp pä grund av att den skaltskyldige har lämnat ett oriktigt meddelande till ledning för taxeringen.

1 del nya systemet med förenklad självdeklaration kommer emellertid frågan om vad som är oriklig uppgift, och därmed möjlighelen all eflertax-

Prop. 1984/85:180 112

era, i ett annat läge. Om den som är uppgiftsskyldig enligt 37 § TL skickar en riktig kontrolluppgift till den skaltskyldige, men ingen kontrolluppgift alls eller en uppgifl på för lågt belopp lill skattemyndigheten, har den skaltskyldige inle lämnat nägon oriklig uppgift om han försäkrar alt hans inkomsler överensslämmer med de kontrolluppgifter han fått. Eftertaxering kan således inte ske. Med den förenklade självdeklarationen finns det därför en risk för atl en arbetsgivare och en arbelstagare kommer överens om att gå till väga pä angivet sätt för att arbetslagaren inte skall kunna eftertaxeras. Även om det inte finns nägon sådan överenskommelse kommer det ibland atl vara svårt all i efterhand klarlägga vilket innehåll den skatiskyldiges kontrolluppgifter har haft vid deklarationslillfället. Möjlighelen att rätta en undertaxering efter den ordinarie besvärstidens utgång är således mindre i det förenklade deklarationssystemet än när fullsländig deklaration används, om skattemyndigheten och den skaltskyldige inte har fått samma information från den uppgiftsskyldige. För alt bl.a. förhindra att arbetsgivare och arbetstagare ingär sådana överenskommelser som jag här beskrivil bör TI ges möjlighel atl anföra besvär i särskild ordning till den skattskyldiges nackdel om obligatorisk kontrolluppgift saknats eller varil felaktig. Sådan rättelse av undertaxering bör alltså kunna ske ulan något krav på atl den skattskyldige skall ha lämnat en oriklig uppgift. I likhel med vad jag har föreslagit beträffande den skattskyldiges rätt att anföra besvär i särskild ordning bör TI: s utökade besvärsrätt endast gälla sädan obligalorisk kontrolluppgift som avser inkomst av tjänst eller kapital.

Som jag tidigare nämnl kan TI enligt nuvarande ordning anföra besvär i särskild ordning endast om taxeringen blivit oriklig på grund av uppenbart förbiseende och då oavsett belopp. Mitt förslag att TI skall få anföra extraordinära besvär till den skatiskyldiges nackdel om en obligalorisk kontrolluppgift inte lämnats eller varit felaktig ersätter eftertaxeringsinstitulet i vissa fall. Enligt min mening bör det därför vara etl villkor för TI: s rätl att anföra besvär i särskild ordning i dessa fall all den skatt som undandragits inte är ringa. Motsvarande krav gäller nämligen för TI vid ansökan om eftertaxering. Av bl.a, processekonomiska skäl anserjag atl beloppsgränsen för TI: s rätt atl anföra besvär i särskild ordning till den skattskyldiges nackdel ocksä bör gälla när talan grundas pä etl uppenbarl förbiseende av skattemyndigheten. Även rättssäkerhetsskäl talar för atl lagakraftvunna taxeringar inte skall kunna rivas upp för att fä obetydliga höjningar till stånd.

Den föreslagna regeln om TI:s exlraordinära besvärsrätt bör i princip alltid lillämpas när en felaklig eller saknad kontrolluppgift orsakat under-taxering även om förutsättningar i och för sig föreligger för eftertaxering, I vissa fall kan det dock vara mest ändamålsenligt alt eftertaxera. Så kan t, ex, vara fallel om undertaxeringen föranlelts av orikliga uppgifter av den skattskyldige i fräga om säväl inkomster där skyldighel alt ulfärda obliga-

Prop. 1984/85:180 113

lorisk konlrolluppgift förelegal som t.ex. ett avdragsyrkande, och laxeringen för det beskattningsår det gäller tidigare prövals av länsrätten. Om möjigheten inte fanns att eftertaxera i detta fall skulle konsekvensen bli att lalan måsle föras i två instanser. De extraordinära besvären skall behandlas av kammarrätten, medan ansökan om eftertaxering skall tas upp av länsrätten. Mot bakgrund härav anser jag all det inte bör införas någon bestämmelse som utesluter möjligheten lill eftertaxering sä snart extraordinär besvärsrätl lill den skattskyldiges nackdel föreligger.

De ändringar som jag har föreslagit i delta avsnitt skall tillämpas oavsett om allmän eller förenklad deklaration används av den skattskyldige. Jag vill också slulligen betona alt mina förslag endasl är tillfälliga lösningar fram till dess atl en mer genomgripande reform av taxeringsförfarandei kan ske på grundval av skalteförenklingskommilténs kommande förslag.

Mill förslag föranleder ändring i 100 § och 101 § 1 mom. TL.

4.5 Straffrättsliga sanktioner

Mitt förslag: Den skallskyldige skall kunna dömas för skattebedrägeri om han och den som är skyldig att lämna en obligalorisk kontrolluppgift (arbelsgivare m.fl.) kommer överens om atl kontrolluppgift skall lämnas endast till den skattskyldige och inte lill skattemyndigheten eller alt uppgift skall lämnas dil men innehålla ett för lågt belopp.

Slraffskalan i 120 § laxeringslagen för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter uppgiftsskyldigheten utvidgas till atl omfatta utöver böter även fängelse i högst sex månader.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl.

Remissinstanserna: Förslaget godtas i huvudsak av remissinslanserna. Nägra remissinstanser är dock negativa lill förslaget och pekar bl.a. på svårighelen all styrka alt en överenskommelse föreligger.

Skälen för mitt förslag: De nuvarande straffräusliga bestämmelserna är i stort selt lillräckliga även i fråga om den förenklade deklarationen. 1 del förenklade deklarationssystemet lämnar den skaltskyldige visserligen inte nägra uppgifter om inkomster för vilka obligatoriska kontrolluppgifter skall lämnas. Men intygar den skaltskyldige atl grunduppgifterna är riktiga fastän han är meaveten om atl deua inte överensslämmer med de fakiiska förhållandena har han lämnat en oriklig uppgift och ansvar för aktivt skattebedrägeri kan komma i fråga. En underiåtenhel alt lämna deklaralion - allmän eller förenklad - kan medföra ansvar för passivt skattebedrägeri. Om den skauskyldige varit grovi oaktsam kan han dömas till ansvar för vårdslös skatteuppgift. 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 114

Det finns emellertid en situation som inte täcks på elt tillfredsställande sätt av de nuvarande straffsanktionerna. Om den skattskyldige och den uppgifisskyldige träffar en sådan överenskommelse som jag redogjori för i föregående avsnill kan den skallskyldige inte dömas för skattebedrägeri, eftersom hans inkomster överensslämmer med de kontrolluppgifter han faktiskt fått. Jag förutsäller dä all försäkran pä den förenklade deklarationsblanketten bara innebär att man försäkrar att inkomsterna överensstämmer med kontrolluppgifterna. En möjlighel all förhindra nämnda illojala förfarande skulle möjligen kunna vara atl lydelsen i den försäkran som den skattskyldige har att avge på deklarationsblanketten utformas så att denna slraffrättsligt omfattar även en sådan situation alt överenskommelse skelt om att undandra skatt. Jag har emellertid funnii atl den bästa lösningen är att i stället införa en uttrycklig bestämmelse om straffpåföljd i skattebrottslagen, där man jämställer förfarandet med skattebedrägeri. Jag är medveten om alt del många gånger kan bli besvärligt all slyrka överenskommelsen mellan den skattskyldige och den uppgifisskyldige. Jag kan emellertid inte dela de farhågor några remissinslanser har atl beslämmelsen pä gmnd av bevissvårigheter i praktiken kommer atl bli verkningslös. Deras förslag om alt den skattskyldige skall bifoga kopia på kontrolluppgifter lill den förenklade deklarationen kan jag inte heller biträda. Behandlingen av dessa kontrolluppgifter skulle bli mycket resurskrävande för skaltemyndighelerna. All på delta sätt öka registrerings- och avstämnings-rutinerna slrider mot den strävan som finns alt försöka frigöra resurser för att kunna inrikta sig pä en fördjupad granskning av de svårkontrollerade deklarationerna.

När det sedan gäller den uppgiflsskyldiges åsidosättande av konlrollupp-giftsplikten kan förfarandel enligt gällande ordning bedömas enligt flera regler i skatlebrotlslagen ellerenligt 120§ TL. I sistnämnda paragraf stadgas böter för den som uppsålligen eller av grov oaktsamhet underlåter atl fullgöra kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 37 § TL. Ansvar inträder oavsett om något brottsresultal inlräder i del enskilda fallet. Ringa fall medför inte ansvar. Ansvar inträder inle heller om gärningen är belagd med straff i skattebroltslagen. Åsidosättande av konlrolluppgiflsskyldighelen kan vidare enligt reglerna i skattebrottslagen bedömas som aktivt skattebedrägeri, vårdslös skatteuppgift eller som oredlig resp. värdslös uppbördsredovisning.

Med del högre krav pä tillföriilliga kontrolluppgifter som måste gälla i ett system med förenklad deklaration anser jag alt straffsanktionerna bör skärpas något för arbelsgivare, eller annan uppgiftsskyldig, som åsidosätter sin konlrolluppgiftsskyldighel. Kommittén har föreslagit att man genomför den av brottsförebyggande rädet (BRÅ) i PM 1983:6 föreslagna beslämmelsen i 8§ skattebroltslagen, att den som åsidosätter skyldighet att avlämna riktig kontrolluppgift dömes till böler eller fängelse i högst sex månader. Jag är emellertid inte beredd atl nu, innan BRÅ; s promemoria är

Prop. 1984/85:180 115

färdigberedd, införa en straffbestämmelse i skatlebrotlslagen som direkt reglerar straffansvar för åsidosättande av uppgiftsplikten. I stället föreslär jag all den slraffbeslämmelse beträffande konlrolluppgiftsskyldighel som redan finns i 120 S taxeringslagen skärps så alt straffskalan utvidgas lill att omfatta böter och fängelse i högst sex mänader i stället för endast böler. Genom straffskärpningen understryks viklen av all korrekta kontrolluppgifter lämnas. Även om del i och för sig endasl är kontrolluppgiftsskyldig-heten enligt 37 § TL som motiverar denna straffskärpning finner jag ingen anledning alt undanta konlrolluppgiflsskyldighelen enligt 38 § TL, som ocksä regleras i straffbestämmelsen, frän en utvidgning av straffskalan. Latituden anser jag vara tillräcklig för såväl uppsåtliga som grovi oaktsamma gärningar. Sätts gränsen vid fängelse sex månader vinns också den processekonomiska fördelen all åklagaren har möjlighet alt ulfärda strafföreläggande. Enligt min mening är det väsentligt atl den uppgifipliklige avhälls från alt åsidosätta sin skyldighel och den föreslagna slraffsanktio-neringen kan här vänlas fylla en preventiv funktion,

4.6 Administrativa sanktioner

Mitt förslag: Skattetillägg skall inte utgå vid rättelse av oriklig uppgift i fråga om inkomsl av tjänsl eller kapital om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift enligt 37 § laxeringslagen som varit tillgänglig för taxeringsnämnden före laxeringsperiodens utgång.

Kommitténs förslag: Skattetillägg skall inte utgå om rättelse sker av uppgift som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt 37 § TL,

Remissinstanserna: Förslagel tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Nägra remissinslanser anser dock att förslaget bör övervägas ytteriigare. En remissinstans ifrågasätter om befrielsen frän skattetillägg bör gälla i fråga om samlliga inkomstslag. Flera remissinslanser betonar vikten av att det snarast införs regler om avgiftssanktioner för försumliga arbetsgivare.

Skälen för mitt förslag: Som villkor för alt skattetillägg skall påföras gäller atl den skattskyldige i ett skriftligt meddelande, avlämnat till ledning för sin taxering, har lämnat uppgifl som befinnes vara oriklig. Enligt nuvarande regler skall skattetillägg beräknas efter 20 %, i slället för som i normalfallet 40 %, då den oriktiga uppgiften har rätlats eller kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normall är tillgängligt vid taxeringen. När det är fråga om bl, a, kontrolluppgifter enligt 37 § fömtsätts dock att dessa varit tillgängliga för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden, Skatletilläggsutredningen har i elt betänkande (SOU 1982; 54), som är under beredning i finansdepartementet, föreslagit att skattetillägget skall

Prop. 1984/85:180 116

vara 10 % i de fall den skattskyldige har angetl utbetalarens namn och den oriktiga uppgiften rättats med ledning av obligatorisk konlrolluppgift.

Det finns som jag nyss påpekal vissa felrisker i del förenklade deklarationssyslemet. En taxering kan bli felaktig utan atl vare sig den skattskyldige eller den som lämnat kontrolluppgift försummat sig, I del nya systemet kan den silualionen uppkomma att den skatlskyldige fåll en korrekt konlrolluppgift och intygat att den är rätl, men av nägon anledning har uppgiften kommit pä avvägar till eller hos skaltemyndigheten, som alllsä blivit utan kontrolluppgift. Taxeringen kommer då alt bli för låg. Detta kommer att framgå av laxeringsmeddelandel och skattsedeln. Om felel upptäcks beror på den skatiskyldiges noggrannhet när han granskar detta malerial. Den skatlskyldige har i detta fall inte slarvat vid deklarationslillfället utan hans underiåtenhel hänför sig lill laxeringsmeddelandel, om han inte meddelar skattemyndigheten alt han blivit för lågt taxerad. Enligt min mening bör sådana felaktigheter inte omfallas av en formell underrättelseplikt för den skattskyldige, eftersom det medför komplikationer bl, a, i form av krav pä delgivning.

Detta innebär all man inte heller kan införa några bestämmelser om skalletillägg vjd underiålenhet från den skaitskyldiges sida alt i förevarande fall underrätta om felaktigheten. Eftersom den skattskyldige i dessa fall inte lämnat någon oriktig uppgift krävs vidare inte nägon föreskrift om att skattetillägg inte utgår vid rättelse av uppgifl som omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt 37 § TL, En sådan föreskrift skulle f,ö, - om den inte försågs med undantag - få inte önskvärda konsekvenser. Jag länker härvid särskilt på det fall i vilket del visar sig atl den skattskyldige avlämnar en förenklad självdeklaration utan att lämna tilläggsuppgift för sådan inkomst om vilken han inte erhållil föreskrivet meddelande enligt 37 § 5 mom, TL och för vilken inte heller skattemyndigheten fåll konlrolluppgift enligt 37 § TL, I eU sådant fall innebär den skattskyldiges oriktiga uppgifl en sädan risk för undenaxering att skattetillägg bör utgå enligt nu gällande regler.

Jag vill däremot föreslå en undantagsbestämmelse för de fall dä en skattskyldig lämnat en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital som rättals till eller hade kunnat rättas lill med ledning av en kontrolluppgift enligt 37 § TL som varil lillgänglig för taxeringsnämnden före taxeringsperiodens utgång. F.n. gäller enligt 116 a§ TL att skattetillägg i sådana fall utgår efler 20 %. Enligt mitt förslag skall i stället gälla att något skattetillägg inle alls utgår. Den av mig föreslagna beslämmelsen, som skall inbegripa alla deklaranter oavsett vilken typ av deklaration som används, har tagits in i 116f § TL.

Någon administrativ sanklionsregel gentemot arbetsgivare som inte fullgör sin konlrolluppgiftsskyldighel finns f. n. inte. Eftersom kontrolluppgiftslämnandet har en mycket stor betydelse i det förenklade systemel anserjag i likhel med flera remissinstanser att man bör överväga åtgärder som innebär att arbetsgivarens ansvar utvidgas och administrativa sank-

Prop. 1984/85:180 117

tioner införs för försumliga arbelsgivare som ett komplemenl till straffansvaret. Denna fråga får emellerlid tas upp i ett senare sammanhang i samband med ställningstaganden lill BRA: s nyss nämnda PM och skattetilläggsutredningens förslag. Jag är således inle beredd att nu föreslå avgiftssanktioner för försumliga arbetsgivare.

4.7 Deklarationsanstånd m. m.

Mitt förslag: Möjlighelen alt efter ansökan bevilja anstånd med att lämna deklaration skall finnas också i systemet med förenklad självdeklaration. En anmaning att lämna självdeklaration skall kunna efterkommas genom en förenklad deklaration. En skaltskyldig som i räll tid lämnar en förenklad självdeklaration skall inte påföras förseningsavgift även om han inle uppfyller fömtsättningarna för en sådan deklaration. Förseningsavgift skall däremot påföras om han inte följer en anmaning att avge allmän självdeklaration. I sädant fall skall avgiften bestämmas till dubbell belopp.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller anstånd. En självdeklaration som lämnas efter anmaning får inte vara en förenklad deklaration. Frågan om förseningsavgift tas inte upp.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Även en skattskyldig som uppfyller villkoren för all lämna en förenklad självdeklaration kan på gmnd av särskilda omsländigheler vara hindrad alt lämna deklaration senast den 15 februari under taxeringsåret. Möjligheten alt efler ansökan bevilja anstånd med atl lämna självdeklaration bör därför vara öppen också i det förenklade systemet. Detla innebär att en del förenklade självdeklaralioner kan komma att lämnas efler det atl hanteringen av de deklarationer som lämnats inom ordinarie tid i huvudsak är klar. Frågan är då hur sent under taxeringsperioden man kan hantera en förenklad självdeklaralion ulan alltför stora prakliska olägenheler. På den frågan har jag av RSV fått beskedel att sent inkomna deklarationer kan komma att förorsaka visst merarbete, dock inte i den utsträckningen att det behövs en regel om senaste tidpunkt dä en förenklad deklaration måste ha lämnats.

Vad jag här sagl om deklaralionsanstånd bör ligga lill grund också för bedömningen av vilka regler som i fråga om den förenklade självdeklaraiionen bör gälla belräffande skaltemyndigheternas möjlighet att anmana en skattskyldig att lämna självdeklaration. Enligt 36 § första stycket TL fär en deklarationsskyldig, frän vilken självdeklaralion inte har kommit in inom föreskriven tid, anmanas atl avge självdeklaration. I motsats till kommit-

Prop. 1984/85:180 118

lén anser jag sålunda atl en sådan anmaning i och för sig bör få fullgöras genom en förenklad deklaration. Om vidare en deklarationsskyldig har lämnal en förenklad deklaration utan att uppfylla förutsättningarna för en sädan, mäste han fä anmanas atl komma in med en allmän självdeklaralion. Jag föreslår att 36 § TL justeras i enlighel med detla.

Mill förslag får också följdverkningar i fråga om beslämmelserna om förseningsavgift i Il6g§ TL. Enligt dessa skall den skattskyldige påföras förseningsavgifl bl.a. om han inte i rätt lid har avlämnat självdeklaration som skall avges utan anmaning. Denna regel bör gälla endasl om den skallskyldige inle alls har kommil in med någon självdeklaralion vid den lidpunkl dä deklaration senasl skulle ha lämnals. Avgifl bör alllsä inle påföras om den skattskyldige har lämnat en förenklad självdeklaralion men deklarationsskyldigheten bara får fullgöras genom en allmän sådan. Om han i ett sädant fall anmanas att avge allmän självdeklaration men inte efterkommer anmaningen, bör däremot förseningsavgift påföras. Avgiften bör dä - i likhet med vad som f. n. gäller i andra fall där en anmaning att avge deklaration inte följs - besiämmas lill dubbell belopp, s. k. dubbel förseningsavgift. Vad jag här sagt bör komma lill ultryck i nämnda paragraf.

När det gäller anmaningar att avge självdeklaration uttalar kommittén att det inte torde vara nödvändigt att en anmaning undertecknas av en tjänsteman. Jag är för egen del av molsatl uppfatlning. För alt en anmaning skall fä avsedd rättsverkan torde det nämligen krävas all anmaningen förses med underskrift som visar att anmaningen utfärdats av behörig tjänsteman.

4.8 Sambandet med uttaget av preliminär skatt

Mitt förslag: Skattetabellerna för preliminär A-skatt skall grundas på förutsättningen att den skauskyldige erhåller avdrag i inkomstslaget tjänsl med 1 500 kr, dock högst 5 % av intäkten. I fråga om inkomst som inte ger rätl till schablonavdrag skall skatteavdraget bestämmas med hänsyn lill detta.

Kommitténs förslag: Kommittén tar inte upp denna fräga.

Remissinstanserna: RSV anser all skaltetabellerna skall besiämmas med hänsyn lill schablonavdraget.

Skälen för mitt förslag: Skaltetabellerna för preliminär A-skatl fastställs f. n. med hänsyn bara till ett enda avdrag vid laxeringen, nämligen gmnd-avdrag. Det nuvarande schablonavdraget på 1000 kr. beaktas således inte. Genom höjningen av schablonavdragel kommer flertalet skattskyldiga med

Prop. 1984/85:180 119

inkomst av tjänst att medges avdrag vid taxeringen med lägsl 3000 kr. Avdraget är sä pass stort alt det enligt min mening åtminstone delvis bör beaktas redan vid uttaget av preliminär skatt. På grund bl. a. av att skatte-labellerna inte beaklar de övriga inkomsler, t.ex. ränior eller utdelningar eller sidoinkomster av annat slag, som den skattskyldige kan ha, bör schablonavdraget enligt min mening inte återverka fullt ul. Skattetabellerna bör därför grundas också på etl omkostnadsavdrag om 1500 kr., dock högst 5% av intäkten. Detta föranleder ändring i 4§ 1 mom. UBL.

Eftersom folkpension eller annan inkomsl som inte anses som anslällningsinkomsl inle ger rätl till schablonavdrag, skulle en ordning där den preliminära skatten för inkomslen utgick strikt efter de ändrade skattetabellerna i regel medföra etl underuttag av preliminär skatt med följd atl kvarstående skatt skulle uppkomma. Della skulle inträffa för bl.a. många folkpensionärer. För atl undvika sådana underuttag bör den preliminära skatten i dessa fall bestämmas ulan hänsyn till schablonavdragel. Jag föreslär alt delta kommer till utlryck i en ny 12 §, vilket även föranleder en jämkning i 3 § 2 mom. 1 UBL.

4.9 Övriga frågor

4.9.1 Inledning

Jag skall avslutningsvis redovisa mina synpunkter i en del frägor som har betydelse i sammanhanget, men där jag f. n. inte är beredd att lägga fram något förslag eller där riksdagens ställningstagande av andra skäl inte är påkallat. Det gäller bl. a. frågan om reglerna om antecknings- och upplysningsskyldighet bör ändras med anledning av den förenklade självdeklarationen. Vidare gäller del granskningsrutinerna.

4.9.2 Antecknings- och upplysningsskyldighet

Införandet av den förenklade självdeklarationen bör som kommiltén har föreslagil inte föranleda någon ändring av de nuvarande skyldigheterna att föra anteckningar m. m., atl avlämna självdeklaration eller atl lämna upplysningar till ledning för egen taxering.

Den som på föreskrivet sätl fullgör sin deklaralionsskyldighet genom atl lämna en förenklad självdeklaration skall sålunda liksom annars vara skyldig att på sätt som anges i 20 § TL genom anteckningar sörja för atl underlag finns för deklarationsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.

1 31 S 1 mom. TL erinras om atl den deklarationsskyldige bör, ulöver vad deklaralionsformuläret föranleder, lämna alla de upplysningar som kan vara av betydelse för att åsätta en riktig taxering. Bestämmelsen har tillkommit i såväl de skattskyldigas som skattemyndigheternas intresse. Skattskyldiga som med beaktande av bestämmelsen lämnar kompletleran-

Prop. 1984/85:180 120

de upplysningar kan därigenom t. ex. förebygga att ett yrkal avdrag vägras på gmnd av all omständigheterna kring yrkandet inte är klarlagda. Bestämmelsen bör gälla också den krets som får lämna en förenklad självdeklaration utan att därför beta dem möjligheten att lämna upplysningarna i den förenklade deklarationen. Som jag tidigare sagl kan det dock vara lämpligt atl i sädana fall använda den allmänna självdeklarationen.

Reformen bör inte heller leda till någon inskränkning av den i 3I§ 2 mom. TL införda skyldigheten alt efter anmaning bl.a. lämna begärda upplysningar rörande den egna taxeringen.

4.9.3 Granskningsrutiner

Den förenklade självdeklarationen synes öppna möjligheter lill en hell ny ordning pä förfarandeomrädei. Delta gäller i fråga om såväl formerna för deklaralionsgranskning och taxeringsbeslut som beskaltningsförfaran-det i övrigl. Det finns emellertid inte anledning att i det här sammanhanget överväga den grundläggande regleringen i dessa frägor, eftersom kommittén torde komma att föreslå genomgripande förändringar i taxeringsförfarandei i ett kommande betänkande. Det nya deklarationssyslemet förutsätter dock vissa avsteg från de nuvarande reglerna.

I del nya syslemel kan deklaralionskontrollen i stor utsträckning ulföras med hjälp av ADB. Kommittén har i sitt betänkande skisserat hur ADB-stödet bör ulnyttjas och hur den manuella granskningen bör gä lill. Kontrollen bör enligi kommittén i stort ansluta lill de rutiner som f. n. finns i fråga om s. k. E-deklarationer, dvs. deklarationer av enklare slag som blir föremål för en manuell genomgång innan de registreras i skatteregislret. Den manuella genomgången av en sädan deklaralion avser i första hand att se till all deklarationen är undertecknad och att säkerställa atl de lämnade uppgifterna kan registreras.

De granskningsrutiner som kommiltén har förordal bör i huvudsak kunna godias. Systemet är uppbyggt så alt det inte finns behov av mer än en översiktlig manuell genomgäng. Den huvudsakliga kontrollen bör alltså kunna utföras genom maskinella bearbetningar. Jag vill emellertid inle uttala mig närmare om hur granskningsrutinerna bör vara utformade. Enligt min mening bör det ankomma på RSV att utarbeta lämpliga rutiner för de förenklade självdeklarationerna och då dessutom ta ställning lill om och i vilken mån rutinerna för de fullständiga deklarationerna behöver ses över. Valel av mtiner påverkas f.ö. av atl jag på vissa punkter lämnat förslag som avviker frän kommitléns.

