Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:158

Regeringens proposition

1984/85:158

om vissa telefrågor

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll för de ålgärder och det ändamål som framgår av före­dragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen redovisas regeringens syn på televerkets roll och upp­gifler.

Del föreslås alt lypgodkända (T-märkta) privatägda telefoner skall få anslutas lill televerkets nät. En basapparat av hög kvalilel och med under­håll utan extra kostnad skall normalt ingå i abonnemanget.

Det föreslås också att statens aktier i Ericsson Information Systems AB, som förvaltas av Teleinvest AB, överlåts lill Telefonakliebolaget LM Ericsson för en köpeskilling av 50 miQ. kr.

Slutligt beslul om verksamhetsformen för televerkets industridivision, Teli, bör fattas först efler förnyade överiäggningar mellan televerket och de fackliga organisationerna.

1    Riksdagen 1984185. I .saml. Nr 158

 

Prop. 1984/85:158                                                    2

Uidrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-14

Närvarande: slatsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, LeQon, Hjelm-WaUén, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg och Wickbom.

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om vissa telefrågor

1   Teknikutvecklingen ändrar förutsättningarna för telepolitiken

Informationsteknologins, dvs. dala- och teleteknikens, dynamiska ut­veckling sätter sin prägel på samhällsutvecklingen. Den tekniska utveck­lingen inom data- och teleområdena är mycket snabb och medför att fömtsättningarna för telepolitiken i Sverige - liksom på många andra håll i väriden - också snabbi ändras. Dala- och teletekniken smäller samman liksom marknaden för data- och teleprodukler och Qänster. Telepolitiken måste successivt anpassas till dessa nya förhållanden för att möjliggöra en fortsatt gynnsam utveckling när del gäller t.ex. tillgången lill väl fungeran­de nät i hela landel, kvalificerade moderna leleQänster och låga teletaxor.

Reglerna för televerkels verksamhel har mol denna bakgmnd ändrats under senare år bl. a. genom alt verket fåll ökad ekonomisk handlingsfrihel och bäitre möjligheter att handla marknadsmässigl. Riksdagen har fattat beslut om sådana ändringar både år 1980 (prop. 1980/81:66, TU 9, rskr 132) och år 1984 (prop. 1983/84:100 bil. 8, TU 16, rskr 249). För en mer omfallande diskussion om fömtsättningarna för telepolitiken och en redo­visning av genomförda åtgärder får jag hänvisa till dessa propositioner.

Televerkel har nu aktualiserat ytteriigare förändringar i en skrivelse till regeringen den 17 januari 1985. I denna begärs bl.a. godkännande av nya avtal som träffats mellan televerket och Telefonakliebolaget LM Ericsson (Ericsson). Nya regler för anslutning av telefonapparater till det allmänna telenätet föreslås liksom inrättandet av en frekvensnämnd för att behandla överklaganden av televerkets beslul om innehav och användning av radio­sändare. Utvecklingen av telenätet under 1980-talel behandlas också. En särskild förhandlingsman' har på regeringens uppdrag bl.a. behandlat

' Finansborgarrådet i Stockholms kommun, John-Olof Persson.

 

Prop. 1984/85:158                                                     3

frågan om samarbetet mellan televerket och Ericsson. Förhandlingsman­nen har redovisat sina bedömningar i en skrivelse till regeringen den 18 februari 1985. Massmediekommitténs betänkande (SOU 1984:65) "Via satellit och kabel" samt remissutlåtanden över detta föranleder övervägan­den angående kabel-TV-nätens roll i det framtida telenätet och televerkets roll i denna utbyggnad. Jag anhåller om alt nu få la upp dessa frågor.

2    Internationell telepolitik i förändring

Telekommunikationernas internationella karaktär gör atl del inle är praktiskt möjligt för ett land att bedriva en telepolitik som inte tar hänsyn också lill förhållandena i andra länder. Jag vill därför i korthet beskriva några viktiga telepolitiska förändringar och tendenser i andra länder. Jag baserar i allt väsentligl min redovisning på uppgifler i televerkets skrivelse den 17 januari 1985.

I praktiskt laget alla länder, inklusive USA, har telekommunikationer sedan länge varit föremål för statlig reglering som bland annat avsett att säkerställa att alla, oavsett geografiskt läge, får tillgång till kommunika­tionsmöjligheter på enhetliga villkor. Detta har i praktiken inneburit en uQämning av taxorna mellan storstäder och glesbygd, liksom mellan stor­användare och småföretag resp. hushåll. Telenätet, i vissa fall inkl. appara­ter, har betraktats som en odelbar helhet, som av lekniska, sociala och regionalpolitiska skäl måste regleras i någon form,

I USA, där de institutionella torhållandena är hell annorlunda än i de europeiska länderna, började man redan i slutet av 1960-talei ifrågasätta denna reglering. Regleringen har bl, a, omfattat bestämmelser för anslut­ning av apparater lill telenätet och bestämmelser om vilka förelag som fär bedriva olika slags telekommunikalionsverksamhel. Telefonapparater, lik­som andra terminaler, har under 1970-talet fiisläppts från regleringen så all kunderna kan välja mellan alt hyra eller köpa från flera leverantörer.

Sedan början av 1980-talet har en genomgripande förändring genom­förts. Den hittills dominerande Bell-koncernen (American Telephone & Telegraph, ATc&T) fick år 1984 avhända sig den lokala och regionala teletrafiken. Denna har övertagits av sju regionala bolag, AT&T får nu, i konkurrens med andra, bedriva längdistansirafik samt tillverka utrustning. För den lönsamma långdisianstrafiken och den inlernalionella irafiken skall fri konkurrens råda,

AT&T var genom lagstiftningen förhindrat au bedriva annan verksam­het än telefoni. Koncernen producerade själv, genom tillverkande dotter­bolag, merparten av den utrustning man behövde, Detla dollerbolag, som är världens utan jämförelse största tillverkare på områdel, var förhindrat att sälja till utomstående kunder. Genom de nu vidtagna ålgärderna har AT&T:s tillverkande dotterbolag förlorat ensamrätten till den amerikanska ti    Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 158

 

Prop. 1984/85:158                                                    4

telemarknaden som nu öppnats för andra leverantörer. Samtidigt har hind­ren för AT&T:s försäljning till utomstående hävts. Det är troligt all detla kommer alt få konsekvenser för den internationella handeln på områdel. Således har AT&T inlett samarbete med Philips avseende tillverkning och internationell försäljning av stora växlar. AT&T har vidare köpl in sig i Olivetti för att stärka sin position på terminalområdet. Samtidigt har flera europeiska förelag ökat sin verksamhet i USA. De stora dataföretagen gör vidare massiva anslrängningar för atl utveckla och tillverka telemateriel.

Det är, som televerket har framhållil, svårt och missvisande atl dra direkta paralleUer mellan USA och europeiska länder, l.ex. England eller Sverige. USA är en kontinent, som inte direkl kan jämföras med enskilda länder i Europa. Också de uppdelade lokala telebolagen i USA är vart och etl av samma format som hela televerksamhelen i de största europeiska länderna eller 2-3 gånger slörre än svenska televerket och Sverige har inle slörre folkmängd än en storstad i USA, men spridd över myckel slörre yta. Del är mol bakgrund av händelseutvecklingen i USA ofrånkomligt att molsvarande debatt också kommer upp i andra länder. Samlidigt måsle ett realistiskt vägval beakta landels - och därmed leleverksamhetens — slor­lek.

I Storbritannien har på senare år införts ell visst mått av konkurrens när det gäller att bedriva lelekommunikationsverksamhel. Den brittiska rege­ringen fann det därvid nödvändigt atl hålla samman all verksamhel inom British Telecom (motsvarigheten lUl svenska televerket och med ca 200000 anslällda) i ett förelag, med hänsyn lill internationell konkurrens från lika stora eller större företag. Samtidigt begränsade man, åtminslone tills vidare, konkurrensen på nätområdei genom all ge koncession lill ytterligare endasl etl, brillisklägt, förelag. Under år 1984 genomfördes också en uppmärksammad försäljning av merparlen av slatens aktier i British Telecom, vars verksamhet därmed privaliserades såväl vad gäller nät som terminaler. British Telecoms monopol på telefonapparater avskaf­fades i början av 1980-lalel och på lerminalområdet i övrigt har en långtgå­ende liberalisering genomförls.

1 Frankrike har regeringen under ell anlal år slräval efler all leda den lekniska förändringen i andra banor. Man har bedrivii en industripolitik, som bl. a. innebär all man med skattemedel skulle finansiera avancerade tillämpningar på lele- och dataområdet under samlingsrubriken "Telema-tik". 1 detta ingick målmedvetna salsningar på utnytQande av bl.a. satel­liter, fiberoptik, elektroniska telefonkataloger m. m.

Franska televerket har inte och har aldrig haft elt sådanl monopol på anslutning av telefonapparater som i Sverige. Däremot innebär de rält restriktiva statliga upphandlingsreglerna all marknadstillträdet är begrän­sat för utiändska leverantörer.

1 del tredje stora europeiska landet, Västtyskland, har ändringarna hil­lills inte varil pålagliga. Telefonapparaterna säljs av hävd i viss konkur-

 

Prop. 1984/85:158                                                   5

rens, medan nätet omges av ett starkt monopolskydd av bl. a. regionalpoli­tiska skäl. Under senare år har detla monopolskydd snarast stärkls, bl.a. genom alt alla typer av modem för datakommunikation förts in under monopolet samt genom ändrad prispolitik för hyrda ledningar. Till motive­ringarna hör all den snabba lekniska omvandlingen av telenätet kräver ett mer samlal grepp samt alt många småförelag genom den tyska teleförvalt­ningen (Bundesposl) har tillgång till en distributionskanal de i många fall annars — ulan monopolskydd - skulle ha saknat.

Även om utvecklingen inom Europa således inte är entydig vad gäller nätkonkurrens är tendensen att telefonapparater och andra utrustningar säQs i konkurrens. Detta gäller också för exempelvis Nederiänderna saml för de övriga nordiska länderna där förslag om all avskaffa lidigare mono­pol på telefonapparater och andra lillsalsutmslningar nu föreligger i såväl Danmark, Finland som Norge.

