Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:176

Regeringens proposition

1984/85:176

med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings­störda m.fl.;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl, Lagen skall, tillsammans med vissa planerade lillägg lill skolförfattningarna, ersätta lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ulvecklingsslörda (omsorgslagen). Den nya lagen lillförsäkrar psykiskl ulvecklingsslörda rält till vissa särskilda omsorger. Samma rätt får personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yllre våld eller kroppslig sjukdom, har fåll ell betydande och beslående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos. Därigenom utvidgas den nuvarande person­krelsen med de två sislnämnda grupperna.

Med särskilda omsorger avses vissa angivna insalser, som är specielli anpassade lill behov hos dem som hör lill lagens personkrets. Det är här fråga om behov som nu inte kan lillgodoses genom insalser från socialtjänsten eller hälso- och sjukvården.

De särskilda omsorgerna inriklas på att psykiskt ulvecklingsslörda och psykotiska barn skall kunna bo kvar hemma hos föräldrarna. För atl möjliggöra della skall föräldrarna få rådgivning och slöd saml hjälp med korllidslillsyn uianför hemmel. Korllidsiillsynen skall även lillgodose tillsynsbehovel före och efler skoldagen för barn och ungdomar som är över 12 år och som inle längre har rätl lill plals i kommunernas fritidshem.

Atl vuxna skall ha möjlighet till ell boende utanför föräldrahemmet understryks. De bör helst kunna bo i egen bostad, men om della av någol skäl inte är möjligt skall landstingskommunen vara skyldig alt lillhandahålla bostad i små s.k, grupphem. I grupphemmen skall de boende få del slöd och den hjälp som de behöver. Åt dem som bor i egen bostad föruisälts däremol socialljänslen ge det behövliga extra stödet. Alla som behöver del skall ha räll till  en  kontaktperson.   Vidare ingår bland de  föreslagna särskilda

1  Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                    2

omsorgerna rätl lill daglig verksamhet för alla som saknar förvärvsarbele och inte utbildar sig. De dagliga verksamheterna föruisälts äga rum främsl i s.k, dageenier.

De särskilda omsorgerna skall ges bara om den enskilde själv eller, för vissa fall, den som är behörig företrädare för honom begär dem. Den enskilde får rätt att överklaga beslut i fråga om särskilda omsorger som rör honom hos länsrätt

Huvudmän för de särskilda omsorgerna skall enligi förslagel vara landstingskommunerna och de tre landstingsfria kommunerna. Landstings­kommunerna ges möjlighet atl iräffa avtal med kommuner inom landstings­kommunen om alt dessa skall överta ansvarel för en eller flera omsorger. En sådan överenskommelse skall godkännas av regeringen. En lagfäsl skyldig­het för landstingskommunen atl forllöpande samverka med kommunerna vid sin planering av verksamhelen föreslås också.

Förskolan skall inle längre vara en del av särskolan utan reglerna för barnomsorgen blir lika för alla barn. Landsfingskommunerna åläggs att tillhandahålla specialistresurser för atl hjälpa kommunernas förskolor i pedagogiska frågor. Regler om särskolan i övrigl avses ingå i ett kommande förslag lill ny skollag.

De särskilda omsorgerna skall vara avgiftsfria.

De nuvarande vårdhemmen och specialsjukhusen föreslås avvecklade i den takt som personella, ekonomiska och andra resurser tillåter del. Vissa bestämmelser som behövs under avvecklingstiden föreslås bli samlade i en särskild promulgationslag.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Lagförslagen i denna proposilion har granskats av lagrådet Proposi­tionen innehåller därför tre huvuddelar; lagrådsremissen (s. 11), lagrå­dets yttrande (s. 120) och föredragandens ställningstaganden lill lagrådels synpunkler (s. 125).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.


 


Prop. 1984/85:176                                                               3

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda.

Vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av ytlre våld eller kroppslig sjukdom, har fåll etl belydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos,

2 S I socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
finns föreskrifier om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för
socialljänsl respeklive hälso- och sjukvård ål alla.

Verksamhetens mål

3 !; De särskilda omsorgerna skall syfla lill att ge psykiskl ulvecklingsslörda
möjlighel all leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall
vara inriklade på alt utveckla den enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbe­stämmanderätt och inlegrilel.

De särskilda omsorgerna

4 § De särskilda omsorgerna är

1.  rådgivning, annat personligl slöd saml stöd av en särskild koniaklper­son,

2.  daglig verksamhel i dageenier eller annan SysselsäUning för dem över skolåldern, som saknar förvärvsarbele och inle ulbildar sig,

3.    korilidsvistelse uianför det egna hemmel i syfte främsl atl avlösa
anhöriga i vård och tillsyn, samt korltidstillsyn utanför hemmel av
skolungdom över 12 år.

4.  bostad i familjehem eller elevhein för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

5.  boslad i grupphem för vuxna som inle kan bo självsiändigi.

I de särskilda omsorgerna enligt första stycket 2-5 ingår också omvårdnad. 1 de särskilda omsorgerna bostad i elevhem och boslad i grupphem ingår vidare fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.


 


Prop. 1984/85:176                                                                4

Rätten till särskilda omsorger

5 § Psykiskt utvecklingsstörda har rätt till särskilda omsorger enhgt denna
lag, om de behöver sådani stöd och sådan hjälp i sin livsföring och deras
behov inte lillgodoses på något annal säll.

Psykiskl ulvecklingsslörda skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäk­ras goda levnadsvillkor.

De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är läll lillgängliga för de människor som behöver dem och stärker deras förmåga alt leva ett självständigt liv.

6 § Särskilda omsorger skall ges den psykiskl ulvecklingsslörde endast om
han begär det. Om han är under 15 år eller, i annal fall, om han uppenbarl
saknar förmåga att på egen hand ta slällning i frågan, skall de särskilda
omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god
man.

Landstingskommunens ansvar

7 § Varje landstingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna åt
psykiskl utvecklingsstörda som är bosalta inom landsiingskommunen.
Psykiskl utvecklingsstörda som vistas i landstingskommunen under en
kortare tid skall ges det stöd och den hjälp som de omedelbart behöver.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landslingskommun. Föreskrifterom förvaltningsulskotlet skall därvid avse kommunstyrelsen.

8 § Till landstingskommunens uppgifter hör all

1.   göra sig förtrogen med psykiskl utvecklingsstördas levnadsförhållanden
samt verka för alt de får sina behov allsidigt tillgodosedda,

2.  informera om verksamhetens mål och medel,

3.  i samverkan med kommunerna i landsiingskommunen samordna den verksamhel som behövs för psykiskt utvecklingsstörda och deras familjer samt verka för att den utvecklas på ell tillfredsställande säll,

4.     medverka lill alt psykiskl utvecklingsstörda får en meningsfull
sysselsättning genom förvärvsarbete,

5.   samverka med organisationer som företräder psykiskl utvecklingsstör­da,

6.   verka för alt det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda.

9         § Landstingskommunen skall efter samråd med kommunerna inom
landsiingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskl
utvecklingsstörda.

10       § Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskt utvecklingsslördes
närstående.


 


Prop. 1984/85:176                                                                   5

11  § Landstingskommunen skall anmäla till överförmyndaren när en psykiskl ulvecklingsslörd kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyndighetsförklaring bör kunna hävas eller eU godmanskap kunna upphöra.

12  § Landstingskommunen får lill kommun i landsiingskommunen överlåla uppgifl enligt denna lag beträffande psykiskl ulvecklingsslörda som är bosalla i kommunen eller vistas där under korlare tid, om landstingskom­munen och kommunen har kommit överens om del saml regeringen medger del.

Om en sådan överlåtelse sker, skall föreskrifierna i denna lag om landslingskommun i tillämpliga delar gälla för kommunen.

Avgifter

13        § Avgifl skall inle tas ut för särskilda omsorger enligt denna lag. Av dem
som inte är berältigade till folkpension i form av hel förtidspension eller hel
ålderspension och som har inkomsl av eget arbele får dock, när de har
stadigvarande bostad på landstingskommunens bekostnad, skäliga avgifter
för kost och logi tas ut enligt de grunder som landsiingskommunen
beslämmer. Avgifterna skall bestämmas så alt de boende förbehålls
tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare
föreskrifter om sådana avgifter.

Om rätt för landstingskommunen att i vissa fall uppbära folkpension och barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

Nämnder

14        § Ledningen av omsorgsverksamheten skall utövas av en omsorgsnämnd i
den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 §
kommunallagen (1977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett, är förvaUningsulskottel omsorgsnämnd.

15        § I fråga om särskild omsorgsnämnd gäller i tillämpliga delar bestämmel­
serna i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4§, 5 § försia och tredje styckena,
6-8 §§, 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:179).

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) lillämpas beslämmel­serna om jäv i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos omsorgsnämnd.

Personal

16        § För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som
behövs för alt meddela god omsorg.


 


Prop.  1984/85:176                                                                   6

Regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifier om behörighel lill ijänster inom omsorgerna om psykiskl utvecklingsstörda och om tjänsternas lillsäUning. Regeringen får överlåla åt socialstyrelsen alt meddela sådana föreskrifier.

Enskild omsorgsverksamhet

17        § Om en enskild yrkesmässigt vill bedriva sådan verksamhet för psykiskt
utvecklingsstörda som anges i 4 § försia slyckel 2-5, skall den enskilde söka
lillstånd hos socialstyrelsen. Tillstånd får inte lämnas utan all omsorgsnämn­
den i den landstingskommun där verksamhelen skall bedrivas har lillslyrkl
del.

Enskild verksamhel skall slå under lillsyn av omsorgsnämnden. Nämnden har rätt alt inspektera verksamheten.

Tillsyn

18        § Socialstyrelsen har lillsyn över verksamhel enligi denna lag. Styrelsen
skall därvid följa och slödja verksamheten. Styrelsen har räll all inspeklera
verksamheten.

Ytterligare föreskrifter

19 § Regeringen bemyndigas atl i fråga om verksamhet enligt denna lag meddela ytterligare föreskrifter lill skydd för enskilda.

Regeringen får överlåla ål socialstyrelsen att meddela sådana föreskrif­ter.

Överklagande

20       § Omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger åt enskilda enligt 4 §
får överklagas hos länsrätten.

Socialstyrelsens beslut i fråga om lillstånd enligi 17 § eller om föreläggande eller förbud enligi 21 § får överklagas hos kammarrällen.

De beslut som omsorgsnämnden, socialstyrelsen, länsrällen eller kammar­rällen meddelar i frågor som avses i försia och andra slyckena gäller omedelbart. Länsrällen eller kammarrällen fär dock förordna alt dess beslut skall gälla försl sedan del har vunnit laga krafl.

Övriga bestämmelser

21       § Om det föreligger något missförhållande inom enskild omsorgsverksam­
het som avses i 17 §, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvarel för
verksamheten att avhjälpa missförhållandet.

Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte följs, får socialstyrelsen förbjuda verksamhelen.


 


Prop.  1984/85:176                                                                  7

22 § Den som är eller har varil verksam inom enskild omsorgsverksamhel som avses i 17 § får inle obehörigen röja vad han därvid har erfaril om någons personliga förhållanden.

I del allmännas omsorgsverksamhel tillämpas beslämmelserna i sekreless­lagen (1980:100).

Föreskrifier om ikraftirädande av denna lag meddelas i lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt ulvecklingsslörda m.fl.


 


Prop.  1984/85:176                                                               8

2 Förslag till

Lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda m.fl

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsslörda
m.fl. och denna lag träder i krafl den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda upphöra all gälla med de undantag som framgår av denna lag.

I fråga om annan undervisning för psykiskl utvecklingsstörda än under­visning i förskola skall ulfärdas särskilda beslämmelser,

2  § Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorger enligi den upphävda lagen skall ulan särskili beslut anses ha fortsatt räll lill molsvarande särskilda omsorger enligt den nya lagen. Om någon erhåller omsorger i former som saknar motsvarighet i den nya lagen, är landstingskommunen skyldig att tillhandahålla den enskilde samma omsorger så länge behovet kvarstår.

3  § Landstingskommunerna skall, i samband med all planeringen enligt 9 § i den nya lagen görs. även planera för avveckling av befinlliga specialsjukhus och vårdhem.

Intill dess avveckling av specialsjukhus och vårdhem har ägl rum får omsorg alltjämt tillhandahållas vid sådana institutioner. Ledningen av verksamheten skall utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen.

4 § För innehållel i verksamheten vid specialsjukhus och vårdhem och för
verksamhetens bedrivande i övrigl under avvecklingsliden gäller den nya
lagens bestämmelser i tillämpliga delar. För specialsjukhusen lillämpas
därutöver bestämmelserna i 13 och 14 §§ samt 16 § första slycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).

5 § Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inle ske. Nyiniagning i
specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske om del finns synnerliga
skäl.

Med avseende på den som bor i specialsjukhus eller i vårdhem skall omsorgsnämnden regelbundel och minsl en gång om årel överväga om boendel kan fortsätta i någon boendeform enligi den nya lagen.

6  § För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller forlfarande i lillämpliga delar 35 § om beredande av vård oberoende av samlycke saml därtill anslulande bestämmelser i 36-37 a §§ och 39-54 §§ i den upphävda lagen.

7  § Uppgifier som enligt den upphävda lagen har ålegat överläkaren och vårdchefen hos omsorgsstyrelsen skall utföras av ijänstemän som landstings­kommunen utser.


 


Prop. 1984/85:176                                                                   9

Beslut som enligi den upphävda lagen skulle ha faltals av beslutsnämnden skall i slällei fallas av utskrivningsnämnd enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Vid handläggning inför ulskrivningsnämnden Ullämpas 29, 30 och 32-34 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Därjämle skall 23 § i den upphävda lagen ullämpas.

Regeringen meddelar föreskrifier om ärendenas fördelning mellan utskrivningsnämnderna.

8  § Inackorderingshem och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen.

9  § Den som har erhållit godkännande atl driva enskild verksamhet enligt

10        § i den upphävda lagen skall anses ha tillstånd att på de villkor som angivits
i godkännandet bedriva verksamhelen enligi 17 § i den nya lagen.

10  § Om del i lag eller annan förfallning hänvisas lill en föreskrifl som har ersatts genom en beslämmelse i lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. eller i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

11  § Beslut om omsorger, som överklagas hos socialstyrelsen enligt 44 § andra styckel i den upphävda lagen, prövas enligt beslämmelserna i den lagen.

12  § Omsorgsslyreiser som tillsatis med stöd av den upphävda lagen skall fram lill uigången av år 1988 fullgöra de uppgifter som enligt den nya lagen ankommer på omsorgsnämnd, om inte landsiingskommunen dessförinnan beslular annal.


 


Prop.  1984/85:176                                                              10

3 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs all 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag ålgärder för atl medicinski förebygga, ulreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör sjuktransporter.

/ fråga om omsorger om vissa psykiskt un'ecklingsslörda finns be­stämmelser i lagen (1967:940) angå­ende omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

I fråga om landvård finns särskilda bestämmelser.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1986.


 


Prop.  1984/85:176                                                                11

Uidrag
SOCIALDEPARTEMENTET
                        PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-02-21

Närvarande: statsråden I. Carlsson, ordförande, Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Andersson, Boström, Bod-ström, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carlsson, Holmberg. Hellslröm, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Andersson

Lagrådsremiss med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1 Inledning

Regler om skolundervisning, vård och omsorger i övrigt ål psykiskt ulvecklingsslörda finns f.n. i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda (omsorgslagen). Lagen avser psykiskl ulveck­lingsslörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin ulbildning eller anpassning i samhällel eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. Lagen har undergått endast smärre ändringar av formell karaktär under de år den har varit i kraft. Samiidigi har emellerlid den faktiska omsorgsverksamhelen undergått, och undergår alltjämt, stora förändringar.

I augusfi 1977 beslöt den dåvarande regeringen all fillkalla en kommilté med uppdrag all ulreda frågorna om omsorgerna för psykiskl ulvecklings­slörda, psykotiska barn och flerhandikappade.

Kommittén, som antog namnel omsorgskommittén', avlämnade i juni 1981 sitt betänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade. I betänkandet lades fram förslag bl.a. till en ny lag om handikappomsorger samt till ändring i skollagen (1962:319) och vissa andra lagar, vilka förslag tillsammans syftade till atl ersätta bl.a. 1967 års omsorgslag. I betänkandet behandlades också en rad andra frågor med anknytning till handikappom-

' Ledamöler vid slutbetänkandets avlämnande: verkställande direktören i Stiftelsen Samhällsförelag Gerhard Larsson, ordförande, landstingsrådet Nils Hallerby, kom­munalrådet Ingvar Samuelsson, riksdagsledamoten Sven Gösta Signell. landstingsrå­det Fredrik Swartling samt f.d. riksdagsledamoten Svea Wiklund,


 


Prop.  1984/85:176                                                                  12

rådel, l.ex. arbetsmarknaden, fritid och kullur, handikappades inflytande och invandrare med handikapp. Vidare lades fram vissa förslag om stöd till begåvningshandikappade föräldrar och deras barn. Betänkandet har remiss­behandlals.

I december 1983 lillkallade jag, efler regeringens bemyndigande, en arbetsgrupp för den fortsatta beredningen av belänkandel. Arbetet i gruppen skulle ske med uigångspunkl i omsorgskommilténs betänkande och remissytlrandena över della saml med lillämpning av direkliven (Dir 1980:20, ersaua den 16 februari 1984 av Dir 1984:5) lill samfliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Arbelsgruppen har kallal sig omsorgsberedningen. Den har bestått av företrädare för socialdepartementet, ulbildningsdepartemenlet. socialstyrel­sen, skolöverstyrelsen. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Riksförbundel för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB), De Handikappades Riksförbund (DHR) och Handikappförbundens Cen­tralkommitté (HCK).

Arbelsgruppen har den 18 december 1984 slutföri sitt arbete genom att lill mig avlämna en rapport, som enligt gruppen bör ulgöra underlag för regeringens slällningslagande.

Arbetsgruppen har i rapporten utarbetat förslag till ny lagreglering. Arbeisgruppens lagförslag bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Arbetsgruppen är enig i flertalet av de sakfrågor, som avspeglar sig i lagförslagen. I vissa delfrågor har enskilda föreirädare hafl avvikande uppfattningar. Jag kommer i det följande att ta upp dessa delfrågor till särskilt övervägande. Enighel råder emellertid i arbetsgruppen om att det är angelägel atl en ny omsorgslag som innebär förbättringar i de berördas situalion snarasl möjligl kan träda i kraft samiidigi som den föreslagna reformen inte får öka samhällets totala kostnader för verksamheten, Arbeisgruppens förslag som helhel har jag funnii vara så väl avvägi att del i allt väsenlligl oförändrai bör läggas lill grund för förslag till riksdagen.

Arbelsgruppen har föreslagil bl.a. all de nuvarande reglerna om särskolan i fortsäuningen skall ingå i den nya skollag, som förbereds i regeringskan­sliet Arbetsgruppen har åskådliggjort det nya regelsystemets innehåll genom elt ulkasl till en särskild lag om ulbildning för vissa psykiskt utvecklingsstörda. Både jag och statsrådet Göransson delar arbetsgruppens uppfallning atl bestämmelserna om särskolan bör ingå i den nya skollagen. Jag har erfaril att statsrådet Göransson inom kort kommer atl föreslå regeringen all inhämta lagrådels yttrande över ett förslag till ny skollag som omfattar även särskolan. Jag har därför valt att f.n. begränsa mina förslag till ny lagreglering lill frågor som rör särskilda slöd- och hjälpinsatser till förmån för psykiskt ulvecklingsslörda. Den föreslagna lagen skall alliså ersätta 1967

-Arbetsgruppens ordförande överdirektören Svante Englund,


 


Prop. 1984/85:176                                                                 13

års omsorgslag i de delar denna inle avser undervisning.

En ny omsorgslag medför behov av följdändringar i vissa andra lagar. Jag avser all återkomma med förslag lill sådana ändringar senare men i god tid före den samlade reformens ikraftirädande. Ikraftirädandel föreslås bli den

1          juli 1986.

Mina förslag avser inle uiesluiande lagbesiämmelser som lagrådel bör yllra sig över. För att ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening bör föreläggas riksdagen efter lagrådels granskning av lagbeslämmelserna redovisar jag redan i detla sammanhang även övriga förslag.

Till proiokollei i detta ärende bör fogas dels en redogörelse för den nu gällande omsorgslagen och därtill anslulande regler som bilaga 2, dels en sammanfattning av omsorgskommilténs betänkande som bilaga 3, dels en förleckning över remissinstanserna som bilaga 4. En sammanställning av remissytlrandena har gjorts inom socialdepartementet och finns tillgänglig i lagsUftningsärendei (dnr H 1459/81).

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Omsorgslagen och handikappolitiken

Den nuvarande omsorgslagen är en del av ell omfatlande och vittförgrenat reformprogram inom handikappområdet under 1960- och 1970-talen. Detla program hade som förutsättning den nya syn på handikapp som växte fram under perioden.

Ålgärderna inriktades på att göra det möjligt för människor med funktionsnedsättningar all leva under normala förhållanden. Det blev naturligt all börja ifrågasätta den äldre synen på både behovet och värdet av omhändertagande i anstalter. Den ännu på många håll utbredda uppfaii­ningen om belydelsen av skyddade förhållanden, vilka endasl kunde åsiadkommas i sammanhållna instilulioner, fick alll mer ge vika för åsiklen alt miljöerna ute i samhället måste förändras så att de passar alla.

De allmänna målen för handikappolitiken har sammanfallals i Handlings­program i handikappfrågor (SOU 1982:46). Regeringen har genom skrivelse till riksdagen (Skr 1982/83:131) beretl den tiUfälle atl yltra sig över programmet. Socialulskotlet (SoU 1982/83:27) har behandlal skrivelsen och därvid anförl bl.a. all "Programmel borde enligi ulskollels mening ulgöra en viktig uigångspunkl för del fortsatta arbetet på handikappområdet". Riksdagen godkände vad utskollel anfört (rskr 1982/83:262).

I handlingsprogrammei slår bl.a.

Uppfattningen om människors lika värde är den grundläggande utgångs­punkten för hur samhället skall utformas. Alla människor har kunskaper, erfarenheler och förmåga, som är vikliga för samhällel. Del är en gemensam angelägenhet för hela befolkningen att samhällel utvecklas på ell sådani sätl


 


Prop. 1984/85:176                                                                  14

alt orätlvisor undanröjs, all människor får jämlika levnadsförhållanden och all alla kan medverka i utvecklingen och nå delaktighet i samhällsgemen­skapen.

För att dessa mål skall förverkligas måste arbelel inom alla samhällsom­råden la hänsyn lill handikappades siiuaiion. problem och behov. Arbetet måsle ulgå ifrån all handikapp är brisler i miljö och verksamhel. Handikappolitiken är inle skild från annan politik utan gäller ålgärder inom olika samhällsområden för att de allmänpolitiska målen skall kunna förverkligas för människor med funklionsnedsällningar.

Med uigångspunkt i della synsäll har grundsaiserna om integrering och normalisering blivii vägledande för handikappoliliken.

Den nya uppfaiiningen i handikappfrågorna hade sill ursprung inom folkrörelserna. Den yngsta av dessa, handikapprörelsen, fann sina nuvaran­de former i början av 1960-lalel. Handikapprörelsens lillkomsl var en avgörande förulsällning för atl den förändrade synen irädde fram och för all den förankrades i breda medborgargrupper. När människor med funklions­nedsällningar själva uivecklade en iniressepolitisk gemenskap godkändes inle längre slödorganisalioner för handikappade som lalesmän. I samarbeie med andra folkrörelser gjorde handikapprörelsen sig till lolk för en progressiv samhällssyn som kom all omforma och konkrelisera handikapp-poliiiken.

Reformprogrammel inom handikappområdel på 1960-lalel och förra hälflen av 1970-talet var en del av den allmänna reformpolitiken i samhället. Jag vill underslryka alt många av dessa allmänna reformer hade stor beiydelse för förbätlringen av levnadsförhållandena för människor med funktionsnedsättningar. Ell villkor för förbällringarna var givelvis den förda ekonomiska politiken. Denna skapade också förulsällningar för en rad grundläggande reformer, som mera direkl avsåg handikappområdel.

Några betydelsefulla reformer från denna period är uppbyggnaden av den ekonomiska tryggheten inom den allmänna försäkringen och av förstärk­ningsåtgärder inom arbelsmarknadsområdel och ulbildningsväsendet Till del omfallande reformprogrammel hörde även lillkomsten av hjälpmedels­verksamheten, den sociala hemhjälpen och färdtjänsten. Stor betydelse hade vidare all vårdartjänst infördes, att handikappråd inrättades samt atl vanföreanslallerna avvecklades.

Den nuvarande omsorgslagen får alliså ses som en del av dessa reformer. Jag är övertygad om atl lagen har hafl ulomordenllig beiydelse för den omvälvande förbättring av psykiskl ulvecklingssiördas levnadsförhållanden som ägt rum efler lagens ikraftträdande.

Landstingskommunerna har som huvudmän för omsorgsverksamhelen på ell förtjänslfulll säu genomfört omsorgslagens inlenlioner. De har salsal stora resurser på ulbyggnad av verksamhelen.

Omsorgslagen har emellertid just på grund av de slora förbättringarna på områdel snabbi blivii föråldrad. Detla kan i och för sig ses som någol posilivt Det gäller dock atl bygga vidare och att undanröja de hinder som kan


 


Prop.  1984/85:176                                                                 15

föreligga för en forlsall gynnsam utveckling inom delta område. Härvid är det angeläget och befogal atl göra en översyn av lagen. Del är också väsenlligl all utvecklingen sker i samförslånd med psykiskl utvecklingsstörda och de organisalioner som förelräder dem.

Omsorgskommittén

När omsorgskommiltén lillkallades år 1977 fick della ses mot bakgrund av den ulveckling inom handikappområdel, som jag nyss har beskrivit. De första moiionerna om en översyn av 1967 års omsorgslag väcktes i riksdagen 1973. Andra frågor av hög angelägenhelsgrad, som också tidigt avspeglade sig i riksdagsmotioner, var de om omsorgerna för psykotiska barn och om stöd ål flerhandikappade. Kommitténs uppdrag blev atl ulreda dessa ire frågor. Dess förslag om flerhandikappade lades delvis fram i belänkandel (SOU 1980:16) Vissa frågor rörande flerhandikappade. Förslagen har i huvudsak genomförts. Kommittén slutförde sitl arbete år 1981 genom all avge belänkandel (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade.

Kommitténs förslag är starki präglade av den ulveckling som redan skell inom handikappområdel och av de handikappolitiska målen normalisering och integrering. Kommillén lägger slor vikl bl.a. vid behovel all minska inslilulionsboendel, atl öka tillgången på arbele och atl göra allas situation så likvärdig som möjligt oberoende av om de är handikappade eller ej.

De grundtankar som bär upp kommitleförslaget har fåtl elt betydande slöd av remissinstanserna. De lagförslag som kommittén har utarbetat har emellertid fåtl etl reserveral mottagande. Många remissinslanser har hävdat att den föreslagna lagen om handikappomsorger är oklar till sin omfattning och innebörd. Andra har hafl erinringar mol kommitténs förslag i sak i betydelsefulla delfrågor, främsl vad gäller personkretsen och särskolan för psykiskt ulvecklingsslörda barn och ungdomar.

Omsorgsberedningen

Det stod alltså klart atl omsorgskommitténs förslag inte utan relativt omfatlande överarbetning kunde läggas lill grund för en ny lagreglering. På grund härav beslöt jag hösten 1983, med regeringens bemyndigande, att tillkalla den lidigare nämnda arbelsgruppen för all den med uigångspunkt i kommittéförslaget och remissreaklionen skulle delta i beredningen av frågan om en ny omsorgslag. Arbelsgruppen tillfördes sakkunskap från de närmasl berörda inlressenlerna - från handikapprörelsen, huvudmännen och lillsyns-myndigheierna. Jag kallar i forlsäUningen arbelsgruppen för omsorgsbered­ningen.

Beredningens förslag kännelecknas av all del balanserar väl mellan olika inlressen. Samiidigi som beredningen ansluler sig lill omsorgskommilténs huvudiankar om avveckling av inslilulionsboendel och om andra normali-


 


Prop.  1984/85:176                                                                 16

serings- och integreringsfrämjande åtgärder för psykiskl utvecklingsstörda, har beredningen när del gäller beslämningen av personkrelsen tagit intryck av alt det, bl.a. inom handikapprörelsen, råder delade meningar om det alls skulle behövas särskilda lagregler för handikappade och om sådana regler är önskvärda.

Föredraganden

För egen del vill jag betona all psykiskl ulvecklingssiördas siiuaiion ännu inle är lillfredsslåilande. Del är således viktigt atl deras möjlighel lill delaktighet och gemenskap i samhället förbättras. En förutsätining för del är all de så långt möjligt får medverka i samhället under hänsynstagande lill sin självbestämmanderätt och inlegrilel.

En uigångspunkt är därvid all regelsystemet inte skall molverka ulan i slället underläila och påskynda en sådan ulveckling. 1967 års omsorgslag präglas i belydande ulslräckning av regler om instilulioner och om ålgärder oberoende av samlycke. DeUa är uttryck för den äldre uppfattningen om ett totalt omhändertagande som mesl angelägna åigärd. Ell nytt regelsyslem bör frigöra sig från detla.

Både kommillén och beredningen har dock funnii all del fortfarande är nödvändigt med särskilda regler som garanterar psykiskt utvecklingsstörda en bra service. Visserligen konstaterar båda all socialljänsllagen (1980:620) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) tillsammans garanlerar etl gott grundskydd för alla handikappade. Men för psykiskl ulvecklingsslörda kan det i särskilda fall behövas extra stödinsatser, som ännu inle kan lillgodoses av socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Att delta behov blir tillgodosett bör enligi kommitténs och beredningens mening liksom hittills garanteras genom en särskild lag. Den särskilda lagen bör dock klarare än den nuvarande ulvisa att den är ett komplement till och inte en ersättning för andra lagar, främst socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. På samma sätl behövs alltjäml särskilda regler om undervisning för psykiskl utvecklingsstörda. Dessa regler bör ses som elt komplemenl lill regler om grundskolan och gymnasieskolan och i fortsättningen ålerfinnas fillsammans med dessa i skollagen.

Redan sådana ålgärder av lagteknisk karaktär har ell värde. De ger ultryck för synsäilel all psykiskl utvecklingsstördas förhållanden så långt möjligt bör vara desamma som för andra människor.

Men viktigare är naturligtvis det sakliga innehållel i regleringen. Här har både kommitténs och beredningens förslag en inriktning som på elt föredömligi sätl avspeglar de pågående normaliserings- och inlegreringssträ-vandena. Utgångspunkten är atl barn och unga skall ha möjlighel atl växa upp i sin egen familj och all vuxna skall kunna skapa sig en självsländig lillvaro. 1 della syfie skall föräldrar till psykiskl ulvecklingsslörda barn erbjudas   råd   och   stöd   i   olika   former.   Små  gruppbostäder  i   vanlig


 


Prop.  1984/85:176                                                                17

bostadsmiljö skall ersätta de slora, ofla avlägset liggande insiitulionerna. Daglig verksamhet skall erbjudas den som inte förvärvsarbetar eller studerar. Dessa insalser och andra hithörande bör, som både kommillén och beredningen har föreslagil, kallas särskilda omsorger.

En annan viklig utgångspunkt för en reform är atl den bällre än som nu är fallet skall avspegla respekl för psykiskl utvecklingsstördas integritet och självbeslämmanderält Både kommiltén och beredningen har slarkl under­strukit detla genom olika förslag: de särskilda omsorgerna skall ges enbart efter begäran, de nuvarande reglerna om åtgärder oberoende av samtycke skall inle ålerfinnas i en ny lag, skyldighel atl samråda med psykiskl utvecklingsstörda och deras föreirädare skall föreskrivas osv. Jag ansluler mig lill della,

Landsfingskommunerna har ansvarel för omsorgerna om psykiskl ulveck­lingsslörda enligt 1967 års omsorgslag. Beredningen konstaterar atl det i och för sig borde kunna vara en kommunal angelägenhel atl svara för det behövliga extra stödel ål psykiskl utvecklingsstörda. Men landstingskom­munerna har byggt upp en omfattande verksamhel och har resurser och kunnande som del f.n. är svårt att snabbi föra över till kommunerna. Detia gör, menar beredningen, alt den pågående och önskade utvecklingen bäsl betjänas av att den ansvarsfördelning mellan landstingskommuner och kommuner som gäller i huvudsak får beslå. Samiidigi bör dock möjligheier ges lill etl successivi överförande av ansvaret. Jag delar den uppfattning­en.

Sammanfallningsvis innebär oinsorgsberedningens på kommittéförslaget och remissutfallet grundade förslag all det nu gällande regelsystemet för psykiskl ulvecklingsslörda dels anpassas lill den förändring som redan har sketl, dels främjar en ulveckling som i förlängningen bör kunna göra det möjligl atl undvara särreglering även för denna grupp. Förslaget är väl ägnat alt läggas till grund för ny lagsliflning. Reglerna bör av skäl som jag nyss har nämnl tas in i dels en ny omsorgslag, dels en kommande ny skollag, vilka tillsammans bör få ersälla 1967 års lag.

Med della har jag avslulal min redogörelse för vilka allmänna utgångs­punkter som enligt min mening bör gälla för en reform av omsorgslagstift­ningen, I det följande avser jag atl närmare behandla frågorna om

-   personkretsen i avsnill 2.2.

-   målel för verksamheten i avsniU 2.3

-   huvudmannaskapsfrågan i avsnill 2.4

-   de särskilda omsorgerna i avsnill 2,5 -avveckling av insfilutioner m.m, i avsnill 2.6

-   undervisning i avsnill 2.7 -fillsyn i avsnill 2.8

-vissa särskilda frågor i avsnill 2.9

-psykiskl ulvecklingssiördas inflyiande i avsnill 2,10

-forskning i avsnitt 2.11

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                 18

-genomförande och ekonomiska konsekvenser i avsnitt 2.12, Mina kommentarer lill de enskilda lagbeslämmelserna älerfinns i special­motiveringen (avsnitt 4).

2.2 Personkretsen

Mitt förslag: Omsorgslagen skall gälla för psykiskt utvecklingsstörda, för personer som pä grund av en hjärnskada, föranledd av yllre våld eller kroppslig sjukdom, har fåll elt belydande och beslående begåvningshan­dikapp samt för personer med barndomspsykos.

Omsorgskommitténs förslag: Omsorgskommittén föreslår en väsentligt större personkrets, nämligen alla handikappade barn och ungdomar under 20 år samt vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller barndoms­psykos eller med annan bestående och betydande intellektuell funktionsned-sällning, som inle beror av åldrande eller psykisk sjukdom,

Kommillén föreslår även beslämmelser om landsiingskommuns skyldig­het atl samordna samhällets insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar.

Insaiserna för dem som ingår i personkrelsen skall enligi omsorgskom-millén samordnas under en landslingskommunal nämnd, habilileringsnämn-den. Omsorgskommittén benämner denna samordning samordnad habilite­ring. Den samordnade habiliteringen innebär bl.a, en sammanläggning av nuvarande organisationer för habililering av rörelsehindrade och eljest fysiskl handikappade samt omsorger om psykiskt ulvecklingsslörda. Med habililering menar kommillén kuraliva, medicinska, pedagogiska, psykolo­giska, sociala och tekniska insatser. Syflel är att fastslå all samma ansvar bör gälla oberoende av handikappels art och alt behovel av insalser skall vara del avgörande. Omsorgskommitlén tar därvid fasla på landsfingskommunernas gällande åtaganden genom omsorgslagen, lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade och hälso- och sjukvårdslagen och den service som byggls upp kring rörelsehindrade och annars fysiskt handikappade, liksom kring hörsel- och synskadade barn och ungdomar. Den föreslagna habilite-ringsnämnden skall även svara för insalser för vuxna inom personkrelsen.

Remissinstanserna: Remissopinionen är splitlrad både vad beiräffar besläm­ning av personkrelsen och i fråga om den samordnade habiliieringen. Många är posiiiva och menar att del är viktigt all likvärdiga resurser slälls lill förfogande för alla handikappade barn. Det råder dock iveksamhel på vissa håll hur den av omsorgskommiltén föreslagna avgränsningen av personkrel­sen skall fungera i prakliken. Svåra gränsdragningsproblem mellan de olika huvudmännens ansvarsområden befaras. Handikapporganisalionerna redo­visar i denna fråga olika uppfaliningar. Nägra organisalioner avvisar med


 


Prop.  1984/85:176                                                                 19

beslämdhel en personkreis som bygger på vissa diagnoser och anser att alla individer skall ha rätt till bislånd efter behov och förulsällningar enligi de lagar som gäller för alla människor, dvs, socialljänsllagen och hälso- och sjukvårdslagen.

När del gäller den samordnade habiliieringen ärde flesla i princip posiiiva. Flera landsfingskommuner, Landsiingsförbundei och Svenska kommunför­bundel betonar del positiva i samordnad habililering men anser all denna fräga inle bör lagregleras. Del är en organisalionsform som kommuner och landsfingskommuner bör kunna genomföra på egen hand.

Omsorgsberedningens förslag: Överensslämmer med mitl förslag.

Skälen för mitt förslag: Omsorgsberedningen har pröval omsorgskommilténs förslag till utvidgningar av personkrelsen. Beredningen har funnit atl lagen bör omfatta dels dem som omfattas av 1967 års omsorgslag. dvs. psykiskt utvecklingsstörda, dels tvä delvis nya grupper. Den försia gruppen är personer som efler uivecklingsåren, dvs. i allmänhel efter fyllda 16 år. lill följd av yllre våld eller kroppslig sjukdom har fåll hjärnskador, vilka har medföri ell belydande och beslående begåvningshandikapp. Den andra gruppen är personer med barndomspsykos. Båda grupperna karaktäriseras av all de har särskilda behov, som ligger myckel nära dem som psykiskl ulvecklingsslörda har.

