Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:150

Regeringens proposition

1984/85:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m.m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 16 april 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de ålgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag lill statsbudget för budgelåret 1985/86 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd­ringar rörande såväl inkomsl- och utgiftssidan av budgeten. 1 samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetär. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgelåret 1984/85 skulle bli 0,5 miljarder kronor lägre än beräkningarna till årets budgetproposition. Sålunda förutses nu etl underskoll om ca 69,1 miljarder kronor.

För hudgetåret 1985/86 beräknades i budgetpropositionen ett underskoll om ca 63,5 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar etl underskott om ca 60,8 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin be­dömning av hur den ekonomiska politiken bör ulformas. I särskilda bilagor lill denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1985 och kalkyler för den svenska ekonomin 1985- 1988 samt en långtidsbudget för budgelåren 1985/86-1989/90.

I den reviderade finansplanen behandlas även frägor som rör den kom­munala sektorns ekonomi under år 1986. Där föreslås också all företag och kommuner skall bli skyldiga atl under budgetåret 1985/86 sälla in en del av sin likviditet pä särskilda konton i riksbanken.

Propositionen innehåller slutligen förslag om vissa åtgärder inom arbets­marknadspolitikens område. Dessa åtgärder berör byggarbetsmarknaden och utbildningsseklorn.

1    Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 150.


 


Prop. 1984/85:150                                                                  2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1985-04-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande och statsråden I. Carlsson. Lundkvisl. Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Peterson, Andersson, Boslröm, Göransson. R. Carlsson. Holmberg. Hellström, Wickbom

Föredragande: statsråden Feldt. Göransson. Leijon. Holmberg

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetårel 1985/86. På de punkler där förslagel uppiog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -förutom förslagel lill statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s. k. kompletteringsproposilionen. Della förslag bör nu lämnas lill riksdagen. 1 samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en revide­rad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringsproposilionen bör också las med de förslag lill arbelsmarknadspoliliska ålgärder som bör behandlas av innevarande riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar de delar av förslaget till kompletteringspropo­sition som avser den reviderade finansplanen och en redogörelse för stats­budgetens utgifter och beräknade inkomsler under budgelåret 1985/86, m. m. Härefter föredrar statsråden Göransson och Leijon sina förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och statsrådet Holmberg sitt förslag om vissa ersättningar till kyrkofonden. Anförandena redovisas i underprolo­kollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemsläller atl regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de ålgärder och de ändamål som de har hemställt om.


 


Prop. 1984/85:150                                                                   3

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anförl för de ålgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar atl de anföranden och förslag som har upptagits i underprolokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

Norstedts Tr/ckeri, Stockholm 1985


 


 


 


Reviderad finansplan


Bilaga 1


 


 


 


Regeringens prop. 1984/85:150                             Bilaga 1

Uidrag
FINANSDEPARTEMENTET
                  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-04-16

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86 såvitt avser reviderad finansplan samt beräkning av statens inkomster m, m.

1    Inledning

1.1 Det ekonomiska läget

Sverige är på rätt väg- Resultaten av den ekonomiska politik som förts sedan 1982 är goda. Sverige har under dessa år hafl en ekonomisk utveck­ling, som i de flesta avseenden varit mer gynnsam än i andra jämförbara industriländer. Återhämtningen av ekonomin har skell snabbare än vad någon vågat fömtspå.

De mest betydelsefulla resultaten hittills är:

-     att bytesbalansen vänts från ett underskott på nära 23 miljarder kr. 1982 till nära jämvikt 1984 och 1985,

-     att en industriell expansion har inletts med kraftigl ökande lönsamhet, produktion och investeringar,

-     att sysselsättningsläget förbättrats påtagligt och arbetslösheten ned­bringats,

-     att budgetunderskottet har minskat från 13,2% av BNP 1982 lill 7,4% 1985,

-     att kommunernas ekonomi förbättrats väsentligt trols all skattehöj­ningarna varit små,

-     att inflationstakten dämpats och

-     att saneringen av den svenska ekonomin kunnat göras utan ingrepp i det sociala välfärdssystemet.

Den svenska ekonomins kris är emellertid ännu inte övervunnen. De goda resultaten av den ekonomiska politiken måsle nu befästas och för­stärkas. Det är därför nödvändigt att konsekvent och uthålligt hålla fast vid den ekonomisk-politiska strategin. Endast därigenom blir det möjligt atl fullt ut häva de ekonomiska obalanserna och lägga gmnden för en långsik­tigt stabil tillväxt. Om det skall vara möjligt all nå målen full sysselsätt­ning, stabil tillväxt och en rättvis fördelning av levnadsstandarden, är det 1    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad fmansplan        2

nödvändigt att budgetunderskottet yllerligare minskas, atl vi etablerar elt varaktigt överskott i bytesbalansen och att pris- och kostnadsökningarna nedbringas till högsl den nivå som råder bland våra viktigaste konkurrent­länder. Inflationsbekämpningen måste därför ställas i centrum för den ekonomiska politiken.

-     För 1985 väntas en fortsatt god produktionstillväxt. BNP fömtses öka med ca 21/2% och induslriprodukfionen med 6%. Näringslivets invesle­ringar vänlas öka med ca 9% och indusirins investeringar med 25%.

-     Sysselsättningen bedöms öka med 40000 personer. Arbetslösheten förutses fortsätta att minska.

1.2 Ekonomisk-politiska åtgärder 1985

Finans- och kreditpolitiken måsle vara fortsatt slram under 1985 i syfte alt minska obalanserna och dämpa inflationen.

För att förhindra en alltför snabb Ukviditetstillväxl under andra hälften av 1985 och böijan av 1986 föreslår jag, att en del av den likviditet som har byggts upp i näringslivet och i kommunerna steriliseras genom att fillfälligt dras in lill särskilda konton i riksbanken. Denna åtgärd syftar fill alt understödja den dämpning av pris- och lönestegringstakten som nu är på väg i den svenska ekonomin. Prisstoppet bidrar till att bryta inflationsför­väntningarna och den särskilda skallereduktionen om 600 kr. för 1985 gör det möjligt atl uppnå en reallöneökning vid låga nominella löneökningar.

Marginalskatterna har sänkts väsenlligl under perioden 1983-1985. To­talt sett beräknas i enlighet med 1981 års skatteöverenskommelse närmare 90% av inkomsttagarna nu ha en marginalskatt om högsl 50%. Det skatte­mässiga värdet av underskottsavdrag har begränsats för höginkomsttagar­na. Nästa steg i reformeringen av skattesystemet bör vara att göra detta mindre krångligt och mer rättvist. I detla syfte har regeringen föreslagit riksdagen all självdeklarationen förenklas. Schablonavdraget under in­komst av tjänsl föreslås bli höjl från 1000 lill 3000 kr. för lönlagarna. Det innebär även alt resekostnader på nyll blir fullt avdragsgilla. Sparavdraget höjs från 800 till 1600 kr.

Trots atl det idag finns etl mycket omfattande syslem för kommunal skalleuljämning, är skillnaden i kommunal utdebitering drygt 8 kr. mellan de kommuner som har högst resp. lägst kommunalskall. En ytteriigare uljämning av kommunalskatterna bör komma till stånd. Budgetläget möj­liggör dock inte all de statliga bidragen ökar. Allmänl sell är dessutom del ekonomiska läget i kommunsektorn gott och väntas förbällras ytteriigare 1986.

Jag föreslår mol denna bakgmnd att en avgift om 0,14 kr./skr. tas ut på kommunernas och landstingskommunernas totala skatteunderlag. Jag fö­reslår vidare all kompensationen till kommunerna för avskaffandet av den kommunala förelagsbeskattningen reduceras med 30 kr. per invånare. Med


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      3

dessa åtgärder blir det möjligt atl finansiera uppräkningen 1986 av det ordinarie skatteutjämningsbidraget och atl begränsa ökningen av de toiala statsbidragen till kommunerna.

Jag föreslår vidare atl en särskild avgifl las ul av kommuner som har elt skatleunderiag som överstiger 135% av medelskatlekraften. De medel avgiften ger används till etl exlra bidrag lill de primärkommuner som har en skatlesats som överstiger 18 kr. och som sänker sin skatt ned till 18 kr. 1986. Även andra kommuner med en hög total kommunalskattesats skall kunna söka bidrag för atl sänka den primärkommunala utdebiteringen nästa år.

Förbättringen av arbetsmarknadsläget har inneburit atl de arbetsmark­nadspolitiska insatserna har kunnal reduceras. Även om det allmänna sysselsättningsläget väntas förbättras ytterligare 1985, kvarstår dock pro­blem vad gäller bl. a. långtidsarbetslösheten samt den regionala obalansen på byggarbetsmarknaden. Åtgärder på dessa områden presenteras i denna proposition.

2   Den ekonomisk-politiska strategin

2.1 Den ekonomiska politiken

När regeringen tillträdde i oklober 1982 ställdes den inför en rad svåra ekonomiska problem. Sysselsättningsläget hade allvarligt försämrats. I början på hösten 1982 gick över 170000 personer utan arbele. Produk­tionen slagnerade och investeringarna minskade kraftigt i industrisektorn. Underskottet i bytesbalansen uppgick till nära 23 miljarder kr. Den svens­ka staten hade på några år dragil på sig en utlandsskuld på 70 miljarder kr. Prisstegringarna hade under en följd av år legal på i genomsnill över 10% per år. Statsfinanserna var kraftigl försämrade, budgetunderskottet hade ökal år från år till 83 miljarder kr.

Den slralegi som den tillträdande regeringen valde för att möla dessa problem har karakteriserats som en tredje väg mellan de förenklade re­cept, åtstramning eller expansion, för den ekonomiska politiken som fram­förts i debatten. En ensidig åtstramning av efterfrågan skulle riskera att öka arbetslösheten och föra in ekonomin i en ond cirkel av sjunkande produktion, nedgång i investeringsaktiviteten och därmed en ytterligare ökning av arbetslösheten. En dylik politik skulle inte bara innebära ett ekonomiskl resursslöseri ulan också vara socialt orättfärdig.

Den andra möjlighelen, alt försöka möla den ekonomiska krisen med en allmän expansion av inhemsk efterfrågan, t.ex. genom ökade offentliga ulgifter, måste också på goda grunder avvisas. En sådan politik skulle visserligen för en kort fid kunna höja aktiviteten i ekonomin, men sedan skulle obalanserna, i form av stigande-budgetunderskott, försämrad ex-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan        4

ternbalans och ökande inflationstryck, obönhörligen tvinga fram en åt­stramning av ekonomin.

Den tredje vägen innebär i stället en kombination av åtgärder för att stimulera ekonomins utbudssida och hålla tillbaka den inhemska efterfrå­gan genom en stram ekonomisk polifik. Genom en kraftig förbättring av de svenska företagens konkurrenskraft har det likväl varit möjligt att öka den efterfrågan som riktas mot svenska produkter - såväl på exportmarkna­derna som på den svenska marknaden. Därmed har det blivit möjligt atl expandera produktion, invesleringar och sysselsättning, samtidigt som bytesbalans och statsbudget kan förbättras. Det blir med andra ord möjligl atl både arbeta och spara sig ur krisen.

I denna strategi är också den fördelningspolitiska uppgiften - att fördela krispolitikens bördor efter bärkraft - av stor betydelse. Den gmndläggan­de tanken bakom den tredje vägen är att det skall vara möjligt att fram­gångsrikl angripa de ekonomiska obalanserna ulan alt acceptera en sti­gande arbetslöshet eller riva upp cenirala delar av del sociala välfärdssys­temet. Tvärtom är strävandena efter full sysselsättning, rättvis fördelning och samförståndslösningar väsenlliga inslag i den iredje vägens politik.

Del första steget i krispolitiken, devalveringen av kronan i oktober 1982, följdes av ett omfattande investeringsprogram inom transport-, energi- och byggnadssektorerna. Budgetpolitiken stramades upp. Den snabbt försäm­rade sysselsättningssituationen möttes med omfattande arbetsmarknads-pohiiska insatser.

Därefter har, som jag kommer att beskriva mer utförligt nedan, en rad ålgärder vidtagits på bl.a. arbetsmarknads-, fördelnings- och skattepoliti­kens område.

Vi kan nu avläsa resultaten av den förda politiken, o Resursanvändningen har vridils om i rätt riktning. Mellan 1982 och 1984 ökade den totala produktionen, BNP, och industriproduktionen med 5,6% resp. 14%. Nästan hela denna tillväxt har använts till ökad nel­loexport och till att öka investeringarna. Denna utveckling kontrasterar påtagligt mot resursanvändningen under den föregående konjunkturupp­gången 1978—1980 då konsumtionen ökade kraftigt och externbalansen försämrades påtagligt (diagram 1). I fjol ökade näringslivets investering­ar med 10% och industrins invesleringar med 16%. 1 år väntas de öka med ytterligare knappt 9 resp. 25% (diagram 2). o Bytesbalansen har undergått en markant förbättring, från ett underskoll

om nära 23 miljarder kr. 1982 till i stort sett jämvikt 1984-1985. o Sysselsättningsläget har förbättrats. Samtidigt som arbetskraftsutbudel ökal har vi lyckats pressa tillbaka arbetslösheten. Totalt har antalet sysselsatta ökat med ca 80000 personer sedan 1982. Det är vikligt alt notera att även den underliggande sysselsättningen, dvs. sysselsättning­en exkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder, började öka i fjol. Del för­bättrade läget har således gjort det möjligt att minska antalet sysselsatta i beredskapsarbelen.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan

Diagram 1 TillvävUns unvanilniiiK fTS-PJSOocli iy»i- 1984

t-i.>rarKlriii;.; i milj. kr.. IWO ;irs priser

30000


20000-


■   BNP-TOrrALT 123   UTRIKKSHAKDEL Q   KONSUimON S   BRUTTODWESTERrNG UaBRTORAMDRIMG


/i i

10000 -

-10000


1978-1980


1982-1984


Killin: SUitiiiskii t:cmr:il(nrau.

Budgelutveckiingen hur vän! al räll hall. .\r 1982 uppgick undcrskuiicl lill K. miljarder kr., eller 13.2% av BNP. l-ör 1985 beräknas cii under­skott p;i drygt 60 miliaidcr kr., molsvarande 7.4% av BNI'. Regeringen gav hosicn i W4, moi bakgrund av 1984 års länglidsiilrcdning (LL; 84) iK-h remissbehandlingen av denna, sin syn-p;'i vilken inrikining som den ekonomiska poliiiken borde ha under kommande ar. Riksdajieii suilldc Mg bakom dessa riktlinjer (prop. !9S4.'85:40, FiU 19X4,-85:6. rskr )t)S4,,S.'5:'S).

1 de trearskalkyler. som redovisas i cn sarskikl bilaga i denn;i proposi­tion, har kalkyler KJoris for den ekonomiska uivecklingen tVuiiiovcr. I iilli väsenlligl leder de till s.imma sluisalser som i LU 84 och i prop. i'JS4/85:40. K;i)ky)ern;t iiineh.tller ocksii en jiirriforclsc melhin den ekono­miska iiivetkling:en under senare .ir nicd del scenario i I.T W, del s.k. hulansalternaiivcl. som bedömdes leda tram lilL balans i den svenska ekonomin vid simci av lySO-talct. Benikningiirna visar atl vi ston sell (öl.jer balansaliernali\ets bana. Vissa avvikelser kan noleias; men de är

 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan

Diagram 2 Industrins investeringar 1970-1985 Miljarder kr., 1980 års priser

70717273    74    757677787980    8182    83    8485

Källor: Finansdepartemenlel och slaiisliska centralbyrån.

inte särskilt stora. Pris- och kostnadsökningarna har varit något högre än i balansalternativet, men i gengäld har invesleringsutvecklingen varit mer positiv.

Även om resultaten av den ekonomisk-politiska strategin således hittills måsle betecknas som myckel goda, har de ekonomiska obalansema ännu inte helt hävts. Det är därför viktigt att konsekvent hålla fast vid den ekonomisk-politiska strategin under de kommande åren. Endast härige­nom blir det möjligt atl skapa fömtsättningar för en balanserad och uthållig fillväxt i den svenska ekonomin. Analysen i nämnda trearskalkyler visar att det är nödvändigt att pris- och kostnadsutvecklingen nu varaktigt nedbringas till högst den nivå som har etablerats i våra viktigaste konkur­rentländer.

En fortsatt hög inflationstakt skulle däremot undergräva de svenska företagens konkurtenskraft och leda till förnyade stora underskott i bytes­balansen. Budgetunderskottet skulle på nytt börja öka och räntenivån drivas upp. En sådan utveckling skulle inte vara hållbar utan framlvinga en kraftig åtstramning av den ekonomiska politiken. Detta skulle i sin tur leda till att den ekonomiska tillväxten bröts. Investeringama skulle på nytl


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       7

minska och arbetslösheten öka kraffigi. Realinkomslutvecklingen för hus­hållen skulle bli negativ och det sociala trygghetssystemet skulle hotas.

Detta är bakgmnden till varför regeringen har engagerat sig så hårt för att bekämpa inflationen. Av denna anledning har finans- och penningpoliti­ken givits en stram inriktning och likviditelstillväxten i ekonomin har bromsals upp kraftigl. Hämtöver, och i syfte att etablera goda fömtsätt­ningar inför årets avtalsförhandlingar, hade regeringen i Qol överläggningar med arbetsmarknadens parter om betingelserna för löne- och prisbildning­en i Sverige. Vid dessa s.k. Rosenbadssamtal visade sig parterna dela regeringens allmänna bedömning av läget. Det nåddes enighet om alt lönestegringen mellan 1984 och 1985 totalt sett måste begränsas till högst 5% för all vara förenlig med syftet att få ned prisstegringarna, bevara konkurtenskraften och därmed lägga en god grund för den framtida in­komst- och sysselsättningsutvecklingen.

Denna viljeyttring bekräftades senare genom en central ramöverens­kommelse mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareförening­en. Detta ställningslagande från LO:s och SAF:s sida är naturligtvis av stor betydelse för möjligheterna atl bedriva en framgångsrik anliinflations-politik.

Att efler mer än etl decennium av snabba prisstegringar bryta de starka inflationsförväntningar som finns inbyggda i den svenska ekonomin tar emellertid tid. I början av 1985 framkom alll starkare indikafioner på atl förväntningarna om den framförliggande inflationstakten låg högre än vad som kunde motiveras utifrån en 5-procenlig lönekostnadsslegring. För alt bryta dessa förväntningar beslöt regeringen därför all införa etl allmänt prisslopp i början av mars.

Ett prisstopp är naluriigtvis ingen åtgärd som långsiktigt förmår atl hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna. Snabbt och kraftfullt insatt kan ett prisstopp emellertid vara verkningsfullt för all bryla inflafionsförväntning-arna. Avsikten är att så snart som möjligt häva prisstoppet. Regeringen har uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd alt genom överläggningar med företrädare för företagen söka få till stånd utfästelser rörande företagens prissättning. Dessa utfästelser bör i huvudsak innebära atl förelagens priser inte sätts högre än vad som i respektive fall kan föranledas av fakUska kostnadsökningar och beträffande lönekostnader, sådana som ryms inom den av LO och SAF slutna ramöverenskommelsen.

Sedan prisstoppet infördes har några förbundsavtal slutits. Så l.ex. träffade Svenska metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsförening­en i mitten av mars etl avtal som ligger inom ramen för en 5-procentig ökning av lönekostnadema 1985. Därmed har ett viktigt steg tagits för att bevara och siärka den svenska industrins konkurrenskraft.

Jag har noterat att Metall-VF-avtalet inte innehåller några klausuler som knyter avtalet till utvecklingen på andra avtalsområden eller till den all­männa prisutvecklingen. Detta är ett betydelsefullt sleg i strävan all mol-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan         8

verka atl automatiska pris- och koslnadsstegringar byggs in i samhällseko­nomin. Jag utgår från att övriga gmpper kommer att visa samma medve­tenhet och ansvarstagande i sina avtal.