Vad gäller konkurrens på terminalområdet finns lång erfarenhei från flera länder, med varierande grad av öppenhet på marknaden. I Europa har det hittills i prakliken varit fråga om konkurrens mellan ett fåtal (nationel­la) leverantörer, medan USA har en hell öppen marknad för bl. a. telefon­apparater. Mycket tyder på att efterfrågan nu alllmer inriktas på kvalifice­rade och hållbara apparaler.

När det gäller nätkonkurrens är de internationella erfarenhetema mer begränsade och kortvariga. Som en följd av förändringarna i USA har taxoma för de långväga samtalen sänkts. Samtidigt har införandet av kon­kurrens mellan olika leleföretag enligt en rapport presenterad av "Con-sumers Federation of America", en sammanslulning av över 200 konsu­mentorganisationer, inneburit höjningar av hushållens teletaxor på mellan 20 och 25%. Enligt en opinionsundersökning publicerad i lidningen Busi­ness Week i december 1984 var 64 % av de tillfrågade negativa till den nya telepolitiken (uppsplittringen av AT&T), 25 % var positiva medan 11 % var likgiltiga.

3   Televerket skall ha en bred verksamhet

Som en allmän bakgmnd till mina förslag i del föQande villjag här ge min syn på televerkets roll och uppgifler. Jag ser del också som angeläget, med tanke på den diskussion som förs i riksdagen och i andra sammanhang om affärsverken och deras verksamhel, alt tydliggöra det synsäll som jag menar bör anläggas i fråga om televerkel.

Som statens instmment för all åstadkomma bra telekommunikationer har televerket elt övergripande ansvar för telekommunikationerna i landel. Verket skall tillgodose vårt behov av säkra telekommunikationer med god kvalilet och liU lågt pris. Sociala och regionalpoliliska hänsyn skall därvid las; exempelvis genom all alla i landel erbjuds samma underhållsservice och belalar samma inträdesavgift för telefonabonnemang i permanentbo-

 

Prop. 1984/85:158                                                     6

städer. Verket skall också beakla lolalförsvarets behov såsom behovet all telesystemet skall ha låg känslighet för störningar. Verksamheten skall bedrivas inom ramen för de ekonomiska krav som statsmakterna ställer och verket skall tillämpa de taxor som regeringen bestämmer.

Det är dessa samhälleliga krav som gör all televerkets huvudsakliga verksamhel bedrivs i affärsverkels form. En affärsmässighet med lyhörd­het för kundernas önskemål bidrar till att kraven kan tillgodoses. Verket måste ständigt effeklivisera sin verksamhel och utveckla metoder för att fånga upp kundernas önskemål. En liten del av verksamheten har karaktär av myndighelsulövning.

Del är enligt min mening ytterst viktigt att verkel har goda relationer till sina kunder ocb håller dialogen med dem levande. Detla gäller verket både i dess affärsverksamhet och i dess myndighetsutövning. Televerket har i sin skrivelse den 17 januari 1985 aviserat all verket avser atl vidta ytterli­gare ålgärder med detla syfte. Genom Näringslivels lelekommitlé har televerket sedan länge fungerande kontakter med företagskunder. Verket vill utsträcka dessa kontakter lill andra konsumentgrupper genom att på prov inrätta lokala s. k. serviceråd. Serviceråden skall få en bred represen­tation från folkrörelser och andra organisationer. Råden kommer att vara rådgivande organ för frågor som rör televerkets sätt atl lillgodose konsu­menternas iniressen. Sedan är 1982 bedriver televerket också, i elt särskilt projekl, etl intensivt arbete i hela organisationen för att bli mer kundorien-lerat. Televerket avser i linje därmed bl. a. all införa en smidigare praxis i fråga om klagomål från kunder. Jag vill ocksä nämna atl televerkets infor­malionsverksamhel är under utveckling bäde centralt och lokall.

Televerket har en bred verksamhet inom teleområdet och förvaltar bl, a, för statens räkning det allmänna telenätet men har inte monopol i landet på atl bygga eller tillhandahålla telenät. Några formella hinder för att bygga upp andra telenät, privata eller allmänna, vid sidan av televerkets finns således inte. Jag vill dock klarl markera atl grunden för ett fungerande allmänl telekommunikationssystem är ett sammanhållet telenät. För alt garantera nätels funktion måste det alltid finnas regler i fräga om vilken ulrustning som får anslutas lill televerkets nät. Telefoner, abonnentväxlar och vissa anslutningsutrustningar för datakommunikation (modem) skall enligt nu gällande regler ägas och underhållas av televerket för att få anslutas lill nätet. Del är vad som i dagligt lal åsyftas med "telemonopo-let". För övrig utrustning fordras att televerkets krav att utrustningen ej skadar nätet och all den fyller uppgiven funktion uppfylls. Jag återkommer senare till dessa frågor.

Hittills har televerket, enligt min mening, myckel väl fylll sin telepoli­tiska uppgift. En bidragande orsak lill detta anser jag vara atl verkel arbetat på hela telekommunikationsområdet dvs, inom både nät- och ter­minalområdet och både som lillhandahållare, användare och tillverkare. Verksamheten bedrivs i allt högre grad i konkurrens med privata företag.

 

Prop. 1984/85:158                                                     7

Del är vikligl all verket, som förvaltare av ell telenät, verkar och skaffar sig breda kunskaper inom hela telekommunikationsområdet. Därigenom kan televerket på ett bälire sätt bygga ut nätet och anpassa det lill kunder­nas behov och utvecklingen på lerminalområdet. Denna inriktning av telepolitiken har medförl all vi har kunnat bygga upp elt av världens mesl utvecklade telekommunikationssystem. Vi har nu den högsia telefonläthe­ten i världen. Taxorna är intemationelll setl myckel låga. Del är därför min övertygelse att televerket även fortsättningsvis bör ha denna vida roll.

Verket bör, självt eller genom de bolag vars akiier verkel förvallar, också i fortsättningen få driva leleverksamhel som konkurrerar med prival företagsamhet. Jag vill i del sammanhanget särskilt påpeka all tillhandahål­landet av nälQänster inte i något industriland hell skiljts från tillhandahål­landet av apparaler som skaU anslutas lill nätet. Televerkel skall bedriva den verksamhel som är konkurrensuisatt på samma villkor som konkur­renterna. Del bör dock framhållas atl olika förelag har olika konkurrens­fördelar. Televerkel har genom sin slarka ställning på den svenska tele­marknaden givetvis vissa fördelar. Verkels konkurrenter, som i hög grad ulgörs av inlernationellt verksamma storförelag, har andra fördelar i kon­kurrensen. Televerkels konkurrensutsatla verksamhel som bedrivs i verksform särredovisas i räkenskaperna enligt beslut av riksdagen (prop. 1980/81:66, TU 9, rskr 132). Riksrevisionsverket granskar och deltar fort­löpande i utvecklingen av metoderna för särredovisning. Jag anser alt en tillräcklig säkerhel därigenom skapas alt den konkurrensulsalta verksam­helen inle subvenlioneras av övrig verksamhet. Självfallel skall konkur-rensverksamheten ge ett överskott. Del har också varit fallel de båda senasle åren.

Den verksamhel som bedrivs i verkels bolag skall vara etl naturligt slöd och komplemenl till televerkels egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi. Det bör ankomma på televerkets slyrelse, som skall utgö­ra koncemstyrelse, alt inom ramen för av statsmakterna angivna riktlinjer närmare utforma denna strategi. Strategin bör innebära all televerkskon­cernen bedriver en sådan bred verksamhet somjag förordal. För alt tydligt markera verksstyrelsens roll som koncemstyrelse bör en del åtgärder vidlas. Jag avser att återkomma med förslag lill regeringen i den frågan. Därvid är del arbete som utförs av verksledningskommittén (C 1983:04) av slor belydelse. Förhandlingsmannen har i sammanhanget pekal på önsk­värdheten av ålgärder som slimulerar till ökad samverkan inom televerket. Ålgärderna bör enligt förhandlingsmannen medverka lill att öka de fackliga organisationernas delaktighet och inflytande. Jag kan instämma i detta.

Som förhandlingsmannen vidare har framhållit bör televerket ha en organisation som kan la vara på de möjligheter som en snabb utveckling av telekommunikationer innebär. Organisalionen skall också driva på utveck­lingen inom sina intresseområden. Televerkels egen tiUverkning och pro­duktionskunnande har därvid stor betydelse och är en nationell tiUgång. t2   Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 158

 

Prop. 1984/85:158                                                   8

Det svenska televerket har, i motsats till övriga europeiska teleförvalt­ningar, sedan länge haft en omfattande egen industriell verksamhet och en därmed sammanhängande omfattande utvecklingsverksamhet. Denna långtgående vertikala integration har enligt min mening spelat en väsentlig roll för Sveriges utveckling till atl bli ett av väridens ledande länder på telekommunikationsområdet. Det kan noteras alt en motsvarande vertikal integration finns i flera framstående telekommunikationsnationer som t. ex. USA och Kanada.

Televerket har genom egna utvecklingsinsatser åstadkommit konkur­renskraftiga produkler och system som tillverkas inom televerkets indu­strier (Teli). Därigenom har televerket också uppnätt en siarkare ställning gentemot andra leverantörer. Resultaten av televerkets utvecklingsin­satser har även varil till nytta för övrig svensk teleinduslri och bidragit till svenska exporlframgängar. Det kanske främsta exemplet på detla under senare år är den roll utvecklingsbolaget Ellemtel AB spelat. Bildandel av Ellemtel år 1970 hängde samman med dalateknikens växande betydelse för telekommunikationer under 1960-talet vilket krävde anpassning av både televerkets och Ericssonkoncernens affärsstrategi. Det väsentligaste resul­tatet av detta samgående är alt televerket och Ericsson gemensamt inom Ellemtel utvecklat lelefonstalionssystemei AXE, vilkel visat sig ha över­lägsen internationell konkurrenskraft och innebära en av svensk industris främsta exportframgångar någonsin. Jag återkommer till samarbetet mel­lan televerkel och Ericsson i del föQande. För televerket innebär engage­manget i Ellemtel att man genom en forlsall kraftig satsning på utveckling åstadkommer nya inlernationellt konkurrenskraftiga produkter och sys­lem, vilka tillverkas hos Teli. Härigenom bibehålls leverantörsoberoendel och säkerställs Telis roll som prispressare. Att ha en tillverkande enhel inom televerkskoncernen är således av utomordentlig belydelse. Ulan en egen tillverkning skulle motiven för televerkets insatser för utveckling, i Ellemtel eller inom koncernen, kraftigt minska. Därmed skulle också för­utsättningarna för samarbelel med Ericsson förändras avsevärl. Detta vore, enligt min mening, lill slort men för telekommunikationerna i vårl land.