De personer som fåll hjärnskador, vilka har medfört elt betydande och beslående begåvningshandikapp sä alt de är i behov av samma omsorger som psykiskt utvecklingsstörda, uppskattas av omsorgskommittén till ca 2 000. Dessa personer har som regel fåll sina hjärnskador efter uivecklingsåren och lill följd av bl.a. olyckshändelser, infekiioner eller neurologiska sjukdomar. De har ofla särskilda behov av värd och rehabililering. De värdas nu inom landstingskommunernas långvård eller psykiatriska vård. Dessa vårdformer är inle avsedda för dem, Omsorgsverksamhelen inom landstingskommuner­na har värdformer sotn bättre svarar mol dessa personers vårdbehov och det rätta kunnandet för atl tillgodose behoven. Av denna anledning bör även denna grupp omfattas av omsorgslagen. Jag vill betona all en person med angivna skador först skall las om hand inom hälso- och sjukvården och, om han så begär, få räll lill särskilda omsorger sedan del är konslaleral au skadan är beslående och atl del är genom särskilda omsorger han kan få det bästa stödet Samarbeie måsle därvid forllöpande ske med hälso- och sjukvården.

Omsorgskommiltén har gjort beräkningar av anlalel personer med barndomspsykos och kommil fram lill all del av 10 000 födda barn är ca fem som drabbas av barndomspsykos. Det innebär ca 50 barn per år i hela landet, dvs. det finns ca 1 000 barn under 20 år med delta handikapp. Det har inte gjorts några beräkningar av anlalet vuxna med barndomspsykotiskt handi­kapp. Jag uppskattar att antalet ungefär motsvarar antalet barn, dvs, ca 1000 st.  Flertalet personer med barndomspsykos har också en psykisk


 


Prop.  1984/85:176                                                                 20

utvecklingsstörning och omfaUas därför i regel redan av den nuvarande omsorgslagen, Ell mindre anial barndomspsykoiiska barn och vuxna är inle psykiskl utvecklingsstörda, I den mån de kan ha nylla av särskilda omsorger bör de få rätl därlill. Vad som karaktäriserar barndomspsykos ulvecklar jag närmare i specialmotiveringen (1 §).

I likhel med bl.a. Landstingsförbundet anser jag atl ulformningen av samordnad habililering är en organisationsfråga som bör avgöras av landstingskommunerna själva. Det är därför inte nödvändigl atl från slalsmaklernas sida gå in med lagregler. Jag vill belöna atl jag, från landstingskommuner som börjat genomföra en samordnad habililering, underhand fåtl övervägande posiiiva besked om denna organisalionsform. Jag ålerkommer lill samordningsfrågorna i specialmoliveringen i anslulning fill 8§,

När jag i del följande lalar om psykiskl ulvecklingsslörda avser jag alla de tre nämnda grupperna.

I fråga om personkretsen vill jag ytterligare anföra följande. Omsorgskom­mitlén föreslog, all personkretsen, utöver de grupper som jag förordar, skulle omfatta alla handikappade barn och ungdomar under 20 års ålder. Denna fråga har härefter diskuterats livligt både inom omsorgsberedningen och i den handikappolitiska debatten. Den är en av de få punkter, där beredningen inle har nåli enighet. Från olika håll inom och utom beredningen har anspråk ställts på att alla handikappade under 20 års ålder skall ha rätt till särskilda omsorger enligt den nya omsorgslagen.

Under beredningsarbelei i socialdepartemenlei har denna uppfattning bl.a. framförts av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU). Förbundel har därvid ultalal, alt dess anspråk syfiar till jämställdhet för den grupp som förbundel förelräder, nämligen rörelsehindrade under 20 års ålder, med psykiskt ulvecklingsslörda i fråga om de särskilda omsorgerna rådgivning, annat personligl slöd och korttidsvistelse uianför del egna hemmel. Vidare har RBU framhållit, atl landstingskommunernas fortgåen­de samordning av habiliteringen innebär fara för all psykiskl ulvecklings­slörda erhåller förslärkta resurser på bekostnad av rörelsehindrade barn och ungdomar, som inte samtidigt är psykiskt utvecklingsstörda. För RBU är delta ell vikligt skäl för all gruppen skall ingå i omsorgslagens person­krets.

Beträffande omsorgskommilténs förslag har jag samma invändningar som många andra. Kriliken mol kommittén i denna fråga kommer från två sidor. Å den ena uppfällas del som en godiycklig avgränsning all lill gruppen psykiskl ulvecklingsslörda - som får livslånga omsorger enligt lagen - föra andra handikappade under 20 års ålder. Dessa kritiker hävdar, att den tillkommande gruppen inte bör begränsas på della sätl, utan att den bör få behålla sina rättigheter även som vuxna. Å andra sidan kriliseras omsorgs­kommiltén för atl den föreslagil en handikapplag med särbestämmelser för handikappade, som rubbar förulsältningama för den jämställdhet med andra


 


Prop.  1984/85:176                                                                21

medborgargrupper som  håller på  att  utvecklas enligt  riktlinjerna  om normalisering och delaklighet

Den av mig tillkallade omsorgsberedningen har med utgångspunkt i omsorgskommitléns belänkande och remissyttrandena över della lagl fram forslag, som är väl ägnade för en revision av omsorgslagen för psykiskt ulvecklingsslörda. Riksdagen bör beredas möjlighel all besluta om en sådan lag under innevarande riksmöle. Belräffande de rörelsehindrade barnen och ungdomarna anser jag det dock inte möjligl all i samband med översynen nu av omsorgslagen även revidera 1965 års lag (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl, (elevhemslagen). Vid en sådan revision skulle även behöva beaklas situationen för andra handikappade barn och ungdo­mar än rörelsehindrade. Del gäller bl.a. barn och ungdomar med asima, allergi, diabetes, cyslisk fibros, hemofili, epilepsi, njursvikt och celiaki. Ell sådant arbete skulle kräva en ny utredning med företrädare för bl.a. Landsiingsförbundei, Svenska kommunförbundel och handikapprörelsen.

2.3 Målet för verksamheten

Mitt förslag: De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet atl leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall vara inriklade på alt utveckla den enskildes egna resurser. Verksamhelen skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Inslämmer i kommitleförslaget

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Målet för omsorgsverksamheten skall vara atl de psykiskt utvecklingsstörda skall få ett värdigt liv, i gemenskap med andra i samhället. Detta innebär alt slrävan skall vara atl ge dem möjlighet all utnyttja den kapacitet var och en har för att klara sig mera självständigt. Omsorgsverksamheten skall således inle gå ul på ett passiviserande omhändertagande ulan på atl aktivera och molivera till självständiga ställningstaganden.

Normalisering är grundläggande för insalser inom detta område. Del innebär atl åtgärderna skall syfla till atl levnadsomständigheterna så långt möjligl kommer atl överensstämma med andra människors. Etl viktigt led i normaliseringen är principen om integrering. Psykiskt utveckUngsstörda skall delta i samhällets verksamheter tillsammans med och i möjligaste mån på samma villkor som andra människor.

För att uppnå normalisering är det grundläggande att respekten för


 


Prop.  1984/85:176                                                                 22

psykiskt utvecklingsstördas självbestämmanderätt och integritet upprätt­hålls.

Del är väsentligt att respeklera den enskildes integritet dels vid beslut om särskilda omsorge:-, dels i den dagliga verksamhelen. En enskild utvecklings­störd skall känna alt han så långt möjligt själv kan påverka sin egen siiuaiion.

Jag kommer i del följande all föreslå all reglerna om ivångsvård enligi 1967 ärs omsorgslag inle las in i den föreslagna omsorgslagen. De särskilda omsorgerna skall vara grundade på frivillighel från de omsorgsberätligades sida.

Del ligger i sakens natur all vissa psykiskl ulvecklingsslörda på grund av uivecklingssiörningen inle har möjlighet all uttrycka sin vilja. 1 dessa situationer anser jag atl den enskilde psykiskl utvecklingsstörde kan företrädas av någon annan. Delta kan enligt min mening ske genom förmyndare eller god man. Jag utvecklar detta närmare i avsnitt 2,10 saml i specialmoliveringen (6 §).

I socialtjänstlagen slås fast att "Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och inlegritel" (1 § tredje stycket). En bestämmelse liknande den i socialtjänstlagen bör las in i omsorgslagen.

2.4 Huvudmannaskapet

MiU förslag: Landstingskommunerna behåller ansvarel för de särskilda omsorgerna enligi omsorgslagen. Kommunerna övertar ansvarel för förskolan för psykiskl ulvecklingsslörda. Därmed upphör förskolan inom ramen för särskolan. Landsfingskommunerna avses även behålla ansvaret för den egenlliga särskolan enligi regler som förs in i den planerade nya skollagen, Möjlighel öppnas all genom avial överföra verksamhelen enligi dessa lagar från landslingskommun lill kommun, Behovel av gemensam planering för landstingskommunerna och kommunerna undersiryks.

Omsorgskommitténs förslag: Omsorgskommitlén föreslår all landsfingskom­munerna skall ha ansvarel för de särskilda omsorgerna, dvs. insatser som syfiar lill atl kompletlera slöd och service från annan huvudman. Kommun­erna skall ha ansvarel för service i hemmet enligt socialljänsllagen. Kommunerna skall ha ansvaret för både förskolan och särskolan.

Remissinstanserna: Flerlalel remissinstanser lillslyrker förslagel om ell landslingskommunall huvudmannaskap för de särskilda omsorgerna. En så gott som enig remissopinion motsäller sig omsorgskommilténs förslag om all inlemma särskolan i del allmänna skolväsendet Däremol är remissinslan­serna posiiiva lill etl närmande mellan särskolan och ungdomsskolan genom


 


Prop.  1984/85:176                                                                 23

att särskolan förfallningsmässigl regleras i skollagen och därmed faller utanför omsorgsbegreppet Remissinslanserna tillstyrker i allmänhet en för alla barn gemensam förskola. Några motsätter sig en uppdelning av den nu sammanhållna särskolan.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mill förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag skall landstingskommun­erna bereda psykiskt ulvecklingsslörda som är bosatta inom landstingskom­munerna undervisning, vård och omsorger i övrigl i den mån annan icke drar försorg därom.

Undervisning meddelas enligt huvudregeln i särskola. Särskolan omfaliar förskola, skola för grundundervisning, iräningsskola eller yrkesskola.

För vård skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsällningshem. I vissa fall skall vård lillhandahållas i hemmel (hemma­vård). Psykiskl utvecklingsstörda som inte kan bo i eget hem men inle heller behöver bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Den nuvarande handikappolitiken, som har normalisering och integrering som mål för sin verksamhel, har medföri alt landstingskommunerna i allt högre utsträckning försöker utnyttja kommunernas daghem och skolor. I planeringen av boendet, som alltmer inriklas på etl boende för psykiskt ulvecklingsslörda ule i samhällel, är kommunerna också en viktig samver­kanspartner.

Utvecklingen går mol alt kommunerna får fler uppgifter inom omsorgs­verksamhelen. Omsorgerna är ju lill stor del egenlligen också lill sill innehåll en social service av sådani slag som i och för sig skulle kunna vara en del av socialljänslen. Den medicinska delen är en landstingskommunal uppgift på samma sätt som för alla andra medborgare.

Kommunernas möjligheter och förutsättningar för atl snabbt bygga upp en bra verksamhel för psykiskl ulvecklingsslörda är dels begränsade, dels olika i skilda delar av landet. Landstingskommunerna har en kompetens på omsorgsområdel som inte utan vidare kan överföras lill kommunerna. För all en överföring till kommunalt huvudmannaskap skall gå smidigt och omsorgstagarna skall kunna erhålla önskvärda förbättringar är en successiv huvudmannaskapsförändring all föredra.

För all underläila en övergång av omsorgsverksamheten från landstings­kommunerna lill kommunerna föreslår jag, liksom omsorgsberedningen, följande. Genom en beslämmelse i omsorgslagen möjliggörs att landstings­kommunen avtalar med kommunerna i områdel all la över ansvarel för en eller flera särskilda omsorger. Molsvarande möjlighet avses även bli införd belräffande särskolan. Sådana avial kommer all iräffas vid olika lidpunkler i olika delar av landel. Del kommer således all innebära en successiv överföring, som jag anser är att föredra framför en samlidig huvudmanna­skapsändring över hela landel.


 


Prop.  1984/85:176                                                                24

Förskoleverksamhel bedrivs f.n. inom särskolan. Del finns emellerlid numera myckel få daghem specielli för psykiskl ulvecklingsslörda barn. Barnen är i slällei enskill eller i grupp inlegrerade i kommunernas ordinarie verksamhel. Landstingskommunerna betalar kommunerna dels för plalser, dels för vissa extra resurser som kommunerna ställer upp med. Del förekommer all landslingspersonal har sin arbelsplals på elt kommunalt daghem. De speciallärare och förskolekonsulenter som krävs för verksam­heten är anslällda hos landstingskommunerna.

Eflersom den slörsla delen av förskolan redan i realiteten sköts av kommunerna, är del lämpligt alt dessa också får det formella ansvaret för verksamheten. De resurser, utöver den normala barnomsorgsverksamhelen, som landstingskommunerna har svarat för bör dock finnas kvar hos landstingskommunerna. Jag ulvecklar detla närmare under rubriken Under­visning (avsnill 2.7).

Den egentliga särskolan samverkar i stor utsträckning med del allmänna skolväsendet Del finns olika former för inlegrering men två huvudformer går alt urskilja, dels s.k. lokalinlegrering, dels individualintegrering.

Jag anser liksom remissopinionen att särskolan inle f.n. bör överföras till primärkommunall huvudmannaskap. Behovel av pedagogiska och andra förstärkningsåtgärder tillgodoses bäst med ett landslingskommunall huvud­mannaskap. Möjligheten all genom avtal kunna överlåta ansvarel lill kommunerna skall även gälla särskolan. En successiv övergång blir då möjlig.

Sysselsåitningshemmen kallas numera dagcenter. De är avsedda för vuxna och är en omsorgsform med etl brett innehåll av allsidig träning för ökad självständighet. Dagcenter drivs av landstingskommunerna. Verksamhelen bör bli en särskild omsorg och som en följd härav även forisällningsvis stå under landstingskommunalt ansvar.

Vårdhemmen och specialsjukhusen drivs eller betalas helt av landstings­kommunerna. Del finns privala vårdhem där landsiingskommunen betalar ersättning per vårddag.

Såväl forskning som erfarenhet visar på belydande nackdelar med alt bo på vårdhem, särskilt stora sådana. En av de angelägnaste förändringar som bör ske är all avveckla vårdhemmen och ge psykiskl utvecklingsstörda etl bättre boende. Denna utveckling kommer atl få de bästa förutsättningarna för både psykiskt ulvecklingsslörda och ansvariga huvudmän, om samma huvudman har ansvaret både för vårdhem och andra omsorgsformer.

Den pågående utvecklingen all vissa landsfingskommuner avvecklar sina stora vårdhem och tar hem psykiskt utvecklingsstörda från instilulioner utanför landstingsområdet kommer atl underlätta möjligheterna atl överföra omsorgerna fill berörda kommuner.

Det är viktigt att landstingskommuner och kommuner samverkar vid planläggningen av verksamheten och samordnar vissa olika insalser så att verksamheten utvecklas på ett tillfredsstäUande sätt. Jag föreslår därför att


 


Prop.  1984/85:176                                                                 25

det skall höra lill landslingskommunens ultryckliga uppgifter all i samverkan med kommunerna i landsiingskommunen samordna verksamheierna saml all efler samråd med kommunerna i landsiingskommunen planera för de särskilda omsorgerna för psykiskl utvecklingsstörda.

2.5 De särskilda omsorgerna

Mitt förslag: De särskilda omsorgerna är insalser som psykiskt utveck­lingsstörda behöver utöver vad de erhåller på grund av annan lag, Socialljänslens och hälso- och sjukvårdens grundläggande ansvar marke­ras särskilt.

De särskilda omsorgerna skall vara en rättighet De är

1.    rådgivning, annal personligl slöd saml stöd av en koniaklperson,

2.    daglig verksamhel för dem som inle förvärvsarbelar eller utbildar si,

3.    korltidsvislelse uianför del egna hemmet i syfte främsl alt avlösa anhöriga i vård och tillsyn,

4.    bostad i familjehem eller i elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

5. bostad i grupphem för vuxna som inle kan bo självständigt
Rätl lill omvårdnad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter skall

garanteras vissa grupper.

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med milt förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna stöder kommittéför-slagtit.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Skälen för mitt förslag:

* Ulgångspunkler

Den principiella utgångspunkten bör vara aYt omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall anpassas och utformas efter varje individs särskilda behov av stöd och hjälp. Jag vill åter peka på att socialljänsllagen och hälso-och sjukvårdslagen gäller även för de psykiskt utvecklingsstörda. Jag föreslår att en erinran om detta Vas in i den nya lagen samt att i samma syfte en viss mindre ändring vidtas i hälso- och sjukvårdslagen. De särskilda omsorgerna är sjiledes insatser som psykiskl ulvecklingsslörda behöver och har räll lill därutöver. Lagen skall inte uppfattas som en fullständig katalog över vad som skal)  kunna  erbjudas psykiskt  utveckhngssVöida.   På  grundval  av  den


 


Prop.  1984/85:176                                                                26

nuvarande omsorgslagen har utvecklats nya former av omsorger. Del är angeläget all denna utveckling skall kunna fortgå. Jag redogör i det följande för de särskilda omsorgerna var för sig,

"' Rådgivning, annat personligl slöd saml slöd av en kontaktperson

Omsorgskommiltén framhåller vikten av all elt barn får möjlighet att uppleva en slabil och djup familjekonlakl, all gradvis växa in i en roll som medlem i en gemenskap och all få erfarenheter och kunskaper om vardagslivets ruUner och regler. En förulsällning för delta är all familjen får psykologiski och prakiiskl stöd i god växelverkan.

Remissinslanserna slöder omsorgskommilléns uppfallning alt psykiskt utvecklingsstörda barn i största möjliga utsträckning bör bo hemma hos sina föräldrar och alt stödinsatser är viktiga för all ge föräldrar möjlighel att ha ell psykiskl utvecklingsstört barn hemma.

Ökad uppmärksamhel har under senare år ägnats psykiskl utvecklings­störda barns och ungdomars behov av en familjelillhörighet Jag anser liksom omsorgskommitlén atl en trygg familjeförankring redan i lidig ålder är av avgörande betydelse för den vuxnes livssituation. Samtidigt har betydelsen av ett välutvecklat och individuellt ulformai slöd till familjen kommit atl framstå allt klarare. Stöd i olika former är, som omsorgskommittén visar, en nödvändig förutsättning för att goda livsbetingelser skall kunna erbjudas del psykiskl utvecklingsstörda barnet och övriga familjemedlemmar.

Alt bli förälder lill ell psykiskl utvecklingslörl barn är att ställas inför uppgifter som man inte har förutsett och som man har lilen kännedom om. Situationen kräver en omslällning som ofta tar lång tid och kan gripa in på många områden som äktenskap, yrkesliv och vänskapsrelalioner. Föräldrar lill ett flerhandikappat barn löper risk all hamna i denna siluation flera gånger, eftersom yllerligare handikapp ofta upptäcks senare än det uiål sett dominerande handikappet I denna omställningsprocess behöver föräldrar slöd oavsell om barnel vislas hemma eller ej. Under dessa omsländigheler påverkas barnels siluation av kvalilelen på de insalser som ges föräldrar­na.

Både psykologiskt och praktiskt slöd behövs. I psykologiski slöd ingår möjlighelen alt erhålla ökade kunskaper om handikappet och dess konse­kvenser saml hjälp all bearbeta kriser och relationsproblem. En god växelverkan mellan psykologiskt och prakiiskl slöd är väsenllig. Vikligi är också ell välfungerande samspel mellan del slöd som erbjuds i resp. utanför hemsituationen. Det kräver i sin tur tillgång till kontinuerlig information om samhällets service.

Generella insatser som görs och planeras för alla barnfamiljer måste bli tillgängliga för familjer med psykiskt utvecklingsstörda barn men kan behöva kompletleras i flera avseenden. Föräldrarna lill psykiskl ulvecklingsslörda barn behöver alltså, som andra föräldrar, allmän föräldrautbildning men


 


Prop.  1984/85:176                                                                27

därutöver information som direkl berör barnels psykiska ulvecklingsslör-ning, de konsekvenser denna medför för barnel och familjen saml om samhällels särskilda slödformer. I slörre ulslräckning än nu bör föräldrarna kunna påräkna all erhålla sådan informalion utan att ivingas själva söka sig fram till olika instanser.

Det är i förhållandevis få fall som funktionsnedsättningar, som leder lill psykisk utvecklingsstörning, visar sig vid födseln. Tidpunkten när de upptäcks beror bl.a. på deras arl och omfattning, föräldrarnas uppmärksam­hel, konlakler med sakkunniga utanför familjen och dessas benägenhei all la fasla på föräldrarnas iaktlagelser. Samma krav på god första information bör gälla oavsell när den psykiska uivecklingssiörningen upptäcks.

Den försia informalionen bör innehålla fakta om den psykiska utveck­lingsstörningen, upplysningar om åtgärder och trolig ulveckling för barnel. Föräldrarna behöver vela vilkel slöd som barnel och de själva kan få från samhällels sida och vem som lämnar del. För många är del mesl angelägel all fä psykologiski slöd. Del är också av beiydelse, alt del finns en lyhördhel för föräldrarnas behov av krisbearbeining och all de erhåller hjälp med all få lillgång lill olika insalser.

Åven vuxna psykiskl ulvecklingsslörda behöver rådgivning men då mer inriklad på den psykiskt ulvecklingsslörde själv och de möjligheter han har. Fortlöpande insalser av t.ex. kurator och psykolog är väsenlliga för atl den psykiskl ulvecklingsslörde skall kunna ulnyiija de resurser han har. Särskilda insalser krävs när psykiskl ulvecklingsslörda får barn. Sådana insalser bör ges i samarbeie med mödra- och barnavårdscenlralerna.

Jag instämmer också i omsorgskommitténs förslag att en kontaktperson regelmässigl skall ulses som hjälp lill en psykiskl ulvecklingsslörd. Del kan också finnas behov av all ha slöd och hjälp av en hel familj. Atl en hel familj släller upp med slöd molsvarande del en kontaktperson ger förekommer redan i dag; den kallas då ofta slödfamilj.

De som är på instilulioner behöver slöd för au få kontakler uianför inslilutionen och hjälp i vissa situationer. För andra gäller att de behöver kontaktperson för hjälp alt klara kontakler med l.ex. grannar och myndigheter. Ibland är del främsl en kamrat eller en föräldraersällare som den psykiskt utvecklingsstörde behöver.

Kontaktpersonen skall självfallel respektera den psykiskl utvecklingsslör­des inlegrilel. Då han hjälper den psykiskl ulvecklingsslörde i kontakten med utomstående, skall han försl och främsl ge slöd och uppmunlran ål dennes egel handlande.

Jag anser all lillhandahållandel av koniaklperson skall vara en särskild omsorg. Det kan vara lämpligt att kontaktpersonen får elt förordnande. Därigenom preciseras och avgränsas uppdragel och konlaklpersonen ges slörre aukioriiel genlemol myndigheler och ulomslående.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 28

* Daglig verksamhel för den som inle förvärvsarbelar eller ulbildar sig

Frågorna om arbele och sysselsättning tillmäts stor betydelse av såväl omsorgskommittén som remissinstanserna. Kommittén föreslår en rad sysselsällningsbefrämjande ålgärder. Chefen för arbelsmarknadsdeparte­menlet har redogjort för behandlingen av dessa förslag i budgetpropositio­nen för budgetåret 1985/86 (prop. 1984/85:100 Bil 12, s. 22),

För den som inle studerar eller förvärvsarbetar föreslår kommittén rätl till daglig verksamhel, främsl i s,k. dageenier, som särskild omsorg.

Målel för sysselsäitningspoliliken är allas rätl till arbete. Arbelel är vikligt för en god materiell försörjning. Men det är också en av grundförutsäuning-arna för social gemenskap och självkänsla. Många psykiskl ulvecklingsslörda har levi uianför samhällel på avskilda instilulioner. Arbelel belyder för dem en möjlighel alt bli accepterade som samhällsmedborgare både inför sig själva och andra. Utgångspunkten måste vara atl även psykiskl utvecklings­störda skall beredas arbete, i försia hand på den öppna arbetsmarknaden och i andra hand inom den skyddade verksamheten. Kravel på rätlen till arbete för psykiskl utvecklingsstörda måsle krafiigi understrykas.

Den ökade integreringen av psykiskt utvecklingsstörda i samhället har framförallt skett i skola, i boende och delvis i friiidsverksamheimenharmölt slora svårigheier inom arbetsmarknaden. Det innebär att de flesta psykiskt utvecklingsstörda står uianför produktionen och saknar en arbetsroll -kanske det mesl centrala i en människas liv.

Nyligen har riksdagen i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbelsgivare särskili beaktat psykiskt ulvecklingsslörda ungdo­mars siluation. Dessa har enligt lagen rätt till plats i ungdomslag upp Vill ljugofem års ålder mot tjugo år för övriga ungdomar. Dessa regler har dock ännu inte hunnil få önskvärd verkan.

F.n, erhåller nära 9 000 psykiskl ulvecklingsslörda uianför omsorgsinsli-tutionerna sysselsättning i dagcenter. Därtill kommer 6 500 på dageenier vid vårdhem. Alltjämt saknar dock nära 4 000 vuxna psykiskt utvecklingsstörda sådan sysselsättning.

Del är mol denna bakgrund nödvändigt att ange daglig verksamhet, främsl i dagcenter, som särskild omsorgsform. Landstingskommunerna föreslås således svara för daglig verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig.

Dagcenlret är en resurs för atl psykiskt utvecklingsstörda skall kunna bevaka sin rätl och utveckla sin arbetsförmåga. Dagcentret måste arbeta aktivt för en fördjupad kontakt med arbetslivet på orten och därmed också med del omgivande samhällel.

Dagcentren skall, förulom att bereda daglig sysselsättning, även främja delaktigheten i samhället. De skall ses som en förberedelse för att komma ul på den öppna arbeismarknaden eller till skyddad verksamhel. Stiftelsen Samhällsförelag har ett ansvar när det gäller att ta emot psykiskt utvecklingsstörda.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 29

Dagcenlerverksamheien bör i likhel med andra omsorger planeras så atl psykiskt utvecklingsstörda kan delta i verksamheten på hemorten, dvs. inom den egna kommunen eller på lämpligl dagligi pendelavstånd. En sådan ulveckling blir nalurlig när grupphem ulvecklas och förulsällningarna för bosällning på hemorten ökar.

Jag föreslår i del följande all vårdhemmen successivi avvecklas. Del innebär all de dagcenter som finns vid vårdhemmen måste ersättas med nya dagcenter ule i samhällel. Varje landslingskommun skall, som jag har nämnt, planera för omsorgerna inom landstingsområdet. Denna planering bör bl.a. innehålla beräkning av behovel av plalser i dageenier inom landslingsområdel vid olika lidpunkler,

* Korltidsvislelse uianför det egna hemmel i syfte främst an avlösa anhöriga i vård och lillsyn

Utvecklingen har gått dithän att de flesta föräldrar vill ha sina psykiskt utvecklingsstörda barn boende hemma hos sig. Delta är en positiv utveckling som främjas av mitl tidigare förslagom ökat psykologiskt och prakiiskl slöd. Etl psykiskt utvecklingsstört barn kräver dock ofla en inlensiv lillsyn, som kan vara krävande. För all föräldrar skall orka med all ha barnet hos sig är del väsentligt att de kan få tillgång lill avlösning i denna tillsyn.

Genom en väl inplanerad korilidsvistelse utanför hemmet, som kan tillgodose behov av avkoppling hos familjer med psykiskt utvecklingsstörda barn, förebyggs i många fall krissitualioner. Korllidsvistelsen skall ge familjerna möjlighel all genomföra sådana akiivileler som barnet inle kan eller vill della i. Samiidigi skall korltidsvislelse kunna las i anspråk i akuia siluationer.

För all anordningarna för koriiidsvisielse skall svara mol dessa krav måsle de vara lätl lillgängliga. Så långt möjligt bör barnet återkomma till ell och samma ställe. Barnet och dess familj biir på så sätt förtrogna med miljön, vilket ger ökad Irygghet. Samiidigi kan relalionerna mellan barnel och personalen utvecklas positivt genom återkommande konlakler.

Erfarenhelerna visar atl del krävs alternativa former för avlösningshjälp. Den kan som framgår i del följande organiseras på olika sätt, tex, i kollektivt boende, men även som boende i en annan familj. Det vikliga är all anpassning sker till varje familjs individuella behov och hur det bäst kan tillgodoses på respektive ort.

Ett kollektivt boende i ell separal kortiidshem kan under begränsade perioder vara elt alternativ till del psykiskt ulvecklingsslörda barnels hem. Del skall helsl kunna medge au barnel kan forlsalta sin vanliga dagliga verksamhet och även erbjudas varierande fritidsaktiviteter. Slrävan bör vara all kortiidshem inrällas på olika håll inom ell landstingsområde. De bör ha sådana kvaliteter som i del följande slälls upp för boendeformen "elev­hem".


 


Prop. 1984/85:176                                                                  30

Stora krav mäste siällas på personalen vid kortiidshem vad gäller förmågan lill anpassning till nya situationer och varierande stödbehov hos barnen och ungdomarna. Fortbildning och stöd lill personalen måsle vara självklara inslag i koriiidshemmets verksamhet.

Korttidsvistelse i annan familj är ett alternativ. Det ger rika möjligheter lill flexibilitet och förekommer redan i många former (l.ex, "söndagsfamilj", "slödfamilj"). Erfarenhelen har visal alt dessa familjer kunnat få särskild betydelse också som slöd lill det psykiskl ulvecklingsslörda barnels syskon. Vikliga krav är all barnets familj godkäni den andra familjen och alt hemmel är allmänl lämpligt Korltidsvislelse i stödfamilj bör liksom på separata korttidshem kunna erbjudas med viss regelbundenhet

Yllerligare ell allernäliv för avlösning erbjuds idag på befinlliga vårdhem. Jag föreslår i del följande all vårdhemmen på sikl skall avvecklas och del innebär all även korllidsvården där avvecklas.

Den särskilda omsorgen korltidsvislelse skall även vara lillgänglig för psykiskl ulvecklingsslörda barn som bor i familjehem, en omsorgsform som jag ålerkommer lill slrax.

För närvarande bor nästan 7 000 vuxna psykiskl utvecklingsstörda i föräldrahemmet. Även i dessa fall behöver föräldrarna avlösning, Korilids­vistelse uianför det egna hemmet bör kunna las i anspråk för dessa vuxna psykiskt ulvecklingsslörda på samma säll som för barnen och ungdomarna. Målet för normaliseringen är dock alt psykiskl utvecklingsstörda på samma sätt som andra skall kunna flytta hemifrån då de blir vuxna.

För vuxna psykiskt utvecklingsstörda som bor hemma hos föräldrarna kan koriiidsvisielse fungera som en brygga ul i samhällel. Det primära är här kanske inle avlösningen för föräldrarna utan ombytet av miljö för den psykiskt ulvecklingsslörde. Vistelse under vissa tider på kortiidshem kan också vara en bra förberedelse för såväl vuxna som ungdomar inför övergången lill ell egel boende eller boende i grupphem.

Avlösning i vård och tillsyn kan även ske i del egna hemmel men sker då inom ramen för socialljänslen.

Som jag har nämnl lidigare och ålerkommer lill i del följande föreslår jag atl psykiskt ulvecklingsslörda barn skall erhålla barnomsorg i den kommu­nala förskoleverksamheten. På samma sålt skall psykiskt ulvecklingsslörda barn som går i skolan liksom hillills ha räll atl som andra barn få plals i kommunens frilidshemsverksamhet före och efter skoldagen och under lovdagar. Kommunens skyldighet atl tillhandahålla frilidshemsverksamhet för skolbarn upphör när barnel fyller 12 år. Barn i allmänhet anses då kunna klara sin fritid själva. Psykiskt utvecklingsstörda barns behov av tillsyn före och efler skoldagen kvarstår emellerlid ofla belydligi längre, Osäkerhelen om vem som skall svara för all della lillsynsbehov blir lillgodoseii har länge varil ell problem som nu bör lösas,

Socialulskotlet har ullalal som sin mening alt del behövs ett klarläggande av ansvarsfördelningen mellan kommuner och landstingskommuner beträf-


 


Prop.   1984/85:176                                                               31

fande fritidsverksamheten för psykiskt utvecklingsstörda ungdomar över 12 år (SoU 1983/84:18. s. 18), Riksdagen har givit regeringen lill känna vad uiskoilel anfört (rskr 1983/84:212),

Omsorgsberedningen har föreslagil att del bör ankomma på landstings­kommunerna att svara för fritidsverksamhet för dessa barn och ungdomar över 12 år. Jag anser liksom beredningen all den särskilda omsorgen koriiidsvisielse uianför hemmel i syfte au avlösa anhöriga i vård och tillsyn bör anses innefatta en skyldighet för landstingskommunen att svara även för delta speciella tillsynsbehov. För alt en önskvärd inlegrering skall komma lill stånd, är det angeläget att de konkreta insatserna samordnas med primärkommunala verksamheter för barn och ungdomar, Landsiingskom-muneriia och kommunerna kan enligi milt lagförslag genom avtal reglera en annan arbetsfördelning,

* Boslad i jämiljelicm eller I elevhem jör barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmel

Om det trots de tidigare beskrivna stödinsatserna inte är möjligl för ell barn att bo i föräldrahemmet är det enligt min, liksom omsorgskommitténs och de flesla remissinstansernas, uppfauning bäsl för barnet om det får sina grundläggande behov tillgodosedda som medlem i en annan familj, dvs. får boslad i familjehem.

När etl barn skall beredas boslad uianför föräldrahemmet skall den lösning väljas som är bäsl i det individuella fallel, I normalfallet är ett familjehem atl föredra. Del kan dock finnas goda skäl atl välja annan boendeform särskilt för de barn som flyttar hemifrån i tonåren. Del är lämpligl all placering i elt familjehem sker efter samråd med socialnämnden i den berörda kommu­nen.

Jag vill här betona att en familj som lar emot elt psykiskt utvecklingsstört barn bör ges samma typ av stöd och hjälp som en familj som lar hand om sill egel barn.

Jag har enligt omsorgsberedningens förslag valt all kalla den kollektiva formen för boende för barn och ungdomar "elevhem". För vuxnas boende i kollektiva former används i det följande termen "grupphem". Elevhemmen är de boendes hem på vardagar. På lov och helger skall barnen normalt vislas i föräldrahemmet I de fall della inle är möjligl eller lämpligl måsle elevhemmen vara beredda atl svara för elevens boende även på lov och helger.

Kontakten med föräldrarna är viklig och det stöd och den hjälp i form av praktiskt och psykologiskt slöd. informalion osv, som jag har föreslagil i del föregående, skall ocksä slå till buds för de föräldrar som av olika orsaker funnit det bäst att inle låla barnet permanent bo hemma.

När det gäller ulformningen av elevhemmen anser jag att omsorgskom­mitléns av remissinstanserna stödda uppfallning om målel är riklig: bostäder


 


Prop.  1984/85:176                                                                  32

i vanlig bosiadsbebyggelse. Sådana elevhem finns redan idag. Ett fålal barn i varje grupp är efierslrävansvärt Del av omsorgskommiltén angivna antalet fyra kan därvid tjäna som riktmärke. Del bör dock inle ses som ell absolut krav i samlliga fall. Liksom många av remissinslanserna anser jag all del måste finnas utrymme för flexibilitet

* Boslad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt

Boendeformen för vuxna psykiskl ulvecklingsslörda varierar mycket. Den framgår av följande labell.

Boendeform för vuxna psykiskt utvecklingsstörda i november 1983

 

 

Boendeform

Anial vuxna psykiskt

%

 

uivecklir

igsslörda

 

Föräldrahem

6 722

 

27,1

Egen boslad

4 329

 

17,4

Annal enskill hem

263

 

1,1

Elevhem

276

 

1,1

Inackorderingshem

4 433

 

17,8

Vårdhem

7 889

 

31,8

Specialsjukhus

306

 

1,2

Specialsärskola

10

 

0,1

Specialvårdhem

97

 

0,4

Annan boendeform

500

 

2,0

Totalt

24 825

100,0

Jag anser liksom omsorgskommiltén att vuxna psykiskt ulvecklingsslörda liksom andra vuxna skall ha möjlighet alt lämna föräldrahemmel och skapa sig ett eget hem. Det är etl led i en normalisering av psykiskl utvecklings­stördas villkor. Tidpunkten för en flyttning lill egen bostad kan variera. Resurser måsle siällas lill förfogande för all medge alt den som så önskar kan flytta till en enskild eller kollektiv bostad, men del måste också finnas olika former av slöd och service lill den som för korlare eller längre lid bor kvar hos föräldrar eller nära anhöriga.

Skälen lill all vuxna psykiskl ulvecklingsslörda bor kvar hos sina föräldrar eller andra nära anhöriga är flera. Föräldrarna kan motsätta sig att träda i bakgrunden som vårdare. Den vuxne kan bl.a. genom silt handikapp ha svårt att godta att bo någon annanstans än i föräldrahemmet. För många saknas också goda bosiadsaliernaliv.

En flyllning hemifrån innebär en ömsesidig frigörelse som måsle påbörjas långi innan flyttningen är aktuell. Del är en process som i hög grad påverkas av de olika slödformer som kan erbjudas psykiskl utvecklingsstörda och deras anhöriga.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 33

Ett avgörande hinder i denna ulveckling har för många varil bristen på alternafiva bostäder med individuelll avpassade stödresurser. Varken föräldrar eller psykiskl ulvecklingsslörda har kunnal känna önskad Irygghet och tillförsikt inför en flyttning, Detla har konserverat föräldrarnas roll som vårdare och för många vuxna psykiskl utvecklingsstörda medföri problem i deras idenlitetsuiveckling.

En positiv frigörelseprocess bör kunna mynna ut i all vuxna psykiskl ulvecklingsslörda bl.a. kan erbjudas en boslad med väl avvägi stöd och att deras föräldrar därigenom också kan förändra sin roll i sin fortsalla koniakt med sill barn.

Jag har i det föregående föreslagit ålgärder som underiällar för psykiskt ulvecklingsslörda barn alt bo kvar i föräldrahemmel. När psykiskt utveck­lingsstörda växer upp bör de alltså ges möjlighet all som andra flytta hemifrån. Små gruppbostäder i den vanliga bostadsmiljön, här kallade grupphem, är då etl bra alternativ. Däremol anser jag inle, lill skillnad från några remissinstanser, alt vuxna psykiskt utvecklingsstördas självständighet främjas av en bostad hos en annan familj. Den nuvarande omsorgsformen bostad i annal enskill hem bör därför inle få någon molsvarighel för vuxna i den nya lagen.