Även om alla avtal ännu inte är klara för 1985 pekar således mycket på att vi är på god väg att växla ner pris- och lönestegringstakten i Sverige. Den bedömning som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen 1985 tyder på en fortsatt god produktions- , investerings- och sysselsättningsut­veckling. För att bygga under och konsolidera denna utveckling måste finans- och kreditpolitiken ha en fortsatt stram inriktning. I det syftet föreslår jag därför att en del av den mycket stora likviditet som f. n. finns uppbyggd i näringslivet och i kommunsektorn steriliseras på särskilda konton i riksbanken.

2.2 Budgetpolitiken

Från mitten av 1970-talel försämrades det slatliga budgetläget i snabb takt. Budgetunderskottet, som 1976 hade uppgått till 2% av BNP, ökade trendmässigt lill drygt 13 % av BNP 1982 och bidrog därmed lill att kraffigi försämra den totala offentliga sektorns finansiella sparande. Detta, som under första hälften av 1970-talet uppvisade etl överskott på ca 4% av BNP, förbyttes i ett underskott på som mesl drygl 6% av BNP 1982.

Bakom denna dramatiska försämring av statens och den offentliga sek­torns finansiella position låg ett nytt mönster för de statliga utgifterna och inkomsterna. Fram fill mitten av 1970-talet hade dessa utvecklats i ungefar samma takt. Från mitten av 1970-talet fram till 1980 accelererade takten i de reala utgiftsökningarna till över 6%, medan inkomsterna stagnerade.

För att motverka denna okontrollerade ulveckling inriktades politiken från 1980 på att ensidigt skära ned de offentliga utgifterna. Detta fick dock negativa konsekvenser för inkomst-och sysselsättningsutvecklingen i eko­nomin, samtidigt som de avsedda positiva effekterna på statsfinanserna i stort sett uteblev.

Som jag tidigare konstaterat, har den nuvarande regeringen i sin ekono­miska politik avvisat denna ensidiga nedskämingspolitik. Den väg rege­ringen stakade ut var i slället att statsfinansema gradvis skulle saneras genom en kombination av ökad tillväxt och en stram utgiftspolitik. Produk­tions- och sysselsättningstillväxt ger härvid ökade inkomster, samtidigt som utgiftstrycket inom särskilt arbetsmarknads-, industri- och socialpoli­tiken minskar. Härutöver vidtas en rad åtgärder för att effekfivisera den offentliga verksamheten.

Nuläget

Resultatet av den förda budgetpolitiken och av del förbättrade läget i den svenska ekonomin kan nu avläsas. Det nyssnämnda mönstret för statens utgifter och inkomsler har förändrats radikalt. Mellan budgetåren


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      9

1982/83 och 1985/86 ökar således inkomstema med 3,4% per år, mätt i reala termer, medan utgifterna, exkl. statsskuldräntor, minskar med 4,4% per år. Det statliga budgetunderskottet minskar till följd härav från 13,1 %, mätt som andel av BNP, för budgetåret 1982/83 till 7% för budgetåret 1985/86.

Även om de kraftiga neddragningarna av det särskilda industristödet exkluderas, visar de reala utgifterna exkl. statsskuldränlor en minskning med 2,8 % per år under den aktuella perioden. Denna utveckling är en följd av den stramhet som kännetecknat de senaste årens budgetarbete. 1 hög grad bidragande har varil de steg som lagits för alt bryta automatiken i utgiftsutvecklingen.

Den förda budgetpolitiken har medfört att de offentliga utgifterna satta i relalion till BNP har minskat från 67,4% 1982 till 64,5% 1985. Skatte­trycket har under denna period hållits oförändrat på en nivå av ca 50% av BNP. Statsinkomsterna har trots detta ökat kraftigl, eftersom den ökade ekonomiska fillväxten lett till att skattebasen har vidgats. De ökade in­komsterna har dock inte tillåtits leda lill ökade utgifter utan har i allt väsenlligt utnyttjats för atl minska budgetunderskottet.

Det kan konstateras att såväl del slatliga budgetunderskottet som den offentliga seklorns finansiella sparande under perioden 1983—1985 har utvecklats väl i linje med vad som krävdes i balansalternativet i 1984 års långtidsutredning.

Den svenska budgetutvecklingen är intressant atl belysa i även ett intemationellt perspektiv. 1 de större OECD-länderna, undantaget Förenta staterna, har finanspolitiken under senare år varil slram. Resultatet av denna politik under perioden 1982-1985 är en relativt måtflig minskning av såväl de faktiska som de stmkturella underskotten (dvs. underskotten rensade från effekter av varierande konjunkturläge och kapacitetsutnytt­jande). Att denna förbättring av del offentliga sparandet, trots avsevärda uppoffringar i form av bl. a. ökad arbetslöshet, inte blivit större, och klart understiger vad som uppnåtts i Sverige, beror till betydande del på effek­terna på budgetens inkomst- och utgiftssidor av det låga kapacitetsutnytt­jandet som följt i nedskärningarnas spår.

De goda resultaten av den förda budgetpolitiken i Sverige belyses även av det faktum att den totala offentliga seklorns finansiella sparandeunder­skott reduceras från 6,3 % av BNP 1982 till 2,9% av BNP 1985. För OECD i genomsnitt är minskningen av underskottet under samma period långt mer begränsad, eller från 4,1 till 3,7% av BNP.

Statsbudgeten för budgetåret 1984/85 beräknas nu visa ett underskott om 69,1 miljarder kr., vilket är en minskning i förhållande fill budgetproposi­tionens prognos med 0,6 miljarder kr.

För budgetåret 1985/86 fömtses nu ett budgetunderskott om 60,8 mil­jarder kr., vilket är 2,7 miljarder kr. lägre än enligt budgetpropositionen.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan        10

Budgetulsikterna på längre sikt

De krav som budgetpolitiken framöver måste uppfylla har tidigare preci­serats i statsmakternas ställningstagande hösten 1984 till inriktningen av den ekonomiska polifiken på medellång sikt. Därvid slogs fast att budget­politiken även under de närmaste åren måste vara klart restriktiv, så att underskottet i statsbudgeten kan reduceras ytterligare. För att samhälls­ekonomisk balans skall kunna återställas, måste den offentliga seklorns finansiella sparande bringas i jämvikt. Detta leder i sin tur fill kravet att det statliga budgetunderskottet 1990 uppgår till ca 30-40 miljarder kr.

Det offenlliga finansiella sparandet måsle ökas för all det totala inhems­ka finansiella sparandet skall bli tillräckligt slort. Nivån på detta sparande måste vara så stort att det ger utrymme för ett vissl permanent bylesba­lansöverskolt, varigenom utlandsskulden successivt kan återbetalas och den ekonomisk-politiska handlingsfriheten kan vidgas. Samtidigt måste det inhemska sparandel räcka till för att finansiera den fortsatta ökning av investeringarna som är nödvändig för att säkerslälla full sysselsättning och en god ekonomisk tillväxt.

Alternativet till att öka det offentliga finansiella sparandet skulle vara att åter öka vår utlandsupplåning för att finansiera våra investeringar eller att stimulera fram en mycket kraftfull ökning av den privata sektoms sparan­de. Den förra vägen är inle i längden förenlig med målet alt vidmakthålla en fasl växelkurs och stabilisera penningvärdet. Alt å andra sidan ensidigt förlita sig på en kraftig ökning av det privata sparandet skulle medföra en kraftig press uppåt på ränienivån, som skulle motverka den nödvändiga investeringsuppgängen. Även om det under alla förhållanden är önskvärt att hushållssparandel ökar, inte minst av samhällsekonomiska skäl, så är det inte möjligt att hushållssektom ensam skulle kunna bära upp hela den erforderliga ökningen av sparandet i den svenska ekonomin.

De finansiella perspektiven och kraven på budgetpolitiken under de kommande åren belyses även av årets långfidsbudget. Långtidsbudgeten, som omfaltar perioden 1985/86-1989/90, är ingen plan eller prognos ulan en ren framskrivning av utgifter och inkomster under antaganden om oförändrade regler för de statliga utgifterna och oförändrade skattesatser samt vissa antaganden om kostnadsutvecklingen. I ett gynnsamt scenario, med antaganden om låga nominella lönekostnadsökningar, låga prisök­ningar och en positiv reallöneutveckling, går det att hålla budgetutveck­lingen under kontroll. Vid en snabbare inflation skulle budgetunderskottet åter öka på ett sätl som skulle omöjliggöra atl samhällsekonomisk balans uppnås under överskådlig fid.

Kalkylerna visar vidare att även begränsade avvikelser i utgiftshöjande riktning från långtidsbudgetens sedvanliga antagande om oförändrade regler för ulgifter och inkomster, skulle medföra en betydande försämring av saldoulvecklingen.

Långtidsbudgeten baseras, som tidigare nämnts, på vissa antaganden


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan       11

om bl.a. tillväxt och pris- och löneutveckling. Någon analys av beräk­ningsresultatens - budgetsaldonas -förenlighet med antagandena om ex­empelvis inflationstakt m. m. görs därvid inle. Inom ramen för de trears­kalkyler, som nu presenteras, har däremot bedömningar gjorts om vilka krav den finansiella utvecklingen, inkl. budgetsaldot, måste uppfylla för atl den nödvändiga dämpningen av inflationen skall bli möjlig.

Det kan konstateras att de mål för budgetpolitiken som framkommer ur treårskalkylerna i stort ansluter sig till statsmakternas ställningstaganden till tidigare nämnda proposition hösten 1984. Därvid betonades vikten av att budgetunderskottet fortlöpande reduceras under de närmaste åren med sikte på att jämvikt skall kunna nås i den offentliga sektorns finansiella sparande 1990.

Regering och riksdag har vid flera tillfällen slagit fast att full sysselsätt­ning endast kan uppnås och bibehållas om inflationen dämpas och resur­serna i ökad utsträckning styrs in mot investeringar och en förstärkning av ulrikesbalansen. Detta i sin tur kräver att den nuvarande restriktiva bud­getpolitiken drivs vidare med slor konsekvens och fasthet. Utvecklingen sedan 1982 visar atl den inriktning som budgetpolitiken haft, uppfyller de krav som härvid ställs.

Det stora underskottet i statsbudgeten möjliggör inte nägon sänkning av det samlade skattetrycket under de närmaste åren. Detta utesluter inte all förändringar av olika skatter kan och bör ske inom ramen för ett oförändrat skattetryck.

Utgiftspolitiken bör även i fortsältningen drivas efter följande rikllinjer: o Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattning­en av sådana utgiftsökningar måste hållas nere, samtidigt som de finansi­eras genom att andra utgifter minskas. o Utgiftsbegräsningar måste åstadkommas på vissa områden. o Arbetet med att begränsa utgiflsaulomatiken måste fortsätta. o Åtgärder måsle vidtas för atl effektivisera den offentliga verksamhelen och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer.

3   Utsikterna för 1985

3.1 Den internationella utvecklingen

Utvecklingen för världsekonomin under 1984 blev i viktiga avseenden mer gynnsam än väntat. Produktion och efterfrågan i industriländerna visade en relafivt stark tillväxt. I hela OECD-området steg fillväxten med 5%. Uppgången var särskilt stark i Förenta staterna, där totalproduk­tionen ökade med nästan 7% i genomsnitt under året, och i Japan, där tillväxten uppgick till närmare 6%. Samtidigt bromsades inflationen in ytterligare.


 


Prop. 1984/85:150   Bilagal    Reviderad finansplan         12

Expansionen i Nordamerika verkade stimulerande på övriga delar av världsekonomin. Världshandeln ökade kraftigt, med en volymtillväxt på närmare 9%. Den ekonomiska återhämtningen kom successivt alltfler u-länder till del. Exporten för u-länderna som gmpp ökade med 8% under 1984 och en väsenllig förbättring kunde genomsnitfiigi noteras för dessa länder i fråga om tillväxt och extern balans. Tillväxten var dock fortfaran­de låg i många länder i Afrika och Latinamerika.

Även Västeuropa drog nytta av den starka expansionen i Förenta sta­terna, men även om tillväxten blev ca 21/2% var den likväl otillräcklig för att hejda en fortsatt uppgång i arbetslösheten. Närmare 19 miljoner männi­skor går f. n. arbetslösa i Västeuropa.

Inflationen har fortsatt att sjunka också i Västeuropa men detta har skett till priset av en svag utveckling av den interna efterfrågan och en stigande arbetslöshet. Den tillväxt som kommit till stånd har i stor utsträckning byggt på bidrag från ulrikesbalansen, medan i Förenta staterna den in­hemska efterfrågan ökal snabbare än produktionen. Dessa skillnader har förstärkts av den ekonomiska politik som förts på ömse sidor om Atlanten. Den utpräglat expansiva finanspolitiken i Förenta staterna har bidragit till en hög inlem efterfrågan i den amerikanska ekonomin, medan den starkt restriktiva finanspolitik som förts i Västeuropa de senaste åren utgjort en kraftig broms på tillväxten där.

Den fortsatt ojämna fördelningen av tillväxten i industriländerna har lett till att betalningsobalanserna mellan Förenta staterna och omvärlden ytter­ligare förstärkts. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen har under det senaste året ökat från drygt 40 miljarder dollar till 100 miljarder dollar. Japan och vissa europeiska länder å andra sidan har byggt upp stora, och växande, bytesbalansöverskott. Dessa obalanser mellan olika gmpper av länder har inte, som man skulle kunna vänta sig, resulterat i en anpassning av växelkurserna mellan vikligare valutor, i första hand genom en försvag­ning av dollarn gentemot övriga valutor. Tvärtom har dollarn under 1984 och under de första månaderna i år fortsatt att förstärkas. Därefter har en viss försvagning inträtt, vars varaktighet dock är osäker.

Många bedömare finner det allt svårare att förklara denna utveckling. Somliga pekar på den amerikanska ekonomins dynamiska utveckling, den höga avkastningen på investerat kapital i Förenta staterna och bristen på alternativa placeringar som faktorer bakom dollarns slyrka. Den gmndläg­gande förklaringen till dollarns utveckling torde dock stå alt finna i de stora finansiella obalanser i den amerikanska ekonomin, som framkallats inte minst genom det växande underskottet i den federala budgeten. Det in­hemska privata sparandet är otillräckligt för att finansiera denna försäm­ring av den offentliga sektorns sparande och den investeringsökning som nu äger mm. Mellanskillnaden måste täckas genom ett mycket betydande inflöde av kortfristigt kapital från omvärlden, vilket har kunnat attraheras genom en mycket hög räntenivå.


 


Prop. 1984/85:150   Bilagal    Reviderad finansplan        13

Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen för de närmaste åren är starkt beroende av möjlighetema att åstadkomma en smidig växelkursan­passning och en successiv reduktion av betalningsobalanserna. En snabb och drastisk anpassning av växelkurserna kan inte uteslutas och en sådan utveckling skulle allvarligt kunna hota den relativt stabila tillväxt i industri­länderna som nu ändock förefaller sannolik.

En anpassning nedåt av dollarns kurs skulle naturiigen ha skett om den expansiva finanspolitiken hade kombinerats med en snabb likviditetsut­veckling men penningpolitiken har tvärtom varit genomgående restriktiv.

Mycket talar för att en fillväxt i industriländerna i år på ca 3 1/4% kan realiseras. Världshandeln väntas öka med ca 5% såväl 1985 som 1986. Aktiviteten i Förenta staterna tycks förbli hög en god del av året och i Västeuropa har utsikterna både för exporten och investeringsutvecklingen förbättrats något de senaste månaderna. I Västeuropa väntas nuvarande tillväxttakt om 21/2% i stort sett kunna bibehållas både i år och under 1986. I Japan fömtses fillväxten dämpas fill 4-5% för molsvarande peri­od. För såväl Västeuropa som Japan gäller dock alt denna tillväxt till betydande del skulle komma från nettoexporten, dvs. att den inhemska efterfrågan skulle utvecklas klart svagare än bruttonationalprodukten.

Blickar man längre fram ter sig däremot riskema belydande för all den dämpning av tillväxten som förutses i Förenta staterna inte i tillräcklig grad kompenseras genom ökad tillväxt i övriga delar av världsekonomin. I stället kan en nedåtgående process inledas med svagare tillväxt och han­del, ökande proiektionism och förnyade finansiella störningar i en negativ växelverkan.

Samordnade internationella insatser krävs för att hindra en sådan ul­veckling. En viktig uppgift för den ekonomiska politiken i länder utanför Förenta staterna måste vara atl säkra en snabb och varakiig tillväxt. En starkare expansion i Västeuropa är i sig önskvärd för att arbetslösheten skall kunna reduceras. Men en sådan skulle också verksamt bidra lill att reducera nuvarande betalningsobalanser. Den skulle dessulom bidra till att upprätthålla efterfrågan på u-ländernas export, så att förnyade skuldprob­lem kan undvikas. Del viktigaste medlet åtminstone på kortare sikt för att åstadkomma en mer dynamisk utveckling i Västeuropa torde vara en mindre restriktiv finanspolitik i de länder som har en slark betalningsba­lansställning och samtidigt fått inflation och statsfinanser under rimlig kontroll. Även i Japan torde utrymme finnas för en annorlunda avvägning mellan finans- och penningpolitik i syfte atl slimulera den interna efterfrå­gan.

Som ett exempel på ett försök att bygga under och säkerställa en stabil tillväxt framöver kan nämnas den handlingsplan för ekonomisk ulveckling och full sysselsättning som de nordiska länderna nyligen enats om att genomföra. Planen innehåller bl.a. investeringsprojekt för att förbättra transporterna mellan de olika länderna'.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan       14

Möjligheterna att få till stånd en starkare tillväxt i Västeuropa och Japan skulle också väsenlligt förbättras om den amerikanska administrationen nådde framgångar i sina ansträngningar att reducera underskottet i den federala budgeten. En nedskärning av underskottet skulle med stor sanno­likhet ge utslag i en lägre räntenivå i Förenta statema, vilket i sin tur skulle möjliggöra för andra länder att föra en mindre restriktiv penningpolitik. Detta skulle verka stimulerande på den interna efterfrågan i dessa länder och bidra till en förstärkt investeringsuppgång.

En starkare tillväxt utanför Förenta statema, en reduktion av nu rå­dande betalningsobalanser och en anpassning av växelkurserna skulle också bidra till att dämpa de starka tendenser till protektionism som fortsatt att göra sig gällande, trols den ekonomiska återhämtningen. Fort­satt hög arbetslöshet i många länder och en starkt övervärderad dollar har varil viktiga bidragande orsaker lill denna utveckling. Särskilt oroande är de långtgående krav på importskydd från den amerikanska industrin som f.n. diskuteras i kongressen. Protektionistiska åtgärder av den räckvidd som där aktualiserats skulle troligen utlösa motåtgärder från andra länder och därmed få ytterst allvarliga verkningar för det internationella handels­systemet och världsekonomin.

En fortsatt avveckling av handelshinder bör i stället eftersträvas i syfte alt motverka en protekfionistisk utveckling. Detta kan bl. a. ske genom att planerna realiseras på en ny sammanhållen förhandlingsmnda i GATT om en fortsatt liberalisering av världshandeln.

3.2 Den svenska ekonomin

Den svenska ekonomins tillväxt väntas fortsätta under 1985. Bmttona­tionalprodukten förutses öka med ca 21/2% för iredje året i rad. Den förändring av resursanvändningen mot mer export och investeringar som inleddes 1982 fortsätter. Export och investeringar fömtses öka med 61/2 % medan konsumfionen väntas öka med bara drygt 1 % (tabell 1).

I jämförelse med finansplanen i januari är det sammantaget en mer positiv bild av produktions- och sysselsättningsutvecklingen 1985, som nu framträder.

Industrin förutses fortsätta sin expansion 1985. Efter en produklionsök­ning på 6% 1983 och 1% 1984 beräknas tillväxten till 6% 1985. Indusirins planer för i år — såsom de kommer fill uttryck bl. a. i konjunkturinstitutets senasle barometer - lyder på fortsatt stigande produklion och ökande leveranser på såväl export- som hemmamarknaderna. Investeringsenkäten tyder på en myckel kraftig ökning av investeringarna, 25% i volym. Sysselsättningen i induslrin beräknas fortsätta att öka. Särskilt expansiv är utvecklingen i verkstadsindustrin.


