Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Prop. 1984/85:163

Regeringens proposition 1984/85:163

om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhåll;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa särskilda regler om rättegångskostnader i mål om underhåll tiU barn för fall då barnet förlorar målel. Om del finns särskilda skäl får sålunda domstolen förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Finns det inga särskilda skäl och har barnet före­trätls av en förälder som varaktigt bor lillsammans med barnel, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta motparten dennes rätte­gångskostnad. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

1    Riksdagen 1984185. I samt. Nr 163


 


Prop. 1984/85:163                                                             2

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs atl i 7 kap. föräldrabalken' skall införas en ny paragraf, 19 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

1 kap. 19 §

I mål om underhåll till barn gäl­ler följande avvikelser från 18 kap. rättegångsbalken, om barnet förlo­rar målel.

Om del finns särskUda skäl, får förordnas atl vardera parlen skall bära sin rättegångskostnad. Finns del inte sådana skäl och har barnet i rättegången företrätls av en föräl­der som varaktigt bor tiUsammans med bamet, skall föräldern i slället för barnel åläggas alt ersälta mot­parten dennes rättegångskostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Äldre beslämmelser gäller alltjämt i fråga om mål, vari talan väckls före ikraftträdandet.

Balken omtryckt 1983:485.


 


Prop. 1984/85:163


3


Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1985-02-28

Närvarande: slatsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodslröm, Gö­ransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om under­hållsbidrag till barn

1    Inledning

I mål vid domslol om underhållsbidrag lill bam anses barnel vara part. Är barnet under 18 år ulförs barnels talan av en slällförelrädare, i allmän­hel vårdnadshavaren. Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rällegångsbalken (RB) gäller i dessa mål all den förlorande parten skall beiala den vinnandes rättegångskostnader. Förlorar barnel målel, skall del alltså förpliktas alt ersätta motpartens rättegångskostnader. Hade motparten allmän rätts­hjälp, skall betalningsskyldigheten såvitt avser motpartens rättshjälpskosl­nader fullgöras lill staten.

Riksdagen har under de senaste åren vid upprepade lillfällen lagit ställ­ning lill motionsyrkanden rörande barns ansvar för vinnande motparts rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag (se LU 1975/76:33, 1978/79:9, 1979/80:26, 1982/83:24 och 1983/84:18). Frågan har på nytt behandlals av lagutskottet under innevarande riksmöte (LU 1984/85: ly) och har vidare aktualiserats i en molion (1984/85:835). I molionerna har framhållils att gäUande ordning kan få slölande resullal. Del har sålunda hänt att exekuliva åtgärder vidlagils mol barnel efler många år när della börjar få egna inkomsler. I motionerna och lagutskottets betänkanden i ämnel har olika lösningar diskuterats, t. ex. alt ställföreträdaren i stället för barnet skall svara för rättegångskostnaderna resp. att kostnaderna skall kvittas, dvs. vardera parten får stå för sina egna kosinader oavsett utgång­en av målel. Också möjligheterna all generelll efterge slalens fordran mot elt barn som ålagts all återbetala motpartens rättshjälpskoslnader har uppmärksammals. 1    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 163


 


Prop. 1984/85:163                                                     4

Vid 1978/79 ärs riksmöte konstaterade lagutskottet (LU 1978/79:9) att gällande räiiegångskostnadsregler på detla omräde inle var hell tillfreds­stäUande och alt beslämmelsema borde ses över. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Riksdagens skrivelse överlämnades sedermera lill rättegångsulredningen (Ju 1977:06).

Rättegångsutredningen diskulerar den akluella frågan i sitt belänkande (SOU 1982:26) Översyn av rättegångsbalken 1. Ulredningen har emellerlid inle ansett sig kunna finna någon helt godtagbar lösning pä problemet. Belänkandet, som remissbehandlats och vars förslag i vissa delar redan genomförts, bereds f.n. inom jusliliedepariemeniel med sikle på all ett förslag skall kunna remitteras till lagrådet mot slutet av år 1985. Riksdags­behandling kan alliså äga rum lidigasl våren 1986.

En sammanslällning av remissyttrandena över räiiegångsutredningens betänkande finns lillgänglig i justitiedepartementets ärende dnr 1902-82.

Frågan om rättegångskostnaderna i mål om underhållsbidrag har lagits upp också i en skrivelse den 9 mars 1982 från Sveriges domareförbund.