Prop. 1984/85:180 121

5 Genomförande och effekter

5.1 Ikraftträdande

Som framgått av vad jag tidigare anfört anserjag det angelägel alt del förenklade deklarationsförfarandel lillämpas så snart del är praktiskt möjligt. Förslagen som gäller den förenklade deklarationen innehåller etl slort antal delförslag i fråga om säväl de materiella beskaltningsreglerna som de bestämmelser som styr förfarandet. Etl genomförande tidigare än fr. o. m. 1986 ärs inkomster och därmed 1987 ärs taxering är därför inte möjligl.

I full utsträckning kan dock inte förslagen genomföras ens lill 1987 ärs taxering. Uppgiftsskyldighelen såvitt gäller ränteinkomster kan som tidigare nämnts inle få en tillfredsställande läckning förrän lill 1989 års taxering. Banker och andra kredilinstitut lorde nämligen inte kunna lämna uppgifter av sädan kvalitet och omfattning att de omedelbart kan läggas till grund för beskatlning. Del behövs viss lid för kreditinstituten och skattemyndigheterna alt utforma ruliner och vinna erfarenheter av hanteringen av den stora mängden kontrolluppgifter.

Den föreslagna bestämmelsen om alt skattetillägg i regel inle skall påföras om rättelsen av deklarationen avser uppgifl beträffande inkomst av tjänst eller kapilal som omfatlas av den obligatoriska konlrolluppgiflsskyldighelen bör av principiella skäl träda i kraft omedelbart såvitt gäller uppgifl om inkomsl av tjänsl. Beslämmelsen bör alltså tillämpas redan vid 1985 års taxering. Den nya regeln bör dock inte tillämpas i fråga om lidigare ärs laxeringar och alltså inte verka relroaklivl på sädana fall som inte slutligt har prövals vid ikraftträdandet. Denna ståndpunkt som främsl grundas på rältvisehänsyn stämmer överens med den som intogs både 1977 och 1978 vid de lindringar i fräga om skattetilläggen som dä infördes. När det gäller rättelser som avser inkomst av kapital föreligger enligt min mening däremol inte skäl för befrielse frän skattetillägg redan nu, eflersom kontrolluppgifterna i dessa fall inle läggs direkt lill grund för laxeringen. Så kommer enligt mitl förslag att ske först fr. o. m. 1989 års laxering, varför jag föreslår att den nya bestämmelsen i 116 f§ TL om befrielse frän skattetillägg tillämpas i fråga om oriktiga uppgifter avseende inkomsl av kapilal försia gängen vid 1989 års taxering.

5.2 Administrativa konsekvenser

De föreslagna förenklingarna av de materiella reglerna, av deklarationsredovisningen och av förfarandet i övrigl undanröjer etl mycket stort antal av de vanligaste anledningarna till att fel görs i självdeklarationerna. Bl. a. kommer merparten av de nuvarande felen i fräga om överföringar, summeringar och sammanslällningar att försvinna. Bara sådana fel föranledde vid 1981 års taxering ca 750000 åtgärder av skattemyndigheterna beträf-

Prop. 1984/85:180 122

fande fysiska personer. Även det mera rutinbetonade hanleringsarbetei kommer atl underlättas. Den manuella granskningen behöver normalt inte sträcka sig längre än atl se lill alt blanketten är ifylld med regislreringsbara uppgifter och underskriven. Dessulom är anlalet uppgifier som måste registreras betydligt mindre än i den allmänna självdeklarationen. Till detta kommer att det sällan torde finnas anledning atl i samband med granskningen företa en särskild kontroll med utgångspunkt i de uppgifter som lämnats i den förenklade självdeklarationen.

Förslagen är pä del hela taget ägnade atl leda lill belydande ralionaliseringseffekter. Resursbesparingarna bör enligt min mening i första hand utnyttjas för atl förverkliga riksdagens beslut i samband med den s. k. RS-reformen atl avveckla frilidsgranskningen av självdeklaralioner. Kostnaderna för denna, som vid 1983 års taxering uppgick till ca 35 milj. kr., bör kunna minskas redan vid 1987 års laxering. Det är dock för tidigt atl med bestämdhet säga när fritidsgranskningen kan vara helt avvecklad.

Jag anser alt RSV bör fä i uppdrag alt närmare ulreda de administrativa effekterna för skatteförvaltningen till följd av de föreslagna förändringarna. I uppdraget bör ingå att lämna förslag till i vilken takt friudsgranskning-en av självdeklarationer skall avvecklas. Vidare bör RSV belysa hur rationaliseringsvinsterna skulle kunna användas. Reformen bör nämligen ocksä kunna resultera i en siyrning av resurserna mot de svårkontrollerade deklarationerna och en fördjupad granskning av dessa. Det bör vara möjligt att lägga större lyngd på dessa deklarationer redan innan frilidsgranskningen är helt avvecklad. Jag vill dock framhålla alt det i vart fall på kort sikl av praktiska skäl kan vara svårl att föra över resurser frän elt område till elt annat där del föreligger krav på utbildning och erfarenhet. Jag avser att under våren återkomma till regeringen med förslag till utformningen av uppdragel lill RSV.

Vad jag här sagt om kontrollen innebär inte att de förenklade självdeklarationerna uteslutande bör kontrolleras inom ramen för de maskinella avstämningar som systemet är byggt kring. ADB-stödet bör användas ocksä för att göra rimlighetskontroller, t.ex. i fråga om skuldräntor i förhållande till skuldernas storlek. Därutöver kan det finnas behov av att slickprovsvis granska de olika slagen av avdragsyrkanden, t. ex. yrkanden i fräga om pensionsförsäkringspremier och underhållsbidrag till icke hemmavarande barn. Kontrollen bör emellertid i första hand riktas mot arbetsgivare m.fl. som lämnar kontrolluppgifter. I del nya systemet skall ju taxeringen till stor del ske med ledning av kontrolluppgifter vilket ställer höga krav på att uppgiflslämnarna i alla delar fullgör sina skyldigheter.

Frågan om efter vilka linjer kontrollarbetet skall organiseras övervägs f.n. på olika håll. Inom finansdepartementet bereds ett betänkande från kommissionen mot ekonomisk brottslighet, (SOU 1983:75-76) Förelagens uppgiftslämnande för beskattningsändamäl. Detla innehåller bl.a. förslag om atl kontrollen skall baseras på standardiserade räkenskapsuidrag. Vi-

Prop. 1984/85:180 123

dåre behandlar en särskild utredare (B 1982:06) - i samarbete med skatteförenklingskommittén - frågan om vilka principer som bör gälla för fördelningen av deklarationsmalerialel och kontrollresurserna mellan regional och lokal nivä. En annan särskild utredare (Fi 1984:03) har fält i uppdrag att göra en översyn av skatteförvaltningens organisation och styrfunktioner. I detla uppdrag ingår att bedöma skalteförvaltningen frän organisatoriska utgångspunkter i syfte atl få lill stånd effektivare former för styrning och samordning av verksamheten på hela skatteområdet. Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast den 1 juli 1985. Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår finns det inte skäl att nu lägga fram nägol förslag om den närmare ulformningen av kontrollen.

5.3 Kostnadseffekter

Maleriella beskatlningsregler

Mina förslag till ändringar av de materiella beskaltningsreglerna påverkar det allmännas skatteintäkter i både höjande och sänkande riktning. Del rör sig dock med ett par undantag om ganska smä förändringar. Det ena undantaget gäller avdragen under inkomst av tjänst. Det föreslagna schablonavdragel om 3000 kr. i förening med borttagandet av avdragsbegränsningen för arbetsreseavdraget medför etl skattebortfall i storleksordningen 3 200 milj. kr. räknal pä förhållandena vid 1985 års taxering. Förslagen skall emellertid träda i kraft först tvä år senare och då torde skatteborifallet bli nägol mindre beroende främsl på att kostnaderna för användandet av allmänna kommunikationsmedel kan väntas öka och därigenom reducera värdet av schablonavdraget. Det andra undantaget gäller sparavdraget som medför elt skattebortfall på ca 750 milj. kr.

En summering av de övriga ändringsförslagen på den maleriella sidan pekar mol ett tillskott pä ca 150 milj. kr. Det slopade 100-kronorsavdragel inom inkomstslaget tjänsl beräknas ge det allmänna en inkomstförstärkning om ca 30 milj. kr. Ändringen rörande avdraget för förvaltningskostnader ger ett tillskoll på ca 125 milj. kr. I fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet uppskattas skattebortfallet på gmnd av införandel av ett avdrag för korttidsaktier om 1 000 kr. lill ungefär 25 milj. kr. Den andra ändringen inom inkomstslaget som innebär att det hittillsvarande avdraget för äldre aklier sätts till 2000 kr. för varje skattskyldig beräknas däremot ge elt skattetillskott om 15-25 milj. kr.

Förfaranderegler

Ett av de viktigaste ändringsförslagen belräffande förfarandereglerna är den utvidgade uppgiftsskyldigheten för kreditinstituten vad gäller inlä-ningsräntor. Effeklerna pä skatteintäkterna av delta förslag kan inte med säkerhet fastställas. 1 RSV: s betänkande från november 1980 Kontroll av räntor uppskattades inkomstökningen till 400 milj. kr. ärligen i 1980 ärs

Prop. 1984/85:180 124

kostnads- och ränteläge. Därefter genomförda kontrollaktioner pekar mot alt inkomstförstärkningen kommer atl bli slörre. Det samlade resultatet påverkas ytteriigare om de indirekla effeklerna pä avdrag för nedsatt skatleförmåga och bostadsstöd medräknas.

Den ökade uppgiftsskyldighelen medför emellertid kostnader för uppgiflslämnarna och skaltemyndigheterna.

För skattemyndigheternas del beräknades kostnaderna 1980 till ca 11 milj. kr i engångskostnader och ca 7 milj. kr. i årliga driftkostnader. Milt förslag om uppgiftsskyldighet är delvis annorlunda utformat. Bl. a skall uppgifier lämnas i fråga om alla personnummersatta konton fr.o. m. 1989 års laxering. Den toiala volymen av uppgifier som skallemyndigheterna skall hantera blir därför högre. Det tidigare nämnda uppdragel till RSV bör även omfalla en studie av förslagets effekter i della avseende.

Uppgiftslämnarnas koslnader är svårare atl uppskatta, eftersom bl.a. förulsällningarna för uppgiftslämnandel varierar kraftigt mellan olika kreditinstitut.

I betänkandet Kontroll av räntor beräknades bankernas engångskostnader bli betydligt högre än skattemyndigheternas, nämligen 139 milj. kr. Slora kostnader skulle falla på arbetet all komplettera konton som saknade personnummer med sådana nummer. Del är då att märka att en stor del av dessa konton numera har försetts med personnummer. Enligt redovisningen i betänkandet uppskattades även driftkostnaderna lill högre belopp för kreditinstituten, nämligen till 33 milj. kr.

För skalteförvaltningen torde de övriga förslagen pä förfarandesidan i stort vara kostnadsneutrala.

Till sist vill jag nämna att genomförandet av etl förenklat deklarationssystem kräver omfatlande insalser inom RSV för detaljuiredning, systemarbete för ADB, ulbildning och information. Jag vill särskilt betona att stor vikl bör läggas vid informationen till allmänheten om den förenklade deklarationen.

6 Indexregleringen

Genom lagstiftning hösten 1977 (prop. 1977/78:49, SkU 14, rskr 48, SFS 1977:1070 och 1071) infördes en automatisk indexuppräkning av skiktgränserna i slatsskatleskalan med verkan fr. o. m. 1979 års inkomster (1980 års taxering). Reglerna innebär att skiktgränserna i skatteskalan räknas upp med hänsyn lill inflationstakten mellan augusti månad andra året före inkomslåret och augusti månad året närmast före inkomståret. Automatisk uppräkning har tillämpats endast i fråga om 1979, 1980 och 1982 års inkomster, medan uppräkningen för övriga år fastställts genom särskilda beslut av riksdagen. Tekniskt sell är indexregleringen utformad sä att skiklgränserna i skatteskalan uttrycks som ett visst antal basenheter. Bas-

Prop. 1984/85:180 125

enheten, som ursprungligen var 5000 kr., är för 1985 ärs inkomster 7800 kr.

En automatisk indexreglering måste med nödvändighet grundas på prisstegringar under en tidsperiod som ligger inte obetydligt före det aktuella inkomslåret. Därigenom försvåras möjligheterna atl bedriva en effektiv stabiliseringspolitik, eftersom historiska prisstegringar byggs in i skatteskalan. Frän fördelningspoliliska utgångspunkter har ett automatiskt verkande syslem ocksä slora brisler. Sålunda har del under åren med stigande priser och sjunkande reallöner förstärkl inkomstskillnaderna. Jag föreslår därför att den automatiska indexregleringen avskaffas, Detla hindrar inte alt - som jag tidigare sagt - skatteskalan för åren efter 1986 anpassas till förändringar i löner och priser. För detta ändamål bör skatteskalan allljämt vara uppbyggd pä basenheten, eftersom denna utgör ett smidigt instrument för en sådan anpassning,

Mitl förslag innebär att lagen (1977: 1071) om basenhet upphävs. Basenhetens belopp förs in i elt nytt 10§ 2 mom, i lagen (1947:576) om slatlig inkomstskatt. Vidare krävs följdändringar i 10§ I mom. sistnämnda lag och 3§ lagen (1970:172) om begränsning av skalt i vissa fall avseende hänvisningar till lagen om basenhet.

7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartemenlel upprättats förslag till

1. lagom ändring i kommunalskalielagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

4. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

7. lag om upphävande av lagen (1977:1071) om basenhet,

8. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

9. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatl i vissa fall.
Det vid 4 angivna förslagel har upprättats i samråd med chefen för

socialdepartementet.

Lagrådets yttrande har inle inhämtats beträffande dels 37 § 1 mom. 1 g i förslaget till lag om ändring i taxeringslagen, dels 3§ 2 mom., 4§ 1 mom. och 12 § i förslaget till lag om ändring i uppbördslagen och dels de vid 7-9 angivna lagförslagen. Pä grund av dessa förslags enkla beskaffenhet anser jag atl lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1984/85:180 126

8 Författningskommentarer

Allmänt

Införandet av beslämmelser som medger att skattskyldiga får fullgöra sin deklaralionsskyldighel genom all lämna en förenklad självdeklaration och som föreskriver atl laxeringen med ledning av en sådan deklaration skall verkställas enligt en ny ordning rör gmnderna för taxeringsförfarandei i sådan mån att åtminstone de centrala bestämmelserna mäste ges lagform.

Den naturliga placeringen av de nya bestämmelserna är i TL vilket innebär atl reglerna om deklarationsskyldighet, uppgiftsplikt och taxeringsförfarande hälls samman. Kommittén har emellertid ansell att en reglering i en särskild lag är atl föredra, eftersom ell inarbetande i TL skulle medföra bl.a. att de nuvarande reglerna skulle bli mer svåröverskådliga och att bestämmelserna i TL skulle behöva ändras ett flertal gånger i takt med alt del förenklade systemel byggs ul lill att omfalla fler företeelser och fler skattskyldiga.

Kommittén har fog för sin ståndpunkt så till vida att alla ändringar som medför all bestämmelserna i en lag byggs ut gör regelverket svårare att överblicka. Så omfattande kompletteringar av TL kommer mina förslag dock inte atl innebära atl tillgängligheten av de nuvarande beslämmelserna nämnvärt kommer att försvåras. Vidare ligger det en avgörande fördel i en samlad reglering i TL, där man ändå måste söka svaret pä vissa frågor som har samband med den förenklade självdeklarationen. Hil hör t.ex. frågan huruvida deklarationsskyldighet föreligger, eftersom en särskild lag om det förenklade deklarationsförfarandet inte gärna kan innehålla en uttömmande reglering.

I TL bör man sålunda som också lidigare framgålt ta in de beslämmelser som skall reglera grunderna i det nya förfarandel.

Det nya, enklare sättet att fullgöra deklarationsskyldigheten bör lagtekniskt uttryckas så atl fysiska personer under vissa angivna förutsättningar får avge en förenklad självdeklaralion. Denna bör alltså jämställas med den nuvarande fullständiga deklarationen som hillills haft benämningen allmän självdeklaration. Den termen har emellertid utmönstrats i samband med den nyligen beslutade lagstiftningen om slopad kommunal beskattning av juridiska personer (prop. 1984/85:70, SkU 23, rskr 110, SFS 1984; 1060-1089). Detla hänger samman med all den hillillsvarande andra formen av självdeklaralion, den särskilda självdeklarationen, helt har spelat ul sin roll genom den nämnda lagstiftningen och den likaledes nyligen beslutade reformen om slopande av särskild självdeklaralion för fysiska personer, m. m. (prop. 1983/84; 193, SkU 48, rskr 361, SFS 1984: 360-363). Mitt förslag i det här ärendet föranleder att begreppet allmän självdeklaration bör återinföras.

Prop. 1984/85:180 127

I förhållande till de av lagrådet granskade lagförslagen har justeringar av främst redaktionell art gjorts i vissa av förslagen.

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

19§

I första stycket anges atl ränla enligt 69 § 1 mom. UBL (ö-skatteränta) inle skall räknas som skattepliktig intäkt. Nya bestämmelser om beräkning av sådan ränla finns i 69§ 1 mom. UBL.

1 paragrafen har ocksä gjorts tvä redaktionella ändringar. Förordningen (1977:392) om stalskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer upphävdes år 1981. Reglerna om kompensalion av staten för bensinskatt pä bensin som förbrukals vid yrkesmässig användning av motorsåg avskaffades år 1982. I enlighet härmed har dessa bestämmelser utmönstrats ur paragrafen.

33 § 1 mom.

I momentets nuvarande lydelse anges all skaltskyldig som för sin utbildning eller eljesl i och för tjänsten skuldsatt sig får dra av ränta pä skulden i inkomstslaget tjänst. Denna bestämmelse upphävs och i stället föreskrivs i lagrummet att ränta på sädan skuld får dras av enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom., dvs. i inkomstslaget kapital.

33 § 2 mom.

I momentets försia slycke föreskrivs atl ett schablonavdrag om 3 000 kr. skall avräknas frän anställningsinkomster. Avdraget fär dock inte överstiga 10% av intäkterna. Den nuvarande hänvisningen lill punkt 4 av anvisningarna — vilken innebär att koslnader för resor lill och från arbetet faller utanför schablonavdraget - slopas eftersom schablonavdraget i fortsättningen omfattar koslnader för arbetsresor. Kostnader för resor lill och från arbelsplatsen kan medges enligt två alternativ. Del ena innebär atl kostnaderna tillsammans med andra kostnader i tjänsten inryms i schablonavdraget. Det andra alternativet innebär atl den skattskyldige medges avdrag för de verkliga kostnaderna om dessa överstiger 3 000 kr. I schablonavdraget ingär inte avdrag för ökade levnadskostnader och kostnader i samband med tjänsteresa. Avdraget om 100 kr. för skattskyldiga som hafl annan intäkt av tjänsl än anställningsinkomst slopas.

Scablonavdraget ensamt eller tillsammans med avdrag för faktiska kostnader får inle medföra underskott i förvärvskällan tjänsl. Pä förslag av lagrådet har denna begränsning av rätlen till schablonavdrag skett genom ett lillägg lill del nuvarande första styckel. Del nuvarande tredje slycket bör dä utgå.

Prop. 1984/85:180 128

35§ 3 mom.

Den föreslagna ändringen i första styckel innebär alt etl avdrag om 1 000 kr. införs vid försäljning av aklier m. m. som innehafts av den skaltskyldige mindre än två år. Avdraget medges individuellt, dvs. det får inte delas upp mellan makar. Ändringen i andra slycket innebär atl även avdraget för tväärsaktier individualiseras och all del bestäms till 2000 kr. Beloppsgränser för skyldighelen atl redovisa aktieförsäljningar anges i en ny 25 d § iTL.

39 § 1 mom.

Ändringen i första stycket föranleds av ändringen i 33 § 1 mom. andra stycket varigenom avdrag för ränior i inkomstslaget tjänsl flyttas till inkomstslaget kapital.

I momeniei införs ell nytl andra slycke som innebär att fysisk person medges avdrag för förvaltningskostnader endasl för den del som översiiger 1 000 kr. under beskattningsåret.

39§ 3 mom.

Det extra avdraget höjs från 800 kr. lill 1 600 kr. samlidigt som det individualiseras. Möjlighelen för makar att gemensaml få exlra avdrag genom alt ena maken kan utnyttja den andre makens outnyttjade avdrag slopas. Med anledning av bestämmelsen om begränsad avdragsrält för förvaltningskostnader ändras ultryckel "avsedd" lill "avdragsgill".

46 § 2 mom.

Ändringen innebär alt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn fär medges ulan att den skatlskyldige bifogar intyg e. d. om bidraget.

Anvisningarna

ull 33 § punkl 4

Del nuvarande fjärde styckel som innehåller regler som begränsar rälten till avdrag för kostnader för arbetsresor upphävs. Del innebär att avdrag för resekostnader till och från arbelet i fortsättningen kan göras även för de första 1 000 kronorna.

till 50 § punkl 2

Ändringen i försia stycket innebär atl bedömningen huruvida den skatiskyldiges inkomst lill icke obetydlig del utgjorts av folkpension skall göras med hänsyn till faktiskt utbetall belopp. Vid bedömningen skall man sålunda inte längre särskilt beakla del fallel att pension har utgått under bara en del av årel. 1 bestämmelserna klargörs nu ocksä vad som skall menas med alt inkomslen lill icke obelydlig del utgjorts av folkpension.

Prop. 1984/85:180 129

Ändringen i tredje stycket föranleds av att schablonavdragel om 100 kr. enligt 33 § 2 mom. andra stycket KL avskaffas.

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

2§ 2 mom.

1 det nya sjätte stycket i momentet ges en definition av begreppet samlaxering som används i de nya 24 och 28 §§.

24!; I mom.

Beslämmelsen anger atl del finns tvä slag av självdeklaralion. Beleckningen allmän självdeklaration, som avskaffades i samband med den nyligen genomförda reformen om slopande av den kommunala beskattningen av juridiska personer, ålerinförs för den självdeklaration som f.n. är ensamt förekommande.

2 mom.

1 momentet anges vissa av förulsäuningarna för atl deklarationsskyldigheten skall få fullgöras genom en förenklad självdeklaralion. Ytterligare förulsättningar finns i paragrafens tredje moment. Bestämmelserna har ulformais sä all den skauskyldige fär använda en allmän självdeklaration även när han uppfyller förutsättningarna beträffande en förenklad deklaration. De i förevarande moment angivna villkoren tar sikle på vilka intäkter och koslnader som den skattskyldige har att redovisa. Bestämmelserna knyler därmed an lill 25 § som anger vad en deklarationsskyldig normalt skall ta upp i sin självdeklaration. Föreskrifterna innebär alt en nödvändig förulsättning för all en person skall fä lämna en förenklad självdeklaralion är att han endast haft sädana deklarationsplikliga inläkler eller yrkar sådana avdrag som nämns i de olika punkterna i momentet. Förutsättningarna rör bara inkomsttaxeringen.

Av punkt 1 framgår att annan fastighet får redovisas endasl dä fräga är om faslighel som skall beskattas enligt den s. k. schablonmetoden enligt 24 § 2 mom. KL. Den skaltskyldige får ha haft högst tvä sådana fastigheter och innehavet måste avse hela beskattningsåret. Vidare måste taxeringsvärde ha åsalts för beskaliningsårel.

Enligi punkl 2 finns bara den begränsningen i fråga om inläkt som är atl hänföra till inkomstslaget tjänst atl den skall ha utgått i pengar. Inläklen får alllsä inte avse exempelvis förmän av hell eller delvis fri bil eller någon annan icke kontant förmån. 1 övrigt fär alla intäkter att hänföra lill tjänst redovisas. Däremot får den skatlskyldige inte yrka avdrag med belopp som översiiger del föreslagna schablonavdragel enligt 33 § 2 mom. försia slycket KL om 3000 kr. Schablonavdraget kommer alt medges utan att den skatlskyldige behöver framställa något yrkande.

Av punkl 3 framgår all intäkter som skall hänföras lill förvärvskällan

9 Rik.sdagen 1984/85. I saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 130

inkomst av kapilal fär bestå av dels vissa slag av sådana ränle- och uldelningsintäkter som avses i 38§ 1 mom. försia styckel KL, dels sådan förmän av boslad eller annat som tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag som anges i punkl 2 andra slyckel i anvisningarna till 38 § KL. Förmånen av boslad eller annal får redovisas i en förenklad deklaration även om den har förvärvats under beskatlningsäret. Däremol fär den inle ha avyttrats. Del fär inle heller vara fräga om upplåtelse som avses i punkl 2 iredje slyckel i anvisningarna till 38 i? KL. Kostnadsavdrag fär bara göras för skuldränta.

1 punkl 4 behandlas de allmänna avdrag som fär las upp. Avdrag får yrkas endasl för underhåll av icke hemmavarande barn (46 § 2 mom. första styckel 4 KL) och för avgift för pensionsförsäkring som ägs av den skauskyldige själv och som inte är en tjänslepensionsförsäkring (46 § 2 mom. försia styckel 6 KL).

Enligt punkl 5 fär avdrag även yrkas för väsentligen nedsatt skatteför-mäga på grund av sjukdom mm.

