Prop. 1984/85:171

Regeringens proposition

1984/85:171

om särskilda insatser inom socialtjänsten för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet, m.m.;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vagnar

OLOF PALME

G. SIGURDSEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag i syfie alt förtydliga socialtjänstens ansvar för ungdomar, framför allt ungdomar med missbruksproblem och unga lagöverträdare. Förslagen avser vidare atl motverka lendenser all i ökande ulslräckning döma ungdomar lill påföljder inom kriminalvården, Proposifionen bygger lill stor del pä förslag från socialberedningen.

Enligt förslagen far socialnämnden befogenhet all besluta om en åigärd som inle är sä ingripande som omhänderlagande för inslilulionsvård eller familjehemsvard. Socialnämnden skall få beslula alt den unge skall hålla regelbunden koniakt med en särskili ulsedd koniaklperson eller della i behandling i öppna former inom socialljänslen. Beslämmelserna las in i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga (LVU).

Möjlighelen alt bereda vård enligt LVU för ungdomar mellan 18 och 20 år vidgas någol. Åldersgränsen vid vilken LVU-vård senasl skall upphöra höjs till 21 år. En högsta åldersgräns om 21 år skall gälla även i broltsbalken för möjlighelen att som påföljd för broll överlämna någon till vård inom socialljänslen. Sådant överlämnande skall kunna ske också beträffande dem som meddelas särskilt beslut angående kontaktperson eller behandling i öppna former. Åklagaren skall kunna underiåla alal när sådana insalser görs belräffande en underarig lagöverträdare.

Den som är under 21 är skall som regel inte få dömas lill fängelse i mer än tre mänader utan alt socialnämnden har yttrat sig. När sådant längre fängelsestraff aktualiseras och när domstolen överväger att överlämna någon till våld inom socialtjänsten skall domslolen kunna utnyttja del yitrande som socialnämnden har avgell till åklagaren,

I propositionen redovisas även vissa synpunkter på frågan om fängelsestraff för unga lagöverträdare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

I Riksdiigcn 19,S4/!<5. 1 saml. Nr 171

12 §

Socialnämnden skall

verka för all barn och ungdom förhållanden,

i nära samarbeie med hemmen främja en allsidig personlighelsul-veckling och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn och ungdom och

sörja för all barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får del skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen lill den unges bästa motiverar del, vård och fostran uianför del egna hemmel.

växer upp under Irygga och goda

i nära samarbeie med hemmen främja en allsidig personlighelsul-veckling och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn och ungdom,

med särskild uppmärksamhel följa uivecklingen hos barn och ungdom som har visal tecken lill en ogynnsam utveckling och

i nära samarbete med hemmen sörja för all barn och ungdom som riskerar alt utvecklas ogynnsamt får det skydd och slöd som de behöver och, om hänsynen lill den unges bästa motiverar del, vård och fostran uianför del egna hemmet.

Prop. 1984/85:171 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om

vård av unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga

dels all 1, 5, 20 och 21 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atti lagen skall införas ivå nya paragrafer, 8 a och 8 b §§,saml närmasl före 8 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den som är under 18 år skall beredas vård med stöd av denna lag, om del kan antas att behövlig vård inle kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den unge har fyllt 15 år. av honom själv.

Vård skall beredas den unge om

1. brister i omsorgen om honom eller något annal förhållande i hemmel medför fara för hans hälsa eller utveckling eller

2. den unge ulsälter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller någol annal därmed jämförbarl beleende.

Värd med slöd av andra slycket 2 Vård med stöd av andra slyckel 2

får även beredas den som har fylll 18 får även beredas den som har fylll 18

men inle 20 år, om vård inom men inte 20 år, om sådan vård med

socialljänslen med hänsyn lill den hänsyn lill den unges behov och

unges behov och personliga förhål- personliga förhållanden i övrigl är

lande i övrigl är uppenbarl lämpliga- lämpligare än annan vård.
re än annan vård.

5§

Socialnämnden skall noga följa vården av den som har berells vård med slöd av denna lag. När vård enligi lagen inte längre behövs, skall nämnden besluta atl vården skall upphöra.

Har den unge beretts vård med stöd av 1 § andra stycket 2 eller tredje slycket, skall socialnämnden inom sex månader från dagen för verkslällighei av vårdbesluiet pröva om vård med slöd av lagen skall upphöra. Denna fråga skall därefier prövas forllöpande inom sex månader från senasle prövning.

Vård som har beslulals med slöd av 1 § andra styckel 1 skall upphöra senasl när den unge fyller 18 år.

Vård som har beslulals med slöd Vård som har beslutals med slöd

av 1 § andra slyckel 2 eller iredje av 1 § andra slycket 2 eller tredje slyckel skall upphöra senasl när den slycket skall upphöra senast när den ungefyl\er20är. Harsexmånaderdå unge fyller 2/ år. inte förfluiU från del rätten beslulade om vård eller socialnämnden senasl prövade frågan om vårdens upphörande, får dock vård med slöd av lagen pågå längst tUls denna lid har gått ul.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Andra insalser än vård

8a §

Kan del anias au den som är under 20 år ull följd av en sådant beteende som avses i 1 § andra stycket 2 kommer all behöva beredas vård enligt denna lag om beteendet fortsätter och kan del stöd eller den behandling som behövs inte ges den unge med samtycke av honom, om han har fy Ut 15 år, och. om han står under någons vårdnad, av vårdnadshava-ren, får socialnämnden beslula

1. an den unge skall hålla regelbunden konlakl med en särskih ulsedd kontaktperson,

2. att den unge skall delta i behandling i öppna former inom socialljänslen.

När ett sådani beslut meddelas skall en särskild behandlingsplan finnas.

Beslämmelserna i 5 § gäller i liU-låmpliga delar också i fråga om beslui enligi försia stycket. Prövning enligt 5 § andra styckel av frågan, om sådant beslut skaU upphöra an gälla, skaU ske försia gången inom sex månader från dagen för nämndens beslui.

Prop. 1984/85:171 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Andra beslui av nämnden enligi denna lag får inle överklagas. Rättens beslut enligt 17 § om läkarundersökning får inte överklagas,

21§
Beslut om omhänderlagande en- Beslut om omhändertagande en-

ligt 6 § gäller omedelbart. ligt 6 § och beslui enligi 8 a § gäller

omedelbart, Annal beslut av socialnämnden enligt denna lag gäller omedelbarl, om nämnden inle förordnar någol annal.

Rätten får förordna all annal beslui som rätten har meddelal skall gälla omedelbarl.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1985.

Prop. 1984/85:171 7

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs alt 31 kap. 1 § broUsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 kap. 1§'

Kan den som är under ijugo år och Kan den som är under tjugoett år

som begått brottslig gärning bliva och som begått brottslig gärning bli
föremål för vård med stöd av lagen föremål för vård med stöd av lagen
(1980:621) med särskilda besläm- (1980:621) med särskilda bestäm
melser om vård av unga eller eljesl melser om vård av unga eller åigärd
enligt socialtjänstlagen (1980:620), enligt 8a § samma lag eller ges vård
må rällen efter hörande av social- enligt socialtjänstlagen (1980:620),
nämnd överlämna ål nämnden att får rätten överlämna åt socialnämn-
föransialla om erforderlig vård den alt föranstalta om erforderlig
inom socialljänslen. vård inom socialljänslen.

Om det anses påkallal för den dömdes lillrältaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad, får jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten dömmas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskriviis för brottet eller ej.

Denna lag träder i krafl den 1 juH 1985.

I Senaste lydelse 1983:240.

Har broll begåtts av någon som vid liden för brottet ej fylll aderton år, får utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rällegångsbalken, åklagare besluta atl underlåta ålal för brottet (åtalsunderiätelse).

om broltel uppenbarligen skelt av okynne eller förhaslande, Åialsunderlålelse får dock inle beslulas, om något väsenlligt allmänt eller

enskill inlresse därigenom åsidosälls.

I fråga om åialsunderlålelse sedan åtal har väckts tillämpas 20 kap. 7 a §

rällegångsbalken.

om den underårige bereds vård med slöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åigärd eller utan sådan åigärd blir föremål för annan hjälp- och stödåtgärd saml del med skäl kan antas att härigenom vidias vad som är lämpligasl för den underårige eller

om den underårige bereds värd med slöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åigärd eller för åigärd enligt 8 a § nämnda lag eller för annan hjälp- och slödålgärd saml det med skäl kan antas all härigenom vidias vad som är lämpligasl för den underårige eller

9§=

Ej må den som inle fylll aderlon år dömas lill fängelse eller skyddslill-syn, med mindre den som har vårdnaden om honoiTi, där så lämpligen kunnat ske, blivit hörd i målet.

Innan någon som är under tjugoett år dömes till påföljd som avses i försia slyckel skall den som utfört personundersökning i målel höras, om skäl äro därliU.

Den som är under aderton år får inle dömas lill fängelse eller skydds-tillsyn, om inle den som har vårdnaden om honom har blivii hörd i målel, där så lämpligen kunnal ske.

Innan någon som är under tjugoett år döms till påföljd som avses i försia slyckel skall den som har utfört personundersökning i målet höras, om det finns skäl till det.

Rällen får överlämna ål socialnämnden att föranslalia om vård inom socialljänslen endast om det i målet finns elt yttrande av nämnden med del innehåll som avses i 3 §. Ell sådani yllrande krävs också, om del inte finns särskilda skäl, för atl rällen skall få döma den som är under tjugoen år liU fängelse i mer än ne månader.

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Peierson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. R, Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss om särskilda insatser inom socialtjänsten för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet, m.m.

1 Inledning

Genom tillkomsten av socialljänsllagen (1980:620, SoL), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) skedde en genomgripande reform av den sociala vårdlagstiflningen.

I juni 1980 tillkallade den dåvarande socialministern en parlamentarisk koinmillé för översyn av beslämmelserna om vård oberoende av samtycke inom socialtjänst- och sjukvårdslagstiftningen. Kommillén anlog namnel socialberedningen (S 1980:07). Efter regeringsskiftet år 1982 fick socialberedningen nya direktiv och delvis ny sammansättning. Enligt de nya direktiven skall beredningen bl.a. göra en allmän uppföljning och utvärdering av socialtjänslreformen.

Beredningen' överlämnade i seplember 1984 ell delbetänkande (DsS 1984:15) Socialtjänstens insalser för ungdomar - Vissa frågor i samband med missbruk och kriminalitet. I belänkandet läggs fram förslag i frågor som rör socialtjänstens insalser för ungdomar. Beredningen har särskilt lagil upp dessa frågor med anledning av atl det i deballen hävdats atl socialtjänslereformen medföri all unga lagöverirädare i allt slörre utsträck-

' Ledamöter vid betänkandels avlämnande; försäkringsrättsrådet Lars Grönwall, ordförande, f.d. riksdagsledamoten Britta Bergström, riksdagsledamoten Göte Jonsson, f.d. riksdagsledamoten Erik Larsson, socialnämndsordföranden Ove Löfgren. riksdagsledamoten Anita Persson, avdelningschefen Kurt Sjöström och riksdagsledamoten Evert Svensson,

Prop. 1984/85:171 11

ning kommil alt dömas lill påföljd inom kriminalvården i stället för atl överlämnas tiil vård inom socialtjänsten. Vidare har till beredningen överlämnals narkolikakommissionens promemoria (PM nr 7) Lokala insalser mol narkolika. Kommissionen har i promemorian behandlal vissa frågor som faller inom beredningens uppdrag.

En sammanfattning av belänkandel bör fogas lill proiokollei i della ärende som bilaga 1.

Belänkandel har remissbehandlals. Därvid har narkolikakommissionens promemoria bifogals. En förteckning över remissinslanserna och en sammanslällning av deras yttranden bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 2.

Socialberedningens arbete med bl.a. uppföljning och översyn av de nya sociallagarna fortsäller. Arbetet beräknas vara avslutat under är 1985.

Jag tar i del följande upp de frågor som nu har behandlals av beredningen och lägger fram förslag lill vissa ändringar i socialljänsllagsiiflningen m.m, med uigångspunkl i beredningens förslag och vad som har kommil fram under remissbehandlingen,

2 Allmän motivering 2.1 Bakgrund

2.1.1 Socialtjänslreformen

Socialljänsllagen har karaklären av målinriktad ramlag. I I § som ulgör en porlalparagraf sägs alt samhällels socialljänsl - på demokralins och solidarilelens grund - skall främja människornas ekonomiska och sociala Irygghel, jämlikhel i levnadsvillkor och akliva dellagande i samhällslivet Enligi paragrafen gäller vidare atl socialljänslen under hänsynslagande lill människans ansvar för sin och andras sociala siiuaiion skall inriklas på alt frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Slulligen sägs all verksamhelen skall bygga på respekl för människornas självbeslämmande-rätt och integritet

Helhetssynen skall vara utmärkande för socialtjänsten. Del innebär bl.a. att en enskilds eller grupps sociala situation skall ses i förhållande lill hela den sociala miljön. Socialljänslen bör slräva efler all finna en samlad lösning på sociala svårigheier i den enskildes eller gruppens lolala siiuaiion. Ell annal grunddrag i reformen är all all värd och behandling så långi som möjligl skall ske i frivilliga former.

Huvudprincipen i SoL om all socialtjänstens insatser skall ges på frivillig väg gäller givetvis också vården av barn och ungdom. Socialnämnden har i 12 § SoL ålagls all sörja för alt barn och ungdomar som löper risk att ulvecklas ogynnsamt får del skydd och stöd som de behöver. Nämnden kan i regel göra della i frivilliga former, men när samförslånd inle kan nås finns en möjlighel all gripa in med ivång för all hindra en ogynnsam ulveckling för

Prop. 1984/85:171 12

den unge. Vård skall sålunda beredas med stöd av LVU. om det kan antas atl den unge inle kan ges behövlig vård med samlycke av dennes vårdnadshavare och, när den unge fylll 15 år, av honom själv, LVU komplellerar således SoL i siluationer där frivilliga insatser inle går atl genomföra eller bedöms som otillräckliga.

Vård enligt LVU kan komma i fråga i två huvudtyper av fall. 1 det första fallel skall värd beredas om brisler i omsorgen eller annat förhållande i hemmet medför fara för barnels hälsa eller ulveckling (1 § andra slyckel l,de s.k. miljöfallen). Del andra fallel gäller ungdomar som lill följd av missbruk, kriminellt beteende eller dylikt själva ulsälter sin hälsa eller ulveckling för allvarlig fara (1 § andra slycket 2, de s.k. beteendefallen).

Beslui om vård enligi LVU meddelas av länsrällen på ansökan av socialnämnden (2 S).

Enligi huvudregeln kan vård enligi LVU bara beredas den som är under 18 år. Vård på grund av den unges egel beleende kan dock också ges den som har fylll 18 men inie 20 år, om vård inom socialljänslen är uppenbarl lämpligare än annan vård med hänsyn lill hans behov och hans personliga förhållanden i övrigl (1 § iredje styckel).

När vård enligi LVU beslulals av länsrällen beslämmer socialnämnden hur vården skall ordnas och var den unge skall vistas under vårdtiden. Vård med stöd av LVU skall alllid inledas uianför den unges egel hem. Del är emellerlid möjligl alt senare fortsätta vården i del egna hemmet. (11 §)

I de s.k, beleendefallen skall socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbesluiet pröva om vården skall upphöra. Frågan skall därefier prövas fortlöpande inom sex månader från den senasle prövningen. Vården skall upphöra senasl när den unge fylll 20 år. Har sex månader då inle förflutit från det rätlen beslutade om vård eller socialnämnden senast prövade frågan om vårdens upphörande, får dock vården pågå längst tills denna tid har gåtl ul. (5 §)

För unga som vårdas för sill eget beleende och som behöver slå under särskili noggrann lillsyn finns hem som är anpassade för sådan lillsyn. Det är socialnämnden som beslutarom den unge skall placeras i ett sådani hem. För all vården vid dessa hem skall kunna genomföras har den som ansvarar för vården fåll särskilda befogenheler. Rörelsefrihelen för de unga som visias med stöd av LVU i dessa hem får begränsas under vissa förutsättningar.

Socialnämnden får vidare enligt LVU besluta att den unge skall omhändertas omedelbarl, om del är sannolikl att den unge behöver beredas vård med slöd av lagen och rätlens beslut om vård inte kan avvaktas (6§).

I brådskande fall kan beslut om omedelbart omhänderlagande även fallas av socialnämndens ordförande eller annan ledamoi av nämnden som har särskilt förordnats. Ett sådant beslut skall anmälas vid nämndens nästa sammanlräde. Sedan ansökan om vård enligt LVU gjorts kan även rälten beslula om omedelbarl omhänderlagande (6 §). Ell beslut av socialnämnden

Prop. 1984/85:171 13

om omedelbarl omhänderlagande skall inom en vecka underslällas länsräi-tens prövning (7 §). Socialnämnden skall ansöka om värd enligt LVU inom fyra veckor från det all omhänderlagandel verkslälldes; sker inle detta upphör omhändertagandet (8 §).

2.1.2 Tillämpningen av socialljänsllagsiiflningen

Antalet ivångsomhändertaganden för vård i åldersgruppen 15-20 år synes ha minskat kraftigt sedan socialljänstreformen irädde i kraft År 1981 omhändertogs 785 ungdomar i denna åldersgrupp enligt 29 § i den upphävda barnavårdslagen, BvL. Med stöd av LVU omhändertogs 377 resp. 394 ungdomar åren 1982 och 1983. Den unges beleende åberopades i 665 fall år 1981, i 308 fall år 1982 och i 326 fall år 1983. Del är dock vikligt alt hålla i minnet atl omhänderlagande enligt 29 § BvL kunde ske även när den unge och hans föräldrar samtyckte till vården. En viss del av dessa omhändertaganden kan därför sägas ha inneburit ett formellt, men inte reellt ivång. Hur stor denna andel var finns del inga uppgifier om. Della begränsar självfallel möjligheterna att dra nägra säkra sluisalser om utvecklingen.

Vård utom hemmet i frivilliga former har ökal sedan år 1981, Sålunda inleddes samhällsvård enligi 31 § BvL. som föruisalte samlycke, för 524 ungdomar i åldern 15-17 år under år 1981, Vård ulom hemmet med slöd av SoL beslulades under år 1982 för 1 600 ungdomar - varav elt par hundra fall egenlligen var forlsällningsbeslul för vård enligt 31 § BvL-och under år 1983 för 1 239 ungdomar. Jämförelsen kompliceras även här av den ändrade lagstiftningen. Bl.a. har omhändertaganden enligt 29 § BvL i vissa fall omvandlais lill placeringar med slöd av SoL.

Någon särskild slalislik finns inle om hur många ungdomar i åldern 18-20 år, som är placerade i vård ulom hemmel med slöd av SoL,

Enligt SoL finns möjligheter all förordna en särskild koniaklperson eller en familj med uppgifl all hjälpa den enskilde och hans narmasle i personliga angelägenheier. Förulsällningen är all den enskilde begär eller samiycker lill del,

Della frivilliga koniaklmannainstitul har kommil lill användning i belydande och förmodligen ökad ulslräckning. Under år 1982 påbörjades för 1 802 ungdomar i åldern 15-17 år kontakt med koniaklperson eller koniaklfamilj. Under år 1983 påbörjades sådana insalser för I 073 ungdomar. Det går dock inle all göra några direkla jämförelser med lidigare är, eftersom del inle finns några uppgifier om hur många frivilliga konlakler som ingick i den äldre slalisliken över hjälpålgärder enligi BvL.

2.1.3 Utvecklingen av broiispåföljder för ungdomar

Under år 1982 dömdes 46 ungdomar under 18 år lill frihelsberövande påföljd (fängelse eller skyddstillsyn i kombinaiion med ell kortare fängelse-

Prop. 1984/85:171 14

slraff). År 1983 var anlalet 36, Molsvarandesiffror för åren 1980 och 1981 var 30 resp. 45. Härlill kommer ett antal fängelseslraff vid s.k. konsumlionsdo-mar, dvs, förordnanden om att tidigare ådömd påföljd skall avse även det nya brollet Här bör erinras om bl,a. möjlighelen alt förena en lidigare dom på skyddstillsyn med ett fängelsestraff i den nya domen (34 kap, 6 S brottsbalken). Om man ser lill utvecklingen under en längre period, tiden 1972-1983, framgår det att fängelsedomarna för 15-17 åringar noterade en lopp åren

1981 och 1982. Om orsaken till den högre nivån under åren 1981 och 1982 är
etl resulial av brollsulvecklingen eller ändrad praxis hos domslolarna - eller
beror på lillfälligheler - går dock inte alt utläsa ur statistiken.

I åldersgruppen 18-20 år dömdes 1 306 ungdomar till frihetsberövande påföljd under 1982. Ar 1983 minskade anlalet lill 1 215. Motsvarande siffror för åren 1980 och 1981 var 1 233 resp, 1 313. Del finns en tendens till ökning av fängelsestraffen i den nämnda åldersgruppen om man ser lill utvecklingen under en längre period.

Sainmanfattningsvis kan konstaleras alt inga förändringar som kan antas ha samband med tillkomsten av socialljänsllagsiiflningen kan ulläsas ur slalisliken om anlalel frihetsberövande påföljder för ungdomar under 20 år. Däremot kan konslaleras en markanl ökning av anlalel domar på skyddstillsyn för ungdomar i åldersgruppen 15-17 år. Denna ökning antas enligt de flesta bedömare ha samband med den förändrade lagstifiningen.

Uppgifter som har lagits fram av brottsförebyggande rådel (BRÅ) visar all anlalel skyddslillsynsdomar avseende 15-17 åringar har fördubblals från år 1980 lill år 1983. BRÅ har påpekat atl del kan vara befogal all jämföra de senasle årens ulveckling med uppgiflerna frän år 1980. En sådan jämförelse visar enligi BRÅ följande. År 1981 kan sägas ha varil ell "förväniansår" inför de nya lagarnas ikraftirädande och år 1982 på molsvarande säll ell "iräningsår". År 1980 uppgick anlalel domar på skyddslillsyn för 15-17 åringar lill 106. År 1981 uppgick anlalel domar på skyddslillsyn lill 136. År

1982 ökade antalel domar lill 263. Under år 1983 minskade anlalel domar lill
231. Del bör dock uppmärksammas all siffrorna blir någol lägre om man ser
lill anlalel dömda personer, eflersom del förekommer all samma person
döms vid flera tillfällen under ell och samma år. BRÅ:s undersökning visar
också på en tendens lill all alll yngre lonåringar döms lill skyddslillsyn.