Del är angelägel all frågan om barns ansvar för rättegångskostnader i underhållsmål snarast löses. Jag avser därför all nu ta upp frågan lill separat behandling.

2 Gällande ordning 2.1 Kostnadsansvaret

Enligt 7 kap. föräldrabalken (FB) är föräldrarna underhällsskyldiga mol sina barn. Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Om barnet vid denna tidpunkt går i skolan eller återupptar sin grundutbildning före fyllda 19 år, är föräldrarna underhällsskyldiga sä länge skolgången pågår, dock längst inlill dess barnel fyller 21 år. Den som inte har vårdna­den om barnel och inle heller varaktigt bor tillsammans med delta skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom alt beiala underhållsbidrag till barnet (7 kap. 2 § första slyckel 1 FB). Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad men bor barnel varaktigt hos endasl den ene av dem, är den andre bidragsskyldig (7 kap. 2 § försia slyckel 2 FB). I frågor om underhållsbi­drag företräds etl barn som är under 18 år av en slällförelrädare, oftast vårdnadshavaren. Som nämnls är del emellertid barnel som är part i en process angående underhållsbidrag.

I mål om underhållsbidrag gäller RB: s beslämmelser om rättegångskost­nader. Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB skall som nämnts en part som föriorar ell mål ersälla motparten dennes rättegångskostnader. Har den vinnande parten allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429, om­tryckt 1983:487) skall den förlorande parten i stället ersätta staten vad som utgått i rätlshjälpskoslnad.

Frågor om underhåll kan behandlas inom ramen för t. ex. mål angående


 


Prop. 1984/85:163                                                    5

äktenskapsskillnad eller vårdnad. 1 mål om äktenskapsskillnad brukar domstolen förordna enligt 18 kap, 2 S RB alt kosinaderna skall kvittas, 1 vårdnadsmål skall enligt 6 kap, 22 § FB kostnadema kvittas i normala fall. När underhållsfrågan prövas i mål av aktuellt slag kvittas i allmänhet även koslnadema för underhållsdelen av målet, om inte underhållsfrågan be­handlas särskilt efter del att övriga frägor redan klarats av genom dom som vunnit laga kraft (jfr NJA 1982 s. 376),

Möjligheten all i rättegångskoslnadshänseende behandla frågan om un­derhållsbidrag på samma säll som frågor om äktenskapsskillnad eller vård­nad medför att huvudregeln i 18 kap, 1 § RB får praklisk belydelse i slort setl bara när lalan om underhållsbidrag förts separal, dvs, främst i mål om jämkning av ett underhällsbidrag som redan fastställts genom dom eller avtal.

Enligt 18 kap. 4 § RB kan domstolen även i vissa andra fall förordna om kvittning av kostnaderna eller jämka den enes kostnadsersättning, nämli­gen om parterna ömsom vunnit och förlorat eller om ell yrkande endasl delvis bifallils (jfi NJA 1973 s. 623). Vidare kan en part oavsett ulgången bli skyldig att ersätta motparten dennes rättegångskostnad om parten gjort sig skyldig lill illojal eller försumlig processföring (18 kap. 3 eller 6 §§ RB). Skall parlen ersätta kostnaden, kan partens ställföreträdare, ombud eller biträde åläggas all tillsammans med parlen solidariskt svara för kostna­derna (18 kap. 7 §RB).

Reglema om rättegångskostnader kan således medföra, t. ex. i det fall en bidragsskyldig förälder fär bifall lill sin talan om jämkning av underhållsbi­draget, all barnel förpliktas betala förälderns rättegångskostnader eller i förekommande fall ersätta staten ulgifterna för förälderns rättshjälp.

2.2 Eftergift av statens fordran m. m.

Har en part ålagts att utge ersättning lill staten för motpartens rättshjälp ankommer del på domstolsverket atl se lill all beslulel blir verkställt, dvs. alt parlen belalar sin skuld lill siaten. Beträffande slalens fordringar för rättshjälpskoslnader gäller bestämmelserna i kungörelsen (1965:921) om bevakning och avskrivning av vissa slalens fordringar, m. m. (avskriv­ningskungörelsen). Enligt kungörelsen skall, när en fordran inte betalas i rält lid, gäldenären skyndsami uppmanas alt fullgöra sin betalningsskyldig­het. Följer gäldenären inle uppmaningen skall lämpliga indrivningsålgärder vidtas. Därvid kan utmätning äga rum.