 


Prop. 1984/85:150   Bilagal    Reviderad finansplan          15

Tabell 1   Försörjningsbalans 1983-1985

 

 

 

Milj. kr..

Procentuell volymförändring

 

löpande

 

 

 

 

 

 

 

 

priser

 

 

 

 

1984

1983

1984

1985

BNP

784030

2,5

3,0

2,4

Import, varor och ijänster

253711

0,0

4,9

6,3

Tillgång

1037741

1,9

3,4

3,3

Privat konsumtion

397403

-1,7

0,9

1,4

Offentlig konsumtion

221531

0,9

1,8

0,8

Stat

61048

-3,5

0,2

-1,0

Kommuner

160483

2,8

2,5

1,5

Bruttoinvesteringar

143 780

1,1

3,6

3,7

Näringsliv

70310

3,2

10,0

8,7

Därav: industri

23 096

1,8

15,9

25,0

Statliga myndigheter och

 

 

 

 

affärsverk

17264

1,7

-5,4

2,3

Kommuner

24692

-0,2

-5,4

-1,7

Bostäder

31514

-2,1

3,2

-2,4

Lagerinvestering'

-7 208

-0,4

0,7

1,3

Export, varor och Ijänster

282 235

10,5

6,1

4,3

Användning

1037 741

1,9

3,4

3,3

Inhemsk efterfrågan

755 506

-0,8

2,5

3,0

Export och investeringar

 

 

 

 

inkl. lager

418 807

6,3

6,7

6,5

Konsumtion

618934

-0,7

1,3

1,2

' Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

Investeringarna

Bruttoinvesteringarna väntas öka med 31/2% 1985. Induslrin bidrar slarkt till denna positiva utveckling, men även inom näringslivet i övrigt ökar investeringarna. 1984 ökade bostadsinvesteringarna - främst till följd av en kraftigt ökad ombyggnads verksamhet - och för 1985 förutses en fortsatt hög nivå på ombyggnadsverksamheten, men en viss minskning av antalet påbörjade lägenheter. Reparations- och underhållsverksamhelen beräknas fortsätta att öka i snabb takt.

Investeringama i statliga myndigheter och affärsverk beräknas öka med drygl 2%. De kommunala investeringarna minskar dock något, vilkel innebär atl de offentliga investeringarna sammantagna väntas ligga på en oförändrad nivå jämfört med förra året. Anslagen till underhåll inom bygg­nadsstyrelsens ansvarsområde ökar kraftigl budgetåret 1985/86.

Med denna bild av investeringsutveckUngen lorde situationen i bygg­nadsverksamheten komma alt förbättras 1985. En viss ökning av den totala produktionen och en fortsatt nedgång av byggarbetslösheten kan förvän­tas.

Priser, löner och konsumlion

De löneavtal som hittills slutits för 1985 läcker större delen av arbets­marknaden och håller sig i huvudsak inom den ram på en 5-procentig


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      16

ökning mellan 1984 och 1985, om vilken enighet uppnåtts mellan regering­en och arbetsmarknadens parter. 1985 ser mot denna bakgmnd ut att kunna bli del år då pris- och löneökningarna bryter tidigare mönster och kommer in på en lugnare bana.

Det finns därmed goda fömtsättningar för att regeringens mål att prisök­ningarna begränsas till nivån 3 % under loppet av 1985 skall kunna uppnås. En reservation måste emellertid göras för att dollarkursen och importpri­serna kan ulvecklas på ett sådant sätt att målet inte hell kan nås. Generellt sett måsle emellertid utsikterna atl nu varaktigt pressa ner inflationen bedömas som goda. Fömtom låga lönekostnadsökningar väntas en lugn internationell prisutveckling. Vidare förutses inga höjningar av indirekta skatter och arbetsgivaravgifter. Offentliga taxor och avgifter ökar mycket måttligt. Prissloppet och de föreslagna likviditetsindragningama bör också verksamt kunna bidra till att hålla nere prisökningarna. Även konjunktur­inslilutet räknar i sin bedömning till nationalbudgelen med en kraftig dämpning av inflationen, till 3,7% under loppet av 1985.

Hushållens disponibla inkomster beräknas öka med närmare 2% 1985. En viss ökning av sparandet fömtses, varför den privata konsumtionen väntas öka något långsammare, eller med ca 1 1/2% 1985. Reallönesum­man efter skatt beräknas öka med ca 11/2% 1985, varav en del beror på ökad sysselsättning och en del på ökad real timlön. Även 1984 ökade reallönerna i ungefar samma omfattning. Pensionärernas disponibla in­komster förstärks genom att pensionerna nu åter är värdesäkrade. För barnfamiljerna förbättras inkomstutvecklingen 1985 av kraftigt höjda barn­bidrag.

Den offentliga sektorn förutses fortsätta att expandera något 1985, dock långsammare än under tidigare år. Den offentliga konsumtionen beräknas öka med ca I %.

Konkurrenskraft och bytesbalans

Den svenska industrins konkurtenskraft kan mätas på flera olika sätt. De svenska företagens relativa exportpriser beräknas i år ligga ca 6% lägre än 1981 och de relativa lönekostnaderna per producerad enhet ca 20% lägre. Lönsamheten i den svenska industrin har vidare under senare år ökal mer än i andra OECD-länders industrier. Sammantaget kan man konstatera att huvuddelen av den konkurrenskraftsförstärkning som deval­veringen hösten 1982 innebar kvarstår. Genom de kraftiga valutakursrörel-serna de senaste åren och kronans bindning till valutakorgen har konkur­renskraften stärkts mer gentemot exempelvis Förenta staterna än gent­emot Förbundsrepubliken Tyskland.

Bytesbalansen visade ett mindre överskott 1984. Den relativt snabba ökningen av den totala efterfrågan, efterfrågans sammansättning och det ökade kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin drar emellertid med sig en kraftig importökning i år. Samiidigi dämpas exportökningen, bl.a.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      17

till följd av att de svenska relativpriserna ökade något 1984 och en svagare tillväxt av världshandeln 1985. 1 stort sett förutses de svenska företagen emellertid kunna behålla sina marknadsandelar 1985. Exporten av bearbe­tade varor beräknas öka med drygt 6% och den toiala exporten av varor och tjänsler beräknas öka med drygt 4%. Utvecklingen innebär ändå att bytesbalansen försämras någol i år. Bytesbalansen beräknas uppvisa etl underskott på 3 miljarder kr. 1985 (labell 2).

Försämringen av bytesbalansen beror också på ökade räntebetalningar till utlandet till följd av den höga dollarkursen. Dessutom ökar nettoimpor­ten av råolja och petroleumprodukter. Vidare spelar lagerinvesteringarnas utveckling en stor roll för utvecklingen av externbalansen. 1984 minskade lagren, medan en lagemppbyggnad fömlses 1985. Denna förändring i lager­investeringarna bidrar till importökningen för varor och Ijänsler 1985 med ca 2 procentenheter.

Min bedömning av bytesbalansens ulveckling 1985 skiljer sig någol från den prognos som konjunkturinstitutet redovisar i den reviderade national­budgelen. Institutet förutser etl underskott på 6 1/2 miljarder kr. Enligt min mening finns det anledning alt räkna med en någol mindre lagemppbygg­nad 1985 än vad institutet anger och därmed även en mindre import. Vidare torde nettoimporten av råolja och petroleumprodukter i svenska kronor bli lägre än vad institutet räknar med.

Del preliminära utfallet för handelsbalansen under januari-mars 1985 visar etl överskott på endast 1,6 miljarder kr., vilket är ell betydligt lägre överskott än under motsvarande period i fjol. Exporten har minskat jäm­fört den i och för sig mycket höga nivån första kvartalet 1984 och importen har ökal starkt. Importökningen beror främst på ökade investeringar i maskiner och lager, men även på att den privata konsumtionen har expan­derat. Den senaste konjunkturbarometem tyder emellertid på stigande export volym under resten av årel.

Jag vill understryka osäkerheten i prognoser av bytesbalansen. I progno­sen för 1985 har kalkylmässigt förulsalls en dollarkurs på 9,35 kr. för återstoden av året (motsvarande genomsnittet för febmari 1985). En 10-procentig sänkning av dollarkursen kan på någol års sikl beräknas förbättra bytesbalansen med ca 5 miljarder kr.

Tabell 2   Bytesbalans 1982-1985 Miljarder kr., löpande priser

 

 

1982

1983

1984

1985

Exporl av varor Import av varor

168,1 173,9

210,5 200,3

242,5 217,9

262,7 240,0

Handelsbalans

- 5,8

10,2

24,6

22,7

Tjänstebalans

1.9

6,0

3,9

4,8

Transfereringsbalans

-18,9

-23,2

-27,5

-30,6

Bytesbalans

-22,8: -.:

- 7,0

1,0

-3,1

2    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 150. Bilaga I


 


Prop. 1984/85:150    Bilagal    Reviderad finansplan         18

Sysselsättningen

Sysselsättningsläget förbättrades kraftigl under loppel av 1984. Mellan första kvartalet 1984 och första kvartalet 1985 ökade antalet sysselsalla med över 50000 personer (labell 3). Den underliggande sysselsättningsök­ningen var ännu kraftigare, ca 70000 personer, eftersom de arbetsmark­nadspolitiska insatsema i form av beredskapsarbeten m.m. minskade i omfattning under samma period. Sammanlagt har sysselsättningen under perioden första kvartalet 1982 till första kvartalet 1985 ökat med ca 80000 personer, varav drygt 50000 personer i induslri och privata tjänster.

Flera tecken tyder på alt arbetsmarknadsläget fortsätter att förbällras under 1985. Antalet lediga platser har ökat kraftigt det senaste året, särskilt i industrin och byggnadsverksamheten, och antalet vid arbetsförmedling­arna kvarslående arbetssökande har minskal betydligt. Den senaste kon­junkturbarometem tyder på en fortsatt sysselsättningsökning i industrin. Den beräknas till ca 15000 personer 1985. Sysselsättningen i de privata och offentliga tjänstesektorerna beräknas öka med ca 30000 personer. Sam­manlagt beräknas sysselsättningen öka med 40000 personer 1985. Trols en väntad ökning av arbetskraftsutbudel bör del därför vara möjligt atl ytterli­gare reducera arbetslösheten under 1985.

Tabell 3   Sysselsättning 1 kv. 1984-1 kv. 1985

Förändring i tusental personer

1 kv 1984-1 kv 1985

Jord-och skogsbruk                              -10

Industri                                               20

Byggnadsverksamhet                              O

Privata tjänster                                      8

Offentlig sektor                                     37

Totalt                                                 56

Beredskapsarbeten, ungdomslag och

rekryteringsstöd                                  -16

Underliggande ökning                             72


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan 19

4    Den ekonomiska politikens inriktning på olika områden

4.1 Sysselsättningspolitiken

Full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Sedan regeringsskiftet hösten 1982 har därför kampen mol arbetslösheten stått i politikens centmm.

I samband med att den ekonomiska politiken lades om, var del nödvän­digt atl göra en kraftig salsning på arbetsmarknadspolifiska åtgärder. Ar­betslösheten höll på atl stiga kraftigt och kapacitelsutnyttjandet var lågt. Det kunde därför förväntas ta viss fid innan de positiva resultaten av politikomläggningen skulle slå igenom på sysselsättningen.

Det var till en början främsl beredskapsarbetena och arbetsmarknadsut­bildningen som byggdes ul. Samtidigt sattes omfattande invesleringspro­gram igång. Under 1984 har dessa åtgärder följls upp och fåtl en delvis annan inriktning. Exempel på dylika åtgärder är rekryteringsstöd och arbete i s.k. ungdomslag. Därigenom har antalet sysselsatta i beredskaps­arbeten kunnal minskas kraftigt.

De lidigare mycket omfatlande subventionerna till olönsamma företag och branscher har i huvudsak avvecklats. I stället har industripolifiken lagts om för att slimulera utveckling och förnyelse i mera framtidsinriktade branscher. Särskilda insatser har gjorts i samband med företagsnedlägg­ningar och i särskilt utsatta regioner för att skapa nya arbetstillfällen och för atl slimulera till omskolning och vidareutbildning.

En rad insatser har gjorts för atl särskilt stimulera småföretagen. Genom tillkomsten av den s.k. OTC-listan på börsen har möjHgheterna till en långsikfig finansiering av små och medelstora förelag förbättrats. Särskilda insatser har genomförts av SIND, STU, utvecklingsfonderna och investe­ringsbanken för alt slödja småföretagen. Nyföretagandet har ökat markant under senare år. 1983 startade ca 20000 nya företag och 1984 ca 25000.

Arbelsmarknadspohtiken har inriktats på att stödja en expansion i nä­ringslivet. Särskilda insalser har gjorts för att mildra ungdoms- och lång­tidsarbetslösheten. Vidare har en rad ålgärder har under senare år vidtagits för att effeklivisera arbetsförmedlingens verksamhel. Resultaten av detta arbete kan nu skönjas. Så t. ex. har vakanstiderna vid tillsättning av lediga platser inom industrin minskat. De är nu avsevärt kortare än under föregå­ende konjunktumppgångar.

Under senare år har brislen på kvalificerade tekniker varit påtaglig. Det är en effekt dels av att behovet av tekniker allmänt synes ha underskattats, dels av en förskjutning mot större krav på kunskaper i näringslivet. För att möta detla krav har intagningen lill gymnasieskolan hållils på en hög nivå. Anlalel utbildningsplatser vid de lekniska högskolorna har byggts ul. Ar­betsmarknadsutbildningen i företag har förstärkts och därmed medverkai till att företagen har kunnat ökat sin interna vidareutbildning. Denna verk-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan


20


samhet kan väntas öka kraftigt, när medel från förnyelsefonderna kan tas i bruk nästa år. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet lägger senare idag fram förslag om ytterligare förstärkning av leknikerutbildningen inom ra­men för arbetsmarknadsutbildning i företag. Vidare har chefen för utbild­ningsdepartementet tidigare tillsatt en särskild arbetsgmpp som närmare skall utarbeta förslag till åtgärder för all förbättra lärarsituationen vid de tekniska högskolorna. Sammantaget lorde således tillgången på utbildad personal komma atl successivt öka under de närmaste åren. Därmed underlättas en fortsatt expansion i näringslivet.

Den nedgång i den lotala sysselsättningen som ägde mm i böijan av 1980-lalet har brutits. Arbetskraftsutbudel har ökat. Samfidigt har syssel­sättningen ökal ännu kraftigare under det senaste året. Härigenom har det varit möjligt all minska arbetslösheten (diagram 3).

Vid en internationell jämförelse framgår den mycket gynnsamma syssel­sältningssitualionen i Sverige klart, del gäller såväl arbetslösheten som förvärvsfrekvensen (labell 4). Som exempel kan nämnas, all den högre förvärvsfrekvensen i Sverige jämföri med genomsnittet för Västeuropa motsvarar drygt 700000 sysselsatta i Sverige.

Diagram 3 Arbetslösheten 1970-1985

1 OOO-tal personer

180

160

140-

120-

100-

Källa: Statistiska centralbyrån.


 


Prop. 1984/85:150   Bilagal    Reviderad finansplan              21

 

Tabell 4

Förvärvsfrekvens och arbetslöshet i

i Sverige och OECD 1982

-1985

 

Arbetslöshet

 

Förvärvsfrekvens

 

 

Sverige

OECD Europa

OECD

Sverige

OECD Europa

OECD

1982 1983 1984 1985

3,1 3,5 3,1 2,9

9,2 10,1 10,7 11,0

8,2 8,8 8,3 8,3

81,2 81,3 81,4 81,9

65,8 65,4 65,0 64,6

69,3 69,3 69,2 69,1

Förvärvsfrekvens: Den andel av befolkningen i åldrarna 15-64 år som tillhör

arbetskraften.

Katta: Statistiska centralbyrån och OECD.

Av de prognoser som jag tidigare redovisal framgår, atl en fortsalt förbättring av arbetsmarknadslägel vänlas under återstoden av 1985. En sysselsättningsökning förutses inom de flesta näringsgrenar.

Del faktum, att sysselsättningsläget är och väntas vara forlsall gott, ulesluler inte atl det fortfarande finns problem. Arbetslösheten för vissa grupper är trots minskningen av den toiala arbetslösheten fortfarande hög.

Det är därför viktigt att det allmänt gynnsamma läget utnyttjas för atl angripa de stmkturella obalanserna på arbetsmarknaden. Arbetsmark­nadsstyrelsens nya, decentraliserade, och mer servicebetonade inriktning på sin verksamhet bör därvidlag komma atl spela en viktig roll.

En näringsgren som har problem är byggsektorn. Arbetslösheten är där regionall koncenlrerad till i första hand skogslänen, medan flera slörre byggprojekt finns i storstadsregionerna. För atl mildra problemen på bygg-arbetsmarknaden kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet sena­re i dag att presentera en rad åtgärder. Ytteriigare medel kommer att satsas på bl. a. beredskapsarbeten i skogslänen. Vidare kommer ytterligare åtgär­der all vidtas för all underlätta den regionala och yrkesmässiga röriigheten på byggarbetsmarknaden. Jag vill i sammanhanget också erinra om all en proposition senare i vår kommer atl lagas fram rörande den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen, varvid åtgärder som berör byggsysselsätt-ningen kommer all ingå.

4.2 Skattepolitiken

Den mest betydande förändring inom skattepolitiken som skett under senare år är den reform av inkomstbeskattningen för fysiska personer som genomfördes under perioden 1983-1985. De viktigaste inslagen i denna reform var att sänka marginalskatterna, framför allt för heltidsarbelande, och atl minska det skattemässiga värdet av underskottsavdragen för högin­komsttagarna.

Huvudsyftet med skattereformen har uppnåtts. 1 år beräknas endast 23% av de heltidsarbelande ha en marginalskatt som överstiger 50%, mot


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan       22

ca 85% 1982. Av samtliga inkomsttagare beräknas 198512,5% ha en marginalskatt som överstiger 50% och drygt 7% en marginalskatt som överstiger 55%. 1982 var motsvarande andelar 43 resp. 35%. Även för högre inkomster har marginalskatterna sänkts. Genom skattereformen har en mångårig utveckling med successivt stigande marginalskatter bmtits och vänts i sin motsats. Att sänkningen varit betydande framgår av tabell 5. Även den totala inkomstskatten har sänkts påtagligt genom reformen.

Med skattereformen har flera väsentliga fördelar vunnits. Genom att marginalskatterna har minskats - i breda inkomstskikt har denna minsk­ning varit belydande - blir skatten på en inkomstökning lägre än tidigare. Det blir i fortsättningen möjligt att erhålla en åsyftad reallöneutveckling med väsenfiigt lägre nominella löneökningar än tidigare, vilket bör ha en inflalionsdämpande effekt. Genom att progressiviielen dämpats påverkas vidare skatteskalan mindre än tidigare av förändringar av penningvärdet.

Sparande uppmuntras genom att avkastningen på kapital efter skall förbättras. Samfidigt minskas den skattemässiga favoriseringen av lån -såväl genom marginalskattesänkningen som genom avdragsbegränsningen. Härigenom motverkas konsumtion på kredil liksom möjligheterna atl byg­ga upp realiillgångar med hjälp av kraftiga skattesubventioner via ränteav­drag. Skattereformen har sålunda bidragit fill att hejda den inflationistiska ulveckling som rådde på svensk fastighetsmarknad under främst 1970-ta­Iet. Till följd av att hushållens räntekänslighet ökat underlättas också möjlighetema att föra en effektiv kreditpolilik.

Genom att underskottsavdragens skattemässiga värde begränsats för höginkomsttagarna kan den skatteminskning som följer av etl underskotts­avdrag bli högst 50%. Därmed har ökad fördelningspolitisk rättvisa ska­pats och missbmket av stora underskottsavdrag stävjats. S. k. nolltaxering har i princip omöjliggjorts genom skattereformen.