Någon molsvarande lendens lill ökning kan inle ulläsas inom åldersgruppen 18-20 år. 1 genomsnill dömdes 1 438 ungdomar i den åldersgruppen lill skyddslillsyn under åren 1980-1983,

Den som inle fyllt 20 år kan i stället för annan påföljd överlämnas lill vård inom socialljänslen. En förutsätining är alt den unge får vård enligt LVU eller enligt SoL. Denna påföljd har kommil lill användning i mindre utsträckning sedan socialtjänstlagen trädde i krafi, Anlalet ungdomar som överlämnades lill vård inom socialtjänsten sjönk för åldersgruppen 15-17 år från 781 till 654 mellan åren 1981 och 1982 saml under år 1983 yllerligare till 592, För den äldre åldersgruppen sjönk anlalel frän 255 lill 155 mellan åren 1981 och 1982 samt under år 1983 yllerligare lill 147,

Prop. 1984/85:171 15

2.2 Åtgärder för att öka socialtjänstens möjligheter att ge ungdomar stöd och behandling

2.2.1 Inledning

En stor del av debatten om socialtjänstens insatser för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet har rört det gap som många menar all socialljänsllagsiiflningen lämnar mellan frivilliga insalser enligt SoL och den slarkt ingripande tvångsvården enligt LVU. I debatten har hävdats au man gåll för långi i ambilionerna all begränsa socialtjänstens inöjligheler alt ingripa oberoende av samlycke. Denna uppfatlning framfördes av narkolikakommissionen (PM nr 7) och kom också lill utlryck i den dcbatl som föregick riksdagsbehandlingen av proposilionerna (1984/85:19 och 46) pa narkoiikaområdel höslen 1984. Av debaiten framgick att många ansåg att de åtgärder som socialljänsilagsliflningen ger utrymme för är otillräckliga.

I deballen har också hävdals all brisler i denna lagsfiftning har beiydelse för de lendenser lill överströmning av unga lagöverträdare från socialtjänsten till kriminalvården som jag i del föregående redovisat

En cenlral och omtvistad fråga i detta sammanhang är om de problem som finns kan lösas genom metodutveckling inom ramen för nuvarande lagstiftning eller om del dessutom krävs ändringar i lagstifiningen,

Narkolikakommissionens slällningslaganden i dessa frågor innebär i korthet följande. Socialtjänslreformen har medföri en viss överströmning lill det slraffrälisliga syslemel. Man bör slräva efler all fylla ul del lomrum som ibland kan finnas mellan frivilliga insalser enligt SoL och - om dessa avvisas -tvängsingripanden med slöd av strafflag eller LVU, En möjlighet som bör övervägas är atl skapa garanlier för atl socialtjänsten får en möjlighet alt inleda en kontakt med en missbrukare och förmå denne alt gå med på vissa överenskommelser för atl bryta missbruket. De ålgärder som skulle kunna komma i fråga är möjligheter all sanktionera en kallelse lill socialljänslen med polishämining och möjligheter alt kompleltera en överenskommelse om hur missbruket skall brytas med en föreskrift. Socialnämnden bör t.ex, ges möjligheter atl föreskriva den unge regelbundna konlakler i öppna former under en begränsad lid eller all han lämnar urinprov för all slyrka sin drogfrihet.

Socialberedningen anser inle all socialljänsireformen medfört problem av sådan omfallning atl de skulle kunna molivera all del införs yllerligare former av ivång i lagsliftningen, Helhelsbilden är enligi beredningen snarasl, all socialijänsllagsiiftningen i slorl sell kunnal introduceras i enlighet med inlentionerna och all vissa lecken pä en direkt posiiiv ulveckling kan urskiljas. De problem som finns kan enligi beredningen lillskrivas problem i fillämpningen av den nya lagsliflningen. bl.a. brislande insalser för ulbildning och meioduiveckling. Därlill kommer, enligi beredningen, all det lar lid all anpassa socialljänslens organisalion lill de principer som kommer lill ultryck i lagstifiningen.

Prop. 1984/85:171 16

Beredningen understryker också all avsaknaden av formella tvångs- och påtryckningsmedel inle innebär atl socialtjänsten skall stå passiv när missbruk och kriminalitet utvecklas bland ungdom. Det krävs istället aktiva insatser av socialtjänsten i form av uppsökande verksamhel, konlakl med anhöriga, förnyade kontakler med den som lidigare avvisal erbjudanden om behandling och ett målmedvetet motivationsarbeie. Beredningen föreslår att socialnämndens ansvar i dessa avseenden förtydligas i lagstiftningen.

Innan jag övergår lill all behandla de olika förslagen vill jag underslryka au jag delar socialberedningens uppfattning att en stor del av de brister och problem som redovisals i belänkandel, i narkotikakommissionens PM nr 7 och i den allmänna deballen kan tillskrivas metodmässiga och organisatoriska förhållanden. I detta sammanhang spelar statsbidragssystemet till missbrukarvården och vissa delar av ungdomsvården en viklig roll. Vidare har slrävandena all ralionalisera och renodla handläggningen av socialbidragsärendena Slor betydelse när del gäller alt skapa förulsällningar för slöd-och behandlingsarbele i kommunerna.

Jag avser inom korl begära all regeringen föreslår riksdagen elt nytl sialsbidragssyslem för missbrukarvården och en viss del av ungdomsvården. Avsikten är bl.a, all del nya syslemel skall ge kommunerna större utrymme att utveckla och ändra verksamheten efter sina behov och förutsättningar. Ell reformerar statsbidrag bör kunna skapa bättre förutsättningar för förändringar av den samlade organisaiionen för behandlingsarbele i kommunerna.

Jag delar också beredningens uppfallning atl de redovisade tendenserna lill överslrömning från socialljänslen lill kriminalvården delvis kan förklaras med att åklagare och domstolar inle alltid känner till vilka möjligheter socialtjänsten kan ha att ge unga lagöverträdare vård och stöd i frivilliga former. En annan länkbar förklaring som beredningen pekar på är atl socialnämnderna i vissa fall är oklara över sitt ansvar enligt den nya lagstifiningen.

Således kan, enligt min mening, en stor del av de problem som rör socialtjänstens insatser för ungdomar lösas genom metodutveckling och lillämpning av den kunskap som redan finns samt etl förbältral samarbeie mellan socialljänslen och de rättsvårdande myndighelerna. Socialberedningens förslag lill all förlydliga socialnämndens ansvar i 12 § SoL kan också bidra lill all molverka de lendenser lill överslrömning från socialljänslen till kriminalvården som onekligen finns, och del bör därför genomföras.

Jag har dock efter vad som framkommil under remissbehandlingen funnii all socialberedningens förslag inle är tillräckliga för alt socialnämnderna skall kunna komma till rätta med de problem som finns. Det är enligt min mening etl alltför slorl sleg mellan frivilliga insalser enligi SoL och tvångsvård uianför hemmel med slöd av LVU. Ungdomar måste få stöd och behandling i tidigare skede och i mindre ingripande former än vad som nu är möjligl när de inle själva förmår eller vill bryla en deslrukliv ulveckling. Jag

Prop. 1984/85:171 17

har sålunda stannal för all del finns ell behov av all yllerligare förslärka socialnämndernas möjligheter atl ge unga stöd och behandling oberoende av samlycke. Detla bör göras genom alt socialnämnden ges befogenhel atl enligt LVU beslula om vissa slöd- och behandlingsinsaiser i öppna former.

2.2.2 Socialnämndens ansvar förtydligas

Mitt förslag: I 12 § socialljänsllagen görs ell förlydligande lillägg i vilkel betonas socialljänslens ansvar för barn och ungdomar som visal tecken lill all ulvecklas ogynnsamt Belydelsen av nära samarbeie med hemmen framhålls i lagiexten.

Socialberedningens förslag: Överensslämmer med mill (belänkandel s. 113-114).

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser tillstyrker beredningens förslag. Några instanser anser dock att lagändringen inle behövs eflersom socialnämndens ansvar redan framgår av beslämmelsen.

Skälen för mitt förslag: Socialberedningen redovisar i sill belänkande alt socialnämnderna på vissa håll är oklara över sill ansvar enligt den nya socialljänsllagsiiflningen. Beredningen nämner bl.a. all del inträffar all socialnämnderna ger åklagare och domstolar etl ofullständigt beslutsunderlag i de yttranden nämnderna avger. Del har förekommil att nämnder - efter bristfälliga ulredningar rörande ungdomar som har begått allvarliga brott- i sina yllranden har redovisal att samtycke till en viss åtgärd eller behandlingsplanering inte har kunnal erhållas och därtill uttryckligen dragit slulsalsen all några ålgärder inle kan vidtas. Åklagare och domstolar kan l.ex, i en del fall felaktigt ha fåtl föreställningen all socialnämnden inle har något ansvar för den unge och inle heller några möjligheter att följa den unges ulveckling, om denne inle lämnal sill samlycke lill frivilliga åtgärder. Vidare har socialljänslen i debatten kritiserats för passiviiel i arbetet med ungdomar som riskerar atl utveckla elt allvarligt missbruk.

Jag har mot denna bakgrund, i likhet med socialberedningen och flerlalel remissinslanser, funnii att det föreligger etl behov av all i lagsliflningen ytterligare klargöra att socialnämnden både har stöd för och skyldighet att följa utvecklingen och återkomma med erbjudanden om slöd och hjälp när man får kännedom om all barn och ungdomar visar lecken till att utvecklas ogynnsamt Jag skall närmare utveckla vad jag anser bör förtydligas belräffande socialnämndernas arbelssält i del akluella hänseendet.

Del är enligt min mening självklarl atl socialnämnden inle utan vidare får släppa konlaklen med ungdomar som har visal tecken lill en ogynnsam utveckling i siiualioner när förulsällningarna för vård enligt LVU inte är 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 171

Prop- 1984/85:171 18

uppfyllda och samtycke till behandling inte har kunnal erhållas. Finns del farhågor för den unges utveckling har socialljänslen. i enlighel med silt yttersta ansvar, en skyldighet att följa utvecklingen och återkomma med erbjudanden om stöd och hjälp. Avsaknaden av möjligheter att vidta ivingande åtgärder med stöd av socialljänsllagsiiflningen i lidiga skeden av missbruk och kriminalitet får således inle innebära all socialljänslen slår passiv och avvaktar lill dess LVU är lillämplig.

Socialtjänsten bör, när del gäller ungdomar, i försia hand hålla konlakl med föräldrarna och stödja dem i deras strävanden att trygga den unges ulveckling. I de flesla fall är föräldrarna angelägna om all den unge skall få det stöd han behöver och är i allmänhel villiga all la emot det slöd socialtjänsten kan erbjuda. Del kan t.ex, vara lämpligl all nämnden utser en särskild befaliningshavare som får etl speciellt ansvar atl följa den unges ulveckling och med föräldrarnas medverkan försöka hjälpa och slödja honom.

Det bör också i övrigl ingå som en nalurlig del av socialljänslens behandlingsarbete med barn och ungdomar atl man arbeiar fillsammans med familj, anhöriga och den unges övriga sociala kontakter. En sådan inriktning är nödvändig i de flesla fall, eflersom många av den unges problem bara kan lösas i ett större sammanhang. Därlill kommer alt anhöriga och andra som står den unge nära kan vara till ovärderlig hjälp för all lösa den unges problem.

Direktkontakter med skola, fritidsgårdar och polis bör också ingå som etl naturligt led i socialljänslens arbele. En sådan inrikining ger socialljänslen möjlighet alt få kontakt med ungdomar i etl tidigt skede av missbruk och kriminalitet och underlättar dessulom för den som har problem all själv få koniakt med socialtjänsten i lägen där han inser atl han måsle ta iniiiativ för alt förändra sin situation.

Grundläggande är naluriigtvis också atl socialljänslen bedriver en uppsökande verksamhet och etl informationsarbete där det framgår vad nämnden kan erbjuda i fråga om hjälp, stöd, behandling och andra insatser. På många håll utvecklas det sociala arbelel i den riklningen. Som Svenska kommunförbundel framhåller i sill remissvar visar erfarenhelerna all kommuner som intensifierat den uppsökande verksamheten har nått goda resultat i ungdomsarbetet Liknande erfarenheler rapporieras från den försöksverksamhel med slalligl slöd som initierals av socialdepartementet och som påbörjades under höslen 1983. Denna syfiar bl.a. till atl uiveckla metoder för socialt fält- och behandlingsarbete inom socialtjänsten samt lill atl åstadkomma en effektivare samordning av de lokala resurserna i ungdoms- och missbruksarbelet

Det har också stor betydelse för den framtida kontakten i vilken situation och på vems inilialiv socialtjänsten får den första konlaklen med den unge och föräldrarna. Del bästa utgångsläget skapas naturligtvis om kontakten initieras av den unge själv eller föräldrarna. Men även när ulgängspunklen

Prop. 1984/85:171 19

för konlaklen är en anmälan från skolan eller nägon myndighel finns det ofla goda förutsättningar för en forlsall konlakl, om socialljänslen inle dröjer med alt la ilu med ärendel. En anmälan är ofla föranledd av en krissiluaiion i den unges eller familjens liv. Del ligger i sakens nalur all socialljänslen har ell bällre ulgångsläge för en framtida konlakl, om den unge och föräldrarna erbjuds stöd och hjälp när de är i akut behov av detla,

1 vissa situationer är del särskili angeläget all socialljänslen agerar snabbi. Om nämndens utredning föranlells av all den unge anhållils eller häkials, bör konlaklen las omgående - som regel redan medan han finns kvar pä polisslationen eller i häklel,

I anslulning härlill vill jag särskilt nämna all socialberedningen behandlat frågan om hur socialtjänsten bör gå tillväga för atl få konlakl med missbrukare i siiualioner när del finns skäl för all inleda en ulredning. Beredningen understryker bl.a. att det finns en rad vägar för socialljänslen alt skapa konlakl ulöver den formella vägen via kallelse lill samlal. Den sistnämnda meloden bör enligt beredningen överhuvud laget inte komma lill användning.

Som framgåtl anser jag, i likhel med socialberedningen, all strävan bör vara alt välja former för den försia konlaklen som kan underläila en framlida slöd- och behandlingskonlakt Däremol delar jag inle uppfattningen atl en brevkontakt nödvändigtvis behöver vara ell sämre alternativ än etl telefonsamtal eller etl personligt besök. Som socialstyrelsen framhåller i silt remissvar är del viktiga inle på vilkel säll konlaklen las ulan hur den ulformas. I initialskedet måste nämnden alllid - oberoende av hur konlaklen sker - vara myckel noga med alt den sker i former som inle försvårar elt senare behandlingsarbele.

Även om socialtjänstens befattningshavare misslyckas med all etablera en konlakl vid första lillfällel, finns ändå möjligheter all följa den unges ulveckling - l.ex, genom förnyade kontakter och uppsökande verksamhet. Speciella insatser i bostadsområdet kan kanske vara befogade och utgöra elt posilivi inslag för den unge och hans kamrater. Dessa insalser kan vara av olika slag och kan bl.a. genomföras fillsammans med skolan eller frilids-nämnden. Förulsällningarna för all nå konlakl med ungdomar kan ibland vara slörre om man riktar sig lill dem i grupp. Genom all socialljänslens föreirädare riklar sig lill hela gruppen med posiiiva erbjudanden kan ofla den unge efler hand elablera en så pass förlroendefull relation lill de vuxna all han öppnar sig för bearbelning av och hjälp med egna problem.

Del arbeissäll som jag här i korlhei redogjori för ligger i linje med beslämmelserna i SoL. Avsiklen med den föreslagna lagändringen är därför, som jag lidigare nämnl, alt förtydliga hur socialnämnderna bör fullgöra del ansvar och de uppgifier som redan åvilar dem belräffande de aktuella ungdomarna.

Prop. 1984/85:171 20

2.2.3 Beslut om slöd eller behandling i öppim former

Mitt förslag: I lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga införs bestämmelser som ger socialnämnden möjligheter atl beslula all den unge skall hålla regelbunden konlakl med en särskili utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. Detta skall gälla ungdomar som genom sitl beleende kan antas komma i en siluation som gör elt tvångsomhänderlagande nödvändigl. När ell sådant beslut meddelas skall en särskild behandlingsplan finnas.

Socialberedningens ställningstagande: Beredningen anser inte all det finns behov av bestämmelser av del slag som jag föreslår (belänkandet s. 88-92 och 103-112).

Remissinstanserna: Ungefär hälften av de instanser som avgetl yttrande i denna fråga anser att del finns behov av all i lagsliftningen införa tvångsåtgärder av mindre ingripande slag än omhänderlagande för vård. Ett par remissinstanser anser att det borde öppnas en möjlighel all inleda LVU-vård i den unges eget hem. Av de som yllral sig i denna fräga delar övriga socialberedningens ställningstagande. Några remissinslanser har inte behandlat frågan.

Skälen för mitt förslag: Jag har efter en sammanvägning av socialberedningens och narkotikakommissionens ställningstaganden och de olika uppfattningar som remissinstanserna redovisal funnii skäl för alt LVU bör kompletteras med bestämmelser som ger socialnämnderna möjligheter atl besluta om vissa stöd- och behandlingsinsatser i öppna former. Syftei med bestämmelserna är att de skall komplettera 12 S SoL i situationer där det finns grundade farhågor för den unges utveckling och när frivilliga insatser enligt SoL antingen har misslyckats eller bedöms som ulsiklslösa. Således påverkas inte det ansvar som socialnämnden redan har enligt SoL. Det förutsätts att nämnden även fortsättningsvis fullt ut prövar möjligheterna till stöd och hjälp inom de ramar som den lagen anvisar. Del är enligt min mening angeläget att slå vakt om socialljänslreformens slarka prioritering av frivilliga insatser. Dessa måste få behålla sin framskjutna plats i socialtjänstens arbete även i fortsättningen.

Det finns emellertid, som socialberedningen konstaterar, en konflikt mellan socialnämndens ansvar enligt 12 § SoL och kravel på samlycke från den enskilde i situationer där del föreligger ett vårdbehov, men där förhållandena inte är så allvarliga att LVU är tillämplig. Kan samtycke inte erhållas ställs socialtjänsten inför ett svårhanterligt problem. Å ena sidan finns ett konstaterat behov av stöd och hjälp. Å andra sidan måste den enskildes avvisanden av socialtjänstens erbjudanden respekteras. Socialnämnden kommer med andra ord i den situationen alt den inte har någol

Prop. 1984/85:171 21

lagligl stöd för alt vidla några behandlingsåtgärder men ändå har en skyldighet atl återkomma med erbjudanden om slöd och hjälp. Om man inle vid dessa kontakter lyckas bryta den unges avvisande hållning och skapa förtroende för socialtjänstens behandlingserbjudanden, tvingas nämnden avvakta tills förhållandena blivit så allvarliga alt den unge måsle omhändertas för vård enligt LVU.

Som socialberedningen påpekar kan en framkomlig väg i sådana situationer vara alt hålla nära kontakt med föräldrarna och stödja dem i deras strävanden all Irygga den unges utveckling. Etl sådant stöd kan emellertid inte alltid leda lill alt den unge själv kan motiveras för att bryta en destruktiv utveckling. I sådana situationer slår både föräldrarna och socialljänslens företrädare maktlösa. De tvingas åse hur den unge fortsätter med missbruk eller kriminalitet ulan all de kan ingripa, väl medvelna om att den unge med slor sannolikhel kommer all försälla sig i en situation som gör vård enligt LVU nödvändig.

Det är bl.a. den konflikten som många remissinslanser har som uigångspunkt för åsiklen all lagsliflningen bör kompletleras så alt den ger grund för åtgärder som kan förhindra alt ell omhänderlagande för vård enligt LVU blir nödvändigt.

Enligt min mening måsle, som flera remissinslanser påpekar, stor vikt läggas vid del faktum atl ungdomar med missbruksproblem eller andra allvarliga sociala handikapp ofla saknar förmåga atl självständigt ta ansvar och all se konsekvenserna av sill handlande. Inte sällan är de dåligt motiverade för att bearbeta sina problem i frivilliga former.

Barn och ungdomar måste naluriigtvis som etl led i sin utveckling få Ulrymme för alt handla självständigt, men det är lika naturiigl atl de får hjälp uiifrån med all sätta gränser för sitl handlande och med kontrollen över detla. De behöver vuxna som förebilder, för alt få ledning, kunskap och normer för silt självsländiga handlande. Del naturliga är att del är föräldrarna som tar detla ansvar, men också andra vuxna spelar en viktig roll i ungdomars utveckling. Om de resurser som nalurligl finns runl den unge inle är tillräckliga för att irygga hans utveckling, har samhället en skyldighet alt träda in för att bistå föräldrarna och den unge. Det kan enligt min mening inle vara rimligt att socialtjänsten saknar möjlighet att ingripa med slöd och gränssättning mot den unges vilja på något annal sätt än genom atl skilja honom från hemmet.

Del ger naturligtvis ett bättre utgångsläge om behandlingen - oavsett om den sker i öppenvård eller på inslitufion - redan från början grundar sig på en frivillig överenskommelse mellan behandlaren och den unge. En sådan överenskommelse är ell viktigt hjälpmedel för att få den unge att ta självständigt ansvar för behandlingsarbetets genomförande. Dessvärre är det inte alltid möjligt atl träffa frivilliga överenskommelser med vissa socialt utsatta ungdomar. Ibland måste nämnden ingripa även om samtycke inte föreligger för atl behandlingen över huvud tagel skall kunna påbörjas.

Prop. 1984/85:171 22

Däremol är del naturligtvis viktigt all behandlingen i sådana siiualioner ulformas med uigångspunkl i all del slulligen är ungdomarna själva som fattar beslui och lar ansvar för sin livshållning och livsstil. Som Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) framhåller i silt remissvar är förmågan lill självständigt ansvar mer elt mål för behandlingsinsatserna än en förulsättning för dessa.

Jag finner del också väl förenligl med socialljänslens iryggheismål alt skapa ulrymme för andra ålgärder lill skydd för den unge än ivängsomhän-deriagande i siluationer när frivilliga lösningar inle är möjliga.

Milt förslag lill komplettering av bestämmelserna om vård enligt LVU skall ses mol bakgrund av att de åtgärder som här diskuieras rör ungdomar som lill följd av missbruk, broitslig verksamhel eller någol jämförbarl beleende närmar sig en siiuaiion där de ulsälter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara. Utgångspunkten för de aktuella åtgärderna är således den unges eget beteende. Del primära syflel är inle - som i de s.k. miljöfallen -atl skydda den unge från brisler i omsorgen eller någol annal förhållande i hemmel som medför fara för hans hälsa eller ulveckling.

Till bilden hör också atl del redan förekommer all yngre missbrukare deltar i vad som kan kallas tvångsvård i öppna former inom socialtjänsten.

Fördel försia ger även de nuvarande bestämmelserna i LVU ulrymme för atl bedriva vården i öppna former, under förutsättning all den inleds utanför den unges egel hem. När beslutet har fatials om omhänderlagande för vård beslämmer socialnämnden hur vården den unge skall ordnas och var han skall vislas under vårdtiden. Nämnden kan om del skulle visa sig vara lämpligasl besluta atl den unge, efler en kort placering ulom hemmel, får återvända lil sitt eget hem med skyldighet all della i behandling i öppna former. Jag kan nämna all Stockholms kommun fåll bidrag från socialstyrelsen till en försöksverksamhet som bygger på denna möjlighel. Försöksverksamheten skall bedrivas i samarbete med Förbundet Hassela-solidari-tet.

För det andra rör det sig om ungdomar som är dömda till skyddstillsyn och som meddelats vårdföreskrifter av domstol eller av övervakningsnämnd. BRÅ påpekar i sitt remissvar att det inte är helt ovanligl all socialljänsiemän vänder sig till skyddskonsulenien för att genom föreskrifter inom kriminalvårdens ram få stöd för atl genomföra behandlingsinsatser inom socialtjänsten. Syftei är då att kunna fortsätta en öppenvårdsinsats och undvika vård utanför hemmet enligt LVU.