1 vissa fall kan slalens fordran avskrivas. Sålunda kan domstolsverket avskriva en fordran, vars kapitalbelopp är högsl 25 000 kr., om ingen eller endast ringa möjlighet finns att få betalning för fordringen eller om indriv­ningen av den skulle orsaka mer arbete eller kostnad än som är skäligl och indrivningen inle är påkallad från allmän synpunkt. Att en fordran skrivs av medför inte all den belalningsskyldige blir fri från sin skuld utan endast


 


Prop. 1984/85:163                                                                  6

att åtgärder för bevakning och indrivning som regel inte längre skall före­tas. Sådana åtgärder skall emellertid åter vidlas om del uppkommer anled­ning till antagande att betalning för en avskriven fordran kan erhållas utan mer arbete eller koslnad än som är skäligt eller om del är påkallat från allmän synpunki.

Enligt avskrivningskungörelsen kan en fordran ocksä etterges helt eller delvis. Kammarkollegiet är bevakningsmyndighel enligt avskrivningskun­görelsen och har i den egenskapen att ta ställning till om eftergift skall beviljas. Förutsättningarna för alt kollegiel skall kunna medge eftergift är atl fordringens kapitalbelopp är högst 50 000 kr. och att del på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämföriig orsak eller av annan anledning måste anses uppenbart obilligl att kräva betalning. Regeringen har möjlig­het att efterge en fordran oavsett belopp. Eftergift innebär alt sialen avstår från sill fordringsanspråk.

Kammarkollegiet har under senare år haft som fast praxis att pa ansökan bevilja eftergift av slatens fordran mot elt barn som av domstol ålagts att ersätta staten för motpartens rättshjälp i mäl av aktuellt slag. 1 varje fall gäller detta för fall då barnet inte har egna tillgångar av betydenhet.

2.3 Försäkringskassans roll i underhållsmål

Enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskoll (omtryckt 1976:277, ändrad senasl 1983:194) och lagen (1984:1095) om föriängt bidragsförskott för sluderande kan bidragsförskott ulgå för vad en underhållsskyldig förälder skall betala i underhållsbidrag. Förskottets storlek bestäms med ledning av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förskottet ulgär i princip med fulll belopp även om det fastställda undeihällsbidraget är lägre. Bidragsförskotten administreras genom riksförsäkringsverkets för­sorg via de allmänna försäkringskassorna.

När bidragsförskoll utgår, skall den underhållsskyldige till försäkrings­kassan betala det fastställda underhållsbidraget, dock högst med det be­lopp som motsvarar förskottet. Försäkringskassan får kräva lillbaka ut­givna förskott av den underhållsskyldige intill underhållsbidragels slorlek. I de fall underhållsbidraget är lägre än bidragsförskottet utgör mellanskill­naden ett renl bidrag från del allmänna som inte kan återkrävas. Försäk­ringskassan har därigenom ell direkt inlresse av all underhållsbidrag inle genom avtal eller dom faslslälls lill lägre belopp än vad den underhållsskyl­dige enligt reglerna i FB bör betala.

I 4 § Qärde slycket lagen om bidragsförskoll finns spärregler som skall förhindra alt bidragsförskott betalas ut med för högt belopp när elt fast­ställt underhållsbidrag uppenbariigen understiger vad den underhållsskyl­dige bör erlägga i bidrag. Bestämmelserna innebär atl i sådanl fall bidrags­förskott inte får betalas ut med högre belopp än underhållsbidraget, dvs. med elt belopp som kan återkrävas. Syftet är all förhindra atl föräldrarna


 


Prop. 1984/85:163                                                                   7

genom avtal om elt för lågt underhållsbidrag vältrar över kostnaderna för barnets försörjning på det allmänna. Genom en hänvisning är spärreglerna tillämpliga även när lagen om förlängt bidragsförskott för studerande är lillämplig.