Vuxna bör, likaväl som barn och ungdomar, i största möjliga ulslräckning bo i mindre grupper integrerade i samhället. Samma riktmärke för gruppstorlek skall gälla för dessa som för elevhem men de bör alltså kallas grupphem. I den nuvarande omsorgsverksamheten motsvaras grupphem­men närmasl av inackorderingshemmen. Av samma skäl som för barn och ungdomar bör det finnas utrymme för flexibilitet i fråga om gruppens sloriek. Kraven på tillsyn kan variera beroende på de enskildas behov.

Del är väsenlligt atl de som bor i ett grupphem känner att de inte bor i en inslilulion. Grupphem bör därför utgöra en naturlig del av den vanliga bostadsbebyggelsen och skall kunna finnas i både hyres- och bosladsrätlshus, radhus och villor efler vad som är lämpligasl på varje orl. Del bör undvikas att flera grupphem placeras i omedelbar närhel av varandra.

Enligt vad jag har erfarit kommer chefen för bostadsdepartementet alt inom kort föreslå vissa ändringar i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. Ändringen innebär dels atl kommunen skall bedriva sin bostadsförsörjningsplanering i syfte all främja all alla i kommunen fär en boslad av god kvalitet dels all kommunen i sin bostadsförsörjningsplanering skall samråda med landstinget Jag vill för min del underslryka alt landstingen i sin planering av grupphemmen bör samverka med berörda kommuner.

Grupphem är psykiskt utvecklingsstördas bostad. De skall naturligtvis anpassas för dem som bor där. De personer som skall ge hjälp och slöd av olika slag lill dem som bor i grupphemmen förväntas ge del under hänsynslagande till atl de ulför sitl arbele i vad som är de psykiskt ulvecklingsslörda personernas hem. I arbetsuppgifterna ingår au efter de

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                 34

boendes behov ge personlig och praktisk hjälp som att köpa och laga mat, tvätta kläder och utföra alla vanligt förekommande sysslor i etl hem tillsammans med dem som bor där. Det är alltså inte avsikten att grupphemmen skall byggas, utrustas och drivas som mycket små institutio­ner/vårdhem.

Personaltätheten får avgöras från fall till fall efter de boendes behov. Vid vissa hem kan del krävas vakande nattpersonal, andra kan klara sig med sovande natlpersonal. I många fall kan del räcka med atl någon finns lill hands i närheten.

Som framgår av tabellen bor för närvarande många psykiskt utvecklings­störda vuxna hemma hos sina föräldrar eller anhöriga. Det måsle finnas en beredskap hos huvudmännen att bereda dessa vuxna bostad, när de av någon anledning inte längre kan eller bör bo kvar hemma. Sammantaget innebär detla ett krav på bostäder anpassade för denna grupp, om de intentioner som jag har givit uttryck för helt skall kunna uppfyllas.

Jag föreslår i del följande också all vårdhem som omsorgsform skall avvecklas. För närvarande bor ca 8 300 personer på vårdhem och special­sjukhus. Detta medför således ett behov av fortsatt ulbyggnad av anlalet grupphem. Som framhållits i det föregående bör grupphemmen ges karaktär av vanliga bostäder, givelvis anpassade efler de boendes behov,

* Omvårdnad, friUdsverksamhei och kulturella aktiviteter

Psykiskt utvecklingsstörda som får särskilda omsorger i form av boslad och daglig verksamhet skall också erhålla omvårdnad. I omvårdnaden ligger en skyldighet att stödja och hjälpa dem med dagliga personliga behov som de kan ha svårighet att själva klara. Exempel på sådana behov kan vara hjälp att sköta hygien, äta, klä sig, nå och förflytta sig liksom hjälp med inköp av glasögon, kläder, skor och hygienartiklar. Det kan i vissa fall vara lämpligl atl sammanföra dessa olika uppgifier lill en personlig vårdare.

I omvårdnaden ligger också elt ansvar för huvudmannen atl se till atl den ulvecklingsslörde får den hälso- och sjukvård saml landvård han behöver, t.ex. atl se lill atl var och en får av läkare ordinerade mediciner. Som lidigare anförts regleras landstingskommunernas ansvar för hälso- och sjukvården för psykiskt utvecklingsstörda i hälso- och sjukvårdslagen.

Del är vikligi att omvårdnaden anpassas till varje enskild individs behov och hjälper och slöder individen att leva ett så självständigt liv som hans förutsällningar medger.

Jag vill erinra om alt när det gäller stöd och hjälp i hemmet fär människor, som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheier i sin livsföring, sitt behov av bistånd tillgodosett enligt socialtjänstlagen. Behovet av bistånd är ibland omfattande; det kan i vissa fall behövas daglig omvårdnad. Med daglig omvårdnad avser jag då även sådan omvårdnad som del kan finnas behov av nallelid. Personlig hjälp kan också behövas i


 


Prop. 1984/85:176                                                                 35

förskola, skola och dageenier. Del sociala omvårdnadsbehovel kan således inrymma belydande insatser. Formerna även för dessa insalser skall nalurliglvis anpassas efler behoven i varje enskilt fall. Ibland är den enskilde berättigad till insatser från både omsorgsverksamheten och socialtjänsten. Del är angelägel alt dessa insatser samordnas på ett för den enskilde lämpligl säll. En situation, där behovel av sådan samordning är påtaglig, är när insaiserna från de bägge huvudmännen ulgörs av personlig hjälp. Sådan hjälp bör så långt möjligt ges av ell begränsal anial, helsl samma, personer. Jag fömtsätter att samordning skall kunna komma till slånd genom överenskommelser mellan ansvariga huvudmän.

I omvårdnaden kan ingå också hjälp lill fritidsverksamhet och kullurella aktiviteter. Med detta avses främsl hjälp alt komma lill det allmänna, bl.a. det kommunala, frilids- och kulturulbudet Ibland räcker dock inle delta utbud till. Jag föreslår därför alt landsiingskommunen får en lagfäsl skyldighel dels au verka för au del allmänna fritids- och kulturutbudel blir lillgängligl för psykiskl ulvecklingsslörda, dels atl erbjuda frilidsverksamhel och kulturaktiviieler för dem som bor på grupphem och elevhem.

2.6 Avveckling av vårdhem och specialsjukhus m.m.

Mitt förslag: Vårdhem för barn och ungdomar avvecklas skyndsamt. Nyintagning upphör. Vårdhem för vuxna och specialsjukhus avvecklas i den takt de ekonomiska förulsällningarna och hänsynen lill dem som bor där medger. Nyiniagning får endasl ske om del föreligger synnerliga skäl.

Omsorgskommitténs förslag: Vårdhem för barn och ungdomar saml special­sjukhus avvecklas inom en femårsperiod. Belräffande vårdhem för vuxna upprällas en plan för en första femårsperiod, innebärande atl anlalel personer på vårdhem minskar med 20 % av det lotala antalet år 1980. Erfarenheterna kan resullera i styrande principer för därefier följande femårsperiod.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är posiiiva lill avvecklingen av specialsjukhusen. Några framhåller dock alt möjlighelerna alt avveckla specialsjukhusen beror på vilka resurser den psykiatriska vården och kriminalvården kan erbjuda berörda omsorgstagare.

Belräffande vårdhemmen är de flesla positiva lill avveckling men anser den av omsorgskommitlén föreslagna takten orealislisk. Flera remissinslan­ser framhåller att den snabba avvecklingstakten kommer att la belydande resurser i anspråk.

Några remissinstanser menar att en del vårdhem bör finnas kvar. De framhåller all det alltid kommer att finnas behov av mindre vårdhem med tillgång lill kvalificerade resurser för vissa gravt störda barn eller vuxna.


 


Prop.  1984/85:176                                                              36

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: För närvarande bor ca 8 000 vuxna psykiskl ulvecklingsslörda och ca 700 psykiskl utvecklingsstörda barn och ungdomar på vårdhem. På specialsjukhus (tre stycken) bor 330 personer. Antalet vårdhem för vuxna är 133 varav 27 är enskilda. Del finns 36 vårdhem för barn och f.n. är endast ca 40 barn under sju år inskrivna. Jaghar redan angivit som mål all specialsjukhusen och vårdhemmen bör avvecklas. Därmed har jag också angivit att inga nya institutioner som bygger på principen om anstaltsvård skall tillkomma. När speeialsjukhus och vårdhem successivi ersätts av andra boendeformer bör de vägledande principer för atl anordna kollektiva bosläder gälla, som jag lidigare har föreslagit.

Avvecklingsperiodens längd bestäms av flera faklorer. Den samman­hänger sålunda med möjligheterna all genom olika åtgärder förhindra nyintagningar och påskynda utskrivningar genom all bygga bosläder, ordna service och daglig verksamhet efler varierande behov och på flera orler inom elt landstingsområde.

Jag är medveten om att planeringen i de olika landstingskommunerna, även med ett gemensaml och angeläget mål, kommer att präglas av de skiftande förutsättningarna i olika landstingsområden. Ytterst blir aweek-lingsperiodens längd beroende av de personella, ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkt kan avdelas för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Ett vårdhem är inte en lämplig uppväxtmiljö. Psykiskl utvecklingsstörda barns utveckling försvåras. Instilutionslivet där gör barnen beroende av institutionernas rutiner i stället för att öppna möjligheter för dem atl delta i samhällets gemenskap. Målel för omsorgsverksamheten är att alla skall kunna leva ett normalt liv. Jag anser inte att vårdhem för barn och ungdomar ger dem denna möjlighet.

Allteftersom barn och ungdomar växer upp är den naturliga utflyilningen från vårdhemmen varje år relativt stor. Avvecklingen av dessa vårdhem bör därför kunna ske relativt snabbi. Jag föreslår att nyintagningar av barn och ungdomar för varaktigt boende i vårdhem inte skall få äga rum.

Genom uppbyggnad av elevhem och stöd till familjer som har sina barn hemma bör avvecklingen kunna ske smidigt. Barnen kommer då att få en bältre uppväxtmiljö och möjligheter att utvecklas på ett bättre sätt.

Bestämmelser om kvarvarande vårdhem för barn och ungdomar bör las in i övergångsbestämmelser lill den nya omsorgslagen. Dessa återfinns enligt milt förslag i en särskild promulgationslag.

Även vårdhemför vuxna bör avvecklas. Avvecklingen har redan påbörjats och den utvecklingen bör fortgå. Del är emellertid inte praktiskt möjligt att genomföra en total avveckling förrän på längre sikt. Vuxna bör ges möjlighet att bo i grupphem när ett eget boende inte är möjligt.

Att bo på ett vårdhem, framför alll ett stort sådani, är ofla alt leva hell utanför det vanliga samhället. På vårdhemmen finns allt som behövs. Det gör


 


Prop.  1984/85:176                                                                37

all det kan vara svårl för dem som bor där all komma därifrån även för korlare perioder. Vårdhemmen varken ser ul eller fungerar som ell hem.

Många psykiskl utvecklingsstörda har dock under myckel lång lid boll på vårdhem. Del är del enda hem de känner lill. Del är väsenlligl all en ulflyllning från vårdhemmen lill boslad i grupphem sker med varsamhel och med hänsynslagande lill och efter samråd med varje enskild individ. Avvecklingen måste även ske med beaklande av de personella, ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkl kan avdelas för della ändamål.

Avvecklingen av vårdhemmen för vuxna bör alltså ske planeral och systematiskt Jag delar omsorgsberedningens bedömning all det under avvecklingsperioden inle hell går atl undvika nyintagningar men alt de så långt möjligl bör undvikas. Framför allt bör det undvikas atl skriva in psykiskl ulvecklingsslörda i vårdhem långt från hemorten. Jag föreslår därför i överensslämmelse med omsorgsberedningen all som förulsättning för nyiniagning i vårdhem skall gälla all det föreligger synnerliga skäl.

Under avvecklingsperioden bör bestämmelser även om vårdhem för vuxna tas in genom övergångsbestämmelser i en promulgationslag till den nya omsorgslagen.

Mot bakgrund av de förberedelser som redan vidlagils eller är planerade anser jag på samma säll som omsorgsberedningen all specialsjukhusens awecklingsperiod bör kunna bli relafivt kort. F.n. är två specialsjukhus för vuxna och etl för barn i drift Avvecklingen släller krav på etl intensifierat planeringsarbete mellan specialsjukhusen och de landsfingskommuner som skall förbereda sig på alt ta emol dem som skrivs ut. Det är därvid angelägel atl erfarenheler från de senaste årens omfatlande avvecklingsprojekt vid några specialsjukhus las lill vara.

Jag föreslår således att specialsjukhusen skall avvecklas som vårdform inom omsorgerna. Även här delar jag omsorgsberedningens uppfattning att nyiniagning skall ske bara när det föreligger synnerliga skäl. Även regler om specialsjukhusen bör tas in i den tidigare nämnda promulgationslagen.

Omsorgsberedningen har föreslagit atl de nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke bör föras över till promulgationslagen i avvaktan på ny lagstiftning med utgångspunkt i socialberedningens förslag om ivångsvård för psykiskt störda. Jag ansluter mig till förslaget och återkommer med närmare överväganden dels i avsnitt 2.10 om psykiskt utvecklingsstördas inflyiande, dels i specialmoliveringen till förslagel till promulgationslag.

2.7 Undervisning

2.7.7 Förskolan

Mitt förslag: Förskolan upphör atl vara en del av särskolan. Till följd härav skall psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn beredas plats i kommunernas förskolor på samma sätt som andra barn.


 


Prop.  1984/85:176                                                             38

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: De flesta tillstyrker att särförskolan inordnas i den kommunala barnomsorgen. Några motsätter sig en splittring av den nu sammanhållna särskolan. De erinrar om alt förskoleundervisning av psykiskl ulvecklingsslörda barn släller andra krav på pedagogiska insalser än vad som gäller för icke ulvecklingsslörda.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mill förslag.

Skälen för mitt förslag: Förskola ulgör enligi 1967 års omsorgslag en del av särskolan för psykiskl utvecklingsstörda.

Enligt socialljänsllagen åligger del kommunerna atl bedriva förskole- och frilidshemsverksamhel för de barn som stadigvarande vislas i kommunen. Barn skall anvisas plats i förskola fr.o.m. höstterminen det år de fyller 6 år. Förskolan skall omfatta minsl 525 limmar om årel. Kommunerna skall också genom uppsökande verksamhel la reda på vilka barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling och som av den anledningen skall anvisas plats i förskola tidigare än enligt lagens huvudregel. Dessa barn skall även i skolåldern med förtur anvisas plats i fritidshem. Så gott som alla psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn, som har barnomsorg, går numera i kommunernas förskolor. I verkligheten har alltså förskolan för psykiskl utvecklingsstörda i alll väsenlligt blivit en del av den kommunala barnomsorgen.

Tidiga pedagogiska insalser har särskilt stor betydelse för psykiskt utvecklingsstörda barn. Sådana insalser kan ges i hemmet för barn i de lägsta åldrarna och därefter lämpligen i förskola. Den kommunala barnomsorgens ökande insatser för dessa barn är helt i linje med den moderna synen på människor med funktionsnedsättning. Barnens förutsällningar att som vuxna delta i samhällslivet är enligt min övertygelse beroende av all integreringen börjar så tidigt som möjligt.

Genom den utveckling som skelt har kommunerna i praktiken ansvar för att även psykiskt utvecklingsstörda barn bereds plats i den kommunala barnomsorgen. Landstingskommunernas ansvar för förskolan för psykiskt utvecklingsstörda begränsas på grund härav numera i verkligheten till ett ekonomiskt åtagande gentemot kommunerna och till vissa speciaiistinsat-ser.

Jag är övertygad om atl de psykiskl ulvecklingsslörda barnens behov av utvecklingsfrämjande ålgärder kommer atl tillgodoses minsl lika bra av den kommunala förskolan som för närvarande. Tiden är därför nu mogen att bekräfta den utveckling som ägt rum och skapa en gemensam förskola.

Landstingskommunernas ansvar för förskola bör alltså upphöra. Detta innebär atl kommunerna enligt socialtjänstlagen blir skyldiga att tilldela psykiskl utvecklingsstörda barn plals i förskola i enlighel med reglerna om förtur och lidigare start än vid sex års ålder.

Den kommunala förskolan är en generelll inriklad insals. Kompetensen i


 


Prop.  1984/85:176                                                                 39

yrkeskunnandet inrymmer i huvudsak del som är allmänt kring barns utveckling. Det är viktigt att denna generella inriktning bibehålls även efler huvudmannaskapsförändringen.

En förutsättning för den föreslagna förändringen är dock alt psykiskt ulvecklingsslörda barn får del särskilda pedagogiska slöd som de behöver även i fortsättningen.

De specialpedagogiska och rådgivande insatser, som landstinget f.n. förmedlar, bör även forisällningsvis ulgöra landslingskommunall ansvar. De förskollärare, lärare 1, som arbeiar inom omsorgerna om psykiskt utveck­lingsstörda har normalt speciallärarutbildning utöver sin förskollärarexa-men. Omsorgssladgan (1968:146) innehåller behörighetsvillkor för tjänst som lärare för förskoleundervisning i särskolan. Tjänsterna är slalligl reglerade. Förskollärarna svarar för de specialpedagogiska insaiserna i de landstingsdrivna förskolorna och för integrerade förskolebarn. De fungerar som rådgivare och slöd ål kommunens förskolepersonal som har psykiskl utvecklingsstörda barn i sina grupper. De utgör således en specialresurs.

Sådana förskollärare utgör även efter huvudmannaskapsförändringen ett nödvändigt komplement som rådgivare ål den kommunala förskolepersona­len och som slöd till del enskilda barnel och dess familj. Särskilda förskolekonsulenter för rådgivning i pedagogiska frågor och för annal stöd bör ingå i den landstingskommunala omsorgsverksamheten. De bör arbela med bl.a. tidiga pedagogiska insatser för barnel i hemmel och även stå lill förfogande för den kommunala förskolan i dess arbele med de psykiskl ulvecklingsslörda barnen.

De insalser för förskolebarnen från psykolog, sjukgymnast och arbetste­rapeut som nu ställs lill förfogande av landstingskommunerna, förutsätter jag skall fortsäiia.

Personliga assistenter för att tillgodose barnens tillsyns- och omvårdnads­behov vid kommunernas förskolor är kommunens egel ansvarsområde.

Vissa landstingskommuner driver alltjämt förskolor för psykiskt utveck­lingsstörda barn i egen regi. Sammanlagl finns det 26 förskolor fördelade på lio landstingskommuner och en landstingsfri kommun. Del går inalles 136 barn i åldern 1-7 år i dessa förskolor (den 1 november 1983). Dessa är i de flesla fall lokalmässigl integrerade i kommunala barnstugor. Endast etl fålal ligger fristående och då som regel i anslutning lill de kvarvarande vårdhemmen för barn. Som en följd av ändrat huvudmannaskap för förskolan för psykiskt utvecklingsstörda barn går ansvarel för dessa barn i de kvarvarande landstingskommunala förskolorna över lill de nya huvudmän­nen.

2.7.2 Skolan

Nuvarande förhållanden

I skollagen (1962:319) finns bestämmelser om skolplikten och hur den skall fullgöras. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om bl.a. grundsko-


 


Prop. 1984/85:176                                                                  40

lan, där de flesta fullgör sin skolplikt Kommunerna är huvudmän för grundskolan. För barn som på grund av synskada, dövhet eller hör.sel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan anvisar lagen den tioåriga specialskolan för vilken staten är huvudman. För dessa barn är skolpliktsliden elt år längre än för barn i allmänhet. I lagen finns också grundläggande bestämmelser om gymnasieskolan för vilken kommuner och, beiräftände vissa sludievägar, landstingskommuner är huvudmän.

Skollagen innehåller emellertid inga beslämmelser om ulbildningen för psykiskl ulvecklingsslörda barn och ungomar som inle kan gå i grundskolan och gymnasieskolan. Enligt 6 § skollagen gäller om undervisning av vissa psykiskl ulvecklingsslörda beslämmelser i omsorgslagen.

Omsorgslagen innehåller bestämmelser om särskolplikt som upphör senasl vid 21 eller i vissa fall 23 års ålder, saml beslämmelser om särskolan, för vilken landstingskommunerna är huvudmän. I omsorgslagen finns också beslämmelser om undervisning i den statliga specialskolan av vissa psykiskt utvecklingsstörda med ytterligare handikapp.

En del av omsorgslagens bestämmelser är ulformade med skollagens bestämmelser som förebilder. På vissa punkter hänvisas till skollagen.

Planer på en ny skollag

I belänkandet (DS U 1981:4) Skollagen har skolförfaltningsutredningen (U 1979:12) lagt fram förslag till en ny skollag. Förslagel innebär huvudsak­ligen en författningsteknisk och språklig översyn av den nuvarande skollagen. Belänkandet har remissbehandlals. Beredningsarbete pågår med sikte på atl riksdagen år 1985 skall kunna föreläggas förslag till en ny skollag, som kan träda i kraft den 1 juli 1986.

Omsorgskommittén

Omsorgskommittén har föreslagit att särskolplikten skall ersättas av vanlig skolphkl och att särskolan (utom särförskolan) skall inordnas i del allmänna skolväsendet med kommunall huvudmannaskap. Vidare har kommittén föreslagil atl de psykiskl utvecklingsstörda ungdomarna ges rätt till gymnasieskola.

Många remissinstanser anser att nuvarande särskolplikt lill 21 eller i vissa fall 23 års ålder skall vara kvar.

En så gott som enig remissopinion förordar atl det landstingskommunala huvudmannaskapet för särskolan behålls tills vidare. Enligt remissinstanser­na har kommittén inte gett fullgoda garanlier för atl etl ändrat huvudman­naskap leder till förbättringar för de psykiskt utvecklingsstörda.

Remissinstanserna är dock i allmänhet positiva fill ett närmande mellan särskolan och grundskolan genom alt särskolan i delar som motsvarar grundskolan regleras i skollagen.


 


Prop.  1984/85:176                                                                41

Omsorgsberedningen

Omsorgsberedningen föreslår atl särskolan, såvill gäller grundsärskolan, träningsskolan och yrkessärskolan, bibehålls som särskild skolform med landstingskommunalt huvudmannaskap.

Beredningen föreslår atl bestämmelser om särskolan i dessa delar förs in i den nya skollagen.

I fråga om skolplikten föreslår beredningen att samma regler skall gälla som för dem som utan alt vara psykiskl utvecklingsstörda går i specialskolan. Det innebär atl skolplikten upphör senasl vid 17 års ålder. Ungdomarna skall dock ha rätl lill skolundervisning till 21 års ålder och möjlighel att i särskilda fall fortsätta lill 23 års ålder.

Föredraganden

Jag delar uppfattningen att skolplikten och skolundervisningen för psykiskl ulvecklingsslörda barn och ungdomar bör regleras i skollagen. Sialsrådel Göransson är ense med mig om detla.

Som jag nyss nämnde planeras en proposition med förslag till ny skollag, som kan träda i kraft den 1 juli 1986. Statsrådet Göransson får i det sammanhanget återkomma till dessa frågor.

2.7.3 VuxenutbUdningen Nuvarande förhållanden

Vuxenutbildning är en samlingsbeteckning för utbildningsverksamhet och folkbildning i många olika former och med delvis olika mål. Till vuxenut­bildning räknas bl.a. grundvux, komvux, utbildning vid folkhögskolor, studieförbundens studiecirkelverksamhet samt arbetsmarknadsutbildning­en. Grundläggande beslämmelser om grundvux och komvux finns i vuxenutbildningslagen (1984:1118), som träder i krafl den 1 juli 1985.

Med grundvux avses utbildning som syftar till att ge vuxna grundläggande färdigheter i atl läsa, skriva och räkna. Varje kommun skall i mån av behov anordna grundvux. Lagens bestämmelser om grundvux gäller inte vuxna som behöver undervisning motsvarande särskolans.

Med komvux avses sådan allmän och yrkesinriklad ulbildning som syftar till att ge vuxna möjlighet all skaffa sig kompetens molsvarande den som ungdomar får genom grundskolan och gymnasieskolan. Komvux kan även erbjuda yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå utan molsvarighel i gymnasieskolan. Komvux får anordnas av kommuner och landstingskom­muner. De senare får anordna kurser endasl på gymnasial nivå inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och Irädgårdsnäring.

Slaten lämnar bidrag till grundvux och komvux. Bidragen avser huvud­sakligen kostnader för skolledare och lärare. Dessa har slalligl reglerade tjänster.


 


Prop.  1984/85:176                                                                  42

Slalen lämnar också bidrag lill folkhögskolor och lill sludieförbundens studiecirkelverksamhel.

De psykiskl utvecklingsstördas behov av vuxenutbildning lillgodoses bl.a, genom vissa kurser och studiecirklar vid folkhögskolor resp. studieförbund. Härlill kommer den försöksverksamhel med särvux som landstingskommun­erna sedan elt antal år bedriver med visst slalsbidrag. Särvux är ell slags molsvarighel till grundvux och komvux.

Omsorgskommittén

Omsorgskommitlén har föreslagit alt särvux skall göras reguljär och inordnas i komvux som en särskild skolform för vuxna psykiskl ulvecklings­slörda, Särvux skall därvid enligt förslagel lill silt innehåll motsvara den undervisning som ges inom särskolans olika former.

Onisorgsberednlngen

Omsorgsberedningen anser att konsekvenserna av atl överföra särvux lill grundvux och komvux inte är tillräckligt uiredda. Formerna för en reguljär särvux och finansieringen av den bör utredas ytterligare av skolöverstyrelsen under medverkan från socialstyrelsen.

Föredraganden

Enligt min mening behöver vuxna psykiskl utvecklingsstörda vuxenutbild­ning minst lika väl som andra. Studieförbund, folkhögskolor och inte minst landstingskommunerna genom särvux har försökt tillgodose behovet av undervisning för dem. Jag anser att det folkbildningsarbete för psykiskt utvecklingsstörda vuxna, som studieförbund och folkhögskolor bedriver är vikUgt och därför bör fortsätta och helst också ulvecklas.

Enligt min uppfattning bör dock en kompetensinriktad vuxenutbildning, motsvarande särskolan, utvecklas genom att den f.n. försöksvis bedrivna vuxensärskolan (särvux) formaliseras som skolform. Syftet bör vara atl den, tillsammans med andra undervisningsformer, kommer i nivå med vad som bl.a. genom komvux och grundvux står till förfogande för övriga i samhället. Försöksverksamheten med särvux, som pågår sedan elt antal år, har visat att behovet av sådan utbildning är slorl. Detta behov kommer att förstärkas i och med att skolplikten för psykiskt utvecklingsstörda ändras från 21 till 17 år.

Jag delar omsorgsberedningens uppfattning att konsekvenserna av atl överföra särvux till grundvux och komvux inle är tillräckligt utredda. Formerna för hur särvux bör permanentas bör därför ulredas ytterligare innan beslut om särvux tas. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen atl ytterligare   utreda   denna   fråga   och   att   beräkna   kostnaderna   för   en


 


Prop.  1984/85:176                                                                43

permanentning av särvux samt all i samråd med socialstyrelsen lämna förslag till finansiering. Jag ämnar föreslå regeringen att meddela elt sådant uppdrag. Tills vidare bör verksamhelen fortsätta i nuvarande form.

2.7.4 Regionala insatser på skolområdet

Mitt förslag: Även insalser för flerhandikappade elever i särskolan skall ingå i arbetsområdet för de planeringsberedningar som finns vid vissa länsskolnämnder. Till dessa länsskolnämnder skall också föras över nuvarande regionala lärartjänster för undervisning av blinda psykiskl ulvecklingsslörda och döva psykiskl ulvecklingsslörda.

Omsorgsberedningens förslag överensslämmer med mill.

Skälen för mitt förslag: För regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp är landet indelat i fem planeringsregioner med Malmö, Göteborg, Solna, Örebro och Umeå som huvudorter. I varje region finns del en planeringsberedning, som är knuten till den länsskolnämnd som finns på regionens huvudort Planeringsberedningen har till uppgifl alt samordna insatserna i regionen för i första hand elever med handikapp i grundskolan, sameskolan, specialskolan och den kommunala gymnasiesko­lan. Beredningen skall planera så all befintliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Bestämmelser finns i förordningen (1984:75) om regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp.

Inom särskolan finns ett stort antal flerhandikappade elever. För dessa behövs ofta regionala insatser. Därför bör insatser för flerhandikappade elever i särskolan ingå i arbetsområdet för planeringsberedningarna.

I landstingskommunerna finns fem s.k. regionala tjänster som BU-lärare (för blinda utvecklingsstörda) och lika många som DU-lärare (för döva utvecklingsstörda). Slalsbidrag lämnas till dessa tio ijänster.

Med anledning av integrationsutredningens slutbetänkande (SOU 1982:19) Handikappade elever i det allmänna skolväsendet lade regeringen hösten 1983 fram propositionen (1983/84:27) om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m.m. I propositionen uttalade sialsrådel Göransson all han i avvaktan på beredningen av omsorgskommit­léns belänkande inte var beredd att föreslå någon ändring av huvudmanna­skapet för tjänsterna som BU- och DU-lärare (prop. s. 25 och 29).

Jag har samråtl med statsrådet Göransson och vi delar båda omsorgsbe­redningens uppfattning att de lio tjänslerna bör knylas lill de länsskolnämn­der där planeringsberedningar är inrällade.


 


Prop.  1984/85:176                                                             44

2.8 Tillsyn Mitt förslag: Socialstyrelsen har tillsyn över omsorgsverksamhelen.

Omsorgskommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag. Därutöver föreslås att landstingskommunerna själva svarar för den lokala tillsynen genom enskilda ledamöter (tillsynsmän) i den ansvariga nämnden eller genom en grupp av personer (lillsynsgrupp).

Remissinstanserna: Flertalel poängterar behovet av en stark slallig Ullsyn i fråga om omsorgen om handikappade, särskilt i lider med ekonomiska svårigheter. Önskvärdheten av ell fortsatt konstruktivt samarbete mellan socialstyrelsen och huvudmännen undersiryks.

Omsorgsberedningens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Omsorgsverksamheten är under slark ulveckling och det är därför viktigt alt goda erfarenheter från ett landstingsområde kan överföras till övriga. Det är nalurliglvis lika väsenlligt alt dåliga erfarenheter förs vidare så att samma misstag inle upprepas. Socialstyrelsen bör här liksom hillills ha en viklig roll. Styrelsen har stor erfarenhel och kompelens på området. Detta bör vara etl stöd för landstingskommunerna och kommunerna i det pågående förändringsarbetet. Socialstyrelsen skall således liksom hittills vara lillsynsmyndighel och ha rätt att inspektera verksamheten hos de olika huvudmännen och föreslå förändringar.

Jag anser det självklart att de ansvariga landsfingspolitikerna gör sig väl förtrogna med den verksamhet de har ansvarel för. Detta skall inle behöva lagregleras.

Över enskild verksamhet föreslår jag att omsorgshuvudmannen, vid sidan av socialstyrelsen, skall ha elt tillsynsansvar. Jag återkommer fill detla i avsnill 2.9.3 om enskild verksamhet

Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna bör liksom nu ha lillsyn över särskolan. Statsrådet Göransson återkommer till denna fråga i samband med förslagel till en ny skollag.

2.9 Vissa särskilda frågor

2.9.7 Omsorgsnämnden

Mitt förslag: Ledningen av de särskilda omsorgerna utövas av en omsorgsnämnd. Landstingen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett, är förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.


 


Prop.  1984/85:176                                                             45

Omsorgskommittén: Kommillén föreslår, i anslutning lill sina överväganden om samordnad habihlering, att särskilda habiliteringsnämnder inrättas samt atl landstingskommunerna får tillsätta etl eller flera organ för att under habilileringsnämnden leda verksamhelen.

Remissinstanserna: Inställningen sammanhänger med instansernas syn på förslaget om samordnad habilitering. Begreppel "habililering" anses av vissa alliför svårförslåeligt

Omsorgsberedningens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag ulövas ledningen av verksamhelen enligt lagen av en omsorgsslyrelse, Landsiingskommunen får tillsäUa en särskild omsorgsslyrelse eller uppdra ål en annan nämnd au vara omsorgsslyrelse. Om landstinget inte har tillsatt en särskild omsorgsslyrelse eller uppdragit åt en annan nämnd att vara omsorgsslyrelse blir hälso- och sjukvårdsnämnden (sjukvårdsstyrelsen) automatiskt omsorgsslyrelse. Landstingskommunen fär överlåta ledningen av särskolan på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

Omsorgsverksamhelen enligi den nu föreslagna lagen kommer atl i minsl lika slor ulslräckning som hittills ställa belydande krav på en akliv polilisk ledning. Jag anser därför, på samma sätl som kommillén och remissinstan­serna, atl del finns skäl som talar för atl omsorgsverksamhelen liksom hittills bör ledas av en särskild nämnd. Den bör som omsorgsberedningen har funnii lämpligen kallas omsorgsnämnd. Omsorgsnämnden bör också enligt huvud­regeln svara för särskolan. Landstinget bör dock ha möjlighet all - också liksom hittills - uppdra ål någon annan nämnd alt vara omsorgsnämnd, l.ex. den sociala nämnden eller en nämnd med särskild uppgifl atl svara för samordnad habililering. Liksom nu bör också en reservregel finnas för del fall landsiingskommunen inte utser någon särskild nämnd all vara omsorgs­nämnd. Då bör i fortsättningen förvaltningsutskoltel och inle hälso- och sjukvårdsnämnden ha ansvaret för lagens genomförande.

Regeringen har i december 1984 förelagt riksdagen en proposilion om en friare nämndorganisalion i landstingskommunerna (prop. 1984/85:98). I propositionen föreslås bl.a. en lag om möjlighel för landslingen atl inräila särskilda organ under i princip alla centrala nämnder, således även under omsorgsstyrelsen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Mot denna bakgrund har jag inte tagit upp omsorgskommilléns molsvarande förslag i milt förslag till ny omsorgslag.


 


Prop.  1984/85:176                                                             46

2.9.2 Personal m.m.

Mitt förslag: För verksamheten med de särskilda omsorgerna skall det finnas den personal som behövs för att meddela god omsorg. Regeringen får meddela föreskrifter om behörighet lill och lillsäUning av ijänsler. Regeringen får överlåta ål socialstyrelsen atl meddela sådana föreskrif­ter.

Omsorgskommitténs förslag: Kommillén har inle särskili behandlat frå­gan.

Remissinstanserna: Etl fålal inslanser har berört frågan. Socialstyrelsen har föreslagil en regel molsvarande mitt förslag.

Omsorgsberedningens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: I 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om alt det hos omsorgsstyrelsen skall finnas ijänster som särskolchef, vårdchef och överläkare. Varken kommittén eller beredningen har funnit behov av att ha kvar sådana föreskrifter. Däremot har beredningen funnii skäl alt i den nya omsorgslagen föra in en allmän beslämmelse om krav på kvalificerad personal i omsorgsverksamheten. Motsvarande beslämmelse återfinns i hälso- och sjukvårdslagen och i det förslag till ny tandvårdslag som nyligen har förelagts riksdagen (prop. 1984/85:79).

Tillgången lill en kvalificerad personal är en lika viklig förutsätining inom omsorgsverksamhelen som inom hälso- och sjukvården för alt landslingen skall kunna fullgöra sitt ansvar. Jag vill underslryka personalens slora betydelse för verksamhetens kvalitet. Det bör ankomma på huvudmannen själv atl bestämma vilken personal som skall finnas. Personalen måste dock alllid uppfylla de ulbildnings- och kompelenskrav som kan finnas uppslällda. Jag erinrar här om de överväganden som omsorgskommittén gjorde i fråga om en förbätlrad vårdutbildning med inrikining på omsorgsverksamhet.

För vissa av de befattningshavare som skall finnas enligt 1967 års omsorgslag har behörighetsbestämmelser för innehav av tjänslerna utfär­dats. Bestämmelserna finns intagna i omsorgsstadgan. Liksom för personal inom hälso- och sjukvården och landvården anser jag all del även i fortsättningen kan finnas ett behov av sådana beslämmelser för verksamhe­len med de särskilda omsorgerna, Föreskrifier om detta bör meddelas av regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, socialstyrelsen.

En del av personalbestämmelserna i nuvarande omsorgslag och omsorgs-stadga avser särskolchef. reklor och lärare i särskolan, Mina nu redovisade överväganden avser inte sådan personal. Frågor om bestämmelser om särskolans personal får behandlas i samband med förslagel lill ny skollag.


 


Prop.  1984/85:176                                                                47

2.9.3 Enskild verksamhel

Mitt förslag: Om en enskild huvudman vill driva verksamhel för psykiskt utvecklingsstörda i form av dagcenter, korltidsvislelse, elevhems- eller grupphemsboende skall lillslånd liksom hittills sökas hos socialstyrelsen. Tillslånd får dock inle lämnas ulan all omsorgsnämnden har lillslyrkl del.

Enskild verksamhet skall stå under tillsyn, förulom av socialstyrelsen, av omsorgsnämnden. Nämnden får rätt atl inspeklera verksamhelen.

Socialstyrelsen får förelägga en enskild huvudman att avhjälpa etl missförhållande eller, om missförhållandet är allvarligt, förbjuda fortsall verksamhel.

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mill förslag, Kommillén föreslår även en särskild regel i fråga om sommargårds- eller annan liknande verksamhel för kort tid, för vilken lillstånd enligt förslaget skall sökas hos länsstyrelsen.

Remissinstanserna: Flertalet lämnar förslagel utan erinran. Socialstyrelsen har ansell landsfingskommunernas föreslagna vetorätt omoliverad och föreslagil att den ersätts med yttranderätt. Landstingsförbundet har å andra sidan menal all del förefaller mindre prakiiskl att låta en annan myndighel än omsorgsnämnden meddela lillslånd, när nämnden skall ha ell så avgörande ansvar för verksamhelen som förslagel anger.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mill förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag får andra än slalen eller landstingskommunerna driva inrättningar eller andra verksamheter som innefallar yrkesmässigt bedriven vård eller undervisning av psykiskt utvecklingsstörda endast efler godkännande av socialstyrelsen eller - i fråga om skola - skolöverstyrelsen. Om en godkänd inrättning eller verksamhet inte drivs på ell tillfredssiällande sätt eller om det föreligger något annat uppenbarl missförhållande, kan godkännandet återkallas. Ett beslut om ålerkallelse gäller omedelbarl. om inte annal förordnas. Den som driver enskild verksamhet ulan lillslånd kan dömas lill böler eller fängelse i högst sex månader. Enligi omsorgssladgan utövar omsorgsslyrelsen viss tillsyn över privata inrättningar.