Som jag tidigare redovisat finns det också tecken på en överströmning av unga lagöverirädare från socialtjänsten lill kriminalvården sedan socialljänsllagen trädde i kraft. Antalel ungdomar under 18 år som dömts lill skyddslillsyn har ökat markant. Del rör sig om i del närmaste en fördubbling. Statistiken visar också på en lendens till atl allt yngre lonåringar hamnar inom kriminalvårdens frivård. Även om del tolall sell rör sig om ell fåtal

Prop. 1984/85:171 23

ungdomar så ger de här tendenserna anledning till oro.

Enligt min mening gär del inle alt bortse från att ulmönsiringen av de mindre ingripande tvångsåtgärderna ur socialtjänstlagstiftningen har betydelse för domstolarnas påföljdsval i siiualioner när förulsällningar för vård uianför hemmel enligi LVU inle föreligger. Del har också omvitinats från åklagare och domstolar, bl.a. under remissbehandlingen, all socialtjänstens insalser för unga lagöverträdare många gånger framstår som otillräckliga. Dessa förhållanden, som får tillmätas vikt i fråga om överslrömning från socialljänslen lill kriminalvården, kan enligt min mening inle förklaras enbari med alt socialnämnderna är oklara över sill ansvar enligt den nya lagstiftningen eller med alt domstolar och åklagare inte känner lill socialljänslens möjligheter atl ge stöd och behandling i frivilliga former, även om sådana faktorer också kan ha hafl viss betydelse för utvecklingen.

Del finns skäl alt anta alt även en akliv socialljänsl slälls inför problem i ungdomsarbeiei som är svåra all lösa inom ramen för den nuvarande lagsliflningen. Om socialarbetaren misslyckas med alt motivera en ung lagöverirädare för frivillig vård, tvingas socialnämnden atl redovisa detta i sitl yitrande lill åklagaren eller domstolen med risk för atl den unge i stället döms lill påföljd inom kriminalvården. Domstolarna ställs ibland inför valel mellan all döma lill skyddstillsyn eller att överlämna lill vård inom socialljänslen ulan atl behövlig vård i praktiken kan genomföras, eflersom den unge inte samiyckl lill sådan. Det kan mol den bakgrunden vara förståeligt om domslolarna i sådana fall lenderar atl välja kriminalvårdspåföljd framför överlämnande lill vård inom socialtjänsten.

Socialljänslens möjligheter alt genomföra vård har också betydelse för frågan om åialsunderlålelse. Riksåklagaren framhåller sålunda i sitl remisssvar atl ett icke oväsentligt antal åtal mot unga förmodligen skulle kunna undvikas, om möjligheter lill övervakning och kontroll infördes inom socialtjänstens ram.

Ytterligare kommentarer till förslaget

Grunderna för socialnämndens beslut

Den föreslagna lagändringen i form av kompletterande bestämmelser i LVU skall ge socialnämnden möjligheier alt besluta atl den unge skall delta i behandling i öppenvård eller hålla regelbunden kontakt med en kontaktperson. Bestämmelserna skall kunna tilllämpas i fråga om den som är under 20 år när förhållandena är sådana atl del kan anias atl den unge lill följd av missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat därmed jämförbarl beleende kommer alt behöva ges vård enligt LVU, om beleendel fortsäller. Beslulen avses kunna meddelas när omständigheterna år sådana atl behövlig behandling kan ges medan den unge bor kvar i sill hem. Del lorde kunna förulsällas alt den unges föräldrar som regel kan moliveras lill all medverka i behandlingen. Beslui som här avses skall dock

Prop. 1984/85:171 24

kunna meddelas även om en underärigs vårdnadshavare inle har gell sitl samlycke.

Beslämmelserna tar sikte på de siiualioner där möjlighelerna lill frivilliga insatser enligt SoL är ullömda. Den ijänstemän som nämnden utsett atl följa den unges ulveckling har alltså misslyckats i sina ansträngningar. Nämndens erbjudanden om stöd och hjälp kan ha avvisats och förhållandena ha blivit så allvarliga atl nämnden måsle ingripa mer kraftfullt, om vård uianför hemmet skall kunna undvikas.

Det ligger i sakens natur all del kan vara svårt för den unge alt göra en realistisk bedömning av vad de erbjudanden han får egentligen beslår i. Del är därför viktigt all behandlingsplaneringen och introduktionen i den behandlingsplan som socialnämnden erbjuder den unge ägnas tillräcklig uppmärksamhel innan nämnden ingriper mol den unges vilja.

Insatsernas art

De åtgärder som nämnden skall kunna vidta enligt de beslämmelser som jag förordar är all beslula att den unge skall hålla konlakl med en särskilt utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. Del bör vara möjligl all kombinera dessa båda ålgärder, om den unges behov av stöd och behandling motiverar del.

Om förutsättningarna för atl lillämpa beslämmelserna föreligger, skall en särskild behandlingsplan upprättas. Av planen bör framgå vilka insalser som nämnden lidigare gjort, den unges nuvarande situalion, del behandlingsbehov som föreligger saml formerna för det stöd och den behandling som nämnden planerar för den unge under den lid som beslutet skall omfatta och för tiden därefier. Planen bör så långt som möjligt upprättas i samråd med den unge och föräldrarna. Den bör bygga på en helhetsbedömning av den unges situation och innehålla mål och delmål som upplevs som realistiska av den unge och föräldrarna. Av planen bör också framgå vilka resurser nämnden ställer till förfogande för atl behandlingen skall kunna genomföras.

Syftet med att besluta om en slöd- eller behandlingskonlakt är alt ge den unge det slöd och den vägledning som han behöver för all de mål som är uppställda i behandlingsplanen skall kunna förverkligas. Beslut bör kunna fattas för att den erforderliga behandlingen skall kunna komma till stånd. Om behandlingsmålen därefter skall kunna förverkligas, beror emellertid i hög grad på den relation som kan skapas mellan kontaktpersonen/ behandlaren och den unge. Del är i del samspelel som den unge kan finna motiv för att förändra sitt förhållningssätt och sin livsstil. Behandlingsplanen är en arbetsplan som kontaktpersonen/behandlaren, den unge och - i förekommande fall - föräldrarna skall arbeta efler. Planen bör inle heller låsa den fortsatta behandlingsplaneringen utan skall kunna omprövas efler hand om det visar sig nödvändigl.

Prop. 1984/85:171 25

Allmänna råd lill ledning för lillämpning av lagen kan ulfärdas av socialsiyrelsen, Siyrelsen kan därvid ge vägledning hur behandlingsplanen bör ulformas.

En särskild fråga är om nämnden skall kunna beslula all den unge lämnar urinprov regelbundel och på så sätl styrker sin drogfrihel. Sådana undersökningar kan i dag endast göras om den unge ger sill samlycke.

Del är omvitinal från många håll all regelbundna urinprov kan vara ell slöd i behandlingsarbetet med unga missbrukare. Bl.a. hävdas all proverna kan hjälpa den unge all slå emol pressen från missbrukande kamraier i skeden när han är ambivalent i sin inslällning.

Del är dock, enligt min mening, från behandlingssynpunkt stor skillnad mellan alt den unge samiycker lill all visa sin drogfrihet genom all lämna urinprover och alt han blir tvingad lill del. Därtill kommer risken för all provtagningen - för atl uleslula manipulalioner - måsle omgärdas med så omfallande konlrollålgärder all den blir starki integriietskränkande. Jag är mol denna bakgrund inte beredd atl föreslå all de här diskulerade bestämmelserna i LVU kompletteras så all nämnden ges möjlighel all siälla sådana krav på den unge.

Kontaktperson

Till koniaklperson bör socialnämnden kunna ulse en ijänsleman hos nämnden eller någon annan lämplig person. Den unges och familjens behov av slöd och hjälp bör vara avgörande för vilka kvalifikalioner konlaklper-sonen skall ha.

Del är vikligi all understryka atl de problem som konlaklpersonen kan komma all möla släller slora krav på personlig lämplighel och kunnande. Del är vidare realisliskl atl räkna med alt uppgiflen - särskili under den försia liden - kommer all vara mycket tidskrävande, om åigärden skall kunna ge etl positivt resultat

Ibland kan del vara lämpligasl all en ijänstemän hos nämnden ulses. Del bör i så fall vara en fältassistent eller en socialsekreterare med särskilda kunskaper i ungdomsarbete som känner den unge sedan lidigare och som är väl förtrogen med förhållandena i den unges miljö och på grund härav har de bäsia förulsällningarna atl vinna den unges förtroende.

I andra situationer kan del vara lämpligast att ulse någon från nämnden frislående person. Del är dock vikligi all belöna alt nämnden har ansvarel för atl kontaktpersonen får det stöd han eller hon behöver för all kunna klara sin krävande uppgifl. Flera kommuner har under senare år ulvecklai väl fungerande system med kontaktpersoner. Dessa har förberetts för uppgiften genom all della i viss utbildning anordnad av nämnden och får konlinuerligl slöd i form av handledning av socialarbetare med erfarenhet av behandlingsarbele inom ungdoms- och missbruksområdel.

Prop. 1984/85:171 26

Behandling i öppna jönner

Socialnämnden skall också kunna falla beslut om atl den unge skall delta i behandling i öppna former inom socialljänslen. Besluiei kan l.ex. innebära alt den unge skall hålla en regelbunden behandlingskonlakt med en socialsekreterare eller annan tjänsteman på socialkontoret som har särskild kompetens i behandlingsarbete med ungdomar och familjer eller med en medarbetare på en särskild öppenvårdsmotlagning i socialljänslorganisatio-nen (ungdomsmottagning, rådgivningsbyrå för narkotikamissbrukare etc,).

Om nämnden bedömer all den unge är i behov av mer omfallande stöd och hjälp än vad som kan erbjudas inom ramen för en sådan öppenvårdskonlakl, kan del finnas skäl all överväga all kombinera etl sådani beslut med förordnande av kontaktperson - åtminstone i ett inledande skede.

En annan möjlighet, när den unge behöver ett mer omfattande stöd, är att beslula att den unge skall della i ell särskili öppenvårdsprogram. I flera kommuner har socialnämnderna under senare år ulvecklai särskilda öppenvårdsprogram som liknar behandlingshemmens och behandlingskollektivens verksamhet i viktiga avseenden. Behandlingsprogrammen omfattar i regel två lerminer. De inskrivna ungdomarna deltar i elt veckoprogram med schemalagda aktiviteter på dagtid - ibland också under vissa kvällar och helger. Programmen omfattar, förutom olika behandlingsinslag, oftast också arbelsiräning, sludier, idroll och olika fritidsaktivileler.

Genomförande

Elt beslut om slöd eller behandling i öppna former enligt LVU släller krav på nämnden alt anvisa de resurser som krävs för all behandlingsplanen skall kunna genomföras. Planen måsle grunda sig på en noggrann bedömning av vilket behov av stöd och behandling som föreligger samt på att nämnden gör en realistisk bedömning av vilka resurser som krävs för atl de mål som anges i behandlingsplanen skall kunna förverkligas.

En fråga är vad som händer om nämndens beslut inte kan genomföras p.g.a, atl den unge uteblir från l.ex. planerade samlal. En möjlighel skulle kunna vara all införa en bestämmelse som ger socialnämnden befogenhet att, som narkotikakommissionen föreslagit, som en yttersta utväg genomdriva sill beslut genom polishandräckning. Detta är emellerlid, som kommissionen själv framhåller, förenal med betydande olägenheter. Bl.a. kan en polishandräckning i sig i detta sammanhang upplevas som en självständig tvångsåtgärd som är mer ingripande än det beslut som den är avsedd att genomdriva. En sådan åtgärd skulle också i praktiken kunna försvåra möjlighelerna all genomföra den planerade behandlingen. Enligi min mening har därför de skäl som kan anföras mot all införa en beslämmelse av del akluella slaget större tyngd än de som lalar för. Denna uppfattning delas också av en betydande majoritet av remissinstanserna - även av flertalel av

Prop. 1984/85:171 27

de instanser som är positiva lill all införa nya former av tvångsåtgärder i socialljänsllagsiiflningen, Endasl tre av dem lar ullryckligen slällning för narkolikakommissionens förslag.

Jag anser sålunda all del inie bör införas någon möjlighet att lillgripa polishandräckning i de siluationer som här diskuieras.

Del finns också skäl all anla all nämndens beslui i allmänhel kommer atl kunna genomföras även om möjlighet lill polishandräckning inle införs. Genom besluiei, i kombination med etl aklivi motivalionsarbele, klargör nämnden på elt otvetydigt sätt för den unge all man ser så allvarligt på hans siluation och all man inle längre kan acceplera all han avvisar en slöd- eller behandlingskontakt inom socialljänslen. Nämnden är också skyldig att följa utvecklingen och särskili uppmärksamma siiualioner där behandlingsplanen inle fungerar. Del ligger i sakens nalur all förhållandena ibland kan ulvecklas så all del finns skäl för nämnden att överväga en ansökan lill länsrällen om vård uianför hemmet, I andra siluationer kan den lämpligaste åtgärden vara alt revidera behandlingsplanen och ge den unge och hans föräldrar fortsall slöd och hjälp medan han bor kvar i del egna hemmel. Det ligger också inom ramen för nämndens ansvar att klargöra för den unge all andra ålgärder kan bli aktuella, om inle den destruktiva utvecklingen bryts.

Jag vill dock underslryka all del inle bör finnas någon aulomalisk koppling mellan underlålenhel all följa ell beslui om slöd och behandling i öppna former och etl beslut om ett omhänderlagande eller ansökan om värd enligt LVU, Del förhållandet atl den unge inle följer nämndens beslui kan i sig inle ulgöra fillräcklig grund för atl vidta mer ingripande ålgärder, Däremol kommer nalurliglvis effekterna av samlliga de ålgärder som nämnden lidigare vidlagil atl vägas in i den helhetsbedömning som nämnden gör i samband med all den lar slällning lill vilka yllerligare slöd- och behandlingsinsatser som behövs. Ibland kan förhållandena, som jag nyss har nämnt, vara sådana atl det finns grund för nämnden alt göra en ansökan om vård med slöd av lagen.

2.3 Åtgärder för att minska användningen av fängelsestraff för unga lagöverträdare

2.3.1 Allmänt

Jag anser i likhel med socialberedningen au den grundläggande principen för insaiserna för de unga lagöverlrädarna måsle vara alt ge dem vård och behandling inom socialtjänsten och all användningen av fängelseslraff och andra kriminalvårdspåföljder för denna kategori skall minskas så långt del är möjligl. Dessa ambitioner ligger också lill grund för ulformningen av den nuvarande lagsliflningen på områdel.

Jag kan i della sammanhang peka på all juslitieulskollei våren 1984 i silt av riksdagens godkända belänkande (JuU 1983/84:20 s. 13) med anledning av en moiion om fängelsestraff för ungdomar under 18 år underströk viklen av

Prop. 1984/85:171 28

alt minska användningen av frihetsstraff så långt det är möjligt och att della gäller med särskild slyrka i fråga om ungdomar. Utskollel såg också med oro på den ulveckling som de statistiska uppgifterna över anlalet ungdomar som tas in i kriminalvårdsanstalt ger utlryck för.

Enligt min mening är del uppenbarl atl silualionen inle är lillfredsslåilande. Av de statistiska uppgifier som jag redovisat tidigare (avsnitt 2.1.3) framgår visserligen all anlalet fängelseslraff för ungdomar i åldern 15-17 ligger på en låg nivå i absoluta lal och inte lycks öka. Del inger emellertid principiella betänkligheter all mellan 20 och 40 ungdomar i dessa åldrar varje år döms till fängelse. Inte mindre allvarligt är det relativt stora antalet fängelseslraff för ungdomar i åldern 18-20.

Mol den nu angivna bakgrunden finns del enligi min mening skäl all överväga hur man genom olika ålgärder kan nedbringa användningen av fängelseslraff för ungdomar. Ell säll att åstadkomma della är au öka möjlighelerna för domstolarna atl överlämna de unga lagöverlrädarna lill vård inom socialljänslen. Etl annal sålt är alt skärpa förulsällningarna för att kunna döma till fängelse.

Jag har i del föregående föreslagil vissa åtgärder för atl öka socialtjänstens möjligheter atl ge stöd och behandling ål de unga. Om dessa förslag genomförs bör påföljd inom kriminalvården kunna undvikas i flera fall än nu. I del följande behandlar jag sådana åtgärder inom socialtjänsten som kan minska den fakiiska användningen av fängelseslraff för unga lagöverträdare. Jag tar också upp frågan om del bör göras ytterligare inskränkningar i möjlighelerna atl döma ungdomar lill fängelse. I nu nämnda hänseenden har jag samråtl med chefen för justitiedepartementet.

2.3.2 Minskad användning av fängelsestraff genom ökade möjligheter till vård inom socialtjänsten

* Utvidgat lillämpningsoniråde för lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Mitt förslag: Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ändras så atl den som är mellan 18 och 20 år skall kunna beredas vård enligt lagen i s.k. beteendefall när sådan vård är lämpligare än annan vård och inle, som nu, först när den är uppenbart lämpligare än annan vård. Vidare höjs åldersgränsen för när vård enligt lagen senasl skall upphöra fill 21 år. Samma åldersgräns skall utgöra den senasle lidpunkt vid vilken sådana beslut om stöd eller behandling i öppna former som jag tidigare föreslagit skall upphöra att gälla.

Socialberedningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 127-130). Beredningen har dock, som jag tidigare nämnl, inte föreslagit åtgärder som moisvarar beslut om slöd eller behandling i öppna former.

Prop. 1984/85:171 29

Remissinstanserna: Med undanlag för ivå remissinslanser tillstyrker samlliga förslaget om atl LVU ändras så atl den som är mellan 18 och 20 år skall kunna beredas vård enligi lagen när den vården är lämpligare än annan vård. Så goll som samtliga remissinslanser lillslyrker också höjningen av åldersgränsen för när vård enligi LVU senasl skall upphöra.

Skälen för mitt förslag: I 1 § iredje slyckel LVU föreskrivs belräffande s.k. beteendefall att den som har fyllt 18 men inte 20 år får beredas vård enligt lagen, om vård inom socialtjänsten med hänsyn lill den unges behov och personliga förhållanden i övrigl är uppenbart lämpligare än annan vård.

Som socialberedningen anför kan beslämmelsen i vissa fall hindra all ungdomar får behövlig vård inom socialljänslen. Del kan i prakliken vara svårt alt konstatera att vård inom socialtjänsten inte bara är lämpligare, ulan även uppenbarl lämpligare än annan vård. Bestämmelsens ulformning kan därför enligt min mening vara en bidragande orsak lill all domslolarna i alll mindre utsträckning överlämnar ungdomar i åldern 18-20 år till vård inom socialtjänsten.

Den berörda utvecklingen är nalurliglvis inle önskvärd. Jag föreslår därför att den aktuella bestämmelsen ändras så atl del inte skall krävas atl vård enligt LVU är uppenbart lämpligare än annan vård utan alt del skall räcka med kravel all den är lämpligare än annan vård. Jag anser mig också kunna utgå från att socialnämnderna - när de yttrar sig i frågor om val av påföljd för unga lagöverträdare - så långt del över huvud tagel är möjligt föreslår sådana åtgärder inom socialtjänsten atl kriminalvårdspåföljd kan undvikas.

I de s.k. beleendefallen kan elt vårdbeslut fattas fram till dess den unge fyller 20 år. Del är samma åldersgräns som fanns i barnavårdslagen. Vård med stöd av LVU skall upphöra senasl när den unge fyller 20 år. Dock gäller del undantaget alt, om vården då ännu inle pågåii sex månader från del rätten beslutade om vård eller socialnämnden senast prövade frågan om vårdens upphörande, vården får pågå längst tills denna tid har gått ut.

Enligt mångas mening är den lid vården kan pågå efler del all den unge fylll 20 år för korl. Jag har i del föregående lagt fram förslag lill lagändringar som syftar lill all öka möjligheterna att ge unga lagöverträdare i åldern 18-20 år vård inom socialtjänsten. Det kommer emellertid inte alltid att vara möjligt atl genomföra behövlig vård under den lid LVU nu medger. Della kan även påverka domstolarnas bedömning så all man avslår från alt överlämna den unge lill vård inom socialtjänsten och i slället dömer lill fängelsestraff. Bl.a. för all undvika detta bör åldersgränsen höjas så atl det finns ell rimligl ulrymme alt genomföra ett behandlingsprogram.

Den nu diskuterade åldersgränsen i LVU har också betydelse för möjlighelerna att bereda missbrukare i åldersgruppen 18-20 år vård.

I frågan om hur länge del är önskvärl att kunna forlsalta vård med stöd av LVU efler del atl den unge fyllt 20 år har meningarna varit delade såväl innan lagen trädde i krafl som i den akluella deballen. Från vissa håll har man krävl

Prop. 1984/85:171 30

en återgång till barnavårdslagens regler under hänvisning lill all de medgav all vården fortsatte lills den unge fylll 23 år. Denna uppfallning har också kommil till ullryck under remissbehandlingen,

I anslulning härtill bör del framhållas all barnavårdslagen inle hade någon egenllig 23-årsgräns. Den lagen föreskrev däremol alt vården i de s.k. beleendefallen skulle kunna forlsalta i maximalt tre år efter beslutet om omhänderlagande, om delta meddelats efter det all han fylll 15 år. Ell beslui om omhänderlagande enligt barnavårdslagen kunde fallas fram lill den unges 20-årsdag.

I sammanhanget kan del vidare finnas skäl all nämna ulgångspunkierna för den deball om den berörda åldersgränsen i LVU som ägde rum framför alll i massmedierna när propositionen (1979/80:1) om socialljänslen behandlades av riksdagen år 1980.1 fokus för deballen slod de kollekliva vårdformer som hade ulvecklals inom barn- och ungdomsvården under 1970-lalel, dvs. de s.k, Hasselakollekliven, Kollekliven hade utvecklat treåriga behandlingsprogram som byggde på möjligheten alt med stöd av barnavårdslagen hålla kvar och hämta lillbaka de ungdomar som försökle avbryia behandlingen. Del framhölls i deballen atl del fanns en uppenbar risk för all dessa vårdformer inle skulle kunna användas för de äldre ungdomarna, om den föreslagna lagändringen genomfördes. Bl.a, gjordes gällande all de vårdlider som lagsliflningen gav ulrymme för var hell oiillräckliga för 19-20-åringarna, eftersom man under så koria lider inle kunde molivera ungdomar med missbruksproblem och brislande social anpassning lill forlsall vård i frivilliga former. Man befarade också all en effekl av den föreslagna lagändringen skulle kunna bli all kollekliven överhuvudiagei inte kunde la emol de någol äldre ungdomarna i vårdprogrammen och all ell slorl anial ungdomar sålunda skulle undandras en vårdform som med hänsyn lill deras behov var den lämpligasle.

Lllvecklingen har emellerlid bara delvis blivii den som mänga befarade. Kollekliven har successivi anpassal sina behandlingsprogram lill den nya lagsliftningen, lål vara alt denna anpassning inte har skell ulan problem. Del har blivii svårare all använda kollekliven för ungdomar som är nära 20 år. Erfarenhelerna har också visal all de kollekliv som lagil emol de äldre ungdomarna i vissa fall hafl problem all hålla dem kvar i programmen när LVU-vården upphört Numera är del emellerlid få av dem som förelräder behandlingskollektiven sorn kräver en lagstiftning som ger utrymme för ireåriga vårdlider med stöd av LVU. De flesta lorde numera vara av den uppfaiiningen au en eilårig vårdtid med slöd av lagen är fillräcklig för all behandlingen därefier skall kunna fullföljas i frivilliga former.