Av uppräkningen i punkterna följer att vissa inkomstslag inte fär redovisas i en förenklad självdeklaration. Detta gäller inkomsl av jordbruksfastighet, rörelse och lillfällig förvärvsverksamhet och vidare av annan fastighet såvitt gäller konventionellt beskattad fastighet enligt 24 § 1 mom. KL. Genom begränsningen av möjligheterna till avdragsyrkanden måste den som vill ha avdrag för t. ex. förvaltningskostnader lämna allmän självdeklaralion. Begränsningen innebär dock inte alt den skatlskyldige skall gä miste om vissa schablonartade avdrag, bl.a. schablonavdrag från anställningsinkomster om 3000 kr. och extra avdrag under inkomsl av kapilal om 1 600 kr. Dessa avdrag, som alla omnämns i den föreslagna 66a § TL, skall i förekommande fall tillgodoföras ulan yrkande därom och behöver sålunda inle las upp i den förenklade självdeklarationen.

3 mom.

1 momentet anges de deklarationsskyldiga som undantas från möjligheterna att lämna förenklad självdeklaration även om deras inkomstförhållanden är sådana atl förutsättningarna i 2 mom. är uppfyllda.

Med samlaxering i punkl 1 avses att den skatlskyldige skall taxeras enligt för gift skaltskyldig gällande bestämmelser, jämför förslaget till ny lydelse av 2§ 2 mom. TL. Punkl 2 rör bl.a. den som uppburit inkomst av anställning i ullandet. Beslämmelsen avser att undanta dem beträffande vilka del kan bli fräga om beskatlning både här och utomlands. Undantagen enligt punkterna 4 och 5 betingas av konirollskäl. Med förelagsledare i fåmansföreiag, närslående till företagsledare och delägare i fåmansföreiag avses detsamma som i 35§ la mom. sjunde-nionde styckena KL. Av punkt 6 följer atl den som skall redovisa ränlelillägg för bl. a. räntefria lån inte får lämna förenklad självdeklaralion.

Prop. 1984/85:180 131

25 S Ändringen innebär att begreppet allmän självdeklaration ålerinförs.

25 d§

Paragrafen innehåller bestämmelser om att vissa uppgifter inle behöver tas upp i en självdeklaration. Bestämmelsen innebär atl redovisning av aktieförsäljningar m.m. får underlåtas om brultoförsäljningssumman under beskaltningsårel uppgår lill ett vissl högsta belopp. För korltidsakiier är beloppet högst 1 000 kr, och för aktier som innehafts tvä år eller längre är beloppet högsl 6600, Del senare beloppet har bestämts med utgångspunkt i schablonmeloden för beräkning av anskaffningsvärdet enligt anvisningspunkt 2b lill 36§ KL,

28 §

Paragrafen anger vad den förenklade självdeklarationen skall innehålla och har utformats med 25 § som förebild. På grund av bl. a. avgränsningarna i 24 § 2 och 3 mom. behöver denna paragraf inte ta upp sädana förhållanden som anges i 25 § men som inte aklualiseras i fråga om den som lämnar en förenklad självdeklaralion.

Av beslämmelserna framgår att den skatlskyldige inte behöver lämna nägon särskild redovisning av tjänsteinkomster om arbeisgivaren eller molsvarande har fullgjort sin skyldighet gentemot den skattskyldige all lämna meddelande om inkomsterna. Delta beror pä att taxeringen skall grundas på kontrolluppgifterna. Om den skatlskyldige inle har erhållit etl korrekt meddelande från arbeisgivaren måste han däremot lämna uppgifter om de rätta förhållandena. Detta skall han ocksä göra i fråga om inkomster beträffande vilka det inle föreligger någon skyldighet alt utan anmaning lämna kontrolluppgifter.

Under motsvarande förutsättningar behöver uppgifier inle heller lämnas om intäkter atl hänföra till inkomst av kapilal. Vad gäller dessa skall emellertid kontrolluppgifterna ligga till grund för taxeringen försl fr. o. m. 1989 ärs taxering. 1 övergångsbestämmelserna föreskrivs därför atl den skaltskyldige vid 1987 och 1988 års taxeringar skall lämna fullständig redovisning om kapitalintäkterna. Beslämmelsen i punkt 5 skall alltså lillämpas fullt ut försl fr. o. m. 1989 års laxering.

Enligt punkt 8 behöver den skattskyldige redovisa sin förmögenhet endast om förmögenheistillgångarna uppgår lill minsl 90000 kronor. Skall han samlaxeras gäller en gräns om 180000 kronor för del sammanlagda värdel av hans och hans makes förmögenhetslillgångar. Har den skatlskyldige hemmavarande barn under 18 år som har en till statlig inkomstskatt beräknad beskattningsbar inkomst om minsl 6000 kr, skall han redovisa sin förmögenhel om hans egna och barnets förmögenhetstillgångar uppgår till sammanlagl minsl 180000 kr.

Prop. 1984/85:180 132

Även om redovisningsskyldigheten är begränsad måsle deklarationsblanketten utformas så att de skilda förutsättningarna återges och all del klarl framgår all den skaltskyldige genom alt underteckna deklarationen lämnar en försäkran som avser bl, a, de meddelanden rörande kontrolluppgifter som han fäll,

36 S

Ändringen syftar lill att klargöra atl en deklarationsskyldig, som lämnat förenklad självdeklaralion trots all han inle uppfyller förutsättningarna därför, får anmanas att komma in med allmän självdeklaralion.

37 § 1 mom.

Genom slopandet av undantaget för konlrolluppgiftsskyldighel i fråga om folkpension behöver den skaltskyldige inle lämna uppgifter om uppburen pension i den förenklade självdeklaraiionen.

Ändringen i undantagsbestämmelsen i g i punkl 1 har behandlals ulförligl i avsnill 4.1.1. Den innebär en uividgning av möjligheterna atl slippa redovisa ersättningar för resekostnader i kontrolluppgifter. Genom bestämmelserna i 25 § första stycket 3 och 28 § försia stycket 4, vilka hänvisar till denna undantagsbestämmelse, behöver ifrågavarande ersättningar inte heller redovisas av den skatlskyldige i deklarationen.

Genom elt tillägg i punkt 4 a föreskrivs en skyldighet att ange aktieinnehavet för fysiska personer vid årets utgång.

37 § 2 mom.

I momentels elfte slycke föreskrivs att kontiolluppgifi enligt vissa uppräknade punkler i första momentet skall lämnas på faslslällt formulär. Pä förslag av lagrådet har ytterligare punkter lagits med i uppräkningen.

37 § 5 mom.

Förslaget innebär en utökad skyldighel för uppgiftslämnaren atl tillställa även den skatlskyldige etl meddelande med motsvarande innehåll som det som finns i kontrolluppgiften. Genom ändringen föreskrivs en skyldighet alt lämna även den skattskyldige upplysning om bl.a. aktieutdelning och aktieinnehav.

37 § 8 mom.

Momentet innehåller bestämmelser om den obligaloriska uppgiftsskyldigheten i fråga om ränteinläkter.

I momentet har föreskriviis vilka som är uppgiflsskyldiga. Uppgiftsskyldighelen har ulformais så atl den träffar samlliga som frän allmänheten yrkesmässigt lar emol eller förvallar pengar med individuell ränlegottskrivning. Inlåning av pengar mol ränta skall ingå som ett led i en yrkesmässig verksamhel. Vid en bedömning av yrkesmässighelen fär hänsyn las

Prop. 1984/85:180 133

lill säväl borgenärernas antal som storleken av de belopp som förekommer i verksamhelen. Även den som yrkesmässigt ombesörjer all pengar blir räntebärande omfattas av uppgiftsskyldigheten. Det innebär att även annan penningförvaltande verksamhet än inlåning träffas av uppgiftslämnandet. Uppgiflsskyldiga blir i huvudsak samtliga banker, postgirot, fondkommissionsbolag, finansbolag, finansieringsföretag och försäkringsbolag. Även riksgäldskontoret omfatlas av uppgiftsskyldigheten.

För alt uppgiflsskyldigheten även skall omfatta verksamhet som inte kan betecknas som yrkesmässig penningförvaltning anges atl den som ger ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden är uppgiflsskyldig. Härigenom kan företag som ger ut obligationer eller reverser bli uppgiftsskyldiga. Uppgiftslämnandet aktualiseras dock i dessa fall endast i de fall företaget direkt till borgenären betalar ut ränla.

Uppgiftsskyldighel gäller ocksä för VPC. Hos VPC finns bl. a. förlagsbevis, konvertibla förlagsbevis, konvertibla skuldebrev samt bankobligationer registrerade. Den verksamhel som innebär alt VPC betalar ut eller goiiskriver ränta för sådana skuldförbindelser Iräffas således av uppgiftsskyldigheten.

Uppgiftsskyldighet gäller även för föreningar som mottar pengar för förräntning. Förräntning av medlemmars kapitalbeViällning på s. k. medlemskonton i t. ex. konsumtionsföreningar pä vilka ålerbäringsmedel samlas upp och förräntas omfattas således av uppgiftsskyldighelen. Uppgifter skall också lämnas på andra insättningar som medlemmar gör på olika typer av sparkonton. Även inlåning frän medlemmar mot revers omfattas av uppgiftsskyldighelen. Förränlning av medlemmars insatskapital i föreningen omfattas däremot inte. Medlemsinsatserna är i försia hand en nödvändig förutsättning för medlemskapet och föreningen bör inle vara uppgiftsskyldig för den eventuella ränta som belöper på medlemsinsatserna.

Verksamhel som innebär att ränta lillgodoförs i samband med normala affärsförhållanden lämnas utanför uppgiflsskyldigheten. Uppgiftsskyldighelen omfaltar t.ex. inte sådan verksamhel som innebär att fasla leveran-törskrediier lämnas, även om lånen löper med ränla. Verksamhel som den uppgiftsskyldige bedriver men som inte kan betecknas som inlåning, penningförvaltning eller motsvarande omfattas inte av uppgiftsskyldigheten. Del gäller t.ex. inkassouppdrag som bankerna åtar sig alt utföra för kunders räkning avseende bl.a. ränta pä köpekontrakt. Delta följer av undanlagsbestämmelsen i punkl a.

Uppgiftsskyldighelen skall avse den ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller utbetalat lill borgenären. Förslaget innebär således en skyldighet för uppgiftslämnaren att sammanställa uppgifier från den skattskyldiges olika konton eller fordringar.

Med utbetalning avses i lagrummet atl någon direkt till borgenären betalar ut ränla. Om en bank löser in en kupong som hänför sig till en

Prop. 1984/85:180 134

räntebärande obligation skall banken lämna uppgifl om utbetald ränta. Förhållandet är delsamma i fräga om ränta pä t.ex. skatlkammarväxlar, skallkammarväxelcerlifikal och kapilalmarknadsreverser.

1 fråga om sparobligationer innebär förslaget alt riksgäldskonlorel under löptiden skall lämna uppgifl belräffande gottskriven ränta och fordringens sloriek. När obligationen däremol löses in hos en bank blir banken uppgiflsskyldig för utbetald ränla.

Uppgift om fordringens sloriek behöver bara lämnas i de fall borgenären har en fordran direkl pä den uppgiftsskyldige. Del gäller t. ex. i fråga om vanliga banktillgodohavanden. Däremot kan det vara svärl eller ibland omöjligl för banken all med säkerhet känna lill borgenärens sammanlagda fordran när det gäller l.ex. räntebärande obligationer. Uppgifl om fordringens sloriek skall således inte lämnas i de fall den uppgifisskyldige inle själv är gäldenär.

Bank skall lämna kontrolluppgift för varje kund som banken gottskrivit eller utbelalat ränta lill. Förfarandet genomförs i två steg. Vid 1987 och 1988 års taxeringar skall kontrolluppgift lämnas endast om ränlan för årel sammanlagt uppgått lill minst 500 kr. Fr.o.m. 1989 års taxering slopas räntegränsen helt. De räntor som avses är ränla pä konlo, obligationer och andra skuldförbindelser för den allmänna marknaden samt ränla som banken goiiskriver och utbetalar vid förmedling av län. Däremol ingår, som nämnls, inle ränta som banken goiiskriver eller utbetalar på grund av inkassouppdrag.

Kontrolluppgiften skall ange under året gottskriven eller utbetald sammanlagd ränla samt kundens fordran på banken vid årets slut. Om kunden innehar etl konto tillsammans med en eller flera andra kontohavare skall pä kontot belöpande ränta och kapital fördelas lika mellan kontohavarna. Har kontohavarna meddelal banken atl fördelning sker efter annan grund skall dock denna lillämpas vid kontrolluppgifternas upprättande.

Pä kontrolluppgiften skall anges borgenärens namn och adress samt person- eller organisationsnummer. Som har framgått av den allmänna moliveringen (avsnitt 4.2.1) har kreditinstituten alt aklivi verka för att kontrolluppgifterna skall kunna förses med borgenärens personnummer. Jag vill utöver vad som anförts i lagrådsremissen nämna att undantaget från skyldighelen all ange sådant nummer avser bara sådana fall där borgenären inle har något personnummer eller det annars förelegat någol faktiskt hinder att fä fram uppgiften, 1. ex. att man trots efterforskning inte kunnat fä reda på numret. I sådana fall skall om möjligt födelseliden redovisas.

Hänsyn behöver inte tas till ränla och fordran på konlo, om detta saknar person- eller organisationsnummer och öppnats före den 1 januari 1985 samt ränlan inle uppgår lill I 000 kr. Innehas kontot av flera kontohavare skall hänsyn lill kontot bara tas om minsl en av kontohavarna gollskrivils 1 000 kr. eller mer. För kontohavare med lägre ränta skall denna medräknas endast om konlohavarens sammanlagda räntor uppgår till minst 500 kr.

Prop. 1984/85:180 135

Vid 1989 års taxering sänks ränlegränsen på ej nummersatia konton till 100 kr. Del innebär atl om kontot innehas av flera kontohavare skall hänsyn las till kontot bara om minst en av kontohavarna gottskriviis 100 kr. eller mer. För kontohavare med lägre ränta skall uppgift i sädant fall alllid lämnas eflersom ränlegränsen slopats.

Förmedling av bankernas notariatlän sker ofta mellan tvä kunder i banken. Längivaren erhåller l.ex. etl panlbrev som säkerhel för sin utlåning. Ofta lämnar dock den förmedlande banken garanti som säkerhet för lånet. I dessa fall tar banken i sin tur en säkerhet av låntagaren. Banken brukar i de flesta fall förvalta säkerheterna och bevaka all lånen betalas enligt avtalen. 1 de fall dä banken endast förmedlar kontakten mellan långivaren och låntagaren, s.k. förmedlingslän, saknar banken konlroll över betalningarna. Uppgiftsskyldighel för förmedlingsverksamhel föreligger endast i de fall banken gottskrivit eller utbetalat ränta. Vad här sagts gäller inte bara bankernas notariatlåneverksamhet utan också annan sädan yrkesmässig verksamhet.

Vissa räntetagare har undantagils från uppgiftslämnandet. Bank och hypoteksinstitut skall inle lämna uppgifl om lån hos varandra. Det innebär atl den som i rörelsen får använda ordel bank undantas. Lands- och sladshypoteksföreningar samt Konungariket Sveriges siadshypotekskassa undantas också. Uppgift skall således inte lämnas i de fall dä dessa förelag är borgenärer. Likaså undanlas försäkringsanstaliernas utlåning. Även aktiebolag och föreningar som tilldelats organisationsnummer undantas.

Genom att uppgift skall lämnas lill ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering kommer uppgifl inle att behöva lämnas för den som inte är skattskyldig i Sverige. I enlighet härmed skall uppgifl inte heller lämnas för vissa rättssubjekt, t. ex. stat och kommun.

39§ I mom.

1 de punkter i momentet där det anges att kontrolluppgiften skall avse viss skattskyldig har beteckningen skattskyldig ersatts med ordet person eller, såvitt avser punkt 5, gäldenär. Justeringen syftar till att klargöra att kontrolluppgift fär infordras även belräffande t.ex. handelsbolag.

43 § 2 mom.

Förslagel innebär att iredje och fjärde styckena i momentet upphävs. Detta följer av att regler för uppgiftsskyldighelen för ränteutbetalningar föreslås i 37 § 8 mom.

66a §

Paragrafen föranleds av att de angivna avdragen inte skall tas upp i den förenklade självdeklarationen. Genom bestämmelsen markeras atl taxeringsmyndigheterna särskilt skall uppmärksamma avdragen. Sker inte detla bör man anse alt del är fråga om s.k. misstagslaxering, vilken den

Prop. 1984/85:180 136

skattskyldige kan överklaga i särskild ordning enligt bestämmelsen i 100 § första stycket 5.

Bestämmelsen gäller i fräga om såväl den förenklade som den allmänna självdeklaraiionen.

66b §

Genom bestämmelsen i första slycket ges taxeringsmyndigheterna rält atl i fråga om en förenklad självdeklaralion beslula om taxering pä grundval av uppgifier som den skaltskyldige inle har lämnal eller annars fått ta slällning lill. Bestämmelsen avviker därmed från den i 15 § första styckel förvaltningslagen (1971:290) föreskrivna skyldigheten om all part före ett ärendes avgörande skall underrättas om det som tillförts ärendel genom annan än honom själv och beredas tillfälle all yttra sig över del.

Bestämmelserna i andra stycket öppnar möjlighet för taxeringsmyndigheterna alt godla en lämnad förenklad självdeklaration även om den skallskyldige genom den egentligen inle fullgjort sin deklaralionsskyldighet.

70 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om det särskilda meddelande som skall lillslällas en skatlskyldig som taxeras på grundval av en förenklad självdeklaration.

Etl laxeringsmeddelande skall inle utfärdas om den skattskyldige inle kommer att taxeras med ledning av en lämnad förenklad självdeklaralion därför att han inle uppfyller förutsättningarna för en sådan. Däremot skall ett meddelande utfärdas även i fräga om skallskyldig vars laxeringar icke är beslulade, om del kan antas alt taxeringarna kommer att grundas på en förenklad deklaration. Sä kan vara fallet exempelvis när den skallskyldiges taxeringar icke är definitiva på grund av att han samtaxeras och maken lämnat en fullsländig självdeklaration som ännu inte är färdigbehandlad. Genom bestämmelsen i första stycket sista ledet ges regeringen möjlighet att föranstalta om atl taxeringsmeddelandet också ger upplysningar om medgivna avdrag, preliminära debiteringsuppgifter m.m.

Meddelandet skall normalt sändas till den skaltskyldige före juni månads utgång oberoende av om han då har taxerats eller inte. Föreskriften i sisla stycket sista meningen avser främsl fall där den förenklade självdeklarationen har kommil in så sent all den annars gällande tidsfristen inte räcker till.

100 §

Enligt nuvarande regler kan extraordinär besvärsrätl föreligga enligt grunderna i 100§ första slycket 6 och andra stycket om en skaltskyldig har överlaxerats på grund av att för hög inkomst angetts i kontrolluppgift. Extraordinär besvärsrätt föreligger emellertid enligt punkten 6 endasl om den skatlskyldige uppfyller väsentligheiskrileriet enligt denna punkt och de i andra slyckel angivna ursäkllighets- och nyhetskriterierna.

Prop. 1984/85:180 137

Eu lillägg införs nu i försia slyckel 5 som ger den skatlskyldige ulvidgad möjlighet att anföra besvär i särskild ordning om hans taxering blivit oriklig på grund av atl kontrolluppgift enligt 37 S, som avser inkomsl av tjänst eller kapital, saknats eller varil felaklig. Genom au lilläggel införs i punklen 5 blir den extraordinära besvärsrälten oberoende av de krilerier som anges i punkten 6 och i andra styckel.

Förslaget belräffande försia styckel 6 innebär endasl en redaktionell ändring i anledning av förslagel i 5. Andra kontrolluppgifter än sådana som avses i 37§ beträffande inkomsl av tjänst eller kapilal påverkas således inte.

101 § 1 mom.

1 lagrummet regleras laxeringsintendentens (TI:s) rätt alt anföra exlraordinära besvär.

Genom hänvisningen till 100 § första styckel 5 framgår att TI har möjlighel all anföra besvär lill den skallskyldiges nackdel om laxeringen blivii felaktig på grund av att kontrolluppgift enligt 37§, som avser inkomst av Ijänsl eller kapital, saknats eller varit felaktig. Lagrummet har i anledning av förslaget i 100 § 5 omarbetats i redaktionellt hänseende.

1 paragrafen införs ocksä en bestämmelse alt TI inle fär anföra besvär till den skaitskyldiges nackdel om den skall som inle påförts är alt anse som ringa. Ändringen innebär en beloppsmässig begränsning av besvärsrälten molsvarande den som finns om efterlaxering i 114 §.

1 princip skall den föreslagna regeln tillämpas så snart undertaxeringen föranlells av en felaktig eller saknad obligatorisk kontrolluppgift oavsett vilken typ av deklaralion som lämnals och även om efteriaxeringsgrun-derna är för handen. Någon ändring har dock inte gjorts i I14§ som utesluter en tillämpning av eflertaxeringsinstilulel så snarl extraordinär besvärsrätl lill den skatiskyldiges nackdel föreligger. Del kan nämligen, vilkel ocksä framhållils i den allmänna moliveringen, i vissa fall vara lämpligasl all lillämpa 114 §. Bestämmelserna kan alltså i viss mån komma alt överlappa varandra.

116f§ Paragrafen innehåller regler om undantag frän påföring av skatlelillägg, 1 försia stycket införs nu en bestämmelse som innebär atl skattetillägg inte skall påföras vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapilal, om rättelsen har gjorls eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift enligt 37 § som var tillgänglig för taxeringsnämnden före laxeringsperiodens ulgång, Förslagel har sin uigångspunkt i au risken för atl den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt är obetydlig i dessa fall.

Undantagsregeln gäller alltså inle obligatoriska kontrolluppgifter som avser inkomsl av rörelse, jordbruksfastighet eller annan faslighet. Vidare skall uppgiflen ha kommil laxeringsnämnden till banda före laxeringspe-

Prop. 1984/85:180 138

riodens slul för all kunna beaklas vid lillämpning av denna beslämmelse. Generelll gäller atl om laxeringsnämnden inte räilal felakiigheien Irols all kontrolluppgiften har varil lillgänglig är beslämmelsen ändå tillämplig,

Ii6g§

Jämkningen i försia slyckel avser all markera all förseningsavgift inle skall påföras, om den skallskyldige i räll lid lämnar en förenklad självdeklaralion även om deklarafionsskyldigheien skall fullgöras genom en allmän självdeklaralion.

Genom den nya lydelsen av andra slyckel klargörs alt dubbel förseningsavgift skall påföras, om den skallskyldige inle följer en anmaning all lämna allmän självdeklaration när han är skyldig atl lämna en sädan,

120!}

Första slyckel i lagrummet innehåller en slraffbeslämmelse för den som uppsålligen eller av grov oaktsamhet underiäler att fullgöra konlrolluppgiftsskyldighel enligt 37 och 38 SS,

Genom en ändring i första slycket skärps strafflalituden till böter eller fängelse i högsl sex mänader i stället för bara böter.

Andra slycket 5 har efter påpekande därom av lagrådet jämkats avseende en hänvisning till 43 § 2 mom.

Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

4§ 1 mom.

Ändringen medför att den preliminära A-skall som den skatlskyldige skall betala enligt skattetabell kommer att beräknas som om han kommer att medges ett avdrag för intäkternas förvärvande med I 500 kr. dock högst 5% av intäkten.

12§

Genom ändringen i 4§ kommer skattetabellerna atl ange för låga belopp för preliminär skall i fråga om inkomsler som inle ger den skaltskyldige rätt lill schablonavdrag enligt 33 § 2 mom. KL. Beslämmelsen i förevarande paragraf syfiar lill att preliminär skatt för sådana inkomster skall las ul Ulan hänsynslagande lill schablonavdragel.

Av hänvisningen till lagrummet i KL följer all det skall vara fråga om annan intäkl av tjänst än sådan som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anslällning. Belräffande dessa inkomsler skall en förhöjning ske av skatteavdraget i förhållande lill vad skattetabellerna anger så all den preliminära skallen ulgår med belopp som bältre motsvarar vad den slutliga skallen kan anias bli. Del föruisälts att regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer meddelar verkställighelsföreskrifier om detla.

Prop. 1984/85:180 139

32 8

.Ändringarna i första styckel föranleds av att bestämmelserna om ö-skatteränla ändras i 69§ UBL. Förslaget innebär att ränla på tillkommande skalt (respitränta) skall molsvara del av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av december året före det år för vilkel ränla skall beräknas med tillägg av tre procentenheter.

69§ I mom.

Den nuvarande beslämmelsen i andra slycket om all räntebeloppen sammanlagl inle får överstiga 100000 kr. slopas med hänsyn till förslagen om ändrad ränteberäkning i tredje och fiärde slyckel. Dessa innebär alt ö-skatteränta på överskjutande skatt som uppgår till högst 20000 kr. skall beräknas enligt halva den räntesats som motsvarar det av riksbanken faslslällda diskonto som gäller vid utgången av december årel före taxeringsåret. Pä den del som överstiger 20000 kr. beräknas ränta enligt en fjärdedel av räntesatsen. Räntesatserna föresläs bli bestämda med högst en decimal, varvid avrundning skall ske uppåt.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

4§

Förslagel innebär alt man vid beräkning av inkomsl av anslällning skall göra avdrag för koslnader som arbetslagaren har hafl i tjänsien, i den män koslnaderna minskade med den kostnadsersättning som arbetsgivaren betalat den anslällde överstiger 3000 kr. Avdrag vid PGI-beräkningen kommer inte atl göras om den skatlskyldige nöjer sig med det lill 3 000 kr, höjda schablonavdragel enligt 33 § 2 mom, försia slyckel KL, Detta innebär att kostnadsavdrag inte behöver göras i de fall den skallskyldige lämnar en förenklad deklaration, PGI besläms dä till samma belopp som bruttosumman av anslällningsinkomsier som berättigar lill PGI,

Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

2§

1 paragrafen regleras när ansvar för skattebedrägeri kan komma i fräga, 1 etl nyll tredje slycke införs en beslämmelse som innebär all en skallskyldig kan dömas för skattebedrägeri om han och den som är uppgiflsskyldig enligt 37 § taxeringslagen kommer överens om atl kontrolluppgift endast skall lämnas till den skatlskyldige men inle till skattemyndigheten eller alt uppgiften lill skattemyndigheten skall innehålla ell förlagt belopp. Förutsättningen för att den skattskyldige skall kunna dömas för skattebedrägeri för en sådan överenskommelse bör vara all han i en förenklad självdeklaration har intygat att hans tjänsleinkomsier överensslämmer

Prop. 1984/85:180 140

med del meddelande han har fåu och atl han med anledning av den felaktiga eller ej avlämnade kontrolluppgiften påförts skatl med för lågt belopp, 1 subjektivt hänseende krävs atl den skattskyldige har direkt uppsåt, dvs. att hans avsikt är all undandra sin inkomst frän beskattning. Brottet är fullbordat i och med all skattemyndigheten har fattat beslut om påföring av skall eller underlålil au fatta etl sådant beslut på grund av att uppgiflsskyldigheten fullgjorls pä ell oriktigt säll.