Som jag tidigare nämnde har försäkringskassan på grimd av sin åter-kravsräll mol den underhållsskyldige intresse av att underhållsbidraget inte är för lågt. Kassan har emellertid inte mtijiighet atl själv föra talan om faslslällande av underhållsbidrag eller höjning av detta, ulan en sådan talan måste föras av barnel. Risken för alt bidragsförskott kommer all vägras eller belalas ul med reduceral belopp kan medföra att vårdnadshavaren inle vågar Iräffa avtal om underhållsbidragets storlek. Vårdnadshavaren måsle då låla underhållsfrågan prövas av domstol. Irots alt föräldrarna kanske i och för sig är överens. På molsvarande säll kan denna risk påverka yrkanden och medgivanden i rättegången,

Samma förhållande gäller om den underhållsskyldige föräldern för lalan om jämkning av etl underhållsbidrag som han eller hon anser vara för högt. Med hänsyn lill risken all gå miste om ersäitning från kassan kan vård­nadshavaren i sådana fall inte utan vidare medge jämkningsyrkandel. Detta gäller oberoende av vilken inställning han eller hon för egen del har lill yrkandets rimlighet,

3    Rättegångsutredningens överväganden och remissyttrandena

Rättegångsulredningen diskulerar - dock ulan all lägga fram något eget förslag - i sill lidigare nämnda belänkande olika vägar atl lösa problemet med barns ansvar för vinnande motparts rättegångskostnader. När det gäller möjlighelen alt ålägga vårdnadshavaren ell kostnadsansvar anser ulredningen all del inle bör ankomma på den att föreslå en reform av del slaget eftersom riksdagen vid upprepade tillfällen avvisat tanken på cn sådan lösning och frågan dessulom har en stark familjeräitslig anknytning.

En annan lösning skulle enligt ulredningen kunna vara att låta kostna­derna kvittas. Ulredningen anser emellerlid atl detta skulle medföra ökade kostnader för det allmänna. Dessutom löser man inle det vidare problemet alt en vårdnadshavare i en process som inle rör underhållsbidrag ådrar barnel ell ansvar för rättegångskostnader. Vill man ha en sådan samlad lösning av frågan, ligger del närmast till hands alt ändra reglerna i avskriv­ningskungörelsen. Skulle en kvillningsregel införas, bör den enligt utred­ningen inle göras obligalorisk. Man bör här kunna göra undantag för del fallet alt barnel inle haft skälig anledning att processa.

De remissinslanser som ytlral sig över betänkandet i denna del vitsordar allmänt att nuvarande ordning inle är tillfredsställande. Elt par remissin­slanser menar all en lösning efler kviltningsprincipen är atl föredra medan andra anser all man bör lösa frågan genom en generell befrielse från ansvar för motpartens rättshjälpskoslnader. Några remissinslanser pekar också på problemet med de av försäkringskassan initierade processerna.


 


Prop. 1984/85:163

4    Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Jag föreslår att följande avvikelser från RB: s kostnads-regler skall gälla i mål om underhållsbidrag till barn för fall då barnel föriorar målel.

Om det finns särskilda skäl får domstolen förordna alt vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Finns det inga särskilda skäl och har barnet förelrälls av en förälder som varaktigt bor lillsammans med barnet, skall föräldern i stället för barnet åläggas alt ersätta motparten dennes rättegångskoslnad.

Skälen för mitt förslag: Som framgär av del lidigare anförda leder de nuvarande reglerna om ansvaret för rättegångskostnader i vissa fall till otillfredsställande resultat när det gäller mål om underhållsbidrag. Efter­som sådana processer juridiskt selt förs mellan barnel och den underhålls­skyldige får barnel svara för rättegångskostnaderna om det förlorar målet, trots alt det ju praktiskt sett oftast är föräldrarna som tvistar. Den förälder som företrätt barnet i rättegången har inte något ansvar för kosinaderna.

I praktiken är naturiiglvis möjligheterna alt av barnet få ut ersättning för rättegångskostnaderna inte så slora. Barnel har vanligen inte några in­komsler eller andra lillgångar som kan las i anspråk för ändamålet. Föräl­derns fordran på ersättning för rällegångskoslnaderna anses inte kunna kvittas mot dennes skyldighel alt eriägga underhållsbidrag (jfr Beckman -Höglund, Svensk Familjerätlspraxis A V 2). Men om barnet t.ex. har etl tillgodohavande på en bankbok, kan delta las i anspråk genom indrivning.

Har barnets motpart haft allmän rättshjälp kan barnet bli skyldigt att till siaten återbetala kostnaden för motpartens rättshjälp. En sådan fordran drivs in av kronofogdemyndighelen som allmänt mål (se I kap. 6 § utsök­ningsbalken och I kap. 2 § 3 utsökningsförordningen. 1981:981). Del är framför alll dessa fall som lett till resultat vilka uppfattas som slötande. Fordringen finns nämligen då registrerad hos kronofogdemyndigheten och kan aklualiseras om barnel skulle få lillgångar som kan tas i anspråk vid indrivning. Som framgår av vad som anfördes inledningsvis inträffar del alt exekuliva åtgärder vidlas mol barnel efter mänga år när det börjar få egna inkomsler.