Skattereformen har också inneburit vissa förenklingar. Makebeskatl-ningen och marginalskattespärren har förenklats, försäkringsavdraget och avdraget för frivilliga periodiska understöd har slopats och schablonavdra­get under inkomst av tjänsl har höjts.

 

Tabell 5

Marginalskatt

1976,1982 och 1985

 

 

 

 

Procent

 

 

 

 

 

 

 

Inkomst,

kr.

1976

Förändring

1982

Förändring

1985

(1985 års

priser)

 

1976-

-1982

 

1982-1985

 

60000

 

36

-2

 

34

0

34

80000

 

48

5

 

53

- 3

50

100000

 

54

2

 

56

- 6

50

120000

 

64

-1

 

63

-13

50

150000

 

64

14

 

78

-14

64

200000

 

75

5

 

80

-10

70

300000

 

79

6

 

85

-10

75


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       23

Reformen av inkomstbeskattningen syftar, liksom en del andra skallepo­litiska åtgärder som har vidtagits eller föreslagits, till att sänka skatten på arbete, sparande och andra produktiva insatser. I gengäld har skatten på konsumtion höjts. Dessa förändringar uttrycker en vilja att omfördela skattetrycket i en riktning som slår i samklang med strävandena atl stimu­lera ekonomin till ökad tillväxt och sysselsättning, samtidigt som ambitio­nerna att slå vakt om en rättvis fördelning vidmakthålls.

Regeringen har nyligen, i syfte all underlätta avtalsrörelsen, lagt ett förslag om en särskild skattereduktion för 1985 för alla som har en lönein­komst som överstiger 20000 kr. Skatterabattens konstruktion är sådan att den trappas upp successivi och uppgår till det maximala beloppet 600 kr. vid löneinkomster på 80000 kr. och däröver.

Regeringen har också nyligen lagt fram elt förslag till förenklad självdek­laration, som föreslås gälla från inkomståret 1986. 1 förslagel ingår att schablonavdraget höjs från 1 000 lill 3000 kr. för samlliga löntagare. Vidare innebär förslaget atl resekostnader på nytt blir fullt avdragsgilla. Dessa förslag betyder för ett myckel stort antal löntagare en skatteminskning med ca 1000 kr. Vidare föreslås sparavdraget bli höjt från 800 till 1600 kr.

Denna reform har setts som den mesl angelägna efter den slora margi­nalskattereformen under perioden 1983-1985. Förslaget till förenklad självdeklaration innebär betydande skattesänkningar. I syfte atl begränsa kostnaderna för reformen föreslås ingen höjning av basenheten för 1986. Efter 1986 bör däremot basenheten ånyo kunna anpassas till löne- och prisutvecklingen, så att marginalskatterna kan bibehållas på en rimlig nivå.

Förslaget till skatleförenkling innebär atl ca 4 milj. inkomsttagare inte behöver uppräita en egen självdeklaration, utan endast behöver bekräfta att de uppgifter som skattemyndigheterna fått är riktiga. Därmed kommer granskningen av deklarationerna att underlättas påtagligt. I stället för alt ägna sig åt de mindre frågorna kan kontrollen inriktas på frågor av mer väsentlig betydelse. Med en effektivare skattekontroll ökar också fömt­sättningama för att målel om en rättvisare och mer likformig taxering skall kunna uppfyllas.

De åtgärder som föreslås för att något minska de kommunala utdebite-ringsskillnadema redovisas närmare i kapitel 6.

Även företagsbeskattningen har sedan 1982 förändrats i linje med de intenfioner som gälll vid reformeringen av beskattningen av fysiska perso­ner. Skattebasen har breddats samtidigt som skattesatsen har sänkts. Detta har skett genom att rätten till lagernedskrivningar har reducerats och genom att den staUiga skattesatsen har sänkts från 40 lill 32%. Den totala skattesatsen har därmed sänkts från 58 till 52%. Detta har inneburit att kapitalets röriighet har ökat. Därmed har också ett steg tagits i riktning mot målet om likformighet i beskattningen av produktionsfaktorerna arbete och kapital.

Som framgick av redovisningen i finansplanen i 1985 års budgetproposi-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      24

tion har även andra viktiga förändringar gjorts inom företagsbeskattning­en. Del särskilda investeringsavdraget liksom forskningsavdraget har slo­pats. Den ökade lönsamheten gör det inle längre motiverat med generella stimulanser av det slaget. Reglerna för utnyttjande av de allmänna investe­ringsfonderna har förändrals, så alt de återigen givits funktionen av kon­junkturpolitiska styrinstmment.

Som ett led i regeringens slrävan att stimulera utbildning, forskning och utveckling har särskilda förnyelsefonder inrättats. 10% av förelagens vins­ter under 1985 skall avsättas lill dessa fonder, som i samråd med de anställda skall användas för sådana ändamål. Också den vidgade avdrags­rätten för nyelablerade förelags utvecklingskostnader kommer enligt min mening att verka stimulerande för företagsamheten.

För att förenkla hela taxeringsförfarandet inom förelagsbeskattningen har riksdagen beslutat att den kommunala taxeringen av juridiska personer skall slopas fr. o. m. 1986 års taxering. I samband därmed befrias företagen från den kommunala garantibeskatlningen. Skattesatserna för skilda slag av juridiska personer blir nu endasl två -52% för aktiebolag och ekono­miska föreningar och 40% för stiftelser m.fl. skattskyldiga.

4.3 Fördelningspolitiken

Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften nu är att föra en ekono­misk politik som gör det möjligt atl nå full sysselsättning och ett stabilt penningvärde. Arbetslöshet skapar såväl ekonomiska som sociala klyftor i samhället. Inflationen omfördelar årligen värden för åtskilliga miljarder kr. från sparare till låntagare. Inflationen innebär också ett hol mot den fulla sysselsättningen genom atl den urholkar konkurrenskraften. Att den eko­nomiska politiken sedan 1982 förmått alt minska både arbetslösheten och inflationen är därför av allra största betydelse.

I det rådande statsfinansiella läget är utrymmel för reformer myckel begränsat. Det är då speciellt viktigt atl, vid sidan av stabiliseringspolili-ken, bedriva en aktiv och medveten fördelningspolitik.

För att möta de påfrestningar som krispolitiken innebär och för alt fördela bördorna så rättvist som möjligt, har en lång rad åtgärder vidlagits. Hösten 1982 upphävdes de försämringar av det sociala trygghetssystemet som hade beslutats av den tidigare riksdagsmajoriteten. Det gällde att slopa karensdagarna i sjukförsäkringen, alt återställa värdesäkringen av pensionerna, ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen och siatsbi­dragsnivån i barnomsorgen.

Arbetslöshetsersättningen har höjts i flera omgångar och utgår fr. o. m. den 1 juli 1985 med maximall 315 kr. Pensionärerna har fått kompensalion för 1984 års prisstegringar. Genomsnittligt ökar pensionerna med 7,4% 1985. För handikappade har särskilda insatser gjorts.

Den 1 januari i år trädde en stor familjepolitisk reform i krafl. Barnbidra-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       25

get höjdes med 1 500 kr. till 4 800 kr. per barn och år. Det är den kraftigaste höjningen någonsin. Även flerbarnstilläggen och studiebidragen har höjts. Vidare har bostadsbidragen stärkts genom ändrade hyres- och inkomst-gränser. Garantinivån i föräldraförsäkringen har höjts.

Skattesystemet har förändrats, så att förmögenheter och aktier beskat­tas hårdare än lidigare. Arvs- och gåvoskatten har likaså höjts. Det skatte­mässiga värdet av underskottsavdrag i form av räntor m. m. vid inkomst­beskattningen har begränsats, samtidigt som marginalskatterna har sänkts. Avdragsrätt har införts för fackföreningsavgifier. Som lidigare redovisats har förslag lagts om en särskild skattereduktion om 600 kr. för löntagarna 1985 och om en höjning av schablonavdraget från 1 000 till 3000 kr 1986. Dessa förslag har störst betydelse för medel- och låginkomstlagarna.

Genom allemanssparandel har det blivit möjligt atl minska skaltesub-venlionerna till höginkomsttagare, samtidigt som sparstimulanserna nume­ra går till en bredare gmpp av inkomsttagare.

Även andra sparstimulanser har vidtagits som främst riktar sig mot småsparare. Sålunda kommer sparavdraget 1986 alt individualiseras och höjas till 1600 kr.

Den nödvändiga vinstuppgången i näringslivel har skapat vissa fördel-ningspolifiska spänningar. I syfte att mildra dessa har en rad ålgärder vidtagits för att sterilisera en del av likviditeten och för att styra vinsterna till investeringar, forskning och utveckling samt utbildning. Hit bör bl. a. löntagarfonderna och förnyelsefonderna samt de åtgärder som nu föreslås för att dra in en del av likviditeten från näringslivel.

4.4 Kreditpolitiken

Kredilmarknaden har under senare år genomgått en betydande omvand­Ung. Nya upplåningsinstmment såsom statsskuldväxlar och riksobhga-tioner har introducerats samtidigt som vissa regleringar, t.ex. likviditets­kraven för bankerna, har avskaffats. Anbudsförfarande vid emission av statsskuldväxlar och riksobligationer samt räntestyrning via öppna mark­nadsoperationer från riksbankens sida är andra vikliga inslag i denna pohtik. En livaktig penningmarknad har utvecklats och fömtsättningar har skapats för att vitalisera obligationsmarknaden.

Kredilpoliliken har, under 1984 och början av 1985, i hög grad präglats av dollarns utveckling och valutaflödena. Efter diskonto- och straffränte­höjningen vid halvårsskiftet 1984 sjönk de inhemska penningmarknadsrän­torna ungefär i takt med nedgången i doliarräntorna. Mot slutet av årel steg dollarns värde mot andra valutor markanl trots fortsatt fallande dollarrän­tor. För Sveriges del bromsades nedgången i den inhemska räntenivån upp. En positiv räntemarginal på ca 2 procentenheter i förhållande till det amerikanska ränteläget vidgades därmed ytterligare under årets sista må­nader.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       26

För Sveriges vidkommande dämpades dollarns värdestegring gentemot kronan i viss mån genom en betydande utförsäljning av valuta. Valuta­strömmen från bytesbalans och privat och kommunal kapilalbalans, som från halvårsskiftet 1984 fram t. o. m. oktober hade givit upphov till ett visst inflöde, resulterade under årels två sista månader i ett utflöde på drygl 3,5 miljarder kr. När utflödet fortsatte under början av 1985 ingrep riksbanken med operationer på den öppna marknaden, vilkel ledde till en ränteupp­gång med ca 2 procentenheter.

Trots detta fortsatte valulaulflödet under inflytande av en fortsatt dra­matisk dollamppgång. Denna nådde sin kulmen kring månadsskiftet fe-bmari/mars. Den nedåtriktade tendensen som därefter inträtt har karakte­riserats av stora kastningar som skapat osäkerhet på valutamarknaden. Det har medfört ett fortsall valutautflöde bortsett från en kortare tids inflöde i början av april. De stora kastningarna har också inneburit alt räntevapnet under vissa tider varit mindre effekfivt. Dessa kortsiktiga svängningar i det privata valutaflödet är oundvikliga, inte minst beroende på att de löpande betalningarna med omvärlden uppvisar starka säsong­mässiga variationer.

Trots att likviditetsökningen dämpats, är den höga likviditeten i ekono­min fortfarande ett problem. Likviditetsutvecklingen bestäms i hög grad av budgetunderskottet och dess finansiering. Traditionellt är underskottet betydligt större under andra halvåret. I år förfaller dessutom en betydande volym prioriterade obligationer till inlösen under hösten. Samtidigt frigörs medel på olika konton i riksbanken, vilket ytterligare bidrar till alt likvi-disera marknaden under andra halvåret. Att dra in denna överiikvidilet enbart genom operationer på marknaden skulle innebära risk för en press uppåt på räntorna.

Mot denna bakgmnden föreslår jag, att en del av den mycket stora likviditet som idag finns uppbyggd i näringslivet och i kommunsektorn binds på konton i riksbanken. Förslaget innebär att etl belopp molsvaran­de 6% av den del av 1984 års lönesumma som överstiger 20 milj. kr. skall inbetalas på likviditetskonto i riksbanken. Inbetalningen föreslås beträf­fande företagen ske vid två tillfällen, 4% i augusti 1985 och 2% ijanuari 1986. För kommunemas del föreslås hela inbetalningen, 6%, ske ijanuari 1986. Totalt beräknas ca 8,5 miljarder kr. på detla sätl dras in till riksban­ken, där medlen skall vara bundna t. o. m. mars 1988. (Se vidare avsnittet "särskilda frågor" och lagförslag i bilaga 1.9.)

En fortsatt tillväxt i statsskulden utgör en belastning på kreditmarkna­den. Problemen med budgetunderskottets finansiering har under de senas­te åren ändå lättat i takt med att underskottet i statsbudgeten nedbringats och tillväxten i statsskulden därmed avtagit. Det är i första hand utlands­upplåningen som minskat som en följd av den förbättrade externa balan­sen. I kalkylen för statens upplåningsbehov beräknas inte någon slallig nettoupplåning utomlands äga rum under 1985 (tabell 6). Den utlandsupp-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan            27

Tabell 6 SUtens lånebehov 1983-1985

Miljarder kr.

1983    1984     1985

 

Riksbanken

-L

19

5

Upplåning på den inhemska marknaden

72

44

48

därav: prioriterade obligationer

31

-3

-6

allemanssparande

-

6

10

premie- och sparobligationer

9

9

10

företags och kommuners insättningar

 

 

 

i riksbanken

1

9

15

övrigt

31

23

19

Summa upplåning inom landet

57

63

53

Utlandet

20

0

0

Summa lånebehov                                        77         63         53

Valutaförluster på statliga utlandslån             6         11         10

Redovisat budgetunderskott                        83         74         63

Källa: Riksbanken.

låning på 10 miljarder kr., som anges i tabellen, beräknas motsvara de tidigare uppkomna kursförluster som realiseras, då äldre lån omsätts lill högre valutakurser.

Fömtsättningarna för upplåning på den inhemska marknaden har på ett avgörande sätt förändrats genom de nya och mer marknadsanpassade upplåningsinstmment som introducerats. I tabell 6 har den inhemska stat­liga upplåningen utanför riksbanken delats upp på olika upplåningsformer. Övrigposien i kalkylen motsvarar i princip behovet av netloupplåning i form av statsskuldväxlar och riksobligalioner.

När det gäller budgelunderskoltets finansiering är del värt all notera all upplåningen från hushållssektorn i år beräknas täcka hela 30% av del totala budgetunderskottet. Det är i första hand allemanssparandel som möjliggjort detta. De nya reglerna för allemanssparandel - bl. a. har högs­ta tillåtna månadsinsättning höjts från 600 till 800 kr. - har ökal upplå-ningspotenfialen och närmare 10 miljarder kr. beräknas kanaliseras fill staten denna väg. Via premie- och sparobligationer beräknas ytterligare ca 10 miljarder kr. kunna lånas upp från hushållen.

Den nya utformningen av placeringsplikten för kapilalmarknadsinstitu­ten, där brulloförvärv och inte innehav av priorilerade statspapper regle­ras, innebär att den statliga nettoupplåningen hos AP-fonden och försäk­ringsbolagen under året blir beroende av de anpassningar i värdepappers­portföljen som insfituten väljer att göra. Placeringspliklen innebär ett krav på bmitoförvärv av nyemitterade stalsobligafioner på ca 20 miljarder kr. under 1985. Samtidigt förfaller en betydande del av innehavet av äldre prioriterade obligationer till inlösen under året. Detla ökar kapitalmark-nadsinsfitutens utrymme för nettoköp av oprioriterade statspapper, dvs. statsskuldväxlar och riksobligationer.

Statens nettoupplåning i företagssektorn kommer sannolikt att begrän-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       28

sas till uppskattningsvis ca 5 miljarder kr. En betydande del av företagens överlikviditet dras emellertid in till staten genom olika fondavsättningar i riksbanken. För 1985 beräknas nettoinsättningarna inkl. ovan nämnda indragningar till närmare 15 miljarder kr.

Jag vill avslutningsvis föra fram några ytterligare förslag till förändringar utöver nämnda indragning av medel från näringsliv och kommuner fill konton i riksbanken.

Jag avser föreslå ändrade mtiner för utbetalning av kommunalskatteme­del. Utbetalningen av kommunalskaltemedel, som f.n. sker den 18:e i varje månad ger tillsammans med uppbörden av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt upphov till kraftiga kassasvängningar i banksystemet mel­lan den 19:e och 20:e i varje månad.

Dessa svängningar påverkar dagslånemarknaderna och ger upphov till betydande instabilitet i räntebildningen. För att molverka detta förslås en del, molsvarande kommunernas likviditetsbehov för inbetalning av ATP-avgifter och preliminärskalt, även fortsättningsvis utbetalas den 18:e. Återstoden föreslås utbetalas den 20:e i varje månad.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om statens uUånings-verksamhet. Staten har under åren byggt upp betydande lånefordringar på hushåll, företag och kommuner om totalt över 100 miljarder kr. Detta har bidragit lill att statsskulden ökat och medfört betydande extrakostnader för staten. Mot denna bakgmnd finns det enligt min mening anledning att undersöka vilka möjligheter som föreligger till förtidsinlösen av vissa lån och försäljning av statliga fordringar.

När det gäller bostadslånen har frågan på regeringens uppdrag tagits upp i en rapport från bostadsstyrelsen. Ett område där åtgärder relativt snart kan bli aktuella är lomträtlslånen. Sådana lån utgår inle längre sedan 1980. Den utestående lånestocken uppgår till ca 2,5 miljarder kr. Vad som närmast kan bli aktuellt är att förhandla med berörda kommuner i syfte att få dessa att förtidsinlösa nämnda lån.

5   Budgetpolitiken

5.1 Det aktuella budgetläget

I budgetpropositionen ijanuari beräknades budgetunderskottet till 69,7 miljarder kr. för budgetårel 1984185. Nuvarande beräkning visar på ett underskott om 69,1 miljarder kr. Som framgår av tabell 7 har inkomsterna räknats upp med 5,8 miljarder kr. och utgifterna exkl. statsskuldräntor med 0,3 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen. Statsskuldrän­torna beräknas bli 4,9 miljarder kr. högre. De ökade inkomstema förklaras främst av förändringar i den allmänna ekonomiska utvecklingen, bl. a. en högre lönesummelillväxt. Till detta l;ommer höjda inleveranser från riks-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


29


Tabell 7   Budgetsaido för budgetåren 1984/85 och 1985/86 Miljarder kr., löpande priser

 

 

 

 

1982/83

1983/84

1984/85

 

1985/86

 

 

Utfall

Ulfall

 

 

 

 

 

Budgel-

Nuv.ber.

Budget-

Nuv. ber.

 

 

 

prop.

 

prop.

 

Inkomster

191,3

221,2

251,1

256,9

256,8

. 260,8

Utgifter exkl.

 

 

 

 

 

 

statsskuld-

 

 

 

 

 

 

ränlor

229,7

237,9

250,2

250,5

249,1

247,8

Statsskuld-

 

 

 

 

 

 

ränlor

48,2

60,4

70,6

75,5

71,2

73,8

Kassamässigt

 

 

 

 

 

 

budgetsaido

-86,6

-77,1

-69,7

-69,1

-63,5

-60,8

Budgetsaldot som

 

 

 

 

 

andel av BNP

13,1%

10,3%

8,6%

8,5%

7,2%

7,0%

banken och intäkten av försäljningen av statens aktieinnehav i Södra skogsägarna AB. För utgifterna exkl. slatsskuldräntor har ett flertal olika förändringar registrerats i såväl höjande som sänkande riktning. Stats­skuldränlorna ökar främst till följd av högre dollarkurs. En betydande del av ökningen avser valutaförluster vid omsättning av utlandslån.

För att ge en mer fullständig bild av budgetutvecklingen redovisas sedan några år fillbaka även den s. k. underliggande utvecklingen av statsbudge­ten, där effektema av bl.a. tillfälliga åtgärder och bokföringsmässiga för­ändringar har exkluderals. Det underiiggande budgetunderskottet beräk­nas nu lill ca 59,4 miljarder kr. för innevarande budgetår.