Risken för att en dylik överenskommelse kommer all träffas uppstår endast när förenklad deklaralion används och bestämmelsen gäller således endasl när deklaranten har lämnat en sådan deklaration.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar

AUL innehåller i 8 S bestämmelserom alt bl.a. den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa en- eller tvåfamiljsfastighet i vissa fall skall lämna uppgifier i deklarationen om uppdrag belräffande fastigheten. Bestämmelsen jämkas sä att uppgiflsskyldigheten också gäller den som lämnar förenklad självdeklaralion.

Övriga lagförslag

Vad gäller övriga förslag hänvisas lill avsnitt 6.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl anla förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

4. lagom ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i skatlebrotlslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel belräffande vissa uppdragsersättningar,

7. lag om upphävande av lagen (1977; 1071) om basenhet,

8. lag om ändring i lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt,

9. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skaU i vissa fall.

10 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1984/85:180 141

Bilaga I

Sammanfattning av betänkandet Förenklad självdeklaration (SOU 1984:21)

1 detta delbetänkande lägger vi fram förslag om ändringar i de materiella bestämmelserna på inkomstbeskattningens område i syfte atl förenkla deklarationsförfarandel för del stora flertalet enskilda skattskyldiga och skapa förutsättningar för en reform av taxeringsförfarandet. Värt förslag omfattar främst löntagare och pensionärer och bedöms kunna möjliggöra atl 4-4,5 milj, skattskyldiga lämnar en starkt förenklad självdeklaralion. Systemet bygger på all arbetsgivarna- liksom f.n. -lämnar kontrolluppgifter på utbetalade löner och utgående skattepliktiga förmåner. Vidare ulgår systemet från alt banker och andra kreditinstitut lämnar konlrolluppgift på ränior, som insättare gollskrivils under inkomslåret, saml att kontrolluppgifter från VPC m.fl. om aktieutdelning också kommer att ingå i systemet.

Grunduppgifter och tilläggsuppgifter

Den grundläggande tanken bakom förslagel är att de skattskyldiga som använder den förenklade deklarationen inle skall behöva uppge sådant som skattemyndigheterna får kännedom om genom kontrolluppgifterna eller kan inhämta genom atl använda tillgängliga register, l.ex. fastighetsregistret. Förstnämnda uppgifter benämns i förslaget grunduppgifter. Vid sidan härav kan den skattskyldige i viss utsträckning lämna tilläggsuppgifler i den förenklade deklarationen.

Den förenklade självdeklaraiionen skall i första hand omfalla inkomstslagen tjänst, kapital och småhusfastighet (villa eller fritidshus). Den skattskyldige kan i normalfallet försäkra atl hans inkomster av anslällning eller uppdrag och hans ersättning från försäkrings- eller arbetslöshetskassa saml pension eller livränta överensstämmer med de kontrolluppgifter han fått. Han behöver i så fall inte redovisa inkomslerna i deklarationen ulan bekräftar grunduppgifternas riklighet genom atl skriva under deklarationen.

Har den skatlskyldige hafl inkomst av tjänst som inte ingår i grunduppgifterna, t.ex. därför atl konlrolluppgift inte skall lämnas eller den skattskyldige inte har fått kontrolluppgift, redovisar han sådana inkomsler som tilläggsuppgifler.

I del fulll utbyggda systemet ingår bland grunduppgifterna kreditinstitutens och VPC:s kontrolluppgifter på inkomst av kapital i form av ränta på bankmedel och utdelning pä aktier. Vi räknar med au sä kan ske fr.o.m. 198S

Prop. 1984/85:180 142

ärs taxering. 1 avvaklan på att etl system för della uppgiftslämnande byggs upp skall dessa kapitalintäkter redovisas som tilläggsuppgifler i 1986 och 1987 års deklarationer. Om intäkterna uppgår till högst 1 000 kr. och avdragen därifrån inle översiiger intäkterna behöver närmare uppgifter inle lämnas.

Har den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhel inte uppgån till 50 000 kr. vid inkomstårets utgång behöver han inie heller redovisa förmögenheten närmare.

Skauepliktig förmögenhet som uppgår till 50 000 kr. eller mer kan redovisas som tilläggsuppgifi. Om den skaitcplikiiga förmogenhelen uppgår lill 400 000 kr. fär den förenklade deklarationen inte användas även om övriga förulsättningar är uppfyllda. 1 så fall måste den skallskyldige lämna en fullständig deklaralion.

1 den förenklade deklarationen kan ingå en villafastighet. 1 så fall förtrycks faslighetens officiella beteckning, taxeringsvärde m.fl. uppgifier genom skattemyndigheternas försorg. Vidare beräknas intäkl, garantibelopp, extra avdrag och nettointäkt med utgångspunkt i alt den skattskyldige ägl villan hela beskaltningsårel. Den som köpt eller sålt en fastighet under året mäste använda fullständig deklaralion.

Uppgift om skuldräntor och om tonUrältsavgäld, som belalals under året, och om skulden vid årets ulgång lämnar den skaltskyldige som tilläggsuppgifler.

Smärre aklievinsler skall kunna rymmas i systemet med förenklad deklaration.

Schablonavdrag m.m.

För den som lämnar förenklad självdeklaration avräknas automatiskt från anslällningsinkomsier etl schablonavdrag om 2 000 kr. i den män inkomsterna förslår. Avdraget får dock inle översliga 10 % av intäkterna. Schablonavdraget som innebär en höjning av det nuvarande avdraget med 1 000 kr., skall omfatta även den avdragsgilla delen av koslnader för resor lill och från arbelel. Den nuvarande beslämmelsen atl sådana koslnader får dras av endasl i den mån de överstiger 1 000 kr. behålls.

1 schablonavdraget ingår inte kostnader i samband med ijänsteresor. Dessa koslnader blir avdragsgilla som hittills. Den som vill ha avdrag för sådana kostnader mäste lämna en fullständig deklaralion.

Det nu gällande lOO-kronorsavdraget frän inkomst av tjänst för den som har andra inkomsler än arbetsinkomster, t.ex. pensionärer, slopas.

Bestämmelserna för all beräkna pensionsgrundande inkomst har anpassats till våra förslag beträffande avdrag från inkomst av tjänsl.

I stället för del nuvarande s.k. sparavdraget om 800 kr. under inkomst av kapilal föreslås ell individualiserat avdrag om 1 0(J0 kr. Della innebär all avdragel medges varje skallskyldig fysisk person för sig utan möjlighel all flyita över del helt eller delvis till make eller annan sambeskaitad person. Avdraget skall i likhel med det nuvarande inte vara underskottsgrundande.

Vi föreslår vidare att avdrag för förvaltningskostnader från kapitalinkomster inle medges upp lill etl belopp av 1 000 kr. Kostnader därutöver blir

Prop. 1984/85:180 143

avdragsgilla på samma sätl som f.n. men måste redovisas i en fullständig deklaralion. Ränta på överskjulande skatt blir skattefri och utgår med reducerad procentsats.

Vad beträffar inkomst av lillfällig förvärvsverksamhel införs ell avdrag om 1 000 kr, för varje skatlskyldig för vinst vid försäljning av aklier som innehafts mindre än två år. Del nuvarande avdragel för s,k. äldre aktier, 3 000 kr., som är delsamma för ensamstående och för makar gemensaml, omvandlas lill elt individuellt avdrag om 2 000 kr. Avsiklen är att en skattskyldig, som äger aktier och som i övrigt uppfyller förutsättningarna för atl få använda den förenklade deklarationen, inle skall behöva lämna en fullständig deklaralion fastän han gjort smärre försäljningar av aklier, teckningsrätter e.d.

Allmänna avdrag m.m.

I fråga om de allmänna avdragen erinrar vi om alt förslag från andra kommittéer nyligen lagls fram om att ersälla förvärvsavdraget och avdragel för underhäll av inte hemmavarande barn med stöd i annan form. Vi understryker den slora vinsl detla skulle innebära från skalteförenklingssyn-punkt och räknar i vårt förslag med att dessa avdrag slopas. Detsamma gäller skattereduktionen för s.k. hemmamake och ensamslående med barn.

Del enda allmänna avdrag som fär yrkas i den förenklade deklarafionen är avgifter för pensionsförsäkring. Del görs som lilläggsuppgift.

Avdrag för nedsatt skatleförmåga för folkpensionärer medges i stort enligt samma metod som gäller f.n. Molsvarande avdrag för sjukdomskostnader slopas däremot och ersätts med stöd i annan form.

Våra förslag lill ändrade materiella bestämmelser omfaltar givetvis även dem som lämnar fullständiga deklarationer.

Deklarationsblanketter och taxeringsbesked

Vi har tagit fram en tvåsidig blankett för den förenklade självdeklarationen. Den skatlskyldige skall pä första sidan bekräfta grunduppgifternas och ev. tilläggsuppgifters riklighet genom sin underskrift på heder och samvete. Särskilt utrymme finns på båda sidorna för tilläggsuppgifler. Särskilda yrkanden eller uppgifter av annal slag än föreskrivna lilläggsuppgifter kan inte tas med i blanketten. Den som vill lämna fler uppgifter än som ryms på den förenklade deklarationen får i stället fylla i en fullsländig deklaration.

Vi föreslår inga principiella ändringar i den fullständiga deklarationen. Såväl den fullständiga som den förenklade deklarationsblanketten skall även fortsättningsvis skickas ut till de skattskyldiga med namn. adress m.fl, uppgifter förtryckta. Vi föreslår emellertid valfrihet för den som fåll en blankett för förenklad deklaration au \ stället använd-a den fullständiga om han så önskar.

Inga principiella ändringar föresläs beträffande skyldighelen att deklarera.

Den som använder den förenklade blanketten kommer atl under juni taxeringsåret få ett meddelande (taxeringsbesked). Av taxeringsbeskedet

Prop. 1984/85: 180 144

framgår bl.a. vilka konlrolluppgifter taxeringen grundas på. Syflel är atl upplysa de skattskyldiga om vad som legat lill grund för taxeringen och att möjliggöra omprövning under taxeringsperioden. Taxeringsbeskedet skall innehålla en specifikation av de olika intäktsposterna och utfärdas endast vid 1986 och 1987 års laxeringar. Vid 1988 års taxering är avsiklen att ersätta taxeringsbeskedel med en tidigareläggning av skattsedelsulskriften och avräkningen av preliminär skatl. Våra överväganden i den delen redovisas i ett kommande betänkande.

Kontrolluppgifter

Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel utökas något. De skall i kontrolluppgifterna ange inte bara förekomslen av en förmän utan också värdera den i de fall del rör sig om fri bostad, fri lunch, fri bil m.m. Liksom i dag används i första hand personnummer som idenlifieringsbegrepp i konlrolluppgiflerna. Det formulär, som tagiis fram av en arbeisgrupp inom den s,k, EKO-kommissionen, kommer all underläila uppgiflslämnandel.

Som förul antytts anser vi del lämpligl all genomföra kreditinstitutens uppgiftsskyldighet för räntor och skattemyndigheternas användning av dessa kontrolluppgifter i två steg. Fr,o,m. 1986 års taxering skall konlrolluppgift ulfärdas om ränlebeloppet uppgår till minsl 500 kr, eller kapitalbehållningen är minsl 5 000 kr. Systemet blir då testat och uppdaterat bl,a. för att säkerställa korrekta personnummer i kontrolluppgifterna. Fr.o,m. 1988 års taxering ulfärdas kontrolluppgift om ränlebeloppet uppgår lill minst 100 kr. eller kapitalbehållningen är minst 1 000 kr. Uppgiflerna skall dä tjäna lill ledning för taxeringen.

Taxering och kontroll

1 normalfallet kommer laxeringen atl besiämmas med ledning av kontrolluppgifter från arbelsgivare, kreditinstitut m.fl. och skattemyndigheternas registeruppgifter. Taxeringen grundas vidare på de lilläggsuppgifter den skatlskyldige lämnar i den förenklade deklarationen. Samtliga uppgifter registreras med hjälp av ADB. Uppgiflerna sammanställs maskinelll och taxeringen sker med hjälp av dalamaskin. Samtidigt beräknas den pensionsgrundande inkomslen. Slutgiltigt besked om laxeringen lämnas i skattsedel på slutlig skalt.

1 den förenklade deklarationen förekommer siffersammanställningar endast i fråga om lilläggsuppgifter.

Skaiiekontrollen i del förenklade deklarationssyslemet begränsas i huvudsak till ADB-tester.

1 avvaklan på våra förslag lill förändrat laxeringsförfarande. som vi avser att lägga fram i ett betänkande omkring årsskiftet 1984/85, skall de formella taxeringsbesluten liksom f.n. fattas av TN.

Besvärsrätl

Extraordinär besvärsrätl skall föreligga såväl för de skattskyldiga som del allmänna om en laxering blivit felaktig på grund av alt en kontrolluppgift

Prop. 1984/85:180 145

enligt 37 § TL har saknats eller varit oriktig. För sådana felaktigheter skall inte skattetillägg påföras. 1 fråga om den skattskyldiges straffansvar för felaktiga uppgifter enligt skattebrottslagen föreslår vi en ändring endast för det fall att en anställd och en arbetsgivare träffat överenskommelse i syfte att omintetgöra en beskattning enligt det förenklade deklarationssystemet. Inga ändringar föreslås beträffande ansvaret för skattens betalning.

Det förenklade deklarationssyslemet leder lill att skattekontrollen till stor del kan flyttas över från de skattskyldiga till kontrolluppgiftslämnarna. För att understryka vikten .av att korrekta kontrolluppgifter lämnas bör straffsanktionerna skärpas någol. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter kontrolluppgiftsskyldigheten bör kunna dömas lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Genomförande och kostnader

Det förenklade deklarationssyslemet bör genomföras i ell första steg fr.o.m. 1986 års taxering. Fr.o.m. 1988 års taxering byggs systemet ut till all omfatta även ränteintäkter från banker och andra kreditinstitut samt utdelning på börsnoterade aktier. Redan från början kan systemet omfatta 3,5-4,0 milj. skattskyldiga.

Andringarna av de materiella beskattningsreglerna beräknas sammantagna medföra ett skattebortfall i storleksordningen 1 miljard kr. årligen. Å andra sidan resulterar det förenklade deklarationssystemet i administrativa besparingar på olika sätt. Våra förslag innebär även vissa förenklingar beträffande de fullständiga deklarationerna. Sammantaget skapar förslagen fömtsättningar för att slutgiUigt gå över till en ordning där all deklarationsgranskning sker av tjänstemän. Att helt slopa den s.k. fritidsgranskningen beräknas medföra en besparing av ca 35 milj. kr. Bland andra besparingar bör nämnas de minskade hanteringskostnaderna och den starki reducerade registreringsvolymen. Att beräkna dessa besparingar i kronor är dock knappast möjligt.

På sikl möjliggör det förenklade deklarationssystemet att granskningsresurserna i successivt ökande grad kan koncentreras på de svårkontrollerade deklarationerna.

10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 146

BUaga2

Lagförslagen i betänkandet SOU 1984:21

1 Förslag till

Lag om förenklad självdeklaration

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag ges beslämmelser om förenklad självdeklaration vid inkomst-och förmögenhetstaxering enligt taxeringslagen (1956:623) och om taxering då en sådan deklaration har lämnals.

2 § Om inte annat framgår av denna lag gäller bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar.

När i denna lag uttryck används som förekommer i kommunalskattelagen (1928:370) eller i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt har de samma innebörd som i dessa lagar.

Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar också gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen.

Huruvida någon är att anse som bosatt här i riket, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 § kommunalskalielagen stadgade gmnderna.

3 § Fysisk person som har varit bosatt i riket under hela beskattningsåret får,
om inte annat följer av 4 §, lämna en förenklad självdeklaration enligt denna
lag, om han endast skall lämna uppgift om intäkt, ullägg, kostnad eller
förmögenhet som nedan sägs, nämligen

1) intäkter inom inkomstslaget tjänsl, under förutsättning att inga andra
avdrag yrkas för intäkternas förvärvande än sådant avdrag som medges utan
särskild utredning enligt 33 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370),

2) intäkter eller koslnader inom inkomstslaget kapital som utgörs av
ränta på obligationer eller på utlånade eller i bank eller annorstädes insatta

medel,

utdelning på svenska aklier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

intäkt av bostad eller annan förmån av fastighet som tillkommit medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap under förulsättning all sådan bostad eller förmån dels har tillkommit medlemmen eller delägaren under hela beskattningsåret, dels ej mot vederlag har varit av medlemmen eller delägaren upplåten till annan under

Prop. 1984/85:180 147

beskattningsåret,

gäldränta som skall hänföras till inkomstslaget kapital enligt 39 § 1 mom. första styckel kommunalskattelagen,

3) intäkter eller kostnader inom inkomstslaget annan faslighel beträffande en under hela beskattningsåret innehavd fastighet för vilken intäkten skall beräknas enligt bestämmelserna i 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen och för vilken taxeringsvärde har blivit bestämt för beskattningsåret,

4) avgift för pensionsförsäkring som ägs av honom själv och som inle är en tjänslepensionsförsäkring,

5) garantibelopp, som skall tas upp som skattepliktig inkomst,

6) en vid beskattningsårets utgång skattepliktig förmögenhet eller en tillsammans med make, föräldrar eller barn gemensamt beräknad skattepliktig förmögenhet enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt (1947:577) om högst 400 000 kronor, eller

7) sådani tillägg som anges i 10 § 6 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, under fömtsättning att uppgift om tillägget lämnats på kontrolluppgift i enlighet med bestämmelserna i 37 § 2 mom. tionde stycket taxeringslagen (1956:623).

4 § Vad i 3 § sagts gäller inte

1) den som är företagsledare i fåmansföreiag, är närstående till sådan person eller är delägare i fåmansföreiag,

2) den vars make är skyldig att lämna uppgift beträffande förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas på annat sätt än enligt 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370), eller rörelse,

3) den som är skyldig att i sin självdeklaration lämna uppgift enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, eller

4) den som, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, vill meddela upplysningar till ledning för egen taxering.

5 § Förenklad självdeklaration skall innehålla:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun och hemvist i
kommunen samt personnummer,

2) uppgifter som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall taxeras som gift eller ogift skattskyldig,

3) de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till förvärvskälla inom inkomstslagen annan fasfighet, tjänst eller kapital; och skall därvid i fråga om annan fasUghel särskilt anges dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,

4) avgift för pensionsförsäkring, som den skattskyldige yrkar avdrag för vid taxeringen,

5) garanubelopp samt

6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret.

Förenklad självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som

Prop. 1984/85; 180 148

erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Dä skattskyldig skall taxeras för barns förmögenhet skall uppgift även lämnas om sådan förmögenhet.

6 § Förenklad självdeklaration skall avges på heder och samvete samt
avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Uppgifter om intäkt, tillägg, kostnad eller förmögenhel lämnas som grunduppgift eller tilläggsuppgifi. Grunduppgift lämnas om

1) intäkt eller tillägg för vilken den skaltskyldige erhållit kontrolluppgift som upprättats i enlighel med bestämmelserna i 37 § taxeringslagen (1956:623),

2) skattepliktig förmögenhet om den vid slutet av beskattningsåret inte uppgår till 50 000 kronor.

Övriga uppgifter om intäkt, kostnad eller förmögenhet lämnas som tilläggsuppgift.

7 § När en förenklad självdeklaration har lämnals enligt denna lag sker
taxering på följande sätt.

Taxering av intäkt, tillägg eller tillgång som lämnats som gmnduppgift sker med ledning av kontrolluppgift som lämnats enligt bestämmelserna i 37 § taxeringslagen (1956:623).

Taxering av intäkt, kostnad eller skattepliktig förmögenhet som lämnats som tilläggsuppgift sker med ledning av sådan uppgift.

Vid taxeringen medges sådana avdrag som tillkommer skattskyldig utan särskild utredning.

8 § Är avlämnad förenklad självdeklaration inte så upprättad, som i denna
lag föreskrivs, får den skattskyldige anmanas att inkomma med felande
uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med ny,
på behörigt sätt upprättad förenklad självdeklaraUon.

Om vid utredning framkommer att taxering inte kan ske med ledning av en lämnad förenklad självdeklaration, får anmaning innehålla föreläggande för den skattskyldige att i stället lämna en allmän eller en särskild självdeklaration.

Vid anmaning enhgt denna lag gäller bestämmelserna i 51-55 §§ taxeringslagen (1956:623).

9 § Taxeringar som har beslutals med ledning av en förenklad självdekla
ration skall tas upp i ett särskilt regisler (taxeringsuppgiftsregisler). I registret
skall för varje skattskyldig anges särskilt dels de uppgifter som enligt 68 §
taxeringslagen (1956:623) skall anlecknas i skattelängd, dels de ytterligare
uppgifter som har tjänat till ledning vid taxeringarna.

Taxeringsuppgiftsregister enligt första stycket skall upprättas av den lokala skattemyndighet som har att ta upp beslutade taxeringar i skattelängd enligt 68 § taxeringslagen. Sedan sex år har förfluUl efter taxeringsårets utgång skall registret förstöras.

Prop. 1984/85:180 149

10 § För skattskyldig vars taxeringar har beslutats med ledning av en
förenklad självdeklaration skall utfärdas ett särskilt meddelande {taxerings-
besked) med information om de uppgifter som har tjänat till ledning vid
taxeringarna.

Taxeringsbesked utfärdas av den lokala skattemyndighet som har all ta upp beslutade taxeringar i skattelängd enligt 68 § laxeringslagen (1956:623).

Taxeringsbesked skall tillställas den skatlskyldige före utgången av juni under taxeringsåret.

11 § De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag
meddelas av regeringen.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1985 och lillämpas första gången vid 1986 års taxering. I fråga om uppgifter som avses i 37 § 1 mom. 4 b taxeringslagen (1956:623) tillämpas bestämmelsen i 6 § tredje stycket 1) första gången vid 1988 års taxering. Vid 1986 och 1987 års taxeringar lämnas ifrågavarande uppgifter som tilläggsuppgifter i den förenklade självdeklarationen.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskatteiagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels att 46 § 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels atl 19 §, 33 § 1 och 2 mom., 35 § 3 mom., 39 § 1 och 3 mom., 46 § 2 mom., 50 §2 mom., 52 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna ull 19 §, punkt 4 av anvisningarna till 33 § samt punkt 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på gmnd av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på gmnd av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380)

'Senaste lydelse 1983:1043.

Prop. 1984/85:180 150

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än pä grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänsl, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enUgt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomsl av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbmksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit orn den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varil atl hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattephktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på gmnd av annan personförSäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internaibidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen

Prop. 1984/85: 180 151

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller slatlig myndighet meddelade bestämmelser utgår Ull deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för koslnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

konlantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bosiadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m.fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gotlgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning ull stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbmkats vid yrkesmässig användning av motorsåg;

intäkter av försäljning av vilt väx- intäkter av försäljning av vilt väx-

ande bär och svampar som den ande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den skattskyldige själv plockat Ull den
del intäkterna under ett beskatt- del intäkterna under ett beskatt
ningsår inte överstiger 5 000 kronor, ningsår inte överstiger 5 000 kronor,
såvida intäkterna inte kan hänföras såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skattskyldige till rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande driver eller utgör lön eller liknande
förmån. förmån;

ränta enligt 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272).

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna Ull 21 §.

33 §

1 mom. Frän intäkl av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro atl anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma

-Senaste lydelse 1975:1347.

Prop. 1984/85:180 152

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kostnader anvisats särskilt anslag, som, på säll i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänsl, så ock avgifter som den skatlskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skaltskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skatlskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varil nödigt för tjänstens fullgörande.

Har den skattskyldige för sin utbildning eller eljesl i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas.

2mom. Skattskyldig, som haft 2 mom. Skatlskyldig, som haft

intäkt av tjänst i form av kontant lön intäkt av tjänst i form av kontant lön
eller sådan annan ersättning, som eller sådan annan ersättning, som
enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall anses om allmän försäkring skall anses
som inkomst av anställning, skall som inkomst av anställning, skall
utöver kostnader som avses i punk- utöver kostnader som avses i punk
terna 3 och 4 av anvisningarna anses terna 3 och 4 av anvisningarna anses
ha haft utgifter till ett belopp av ha haft utgifter till ett belopp av
minst 1 000 kronor. Avdraget får minsl 2 000 kronor. Avdraget får
dock inte överstiga fem procent av dock inte överstiga tio procent av
intäkten avmndat till närmast högre intäkten avrundat till närmast högre
hundratal kronor. hundratal kronor.