Som jag tidigare nämnde är del redan i dag så alt sialen brukar efter­skänka sina fordringar avseende rättshjälpskoslnader som barn ålagts alt betala. Detla förulsäller dock särskild ansökan från barnel. Möjlighelen alt erhålla eftergift kan inle förutsättas vara allmänt bekant, vilkel leder lill rättsföriusier i prakliken.

Eflersom i princip alla barn som söker eftergift också beviljas sådan, skulle kunna övervägas om inle alla barn som förlorar ett underhällsmål borde slippa återbelalningsskyldighet genlemol staten för rättshjälpskosl-


 


Prop. 1984/85:163                                                   9

nåder. Härigenom skulle man dock inte komma till rätta med de fall då barnets motpart inte haft allmän rättshjälp. Vidare är att märka att barnel i rällshjälpsfallen kan bli ersätlningsskyldigt gentemoi motparten för dennes rättshjälpsavgift. Frågan bör därför lösas på annat sätt.

Generell kvillning

Mål om underhållsbidrag är principiellt sett av vad man bmkar kalla dispositiv natur, dvs, parterna disponerar i princip över hur stort under­hållsbidraget skall vara och kan själva göra upp i saken. Beträffande disposiliva mål kan generellt sägas gälla att parterna inte bör gå lill domstol förrän de gjort allvariiga försök alt lösa tvisten på egen hand. 1 del sam­manhanget har regeln om den förlorande partens ansvar för den vinnandes rättegångskostnader slor belydelse. Genom den regeln tvingas parlerna atl noga överväga sina möjligheter att vinna målet och alt avstå från process när en ståndpunkt inle är väl underbyggd.

I indispositiva mål t.ex. mål om äktenskapsskillnad och vårdnad, ligger saken ofta annorlunda till. 1 många sådana mål måste saken under alla om.ständigheler prövas av domslol och del har därför ansetts rimligl ntt parlerna själva i slörre utsträckning än i dispositiva mål får slulligl svara för de kostnader de haft för rällegången. En regel om all kosinaderna skall kvittas framslår i sådana mål som naturiig.

Del kan emellerlid diskuleras om mål om underhållsbidrag ftilll ul kan jämställas med andra disposiliva mål. För del allmänna är del i olika hänseenden av belydelse atl underhållsbidragen faslstiills på elt korrekt säll enligt reglerna i FB. Alt etl barn som växer upp får medel lill sill underhåll är ju till en början givelvis ett allmänt intresse. Jag länker emellertid här också på den betydelse underhållsbidragets slorlek har för försäkringskassans möjligheter atl återkräva ulgivna bidragsförskott av den underhållsskyldige. Även i andra fall då samhällel lämnar slöd till enskilda kan bidragsbeloppets storiek ha betydelse, l.ex. då slödel grun­das på familjeekonomin. Genom de spärregler i lagen om bidragsförskoll som jag lidigare nämnde har i själva verkel parternas möjlighel atl fritl avtala om underhållsbidragels slorlek i en inte obelydlig ulslräckning begränsats i prakliken. Mot denna bakgrund kan del inle anses särskilt anmärkningsvärt med en generell regel om att kostnaderna skall kvittas i mål om underhållsbidrag till barn.

En generell kvillningsregel skulle emellertid sannolikl medföra ökade kosinader för del allmänna, bl.a. med hänsyn lill all målanlalet kan antas öka om den spärr som ligger i regeln om den föriorande partens ansvar för motpartens rättegångskostnader faller bort. Detla påverkar i sin tur sam­hällels kosinader för rättshjälp och för domstolarna. Till den negativa kostnadsbilden hör också alt kvittning innebär all rättshjälpskoslnaderna inle kan återkrävas från en förlorande motpart. Staten får då slå för båda parternas rättshjälpskoslnader.


 


Prop. 1984/85:163                                                   10

Jag har därför stannat för att inte föreslå en generell regel om kvittning av kosinaderna i nu avsedda fall. Som jag ser del bör emellertid en begränsad möjlighel lill kvittning kunna införas. Jag återkommer strax till frågan.