Underliggande utveckling av statsbudgeten

Miljarder kr., löpande priser

 

 

 

 

1982/83 Utfall

1983/84 Utfall

1984/85

 

1985/86

 

 

Budget­prop.

Nuv. ber.

Budget­prop.

Nuv. ber.

Budgetsaido Budgetsaido som andel av BNP

-81,4

12,5%

-66,7 8,9%

-61,7

7,6%

-59,4

7,3%

-60,6 6,9%

-60,4 6,9%

För budgetåret 1985186 är förändringarna något större i förhållande till vad som beräknades i budgetpropositionen. Budgetunderskottet beräknas nu till 60,8 miljarder kr. att jämföra med 63,5 miljarder kr. i den tidigare beräkningen. Inkomslerna har ökal med 4 miljarder kr. jämfört med bud­getpropositionen. Denna uppgång, som erhålls trots att förslaget om för­enklad självdeklaration leder till lägre inkomster, beror främst på en star­kare ekonomisk ulveckling i form av högre lönesumma. Dessutom har riksbankens inleveranser räknats upp. Dämtöver har ett antal relativt sett


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      30

mindre justeringar i beräkningarna gjorts. Utgifterna exkl. statsskuldränlor har dragits ned med 1,3 miljarder kr., vilkel i första hand beror på föränd­ringar under posten Beräknal tillkommande utgiftsbehov, netlo. Stats­skuldränlorna har räknats upp med 2,6 miljarder kr. till följd av ändrade räntenivåer och valutakurser.

Beräkningarna av den underliggande budgelutveckiingen visar på etl underskott om 60,4 miljarder kr. för nästa budgetår.

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetunderskottet minskal kraftigl. Be­räkningarna av den underliggande utvecklingen ger samma resultat: en kraftig förbättring av saldot sedan budgelåret 1982/83 med i del närmaste en halvering av underskottet mätt i BNP-lermer. Den svaga ökningen av det underliggande saldot i nominella termer mellan innevarande och nästa budgetår motsvarar likväl en fortsatt minskning uttryckt som andel av BNP.

Det underliggande budgetsaldot har i årets budgetproposition och i nu presenterade beräkningar definierats på ett delvis annorlunda sätt än i molsvarande propositioner 1984. Jag lämnade en utförlig redogörelse för denna förändring i budgetpropositionen. Där framhölls alt den ändrade definitionen, som bl.a. bältre ansluter sig till internationell praxis, främst påverkade nivån på budgetsaldot, men endast i begränsad utsträckning utvecklingen över åren. Som framgår av tablån beräknas det underliggande budgetsaldot sjunka med 21 miljarder kr. under perioden 1982/83-1985/86. En beräkning enligt den tidigare definilionen ger en minskning under samma period med ca 16 miljarder kr.

Jag ålerkommer i det följande med en närmare redovisning av beräk­ningarna av det aktuella budgetläget (avsnittet särskilda frågor).

5.2 Långtidsbudgeten

Syftet med långtidsbudgeten (bilaga 1.3) är, som jag framhållit i det föregående, att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikl av redan fattade beslut och gjorda åiaganden. I långtidsbudgeten görs inga bedömningar av vilka budgelpoliliska ålgärder som bör genomföras. Avsikten med långtidsbudgeten är i stället att redovisa vilken budgetul-veckling som blir följden om inle några nya utgiftsåtaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras.

I årets långtidsbudget presenteras två olika alternativ för den ekonomis­ka utvecklingen. Lågalternalivet - med låga nominella löneökningar, låg inflation, sjunkande ränta, god BNP- och reallönetillväxt saml sjunkande arbetslöshet - överensslämmer lill slor del med balansalternalivet i LU 84 och de s. k. treårskalkylerna. Högalternalivet — med höga nominella löne­ökningar, hög inflation och räntenivå samt slarkt ökande arbetslöshet och utebliven ekonomisk tillväxt - är ell mer schablonmässigt alternativ. Det ansluter till den utveckling som kännetecknade svensk ekonomi under senare hälften av 1970-talel och början av 1980-lalet.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


31


Tabell 8   Långtidsbudgeten för perioden 1985/86-1989/90

a. Inkomsler och utgifter (löpande priser)

 

 

 

 

Genomsnittlig procentuell förändring 1979/80-1983/84

1985/86

miljarder

kr.

Genomsnittlig procentuell förändring 1985/86-1989/90

 

Lägal­ternativ

Högal­ternativ

 

Inkomster Utgifter exkl. statsskuld­ränlor Statsskuld­räntor

13,7

9,1

42,8

260,8

247.8 73,8

4,0

2,6 2,0

6,8

6,4 10,5

 

b. Budgetsaldot {

miljarder kr., löpande

priser)

 

 

 

 

1985/86

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

Lågalternativet Högalternativet

-60,8 -60,8

-64 -67

-63 -76

-5S -81

-50 -88

Resultaten av långtidsbudgelberäkningarna återfinns i labell 8. Som framgår stiger inkomsterna i nominella termer någol snabbare i högalterna-fivet än i lågalternativet. Skillnaden blir dock begränsad till följd av den väsentligt sämre ekonomiska utvecklingen i högalternativet. De totala utgifterna däremot stiger avsevärt snabbare i högalternalivet. Atl skillna­den mellan de två alternativen blir större för utgifterna förklaras av all den höga inflationen, med de indexkopplingar som finns i budgeten, slår ige­nom kraftigt, samtidigt som den höga räntenivån och de stora budgetun­derskotten driver statsskuldränlorna i höjden.

Koslnaderna för sysselsällningspoliliska åtgärder bhr också markanl högre i högalternativet fill följd av den sämre ekonomiska utvecklingen.

Denna ulveckling av inkomster och utgifter leder lill all budgetsaldot i lågalternativet de första åren stiger något för alt sedan minska (se även diagram 4). Del sisla året i perioden, budgetårel 1989/90, beräknas budget­underskottet till 50 miljarder kr., dvs. klart under det beräknade under­skottet för budgetåret 1985/86. Uttryckt som andel av BNP sjunker budget­underskottet under långtidsbudgelperioden från 7 till 4,7% i lågalternali­vet.

I högahernativet utvecklas saldot på ett hell annal sätt. Budgetunder­skottet ökar kraftigt varje år för all slulåret uppgå till 88 miljarder kr. Även uttryckt som andel av BNP stiger underskottet åter, från 7% del försia året till 7,6% det sista.

1 diagram 4 återges vidare dels långtidsbudgeterna från 1977 och framåi, dels den faktiska budgetutvecklingen. Där framgår tydligl det trendbrott som ägl rum. Fram t.o.m. 1983 ärs långtidsbudget (LB 83) såg saldout-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan


32


Diagram 4 Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna samt faktiskt/beräknat budgetutfall 1975/76-1989/90

Miljarder kr.

140


120-


,«*I£83  -


100-

80-

60-

40-

20-

75/76 77/V8 79/80 81/82 83/84 85/86 87/88 89/90

Anm: För LB 84 och LB 85 redovisas lågalternativet i diagrammet.

vecklingen över kalkylperioden allt sämre ut för i stort sett varje ny långfidsbudget som lades fram. Efter 1983 har långtidsbudgeterna visat en bättre bild för varje år, dvs. den kraftiga neddragning av budgetunderskot­ten som uppnåtts sedan budgetåret 1982/83 har slagit igenom även i lång­tidsbudgeterna.

En central fråga är varför denna förbättrade utveckling erhållits. En betydande del av förklaringen är den kraftiga inkomstökning som inträffal sedan budgetåret 1982/83. Mellan budgelåren 1982/83 och 1985/86 beräk­nas statsinkomsterna öka med närmare 70 miljarder kr., dvs. med ca 36% i löpande priser eller med över 10% i fasta priser. Denna kraftiga ökning förklaras av den goda ekonomiska tillväxten och den därav följande ök­ningen av skattebasen, något som följer av alt skattetrycket inte har ökat under perioden.

Den andra förklaringsgrunden ligger på utgiftssidan. Det framgår av långtidsbudgeten att utvecklingen för utgifterna exkl. statsskuldräntor uppvisat ett trendbrott. Dessa utgifter steg under perioden 1975/76-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan     33

1980/81 med i genomsnitt ca 5% årligen i fasla priser. Under budgelåren 1981/82 och 1982/83 steg däremot utgifterna exkl. statsskuldränlor med endast 1 % per år i fasla priser och de två senaste budgelåren, 1983/84 och . 1984/85, har dessa ulgifter sjunkit med i genomsnitt nära 4% per år i fasla priser. Denna ytterligare neddragning under de två sisla budgetåren förkla­ras främsl av att stödet till krisbranscher minskal myckel kraftigt.

En genomgång av utgifterna, exkl. såväl statsskuldränlor som konjunk­turberoende arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska ulgifter, visar att den årliga tillväxten t.o.m. budgetåret 1980/81 i genomsnitt var nära 4% i fasla priser. Under åren därefier har ulgiflerna minskal med i genom­snill drygl 1 % per år. Även mätt på delta säll har således utgifternas tillväxt avbrutits och ersatts av i en minskning i reala termer. Jag ålerkom­mer slrax lill den stora betydelse utgiftsutvecklingen har för budgetunder­skottets storiek.

Trendbrottet för utgiftsutvecklingen har till en del uppnåtts tack vare den slrikta budgetprövningen i det reguljära budgetarbetet. Andra bidra­gande faktorer är de beslut som lagits om neddragning av olika utgiftspro­gram och om minskad indexbindning för vissa ulgifter.

Det är viktigt alt uppmärksamma, alt det i långlidsbudgetkalkylerna inle görs någon återknytning mellan beräkningsresultatet och de allmänekono­miska fömtsättningar som beräkningarna baseras på. I lågallernativel i årels långtidsbudget torde sålunda del framräknade budgetunderskottet inte vara förenligl med de antaganden om låg inflation och låga nominella löneökningar som beräkningen baseras på. Härför krävs en ytterligare minskning av budgetunderskottet.

Den positiva utveckling som beskrivs i långtidsbudgetens lågalternativ är med andra ord inte tillräcklig för all uppnå samhällsekonomisk balans. Under de första åren av perioden sfiger budgetunderskottet någol, medan LU 84 och årels trearskalkyler anger all budgetunderskottet bör dras ned även på kortare sikl. Det är därvid viktigt att konslalera att budgetutveck­lingen, som den nu beräknas för budgetåren 1984/85 och 1985/86, ligger väl i linje med vad som krävs enligt balansalternalivet i 1984 års långtidsutred­ning.

Långfidsbudgetens högalternafiv visar all budgelutveckiingen lätt kan återvända till en mycket negativ bana. Om slora nominella löneökningar och hög inflation skulle komma atl karakterisera de närmaste åren, stiger budgetunderskotten dramatiskt för att vid slutet av 1980-lalet uppgå till närmare 90 miljarder kr. Den sanering av statsbudgeten som har åstadkom­mits under de senaste åren, och som varil en förulsättning för en fram­gångsrik ekonomisk politik i andra avseenden, skulle i så fall snabbt omintetgöras. Det är alltså av avgörande betydelse för det fortsatta arbetet med atl sanera de statliga finanserna, all prisökningarna blir låga de när­maste åren och därmed att tillväxten i ekonomin kan bli god.

Långtidsbudgeten visar dessutom, alt även om låga prisökningar och 3    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga 1


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan       34

god tillväxt uppnås, skulle en expansiv utgiftspolitik i sig komma alt omöjliggöra en positiv budgetutveckling. I långtidsbudgeten presenteras två olika beräkningar av hur de totala stalsulgifterna skulle ulvecklas om utgifterna exkl. statsskuldräntor i reala termer följde dels lågalternativels BNP-tillväxt, dels den fillväxttakt som gällde för statsutgifterna under perioden 1975/76—1980/81.1 beräkningen har hänsyn tagils såväl till effek­ten på statsinkomsterna som på statsskuldräntorna (via det högre budget­underskottet). I båda fallen har lågalternativets anlaganden varit utgångs­punkten. 1 det första fallet kommer budgetunderskottet att bli 35 miljarder kr. högre än i lågalternafivel det sista året i perioden. 1 del andra fallet, med ca 5% tillväxt i fasta priser för utgifterna exkl. slatsskuldräntor, dvs. samma tillväxttakt som under 1970-talel, blir underskottet hela 65 mil­jarder kr. högre än i lågalternativet för slulåret.

En återgång till en högre takt i utgiftsutvecklingen skulle med andra ord snabbt rasera de uppnådda resultaten under senare år även om utgifterna inte skulle stiga i snabbare takt än BNP. Dessulom torde, som framgår av LU 84 och treårskalkylerna, en ulgiftstillväxt av detla slag göra del omöj­ligt att uppnå en ekonomi i balans med låg inflation och god tillväxt. En högre takt i utgiftsutvecklingen skulle således i praktiken komma att läggas ovanpå högaltemativets redan dystra bild av saldoulvecklingen. I den mån utvecklingen skulle börja gå i denna riktning, skulle lämligen snabbt en omfattande åtstramning av utgifterna bli oundviklig.

5.3 Den offentliga sektorns efTektivitet

I årets finansplan redovisade jag utförligt min syn på det fortsatta ratio­naliseringsarbetet i den offentliga förvaltningen och statsmakternas effekti­vitetskrav på myndigheterna. Jag begränsar mig därför nu lill att ta upp vissa aktuella frågor.

I enlighet med vad jag fömtskickade i finansplanen baseras direktiven för myndigheternas anslagsframställningar för budgelåret 1986/87 på det nuvarande fleråriga huvudförslaget för förvaliningsanslagen. Regeringen har sålunda nyligen beslutat om direktiv, som innebär att samfiiga myndig­heter skall om inte annat beslutas redovisa ett s.k. huvudförslag som omfattar tre budgetår (1986/87-1988/89). Förslaget skall innebära en real minskning av förvaltningsanslagen med 5% över perioden. Om särskilda skäl föreligger kan dock myndigheten hemställa om atl resurserna läggs fast för endast ett år. Samtidigt betonas betydelsen av all myndigheterna redovisar konsekvenserna av resursminskningen över tre år på ett sådant sätt att statsmakterna kan göra prioriteringar.

Av direktiven framgår också att myndighelerna skall granska transfere­ringssystemen för att belysa möjligheterna att bryta automalikkopplingar, genomföra omprövningar eller effekfivisera syslemen. Granskningen skall även syfta till atl effeklivisera administrationen och förbättra den statliga kassahållningen.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      35

I den skrivelse om utvecklingen av den offentliga sektom som chefen för civildepartementet avser atl föreslå regeringen att lämna till riksdagen inom kort, kommer enligt vad jag har erfarit att bl. a. betonas behovel av ökad långsiktighel vid budgetering av myndighelsanslag. Detta är frågor som också verksledningskommitlén överväger. Med hänsyn till viklen av att få praktiska erfarenheter av olika tänkbara lösningar att mer reguljärt lägga fast ekonomiska ramar på exempelvis tre år har jag bedömt det lämpligt att redan i år ge ett mindre antal myndigheter särskilda direktiv att ta fram ett fördjupat underlag till regeringen inför nästa års budgetarbete avseende perioden 1987/88—1989/90. Ett förberedelsearbete härför pågår inom regeringskansliet.

Jag vill i delta sammanhang även nämna att jag räknar med atl inom kort föreslå regeringen atl uppdra ål riksrevisionsverket alt utreda och lämna förslag lill tekniska lösningar för ett system som ger möjlighet lill överfö­ring av förvaltningsmedel mellan budgetår. Sådana möjligheter ingår som ett led i åtgärder för att öka långsiktighelen i myndigheternas medelshan-lering och utgör etl incitament för myndigheterna att hushålla bältre med sina resurser.

Den offenfiiga sektoms effektivitet handlar om i vilken grad medborgar­nas behov av service, sjukvård, transporter, utbildning och andra insatser tillgodoses i relation till de resurser som förbmkas. Jag vill därför något beröra de studier som nyligen presenlerats om produktiviteten i den offent­liga sektorn.

I rapporter lill den av regeringen tillsatta expertgmppen för sludier av offentlig ekonomi (ESO) har redovisats uppgifier som tyder på atl produk-fivitelen i den offentliga sektorn sjunkit sett över hela perioden 1960-1980. Sett i elt kortare perspektiv lyder dock resultaten på att produktiviteten i den statliga administrationen ökat mellan 1975 och 1980. Ett trendbrott kan således iakttas för den statliga verksamheten. Landstingens, främst sjuk­vårdens, produklivitetsminskning, som lidigare var avsevärd, skulle samti­digt ha avtagit. Några mätningar för perioden efter 1980 finns ännu inle.

Det måste starkt betonas att det inte går att sälta likhetstecken mellan produktivitet och effektivitet, eftersom det mer tekniskt inriktade produk-fivitetsbegreppet enbart mäter antalet prestationer i förhållande till insatta resurser och inte graden av måluppfyllelse som efTektivitelsbegreppet mäter. Del bör också framhållas att mätningarna kan bli missvisande, om de ej förmår ta hänsyn till förändringar av preslalionens karaktär. Värdel för medborgarna av verksamhelen inom den offentliga sektorn är sålunda inte enbart en fråga om dess produktivitet. De offenlliga tjänsternas kvali­tet, lillgänglighet och rättvisa fördelning mellan olika medborgare är cen­trala dimensioner i ett välfärdssamhälle.

De föreliggande studierna utgör emellertid, även intemationellt sell, ett framsteg vad gäller metoder för alt bedöma den offentliga sektorns produk­tivitet. En rad analyser och diskussioner återstår dock för att utveckla


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan             36

löpande mätningar som kan komma lill användning som underlag vid utvärdering och styrning av offenlliga verksamheler. Del finns all anled­ning alt fortsätta della metodutvecklingsarbete. Del är viktigt att besluts­underlagen kan vidgas och fördjupas med ett genomarbetat material, som belyser hur produktiviteten utvecklas och vad som förklarar utvecklingen.

Jag vill i detta sammanhang, efter samråd med chefen för industridepar­tementet, även ta upp frågan om den stadiga normgivningen gentemot näringslivel.

Som framgår av bl.a. årels budgetproposition ingår som ett viktigt led i den nya industripolitiken atl skapa fömtsättningar för en stabil och gynn­sam miljö för industriell tillväxt och förnyelse, kreativitet, nya initiativ och nyförelagande. Som ett medel för all nå detla mål har en särskild arbets­grupp - normgruppen - tillsalls inom regeringskansliel. Gruppen har fill uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet. Gruppens arbete syfiar till all molverka regler och tillämpning av regler som verkar onödigi koslnadshöjande, försvårar strukturförändringar eller får konkurrensbegränsande effekter som följd.

En viklig uigångspunkt är att arbetet skall bedrivas ulan att inkräkta på de gmndläggande mål om säkerhet, hälsa, jämn fördelning etc. som i de enskilda fallen mofiverat all samhällel gåtl in med reglerande åtgärder.

Normgruppens fortsatta arbete har fastställts i elt regeringsbeslut. Den slutsats som dragits av hittillsvarande arbele är alt behovet av insatser i syfte all nå en förenkling av regler och en smidigare tillämpning gör sig särskilt gällande inom följande områden:

-     skatte- och socialavgiflsområdet, vad avser administration, uppbörd, kontroll m. m.

-     arbetsmarknadsområdet, vad avser bl.a. myndighetsservice och fil­lämpningen av lagstiftningen

-     näringslivets plan- och byggfrågor

-     transportsektorns reglering

-     teknisk provning och kontroll

Olika insatser för att komma lill rätta med uppmärksammade problem för näringslivet inom de berörda avsnitten pågår redan hos berörda depar­lemenl och myndigheter. Det är regeringens avsikl all med kraft driva förenklingsarbetet vidare inom de här utpekade områdena. Jag anser det naturiigl att den av regeringen gjorda prioriteringen får sitt genomslag också i normgmppens kommande arbete.