Skattskyldig, som haft intäkt av Avdrag för kostnader för resor lill

tjänst, i annat fall än som avses i och från arbetsplatsen medges på sätt första stycket, skall anses ha haft närmare angives i punkt 4 av anvis-utgifter som avses i 1 mom. tiU ett ningarna. belopp av minsl 100 kronor.

Vad i första och andra styckena sägs skall inte gälla, om summan av utgifterna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och inle heller i den mån avdraget genom tillämpning av nämnda stycken skulle komma att överstiga summan av intäkterna.

35 §
3 mom.* Realisationsvinst på 3 mom. RealisaUonsvinst på

'Senaste lydelse 1982:421. "Senaste lydelse 1983:1043.

Föreslagen lydelse

grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis eller teckningsrätt lill aktie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skaltskyldige innehaft egendomen mindre än två år. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst under en beskattningsår, minskat med avdragsgill del avförlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 1 000 kronor. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i 3 a mom.

Avyttrar skaltskyldig egendom som avses i detta momeni och som den skattskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procenl av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 2 000 kronor.

I intet fall får skattskyldig åtnjuta
avdrag enligt första eller andra styck
el med högre belopp än som svarar
mot sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst

minskal med avdragsgill del av förlust som där nämns.

Nuvarande lydelse

grund av avytlring av aktie, andel i aktiefond, delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år. För vissa aktier och andelar

tillämpas 3 a mom.

beslämmelserna

Avyttrar skaltskyldig egendom som avses i della moment och som den skattskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta slycke under etl beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlusl vid avyttring samma år av egendom som avses i della stycke, äger skatlskyldig åtnjuta avdrag med 3 000 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret värn gift och levt ullsammans med sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 3 000 kronor. I inlet fall får dock skatlskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mol sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detla stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnls.

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyiiringen sker.

Prop. 1984/85:180 154

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § första styckel 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisaUonsvinst, är - oavsett lidpunkien för förvärvet -endasl 40 procent av vinsten skattepliktig.

Bestämmelsen i 2 mom. iredje stycket äger motsvarande lillämpning pä egendom som avses i delta moment.

Överiåls aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller ulländskl bolag till svenskt företag inom samma koncern, skall - där ej annal följer av nionde stycket - beskattning av realisationsvinst inte äga mm, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. I fall som nu avses skall den överlåtna aktien eller andelen anses förvärvad av det övertagande företaget vid den lidpunkl och för den anskaffningskostnad som gällt för del överlåtande företagel. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Beslämmelserna i detta slycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttring av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har etl bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolagel eller föreningen som om avyttringen avsett mol aktien eller andelen svarande andel av fasligheten. Vad nu sagts fär inte föranleda att skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Beslämmelserna i detta stycke gäller endasl om sådan fastighet utgör bolagels eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av akue i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sädan bostadsförening som avses i 24 § 3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fängeshandling-en. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel pä grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avytlring av faslighel, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.

Avyttrar skattskyldig akUe i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget lill följd av atl slörre delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överiåuts på den skattskyldige eller annan, skall som skatleplikUg realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skatlskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag.

Prop. 1984/85:180 155

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har etl bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt mm efter utgången av det beskattningsår då skallskyldighel för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt delta slycke tas till beskatlning på samma sätt som vid efterlaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagls äger motsvarande lillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverkel får medge undantag från detta stycke, om det kan antas att avyttringen av aklien eller andelen sketl i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i elt aktiebolag, vari aktierna lill huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas - direkl eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fålal fysiska personer (fåmansbolag), lill etl annat fåmansbolag, vari aktie - direkt eller genom förmedling av annan - ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer atl ägas av den skatlskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skaltskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i del bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annal fåmansbolag, som inom två år efler avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i någol av fämansbolagen. Har överiålelse av aktie i del förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärval slörre delen av tillgångarna i något av fämansbolagen, ägl mm efter uigången av del beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detla styckel uppkom fär realisationsvinsten tas till beskattning pä samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger molsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt till aktie eller annan rättighet jämförlig med aktie. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som närslående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

39 §

1 mom. Från bruttointäkt som 1 mom. Från bruttointäkt som

avses i 38 § 1 mom. får avdrag avses i 38 § 1 mom. fär avdrag

göras för förvaltningskostnad saml göras för förvaltningskostnad samt

för gäldränta, som inle skall dras av för gäldränta, som inle skall dras av

enligt beslämmelserna i 22, 25, 29, enligt beslämmelserna i 22, 25, 29

33 och 36 §§ saml i 2 mom. av denna och 36 §§ samt i 2 mom. av denna

paragraf. paragraf.

Senaste lydelse 1979:612.

Nuvarande lydelse

3 mom.'' Fysisk person, som haft intäkl varom i 38 § 1 mom. förmäles, äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de ( 1 mom. avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 800 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 1 600 kronor. 1 inlet fall må dock skattskyldig åtnjuta exlra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de /1 mom. avsedda kostnaderna.

Föreslagen lydelse

För fysisk person medges avdrag för förvaltningskostnader bara för den del av koslnaderna som överstiger I 000 kronor under beskaltningsårel.

3 mom. Fysisk person, som har intäkl som nämns i 38 § 1 mom., får om bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna, utöver avdrag för dessa koslnader medges extra avdrag med / 000 kronor. Skattskyldig får dock inte medges avdrag enligt della momeni med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.

46 §

2 mom.'' I hemortskommunen får skattskyldig, som varil bosatt här i riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt underslöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inle får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) utgär enligt SFS 1982:421. 3) utgår enligt SFS 1982:421.

4) för belopp som den skatlskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skrif digt bevis under beskattningsåret har belalal för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn inull dess barnet fyUt 18 år eller intUl dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje barn;

5) utgår enligt SFS 1976:460. 5) ulgår enligt SFS 1976:460,

"Senaste lydelse 1975:312. 'Senaste lydelse 1982:421.

Prop. 1984/85:180 157

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskatt-

ningsåret varit skyldig att betala ningsåret varit skyldig atl betala sjömansskatt, medges avdrag för sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pen- periodiskt understöd och avgift för sionsförsäkring och underhållsbi- pensionsförsäkring, som anges i fördrag, som anges i första stycket 4) sta stycket 6), endasl i den mån och 6), endast i den mån hänsyn inte hänsyn inte tagits till understödet tagils till understödet, avgiften eller eller avgiften vid beräkningen av underhållsbidraget vid beräkningen sjömansskatt, av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån del belöper på nämnda lid.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) fär inte överstiga den skatiskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller årel närmasl dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbmksfastighet eller rörelse eller som hänför sig lill anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdragel uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A- inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. 1 stället för vad som angivits i andra och iredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst etl belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procenl av inkomst som hänför sig till jordbmksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdragel beräknas i sin helhet anlingen på inkomst som skall las upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomsl årel närmast dessförinnan. Med A-inkomsi avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra slycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskait saml enligt 1§ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomsl som är atl anse som A-inkomst endasl av ijänsl men som i huvudsak saknar pensionsrätl i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomsl

Prop. 1984/85:180 158

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående Slycke. Har sådan skaltskyldig erhållil särskild ersättning i samband med all anslällning upphört och har han ej skaffat sig etl betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant beslämmande inflyiande som avses i punkt 2 e femle styckel av anvisningarna lill 29 §. Har skatlskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - drivil jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ell betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomsl som enligt 9 § 3 mom. andra styckel lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är alt anse som B-inkomst. Avdragel får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skatlskyldige drivit jordbrukel, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets sloriek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter lill avdrag för avgifl som avses i första slyckel 6). Avdragel får dock inle överstiga ell belopp som för varje år som drifien pågått moisvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för del år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverkel enligt punkt 1 iredje slycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsla belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatlskyldig som upphört med drifien i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inle föras.

Har skaltskyldig eriagl avgift som avses i försia slycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde slycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskaltningsårel. Sådani avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sislnämnda år översiiger vad som anges i fjärde stycket.

Oavselt föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första styckel 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som är skatleplikliga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första styckel 6) inte ulnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomslen, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag, som på grund av vad nu sagls inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid laxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sislnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.

Prop. 1984/85:180 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 mom.'' Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om stadig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådani slag åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna hafl lika Slora A-inkomsier, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdragel är i fråga om inkomsl av jordbruksfastighet och rörelse 25 procenl av nettointäkten av förvärvskällan samt i fråga om inkornst av tjänst 25 procent av inkomslen, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jämförelsen av makarnas inkomster skaU hänsyn tagas även tid under beskattningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dagpenning.

Har gift skatlskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A-inkomsi av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvskällan utan att taxeras för inkomsl enligt tredje stycket av anvisningarna tid 52 §, må den skauskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdelav makens arbelsinsats, dock med högst 1 000 kronor. Vad nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är hänföriig tiU inkomstslaget tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna tid 32 § beskattas för makes arbetsinsats.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skaltskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under beskattningsåret antingen varu gift

'Senaste lydelse 1976:1094.

Prop. 1984/85:180 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

men icke levi tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämslälles änka, änkling eller frånskild), hafl A -inkomsl, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan och ifråga om inkomst av ijänsl 25 procenl av inkomslen. i samtliga fall dock högst 2 000 kronor.

Avdrag enligt della moment mä åtnjutas endast av den som under slörre delen av beskattningsåret varil här i rikel bosall. A vdragel må åtnjutas endast om och i den mån den inkomsl som berättigar till avdrag därlill förslår. Avdrag må för skatlskyldig eller, om skattskyldig varu gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt försia eller fjärde styckel: 2 000 kronor; och

i övriga fall: 1 000 kronor.

Avdrag enligi della momeni skaU erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages till beskattning, i första hand, når så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigl enligt fördelning som bestämmes av laxeringsnämnden i sagda kommun.

50 §

2 mom.' För fysisk person, som varil här i rikel bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, ulgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den laxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomslen skall angivas i helt hundratal kronor, så all överskjulande belopp, som icke uppgår lill hell hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatleförmå- Har skaitskyldigs skatleförmåga

ga under beskattningsåret hava varit under beskattningsåret varit väsent-väsentligen nedsatt lill följd av lång- ligen nedsatt till följd av ålderdom,

'Senaste lydelse 1979:169.

Föreslagen lydelse

underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skaltskyldige ägt tillgodonjuia allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senasl den 30 juni året näsl efter taxeringsåret, länsrättens beprövande den skatiskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare etl efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Nuvarande lydelse

varig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skaltskyldige ägl tillgodonjuta allmänl barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efler taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framslällning därom gjorts senasl den 30 juni årel näsl efler taxeringsåret, länsrättens beprövande den skallskyldiges laxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare etl efler omständigheterna avpassat belopp, dock högsl 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i delta slycke, minskas med del belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatl, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (exisiensminimum) är den skaltskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Även skattskyldig, vars inkomst lill icke obetydlig del utgjorts av folkpension, är - om särskilda omständigheler icke föranleda annal -berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Vad i andra slyckel sägs angående tid och ordning för särskild framställning om avdrag samt angående minskning av avdragel med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskait, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag enligt iredje och fjärde styckena.

Vad härefter återstår avrundas nedåt lill helt hundratal kronor och utgör för skatlskyldig, som nu nämnls. beskattningsbar inkomsl.

För ideell förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 48 § 1 mom., ulgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomslen av den taxerade inkomsten minskad med kommunall grundavdrag.

52 §

1 mom.'" Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives. helt eller

"•Senaste lydelse 1981:999.

11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 162

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomsl, må bristen avräknas ä den andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2 mom., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkl 4 av anvisningarna till 46 §, avräknas å förslnämnda makens inkomst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fasl eller lös egendom, som uppkommil för endera maken, mä avräknas frän den andra makens inkomsl i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller tredje styckel sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iaktlages alt vardera makens skatleförmåga bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga del högsla belopp som där angives.

Avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde Avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde

slycket beräknas för vardera maken stycket beräknas för vardera maken
för sig utan hänsyn tagen till andra för sig utan hänsyn tagen till andra
makens inkomst. I fråga om jämk- makens inkomst e//er/örmögenfier. 1
ning av avdragel enligt bestämmel- fråga om jämkning av avdraget
serna i punkt 2 femte slycket av enligt bestämmelserna i punkl 2
anvisningarna lill 50 § skall för var- femte stycket av anvisningarna till
dera maken beaklas värdel av hälf- 50 § skall för vardera maken beaklas
ten av makarnas sammanlagda värdet av hälften av makarnas sam
skattepliktiga förmögenhet. Vid maniagda skattepliktiga förmögen
jämkning som nu sagts skall vidare het. Vid jämkning som nu sagls skall
bortses från sådan förmögenhet, vidare bortses frän sädan förmögen-
som enligt 8 § lagen (1947:577) om het, som enligt 8 § lagen (1947:577)
statlig förmögenhetsskatt skall räk- om statlig förmögenhetsskatt skall
nas in i den skaitskyldiges skatteplik- räknas in i den skattskyldiges skatte
tiga förmögenhet. pliktiga förmögenhet.

Anvisningar till 19 §

1." Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll, som har lämnals intagen i kriminalvårdsanslall eller patient på sjukhus e.d. ulgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influlna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inle tjänstepension avseende lid efter den pensionsberättigades frånfälle.

Med skadeständsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadesländ vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o.d).

Ersättning till föjd av personskada som ulgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomsl av skattepliktig nalur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

"Senaste lydelse 1983:311.

Prop. 1984/85:180 163

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om engångsbelopp, som utgår lill följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlusl av skattepliktig inkomsl, skall dock 40 procenl av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skatlskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådani belopp. Vad som avräknas från etl eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som avräknals tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke översliga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år under vilkel engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mol engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sädant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som ulgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas säsom skattepliktig inläkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbelsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller iredje slycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbeisgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning all betrakta som skattepliktig inkomst, dock alt ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den lill den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgifl i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, dä arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, lill arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyitningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flytiningssiöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt slöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller slöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som utgår enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av molorfordon.

Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkl.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag sorn utgår i samband med

Prop. 1984/85:180 164

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbelsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhänderlagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond till fullföljande av silt ändamål utgiver för mollagarens ulbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket Till skattepliktig inkomst skall inte

4) föreligger viss rått lill avdrag för hänföras underhällsbidrag till icke
bidrag Ull barns underhåU. Sådani hemmavarande barn intiU dess barn
underhållsbidrag skaU icke hänföras el fy Ut 18 år eller, om barnel genom
till skaltepliklig inkomsl. går grundskola, gymnasieskola eller

därmed jämförlig grundutbildning, intiU dess del fyUi 21 år.

till 33 §

4.'- Även för del fall, att skatlskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varil belägen på sådant avstånd från hans boslad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa lill och från arbetsplatsen regelmässigl medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänl kommunikationsmedel medges avdrag för koslnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skatlskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning i Ijänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är direkl beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inle bestämmelserna i andra stycket. Delsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.

Avdrag för kostnader för resor till Avdrag för kostnader för resor till

och från arbetsplatsen medges bara och från arbetsplatsen medges bara
för den del av koslnaderna som för den del av kostnaderna som
överstiger 1 000 kronor under be- överstiger 1 000 kronor under be
skattningsåret, skattningsåret. De kostnader som

överstiger 1 000 kronor behandlas från avdragssynpunkt såsom ingående i de övriga utgifter den skattskyl-

"Senaste lydelse 1983:1051.

till 50 §

2. Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iaktlages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra icke obetydlig del av den skattskyldiges inkomst om den uppgått ull minst 3 000 kronor eller minsl en femtedel av den sammanräknade inkomslen. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

2. ' Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomsl till icke obelydlig del utgjorts av folkpension iaktlages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omsiändighelen all folkpension under ett beskattningsår uigått med ett ringa belopp, t.ex. ull följd av atl folkpensionen icke ålnjutits under hela årel, utgör icke hinder mot att medgiva den skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifier för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand Avdraget skall i försia hand

bestämmas med hänsyn till slorleken bestämmas med hänsyn till slorleken

av den skaitskyldiges taxerade inkomsl enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Översiiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för all den skattskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detla högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomsl för skaltskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomsl än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift skaltskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas

av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomsl inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skatlskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7 500 kronor. Detta högsla inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskattningsåret inle haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § försia stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott, samt åtnjuttt avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. andra stycket. För gift skattskyldig, som uppburit folkpen-

"Senaste lydelse 1983:970.

Föreslagen lydelse

det högsta inkomslbeloppet med uigångspunkt från en pension utgörande 78,5 procenl av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension ulgörande 96 procenl av basbeloppet. Sislnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skallskyldig under viss del av beskaltningsårel uppburit folkpension med belopp som lillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av årel uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Nuvarande lydelse

sion med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsla inkomslbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension ulgörande 96 procenl av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skatlskyldig under viss del av beskatlningsäret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som lillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt laxerade inkomst överstiger det högsla inkomstbeloppet enligt föregående slycke, reduceras avdraget med belopp molsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheier slörre, med 40 procent av laxerad inkomsl inom elt därpå följande inkomstskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av laxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med Del avdrag som beräknas med

hänsyn lill skallskyldigs slatligt tax- hänsyn till skaitskyldigs slatligt lax-

erade inkomsl jämkas, om värdet av skallepliklig förmögenhel översiiger 90 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150 000 kronor, skall avdrag inte medges. Om i förmögenhel ingår faslighel, som avses i 24 § 2 mom. och som ulgör den skattskyldiges bostad, eller sådan bosladsbyggnad med tillhörande toml på jordbruksfastighet, som används som boslad av den skattskyldige, jämkas avdraget om värdet av den skatiskyldiges skattepliktiga förmögenhet överstiger 250 000 kronor. Överstiger förmögenhetsvärdet i sådant fad 400 000 kronor skall avdrag inle medges.

erade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhel överstiger 90 000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150 000 kronor, skall avdrag inle medges. Fastighet, som avses 124 § 2 mom., samt sådan bosladsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som boslad av den skaltskyldige, skall inräknas i förmögenhelsvärdel med belopp som moisvarar 1 /10 av skillnaden mellan fastighetens respeklive bostadsbyggnadens och lomiens laxeringsvärde årel före taxeringsåret och lånat kapilal, som nedlagts i fasligheien respektive i bosladsbyggnaden och tomten i den mån skiUnaden inle översiiger 250 000 kronor. År skillnaden slörre beräknas värdel Ull 25 000 kronor jämle den del av skillnaden som

Prop. 1984/85: 180 167

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överstiger 250 000 kronor. Vid beräkning av hur slorl lånat kapilal som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa sä stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och lomi-markens laxeringsvärde utgör av del sammanlagda värdel av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skaltskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses hår, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande boslad för den skatlskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iaktlages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sisla slycket.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt (1947:576)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' atl 4 § 2 mom. skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ 2 mom. Vad i 46 § 3 mom. kommunalskatteiagen stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid taxering tiU StaUig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den

'Rubriken ändrad genom 1974:770. 2 Senaste lydelse 1960:173.

Prop. 1984/85:180 168

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 14 §, 24 S 1 mom., 25 §, 37 § 1, 2 och 5 mom., 43 § 1 mom., 68 §,

72 a §, 100 §, 101 § 1 mom. och 116 f § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 25 d §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §=

Skattechefen skall bevaka del Skattechefen skall bevaka del

allmännas rätt i laxeringsfrågor och allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för alt taxeringarna blir likfor- verka för all laxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han leder och miga och rättvisa. Han leder och ansvarar för deklarationsgransk- ansvarar för deklarationsgranskningen och annan konlroll vid tax- ningen och annan konlroll vid taxeringen. Han skall även ansvara för eringen. Han bestämmer inför varje att taxeringarna granskas i erforder- års taxering i samråd med riksskatte-lig omfattning, varvid sårskilt skall verkel kontrollens omfattning och uppmärksammas ojämnheter mellan inrikining. olika laxeringsdisirikl.

Skattechefen fär anlita sakkunnig för utredning av laxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i länel för att av denne erhålla upplysningar.

24 §
1 mom. Självdeklaration är dels 1 mom. Självdeklaration är all-

allmän självdeklaration, män självdeklaralion,

dels särskild självdeklara- särskild självdeklaralion
tion. och förenklad självdekla-

ralion enligi lagen (1984:000) om förenklad självdeklaralion.

25 P

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skatiskyldiges namn och posladress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatl för året näst före taxeringsåret ävensom belräffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen hafl silt säte, samt belräffande skatlskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift

'Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. Senasle lydelse 1978:316. Senaste lydelse 1983:444.

Prop. 1984/85: 180 169

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om den tid, han sålunda haft bostad härslädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenhelen av den skatiskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde årel näsl före taxeringsåret eller, om sådani värde del årel icke varil fasligheten åsätt, dess eljest antagliga värde vid laxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som 3) de inläkler och de avdrag, som äro alt hänföra till varje förvärvskäl- äro att hänföra lill varje förvärvskälla, dock an ersättning, som enligt la. dock med undanlag för uppgifl beslämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) som avses i 25 d §,

icke behöver upplagas i konlrolluppgift, ej heller behöver upplagas i deklarationen såsom intäkl,

4) de allmänna avdrag, som den skaltskyldige yrkar få tillgodonjuia vid laxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår lill skattepliktigt belopp, dock endast om och i den män skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatl, som genom skatteavdrag erlagts för året näsl före taxeringsåret, ävensom

7) garaniibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skaltskyldige i dennes hemortskommun,

8) om deklarationen avser fåmansföreiag, delägares eller honom närslående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav lillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock atl uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersällning från, träffat avtal eller hafl annat därmed jämförligt förhållande med företaget,

9) räntetillägg som skall beaklas vid fastställande av underlag för
tilläggsbelopp samt grunderna för beräkning av ränlelilläggel.

Allmän självdeklaralion skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivas i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst all laxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av för\'ärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9§ 3 mom, nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista slycket kommunalskalielagen (1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varil gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomsl och förmögenhel, över vilken förvaltningen rätlsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten

Prop. 1984/85:180 170

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra maken, skall uppgiflen lämnas å särskild blankett. Då skatlskyldig skall laxeras för barns eller annans förmögenhel, skall uppgifl lämnas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola ulföras i hela krontal, sä atl överskjutande örelal bortfalla.

25 d §

I självdeklaration behöver uppgifl inte lämnas om

1) ersällning som enligt beslämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) inle behöver upplagas i koniroUuppgifl,

2) avyttring av aklier och andelsrätter som avses i 35 § 3 mom. försia styckel kommunalskalielagen (1928:370) om försäljningsvärdet uppgår liU högst 1 000 kronor eller

3) avytlring av aklier och andelsrätter som avses i 35 § 3 mom. andra styckel kommunalskatteiagen om försäljningsvärdet uppgår till högst 7 000 kronor.

Nuvarande lydelse

37 § 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skalt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifier (kontrolluppgifter) för del föregående kalenderårel enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

4 a. Den som utbetalt utdel- Den som är berättigad atl lyfta Den utbetalda utdelning-

ning å aktie i svenskt aktiebolag, utdelning för egen del vid en.

på vilket 3 kap. 8 § akiiebolagsla- utdelningstillfället, gen (1975:1385) eller lagen (1970:596) om förenklad aktie-hantering är tillämplig, liksom bank, som avses i 1 § aktiefondslagen (1974:931), vilken utbetalt uldelning ä andel i svensk aktiefond för vilken register föres enligt 31 § sistnämnda lag samt den som utbetalt uldelning från

'Senaste lydelse 1983:1076,

4 a. Den som utbetalt utdelning å aktie i svenskt aktiebolag, pä vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1970:596) om förenklad aktie-hantering är tillämplig, liksom bank, som avses i 1 § akliefondslagen (1974:931), vilken utbetalt utdelning å andel i svensk aktiefond för vilken regisler föres enligt 31 § sistnämnda lag samt den som utbetall utdelning från utländsk juridisk person, om uldelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg.

Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad förvaltare av aklier enligt lagen om förenklad akiiehaniering.

4 b. Den som yrkesmåssigl mottagil penningmedel som inlåning eller på annat sätl yrkesmässigt ombesörjt all penningmedel blivii ränlebärande och som gotl-skrivii eller förmedlal ränla.

Den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Den för vars räkning bank eller fondkommissionär i egenskap av förvaltare lyfi utdelningen.

Fysisk person som insatt eller på annal sätt utlånat penningmedel.

Den utbetalda utdelningen oc7i värdel av aktieinnehavet vid beskattningsårets ulgång.

Gottskriven eller förmedlad sammanlagd ränta saml borgenärs sammanlagda fordran vid årets utgång under förulsättning all räntan uppgår lill minst 100 kronor för hela årel eller an fordran uppgår lill minsl 1 000 kronor. Undantag:

a) ränla på konlo varöver bevis lämnas enligi 6 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller som avses i lagen (1983:890) om allemanssparande.

2 mom. Vid avlämnande av uppgifier, varom sladgas i 1 mom., skall iakttagas följande.

Avser sådan förmän, varom i 1 mom. försia och andra punkterna förmäles, endast en del av årel, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen uigått.

1 kontrolluppgift, som upplager särskild resekostnads- och iraktamentsersältning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämle lid för vilken iraktamentsersältning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom rikel i enlighel med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fräga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varil förenade med övernattning (endagsförrättningar), förrättningar som varil förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (koriiidsförräil-ningar) saml övriga resor (långlidsförrätlningar). För endagsförrättningar uppgives Ulgiven Iraklamenlsersälining och antal dagar. Vid beräkning av anlalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra limmar

'Senaste Ivdelse 1983:444.