Kostnadsansvar för en förälder som företräder barnet

Skall man kunna lösa den här akluella frågan utan all frångå de grundläg­gande principerna om ansvarei för rättegångskostnaderna och ulan att åsamka staten ökade kostnader måsle man som jag ser del lill en början göra avsleg från del hillillsvarande synsättet och behandla den förälder som företräder barnet i underhållsmålel som part såvitt gäller kostnadsan­svaret. Eftersom underhällsfrågan i princip ocksä ligger i den förälderns intresse, framslår del som rimligt all denne lar del i ansvarei för rätte­gångskostnaderna. Om den förälder som processar för barnel - oftast vårdnadshavaren - åläggs etl kostnadsansvar när barnel är lappande part i målet, blir parterna dessutom mera jämspelta i enlighet med de principiella tankegångarna bakom det fulla kostnadsansvaret.

Barnel bör emellertid med den skisserade lösningen vara den som är part i själva målel. Della innebär alt rättshjälp i förekommande fall beviljas barnel, vilket har betydelse bl.a. när maximibeloppel för rättshjälpsavgif ten skall beslämmas.

Om den förälder som förelräder barnel skall behandlas som part i fråga om rättegångskostnaderna på sätl som nämnts, bör som förutsättning gälla atl föräldern varaktigt bor lillsammans med barnel. Det kan ju då förutsät­tas atl föräldern och barnel har sammanflätad ekonomi. Genom en sådan begränsning bör förutsättningarna vara goda för att endasl den som har ett direkl ekonomiskl intresse i målel också berörs av ell kostnadsansvar.

Det förljänar i sammanhanget nämnas att det i praxis har uppståti osäkerhel om vem som skall föra barnels lalan i fråga om underhållsbidrag när föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. I underhållsmål får ju vårdnadshavaren föra barnels lalan (7 kap. 2 § Iredje stycket FB). Enligt en åsikl skall den förälder som barnet bor hos anses behörig atl ensam förelräda barnet i nu avsedda fall. För denna ståndpunkt finns slöd i prop. 1978/79:12 s. 159. Enligt en annan åsikt kan dock del kollektiva förmyn­derskap som den gemensamma vårdnaden för med sig inte brylas på detla sätt. I en angelägenhet där en av vårdnadshavarna har etl inlresse stri­dande mol barnels kan därför den andra föräldern inte ensam vara barnets ställföreträdare. På grund härav måsle enligt denna ståndpunkt en god man utses för barnel som Iräder i båda föräldrarnas ställe. Frågan lorde inom kort komma all prövas av högsia domstolen. Jag tar därför inte närmare upp den i detta sammanhang.


 


Prop. 1984/85:163                                                             11

Kvittning av kostnaderna i vissa fall

En komplikation som däremoi måsle belysas i della ärende kan uppslå i de underhållsmål som föranleds av atl försäkringskassan har ansett att underhållsbidraget bör jämkas. Del kan då framslå som obilligl om den förälder som för barnets lalan och som kanske är överens med den under­hällsskyldige om bidragets storlek eller i varje fall saknar inlresse av della skulle fä betala motpartens rättegångskostnader för det fall all barnet föriorar målet. Motsvarande gäller för fall då kassans ståndpunkt har varit avgörande för vårdnadshavarens inställning till ett yrkande om nedsältning av underhållsbidrag från den underhållsskyldiges sida.

I ensamförälderkommitténs belänkande (SOU 1983:51) Ensamföräld­rarna och deras barn har föreslagtfs bl. a. en förändrad adminislralion och samordning av syslemen beiräffande underhållsbidrag och bidragsför­skott. Kommitténs förslag innebär all prövningen av frågor om underhålls­bidrag förs över till försäkringskassorna. Tvister om underhållsbidragets storlek skall alltså inle prövas av allmän domstol utan av försäkringskas­san och, efter besvär, av försäkringsdomstol. Syftet med förslagel är all man skall komma till rälla med de problem som nuvarande ordning kan föra med sig i vissa fall. Någon lagstiftning i enlighet med kommitténs förslag på den punkten är dock f n. inte aktuell. Både detta förslag och angränsande frågor, bl. a. frågan om en ordning med s. k. förhandsbesked från kassan beträffande skäligheten av ett visst underhållsbidrag, bereds vidare inom regeringskansliel. En lösning av rättegångskostnadsfrågan är emellerlid så angelägen all man inle bör avvakta resultatet av detta arbele.