Arbetet enligt ovanstående huvudpunkter kommer att bedrivas i nära kontakt med näringarnas representanter och arbetsmarknadens parter. Etl brett spektrum av ulrednings- och attitydpåverkande åtgärder kommer att bli aktuellt.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan  37

6   Kommunernas ekonomi

Regeringen hade i december 1984 överläggningar med företrädare för kommuner och landsfingskommuner om den kommunala ekonomin, i förs­ta hand inför år 1986. I årets finansplan (prop. 1984/85:100 bil. I) redovi­sades vissa allmänna överväganden avseende den kommunala ekonomin inför år 1986. Sedan finansplanen lades fram har underlaget för bedöm­ningarna aktualiserats och ytterligare överiäggningar ägl mm med företrä­dare för kommunerna och landstingskommunerna.

Jag avser att nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin inför år 1986.

6.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför år 1986

Inflationsbekämpningen är ett centralt inslag i regeringens ekonomiska politik. För att kunna hålla nere kostnadsutvecklingen är del nödvändigl alt samtliga samhällsseklorer medverkar. Staten bidrar härmed genom en stram finans- och penningpolitik. Löneutvecklingen har likaså en avgöran­de roll för att inflafionsmålel och en god tillväxt i ekonomin skall kunna uppnås. En gynnsam sådan utveckling är av central betydelse för den kommunala ekonomin.

För att lyckas med antiinflationspolitiken har del varit nödvändigt att bryta automatiken i bidragssystemen. För kommunsektorns vidkommande innebär detta att något beslut om ökning av de slatliga transfereringarna inte bör tas.

Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn förutses bli gynnsam de närmaste åren. Konsumtionsutvecklingen har dämpats betydligt under perioden 1980-1984 i jämförelse med den genomsniltliga ökningen av den kommunala konsumtionen med ca 4% per år under 1970-lalel. Ökningen av utgiftsvolymen beräknas komma alt uppgå till 1,5% för år 1985. Det finansiella läget har de senaste åren även stärkts genom en kraftig inkomsl­utveckling. Den gynnsamma ekonomiska situationen har medföri all höj­ningarna av de kommunala skattesatserna varil myckel begränsade.

Jag övergår nu fill perspektiven för den kommunala ekonomin inför åren 1986—1987. Den särskilda arbetsgmppen om kommunernas ekonomi (KEA) har under hösten 1984 gjort vissa beräkningar över dels verksamhe­tens reala utveckling, dels den finansiella utvecklingen i kommunsektorn för dessa år. I arbetsgmppen ingår representanler för finans- och civilde­partementen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. De kalkyler som presenterats bör ses som schablonmässiga räkneexempel och är inte avstämda med utvecklingen inom andra sektorer av ekonomin. Kalkylema har redovisals vid överläggningar mellan regeringen och före­trädare för kommuner och landstingskommuner.

I kalkylerna har beaktats de fömtsättningar som följer av befolkningens


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan              38

storlek och åldersstmktur, statliga beslut, planer saml vissa andra bind­ningar. Det finns anledning att notera att vissa svårkvantifierbara faklorer som kan komma att påverka konsumtionsutvecklingen i kommunsektorn inte varit möjliga att beakta i kalkylerna. Detta gäller bl. a. konsekvenser av socialtjänstlagen samt den pågående utvecklingen inom sjukvården mot ökade insatser i hemmen. Beräkningarna knyter nära an fill de baskalkyler som utarbetas av de statliga långtidsutredningarna. För landstingskommu­nerna redovisas utvecklingen enligt de ekonomiska långfidsplanerna (LKELP 84). Beräkningarna har gjorts på riksnivå och återspelar inte de variafioner som förekommer mellan olika kommuner och landsfingskom­muner.

Den volymökning som framkommer i kalkylen för primärkommunerna för åren 1986 och 1987 innebär en avsevärt lägre ökningstakt i jämförelse med den som beräknats för år 1985. Det minskade elevunderiagel drar i kalkylerna ned volymökningen. Volymutvecklingen inom barnomsorgen bygger på kommunernas barnomsorgsplaner. Resultatet av kalkylerna framgår av följande uppställning.

Bidrag till total volymutveckling enligt baskalkylen för kommunerna

Förändring i %

 

 

1986

1987

varav p. g. a.

förändring

1986

befolknings-1987

Totalt

0,3

0,3

-0,1

-0,1

varav

 

 

 

 

utbildning barnomsorg äldreomsorg övrigt

-0,4 0,5 0,3

-0,1

-0,3 0,4 0,2 0,0

-0,4

0,3 0,0

-0,3

0,2 0,0

Kalkylerna för landstingskommunerna baseras på dels landstingens planer, dels effekter av befolkningsförändringar, fömtsatt en oförändrad konsumtionsnivå. Den volymökning som följer av planerna är nu lotalt sett lägre än vad som teoretiskt krävs för atl upprätthålla oförändrad konsum­tionsnivå. Undantaget är den öppna vården som getts en högre prioritet. Resultatet av kalkylema för landstingskommunerna framgår av följande uppställning.

Bidrag till total volymutveckling enligt baskalkylen för landstingskommunerna

Förändring i %

 

 

1986

1987

varav p.g.a.

förändring

1986

befolknings-1987

Totalt

varav

långtidssjukvård" övrig sluten vård öppen vård övrigt

0,8

0,4

-0,1

0,4

0,1

0,5

0,2

-0,1

0,3

0,1

0,9

0,5 0,3 0,1 0,0

0,9

0,5 0,2 0,1 0,1

" inklusive hemsjukvård.


 


Prop, 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       39

Sammanlaget för kommuner och landstingskommuner visar kalkylen på en volymökning med 0,4% såväl år 1986 som år 1987, varav 0,3 % på gmnd av befolkningsförändringar.

Tidigare kalkyler har underskattat den förväntade konsumtionsökning­en. För åren 1986 och 1987 har därför en schablonmässig ökning av den kommunala konsumtionen med 1 % lagls till gmnd för de finansiella kalky­lerna. Denna nivå överensstämmer med de av riksdagen godkända riktlin­jema för den ekonomiska politiken på medellång sikl.

Sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn åren 1986 och 1987 är beroende av flera faktorer och är svår att ange med säkerhet. I KEA har antalet sysselsatta - under förulsättning att sysselsättningen ulvecklas på samma sätt som konsumtionsvolymen - vid 1 % volymökning per år antagits öka med 10000 personer årligen under perioden 1986-1987. Detta antagande baseras på all arbetstidsuttagel är oförändrai.

I de finansiella kalkylerna i KEA redovisas räkneexempel med olika anlaganden om inflationstakten. Ett räkneexempel baseras på en pris- och lönekostnadsökning som överenstämmer med regeringens inflationsmål. I ell annal exempel bygger beräkningarna på en hög pris- och löneutveckling under år 1985 som successivt avtar under perioden. I kalkylerna har fömtsälts en oförändrad utdebitering och en volymökning för konsum­tionen, som jag tidigare redovisat, med 1 % per år. Vad avser statsbidragsgivningen har beräkningarna gjorts uiifrån gällande regelsy­stem. Det innebär exempelvis att volymökningen beaktas i barnomsorgen liksom både volym-, pris- och löneutvecklingen i fråga om statsbidragen till skolväsendet.

De räkneexempel som KEA tagit fram visar beräkningar av det finan­siella sparandet och förändringar i finansieringskapilalei i kommuner och landstingskommuner under perioden. Finansiellt sparande är del begrepp som i nationalräkenskaperna används för atl beteckna skillnader mellan löpande inkomster och utgifter, exkl. upplåning och amortering under ett visst år. Förändringar i finansieringskapitalet skiljer sig som begrepp från det finansiella sparandet genom att även nettouppläningen inkluderas.

Kalkylen visar på en god finansiell situation i kommunsektorn under åren 1986 och 1987. Kommuner och landstingskommuner beräknas få elt posilivt finansiellt sparande och en positiv förändring av finansieringskapi­lalei första året, medan ett mindre underskott beräknas uppstå det andra året. Den alternafiva kalkylen, som utgår från en i början hög men succes­sivt avtagande löne- och prisutveckling, ger en betydligt ogynnsammare finansiell siluation med relativt stora finansiella underskoll under peri­oden. Härav framgår betydelsen av att löne- och prisökningarna kan hållas på en låg nivå för atl den finansiella situafionen i kommunsektorn skall utvecklas positivt.

1 kalkyler som gjorts med ell aktuellare underlag våren 1985 framgår atl kommunsektorns finansiella situation år 1986 kommer atl kunna bli ytterli-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan     40

gare något gynnsammare än vad KEA beräknal under hösten 1984. Kom­munsektorn kommer sålunda, fillfälligt under år 1986, att kunna få en ytterligare förbäliring av finansieringskapitalet, som därigenom torde kom­ma att ligga på en högre nivå än den jag utgick från i mina överväganden om den kommunala ekonomin i finansplanen. Jag har i det föregående (avsnitt 4.4) föreslagil en allmän indragning av likviditeten i samhällseko­nomin, som för kommunernas del beräknas uppgå till ca 4,5 miljarder kr.

Jag kommer i del följande att ta upp ytterligare vissa frågor om den kommunala ekonomin för år 1986.

Jag avser också i det följande att la upp de anslagsfrågor under sjunde huvudtiteln som rör bidrag och ersällningar till kommunerna.

Chefen för civildepartementet kommer vidare (bilaga 3) att ta upp ersätt­ningen till kyrkofonden fill följd av avskaffandet av den kommunala be­skattningen av juridiska personer och de anslagsfrågor som hänger sam­man härmed under trettonde huvudtiteln.

6.2 Automatiken i skatteutjämningsbidraget

De statliga transfereringarna kan på gmnd av del statsfinansiella läget inte tillåtas all öka totalt sett. De budgelpoliliska direktiv som angetts för de slatliga transfereringarna innebär all fortsatta åtgärder bör vidtas för att bryta automatiken, minska detaljregleringen och öka schabloniseringen i bidragssystemen.

För flera av de stora bidragssystemen har beslut i den riktningen redan fattals av riksdagen och inom utbildningsområdet pågår f. n. en översyn av statsbidragen lill det allmänna skolväsendel i syfte att öka schablonisering­en i systemen.

Skatteutjämningsbidraget, som är ett av de största bidragen lill kom­munsektorn, kan genom kopplingen till förändringar i skatteunderlaget vissa år öka kraftigl. Bidragets sloriek styrs av förändringar i lönesumman två år tidigare. F.n. arbetar en parlamentarisk utredning med att se över skatteutjämningssystemet. Enligt direktiven skall skatteutjämningskom­mittén bl.a. ta upp hur automatiken i detta bidrag skall kunna begränsas. Elt förändrat system baserat på kommitténs förslag torde dock inte kunna tillämpas förtän tidigast år 1987. 1 avvaklan härpå anserjag atl det är befogat alt vissa åtgärder vidias redan för år 1986.

Det ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med ca 1 miljard kr. eller med ca 10% mellan åren 1985 och 1986.

Den kraftiga ökningen, i jämförelse med den beräknade kostnadsutveck­lingen för år 1986, sammanhänger med att skalteunderiagets ökning två år Udigare bestämmer bidragets storlek. Beräkningen, som i nuläget av nalur­liga skäl är någol osäker, baseras på en likartad ulveckling av skatteunder­laget för kommuner och landstingskommuner utom och inom skatleutjäm­ningen.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


41


1 syfte att neutralisera ökningen i skatteutjämningsbidraget år 1986 före­slår jag följande åtgärder.

Kommuner och landstingskommuner bör under år 1986 erlägga en sär­skild skalleutjämningsavgift som tas ut på det totala skalleunderlaget. Avgiften bör dels finansiera uppräkningen av det ordinarie skatteutjäm­ningsbidraget för år 1986, dels möjliggöra en ökad tilldelning av extra skatteutjämningsbidraget utan att försämra statsbudgetens saldo.

Avgiften bör beräknas på kommuners och landsfingskommuners egna skatteunderlag och det genom skatteutjämningssystemet tillskjutna skat­teunderlaget enligt beslut vid taxering lill kommunal inkomstskatt år 1985. Skatteutjämningsavgiften bör betalas med en tolftedel varje månad under år 1986 genom avräkning mot utbetalningen av kommunalskattemedel.

Avgiften bör tas ut med 0,14 kr./skr. på kommunernas resp. landstings­kommunernas totala skatteunderlag.

De ekonomiska effekterna år 1986 för kommunsektorn saml avgiftens bidrag till finansieringen av skatteutjämningsbidraget framgår i följande uppställning.

Kommuner     Landstings-    Totalt kommuner

milj. kr.      milj. kr.      milj. kr.


Finansiering år 1986

Avgift 0,14 kr./skr.                    590

Utgiftsökning år 1986

ordinarie skatteutjämningsbidrag

år 1986                                   -f-546


545

-(-451


I 135

-1-997


Det extra skatteutjämningsbidraget bör också ges en viss förstärkning genom den angivna avgiften och användas dels lill slöd för kommuner som av olika skäl kommil i ekonomiska svårigheter, dels för att minska spänn­vidden i de kommunala skattesatserna. Jag återkommer i det följande fill ytterligare frågor om det extra skatteutjämningsbidraget för år 1986.

Jag vill återigen understryka att de ålgärder jag här föreslår endast avser år 1986 i avvaktan påförslag från skatteutjämningskommittén.

6.3 Utdebiteringsskillnader

Spännvidden mellan de kommuner som har högsl resp. lägst samman­lagd kommunalskatt har under senare år ökal på ell sätt som inte kan förklaras av skillnader i ambitionsnivåer eller effektivitet. En väsentlig förklaring finns däremot i de kraftiga, och tendens till ökande, skillnaderna i skatteunderlag mellan de kommuner som har den allra högsta egna skattekraften och övriga kommuner. Detta har naturligtvis en myckel stor betydelse för möjlighetema både att ha en låg utdebitering och att sänka


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      42

denna ytteriigare i dessa kommuner. Det är därför befogat att åtgärda de mest extrema skillnaderna. Skillnaden i den toiala utdebiteringen ökar med 87 öre till 8:28 kr./skr. år 1985 och skillnaden i kommunal utdebitering med 70 öre till 9:90 kr./skr. Lägst total och kommunal utdebitering finns i Danderyd, 25:00 resp. 9:70 kr./skr., och högst i Åsele, 33:28 resp. 19:60 kr./skr. Skillnaderna i utdebitering behöver emellertid inte återspegla skill­naderna i utgifter per invånare. En kommun med höga ulgifter per invånare kan myckel väl ha en låg utdebitering, om den egna skattekraften är mycket hög. Likaväl kan del omvända förhållandet gälla.

I följande tablå framgår hur kommunerna fördelar sig inom de olika skattesatsintervallen samt högsta och lägsta total skattesats. Av tablån framgår även hur spännvidden i den kommunala utdebiteringen ökal under perioden 1979-1985.

Andelen kommuner som har en total skattesals mellan 29:00 och 32:00 kr./skr. uppgår år 1985 till närmare 90%. Bortsett från de mesl ulpräglade låg- och högskattekommunema har inte spännvidden i skattesatserna ökat. Del är därför mest angelägel alt inrikta åtgärdema för att minska skillna­derna mellan kommuner med särskilt höga och särskilt låga skattesatser.

Den största spännvidden i skattesatser finns i kommunerna. Ar 1979 var skillnaden mellan högsta och lägsta kommunal skattesals 8:00 kr./skr. och i år är den 9:90 kr./skr., en ökning med 1:90 kr./skr. Inom landstingskommu­nerna är spännvidden i skattesatser betydligt mindre, 2 kr./skr.

 

 

Skattesats (kr./skr.)

Kommuner

 

 

 

 

 

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

25:00-26:99 27:00-28:99 29:00-30:99 31:00-32:99 33:00-34:99

7

73

182

15

0

4

70

187

18

0

4

41

187

44

3

4 40 169 63

3

2

35

162

82

3

1

32

149

99

3

2

25

149

104

4

Högsta totala skattesats

32:19

32:71

33:70

33:75

33:72

33:11

33:28

Lägsta totala skatlesats

25:00

25:00

25:00

25:00

26:00

25:70

25:00

Skillnad total skatlesats

7:19

7:71

8:70

8:75

7:72

7:41

8:28

Skillnad kommunal skattesats

8:00

8:00

8:00

8:50

9:00

9:20

9.90

Medelskattesats

29:02

29:09

29:55

29:74

30:15

30:30

30:37

Syftet med skatteutjämningssystemet är att ge kommuner och lands­tingskommuner ekonomiska fömtsättningar för atl kunna bedriva en likar­tad verksamhet. Skatteutjämningssyslemet är därmed också ett av de viktigaste instrumenten för att utjämna variationerna i skattesatser. Trots att bidragets omfattning ökat väsentligt efter 1979 års reform har skillnaden i skattesatser ökat. I skatteutjämningskommitténs direktiv ingår bl. a. atl


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


43


försöka finna metoder för att rättvisare kunna fördela bidragen inom kom­munsektorn och därmed på sikt kunna bidra till att utjämna skillnaden i skattesatser.

Som jag tidigare nämnt beräknas kommittén ej vara klar med sitt arbete förtän vid årsskiftet 1985/86. Ändringar i systemet baserade på de förslag kommittén lägger fram kan då tidigast tillämpas år 1987.

Det problem jag här har nämnt anser jag vara så betydande att det är nödvändigt att vidta ålgärder även på kort sikt.

De stora skillnaderna i kommunalt skatteuttag ses som orättvisa av många enskilda skattebetalare och kan även medföra problem för vissa kommuner i de regioner där skillnaderna i kommunalskall är lydliga, då kommunalskatten kan vara styrande vid val av bostadsort m. m. Sålunda finns det tendenser i sådana regioner atl hushåll med god ekonomisk situation väljer att flytta från högskallekommuner till lågskallekommuner. Detta förstärker naturligtvis problemen i högskattekommunema, medan lågskaltekommunema får allt bättre fömtsättningar. Detta har inte någol att göra med att kommunema har olika ambitionsgrader i fråga om verk­samhetens omfattning m.m. Sådana skillnader måste naturiigtvis få slå igenom i skillnader i skattesatser.

I följande uppställning framgår vilka kommuner som har den högsla resp. lägsta skattesatsen år 1985 saml den egna och den i skalteutjämnings­systemet garanterade skattekraften i förhållande lill medelskatlekraften.

 

 

 

 

 

 

Lägst skattesats

-Egen

Garante-

Kommun

Högst skattesats

-Egen

 

Kommun

Total

Kommu

Tolal

Kommu

Garante-

 

skatte-

nal

skatte-

rad skat-

 

skatte-

nal

skatte-

rad skat-

 

sats''

skatte-

kraft"

tekraft''

 

sats"

skatte-

kraft"

tekraft"

 

kr./skr

sats kr./skr.

 

 

 

kr./skr.

sats kr./skr.

 

 

Danderyd

25:00

9:70

168,66

105

Åsele

33:28

19:60

83,88

132

Lidingö

26:85

11:75

150,33

101

Åre

33:12

18:35

83,53

123

Bromölla

27:35

14:35

85,57

101

Strömsund

33:04

18:50

82,84

127

Kungs-

 

 

 

 

Örebro

33:02

17:90

100,80

107

backa

27:45

14:30

92,78

101

Ljusnars-

 

 

 

 

Täby

27:60

12:25

120,53

105

berg

32:95

17:50

86,50

110

Ängelholm

27:66

14:50

90,32

102

Dorotea

32:90

19:10

80,04

132

Hylte

27:96

14:50

85,57

106

Laxå

32:80

17:50

93,34

102

Kalix

28:03

14:50

89,49

132

Valdemars-

 

 

 

 

Solna

28:10

12:80

137,51

99

vik

32:78

18:25

79,09

109

Hässle-

 

 

 

 

Askersund

32:76

17:50

88,08

105

holm

28:12

15:00

85,35

102

Uddevalla

32:64

18:40

97,71

99

" 1 de fall en kommun omfattar flera församlingar med skilda skattesatser redovisas i den totala skattesatsen det vägda medelvärdet av församlingamas skattesatser. " Procent av medelskattekraften.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan       44

Skillnaderna i skattesatser mellan kommunema kan hänföras fill olika faktorer. De ekonomiska fömtsättningama inom kommunsektorn skiljer sig avsevärt vad gäller inkomstunderlag, befolkningsstmktur, kostnads­läge m. m.