Ulvecklingen mot ett ökal konkurrensinslag på teleområdet skärper kraven på televerkels konkurrensförmåga. Det finns somjag nyss framhål­lil ingen anledning atl förändra televerkels väl beprövade affärsstrategi med vertikal integration ner i lillverkningsledet och därmed sammanhäng­ande UtveckUngsinsatser. Del kunnande som härigenom skapas inom kon­cernen blir en siyrkefaklor när den tekniska utvecklingen går snabbi och släller krav på insiktsfulla bedömningar av framtida marknadsmöjligheter. För atl fullfölja denna affärsstrategi krävs dock dds all leleverkskoncer-nen gör stora utvecklingsinsatser, dds all Teli är mycket konkurrenskraf-

 

Prop. 1984/85:158                                                    9

tigt beträffande produktion och produkttornyelse. Jag ålerkommer i del följande till frågan om verksamhetsform för Teli.

Verkel har således uppgifler som bäsl lillgodoses genom en bred verk­samhet på teleområdet. Uppgifterna är av den arten atl ell samhällsinfly­tande är väsentligt. Det nya treårsplanesystemet ger goda möjligheter för regering och riksdag all åsladkomma en rationell övergripande styrning av leleverkskoncernen som inriklas på de väsentliga målen och överlämnar åt verket och dess slyrelse att beslämma hur de skall uppnås. Servicemål såsom mål för framkomlighet och felavhjälpning saml ekonomiska mål såsom ränlabilitel och soliditet godkänns ärligen av riksdagen på grundval av verkets treårsplan liksom investeringarnas och verksamhetens all­männa inriktning och omfattning. Såsom jag tidigare redovisal i budgetpro­positionen (prop. 1984/85:100, bilaga 8, s. 117) är styrsystemet under utveckling. Jag vill i sammanhanget särskilt framhålla alt verksslyrelsen har en mycket viklig uppgifl när del gäller all leda verksamheten. Styrel­sens roll blir som jag ser del alll viktigare i takt med utvecklingen av treårsplanesystemet.

Del övergripande ansvarei för telekommunikationerna innefattar också all televerket skall iniliera, finansiera och självl driva forsknings- och utvecklingsarbete inom telekommunikationsområdet. Denna uppgift bör verket, enligt min mening, ha även framgent i en miljö som alllmer präglas av att verkets Qänster tillhandahålls i konkurrens. Jag anser all televerket med sina i Sverige överlägsna praktiska erfarenheler inom telekommunika­tionsområdet naluriigen bör ha ell sådanl sektorsansvar för forskningen som riksdagen beslutat om (prop. 1981/82:106, UbU 37, rskr 397). Enligt riksdagsbeslutel skall sektorsorganen ha en myckel cenlral roll inom sitl forskningsområde. Verkel bör ha ett ansvar för och medverka till att del inom landel bedrivs en sådan forskning och utveckling atl Sverige kan behålla sin framträdande ställning inom telekommunikationsområdet. Det gäller både i fråga om vårl eget telekommunikationssystem och i fråga om svensk teleinduslri som hillills varit så framgångsrik på inlernationella marknader myckel tack vare del goda samarbelel med televerket. Delta innebär enligt min mening alt även forskning och utveckling som ligger utanför televerkets affärsverksamhet skall omfallas av verkets ansvar inom telekommunikationssektorn. Forskningen och utvecklingen bör kun­na äga rum både inom televerkel och - på uppdrag av verkel - inom universitet och högskolor. 1 försia hand bör tillämpad forskning bedrivas inom verkels ram och grundforskning vid universitet och högskolor. 1 anslutning lill delta forsknings- och utvecklingsarbete bör exempelvis de handikappades iniressen beaklas saml beredskapshänsyn las i den mån totalförsvarets intressen berörs. Såsom sektorsansvarig myndighet bör televerkel ge vid spridning ål resultaten av forsknings- och ulvecklingsan­strängningarna.

Även på annal säll har televerket etl ansvar för alt sprida kunskaper

 

Prop. 1984/85:158                                                     10

inom området. Den informalionsverksamhel, som verket slött, om le-leanknutna informationssystem (TELDOK) finner jag myckel värdefull. 1 TELDOK:s redaktionskommitté finns en bred represenlalion från olika intressenter. Televerkel bör i liknande eller andra former även kunna bidra lill uppbyggnaden och spridningen av kunskaper om effekterna i olika avseenden av användningen av nya leleQänster. Jag återkommer till detta.

Den lekniska ulvecklingen på tele- och datateknikens område släller nya och ökade krav på standardisering och harmonisering, nationellt och inter­nationellt. I Europa har EG tagit initiativ till att påskynda och effektivisera arbetet i berörda standardiseringsorgan. Della arbete har inte bara teknisk ulan också handelspolitisk belydelse för Sverige. Liknande strävanden pågår inom EFTA. Televerket har beträffande slandardisering inom te­leområdet en viklig funkiion all fylla i erforderiigl samråd med övriga intressenter inom både tele- och dataområdena, eftersom gränserna mellan dessa områden alllmer suddas ul.

En strategi på telekommunikationsområdet bör sammanfattningsvis in­begripa

- möjlighel lill nationell kontroll över telekommunikationsnätet,

—en rörlig och föränderlig organisation av televerket som leder och följer den fortsatta utvecklingen inom hela lelekommunikationsområdei,

—all verkets egen produktion är en stor tillgång för den fortsatta utveck­lingen av telekommunikationerna,

 

-     all televerket har etl seklorsansvar för forskning inom teleområdet,

-     all televerket i god lid informerar näringsliv och förvaltning om sina ulbyggnadsplaner och de möjligheter dessa skapar,

—      all televerket har elt ansvar för slandardisering inom området.

4    Försäljning av televerkets aktier i Ericsson Information Systems

Mitt förslag: Jag föreslår alt de 9,5 % av aktierna i Ericsson Informalion Systems AB (EIS) som förvaltas av televerket genom Teleinvest AB överlåts lill Ericsson för en köpeskilling av 50 miQ. kr.

Televerkets förslag: Televerkel har begärt godkännande av försäQningen av aktierna i EIS saml av ändringsavtal till immalerialrältsavialel om Ellem-lel-samarbetel. En överenskommelse med bl.a. denna innebörd har träf­fats mellan televerket och Ericsson. Televerket framhåller att överens­kommelsen innebär atl del framlida samarbetet i stort kommer alt bibehål­las i Ellemtel inom de tunga samarbelsområdena: telefonstationer, stora abonnenlväxlar och utrustningar för drift och underhåll av telekommuni­kationsnät.

Samarbetet inom Ellemtel har delvis förändrals genom all områdena .terminalutrustningar och små abonnenlväxlar i del nu föreslagna avtalet tagits borl. Parterna har samtidigt enats om all i större utsträckning än

 

Prop. 1984/85:158

II

lidigare lägga uppdrag hos Ellemtel inom drift- och underhållsområdet. Vidare förulses ett utökat samarbete framför allt beträffande konstruk­tionshjälpmedel och inom ADB-området.

Genom denna överenskommelse får televerkel slörre handlingsfrihet vid utnyttjandet av tekniskl know-how från Ellemtel för export. Detta har åstadkommits genom att parterna enats om en definition av grundtekniken från Ellemtel, kring vilkel de överenskomna exporlbeslämmelserna har knulils. Televerkel får nu räll all med vissa begränsade undanlag exporte­ra egenulvecklade produkler som innehåller denna grundteknik.

Inom områdena abonnentlerminaler. små abonnentväxlar, lokala nät samt "speciella nättjänster" kommer parterna att agera oberoende av varandra beiräffande utveckling och marknadsföring. Med "speciella nät­tjänster" avses här t. ex. televerkets Dalavisionsljänsl, meddelandehante-ringssyslem m. m. där man endasl utnylQar en lelefonslation eller abon­nentväxel för alt hämta, lagra eller söka informalion. Parterna fömtser emellertid etl samarbete även inom dessa områden i framtiden varvid samarbetet regleras i avtal från fall lill fall och det normall skall gälla att televerkel erhåller en ensamrätt på den svenska marknaden. Ericsson erhåller en ensamrätt på utlandsmarknaden,

Televerkel får genom överenskommelsen också möjlighel alt genom Ericssons marknadsföringsorganisation i utlandet marknadsföra telever­kels egna produkler. 1 överenskommelsen ingår också elt induslriellt sam­arbele. Vidare har angivits olika lyper av områden där parlerna förulser möjligheter lill elt samarbete.

Parlerna har överenskommit alt delge varandra sina behov och planer inom avtalsområdet vid regelmässiga samråd mellan de båda företagsled­ningarna.

Förhandiingsmannens bedömning: Förhandlingsmannen konslalerar atl del finns många gemensamma utvecklingsprojekt inom Ellemtel de närmasle åren då del gäller de dominerande samarbelsområdena telefonstationer o. dyl. Han har inga invändningar mol att del avtal som televerket och Ericsson kommii överens om läggs till grund för deras fortsatta gemensam­ma utvecklingsarbete. Han lillslyrker även överenskommelsen i fråga om samarbetet beiräffande utveckling och marknadsföring inom områdena abonnentterminaler, små abonnentväxlar m. m. Han har förståelse för företagsledningarnas svårigheter alt bestämma ell fasiare utvecklingssam­arbete och induslriellt samarbele på della område där dynamiken på mark­naden är myckel slark och kundernas behov är så skifiande. Samiidigi konslalerar han all del redan nu finns långt framskridna planer på etl konkret samarbete.