Jag anser således, i likhel med socialberedningen, all del är lillräckligi om vård enligi LVU kan bedrivas under ell år efler del all den unge fyllt 20 år. Denna tid bör, mot bakgrund av de erfarenheler jag nyss har redovisal, vara fillräcklig för all även ell mer omfallande behandlingsprogram därefier skall kunna genomföras i frivilliga former.

Prop. 1984/85:171 31

I likhel med beredningen anser jag också all del är angelägel atl reglerna för vårdtiden utformas så all de är lällförstaeliga och lydliga, inle minst av hänsyn till de unga. Frän denna synpunkt är det lämpligl atl föreskriva att vård enligt LVU skall upphöra senasl när den unge fyller 21 år.

I sammanhanget bör också nämnas att narkolikakommissionen i sin PM nr 7 anfört alt del kan finnas skäl att höja åldersgränsen för när vård enligt LVU senasl kan påbörjas. En sådan höjning kunde enligt kommissionen motiveras med all del finns tecken på förändringar av missbruksmönslren bland ungdomar. Kommissionen har redovisal bl,a. all injeklionsmissbrukei i ungdomsgruppen har minskal och ersails av biandmissbruk, Oflast rör det sig om hasch- och alkoholmissbruk, Förioppel vid elt biandmissbruk är mer smygande och svåruppiäcki varför de sociala skadeverkningarna visar sig först längre upp i åldrarna.

Endast en av remissinstanserna har anslutit sig lill kommissionens uppfattning, nämligen Örebro läns landsting, som föreslår att åldersgränsen för beslut om omhänderlagande för vård enligt LVU höjs till 21 är och att vården därefter skall kunna pågå i högst sex månader.

Jaghar slor förståelse förde problem som socialnämnderna ställs inför i de siluationer som kommissionen redovisal. Åldern är inte något exakl måti på den unges mognad och ulveckling. Del finns onekligen missbrukare i åldrarna slrax över 20 år som lill följd av svårigheier under uppväxlliden och missbruk har en fördröjd känslomässig och social mognadsuiveckling, Detla är ell skäl för all i vissa avseenden inie behandla dem som vuxna. Jag anser samlidigt i likhet med socialberedningen, att delta resonemang inte kan länjas alltför långt Visserligen kan problem som har sin grund i bristande mognad kvarstå under läng tid, ibland långt upp i åldrarna. Men den som har sådana problem måsle ändå belraklas som vuxen. Del går inle all borise från all vuxenidentitelen genom en slark tradilion och starka sociala bestämningar är knulen lill all man har uppnålt en viss ålder. Därför kommer en person omkring 20-årsåldern atl betrakta sig som vuxen, även om han har en försenad mognadsutveckling.

Jag anser sålunda, i likhel med socialberedningen, atl beslämmelser för ungdomar måsle ulformas med uigångspunkl i alt myndighetsåldern anger den normala gränsen för när man i samhällels ögon blir vuxen. Del går därför inle atl ha särbestämmelser som alltför långt avviker från myndighetsåldern. De gällande reglerna och del förslag jag lägger fram innebär redan de alt särbestämmelserna uislräcks lill all gälla 2-3 år efler del atl den unge blivit myndig. Det skulle enligt min mening vara olämpligl all ytterligare avlägsna sig frän principen all myndigheisåldern anger den lidpunkl. från vilken den unge belraklas som vuxen. Den åldersgräns jag har föreslagil för vårdens upphörande, 21 år, ansluler lill den myndighelsälder som gällde under en lång tid och framstår mol denna bakgrund som nalurlig.

En yllersla gräns vid 21 år bör således enligi min mening gälla för värd i de s.k. beleendefallen. Samma åldersgräns bör gälla belräffande de särskilda

Prop. 1984/85:171 32

beslui enligi LVU om slöd eller behandling i öppna former som jag lidigare föreslagil (avsnitt 2.2.3). För missbrukare över 21 år som är i behov av tvångsvård inom socialljänslen bör i stället beslämmelserna i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) lillämpas. Jag är visserligen medvelen om att bestämmelserna i den lagen kritiserats från vissa håll och all därvid framför alll värdtiderna ansetts som otillräckliga. Eventuella brisler i LVM bör emellerlid enligi min mening inte få läggas lill grund för ändringar i LVU. Frågan om en eventuell ändring av LVM övervägs f.n. av socialberedningen. Därvid kommer beredningen bl.a. att pröva frågan om vårdtiderna.

* Ulvidgal tillämpningsområde för brottspåföljden överlämnande lill vård inom socialljänslen saml för åialsunderlålelse

Mitt förslag: Åldersgränsen i 31 kap. 1 § broltsbalken för överlämnande till vård inom socialljänslen höjs från 20 till 21 år. Överlämnande lill vård inom socialljänslen enligt broltsbalken och åialsunderlålelse enligi lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall kunna komma ifråga, om den unge meddelas beslut om stöd eller behandling i öppna former enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Socialberedningens förslag: Beredningen har inte behandlal frågorna.

Skälen för mitt förslag: Enligt 31 kap. 1 § första slyckel broUsbalken (BrB) kan vård enligt LVU eller annars med stöd av SoL ulgöra påföljd enligi BrB för ungdomar under 20 år. Jag har i det föregående föreslagil atl den lidpunkl vid vilken vård enligi LVU i de s.k. beleendefallen senasl skall upphöra bestäms lill 21 år. Som en konsekvens av detta och för att öka möjlighelerna allanvända vård enligt LVU som påföljd för unga lagöverträdare föreslår jag atl även åldersgränsen i 31 kap. 1 § försia styckel BrB ändras pä molsvarande säu.

Den föreslagna höjningen av åldersgränsen kan få verkan även för unga lagöverträdare som är föremål för vård inom socialljänslen i frivilliga former. Någol legall hinder mol atl överlämna till vård inom socialtjänsten också i dessa fall när domstolen finner det lämpligt bör enligt min mening inle föreligga.

Jag har vidare föreslagil all regler om beslui om slöd eller behandling i öppna former införs i LVU, Sådana beslui skall kunna gälla längsl lill dess den unge fyller 21 år. Domstolens möjligheter all överlämna den unge lill vård inom socialljänslen bör omfatta även siiualioner när sådana beslut gäller eller kan fattas. Detla får beaklas när 31 kap. I § broUsbalken ges sin nya lydelse.

Enligi 1 § lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare (LUL) får åialsunderlålelse ges under vissa förulsällningar. om den unge bereds vård med slöd av LVU eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd eller utan sådan åtgärd blir föremål för annan hjälp-

Prop. 1984/85:171 33

och slödålgärd. Med hänsyn lill de föreslagna reglerna i LVU om beslut om slöd eller behandling i öppna former bör möjlighelerna alt ge åialsunderlålelse enligi LUL utvidgas lill all omfalla även dessa fall.

* Krav på yttrande från socialnämnden innan ungdomar döms lill fängelse mm.

Mitt förslag: Den som är under 21 år skall som regel inle få dömas till fängelse i mer än ire månader utan all socialnämnden har yllral sig. Samiidigi införs i förenklingssyfte och för alt förkorta handläggningstiderna i domsiol en ordning som innebär all ell yllrande som socialnämnden har avgett till åklagaren för dennes åialsprövning skall kunna utnyttjas av domslolen.

Socialberedningens Törslag: Överensstämmer i huvudsak med mill (belänkandel s. 127). Frågan om en förenklad handläggning har emellertid inle lagils upp av beredningen.

Remissinstanserna: Alla remissinslanser utom Ire lillslyrker i princip beredningens förslag. Några av dem som lillslyrker förslagel understryker dock atl ändringen inle får leda lill en förlängning av den lolala handläggningsliden.

Skälen för mitt förslag: Enligt 31 kap. 1 § första stycket BrB gäller atl domslolen skall höra socialnämnden innan den överlämnar någon lill vård inom socialljänslen. I samband med socialljänstreformen (prop. 1979/80:1 del C s. 131) uttalades all, för all domslolen skall kunna bedöma om överlämnande bör ske eller annan påföljd beslulas, domstolen måsle ha lillgång till uppgifier om den unges förhållanden, lidigare vidlagna ålgärder och om den vård som socialnämnden avser att anordna.

Åven åklagaren är vid sin åialsprövning enligi LUL skyldig alt i vissa fall inhämia yttrande från socialnämnden. Beslämmelserna om delta i 3 § LUL innebär bl.a. följande. Om del finns skälig anledning till åialsunderlålelse enligt LUL, skall åklagaren innan han beslutar i ärendet inhämia yitrande från socialnämnden. Ytlrandel skall avse frågan om nämnden har vidlagil eller avser alt vidta någon åtgärd beträffande den underårige och om en sådan åtgärd enligi nämndens mening är den lämpligasle för honom. Nämndens yllrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner del erfoderligt även innehålla en redogörelse för den underåriges personliga ulveckling saml hans vandel och levnadsomständigheter i övrigl. Del åligger nämnden all avge sill yttrande skyndsami. Åklagaren får ulan alt nämndens yllrande har inhämlals besluta om åialsunderlålelse, om brotlel är ringa eller om del är uppenbart all förulsällningar för åialsunderlålelse föreligger.

3 Riksdagen 1984/85. 1 sam/. Nr 171

Prop. 1984/85:171 .34

I detla sammanhang bör också nämnas all del i förarbetena till LUL (se prop. 1964:10 s, 162 och 165) förutsatts atl yllrande inhämlas av åklagaren eller domstolen innan den som är under 18 år döms till fängelse eller skyddslillsyn.

Av de regler jag nu har redovisal följer att del är vanligl all en socialnämnd avger yllrande av ifrågavarande slag om ungdomar som har begåll brolt, I prakliken lorde del i regel inle vara någon slörre skillnad mellan de yllranden som avges till åklagare och de som avges till domstol.

Enligt min mening är det angeläget att socialnämnderna lill åklagare och domstolar får redovisa vilka möjligheter som finns till vård inom socialljänslen, Pä så sätt kan utrymmet för sådan vård tas till vara och kriminalvårdspåföljder undvikas så långt det över huvud laget är möjligt. Genom alt elt yttrande av socialnämnden föreligger i etl mål får domslolen även i övrigt tillgång till ett bäure underlag för sin bedömning i påföljdsfrågan. En begäran om yllrande kan också få den posiiiva effekten atl socialnämnden uppmärksammas på vårdbehov som annars skulle ha kunnat försummas.

Som jag lidigare har framhållit är del vidare angelägel alt på olika säll nedbringa användningen av fängelseslraff för unga lagöverirädare och all dessa i slällei bereds värd inom socialljänslen. Mot bakgrund av del nyss sagda anser jag del därför vara väsenlligt all en domsiol har lillgäng lill yttrande från socialnämnden inle bara innan någon överlämnas lill vård inom socialljänslen ulan också när man överväger all döma unga lagöverirädare lill fängelse. Av del tidigare anförda framgår för övrigl all del redan enligi gällande ordning förutsätts all socialnämnden får yltra sig innan den som är under 18 år döms till fängelse. Enligi min mening är det emellertid angeläget all socialnämnderna får yltra sig också belräffande ungdomar i åldern 18-20 år.

Jag föreslår därför atl lagöverirädare under 21 år i princip inle skall kunna dömas lill fängelse ulan att socialnämnden har yttrat sig. En regel av delta slag bör emellertid, som beredningen anförl, inle omfalla fall då en domsiol överväger all döma till ell kortvarigt fängelsestraff. Regeln bör avse fall där fråga är om längre fängelseslraff än ire månader.

Under remissbehandlingen har från några håll pekats på alt en regel av del akluella slaget medför atl brottmålens handläggning blir onödigt belungande och all del uppslår merarbele för socialljänslen. Man kan nalurliglvis inie uleslula all det i vissa fall skulle kunna uppstå sådana konsekvenser. Enligi min mening bör inan emellerlid fästa slörre vikl vid de posiiiva effekter som del utökade beslutsunderlaget innebär för domslolarna och myndighelerna inom socialljänslen. Ell yllrande från socialnämnden kan för övrigt i allmänhel ensaml eller i förening med annan ulredning ersälla behovel av personundersökning i ell broiimål belräffande unga lagöverirädare [se 2 S lagen (1964:542) om personundersökning i broiimål, jfr prop. 1964:90 s. 46]. För all undvika lidsuldräkl i fall där ell yllrande inle kan antas ha någon slörre saklig betydelse för påföljdsfrågan bör dock regeln inte göras obligalorisk.

rrop. 1984/85:171 35

Synpunkterna under remissbehandlingen aktualiserar emellerlid frågan om den nuvarande ordningen när det gäller yttranden till åklagare och domstolar frän socialnämnder i alla avseenden är lämpligt uiformad. Av redogörelsen för de nuvarande reglerna framgår nämligen alt det i broltmålsförfarandet beträffande unga lagöverträdare i vissa fall kan ha avgelts yttranden två gånger av socialnämnden. Domstolen måste sålunda vid fillämpningen av 31 kap, 1 § försia slycket BrB själv höra socialnämnden och kan inle använda sig av del yllrande som nämnden kan ha avgell lill åklagaren, även om delta i sak inle skulle skilja sig från yttrandet till domstol (se Beckman m.fl.. Kommentar lill broUsbalken 111, 2 uppl. 1971, s. 198). Enligi min mening är denna ordning alliför slelbent, I de fall där domstolens handläggning av brottmålet sker i nära anslutning lill all socialnämnden har yllral sig och då förhållandena belräffande den unge inle har förändrals, kan det sålunda knappasl anses ändamålsenligt all kräva all socialnämnden på nytl skall yltra sig till domslolen och au domslolen skall nödgas avvakta della yitrande. De i 3 § LUL angivna kraven på vad socialnämnden skall uttala sig om till åklagaren vid dennes åialsprövning skiljer sig i princip inle heller från vad nämndens yllrande lill domslolen enligi 31 kap. 1 § försia styckel BrB skall avse (jfr Kommeniar lill broltsbalken III, 2 uppl. 1971, s, 198 f). 1 båda fallen är det ytterst för att bedöma vilken påföljd som är lämpligasl för den unge som del har betydelse att höra socialnämnden.

Jag vill vidare peka på atl det i räiislillämpningen sedan länge har uppmärksammals all skyldighelen för åklagare och domsiolar att i vissa fall inhämia yllranden från socialnämnder när del gäller unga lagöverirädare skapar praktiska problem, särskilt genom all del på grund av handläggningen hos socialnämnden uppslår en lidsutdräkt I delta sammanhang bör nämnas den är 1982 införda regeln i 3 § LUL om all åialsunderlålelse får ske utan atl yitrande begärs av nämnden, om del ändå är uppenbarl att förulsällningar för åialsunderlålelse föreligger. Denna regel infördes i syfie alt förkorta handläggningstidema (se prop. 1981/82:41 s. 29 f).

Den av mig i det föregående föreslagna regeln om att en domstol inte får döma någon under 21 år till fängelse i mer än tre månader utan all del föreligger ell yllrande från socialnämnden aktualiserar frågan om det finns yllerligare möjligheter all förenkla handläggningen och undvika lidsutdräk-ter när del gäller all inhämia sådana yllranden. Mol bakgrund av del lidigare anförda anser jag för min del all en domstol bör kunna ulnytlja del yttrande som kan ha avgetts till åklagaren. I allmänhel förulsäller della nalurliglvis alt del inle har förflulil någon längre lid sedan ytlrandel avgavs så atl yttrandet fortfarande är aktuellt, Domslolen bör genom en informell konlakl med socialnämnden kunna få underlag för all bedöma om del yllrande som redan finns är lillräckligi eller om det bör kompletleras, 1 de fall då yllrande inle har avgetls lill åklagaren eller del blivii inakluelll bör nalurliglvis domstolen såsom f.n. själv inhämia yllrande. Även om domslolarna i ålskilliga fall

Prop. 1984/85:171 36

själva kommer all göra del, medför mill förslag likväl en förenkling som kan få positiva effekler på handläggningstiderna. Förenklingen innebär också en avlastning för socialnämnderna.

Sammanfattningsvis föreslår jag således atl del införs en beslämmelse om all en domstol som regel inle får döma någon under 21 år lill fängelse i mer än tre månader ulan alt del i målet finns ell yllrande från socialnämnden, Samiidigi föreslår jag i förenklingssyfle alt det yitrande som en socialnämnd kan ha avgetl till åklagaren för dennes åialsprövning enligi LUL skall kunna ulnylljas också av domslolen i de fall det för att avgöra påföljdsfrågan krävs alt det finns ell yttrande från socialnämnden,

2.3.3 Ytterligare begränsningar av möjlighelerna all döma ungdomar lill fängelse?

Socialberedningen har föreslagil atl ungdomar under 18 är inie skall kunna dömas till mer än tre månaders fängelse. Beredningen motiverar sitl förslag med de risker för skadeverkningar för dessa ungdomar som längre fängelsestraff medför och med atl del bör vara möjligl all med särskilt anpassade resursförsiärkningar m.m. genomföra en forlsall vård inom socialtjänsten för dem som Irots tidigare omfattande insatser frän socialtjänsten gjort sig skyldiga lill nya och grövre broll. Enligt beredningen går det inle alt hell avskaffa möjlighelerna atl döma ul korla fängelsestraff för denna grupp. Man kan enligt beredningen, även om den största restriklivitet bör iaktlas även i dessa fall, inte borise från atl del kan förekomma situationer där det å ena sidan begås ett brotl som är så allvarligt alt del är svårl atl avstå från frihelsberövande av allmänprevenliva skäl men där å andra sidan ingel ullalal behov av vård inom socialtjänsten föreligger.

Jag anser del vara ytterst angelägel atl pröva om möjlighelerna all döma ungdomar till fängelse kan inskränkas mer än vad som gäller enligt nuvarande regler. Regleringen i BrB i detta hänseende innebär bl.a. alt den som är under 18 år inle fär dömas lill fängelse, om del inle finns synnerliga skäl, och att den som har fylll 18 men inle 21 år får dömas lill fängelse bara när det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda skäl för frihetsberövande (26 kap. 4 § första och andra slyckena). Vidare bör nämnas regeln om att den som begått brotl innan han fylll 21 år efler omsländighelerna får dömas till lindrigare straffan som är föreskrivet för brottet (33 kap. 4 § första stycket första tiieningen).

För åldersgruppen 15-17 år är alltså möjlighelerna alt döma lill fängelse redan nu mycket snäva. Som framhållits under remissbehandlingen lycks domslolarna också inla en myckel restriktiv hållning när del gäller all använda fängelse för denna grupp.

Det förslag som beredningen lagl fram om en yllerligare begränsning av möjlighelerna alt döma ungdomar i den nyss nämnda åldersgruppen lill fängelse är enligi min mening behäflal med olika svagheler. Förslagel

Prop. 1984/85:171 37

innebär elt avsteg från de principer för siraffmälning som nu gäller. Framför alll skulle en sådan regel kraftigt inskränka möjligheterna alt vid straffbestämningen ta hänsyn till brottets svårhet och andra omsländigheler. Jag har mol denna bakgrund och med hänsyn lill det övervägande negaliva remissulfallel funnit alt beredningens förslag inle bör genomföras.

Min slåndpunkl belyder dock nalurliglvis inle alt jag anser atl man därmed hör slå sig lill ro. Jag delar i allt väsentligt de uppfattningar som framförs i socialstyrelsens, kriminalvårdsstyrelsens. Föreningen Sveriges socialchefers och RFHL:s remissvar, nämligen all man allvarligt bör överväga alt hell utmönsira fängelse ur påföljdssysiemel för ungdomar under 18 år.

Del rör sig om en myckel lilen grupp ungdomar, 20-40 per år, och del finns skäl alt anta all det i de flesla fall handlar om ungdomar som har särskilt slora behov av vård och behandling. Ofla är problemen av den omfattningen all det är realistiskt att räkna med att ungdomarna kan behöva vård och behandling under avsevärd lid - kanske under år - och under särskilt noggrann tillsyn. Det påpekas visserligen ofta i debatten om de unga lagöverträdarna alt socialljänslens resurser och meloder är brislfälliga då del gäller behandling av de svårasl slörda ungdomarna. Jag vill emellerlid, i likhel med bl.a. Föreningen Sveriges socialchefer, framhålla all socialtjänsten lorde ha betydligt slörre förutsättningar atl erbjuda behövlig vård än kriminalvårdens instilulioner. Slälls inte socialtjänsten inför kravet atl ulforma en bättre vård för denna grupp, är risken all ingen ulveckling kommer all ske. Anlalel ungdomar är, enligi min mening, inle slörre än atl del borde vara möjligl all med särskilt anpassade resurser, metodutveckling och förbättrade kunskaper bereda dem vård inom socialljänslen. Del är också posilivi atl näslan samlliga de remissinslanser som har resursansvarel för barn- och ungdomsvården inom socialljänslen i princip ansluter sig fill denna uppfattning.

Socialstyrelsen pekar på några länkbara lösningar i sill remisssvar. De resurser som i första hand finns för de ungdomar för vilka fängelse är allernaiivel lill vård inom socialljänslen är de hem för särskild tillsyn som avses i 12 § LVU. Därtill krävs, enligi styrelsen, större möjligheter till behandling inom låsbara enheler än vad som medges enligt nuvarande beslämmelser, Dessulom behövs personalulbildningsinsalser och kontinuerlig handledning av vård- och behandlingspersonalen saml samverkan med barn- och ungdomspsykialrin. Siyrelsen anser emellerlid inle alt metodproblemen är så betydande som hävdats ibland. Problemel med svårt störda ungdomar har, enligt styrelsen, studerats länge både i Sverige och internafionellt, och det finns en viss samstämmighet i teoribildningen.

Mol denna bakgrund anser jag all del finns skäl atl överväga en ändring av påföljdssysiemel för den aktuella åldersgruppen, dvs. ungdomar i åldern 15-17 år. Jag är däremol inle beredd att föreslå en lagändring i della sammanhang. För delta krävs närmare ulredning i skilda avseenden. Väsentligt för möjligheten all avskaffa fängelsestraff för denna grupp är att

Prop. 1984/85:171 38

del inom ramen för socialljänslen kan skapas sådana särskilt anpassade resurser och ulvecklas sädana metoder för dessa fall all vård inom socialtjänsten framsiår som etl realistiskt alternativ lill fängelse.

När del sedan gäller gruppen ungdomar i åldern 18-20 år framgår av redogörelsen för nuvarande regler all möjlighelerna alt döma ungdomar i denna ålder lill fängelse inle är lika begränsade som beträffande den nyss behandlade gruppen. Av vad jag lidigare har sagl har också framgåll all äldre ungdomar som döms lill fängelse är belydligi fler. Skadeverkningarna av fängelseslraff för dessa ungdomar kan också bli avsevärda. Jag anser därför all frågan huruvida möjlighelerna atl döma ungdomar i åldern 18-20 år lill fängelse bör inskränkas är lika viktig som när det gäller gruppen i åldern 15-17 år.

Enligt min uppfallning är del sålunda angelägel all frågan om i vilken ulslräckning fängelse bör kunna ådömas unga lagöverirädare övervägs yllerligare och all dessa överväganden tar sikle på alla mellan 15 och 20 år. Därvid bör en noggrann undersökning göras av de olika kategoriernas sammansättning och vårdbehov liksom en inventering av vilka nya möjligheter till vård inom socialtjänsten som skulle kunna skapas som ell alternativ till fängelse för dessa lagöverträdare.