Den garanterade skattekraften är baserad på faktorer, som syftar till att utjämna de ekonomiska fömtsättningarna mellan kommunerna. Som fram­går av tablån har vissa av lågskattekommunerna, t.ex. Danderyd och Lidingö, en egen skattekraft som väsentligt överstiger den skattekraft som garanteras i systemet.

Jag har nyss föreslagit att alla kommuner och landstingskommuner år 1986 skall erlägga en avgift för att finansiera ökningen av skatteutjämnings­bidraget. Utöver denna avgift bör för år 1986 en särskild avgift erläggas för att utjämna de mest extrema skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Denna avgifl bör tas ut på den del av skatteunderla­get som överstiger 135% av medelskattekraften och göras progressiv. Denna gräns har valts därför att den moisvarar den högsta grundgarantin i skatteutjämningssyslemet. Progressiviielen i avgiften bör utformas enligt följande uppställning:

Skattekraft i %                         Avgift per skatte-

av medelskattekraften             krona i intervallet

>135%«140%                                 5

>140%:SI50%                                 6

>150%-                                            8

Åtgärden berör, om man ser till utfallet av 1984 års taxering, endasl tre kommuner, nämligen Danderyd, Lidingö och Solna. Denna avgift beräk­nas ge inkomster om ca 50 milj. kr.

Avgiften bör liksom den tidigare förslagna skatteutjämningsavgiften be­räknas på skatteunderlaget enligt 1985 års taxering.

För att komma tillrätta med de mest extrema skillnaderna i utdebitering bör den åtgärd jag nyss föreslagit kombineras med ett riktal stöd till kommuner som i dag har en hög utdebitering för att möjliggöra för dessa kommuner att sänka skattesatsen för år 1986. Bidraget bör finansieras med de medel som frigörs via den progressiva avgiften. Det riktade stödet bör efter beslut av regeringen utbetalas som extra skatteutjämningsbidrag. Bidraget bör utgå till kommuner som år 1985 har en kommunal utdebitering som överstiger 18 kr./skr. och beslutar sänka den egna skattesatsen för år 1986 ned till denna nivå. Bidraget bör motsvara det inkomstbortfall som uppstår år 1986 om kommunema beslutar sänka sin skattesats ned fill 18 kr./skr. Åtgärden ger en ekonomisk effekt på omkring 50 milj. kr. om alla berörda 13 kommuner sänker skattesatserna ned till 18 kr.

Följande kommuner är enligt de kriterier jag nyss nämnt berättigade att söka bidrag.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1   Reviderad finansplan  45


Kommunal    Total

Kommuner                              skattsats     skattesats

19:60

33:28

19:10

32:90

18:50

32:20

18:50

33:04

18:40

32:64

18:35

32:34

18:35

33:12

18:30

32:04

18:25

31:50

18:25

32:78

18:25

32:10

18:20

32:05

18:20

32:20

Åsele

Dorotea

Fagersta

Strömsund

Uddevalla

Ludvika

Åre

Umeå

Älvkarleby

Valdemars vik

Hofors

Borlänge

Sorsele


Även de kommuner som har en kommunal utdebitering år 1985 som moisvarar 18 kr./skr. eller dämnder men som har en hög total skattesats bör enligt min mening kunna komma ifråga för ett särskilt riktal stöd inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget, om skattesatssänkningar beslutas för år 1986. Medel från den tidigare föreslagna generella avgiften bör kunna användas för detta ändamål.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag för nämnda ändamål bör inges fill regeringen senast den 31 juli 1985.

Bidragen bör utgå för år 1986 i avvaktan på hur dessa frågor skall kunna lösas inom ramen för ett mer rättvisande skatteutjämningssystem. Resulta­tet av skatteutjämningskommitténs arbete kommer tidigast att kunna Ull­lämpas fr. o. m. år 1987.

6.4 Övriga åtgärder rörande bidrag tiJI kommuner

I den av riksdagen tidigare i vår godkända finansplanen angavs att det nuvarande finansiella läget inte medger någon ökning av de slatliga trans­fereringarna till kommunsektorn. Riksdagen uttalade med anledning härav följande.

"Del förfaller rimligt, framför allt mot bakgrund av den statsfinansiella situationen, att de totala transfereringarna till kommunema inte tillåts öka från nuvarande nominella nivå. Detta utesluter inte att vissa ändringar och omfördelningar kan göras av bidragen. Det är angeläget att kommuner och landsting tar till vara möjlighetema att effektivisera och ompröva olika verksamheter. Detta kan i sin tur underlättas om statsbidragen i mindre utsträckning kopplas till vissa detaljerade regler och i stället utgår enligt mer generella och schabloniserade regler."

Gjorda kalkyler visar på en ökning av de totala statsbidragen till kommu­nerna år 1986 även sedan hänsyn tagits till den i det föregående föreslagna åtgärden att finansiera ökningen av skatteutjämningsbidragen. Det finns därför anledning atl vidta vissa ytteriigare åtgärder för att begränsa ökning-


 


Prop. 1984/85:150   Bilagal    Reviderad finansplan         46

en i statsbidragen. Det bör vara möjligt att göra detta ulan att det får oönskade effekter för kommunal service och sysselsättning. Härvid bör också beaklas att del inom kort kommer att föreslås en förstärkning av statsbidragen till barnomsorgen fr. o. m. år 1986.

Mol denna bakgmnd föreslår jag atl bidraget till kommunema med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen fr. o. m. år 1986 reduceras med 30 kr. per invånare eller med sammanlaget 250 milj. kr. Jag återkommer i det följande fill berört anslag för budgelåret 1985/86.

6.5 Utbetalning av kommunalskattemedel

Jag har i det föregående aktualiserat frågan om en ändring av utbetal-ningstidpunktema för kommunalskatt och vill nu ta upp de konkreta försla­gen härvidlag.

Idag finns en bristande synkronisering i betalningsströmmarna till och från staten. Det gäller främst inbetalning av ATP-avgifter och preliminär­skalt och utbetalning av kommunernas skattemedel.

ATP-avgifter och preliminärskatt betalas enligt nuvarande regel in den 18 varje månad och inflyter till staten 3 dagar senare. Under denna lid är medlen placerade i PK-banken. Kommunalskaliemedlen betalas ut den 18 varje månad och når kreditmarknaden den 19 i månaden. Den nuvarande koordineringen mellan betalningsströmmarna medför en kraftig likvidise-ring av kapitalmarknaden den 19 och 20 varje månad. Under denna period pressas dagslåneränlan ned för att sedan gå upp igen när marknaden stramas åt den 21. För att minska den likviditetsanhopning som sker i banksystemet under perioden 19—20 varje månad bör utbetalningsmfiner-na ändras. Hälften av kommunalskattemedlen bör utbetalas den 18 varje månad för atl kunna balansera kommunernas likviditetsbehov i samband med inbetalningen av ATP-avgifter och preliminärskalt och återstoden den 20 i månaden. De ändrade utbetalningsmUnema bör genomföras från bud­getårsskiftet den Ijuli 1985.

6.6 Beaktande av taxeringsändringar för tidigare år

Jag vill också ta upp en fråga som aktualiserats av bl.a. beslutet atl avskaffa den kommunala beskattningen av juridiska personer.

RRV har i en revisionsrapport (Dnr 1984:227) redovisal en metod som medför administrativa förenklingar i avräkningsförfarandet om taxerings­ändringarna för tidigare år inte beaktas vid utbetalning av kommunalskatt.

Vid avräkningen av kommunalskatt skall hänsyn tas till de taxeringsänd­ringar som avser tidigare år men som beslutats under redovisningsåret. Den skattefordran på staten som räknas fram för resp. kommun per den 1 januari skall således innehålla fömlom förskott och slutavräkningsmedel


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      47

även korrigering av skatt på gmnd av under redovisningsåret gjorda taxe­ringsändringar för äldre år. Skatteutbetalningaraa till kommunema korri­geras således i efterhand. Det bör observeras all taxeringsändringar som lett till korrigeringar under ett redovisningsår kan avse flera tidigare taxe­ringsår. Taxeringsändringar som lett lill korrigeringar under redovisnings­år 1983 kan exempelvis avse såväl taxeringsåret 1982 som tidigare år.

Nettot av korrigeringarna av skatten på gmnd av ändringar av taxering för äldre år har för en enskild kommun kunnat vara såväl positivt som negativt och har varierat från någol lusental kr. till några miljoner kr. per år. Räknat för samtliga primär- och landstingskommuner har korrigering­arna av skatten på grund av ändringar av taxering för tidigare år under redovisningsåret 1983 uppgått fill netlo - 9 milj. kr. För redovisningsåren 1976 till 1982 är motsvarande nettobelopp -12, -31, -72, -101, -65, +16 resp. -1-13 milj. kr. Merparten av ändringarna är hänföriig fill juridiska personer. Genom att den kommunala beskattningen av juridiska personer upphör kommer endast de taxeringsändringar som sker för fysiska perso­ner att påverka avräkningen av kommunal skalt. Eflersom dessa finansiellt är av liten betydelse föreslår jag att taxeringsändringama inte längre bör beaktas vid avräkningen av kommunal skatt för kommuner, landstings­kommuner och församlingar. Förslagel innebär att den administrativa han­teringen kan förenklas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Genom skalteutjämningssystemet erhåller kommunerna och landstings­kommunerna tillskott av skatteunderlag med skillnaden mellan resp. kom­muns och landstingskommuns tillförsäkrade skatleunderiag och del egna skatteunderlaget. Den uppgift om skatteunderlaget som används vid be­räkning av skatteutjämningsbidrag motsvarar antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxering till kommunal inkomstskatt året före bidragsårel. Skatteutjämningsbidraget fastställs slutgiltigt på delta underlag. I motsats till vad som gäller för kommunal­skatten korrigeras således inte skatteutjämningsbidraget i efterhand lill följd av taxeringsändringar.

De kyrkliga kommunerna ingår i ell särskilt kyrkligt utjämningssystem. Delta är dock i här relevanta delar uppbyggt efter samma principer som skatteutjämningssystemet för kommuner och landstingskommuner. Nyss­nämnda förhållanden gäller därför även för kyrkliga kommuner.

Genom att inte korrigera kommunalskatten i efterhand med ändringar i taxeringen för äldre år skulle således kommunerna och landstingskommu-nema inom och utom skatteutjämningen erhålla skatt och i förekommande fall bidrag för ell skatteunderlag som motsvarar det först beräknade tillför­säkrade skatteunderlaget. De kommuner, där slora negativa avvikelser uppkommer till följd av denna förändring avseende taxeringsändringar för tidigare år, bör enligt min mening kunna ansöka om extra skatteutjäm­ningsbidrag.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan 48

6.7 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E 1. Skatteutjämningsbidrag tiil kommunerna m. m.

1983/84 Utgift 10846500000 1984/85 Anslag 11166000000 1985/86 Förslag    11 567 500 000

I prop. 1984/85:100 (bil. 9 s. 92) har regeringen föreslagil riksdagen alt, i avvaklan på särskild proposition i ämnel lill Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 11 166 milj. kr. Jag tar nu upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner och landstingskommuner. I Stockholms län finns dämtöver ett inomregionalt skalteutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För de kyrkliga kommunema finns etl inomkyrkligi utjämningssystem som finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

Våren 1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk ulredning med uppdrag att se över skatteutjämningssystemet. Översynen skall utgå från att ramen för skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Dämtöver skall utredningen bl.a. ta upp hur automatiken i bidragen skall kunna begränsas. Utredningen beräknas bli färdig vid årsskiftet 1985/86.

Utöver ordinarie bidrag har beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Exl­ra skatteutjämningsbidrag utgår främst lill kommuner som av olika skäl hamnat i ekonomiska svårigheter. För år 1985 har anvisais 200 milj. kr. för detta ändamål. Vid beviljande av bidrag för år 1985 har för de kommuner som har en utsatt situation också beaklas effekterna av den inbetalning på likvidiielskonlo som gjorts ijanuari 1985.

Som jag anfört i del föregående bör elt särskilt stöd inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag, ges för år 1986 lill kommuner med en primärkom­munal skattesats högre än 18 kr./skr. Stödet bör utgå till de kommuner som sänker skatten till 18 kr./skr. Syftet är alt minska spännvidden i kommu­nalskatter mellan kommunema. Detta stöd kommer att motsvara mellan­skillnaden i skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag mellan den egna skattesatsen och ned fill lägst en skattesals för kommunerna om 18 kr./skr. Dämtöver bör de kommuner som har en lägre primärkommunal skattesats men en hög total skattesats ges möjlighel atl söka exlra skatteutjämnings­bidrag för att sänka skatten. Jag vill här betona atl del riktade slödel för


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       49

skattesatssänkningar är en engångsåtgärd för år 1986 och att frågan om hur skillnadema i skattesatser mellan kommmunerna åren därefter skall kunna minska får behandlas av skatteutjämningskommittén. Sammantaget beräk­nar jag behovet av extra skatteutjämningsbidrag fill 250 milj. kr. år 1986.

Jag övergår nu till beräkningen av anslagel för budgetåret 1985/86. Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1985 och första hälften av år 1986.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår år 1985 lill sammanlagt 10844 milj. kr. Bidragen under år 1986 är beroende av den fortsatta utvecklingen av skalteunderiaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget för år 1986 är vidare avhängigl av de skalle-kraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1985 av åldersstmkturfaktorerna. Kostna­dema kan därför inte beräknas med säkerhel. Med utgångspunkt i 1985 års skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget samt att åldersstmkturen är densamma som för år 1985 bedöms det ordinarie bidra­get uppgå till 11841 milj. kr. år 1986. Som jag lidigare anfört kommer ökningen av det ordinarie skatteutjämningsbidraget mellan år 1985 och 1986 och utökningen av ramen för extra skatleutjämningbidragel all mot­svaras av intäkter på statsbudgetens inkomstsida till följd av en avgifl på skatteunderlaget för både kommuner och landstingskommuner.

Jag har nyss föreslagit att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget bör uppgå till 250 milj. kr.

Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 11567,5 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1985/86. Jag förordar alt anslagel förs upp med detta belopp.

E 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen

1984/85 Anslag 900000000

1985/86 Förslag      1694000000

I prop. 1984/85:100 (bil. 9 s. 92) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen beräkna ett förslagsanslag om 900 milj. kr. I samband med att den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphörde ges ett bidrag lill kom­munema som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Första bidragsår är år 1985. Bidraget har fastställts i enlighet med de principer som angavs i prop. 1983/84:133. Bidraget lilldelas utan ansökan. Det sammanlagda bidrag som utbetalas till kommunema uppgår efler det atl regeringen fastställt de definitiva beloppen till 1819 milj. kr. för år 1985. Jag har i det föregående föreslagit att kompensationen reduceras med 30 4   Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 150. Bilaga I


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       50

kr./inv. eller sammantaget med 250 milj. kr. för år 1986. Bidragel kommer därför alt detta år uppgå till 1 569 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 1694 milj. kr. utbelalas under budgetåret 1985/86. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

6.8 Författningskommentar

I enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om skalteutjämningsavgift,

2.    lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

Lagen om skalteutjämningsavgift

Bestämmelsema om skatteuljämningsavgift har tagils in i en särskild lag. / § innehåller de gmndläggande bestämmelserna om skyldigheten att betala skalteutjämningsavgift.

\2 § definieras underlaget för beräkning av avgiften. Underlaget utgörs av dels det egna skatteunderlaget från fysiska personer och andra progres­sivt beskattade enligt taxeringsnämndens beslut vid 1985 års taxering dels det skatteunderlag som tillskjuts för bidragsåret 1986.

Bestämmelser om beräkning av avgiften finns i 3 §. De innebär att avgiften är progressiv enligt följande skala där underlaget ställts i relalion fill medelskattekraften.

Uppl.o.m. 135% av medelskattekraften (mskk)     0:14 kr./skr.

Över 135 men inte över 140% av mskk       5:14 kr./skr.

Över 140 men inte över 150% av mskk       6:14 kr./skr.

150% och dämtöver av mskk                    8:14 kr./skr.

Av bestämmelsen i andra stycket framgår att avgiften inle utgår med mer än 14 öre per skattekrona på den del av skatteunderlaget som inte över­stiger den tillförsäkrade skattekraften. Om en kommun har etl eget skat­teunderlag motsvarande 90% av medelskattekraften och en garanterad skattekraft motsvarande 140% och således får elt tillskott motsvarande 50% av medelskatlekraften får den ett avgiftsunderlag molsvarande 140% av medelskattekraften men betalar avgift med 14 öre per skattekrona på hela underlaget. Om en kommun med en garanterad skattekraft molsva­rande 140% av medelskatlekraften har elt eget skalleunderlag motsvaran­de 150% därav så har kommunen elt avgiftsunderlag motsvarande 150% av medelskattekraften och betalar 14 öre per skattekrona på den del som inte överstiger 140% av medelskattekraften och 6:14 kr. på överskjutande del.

I 4 § definieras medelskatlekraften genom en hänvisning till lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag och angivande av år, medan 5 och 6 §§ innehåller motsvarande bestämmelser som den nämnda lagen i frågan


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


51


om beräkningen vid indelningsändring saml om fastställande och undertät­telse om avgiften.

Sättet för betalning regleras i 7 §. Den sker genom avräkning vid utbe­talning av kommunalskatt. På likartal sätt som i fråga om denna skatl och skatteutjämningsbidrag får beräknade belopp användas ijanuari och febru­ari, varvid justering sker i mars.

Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt, m.m.

Förslagen innebär att den avräkning som sker på grundval av taxerings­nämndens beslut är definitiv och att således senare ändringar av taxeringen inte skall föranleda någon avräkning. Della skall gälla fr.o.m. 1986 års taxering, då den kommunala beskattningen av juridiska personer har upp­hört. Beträffande tidigare taxeringar skall avräkning ske även i fortsätt­ningen.

Med hänsyn till del administrativa merarbete som är förbundet med beaktande av taxeringsändringar och den ringa ekonomiska betydelse som mindre taxeringsändringar har för kommunerna skall efter en viss över­gångstid bara sådana beslut beaktas som innebär slörre ändringar. Beslut om ändrad taxering som meddelas efter utgången av år 1987 avseende 1985 och tidigare års taxeringar skall beaktas vid avräkningen bara om den kommunalt bekattningsbara inkomsten ändras med mer än 100000 kr. Beloppsgränsen gäller varje beslut om taxering fill kommunal inkomstskatt i en viss kommun. Om flera års taxeringar prövas genom samma dom skall vaije år bedömas för sig liksom när det är fråga om två makar eller taxering i flera kommuner. Detta innebär att ändringar rörande fysiska personer kommer alt beaktas endasl i undanlagsfall såsom när en persons hela taxering flyttas från en kommun till en annan.

Förslagel om ändrad utbetalningsdag för kommunalskaltemedel föranle­der också ändring i lagen.