Skälen för mitt förslag: Utvecklingsbolaget Ellemtel bildades år 1970 på basis av ell omfattande avtalskomplex varav  riksdagen godkände etl

 

Prop. 1984/85:158                                                                 12

grundläggande konsortialavial inklusive bolagsordning samt lill konsortial-avlalet bilagda immalerialrältsavlal och avtal om produktionssamarbete (prop. 1970:128. slatsulskollet 131, rskr 295). År 1976 godkände riksdagen att avlalet om produktionssamarbete upphörde samt ett ändringsavtal lill immaterialrällsavlalel. Riksdagen beslutade också atl endast omfattande och principiella ändringar i avtalen fortsättningsvis fordrar riksdagens godkännande (prop. 1977/78:4, TU 4, rskr 9). Riksdagens beslut (prop. 1980/81:93, NU 38, rskr 208) om överiåtelse av slalens aktier i Datasaab AB lill Telefonakliebolaget LM Ericsson m. m. innebar bl.a. att en del av statens aktieinnehav skulle överföras till televerkets bolag Teleinvest AB. Televerkets andel av aktierna i Datasaab (numera EIS) blev därmed 9,5 %. Jag bedömer att de avtal som televerkel nu underställt regeringen, endasl fordrar riksdagens godkännande i vad avser försäljningen av aktierna i EIS.

Ellemtel har som nämnts ulvecklal bl.a. AXE-stationssystemel, som blivil en av Sveriges största exportframgångar genom tiderna. Utveck­lingssamarbetet mellan Ericsson och televerket framstår därför som en av de vikligasle industripolitiska satsningarna i modern tid. Bäde lekniskl och marknadsmässigl har emellerlid mycket hänt sedan början av 1970-talet. Parterna har därför funnit det vara i bådas inlresse alt se över Ellemtel-av-talen och därmed sammanhängande avtal och göra nödvändiga anpass­ningar inför framliden.

De nya avtalen innebär atl samarbetet skall fortsätta och fördjupas inom området publik telekommunikation och stora abonnentväxlar. Samarbetet rörande utrustningar för drifl och underhåll av telekommunikationsnät skall exempelvis uiökas. Man har också överenskommit om andra konkre­ta samarbelsprojekt.

Inom lerminalområdet har nya förhållanden inträtt bl.a. genom att del blivit tekniskl möjligt all konstruera mycket komplexa men ändå relativt billiga abonnentlerminaler. Dessa terminaler blir myckel olika beroende på deras uppgifler. En del i dem är utmstning för kommunikation. Många av dessa lerminaler är redan idag godkända för anslutning till televerkels nät och lillhandahålls direkl lill kunderna av bäde televerket, Ericsson och andra leverantörer. Eflersom det finns mycket skiftande behov bland användarna torde det inte vara möjligt för en leverantör vare sig denne är teleförvaltning eller tillverkare att tillfredsställa dem alla. För atl verkligen lyckas på terminalmarknaden krävs såväl korta lider mellan produklul-vecklingsbeslul och produklintroduktion som snabb reaktion på ändringar i marknadsbilden. Detta leder lill krav på integration av marknadsföring, konsimktion och tillverkning. Ellemtel vars huvudinriktning är alt utveck­la omfallande syslem och produkler som har lång leknisk livslängd och kräver slora utvecklingsinsatser är därför i många fall mindre lämpligt för utveckling av terminaler. Av dessa skäl är del från både televerkels och Ericssons synpunki fördelaktigt all båda organisalionerna ges möjlighel all

 

Prop. 1984/85:158                                                  

agera oberoende av varandra på terminalmarknaden. Televerkel kan då satsa mer på sin egen lillverkningsrörelse. För Ericsson är det väsentiigt atl arbeta nära kunderna för att på så sätt få marknads- och drift.serfaren-heler.

Detta talar således för alt inle bedriva samarbetet i fråga om terminaler inom Ellemlels ram. Någol sådanl samarbele äger i praktiken inte heller mm trots de möjligheter som finns enligi nuvarande avtal, Däremoi har parlerna nu funnil goda skäl all i andra former bedriva ett mer inliml samarbele inom vissa seklorer av terminalmarknaden. 1 likhei med för­handlingsmannen anser jag alt den nu Iräffade överenskommelsen kan ligga lill grund fördel fortsatta samarbelel mellan televerket och Ericsson,

I konsekvens med parternas uppfattning att man i fråga om terminaler bör agera mer oberoende av varandra och utifrån mer affärsmässiga prin­ciper bör försäljningen av aktierna i EIS godkännas. Överenskommelsen om försäljningen av aktierna är en integrerad del av del nya samarbelsavta-let. En sådan avveckling av engagemanget i EIS frigör inom televerket resurser som kan användas i televerkets egen ulvecklings- och lillverk­ningsrörelse.

De nya avtalen innebär också ökade exportmöjligheter för Teli som jag finner värdefulla bl, a. genom att möjligheter skapas att ulnytQa Ericssons väridsomspännande försäQningsorganisalion.

5    Telis verksamhetsform

Mitt förslag: Jag föreslår all slutligt beslul om Telis verksamhetsform fattas först efler förnyade överläggningar mellan televerkel och de fackliga organisationerna. Ell förslag om induslridivisionens verksam­hetsform föreläggs riksdagen senasl i nästa budgetproposition.

Förhandlingsmannens bedömning: Förhandlingsmannen konstaterar atl Teli, för all behålla produktionsvolym och sysselsättning, måste få lillgång lill en slörre marknad inom den konkurrensutsatta sektorn och med leve­ranser utanför televerket. En fortsatt konkurrenskraftig tillverkning kom­mer all kräva ordentliga ekonomiska insatser för forskning och utveckling. Teli måsle därför få använda vinsterna av sin produktion för ulvecklings­verksamhel. Aktiebolagsformen gör della möjligt.

Tidpunkten för genomförandet av Telis verksamhetsform måsle avgöras nu. Telis verksamhel lider av atl leva med oklarhet på denna punkt. Verksamhelen vid Teli mår enligt förhandlingsmannen inte bra av all del råder motsättningar mellan de två stora fackliga organisationerna inom televerket och verkel om verksamhetsformen. Tiden för förhandlingsman­nens arbete har varil för korl för alt nä fram lill praktiska resultat. Del är

 

Prop. 1984/85:158                                                    14

länkbart all samstämmighet om handlingslinjerna i organisationsfrågan kan nås mellan alla de fackliga organisationerna och televerket. Detta kan komma att slälla krav på någon framflytlning av den tidpunkt som fastlagts av riksdagen.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens beslut (prop. 1980/81:66, TU 9, rskr 132) skall Teli överföras i bolagsform den I juli 1985. En viklig fömlsätlning för att Teli i framtiden skall kunna arbela framgångsrikt är dock atl televerket och de fackliga organisalionerna har en gemensam syn på Telis förelagsform. Jag har erfarii att Statsanställdas Förbund har begärt förnyade överiäggningar med televerket om Telis verksamhetsform. Med hänsyn lill förhandlingsmannens bedömning atl del är länkbart att samstämmighet om handlingslinjerna i organisationsfrågan kan nås anser jag att slutligt beslul om organisationsform för Teli bör anstå. Jag anser således alt TeH inle bör överföras till bolagsform den Ijuli 1985. Ett förslag om Telis verksamhetsform bör föreläggas riksdagen så snart överläggning­arna är klara, dock senast i nästa budgetproposition.

6   Slopat anslutningsmonopol för telefoner m. m.

Mitt förslag: Telefonapparater med typgodkännande (T-märkning) får kopplas in på det allmänna telenätet från och med den I november 1985. Televerket skall inle längre äga telefonapparaterna. De telefonappara­ter som televerket redan levererat överlåts till kunderna ulan koslnad och med bibehållet underhållsansvar för verket. En basapparat av hög kvalilet och med underhåll utan extra kostnad skall normall ingå i abonnemanget. Verkets monopol på ulmstningar för offenllig lelefon i (telefonautomater o. dyl.) bibehålls.

Televerkets förslag: Televerkel föreslår att befintliga basapparater även i fortsättningen skall ingå i lelefonQänsten och garanteras funktionalitet och underhåll utan extra koslnad. Nytillkommande abonnenter kommer också att erbjudas denna Qänst genom det "bassortiment" av telefonapparater, som televerket garanterar alt tillhandahålla. Alternativt blir del möjligt atl ansluta typgodkända (T-märkta) telefoner eller lerminaler som kan tillhan­dahållas av televerket eller av andra.

Förhandlingsmannens bedömning: Förhandlingsmannen anser alt tiden nu är mogen all överge monopolet på telefonapparater. Genom alt marknaden är fri för försäQning av telefonapparater har monopolet avskaffat sig självl. Det har dock inle skelt under godlagbara former. Tekniskl undermåliga apparaler kopplas in på nätet. Det finns dock enligt förhandlingsmannen en

 

Prop. 1984/85:158                                                   15

del som talar för att det till vaije abonnemang skall höra en basapparat som televerket har underhållsansvaret för. Enligt förhandlingsmannen kan det kanske vara svårt att hitta organisatoriska former för etl sådant syslem med basapparal. Del bör dock inte vara ett olösligt problem.

Skälen för mitt förslag: Televerkets monopolomräde — i den mening som jag beskrivit inledningsvis - utgörs av abonnentväxlar, telefoner och viss anslutningsulmslning för datakommunikation. Moiiven för dessa monopol är bl. a. tekniska, ekonomiska och regionalpolitiska. Del har ansells rimligl all televerket såsom förvaltare och byggare av statens allmänna telenät skall ha ett stort inflytande över kraven på den utrustning som skall få anslutas lill della nät. Del är av största vikl all ulruslningen inle är sådan atl den stör funktionen i nätet.

Bibehållandet av nuvarande ordning har slarki försvarats genom de gränsdragningsproblem som uppkommer genom all det blir alll vanligare att telefonifunktionen byggs in i data/textterminaler som inte omfattas av monopolet. Nuvarande regler kan innebära all televerket får svårigheler att tillgodose kundernas berälligade önskemål om sådana nya, effektiva, kombinerade kommunikationslösningar.