Fängelsesiraffkommillén (Ju 1979:04), som beräknas avge sitl huvudbe-länkande under höslen 1985, har lill uppgifl all göra en allsidig prövning av frågan om användningen av fängelsestraffet. Vägledande för utredningsarbetet är enligt direkfiven (kommittéberätielsen 1980 del II s. 37) atl användningen av frihelsberövande påföljder bör minskas och att de frihetsberövanden som förekommer bör förkortas. Frågan om användningen av fängelsestraff för ungdom faller således inom ramen för kommitténs uppdrag. Enligt vad jag har inhämtat överväger kommiltén atl lägga fram förslag som innebär alt möjlighelerna atl döma ungdomar lill fängelse inskränks ytterligare. Mol denna bakgrund anser jag all den akluella frågan får övervägas på nyll när delta förslag har lagts fram.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag har anförl nu har inom socialdepariemenlel upprättats förslag till

1. lag om ändring i socialljänsllagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverträdare.

Förslagen under 3 och 4 har uppräilals i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 3.

Prop. 1984/85:171 39

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

12 §

Åndringarna har lillkommii för all belöna all socialnämnderna skall ägna särskild uppmärksamhet ål ungdomar som har visat lecken lill en ogynnsam utveckling, l.ex. genom brottslighet eller missbruk av alkohol eller narkolika, Belydelsen av nära samarbeie med hemmen har yllerligare framhållils i laglexlen. Bakgrunden har beskrivils i den allmänna moliveringen (avsnill 2,2.2), Där har också gells en en del synpunkter på hur socialnämnden bör kunna arbeta för att uppfylla intentionerna bakom beslämmelserna i paragrafen.

47 i

I paragrafen finns beslämmelser om begränsning av delegalionsrällen i fråga om vissa beslut som socialnämnden kan falla med slöd av LVU. Begränsningen gäller beslut av ofta djupt ingripande karakiär för den enskilde. Beslulen föruisalte, enligi vad föredragande departemenischefen anförde vid paragrafens lillkomsl (prop. 1979/80:1 del A s. 392), en ingående prövning av den unges förhållanden. BestämmanderäUen i sådana frågor borde därför inle lillkomma en person ensam. Departemenischefen framhöll vidare att det från rättssäkerhetssynpunkt var angeläget att sådana frågor avgjordes av de förtroendevalda,

Befogenhelen atl falla de särskilda beslulen enligi den föreslagna 8 a § LVU lillkommer i försia hand socialnämnden. Del kan visserligen sägas all sådana beslui inle är så ingripande för den enskilde som de beslui som den nuvarande begränsningsregeln i 47 § omfaltar. Det ansvar för nämnden som de särskilda beslulen medför motiverar emellertid atl dessa beslut föregås av en allsidig och omsorgsfull prövning under medverkan av de förtroendevalda. Paragrafen har därför ändrals så aU begränsningen av delegalionsräUen kommer all gälla också beslui enligi 8 a § LVU.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga

1§

Förslagel innebär all ordel "uppenbarl" i iredje stycket utgår. Den som är mellan 18 och 20 år skall således i de s.k. beteendefallen kunna beredas vård enligt LVU så snart sådan vård är lämpligare än annan vård, t.ex. kriminalvård. Syftet med denna ändring, som behandlats i avsnitt 2.3.2, är bl.a. att vidga möjligheterna att använda LVU i stället för fängelse eller

Prop. 1984/85:171 40

annan kriminalvårdspåföljd när det gäller lagöverträdare i åldern 18-20 år.

Vidare har en redaklionell ändring gjorls som innebär all orden "vård inom socialljänslen" byis ul mol orden "sådan vård".

5§

F.n. ger paragrafen möjligheier för all vård enligi LVU i de s.k. beteendefallen skall kunna pågå viss lid efler det all den unge fylll 20 år. Vården kan i dessa siluationer forisätta längst till och med sex månader efler det atl rällen beslutade om vård eller socialnämnden senasl förelog sin med högsl sex månaders inlervall förekommande prövning av frågan om vårdens upphörande.

Åndringen i paragrafen innebär all åldersgränsen för när vård som beslulals på grund av brisler i den unges beleende (1 § andra styckel 2 eller Iredje styckel) senasl skall upphöra höjs till 21 år. Skälen för ändringen har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2).

8a§

Beredande av vård enligt LVU är en ingripande åtgärd. Vården skall allud inledas uianför den unges eget hem. Del finns ibland ell behov av all kunna vidla en åtgärd som inle är så ingripande som insfitutions- eller familjehemsvård. Det kan t.ex. röra sig om ungdomar med uttalade missbruksproblem som vägrar att medverka i varje frivillig behandling eller som har en så yllig motivation när det gäller all medverka lill behandling atl det är svårl atl skapa kontinuitet inom ramen för en frivillig behandlingskonlakt Samiidigi är situationen ännu inte så allvarlig att förutsättningarna för ett beslut om vård enligt LVU är uppfyllda. Del kan finnas goda resurser i den unges vardagsmiljö, såsom föräldrar eller andra vuxna som kan vara ett slöd för den unge eller kamraier som inle är missbrukare.

Som utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) föreslås en möjlighet alt falla särskilda beslui beträffande dessa ungdomar. Syftei är därvid all förstärka socialnämndens möjlighel alt ingripa när samtycke till behandling eller annan stödåtgärd inte kunnat erhållas. Beslämmelser härom har tagits in i en ny paragraf, 8 a §.

Första styckel Socialnämnden ges en särskild befogenhel all besluta atl den unge skall hålla regelbunden konlakl med en koniaklperson eller della i behandling i öppna former inom socialtjänsten.

Bestämmelsen tar sikte på ungdomar som har missbruksproblem, begår brott eller beter sig på annal liknande sätl. Förutsättningarna för vård enligt lagen på grund av den unges egel beleende är att han härigenom utsätter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara. I förevarande paragraf åsyflas emellertid situationer då allvarlig fara ännu inte föreligger men omständig-

Prop. 1984/85:171 41

heterna är sådana alt slarka skäl lalar för alt farerekvisitet kommer att uppfyllas, om den unge fortsätter sill beteende. Syftet med bestämmelsen är alliså alt ge nämnden möjlighel all gripa in oberoende av samlycke i elt tidigare skede än då en vårdansökan måsle göras. Den unges situalion skall vara sådan atl del kan antas all tvångsvård kommer all behöva beredas honom, om han inte avbryter silt destruktiva beleende. Den unge har i regel visat all han inle vill medverka lill behandling eller andra stödåtgärder pä frivillig bas eller att hans motivation för sådan medverkan är klarl otillräcklig. Nämndens bedömning får giveivis inle grundas på endasl lösa förmodanden eller en allmän oro. Nämndens anlagande all lagens vårdför-ulsällningar kommer all uppfyllas om nägol ingripande inle sker måsle bygga på faslare grund än renl tillfälliga beteenden hos den unge.

Nämnden skall nalurliglvis utnyttja möjlighelen till beslut enligt paragrafen först efler noggranl övervägande i varje enskill fall, Ell sådani beslui får aldrig bli etl rutinmässigt inslag i nämndens arbele för barn och ungdom.

De nya möjligheter lill ingripanden som skapas genom bestämmelsen i första styckel minskar på inlel sätl del ansvar socialnämnden har enligi socialljänsllagen. Tvärlom innebär ju del föreslagna lilläggel lill 12 § SoL ell förlydligande av socialnämndens skyldigheter all genom akliva, intensiva och tålmodiga insalser på frivillig väg söka ge slöd och hjälp all bryla en destruktiv utveckling. Del föruisälts all nämnden även forisällningsvis ingående prövar möjligheterna till slöd och hjälp inom de ramar socialljänsllagen anvisar. Socialnämndens beslut om tillämpning av 8 a § LVU bör således ha föregåtts av intensiva försök all skapa kontakt och få till slånd frivilliga lösningar. Det kan dock undanlagsvis inlräffa siiualioner då det inte finns lidsmässigt utrymme och därför inte framstår som meningsfullt all pröva frivilliga insatser. I en sådan situation bör det inle vara något hinder atl nämnden genast fattar beslut enligt paragrafen, om förulsällningar för della i övrigl föreligger.

Med beslut enligt paragrafens försia slycke följer all nämnden skall vidla följdålgärder av praktisk nalur enligi den behandlingsplan som enligi andra slycket skall finnas när beslut fallas.

Om den unge inte följer nämndens beslut ulgör della inle i sig någon grund för alt vidla andra åtgärder. En sådan underlålenhel är sålunda inle ell lillräckligi skäl för nämnden all ansöka om vård enligt LVU. Däremol kan den unges negaliva inställning vara ell skäl all se över behandlingsplanen. Det ligger även i nämndens ansvar atl för den unge klargöra följderna av etl forlsall destruktivt beteende och vilka möjligheter som står till buds för nämnden.

Enligt 10 § iredje slyckel SoL kan nämnden ulse en särskild person, koniaklperson, att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter. Ett sådant beslut förulsäller dock en önskan eller elt samlycke från den som berörs av åigärden.

Prop. 1984/85:171 42

Nämnden skall enligi förslagel få beslula all den unge skall hålla regelbunden konlakl med en särskili ulsedd koniaklperson. Koniaklperson kommer all kunna ulses oberoende av den unges önskan eller samlycke. Några särskilda kvalifikalionskrav för den person som ska ulses har inle slällls upp. Del är den unges och familjens behov av råd och slöd som bör vara avgörande. Uppgiften kommer regelmässigt atl vara myckel lidskrävande, särskili under den försia liden. Belräffande frågan om vem som lämpligen bör utses lill koniaklperson hänvisas lill vad som anförls i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Beslut om skyldighet för den unge alt hålla regelbunden koniakt med en kontaktperson innebär ell krav på den unge all på del säll och i den ulslräckning som närmare anges i behandlingsplanen iräffa den av nämnden ulsedde personen. Beslutet ger kontaktpersonen ell särskili ansvar all följa hur den unges levnadssäll ulvecklas och au bygga upp en motivation hos den unge att bearbeta sin situalion. Kontaktpersonen torde ofta kunna arbela med ell goll slöd från den unges föräldrar.

Kontaktpersonen skall främst fungera som ett personligt stöd och hjälp. 1 detla ligger självfallel all aklivi och engageral ingripa i krissiluationer av olika slag. En slentrianmässig övervakning med konlrollinriklning är däremol inte förenlig med beslämmelsens syfte.

Ell beslui om all den unge skall della i behandling i öppna former inom socialljänslen innebär att den unge blir skyldig atl följa den behandling nämnden kan erbjuda. Med behandling i öppna former inom socialljänslen avses den behandling en socialsekreterare eller annan tjänsteman med särskild kompetens i socialt behandlingsarbele kan ge. Behandling i öppna former omfaliar vidare den som kan ges inom särskilda verksamheter i socialljänstorganisationen såsom ungdomsmottagningar, rådgivningsbyråer för narkotikamissbrukare e.d. Nämndens beslut alt den unge skall della i behandling i öppna former inom socialljänslen kan även avse dellagandel i sådana särskilda öppenvårdsprogram som har nämnls under avsnitt 2.2.3.

Som framhållits i den allmänna moliveringen kan del i vissa fall finnas skäl alt kombinera etl beslut om behandling i öppna former inom socialljänslen med ett beslut om kontaktperson.

Andra styckel När fråga uppkommer hos nämnden all fatta ett beslut enligt paragrafens första stycke skall nämnden, om så inte redan skelt, upprälla en plan över behandlingen. Av planen bör framgå vilka insatser nämnden tidigare har vidtagit, den unges aktuella situation samt det behandlingsbehov som föreligger och det sätl på vilkel nämnden avser all lillgodose della behov. Nämnden bör även ange vilka resurser nämnden avser all ställa till förfogande för atl behandlingen skall kunna genomföras. Planen bör så långt som möjligt upprättas i samråd med den unge själv och föräldrarna, Skyldighelen att upprätta en plan över behandlingen moisvarar vad nämnden är skyldig all göra när fråga uppkommer om vård enligt lagen, Upprällandet av en plan innebär inte att planen låser den fortsaita

Prop. 1984/85:171 43

behandlingen. Ändringar i planen kan behöva göras med hänsyn bl.a. till den unges ulveckling.

I Iredje styckel anges all 5 § i lillämpliga delar skall gälla i fråga om beslui enligi paragrafens försia slycke. Ett sådant beslut skall självfallel gälla endast så länge det behövs. Nämnden skall även självmant besluta om dess upphörande när behov inle längre finns saml med beslämda tidsinlervaller pröva huruvida beslutet skall fortfara att gälla. För omprövning av behovet av vård gäller etl inlervall av längst sex månader, vilkel även skall tillämpas på de beslut som nu är i fråga. Dagen för nämndens beslui skall därvid vara uigångspunkl för lidsberäkningen. Della skall gälla oavselt evenluella mellankommande inhibitionsbeslul eller om besluiei efler besvär faslslälls försl av kammarräll eller regeringsrällen.

Den samlidigt föreslagna ändringen i 5 S fjärde stycket medför alt även etl beslui enligt 8 a § upphör all gälla senasl när den unge fyller 21 år.

Enligi 17 § har nämnden möjlighel all beslula om läkarundersökning i ärenden enligi lagen, Ell behov av sådan undersökning lorde dock endasl mera sällan föreligga när nämnden överväger all falla beslut enligt 8 a §.

Ålgärder som avser stöd eller behandling i öppna former kan vara ingripande för den unge. Jag har därför övervägt möjligheten att föra in de ärenden som det här gäller bland dem som inrymmer möjlighet till offentligt bilräde enligi 41 § rällshjälpslagen (1972:429). Mot deUa lalar emellertid all ålgärderna inle kan anses vara jämförliga med sådana ivångsålgärder som fn, omfatlas av denna paragraf. Det skulle inte heller vara förenligl med de principer som ligger lill grund för bestämmelserna i den paragrafen alt göra den speciella form av rättshjälp som regleras där tillämplig i dessa ärenden. Jag har därför efler samråd med chefen för justiiiedepariemeniei stannat för atl intresset av all juridisk hjälp vid behov skall kunna beviljas i de ärenden som avses nu bör tillgodoses inom ramen för den allmänna rättshjälpen efler behovsprövning i vanlig ordning. För del ändamålet behöver några ändringar inte göras i rättshjälpslagen.

8b§

Eu beslui enligi 8 a § ulgör i och för sig ingel hinder för socialnämnden all pä vanligl sätt utreda och pröva om del finns anledning all ansöka om vård enligi lagen eller beslula om omedelbarl omhänderlagande. Ulvecklas silualionen på sådani sätl att sådana åtgärder kommer till stånd bör emellerlid besluiei enligt 8 a § upphöra atl gälla.

I paragrafen föreskrivs därför alt när beslut fallas om omedelbarl omhändertagande skall beslutet enligt 8 a § upphöra all gälla. Ulan särskili förordnande upphör vidare ell beslut enligt 8 a § all gälla när rälten bifaller en ansökan om vård. När en ansökan avslås kommer däremol beslutet atl beslå. Rätten får nämligen inte någon självsländig rätl all i mål om vård falla beslut enligt 8 a § eller pröva om ett sådant beslut skall forlfara all gälla. Frågan kan dock uppkomma genom all rällen efler överklagande samtidigt

Prop. 1984/85:171 44

har att pröva elt beslut enligt 8 a §. len sådan situalion bör målen nalurliglvis handläggas gemensaml.

20 §

Beslui enligt 8 a § skall fallas av socialnämnden. Besluiei kommer på grund av del lillägg som nu föreslås i 21 § första slyckel all gälla omedelbarl.

Socialnämndens beslut enligi 8 a § skall kunna överklagas hos länsrällen genom besvär. Även nämndens beslut vid prövning av frågan huruvida ell beslui skall upphöra atl gälla skall kunna överklagas. Andra beslut nämnden fattar med anledning av beslut enligt 8 a §, såsom förordnande av viss person lill kontaktperson eller beslut om vilken behandling i öppna former som skall äga rum, skall inle kunna överklagas. En komplellering av besvärsbesläm-melsen har gjorts i form av en ny punkt 3 i paragrafen. Nuvarande punkl 3 betecknas härefter som punkt 4.

Beträffande förfarandet i länsrätt i mål om lillämpning av 8 a § gäller förvaltningsprocesslagen (1971:291).

21 §

Det är angeläget att socialnämnden snarast efler ett beslut enligt 8 a S får möjlighet atl vidta de ålgärder som behövs för atl besluiei skall få prakfisk verkan. I paragrafen har därför gjorts ett tillägg om att etl beslut enligt 8 a § skall gälla omedelbart. Av 28 § förvaltningsprocesslagen följer att länsrätt och högre rätt har befogenhel att förordna interimistiskt rörande den sak som genom besvär förts under domstolens prövning.

4.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Den föreslagna sakliga ändringen 157 kap. 1 § första stycket har behandlats i avsnitt 2.3.2. Bestämmelsen i dess nya lydelse innebär att rätten får överlämna den som är under 21 år och som har begått en broitslig gärning lill vård inom socialtjänsten, om den unge kan bli föremål för vård med slöd av LVU eller för åtgärd enligt 8 a § samma lag eller ges vård enligt SoL. Av bestämmelsen framgår alt ett överlämnande kan ske också när den unge redan är föremål för åtgärder av del aktuella slaget. Även om de fall då en domstol överlämnar någon som är mellan 20 och 21 år till vård inom socialtjänsten inte blir så vanliga, bör del kunna finnas situationer-tex. när den som har begått brolt redan är intagen för inslilulionsvård eller är föremål för behandling i öppna former med stöd av beslut enligt LVU - då en sådan påföljd framstår som den lämpligaste. Som framgår av den allmänna motiveringen är det möjligl alt överlämna den som är mellan 20 och 21 år lill vård inom socialtjänsten även när det är fråga om vård i frivilliga former.

Prop. 1984/85:171 45

Den nuvarande förulsällningen för att domstolen skall få överlämna någon lill vård inom socialtjänsten - atl socialnämnden har hörts av domslolen - har ulmönslrais ur försia slyckel och i slället tagits in i 9 § LUL.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

I §

I paragrafen görs ell tillägg som följd av den föreslagna 8 a § LVU. Även det förhållandet atl den underårige meddelas beslut med slöd av 8 a § LVU skall sålunda kunna ulgöra skäl för åialsunderlålelse.

9§

I paragrafen införs elt nyll tredje stycke. Där föreskrivs all en domsiol inle får överlämna nägon lill vård inom socialljänslen utan att del i målet finns ett yttrande av det slag som avses i 3 §. Om det inle finns särskilda skäl, får domslolen inle heller utan sådani yitrande döma den som är under 21 år till fängelse i mer än tre månader. Beslämmelserna har behandlals i avsnitt 2.3,2.

Del nya slyckel innehåller en samlad reglering av de fall då del i mål beträffande unga lagöverirädare skall finnas yllrande från socialnämnden. I förhållande lill den nuvarande ordningen innebär beslämmelserna en förenkling så lill vida all en domstol inte alllid själv behöver inhämia etl yllrande från socialnämnden ulan i vissa fall kan använda sig av del yitrande som åklagaren kan ha inhämtat vid sin åialsprövning enligt lagen. Som en konsekvens föreslås samiidigi all molsvarande reglering las borl ur 31 kap. 1 § första slyckel BrB.

Utlryckel "yttrande av del slag som avses i 3 §" tar sikte på atl yttrandet skall ha avgetls av socialnämnden och ha del innehåll som sägs i 3 §. Della innebär atl domstolen kan använda sig av ell yitrande som nämnden avgett lill åklagaren. Som har framhållils i den allmänna moliveringen förutsätter della all yttrandet inle förioral sin aktualitet Del förulsäller naturligtvis ocksä atl yttrandet utformats så atl del ger det underlag som domstolen behöver för sill ställningslagande i påföljdsfrågan. Man får därför utgå från all domslolarna i vissa fall kommer all såsom f.n. själva inhämia yllranden från socialnämnderna.

Del bör påpekas all den nya ordningen förulsäller all åklagaren regelmässigl ger in socialnämndens yllrande lill domslolen i samband med all ålal väcks. Några särskilda föreskrifter av regeringen på denna punkt lorde inle krävas.

Andra meningen i iredje slyckel innebär all en domstol inle ulan alt det i målel finns ell yllrande av del akluella slagel får döma någon under 21 år lill fängelse i mer än tre månader, om del inle finns särskilda skäl. Som har

Prop. 1984/85:171 46

framgåll av den allmänna moliveringen är avsiklen med beslämmelsen all de akluella yllrandena skall bredda underiagel för domstolarnas bedömning så all dessa i slörre ulslräckning än f.n, skall kunna välja överlämnande lill vård inom socialljänslen som påföljd i slällei för kriminalvårdspåföljd. Föreskriflen har nalurliglvis siörsl beiydelse när del gäller ungdomar i åldern 18-20 år men omfaliar även åldersgruppen 15-17 år.

Avsiklen med formuleringen "om del inle finns särskilda skäl" är, som har berörls i den allmänna moliveringen, all del inle alltid måste finnas ell yitrande av del akluella slagel innan någon som är under 21 år döms lill fängelse i mer än Ire månader. Det bör emellertid höra lill undantagen all en domsiol dömer en ung lagöverirädare lill elt längre fängelsestraff ulan atl del finns ett sådant yttrande. Exempel på en sådan undanlagssiluation kan vara atl del med hänsyn lill broltels svårhel och den unges bakgrund, såsom den dokumenlerats i övrig personulredning som domslolen har lillgång lill, ler sig uleslulel atl annan påföljd än fängelse kan väljas och alt del skulle fördröja målets handläggning all inhämia elt yttrande från socialnämnden.

I övrigl har vissa jämkningar av redaktionell karaktär gjorts i paragrafen.

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i socialljänsllagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

3. lag om ändring i broUsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighel med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:171 47

Bilaga 1

Sammanfattning av socialberedningens delbetänkande (Ds S 1984:15) Socialtjänstens insatser för ungdomar - Vissa frågor i samband med missbruk och kriminalitet

Inledning

Bakgrunden lill atl socialberedningen särskili lagit upp frågor kring socialtjänstens insatser för ungdomar är all del i den allmänna deballen gjons gällande all socialljänstreformen medföri all fler unga lagöverirädare dömts till påföljd inom kriminalvården. Narkotikakommissionens promemoria (PM nr 7) Lokala insatser mot narkolika har också aktualiserat behandlingen av unga narkotikamissbrukare inom socialljänslen. PM nr 7 överlämnades till beredningen för vidare överväganden eflersom den behandlade vissa frågor som faller inom beredningens uppdrag.

Ungdomar i riskzonen - några utgångspunkter för socialtjänstens insatser

Den kunskap som finns om ungdomsproblemens bakgrund understryker enligi beredningen viklen av all socialljänslens insalser för ungdomar ulgår från en helhetssyn, som tar hänsyn till såväl de ungas sociala förhållanden i olika avseenden som de individuella problemen och den unges upplevelse av och sätl att möta de problem han ställs inför. På senare år har man alltmer börjat beskriva del arbelssält som ulgår från helhetssynen som ett psykosociali arbelsält I della ligger all vare sig en inrikining på all bearbeia individuella problem och relalioner eller en inrikining på all förändra den unges yllre sociala förhållanden är en fillräcklig uigångspunkl för insaiserna. De olika perspekiiven måsle i slällei ses som en helhel.