En inte hell obetydlig del av de nuvarande omsorgerna för psykiskl utvecklingsstörda ges formellt av privala huvudmän. Det gäller främsl vårdhem. I prakliken ulgör dessa emellertid en del av landstingskommun­ernas verksamhel, eflersom alla vårdplatser slälls till landstingens förfogan­de och ulnylljas av dem. De ingår också regelmässigl i landstingskommun­ernas planering.

Den reglering, som jag nu förordar, överensstämmer i alll väsenlligl med


 


Prop.  1984/85:176                                                                 48

den nuvarande. Landstingskommunerna ges dock en någol slarkare möjlig­hel att påverka lillkomsten av nya verksamheter, Della får ses mol bakgrund av det tidigare starki uttalade önskemålet om en omslruklurering av boendel från insfilutioner lill mindre enheter. Landstingen bör också i fortsältningen innefatta den enskilda verksamhelen i sin konfinuerliga planering. Vidare har jag liksom omsorgsberedningen avslåll från alt i den nya lagen föreslå sanktioner för broll mol lillståndsplikten. Jag anser alt det saknas egentligt behov av slraffrälisliga eller andra korrektionsmedel i dessa fall, eftersom en avgörande förutsättning för den enskilda verksamhetens bedrivande i realiteten är all den har landslingels förtroende i samarbelel dem emellan.

Mina här redovisade överväganden och förslag gäller inle undervisning i enskild regi. Frågor om sådan verksamhel får behandlas i samband med förslaget lill ny skollag.

2.9.4 Överklagande av beslut

Mitt förslag: Omsorgsnämndens beslui i fråga om särskilda omsorger åt enskild får överklagas av denne eller hans ställföreträdare genom besvär. Överklagandet sker hos länsrätten.

Besluiei gäller omedelbarl, men domstol får förordna att dess beslut skall verkställas först sedan del har vunnil laga krafl.

Omsorgskommitténs förslag: Överensstämmer lill sin innebörd med mill förslag.

Remissinstanserna: Det fåtal inslanser som lar upp frågan, lill vilka hör kommun- och landslingsförbunden, har kriiiseral kommilléförslaget huvud­sakligen på den gmnden att kommiltén anvisar domstolsavgöranden som en väg atl slita kompetenstvister mellan socialtjänsten och de särskilda omsorgerna.

Omsorgsberedningens förslag: Överensstämmer med mill förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1967 års omsorgslag får talan mot beslut varigenom omsorg vägrats enligt lagen föras hos socialstyrelsen genom besvär. Möjligheten atl anföra förvallningsbesvär mol sädana beslui föreligger alliså redan enligi nuvarande lag.

Vad som skiljer den nuvarande lagen från del förslag, som jag nu lägger fram, är därför enligt min mening främsl frågan om vilken myndighet som skall överpröva elt beslut atl vägra den enskilde särskilda omsorger. Här har omsorgskommitlén anslulil sig lill samma ordning som valdes i samband med socialtjänstlagens införande, dvs. all domstol och inle förvaliningsmyndighei bör svara för överprövningen. Jag kan, liksom omsorgskommittén och


 


Prop. 1984/85:176                                                                  49

omsorgsberedningen , inte se annat än att beslut atl vägra särskilda omsorger av rättssäkerhetsskäl måste kunna överklagas även enligt den nya lagen. Det här åsyftade rättssäkerhetskravet kan inte tillgodoses genom en möjlighet till enbart kommunalbesvär. Någol skäl att, som landstings- och kommunför­bundens företrädare hävdat inom omsorgsberedningen, frångå den nuvaran­de ordningen med förvaltningsbesvär har jag därför inte funnit. När det gäller valet av överprövande instans vill jag anföra följande.

Inom länsrättens kompetensområde ligger i dag bl.a. frågor om bistånd enligt socialtjänstlagen. Rätten till särskilda omsorger enligt den föreslagna lagen gäller besläktade frågor, vilka har minst lika stor betydelse för den enskilde i personligl hänseende. Dessa frågor inrymmer vikliga rättsliga bedömningar.

Förvaltningsdomstolarna har alltså redan erfarenhet av att handlägga mål av likartat slag. De har också skaffat sig betydande erfarenhet när det gäller alt införskaffa erforderlig medicinsk, social eller annan sakkunskap.

Tillsammantaget talar dessa omsländigheter enligt min mening för atl länsrätten skall vara besvärsmyndighet i första instans.

Frågor om överklagande av beslut som rör undervisning får behandlas i samband med förslaget till ny skollag.

2.10 Psykiskt utvecklingsstördas inflytande

Mitt förslag: De särskilda omsorgerna skall ges på den psykiskt utvecklingsstördes egen begäran. Om han är under 15 år eller annars ur stånd att avge en bindande viljeförklaring, skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man.

De nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke förs över till en promulgationslag, för att gälla i avvaktan på ny lagsfiftning med utgångspunkt i socialberedningens förslag om tvångsvård för psykiskt störda.

Landstingskommunerna skall samverka med organisationer som före­träder psykiskt utvecklingsstörda. Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskt utvecklingsstördes närstående.

Omsorgskommitténs förslag: Nuvarande bestämmelser om åtgärder obero­ende av samtycke ersätts av regler om samtycke frän den enskilde själv eller hans företrädare. Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv. Om del är fråga om insatser av större betydelse för den handikappades livsföring, skall godkännande inhämtas av vårdnadshavaren, om den handikappade är under 15 år. Om den, som har fyllt 15 år, inte är i stånd att uttrycka en egen vilja, skall sådana insatser godkännas av förmyndare eller av god man. När det är lämpligl skall samråd ske med vårdnadshavare eller annan närstående, med kontaktper­son, god man eller förmyndare. 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 176


 


Prop. 1984/85:176                                                                  50

Lagsliflningen bör ses som en försökslagstiftning, som efler förslagsvis Ire år las upp lill förnyad prövning.

Habilileringsnämnden skall samverka med handikapporganisalioner, när del är lämpligl.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinslanserna delar eller har inte haft något all erinra mot kommitténs uppfallning atl en ny handikapplag inle skall innehålla beslämmelser om tvångsåtgärder. Övriga ställer sig tveksam­ma lill eller avslyrker förslagel.

De flesla remissinstanser, som tar upp frågan, menar all omsorgsnämnden bör åläggas en obligatorisk skyldighet atl samverka med organisafioner som förelräder psykiskl ulvecklingsslörda.

Omsorgsberedningens förslag: Överensslämmer med mill förslag.

Skälen för mitt förslag: 35 § i 1967 års omsorgslag anger förutsättningar för att på närmare angivna grunder och efler etl särskili beslulsförfarande bereda vård oberoende av samtycke i specialsjukhus och värdhem.

Beslämmelsen har under del senasle årliondel använls i lilen omfattning. Omsorgskommitlén har lagit fasta på bl.a. detla och föreslagit all möjlighe­ten all bereda tvångsvis vård las borl på försök. En genomgång av de olika grunderna för meddelade tvångsbeslut har lelt kommittén till uppfattningen atl flerlalel är ultryck för en föråldrad syn och all del saknas behov av atl ha någon av dem kvar.

Kommittén delar upp sin argumentation i tre delar efter behovskategorier; psykiskt utvecklingsstörda under 15 år samt utvecklingsstörda över 15 år som inle är respektive är i slånd alt uttrycka en egen vilja. Gränsdragningen vid 15 år ansluter lill de nuvarande reglerna.

Belräffande unga under 15 år finner kommittén att det inle finns behov av särskilda bestämmelser om vård oberoende av samlycke vid sidan av den vård som kan komma lill slånd med vårdnadshavarens medverkan eller med stöd av lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga (LVU). Jag delar den uppfaiiningen. Jag har i del föregående starkt understrukit önskvärdheten av att psykiskt utvecklingsstörda barn får växa upp hos sina föräldrar och behovet av atl genom siödinsalser i hemmen underläila en sådan utveckling. En möjlighel atl mol föräldrarnas vilja ivinga barnel till en annan miljö rimmar illa med detta synsätt.

Vad därefter gäller psykiskl utvecklingsstörda över 15 år, som inte är i slånd alt uttrycka en egen vilja, hävdar kommittén all del inte rör sig om ivångsvård i egenllig mening. Det gäller närmast atl finna rättsliga garantier för all deras intressen bevakas av någon utomstående. Kommiltén anser det tillräckligt alt ålgärder av mer ingripande betydelse, l.ex. placering på etl grupphem, kan vidtas efler godkännande av vårdnadshavare, särskilt förordnad förmyndare eller god man. Någon remissinstans har uttryckl all rättssäkerheten inle får sältas ur spel genom all förmyndare och gode män


 


Prop.  1984/85:176                                                                51

alltför lättvindigt medger inskrivningar. Jag tror. liksom omsorgsberedning­en, all en sådan oro är obefogad och atl rättssäkerheten kan fulll lillfredsställande garanleras genom den ordning som kommillén har förespråkat Jag har grundal miu förslag lill lag på detta.

Vad slutligen gäller de psykiskt utvecklingsstörda över 15 år, som kan uilrycka en egen vilja, menar alliså kommillén all del saknas behov av att ivinga på dem ålgärder inom omsorgerna, som de själva inle önskar. Störst tveksamhet uttrycker kommiltén i fråga om möjligheten all avvara den grund, som f.n. ger möjlighel lill vård av den som är ur stånd au ta vård om sig själv. Kommillén finner dock all behovel av ivingande ålgärder minskar, om samhällets slöd ges i en utformning som realisliskl men varsamt förbereder en förändrad hemsilualion under andra förhållanden, l.ex. i grupphem. För en lilen grupp psykiskl ulvecklingsslörda med asocialt beleende - missbruk, prostitution, kriminalitet - menar kommittén atl tillämpningen av annan lagstiftning är bällre ägnad alt användas. Kommiltén avser här LVU, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Flera remissinstanser har ullryckl iveksamhel lill förslagel i denna del, främst under åberopande av atl förslagel, om det genomförs, skulle kunna medföra ett oönskat tryck på den slutna psykiatriska vården.

Omsorgsberedningen har för sin del enhälligt menat att det saknas behov av vård oberoende av samtycke inom omsorgerna om psykiskt ulvecklings­slörda. Alt vårdas inom omsorgerna skall vara en rättighet, inte ett tvång. Omhändertagandefilosofin måste brytas, den enskildes inflytande över sin egen situation respekteras. Några regler om vård oberoende av samtycke bör därför enligt beredningen inte återfinnas i en ny omsorgslag. Den bör i stället klart uttrycka atl alla omsorger skall ges enbari på begäran av den psykiskt ulvecklingsslörde själv. Undanlag bör medges endast i fråga om dem som på grund av sin ungdom eller graden av psykisk utvecklingsstörning inte kan avge en bindande viljeförklaring, dvs. de två första grupperna, som jag nyss har redogjort för.

Emellertid har beredningen också konslaleral alt socialberedningen nyligen har avgivii belänkandel (SOU 1984:64) Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. I betänkandet berörs vissa frågor med nära anknytning till den nu akluella. En sådan fråga är den om påföljder för brolt som begås av psykiskl utvecklingsstörda, där de nuvarande påföljdsreglerna bygger på reglerna om vård oberoende av samtycke i 1967 års omsorgslag. Betänkandet bereds f.n. i socialdepartementet. I avvaktan på ställningstagande till socialberedningens förslag har omsorgsberedningen valt att föra över de nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke till en särskild lag om införande av den nya omsorgslagen.

Jag anser atl omsorgsberedningens val är klokt och föreslår att det följs. Jag har i frågan samråtl med statsrådet Sigurdsen, som har ulfäsl sig atl särskilt  bevaka  frågan om  vård oberoende  av  samtycke  av  psykiskt


 


Prop. 1984/85:176                                                                  52

utvecklingsstörda vid den fortsatta beredningen av socialberedningens ovannämnda förslag.

Mina överväganden och förslag avser inte undervisning för psykiskl utvecklingsstörda barn och ungdomar. Skolplikten innebär etl tvång både för dem och för andra barn. Hithörande frågor får behandlas i samband med förslaget till ny skollag.

Vad därefter gäller frågan om samverkan med psykiskt utvecklingsstördas organisationer, delar jag omsorgsberedningens på remissinsiansernas grun­dade uppfattning, att det bör framgå av lagen att de ansvariga huvudmännen är skyldiga att i utformningen av de särskilda omsorgerna samverka med dessa. Organisationerna har genom nära kontakt med psykiskt utvecklings­störda och deras anhöriga stor kunskap om vad de enskilda individerna behöver för att målel för omsorgsverksamheten skall uppfyllas. Det är vikfigt att samverkan får etl reellt innehåll och att organisationerna får eu inflyiande över verksamheten som gör att befintliga resurser ulnyttjas på bästa säll. En bra samverkansform kan, som beredningen framhåller, vara atl en repre­sentant för organisalionerna och omsorgsnämnden genom besök följer verksamheten vid institutioner.

Slutligen delar jag omsorgskommitténs och omsorgsberedningens uppfatt­ning, att det av lagen bör framgå skyldighet för omsorgshuvudmannen atl hålla kontakt med och aktivt samråda med den psykiskl utvecklingsslördes anhöriga och andra närstående. Jag hänvisar här till de närmare uttalanden som görs i specialmofiveringen (10§).

2.11 Forskning

Omsorgskommitténs förslag: Kommittén föreslår en fristående program­grupp med representanter från forskarna, huvudmännen, personalen, intresseorganisationerna, handikappinstitutet, statliga myndigheler och de som skall initiera forskning. Kommittén föreslår vidare en särskild professur i habilitering med tvärvetenskaplig inriktning eftersom forskning kring handikapp berör en rad discipliner.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som kommenterar kommitténs förslag till forskning och utveckling delar uppfattningen atl detta är ett eftersatt område. Beträffande den särskilda programgruppen är meningarna delade. Några anser att delegationen för social forskning och handikappinstitutet bör kunna fylla denna funktion inom sin ordinarie verksamhet. Universitets- och högskoleämbetet ifrågasätter om del är möjligt att inrätta en handikapprofessur med de kvalifikalioner som kommittén anger.

Mina överväganden: Forsknings- och utvecklingsinsatser inom handikapp­området är mycket angelägna. Handikappforskningen har utvecklats olika långt på skilda områden. Beträffande vissa handikappgruppers problem


 


Prop. 1984/85:176                                                    53

finns relativt omfattande forskning inom vissa sektorer. För andra grupper har forskningen främst inriktats på mer speciella frågeställningar. Generellt sett gäller dock för handikappforskningen att vitala forskningsuppgifter kvarstår atl lösa på praktiskt taget alla områden.

Handikappforskningens slällning behöver därför stärkas. Forskningsråds­nämnden har i detta syfte bildat en handikappforskningsgrupp - forsknings­rådsnämndens handikappkommitté - vilken är brett sammansatt och består av företrädare för olika forskningsorgan, handikapprörelsen och olika avnämargrupper. Gruppen skall bl.a. initiera och stimulera till handikapp­forskning och medverka vid samordning och prioritering av olika forsknings­uppgifter. Det är angelägel att denna grupp också mera allmänt kan medverka till att stärka handikappforskningens ställning, t.ex. genom att åstadkomma en starkare anknylning av handikappforskning till universitet och högskolor.

Dessutom har en särskild inifiativgrupp bildats i socialdepartementet för initiering av handikappforskning. Gruppen har knutits fill delegationen för social forskning (DSF). Gruppen skall med utgångspunkt från DSF;s verksamhetsområde kartlägga den forskning som förekommer inom handi­kappområdet och de problem den brottas med, ta fram och peka ut områden där forskningen är bristfällig och föreslå åtgärder för samordning av forsknings- och utvecklingsinsatser m.m. I gruppen ingår bl.a. företrädare för socialdepartementet, utbildningsdepartementet, DSF, de båda kommun-förbunden och forskningsrådsnämndens handikappkommitté. Kommitténs förslag om en särskild programgrupp för initiering av forskning inom handikappområdet kan härmed anses genomförd.

2.12 Genomförande och ekonomiska konsekvenser

Jag har bedömt det angeläget att den nya lagen träder i kraft så snart som möjligt. För ett ikraftträdande den 1 januari 1986 talar att det skulle överensstämma med förtroendemännens mandattid och underlätta genom­förandet av en ny organisation i vissa landsting. Ett ikraftträdande den 1 juli 1986 skulle å andra sidan möjliggöra dels en erforderlig förberedelsetid, dels en samordning med en ny skollag, vilken bör träda i kraft vid ett läsårsskifte. Jag har mot denna bakgrund stannat för att lagen bör träda i kraft den 1 juli 1986.

Landstingskommunernas kostnader för den nuvarande omsorgsverksam­heten enligt 1967 års omsorgslag kan beräknas uppgå till ca 5,9 miljarder kro­nor (år 1983). Statsbidraget till särskolan uppgick budgetåret 1983/84 till ca 450 milj. kr.

Utgångspunkterna för omsorgsberedningens och mina överväganden har varit att de skulle leda fram till förslag om förbättringar för psykiskt utvecklingsstörda samtidigt som samhällets totala kostnader inom detta område till följd av denna reform inte får öka.


 


Prop.  1984/85:176                                                                54

Jag har föreslagil att särförskolan upphör och all psykiskl ulvecklingsslör­da förskolebarn bereds plals i kommunernas förskoleverksamhel. Jag beräknar en kostnadsökning med ca 160 milj. kr. för kommunerna. Denna ökning motsvaras av en kostnadsminskning med ca 170 milj. kr. för landstingskommunerna. Skillnaden på 10 milj. kr. är de föräldraavgifler som kommunerna enligt mitt förslag kommer att kunna ta ut Medel molsvarande nuvarande statsbidrag till särförskolan bör även i fortsättningen stå till förfogande för pedagogiska stödinsatser inom barnomsorgen för psykiskl ulvecklingsslörda. Dessa medel kan beräknas f.n. ulgöra drygl 30 milj. kr. per år.

Mitt förslag om landstingskommunernas ansvar för barn och ungdomar över 12 år före och efler skoldagen samt under lov och helger kommer att medföra vissa ökade koslnader för landstingskommunerna. Dessa kostnader kommer enligi min uppfatlning dock alt motsvaras av atl färre ungdomar kommer att behöva omsorgen elevhem därför att de får bättre förulsättning­ar att bo i föräldrahemmet. I detta sammanhang bör man också beakta möjligheten för kommunerna att ta upp föräldraavgifler för kommunal barnomsorg och alt resor till och från barnomsorgen inle längre blir avgiftsfria.

Slödel till familjer med psykiskt utvecklingsstörda barn i form av korttidsvistelse, rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en kontakt­person syfiar till att undvika del permanenta kollekliva boendet under uppväxtåren. De ökade kostnader detta kan medföra får vägas mot de besparingar som görs för varje barn som får möjlighet alt bo hemma i stället för att vistas på institution. Förändringen innebär således i princip en övergång från omsorg i elevhem till en mindre kostnadskrävande omsorg.

Till de viktigaste frågorna inom omsorgerna hör avvecklingen av de stora institutionerna. Jag har betonat atl denna avveckling bör ske i planerade former och inom ramen för de personella, ekonomiska och andra resurser som vid varje lidpunkt står lill förfogande för omsorgsverksamheten. Det är viktigt att de största institutionerna avvecklas först medan de mindre och moderna institutionerna kan användas längre.

Det är mycket svårt atl bedöma de samlade ekonomiska konsekvenserna av denna utveckling. Detta sammanhänger bl.a. med att del råder en betydande osäkerhet om fillförlilligheten i fillgänglig slalistik över kostna­derna.

I sammanhanget bör också konstateras att omfattningen av vårdbehovet hos dem som finns kvar på vårdhemmen och specialsjukhusen är större än hos de omsorgstagare som bor i grupphem. Vidare för själva omstrukture­ringen med sig vissa övergångs- och omslällningskoslnader genom alt kostnaderna för nya grupphem och dagcentra i tiden sammanfaller med awecklingskostnaderna för vårdhem och specialsjukhus.

Boendeformen grupphem är svår att kostnadsberäkna. Olika grupphem koslar väsentligt olika bl.a. beroende på vårdbehovet hos de som bor där och


 


Prop.  1984/85:176                                                                55

på variationer i kapitalkostnaderna. Även kostnaderna för all bereda omsorgslagare SysselsäUning varierar krafiigi.

Jag har föreslagil en viss ulökning av personkretsen. En del av dem som ingår i den tillkommande personkretsen får redan nu omsorger enligt 1967 års lag. Andra vårdas nu i sluten sjukvård, främsl vid sjukhem och fristående f.d. mentalsjukhus. Insatserna för dessa personer innebär i alll väsentligt en överföring av koslnader från en landslingskommunal vårdform lill en annan.

Utvecklingen under den senasle fioårsperioden visar ett minskande boende i vårdhem och specialsjukhus (för vuxna från 52 lill 33 %, för barn och ungdom från 21 lill 6 %). Denna minskning har lill slor del möjliggjorts lack vare övergång lill boende i föräldrahem eller egel boende och boende i grupphem/elevhem.

Atl så många har kunnal flyita lill egen boslad beror i slor utsträckning på utbyggnaden av grupphem. I dessa förekommer en träning och en anpassning till samhällel som har gjort del möjligl för många att flytta vidare till egen bostad. Man kan grovt räkna med all mer än hälflen av de som f.n. bor i egen bostad flyttat dit från grupphem.

De vuxna utvecklingsstörda som bor i föräldrahem består idag i större utsträckning av unga i åldern 21-30 år och i mindre utsträckning av äldre psykiskt utvecklingsstörda.

Denna ulveckling är hell en följd av de öppna omsorger som utvecklats under 70-talel och som jag föreslår skall byggas ut. Det är framför allt de särskilda omsorgerna rådgivning, annal personligt stöd samt stöd av kontaktperson, daglig verksamhel för dem som inte förvärvsarbetar eller Ulbildar sig och kortidsvislelse utanför det egna hemmel som jag räknar med kommer att underlätta och påskynda denna ulveckling.

Syftet med mitt förslag - att så långt möjligt undvika ell kollektivt boende och i de fall detta inle är möjligl all det kollektiva boendet skall ske i grupphem under så hemlika förhållanden som möjligt - utgår främst från alt jag anser detta vara lill fördel för psykiskt utvecklingsstörda.

Företrädare för Landstingsförbundet har vid underhandskontakter förkla­rat att landstingskommunerna är beredda att fortsätta atl verka för en utveckling mot dessa mål. Detla får ske i medvetande om all del i än högre grad än lidigare kommer alt ställas stora krav på anpassningar och prioriteringar för att inte den föreslagna reformen skall öka samhällets totala kostnader för verksamheten.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu har anförl har inom socialdepartementet upprättals förslag till

1.  lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

2.  lag  om  införande  av  lagen  om  särskilda  omsorger  om  psykiskt


 


Prop.  1984/85:176                                                                 56

utvecklingsstörda m.fl.,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Jag har beträffande utformningen av förslaget under 3 samrått med statsrådet Sigurdsen.

Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Inledande beslämmelser

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos.

Första stycket. I första stycket anges att lagen handlar om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Begreppet särskilda omsorger avser att uttrycka att det rör sig om insatser som är speciellt anpassade till behov hos dem som hör till den genom lagen berättigade personkretsen.

Handikapp kan ses som en återverkan av den omgivande miljön på en människa med funktionsnedsättning. Genom förbättringar i miljön kan handikapp lindras eller elimineras.

Psykisk utvecklingsstörning är en intellektuell funktionsnedsättning som beroende på grad och miljö utgör ett handikapp. Den sammanhänger med en under individens utvecklingsperiod inträffad brist eller skada som i många fall är så betydande att personen behöver stöd och hjälp i sin livsföring genom särskilda omsorger för att kunna delta i samhällslivet (jfr. 5 §). Med utvecklingsperioden avses i allmänhet åren före 16 års ålder. Vid bedöm­ningen av den intellektuella förmågan skall psykologiska, sociala och pedagogiska faktorer vägas samman. Någon ändring av innebörden i begreppet psykisk utvecklingsstörning jämfört med 1967 års omsorgslag åsyftas inte.

Begåvningshandikappade är ett begrepp som omfattar fler grupper än psykiskt utvecklingsstörda. I begreppet innefattas dels psykiskt utvecklings­störda, dels människor med lindrigare former av intellektuell funktionsned­sättning och dels människor som drabbas av sådan nedsättning senare i livet än under utvecklingsperioden.

Av 7 § framgår att det är landstingskommunerna och de landsfingsfria kommunerna som primärt svarar för de särskilda omsorgerna. Den som -eventuellt med stöd av socialtjänsten och hälso- och sjukvården - klarar sig utan särskilda omsorger, omfattas inte av landsfingskommunens ansvar enligt denna lag.


 


Prop.  1984/85:176                                                  57

En närmare beskrivning av de särskilda omsorgerna lämnas i 4 §,

Andrastycket. I andra styckel anges två nya grupper som är berättigade till särskilda omsorger. Båda grupperna har en behovssituation likartad med psykiskt utvecklingsstördas. Båda grupperna har hittills tagits om hand i varierande vårdformer vilka inte alltid på eft adekvat sätt har svarat mot de speciella behoven.

Den/ö«w gruppen är människor som, i allmänhet efter utvecklingsåren, har fåtl en hjärnskada och lill följd härav en intellektuell funktionsnedsätt­ning som har lett lill etl betydande och bestående begåvningshandikapp. De utlösande faktorerna som avses är sjukdomar av kroppslig art - tumörer, hjärnblödningar, inflammationer osv. - samt skador som har föranletts av yttre våld, l.ex. irafikskador. Däremot avses inte olika psykiska sjukdoms­tillstånd, som också kan medföra begåvningshandikapp, t.ex. åldersdemen-ser, och sjukdomar som är en följd av missbruk av olika beroendeframkal­lande medel. De hänförs lämpligen alltjämt Ull de vårdformer som tillämpas för dem - främst den psykiatriska verksamhelen i nära samarbete med bl.a. socialtjänsten.

Den grupp begåvningshandikappade med hjärnskador som nu skall få rätt fill landstingskommunernas särskilda omsorger förutsätts ha fått del av rehabiliterande och andra behövliga insatser fram fill ett i stort sett stafionärt tillstånd. De har hittills framför allt vårdats inom långvården eller i den psykiatriska vården, dvs. inom landstingens hälso- och sjukvård. Skillnaden blir att de nu får en för dem särskilt anpassad vårdform. Enligt de beräkningar som omsorgskommitlén har gjort består gruppen av omkring 2 000 personer.

Den andra gruppen är personer med barndomspsykos. Den avser både barn och de vuxna som har allvarliga psykiska defekter av en barndomspsy­kos. Gruppen är liten, omkring 50 barn med debuterande psykos per år i hela landet. Med barndomspsykos avses här en djupgående personlighetsstörning med debut i regel före 7 års ålder och vars konsekvenser tar sig uttryck i bl.a. omfattande avvikelser i sociala och känslomässiga relationer och i svåra störningar i språkförmågan.

De flesta barn och ungdomar med en barndomspsykos är eller blir psykiskl utvecklingsstörda. Även den återstående gmppens behov är i regel så speciella att den genom särskilda omsorger behöver stöd och hjälp i sin livsföring för att kunna delta i samhällets gemenskap. Det skall dock observeras att dessa personer - liksom psykiskt utvecklingsstörda - samtidigt eller enbart kan ha behov av insatser bl.a. genom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

2 § I socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) finns föreskrifter om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för socialtjänst respekfive hälso- och sjukvård åt alla.

I paragrafen erinras om att socialtjänstlagen (1980:620;SoL) och hälso-och  sjukvårdslagen   (1982:763;HSL)  reglerar  kommunernas  respekfive


 


Prop. 1984/85:176                                                                  58

landstingskommunernas ansvar för sociala tjänsler respektive hälso- och sjukvård. Det innebär atl dessa verksamhetsgrenar svarar också för psykiskt ulvecklingssiördas behov. Först när det föreligger ell behov av extra insatser i form av särskilda omsorger, som kräver särskili kunnande eller särskilda resurser, iräder omsorgslagen in.

Socialnämnderna svarar alltså för bislånd i form av ekonomisk hjälp, färdljänst, hemhjälp osv. enligt samma grunder som för övriga kommunin­vånare. Likaså skall psykiskt utvecklingsstörda barn ha rätl lill plats i förskola och fritidshem på samma villkor som andra barn med behov av särskilt stöd. Hälso- och sjukvården svarar för atl psykiskl ulvecklingssiördas medicinska vårdbehov lillgodoses. För alt stryka under hälso- och sjukvår­dens grundläggande ansvar också för psykiskl ulvecklingsslörda vad gäller medicinsk förebyggande verksamhet och medicinsk utredning och behand­ling föreslås atl det nuvarande andra styckel i 1 § HSL skall upphävas (se lagförslag nr. 3). I den bestämmelsen erinras om att det finns särskilda regler om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, vilkel kan ge intryck av att psykiskl ulvecklingsstörda inte omfattas av HSL. Alt skyldigheten all svara för all tandvårdsbehovet, liksom andra personliga behov som tillgodoses genom del allmänna, gäller i förhållande till psykiskt utvecklingsstörda likaväl som till alla andra, har inte ansetts behöva nämnas särskilt

Gränserna mellan den nya omsorgslagen å ena sidan och SoL och HSL å den andra är inte helt skarpa. En och samma person kan behöva och få hjälp från alla tre verksamhetsgrenarna samtidigt. Liksom hittills kan det uppkomma tvister mellan de olika verksamhetsgrenarna, om vilken av dem som är skyldig att svara för en insats i del enskilda fallel. Della är särskilt olillfredsslällande om del går ul över den enskilde hjälpbehövande. Den nya omsorgslagen ger, liksom SoL gör det i fråga om rätten till bistånd, möjlighet all genom överklagande få en domstolsprövning av rätten till särskilda omsorger. Domstolsprövningen kan dock ta sin lid. I ett sådani fall medför socialtjänstens yttersta ansvar (3 § SoL) en skyldighel för socialnämnden att se till att den enskilde i avvaktan på domstolens avgörande får det stöd och den hjälp som han behöver inom ramen för de insatser som socialtjänsten skall och kan ge.

Landstingskommunen åläggs att planera för verksamhelen efler samråd med kommunerna (9 §). Härigenom läggs en god grund för all fortlöpande reda ul de kompelenskonflikler som kan uppstå. Landstings- och kommun­förbunden ger fortlöpande råd åt sina medlemmar. Slufligen spelar socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet en betydelsefull roll.

Den nya omsorgslagen reglerar inte särskilda ulbildningsformer för psykiskl utvecklingsstörda. Föreskrifter om utbildning av psykiskt utveck­lingsstörda i särskolan eller, i vissa fall, i specialskolan avses ingå i den nya skollagen. S.k. särvux är en försöksverksamhet med vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, som inte heller den regleras av omsorgslagen.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 59

Verksamhetens mål

3 § De särskilda omsorgerna skall syfta lill au ge psykiskl ulvecklingsslörda
möjlighel atl leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall
vara inriktade på all uiveckla den enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbe-slämmanderäll och inlegrilel.

Paragrafens försia stycke avser att uttrycka grundsatserna normalisering och inlegrering. Möjlighel all leva som andra betyder alliså en möjlighet alt-trots handikapp - leva etl liv likvärdigl med människors i allmänhet. Möjlighel alt leva i gemenskap med andra betyder inte atl del räcker alt få dela sin tillvaro med personal och med andra med samma handikapp. Möjlighel skall ges all få delta i olika sammanhang tillsammans med människor i allmänhel. Vidare undersiryks viklen av all den enskildes egna resurser ulvecklas. Insalser som inle filialer den enskilde att själv ta aktiv del i och aklivi ansvar för sin livsföring passiviserar och ger ell liv med sämre kvalitet. Alla människor har resurser, också de med svår psykisk utveck­lingsstörning. Ju svårare begåvningshandikappet är, desto viktigare atl ta till vara och utveckla dessa resurser.

Andra stycket ger ultryck för den vikliga grundsatsen alt den enskilde psykiskl ulvecklingsslörde har rält att själv bestämma över sig och sin situation. De regler om vård oberoende av samlycke som 1967 års omsorgslag innehåller saknar motsvarighet i den nya lagen. Det ligger i den psykiska utvecklingsstörningens natur att det ibland kan vara svårl, t.o.m. omöjligt, för omvärlden att veta om den psykiskt utvecklingsstörde har förstått innebörden av vad som händer omkring honom. Än svårare är det för den enskilde att själv ta fill vara sin rätt I dessa situationer måste han företrädas av någon annan (vidare om detta, se 6 §). Oberoende av den enskildes egen förmåga måsle dock all verksamhet ha sin grund i respekl för individen och för dennes integritet.

De särskilda omsorgerna

4 § De särskilda omsorgerna är

1.  rådgivning, annal personligt stöd samt stöd av en kontaktperson,

2.  daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbelar eller utbildar sig,

3.  korltidsvislelse uianför del egna hemmet i syfte främsl alt avlösa anhöriga i vård och tillsyn,

4.  bostad i familjehem eller i elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

5.  bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt.

De som får särskilda omsorger enligt första stycket 2-5 skall också erhålla omvårdnad. Åt dem som bor i elevhem eller grupphem skall erbjudas fritidsverksamhet och kullurella aktiviteter.

I första stycket räknas upp de särskilda omsorger som landstingskommun­erna är skyldiga att fillhandahålla de persongrupper, som har angivits i 1 §.


 


Prop. 1984/85:176                                                                  60

Uppräkningen är på det sättet fullständig att den anger de insalser som omsorgshuvudmannen måsle erbjuda. Della hindrar inte att omsorgshuvud­mannen - av egel initiativ eller efter överenskommelse med andra huvudmän - erbjuder även andra insatser åt de behövande persongrupperna.

Punkl 7. De första särskilda omsorger som anges här (rådgivning och annat personligl slöd) är av övergripande natur. Regeln avser att ge uttryck för skyldigheten atl tillhandahålla expertstöd åt alla som tillhör denna lags personkrets. Här avses t.ex. insatser av kurator, psykolog, sjukgymnast, logoped, förskolekonsulent, lekotekpersonal m.fl. yrkeskategorier, som kan behövas för all erbjuda ett fullgott stöd. På sätt som omsorgskommittén har visat kan verksamheten med fördel organiseras i och utföras av s.k. distriktslag. Del är däremot inte avsikten att landstingskommunen skall tillhandahålla den typ av social service som socialtjänsten normalt skall erbjuda kommuninnevånarna vid behov. De rådgivande insatserna skall erbjudas, förutom psykiskt ulvecklingsstörda själva, deras anhöriga -föräldrar, syskon, make och barn - samt även familjehemsföräldrar.

Som särskild omsorg anges också slöd av en kontaktperson. I socialljänsl­lagen (10 § tredje stycket) anges att socialnämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. Det stöd av en kontaktperson som den nya lagen anger som en särskild omsorg skiljer sig från socialtjänstens. Dels bör en kontaktperson regelmässigt erbjudas den psykiskt utvecklingsstörde, dels skall kontaktpersonen spela en mera varierad och omfattande roll än vad som vanligtvis är fallet med socialtjänstens kontaktperson. Det måste understry­kas att den psykiskt utvecklingsstörde själv, eller naturligtvis i förekomman­de fall hans behöriga företrädare, avgör om han skall ha denna särskilda omsorg Hksom övriga omsorger. Kontaktpersonen skall vara en medmän­niska som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga. Kontakt­personen kan ge råd tiU eller vara förespråkare för den psykiskt utvecklings­störde i olika situationer. Det kan gälla att besvara skrivelser från myndigheter, tala med arbetsgivare osv. Kontaktpersonen kan vara till stöd även för medlemmarna i den psykiskt utvecklingsstördes familj.

Kontaktpersonens uppgifter ter sig olika beroende på om den psykiskt utvecklingsstörde bor på en institution eller i egen bostad. För den som bor på institution blir kontaktpersonens viktigaste uppgift att ge gemenskap med någon utanför institutionen. För den som bor i egen bostad kan kontaktper­sonens uppgift i större utsträckning vara att hjälpa till i kontakterna med olika samhällsorgan och att medverka till att den psykiskt utvecklingsstörde får en meningsfull fritid. Kontaktpersonen bör hålla nära kontakt med den psykiskt utvecklingsstörde, helst genom regelbundna besök. Han skall dock respektera den psykiskt utvecklingsstördes integritet och först och främst vara ett stöd för dennes eget handlande.

All en kontaktperson har utsetts av landstingskommunen utesluter inte att


 


Prop. 1984/85:176                                                                 61

en förmyndare eller en god man kan behövas. Kontaktpersonen är alliså inte att jämställa med ställförelrädare eller ombud i räiisligl hänseende.

Punkt 2. Bestämmelsen ger utlryck för skyldigheten atl anordna daglig verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig. Främst avses här verksamhelen i dagcenter. Dagcenter skall som omsorgsform ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att utveckla sina resurser och delta i samhället. Som en del av den dagliga verksamheten kan ingå att vid behov bistå den psykiskl ulvecklingsslörde så att han kan ta sig till och från dagcentret. 18 § anges härutöver atl landsiingskommunen är skyldig att medverka till att psykiskl ulvecklingsstörda får en meningsfull sysselsätt­ning genom förvärvsarbele. Detta skall självfallel vara det yllersla målel för alla.

Bestämmelsen gör i och för sig inle undantag för någon åldersgrupp. Avgränsningen lill dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig skall dock uttrycka att bestämmelsen tar sikte särskilt på dem som är i yrkesverksam ålder, dvs. över skolåldern, och som inte har fåtl förvärvsarbete. Del kan också framhållas att psykiskt utvecklingsstörda som har uppnått pensionsål­dern men önskar fortsätta i dageenier liksom hittills kan ges möjlighet till det.

Punkt 3. Bestämmelsen reglerar landstingskommunens skyldighel att tillhandahålla avlösningshjälp i form av korilidsvistelse utanför det egna hemmet. Det är anhöriga (föräldar, syskon osv.) som främst kan behöva avlösning. Men även familjehemsföräldrar bör i detta sammanhang anses vara anhöriga och ha rätt alt få sådan hjälp. Det bör i tydlighetens intresse poängteras att avlösningshjälp ål anhöriga kan gälla anhöriga lill både barn, ungdomar och vuxna psykiskt utvecklingsstörda.

Korttidsboendet kan förläggas i olika miljöer - i ett särskilt korttidshem eller i en annan familj, en s.k. stödfamilj. Avlösning kan också ges i den psykiskt utvecklingsslördes egel hem. Delta är en uppgift som utförs av socialtjänsten. Om så behövs skaU landstingskommunen därvid förstärka socialtjänstens insatser med behövlig experthjälp. ("Annal personligt slöd" enligt punkten 1).