Likaså försvåras nuvarande ordning genom förekomslen av s. k. piralte-lefoner som inte får anslutas till det allmänna telenätet. FörsäQningen av sådana kan i praktiken inte hindras och de aUra flesta lorde, trols förbudei, anslutas lill del allmänna telenätet. Enligt verkels bedömning är idag mer än 10% av alla nylevererade telefoner "pirattelefoner". De flesta uppfyller inle de krav som måste ställas ulifrån internationella överenskommelser om telefonitjänslens tekniska kvalitet. En fortsatt ökande spridning kom­mer atl leda till ökad andel felringningar, obesvarade anrop, misslyckade uppkopplingar och samlal med dålig ljudkvalitet, dvs. siörningar inle bara för innehavarna ulan också för andra telefonabonnenter. Samtidigt finns bland dessa apparater naturligtvis sådana som tUlfredsställer rimliga tek­niska krav och ej skadar nätets funktion och andra användare av telenätet. Den ordning med typgodkännande (T-märkning) som jag nu föreslår inne­bär att televerket får bättre möjligheter all hindra siörningar i telenätet som förorsakas av apparaler av olillfredsslällande kvalilet. Då del gäller tele­fonautomater för offentlig telefoni finns inle de här relaterade problemen ochjag föreslår därför inga ändrade regler för dessa telefoner.

TelefoniQänsten är enligt min mening en grundläggande nyttighet som bör erbjudas alla till ett rimligt pris över hela landel. Därför är inträdesav­giften för ell huvudabonnemang densamma oavsett televerkets kosinader i det enskilda fallel. Undanlag härifrån görs endasl för abonnemang i vissa fritidshus. Elt slopande av anslulningsmonopolel ändrar inle detla grund­läggande förhållande. Anslulningsmonopolel har bidragil lill alt televerket kunnal hålla enhelliga priser och enhetlig service över hela landel. Verket har med vinsler från områden med kommersielll fördelaktigare förhållan-

 

Prop. 1984/85:158                                                   16

den såsom storstadsområdena kunnal läcka föriuster i glesbygd och där­med kunnat bevara del enhetliga priset och kvalilelen över hela landel på apparaten och dess underhåll. På det sättet har ekonomiska förutsättningar skapals för verket atl ge invånarna i glesbygd tillgång lill apparater på samma villkor som i andra områden trots de ofta högre kostnaderna i glesbygd.

Ett sådant regionalpolitiskt ansvar bör enligt min mening även i fortsätt­ningen gälla för televerkets tillhandahållande av lelefonapparaler. Till abonnemanget bör därför normalt höra en basapparat av hög kvalitet. Idag bärs kosinaderna för underhåll av vanliga telefoner solidariskt av abonnen­terna. Mitt förslag innebär ingen ändring i det avseendet. Basapparaten skall lillgodose sådana tekniska krav atl den garanteras fungera med bibe­hållen mycket god talkvalitet över hela landet. Bassortimentet skall utöver apparaten bestå av nödvändiga komplemenl för handikappade. Del bör finnas möjlighel atl erbjuda etl abonnemang lill reduceral pris utan apparat exempelvis till den som redan har en basapparat eller lill förelag som skaffar abonnemanget för datakommunikation. Del bör ankomma på tele­verket alt med utgångspunkt från dessa allmänna riktlinjer bestämma om de närmare formerna för tillhandahållandet av telefonapparater. Förslaget kombinerar enligt min mening viktiga och nödvändiga regionalpolitiska och sociala hänsynstaganden med en större valfrihet för konsumenterna. Det har också handelspolitiska fördelar.

Televerkskoncernen har som tillverkare av telefoner ett allt slörre in­lresse av atl kunna exportera lelefonapparaler. Arbetsinnehållet i telefon-tillverkningen minskar ständigt och konkurrensen från billiga "pirattele­foner" med otillfredsställande kvalilel gör all sysselsätlningen i Teli-verk-sladen i Sundsvall är hotad. Arbetsåtgången är för närvarande 0,7 timme per apparat. Ca 500000 apparaler tillverkas av 250 verkstadsmontörer. Hela den inhemska marknaden är enligt televerkets bedömning ca 600000 apparater/år. Då arbetsinnehållet i nästa apparalgeneralion är ca 0,3 timme per apparat kommer sysselsätlningen alt sjunka till knappl 110 verkstads-montörer om Teli inte kan finna en vidare marknad. Såsom jag tidigare anförl kan den internationella utvecklingen och del nya avlalet med Erics­son underiälla detta och bidra lill att motverka nedgången i sysselsättning­en vid Teli. Samma effekl lorde den föreslagna avvecklingen av apparat­monopolet ha eflersom del Iroligen blir lättare all sälja ulomlands för Teli liksom för annan svensk teleinduslri om man i andra länder ser att det inte finns en skyddad hemmamarknad.

Med hänsyn till att televerket slopat registreringen av lelefonapparaler finner jag det naturligt atl de telefoner som televerket tillhandahåller i fortsättningen ägs av kunden.

Genom mitt förslag kommer televerkets monopol då det gäller anslut­ningar lill det allmänna telenätet all i fortsättningen inskränka sig lill

 

Prop. 1984/85:158                                                    17

abonnentväxlar och dataanslutningsutrustningar (modem) för höga hastig­heter. Dessa utrustningar utgör på ett annat sätl än telefonapparaterna en del i telenätet och är närmare knutna till telenätets funkiion. Det är enligt min mening nödvändigt att bibehälla televerkets samlade ansvar för telenä­tet inklusive abonnenlväxlarna. Endast därigenom kan man i ett litet land som Sverige även i framtiden la tillvara de fördelar som den tekniska ulvecklingen ger inom telekommunikationsområdet. Det är enligt min me­ning till fördel för landet att vi har etl heU dominerande lelenät av hög kvalitet. Som jag framhållil i del föregående har televerket ingel legalt monopol på att driva telenät. Verkets dominerande ställning gör dock att ell faktiskt monopol sedan länge föreligger och jag menar i likhei med förhandlingsmannen att del ulgör den bästa grunden för all televerket även framgent skall kunna erbjuda sina Qänster till låga priser, hålla hög fram­komlighet och kvalitet i sitt nät saml i övrigl ligga i främsta ledel när del gäller leknisk utveckling. Denna dominerande ställning är vidare en förut­sättning för att den uQämnande taxeslrukluren för de grundläggande tele-Qänslerna skall kunna upprätthållas. Jag anser därför inte all del nu finns någon anledning lill förändringar i dessa avseenden. Den tekniska ulveck­lingen kan dock komma att medföra att fömtsättningarna ändras. Då det gäller modemer bör televerket självt även fortsättningsvis få göra anpass­ningar av anslutningsreglerna.

I anslutning till denna fråga villjag något beröra reglerna för hur telefo­nerna och annan teleutrustning, som skall anslutas lill nätet, provas och godkänns av televerket. Svenska Grossistförbundel har i skrivelser den 25 januari och 8 februari 1985 tagil upp denna fråga. Skrivelserna har remiss­behandlats. Även internationella handelskammarens svenska national­kommitté har i en skrivelse till regeringen den 26 januari 1984 tagit upp frågan.

Anslulningsgodkännandet görs nu av ett särskilt konlor inom televerkets centrallaboratorium. Provningen kan ske i televerket eller i annat laborato­rium som verkel bedömi har erforderlig kompelens och självständighet. Som hjälpmedel för extern provning har televerkel ularbelal teslformulär, som för elt anlal vanliga produktslag anger vilka egenskaper som måste mätas och redovisas. De generella tekniska villkoren för anslutning är kända och publicerade. I den mån proven visar att villkoren är uppfyllda måste verkel godkänna utmstningen för anslutning. Skulle kunden vara missnöjd med godkännandekontorets beslut kan det överklagas till telean­slutningsnämnden. Teleanslutningsnämnden består av två televerksrepre­sentanter och tre andra ledamöter som regeringen utsett. Nämnden inrätta­des som en följd av riksdagsbeslutel med anledning av prop. 1980/81:66. Hillills har ingen klagat hos teleanslulningsnämnden.

Godkännandekontoret handlar självfallel under ansvar för att sekretess­reglerna föQs. Sekretesslagens beslämmelser om alt uppgifler om prov-

 

Prop. 1984/85:158                                                    18

ningsresullat m, m. inte får utiämnas inom 20 år utan beställarens tillstånd lillämpas således såväl internt inom televerket som externt för all upp­dragsprovning. Uppdragsgivaren kan dessulom begära slrängare sekretess än normalt i samband med provning vid televerket. Exempelvis kan utmst­ningen plomberas eller alla provningsmoment ske i närvaro av bestäUaren, Eftersom handläggningstiden vid godkännandekonloret är mycket kort (i genomsnitt under en månad) innebär det dessulom all uppgifterna om produklen når kontoret blolt kort tid innan den släpps ut pä marknaden. Om provning sker utanför televerket blir godkännandekontorets hand­läggningslider ännu kortare,

I regeringens proposition (1980/81:66, TU 9, rskr 132) om vissa åtgärder på teleområdet uttalades all televerkels provning av produkler avsedda atl anslutas till telenätet i princip är atl anse som officiell provning. Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet ansåg dock atl handläggningen av dessa provningsärenden tills vidare borde ske i särskild ordning vid televerket. Som skäl anfördes atl provningen syflar lill alt säkerslälla telenätets funktion för alla som kommunicerar via nätet, vilket är en av televerkels primära uppgifter.

Vissa av de remissinstanser som har yltrat sig över Grossistförbundels skrivelse den 25 januari 1985 har anfört betänkligheter mol all provningen av leleutmstning skall vara att anse som officiell provning. Remissytlran­dena visar också alt del finns vissa tveksamheier i fråga om de regler som gäller för provning och godkännande av leleutmstning.

Televerkel har som följd av propositionen 1980/81:66 fåll i uppdrag all redovisa sitt arbete med dessa frågor. Regeringen har därefler lämnat en redovisning till riksdagen i budgetpropositionerna åren 1983 och 1984. Med hänsyn till atl den nuvarande ordningen i praktiken visat sig fungera mycket väl är jag inte beredd att förorda en förändring av de regler som gäller. Jag anser dock all det ändå utifrån främst principiella utgångspunk­ter kan finnas skäl atl se över handläggningsordningen. Den nya ordningen har tillämpats under drygl tre år och har under denna tid successivi ändrals. En översyn av lagen om officiell provning pågår. De europeiska teleförvaltningarna arbetar med all harmonisera de olika ländernas regler för provning och godkännande. Det kan därför vara lämpligt atl söka bedöma om utvecklingen eventuellt moiiverar några förändringar. Jag avser därför all senare, i samråd med chefen för industridepartementet, föreslå regeringen atl reglerna för provning och godkännande av teleut­rustning ses över av en särskild utredningsman. Översynen skall syfta till alt bedöma vilket syslem som bäst tillgodoser de iniressen som är berörda.