I förarbelena lill socialljänsireformen läggs slor vikl vid normaliserings-och närhetsprinciperna. Dessa principer har slor beiydelse när del gäller atl bemästra ungdomars problem med bl.a. kriminaliiel och missbruk. Upp-komsten av sådana problem är i grundläggande avseenden förknippad med de svårigheter den unge möter i sin nära livsmiljö, l.ex. familj, skola, bosiadsområde och kamralrelaiioner. Del är när den unge möter slora svårigheier i all bemäsira problem i sin akluella livssilualion som han blir benägen all lillgripa desiruktiva lösningar som broll och missbruk.

Mol denna bakgrund framsiår det, enligt beredningen, som självklart all behandlingsarbelels inrikining skall vara all slödja den unge i all bemäsira de problem och konflikler han möler i sin närmiljö. Del är i grunden en fråga om all stärka hans resurser alt självständigt klara dem. men han måsle också få elt konkrel slöd i problembearbeiningen, l.ex. inom familjen, i förhållandel lill jämnåriga eller i skolan. Ålgärder som all avskilja den unge från hans miljö genom placering i inslilulion eller familjehem bör därför lillämpas med slor resirikiiviiet Ibland kan del dock vara nödvändigl all lösa en

Prop. 1984/85:171 48

krissiluaiion genom en placering uianför hemmel, tex. då relationerna mellan den unge och hans föräldrar är svårt slörda.

Vikligi för ungdomsårens ulveckling är frigörelsen frän barnels beroende-slällning och osjälvsländighel lill all självsiändigi kunna forma sitt liv och sina relalioner. En ny idenlilel - vuxenidenlitelen - ulvecklas samiidigi med frigörelsen från föräldrarna. Om de nya beroendeband som då skapas blir konslrukliva avgörs bl.a. av vilken grad av mognad och självsländighel som den unge har uppnått under frigörelseprocessen. Ungdomsproblem som kriminalitet och missbruk kan ses som problem som uppstår under frigörelseprocessens gång och i stor ulslräckning har sin grund i de konflikler som den ger upphov till.

En central utgångspunkt för behandlingsarbete med ungdomar, vars problem lar sig ullryck i kriminaliiel eller missbruk, måste därför vara atl se problemen i samband med frigörelseprocessen. En konsekvens av detla är all den avgörande uppgiflen i behandlingen är alt siärka deras resurser atl utveckla självständighet Det ligger i sakens natur all man i behandlingen då måsle ge ungdomarna ell belydande ulrymme för självsiändigi handlande. De måsle ges lillfälle alt i prakliken utveckla sin förmåga att självsiändigi la slällning och angripa sina problem. Om man i behandlingsarbelel lägger den avgörande vikten vid att kontrollera den unges beteende genom föreskrifter och ensidig påverkan av honom, är däremol risken stor atl han fortsätter att se sig själv som etl i grunden oansvarigt barn. 1 vissa situationer kan detla nalurliglvis kännas befriande för den unge, men på längre sikl leder det till en fastlåsning i problemen.

Behöver socialtjänstlagstiftningen ändras eller kompletteras?

Socialtjänslreformen innebar ett uppbrott från en sekelgammal vårdtra-dilion. präglad av etl patriarkaliski och auktoritärt synsäU på människor med problem. Socialvårdslagsliflningen har från början byggts upp kring åtgärdssystem som har varil inriklade på au ändra den enskildes situation med hjälp av påtryckningar, hol och ivångsingripanden. Åven om vissa modifieringar har förekommil, har della synsäU varil longivande ända fram lill socialljänslreformens genomförande. En del av förslagen i den akluella debaiten, om hur man bättre skall komma lill rälla med kriminaliiel och missbruk bland ungdom, innehåller krav på all modifiera den nya lagsliflningen så atl del skapas etl slörre ulrymme för ivångsålgärder och påiryckningar av den lyp den gamla lagsliftningen medgav.

Den nya sociallagsliflningen har vid liden för belänkandels avlämnande varil i krafl i drygl ivå och eu halvi år. Del ligger i sakens natur all del är svårl all underdenna korla lid ulvärdera effeklerna av lagstifiningen mera i detalj. Beredningens inslällning lill den nya sociallagsliflningen är all den bör ligga fasl i sina grunddrag iniill dess all den ulveckling av arbeismeioder och vårdresurser som lagsliftningen förulsalle har kunnal prövas i bredare

Prop. 1984/85:171 49

omfallning och under en relativt lång tid.

Mol bakgrund härav diskulerar beredningen i vilken mån del finns ell behov av sådana former av ivång som förekom i BvL, t.ex, varning och förmaning, föreskrift och övervakning, Atl återinföra ålgärder av denna lyp måsle, enligi beredningen, belraklas som etl betydande avsleg från lagstiftningens principiella inrikining. De uppgifier som beredningen hillills förfogar över om socialtjänstens ålgärder, utvecklingen inom andra vårdområden samt uivecklingen av brottslighet och missbruk bland ungdom ger inle heller i sig några skäl för all i lagsliftningen ålerinföra yllerligare former av tvång.

Kraven pä yllerligare former av ivång har i slor ulslräckning moliverals uiifrån sirävanden alt inlensifiera kampen mol narkoiikaproblemel i allmänhel och bland ungdomar i synnerhet En slåndpunkl i deballen har varil alt missbrukaren utgör den viktigaste basen för narkoiikamarknadens exislens och omfallning. Från dessa ulgångspunkler har man slälli krav på särskilda Ivångsålgärder mot narkotikamissbrukare. Sådana förslag tycks enligt beredningen ofla ulgå från åsiklen all del måsle anses berälligal all låla samhällsskyddsaspekler slyra utformningen av vårdlagstiflningen just i fråga om narkotikamissbrukare.

Narkolikakommissionen föreslår i sin PM nr 7 Lokala insalser mol narkolika, att socialljänslen skall ges möjlighel all tillgripa polishämining, när det kan anias all den enskilde missbrukar narkolika. Vidare föreslår kommissionen all socialljänslen skall få möjlighel all utfärda föreskrifier för den enskilde all följa en överenskommelse om behandling. Socialberedningen menar att regler om polishämining och föreskrifter dels skulle försvåra uivecklingsarbeiel inom socialljänslen och dels skapa problem i del individuella behandlingsarbetet Några sådana regler bör därför inte införas i lagsliflningen.

Beredningen undersiryker dock all frånvaron av de lidigare ivångsmöj-lighelerna inle innebär all socialljänslen skall slå passiv när missbruk och kriminaliiel utvecklas bland ungdom. De formella ivångsålgärderna har tvärtom vanligen hafl lill effekt att socialtjänsten blir passiv - de sätts i slällei för ell mera inträngande engagemang i den enskilde individens situalion.

Beredningen ansluler sig inte heller till narkotikakommissionens förslag all använda socialbidragel som ell påiryckningsmedel för att förmå missbrukare all inleda och genomföra en behandling. Beredningen anser all en sådan användning av socialbidragel varken är ändamålsenlig eller principielll godiagbar. Förekommer del ett deslruktivl missbruk kan del ibland vara lämpligl all belala ul ålminslone en del av socialbidragel på någol annat sätt än genom kontanluibeialning. Man kan l.ex. la en koniaklperson lill hjälp för atl se lill all bidragel används för atl tillgodose missbrukarens grundläggande behov,

Narkolikakommissionen nämner också alt rätlen lill arbete och boslad skulle kunna förenas med krav på drogfrihet eller deltagande i behandling.

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 171

Prop. 1984/85:171 50

Enligi SoL skall dock socialnämden bl,a. främja den enskildes räll lill arbele, boslad och ulbildning. Del skulle därför enligi beredningen rimma myckel illa med SoL:s intentioner om socialnämnden i kontakt med vissa grupper skulle lillämpa meloder som innebär all man i slällei begränsade dessa räuigheler.

Inom socialljänslen ser man emellertid, enligt beredningen, med viss rätl en molsällning mellan kravel på samlycke från den enskilde och en i vart fall mera akliv uppföljning av barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen. En sådan motsättning föreligger dock inle om farhågorna för den unges ulveckling verkligen är allvarliga, I ell sådani fall bör del, enligt beredningen, följa av socialtjänstens yllersla ansvar alt man är skyldig all följa uivecklingen och återkomma med erbjudanden om slöd och hjälp då del bedöms som nödvändigt. All det inte finns formella tvångs- och påtryckningsmedel innebär således inte atl socialtjänsten skall slå passiv medan ell missbruk ulvecklas och förvärras. Del krävs akliva insalser av socialljänslen i form av uppsökande verksamhel, konlakl med anhöriga, förnyade konlakler med dem som lidigare har avvisal erbjudanden om behandling och etl mälmedvelel molivalionsarbete.

För all förlydliga socialljänslens uppgifier i dessa avseenden bör man göra vissa preciseringar i 12 § SoL. Beredningen föreslår alt paragrafen ändras genom ell lillägg som undersiryker atl socialnämnden med särskild uppmärksamhet skall följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visal lecken lill en ogynnsam utveckling. Vidare föreslås atl belydelsen av samarbeie med hemmen yllerligare understryks i lagiexten.

Regler om unga lagöverträdare

Den grundläggande inriklningen av insaiserna för de unga lagöverträdarna måsle enligi beredningen vara all i första hand ge vård och behandling inom socialtjänsten, och all frihelsberövande påföljder i största möjliga utsträckning bör undvikas. Fängelsestraffen för åldersgruppen 15-17 år visar ingen tendens lill ökning men ger ur principiell synpunkl ändå anledning lill oro. Omfattningen av fängelsestraffen för åldersgruppen 18-20 år är också i sig oroande. Många av dessa ungdomar har ullalade vårdbehov som rimligen inle kan lillgodoses inom kriminalvården.

Del finns därför enligt beredningen anledning atl överväga om del nuvarande påföljdssysiemel för ungdomar i alla avseenden är ändamålsenligl ulformat För del första finns det skäl atl ifrågasätta fängelsestraffen för åldersgruppen 15-17 år. Del gäller framför alll de längre slraffen. Däremol anser beredningen inie all del är möjligl atl hell avskaffa fängelsestraffen för denna åldersgrupp. Det går enligt beredningen inte all borise från alt det kan förekomma situationer då del är fråga om etl så allvarligt broll all del är svårt all helt avstå från frihelsberövande av allmänprevenliva skäl men där del inle finns någol ullalal vårdbehov inom socialljänslen. I dessa fall, som främsl

Prop. 1984/85:171 51

lorde komma alt gälla ungdomar i närheten av 18-årsgränsen, bör del finnas kvar en möjlighet alt utdöma ell korl fängelseslraff. Enligt beredningen är tre månader en lämplig lidsgräns, vilkel är del maximala fängelseslraff som kan utdömas tillsammans med skyddslillsyn.

Ungdomar i åldersgruppen 18-20 år har ofla en slarkl varierande mognad och personlighelsutveckling. Från denna uigångspunkt anser inte beredningen all del är lämpligt all föreskriva några beslämda gränser i fråga om fängelsestraffens längd. Däremot kan det vara motiverat alt förbättra möjligheterna till en allsidig bedömning av den unges situalion i samband med all påföljden skall besiämmas. En regel som föreskriver all domslolen inle bör uldöma fängelseslraff i mer än tre månader för ungdomar under

20 år utan atl ha inhämtat yttrande från socialnämnden skulle enligt
beredningen tjäna delta syfte. Domslolen skulle då få lillgång till etl
fullödigare underlag för sin bedömning, bl.a. uppgifier om den unges
siiuaiion, som man nu inle alllid har lillgång lill.

Beredningen behandlar vidare villkorei i 1 § 3 st, LVU alt det skall vara uppenbart lämpligare med vård inom socialtjänsten än med annan vård för all LVU skall kunna lillämpas. Del kan vara svårl all styrka att vård inom socialljänslen är jusl uppenbarl lämpligare än annan vård. Beredningen föreslår all del i fortsättningen endasl skall finnas etl krav på alt vård enligt LVU skall vara lämpligare än annan vård.

Yllerligare en fråga som har relevans för åldersgruppen 18-20 år är åldersgränsen för när vård enligi LVU skall upphöra. F.n. kan vård enligi LVU fortsäiia i sex månader efler del all socialnämnden senasl har omprövat omhänderlagandel. För all förslagen, som syfiar lill alt öka möjlighelerna att ge unga lagöverirädare i åldern 18-20 år vård inom socialljänslen i ökad ulslräckning. skall fä full effekl anser beredningen del lämpligl all någol höja åldersgränsen för när vård enligi LVU senasl skall upphöra. Beredningen föreslår således alt vård enligi LVU skall upphöra senasl när den unge fyller

21 år. En yllerligare höjning av åldersgränsen är enligi beredningen inle
lämplig, bl.a. eflersom LVU då skulle komma all gälla för ungdomar som
enligi vederiagna begrepp är alt betrakta som vuxna.

Prop. 1984/85:171 52

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över socialberedningens betänkande (DsS 1984:15) Socialtjänstens insatser för ungdomar - Vissa frågor i samband med missbruk och kriminalitet

Efler remiss har yllranden över betänkandet avgivits av riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS), socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Slockholm, Göieborgs lingsräll, länsrätten i Malmöhus län, länsstyrelsen i Slockholms län, brottsförebyggande rådet (BRÅ), riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundel, landstingsförbundet Stockholms, Göieborgs, Malmö, Eskilsluna, Skellefleå, Upplands Väsby och Parlille kommuner, Örebro och Slockholms läns landsling, Landsorganisalionen i Sverige (LO), Tjänsiemännens Cenlralorganisalion (TCO), Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges domareförbund, Sveriges advokalsamfund, Samarbelsgruppen KALV, Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL), Riksförbundel narkolikafritl samhälle (RNS) och Riksförbundel föräldraföreningen mot narkotika (FMN).

Centralorganisationen SACO/SR har, utan egel yitrande, överlämnat yllranden från Sveriges psykologförbund och Sveriges socionomers, personal- och förvaliningsijänslemäns riksförbund (SSR).

Dessulom har yttranden kommit in frän ell antal organisalioner, föreningar och enskilda. Slockholms kommun har bifogal yttranden som kommunen har inhämtat

1 Synpunkter på ordningen med ett delbetänkande

Flertalel remissinstanser lämnar ordningen med etl delbetänkande utan erinran.

Några remissinslanser är emellerlid kriliska mol all vissa frågor om vård av unga nu har brutits ut och all socialberedningen senare avser alt återkomma med en bredare översyn av lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga (LVU). Landstingsförbundet anför all en senare översyn kan förväntas innefaiia överväganden och förslag i flerlalel av de frågor som är akluella i förevarande belänkande. Förbundels slyrelse vill för sin del grunda sina synpunkler på insalser för ungdomar i samband med missbruk och kriminaliiel på bl.a. de mera fullsländiga erfarenheler av LVU:s lillämpning som förvänlas bli redovisade i kommande belänkande,

RFHL nolerar all beredningen längre fram har för avsikl all komma med förslag och synpunkter på vården av barn och ungdom inom socialtjänsten som helhel. "Enligi vår mening hade del varil bällre all avhandla hela frågekomplexel i ell och samma belänkande. Nu saknas grundläggande dala om ungdomars livsvillkor i 1984 års Sverige. Hur ser olika ungdomsgruppers siiuaiion ul med avseende på boende, ulbildning, försörjningsmöjligheler.

Prop. 1984/85:171 53

familjebildning, fritid och mer immateriella förhållanden som innefattar drömmar, förvänlningar, visioner, farhågor och ängslan? Delbelänkandet presenterar ingen bakgrund att ställa resonemang och ålgärdsförslag mot."

BRÅ skriver all beredningen har måsl påskynda sill arbele i berörda frågor lill följd dels av den deball som har förekommil om all ell ökal anial unga lagöverträdare har tillförts kriminalvården, dels av narkolikakommissionens förslag (PM nr 7) till lokala insatser mot narkotika. "BRÅ får tyvärr konstalera, atl den begränsade ulrednings- och ulvärderingsliden har varil till men för beredningens arbete,"

SSR uppfattar atl socialberedningen tvingats arbela fram delbetänkandel under slark lidspress och anser atl del är svårl all se om förslagen grundas på genomtänkta bedömningar,

Sveriges domareförbund vill, såviit gäller förslaget lill ändringar i broltsbalken, "fäsla uppmärksamhelen på all påföljdssysiemel och frågor om siraffmälning m.m. är föremål för överväganden av fängelsesiraffkommillén, i vars uppgifter torde ingå alt pröva frågor om påföljder för broll av unga lagöverirädare. Del kan förvänlas att övervägandena där sker från väsentligen mer omfattande och principiella utgångspunkter än vad socialberedningen presenleral".

2 Utgångspunkter för socialtjänstens insatser

Omkring hälften av remissinslanserna har kommenterat beredningens diskussion om utgångspunkterna för socialtjänstens insatser för ungdomar. Flertalet av dessa instämmer ålminslone i huvudsak i beredningens synsäll och principiella resonemang. Göteborgs och Malmö kommuner ullrycker sig enbari positivt Malmö kommun anför exempelvis alt "lill belänkandels slora förtjänster hör det översiktliga men ändå myckel nyanserade avsniltel om de komplexa samband som ligger bakom begreppel ungdomsproblem. Med stöd av forskning från olika områden och genom decennielånga praktiska erfarenheter framträder i del avsnittet etl slags syntes av de samhälleliga, kulturella och individualpsykologiska fenomen som konstituerar och befäster goda och onda utvecklingsförlopp."

Många remissinstanser anser dock alt resonemangen borde ha kompletterats i olika avseenden. Slockholms kommun instämmer i huvudsak med beredningens synsäll men tillägger atl del i delta sammanhang är angelägel alt betona del ansvar vuxna har för alt påverka ungdomar och verka normgivande.

Samarbetsgruppen KALV (Länkens Kamratförbund, ALRO, Länkarnas Riksförbund, verdandi) instämmer i beredningens beskrivning men understryker också de faktorer som står utanför den enskildes konlroll, l.ex. utslagningen på arbetsmarknaden, ökad arbetslöshet, utslagningen i skolan, kontaktlöshet och isolering i nyare bostadsområden och de kommersiella

Prop. 1984/85:171 54

krafternas ökade tryck på ungdomsgrupperna. Kammarrällen i Slockholm, Eskilsluna kommun och Föreningen Sveriges socialchefer pekar bl.a. pä gängbildningar och gruppens betydelse för uppkomsten av missbruk och kriminalitet.

Socialstyrelsen och RFHL anser atl beredningens säll all beskriva de ungas livsvillkor i dagens samhälle är bristfälligt. Socialstyrelsen: "En brist i beskrivningen är all den individualpsykologiska synen på avvikande ungdomars utveckling inle diskuieras. En annan brisl är atl del saknas referenser till den livliga socialisalionsteoreliska forskning och debatt med ulvecklingspsykologiska dimensioner som pågår i Europa och som borde ha varil en given uigångspunkl för studier av ungdomars villkor också i Sverige. De svårigheier som de kulturella förändringsprocesserna skapal för dagens ungdomar framsiår snarasl som anpassningshinder i slällei för ulvecklings-hinder. Den individorienterade referensramen till trots har de ungas behov, sirävanden, inlressen och krav ingen framskjulen plals i beredningens ungdomsvärld. Beredningen lyfter ej heller fram de hinder som finns i de ungas omgivning och som alliså inle medger atl de ungas behov och önskningar kan lillgodoses."

RFHL: "Beredningen resonerar kring familjens situalion, uppfoslrings-meloder, boendesegregation, gängbildning och del kommersiella kullur- och fritidsulbudet Men förvånande nog saknas avsnill om arbelels roll och betydelse och exempel på forskning om samband mellan arbelslöshel och sociala/psykologiska problem. Man ulelämnar också skolan och dess funktion som lidig ulsorteringsinstitution."

BRÅ anser för sin del att det saknas en mera grundlig genomgång av exempelvis kriminologiska och barnpsykiatriska synsätt och erfarenheler av problemen varför en del av beredningens ålgärdsförslag blivit mindre väl underbyggda.

Några remissinslanser tar avstånd från beredningens synsätt SSR finner det oacceptabelt all socialberedningen låter ge ultryck för all missbruk bör ses som ett led i ungdomarnas frigörelseprocess. "Dels kan man i hög grad ifrågasätta sanningshallen i ett sådant påstående, dels ligger del snubblande nära atl betrakta missbruk som så naturligt atl åtgärder för atl förhindra sådani ej krävs." SSR tar också upp drogens betydelse för behandlingsarbelel. På liknande sätt påtalar Örebro läns landsting och RNS atl beredningen "inle helt har klarl för sig de starka krafter som elt drogberoende innebär". RNS anser "att det med all tydlighet framstår att narkotikakommissionen på ett mer aklivi sätl har gjort sig bekani med verklighelen och med stöd av kunskaper och insikter lämnat konslrukliva förslag. Del är anmärkningsvärl att Socialberedningen ägnat så slor del av sill skrivande till ideologiskt nonsensprat i stället för atl redogöra för verklighelen och möjliga vägar till atl förbättra en ungdomsvård värd namnel".

FMN skriver atl föreningens "synsätt på tänkbara äigärdsprogram baseras

Prop. 1984/85:171 55

inle på abstrakla eller leoreliska överväganden, ulan grundas på en långvarig erfarenhel av egel och andras behandlingsarbele. De erfarenheler som vi därvid vunnil, avfärdas på principiella grunder i betänkandet som vi därför uppfallar som föga Irovärdigl och oanvändbarl som generell riktlinje för hur SoL skall tolkas och lillämpas i praktiken."

3 Socialtjänsten och ungdomar i riskzonen

En av orsakerna lill atl socialberedningen har lämnal ell särskili delbelänkande om socialljänslens insalser för ungdomar är den deball som förls om påföljden för unga lagöverträdare. Beredningen presenterar vissa slalistiska uppgifier för all belysa huruvida påslåendel all socialljänsireformen medföri en överslrömning lill kriminalvården har någon grund. Beredningen föreslår vidare vissa ändringar i lagstifiningen för all förlydliga socialljänslens ansvar och ulöka socialljänslens möjligheter all göra insalser för ungdomar i riskzonen och för ungdomar med kriminell belaslning.

Beskrivningen av utvecklingen

Några remissinstanser kommenterar beredningens presenialion av del slalistiska siffermaterialet och tolkningen av utvecklingen. Eskilstuna kommun delar beredningens bedömning av utveckhngen och nämner att någon kraftig överslrömning inte skell i kommunen från socialljänslen lill kriminalvården. RFHL uttalar atl av flera olika förklaringar lill en överströmning är del bara den om brister i lagsliflningen som förts fram i debatten. RFHL ser förhållandena som sammansatta och menar all brislfällig kunskap om socialtjänslreformen och en outvecklad lillämpning är faklorer som måsle tillmätas slörre betydelse i sammanhanget

Svenska kommunförbundet anser att den markanta ökningen av ungdomar som dömts lill skyddslillsyn är myckel oroväckande och måsle las på allvar från socialtjänstens sida. "Sannolikt är att ökningen lill viss del beror på etl minskal förtroende för de åtgärder socialtjänsten har all erbjuda kriminellt belastade ungdomar vilket ökar kraven på metodutveckling inom socialtjänsten."

På liknande sätl uttrycker Örebro läns landsting att enbari den nuvarande relativt stora förekomsten av ungdomar inom kriminalvården, saml de tendenser lill yllerligare överslrömning som finns, är elt allvarligt tecken pä atl möjligheter till mer konslrukliva ingripanden och ålgärder för unga missbrukare och lagöverträdare inom socialtjänstens regi saknas eller är brislfälliga.