Prop. 1984/85:180 173

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

men högst tio limmar räknas som halv dag; längre förrättning raknäs som hel dag. För korttids- och långlidsförrätlningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning sketl. De försia femton dygnen av varje långtidsförrällning uppgivas såsom kortlidsförrältning. - 1 kontiolluppgifi skall i förekommande fall särskilt anmärkas, atl arbetsgivaren utöver traklamentsersältningen, haft ulgifler för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbelsgivarens hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, istället för all lämna uppgifl enligt iredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom rikel, endasl anmärka i kontrolluppgiften alt sädan ersättning uigått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekoslnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ell slörre antal anställda, som mera regelbundel förelager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhel för laxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföreiag i fråga om uppgifier rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senasl den 31 oklober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagils eller medgivande återkallats, föres hos riksskalteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får lalan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. försia, andra eller sjunde punklen skall framgå om arbetsgivaren har atl för utgivet belopp betala arbelsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. 1 konlrolluppgift som nu har sagls skall särskilt för sig tas upp represenlationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

1 kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådani avdrag som har gjorls för preliminär A-skatl eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och posladress saml personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgifisskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skal! delta anges i stället för den uppgiflsskyldiges personnummer eller organisalionsnummer. 1 kontrolluppgift som lämnas av fåmansföreiag skall anges om personen är företagsledare eller honom närslående person eller delägare i företagel.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. iredje punklen sägs och som avser pensionsförsäkring lagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla

uppgifl om lidigare och nuvarande ägare lill försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande läll, den som erhållil förfoganderätten lill försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgifl om den som enligt tjänsteavtalet skall ålnjula pensionsförmånen.

1 kontrolluppgift skall lämnas 1 kontrolluppgift skall lämnas

uppgifl om lån som har lämnats uppgifl om lån som har lämnats

räntefrilt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, lill arbets-eller uppdragstagare, om det sammanlagda värdet av förmåner av della slag uppgår lill mer än 100 kronor. Uppgiflen skall avse lånebeloppet och erlagd ränla.

Konlrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1-3, 3 b-3 f eller 8 skall avfattas pä blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiflshandling skall lämnas för varje person.

räntefrilt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbels-eller uppdragslagare, om del sammanlagda värdet av förmåner av delta slag uppgår lill mer än 100 kronor. Uppgiften skall avse lånebeloppet, erlagd ränta och det sammanlagda värdel av förmånen.

Kontrolluppgift enligt 1 mom. punklerna 1-3, 3 b-3 f, 4 b eller 8 skall avfallas på blankett enligt faslslällt formulär. Särskild uppgiflshandling skall lämnas för varje person. Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag frän

beslämmelserna i elfte styckel. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej

föras.

5 mom. Den som har alt avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punklerna 1, 2, 3 b-3 f, 4 b. 7 eller 9 skall senasl den 31 januari under taxeringsåret till inkomsttagaren översända uppgifl med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

5 mom.*' Den som har atl avlämna konlrolluppgift enligt 1 mom. punklerna 1, 2, 3b-3f, 7 eller 9 skall senast den 31 januari under laxeringsåret till inkomstlagaren översända uppgift med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

43 §

/ mom. Envar, som har utbekommit utdelning på aklier i svenskt aktiebolag, pä vilket 3 kap. S§ aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering icke är tillämplig, så ock envar, som här i rikel har utbekommit

a) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken regisler ej förs enligt 31 § aktiefondslagen (1974:931), eller, om den icke har betalts ul genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen), från utländsk juridisk person eller

b) ränla, vilken har erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto och icke har betalts ul genom värdepapperscenlralen, på obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen är skyldig att lill ledning för egen

"Senasic lydelse 1983:318. "Senaste lydelse 1983:385.

Prop. 1984/85: 180 175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxering vid mottagandet av utdel- laxering vid mottagandet av utdel
ningen eller räntan avge särskild ningen eller ränlan avge särskild
uppgift härom. Lyfts beloppet för uppgift härom. Lyfts beloppet för
annans räkning, och överlämnas ej annans räkning, och överlämnas ej
därvid en av denne avgiven veder- därvid en av denne avgiven veder
böriig uppgift, skall uppgift i stället börlig uppgift, skall uppgift i stället
avges av den, som lyfter beloppet, avges av den, som lyfter beloppet,
och därvid uppges namn och hemvisi såvida inie uppgiftsskyldighelförelig-
på den. för vars räkning beloppet ger enligt 37 § 1 mom. punkl 4 a.
lyfts. Utbekommer någon uldelning Därvid skaU uppges namn och hem-
eller ränla mol kupong, som han har vist på den, för vars räkning belop-
förvärvat utan del värdepapper pel lyfts. Utbekommer någon utdel-
kupongen lillhör, skall också uppges ning eller ränta mot kupong, som
namn och hemvist på den, från han har förvärvat ulan del värdepap-
vilken kupongen har förvärvats, per kupongen lillhör, skall också

uppges namn och hemvisi på den,

från vilken kupongen har förvärvats.

Uppgifl avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som

utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall lillse alt uppgifl avlämnas, innan

betalning sker.

Den som begär registrering hos värdepapperscentralen av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i första stycket b) skall samtidigt lämna uppgift om namn och hemvisi på den, för vilkens räkning utdelningen eller räntan skall lyftas. Ändras förhållande om vilket sådan uppgift har lämnats, skall den som har lämnal uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligen till värdepapperscentralen. Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aklier enligt lagen om förenklad aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgifl som rör ränta efter anmodan från värdepapperscentralen. Sådan anmodan får ej göras senare än fem år efter utbetalningen av ränlan.

68 §«

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstslcatt inkomsl av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 11 § 3 mom. lagen (1947:576) om slatlig inkomstskatt huruvida inkomslen ulgör A-inkomsi eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomslerna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt ränlelillägg och underlag för tilläggsbelopp,

dels beskaliningsbar inkomsl enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskait

"Senaste lydelse 1983:1091.

Prop. 1984/85:180 176

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt del antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomsl under beskattningsåret, saml sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigl, som avser dels beslut i övrigl, som avser

förutsätining för avdrag enligt 48 § 2 förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatteiagen och 3 mom. kommunalskatteiagen (1928:370) eller för skattereduktion (1928:370), enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels beslut om avräkning av utländsk skalt eller tillämpning av progres-sionsbesiämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgifl skall beräknas, dels uppgift om underlag, varpå hyreshusavgifl skall beräknas, dels vinstdelningsunderlag,

dels skauepliktig och beskatt- dels skattephktig och beskatt-

ningsbar förmögenhet, om skatl ningsbar förmögenhet, om skatl
skall utgå enligt 11 § lagen skall utgå enligt 11 § lagen
(1947:577) om statlig förmögenhels- (1947:577) om slatlig förmögenhets
skatt, skau,

dels uppgift om taxeringarna beslutats med ledning av förenklad självdeklaralion enligt lagen (1984:000) eller annan självdeklaration. Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade laxerade inkomslen till minst 6 000 kronor för ensamstående och till sammanlagl minsl 6 000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under delta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skallelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

72a§'

Har taxering för inkomst eller förmögenhel som har beslulals av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den laxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskall eller enligt 1 § 2 mom.

'Senaste lydelse 1983:444,

Prop. 1984/85:180 177

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomsl ändrats, skall myndigheten vidlaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaklig överföring av belopp i deklaralion,

2) uppenbar felakiighet i fråga om uppgift lill ledning för påförande av skogsvårdsavgifl eller om fastighets taxeringsvärde,

3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkl av annan faslighel enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 § första slycket kommunalskatteiagen eller beräkning av garanti-belopp enligt 47 § kommunalskattelagen,

4) uppenbar felaktighet i fräga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,

5) uppenbar felaktighet i fråga om 5) uppenbar felakiighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, avdrag enligt 46 § debitering eller avräkning enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 mom. kommunalskattelagen av 4§ 2 mom. lagen (1947:576) om allmänt avdrag,

Slatlig inkomstskatt eller avräkning enligt46 §4 mom. kommunalskatteiagen av allmänt avdrag,

6) uppenbar felakiighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt 50 § 3 mom. andra stycket kommunalskatteiagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felakiighet i fråga om sådana förulsällningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av beslämmelserna i 11 § 3 mom. lagen om slallig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,

9) uppenbar felakiighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhel enligt 12 § lagen (1947:577) om slatlig förmögenhetsskatt,

10) uppenbar felakiighet varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen om
statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst eller inkomst av tjänst, till
den del denna utgörs av periodiskt underslöd eller därmed jämförlig
periodisk inläkt, har betecknats som A-inkomst,

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket
kornmunalskatielagen eller molsvarande avdrag enligt lagen om statlig
inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, beslula om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög lill följd av

1) att den skattskyldige på grund av ell felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt 12 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 180

Prop. 1984/85:180 178

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som han inte har haft,

2) atl den skattskyldige först efter laxeringsperiodens ulgång har styrkt sin räll lill ett i självdeklarationen eller hos laxeringsnämnden yrkal avdrag,

3) atl taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit lillgängliga för skaltemyndighelerna.

Föreligger felakiighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skatiskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efler utgången av maj månad året efler taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endasl om anmärkning i fråga om felaktighet av den arl som denna paragraf avser dessförinnan har gjorls hos den som har atl beslula om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åigärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skallskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom tvä veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den laxering som avses med rättelsebeslulet.

100 §'»

Besvär mä jämväl i särskild ordning anföras av den skallskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhel, som icke är av
skattepliktig natur,

2) om han taxerats för inkomsl eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig,

3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet, vilkel icke bort för honom upplagas såsom skallepliklig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en orl eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans laxering blivit oriktig 5) om hans laxering blivit oriklig på grund av felräkning, misskrivning på grund av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende, eller annat uppenbart förbiseende

eller på grund av att kontrolluppgift enligt 37 § saknats eller varit felaktig,

6) om han, till följd av underlåten- 6) om han, till följd av underlåten
het att avgiva deklaration eller het att avgiva deklaration eller
annan uppgift eller på grund av annan uppgift eller på grund av
felaktighet i deklaralion eller i annan felaktighet i deklaration eller i annan
uppgift från honom eller i kontroll- uppgift frän honom eller i annan
uppgift eller i handling som legat till kontrolluppgift än som avses i 5)

'"Senaste lydelse 1982:1100.

Prop. 1984/85:180 180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har skallskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgär ej skattetillägg.

Denna lag iräder i kraft den

Vid 1986 och 1987 års taxeringar skall i stället för beloppen 100 kronor respektive 1 000 kronor i bestämmelserna i 37 § 1 mom. 4 b samt undantagsbestämmelserna i 4 b och 4 c gälla beloppen 500 kronor respektive 5 000 kronor.

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebroltslagen (1971:69) att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som lill ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatl eller avgifl påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högl belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som med avsikt att skalt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För skattebedrägeri dömes även den som med uppsåt att skatt skall påföras med för lågl belopp träffar överenskommelse med arbetsgivaren eller annan, som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 37 § taxeringslagen (1956:623), att denne skaU åsidosätta nämnda uppgiftsskyldighel och lämnar självdeklaration enligt lagen (1984:000) om förenklad självdeklaration och därigenom föranleder att skatt påföres medför lågt belopp.

Denna lag iräder i kraft den

Prop. 1984/85:180 181

6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fräga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 2 § 4 mom. och 4 § 2 mom. skall upphöra att gälla,

dels atl 2 § 2 mom., 4 § 1 och 4 mom., 5 och 6 §§, 15 §, 24 § 1 mom., 32 §,

39 § 2 mom., 40 § 1 mom., 45 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 69 § 1 mom. saml

anvisningarna till 45 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har slutlig skatt: skall som har

påförts vid den årliga debiteringen påförts vid den årliga debiteringen på gmnd av taxeringsnämnds beslut på grund av taxeringsnämnds beslut eller på gmnd av annat beslut, som eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och beaktas vid sädan debitering, och återstår efter iakttagande av bestäm- återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt melserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom. samt 2§ lagen enligt 2§ lagen (1978:423) om (1978:423) om skattelättnader för skattelättnader för vissa sparformer vissa sparformer och 3§ lagen och 3 § lagen (1982:1193) om skatte-(1982:1193) om skattereduktion för reduktion för fackföreningsavgift; fackföreningsavgift;

preliminärskatt:i3§ nämnd skatl, som betalas i avräkning på slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt har avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enhgt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;

kvarskatleavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skalt enligt 4 mom.;

inkomstår; det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år lill och med febmari månad nästföljande år;

upp bör ds månad: mars, maj, juli, september, november och januari;

gift skattskyldig: skatlskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om slatlig inkomstskatt;

'Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

Senaste lydelse 1982:1196.

Prop. 1984/85:180 182

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

4 mom.'' Skattereduktion åinjuies

av ogift skaltskyldig, .som har hemmavarande barn under 18 år, och av gifl skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,

av gift skatlskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 6 000 kronor, med 30procenl av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 6 000 kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig tid stadig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 6 000 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den .som har den högsta taxerade inkomsten. År de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga-

Skattereduktion enligt första styckel åtnjutes endast av skattskyldig, som vartt bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift skaltskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt hår i riket under någon del av beskattningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skaltereduktionen enligt försia stycket. Avser makens bosättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skaltskyldige skattereduktion, om maken saknar laxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 3 000 kronor, med 30procent av del belopp som motsvarar skillnaden mellan 3 000 kronor

Senaste lydelse 1979:1159.

Prop. 1984/85:180 183

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och den taxerade inkomslen.

Vid Ullämpningen av beslåmmef serna i första, andra och Iredje styckena skaU som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomsl enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt saml enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som lillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skaltskyldige uppburit inkomst som förul nämnts.

Skattereduktion sker endasl i fråga om slallig inkomslskatt, kommunal inkomstskan, skogsvårdsavgift och skattetillägg enligt taxeringslagen (1956:623).

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, Ullkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Örelal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

4§

1 mom." För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare lid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper pä olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare lid som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på följande fömtsättningar, nämligen

all inkomsten är oförändrad under inkomståret,

att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomsl som anges i tabellen,

art den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgifl som avses i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,

att skallskyldig som avses i 2 mom.

"Senaste lydelse 1979:1159.

Nuvarande lydelse

försia stycket 2 och 4 erhåller skaiieredukiion,

a 11 den skattskyldige vid taxering för inkomsten inle erhåller andra avdrag än grundavdrag och, såvitt gäller skatlskyldig som avses i 2 mom. första stycket3 och 4, förvärvsavdrag.

2 mom. I skattetabellerna skall i särskilda kolumner las upp skattebelopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomsttagare, som inte avses under 4, och gift inkomsttagare, vars make har en sammanräknad nettoinkomst på minst 3 000 kronor,

2) gift inkomsttagare, vars make saknar sammanräknad nettoinkomst eller har sådan inkomsl understigande 3 000 kronor,

3) gift inkomsttagare, som är berättigad till förvärvsavdrag,

4) ogift inkomsttagare, som år
berättigad tdl förvärvsavdrag.

Ogift inkomsttagare, som är berättigad till skattereduktion men inte till förvärvsavdrag skall jämställas med inkomsttagare som avses under 2.

4 mom.'' I skattetabellerna skall också tas in en särskild kolumn, vari anges del belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas på inkomsl för dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För samtliga skattetabeller skall samma belopp anges i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av arbetstagarens civilstånd och annan i 2 mom. angiven omständighet. Skattebeloppen skall beräknas på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och med

Föreslagen lydelse

a 11 den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller andra avdrag än grundavdrag.

4 mom. I skattetabellerna skall också tas in en särskild kolumn, vari anges det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas på inkomst för dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För samtliga skattetabeller skall samma belopp anges i den särskilda kolumnen. Skattebeloppen skall beräknas på grundval av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och med ledning av för riket genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt föregående år. I

Prop. 1984/85:180 185

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ledning av för riket genomsnittlig övrigt skall vad ovan i denna paraskattesats lill kommunal inkomst- graf sägs i tillämpliga delar gälla vid skatl föregående år. I övrigl skall skattebeloppens beräkning, vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens beräkning.

5§

Vid beräkning av preliminär A-skatl enligt skattetabell skall för envar skatlskyldig, belräffande vilken icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som avser en sammanlagd utdebitering lill kommunal inkomstskatt och landslingsmedel, vilken för skattekrona och skatleöre är lika med del belopp, som för inkomståret bestämts lill utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sislnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio, användes den tabell, som avser närmast lägre utdebitering. Därest i utdebiteringen ingår öretal, överstigande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Atl å inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara korlare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helsl för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för tdl vilken i 4 § 2 mom. omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja ulgå för skattskyldig, för vdken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skaitskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att ligga tiU grund för taxering under året näst efler inkomståret, samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande barn, förhållandel vid den lidpunkl, då debetsedel jämlikt 35 § sista stycket översändes ull skattskyldig, vara avgörande för till vilken 14 §2 mom. avsedd grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras.

Vid tillämpning av andra och tredje sryckena här ovan skall iakttagas, an frågan om skatlskyldig hafl hem-

Prop. 1984/85:180 186

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mavarande barn eller icke bedömes med utgångspunkt från vad som på grund av kommunalskattelagens beslämmelser i sådani hänseende kan anlagas komma all ligga lid grund för taxering under året näsl efler inkomståret.

6§

Preliminär A-skatl enligt skatteta- Preliminär A-skall enligt skatteta-

bell utgär vid varje tillfälle, då bell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med det belopp inkomst uppbäres, med det belopp som i vederbörlig tabell / tillämplig som i vederbörlig labell angives för kolumn angives för del inkomstbe- det inkomstbelopp och den tidspe-lopp och den tidsperiod, varom fråga riod, varom fråga är. är.

Beträffande inkomst av anställning varom i 4 § 4 mom. förmäles skall, därest vid elt tillfälle inkomst uppbäres som intjänats under flera dagar, den preliminära A-skatten beräknas pä gmndval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med tillämpning av skattetabellens kolumn för dagsinkomst.

Är anställningen annan än sådan, varom i 4 § 4 mom. sägs, skall gälla att, därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i skattetabellen upplagen, först uträknas huru mycket av inkomsten som belöper pä en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomslen, och efter förhållandel mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Uppbäres vid anställning varom nu är fråga inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatl icke utgå mer än en gång i veckan. Därvid skola de under samma vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.

15 §

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet beräknas i enlighet med bestämmelserna i lagen om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen samt lagen om statlig förmögenhets-skau.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn lagas I fråga om skallskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komrna att ligga tid grund för laxering under året näsl efler inkomståret, samt, vad angår frågan om den skallskyldige har hemmavarandebarn, tid förhållandena vidden

32 §'

På tillkommande skatt skall skatlskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter den räntesals som vid den årliga debiteringen det året gäller vid beräkning av ö- skatteränla med tillägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränla för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

På tillkommande skatt skall skattskyldig belala ränla (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta för vissl kalenderår beräknas med ledning av den räntesals som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före det år då den årliga debiteringen sker med tillägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av del år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesals som gäller för debiteringsåret. Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt laxeringslagen och ej heller kvarskatleavgift, respitränta och anslåndsränla;

alt ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skalieränta, restitutionsränta och skatl, som återbetalts enhgt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skalt, skall utgå från utgången av den

'Senaste lydelse 1983:977.

1 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatl, skall överlämna skattsedel å sådan skatl till arbetsgivaren omedelbarl efter det han mottagit den. Annan arbetstagare skall snarasl för arbetsgivaren uppvisa skattsedel å prehminär B-skatt, påförd i hemortskommunen, eller skatlekort å sådan skatl eller inlyg av lokal skattemyndighet, att han icke har atl erlägga preliminär A-skatt.

Fullgör icke arbetstagare sin skyldighel enligt första styckel, skall avdrag för preliminär skall göras enligt skattetabellen för den ort, där arbeisgivaren har silt kontor eller lönen eljesl ulbelalas, efter följande grunder, nämligen

1) i fråga om inkomst som avses i 4 § 4 mom.: ell belopp, motsvarande avdrag enligt skalletabellen för sådan inkomst jämle tio procent av nämnda avdrag;

2) i fråga om inkomst som avses i 7 § försia styckel: elt belopp, molsvarande avdrag för månadslön enligt skattetabellen jämte tio procenl av nämnda avdrag;

3) i fräga om inkomst som avses i 7 § andra stycket: avdrag enligi de grunder som riksskatteverket fastsiälll med stöd av nämnda lagrum jämte tio procent av nämnda avdrag;

2) i fräga om inkomst som avses i 7 § försia Slycket: etl belopp, motsvarande avdrag för månadslön enligt den 14 § 2 mom. försia stycket vid 1) avsedda kolumnen i skattetabellen jämte tio procenl av nämnda avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses i 7 § andra slycket: ell belopp, motsvarande avdrag för sådan inkomsl belräffande skatlskyldig, som avses i 4§ 2 mom. försia styckel vid 1),

1 mom. Sedan skallsedel på preliminär skalt har utfärdats, får, om bältre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan anlagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annal i följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har au erlägga preliminär A-skalt och enligt underrättelse från länsstyrelsen sådan ändring har sken i den skatiskyldiges civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid laxering eller debilering under året efter inkomståret;

2) då skatlskyldig visar eller, såvin gäUer sambandel mellan honom ullkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannohkt att preliminär A-skatt skall erläggas efter annan kolumn i skattetabellen än som lidigare har faslsiållts;

1) då skaltskyldig gör sannolikt eller del annars för myndighelen framstår såsom troligt, alt den preliminära skatten till följd av ändring i inkomsl eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från molsvarande slutliga skatt;

2) då skatlskyldig visar eller myndighelen annars får kännedom om atl den skatiskyldiges skatteförmåga

3) då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, atl den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller belräffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer all avvika från motsvarande slutliga skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga

"Senaste Ivdelse 1979:489.

Nuvarande lydelse

har blivit väsenlligt nedsatt av anledning, som anges i 50 § 2 mom. kom-munalskaUelagen (1928:370). Jämkning av skäl, som anges i tredje stycket nämnda momeni, skall dock inle ske, om den skattskyldige skall betala preliminär A-skatl och således bestämmelserna 141 §2 mom. är tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomslför-hållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

1 fall, som avses i första stycket under J). bör såvitt angår preliminär A-skalt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skalt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den lidigare antagna inkomsten, dock med minst 2 000 kr.

Föreslagen lydelse

har blivit väsentligt nedsatt av anledning, som anges i 50 § 2 mom. kommunalskatteiagen (1928:370). Jämkning av skäl, som anges i tredje slycket nämnda moment, skall dock inte ske, om den skallskyldige skall belala preliminär A-skatt och således beslämmelserna i 41 § 2 mom. är tillämpliga; eller

3) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annal skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I fall, som avses i försia slyckel under 1), bör såviit angår preliminär A-skatt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle utlagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig laxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2 000 kr. Oavsett vad som sägs i föregående slycke, får jämkning verkslällas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatl skulle bli mer betydande eller det är fråga om nedsatt skatleförmåga eller annan särskild omständighet.

Får lokal skattemyndighet genom anmälan av skatlskyldig eller annars veiskap om alt preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med orikligt belopp eller atl felakiighet har ägt rum vid utskrivandet av skattsedel, skall myndighelen vidlaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas lillfälle att yttra sig, om detia inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning fär inle verkställas efter inkomstårets ulgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad årel efter inkomståret.

46 §

2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skauskyldige. Innebär beslutet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller lill betalning efler det beslutet meddelals, skall ulgöras med annat belopp än som lidigare utfärdad skattsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny skattsedel upplagande den ändrade skatten.

Föreslagen lydelse

Sker jämkning av preliminär skatl, vilken beräknas enligt skattetabell, skall i beslutet därom angivas, all skatten skall beräknas t,ex, å viss del av inkomsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller ock att skatten skall utgå med viss procenl av inkomsten.

Nuvarande lydelse

Sker jämkning av preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av anledning som i 45 § 1 mom. under 1) eller 2) sågs, skall i beslutet angivas vUken kolumn i tabellen som skall tillämpas vid skattens beräkning. Vidtages jämkning av sådan preliminär skan av annan anledning än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas, att skatten skall beräknas t.ex. å viss del av inkomsten eller ä inkomsten minskad med visst belopp eller ock att skatten skall utgå med viss procent av inkomsten.

Vid jämkning av preliminär skatl, vilken ulgår efler i 7 § omförmäld procentsats, skall i beslutet angivas efter vilken procentsats den ändrade skatten skall utgå.

Sker jämkning av preliminär B-skatt, skall skatten beräknas på enahanda sätt som i 13, 15 och 25 §§ angives beträffande påföring av sådan skatt efter preliminär taxering.

69 §

1 mom." Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, ulan att så har skell, skall goltskrivas skatlskyldig på grund av alt arbetsgivaren gjort skalleavdrag, överstiger den slulliga skatten skall ränta {ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 27 § 3 mom. andra och Iredje slyckena i lillämpliga delar.

Ränta utgår för en beräknad tid av Ränta utgår för en beräknad tid av

tolv månader. Har preliminär skatl, lolv månader. Har preliminär skatl.

som avses i 27 § 2 mom. 3, belalats efter den 18 januari året efler inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränla på sådan skatt ulgå för en lid av sex månader. Ränlebeloppen får sammanlagt inte överstiga 100 000 kronor. Örelal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas enligt den räntesats som moisvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före taxeringsåret.

som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efler den 18 januari årel efler inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skau ulgå för en tid av sex månader. Örelal som uppkommer vid ränleberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas med ledning av den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid uigången av december året före taxeringsåret enligt följande. Ränta på överskjutande skatt som

uppgår till högsl 20 000 kronor beräknas enligt halva den räntesats som nu nämnts. På överskjulande skatt som översiiger 20 000 kronor beräknas ränta enligt en fjårdel av räntesatsen.

Ifrågavarande räntesatser besläms liU procenttal med högsl en decimal, varvid avrundningen sker uppåt. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta.

Anvisningar lill 45 §

/. Lokal skattemyndighet äger ulan särskild anmälan från den skattskyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i 45 § omförmälda fall. Vid höjning av prelirhinär skatl utan skattskyldigs medgivande bör iaktiagas försiktighet, så att för hög sådan skatt icke uttages.