I della sammanhang vill jag även beröra frågan om televerkels myndig­hetsutövning i fråga om frekvensförvaltning. Radiofrekvenser är en resurs med begränsad tillgång. För vatje radiosändare las en del av resursen i anspråk, och hushållning är därför nödvändig. Televerket har fått regering­ens uppdrag alt svara för den hushållningen genom atl ge tillstånd för

 

Prop. 1984/85:158                                                    19

innehav och användning av radiosändare. Verket skall också tilldela fre­kvenser och föreskriva tekniska och operativa förutsättningar för använd­ningen. Televerkel har vidare regelbundel fåll regeringens uppdrag atl förelräda Sverige i inlernalionella förhandlingar om frekvensfördelningen. Samiidigi efterfrågar televerkels kommersiella radio frekvenser och kon­kurrerar om dessa med andra radioanvändare.

För atl markera alt man önskar hålla sin myndighetsutövning skild från affärsverksamheten har verkel inrällat en från övrig verksamhel frislående rörelsegren: frekvensförvallningen.

Radioleveranlörerna och de flesla kunderna ser, såvitt jag kan bedöma, positivt på frekvensförvaltningens verksamhel och anser dess arbetssätt rikligl. Men det händer all frekvensförvallningen, i övriga radioanvän­dares intresse, ibland inte helt kan lillmölesgå en enskild kunds önskemål. Kunden kan då överklaga frekvensförvallningens beslut, först hos general­direktören och i näsla insians hos regeringen.

Den nuvarande ordningen inbjuder lill ifrågasättande av om denna myn­dighelsulövning utnyttjas för atl på elt otillböriigt sätt gynna verkets egna affärsintressen. För all ge yllerligare garantier för atl frekvensförvallning­en sköts på etl opartiskt säll har televerket föreslagil alt en nämnd inrättas enligt samma princip som den redan exislerande teleanslulningsnämnden.

Jag anser all den uiredare somjag föreslagit bör tillkallas för att bedöma formerna för godkännande av privatägd teleutrustning som försia fråga också skall belysa televerkets myndighetsutövande roll i fråga om fre­kvensförvallningen och framlägga de förslag lill eventuella organisatoriska ändringar som uiredaren kan finna befogade. Utredaren böräven behandla televerkets förslag om en frekvensnämnd.

7    Utbyggnaden av kabel-TV-nät

Här behandlar jag, efter samråd med statsrådet Göransson, de aspekter som i första hand är av lelepolilisk nalur i massmediekommitténs förslag och remissinslansernas yllranden över dessa.

Min bedömning: Någon särskild plan för utbyggnaden av kabel-TV-nä-ten i landel behöver enligt min mening inte faslslällas. Etableringsfrihel bör få råda i fråga om nätanläggning. Den lekniska standardiseringen av näten bör, med hänsyn lill kosinaderna och osäkerheten om kabel-TV-nätens roll i det framtida telenätet, t. v. ske på frivillighetens grund.

Televerkel bör konkurrera med andra förelag om kabel-TV-näiul-byggnaden. Det bör ligga i verkets intresse att vara öppet för samarbete med såväl fastighetsägare som med andra nälanläggare.

 

Prop. 1984/85:158                                                                 20

Massmediekommitténs förslag: Kommittén har valt alt föreslå etl system, där en fortsatt fri etableringsrätl för nätanläggning kombineras med alt berörd kommun ges möjlighel att yttra sig över näts utbredning, kapacitet m. m. i samband med att beslul om lillslånd las vid användning av nätet för vissa Qänster.

Kultur- och mediepoliliska bedömningar är utgångspunkt för kommit­téns överväganden om skäligheten i en utbyggnad av kabelnät efter av centrala eller lokala poliliska organ fastlagda planer.

Nalurliglvis kan andra motiv än kultur- och mediepolitiska anföras för en utbyggnad, men kommittén har inle setl del som sin uppgift all närmare gå in på dessa.

Om en ulbyggnad av kabelnät skall ske som ell led i den allmänna telekommunikaiionsulvecklingen i landet eller av industri- och sysselsäll­ningspolitiska skäl, kan en annan bedömning göras. Sett i elt vidare per­spektiv är, enligt kommittén, anläggning av kabelnät för i försia hand TV-överföring ell viktigt sleg i etableringen av elt allmänl bredbandsnäi i landet.

Kommitténs bedömning är dock, all det i dagens läge inte är ändamåls­enligt atl lägga fast planer som tar sikte på elt visst teknikval eller vissa specifika systemlösningar.

Åven om inga bindande planer läggs fast för tekniskl utförande av kabelnät, finns det emellerlid ett betydande behov av slandardiseringsar-bele.

En slandardisering på frivillighetens grund har inletts och den kan ha stora fördelar bl.a. med hänsyn till möjligheten att snabbt genomföra och revidera slandarden. Frågan lorde emellerlid enligt kommiitén kräva fort­satt uppmärksamhet för evenluella lagstiftningsåtgärder i elt senare skede om resultaten av del nu inledda standardiseringsarbetet inte bedöms vara tillfyllest. Man bör överväga att göra ombyggnad av centralantennanlägg: ningar ränlebidragsgrundande enligt det s. k. ROT-programmel under för­utsätlning att de utformas med en lämplig leknik.

Massmediekommitlén anser all televerkets konkurrensfördelar i fråga om nätutbyggnad kommer atl leda lill en viss marknadsuppdelning så all verkel kan komma all inrikla sig på basnäts- eller orlsnätsutbyggnaden medan andra nälanläggare inriktar sig på mindre enheler och framför alll utbyggda centralanlennanläggningar. En sådan uppgiftsfördelning finner kommillén ändamålsenlig.

Remissyttrandena: Jag lämnar här en kortfattad redogörelse för remiss­svaren i frågor som berörs i denna proposition. En fullsländig remissam­manfattning kommer all ingå i den proposition om radio och TV-sändning­ar i kabelnät som statsrådet Göransson senare avser att föreslå regeringen alt framlägga för riksdagen.

Många remissinslanser tillslyrker eller lämnar ulan erinran förslaget om etableringsfrihel för nätanläggning.

 

Prop. 1984/85:158                                                                21

Åtskilliga pekar emellertid på att kabelnäten kan användas för andra ändamål än för befordran av TV-program och beklagar att kommillén inte haft i uppdrag atl uireda också dessa frågor. Hit hör statens induslriverk, statskontoret, riksrevisionsverkei (RRV), Kalmar kommun. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) och Värmlands läns landsling. HSB förulsäller att elt ev. beslut om ett riksomfattande bredbandsnäi kommer all föregås av en ny remiss.

Kabelutbyggnadens regionalpolitiska effekler och effekler på kommu­nernas markpolitik framhålls av Tjänslemännens Centralorganisation (TCO), planverket, Borlänge och Luleå kommuner och Norrbottens läns landsting.

En planerad kabelulbyggnad förordas av TCO, statskontoret, planver­ket, Luleå kommun. Landsorganisationen, Statsanställdas förbund. Svenska Journalistförbundet och Filmcentrum. Svenska Industriljänsle-mannaföibiindets klubb vid Sveriges Radio anser att om kabel-TV skall införas bör det ske planenligl. Värmlands läns landsting vill ha samhälls­kontroll över kabelutbyggnaden. Hyresgästernas riksförbund betonar atl kabelulbyggnaden inle är en angelägenhel för siaten och Svenska kom­munförbundei anser all kommunerna enligt förslagel får för litel inflytan­de. Mot bakgrund av bl.a. kabelnätens belydelse för planfrågorna anser Borlänge, Kalmar och Luleå kommuner alt kommunernas roll borde slär­kas.

Statens kidtuiråd, Stockholms kommun, Sveriges frikyrkoråd, ABF och SiiUsansiälldas förbund förordar en geografisk rättvisa i kabelutbyggna­den.

Ett fätal inslanser uttalar sig om ROT-programmel. Näriadiokommitién inslämmer med kommittén, medan Fasiighetsägarföi-bundet menar all ROT-programmet är ointressant för privata fastighetsägare. Däremoi borde bestämmelserna ändras så att ombyggnadslån kan erhållas för cen­tralantenner. Bostadsstyrdsen finner ingen anledning atl i nuvarande läge främja någon viss teknisk lösning.

Några remissinstanser har synpunkter på frågan om lekniska standard­krav på kabelnät. Kommitténs förslag om en frivillig standardisering stöds av Sveriges standai-diseiingskommission, Centralantennmaterielleveran-lörernas förening (CANT) och Ericsson. TCO, poslen och Statsanställdas förbund lalar för lekniska minimikrav. Sveriges Radio anser all åtminstone vissa kanaler bör kunna ta en C-MAC-signal. Televerkel pekar på stör­ningsrisker från undermåliga anläggningar och aviserar förslag om lagänd­ringar i samband med en eventuell översyn av radiolagstiftningen.

När det gäller fastighelsnätens utförande förordas sQärnnäl av telever­ket, Jönköpings kommun. Statsanställdas förbund, Tidningsutgivareföre­ningen, Hyresgäströrelsen och Värmlands läns landsting.

Ericsson och Seth's kabel-TV förordar ökade möjligheter alt använda radiolänk.

 

Prop. 1984/85:158                                                   22

Trots den formellt fria etableringsrätlen lalar myckel för att televerkel kommer atl få en stark ställning som nälanläggare. Flera remissinslanser påpekar della och uttrycker oro och/eller förordar reslriklioner. Bland dessa finns RRV, Jönköpings kommun. Svenska arbetsgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivarorganisation, Sveriges Radioleverantörer, Sveri­ges elektronikindustriförening. Leverantörföreningen Kontor Dala AB, C ANT, IFPI-VIDEO, Hyresgästernas riksförbund och Värmlands läns landsting. Statsanställdas förbund, däremoi, argumenterar för alt telever­ket skaU äga etl riksomfallande kabelnät och TCO undersiryker att telever­ket måste spela en huvudroll i utbyggnaden.