RÅ skriver i sitt svar atl del är omvittnal från åklagarhåll all socialljänslens insalser för unga lagöverträdare många gånger framsiår som otillräckliga.

Enligi socialstyrelsens mening måste överströmningen åtminstone delvis tolkas så "att polisväsende och åklagare känner en osäkerhet om den nya

Prop. 1984/85:171 56

sociallagstiftningen ger socialljänslen tillräckliga möjligheter atl vidla effektiva ålgärder. Socialstyrelsen anser del moliveral alt på såväl central som lokal nivå ha överläggningar med åklagare och polismyndighet för atl därmed bidra lill all förhindra en fortsall överslrömning."

JO kritiserar beredningens tolkning och skriver: "Visserligen framhåller beredningen all del inle finns grund för anlagande alt den nya sociallagstiftningen medföri en överströmning av de unga lagöverträdarna frän socialtjänsten till kriminalvården. I en nyligen publicerad undersökning vid rällssociologiska institutionen vid Lunds universitet redovisas emellertid en annan uppfatlning. Det görs bl.a. gällande all de insatser som kan erbjudas inom socialljänslen i del enskilda fallet ofla bedöms oiillräckliga och atl en avvägning därför ofta leder lill en minskad benägenhet att överlämna den unge till vård inom socialtjänsten. Enligt utredarna har domstolarnas och åklagarnas förtroende för socialtjänsten minskat. Liknande synpunkler har framförls av Lars Bolin i Brå Apropå 1984 nr 6, - Del bör enligi min mening med hänsyn till vad som efter undersökningen i Lund och i Brå Apropå anförls rörande överföringen av unga lagbrylare från socialljänslen lill kriminalvården övervägas vilka yllerligare åtgärder som kan och bör vidias för alt ge socialnämnden större möjligheter all ge dessa unga slöd och hjälp."

Den mesl negativa kritiken mol presenlalionen av siffermaierialei och lolkningarna lämnar BRA. Dels kriliseras redovisningen av domsslaiisliken, dels saknas enligi BRÅ en redogörelse för hur villkorlig dom som påföljd har förändrals mellan åren. När del gäller domarna på skyddslillsyn hävdar BRÅ atl del i realiteten har skett ett överförande från socialtjänsten till kriminalvården för den yngsta åldersgruppen, BRÅ pekar vidare på brisler i statistikunderlaget vilka bidragit till felaktiga beräkningar av beredningen, BRÅ hänvisar också till pågående projekt inom rådel och presenterar i tre labeller ell siffermalerial som visar andra förhållanden än dem som beredningen fåtl fram.

Tillägg till 12 § SoL

En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt beredningens förslag till förlydligande av 12 § SoL.

FM A' tillstyrker att ändringen genomförs och undersiryker all del måste klargöras att svensk myndighel under inga förhållanden accepterar att en medborgare missbrukar narkotika.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter "om den av beredningen föreslagna formuleringen i § 12 SoL om atl socialnämnden med särskild uppmärksamhet skall följa utvecklingen av de barn och ungdomar som riskerar att ulvecklas ogynnsamt kommer all förmå domsiolar och åklagare all åter med förtroende överlämna de unga till vård enligt socialtjänsten och därmed stoppa en eventuell överströmning av unga lagöverirädare lill kriminalvården,"

Prop. 1984/85:171 57

Socialstyrelsen anser all ändringen förulsäller all "socialnämnden, dvs, någon person hos nämnden också följer barn och ungdom som visar lecken till ogynnsam utveckling. I specialmoliveringen framhåller beredningen all en särskild befaliningshavare får ansvarel all följa den unge och all det är vikligi all befattningshavaren tar kontakt med föräldrarna för att få deras medverkan. Men om 'den unge direkl molsäller sig alt konlakl las med föräldrarna, bör socialnämnden dock så långi möjligl respeklera delta" (sid. 131). Detla slammer inte med den föreslagna laglexlen enligi vilken

socialnämnden skall .... i nära samarbeie med hemmen sörja för

Socialsiyrelsen föreslår därför alt laglexlen kompleileras enligi följande: 'om möjligl i nära samarbeie .,,,' - Socialberedningen har alltför kortfattat moliveral den föreslagna ändringen i socialljänsllagen. Det framgår tex. ej om avsiklen är all befaliningshavare skall ulses i särskild ordning och om den unge och föräldrarna skall underräitas om atl sådan befaliningshavare uiseiis."

Kammarrätten i Slockholm lillslyrker ändringen men anser all den lämpligen bör anslå lill dess all ytterligare ändringar av lagen eller lillägg lill lagen görs.

RA, hovrätten för Nedre Norrland och RNS anser atl socialnämndens ansvar följer av redan nu gällande lydelse i 12 §, varför en ändring framsiår som onödig.

Ändring i 1 § LVU

Med undantag för två remissinslanser tillstyrker samlliga socialberedningens förslag om all "uppenbarl" uigår ur paragrafens iredje slycke.

Den ena av de iveksamma är kammarrätten i Stockholm, som ullrycker all del är svårl au iro att ordel "uppenbart" har hafl så slor betydelse för rältslillämpningen som socialberedningen anlar. "I och för sig finns inget all invända mot alt ordet tas borl men detta bör inte ske i ett så begränsat sammanhang som del förevarande."

Hovrätten för Nedre Norrland finner inle beredningens molivering för ändringen övertygande och är den enda remissinslans som hell avslyrker au ordel "uppenbarl" las borl ur lagiexten.

Ändring i 5 § LVU

Så goll som alla remissinslanser tillstyrker förslagel belräffande 5 § LVU om alt åldersgränsen för när vård i de s.k. beleendefallen senasl skall upphöra ändras lill 21 år.

KALV anser som enda remissinslans all någon sådan ändring inle behövs. "LVU är en vårdlag skriven med avseende på barns och ungas särskilda behov av siödinsalser från samhället i vissa siluationer. Här utgör de unga lagöverlrädarna enbari en delgrupp. Att med hänsyn till denna delgrupp

Prop. 1984/85:171 58

höja åldersgränsen för alla som kan omfatlas av LVU, anser vi inte vara rimligl. Redan idag är åldersgränsen i LVU högl sail med lanke på all ungdomar i andra avseenden betraklas som vuxna redan vid 18 års ålder. Någon ändring av åldersgränsen uppåt kan vi därför inle acceplera."

Fyra remissinslanser vill flytta åldersgränsen längre upp an beredningen. Örebro läns landsting uttrycker att omhändertagande bör kunna ske till 21 års ålder och vara i högsl sex månader därefier. Upplands Väsby kommun. RNS och FMN anser all LVU måsle ändras så alt behandlingstiden kan förlängas t.o.m. 23 års ålder.

Ändring i 26 kap. 4 t; Brottsbalken

Förslaget om ändring i 26 kap. 4 § Brb av innebörd all den som är under 18 år inle får dömas lill fängelse i mer än ire månader har remissinslanserna delade meningarom. Flera remissinstanser {Göteborgs, Malmö. Eskilstuna, Parlille och Skellefleå kommuner, länsrällen i Malmöhus län, LO och KALV) släller sig bakom förslagel.

Socialstyrelsen, Föreningen Sveriges socialchefer och RFHL vill gå längre än beredningen och avskaffa fängelsestraffet för ungdomar under 18 år.

Socialsiyrelsen anser atl socialberedningens förslag skulle komma alt få orimliga konsekvenser om det genomfördes och bl.a. skulle själva systematiken i brottsbalken rubbas. Siyrelsen anför vidare: "Den akluella gruppen störda unga lagöverirädare är - som socialberedningen också påialar - inle någon slor grupp. Socialsiyrelsen uppskaltar all del kan komma alt röra sig om 20-40 ungdomar per år. Dessa skulle med fördel kunna vårdas och behandlas inom socialtjänsten under förutsättning alt en anpassning av dessa resurser kan genomföras. Den nyssnämnda gruppen ungdomar, för vilka fängelse i dag är ett alternativ, skulle kunna vårdas inom de hem för särskild tillsyn som avses i 12 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. För att sådan vård skall bli möjlig och kunna ersätta fängelse även för de ungdomar som hittills av olika skäl inte ansetts kunna vårdas i dessa hem, krävs ändringar i socialtjänstförordningen. Det krävs nämligen ökade möjligheter att begränsa ungdomarnas rörelsefrihet så all behandling inom låsbar enhet kan fortgå längre än två månader. Dessulom krävs vissa personalulbildningsinsalser och kontinuerlig handledning av vård- och behandlingspersonal. Det är också nödvändigt att skapa en väl fungerande samverkan med barn- och ungdomspsykialrin, - Socialsiyrelsen föreslår -med hänvisning till det ovan anförda - atl möjlighelerna all döma den som är under 18 år lill fängelse utmönstras. Första stycket i 26 kap. 4 § broUsbalken föreslås få följande lydelse: Den som är under 18 år får inle dömas till fängelse."

Föreningen Sveriges socialchefer: "Beträffande fängelsestraff för ungdomar under 18 år är föreningen av den meningen atl fängelseslraff bör avskaffas för denna åldersgrupp. Socialljänslen torde ha större förutsätt-

Prop. 1984/85:171 59

ningar all erbjuda erforderlig vård. Det finns en pålaglig risk för all utdömandel av fängelsestraff för åldersgruppen under 18 år molverkar ulvecklande av meloder inom socialljänslen."

RFHL: "Från RFHL:s sida vill vi peka på en risk med förslagel. Ell korl slraff kan bli populärt i många domsiolar, med en uppenbar risk för all fler unga i slällei döms till korta fängelsestraff. RFHL vill i della sammanhang väcka ett förslag. Vi anser alt mycket lalar för en höjning av slraffmyndig-helsåldern lil! 18 är. Därigenom skulle man komma ifrån konfliklen med två inblandade huvudmän med hell olika ideologiska synsätt och socialtjänsten skulle ges det fulla ansvaret för insalser för ungdomar."

Kriminalvårdsstyrelsen inslämmer i all den grundläggande inriktningen av insatserna för unga måste vara all i första hand ge värd och behandling inom socialtjänsten. "Del individuella behandlingsintressel måste här väga tyngre än allmänprevention och samhällskontroll. Styrelsen delar också beredningens oro över det höga anlalet fängelseslraff som utdöms för ungdomar under 21 år. Kriminalvärden får la ansvarel för vårdbehov som bättre skulle kunna lillgodoses inom socialljänslen. Därlill kommer att många av dessa ungdomar visar ell socialt avvikande beteende som lenderar all förslärkas vid en kriminalvårdspåföljd. Risken är slor atl den unge fastnar i en kriminell indentifiering som är en mycket dålig utgångspunkt för rehabilileringsåtgär-der. Slyrelsens mening är all ungdomar under 18 år ej bör ådömas frihetsberövande påföljd. - Ingripande förändringar av påföljdssystemet bör dock behandlas i etl större sammanhang, lämpligen som en del av fängelsestraffkommiiténs arbete."

Övriga remissinstanser - ell 15-lal - är kriliska mot förslagel och anser all del mol bakgrund av bl.a. de krav allmänprevenlionen ställer finns skäl för längre frihetsberövanden. Några anför också atl socialljänslen inte har möjligheter atl klara samtliga fall. RÅ: "Längre fängelseslraff lorde bli aktuellt endast när fråga är om myckel grov brollsiighel och dä socialvårdens resurser i slorl sell är uldömda. Del är naturligtvis rikiigl som beredningen anför atl del i regel är olyckligl alt döma så unga människor lill långa fängelseslraff, men å andra sidan kan allmänprevenliva synpunkler göra sig så slarkt gällande för vissa typer av broll all 3 månaders fängelse framsiår som uppenbarl otillräckligt Påföljdsvalel vid grövre brollsiighel kräver överhuvudiagei en vidare syn vid avvägningen mellan individualpreventiva och allmänpreventiva synpunkter än den beredningen anlagt. Hithörande frågor synes närmast ligga inom del område som fängelsesiraffkommillén har att behandla." Flera remissinslanser ger ullryck för samma uppfallning,

BRÅ finner del vara direkl siölande om alla ungdomsbroil skulle målas med i slorl selt samma straffskala, maximalt 3 månaders fängelse. "1 sammanhanget bör nämnas all den som döms lill fängelse i 3 månader kan villkorligl frigivas redan efler 2 månader, medan den som fått 3 månaders fängelse i kombinaiion med en dom på skyddstillsyn måsle avljäna hela

Prop. 1984/85:171 60

strafftiden, BRÅ avstyrker således beredningens förslag i denna del."

Göieborgs lingsräll: "Att ådöma fängelse i tre månader, evenluelll i kombinaiion med skyddstillsyn, som påföljd för mord. våldtäkt, flera återfall i grova våldsbroll eller för ell femtiotal villainbroit skulle med all säkerhet uppfällas som siölande av allmänhelen, Möjlighelen alt utdöma längre fängelseslraff måsle finnas kvar för sådana fall och för andra där socialnämnden yllral alt vårdresurserna inom socialljänslen är ullömda. Tingsrällen avstyrker alltså bestäml förslaget om atl maximera tiden för fängelsestraffet lill tre månader för personer under 18 år."

Kuminarräiten i Stockholm: "Även bland ungdomar i denna åldersgrupp torde del kunna finnas avancerade brollslingar. Den föreslagna regeln borde i vari fall ha försetts med möjlighel lill undanlag,"

JO: "Som framgår av 33 kap. 4 § BrB kan den som är under 21 år efter omsländighelerna ådömas lindrigare straff än som har sladgals för brollet Härigenom öppnas möjlighel all i de undantagsfall som det är fråga om här anpassa straffet lill den unges ålder och särskilda förhållanden i övrigl. Del finns med beaklande av de fall för vilka fängelse för nu ifrågavarande unga är avsell inte tillräckliga skäl, all på säll beredningen har föreslagil, införa elt ovillkorligt slraffmaximun."

Sveriges advokalsamfund framför samma belänkligheier och tillägger: "Dessulom kan siölande effekler uppkomma vid straffmätningen när grova brolt begås av flera personer tillsammans och där vissa deltagare är under 18 år och andra är över 18 år."

Sveriges domareförbund ansluler sig lill uppfaiiningen all man bör behålla möjlighelerna atl döma ungdomar under 18 år lill fängelse. "Enligt förbundets uppfallning är en mer näraliggande slutsats av dagens restriktiva lillämpning av fängelse för ungdomar all yllerligare legala inskränkningar i möjlighelerna all döma till denna påföljd inte är erforderliga. Förbundel anser sig heller inle - så länge de av beredningen förvänlade metoderna och kunskaperna tydligen inle finns - kunna dela beredningens optimism beträffande socialtjänstens möjligheter."

Tillägg till 9 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

(LUL)

Alla remissinslanser utom tre tillstyrker förslaget om tillägg i 9 § LUL av innebörd all socialnämnden bör höras i de fall del finns anledning all döma någon under 21 år lill mer än ire månaders fängelse. Hovrätten för Nedre Norriand, Svenska kommunförbundet och Sveriges domareförbund avslyrker och moliverar della med svårigheter att få in yttrande inom rimlig tid och all del därför finns risk för atl den föreslagna bestämmelsen blir onödigi betungande för målets handläggning.

Av de övriga remissinslanserna är del några som lillslyrker under förulsällning all socialnämndernas handläggningslid inle förlänger den

Prop. 1984/85:171 61

toiala handläggningsliden. RPS anför att det är angeläget all yttrandena inte onödiglvis formaliseras och alt del i många fall bör kunna vara tillräckligt alt de lämnas per telefon, BRA föreslår att yllrandena slrukiureras i likhel med vad som gäller för personundersökningar och anser all del är önskvärl alt begränsa liden inom vilken socialnämnden har alt avge yllrande. RA framför samma åsikt och anser all samhällels reaktion mäste komma i så nära anslulning lill brotlel som möjligt särskilt när del är fråga om unga lagöverträdare, RÅ föreslår vidare att det av laglexlen eller på annat sätt bör framgå, att yttrande inte behöver inhämtas om nämndens inställning redan är känd genom annan för domstolen tillgänglig utredning,

4 Överväganden om ytterligare former av tvång

Mot bakgrund av bl,a. narkotikakommissionens förslag om all införa nya former av ivång har socialberedningen diskuleral behovel av ändringar eller komplelieringar i socialljänsllagsiiflningen. All ålerinföra tex, varning och förmaning, föreskrifter och övervakning måsle enligi beredningens mening belraklas som elt betydande avsteg från lagstiftningens principiella inriktning. Regler om polishämtning till samlal och föreskrifier skulle försvåra utvecklingsarbetet inom socialtjänsten och skapa problem i det individuella behandlingsarbelel.

Av remissinstanserna delar tretton beredningens uppfallning och släller sig hell avvisande lill alla former av nya ivångsinslag. Sexton remissinslanser är posiiiva lill en ändring av lagsliflningen så alt del blir möjligl all ingripa oberoende av samlycke på annal säll än genom alt skilja den unge från hemmel. Fyra inslanser lar inle slällning i denna fråga.

Till den grupp remissinslanser som delar socialberedningens uppfallning hör flerlalel kommuner (Slockholm, Göleborg, Malmö, Eskilsluna och Skellefleå), KALV, LO, TCO. Sveriges psykologförbund, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundel. Slockholms läns landsling och Föreningen Sveriges socialchefer.

Många av dessa remissinslanser ullrycker samma grundläggande principiella invändningar som beredningen och skriver i likhel med Svenska kommunförbundel all "en ålergång lill ålgärder av lyp förmaning och varning, föreskrifl och övervakning måsle belraklas som ell belydande avsleg från lagsliflningens principiella inrikining. En lagsliflning uppbyggd kring etl åtgärdssyslem inriktat pä alt ändra den enskildes situalion med hjälp av påtryckningar, hot och tvångsingripanden har visat sig vara ineffektiv och bör därför inie komma ifråga på nyll."

Malmö kommun lillägger all beredningen på ell överiygande säu visar atl "villkor av sådant slag inte bara slrider mot socialtjänstlagens syften och principer ulan också saknar samband med den kunskap som lillförls genom den beleendevetenskapliga forskningen och de praktiska erfarenhelerna,"

Skellefleå kommun: "Det är vikligt atl den nya lagstiftningens intentioner

Prop. 1984/85:171 62

och synsätt får ligga lill grund för all metodutveckling. Det skulle därför vara myckel felaktigt alt i nuvarande läge göra sådana förändringar i lagsliflningen alt lagens inriktning förändras. För dagen bör alla former av meioduiveckling, påverkan på allilyder och andra ulbildningsinsalser i linje med den nya socialljänsllagstiftningen prioriteras före alla fcirändringar som kan medföra återgång till ett tidigare tänkesätt"

Flera delar LO:s uppfallning om all del inle är tillrådligt atl, innan en ordentlig och genomträngande analys och ulvärdering av lagsliftningen genomförs, göra ändringar på sä principiellt vikliga områden som narkolikakommissionen föreslagit. Pa liknande säll anför Eskilsluna kommun: "Atl införa mellanlvång i form av övervakning och föreskrift skulle innebära ett slarkl avsteg frän de principer som nu råder inom socialljänsllagsiiflningen. För alt göra etl sådani avsleg måste olägenheterna med nuvarande lagstiftningen vara så uppenbara eller bristerna sä pålagliga att del moliverar förändringar i lagstiftningen."

Samtliga remissinstanser som delar beredningens uppfattning om nya former av tvångsåtgärder tar helt avslånd från all använda socialbidrag och rällen lill arbele och boslad som påiryckningsmedel. LO anför all "ekonomisk irygghel och rällen lill arbele och boslad är den absolut viktigaste grunden för ell framgångsrikl behandlingsarbete och får aldrig villkoras på säll som kommissionen föreslår. LO släller sig därför hell avvisande lill sådana behandlingsmeioder". RFHL går ännu längre i sin krilik av kommissionen och skriver: "Förslagen om inskränkningar i rätlen lill socialbidrag och rällen lill boslad och arbele slrider mol socialtjänstens bärande principer. Och inte bara det, ulan de slår också i molsällning lill 2 S i Regeringsformen: Den offenlliga maklen skall ulövas med respekl för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihei och värdighet Den enskildes personliga, ekonomiska och kullurella välfärd skall vara grundläggande för den offentliga verksamhelen. Det skall särskili åligga del allmänna all irygga rällen lill arbete, boslad och ulbildning saml all verka för omsorg och irygghet och för en god levnadsmiljö ...,",

Tvä inslanser - länsrällen i Malmöhus län och RFHL - lar avslånd från en uividgning av rekvisilen för Ivångsingripanden med slöd av LVU men framhåller atl man bör öppna en möjlighel alt även kunna inleda LVU-vård i den unges egel hem.

Länsrällen i Malmöhus län anser all den tvångsmässiga vården bör kunna inledas på annal säll än för närvarande, "Vård enligi LVU skall enligi 11 § alltid inledas utanför den unges eget hem. Enligt länsrättens mening föreligger del dock när del gäller dessa unga inle alltid skäl för all vården skall inledas uianför den unges egel hem, I vissa fall är det lämpligasl all LVU-vården inleds i hemmel. Om så sker, kan länsrätiens dom om vård Ulgöra del stöd för den unges föräldrar som de behöver ha. Den unge kan kanske därigenom, ulan all behöva underkasta sig en sådan ingripande åtgärd som ivångsförflyttning frän hemmel. förmås alt bryta sitt missbruk

Prop. 1984/85:171 63

eller sin brottsliga verksamhel. Om den unge inte ändrar sitl beteende, bör socialnämnden med slöd av domen beslula om värd utom hemmet. Länsrätten föreslår därför, all 11 § LVU ändras så all vård enligi LVU för dessa unga kan inledas i den unges eget hem,"

RFHL anför bl.a. all del enligt förbundel inle föreligger någol "hinder för elt mer varierat utbud av åtgärder inom ramen för LVU .,,, Inget hindrar, såvitt vi kan se, alt vården handlar om deltagande i öppenvardsprojekl med en föreskrift om della kopplad till besluiei om omhänderlagande, SoL ger möjlighel alt förordna en särskild kontaktman eller en familj med uppgift att hjälpa den unge i hans personliga angelägenheter. Elt villkor är atl den unge själv begär eller samiycker lill della, Såviit vi kan se. föreligger inga hinder mol all tex. koppla värd enligt LVU i det egna hemmet till övervakning verkställd av en enskild eller familj som socialnämnden utser, - RFHL vill dock på nytt understryka en principiell huvudfråga. Vidgade ätgiirdsmöjlig-heter får inte innebära en uppluckring av nu gällande rekvisil för omhänderlagande och vård enligt LVU, Dessa frägor måste noggrant hållas isär, Vär grundsyn överensslämmer med socialberedningens; unga missbrukare och lagöverirädare ska i försia hand ges vård och behandling inom socialljänslen. Möjligen kan ell mer varierat utbud av ålgärdsmöjligheter inom LVUs ram underläila prakliserandel av denna princip. Men del får inte betyda att samhällsskyddsaspekter på nytl smygs in i den sociala lagsliftningen."