Ytterst måste behovet av insatser för den psykiskt ulvecklingsslörde få avgöra vem som skall ge hjälpen. I valel mellan olika avlösningsformer bör de anhörigas eget önskemål spela en betydande roll. Önskar de avlösningen i hemmel, bör delta önskemål så långt möjligt lillgodoses.

Som har framgåll av den allmänna moliveringen (avsniU 2.5) avser bestämmelsen också atl ålägga landstingskommunerna skyldighel all svara för det behov av korllidslillsyn före och efler skoldagen och under lovdagar som barn över 12 år kan ha och som alltså moisvarar omhändertagande i fritidshem för yngre barn.

Punkl 4 och 5. Bestämmelserna reglerar landstingskommunens skyldighel all lillhandahålla aliernaiiva boendeformer för barn och vuxna, som inte kan bo hos föräldrar eller i en egen boslad.


 


Prop.  1984/85:176                                                                  62

För barn bör i försia hand erbjudas boslad i en annan familj, i ell familjehem. Termen familjehem motsvarar samma begrepp inom socialtjän­sten men det är landsiingskommunen som engagerar familjen och ansvarar för barnets välfärd där. Däremot saknas i omsorgslagen molsvarighel lill socialtjänstlagens bestämmelser om möjlighet atl meddela förbud för föräldrarna atl ta hem barnet (s.k. flyliningsförbud) m.m. Likaså saknas möjlighet all med slöd av omsorgslagen placera etl barn uianför den egna familjen mol föräldrarnas vilja.

Elevhem respeklive grupphem används som beteckning för mindre bostadsenheler som finns i vanlig samhällsmiljö men som inle är all belrakia som enskild boslad. Grupphemmen skall ersätta såväl nuvarande inackor­deringshem som vårdhem och specialsjukhus. Del rör sig här om bosläder för grupper med speciella behov. Av della följer att den för boendel ansvarige huvudmannen är skyldig all se lill all de boende får del slöd och den stimulans som de behöver för att leva etl värdigt liv. Denna skyldighel anges närmare i andra slyckel.

All de nuvarande vårdhemmen och specialsjukhusen finns kvar under en övergångstid saml att nuvarande inackorderingshem och elevhem skall anses vara grupphem respeklive elevhem enligi den nya lagen redovisas närmare i övergångsbestämmelser lill denna (se lagförslag nr. 2).

Andra stycket. Bestämmelsen uttrycker det omvårdnadsansvar som omsorgshuvudmannen har främst för psykiskt ulvecklingsstörda som inte bor hemma. I omvårdnaden ligger skyldighet att stödja och hjälpa psykiskt ulvecklingsslörda med dagliga personliga behov som de kan ha svårigheter all själva klara. Exempel på sådana behov kan vara hjälp att sköta hygien, all äta, atl klä sig, atl nå och förflytta sig liksom hjälp med inköp av t.ex. glasögon, kläder, skor och hygienarfiklar. I ansvaret för omvårdnaden ligger också alt se till alt den psykiskt utvecklingsstörde får den hälso- och sjukvård, tandvård saml de lekniska hjälpmedel han behöver. Bestämmelsen avser också atl garantera psykiskl ulvecklingsstörda som får särskild omsorg i form av daglig verksamhel (p. 2) den omvårdnad de behöver i samband härmed.

I 8 § åläggs landsiingskommunen all verka för atl det allmänna fritids- och kulturutbudel blir lillgängligl även för psykiskl ulvecklingsslörda. Ibland räcker dock inle della utbud till. Särskilt svårt all få del av del allmänna ulbudel har psykiskl ulvecklingsslörda som är flerhandikappade och därför oflast återfinns i slörre eller mindre kollektiva boendeformer. Landstings­kommunen åläggs därför atl som komplement till det allmänna utbudet själv anordna fritidsverksamhet och kulturaktiviteter för elevhems- och grupp­hemsboende. Del bör framhållas atl andra psykiskt utvecklingsstörda naturligtvis kan ges tillträde till kulturaktiviieler som anordnas för elevhems-och grupphemsboende.


 


Prop. 1984/85:176                                                                  63

Rätlen till särskilda omsorger

5 § Psykiskl utvecklingsstörda, som behöver sådant slöd och sådan hjälp i sin livsföring som avses i 4 §, har rätl lill särskilda omsorger enligt denna lag, om deras behov inte tillgodoses på något annal säll.

Psykiskl utvecklingsstörda skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäk­ras goda levnadsvillkor.

De särskilda omsorgerna skall anpassas lill moltagarens individuella behov saml ulformas sä atl de är läll lillgängliga för de människor som behöver dem och slärker deras förmåga all leva ell självsiändigi liv.

Beslämmelsen ullrycker \ försia stycket all psykiskl ulvecklingsslörda har rätt atl få slöd och hjälp i form av särskilda omsorger. De förulsättningar som skall föreligga är dels atl den psykiskl ulvecklingsslörde behöver detla slag av slöd och hjälp i sin livsföring, dels all han själv saknar förmåga all tillgodose det föreliggande behovel och detla inle heller blir lillgodoseii på annan väg. Den som alltså klarar atl bo själv utan hjälp, all utföra etl arbete i öppna marknaden osv. har inle behov av och därför inte heller rätt till särskilda omsorger. Behöver han i och för sig stöd och hjälp från andra i sin livsföring, kan det hända att han får tillräckligt stöd ändå genom insatser av socialtjänsten (t.ex. hemhjälp, färdljänsl) eller av någon nära anhörig som är beredd atl svara för hjälpen lill den psykiskt ulvecklingsslörde som ett led i familjerelationen. Men den som inle har dessa möjligheter har rält lill särskilda omsorger i de former som anges i 4 § i den utsträckning han har behov av dem.

I andra stycket anges en inriktning för kvalitetsnivån på de särskilda omsorgerna. Omsorgerna skall tillförsäkra psykiskt ulvecklingsslörda goda levnadsvillkor. Vid beslämningen måsle hänsyn las lill det behov av extra insatser som handikappet kan medföra.

Beslämmelsen påminner i sin ulformning om 6 § socialtjänstlagen, den s.k. biståndsparagrafen. Enligt 6 § SoL har den enskilde rätl lill ekonomiskl och annat bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätl. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Socialnämndens beslut i frågor om bislånd får överklagas av den enskilde lill domstol. Detta motsvarar alltså vad som nu föreslås gälla i fråga om rätt all överklaga omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger (se 20 §). I jämförelse med vad som gäller enligt SoL, där de former i vilka socialnämnden kan vara skyldig alt lämna bislånd inle är precist angivna, är omsorgsnämndens ansvar tydligare avgränsat i den här lagen. Skyldighelen gäller all lillhandahålla de särskilda omsorger som anges i 4 §. Det kan naturiigtvis ändå uppkomma tvist om vilken eller vilka särskilda omsorger den enskilde måste anses ha rätl till inom ramen för 4 §. Della får då avgöras enligt en liknande bedömning som den som görs enligt SoL, dvs. omsorgerna skall tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor (jfr. skälig levnadsnivå). Det blir alltså här, liksom enligi SoL, en bedömning som måsle ske individuelll men uiifrån mera generella bedömningsnormer. Med den avgränsning av de särskilda omsorgernas


 


Prop. 1984/85:176                                                    64

innehåll som görs, bör dock utrymmet för domstolarnas prövningar bli mer begränsat enligt omsorgslagen än enligt SoL. I bedömningarna skall naturligtvis också vägledning hämtas i tredje slyckel i paragrafen.

Tredje styckel, som motsvarar 9 § och sista meningen i 5 § andra slycket i omsorgsberedningen lagförslag, understryker det grundläggande för de särskilda omsorgerna. De skall anpassas till moltagarens individuella behov. Att omsorgerna skall vara lätl tillgängliga är elt uttryck för den s.k. närhetsprincipen, dvs. de omsorger som erbjuds skall så långt möjhgt med hänsyn till geografiska förhållanden ligga nära den psykiskt utvecklingsstör­des normala hemmiljö. Vidare understryks atl omsorgerna skall utformas så att de ökar en psykiskl utvecklingsstörds möjligheter att leva etl självständigt och därmed normalt liv. Omsorgerna får alltså inte ges formen av ett beskyddande omhändertagande där allting ordnas/ör den psykiskl utveck-hngsstörde och inte av eller tillsammans med denne. En aktiverande prägel bör utmärka omsorgerna i vilken form de än ges. Del yttersta målet med verksamheten skall därför vara att även den som har en betydande psykisk utvecklingsstörning skall kunna klara ett självständigt boende, ett vanligt arbete osv.

6 § Särskilda omsorger skall ges den psykiskt ulvecklingsslörde endast om han begär det Om han är under 15 år eller annars ur stånd att avge en bindande viljeförklaring skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man.

Paragrafen har sin motsvarighet i 10 § första stycket i omsorgsberedning­ens lagförslag. Den nya lagen medger inte - till skiUnad från 1967 års omsorgslag - att särskilda omsorger ges mot den psykiskt utvecklingsstördes vilja. Om en psykiskt utvecklingsstörd har nått en sådan förståndsmognad och omdömesförmåga att han är i stånd till en bedömning av innebörden och verkan av ett erbjudande om särskilda omsorger och om han motsätter sig erbjudandet, så måste del givna erbjudandel falla. Detta innebär inte att landstingskommunen kan lämna den psykiskt utvecklingsstörde helt. En fortlöpande kontakt med förslag till alternafiva lösningar av etl hjälpbehov bör som regel kunna lösa föreliggande problem. Kontakterna måste dock alltid ske så att den grundläggande regeln i 3 § om respekt för den enskildes självbestämmanderätt och inlegritel iaktlas. 16 § uttrycks huvudregeln så att särskilda omsorger skall ges den psykiskl ulvecklingsslörde endasl om han begär det. I detta ligger samtidigt atl omsorgen skall upphöra, om och när den psykiskt utvecklingsstörde förklarar sig inte längre vilja ha den. Som framgått av del sagda måste med en begäran likslällas ett uttryckligt samtycke till ett erbjudande om särskilda omsorger.

För vissa psykiskt utvecklingsstörda gäller dock atl de anlingen på grund av sin ungdom eller just på grund av sill handikapp inle förstår innebörden av ett erbjudande om särskilda omsorger och därför inte heller kan anses vara i stånd att uilrycka en egen vilja. Hit hör mindre barn men också vuxna med en djup psykisk utvecklingsstörning. För dessa grupper, som i lagen beskrivs


 


Prop.  1984/85:176                                                                65

vara ur stånd atl avge en bindande viljeförklaring, föreskrivs all de särskilda omsorgerna skall ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller av god man.

I beslämmelsen anges liksom i nuvarande lag en åldersgräns vid vilken en minderårig psykiskl utvecklingsstörd skall kunna anses vara tillräckligt mogen för atl hans viljeyttring skall ha självsländig betydelse. I 1967 års omsorgslag angavs all den som hade fylll 15 år och nåll sådan mognad all hans vilja borde beaklas själv kunde begära eller samlycka lill omsorger. I den nya bestämmelsen skall anses ligga samma innebörd, nämligen alt en 15-åring som själv förstår vad saken gäller och kan uttrycka en vilja inle kan beredas särskilda omsorger enbart på vårdnadshavarens eller annan legal ställföreträdares begäran.

Den nya lagen innehåller alltså ingen molsvarighel lill 35 § i 1967 års omsorgslag, dvs. den bestämmelse som på närmare angivna grunder och efler etl särskilt beslulsförfarande medger vård oberoende av samlycke i specialsjukhus och vårdhem. I den allmänna moliveringen. avsnillen 2.6 och 2.10, har förulsalls all frågorna om vård oberoende av samlycke av psykiskl ulvecklingsslörda samt brottspåföljder för dessa får en enhellig lösning i samband med en föreslående reformering av den psykiatriska ivångslagslift-ningen.

Landstingskommunens ansvar

7 § Varje landstingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna ål psykiskt ulvecklingsslörda som är bosatia inom landsiingskommunen. Psykiskl utvecklingsstörda som vistas i landsiingskommunen under en kortare tid skall ges del slöd som de omedelbarl behöver.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inle ingår i en landstingskommun. Föreskrifier om förvaliningsulskoUet skall därvid avse kommunstyrelsen.

Första stycket. 1 paragrafen, som överensslämmer med 6 § i omsorgsbe­redningens lagförslag, anges huvudregeln om del landstingskommunala ansvaret för särskilda omsorger. Ansvaret omfattar främsl dem som är bosalla inom landsiingskommunen. Delta motsvarar vad som gäller enligt 1967 års omsorgslag.

Vid bedömningen av frågan var en person skall anses bosatt kan ledning hämtas från folkbokföringens beslämmelser om rält kyrkobokföringsorl. En person kan alltså i regel anses bosatt på den orl där han är kyrkobok­förd.

Givelvis har en psykiskl utvecklingsstörd liksom andra medborgare rätl att flytta såväl inom landstingskommunen som lill en annan landstingskommun. Del måsle förutsättas alt landstingskommunerna i samarbete med varandra skall göra det möjligl för psykiskl utvecklingsstörda att flytta till annan bostadsort genom atl särskilda omsorger slälls lill förfogande i den landslingskommun lill vilken den psykiskl ulvecklingsslörde önskar flytta. 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                  66

I paragrafen har tagits in en beslämmelse i fråga om en landstingskommuns ansvar för särskilda omsorger ål den som mera tillfälligt vislas i landstings­kommunen. En vistelse under en kortare lid kan gälla såväl en tillfällig genomresa som några månaders boende i en sommarbostad. Det är viktigt atl psykiskl ulvecklingsslörda liksom andra människor kan resa och vistas utanför sill hemlandsting. Den landstingskommun som de besöker förutsätts kunna ställa upp med de tillfälliga stödinsatser i form av särskilda omsorger som de behöver omedelbarl. Det bör närmast vara fråga om tillfälliga bostadserbjudanden och de insalser som avses under 4 § första stycket 1. Del ansvar som avses här är ansvarel för att resurser ställs till förfogande vid akuta situationer.

Andrastycket. Beslämmelsen avser de ire s.k. landsfingsfria kommunerna Gotland, Malmö och Göteborg.

8 § Till landstingskommunens uppgifier hör alt

1.  göra sig förlrogen med psykiskt utvecklingsstördas levnadsförhållanden saml verka för all de får sina behov allsidigl lillgodosedda,

2.  informera om verksamhelens mål och medel,

3.  i samverkan med kommunerna i landsiingskommunen samordna den verksamhet som behövs för psykiskt utvecklingsstörda och deras familjer saml verka för all den utvecklas på ett tillfredsställande sätt,

4.  medverka lill att psykiskl utvecklingsstörda får en meningsfull syssel­sättning genom förvärvsarbete,

5.  samverka med organisationer som företräder psykiskt ulvecklingsslör­da,

6.  verka för att del allmänna fritids- och kulturutbudet blir lillgängligl för psykiskl utvecklingsstörda.

1 paragrafen anges de uppgifter av övergripande slag som åvilar landstingskommunen.

Punkt 1. Bestämmelsen ger uttryck för uppgiften att bedriva en aktivt uppsökande verksamhet samt all vidta åtgärder för att de behov som blir kända också blir lillgodosedda. Behoven skall lillgodoses allsidigl. Häri ligger en erinran om landslingskommunens uppgifl att verka för att även andra huvudmän med uppgifter i förhållande lill psykiskl ulvecklingsstörda -stat och kommun - liksom andra verksamhetsgrenar inom landstingskom­munen, t.ex. hälso- och sjukvården, fullgör sina förpliktelser i förhållande lill dem. Del kan alltså betyda hjälp att söka socialförsäkringsförmåner, särskild utbildning eller socialtjänstens slöd- och hjälpinsatser - helt enkelt hjälp atl hitta rält bland samhällets hjälporgan. Landsfingskommunen har således ett samordningsansvar i förhållande lill den enskilde hjälpbehövande. All landsiingskommunen också har ett ansvar för atl i samverkan med kommunerna se till att de kommunala och landstingskommunala resurserna samordnas på ett effektivt sätt framgår av tredje punkten.

Punkl 2. I beslämmelsen föreskrivs skyldighet för landstingskommunen att informera om verksamhetens mål och medel. Regeln tar sikle främst på behovet  av  alt   informera  psykiskt   utvecklingsstörda,  deras  anhöriga.


 


Prop.  1984/85:176                                                                67

personer i allmän ijänsl saml allmänhelen i övrigl om de särskilda omsorgerna, nägol som är en viklig åigärd för alt nå fram lill alla dem som har behov av omsorgsverksamheiens ijänsler. Regeln lar också sikle på behovet au informera om psykiskl ulvecklingsstörda och deras levnadsvillkor i syfte alt underlälta den eftersträvade normaliseringen och integreringen i samhällel av dessa grupper.

Punkt 3. Bestämmelsen uttrycker landstingskommunens skyldighel all la inilialiv i förhållande lill kommunerna i landstingsområdet i syfte all samordna de landstingskommunala och de kommunala slöd- och hjälpresur-serna för psykiskt utvecklingsstörda och deras familjer. Bestämmelsen har ell vidare syfie än bestämmelsen om planering av de särskilda omsorgerna enligi 9§. Den här regeln tar sikle på behovel att fortlöpande aktivt samordna verksamhelen mellan olika huvudmän.

Omsorgskommiilén föreslog alt landstingskommunerna skulle svara för vad kommiltén kallade en samordnad habililering. Härmed avsåg kommil­lén ett ansvar för samordningen av verksamhelen inom landstinget och mellan landstinget och andra huvudmän för alla barn och ungdomar med handikapp. Men begreppet avsåg också en samordning lill en verksamhets­gren och en nämnd av landslingens förpliktelser gentemot alla handikappade barn och ungdomar inom landstingens kompetensområde. Som har framgått av den allmänna moliveringen har del senare ledet av kommilléförslaget inle ansetts böra lagfästas liksom inte heller skyldigheten för landstinget all samordna sin egen verksamhel. Delta innebär emellerlid inle något ställningslagande till komminéns rekommendafioner om hur landsfingskom­munernas insatser för handikappade barn och ungdomar lämpligen kan organiseras. Landslingen bör naiurligen organisera sin verksamhet så all den, tillsammans med andra insatser, blir så effektiv och heltäckande som möjligl. Ett bra sätt atl hjälpa psykiskl ulvecklingsstörda - som ofla också har andra handikapp - kan självfallel vara alt samordna verksamheten för dem med verksamhelen för andra handikappade.

Punkl 4. I 4 § första slycket 2 har som en särskild omsorg angivits daglig verksamhel ål den som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig. Som har framgålt av specialmoliveringen lill denna bestämmelse lar den främsl sikte på dageenier och annan motsvarande verksamhet som omsorgshuvudmän­nen är skyldiga att anordna. Men målel för psykiskt ulvecklingsstörda är självfallel, liksom för alla andra, förvärvsarbete om än ibland i skyddade former. För att människor skall få arbete har arbevsmarknadsmyndigheierna' huvudansvarel. Men omsorgshuvudmannen skall på olika sålt medverka lill all psykiskl ulvecklingsslörda kan få arbete på den öppna marknaden. Detla kan ske på olika sätt: genom förberedelsearbete i dageenier, genom aktiv samverkan med arbetsförmedlingen och Sliflelsen Samhällsförelag saml genom handledning i övergångsstadiet sedan en utvecklingsstörd har kommil ul i vanligl arbele osv. För denna uppgift ger beslämmelsen i fjärde punkten uttryck.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 68

Punkl 5. Bestämmelsen föreskriver skyldighet för landstingskommunen att samverka med psykiskt utvecklingsstördas intresseorganisationer. Sam-verkansskyldigheten är värdefull såväl för huvudmannen som för psykiskt ulvecklingsslörda. Del får anses vara en självklarhel all de som är närmasl berörda av en verksamhet också får vara med och lämna förslag och synpunkler på verksamhelens uppläggning och bedrivande. I detta hänse­ende är psykiskt utvecklingsstörda ofla svårt hindrade på grund av sill handikapp. Samverkan bör ske både i mer övergripande frågor, l.ex. i planeringsarbelet, men kan även vara av betydelse i någol enskill fall. Formerna för samverkan får bestämmas av landstingskommunen och organisationerna tillsammans inom ramen för de gällande sekretessbestäm­melserna. Sekretessfrågorna berörs i allmänna råd från socialstyrelsen 1982:4.

Pimkl6. I 4 § andra stycket har som en del av den särskilda omsorgen bostad i grupphem eller elevhem föreskrivits rätl all få tillgång lill fritidsverksamhet och kulturella akiivileler, Della innebär alliså en skyldig­hel för omsorgshuvudmännen atl själva anordna sådan verksamhel för dem som bor i grupphem eller elevhem, om inle del allmänna kulturutbudel är tillgängligt för dem. Den här beslämmelsen ålägger landstingskommunen alt också verka för atl det frilids- och kullurulbud som är avsett för allmänhelen blir tillgängligt även för psykiskl ulvecklingsslörda.

9         § Landstingskommunen skall efler samråd med kommunerna inom
landstingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskt
ulvecklingsslörda.

Bestämmelsen, som överensstämmer med 12 § i omsorgsberedningens lagförslag, föreskriver skyldighet för omsorgshuvudmannen alt planera för de särskilda omsorgernas ulveckling. Planeringen skall ske efler samråd med kommunerna i landstingsområdet Della sammanhänger med atl lagen (12 §) öppnar möjlighet lill all på sikl föra över verksamhelen helt till kommunerna men också med behovel av atl samordna resurserna på bästa sätt. Planeringen bör ske fortlöpande.

10       § Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskl utvecklingsslördes
närstående.

I bestämmelsen föreskrivs atl landsiingskommunen skall ha fortlöpande samråd med den psykiskt utvecklingsslördes närslående. Beslämmelsen är främst avsedd att garantera att människor, som står en psykiskt utvecklings­störd nära genom släktskap eller på annat sätt, forllöpande hålls informerade och får möjlighel att ta lillvara dennes rätl även i fall där han själv kan ha svårigheter atl göra detta. Begreppet närstående innefallar här dels nära släktingar (föräldrar, syskon, make. barn), dels kontaktperson, förmyndare eller god man. I samrådsskyldigheten ingår skyldighet atl informera om tänkta eller redan vidtagna åtgärder saml att rådgöra om den psykiskt utvecklingsstörde och hans behov. Även här är del naluriigtvis vikligt atl


 


Prop.  1984/85:176                                                                 69

erinra om respeklen för den psykiskl ulvecklingsslördes självbeslämmande-räli och inlegrilel. Samrådel med de närslående bör så långt möjligt ske i sådana former all den psykiskl ulvecklingsslörde själv får medverka i del.

11        § Landstingskommunen skall anmäla lill överförmyndaren när en psykiskl
ulvecklingsslörd kan anias behöva förmyndare eller god man samt när en
omyndigheisförklaring bör kunna hävas eller elt godmanskap kunna
upphöra.

Föräldrabalkens beslämmelser om förmyndare och god man har särskilt stor betydelse när del gäller de personer som avses i denna lag. Det har därför anseus viktigt att med en särskild beslämmelse erinra landstingskommunen om all den bör vara uppmärksam på en psykiskl ulvecklingsslörds behov i dessa avseenden,

12        § Landsiingskommunen får lill kommun i landsiingskommunen överlåla
uppgifl enligt denna lag beträffande psykiskt ulvecklingsstörda som är
bosalla i kommunen eller vistas där under kortare tid, om landstingskom­
munen och kommunen har kommit överens om del saml regeringen medger
det

Om en sådan överiålelse sker, skall föreskrifierna i denna lag om landslingskommun i lillämpliga delar gälla för kommunen.

Paragrafen har sin motsvarighet i 7 § i omsorgsberedningens lagförslag.

Första stycket. Vissa av de uppgifter som enligt lagen läggs på landstings­kommunerna är nära besläktade med uppgifier som kommunerna har enligt främst socialtjänstlagen. En utveckling i riktning mol ett ökat kommunall ansvar för psykiskl ulvecklingsslörda bör lättast kunna förverkligas genom en successiv överföring av de särskilda omsorgerna från landstingskommun­erna till kommunerna. Därför öppnas genom denna bestämmelse möjlighel för landstingskommunen att Iräffa överenskommelse med en, flera eller alla kommuner inom landsiingskommunen om atl överta ansvaret för någon, flera av eller alla omsorgerna enligt denna lag. Varje kommuns åtagande kan därvid naturligtvis enbart avse psykiskt ulvecklingsslörda som är bosatta i kommunen samt dem som enligt 7 § har rätl lill särskilda omsorger vid en korlare lids vistelse där. För att så långt som möjligl få en samordning och därigenom undvika eventuella oönskade effekler slälls också som villkor att regeringen medger en övergång av ansvaret. Bestämmelsen innebär inte all den träffade överenskommelsen behöver bli gällande för all framtid. Den bör, som andra avtal, kunna tidsbegränsas eller gälla fills vidare med uppsägningsrätt. Även sådana villkor bör lämpligen övervägas vid regering­ens prövning.

Andra styckel. När en kommun övertar ansvarel för en särskild omsorg gäller reglerna i lagen för kommunens verksamhel. Del innebär bl.a. all kommunen skall ha en omsorgsnämnd men kan uppdra ål en annan nämnd, lämpligen socialnämnden, atl vara omsorgsnämnd. Del innebär också exempelvis att kommunen blir skyldig atl planera sin del av verksamheten


 


Prop.  1984/85:176                                                                  70

enligt 9§. Det bör dock understrykas atl planeringen är en gemensam angelägenhel för landsiingskommunen och alla kommunerna inom den. Planarbelei bör därför samordnas mellan dem och bedrivas i likartade former.

Avgifter

13 § Avgift skall inle tas ut för särskilda omsorger enligt denna lag. Av dem som inte är berältigade till folkpension i form av hel förtidspension eller hel ålderspension och som har inkomst av eget arbete får dock, när de har stadigvarande boslad på landstingskommunens bekosinad, skäliga avgifter för kost och logi tas ut enligt de grunder som landsiingskommunen beslämmer. Avgifterna skall bestämmas så atl de boende förbehålls lillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar yllerligare föreskrifter om sådana avgifier.

Om rätl för landsiingskommunen att i vissa fall uppbära folkpension och barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

Försia styckel. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 56 § i 1967 års omsorgslag. Inledningsvis anges huvudregeln, nämligen atl de särskilda omsorgerna är avgiftsfria. Del gäller alltså de omsorger som anges i 4 §. Liksom hittills får dock huvudmannen ta ut skäliga avgifter för kost och logi av dem som har stadigvarande boslad på huvudmannens bekostnad, om de inle har rätt till hel förtidspension (varmed jämställs hell sjukbidrag) eller hel ålderspension samt har inkomst av eget arbete. Liksom avsikten har varit med nuvarande bestämmelse bör regeringen vid behov kunna meddela föreskrifter om avgifternas sloriek på det sättet att de boende garanteras att få behålla medel till sina personhga behov. Dessa beslämmelser bör motsvara reglerna om förbehållsbelopp i 47 § socialtjänslförordningen (1981:750), vilka gäller vid helinackordering i servicehus för äldre.

Närmare föreskrifter om vad som skall ingå i de avgiftsfria omsorgerna enligt gällande lag har givits i 106 § omsorgsstadgan. Där anges att bl.a. följande omsorger alltid skall vara avgiftsfria, nämligen behövliga dagliga resor till och från sysselsättningshem, tandvård, talbehandling och sjukgym­nastik samt sådan hälso- och sjukvård som kan meddelas vid den inrättning där den psykiskt ulvecklingsslörde bereds omsorger. För den som bor utanför det egna hemmet eller föräldrahemmel (i familjehem, elevhem, inackorderingshem, vårdhem eller specialsjukhus) gäller dessulom rätt till avgiftsfri omvårdnad, behövlig sjukvård och resor i viss minsta omfattning. Om huvudmannen uppbär barnbidrag, bidragsförskott eller folkpension för den psykiskt ulvecklingsslörde skall denne få "skälig beklädnadsutrusl-ning".

Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen har i ett gemensamt cirkulär (SÖ 1969-11-12) närmare utvecklat vad som skall anses ingå i omvårdnaden vid institutioner. Bl.a. anges att i omvårdnaden ingår, där det behövs, glasögon, fotvård hos specialist och artiklar för personlig hygien.

1 specialmotiveringen till 4 § har utvecklats vad som skall ingå i de särskilda


 


Prop. 1984/85:176                                                                 71

omsorgerna. Som exempel på rådgivning och annat personligl slöd (p. l)har där angelts bl.a. hjälp av sjukgymnast och talpedagog. Sådana insatser blir alltså, liksom f .n., avgiftsfria. Vidare har givils exempel på vad som skall ingå i begreppet omvårdnad (4 § andra stycket).

Utöver dessa särskilda omsorger är som framgåtl tidigare f.n. vissa yllerligare insatser från huvudmannens sida avgiftsfria. Denna fråga bör liksom hittills inte regleras i lagen. Avsikten är emellertid att sådana insatser även i fortsättningen skall vara avgiftsfria. För andra insatser från huvud­mannens sida skall avgifter i princip kunna tas ul.

Andra styickel. I 10 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om rätl för de kommunala huvudmännen för vissa vårdinrättningar all uppbära folkpension som ersällning för vården enligi regeringens beslämmande. Regeringen har meddelal föreskrifter härom i kungörelsen (1962:393) om rätl i vissa fall för kommun eller annan all uppbära folkpension.

I bestämmelsen erinras också om rätten för huvudmannen atl i vissa fall uppbära barnbidrag. Detta regleras i 7 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

Det har under senare år blivit allt vanligare att huvudmannen inte vill direkl ulnyttja sin rätl atl automatiskt uppbära pensionen från dem som bor i inackorderingshem utan - av i huvudsak normaliserande och pedagogiska skäl - vill atl pensionen först betalas ut till den pensionsberältigade för att sedan denne skall erlägga betalning för kost och logi. Del har därvid ifrågasatts om detla överensslämmer med omsorgslagens regler. Därvid kan endasl framhållas att, så länge huvudmannen håller sig inom ramen för det lillålna belopp som denne har rätt att tillgodogöra sig ur pensionen, kan ett sådant förfaringssätt inte anses stå i strid med försia slycket. Del kan av pedagogiska och även psykologiska skäl vara av värde alt på grupphem använda detta förfaringssätt. Lämpligheten måste självfallet avgöras från fall till fall och efler samråd med den psykiskt ulvecklingsslörde och hans evenluella legala ställföreträdare. Möjligheten för huvudmannen att uppbä­ra pensionen behöver dock finnas kvar.

Jag vill i detta sammanhang beröra en fråga som har diskuterats av bl.a. justitieombudsmannen vid flera tillfällen, nämligen frågan om äganderätten lill de pensionsbelopp som utgår till den som vårdas vid vårdinrättningar inom omsorgerna, närmare bestämt äganderätten till de medel som enligt kungörelsen (1962:393) skall förbehållas den psykiskt utvecklingsstörde för hans eget behov, del s.k. förbehållsbeloppet Enligt en uppfatlning lillkommer förbehållsbeloppet huvudmannen, enligt en annan den psykiskt ulvecklingsslörde. Osäkerheten har ansetts påverka bl.a. förmyndarens och överförmyndarens hantering av medlen och ha betydelse för arvfall.

Jag anser att frågan bör besvaras på följande sätt. Den folkpension som en psykiskt utvecklingsstörd har rätt till är hans egendom oberoende av var han bor. Den bestämmelse som reglerar huvudmannens rätt att uppbära viss del


 


Prop.  1984/85:176                                                                 72

av pensionen för att täcka sina kostnader för vården kan inle anses ändra på delta förhållande. Bestämmelsen är tillkommen för atl möjliggöra elt enkell och smidigt förfarande vid överförandel av medlen från den pensionsberäl­tigade till huvudmannen i fall av långvarigt boende på huvudmannens bekostnad. De belopp som skall förbehållas den psykiskl ulvecklingsslörde är alltså alltid att anse som dennes egendom. De skall avskiljas på lämpligt sätl och får användas av honom själv,

I särskilda fall har dock fömtsetts all en psykiskl ulvecklingsslörd på grund av sitt tillstånd inte kan begagna sig av kontanta medel. Då skall enligt nuvarande regler i den nämnda kungörelsen etl belopp molsvarande förbehållsbeloppet användas för atl öka hans trivsel eller eljest lill hans personliga nylla. Kan han uppenbarligen inle heller tillgodogöra sig nyttigheter för detla belopp, får förbehållsbeloppet sättas ned till lägst 500 kr. om året. Avgörandet fattas av omsorgshuvudmannen. Del är främst i de båda sist redovisade fallen som iveksamhel har uppslån om vem medlen tillhör, om de inte kan utnyttjas helt, eller vem inköpt egendom tillhör, om den psykiskt utvecklingsstörde flyttar eller avlider.

Även här menar jag atl medlen vare sig det rör sig om hela förbehållsbe­loppet eller ett nedsatt belopp tillhör den psykiskt utvecklingsstörde. De bör avskiljas pä konto som tillhör honom. Inköpt egendom blir den psykiskt utvecklingsstördes. Möjligheten att sätta ned förbehållsbeloppet under det som gäller som huvudregel bör användas sparsamt och efter samråd med förmyndare eller god man. En sådan nedsäUning bör omprövas regelbundet. Om nedsättning sker innebär det alt huvudmannen får möjlighel att tillgodogöra sig en större del av pensionen. Mellanskillnaden övergår då helt till omsorgshuvudmannen och egendom inköpt med hjälp av detta belopp tillhör alltså omsorgshuvudmannen. I många landstingskommuner har man vall att använda dessa medel för att öka de boendes trivsel.

Nämnder

14 § Ledningen av omsorgsverksamhelen skall ulövas av en omsorgsnämnd i den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detla inte sketl, är förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.

Liksom i 1967 års omsorgslag förutsätts att landsfingskommunerna i första hand har en nämnd som är särskilt ansvarig för de särskilda omsorgerna. Nämnden kallas omsorgsnämnd. Frågor om verkställighet och förvaltning av fast egendom och om personal får dock efler särskilt beslut läggas på en annan nämnd (3 kap. 14 § kommunallagen). Omsorgsnämndens uppgifter kan också delas upp på flera organ under omsorgsnämnden. Beslämmelse härom kommer att finnas i lagen om särskilda organ i landstingskommunerna (prop. 1984/85:98).


 


Prop.  1984/85:176                                                                73

Beslämmelsen i andra slycket moisvarar i huvudsak vad som gäller enligi 6 § andra slycket 1967 års omsorgslag samt 10 § andra styckel HSL. Landstingskommunen lämnas frihet i valel mellan atl ha en självständig omsorgsnämnd eller atl låta en annan nämnd vara omsorgsnämnd. Det innebär all landsfingskommunerna kan bibehålla den ordning som ofta gäller nu, dvs. att omsorgsnämndens uppgifter utförs av den sociala nämnden eller av habilileringsnämnden. Omsorgsnämnden enligt den nya lagen är alltså inte någon obligalorisk landslingskommunal nämnd ulan liksom förut endast en fakultativ nämnd som utför en obligatorisk landstingskommunal funk­lion.

15 § I fråga om särskild omsorgsnämnd gäller beslämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i lillämpliga delar.

I ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild gäller dock 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290) om jäv.

Försia styckel. Bestämmelsen motsvarar 14 § 1967 års omsorgslag. I denna paragraf har samlats de allmänna hänvisningar lill kommunallagen (1977:179) som behövs i fräga om omsorgsnämnden. Vad som gäller om förvaltningsutskottet enligt 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen skaU alltså gälla i tillämpliga delar också beträffande nämnd som nämns i den nya omsorgsla­gen. Bestämmelserna innehåller regler om antal ledamöter, valbarhet, rätt till ledighet från anslällning, mandatlid, verkan av ledamots avgång, ordförande och viceordförande, tid och plats för sammanlräde, suppleants tjänsigöring, beslulförhet, beslutförfarande och protokoll, delgivning, reglemente och delegation m.m.

Andra styckel. De nya omsorgsnämnderna får till uppgift bl.a. atl besluta om särskilda omsorger ål enskilda personer. Besluten kan överklagas fill domstol genom förvallningsbesvär.

Av 2 § 2. förvaltningslagen (1971:290) följer då atl den lagens bestämmel­ser blir lillämpliga på omsorgsnämndens handläggning. Eftersom del rör sig om myndighetsutövning mot enskild enligt 3 § förvaltningslagen blir även 14-19 §§ i den lagen om parts rätl atl delta i handläggningen och få motiverade beslui m.m. lillämpliga.

I andra styckel görs dock en särskild hänvisning till atl förvaltningslagens jävsregler skall tillämpas vid nämndens behandling av frågor som avser myndighetsutövning mol enskild. Detta innebär atl den hänvisning som görs i första stycket lill kommunallagens mindre slränga jävsregel sätts ur kraft vid vissa typer av ärenden, dvs. främst dem som gäller att bevilja särskild omsorg åt en enskild person.

Personal

16 § För verksamheten enligt denna lag skall del finnas den personal som behövs för atl meddela god omsorg. Regeringen  bemyndigas  att meddela  föreskrifter om  behörighet till


 


Prop.  1984/85:176                                                                 74

Ijänsler inom omsorgerna om psykiskl ulvecklingsslörda och om ijänsternas lillsäUning. Regeringen får överlåla åt socialstyrelsen atl meddela sädana föreskrifier.

Paragrafen överensslämmer i sin innebörd med 13 och 16 §§ HSL,

I 7 § 1967 års omsorgslag anges all del hos omsorgsslyrelsen skall finnas ijänster som bl.a, vårdchef och överläkare. Den nya lagen innehåller inte några sådana anvisningar om skyldigheten all ha vissa adminislrativa befattningar. I stället återfinns en allmän regel om skyldigheten att ha den personal som behövs för att meddela god omsorg i paragrafens försia stycke. I andra stycket finns etl bemyndigande för regeringen eller, efler regeringens bestämmande, socialstyrelsen atl meddela föreskrifier om behörighel lill Ijänster inom omsorgsverksamheten och ijänsternas tillsättning.

Beslämmelsen i försia stycket avser inte endasl personal som ulför arbetsuppgifter som direkt avser särskilda omsorger ät psykiskl ulvecklings­störda - t.ex. föreståndare för och vårdare vid grupphem, sjukgymnaster, kuratorer, förskollärare och dagcenlerpersonal - ulan all personal som behövs för att bedriva en rationell och ändamålsenlig omsorgsverksamhet. Vid sidan av omsorgspersonalen vid grupphem kan det också finnas centralt placerad personal som svarar för administration m.m. Något krav på att anställa personal av det ena eller andra slagel slälls dock inle upp. Det får ankomma på landstingskommunerna all själva organisera verksamheten på etl ändamålsenligt sätt.