Några remissinstanser, näringsfrihelsombudsmannen (NO), statskon­toret, RRV och IFPI-VIDEO betonar vikten av att televerkets konkurrens­utsatla verksamhel särredovisas och atl principerna för kostnadsfördel­ningen anges.

Kommittén pekar på bl. a. sekretesskäl för all inte kräva alt televerkel skall upplåta sina kanalisalioner och kabeltrummor lill andra nälanläggare. Denna uppfallning möter motstånd hos bl.a. NO, SAF, Sveriges elekiro-nikindustriförening, Riksdataförbundet, Sveriges industriförbund, CANT, Ericsson, Luxor, HSB och Seth's kabel-TV. Flera av dessa föreslår olika lösningar för hur sekretessproblemen skall kunna lösas.

I en särskild skrivelse till regeringen den 17 januari 1985 har datadelega­tionen med anledning av massmediekommitléns belänkande föreslagil all regeringen lar iniliativ lill atl sludier och utvärderingar genomförs rörande den framlida kommunikationsteknikens användarproblem. Liknande för­slag har framförts av statskontoret i en skrivelse till regeringen den 7 mars 1985.1 skrivelsen redovisas kontorels medverkan i utarbetandet av decen­traliseringsplaner för vissa myndigheter. Enligt kontoret bör praktiska försök göras vid någon eller några myndigheter för all pröva hur ny leknik kan underiätta decentralisering.

Skälen för min bedömning: Som en bakgrund lill och moliv för mina bedömningar i fråga om kabel-TV-nät lämnar jag en korl redogörelse för olika aspekter på telekommunikationernas framtida utveckling i landet. För en utförligare beskrivning av televerkets nätutbyggnad får jag hänvisa lill televerkets komplettering av sin ireårsplan den 17 januari 1985.

Kraftig utbyggnad av telenätet

Televerkel har idag ett nät vars värde kan uppskallas till 100 miQarder kr. Praktiskt tagel varje hushåll i landel har en telefonledning dragen lill sig och många företag och en del hushåll har flera huvudledningar. Inget annat land i väriden har tillnärmelsevis elt så utbyggt nät av ledningar lill abon­nenterna. Sverige är också det telefonläiasle landel i världen. Del finns näslan lika många telefoner som invånare. Vi har också i förhållande lill anlalel invånare mycket fler anslutningar liU telenätet för dalakommunika-

 

Prop. 1984/85:158                                                                  23

tion än något annat västeuropeiskt land och torde ligga på ungefär samma nivå som USA. En orsak till telekommunikationernas slora omfattning i Sverige är säkert atl vi inlernationellt sett har mycket låga teleavgifter. Detta är en utmärkt bas för en ytterligare utveckling av telenätet.

Idag erbjuder televerket en mängd olika slags överföringar av informa­tion via vanliga telefontrådar, radiolänk, koaxinlkabel. fiberoptisk kabel och salellil. Det är telefon, dataöverföring, telefax, teletex. lelex. tele­gram, personsökning, mobiltelefon, datavision, sjöfartsradio och TV-(vi-deo)-konferenser. Dessa Qänster kommer att förändras i framtiden. Nya Qänster - nu närmast röst- och textbrevlådor samt mobil textkommunika-lion - tillkommer. Vissa Qänster kommer att vidareutvecklas och bli billigare bl. a. genom användning av ny teknik och genom de mycket stora investeringar som verket planerar. Teknikutvecklingen avser, som jag framhållil i det föregående, både n;il (ledningar och växlar) och anslulna apparater (terminaler). Televerkets industrier arbelar med viss utveckling av terminaler men det är på nälsidan som staten genom televerkel gör de klart största utvecklings- och utbyggnadsinsatserna.

Enligt den Ireårsplan som redovisals för riksdagen i budgetproposi­tionen skall ca 20 miljarder kr, investeras under de närmaste Ire budgel­åren varav 12.5 miQarder för alt bygga ul och modernisera telenätet. Investeringarna kan även under åren därefter förväntas ligga på en mycket hög nivå. Förändringen av nätet sker dels genom en rent fysisk utbyggnad med nya teleförbindelser i kablar och radiolänkar, dels genom etl byle lill ny (digital) teknik i nätet. Utbyggnaden styrs av nuvarande och förutsedd efterfrågan på olika telcQänster och sker med hänsyn tagen till nuvarande och förutsedd teknik. Starkt pådrivande är i första hand den ökande datatrafiken. Slora steg tas därmed i utvecklingen av lelekommunikatio-nerna i landel. Svenskl näringsliv och förvallning får härigenom bland de första i världen allmän tillgång till de förbättringar som den nya teletekni­ken ger. Samtidigt är den en utmaning och en möjlighet för svensk data-och elektronikindustri att visa sitl kunnande och sin konkurrenskraft.

Såsom framgår av del nyss anförda kan verket redan idag erbjuda en lång rad teletjänster till internationellt sett lågt pris. Det som den nu planerade omläggningen och utbyggnaden kommer atl leda till är framför allt att dessa Qänster får ett ännu lägre pris. De får dessutom högre kvalilel. Del blir i första hand förelagen som får glädje av den här utveck­lingen. Samtidigt kommer Qänster som idag bara används av förelag också att bli intressantare för hushållen. Så småningom kommer de iroligen också atl utnyttjas av hushåll i en inte obelydlig omfattning. Det gäller l.ex. överföring av text och sökning av information från dataterminaler (persondatorer, hemdatorer, "nyttodalorer"). I vilken män detla kommer att ske beror i hög grad pä prisulvecklingen för persondatorer och andra terminaler och självklart på hushållens behov och inlresse av sådana Qänster, Om kvaliteten på Qänstema och deras anpassning lill kundernas

 

Prop. 1984/85:158                                                   24

behov leder lill en hög efterfrågan kan långa tillverkningsserier ytterligare sänka priserna på utmstningen,

Kvalilelen på Qänstema kommer atl förbältras bl. a. genom all de fram­komlighetsproblem som idag finns vid vissa lider mellan vissa områden kommer alt minska och genom alt bilder och dala kommer alt kunna överföras myckel snabbare än idag. Exempelvis kommer en A4-sida som del idag lar 30 sekunder atl överföra med telefax (Qärrkopiering) att år 1987 kunna överföras på drygt 1 sekund. Dala molsvarande 2 maskinskrivna A4-sidor i sekunden kommer år 1987 all kunna överföras mellan alla som efterfrågar Qänsten - i försia hand förelag. Idag moisvarar den vanliga överföringshastigheten I/IO A4-sida i sekunden. De behov hos användarna som idag finns av mycket snabba överföringar av stora datamängder lillgo­doses genom speciallösningar i telenätet. En väsenllig aspekl på ulveck­lingen av nätet är alltså atl dessa behov kommer alt kunna lillgodoses utan några som helsl speciella arrangemang. En anslulning av lämpliga appara­ler lill del vanliga telenätet kommer all vara lillräckligl för all klara även myckel kvalificerade behov.

Utvecklingen ger regionalpoliliska fördelar

Den regionalpoliliska ulredningen har i belänkandet (SOU 1984:74) "Regional utveckling och mellanregional uQämning" lagil upp frågan om den nya data- och teleteknikens regionalpolitiska konsekvenser. Chefen för industridepartementet betonar i propositionen 1984/85:115 om regional utveckling och uQämning vikten av denna fråga som jag här något vill beröra.

Den stora salsning på ulbyggnad av telekommunikationerna, som jag redogjort för, innebär sammanfattningsvis atl vi kommer all få mycket slor telekapacitet — även för dalakommunikation - var helst i landet där eflerfrågan finns. Den som efterfrågar del kommer all få lillgång lill alla sorters leleQänster kort lid efler alt de har begärts. De fasta avgifterna kommer liksom nu atl vara lika i hela landel. Ingenslans i landel kommer brislen på telekommunikationer atl hindra elablering och drifl av en verk­samhet. Telenätet kommer alt ha så stor kapacitet atl etl enskilt abonne­mang kan användas för exempelvis datavision, textöverföring och telefon samtidigt. Den teknik som väljs vid ulvecklingen av nätet - optiska fibrer, koaxialkablar, radiolänk eller annan teknik - blir beroende av vad som bedöms tekniskt och ekonomiskl bäsl i det enskilda fallet. För all kapacite­ten i telenätet skall kunna ökas krävs således inle atl en och samma teknik används i alla lägen.

Fullgoda tele- och datakommunikationer utgör en nödvändig förutsätt­ning för att näringsliv och förvaltning skall kunna utvecklas på etl önskvärt säll. Del myckel finmaskigt utbyggda telenätet innebär redan idag all produktionsbetingelserna i delta avseende är betydligt mera likvärdiga i alla delar av landel än vad som gäller för l.ex. fysiska transporter. Den

 

Prop. 1984/85:158                                                  25

lekniska ulvecklingen på telekommunikationsområdet gör också att de skillnader som finns successivt minskar. Överföringskoslnaderna blir t. ex. mindre beroende av avstånden. Detta kommer successivi all återspeglas i televerkets taxor. Vi får etl "rundare Sverige".

Utvecklingen av telekommunikationerna gör således all möjligheterna all välja lokalisering av olika verksamheter inom näringsliv och förvall­ning, som är beroende av väl fungerande teleförbindelser, ökar. Däremot har denna utveckling i sig vare sig decentraliserande eller centraliserande effekl. Många andra fakiorer spelar Iroligen en betydelsefullare roll än tillgången på goda telekommunikationer då beslut om lokalisering skall fattas.

Jag vill i della sammanhang också erinra om mitl förslag i den regional­politiska propositionen (prop. 1984/85:115) om etl stöd lill vissa telekost­nader för dalaförelag i Malmfälten. En miljon kronor per år under en treårsperiod avsätts av anslagsmedel för detta.