JO tar endasl upp frågan om kontaktperson och menar alt del vore en fördel oiTi en särskild person, ijänsleman eller annan, kunde ulses med uppgifl atl följa den unge som riskerar atl ulvecklas ogynnsamt och att vid behov erbjuda honom eller henne slöd eller annan hjälp. "En sådan åigärd skulle i själva verkel inle innefaiia slörre iväng än vad som redan inryms i bestämmelsen i 12 S SoL all socialnämnden är skyldig alt noga följa den unges förhållanden, Åigärden skulle endast innebära en väg för socialnämnden atl bättre uppfylla det ansvar för den unge som redan åvilar socialnämnden enligt socialljänsllagen,"

Följande remissinslanser är positiva till åtminstone någon form av ytterligare åtgärder utan den enskildes samlycke och delar inte socialberedningens principiella uppfatlning: kriniinalvårdssiyrelsen. BRÅ. RÅ. RPS. kammarrällen i Slockholm. hovrätten för Nedre Norrland, län.sstvrelsen i Slockholms lån. Örebro läns landsling. Upplands Väsby kommun. Pariillc kommun, Sveriges domareförbund. RNS och FMN.

Kriminalvårdssiyrelscu anser inle all sociaiberedningens förslag lorde "komma alt uppfattas som lillräckliga för alt socialtjänsten skall framstå som elt Irovärdigl alternativ lill kriminalvården. - Den unge måste ha rätl till adekvat vård även om han inte själv förmår eller vill bryta sin kriminalitet eller sitt missbruk. Styrelsen vill därför ansluta sig lill narkolikakommissionens uppfatlning. som den kom lill utlryck i PM nr 7. all del är elt alltför stort Sleg mellan tidiga insalser och - om de avvisas - ivångsingripanden med hjälp

Prop. 1984/85:171 64

av strafflag eller social ivångslagsliflning. - Utan all la slällning lill delaljer vill kriminalvårdssiyrelsen inför socialberedningens forisaiia översyn av LVU och SoL föreslå all man överväger all ålerinföra Ivångsålgärder av lindrigare form än inslilulions- eller familjeplacering inom socialljänslen i kombinaiion med en planerad och genomlänkl behandling. Del som styrelsen i försia hand förordar är föreskrift för den unge och övervakning eller konlaklniannaskap med skyldighel all hålla konlakl",

BRÅ ansluler sig lill narkolikakommissionens uppfatlning och anför: "Många beslut enligt BvL innebar tvång i formell, men inle reell mening. Behovet av föreskrifier kan därför beräknas vara begränsal. För en ung missbrukare eller lagöverirädare borde elt sådani förebyggande mellanled dock kunna innebära ett vissl skydd. För den som vägrar konlakl med socialnämnden gäller i dag - förenklal sell - alt först händer ingenling, sedan ingenling, och sä kanske en gång lill ingenting. Så kommer "plöisligi" omhänderlagandel. Socialberedningen påpekar med all rätl. all socialljänslen har skyldighel alt följa de ungas förhållanden också när dessa undandrar sig konlakl. Med kännedom om socialtjänstemännens arbetsförhållanden, och särskilt dä det slora anlalet ekonomiska ärenden de måste ägna lid äl, är beredningens rekommendaiion inle hell realisfisk. Ell genomförande måsle i verkligheten anslå lill dess förslagel om socialförsäkringslillägg har kunnal genomföras,"

På liknande säll framför bl.a, RA och länsstyrelsen i Stockholms lån all man bör överväga en viss möjlighel lill övervakning och kontroll inom socialtjänsten oberoende av den unges samtycke. Länsstyrelsen belönar atl metoderna givetvis bör moderniseras och utvecklas.

Upplands Väsby kommun anser all del i LVU bör införas specificerade förebyggande åtgärder, som råd och stöd, föreskrifter och övervakning. Dessa åtgärder skall vara ivingande för såväl kommunen som för den enskilde.

Parlille kommun anför: "Kompletleras lagen med en möjlighel au förordna om föreskrifl eller med beslämmelser om övervakning borde della inle uiesluiande kunna uppfällas som en upptrappning utan också som en möjlighel till rehabilitering, - Del är inle heller nödvändigl all se systemel som en upptrappning. I stället bör man kunna koncentrera sig på varje åtgärd för sig och ulgå från all klara upp silualionen på del säll och med de medel som kan anses lämpligast enligt den pågående behandlingsplanen. -Viktigare än lagen är lill slul all klara unga människor från missbruk, kriminalitet arbetslöshet och lill ell liv som de och omgivningen kan ha glädje av. - Del är också länkbart att LVU-lagen skulle vinna på all få en möjlighel till ell mildare ingripande än omhänderlagande. Många gånger har varken den unge eller hans föräldrar förslåtl alt samhället kan ingripa med tvång pä ell så allvarligt och snabbi sätl som lagen i verklighelen medger l.ex. genom ulredningsomhänderlagande och placering pä behandlingshem,"

Sveriges domareförbund hänvisar lill sill yllrande över narkolikakommis-

Prop. 1984/85:171 65

sionens PM nr 7 och anför: "I motsats lill socialberedningen anser förbundet atl nämnda påtryckningsmedel bör kunna användas för atl uppnå drogfrihel och deltagande i behandling. Likaså bör ålgärder enligt LVU kunna tillgripas för att nå nämnda syften".

RNS skriver: "Med mer specifikl utformade förebyggande åtgärder avser vi sådana som fanns i barnavårdslagen, alltså råd och stöd, föreskrifier och övervakning. Motsvarande kedja av förebyggande åtgärder bör kunna

tillämpas även på främsl yngre vuxna missbrukare 'Mellanlvång' eller

ålgärder oberoende av samlycke vars syfte är förebyggande och som inte innebär atl den unge skiljs från hemmet - föreskrifter och övervakning - behöver återinföras och bör då placeras i LVU. I inledningen skall beskrivas när LVU skall lillämpas, alltså när den unges behov inte kan lillgodoses genom insalser enligi SoL (hell på frivillig grund). I första hand skall då de förebyggande åtgärderna föreskrifl och/eller övervakning användas (förebyggande ytterligare risk/skada och skiljande från hemmel). Socialnämnd/ social dislriktsnämnd skall kunna besluta och beslutet skall kunna överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt. Först när dessa åtgärder visal sig vara otillräckliga eller om de bedöms vara gagnlösa skall ansökan om vård kunna göras."

FMN menar att ett åtgärdsprogram av mer konkret natur måste ingå i laglexlen SoL-LVU "enär alla som praktiskt och aktivt arbetar med missbruksförebyggande och behandlande arbete, numera är överens om att tidigt och tydligt ingripande i missbrukssituationer är en nödvändig förulsättning för ett bra resultat, medan de stämplingsteoretiska invändningarna, som socialberedningen bl.a. anför, i praktiskt arbete saknar betydelse. För FMN är en av huvudanledningarna till detta synsätt vår kunskap om atl familjen som resurs och bas snabbi bryts ner vid ett barns missbruk. En avvaktande hållning innebär i dagsläget au familjens resurser blir förbrukade. All i ell behandlingsarbete följa en avvaktande linje ('knarka färdigt', 'molivalionsarbete under pågående missbruk') har destruktiva konsekvenser för både missbrukare och hans hemmabas. FMN kan inte uppfatta en sådan hållning som annat än ett förakt för människor och deras lidande."

Av de nämnda remissinstanserna som är positiva till någon form av ytterligare tvångsåtgärder, ställer sig de allra flesla bakom en lösning att föreskrifter om behandling utfärdas och att en kontaktman kan utses ulan den unges medgivande. När det gäller polishämtning till samtal är däremot många restriktiva. Av de som direkt nämnl polishämining är det bara RPS, hovrätten för Nedre Norrland och kammarrätten i Slockholm som ställer sig bakom polishandräckning för all elablera kontakt med missbrukare som inle frivilligt inställer sig till samtal hos socialmyndigheterna.

BRA, länsstyrelsen i Slockholms län och Örebro läns landsting avvisar sådan handräckning. Landstinget skriver i sitt yttrande att hämtning av polis lill samtal bör avvisas eftersom del ger intryck av enslaka kraftprov från samhällets sida, vilket iroligen mesl leder till negativa reaktioner som inte

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 171

Prop. 1984/85:171 66

kan följas upp hos den unge.

Frågan om urinprov behandlas bara av ell fålal remissinslanser. Endasl kammarrällen i Slockholm och Örebro läns landsting släller sig ullryckligen bakom narkotikakommissionens förslag i delta avseende.

Bland de remissinslanser som kan tänka sig någon form av ytterligare tvångsåtgärder är meningarna delade om socialhjälp och rällen till bostad och arbele skall få användas som påiryckningsmedel. Av dem som direkl berör dessa frågor är RPS, hovrällen för Nedre Norrland och länsstyrelsen i Slockholms län inle främmande för detta. Hovrätten skriver all den inle uppfaltar narkolikakommissionens uttalanden på samma säll som socialberedningen gör. "Vad kommissionen gör är all diskutera om inte kontant ulbelalning lill ungdomar i missbrukssiluationer bör kunna bytas ut mot hjälp i annan form. Hovrätten instämmer i kommissionens tankegångar." Länsstyrelsen i Stockholms län anför: "Av beredningens förslag får man intryckei all socialnämnden skall finansiera fortsall missbruk med socialbidrag. Länsstyrelsen anser atl del måste finnas möjlighel all neka socialbidrag lill en missbrukare som vägrar la emol annal bislånd som i framliden skulle göra det möjligl för honom atl försörja sig själv. Enligt länsslyrelsens uppfallning finns del stöd för della i socialljänsllagen idag."

BRA lar däremot avstånd från tanken på atl använda socialbidrag som påtryckningsmedel. "Socialbidraget skall utgöra en ekonomisk grundirygg-hel, som inle får tas ifrån klienten. Däremot skall vissa villkor kunna ställas när det gäller extra förmåner. - Beträffande rätten till arbete och boslad som ytterligare påtryckningsmedel får BRÅ framhålla, atl denna aldrig skulle kunna tas ifrån en person som är innehavare av den. BRÅ har dock uppfattat narkolikakommissionens förslag som att socialnämnden skall kunna använda sig av hjälpmedlet atl erbjuda l.ex. en träningslägenhel lill en missbrukare och i samband därmed kräva drogfrihel. På många håll i landel slår socialnämnden för lägenhetskontrakt i detta syfte. Att kunna ställa krav i samband med erbjudande av exempelvis beredskapsarbete eller provanställning borde inte heller uppfattas som oetiskt. Alternativet för missbrukaren är annars ofta både bostads- och arbetslöshet. Såvitt BRÅ kan finna är dessa förfaranden redan i dag både lagliga och lämpliga."

Kammarrätten i Stockholm inslämmer med beredningens åsikl "all socialbidrag m.m. inte bör användas som påtryckning för atl molivera en missbrukare lill behandling men alt socialbidrag och andra insatser ändå inte skall ges på ett kravlösl sätt. Det är därvid dock viktigt att tillse att insatserna inte ges på sådant sätt att del underlättar för den unge att få tillgång lill narkolika."

SSR anger alt del är "angelägel att få till stånd en konstruktiv debatt som rör socialtjänstens medel och meloder. "En infallsvinkel som kan leda till sådan deball är koncentration på etiska frågeställningar. Vilka värden ligger lill grund för olika behandlingsmodeller? Hur rättfärdigas olika meloder? Vad är etiskt försvarbart?" Mot bakgrund härav uttalar SSR atl frågan om atl

Prop. 1984/85:171 67

använda ekonomiska påtryckningsmedel inle är enkel all besvara. "Ell kalegoriskl avvisande kan le sig lika liie lämpligl som ell tolall accepterande". Beträffande urinprov för konlroll av drogfrihel skriver förbundel att inte heller detla kan ges en enkel lösning, "Etl absolut avisande kan leda lill att missbrukaren ej ges rätt vård vid rätt lillfälle. Vården kan vila på felaktiga premisser. Ell acceplerande kan å andra sidan läll komma att medföra skadlig slentrian där provet i sig görs lill ell självändamål. Urinprov kan sannolikl rättfärdigas om de ulgör en del i ell led i en behandlingskedja, om de används med yttersta reslrikiiviiel och om den berörda själv upplever omedelbara och pålagliga vinsier av alt ulsätlas för denna åigärd." SSR instämmer dock i socialberedningens avståndstagande från förslagel om polishämtning. "En sådan åtgärd gynnar aldrig en behandlingskonlakt Den är också onödig. Del finns redan väl uiarbelade modeller för konlakl. Förbundels hypotes är all en noggrann elisk analys skulle ulvisa atl en sådan åtgärd ej kan rättfärdigas."

12 §

Nuvarande lydelse

Socialnämnden skall

verka för atl barn och ungdom förhållanden,

i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsul-veckling och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn och ungdom och

sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa moliverar del, vård och foslran uianför del egna hemmet.

Föreslagen lydelse

växer upp under irygga och goda

i nära samarbeie med hemmen främja en allsidig personlighelsui-veckling och en gynnsam fysisk och social ulveckling hos barn och ungdom,

med särskild uppmärksamhel följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visal lecken lill en ogynnsam Ulveckling och

i nära samarbeie med hemmen sörja för all barn och ungdom som riskerar all ulvecklas ogynnsaml får del skydd och slöd som de behöver och, om hänsynen lill den unges bästa motiverar del, vård och foslran uianför del egna hemmel.

Prop. 1984/85:171 69

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om

vård av unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga dels att I, 5, 20 och 21 S§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 8 a och 8 b §§, saml närmast före 8 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som är under 18 år skall beredas vård med slöd av denna lag, om det kan antas all behövlig vård inle kan ges den unge med samlycke av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den unge har fylll 15 år, av honom själv.

Vård skall beredas den unge om

1. brisler i omsorgen om honom eller någol annal förhållande i hemmel medför fara för hans hälsa eller ulveckling eller

2. den unge utsätter sin hälsa eller ulveckling för allvarlig fara genom missbruk av beroendeframkallande medel, brollslig verksamhet eller nägol annal därmed jämförbarl beleende.

Vård med stöd av andra styckel 2 Vård med stöd av andra stycket 2

får även beredas den som har fylll 18 får även beredas den som har fyllt 18

men inte 20 år, om vård inom men inte 20 år, om sådan vård med

socialljänslen med hänsyn lill den hänsyn lill den unges behov och

unges behov och personliga förhål- personliga förhållanden i övrigt är

lande i övrigl är uppenbart lämpliga- lämpligare än annan vård.
re än annan vård.

5§

Socialnämnden skall noga följa vården av den som har beretts vård med slöd av denna lag. När vård enligi lagen inle längre behövs, skall nämnden besluta all vården skall upphöra.

Har den unge beretts vård med stöd av 1 § andra stycket 2 eller tredje slyckel, skall socialnämnden inom sex månader från dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva om vård med slöd av lagen skall upphöra. Denna fråga skall därefier prövas forllöpande inom sex månader från senasle prövning.

Vård som har beslutals med slöd av 1 § andra slyckel 1 skall upphöra senasl när den unge fyller 18 år.

Vård som har beslutats med stöd Vård som har beslulals med stöd av 1 § andra slyckel 2 eller Iredje av 1 § andra slyckel 2 eller tredje styckel skall upphöra senasl när den slycket skall upphöra senast när den ungefyller 20 kr. Har sex månader då unge fyller 27 år. inte förflutit från del rällen beslulade om vård eller socialnämnden senasl prövade frågan om vårdens upphörande, får dock vård med stöd av lagen pågå längst tills denna lid har gån ut.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Särskilda beslut

8a §

Kan det antas aU den som år under 20 år au följd av ett sådani beteende som avses i 1 § andra stycket 2 kommer atl behöva beredas vård enligt denna lag om beteendet fortsätter och kan del stöd eller den behandling som behövs inle ges den unge med samtycke av honom, om han har fylll 15 år, och, om han slår under någons vårdnad, av vårdnadshava-ren, får socialnämnden besluta

1. an den unge skall häda regelbunden koniakt med en särskih utsedd koniaklperson,

2. all den unge skaU delta i behandling i öppna former inom socialljänslen.

När en sådani beslut meddelas skaU en särskild behandlingsplan finnas.

Bestämmelserna i 5 § gäller också i tillämpliga delar i fråga om beslut enligt första stycket. Prövning enligt 5 § andra stycket av frågan om sådani beslut skaU upphöra an gälla skaU ske försia gången inom sex månader från dagen för nämndens beslut.

8b §

En beslut enligt 8a§ upphör alltid an gälla, om

1. beslut fallas om omedelbart omhändertagande,

2. ansökan om vård bifalls.

20 § Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten genom besvär, när nämnden har

1. beslutat om var vården av den unge skall inledas eller beslutat atl flytta
den unge från det hem där han vistas,

2. beslutat i en fråga om fortsatt vård med stöd av lagen,

3. med stöd av 16 § beslutat om umgänget med den unge eller beslutat atl dennes vistelseort inte skall röjas.

3. fattat beslut enligt 8 a § eller pröval om sådani beslut skaU upphöra an gälla.

4. med stöd av 16 § beslutat om umgänget med den unge eller beslutat att dennes vistelseort inle skall röjas.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas. Rättens heslut enligt 17 § om läkarundersökning får inte överklagas.

Prop. 1984/85:171 72

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 1 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 kap. 1§'

Kan den som är under tjugo år och Kan den som är under tjugoett år

som begått brottslig gärning bliva och som begått brottslig gärning bU
föremål för vård med stöd av lagen föremål för vård med stöd av lagen
(1980:621) med särskilda bestäm- (1980:621) med särskilda bestäm
melser om värd av unga eller eljesl melser om vård av unga eller åigärd
enligt socialtjänstlagen (1980:620), enligt 8 a § samma lag eller ges vård
må rätten efter hörande av social- enligt socialtjänstlagen (1980:620),
nämnd överlämna åt nämnden att får rätten överlämna åt socialnämn-
föranstalta om erforderlig vård den att föranstalta om erforderlig
inom socialtjänsten. vård inom socialtjänsten.

Om det anses påkallat för den dömdes tillrältaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad, får jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten dömmas till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller ej.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

1 Senaste lydelse 1983.240.

1§'

Har broll begåtts av någon som vid liden för brottet ej fylll aderlon år, får utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rällegångsbalken, åklagare beslula all underlåta ålal för brotlel (åialsunderlålelse).

om brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande.

Åialsunderlålelse får dock inle beslulas, om något väsentligt allmänl eller enskill inlresse därigenom åsidosätts.

I fråga om åtalsunderiätelse sedan åtal har väckts tillämpas 20 kap. 7 a § rällegångsbalken.

om den underårige bereds vård med stöd av lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd eller utan sådan åigärd blir föremål för annan hjälp- och stödåtgärd samt del med skäl kan antas alt härigenom vidtas vad som är lämpligast för den underårige eller

om den underårige bereds vård med slöd av lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om värd av unga eller blir föremål för annan därmed jämförlig åigärd eller för åtgärd enligt 8a § nämnda lag eller för annan hjälp- och slödålgärd saml del med skäl kan antas atl härigenom vidtas vad som är lämpligast för den underårige eller

9 §2

Ej må den som inte fyllt aderton år dömas till fängelse eller skyddslillsyn, med mindre den som har vårdnaden om honom, där så lämpligen kunnal ske, blivit hörd i målet.

Innan någon som är under tjugoett år dömes till påföljd som avses i första stycket skall den som ulfört personundersökning i målet höras, om skål äro därtill.

Den som är under aderton år får inte dömas till fängelse eller skyddstillsyn, om inte den som har vårdnaden om honom har blivU hörd i målet, där så lämpligen kunnal ske.

Innan någon som är under tjugoett år döms till en påföljd som avses i första stycket skall den som har utfört personundersökning i målet höras, om det finns skäl ull del.

Rätlen får överlämna någon lill vård inom socialtjänsten endast om det i målet finns en yitrande av det slag som avses i 3 §. En sådani ynrande krävs också, om det inle finns särskilda skäl, för all rällen skall få döma den som är under tjugoen år till fängelse i mer än ire månader.

Prop. 1984/85:171 75

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanlräde 1985-03-19

Närvarande: juslitierådet Mannerfell, regeringsrådei Wahlgren, juslilierådel Rydin.

Enligi prolokoll vid regeringssammanlräde den 28 februari 1985 har regeringen på hemslällan av sialsrådel Sigurdsen beslulal inhämta lagrådels yttrande över förslag lill

1, lag om ändring i socialljänsllagen (1980:620),

2, lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare.

Förslagen har inför lagrådel föredragils av regeringsrällssekreleraren Birgitta Ganting.

Lagrådel lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1984/85:171 76

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvisl. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om särskilda insatser inom socialtjänsten för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

och anför.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

I förslagen bör göras vissa ändringar av redaktionell karaktär. Delta gäller rubriken närmast före 8 a § samt 8 a och 8 b §§ i förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Vidare gäller det 9 § i förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelserom unga lagöverträdare. Beträffande sistnämnda jämkning har samråd skett med chefen för justitiedepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 februari 1985,

Prop. 1984/85:171 77

Innehåll Sid.

Propositionen .............................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1

Lagförslag .................................................................... 3

1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 3

2 Förslag lill lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga ......................................................................... 4

3 Förslag lill lag om ändring i broltsbalken ....... ........ 7

4....................................................................... Förslag till lagom ändring i lagen (1964:167) med särskilda
beslämmelser om unga lagöverirädare ........... ........ 8

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 28 februari

1985............................................................................... 10

1 Inledning ................................................................ 10

2 Allmän molivering...................................................... 11

2.1 Bakgrund ........................................................ 11

2.1.1 Socialljänsireformen ............................ 11

2.1.2 Tillämpningen av socialljänsllagstiftningen .... 13

2.1.3 Utvecklingen av brottspåföljder för ungdomar 13

2.2.................................................................... Ålgärder för att öka socialljänslens möjligheter att ge
ungdomar stöd och behandling ..................... 15

2.2.1 Inledning ............................................ ..... 15

2.2.2 Socialnämndens ansvar förtydligas .... ..... 17

2.2.3 Beslut om slöd eller behandling i öppna former 20

2.3.................................................................... Åtgärder för atl minska användningen av fängelsestraff för
unga lagöverirädare ....................................... ..... 27

2.3.1 Allmänl ................................................ 27

2.3.2 Minskad användning av fängelsestraff genom ökade möjligheter lill vård inom socialtjänsten 28 Ulvidgal tillämpningsområde för lagen med särskilda beslämmelser om vård av unga .......... 28

Ulvidgal Ullämpningsområde för brottspåföljden överlämnande lill vård inom socialtjänsten samt

för åialsunderlålelse ........................... ..... 32

Krav på yttrande från socialnämnden innan ung
domar döms till fängelse m.m................ 33

2.3.3...................................................... Ytterligare begränsningar av möjligheterna all
döma ungdomar lill fängelse?................ 36

3 Upprällade lagförslag ............................................. 38

4 Specialmolivering....................................................... 39

4.1 Förslagel lill lag om ändring i socialljänsllagen (1980:620) 39

4.2 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om vård av unga ........................................................................ 39

4.3 Förslagel lill lag om ändring i broltsbalken........ 44

Prop. 1984/85:171 78

4.4 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1964:167) med

särskilda beslämmelser om unga lagöverirädare 45

5 Hemställan ............................................................ ..... 46

6 Beslui ....................................................................... ..... 46

Bilaga 1 Sammanfalining av socialberedningens delbelänkande , , , 47

Bilaga 2 Sammanslällning av remissyilranden .............. 52

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ............................. 68

Utdrag av lagrådels prolokoll den 19 mars 1985 .......... ..... 75

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 21 mars 1985 , 76