Bestämmelsen i andra stycket om möjlighel atl meddela behörighetsbe­stämmelser tar sikte på särskilt vikliga befattningar. Vissa av de befattnings­havare som skall finnas enligt 1967 års omsorgslag - i detla sammanhang vårdchef och överläkare - har befogenhel all fatta beslut om t.ex. intagning i olika vårdinrättningar. Behörighelsbeslämmelser har utfärdats för innehav av de nämnda befattningarna (17, 95, 102 och 105 §§ omsorgsstadgan). Några motsvarande regler om krav på alt ha vissa särskilda befattningshavare finns inte i den nya lagen. Den ulgår ifrån att det är omsorgsnämnden som fattar alla beslut i fråga om särskilda omsorger. För att göra det möjligt alt föreskriva enhetliga kompetenskrav för särskilt ansvarsfulla befattningar inom omsorgsverksamheten, t.ex. föreståndare för grupphem, ges regering­en möjlighet att utfärda regler om behörighet till sådana tjänster. Regeringen ges också möjlighet att delegera beslut om behörighetsregler lill socialsiy­relsen.

Enskild omsorgsverksamhet

17 § Om en enskild yrkesmässigt vill bedriva sådan verksamhet för psykiskt ulvecklingsslörda som anges i 4 § försia stycket 2-5, skall den enskilde söka tillslånd hos socialstyrelsen. Tillstånd får inte lämnas utan att omsorgsnämn­den i den landslingskommun där verksamhelen skall bedrivas har tillstyrkt det.

Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av omsorgsnämnden. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten.


 


Prop.  1984/85:176                                                                75

Beslämmelsen är avsedd all molsvara vad som gäller i fråga om privai verksamhet - frånsett undervisning - inom omsorgerna om psykiskl ulvecklingsslörda enligi 10 § försia stycket 1967 års omsorgslag.

Den nya bestämmelsen avser yrkesmässigt bedrivande av alla särskilda omsorger enligt 4 § första slyckel 2-5. Kravel på yrkesmä.ssighel avser all från kravel pä socialslyrelsens lillslånd undanla l.ex. enskilda familjer, som lar emol enstaka barn för stadigvarande boende eller för koriiidsvisielse. Tillslåndspliklen gäller alltså för dagcenterverksamhel och för kollekliva bosladsformer molsvarande kortiidshem, grupphem och elevhem.

Landstingskommunens inflyiande över den privala verksamhelen har ulformais som en velorätl mol godkännandet Vidare har omsorgsnämnden lillagls en lillsynsskyldighet och en däri ingående inspeklionsräll genlemol den privala omsorgsverksamheten. Della moisvarar vad som gäller om socialnämndens roll i förhållande lill enskilda insliiulioner (hem för vård eller boende) inom socialljänslen (69 § SoL) och, åtminstone delvis, omsorgsstyrelsens enligt 10 § omsorgsstadgan.

Skyldiga atl söka lillstånd är enskilda huvudmän. Del kan vara en fysisk eller en juridisk person. Tillslånd meddelas liksom hillills av socialstyrelsen. Socialstyrelsen är också tillsynsmyndighet och har rält att förbjuda olämplig verksamhet (21 §),

TUlsyn

18 § Socialstyrelsen har tillsyn över verksamhet enligt denna lag. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamhelen. Styrelsen har räll all inspektera verksamheten.

Bestämmelsen moisvarar i sak vad som gäller för hälso- och sjukvårdens område enligi 18 § HSL. Socialslyrelsens roll som högsta tillsynsmyndighet över de sociala omsorgerna enligt 1967 års omsorgslag återfinns i 13 § den lagen.

1 olika sammanhang har under senare år eftersträvats en ökad handlings­frihel för kommuner och landstingskommuner. Avsiklen har varil all genom en minskad slatlig detalj kontroll stärka kommunernas och landsfingskom­munernas roll i samhället saml öka effektiviteten inom såväl den statliga som den kommunala sekiorn. Samiidigi måste självfallel de övergripande mål som statsmakterna beslutat om förverkligas. Kraven på en likformig service medför också i vissa fall behov av att bibehålla den statliga tillsynen.

Vid utformningen av den statliga tillsyns- och konlrollfunkiionen gäller således delvis molsiridiga intressen. En avvägning måste ske för varje verksamhetsområde mellan olika intressen, t.ex. intresset av elt ökat lokalt inflytande och kraven på rättssäkerhet

En statlig tillsyn har därför behållits med socialsiyrelsen som ansvarig myndighel. I lillsynen ligger all följa och slödja verksamhelen saml all forllöpande inhämia de  uppgifier som  är en förulsällning härför.  En


 


Prop. 1984/85:176                                                                  76

huvuduppgift för socialstyrelsen blir all bevaka och att ge råd om sociala, medicinska och rättsliga säkerhetskrav såväl för enskilda psykiskt ulveck­lingsslörda som för verksamheten och se lill all gällande beslämmelser inom områdel följs.

I lillsynen läggs alll större vikt vid atl följa och stödja huvudmännens verksamhet. En aktiv tillsyn innebär en forllöpande uppföljning av omsorgsverksamhelen.

Styrelsen bör kunna fullgöra dessa uppgifter genom bl.a. överläggningar med huvudmännen och allmänna råd i olika ämnen till ledning för huvudmännen.

I tillsynsfunktionen ligger av hävd en rätt att vid behov inspektera verksamheten. Socialstyrelsen har utnyttjat denna rätt, då omständigheterna har påkallal det. Vidare har det förekommil all huvudmännen har begärl inspeklion då de önskat få slyrelsens uttalande i någon fråga rörande verksamhelen.

En ulirycklig, mer allmän inspeklionsräll över den landstingskommunala verksamheten med särskilda omsorger ges nu i 18 §. Med den ulveckling som skett är inspektionsverksamheten enligt den nya lagen främst tänkt att fungera som elt informations- och erfarenhetsutbyte mellan styrelsen och huvudmännen. Inspeklionsrällen gäller även i förhållande till enskilda som bedriver verksamhet med stöd av 17 §.

Genom inspektionerna tillförs socialstyrelsen kunskap och ges således även på detta sätt möjligheter att följa utvecklingen inom omsorgsverksam­heten. Slyrelsens inspekfionsverksamhel vad avser kvaliteten i verksamhe­ten bör i första hand ha karaktären av erfarenhetsåterföring till fältet och elt utnyttjande av erfarenheterna inom den praktiska verksamheten som underlag för forskning, utbildning och försöksverksamhet.

En annan betydelsefull melod atl samla information och därmed ge grund för en ålerföring av erfarenheler är inhämtande av statistik. Jag har inhämtat atl Landstingsförbundet har för avsikl att medverka till att socialstyrelsen får fillgång till sådan statistik som gör det möjligt att följa och analysera utvecklingen inom omsorgsverksamhelen. En motsvarande ordning gäller på hälso-och sjukvårdens område. Någon anledning att i omsorgslagen ta in föreskrifter i delta hänseende förehgger alltså inte.

Omsorgskommittén har föreslagil en bestämmelse i lag om atl landstings­kommunerna själva skall svara för vad kommiltén kallar den lokala tillsynen. Detta skulle ske genom enskilda ledamöter (tillsynsmän) i den ansvariga nämnden eller genom en grupp av personer (tillsynsgrupp). Jag har funnit alt del inle bör föreskrivas i lagen om vilket sätl landstingskommunala nämnder skall arbeta på. Däremol anser jag att del naluriigtvis är angeläget alt landstingskommunerna nära följer verksamheten vid de insfilutioner som drivs av dem. Den verksamheten kan med fördel organiseras på det sätt kommittén har förordat.


 


Prop.  1984/85:176                                                                77

Yllerligare föreskrifier

19 S Regeringen bemyndigas alt i fråga om verksamhel enligt denna lag meddela yueriigare föreskrifter till skydd för enskilda.

Regeringen får överlåla ål socialstyrelsen atl meddela sådana föreskrif­ter,

Enligi 59 § i 1967 års omsorgslag meddelas närmare föreskrifier för tillämpningen av lagen av regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, av huvudlillsynsmyndigheien.

Regeringen har meddelal sådana beslämmelser i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsslörda (omsorgssladgan). Även socialstyrelsen har meddelat föreskrifter i olika ämnen.

1 paragrafens/örj-to.?ryc/ce bemyndigas regeringen all meddela yllerligare föreskrifter belräffande skydd för enskilda. Beslämmelsen avser att ge regeringen befogenhet alt vid behov ulfärda föreskrifier för all garanlera psykiskt ulvecklingsslörda, som i många avseenden har svårare än andra alt själva bedöma sin situalion, ell skydd lill liv, personlig säkerhet eller hälsa inom verksamheten med de särskilda omsorgerna. I 16 § finns i samma syfte bestämmelser som avser all garanlera kvalitetsnivån på personalen inom omsorgerna. Regeringens befogenhel att utfärda rena verkställighelsföre­skrifier följer av 8 kap. 13 § regeringsformen.

Enligt bestämmelserna i andra stycket får regeringen överlåla ål socialsiy­relsen all meddela föreskrifier till skydd för enskilda. Även ulan sådan överlåtelse får socialstyrelsen ulfärda allmänna råd lill ledning för verksam­helen m.m. Meddelar socialstyrelsen föreskrifter eller utfärdar den allmänna råd skall styrelsen som andra myndigheler beakla beslämmelserna om begränsning i myndighels rätt alt meddela föreskrifier, anvisningar och råd.

Överklagande

20 § Oinsorgsnämndens beslui om särskilda omsorger ål enskilda enligi 4 § får överklagas hos länsrällen. Talan får föras av den på vars begäran särskilda omsorger skall ges.

Socialslyrelsens beslut om tillstånd enligt 17 § eller om föreläggande eller förbud enligi 21 § får överklagas hos kammarrätten.

De beslut som omsorgsnämnden, socialstyrelsen, länsrällen eller kammar­rätten meddelar enligt denna lag gäller omedelbarl. Länsrällen eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först sedan det har vunnil laga krafl.

Försia Slyckel. Efler mönsler från socialtjänstlagen skall lalan mol omsorgsnämndens beslui i fråga om särskilda omsorger åt enskilda personer enligt 4 S kunna föras av den enskilde - eller naturligtvis av behörig slällförelrädare för denne - genom förvallningsbesvär. Del innebär alliså all besvärsmyndighelen skall kunna pröva ärendel i dess helhet och i förekom­mande fall sätta in ell nyll beslut i det överprövades slälle. Enbart möjlighet


 


Prop. 1984/85:176                                                                  78

till kommunalbesvär - där besvärsprövningen är begränsad lill alt avse sådana förhållanden som när beslutet slrider mol lag eller annan förfallning, kränker klagandens enskilda räll eller annars vilar på orättvis grund och som inte kan leda till annat än elt undanröjande av del felaktiga besluiei - har inle ansells vara tillräcklig garanli för en allsidig prövning.

Vänder sig den enskilde eller hans slällförelrädare lill nämnden för all få hjälp med särskilda omsorger, har nämnden i första hand att pröva om räll till särskild omsorg föreligger i enlighet med lagens beslämmelser. Finner nämnden vid sin prövning atl sådan rält inte föreligger lämnas begäran utan bifall. Finner nämnden å andra sidan att räll lill särskild omsorg föreligger men i en annan form än den begärda, kan framsiällningen bifallas försl om den enskilde ändrar sin begäran.

Som besvärsmyndighel har - i enlighet med omsorgskommitléns förslag och i överensstämmelse med den besvärsordning som gäller i fråga om bislånd enligt socialtjänstlagen - angetts allmän förvallningsdomslol, dvs. länsräii. Enligt 1967 års omsorgslag har beslui all vägra omsorger överkla­gats till socialstyrelsen.

Har nämnden avslagil den enskildes begäran, skall nämnden ge besvärs­hänvisning. Överklagar den enskilde besluiei, kommer även länsrätiens prövning att i första hand avse frågan om rätlen till särskilda omsorger. Finns det enligt domstolens bedömning inle någon sådan rätt, skall besvären ogillas. Finner domslolen all den enskilde har räll till särskilda omsorger skall domslolen enbari pröva om räll finns lill den eller de särskilda omsorger som den enskilde begärl. Domstolens prövning skall i dessa fall enbari avse frågan om rälten lill den särskilda omsorgen, inle ulformningen. Bedöm­ningen skall göras på grundval av vad som i målel har blivit upplyst om den enskildes behov och om de resurser som finns inom landsiingskommunen. Vid besvärsprövningen måsle rimlig hänsyn las lill de resurser som landsiingskommunen har au tillgå. På samma säll som dåvarande statsrådet och chefen för socialdepartementet framhöll i proposition (1979/80:1) om socialtjänsten kan det vid bifall lill besvären ibland vara påkallal atl återförvisa ärendel till omsorgsnämnden för all nämnden skall kunna besluta om insalsernas närmare ulformning.

Andra beslut av omsorgsnämnden än sådana som avser särskilda omsorger ål enskild kan bara överklagas genom kommunalbesvär. Delsamma är förhållandel om eil beslui om särskilda omsorger ål en enskild överklagas av någon annan än han själv eller hans legala ställförelrädare. En erinran om alt del är den enskilde själv eller den som annars har rätt all begära särskilda omsorger som har rätl all klaga genom förvallningsbesvär har gjorls i försia stycket Della innebär bl.a. all den regel som finns i 1967 års omsorgslag (46 §) om atl socialnämnden har rätt alt överklaga etl negativt beslut genom förvallningsbesvär inte längre gäller.

Andra och iredje styckena. Socialstyrelsen kan avslå en begäran om atl få driva enskild omsorgsverksamhet enligt 17 §, Styrelsen kan också förbjuda


 


Prop.  1984/85:176                                                                 79

forisatt verksamhet eller ulfärda ell föreläggande atl avhjälpa brister i en verksamhel inom de särskilda omsorgerna enligt 21 §, Sådana beslut får överklagas till kammarrätten i Slockholm,

Beslut om föreläggande eller förbud mol forisatl verksamhet grundas regelmässigl på allvarliga missförhållanden. Sådana beslui har anseus böra gå i omedelbar verkställighet

I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om bistånd enligt SoL bör som huvudregel gälla atl omsorgsnämndens och domstolarnas beslut om omsorger ål enskilda skall gå i omedelbar verkslällighei (jfr. 73 § Iredje stycket SoL; lydelse enligt SFS 1984:365). På samma sätt som enligt SoL bör domstolarna i vissa fall kunna förordna atl verkställigheten får anstå till dess beslutet har vunnil laga krafl. Della lär främst kunna bli fallel när kammarrällen upphäver eti beslut om all bevilja särskilda omsorger som har meddelals av länsrällen. I sådana fall kan det av sociala skäl vara moliveral atl inte låta beslutet gå i omedelbar verkställighet.

Den angivna bestämmelsen innebär inle någon inskränkning i domsiolar­nas möjlighel atl tillämpa 28 § förvaltningsprocesslagen (FPL) i avvaktan på att slutligt beslut fattas. Om l.ex. omsorgsnämnden har vägrat omsorger och länsrällen bedömer behovel därav som akut men inte har möjlighel all omgående meddela dom eller slutligt beslut, bör rätlen kunna meddela ett interimistiskt beslut enligt 28 § FPL.

Övriga bestämmelser

21        S Om det föreligger något missförhållande inom enskild omsorgsverksam­
het som avses i 17 §, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvarel för
verksamhelen all avhjälpa missförhållandet

Om missförhållandet är allvarligl och socialstyrelsens föreläggande inle följs, får socialstyrelsen förbjuda verksamhelen.

Med missförhållande som kan föranleda ell föreläggande eller förbud avses givelvis inte från vårdsynpunkt mindre brisler i miljön eller vissa ojämnheter i standarden på l.ex. ell grupphem. Syflel med förbudsbestäm­melsen är atl den statliga myndigheten skall ha en möjlighet att ingripa om del i något fall skulle visa sig föreligga sådana förhållanden atl man kan lala om vanvård. Självfallel ingår del i socialslyrelsens lillsyn all påpeka missförhållanden även på landslingskommunala och kommunala inräilning-ar. Del måsie kunna förulsällas all en offenllig huvudman räiiar sig efler sådana påpekanden.

22        § Den som är eller har varil verksam inom enskild omsorgsverksamhel
som avses i 17 § får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons
personliga förhållanden,

I del allmännas omsorgsverksamhel lillämpas beslämmelserna i sekretess­lagen (1980:100).


 


Prop.  1984/85:176                                                                 80

Paragrafen överensstämmer i stort med 58 § i 1967 års omsorgslag i dess lydelse enligt SFS 1980:994.

4.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1          § Lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsslörda
m.fl. och denna lag iräder i krafl den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undanlag som framgår av denna lag.

I fråga om annan undervisning för psykiskl ulvecklingsslörda än under­visning i förskola skall ulfärdas särskilda övergångsbeslämmelser.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Samiidigi upphör den nuvarande omsorgslagen att gälla.

Till skillnad från den nuvarande lagen innehåller den nya omsorgslagen inga bestämmelser om skolplikt och undervisning för psykiskl ulvecklings­störda barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasiesko­lan. Sådana bestämmelser las i stället in i den nya skollagen. Behövliga övergångsbestämmelser i fråga om undervisning (annan än förskolans) får fastställas i samband med tillkomsten av den nya skollagen.

De nuvarande omsorgsstyrelserna påbörjar en ny mandatperiod vid ingången av år 1986. En övergångsbestämmelse i fråga om dem behövs därför (12 §).

Vissa bestämmelser i den upphävda lagen har ansetts behöva vara kvar under en övergångsperiod. Detta hänger främsl samman med alt special­sjukhus och vårdhem ges en viss avvecklingslid. På grund av den relativt omfattande övergångsreglering som blir följden av bl.a. detta, har del ansetts lämpligt atl ha en särskild s.k. promulgationslag.

2         § Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorg enligt den upphävda
lagen skall ulan särskilt beslut anses ha fortsatt rätl till motsvarande särskilda
omsorg enligt den nya lagen. Om någon erhåller omsorg i former som saknar
motsvarighet i den nya lagen, är landstingskommunen skyldig alt tillhanda­
hålla den enskilde samma omsorg så länge behovet kvarslår.

Flera tiotusen människor bereds omsorger enligt nuvarande omsorgslag. De är därvid "förtecknade" eller "inskrivna" i omsorgerna. Någon svårighet atl klargöra för vilka övergångsbestämmelsen gäller föreligger därför inle. I bestämmelsen förutsätts atl den som en gång enligt 1967 års lag har kommit i åtnjutande av en omsorg som får en molsvarighel i den nya lagen, automatiskt fortsätter atl ha rätl till den omsorgen på grund av det gamla beslutet även efler den nya lagens ikraftirädande. Upphör behovet av omsorgen, upphör naturligtvis rälten. Dämtinnan råder överensslämmelse mellan den upphävda och den nya lagen.

De omsorgsformer som ulan vidare måsle anses få en motsvarighet i den nya lagen är sysselsättningshem (daglig verksamhel), inackorderingshem och


 


Prop.  1984/85:176                                                                81

elevhem. Men även sådana omsorgsformer som inle direkl kan utläsas ur den nuvarande lagen men ändå har meddelals den som är inskriven i omsorgerna, t ex. råll lill korltidsvislelse uianför del egna hemmet bör kunna anses vara en sådan omsorg enligt den gamla lagen som aulomatiskl fortsäller all gälla för den personen även efler den nya lagens ikrafllrädande. Vad slulligen gäller vård i vårdhem och specialsjukhus är del omsorgsformer, som förulsalls bli avvecklade och ersatta av främst boslad med därlill hörande omvårdnad i grupphem eller elevhem. Den som är inskriven i en sådan institution bör ha räll alt vara kvar där utan särskilt beslut men vara skyldig all godla motsvarande omsorg i ell grupphem eller elevhem, när detla erbjuds honom (jfr specialmotiveringen lill 5 S andra styckel).

Emellerlid finns det omsorgsformer i 1967 års omsorgslag som inle alls får någon molsvarighel bland de särskilda omsorgerna enligi den nya lagen. En av dem är s.k, hemmavård (4 § andra slyckel omsorgslagen), en annan bostad i familjehem för vuxna psykiskl ulvecklingsslörda (5 § omsorgsla­gen). Med hemmavård avses omsorger som en psykiskl ulvecklingsslörd egenlligen skulle ha fåll i ell vårdhem eller molsvarande men som han av särskilda skäl i möjlig omfattning i stället får i sitt hem. Den vård som meddelas av föräldrar eller andra anhöriga belecknas inte som hemmavård. Vårdformen har använls i minskande omfallning, men ett lilel antal psykiskt ulvecklingsslörda får ännu omsorgen i form av hemmavård. De bör så länge behovet kvarslår få behålla den rätlen. Delsamma gäller vuxna psykiskt utvecklingsstörda som kanske hela livet har bott hos en enskild familj. Även om familjehem inle har angivils som en särskild omsorg för vuxna i den nya lagen vore det olämpligt all bryla möjlighelen för den enskilde som redan finns i ell sådani hem all slanna i sin invanda miljö. Av dessa skäl föreskrivs här all om någon erhåller omsorger i former som saknar molsvarighel i den nya lagen, så är landsiingskommunen skyldig atl lillhandahålla den enskilde samma omsorg så länge behovel kvarslår.

I den allmänna moliveringen (avsnitt 2.4 och 2.7.1) har föreslagits atl förskola och daghem för barn inte längre skall ingå i särskolan respektive vara någon särskild omsorg. Psykiskl ulvecklingsstörda förskolebarn skall beredas plais i den kommunala barnomsorgen enligt socialtjänstlagens regler. Övergången av ansvaret för förskolebarnen från landstingskommun­erna lill kommunerna har förutsatts kunna ske omedelbart vid lagens ikraftträdande och gå smidigt, eflersom flertalet barn redan är inlegrerade i kommunernas barnomsorg. Om det i någol fall ändå skulle visa sig alt ett förskolebarn, som fåll omsorger i förskola eller daghem enligi 1967 års lag, inle omedelbarl efler den nya lagens ikrafllrädande kan beredas plats i kommunens barnomsorg får della inle drabba barnel. Beslämmelsen innebär då att landstingskommunens ansvar kvarstår för del barnels förskola lill dess behovel bortfaller.

3 S Landsfingskommunerna skall, i samband med atl planeringen enligt 9 § i den nya lagen görs, även planera för avveckling av befinlliga specialsjukhus och vårdhem.

6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                 82

Infill dess avveckling av specialsjukhus och vårdhem har ägl rum får omsorg alltjäml tillhandahållas vid sådana institutioner. Ledningen av verksamhelen skall utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen.

Första styckel. Som har framgått i flera sammanhang i det föregående skall de nuvarande specialsjukhusen och vårdhemmen för psykiskl ulvecklings­störda avvecklas och ersättas med andra boendeformer. Att avvecklingspe­riodens längd ytterst blir beroende av de personella och ekonomiska resurser som vid varje lidpunkt kan avdelas har framhållils i den allmänna motiveringen. För atl påskynda utvecklingen föreskrivs att landstingskom­munerna skall planera för avvecklingen. Avvecklingsplaneringen bör samordnas med planeringen enligt regeln i 9 § i den nya omsorgslagen. Om så sker följer därav all även avvecklingsplaneringen kommer all göras i samråd med berörda kommuner.

Andra stycket. I bestämmelsen ligger att landstingskommunerna även under avvecklingstiden skall ansvara för specialsjukhus och vårdhem. Del innebär t.ex. alt de är skyldiga att ha kvar ell lillräckligi antal plalser i specialsjukhus så länge brottspåföljden överlämnande lill vård i specialsjuk­hus (31 kap. 3 § broltsbalken) finns kvar.

I bestämmelsen har angivits atl den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen svarar för ledningen av specialsjukhus och vårdhem. Delta har ansetts vara väsenlligl för att säkerställa en samordning av hela verksamhe­ten med särskilda omsorger för psykiskl utvecklingsstörda.

4         § För innehållet i verksamheten vid specialsjukhus och vårdhem och för
verksamhetens bedrivande i övrigt under avvecklingsliden gäller den nya
lagens bestämmelser om särskilda omsorger. För specialsjukhusen fillämpas
därutöver bestämmelserna i 13-14 §§ och 16 § försia slycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).

Bestämmelsen avser att uttrycka att vård i specialsjukhus och vårdhem under avvecklingstiden så långt möjligt skall jämställas med särskilda omsorger enligt den nya lagen. Det är naturligtvis angeläget att l.ex. reglerna om kontaktperson, omvårdnad, fritids- och kulturutbud (4 § den nya lagen) kommer också dem som bor i dessa institutioner till del. I anslulning lill beslämmelsen bör också erinras om alt kvalitén på omsorgerna för dem som är intagna i institutioner som skall avvecklas inte får eftersäilas under avvecklingsliden.

1 paragrafen föreskrivs också att vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen skall tillämpas vid specialsjukhusen. Detta moisvarar vad som nu gäller enligt 12 § 1967 års omsorgslag. De bestämmelser som skall gälla är 13 § om personal, 14 § om överläkare saml 16 § försia stycket om föreskrifter om behörighet till tjänster.

5         § Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inle ske. Nyintagning i
specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske om det finns synnerliga
skäl.


 


Prop. 1984/85:176                                                                  83

Med avseende på den som bor i specialsjukhus eller i vårdhem skall omsorgsnämnden regelbundel och minsl en gång om årel pröva om boendel kan fortsäiia i någon annan boendeform.

Första styckel. I bestämmelsen förbjuds nyintagning i vårdhem för barn och ungdom. Begreppet nyintagning belyder här iniagning för elt sladigva­rande boende. Förbudei mol nyiniagning skall alliså inle hindra renl fillfälliga placeringar som görs i akutsituationer i avvaktan på mer permanenta lösningar.

I 1967 års omsorgslag används bara ett samlingsbegrepp vårdhem. I praktiken gäller emellertid att den som är under 21 år inte annat än undanlagsvis får beredas plals på värdhem tillsammans med dem som är äldre. Begreppen vårdhem för barn och ungdom respeklive för vuxna, som används här, avser atl uilrycka samma gränsdragningsprincip.

I vårdhem för vuxna och specialsjukhus får nyiniagning ske även under avvecklingstiden. Förutsättningen härförärdock att det föreligger synneriiga skäl. Ell sådani synnerligl skäl kan tex. vara att etl omhänderlagandebehov uppslår på grund av en ändrad hemsilualion för en svårl psykiskl utvecklingsstörd vuxen som dittills vårdats av föräldrarna och del inte omedelbart går atl finna etl lämpligt grupphem på grund av de särskilda behoven. Ett annal synnerligt skäl kan vara att den psykiskt utvecklingsstör­de är föremål för lagföring.

Andra stycket. För att ytterligare påskynda den önskvärda utvecklingen mot ett normaliserat, inlegreral boende för dem som bor i specialsjukhus och vårdhem föreskrivs, alt omsorgsnämnden regelbundet och minst en gång om årel måsle ta ställning i frågan om boendel kan fortsätta i någon annan boendeform dvs. främst i grupphem eller i elevhem. Prövningen skall avse varje person individuellt Den får inte bli slentrianmässig och skall dokumenteras på lämpligt sätt. Prövningen leder inle lill någol beslut som går all överklaga, vare sig den leder lill au den psykiskt ulvecklingsslörde blir kvar i vårdhemmet eller att han bereds plals i en annan boendeform. Den som är inlagen i en inslilution, som enligt den nya lagen skall avvecklas, måsle finna sig i att flytta lill en boendeform som enligt statsmakternas beslut skall ersäua dem som läggs ner.

6 § För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller fortfarande i tillämpliga delar 35 § om beredande av vård oberoende av samtycke saml därlill anslutande bestämmelser i 36-37 a §§ och 39-54 §§ i den upphävda lagen.

Som har framgåll av 6 § den nya omsorgslagen och specialmotiveringen till den beslämmelsen, skall den nya lagen inle ge någon möjlighet att bereda en psykiskt utvecklingsstörd, som förstår innebörden av ett erbjudande, särskilda omsorger mot hans vilja. Om han däremot är ur slånd alt avge en bindande viljeförklaring skall omsorgerna kunna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man. Mol denna bakgrund upptas i den nya lagen inle några regler om vård oberoende av samlycke motsvarande vad som nu gäller enligt 35 § 1967 års omsorgslag.


 


Prop. 1984/85:176                                                                  84

Omsorgskommiilén har dels föreslagil atl del nya systemel skulle prövas under en ireårsperiod och därefier omprövas, dels föruisall alt intagningar som blir nödvändiga i akuta krissitualioner skulle kunna klaras genom beslut enligi lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) eftersom det i dessa fall regelmässigl också föreligger en psykisk sjukdom.

LSPV gäller inle för iniagning av psykiskl ulvecklingsslörda om dessa inle samlidigt lider av en psykisk sjukdom av så allvarlig natur all vård på sjukhus är oundgängligen påkallad.

LSPV är f.n, föremål för översyn. Socialberedningen har nyligen i sitl betänkande (SOU 1984:64) Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten presen­leral en hell ny uppläggning av lagsliftningen innefattande också påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. Förslagel, som också innehåller förslag bl.a, om förändrade påföljder för broll som begåtts av psykiskt ulvecklings­störda, är f.n. föremål för övervägande i regeringskansliet.

I den situalion som sålunda föreligger har jag funnii all den enda framkomliga vägen är alt övergångsvis, i avvaktan på en samlad bedömning, behålla 35 § och därlill anslulande regler i 1967 års omsorgslag vid sidan av den nya omsorgslagen. Det innebär också att intill dess en ändrad ordning kan genomföras, förulsättningar alltjämt finns atl tillämpa 31 kap. 3 § broUsbalken om överlämnande lill vård i specialsjukhus för psykiskl ulvecklingsslörda. Jag förulsäller alltså atl även frågan om brottspåföljder får en adekval lösning i samband med att socialberedningens förslag om nya regler för vård av psykiskl slörda genomförs.

Enligi 5 § måsle del föreligga synnerliga skäl för nyiniagning i vårdhem för vuxna och i specialsjukhus. Kravel på synnerliga skäl måsle i forlsäUningen vara uppfylll i samtliga fall. Del bör underslrykas all en intagning i vårdhem eller specialsjukhus i försia hand kan aklualiseras av förmyndare eller god man.

Beslämmelsen innebär också alt beslut om inskrivning med slöd av 35 §, som har fallals före ikrafurädandet beslår och all inskrivningen behandlas enligt nuvarande regelsystem även i övrigt.

7 § Uppgifier som enligi den upphävda lagen har ålegat överläkaren och vårdchefen hos omsorgsstyrelsen skall utföras av ijänsleman som landsiings­kommunen utser.

Beslut som enligi den upphävda lagen skulle ha fallats av beslulsnämnden skall i stället fattas av ulskrivningsnämnd enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Vid handläggning inför ulskrivningsnämnden lillämpas 29-30 och 32-34 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Därjämle har 23 § i den upphävda lagen lillämpning.

Regeringen meddelar föreskrifter om fördelningen mellan utskrivnings-nämnderna av ärenden enligi denna lag.

Försia stycket. Enligi de bestämmelser om vård oberoende av samtycke som har redovisals under 6 § har vissa angivna befattningshavare inom


 


Prop.  1984/85:176                                                                85

omsorgsverksamheten speciella funktioner. Det är i delta sammanhang överläkare och värdchef. Enligt den nya omsorgslagen finns inle föreskrivel om några särskilda befaliningshavare hos omsorgsnämnden. Som har framgåll av 16 § den nya lagen och specialmoliveringen lill den föruisälts dock atl omsorgshuvudmännen även forlsäitningsvis kommer att ha väl kvalificerad personal i beslulsfallande ställning. Del får anses vara tillräckligt all huvudmännen själva får bestämma vilka befattningshavare som skall utföra de speciella uppgifter som en evenluell tillämpning av de äldre beslämmelserna om vård oberoende av samlycke förutsälter.

Andra-fjärde styckena. I vissa siiualioner skall beslut enligt 1967 års omsorgslag fallas av en särskild, specialdomslolsliknande nämnd, besluls­nämnden. Del kan inle anses moliveral all under den övergångsperiod då 35 S och därlill anslulande regler i 1967 års omsorgslag ännu gäller, behålla dessa särskilda nämnder. Deras uppgifier, som under senare år har varil föga omfattande, kan under den tid del gäller ulföras av utskrivningsnämnderna enligt LSPV. Dessa har i allt väsentligt liknande uppgifter redan nu och tillämpar en handläggningsordning som motsvarar vad som gäller för beslulsnämndernas handläggning av de här aktuella ärendena. Vid hand­läggningen tillämpas den ordning som gäller enligt LSPV. Ordföranden i utskrivningsnämnden skall dock i brådskande fall kunna fatta interimistiskt beslut på motsvarande sätl som beslulsnämndsordförande f.n. Del ankom­mer på regeringen all meddela de verkställighelsföreskrifier som behövs i samband med övergången.

Utskrivningsnämndernas beslut överklagas hos psykiatriska nämnden, dvs. samma instans som prövar besvär över beslulsnämndernas beslut Någon ulökning av psykiatriska nämndens verksamhet blir det därför inte genom konstruktionen.

Socialberedningen har i del lidigare nämnda belänkandet föreslagil att också utskrivningsnämnderna avskaffas. Del får förutsättas atl beslutsfunk­tionerna enligt de här akluella reglerna vid behov anpassas till vad som skall gälla för den psykiatriska tvångsvården.

8 § Inackorderingshem och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall
anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen.

Inackorderingshem enligt 1967 års omsorgslag är små enheter som ligger i vanlig bebyggelse. Elevhem är också relativt små. De moisvarar alltså nära de bostadsformer, grupphem och elevhem, som den nya lagen föreskriver som särskilda omsorger. I beslämmelsen anges därför atl dessa hem skall anses vara gmpphem respeklive elevhem i samband med den nya lagens ikrafllrädande.

9 § Den som har erhållil godkännande att driva enskild verksamhel enligt

10        § i den upphävda lagen skall anses ha tillslånd att på de villkor som angivits
i godkännandet bedriva verksamheten enligt 17 § i den nya lagen.

Del finns f.n. en inte obetydlig verksamhel inom omsorgerna om psykiskl utvecklingsstörda  som   drivs  av   privata   rättssubjekt  -  privaipersoner.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 86

stiftelser m.fl. Dessa har erhållil godkännande enligt 10 § 1967 års omsorgs­lag. Det saknas anledning all pä grund av den nya lagens beslämmelser ompröva dessa godkännanden, I den mån de givna godkännandena är villkorade - lidsmässigt eller pä annat sätt - gäller även dessa villkor. Om etl godkännande har tidsbegränsats skall omprövningen för etl forlsall lillslånd ske enligi beslämmelserna i 17 § den nya lagen.

10        § Om del i lag eller annan författning hänvisas lill en föreskrift som har
ersatls genom en bestämmelse i lagen (1985:000) om särskilda omsorger om
psykiskl ulvecklingsstörda m.fl. eller i denna lag, skall hänvisningen i slällei
avse den nya beslämmelsen.

Beslämmelsen syfiar lill atl underlätta övergången från del gamla regelsystemet till del nya.

11        § Beslut om omsorger, som har överklagats hos socialstyrelsen enligi 44 §
andra slyckel i den upphävda lagen, prövas enligi beslämmelserna i den
lagen.

144 § 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om överklagande av beslut enligt lagen. Enligt paragrafens andra stycke får lalan föras mol bl.a, beslut varigenom omsorg enligt lagen vägrats. Talan förs hos huvudlillsynsmyndig-heten, dvs. socialstyrelsen. I den mån sådana besvär inte har avgjorts vid tiden för den nya lagens ikraftträdande har det bedömls vara mesl lämpligl att låta besvärsprövningen fullföljas av socialstyrelsen. Mot socialslyrelsens beslut fär lalan inle föras (45 §).

12        § Omsorgsslyreiser som tillsatts med stöd av den upphävda lagen skall
fram till uigången av är 1988 fullgöra de uppgifter som enligt den nya lagen
ankommer på omsorgsnämnd, om inte landsiingskommunen dessförinnan
beslular annat.

Nyvalda omsorgsstyrelser träder till den 1 januari 1986. Bestämmelsen klargör all dessa automatiskt tar över omsorgsnämndens uppgifter enligt den nya lagen vid dennas ikraftträdande för återstoden av mandatperioden, om inte landstingskommunen väljer att skapa en annan ordning.

4.3 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Förslagel innebär atl 1 § andra stycket utgår. I del slyckel står en hänvisning lill 1967 års omsorgslag.

Som har ulvecklats i den allmänna moliveringen skall hälso- och sjukvårdslagen (HSL) gälla lika för psykiskt utvecklingsstörda som för andra människor. Hänvisningen lill omsorgslagen kan ge inlryck av alt HSL ej gäller för psykiskt utvecklingsstörda. Hänvisningen bör därför ulgå.


 


Prop.  1984/85:176                                                             87

5 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yllrande inhämtas över förslagen till

1.     lag om  särskilda  omsorger om  psykiskt  ulvecklingsslörda m.fl.,

2.     lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsslörda m.fl.,

3.     lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighel med föredragandens hemställan.


 


Prop.  1984/85:176                                                             88

Bilaga 1

Oinsorgsberedningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 S Denna lag innehåller föreskrifter om landstingskommunernas ansvar för
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Vad i lagen sägs om psykiskl utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fåtl ell belydande och beslående begåvningshandikapp saml personer med barndomspsykos.

2 S I socialtjänsflagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
finns beslämmelser om kommunernas och landstingskommunernas ansvar
för socialtjänst respektive hälso- och sjukvård åt alla.

I lagen (1985:000) om utbildning för vissa psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser om särskola och andra utbildningsformer.

Verksamhetens mål

3 § De särskilda omsorgerna skall syfta till atl ge psykiskt utvecklingsstörda
möjlighet atl leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall
vara inriktade på all uiveckla den enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbe­stämmanderätt och integritet.

De särskilda omsorgerna

4         § De särskilda omsorgerna är

1.  rådgivning, annal personligl stöd samt stöd av en kontaktperson,

2.  daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig,

3.  korltidsvislelse utanför del egna hemmet i syfte främst atl avlösa anhöriga i vård och lillsyn,

4.  bostad i familjehem eller i elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

5.  bostad i grupphem för vuxna som inle kan bo självständigt.