Kabel-TV-näten — kanske delar i det framtida lelenälet

Den leleQänst som kräver störst kapacitet är överföring av rörliga bilder av hög kvalitet, dvs. TV- eller videokonferenser och bildtelefon. All annan överföring kommer till rimliga kostnader all klaras med del nät som plane­ras vara klart år 1987. Idag sker överföring av rörliga bilder via speciellt uppkopplade ledningar med hög kapacitet mellan företag som efterfrågar Qänsten och har tUlgång till studio för TV-konferenser. Del är dyrt trots atl prisei satts med hänsyn tiU framlida förbilligande leknik. Genom nätut­byggnaden och teknikutvecklingen kommer TV-konferenser/bildlelefon all kunna erbjudas enligt principen "alla till alla" om kunderna är intresse­rade av all skaffa de apparater och ulruslningar som behövs och om dessa finns all tillgå på marknaden. Själva nätets utformning eller tillgänglighet kommer alltså inle alt utgöra någol hinder för omfattande sådan kommuni­kation. På vilkel säll röriiga bilder skall överföras i telenätet ända ul lill abonnenterna är emellertid ännu inle fastiagl. 1 motsats lill andra leleQäns­ter finns det här ingen inlernalionell slandard. En sådan standard är nöd­vändig för all TV-konferenser skall kunna ske meUan abonnenter i olika länder. Ell slandardiseringsarbele pågår inlernationellt men del försvåras av att den lekniska ulvecklingen går så snabbi.

TV-konferenser och bildtelefon förekommer ännu i mycket liten omfatt­ning såväl i Sverige som ulomlands. Brislen på efterfrågan och slandard bidrar också till att tillverkningsserierna av den utrustning som krävs ännu är korta och priserna därför myckel höga. Därigenom blir konferenserna dyra. Det som kostar mest är bildkodarna och studioutruslningen. Teknik­utvecklingen på del här områdel gäller främsl möjligheterna all koda och överföra bilder med rimlig kvalitet på ett säll som lar i anspråk allt mindre kapacUel i kablar och växlar. Därvid används aUl mer avancerade bildko­dare. Det finns redan idag på experimentsladiel leknik som ger möjlighel

 

Prop. 1984/85:158                                                                 26

att överföra rörliga bilder med någorlunda kvalilet i det vanliga telenätet ända ut lill användarna säsom nätet kommer att se ut är 1987.

Det helt dominerande motivet för utbyggnad av kabel-TV-näien är idag att de kan distribuera TV-program. Frågan är om dessa nät, som byggs lokalt och vid sidan av det vanliga telenätet, kan få en vidare användning i framliden och inordnas i telenätet. Det är, vad man nu kan se, just för bildtelefon och TV-konferenser som del dä kan bli akluelll alt använda de kabel-TV-nät som anläggs. Del är dessa Qänster som ftämst skulle motive­ra att kabel-TV-näten inordnas i det framtida telenätet. Samlidigt planerar, somjag nyss beskrivit, televerkel för elt k;ipaciieissiarki lelenät vid sidan om de lokala kabel-TV-näten till och i fastigheterna. Det ordinarie telenä­tet kommer att genom allt bättre teknik kunna utnytQas effeklivare. Det är mycket svårl att förulse priser och efterfrågan pä bildtelefon och TV-kon­ferenser. En aspekt som har betydelse i sammanhanget är att kabel-TV-nä-len främsl kommer all anläggas i bostadsområden. Det är inte säkert atl hushållen där i någon större omfattning kommer alt efterfråga dessa Qäns­ter som är de enda - som vid sidan av vanlig TV-distribution - eventu-. ellt kräver atl kabel-TV-näten används. Osäkerheten om teknikutveck­lingen och efterfrågan leder i sin tur till en osäkerhet om vilka krav på leknisk standardisering som idag ur teknisk och ekonomisk synvinkel kan moiiveras för kabelnäten. Det är enligt min mening uppenbart all man måsle fråga sig både vad som är tekniskt möjligt och vad människorna kommer all efterfråga vid prisnivåer som idag är svåra atl förulse. Det råder sammanfaUningsvis en betydande osäkerhel om kabel-TV-näien i framtiden kommer att användas för annal än TV-dislribution.

Sysiemel för regeringens och riksdagens styrning av televerket är under utveckling. Såsom jag nyligen framhöll i budgelpropositionen (prop. 1984/85:100, bilaga 8, s. 117) bör det vara av intresse att fördjupa diskus­sionen i treårsplanerna om investeringarnas relation till servicemålen, avvägningen mellan olika servicemål och ekonomiska mål saml uppfölj­ningen av måluppfyllelsen. Även i andra avseenden bör ireårsplanerna kunna ulvecklas och anpassas efler vad som under olika perioder är av särskilt inlresse i fråga om telekommunikationerna. T.ex. bör således de erfarenheter som successivt vinns om kabel-TV-nätens användning kunna las till vara och behandlas inom treårsplanesystemet.

Med hänsyn till osäkerheten om kabel-TV-nätens roll i det framlida telenätet och med lanke på del utvecklingsarbete som redan bedrivs inom regeringskansliet i fråga om styrsystemet för televerket ärjag inle beredd att i detta sammanhang förorda någon ny form för planläggningen av kabel-TV-nät eller telenät. I likhet med massmediekommiitén anserjag att en slandardisering av kabel-TV-näten på frivillighetens grund i detta osäkra läge t. v. är att föredra framför ett obligatorium, Eu sådanl arbeie pågår redan under medverkan av televerkel. Jag finner vidare atl etable­ringsfrihel bör råda inom området. Utvecklingen av anläggningar för ka-

 

Prop. 1984/85:158                                                    27

bel-TV kommer då att styras av kundernas efterfrågan och av deras be­dömning av hur väl olika lekniska lösningar moisvarar deras önskemål i koslnadshanseende och i fråga om tekniska prestanda.

Det är tänkbart att televerket kommer att kunna använda olika anlägg­ningar som verket förfogar över vid anläggning av kabel-TV-nät och all detta kommer att ge verkel vissa fördelar i förhållande lill andra anläggare av kabel-TV-nät. En annan fördel för televerket är verkets erfarenhei och kompelens i fråga om nälanläggning. Samlidigt skall betydelsen av dessa fördelar inte överskattas. För i varje fall större fastighetsägare kan det vara ekonomiskl fördelaktigt att anlägga kabel-TV-nät som endast beQänar det egna fastighetsbeståndet. En sådan kabel-TV-anläggning kan nämligen visa sig vara billigare än ett allernaliv som innebär att fastighelsnälel ansluts till televerkets ortsnäl.

Del bör ligga i televerkels intresse att vara öppet för olika former av samarbele med såväl fastighetsägare som med andra nälanläggare. Genom sådant samarbele bör det vara möjligt att bygga ul kabel-TV-näten i lakl med efterfrågan och lill så låga priser som möjligt. Med hänsyn till att kabel-TV-utbyggnaden är en helt ny verksamhel är del givelvis viktigt atl erfarenhelerna forllöpande tas tillvara. Utvecklingen får visa i vilken mån nya ställningstaganden kan krävas i de frågor jag här har berört.

Försök med avancerad telekommunikation

Med hänsyn till den dynamiska ulvecklingen på teleområdet somjag har beskrivii finner jag alt kunskapsuppbyggnaden inom områdel bör intensi­fieras. Televerkel bör därför pä alla sätt söka sprida kunskaper om sina planer och prognoser så alt en beredskap skapas i samhället för alt på ell positivt och konstruktivt sätt utnylQa de nya möjligheter som teletekniken ger. Det nya treårsplanesyslemel spelar givelvis en viktig roll i delta sammanhang. För all svensk dala- och elektronikindustri i lid skall kunna planera och utveckla produkter och syslem lill del alllmer kraftfulla telenä­tet krävs i vissa fall en längre planeringshorisonl än det här nämnda treårsplaneringssystemet. Även den användande delen av näringsliv och förvaltning behöver förbereda och beställa de produkter och syslem som genom telenätet kan förbällra deras konkurrenskrafi och öka effektivite­ten. Dessa aspekler innebär all televerkel. genlemol sina kunder och mol bakgmnd av det seklorsansvar jag har behandlat, även bör informera om sina mer långsiktiga bedömningar.

Vidare kan jag delvis instämma i daladelegationens förslag beträffande behovel av studier kring användningen av avancerad telekommunikation. Jag har funnit all någon form av prakliska försök med användning av den mesl ulvecklade teletekniken skulle vara av värde. De skulle syfla till all fördjupa kunskaperna om möjligheterna att utnyttja den nya kommunika­tionstekniken och om vilka möjligheter delta i sin lur skapar för i försia hand förelag och förvallning i olika delar av landet. De projekt med

 

Prop. 1984/85:158                                                   28

avancerad tillämpning av avancerad telekommunikation som redan be­drivs eller planeras inom televerket är av särskilt intresse i della samman­hang. Projekien bör kunna observeras och dokumenteras pä ett systema­tiskt sätt som ger en värdefull kunskapsuppbyggnad. Jag avser all i samråd med statsrådet Iigvar Carlsson och cheferna föv industridepartementet och civildepartementet föreslå regeringen att uppdra åt televerket, slals­kontoret och styrelsen för teknisk utveckling atl i samråd med andra berörda intressenter utreda förutsättningarna för och föreslå en lämplig ulformning av försöken.

Jag är medveten om att del, då det gäller de framtida telekommunika­tionerna, finns stora mått av genuin osäkerhet om teknikutveckling, priser och efterfrågan som inte kan elimineras genom försök och sludier. Samti­digt som det bör ske en inlensifierad kunskapsuppbyggnad kring använd­ningen av leleQänslerna bör därför beslulen om investeringar m. m. fattas på elt sådanl säll alt de så litet som möjligt inskränker den framtida handlingsfriheten och medger enklast möjliga anpassningar till nya situa­tioner.

8   Hemställan

Jag hemställer att regeringen dds föreslår riksdagen atl

1.  bemyndiga regeringen alt godkänna atl de av televerket genom Teleinvest AB förvallade aktierna i Ericsson Informalion Sys­lems AB (EIS) överiåts till Telefonakliebolaget LM Ericsson,

2.  televerkets monopol beträffande lelefonapparaler anslutna till televerkets nät upphävs den 1 november 1985 på det sätt somjag har förordal,   '

3.     godkänna vad jag har anförl om Telis verksamhetsform,
dels bereder riksdagen tillfälle all

4.      ta del av vad jag anförl om televerkets roll, planeringen av
kabel-TV-nät och televerkets myndighetsutövning.

9   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de älgärder och dét ändamål som han hemslälll om.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985