Enligt min mening kan man beiräffande mål som initieras av försäkrings­kassan dra vissa paralleller med de indispositiva målen i enlighel med vad jag tidigare antydde. Normall kvtfias kosinaderna i sådana mål. 1 under­hållsmålen begränsas de fakiiska möjligheterna att disponera över under­hållsfrågan genom reglerna om bidragsförskoll. Vårdnadshavarens resp. barnels avtalsfrihet är alltså här begränsad. Även i andra fall kan silua­tionen vara sådan all bUlighelsskäl lalar för kvittning.

Del sagda talar för all domstolarna, när särskilda skäl föreligger, bör kunna ges möjlighet att förordna om kvillning av kostnadema. En sådan möjlighel bör finnas även för fall där barnets lalan förs av t. ex. en särskilt förordnad förmyndare eller en vårdnadshavare som inte varaktigt bor lillsammans med barnet. 1 sådana fall kan ju ställföreträdaren inle rimligen åläggas någol kostnadsansvar.

Frågan är då om en subsidiär kvillningsmöjlighet bör gälla generelll i mål om underhållsbidrag lill bam eller bara i de fall barnel förlorar målel. För atl kvillningsmöjlighet skall finnas oavsett ulgången lalar främsl inlressel av balans mellan parlerna i de processer som det här gäller. Om den underhållsskyldige i vissa fall inle får full koslnadsläckning även om han eller hon vinner målel, skulle del ju kunna synas rimligl all kosinaderna kunde kvittas även för del fall all den underhållsskyldige förlorar. Å andra


 


Prop. 1984/85:163                                                                 12

sidan skulle en reform av den innebörden medföra betydande kostnadsök­ningar för det allmänna. Dessulom föreligger ju inte på den underhållsskyl­diges sida sådana speciella skäl som enligt det tidigare sagda motiverar undantag från en huvudregel om vårdnadshavarens kostnadsansvar. Enligt min mening bör därför kvillningsmöjligheten reserveras för faU då barnel är tappande part.

Jag förordar alltså beträffande mål om underhållsbidrag lill barn en särlösning av den innebörden all en förälder som företräder barnel och som varaktigt bor tillsammans med detla skall i stället för barnet åläggas all ersätta motparten dennes rättegångskostnader, för del fall all barnel föriorar målel i huvudsaken. Om särskilda skäl föreligger, får i stället kostnaderna kvittas. Även i andra fall då barnel är tappande part bör möjlighel finnas all kvitta kosinaderna, om särskilda skäl föranleder del. Bestämmelser i ämnel bör las upp i FB.

Kostnadseffekter

Förslagel om att kostnaderna i vissa fall skall kunna kvittas medför all slalens möjligheter att kräva barnel på ersättning för motpartens rätts­hjälpskoslnader minskar. I prakliken innebär emellertid detta inte någon slörre skillnad, eftersom siaten redan nu bmkar efterge silt krav på ersätt­ning i de akluella fallen i den mån ansökan om detta görs. För övriga fall inträder en kostnadsökning i prakliken bara i de fall barnel har eller fär egna lillgångar som med nuvarande regler skulle ha kunnat las i anspråk för betalning. Även om sådana fall förekommer - med de slölande resultat som lidigare redovisats - får de antas vara myckel få. Ökningen lorde i vart fall kompenseras av det ansvar som nu läggs på den förälder som företräder barnel.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna bör träda i krafl den I juli 1985. Äldre bestäm­melser bör fortfarande gälla i mål som har anhängiggjorts dessförinnan.

5    Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i föräldrabalken. Förslaget bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga'.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med del som är fogal lill propositionen.


 


Prop. 1984/85:163                                                  13

6    Specialmotivering

I mål om underhåll till barn ?:äller följande avvikelser från 18 kap, rättegångsbalken, om barnel förlorar målel.

Om det finns särskilda skäl, får förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Finns det inle sådana skäl och har barnet i rätte­gången företrätls av en förälder som varaktigt bor tillsammans med barnel, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad.

Enligt försia stycket gäller i mål om underhållsbidrag till barn de avvi­kelser som framgår av andra slycket. Särregleringen gäller endasl för del fall atl barnel är lappande part vilkel får belydelse även i silualioner som avses i 18 kap. 4 och 5 §§ RB. Vem av parlerna som har väckt talan i målel är ulan belydelse.