Ål dem som får särskilda omsorger enligt första styckel 2-5 skall också ges omvårdnad. Ål dem som bor i elevhem eller grupphem skall erbjudas fritidsverksamhet och kultureUa akfiviteter.


 


Prop.  1984/85:176                                                             89

Rätten till särskilda omsorger

5 S Psykiskl ulvecklingsstörda som behöver slöd och hjälp i sin livsföring har räll lill särskilda omsorger enligi denna lag, om deras behov inle lillgodoses pä något annat sätl.

Psykiskl ulvecklingsstörda skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäk­ras goda levnadsvillkor. Omsorgerna skall ulformas så all de slärker deras resurser all leva ell självsiändigi liv.

Landstingskommunens ansvar

6          § Varje landslingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna åt
psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen.
Psykiskt ulvecklingsslörda som vistas i landsiingskommunen under en
kortare tid skall ges det slöd som de omedelbarl behöver.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Föreskrifier om förvaliningsulskoUet skall därvid avse kommunstyrelsen.

7          § Landsiingskommunen får lill kommun i landsiingskommunen överlåta
uppgift enligt denna lag belräffande psykiskl ulvecklingsslörda som är
bosatta i kommunen, om överenskommelse har iräffats mellan landstings­
kommunen och kommunen samt regeringen medger del.

Om en sådan överiålelse sker, skall denna lags föreskrifter om landstings­kommun i tillämpliga delar gälla för kommunen.

8          § Till landstingskommunens uppgifter hör att

-göra sig förtrogen med psykiskl ulvecklingssiördas levnadsförhållanden saml verka för all de får sina behov allsidigl tillgodosedda.

-    informera om verksamhelens mål och medel,

-    i samverkan med kommunerna i landsiingskommunen planlägga och samordna den verksamhel som behövs för psykiskl ulvecklingsslörda och deras familjer samt verka för all den utvecklas på etl lillfredsställande sätt,

-    medverka lill all psykiskl ulvecklingsslörda får en meningsfull Syssel­säUning genom inlräde i förvärvsarbele,

-    samverka med organisalioner som företräder psykiskl ulvecklingsslör­da,

-    verka för all del allmänna frilids- och kulturutbudel blir tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda.

9          § De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella
behov. Omsorgerna skall utformas så atl de är lätt lillgängliga för de
människor som behöver dem.

10       § De särskilda omsorgerna skall ges på begäran av den psykiskl
ulvecklingsslörde   själv.   Om   han   är  ur  stånd   atl   avge  en   bindande


 


Prop.  1984/85:176                                                                  90

viljeförklaring skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadsha­vare, särskilt förordnad förmyndare eller god man.

Samråd  skall   fortlöpande  ske   med   den   psykiskl   utvecklingsslördes närslående.

11  § Landsiingskommunen skall anmäla lill överförmyndaren när en psykiskl ulvecklingsslörd kan antas behöva förmyndare eller god man saml när en omyndigförklaring bör kunna hävas eller en god man entledigas.

12  § Landsiingskommunen skall efter samråd med kommunerna inom landsiingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskl utvecklingsstörda.

Avgifter

13        § Avgifl ulgår inte för särskilda omsorger enligt denna lag. Av dem som
inle är berättigade lill folkpension i form av hel förtidspension eller
ålderspension och som har inkomst av eget arbele får dock, när de har
stadigvarande bostad på landslingskommunens bekostnad, skäliga avgifter
för kosl och logi tas ut enligt de grunder som landsfingskommunen
bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende förbehålls
tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare
föreskrifter om sådana avgifter.

Om rätl för landstingskommun att i vissa fall uppbära folkpension och barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

Nämnder

14       § Ledningen av de särskilda omsorgerna utövas av en omsorgsnämnd, i
den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 §
kommunallagen (1977:179).

Landsiingskommunen får lillsalta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett, är förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.

15       § I fråga om särskild omsorgsnämnd gäller bestämmelserna i 3 kap.
2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i tillämpliga delar.

I ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild gäller dock 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290) om jäv.

Personal

16       § För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som
behövs för atl meddela god omsorg.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighel lill tjänsler inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och om tjänsternas


 


Prop.  1984/85:176                                                                91

lillsäUning, Regeringen får överlåta ål socialstyrelsen atl meddela sådana föreskrifier.

Enskilda omsorger

17        S Om en enskild huvudman vill driva sådan verksamhet för psykiskl
ulvecklingsslörda som anges i 4 § första styckel 2-5, skall lillslånd sökas hos
socialstyrelsen, Tillslånd får inle lämnas utan all omsorgsnämnden i den
landslingskommun där verksamhelen skall bedrivas har lillslyrkl del.

Enskild verksamhel skall stå under tillsyn av omsorgsnämnden. Nämnden har räll all inspeklera verksamheten.

Tillsyn

18        S Socialstyrelsen har lillsyn över verksamhel enligi denna lag. Styrelsen
skall därvid följa och stödja verksamheten. Vid uiövandel av sin tillsyn har
styrelsen rätt atl företa inspektioner.

Ytterligare föreskrifter

19        § Regeringen bemyndigas att i fråga om verksamhel enligt denna lag
meddela yllerligare föreskrifier till skydd för enskilda eller belräffande
verksamhelens bedrivande i övrigt.

Regeringen får överlåta ål socialstyrelsen atl meddela föreskrifter till skydd för enskilda.

Överklagande

20        § Omsorgsnämndens beslut i fråga om särskilda omsorger enligt 4 § ål
enskilda överklagas hos länsrätten genom besvär. Sådant besvär får inte föras
mot beslui i fråga om särskilda omsorger lill annan.

Socialslyrelsens beslui i ärenden om tillstånd enligt 17 § eller om föreläggande eller förbud enligt 21 § överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut som avses i försia och andra slyckena gäller omedelbart. En länsrätt eller en kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkslällas försl sedan del har vunnil laga krafl.

Övriga bestämmelser

21        § Om del föreligger något missförhållande inom enskild verksamhel som
avses i 17 §, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvarel för
verksamhelen all avhjälpa missförhållandet

Om missförhållandet är allvarligl och socialstyrelsens föreläggande inle efterkoms, får socialstyrelsen förbjuda verksamheten.


 


Prop.  1984/85:176                                                                 92

22        § Barn som har fylll 15 år har räll att själva föra sin talan i mål och ärenden
enligt denna lag.

Barn som är yngre bör höras, om del kan vara lill nylla för ulredningen och barnet kan antas inle ta skada av del.

23        S Den som är eller har varil verksam inom enskild verksamhel som avses i
17 S får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons personliga
förhållanden.

I det allmännas verksamhel lillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Om ikraftträdandel finns föreskrifter i lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsslörda.


 


Prop.  1984/85:176                                                             93

2 Förslag till

Lag om utbildning för vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna föreskrifter

1          S Denna lag innehåller föreskrifter om grundläggande utbildning för
psykiskt ulvecklingsstörda barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan
och gymnasieskolan, Beslämmelser om särskilda omsorger finns i lagen
(1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsslörda (omsorgs­
lagen).

I  denna  lag  avses  med  psykiskl  utvecklingsstörda  delsamma  som  i omsorgslagen,

2          § Varje landslingskommun skall anordna särskola för psykiskl ulvecklings­
slörda barn och ungdomar som är bosalta inom landsiingskommunen. om
inle annal följer av 3 §.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun.

3          § En landstingskommun får till kommun i landsiingskommunen överlåta
alt anordna särskola för barn och ungdomar som är bosalta i kommunen, om
överenskommelse har iräffals mellan landsiingskommunen och kommunen
och regeringen medger det

Om en sädan överlåtelse sker, skall denna lags föreskrifterom landslings­kommun i lillämpliga delar gälla för kommunen.

4  8 Slalen anordnar i specialskolan utbildning för psykiskl utvecklingsstörda barn och ungdomar som på grund av synskada, dövhet eller hörselskada behöver insalser ulöver dem som erbjuds i särskolan.

5  § Skolöverstyrelsen skall såsom cenlral förvaltningsmyndighet ha lillsyn över utbildning enligt denna lag.

Länsskolnämnden skall under skolöverstyrelsen ha lillsyn över ulbildning­en inom länet.

Särskolans former m.m.

6          S Särskolan omfattar

1.  skola för grundundervisning (gmndsärskola),

2.  iräningskola för dem som inte kan följa utbildningen i grundsärskolan och

3.  yrkesskola (yrkessärskola),

7          § Grundsärskolan och träningsskolan omfattar tio årskurser fördelade på
lågstadium, mellanstadium och högstadium. Regeringen eller den myndighel
som regeringen beslämmer meddelar närmare föreskrifier härom.


 


Prop.  1984/85:176                                                                  94

8          S Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och träningsskolan. I yrkes­
särskolan får eleverna yrkesutbildning, yrkesträning eller verksamhelslrä-
ning.

Yrkessärskolan omfattar fyra årskurser.

9          § Särskolan skall så långt möjligt organiseras på sådani sätt, atl psykiskl
utvecklingsstörda inle måsle bo uianför del egna hemmel på grund av
skolgången.

10        § I omsorgslagen finns föreskrifier om särskilda omsorger i form av boslad
i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo uianför
föräldrahemmel.

Den lokala ledningen av särskolan

11    § 1 omsorgslagen finns beslämmelser om omsorgsnämnd.
Omsorgsnämnden är lokal styrelse för en landsiingskommuns särskola,

om inle annal följer av 12 §.

12 § En landslingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapel överlåla ledningen av en särskola på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen, om kommunen medger detta. I ett sådant fall är skolstyrelsen lokal slyrelse enligt denna lag.

13 8 När en kommun anordnar särskola med stöd av 3 §, skall kommunens skolstyrelse vara lokal styrelse för skolan.

Finns omsorgsnämnd i kommunen, får kommunfullmäktige bestämma all den isiällel för skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för särskolan.

Vissa bestämmelser om specialskolan

14 §  Grundläggande  bestämmelser om  specialskolans  uppbyggnad  och lokala styrelser finns i skollagen (1962:319).

Skolplikt m.m.

15  SI fråga om tid för skolpliktens inträde och möjlighet att påbörja skolgång i förtid och atl få uppskov med den skall bestämmelserna i skollagen (1962:319) lillämpas.

16  § Psykiskl ulvecklingsslörda som inte kan della i ulbildningen i grundskolan skall fullgöra sin skolplikl genom all della i utbildningen i särskolan, om inle annal följer av 17 eller 22 §.

17  § Psykiskt ulvecklingsstörda som på grund synskada, dövhet eller hörselskada behöver insatser utöver dem som erbjuds i särskolan skall fullgöra sin skolplikl genom atl delta i ulbildningen i specialskolan, om inie annal följer av 22 §.


 


Prop.  1984/85:176                                                                95

18  S Psykiskt ulvecklingsslörda som avses i 16 och 17 §§ är skolpliktiga lill dess atl de inhämlal kunskaper och färdigheter motsvarande de tio årskurserna i grundsärskolan, träningsskolan eller specialskolan, dock längst till uigången av vårterminen del kalenderår då de fyller 17 år,

19  S Elever i särskolan som efler skolplikistidens ulgång önskar yllerligare ulbildning har rält alt få sådan inom ramen för särskolan inlill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 år.

Om en elev har påbörjal en viss yrkesutbildning eller motsvarande i särskolan före utgången av den angivna vårterminen, får eleven fortsätta skolgången i särskolan till dess alt utbildningen är slutförd, dock längst lill uigången av vårlerminen del kalenderår då eleven fyller 23 år.

20  § I fråga om vårdnadshavares ansvar för skolpliklens fullgörande och ålgärder mot vårdnadshavare som inte fullgör sina skyldigheler därvidlag skall beslämmelserna i skollagen (1962:319) tillämpas.

21  § Beslut i frågor som avses i 15-19 §§ fallas av den lokala styrelsen för skolan.

Fristående skolor m.m.

22        § Barn som avses i denna lag får fullgöra sin skolplikl även i en skola med
enskild huvudman (frislående skola), om skolan är godkänd för ändamålet
Fråga om godkännande prövas av lokal slyrelse för särskolan eller
specialskolan enligi beslämmelser som regeringen meddelar.

Skolplikten får även fullgöras på något annat sätl som av skolöverstyrelsen i del enskilda fallet bedöms vara etl fullgott alternativ lill den utbildning som annars står barnet tillbuds enligt lagens föreskrifter. Skolöverstyrelsen skall i sådana ärenden höra socialstyrelsen. Godkännande får lämnas endasl efler tillslyrkande från socialstyrelsen.

Skolhälsovård

23        § 1 fråga om elever som enligt denna lag får utbildning i grundsärskolan,
iräningsskolan eller specialskolan gäller i tillämpliga delar beslämmelserna i
skollagen (1962:319) om skolhälsovård för elever i grundskolan.

I fråga om elever i yrkessärskolan gäller på motsvarande sätt skollagens beslämmelser om skolhälsovård för eleverna i gymnasieskolan.

Utöver vad som följer av första och andra slyckena har eleverna rätt till de yueriigare undersökningar som föranleds av deras handikapp.

Kostnader

24        § Den som med stöd av bestämmelser i denna lag går i särskolan eller
specialskolan skall kostnadsfritt få undervisning och skolhälsovård. Läro-


 


Prop.  1984/85:176                                                   96

böcker och andra hjälpmedel som andvänds i undervisningen skall vara kostnadsfria för eleverna.

Övriga föreskrifter

(Föreskrifter om bl.a.  överklagande och bemyndiganden; jfr skolla­gen).


 


Prop. 1984/85:176                                                              97

3 Förslag till

Lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrivs följande.

1          § Lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsstörda
träder i kraft den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undantag som framgår av följande beslämmelser.

2  § Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorg enligi den upphävda lagen skall ulan särskili beslui anses ha forlsall räll lill molsvarande särskilda omsorg enligi den nya lagen. Om någon erhåller omsorg i former som saknar molsvarighel i den nya lagen, är landstingskommunen skyldig att tillhanda­hålla den enskilde samma omsorg så länge behovel kvarstår.

3  § Landstingskommunerna skall, i samband med atl planeringen enligt 12 8 i den nya lagen görs, även planera för avveckling av befinlliga specialsjukhus och vårdhem.

Ledningen av verksamhelen vid specialsjukhus och vårdhem utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen.

4  § För innehållel i verksamhelen vid specialsjukhus och vårdhem och för verksamhelens bedrivande i övrigl under avvecklingsliden gäller den nya lagens bestämmelser om särskilda omsorger. För specialsjukhusen gäller därutöver beslämmelserna i 13-14 §§ och 16 § försia slycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) på molsvarande säll.

5  § Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inle ske, Nyintagning i specialsjukhus och i vårdhem för vuxna får ske endasl om del föreligger synnerliga skäl.

Med avseende pä den som bor i specialsjukhus och i vårdhem skall omsorgsnämnden regelbundet och minsl en gång om årel pröva om boendel kan fortsäiia i någon annan boendeform.

6  § Tills vidare skall för specialsjukhus och vårdhem för vuxna allljämi i lillämpliga delar gälla 35 § om inskrivning oberoende av samlycke och därtill anslulande bestämmelser i 36-54 §§ i den upphävda lagen,

7  § Uppgifter som enligt den upphävda lagen har ålegat överläkaren och vårdchefen hos omsorgsstyrelsen skall utföras av befattningshavare som landsiingskommunen utser.

Beslut som det enligt den upphävda lagen har ålegat beslulsnämnden alt falla skall i slällei fallas av ulskrivningsnämnd enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

7 Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                 98

8  8 Inackorderingshem och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall anses vara grupphem och elevhem enligt den nya lagen,

9  8 Den som har erhållit godkännande all driva enskild verksamhet enligt

10        8 iden upphävda lagen skall anses ha tillslånd att pade villkor som angivils
i godkännandet bedriva verksamhel enligi 17 8 i den nya lagen.

10 8 öm det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatls genom en beslämmelse i lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklingsslörda eller i denna lag, lillämpas i slällei den nya beslämmelsen.

118 Besvär över beslui om omsorger, som enligi 44 8 andra slycket i den upphävda lagen har förls hos socialstyrelsen, prövas enligt äldre beslämmel­ser.

12 8 Omsorgsslyreiser som tillsatts med stöd av den upphävda lagen skall fram till den 1 januari 1989 fullgöra de uppgifter som enligt den nya lagen ankommer på omsorgsnämnd.


 


Prop.  1984/85:176                                                            99

4 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs alt I 8 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

18

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag ålgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör sjuktransporter.

/ fråga om omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsslörda finns be­stämmelser i lagen (1967:940) angå­ende omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsslörda.

I fråga om landvård finns särskilda beslämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.


 


Prop.  1984/85:176                                                                100

Bilaga 2

En inom socialdepartementet utarbetad redovisning av gällande lagstiftning

De grundläggande beslämmelserna på områdel finns i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsslörda (omsorgslagen) och i sladgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda. För psykiskl utvecklingsstördas förhållanden finns också bestämmelser av betydelse i bl.a. socialtjänstlagen (1980:620; SoL), hälso-och sjukvårdslagen (1982:763:HSL), skollagen (1962:319), broltsbalken och rättegångsbal­ken.

Omsorgslagen inleds med en beslämmelse som anger lagens lillämpnings­oniråde. Enligt denna avser lagen psykiskt ulvecklingsslörda. som på grund av hämmad förslåndsuiveckling för sin ulbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genoin del allmänna.

Del är landstingskommunerna (resp, kommuner som inte hör lill landstingskommun) som har huvudmannaansvar för i princip alla former av undervisning och vård av psykiskl utvecklingsstörda.

Undervisning av psykiskl ulvecklingsstörda ges i särskola, som omfattar förskola, grundsärskola, träningsskola och yrkessärskola. I vissa fall kan undervisningen ges i specialklass eller genom särskild undervisning, t.ex. i elevens hem. Barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan anvisas enligt skollagen lill specialskolan, för vilken slaten är huvudman.

En psykiskl utvecklingsstörd som kan tillgodogöra sig undervisning, dock inle i den allmänna skolan, är särskolplikiig från 7 års ålder, så länge han behöver undervisning dock längsl lill 21 eller vid synnerliga skäl 23 års ålder, Särskolplikiig psykiskl ulvecklingsslörd skall skrivas in i särskola. Om elev i särskolan har svärl atl färdas mellan hem och skola varje dag kan särskolchefen, efler samråd med omsorgsöverläkaren, beslula all eleven skall bo i annat enskilt hem, i inackorderingshem eller i elevhem. En särskolelev kan skrivas ut på försök, bl.a, för att pröva om han kan tillgodogöra sig en mer krävande undervisning eller ulbildning än den som ges i särskolan. En särskolelev skall skrivas ut slulligi när särskolplikien upphör, dvs. när någon av förulsällningarna för särskolplikl brisler.

Landsfingskommunerna svarar enligi omsorgslagen för såväl insiilulions-boende för psykiskt utvecklingsstörda som för boende i annan enskill hem än del egna. För vård av psykiskl ulvecklingsslörda skall således finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn, sysselsällningshem och special­vårdhem. Möjlighet finns också all ge vården i del egna hemmel eller i annat enskill hem, inackorderingshem eller elevhem.

Landsfingskommunerna är inte ålagda all ordna frilidsverksamhel för psykiskl ulvecklingsslörda. Kommunerna har dock genom SoL fåll ett ökat ansvar för alt bryta handikappades isolering och förmedla konlakler med fritids- och kuluirliv.


 


Prop.  1984/85:176                                                                101

Ledningen av en landsiingskommuns verksamhel ulövas enligt omsorgs­lagen av en omsorgsslyrelse. Landstingskommun kan antingen tillsälta en särskild omsorgsstyrelse eller uppdra ål en annan nämnd all vara omsorgs­slyrelse. I annal fall är del sjukvårdsslyrelsen som är omsorgsslyrelse. Som redan nämnls ligger undervisningen under landslingskommunall huvudman­naskap. Det är dock möjligt all överlåla ledningen av en särskola på skolslyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

Hos omsorgsslyrelsen skall finnas ijänster som särskolechef, vårdchef och överläkare. Särskolan slår under ledning av en reklor och för vårdhem och andra insliiulioner skall finnas en föreslåndare,

I omsorgslagen anges fem särskilda uppgifier för en omsorgsslyrelse. För del första skall den verka för all psykiskl utvecklingsstörda får de omsorger som de behöver, vilkel anses innefaiia all styrelsen skall bedriva en viss uppsökande verksamhet. För del andra skall den planlägga och samordna verksamhelen och också verka för all omsorgerna ulvecklas på elt tillfredssiällande säll. För del iredje skall omsorgsslyrelsen handha ledning av de inrältningar för psykiskt ulvecklingsslörda som drivs av landslings­kommun och - för del fjärde - ulöva lokal tillsyn över instilulioner som drivs av annan. Som en femte uppgifl anges all framlägga förslag hos landstinget, som ju är det anslagsbeviljande organet

Varje landslingskommun skall upprätta en plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskl ulvecklingsslörda. Planen, lill den del den inte avser särskolan, ges in till socialtyrelsen.

Högsla lillsynen över omsorgsverksamhelen ulövas av skolöversiyrelsen och socialsiyrelsen.

I landslingskommun skall finnas en beslulsnämnd för psykiskl utvecklings­störda. Nämnden består av lagfaren ordförande saml ytterligare två eller fyra ledamöler. Beslutsnämnd skall i vissa fall pröva bl.a. frågor om inskrivning i eller utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus samt frågor om särskolplikl och befrielse från skolgång. Vid sammanlräde i nämnden skall -om del är möjligl och lämpligl - den som ärendet avser vara närvarande.

Avgifl ulgår i princip inle för omsorger enligi omsorgslagen. Skälig ersällning får dock las ul för kosl och logi som tillhandahålls en utvecklings­störd, som har inkomsl av eget arbele.

Psykiskt utvecklingsstörd som är i behov av vård på vårdhem eller på specialsjukhus skall beredas sådan vård efter eget samtycke om han är myndig och annars efler samlycke av vårdnadshavaren eller förmyndaren (frivillig inskrivning). Inskrivningen kan dock ske oberoende av den psykiskt ulvecklingsslördes samtycke. Delta gäller samtliga under 15 år, dem emellan 15-18 år som ej nålt sådan mognad all deras vilja bör beaklas saml omyndigförklarade som ej nåll sådan mognad som nyss nämnls. Oberoende av samtycke får också psykiskl ulvecklingsslörd som fylll 15 år beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn  lill   ulvecklingsslörningens  grad   och   till   atl   han   lill   följd   av


 


Prop.  1984/85:176                                                               102

uivecklingssiörningen a) är farlig för annans personliga säkerhel eller fysiska eller psykiska hälsa eller för egel liv, b) är ur slånd all laga vård om sig själv, c) är ur slånd alt skydda sig själv mot all bli sexuelll ulnyttjad eller d) har ell för närboende eller andra grovl slörande levnadssäll.

Med slöd av domslois förordnande enligi 31 kap. 3 8 brottsbalken får vård i specialsjukhus beredas oberoende av samtycke även när vården är ound­gängligen påkallad med hänsyn till, förulom ulvecklingsslörningens grad. all den ulvecklingsslörde till följd av utvecklingsstörningen är farlig för annans egendom eller annal av lagsliflningen skyddal inlresse.

Omsorgslagen saknar regler om räll all hindra den som har tagils in med slöd av lagen atl lämna sjukhuset eller vårdhemmet och om tvång för att genomföra vårdåtgärder eller för alt skydda patienten själv eller omgivning­en. Likaså saknas reglerom brevgranskning. Däremot finns reglerom rätt all få bilräde av polismyndighelen för alt återföra den som har avvikil eller inle inställer sig efler beslui om inskrivning, I praktiken har reglerna i 24 kap, broltsbalken ansetts kunna användas analogt vid behov.

Möjlighet all genom besvär hos psykiatriska nämnden överklaga beslut i fråga om omsorger enligt omsorgslagen finns i ett antal i lagen angivna ärenden (bl.a. beslut om inskrivning i eller utskrivning från särskola, vårdhem eller specialsjukhus). Frågorna prövas i regel således i första hand på ijänslemannaplanei i andra hand av beslutsnämnd och slulligen av psykiatriska nämnden, när talan får föras dit.

Talan mot beslut varigenom omsorg vägrats förs hos socialstyrelsen genom besvär.

Som nämnts inledningsvis finns särskilda regler om påföljder för utveck­lingsstörda i broltsbalken 31 kap. 3 8 och 33 kap. 2 8. Den som har begått brotl under inflyiande av "sinnesslöhet" får inle dömas lill fängelse. Domslolen kan överlämna honom lill vård i specialsjukhus, om han behöver sådan vård, eller beslula om skyddslillsyn. Om det bedöms ändamålsenligl får han dömas till böler. Han kan också vara fri från påföljd. Även om brollet inle har begålts under inflyiande av "sinnesslöhel", men förulsättningar för inskrivning i specialsjukhus finns och behov av sådan vård föreligger, kan rätten beslula om vård i specialsjukhus. I delta fall krävs dock särskilda skäl härför.

Skyddstillsyn kan inte annat än om "särskilda skäl" föreligger komma i fråga när straffminimum för brottet är fängelse i ett är eller därulöver. Den som döms lill skyddslillsyn kan åläggas atl följa vissa föreskrifier om t.ex. vård eller behandling. Utvecklingsstörda kan dömas lill skyddstillsyn med föreskrifter om all motta omsorger enligt omsorgslagen.

Regler om åialsunderlålelse finns bl.a. i 20 kap. 7 8 rällegångsbalken. Därav framgår atl åklagaren kan avstå från atl åtala, om brotlel uppenbar­ligen begåtls under inflyiande av "sinnesslöhet" och vård i vårdhem eller specialsjukhus kommer lill stånd utan lagföring saml ålal inle är påkallat av särskilda skäl.


 


Prop.  1984/85:176                                                               103

Bilaga 3

Sammanfattning av omsorgskommitténs betänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade

Principiella utgångspunkter

Omsorgskommiilén konstaterar inledningsvis all principerna om norma­lisering och inlegrering är grundläggande för insalser inom handikappområ­det Normaliseringsprincipen innebär att ågärder skall vidtagas för att handikappade skall få en livssituation som överensslämmer med andra människors och principen om inlegrering innebär alt handikappade skall della i samhället tillsammans med och på samma villkor som andra människor.

Planeringen av åtgärder för atl avhjälpa brisler måste ske utifrån en helhetssyn, dvs. hänsyn skall las lill all det kan vara på flera områden som den handikappade eller dennes anhöriga möler svårigheier.

Samhällets årgärder måsle vara individualiserade, då insatserna måste svara mot människornas verkliga behov,

Velskapen om konlinuiiet i omsorgerna utgör en irygghel både för den handikappade och hans närslående.

I alll arbete med människor är det viktigt att den enskildes inlegritel upprätthålls och skyddas. Handikappades kunskaper och erfarenheter las till vara genom handikappades möjligheter till medinflytande bl.a. i planering och genomförande av insatser för handikappade.

Kommittén framhåller också alt stöd- och serviceinsatserna för handikap­pade skall vara lätta atl nå och fria från krångliga regler. Huvudregeln måste vara atl insatserna skall finnas på den ort där den handikappade bor.

Personkretsen

De särskilda omsorgerna skall enligt omsorgskommittén stå öppna för alla handikappade barn och ungdomar samt vuxna som är barndomspsykoiiska eller utvecklingsstörda. I denna personkrets ingår även barndomspsykotiska och utvecklingsstörda som är flerhandikappade saml vissa andra handikap­pade.

För alla gäller all de särskilda omsorgerna skall ställas till förfogande för den enskilda människan i den mån hon behöver dem och inte på grund av att handikappet ingår under någon viss diagnos.

Bostad och service

Kommitténs förslag syftar dels fill en uppbyggnad av små bostadsenheter och social service, dels till en fortsatt avveckling av stora institutioner.

Föräldrar till handikappade barn skall i ett fidigt skede få tillgång fill en god första information, slöd i krisbearbetning, forllöpande information, föräld-


 


Prop.  1984/85:176                                                                104

rautbildning och kompletterande utbildning, kombinerade med slödformer som medhjälp i vård och tillsyn saml korllidsvård, Alll slöd skall göras lällillgängligt

Kommittén föreslår all en beredskap för god försia informalion byggs upp och omfaltar de mänga personalkategorier som är berörda. Ansvaret för denna skall åvila habilileringsnämnden,

Kommiltén ser det naturligt all socialljänslen genom silt ansvar för alla handikappade ger avlösningshjälp (medhjälp i vård och lillsyn) till familjer med handikappade barn, ungdomar och vuxna. Kommittén föreslår också alt landstingen svarar för anskaffning av annal enskilt hem, ger dem behörigt stöd och utövar lillsyn över dem.

De kollekliva bosladsformer som kan behövas för handikappade barn, ungdomar och vuxna belecknas grupphem. De kommer successivi atl ersälla specialsjukhus, vårdhem, vissa inackorderingshem och elevhem i inlernai-form.

Kommillén har beskrivil avvecklingen av de slora inslilutionerna och belönar lillsynsmyndigheiens betydelse för atl dokumentera och sprida erfarenheter om avvecklingsprocesser.

Specialsjukhusens avveckling bör vara slutförd inom en femårsperiod efler ikraftträdandet av en ny lag om handikappomsorger - samma mål gäller vårdhem och elevhem i iniernatform för barn. Vårdhem för vuxna kan la längre lid att avveckla.

Undervisning

Förskolan för handikappade barn har som för andra barn både sociala och pedagogiska motiv. Handikappade barn behöver social gemenskap för sin utveckling och föräldrarna kan behöva avlösning i sin vårduppgift

Utvecklingen av den individuella integreringen leder nalurligl lill alt särskolans förskola går upp i den primärkommunala barnomsorgen. Denna omfattar redan i slor utsträckning daghemsverksamhelen för ulvecklings­störda barn. Kommunerna blir huvudmän för förskolan för alla barn.

Kommiltén föreslår atl särskolan i övrigt inlemmas i del allmänna skolväsendel genom alt huvudmannaskapel går över lill kommunerna.

Överförandet till kommunerna måste ske med bibehållande av de insatser, resurser och den särskilda pedagogik som finns inom dagens särskola.

Kommittén föreslår atl statsbidrag bör utgå lill kommunerna efler nuvarande normer för klasser och grupper inom särskolan, men på nivå (procentuell) som gäller för grund- och gymnasieskolan. För resterande kostnader för särskolan förordas förhandlingar mellan kommuner, landsting och staten så att kommunerna fullt ul kompenseras för sina åiaganden.

Inordnandet av särskolan i det allmänna skolväsendet får till konsekvens atl allmän skollagsliftning med några föreslagna kompletieringar bör reglera skolgången för barndomspsykoiiska och utvecklingsstörda elever.


 


Prop. 1984/85:176                                                                105

Särskolplikien bör ersättas av vanlig skolplikt (7-16 år). Också inskriv­ningen i särskolan bör överenssiämma med inskrivning i det allmänna skolväsendet, Kommillén föreslår all den minskade liden i grundsärskolan och iräningsskolan kompenseras av elt års förlängning inom yrkesskolan, Särskoleleverna ges rätl lill gymnasieskolan.

Kommillén förulsäller all vuxensludier vid folkhögskolor och inom sludieförbund kan fortgå i minsl nuvarande omfallning.

Fritid och kultur

Kommiltén framhåller atl ett nära samarbete mellan landsling och kommun belräffande fritidsverksamhet för handikappade är belydelsefulll. Kommunala frifidshem kan spela en slor roll för handikappade barn och ungdomar och föruisäuer en fortsatt ulbyggnad av frilidsverksamhelen.

Andra stödinsatser, hjälpmedel för barn och vuxna

Handikappinstitutet har ansvar för hjälpmedelsfrågorna. Kommiltén föreslår all särskild vikl läggs vid all

-   uiveckla hjälpmedel för barn och ungdomar

-   uiarbeta hjälpmedel för kompensalion av begåvningshandikapp (särskilt kommunikationshinder)

- utarbela meloder för träning all använda hjälpmedel
-anpassa hjälpmedel lill den enskilde.

Den kanske slörsla svårigheten för flertalel ulvecklingsstörda är atl meddela sig med andra. Kommillén anser alt utveckling av hjälpmedel för atl underläila kommunikation för begåvningshandikappade bör prioriteras.

Landstingens habiliteringsorganisation

Kommittén föreslår en samordnad landstingskommunal habiliteringsorga­nisation som skall omfatta de handikappade barn och ungdomar inom landstingsområdet som behöver särskilt stöd och service och inte kan få del genom kommunernas eller landslingens ordinarie serviceulbud. Habilile-ringsverksamheien skall ledas av en polilisk nämnd - habilileringsnämnden. Del bör ligga inom nämndens ansvarsområde att samverka med andra verksamhetsfäll såsom sjukvården, skolan, socialljänslen och statlig under­visning för barn och ungdomar.

Reguljära arbetsmarknaden

Kommillén föreslår inget radikalt nytt utan gör en genomgång av de åtgärder som finns i dag och föreslår en del förändringar.

Kommillén föreslår en obligalorisk anmälan vid skolgångens slut och ett


 


Prop.  1984/85:176                                                                106

kontaktnät kring den handikappade för all bevaka möjlighelerna lill arbelsplacering. ekonomiska bidrag och slödformer, Kommiltén understry­ker särskilt arbetsförmedlingens ansvar.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Kommillén föreslår vissa förslärkningar av befinlliga arbelsmarknadspo­liliska ålgärder för vuxna handikappade inom personkrelsen för särskilda omsorger, bl.a. ulveckling av arbelslekniska hjälpmedel, en förlängning av liden för konianl arbetsmarknadsstöd, KAS, lill 300 dagar, slopande av åldersgräns hos den handikappade för bidrag till arbelsbiiräde och förhöjt lönebidrag oavselt ålder.

Regeringen bör i särskild ordning pröva om ytterligare ålgärder såsom frågan om kvotlagsiiftning skall sällas in för all bereda handikappade arbele.

Skyddat arbete

Kommillén föreslår all arbeismarknadsverkei ges möjlighel att för de första sex månaderna efler del all en person lämnal en verkslad för skyddat arbete för annal arbele belala hela lönekoslnaden pä den nya arbeisplal­sen.

Kommillén föreslår också etl ulökai samarbeie mellan dageenier och Samhällsförelagsgruppens verkstäder genom bl.a. produklionssamordning, inlroduklion, provanställning och deltidsanställning för atl öka möjligheler­na för personer från dagcenter all få arbele vid verkstäderna.

Dagcenter

Den dagcentermodell som förslås är en breddning och fördjupning av den dagcenterverksamhel som håller på att utvecklas på många håll i landet. Kommillén lägger fast vissa grundläggande mål för dagcenlerverksamheien: Rätten lill samhällsdeltagande, räll lill omsorg på hemorten, räll lill dagverksamhet för alla.

Kommillén anser att en personlig assistent för vissa är en grundförutsätt­ning för meningsfull dagcenterverksamhel.

Handikappades inflytande

För dem som får särskilda omsorger anser kommiltén del viktigt atl garanlera inflytande genom lagreglering. Alla insalser skall genomföras och ulformas i samförstånd med den handikappade.

Kommittén föreslår att habilileringsnämnden bl.a. skall ägna informa­tionsfrågor ökad uppmärksamhel och all tillsynsmyndigheten bör stödja


 


Prop.  1984/85:176                                                                107

huvudmannen genom atl utveckla metoder och framslälla lämpligt malerial. Stor vikt bör läggas vid all informera den handikappade och hans anhöriga om besvärsvägar och möjligheier alt överklaga beslut

I utredningen förslås vidare ell personligl slöd genom kontaktperson för enskilda som får särskilda omsorger,

Föräldraskap - stöd till begåvningshandikappade föräldrar och deras barn

I frågan om begåvningshandikappade föräldrar och deras barn har föräldraskap beiraktals som en situation som kräver vissa särskilda insatser ulöver del slöd som tidigare beskrivils. Främst gäller det belräffande samordning mellan olika inslanser.

Kommillén anser all ell försia led i ell förbyggande arbete måsle vara all ulvecklingsstörda ungdomar får stöd i sin personlighelsutveckling. De måsle få kunskaper och insikt om vuxenlivets möjligheter och krav och om innebörden av sill individuella handikapp.

Särskilda omsorger för vuxna/organisation

Kommitléns förslag innebär en ulveckling av dagens organisationsmodell med en habiliieringsnämnd som ersäller nuvarande omsorgsslyrelse, ell cenlrall lag och lokala lag (dislriktslag),

Alla särskilda omsorger skall ges efler samråd med den handikappade och/eller hans föreirädare.

Ekonomiska stödformer

Ulvecklingsslörda och andra handikappade ungdomar i åldern 16-21 år skall inle förtidspensioneras under sin utbildningstid. Kommittén föreslår atl behovet av ekonomiskl stöd under gymnasieutbildningen för handikappade elever utreds och all därvid särskili beaklas de myckel svårt handikappades merkoslnader och omvårdnadsbehov, framför alll när de bor hemma.

Riksförsäkringsverkei föreslås få i uppdrag att särkill se över reglerna för handikappersättning för personer med flera handikapp.

Stöd till invandrare med handikapp

Särskilda krav måste ställas på ulformning av slöd och service lill handikappade invandrare och deras familjer. Hänsyn måsle också las lill att invandrare inle ulgör någon enhellig grupp ulan har sin bakgrund i myckel skiftande kulturer.

I ulredningen förslås att hemspråksundervisningen blir föremål för fortsall ulvecklingsarbete med skolöverstyrelsen som ansvarig.


 


Prop. 1984/85:176                                                                 108

Forskning

1 utredningen förordas all en fristående programgrupp skapas för initiering av forskning. Programgruppen kan beslå av represenlanier för forskarna, huvudmännen, arbelsvården, personal, inlresseorganisaiioner, slatliga myn­digheler samt Handikappinslitulet

Personalutbildning

Kommillén anser alt del är viktigt all handikappkunskap ingår i basuibildningen för yrkeskalegorier som i sitt arbele berörs av handikap­pades siluation. Mest betydelsefullt är det dock att de som arbetar närmasl handikappade har ulbildning för sina väsenlliga uppgifier.

Huvudmannaskap och ekonomiska konsekvenser

Kommittén föreslår atl huvudmannaskapel för särskilda omsorger skall ligga pä landslingen, men beträffande undervisning, fritidsverksamhet och enskilt boende bör kommunerna helt eller delvis ha ansvaret När det gäller förmedling av arbeislillfällen och erbjudande av arbele inom Samhällsföre­tagsgruppen har staten ansvar.