2. För all ernå bättre överensslämmelse mellan slutlig skatt och erlagd preliminärskalt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av preliminär A-skall beräknad enligt skalletabell eller av preliminär B-skatt mot preliminär A-skatt beräknad enligt särskild av lokal skattemyndighet angiven grund. Jämför vidare 3 § och anvisningarna till samma paragraf.

3. Den bevisning, som skattskyl- 3. Den bevisning, som skatlskyldig måsle prestera för atl erhålla dig måste prestera för atl erhålla

/. Har skallskyldig: som skall erlägga preliminär A- skall, enligi underrättelse från länsstyrelsen ändral civilstånd under förra delen av inkomståret, skall lokal skattemyndighet utan särskild anmälan från den skaltskyldige vidlaga den jämkning av nämnda skall, som må betingas av ändringen.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skattskyldige upplaga fråga om jämkning av preliminär skall i övriga i 45 § omförmälda fall. Vid höjning av preliminär skalt utan skallskyldigs medgivande bör iakttagas försiktighet, så atl för hög sådan skatt icke uttages.

jämkning, är icke lika i de i 45 § 1 mom. under 2)-4) omnämnda fallen. Begäres jämkning/flm//A:/ 2) i nämnda moment på grund av sådan ändring i makes inkomst, som påverkar den skallskyldiges skattereduktion, eller jämlikt samma momeni 3), behöver vederbörande endasl göra sannolikt, att de ifrågavarande för-

jämkning, är icke lika i de i 45 § 1 mom, 1} och 2) omnämnda fallen. Begäres jämkning enligt 1) i nämnda moment behöver den skattskyldige endast göra sannolikt, atl de ifrågavarande förhållandena kommer att vara för handen. I övriga fall har han däremol att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen förelig-

Prop. 1984/85:180 193

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållandena komma alt vara för han- ga. den. I övriga fall har han däremot att styrka, atl de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

4. (Punklen har upphört atl gälla den 31 december 1979, enligt lag 1979:489. Äldre bestämmelser gäller fortfarande när fråga är om preliminär skatt som skall avräknas på slutlig skalt vid den årliga debiteringen år 1980 eller tidigare.)

5. Har skaltskyldig under inkomslåret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den för myckel inbetalda skatten icke restitueras. 1 stället skall den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, i motsvarande mån reduceras, så alt den sammanlagda preliminärskatten kommer atl uppgå lill belopp, som beräknas böra ulgå för inkomståret. Fall kunna förekomma - sådana lorde inlräffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret - dä preliminärskatten nedsälles med så slorl belopp all, trols det den skatlskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsierminer under uppbördsårel, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatl än han kan antagas hava rätteligen bort göra.

Uppgår det för mycket inbetalda beloppet lill minst en femtedel av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst etthundra kronor, äger skaltskyldig ålerbekomma det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan ä debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen - fråga är t.ex. om nedsatt skatleförmåga eller om ett särskilt siorl skattebelopp - kan myndighelen, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, medgiva alt det för mycket eriagda beloppet återbetalas lill den skallskyldige.

Denna lag träder i kraft den

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen om skattereduktion för

fackföreningsavgift (1982:1193)

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
/ fråga om skattereduktion för Skattereduktion för fackförenings-
fackföreningsavgifi liUämpas 2 § avgifl sker endasl i jråga om slatlig
4 mom. femte och sjätte styckena inkomstskatt, kommunal inkomst-
uppbördslagen (1953:272). Skaliere- skan, skogsvårdsavgift och skalletill-
duktion för fackföreningsavgift skall lägg enligt laxeringslagen
13 Riksdagen 1984/85. I sand. Nr 180

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost, boslad eller bil lill arbelstagare, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad regeringen eller efler regeringens bemyndigande riksförsäkringsverket föreskriver. Värdel av bilförmån skall uppskattas enligt de gmnder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad nyss sagls skal! jämväl äga tillämpning belräffande förmån av kosl, boslad eller bil i fall som avses i 3 § första slycket.

Vid beräkning av inkomst av anslällning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiga tvåtusen kronor.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetslagaren haft att bestrida i innehavd anslällning, i den mån koslnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning översliga ettusen kronor.

Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen om stathg

'Rubriken ändrad genom 1976:1015. Lagen omtryckt 1976:1015. 'Senaste lydelse 1979:651.

Prop. 1984/85:180 198

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna (SOU 1984:21)

Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1984:21) Förenklad självdeklaralion avgelts av riksgäldskonlorel, juslitiekanslern, riksåklagaren, datainspektionen, riksförsäkringsverket, postverket, bankinspektionen, riksskatteverkel, statskontoret, riksrevisionsverket, Göta hovräti, kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall, länsrätten i Göieborgs och Bohus län, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västernorrlands och Norrbollens län. Centralorganisationen SACO/SR, Folksam, Finansbolagens förening, Fögderichefsföreningen, Föreningen Sveriges skattechefer. Föreningen Sveriges taxeringsdireklörer. Företagens uppgiflslämnardelegation, HSB:s riksförbund. Konungariket Sverige Siadshypotekskassa, Kooperativa förbundet, Landsorganisalionen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska arbelsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska Kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoleksbank, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion - Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation och Värdepapperscentralen.

Postverket har åberopat en inom Postgirot upprättad promemoria. LRF har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande. SAF och Sveriges industriförbund har åberopat eu yitrande som avgetts från Näringslivets skattedelegalion.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren i Göieborgs åklagardistrikt, länsåklagaremyndigheterna i Blekinge län och Kronobergs län samt Kristianstads län. Länsstyrelsen i Slockholms län har bifogat yllranden från de lokala skattemyndigheterna i Stockholms, Huddinge och Lidingö fögderier. Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat ett yttrande från den lokala skattemyndigheten i Eskilsluna fögderi. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Malmö, Helsingborgs och Eslövs fögderier samt från Skånes Handelskammare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden frän de lokala skattemyndigheterna i Göteborgs och Uddevalla fögderier. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Skövde och Falköpings fögderier. Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogal yttranden frän de lokala skattemyndigheterna i Karlstads och Säffle fögderier. Länsstyrelsen i Väslernorrlands län har bifogat yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Härnösands, Kramfors, Sundsvalls och Örnsköldsviks fögderier. Länsstyrelsen i Norrbottens

Prop. 1984/85:180 200

Bilaga 4

De av lagrådel granskade

lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs alt 19 §, 33 § 1 och 2 mom., 35 S 3 mom., 39 § 1 och 3 mom., 46§ 2 mom., punkl 4 av anvisningarna till 33§ samt punkl 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I9§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest pä grund av giftorätt lillfallil make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskifi bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning pä utländska premieobligationer, som uppgår lill högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller ulgör föräldrapenning, så ock sådan ersällning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till nägon vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersälining lill sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för är, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagils i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller pä grund av skadeständsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersällning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer lill den del ersättningen utgär under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas sä att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högsl 30 kronor och för övriga dagar lill högsl 6 kronor för dag;

' Senaste lydelse 1984:498.

Prop. 1984/85:180 201

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp, som lill följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått pä grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbmksfastighet, byggnad pä faslighet som avses i 24§ 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sädan del av värdet av markanläggning som får dras av genom åriiga värdeminskningsavdrag, dels i den män köpeskilling, som skulle ha inftuiii om den försäkrade eller skadade egendomen i slället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkl av eller avdragsgill omkoslnad för fastighet eller rörelse,

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som uigått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken räll till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning ät smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskl underslöd eller därmed jämförlig periodisk intäkl, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens ulbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller4 kap. studiestödslagen (1973: 349), inlernatbidrag, aterbeialningspliktiga studiemedel och resekoslnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag saml sådani särskilt bidrag vilkel enligt av regeringen eller statlig myndighel meddelade bestämmelser utgär till dellagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fräga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänl barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatl enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderslöd, som utgives av arbetslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landslingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om husirutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i för-        bosiadsbidrag som avses i för
ordningen (1976:263) om slatliga ordningen (1976:263) om slatliga
bostadsbidrag lill barnfamiljer, för- bosiadsbidrag lill barnfamiljer eller
ordningen (1976:262) om statskom- förordningen (1976:262) om stais-
munala bosiadsbidrag eller förord-       kommunala bosiadsbidrag;
ningen   (1977:392)   om   statskom-

Prop. 1984/85:180 202

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

munala bosiadsbidrag tiU vissa fcdkpensionärer m.fi.;

sådan gottgörelse för utgift eller kosinad som arbelsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit frän pensionsstiftelse, lill den del stiftelsen ej ägt andra medel för alt lämna gotlgörelsen än sädana för vilka avdrag icke ålnjutits vid avsättning till sliftelsen;

kompensation av slaten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg;

intäkter av försäljning av vilt intäkter av försäljning av vilt
växande bär och svampar som den växande bär och svampar som den
skatlskyldige själv plockat till den skaltskyldige själv plockat till den
del intäkterna under ett beskatt- del intäkterna under ett beskatt
ningsår inte överstiger 5000 kro- ningsår inte översiiger 5000 kro
nor, såvida intäkterna inte kan hän- nor, såvida intäklerna inte kan hän
föras till rörelse som den skattskyl- föras lill rörelse som den skattskyl
dige driver eller ulgör lön eller lik- dige driver eller utgör lön eller lik
nande förmån. nande förmån;

ränta enligt 69§ 1 mom. uppbördslagen (1953:272).

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbmkare m.fi. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

33 §

1 mom. Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samlliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av ijänsten, såvitt icke för samma koslnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32§ 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifier som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så och avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annoriedes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

föriust ä medel, för vilka den skattskyldige varit pä grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i ijänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

Senaste lydelse 1975: 1347.

Prop. 1984/85:180

Nuvarande lydelse

Har den skatlskyldige för sin ulbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ock ränla å sådan gäld avdragas.

2 mom. Skaltskyldig, som haft intäkt av ijänsl i form av kontant lön eller sådan annan ersättning, som enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomsl av anställning, skall ulöver koslnader som avses i punklerna 3 och 4 av anvisningarna anses ha haft utgifter lill elt belopp av minst / 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procenl av intäkten avmndat till närmasl högre hundratal kronor.

Skatlskyldig, som haft intäkt av tjänst, i annat fall än som avses i första stycket, skall anses ha haft utgifter som avses i 1 mom. lill ell belopp av minsl 100 kronor.

Vad i första och andra styckena sägs skall inte gälla, om summan av utgifterna uppgår lill eller överstiger summan av intäklerna, och inle heller i den mån avdragel genom lillämpning av nämnda stycken skulle komma att översliga summan av intäkterna.

203

Föreslagen lydelse

Rält lill avdrag för ränla på skuld som den skatlskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten föreligger enligi 39 § 1 mom.

2 mom. Skatlskyldig, som haft intäkt av tjänsl i form av kontant lön eller sädan annan ersättning, som enligt 11 kap, 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställning, skall ulöver kostnader som avses i punkl 3 av anvisningarna anses ha haft utgifter till etl belopp av minst 3000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga tio procenl av intäkten avrundat till närmast högre hundratal kronor.

Vad i första styckel sägs skall inle gälla, om summan av ulgiflerna uppgår lill eller överstiger summan av intäklerna, och inte heller i den män avdragel genom lillämpning av nämnda stycke skulle komma att översliga summan av intäkterna.

avyttring samma år av egendom som avses i detla slycke. får den skaltskyldige göra avdrag med 1000 kronor. Avdraget får dock inte översliga vad som svarar mol sammanlagda beloppet av skallepliklig realisalionsvinsi enligi della slycke, minskal med förlusl som nyss nämnls. För vissa aklier och andelar lillämpas bestämmelserna i 3 a mom.

Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detla moment och som den skattskyldige innehaft tvä år eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt deua stycke under etl beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, J'år den skatlskyldige göra avdrag med 2000 kronor. Avdragel får dock inle överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskal med avdragsgill del av förlusl som nyss nämnts.

Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta momeni och som den skattskyldige innehaft tvä är eller mera, är 40 procent av vinslen skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt della stycke under ett beskaltningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma är av egendom som avses i detta stycke, äger skallskyldig ål-njuta avdrag med 3 000 kronor. Har den skaltskyldige under beskattningsåret varil gift och levt tillsammans med sin make, får sådant avdrag ålnjuias för dem båda gemensamt med 3000 kronor. I intet faU får dock skaltskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskal med avdragsgill del av förlusl som nyss nämnts.

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd frän allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om förelag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta momeni avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2§ första slyckel 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är oavsett lidpunkien för förvärvet -endast 40 procent av vinsten skattepliktig.

Beslämmelsen i 2 mom. tredje slyckel äger motsvarande tillämpning pä egendom som avses i detta moment.

Har faslighet överiåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilkel lagfart sökls efter den 8 november 1967 av nägon som har etl bestämmande inflytande över bolagel eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller

Prop. 1984/85:180 205

andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts fär inte föranleda alt skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detla momeni. Beslämmelserna i detta stycke gäller endasl om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgäng. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femte slycket av anvisningarna till 38§, om avyttringen avser endast räll till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinslen vid försäljning av aktie eller andel pä grund av bestämmelserna i detla stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av faslighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av atl slörre delen av dess tillgångar före avyttringen av aklien överlåtits på den skatlskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skallskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom tvä år efler avyttringen av aklien, direkl eller genom förmedling av annan, överiäls på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skatlskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av lillgäng i bolaget ägt mm efler utgången av del beskattningsår dä skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke las till beskattning pä samma sätl som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger molsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket fär medge undantag frän detta stycke, om det kan antas atl avyttringen av aktien eller andelen skett i annal syfte än atl erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verkel i sädan fråga fär talan inte föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i etl aktiebolag, vari akiierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas direkt eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller etl fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ell annal fåmansbolag, vari aktie - direkl eller genom förmedling av annan - ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skaltepliklig realisationsvinst räknas vad den skatlskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aklien. anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annal fåmansbolag, som inom två är efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i något av fämansbolagen. Har överlåtelse av aktie i del förvärvande bolagel eller i bolag, som förvärvat större delen av lillgångarna i nägol av fämansbolagen. ägt rum efter uigången av det beskattningsår dä skallskyldighel för realisationsvinst enligt delta stycke uppkom får realisaiionsvinslen las lill beskattning på samma säll som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskriviis äger molsvarande lillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådani bolag eller förening liksom teckningsrätt till aktie eller annan rättighet jämföriig med aktie. Sker avyttringen av organisaioriska eller marknadslekniska skäl eller föreligger andra synneriiga skäl, kan regeringen eller myndighel, som regeringen

/ mom. Frän bmlloiniäkt som avses i 38§ 1 mom. får avdrag göras för förvaltningskostnad samt för gäldränta, som inle skall dras av enligt beslämmelserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom. av denna paragraf.

3 mom. Fysisk person, som hafl intäkt varom i 38§ 1 mom. förmäles, äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de / 1 mom. avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta exlra avdrag med 800 kronor. Har den skallskyldige under beskattningsåret varit gifl och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt ålnjuias med 1600 kronor. I inlet fall må dock skaltskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de / 1 mom. avsedda kostnaderna.

/ mom. Från bruttointäkt som avses i 38§ 1 mom. fär avdrag göras för förvaltningskostnad, för ränta som avses i 33§ I mom. andra styckel saml för rnnra, som inte skall dras av enligt beslämmelserna i 22, 25, 29 eUer 36 §§ eller i 2 mom. av denna paragraf.

Fysisk person får göra avdrag för förvaltningskostnader endast lill den del dessa överstiger 1000 kronor under beskattningsåret.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt som anges i 38§ I mom., har rätt tiU extra avdrag med / 600 kronor om bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de enligt 1 mom. avdragsgilla koslnaderna. Avdragel får dock inle överstiga vad som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.

Prop. 1984/85:180 207

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skaltskyl
dige enUgt vid självdeklaraiionen dige under beskattningsåret har be
fogat intyg eller annca skriftligt be- talat för eller tillgodoräknats som
i'/.? under beskattningsåret har beta- underhåll av icke hemmavarande
lat för eller tillgodoräknats som un- barn inlill dess barnel fylll 18 år
derhåll av icke hemmavarande barn eller intill dess det fyllt 21 år om det
inlill dess barnet fyllt 18 år eller genomgår gmndskola, gymnasie-
intill dess det fyllt 21 är om det ge- skola eller därmed jämföriig grund-
nomgår grundskola, gymnasieskola utbildning, dock högst med 3000
eller därmed jämförlig grunduibild- kronor för varje barn;
ning, dock högst med 3000 kronor
för varje barn;

6) för avgift som den skaltskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skaltskyldige.

Har skaltskyldig under beskattningsåret varil skyldig atl belala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskl understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i försia slycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte lagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i rikel endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den män det belöper på nämnda tid.

Avdrag för avgift som avses i första slycket 6) får inte överstiga den skatiskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmasl dessförinnan och beräknas med hänsyn tilj storleken av sådan inkomst. 1 fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skaltskyldige hell saknar pensionsrätl i anslällning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte styckel av anvisningarna till 29§, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inle överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret saml högst 25 procent av den del av inkomsten som översiiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten lill den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och iredje meningarna av detla stycke får avdragel beräknas lill högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procenl av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst molsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp lill beskattning under beskattningsåret eller pä inkomsl året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomsiskau är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger fär riksskatteverket efter ansökan beslula att avdrag för avgifl för pensionsförsäkring fär medges med högre belopp

Prop. 1984/85:180 208

än som följer av beslämmelserna i föregående slycke. Därvid skall dock följande gälla. För skallskyldig, sum redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänsl men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, fär avdrag medges högst med belopp, beräknal som för inkomsl av jordbruksfastighet eller rörelse på del sätl som föreskrivits i föregående slycke. Har sådan skallskyldig erhållil särskild ersättning i samband med all anslällning upphört och har han ej skaffat sig elt belryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmasl föregående meningarna fär dock inle beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skallskyldige har sådani beslämmande inflytande som avses i punkt 2e femle slyckel av anvisningarna lill 29 S. Har skatlskyldig. som - själv eller genom förmedling av juridisk person - drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med drifien i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig etl belryggande pensionsskydd, fär avdrag beräknas även pä sådan inkomsl som enligt 9S 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är atl anse som B-inkomsl. Avdragel fär i detla fall beräknas med beaktande av det antal år den skallskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högsl för lio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragels sloriek tas till den skatiskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i försia slycket 6). Avdraget får dock inie översliga ett belopp som för varje år som drifien pågått motsvarar lio gånger del basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring beslämls för del är drifien i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskatlningsäret redovisals som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomsl av tillfällig förvärvsverksamhet som är atl hänföra lill vinsl med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkl 1 iredje stycket av anvisningarna lill 31 § medgivit au dödsbo lar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket del högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iaktlas i lillämpliga delar bestämmelserna i della Slycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mol beslut av riksskatteverket i fråga som avses i delta slycke får talan inle föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inle kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde slycket, medges avdrag för ej ulnylljal belopp vid laxering för del påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inle med belopp som tillsammans med erlagd avgift sislnämnda är överstiger vad som anges i Ijärde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomsler från förvärvskällor, som är skatleplikliga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i försia stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efler andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnal utnyttjas vid laxeringen fördel beskattningsår dä avgiften betalades, fär utnyttjas senasl vid laxering för .sjätte beskaltningsårel efter betalningsärel. Inlc heller i sisiniimnda fall fär avdragel överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.

Prop. 1984/85:180 209

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 33 §

4.* Även för det fall, att skatlskyldig enligt punkl 3 här ovan icke är berättigad lill avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbelsplatsen, där denna varit belägen på sädant avstånd från hans bostad, atl han behövt anlita och även anlilal särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår alt användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en lidsvinst pä minst tvä limmar i jämförelse med allmänl kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådani avdrag medges också om den skatlskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för är räknat för de dagar som bilen används i tjänsien. Om bilen används i ijänsten under minst 160 dagar för är räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan boslad och arbetsplats. Användning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknal. Avdragel skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga koslnader för mindre bil och med hänsyn lill de koslnader, som är direkt beroende av körd vägslräcka (milbundna kostnader). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifier för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte beslämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda slörre bil pä grund av skrymmande last.

Avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen medges bara för den del av koslnaderna som överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

till                                                                                        50 §
2.' Vid bedömningen av om     2. Vid bedömningen av om skali-
skatiskyldigs inkomst till icke obe- skyldigs inkomst till icke obelydlig
tydlig del utgjorts av folkpension del utgjorts av folkpension iakt-
iakttages följande. Som folkpension tages följande. Som folkpension
räknas icke barnpension eller vård- räknas icke barnpension eller vård
bidrag. Den omsiändighelen atl bidrag. Folkpension skall anses ut-
folkpension under elt beskattnings- göra en icke obelydlig del av den
år utgått med etl ringa belopp, skallskyldiges inkomst om den upp-
t.ex. till följd av att folkpensionen gått till minsl 6000 kronor eller
icke åtnjutits under hela året, ulgör minst en femtedel av den samman-
icke hinder mol atl medgiva den räknade inkomslen. Som folkpen-
skatiskyldige avdrag. Avgörande sion behandlas även tilläggspension
för bedömningen i della fall är hu-   i den män den enligt lagen
ruvida folkpensionen, om den ut- f/969.-205j om pensionstillskott för-

" Senasle lydelse 1983: 1051. Senaste lydelse 1983:970.

14 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 180

210

Prop. 1984/85:180

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

anlett avräkning av pensionstillskott.

gåtl i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomslen. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den män den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighel regeringen beslämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomsl enligt lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för atl den skaltskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomsl än 7 500 kronor. Detla högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomsl för skattskyldig som under beskattningsåret inte hafl annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första Slycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott samt åtnjutit avdrag endasl med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. andra styckel. För gift skatlskyldig, som uppburit folkpension med belopp som lillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med uigångspunkt frän en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som lillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gifl vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående slycke, reduceras avdragel med belopp

Avdragel skall i försia hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skatiskyldiges laxerade inkomsl enligt lagen (1947:576) om slallig inkomstskall. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdragel beräknas till vad som behövs för alt dén skattskyldige inle skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomsl än 7 500 kronor. Detla högsta inkomstbelopp moisvarar taxerad inkomsl för skatlskyldig som under beskattningsåret inte hafl annan inkomsl än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2§ lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomslbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt frän en pension utgörande 96 procenl av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgmnd gäller också om gifl skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av årel uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Prop. 1984/85:180 211

motsvarande 66 2/3 procenl av taxerad inkomst mellan del belopp vid vilket högsla extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheier större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomsiskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomsl därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24§ 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande toml på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skallskyldige, skall inräknas i förmögenhelsvärdel med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan faslighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inle överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdel lill 25000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bosladsbyggnaden och lomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av läneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde ulgör av del sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skatlskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och dä i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frängås, när särskilda omständigheler föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skaltskyldig iaktlages bestämmelserna i 52 § I mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering.

Prop. 1984/85:180 212

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'

dels att 2'!t 2 mom., 25 och 36S§,37§ 1 och 5 mom.,39§ 1 mom., 43§2

mom., 100§, 101 § 1 mom. samt 116f, 116g och 120§§ skall ha nedan

angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nya beslämmelser, 24, 25d och 28§§, 37 § 8

mom. samt 66a, 66b och 70§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

2 mom.- Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun hava i denna lag samma innebörd som i kommunalskatteiagen (1928:370).

Vidare skola vid taxering enligt denna lag beslämmelserna i 4 § andra stycket kommunalskatteiagen äga motsvarande tillämpning.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i rikel, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.

Vad i denna lag stadgas om person, som varil här i riket bosatt, skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan atl vara härstädes bosatt.

Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fräga om skattskyldiga som avses i 65 § sista slycket kommunalskatteiagen.

Med alt en skattskyldig samtaxeras förstås i denna lag atl den skattskyldige taxeras med tillämpning av52 § I mom. kommunalskatteiagen och II § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

24 §

1 m o m. Självdeklaration är allmän självdeklaration eller förenklad självdeklaration. Förenklad självdeklaration får avlämnas av fysisk person under de förulsättningar som anges i 2 mom.

2 m o m. Fysisk person får, om inte annal följer av 3 mom., avlämna förenklad självdeklaration, om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:773. Senasle lydelse 1974:773. ■* Förutvarande 24 § upphävd genom 1984: 1081.

1. inkomst av annan fastighet be
träffande högsl två fastigheter som
den skattskyldige innehaft hela be
skattningsåret och för vilka dels in
täkten skall beräknas enligt 24 § 2
mom. kommunalskalielagen
(1928:370), dels laxeringsvärde har
beslämls för beskattningsåret,

2. inkomsl av tjänst saml inläklen utgått i pengar och annat avdrag än som avses i 33§ 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten.

3. inkomst av kapilal samt avdrag för koslnader yrkas endasl Jör ränla och inläklen ulgörs av

a) ränla,

b) utdelning på svenska aktier
och andelar i svenska aktiefonder
eller ekonomiska Jöreningar eller

c) sådan förmån av faslighet som
skall tas upp som skattepliktig in
täkl enligt punkl 2 andra slyckel av
anvisningarna lill 38§ kommunal
skattelagen och förmånen inte har
överlåtits under beskattningsåret,

4. allmänl avdrag för underhåll
av icke hemmavarande barn eller
för avgifl för pensionsförsäkring el
ler

5. sådant avdrag för nedsatt
skatteförmåga som avses i 50§ 2
mom. andra eller fiärde styckel
kommunalskalielagen.

3 m o m. Förenklad självdeklaralion Jår inle avlämnas, om

1. den skattskyldige eller den med vilken den skallskyldige skall samtaxeras inle varU bosall här i riket under hela bekatlningsårel,

2. den skallskyldige under beskaliningsårel hafl inkomsl av anslällning i ullandel eller annars från ullandet haft inkomst eller vid uigången av beskattningsåret där ägl skallepliklig förmögenhel,

3. den skallskyldige under beskaliningsårel varil skyldig alt belala sjömansskatt enligi lagen (1958:295) om sjömansskall.