Enligt första meningen i andra stycket har domstolen möjlighet alt förordna om kvittning av kosinaderna, om särskilda skäl föranleder del. Sådana skäl bör regelmässigt anses föreligga när försäkringskassan har initierat en höjning av underhållsbidraget eller motsatt sig en sänkning av detta. Som underiag för domstolens ställningstagande börden part som har intresse av att kvittning sker ge in de skriflliga uppgifter han kan ha om kassans inställning i frågan. Har parlen inte någon sådan uppgift, kan etl särskilt intyg begäras från kassan.

Särskilda skäl all kvitta kosinaderna kan emellerlid också finnas i andra fall. Ofta gäller detla om t.ex. barnel har egen boslad eller vistas mera permaneni hos någon släkting men inle har egen ekonomi. Vidare lorde som regel anledning till kvittning föreligga om någon annan än en förälder är slällförelrädare för barnel i ell underhållsmål, l.ex. en särskilt förord­nad förmyndare (6 kap. FB), en god man (18 kap. FB) eller socialnämnden (7 kap. 14 § FB).

Barnet kan också självl föra lalan om del fylll 18 år. Även då kan särskilda skäl för kvillning föreligga, l.ex. om del är försäkringskassan som lill följd av bestämmelserna om förlängt bidragsförskoll har initierat rällegången.

Andra meningen av andra slyckel anger vad som skall gälla när del inle finns några särskilda skäl för kvittning och barnels lalan har förls av en förälder som varaktigt sammanbor med bamet. Föräldern skall då i stället för barnet svara för de motpartskostnader som barnet annars enligt 18 kap. RB skulle ha förpliktals alt ersälta. Humvida föräldern varaktigt bor tillsammans med barnel lorde få bedömas med ledning av folkbokföringen, om saken är Iveksam. Man kan i regel ulgå från att föräldern och barnel sammanbor om de är kyrkobokförda på samma bostad (jfi prop. 1978/79:12 s. 158).

Att föräldern i enlighet härmed behandlas som part i kostnadsdelen medför inga förändringar när det gäller barnels möjlighet all få rättshjälp.


 


Prop. 1984/85:163                                                    14

Del är alltjämt barnels och inle förälderns behov av biträdeshjälp och andra förmåner enligt rättshjälpslagen som skall vara avgörande.

Om rälien ålagt föräldern betalningsskyldighet för rättegångskostnader i stället för bamet, är givetvis föräldern behörig all överklaga rättens beslul i den delen.

Är inte andra stycket tUlämpligt gäller de vanliga reglerna i 18 kap. RB.

7    Hemställan

Jag hemställer atl lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.

8    Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1984/85:163                                                  15

Uidrag
LAGRÅDET
                                   PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-03-13

Närvarande: fd. juslilierådel Hull, regeringsrådet Björne, justitierådet Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrå­dets yttrande över förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Förslaget har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorn Ingegerd Thuresson.

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.


 


Prop. 1984/85; 163


16


 


JUSTITIEDEPARTEMENTET


Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1985-03-21


Närvarande: slatsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson, Anders­son, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hell­ström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om barns ansvar för rättegångskostnader i mål om underhåll

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

lag om ändring i föräldrabalken.

Föredraganden upplyser all lagrådel har lämnal lagförslagel ulan erin­ran.

Föredraganden hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen alt anla det remillerade förslaget.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom proposiiion föreslå riksdagen all anta det förslag som föredra­ganden har lagl fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanlräde den 28 februari 1985.


 


Prop. 1984/85:163                                                   17

Innehållsförteckning

Sid

Proposiiion  ......................................................... ... 1

ProposUionens huvudsakliga innehåll   ......................     I

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken   .............     2

Utdrag av regeringsprotokollel den 28 febmari 1985   ..     3

1   Inledning ..........................................................     3

2   Gällande ordning  ...............................................     4

 

2.1    Kostnadsansvaret   ....................................... ... 4

2.2    Eftergift av statens fordran m.m.......................     5

2.3    Försäkringskassans roll i underhållsmål   .............     6

 

3   Räiiegångsutredningens överväganden och remissyllrandena               7

4   Föredragandens överväganden .............................     8

5   Upprättat lagförslag   ......................................... . 12

6   Specialmotivering   ............................................ . 13

7   Hemställan........................................................   14

8   Beslul   ............................................................   14

Uidrag ur lagrådets prolokoll den 13 mars 1985    ....... .. 15

Utdrag ur regeringsprotokollel den 21 mars 1985   ......   16

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985