Tillsyn

De slalliga organens lillsyn övergår alllmer från att ha ell kontrollsyfte till all innefaiia övergripande uppgifter av mera rådgivande karaktär. Detla bör även gälla habilileringsnämndernas verksamhel, där del föreslås all social­siyrelsen skall vara tillsynsmyndighet.

Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna bibehåller nuvarande tillsyn över undervisningen. Dock övergår tillsynen över inackorderingshem och elevhem för särskolelever på socialstyrelsen.

I ulredningen föreslås atl landstingskommunerna i samråd med primär­kommunerna skall uppräita plan för verksamheten enligt LHO. Planerna skall redovisas för socialstyrelsen.

Slutligen föreslås att landstingens förtroendenämnder skall få sina arbetsuppgifter utökade lill all även omfalla habilileringsnämndernas verksamhet.

Vård oberoende av samtycke

Barn och unga. Kommittén finner inte atl del behövs några regler om omhändertagande av utvecklingsstörda eller andra handikappade barn och ungdomar ulöver generell reglering i LVU.

Vuxna. Kommillén har kommit till den slutsatsen atl det bör vara möjligl all undvara särskilda ivångsregler för utvecklingsstörda, men framhåller alt


 


Prop.  1984/85:176                                                               109

den nya lagsliflningen bör ses som en försökslagsliftning, som efler en lid skall uivärderas,

Lagöverirädare, Kommillén föreslår atl möjlighelen all överlämna lill särskild vård på specialsjukhus skall las borl.

Påföljder inom kriminalvården bör kunna komma i fråga om, vid en samlad bedömning, habilileringsbehovel bäsl anses kunna lillgodoses där. När ulvecklingsslörda som är psykiskt sjuka begår brolt bör de under samma förulsättningar som gäller för andra kunna dömas lill sluten psykialrisk vård.

Besvärsbestämmelser

Kommittén föreslår atl de bestämmelser om barns talerätt m.m, som finns i 56 8 socialtjänstlagen (1980:620) skall ha motsvarande tillämpning i mål och ärenden i lagen om vissa handikappomsorger.

Habilileringsnämndens beslut i ärenden rörande rätten lill särskilda omsorger föreslås kunna överklagas hos länsrällen. Socialslyrelsens och länsslyrelsens beslui om föreläggande eller förbud föreslås kunna överklagas hos kammarrällen.

Lagstiftning

Kommillén föreslår atl landslingens uppgifter anges i en särskild lag, lagen om vissa handikappomsorger (LHO), som ersäller omsorgslag, elevhemslag och omsorgsstadga.

De särskilda reglerna om undervisning av utvecklingsstörda och barn­domspsykoiiska som kommiltén anser behövs föreslås införda i skollagen.

Vidare föreslås elt tillägg lill 21 8 socialljänsllagen, som belönar social­nämndens ansvar för människor med svårartade handikapp.

Slutligen föreslås ändringar i broUsbalken m.fl. förfaltningar.

Kostnader för genomförande av kommitténs förslag

Kommillén beräknar alt de sammanlagda driftkostnaderna för slal, landsling och kommuner ökar med 280 milj. kr. - räknat i gällande pris- och penningläge 1980-11-01. Della jämförs med dåvarande driflkoslnader för de omsorger om ulvecklingsslörda som landslingen är huvudman för och som slalen bidrar till genom slalsbidrag. vilka uppgick lill ca 3 800 milj. kr. år 1979.

Reservationer och särskilda yttranden

1 komminéns belänkande framfördes reservalioner bl.a. mol förslagen om ändral   huvudmannaskap  för   särskolan,   avveckling   av   vårdhem   saml


 


Prop.  1984/85:176                                                                110

ekonomiska konsekvenser av utredningsförslagen.

Särskilda yttranden avgavs om godkännande av inrättning, bemyndigande för regeringen alt meddela föreskrifier. elevhemsverksamhelen. skolverk­samheien för psykotiska barn, personliga vårdare, personkretsen för särskilda omsorger om barn och ungdomar m.fl. frågor.


 


Prop.  1984/85:176                                                                111

Bilaga 4 Remissinstanser

Omsorgskommilléns betänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade, har remissbehandlals. Yttranden över betänkandet har avgetls av socialsiyrelsen. riksförsäkringsverkei. sialens handikappråd, siyrelsen för vårdartjänst riksrevisionsverkel, universiieis- och högskoleäm­betet cenirala sludieslödsnämnden, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsslv­relsen, bostadsstyrelsen, psykiatriska nämnden. Svenska kommunförbun­det. Landstingsförbundet, samlliga landstingskommuner, Stockholms kom­mun, Söderiälje kommun. Östhammars kommun, Uppsala kommun. Katrineholms kommun, Linköpings kommun, Eksjö kommun. Gotlands kommun, Ronneby kommun. Klippans kommun, Malmö kommun, Helsing­borgs kommun, Halmstads kommun, Göieborgs kommun, Mölndals kom­mun. Orusls kommun, Borås kommun, Skövde kommun, Falköpings kommun, Arvika kommun. Grums kommun, Karislads kommun, Örebro kommun, Västerås kommun, Faluns kommun, Gävle kommun. Ljusdals kommun, Östersunds kommun, Skellefleå kommun, Vilhelmina kommun. Kiruna kommun, Sliflelsen samhällsförelag, Handikappinslilutel, De han­dikappades riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. Riksför­bundel för rörelsehindrade barn och ungdomar, Riksförbundel för ulveck­lingsslörda barn, ungdomar och vuxna. Riksföreningen för psykoiiska barn. De enskilda ansiallernas förbund, Läkepedagogiska samarbelsgruppen. Svenska föreningen för psykisk utvecklingshämning, Folkbildningsförbun­del, Tjänsiemännens cenlralorganisalion. Cenlralorganisalionen SACO/ SR, Landsorganisalionen i Sverige och Svenska arbelsgivareföreningen.

Dessulom har inkommil yllerligare nära 60 yllranden från bl.a. myndig­heler, kommuner, skolor, fackliga organisationer och föreningar, handi­kapporganisalioner och -föreningar, politiska föreningar, sludieförbund. föräldraföreningar saml från flera enskilda personer.


 


Prop. 1984/85:176                                                                112

BUaga 5

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1          8 Denna lag innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskl
ulvecklingsslörda.

Vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och beslående begåvningshandikapp saml personer med barndomspsykos.

2          8 I socialljänsllagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
finns föreskrifier om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för
socialljänsl respeklive hälso- och sjukvård ål alla.

Verksamhetens mål

3          8 De särskilda omsorgerna skall syfta lill all ge psykiskt ulvecklingsslörda
möjlighet alt leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall
vara inriklade på all utveckla den enskildes egna resurser.

Verksamhelen skall vara grundad på respekt för den enskildes självbe­slämmanderält och integritet

De särskilda omsorgerna

4         8 De särskilda omsorgerna är

1.  rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson,

2.  daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig,

3.  korltidsvislelse utanför det egna hemmet i syfte främsl all avlösa anhöriga i vård och lillsyn,

4.  bostad i familjehem eller i elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

5.  bostad i grupphem för vuxna som inle kan bo självständigt.

De som får särskilda omsorger enligt första styckel 2-5 skall också erhålla omvårdnad. Ål dem som bor i elevhem eller grupphem skall erbjudas fritidsverksamhet och kullurella aktiviteter.


 


Prop.  1984/85:176                                                               113

Rätten till särskilda omsorger

5 8 Psykiskt ulvecklingsslörda, som behöver sådant slöd och sådan hjälp i sin
livsföring som avses i 4 §, har rätt lill särskilda omsorger enligt denna lag, om
deras behov inle tillgodoses på någol annal säll.

Psykiskl utvecklingsstörda skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäk­ras goda levnadsvillkor.

De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov saml utformas så alt de är lätl lillgängliga för de människor som behöver dem och slärker deras förmåga atl leva elt självständigt liv,

6 8 Särskilda omsorger skall ges den psykiskl utvecklingsstörde endast om
han begär del. Om han är under 15 år eller annars ur stånd all avge en
bindande viljeförklaring skall de särskilda omsorgerna ges pä begäran av
vårdnadshavare. förmyndare eller god man.

Landstingskommunens ansvar

7 § Varje landstingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna ät
psykiskl utvecklingsstörda som är bosatta inom landsiingskommunen.
Psykiskt ulvecklingsslörda som vistas i landstingskommunen under en
korlare lid skall ges del stöd som de omedelbart behöver.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun, Föreskrifier om förvallningsulskottei skall därvid avse kommunsiyrelsen.

8 § Till landstingskommunens uppgifter hör atl

1.  göra sig förtrogen med psykiskt utvecklingsstördas levnadsförhållanden samt verka för att de får sina behov allsidigl tillgodosedda,

2.  informera om verksamhelens mål och medel,

3.  i samverkan med kommunerna i landsiingskommunen samordna den verksamhel som behövs för psykiskl ulvecklingsslörda och deras familjer saml verka för atl den ulvecklas på ell tillfredsställande sätl,

4.  medverka lill atl psykiskl ulvecklingsslörda får en meningsfull syssel­sättning genom förvärvsarbete,

5.  samverka med organisalioner som förelräder psykiskl ulvecklingsslör­da,

6.  verka för att del allmänna frilids- och kullurutbudet blir tillgängligt för psykiskl utvecklingsstörda.

9 § Landstingskommunen skall efler samråd med kommunerna inom
landstingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda.

10       8 Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskl ulvecklingsslördes
närslående.

8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                114

11  8 Landstingskommunen skall anmäla till överförmyndaren nären psykiskl ulvecklingsslörd kan anias behöva förmyndare eller god man saml när en omyndigheisförklaring bör kunna hävas eller ell godmanskap kunna upphöra.

12  8 Landstingskommunen får till kommun i landstingskommunen överlåta uppgifl enligi denna lag belräffande psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta i kommunen eller vistas där under kortare lid, om landsiingskom­munen och kommunen har kommit överens om del samt regeringen medger det.

Om en sådan överlåtelse sker, skall föreskrifterna i denna lag om landstingskommun i lillämpliga delar gälla för kommunen.

Avgifter

13        8 Avgifl skall inle las ul för särskilda omsorger enligi denna lag. Av dem
som inle är berättigade till folkpension i form av hel förtidspension eller hel
ålderspension och som har inkomst av eget arbele får dock, när de har
sladigvarande bostad på landsfingskommunens bekosinad, skäliga avgifter
för kost och logi tas ul enligi de grunder som landstingskommunen
bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så alt de boende förbehålls
tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare
föreskrifter om sådana avgifier.

Om rätt för landsiingskommunen atl i vissa fall uppbära folkpension och barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

Nämnder

14       § Ledningen av omsorgsverksamheten skall utövas av en omsorgsnämnd i
den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 8
kommunallagen (1977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra ål en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har delta inte skett, är förvaltningsutskoltel omsorgsnämnd.

15       § I fråga om särskild omsorgsnämnd gäller bestämmelserna i 3 kap.
2-12 88 kommunallagen (1977:179) i fillämpliga delar.

I ärenden som avser myndighetsutövning mol enskild gäller dock 4 och 5 88 förvaltningslagen (1971:290) om jäv.

Personal

16       8 För verksamheten enligt denna lag skall del finnas den personal som
behövs för att meddela god omsorg.

Regeringen  bemyndigas  att  meddela  föreskrifter om  behörighet  lill


 


Prop. 1984/85:176                                                                 115

tjänsler inom omsorgerna om psykiskl ulvecklingsslörda och om ijänsiernas lillsäUning. Regeringen får överlåla ål socialstyrelsen atl meddela sådana föreskrifter.

Enskild omsorgsverksamhet

17        8 öm en enskild yrkesmässigt vill bedriva sådan verksamhel för psykiskt
utvecklingsstörda som anges i 4 8 första slyckel 2-5, skall den enskilde söka
lillslånd hos socialsiyrelsen. Tillslånd får inte lämnas utan atl omsorgsnämn­
den i den landslingskommun där verksamhelen skall bedrivas har lillslyrkl
del.

Enskild verksamhel skall stå under lillsyn av omsorgsnämnden. Nämnden har räll alt inspeklera verksamheten.

Tillsyn

18        8 Socialstyrelsen har lillsyn över verksamhel enligi denna lag. Styrelsen
skall därvid följa och stödja verksamhelen. Styrelsen har rätt atl inspektera
verksamhelen.

Ytterligare föreskrifter

19        § Regeringen bemyndigas alt i fråga om verksamhet enligt denna lag
meddela ytterligare föreskrifter lill skydd för enskilda.

Regeringen får överlåla ål socialstyrelsen atl meddela sådana föreskrif­ter.

Överklagande

20        8 Omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger åt enskilda enligt 4 8
får överklagas hos länsrätten. Talan får föras av den på vars begäran särskilda
omsorger skall ges.

Socialslyrelsens beslut om tillstånd enligt 17 8 eller om föreläggande eller förbud enligt 21 8 får överklagas hos kammarrätten.

De beslut som omsorgsnämnden, socialstyrelsen, länsrätten eller kammar­rätten meddelar enligt denna lag gäller omedelbarl. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna atl dess beslut skall gälla försl sedan det har vunnit laga kraft.

Övriga bestämmelser

21        8 Om del föreligger någol missförhållande inom enskild omsorgsverksam­
hel som avses i 17 8, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvaret för
verksamheten att avhjälpa missförhållandet


 


Prop.  1984/85:176                                                               116

Om missförhållandel är allvarligl och socialslyrelsens föreläggande inle följs, får socialsiyrelsen förbjuda verksamheten.

22 8 Den som är eller har varil verksam inom enskild omsorgsverksamhel som avses i 17 8 får inle obehörigen röja vad han därvid har erfaril om någons personliga förhållanden.

I det allmännas omsorgsverksamhet lillämpas beslämmelserna i sekretess­lagen (1980:100).

Föreskrifter om ikraftirädande av denna lag meddelas i lagen (1985:000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.


 


Prop.  1984/85:176                                                               117

2 Förslag till

Lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda m.fl

Härigenom föreskrivs följande.

1 8 Lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. och denna lag träder i krafl den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandel skall lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda upphöra atl gälla med de undanlag som framgår av denna lag.

I fråga om annan undervisning för psykiskt ulvecklingsslörda än under­visning i förskola skall utfärdas särskilda övergångsbeslämmelser.

2  8 Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorg enligt den upphävda lagen skall utan särskilt beslut anses ha fortsall räll lill motsvarande särskilda omsorg enligt den nya lagen. Om någon erhåller omsorg i former som saknar motsvarighet i den nya lagen, är landsiingskommunen skyldig atl lillhanda­hålla den enskilde samma omsorg så länge behovel kvarslår.

3  8 Landstingskommunerna skall, i samband med att planeringen enligt 9 § i den nya lagen görs, även planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem.

Infill dess avveckling av specialsjukhus och vårdhem har ägt rum får omsorg alltjäml tillhandahållas vid sådana instilulioner. Ledningen av verksamheten skall utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den nya lagen.

4  § För innehållet i verksamhelen vid specialsjukhus och vårdhem och för verksamhetens bedrivande i övrigt under avvecklingsliden gäller den nya lagens bestämmelser om särskilda omsorger. För specialsjukhusen lillämpas därutöver bestämmelserna i 13-14 88 och 16 8 försia styckel hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

5  8 Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inte ske. Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske om det finns synnerliga skäl.

Med avseende på den som bor i specialsjukhus eller i vårdhem skall omsorgsnämnden regelbundel och minst en gång om årel pröva om boendet kan fortsätta i någon annan boendeform.

6  8 För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller fortfarande i tillämpliga delar 35 8 om beredande av vård oberoende av samlycke samt därtill anslutande beslämmelser i 36-37 a 88 och 39-54 88 i den upphävda lagen.

7  8 Uppgifter som enligt den upphävda lagen har ålegat överläkaren och vårdchefen hos omsorgsslyrelsen skall ulföras av tjänstemän som landstings­kommunen utser.

9 Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 176


 


Prop.  1984/85:176                                                                 118

Beslut som enligt den upphävda lagen skulle ha fallats av beslulsnämnden skall i stället fattas av ulskrivningsnämnd enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykialrisk vård i vissa fall.

Vid handläggning inför ulskrivningsnämnden lillämpas 29-30 88 och 32-34 88 lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, Därjämle har 23 8 i den upphävda lagen lillämpning.

Regeringen meddelar föreskrifter om fördelningen mellan utskrivnings­nämnderna av ärenden enligt denna lag.

8  § Inackorderingshem och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen,

9  § Den som har erhållil godkännande atl driva enskild verksamhet enligt

10        8 i den upphävda lagen skall anses ha lillslånd alt på de villkor som angivils
i godkännandet bedriva verksamhelen enligt 17 § i den nya lagen.

10  § Om del i lag eller annan förfallning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt ulvecklingsslörda m.fl. eller i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya beslämmelsen.

11  § Beslut om omsorger, som har överklagats hos socialstyrelsen enligt 44 8 andra stycket i den upphävda lagen, prövas enligt beslämmelserna i den lagen.

12  § Omsorgsstyrelser som tillsalts med slöd av den upphävda lagen skall fram fill utgången av år 1988 fullgöra de uppgifier som enligi den nya lagen ankommer på omsorgsnämnd, om inte landstingskommunen dessförinnan beslutar annat.


 


Prop. 1984/85:176                                                                119

3 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 1 8 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag ålgärder för atl medicinski förebygga, ulreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör sjukiransporler.

7 fråga om omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsstörda finns be­slämmelser i lagen (1967:940) angå­ende omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsstörda.

I fråga om landvård finns särskilda beslämmelser.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1986.


 


Prop.  1984/85:176                                                                120

Utdrag
LAGRÅDET
                                              PROTOKOLL

vid sammanlräde 1985-03-18

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, juslitie­rådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1985 har regeringen på hemställan av chefen för socialdepariemenlel, statsrådet Andersson, beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.   lag om särskilda omsorger om psykiskl utvecklingsstörda m.fl.,

2.   lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utveckhngsstörda m.fl.,

3.   lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gertrud Holmquist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Paragrafen innehåller en närmare beskrivning av de särskilda omsorgerna enligt lagen.

I första stycket punkt 2 upptas som en särskild omsorg "daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig". Av motiven framgår att den angivna dagliga verksamheten främst åsyftar SysselsäUning i s.k. dagcenter. Dessa synes i försia hand vara inriklade på all ge den utvecklingsstörde sådan sysselsättning all hans resurser kan ulvecklas och atl han kan beredas arbete på den öppna marknaden eller i skyddad verksamhet. Härtill ansluter ett uttalande i specialmotiveringen att avgränsningen av denna omsorg till dem som inte förvärvsarbetar eller ulbildar sig skall uttrycka att bestämmelsen tar sikte särskilt på dem som är i yrkesverksam ålder; det anges vidare att psykiskl ulvecklingsslörda som har uppnått pensionsåldern men önskar fortsäiia i dageenier liksom hillills "kan" ges möjlighet till det.

Härtill vill lagrådet anföra. Del allmänl hålla ullryckel "daglig verksam­het" ger föga ledning för atl bestämma karaklären av verksamheten. I uttrycket synes i och för sig kunna rymmas sysselsättning av mycket olika slag. Inte heller kan av lagtexien utläsas att verksamheten i försia hand skulle vara avsedd för personer i yrkesverksam ålder. För att säkerställa all denna omsorg i rättstillämpningen får den inrikining och omfallning som åsyftas synes en precisering av lagtexten böra övervägas.


 


Prop. 1984/85:176                                                                121

Beträffande punkl 3 framgår av moliveringen atl ultryckel "korltidsvis­lelse uianför del egna hemmel" är avsett att omfatta också sådan korltidstillsyn före och efler skoldagen och under lovdagar som barn över 12 år kan behöva och som alltså motsvarar omhändertagande i fritidshem för yngre barn. Del synes lämpligl all lagtexien komplelteras så att denna innebörd  av  omsorgen  framgår klarare.   Lagrådet  förordar därför att

förevarande punkt ges förslagsvis följande lydelse; "3. korltidsvislelse         

lillsyn samt korttidstillsyn av skolungdom över 12 år".

I andra styckel av paragrafen föreskrivs atl de som får särskilda omsorger enligt försia styckel 2-5 också skall erhålla omvårdnad och all ål dem som bor i elevhem eller grupphem skall erbjudas fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Den avsedda innebörden av styckel torde vara atl ge ultryck för all omvårdnaden, fritidsverksamheten och de kulturella akiiviieierna utgör en del av de ifrågavarande särskilda omsorgerna, till vilka den enskilde i förekommande fall har räll enligt beslämmelserna i 5 8. För att denna innebörd av styckel skall komma lill tydligare utlryck förordar lagrådet att slyckel ges förslagsvis följande ulformning: "I de särskilda omsorgerna enligt försia stycket 2-5 ingår också omvårdnad. För dem som bor i elevhem eller grupphem ingår vidare fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter i de särskilda omsorgerna".

Lagrådet föreslår att första styckel av paragrafen ges en förenklad språklig utformning enligt följande: "Psykiskl ulvecklingsstörda har rätt till särskilda omsorger enligt denna lag om de behöver sådant stöd och sådan hjälp i sin livsföring och behovet inle tillgodoses på annat sätt".

Av denna paragraf framgår att särskilda omsorger får ges endast på begäran av den psykiskt ulvecklingsslörde. För fall då han är under 15 år "eller annars ur stånd att avge en bindande viljeförklaring" skall omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man.

Del citerade uttrycket leder tankarna direkt till lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutils under inflytande av rubbad själsverksamhet. Det kan enligt lagrådets mening emellertid starkt ifrågasättas om det är lämpligt eller praktiskt alt kräva all den som på en huvudmans vägnar tar emot en begäran om särskilda omsorger alltid skall kunna bilda sig en säker uppfattning om hur en prövning enligt nämnda lag skulle utfalla i praktiken. Någon vägledning, men ingen säker sådan, kan måhända ibland erhållas från förhållandet om det är en förmyndare eller en god man som har förordnats att fillvarala den utvecklingsslördes inlressen.

Enligi lagrådets mening skulle tankegångarna bakom berörda förslag


 


Prop.  1984/85:176                                                               122

komma till minst lika bra ullryck och bestämmelsen dessutom bli avsevärt lättare att tillämpa om del citerade utlryckel i andra meningen ersätts med förslagsvis följande ordalydelse "eller, i annal fall, om han uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan",

15        §

Paragrafen föreskriver i första styckel alt vissa lagrum i kommunallagen skall gälla i tillämpliga delar beträffande en särskild omsorgsnämnd. Enligt andra slycket skall dock förvaltningslagens jävsregler gälla vid myndighets­utövning mot enskild. Regleringen innebär bl.a. att de vanliga kommunala jävsreglerna skall tillämpas vid annan handläggning mom nämnden.

Vid genomförandet av 1971 års förvaltningsreform intog lagstiftaren den ståndpunkten belräffande den specialreglerade kommunalförvaltningen, att förvallningslagens jävsregler skulle gälla inte bara i ärenden som innebär myndighetsutövning mot enskild utan i alla ärenden hos en specialreglerad nämnd (se prop. 1971:30 s. 354). Till följd härav infördes i barnavårdslagen, lagen om socialhjälp och vissa andra specialförfaltningar uttryckliga före­skrifter härom. Den angivna principen har upprätthållits även i senare lagstiftning; se 53 § socialtjänstlagen (1980:620) och 5 8 hälsoskyddslagen (1982:1080). Jävsfrågorna synes böra lösas på motsvarande sätl när det gäller de särskilda omsorgsnämnderna. Lagrådet föreslår all förevarande paragraf ändras i enlighel härmed.

16        §

I första styckel av förevarande paragraf har lagits in en allmän regel om skyldighet att ha den personal som behövs för atl meddela god omsorg. I andra stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom omsorgsverksamheten och om tillsättning av sådana tjänster. Vidare föreslås regeringen få överlåta på socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.

Ett motsvarande bemyndigande finns visserligen i bl.a. 16 8 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Med hänsyn till den allmänna inriktning som de särskilda omsorgerna skall ha enligt den nya lagen kan emellertid ifrågasättas om det föreslagna bemyndigandet avser ett sådant ämne atl delegation är möjlig enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen. Däremot kan de avsedda föreskrif­terna meddelas av regeringen med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen (se särskilt prop. 1973:90 s. 306). Det kan därför övervägas om inte andra stycket bör omformuleras i enlighet härmed (jfr 24 § andra stycket socialtjänstlagen).


 


Prop. 1984/85:176                                                                123

20 §

I första styckel föreskrivs alt omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger åt enskilda får överklagas hos länsrätten. Härlill fogas i en andra mening beslämmelsen att "talan får föras av den på vars begäran särskilda omsorger skall ges". Av specialmoliveringen framgår alt sislnämnda sladgande är avsell att utgöra en erinran om alt - i motsats fill vad som för vissa fall gäller enligt 1967 års omsorgslag - det endast är den enskilde eller hans slällförelrädare som har rätl atl klaga.

Lagrådet vill framhålla atl den citerade meningen i försia styckel inte lorde ulsäga mera om klagorälten än vad som redan följer av den allmänna regeln i 118 förvaltningslagen. Lagrådel föreslår därför all meningen utgår.

Specialmotiveringen innehåller vissa uttalanden om innebörden och omfaltningen av den prövning som domstolen har atl göra i ell besvärsären­de. Sålunda anför depariemenlschefen bl.a. all om domstolen finner all den enskilde har rätt till särskilda omsorger skall domslolen "enbart pröva om rätt finns till den eller de omsorger som den enskilde begärl". Härtill fogas att "domstolens prövning skall i dessa fall enbari avse frågan om rätten lill den särskilda omsorgen, inle ulformningen".

Härlill vill lagrådet anföra. Om den enskilde har förvägrats viss i 4 8 angiven omsorg och besvärsprövningen därför gäller klagandens påslående att han är berättigad till omsorgen ifråga, torde del inle finnas anledning för domstolen atl vid bifall till besvären gå närmare in på utformningen av den avsedda omsorgen. Givelvis bör del i en sådan siiuaiion ankomma i försia hand på omsorgsnämnden atl, med beaklande bl.a. av de resurser som slår till förfogande, bestämma det närmare innehållet i omsorgen.

Det kan emellertid tänkas fall då den enskilde visserligen kommer i åtnjutande av viss omsorg enligt 4 8 men gör gällande atl innehållel i den lämnade omsorgen inle fyller lagens krav på hur en sädan omsorg bör vara beskaffad. Om exempelvis en person är missnöjd med viss stödinsats som erbjuds honom och önskar tillgång även till annan eller mer kvalificerad hjälp, måste han rimligen ha rätl att av domstolen få pröval om vad som erhålls uppfyller lagens krav eller om denna förutsäller en högre nivä på omsorgen. I sådana fall kommer alliså domstolsprövningen alt avse just utformningen av den särskilda omsorgen, i vari fall på del sättel atl domslolen uttalar sig om huruvida den lämnade omsorgen är tillräcklig med beaklande av innehållel i 3 och 5 88 av lagen.

Lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

I andra slycket föreskrivs med avseende på dem som bor i specialsjukhus eller i vårdhem, all omsorgsnämnden regelbundel och minsl en gång om årel


 


Prop.  1984/85:176                                                                124

skall pröva om boendet kan fortsätta i någon annan boendeform. Denna prövning skall, enligt vad som anges i specialmoliveringen, avse varje person individuelll och dokumenteras på lämpligt sätt. I anslutning härtill uttalas i remissprotokollet att "prövningen leder inte till något beslut som går atl överklaga". Häremoi vill lagrådel anmärka att etl beslut, som på delta sätt avser en dokumenterad och individuell prövning, i och för sig torde uppfylla de kriterier som uppslälls inom förvaltningsrätten för att ett beslut skall vara överklagbart. En helt annan sak är i vad mån del kan finnas utsikt lill framgång för en klagan i sådani fall. Lagrådel vill dock - i anslutning lill etl uttalande i specialmoliveringen alt den som är intagen i en institution, som enligt den nya lagen skall avvecklas, måsle finna sig i att flytta till en boendeform som enligt statsmakternas beslut skall ersätta dem som läggs ner - påpeka att lagen inte innehåller någon översällningsregel som jämställer boende i specialsjukhus eller vårdhem med någon form av boende enligt den nya lagen. Detta torde innebära att varje beslut enligt 5 8 andra stycket innebär ell ställningstagande i frågan huruvida en annan omsorg skall beredas den enskilde; särskilt påtagligt är della om annan form av boende än i grupphem kan vara aktuell.

Lagen om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Lagrådet lämnar förslagel ulan erinran.


 


Prop.  1984/85:176                                                               125

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET
                        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-03-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yllrande' över förslag lill

1.  lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

2.  lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Förslaget till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

4 § försia styckel

Punkl 2. Lagrådet har efterlyst en precisering av lagtexien i närmare angivna hänseenden. En precisering bör enligt min mening ske genom alt besläm­melsen utformas enligt följande:

"2. daglig verksamhel i dagcenter eller annan sysselsättning för dem över skolåldern, som saknar förvärvsarbele och inle ulbildar sig,".

Punkl 3. Lagrådel har förordat all lagiexten kompletleras så atl del framgår klarare alt bestämmelsen avser all omfatta också sådan korllidslillsyn före och efler skoldagen och under lovdagar som barn över 12 år kan behöva och

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den   21 februari 1985.


 


Prop.  1984/85:176                                                               126

som motsvarar omhänderlagande i fritidshem för yngre barn. Jag föreslår all beslämmelsen kompleileras på säll lagrådel har föreslagil med det tillägget atl den aktuella lillsynen skall ske uianför barnets eget hem.

4 § andra slycket

Som lagrådet har framhållit avser slyckel all ge ullryck för all omvårdnad, frilidsverksamhel och kullurella akiivileler ulgör en del av de ifrågavarande särskilda omsorgerna. Jag delar uppfattningen atl detta kan komma till lydligare ultryck och föreslår en omformulering av styckel i della syfte.

5 och 6 §§

Lagrådets förslag lill omformuleringar uttrycker klarare än de remitterade förslagen den innebörd som beslämmelserna är avsedda att ha. Jag föreslår alt beslämmelserna utformas i enlighet härmed,

15        §

Lagrådel har, under åberopande av uttalanden i förarbetena till 1971 års förvaltningsreform saml med hänvisning till motsvarande bestämmelse i bl.a. socialtjänstlagen, föreslagil alt förvaltningslagens jävsregler skall gälla enhetligt i alla ärenden hos omsorgsnämnden. Den nya lagen avser att under vissa förutsättningar göra det möjligt att föra över uppgifter lill kommunerna och där i första hand socialnämnderna. Med beaktande av delta och av att det knappast kan vara annal än lill fördel för omsorgsnämnderna alt ha enhetliga jävsregler atl tillämpa i samlliga fall, ansluter jag mig till lagrådets förslag.

16        §

Jag vidhåller att verksamhelen med de särskilda omsorgerna - främst med hänsyn lill alt de personer som verksamhelen avser på grund av sitt handikapp kan vara i särskilt behov av skydd - är etl sådant ämne belräffande vilket bemyndigande att meddela föreskrifter kan ges enligt 8 kap 7 § första stycket 1. regeringsformen. Förevarande bestämmelse bör, liksom i lagråds­remissen, ges en utformning molsvarande 16 8 hälso- och sjukvårdslagen.

20 §

Lagrådet har föreslagit atl andra meningen i första slycket ulgår, eftersom den inte torde ulsäga mer om klagorälten än vad som redan följer av den


 


Prop.  1984/85:176                                                               127

allmänna regeln i 11 8 förvaltningslagen. Sislnämnda regel föreskriver alt lalan mot sådani beslui av myndighel som kan överklagas genom besvär får föras av den som besluiei angår, om det gåll honom emot.

Syftet med den föreslagna meningen har, som lagrådet har uppmärksam­mat, varit atl uttrycka all del bara är den enskilde eller hans ställförelrädare som har rätt atl klaga. 173 8 andra slyckel SoL har för all undanröja ivivel om den laleberätligade krelsen i s.k. köärenden föreskriviis all besvär inle får föras mol beslui i fråga om bislånd lill annan. Molsvarande iveksamhel om vem beslutet angår skulle evenluelll kunna uppslå också i fråga om de särskilda omsorgerna. Jag har avsell all förebygga detta genom atl ange vem som är laleberältigad. Jag uppfallar lagrådel så atl ett beslut om särskilda omsorger aldrig kan i förvaltningslagens mening anses angå någon annan än den enskilde, som själv eller genom föreirädare har begärl omsorgerna. Jag godtar detta och föreslår i enlighet med lagrådet atl meningen utgår.

Vad lagrådel har anfört i övrigl i anslulning lill 20 8 ger inie anledning till några erinringar från min sida.

Förslaget till lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Syflel med den föreslagna regeln i andra slyckel är att påskynda den avveckling av de slörre institutionerna som skall ske. Det måste i och för sig kunna förutsättas att omsorgsnämnden forllöpande vidlar ålgärder som främjar avvecklingen och som alltså innefattar prövningar av möjligheten atl ändra boendeform för dem som vårdas i dessa instilulioner. Regeln om regelbunden prövning syfiar enbari till alt markera delta ansvar, atl sätta etl minimikrav för hur ansvaret skall fullgöras saml all göra det möjligt atl konstatera att forllöpande överväganden faktiskt görs. Ett övervägande som enbart leder till slutsatsen att en flyttning f. n. inte kan verkslällas anser jag, till skillnad från lagrådet, inte samtidigt behöva innebära etl avslag på en begäran om särskild omsorg i grupphem eller elevhem på sätt detta förutsätts ske enligt den nya lagen (6 §). För att klarare markera regelns avsedda karaktär föreslår jag dock att ordet "pröva" ersätts med "överväga" och orden "annan boendeform" med "boendeform enligi den nya lagen". Jag vill slulligen erinra om all den enskilde kan få sin ullryckliga önskan om bostad i grupphem eller elevhem prövad, även av domstol, genom au begära della enligi den nya lagen.

Övrigt

Utöver de ändringar som jag har vidtagit med anledning av lagrådets yttrande, har jag gjort vissa ändringar i lagförslagen av redakfionell karaktär. Sådana ändringar har gjorts i 4, 7 och 20 8§ i den nya omsorgslagen samt i 1,


 


Prop. 1984/85:176                                                                 128

2, 4, 7 och 11 88 promulgationslagen.

I samband med beslutet om lagrådsremiss tog jag upp frågan om all ulreda behovet av ålgärder för andra grupper barn och ungdomar än dem som nu föreslås ingå i omsorgslagens personkreis. Jag avser all senare älerkomma lill regeringen i denna fråga. Med anledning av all personkretsen enligt föreliggande förslag skall omfatta personer med barndomspsykos vill jag betona, att den förslärkning för dem som åsyflas härmed enligi min mening blir beroende av alt omsorgsverksamheten drar nylla av den kunskap och de resurser som finns på olika håll beträffande denna grupp. Både hos offenlliga huvudmän och inom enskild verksamhel görs angelägna och framgångsrika insalser för psykoiiska barn, Avsiklen är all insatserna för dem skall ulvecklas genom den nya lagen. Jag vill även erinra om alt regeringen förra året i samma syfie ställl medel lill förfogande för ell omfallande projekl om åtgärder för dessa barn.

Jag erinrar slulligen om del förslag i fråga om vissa regionala insatser på skolområdet, som jag redogjorde för i samband med beslutet om lagrådsre­miss (lagrådsremissen avsnill 2.7,4).

2 Hemställan

Jag hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen all

dels  anta de av lagrådel granskade lagförslagen med vidlagna

ändringar, dels godkänna vad jag har föreslagit i fråga om regionala insatser på

skolområdet

3 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som föredraganden har lagl fram.


 


Prop.  1984/85:176                                                             129

INNEHÅLL                                                                             Sid.

Proposifionen   .............................................................. ....... 1

Proposifionens huvudsakliga innehåll ........................... ....... 1

Propositionens lagförslag   ............................................         3

1          Förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskl ulvecklings­slörda m.fl                    3

2          Förslag lill lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt ulvecklingsslörda m.fl                                                                                   8

3     Förslag lill lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)           10
Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde 1985-02-21     
          11

1          Inledning  ................................................................ ...... 11

2          Allmän motivering..................................................... ...... 13

 

2.1          Allmänna ulgångspunkler................................. ...... 13

2.2          Personkrelsen   ............................................... ..... 18

2.3          Målet för verksamhelen   ................................. ..... 21

2.4          Huvudmannaskapel   ......................................       22

2.5          De särskilda omsorgerna    ............................. ..... 25

2.6          Avveckling av vårdhem och specialsjukhus m.m                    35

2.7          Undervisning ...................................................       37

 

2.7.1          Förskolan.............................................. ..... 37

2.7.2          Skolan   ................................................ ..... 39

2.7.3          Vuxenulbildningen ................................       41

2.7.4          Regionala insatser på skolområdet  ..... ..... 43

 

2.8          Tillsyn............................................................... ..... 44

2.9          Vissa särskilda frågor   .................................... ..... 44

 

2.9.1          Omsorgsnämnden    .............................       44

2.9.2          Personal m.m........................................ ..... 46

2.9.3          Enskild verksamhel  ............................. ..... 47

2.9.4          Överklagande av beslui    .................... ..... 48

 

2.10       Psykiskt utvecklingsstördas inflytande   ..........       49

2.11       Forskning ........................................................ ..... 52

2.12       Genomförande och ekonomiska konsekvenser       53

 

3          Upprällade lagförslag  .............................................       55

4          Specialmolivering......................................................       56

 

4.1          Förslagel lill  lag om särskilda omsorger om  psykiskl ulvecklingsstörda m.fl                56

4.2          Förslagel lill lag om införande av lagen om särskilda omsorger om psykiskt ulvecklingsslörda m.fl      ........................................................................ 80

4.3          Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)                          86

 

5          Hemslällan   .............................................................       87

6          Beslut ...................................................................... ..... 87

Bdaga 1 Omsorgsberedningens lagförslag  .................. ..... 88

Bilaga 2 En  inom  socialdepariemenlel  ularbelad   redovisning  av

gällande lagsliflning ...........................................     100


 


Prop.  1984/85:176                                                              130

Bilaga 3 Sammanfattning av omsorgskommitléns betänkande (SOU

1981 ;26) Omsorger om vissa handikappade   .. .... 103

Bilaga 4 Remissinslanser   .............................................. .... Ill

Bilaga 5 De remitterade lagförslagen .............................      112

Uidrag av lagrådels prolokoll 1985-03-18   .....................     120

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde 1985-03-21               125

1          Anmälan av lagrådsyltrande   ..................................     125

2          Hemslällan   .............................................................     128

3          Beslui .......................................................................     128