Prop. 1984/85:180 214

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. den skatlskyldige är förelagsledare i fåmansföreiag, närstående lill sådan person eller delägare i fåmansföreiag,

5. den skallskyldige skall samtaxeras med person som år skyldig atl lämna uppgift om inkomsl av rörelse eller Jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken inläklen skaU beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskatteiagen (1928:370) eller

6. den skatlskyldige skall redovisa sådani ränlelillägg som avses i 10§ 6mom. fiärde styckel lagen (1947:576) om slallig inkomslskatt.

25 S"
Självdeklaration skall uppta; Allmän självdeklaration skall uppta

1) den skattskyldiges namn och posladress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer saml nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom belräffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person del land, där styrelsen haft sitt säte, saml beträffande skaltskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varil i rikel bosatt, uppgifl om den tid, han sålunda haft boslad härslädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskatlningsäret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fräga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skatiskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens laxeringsvärde året näsl före laxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fasligheten åsätt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock atl ersättning, som enligt bestämmelserna i 37§ 1 mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej hellerbehöver upptagas i deklarationen säsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skaltskyldige yrkar fä tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skaltskyldige tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår lill skattepliktigt belopp, dock endasl om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatl, som genom skalleavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garaniibelopp.

" Senaste lydelse 1984: 1081.

Prop. 1984/85:180 215

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8) om deklarationen avser fåmansföreiag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget,

9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för till-läggsbelopp saml grunderna för beräkning av ränteiillägget.

Självdeklaration skall därjämte Allmän självdeklaralion skall

innehålla de uppgifter, som för sär- därjämte innehålla de uppgifter,

skilda fall föreskrivs i denna lag el- som för särskilda fall föreskrivs i

ler som erfordras för beräkning av denna lag eller som erfordras för

pensionsgrundande inkomst enligt beräkning av pensionsgrundande

lagen om allmän försäkring eller för inkomst enligt lagen (1962:381) om

beräkning av skogsvårdsavgifl en- allmän försäkring eller för beräk-

ligt lagen (1946:324) om skogs- ning av skogsvårdsavgifl enligt la-

vårdsavgift eller fastighetsskatt en- gen (1946:324) om skogsvårdsav-

ligt lagen (1984; 1052) om statlig fas- gifl eller fastighetsskatt enligt lagen

tighetsskall. (1984: 1052) om statlig fastighels-

skau.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskatlningsäret och under detla är levt tillsammans, var för sig inkomst atl taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomsl av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9§ 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagls om makar skall iittllämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista slycket kommunalskattelagen (1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken förvaltningen rätlsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhel, skall uppgift lämnas jämväl om sädan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, sä att överskjutande öretal bortfalla.

25 d§

I självdeklaration behöver uppgifl inte lämnas beträffande

1) avytlring av egendom som avses i 35§ 3 mom. försia slyckel kommunalskalielagen (1928:370), om del sammanlagda försäljnings-värdel under beskaltningsårel uppgått lill högst 1000 kronor eller

2) avytlring som avses i 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen, om det sammanlagda försäljningsvärdet under beskattningsåret uppgått till högst 6600 kronor.

28 f

Förenklad självdeklaration skall uppta

1) den skattskyldiges namn, per
sonnummer, postadress och hem
ortskommun,

2) de uppgifier sam behövs för att beslämma huruvida den skatlskyldige skaU samlaxeras eller inte,

3) de inläkler och avdrag som är atl hänföra till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens laxeringsvärde för beskattningsåret,

4) de inläkler som är att hänföra till inkomsl av Ijänsl och som den skaltskyldige inte har fåll meddelande om enligt 37§ 5mom., med undantag av ersättning som enligt bestämmelsen i 37§ I mom. Ig inte behöver tas upp i koniroUuppgifl,

5) de intäkter som är atl hänföra till inkomst av kapilal och som den skattskyldige inle har fåtl meddelande om enUgt 37§ 5 mom. samt de avdrag för ränta som den skallskyldige yrkar,

6) garaniibelopp,

7) de avdrag som den skatlskyldige yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgifl för pen-sionsjörsäkring eller för nedsait skatleförmåga enligt 50§ 2 mom. andra slyckel kommunalskalielagen (1928:370),

8) den skallskyldiges lillgångar
och skulder vid uigången av be
skaliningsårel, om hans skalleplik
tiga förmögenhetslillgångar upp
gick till minsl 90000 kronor eller,
om beskattningsbar förmögenhel
skall fastställas gemensamiför den
skatlskyldige och hans make eller
barn enligt beslämmelserna i 12 § I
rnom. lagen (1947:577) om slallig
förmögenhelsskall, de gemensam
ma skaitcplikiiga förinögenheisiill-
gångarna uppgick till minst 180000
kronor.

' Förutvarande 28 § upphävd genom 1984: 1081.

9) de uppgifier som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller faslighels-skatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Skall den skaltskyldige taxeras för barns eller annans .förmögenhet, skall uppgift lämnas också om sådan förmögenhet enligt Jörsia stycket 8 som om .förmögenheten tillhörde den skattskyldige.

36§''
Deklaralionsskyldig, från vilken Den som inle har fullgjorl sin

självdeklaralion icke har inkommil deklaralionsskyldighel i räll tid fär inom föreskriven tid, får anmanas anmanas att avge självdeklaration, all avge självdeklaralion.

Är avlämnad självdeklaration icke sä upprättad, som i denna lag föreskrivs, fär den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.

37 § Nuvarande lydelse I mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållils genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

1. a) Slatlig och kommunal myndighel,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, sliflelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit rörelse
eller jordbruk, däri inbegri
pet skogsbruk, i fråga om
förmåner, som ulgäll från så
dan förvärvskälla, samt om
förmåner som utgått frän sä
dan förvärvskälla, saml

Vem uppgiflen skall avse

Den som hos den uppgifisskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskl utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån frän personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad uppgiflen skall avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft alt bestrida. Har mottagaren haft all erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederiaget lämnas. Avser livränta skadestånd till följd av personskada skall

Vad uppgiflen skall avse

Ränla som den uppgifts-skyldige sammanlagl goll-skrivil eller utbetalat till borgenären saml dennes sammanlagda fordran på den uppgifisskyldige vid årels ulgång.

Uppgiftsskyldig

1. Den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjl att pengar blivit räntebärande.

2. Den som gelt ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden.

3. Värdepapperscenlralen
VPC Aktiebolag.

4. Förening som från med
lemmar mottagit pengar för
förräntning.

Vem uppgiflen skall avse

Den som gottskriviis ränla eller lill vilken ränta utbetalats (borgenär).

Undantag:

Bank. hypoleksinslilul, försäkringsanstall, aktiebolag och förening som tilldelats organisalionsnummer.

Undantag:

a) Ränla som gollskrivils eller utbetalats av uppgiftsskyldig som avses i punkl 1, 2 eller 4 men inle hänför sig lill sådan verksamhel som avses i dessa punkler.

b) Ränla som inle ulgör skaltepliklig inkomsl enligt 3§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

c) Ränta och fordran på konto, som inle är knutet till person- eller organisalionsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan inle för kontohavaren eller, om det finns fiera kontohavare, för någon av dem uppgår till 100 kronor.

I koniroUuppgifl skall anges namn och posladress saml person- eller organisalionsnummer för såväl den uppgifisskyldige som borgenären. För dödsbo får i slället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inle anges för en borgenär skall såvttt möjligt dennes födelselid redovisas eller om borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ell konto av mer än en kontohavare skall ränla och fordran fördelas lika mellan kontohavarna om inie annal förhållande är känt för den uppgiftsskyldige.

Beslämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. försia och andra styckena saml 5 mom. skall lillämpas på kontrolluppgift enligt detla momeni.

43 i

2 mom. Med uppgifter, som har avgivits enligt 1 mom. och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, skall förfaras enligt kupongskattelagen.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning, skall för varje är senasl den 31 januari nästföljande är av den som har mottagit uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnade av kontrolluppgifter, som avses i 37§ 1 mom. punkterna 1-4. Har i något fall ulbelalning av utdelning skelt ulan all uppgiftsskyldighel vederbörligen har fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt I mom. avgivna uppgifier, som avser ränla, skall avlämnas i den omfattning och ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Har avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats får de förstöras.

Värdepapperscentralen skall lämna uppgift angående utbetalning av ränta på sådan förskrivning, som anges i I mom. första stycket b), i den omfattning och ordning somföreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppgift angående sådan utbetalning skaU bevaras av värdepapperscentralen under fem år.

66a§

Vid inkomstlaxeringen skall särskilt iaktlas att den skatlskyldige medges de avdrag som han har rält tUl enligt 33 § 2 mom., 39§ 3 mom.. 45§ första stycket, 46§ I mom. första styckel och 50§ 2 mom. fiärde stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Senaste lydelse 1979:490.

Prop. 1984/85:180 223

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66 b §

Taxering får beslutas på grundval av en förenklad självdeklaralion utan att den som avgett deklarationen underrättats om och beretts tillfälle atl yltra sig över

1. vad som från folkbokförings
myndighet har inhämtats i fråga
om förulsällningarna för sådan
skaiieredukiion som enligi 2§ 4
mom. uppbördslagen (1953:272) får
ålnjuias av oglfl skallskyldig eller

2. konlrolluppgift som den lokala
skallemyndigheten fått enligt 37§
och som avser inkomsl av tjänst el
ler kapilal.

Har den skatlskyldige lämnal en förenklad självdeklaralion, får laxering beslulas på grundval av denna, även om förulsällningarna enligt 24 § 2 mom. för en sådan självdeklaralion inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inle om uppgift skaU lämnas om inkomsl av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskatteiagen (1928:370).

705'»

För skatlskyldig vars taxeringar har beslutats eller kan antas bli beslulade på grundval av en förenklad självdeklaration skall utfärdas etl särskilt meddelande (taxeringsmeddelande) med upplysning om det underlag som föreligger för hans taxeringar samt de ytterhgare upplysningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Taxeringsmeddelandet skall ulfärdas av den lokala skattemyndighet som skall införa taxeringarna i skattelängd.

Förutvarande 70 § upphävd genom 1978: 316,

5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlåtenhet alt avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eller i kontrolluppgift eller i handling som legat till grund för sådan deklaralion eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet.

5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende eller på grund av all konlrolluppgift enligi 37 §, som avser inkomsl av tjänsl eller kapital, saknats eller varil felaktig,

6) om han, till följd av underlätenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaralion eller i annan uppgift från honom eller i annan kontrolluppgift än som avses 15 eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgifl, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet,

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen,

8) om han icke erhållit avräkning av utländsk skatt som han är berättigad till,

I de fall som angivas i första styckel vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas pä omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och del framstår säsom ursäktligt alt den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riklig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efler taxeringsåret.

" Senaste lydelse 1982: 1100.

Prop. 1984/85:180

Nuvarande lydelse

kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda skattepliktiga förmögenheten i den män den översiiger skattefritt belopp som tillkommer den skatlskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skatlskyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påförs förseningsavgift enligt detla stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning icke avgivii självdeklaralion inom föreskriven lid, besläms förseningsavgiften till tvä gånger det belopp som utgär enligt försia slycket, dock lägst lill 100 kronor för annan skallskyldig än aktiebolag.

226

Föreslagen lydelse

mögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högsl 300 kronor för en skatlskyldig vid en och samma laxering. Aktiebolag påförs förseningsavgifl enligt delta stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, besläms förseningsavgiften lill tvä gånger del belopp som ulgår enligt försia slycket, dock lägsl lill 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag.

Delsamma gäller, om den skatlskyldige har alt fullgöra sin deklarationsskyldighet genom atl avlämna en allmän självdeklaralion och han inte efterkommii en anmaning atl avge sådan deklaralion inom den lid som föreskrivs i anmaningen.

Prop. 1984/85:180 227

4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a § 1 mom. föreskriven skyldighet att ulan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighei,

5) den som ej fullgör i 43§ 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt

6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § alt lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt försia eller andra stycket. Ansvar enligt försia eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebroltslagen.

1. Den nya lydelsen av 116f§ träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift pä den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Övriga bestämmelser träder i kraft den Ijuli 1985.

2. Den nya lydelsen av 116f§ tillämpas försia gången vid 1985 års laxering såvitt avser oriklig uppgift i fräga om inkomst av tjänsl och försia gången vid 1989 års laxering såvill avser oriklig uppgift i fråga om inkomsl av kapital. Övriga bestämmelser - utom såviit avser 39 § 1 mom. - tillämpas första gången i fråga om 1987 års taxering.

3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande.

a) I slället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall
upptas i den förenklade självdeklarationen, skall alla intäkter som är att
hänföra till inkomsl av kapital upptas.

b) Konlrolluppgift enligt 37§ 8mom. behöver lämnas endast om den sammanlagda ränta som gottskriviis eller utbetalats till borgenären uppgår lill minst 500 kronor. Vidare gäller i stället för beloppet 100 kronor enligt undantagsbestämmelsen i samma moment första slycket c beloppet 1 000 kronor.

c) Vad som i 66b § försia stycket 2 sägs om kontrolluppgift som avser inkomst av kapital skall inte Ullämpas.

Prop. 1984/85:180 228

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs all 32 § och 69 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 f-
På tillkommande skall skall På tillkommande skatt skall

skatlskyldig belala ränta (respit- skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som under- ränta). Räntebelopp som undersliger femtio kronor påförs inle. stiger femtio kronor påförs inte. Ränta ulgår för vissl kalenderår ef- Ränta utgår för vissl kalenderår efier den räntesats som vid den årliga ter den räntesals som motsvarar debiteringen del årel gäller vid be- del av riksbanken faslslällda disrökning av ö-skalleränia med lil- konlo vid uigången av årel före del lägg av tre procentenheter. Vid be- år för vilket ränta skall beräknas räkning av ränta för tid som infaller med tillägg av tre procentenheter, efter utgången av det år då skatten Vid beräkning av ränta för lid som debiteras lillämpas dock den ränle- infaller efler uigången av det är då sats som gäller för debiteringsåret skatten debiteras tillämpas dock

den räntesats som gäller för debileringsårel.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatleavgift, respitränta och anslåndsränla;

att ränla utgår från och med den 1 april året näsl efter taxeringsåret, dock all ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatl. som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingär i tillkommande skatl, skall ulgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts;

alt ränla utgår till och med den månad, då skallen förfaller lill betalning eller, om skatten skall belalas under tvä uppbördsmänader, lill och med den första uppbördsmänaden, dock ej i något fall för längre tid än tvä år, samt

atl ränla utgår i hell krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras debilering av tillkommande skall sker ny beräkning av ränta.

Beslämmelserna i denna lag om tillkommande skatl skall lillämpas på respitränla.

69 § / moin. Om preliminär skalt, som har inbetalals eller som, utan atl sä har sketl, skall goltskrivas skattskyldig på grund av all arbeisgivaren gjort skatteavdrag, översiiger den slutliga skatten skall ränla {ö-skalleränla)

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senast lydelse av lagens rubrik 1974: 771. - Senasle lydelse 1983:977. ■' Senasle lydelse 1983:977.

Ränta ulgår för en beräknad lid av tolv månader. Har preliminär skau, som avses i 27§ 2 mom. 3, betalats efler den 18 januari årel efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex mänader. Ränlebeloppen får sammanlagl inle översliga lOOOOO kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas enligt den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid uigången av december året före taxeringsåret.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skalt, som avses i 27§ 2 mom. 3, belalats efterden 18januari året efler inkomståret men senast den 30 april samma är, skall dock ränta på sådan skatt utgä för en tid av sex månader. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränla beräknas på den del av överskjulande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och på övrig del enligt en räntesals som moisvarar fiärdedelen av diskontot.

Räntesatserna besläms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Prop. 1984/85:180 230

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs alt 4 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§-

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomsl skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdel av naturaförmän i form av kost, bostad eller bil lill arbelstagare, som skall belala sjömansskait, skall uppskattas i enlighel med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer. Värdet av bilförmän skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad nyss sagts gäller också beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § försia styckel.

Vid beräkning av inkomsl av an- Vid beräkning av inkomst av an
ställning skall avdrag göras för slällning skall avdrag göras för
koslnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft
att betrida i innehavd anställning, i alt betrida i innehavd anställning, i
den mån koslnaderna, minskade den mån koslnaderna, minskade
med erhållen kostnadsersättning, med erhållen kostnadsersättning,
översiiger ettusen kronor. överstiger tretusen kronor.

Riksförsäkringsverkei fär meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs til! intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbele får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för är 1985 eller tidigare är.

' Lagen omirycki 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015.

Senaste lydelse 1984:672.

Prop. 1984/85:180 231

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 2§ skattebroltslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som till ledning för myndighets beslut i fräga om skalt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder alt skatt eller avgifl påföres med för lågt belopp eller lillgodoräknas med för högl belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högsl tvä är.

Delsamma gäller den som med avsikl alt skatt eller avgifl skall påföras med för lägl belopp underlåter att avge deklaralion eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För skattebedrägeri skall också den dömas som med uppsåt att skatl skall påföras med för lågl belopp överenskommer med sin arbetsgivare eller annan uppgiftsskyldig, alt denne skall underiåla atl

fullgöra sin uppgiftsskyldighel enligt 37§ taxeringslagen (1956:623) och som därigenom föranleder atl skall på grundval av förenklad självdeklaration påförs honom med

för lågt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Den som i sin allmänna självdeklaralion skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2 mom. kommunalskatteiagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varie uppdragslagare, lill vilken under beskattningsåret ersättning belalats för uppdrag enligt 4§ 1-3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör lill aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1. namn och posladress samt i förekommande fall registreringsnummer till mervärdeskatt;

2. ersättningens storlek.

Den som i sin självdeklaration skall redovisa faslighel, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varje uppdragstagare, lill vilken under beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 4§ 1-3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgifl om

1. namn och postadress samt i förekommande fall registreringsnummer lill mervärdeskatt;

2. ersättningens sloriek.

Prop. 1984/85:180 233

Bilaga 5

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-03-19

Närvarande: f.d. juslitierådet Hull, regeringsrådei Björne, juslilierådel Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1985 har regeringen på hemslällan av statsrådet Feldl beslulal inhämia lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskatteiagen (1928: 370),

2. lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953; 272),

4. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i skatlebrotlslagen (1971: 69),

6. lag om ändring i lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar,

7. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per-Erik Nistér, kammarrättsfiskalen Nils Dexe och kammarrättsfiskalen Åsa Sydén.

Regeringen har sedermera genom beslut den 18 mars 1985 återkallat sin begäran om lagrådets yllrande såvill gäller 46 § och 56 § 1 och 2 mom. i förslaget till lag om ändring i taxeringslagen samt förslaget till lag om ändring i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

De remitterade förslagen föranleder följande yttrande av lagrådel:

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

33 § 2 mom.

Momentet innehåller beslämmelser om det s.k. schablonavdragel från intäkter av tjänst. I momentets försia stycke föreskrivs att skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller annan sådan ersättning, som enligt 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anslällning, skall utöver kostnader som avses i punkl 3 av anvisningarna (till 33 §) anses ha haft utgifter till etl belopp av minst 3000 kr. Avdraget fär dock inte överstiga tio procent av intäkten, avrundal till närmast högre hundratal kr. 1 andra stycket (motsvarande nuvarande Iredje stycket) anges all vad som sägs i försia styckel inle skall gälla, om

Prop. 1984/85:180 234

summan av utgifterna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna, och inte heller i den mån avdragel genom tillämpning av nyssnämnda slycke skulle komma alt överstiga summan av intäkterna.

Bestämmelserna i andra stycket syftar tili att hindra att schablonavdraget ensamt eller tillsammans med avdrag för faktiska kostnader i förvärvskällan föranleder underskoll i inkomstslaget ijänsl. Deras innebörd synes emellertid vara oklar, beroende pä att andra slyckel innefallar en äldre lydelse som anknyler till en tidigare form av schablonavdrag än den nu aktuella. Lagrådet föreslär alt den åsyftade begränsningen av rälten till schablonavdrag sker genom ett tillägg till första styckets andra mening.

Denna kan förslagsvis ges följande lydelse: "Avdraget kronor, och ej

heller ensamt eller tillsammans med kostnader som avses i punkt 3 av anvisningarna överstiga inläklen." Momentets andra slycke i del remitterade förslaget bör då utgå.

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

37 § 5 mom.

Momeniei innehåller en föreskrift om att den som har atl avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1-3, 3b-3h, 4a eller 7-9 skall sända meddelande lill inkomsttagaren i visst hänseende. Den föreslagna ändringen avser de punkter i 1 mom. till vilka skyldigheten att sända meddelande hänför sig.

En ändring av motsvarande innebörd bör göras i 2 mom. elfte stycket som inte upptagits i det remitterade förslagel.

120 §

Paragrafen innehåller beslämmelser om straff för den som underlåter att fullgöra vissa skyldigheter enligt lagen. Ändring avses enligt remissen ske endast i det första av paragrafens tre stycken. Förslaget om ändring i 43 § 2 mom. bör emellertid föranleda en jämkning också i förevarande paragrafs andra slycke vid 5.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

Prop. 1984/85:180 235

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................................. ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Propositionens lagförslag ................................................ ..... 3

1 Förslag till lag om ändring i kommunalskalielagen ...... 3

2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen ................ 15

3 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen ................ 34

4 Förslag lill lag om ändring i lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om allmän försäkring 38

5 Förslag lill lag om ändring i skattebroltslagen ............ 39

6 Förslag till lag om ändring i lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersältningar ... 40

7 Förslag lill lag om upphävande av lagen om basenhet 41

8 Förslag till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt 42

9 Förslag lill lag om ändring i lagen om begränsning av skatl i vissa

fall .............................................................................. ... 44

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde 1985-03-21 45

1 Inledning .................................................................... ... 45

2 Allmänna synpunkler .................................................. 47

2.1 Skattesystemet behöver förenklas ...................... 47

2.2 Val av melod för en förenklad löntagarbeskattning ....... 52

2.3 Ulformningen av ett förenklat deklaralionssyslem . ... 55

2.4 Uppgiftsskyldighet och ADB .................................... 61

3 Maleriella beskattningsregler ..................................... 64

3.1 Avdrag i inkomstslaget tjänst .............................. ... 64

3.2 Inkomst av kapilal ................................................. ... 68

3.2.1 Ränla pä överskjulande preliminär skatl ...... 68

3.2.2 Sparavdrag ................................................... 69

3.2.3 Avdrag för förvaltningskostnader .................. 70

3.3 Tillfällig förvärvsverksamhet ................................... ... 71

3.4 Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn 72

3.5 Avdrag för nedsatt skatleförmåga .......................... ... 73

3.5.1 Sjukdomskostnader ...................................... ... 73

3.5.2 Existensminimum .......................................... 75

3.5.3 Folkpensionärer ........................................... 76

3.6 Skattereduktioner ................................................. ... 79

3.7 Pensionsgrundande inkomst ................................ 80

4 Förfaranderegler ........................................................ ... 81

4.1 Deklarationsskyldigheten ...................................... ... 81

4.1.1 Allmänna begränsningar i deklarationsskyldigheten ... 81

4.1.2 Förulsättningar för atl få avge en förenklad självdeklaration 83

4.1.3 Redovisningen i den förenklade självdeklarationen ... 90

4.2 Konirolluppgifisskyldighet m.m................................. ... 96

4.2.1 Bankräntor o.d................................................. 96

4.2.2 Aktieinnehav ................................................. . 101

4.2.3 Folkpension m.m.............................................. . 102

4.2.4 Räntetillägg ................................................. . 103

4.3 Besluts- och underrätlelseförfarandel ................... . 104

4.3.1 Beslut om laxering ........................................ . 104

4.3.2 Taxeringsmeddelande lill de skattskyldiga ..... . 107

4.4 Rättelse av felaktiga taxeringsbeslut .................. . 110

Prop. 1984/85:180 236

4.5 Straffrättsliga sanktioner ...................................... . 113

4.6 Adminislrativa sanktioner ...................................... . 115

4.7 Deklaralionsanstånd m.m........................................ . 117

4.8 Sambandet med uttaget av preliminär skatl ......... 118

4.9 Övriga frågor ....................................................... . 119

4.9.1 Inledning ....................................................... 119

4.9.2 Antecknings- och upplysningsskyldighei ......... . 119

4.9.3 Granskningsrutiner ........................................ . 120

5 Genomförande och effekter .......................................... . 121

5.1 Ikraftträdande ....................................................... . 121

5.2 Administrativa konsekvenser ................................ . 121

5.3 Kostnadseffekter .................................................. . 123

6 Indexregleringen ........................................................ 124

7 Upprätlade lagförslag .................................................. 125

8 Författningskommentarer ........................................... 126

Förslagel lill lag om ändring i kommunalskalielagen . 127

Förslagel lill lag om ändring i laxeringslagen ........... . 129

Förslagel lill lag om ändring i uppbördslagen ......... . 138

Förslaget lill lag om ändring i lagen om beräkning av pensions
grundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring 139

Förslaget till lag om ändring i skatlebrotlslagen ...... . 139

Förslaget till lag om ändring i lagen om avdrags- och uppgifts
skyldighet beträffande vissa uppdrags ersättningar 140

Övriga lagförslag ..................................................... . 140

9 Hemslällan .................................................................. 140

10 Beslut ....................................................................... 140

Bilaga 1 SammanfaUning av belänkandel SOU 1984:21 141

Bilaga 2 Lagförslagen i betänkandet SOU 1984: 21 ... . 146

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna .............. . 198

Bilaga 4 De av lagrådel granskade lagförslagen .......... . 200

Bilaga 5 Utdrag av lagrådets protokoll 1985-03-19 ...... . 233

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985