 


 


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1   Reviderad finansplan 53

Särskilda frågor

1    Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver del, för budgetåret 1983184 besluta om utgifter intill ett sammanlagl belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1982/83:150 bil. 1, FiU 50, rskr 392). 1 prop. 1983/84:150 (bil. I) redovisades de åtgärder som under budgetåret 1983/84 t.o.m. den 31 mars 1984 hade beslutats med stöd av finansfullmaklen. Genom beslut den 12 april 1984 utnyttjades finansfullmakten för sysselsätt­ningsskapande åtgärder inom byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg dels tidigareläggning av bl.a. byggnadsarbeten för polisväsendet (41,3 milj. kr.), domstolsväsendet (7,9 milj. kr.), kriminalvården (72,4 milj. kr.), Sve­riges meteorologiska och hydrologiska institut (1,5 milj. kr.), tullverket (2,9 milj. kr.), kulturminnesvård (3,9 milj. kr.), inom utbildningsdeparte­mentets verksamhetsområde (80,3 milj. kr.), vid Sveriges lantbmksuniver­sitet (4 1,3 milj. kr.), statens vattenfallsverk (61,7 milj. kr.) samt för staUig förvaltning (99,3 milj. kr.), dels byggande av statliga vägar (232,9 milj. kr.), järnvägar (44,9 milj. kr.), flygplatser (25,0 milj. kr.), teleanläggningar (12,1 milj. kr.) och posthus (16,2 milj. kr.), dels bidrag till byggande av kommu­nala vägar och gator (43,9 milj. kr.) och till byggande av enskilda vägar (0,9 milj. kr.). Sammanlaget uppgick tidigareläggningarna fill 788260 000 kr . Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade regeringen inte finansfullmakten. Under budgetåret 1983/84 disponerades sammanlagt 1450301000 kr. av finansfullmakten.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadslägel kräver det, besluta om ulgifter intill etl sam­manlagl belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1983/84:150 bil. 1, FiU 40, rskr 420). Fullmakten får liksom tidigare användas för finansiering av tidigare­läggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som nor­malt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst lill 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällan­de bidragssatser tillfälligt höjas till högsl 75%.

Under budgetåret 1984/85 har finansfullmakten hittills inle disponerats. Som jag nyss nämnt bör emellertid finansfullmaklen las i anspråk i viss begränsad omfattning för ytterligare sysselsältningsfrämjande åtgärder. Regeringen lorde få återkomma till riksdagen med en redovisning av detal­jerna härom.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskl motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåren 1983/84 och 1984/85 är följande:


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      54

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har be­myndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för del militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller bered­skapsskäl.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att av konjunkturmässiga eller andra skäl av televisions-avgiftsmedel anvisa — utöver av riksdagen beslutade investeringsmedel -ytterligare högst 10% till televerket och byggnadsstyrelsen.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsan­slaget Bidrag till förbättring av boendemiljön har regeringen bemyndigats att överskrida ramen för beslut om bidrag lill förbättring av boendemiljön om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslaget Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m. m. får ramen för tillstyrkanden av lån fill kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse saml lån som avser bl. a. byggskador och byggfel ändras om del behövs av sysselsältningsskäl. Under reservalionsanslagen Anordningsbidrag m. m. lill allmänna sam­lingslokaler. Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag samt lån överskri­das om det behövs av sysselsättningsskäl.

Av de bemyndiganden som jag nu har redovisal har genom beslut den 12 april 1984 den militära utgiftsramen för budgelåret 1984/85 tillfälligt höjts med 5,1 milj. kr. för vissa byggnadsarbeten. Av lelevisionsavgiftsmedel har 6,5 milj. kr. disponerats för invesleringar i radio- och TV-hus. Ra­marna för anordningsbidrag saml lån lill allmänna samlingslokaler har höjts med 115 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Ramen för uppmstnings­bidrag till allmänna samlingslokaler har höjts med 80 milj. kr. För budget­året 1984/85 har ramarna för bidrag och lån till samlingslokaler vidgats med sammanlagt 32 milj. kr.

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. Jag förordar att en fullmakt för budgetåret 1985/86 begärs med samma belopp och för samma ändamål.

2   Statliga kreditgarantier, m. m.

Riksrevisionsverket (RRV) har lämnal en redovisning av den statliga kreditgarantiverksamheten per den 31 december 1984. I tabell 1 samman­fattas uppgifterna. Liksom tidigare år tillämpas en kassamässig redovis­ning.

Skillnaden mellan medgivna garantiramar och garantiutfästelser utgörs - liksom tidigare — främst av exportkreditgarantierna och riksgäldskon­torets garantier. Exportkredilgarantierna kan enligt gällande regler lämnas till belopp som överstiger garantiramarna. På gmnd av förändringar i


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


55


valutakurserna överstiger även statens vattenfallsverks utfästelser garan­tiramarna.

Av tabellen framgår att den garanterade kapUalskulden uppgick till 95,5 miljarder kr. den 31 december 1984, en ökning med 3,8 miljarder kr. jämfört med skulden vid utgången av juni 1984. Härav svarar valutakursförändringar för 2,2 miljarder kr. Då har inte hänsyn tagits till eventuella förändringar till följd av ändrade valutakurser som berör ex­portkreditgarantisyslemel. Jag har erfarit att ett arbele pågår inom ex­portkreditnämnden som syftar till att möjliggöra en redovisning av sådana förändringar.

Televerket, statens vattenfallsverk och Svenska Pelroleum AB svarar för de största ökningarna av den garanterade kapitalskulden. De mest betydelsefulla minskningarna av den garanierade kapitalskulden avser ga­rantierna till varvsföretag och statens industriverks garanlier.

Utgifterna till följd av infriade garantier - drygt 600 milj.kr. under första halvåret av budgelåret 1984/85 - härrör främst från exportkredilga­rantierna som svarar för knappt 500 milj. kr.

Inkomsterna från garantiavgifter uppgick till ca 300 milj. kr. under sam­ma period och inkomsterna till följd av återbetalning av tidigare infriade garantier till ca 160 milj. kr. Inkomsterna kommer främsl från exportkre-ditgarantiema. Statens kassamässiga underskott av garantiverksamheten uppgick till ca 158 milj. kr. under perioden.

Tabell 1. Statliga kreditgarantier per den 31.12.1984

(Milj.kr.)


Garantier utfärdade av


Av regeringen Gjorda ga-Garanterad medgiven       ranliut-     kapital­garantiram     fästelser    skuld


Under budgetåret 1984/85 per den 31.12.84

Utgifter till     Inkomster       Inkomster
följd av in-     från garanti-   till följd
friade garan-   avgifter
        av återbetal-

tier                       ningar av

tidigare in­friade garan­tier


 

Riksgäldskontoret             67608

54133

52800

32,2

71,7

7,3

varav

 

 

 

 

 

(grundfondsförbindelser) (21245)

(21 107)

(21 107)

(-)

(35,9)

(-)

Exportkredilnämnden      52 388

63 222

26047

494,5

223,7

 

Statens vattenfallsverk      9432

9904

8550

-

153,2

Televerket                           4510

4510

3034

-

-

-

Lantbruksstyrelsen            4231

3906

3 576

20,1

2,0

0,3

Statens industriverk           2285

1020

953

78,9

7,9

3,7

Statens energiverk                915

-

-

-

-

-

Kommunikationsdepar-

 

 

 

 

 

tementet                             300

300

-

-

Övriga                                1046

860

509

3,0

0,7

-

Summa                              142715

137855

95469

628,7

306,0

164,5


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan             56

RRV har regeringens uppdrag att två gånger per år redovisa verksamhe­len med slalliga kreditgarantier. Åven om ökningen av garantiramarna till den 31 december 1984 varit slor anserjag att de förändringar som sker inom området i regel har visat sig vara så pass begränsade att det i fortsättningen bör räcka med att RRV lämnar en redovisning per år. Det är lämpligast att regeringens årliga redovisning för riksdagen av garantiverk­samheten i fortsältningen lämnas i budgetpropositionen. Den kan då om­fatta det gångna budgetåret. Jag återkommer i annat sammanhang till regeringen med förslag om ändring av RRV:s uppdrag.

I tabell 2 redovisar jag de förslag om förändringar av statliga kredilgaran­liramar från den 1 juli 1985 som förelagts riksdagen efter årets budgetpro­position. I tabellen redovisas också de förändringar för budgetåret 1985/86 som föreslogs redan i budgelproposilionen.

Tabell 2. Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande till budget­året 1985/86 efter den 31 december 1984

(Milj.kr.)

 

 

Garantiram

 

Förändring till 1985-07-01

 

1984-12-31

1985-07-01

 

I budgetpropositionen

 

 

 

redovisade förändringar

 

 

-521,6

Garanti för penning-

 

 

 

marknadscenlralen

 

3,6'' =

-t-    3,6

Garantier för lån till

 

 

 

bokförlag och bokhandel

7,8

6,0'''

-    1,8

Garantier till företag

 

 

 

i glesbygd

211,0'

52,0'

-1- 52,0

Summa förändringar

 

 

-467,8

' Engagemangsram

- Kan träda i kraft under innevarande budgetår

' Maximalt ianspråktagen ram vid utgången av budgetåret 1984/85, om hela det

årliga ramtillskottet skulle ianspråktas * Avser endast bokförlag ' Avser åtaganden inom en ny engagemangsram för glesbygdsstöd

Härutöver har riksdagen redan lidigare medgivit en kreditgarantiram på 1 miljard kr. enligt förslag i proposition (prop. 1983/84:90, BoU 28, rskr 303) om ändrade former för finansiering av bostadslån m. m., per den 1 juli 1985. Om riksdagen bifaller de förslag som redovisas i tabell 2 kommer ramarna för statens garantiåtagande, inkl. denna garantiram för bo-stadsfinansieringsinslilutet, per den I juli 1985 alt uppgå till 143247 milj. kr.

Med de förslag till förändringar som anges i tabell 2 har samfiiga garanti-system - utom de garantier som ställts ul lill enskilda ändamål - övergått fill s. k. engagemangsramar den 1 juli 1985. Engagemangsram innebär att den kreditgarantigivande myndighelen beviljas en flerårig ram för garanti­givningen med möjlighet till ny garantigivning inom denna totalram i mån av utrymme. Som jag fidigare uttalat anserjag att ett sådant system ger en


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan 57

avsevärt bättre överblick av det lotala statliga engagemanget än det tidi­gare förekommande systemel med årliga ramar. Riksdagen har emellerlid vid sin behandling av regeringens redovisning av kreditgarantiverksamhe­ten i 1984 års kompletteringsproposiiion (prop. 1983/84:150. FiU 47, rskr 424) anfört att den kontroll som riksdagen uiövar genom sin återkom­mande prövning av garantiramama, försvagas i ell system med engage­mangsramar och att detta skärper kraven på den redovisning som lämnas till riksdagen över garantiengagemangen.

För att riksdagen även i ett system med engagemangsramar skall få information om vilka åtaganden som kan vara aktuella inom varje enskilt garantisystem, anserjag att regeringen vid sin årliga anmälan till riksdagen av de enskilda garantisystemen också alltid bör ange slorleken på engage­mangsramarna. Belydelsen av detta kommer all öka eftersom ramarna fr.o.m. budgetåret 1985/86 — i enlighet med riksdagens ställningstagande till 1984 års kompletteringsproposiiion — skall reduceras med etl belopp molsvarande förlusten inom resp. system under föregående budgelår.

De propositionsförslag i denna fråga som jag nu redovisat avser perioden t.o.m. den 31 mars 1985. Eventuella förslag efter detta datum - liksom eventuella förändringar till följd av riksdagsbehandlingen - torde få beak­tas av riksdagens finansutskott.

RRV fick den 22 juni 1983 regeringens uppdrag att göra en översyn av verksamheten med statliga garantier med undantag av exportkreditgaranti-systemet. RRV har den 24 febmari 1984 inkommit med en rapport (Över­syn av verksamhelen med slalliga garantier - vissa regler, mtiner och system). RRV har utfört uppdragel i konlakl med kreditgarantigivande myndigheter, kreditinrättningar och intresseorganisationer. Översynen omfattar tre huvudområden, nämligen reglerna för kreditgarantiverksam­heten, redovisningen av verksamheten samt avgiftssystem och avgiftsni­våer.

Vad beträffar den administrativa hanteringen av kreditgarantier framgår det av översynen att verksamhelen styrs av en mängd olika föreskrifter i författningar, regleringsbrev och andra regeringsbeslut. RRV anser att regelsystemet är svårt att överblicka, särskilt för kredilinrättningama men även för de stödberättigade. Även statsmaktemas haniering av kreditga­rantiverksamheten försvåras. För alt undanröja sådana problem föreslås att en gemensam, enhetlig garantiförordning införs samt all regelsystemet kompletteras i vissa avseenden för att förbättra möjlighetema fill siyrning och kontroll. RRV anför även alt myndighelernas lolkningar av vilkel ansvar statens engagemang genom en garantiutfastelse innebär, skiljer sig åt. Dessa och liknande frågor måste klarläggas, anser RRV.

Jag anser i likhet med RRV att verksamheten med slatliga garantier bör göras enklare genom enhetligare regler vilket också skulle förbättra stats­makternas överblick över verksamheten. Detla är angelägel också med hänsyn lill den kraftiga ökningen av garantigivningens omfattning under


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       58

senare år. De ansvarsfrågor m. m. som sammanhänger med den statliga garantiverksamheten bör också klarläggas. Jag avser atl återkomma till regeringen med förslag om atl tillsätta en särskild utredning för atl se över dessa frågor. Utredningen bör även behandla vissa andra förslag i RRV: s rapport.

Enligt RRV:s översyn är garantiverksamheten inte knuten lill etl fast redovisningssystem. Garanfierna redovisas f. n. bara i form av statistik. Att ta fram denna statistik är enligt RRV en arbetskrävande och långsam administrativ process. Detta beror bl.a. på att systemet i övervägande grad är manuellt och att myndigheterna måste komplettera och stämma av sina uppgifier med kreditinstituten. Risk finns bl.a. för atl garantier dub-belredovisas eller inte redovisas alls.

Jag delar RRV: s uppfattning att nuvarande redovisning är olillfredssläl­lande och avser därför alt föreslå regeringen att uppdra åt RRV atl i samråd med berörda myndigheter och kreditinstitut utarbeta en förbättrad redovisning. Jag avser att ta initiativ lill överläggningar med bankorganisa­tionerna i denna fråga. Jag vill redan nu betona att en förbättrad redovis­ning inte syftar till att uppgifier som redan fmns att tillgå i bankernas motsvarande syslem, också skall produceras i ett statligt system. Jag vill också framhålla att de flesta förordningar och beslut som medger utfästelse av statlig kreditgaranti, redan nu är så utformade att det är långivaren — dvs. normalt en bank eller annat kredilinstilut — som är ålagd att redovisa statistikuppgifterna om avgiftsintäkterna. Någon avisering eller debitering från myndigheterna gentemot långivaren bör således inte förekomma. Den förbättrade redovisning som RRV skall utarbeta, bör utformas så att den medger ett automatiskt avgiftsuttag, vilkel bör leda till minskade ränteför­luster för slaten genom en snabbare hantering.

Det uppdrag jag nu behandlar berör inte riksgäldskontoret direkt. Av tabell 1 framgår dock all riksgäldskontoret står för en mycket slor del av den statliga garantigivningen. Det är därför av stor vikt att kontoret har ett väl fungerande redovisningssystem. Jag har erfarit att riksgäldskontoret prövar möjligheterna atl införa ett ADB-baserat system i syfte atl förbättra redovisningen. Det är viktigt alt riksgäldskontoret och RRV samråder i dessa frågor. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl regeringen den 18 oktober 1984 uppdrog åt statskontoret atl i samråd med nämnden för fartygskreditgaraniier, riksgäldskontoret och övriga berörda intressenter undersöka fömtsättningarna för att etl förbättrat system för beräkning av risker och kostnader m. m. i samband med statens engagemang i kreditga-ranfier och räntestöd för fartyg skall kunna införas.

Vad beiräffar avgiftsnivåer och avgiftssystem visar RRV: s översyn alt de infriade garanlibeloppen är av sådan storleksordning att subvenlione-ringen av garantiverksamheten på kort sikl i praktiken endasl kan undvi­kas genom att samtliga garantier avgiftsbeläggs. Detta innefattar även garantier som slälls ut för enskilda ändamål. Såväl administrativa skäl som


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan      59

osäkerheten om vilka garantisyslem som i framtiden kommer att drabbas av förluster talar vidare, enligt min mening för att garantiavgifterna tills vidare bör sättas på en enhetlig nivå. Konsekvenserna av ett enhetligt avgiftssystem bör belysas i den av mig tidigare nämnda utredningen om en gemensam garantiförordning, m.m. Eftersom förlust i princip kan uppstå redan i del ögonblick garantin ställs ut är det naturligt att avgiftema tas ul i förskott. Detta bör i fortsättningen gälla samtliga garantier där avgift utgår, dvs. även de garantier i de system där avgiften för äldre garantier fortfaran­de eriäggs i efterskott. Att avgiften belalas i förskott är också praxis i de privata kreditinstituten. Kostnaderna för den statliga kreditgarantiverk­samheten för budgetåret 1983/84 svarar mol ell avgiftsuttag på mellan 1 och 2% på samtliga garantier inkl. gmndfondsförbindelser. Som jag vid tidigare lillfällen framhållit, bör slallig garantigivning inte innehålla något subventionselemenl.

Beträffande de beviljade garanlier där inle hela det beviljade beloppet tagils i anspråk innebär även den ej utnyttjade delen kostnader för staten, dels i form av administrationskostnader, dels i form av de försämrade lånevillkor för staten på kreditmarknaden som kan tänkas uppslå till följd av dessa utfästelser. En avgift är alltså moliverad även för den outnyttjade delen av en beviljad garanti.

Jag anser att en avgift skall utgå på samtliga nya garantier och att avgiften i princip bör vara enhetlig och uppgå lill 1 % på garantibeloppet per år samt inbetalas i förskott. Avgiften bör införas från den 1 juli 1985 där detta inle är genomfört. Förskottsbetalning bör avse även redan tidigare avgiftsbelagda äldre garantier. Den av mig angivna avgiftsnivån bör utvär­deras löpande. I fråga om avgifter på ej utnyttjad del av beviljade garantier avser jag alt återkomma när arbetet med en förbättrad redovisning förts framåt.

Jag har samrått med berörda statsråd om mina slällningslaganden inom garantiområdel. Möjligheten atl genomföra förslagen är beroende av att en gemensam syn kan nås i de överläggningar med bankorganisationerna som jag tidigare nämnt.

Vad jag nu anfört berör inte exportkreditgarantisyslemel.

Som jag nämnt bör garantiavgiften normall las ul på garanlerad kapital­skuld. Det förekommer alt den kreditgarantisökande institutionen lånar upp huvuddelen av sitt kapitalbehov utan slafiig garanti och samtidigt söker garanli för den upplåning som finansierar den mesl riskfyllda delen av projektet. Statens risktagande blir då ungefär detsamma som om garanti lämnats för hela upplåningsbehovet samtidigt som avgiftsbeloppet mins­kar. Detta och andra förhållanden bör uppmärksammas i arbelel med den garantiförordning jag nyss nämnt. I möjlig utsträckning bör detta dock redan nu beaktas i garantigivningen.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan  60

3    Kostnadsutvecklingen för statliga reformer

På uppdrag av expertgmppen för studier i offenfiig ekonomi (ESO) har RRV studerat kostnadsutvecklingen för reformer. Resultatet har presente­rats i en rapport. Varför blev det dyrare? -Kostnadsutvecklingen för stat­liga reformer. Ett antal reformer har studerats, flertalel av dem beslutade under 1970-talet. Särskilda fördjupade studier har gjorts av rättshjälpen, delpensionssystemet, huvudmannaskapet för kollektivtrafiken, den kom­munala vuxenulbildningen, presstödet, bidragen till kommunala renings­verk samt bestämmelserna om avfallshantering.

RRV konstaterar att reformerna ofta blivit avsevärt dyrare än vad man urspmngligen tänkt sig. En huvudorsak till detta sägs vara att det i många regelsystem finns inbyggda indexkopplingar och annan automatik som begränsar möjligheterna till en reell konlroll av kostnadsutvecklingen. Vidare anförs att myndigheterna och kommunerna aktivt har bidragit till kostnadsutvecklingen genom att delegerad normgivningsmakt gelt dem ökade möjligheter atl påverka kostnaderna. En yllerligare orsak till de oväntal höga kostnadema har enligt RRV varit att de ekonomiska kalky­lema ofla gjorts med etl alltför kortsiktigt perspekliv och utan hänsynsta­gande lill eventuell inverkan på eller från befintliga regelsystem, vilkel på ett avgörande sätl gjort atl den framtida kostnadsutvecklingen felbedömts. Politiska ambitionshöjningar har däremot som regel inte varit en huvudor­sak till atl de studerade reformerna har blivit dyrare.

Bland de synpunkter RRV för fram och som har till syfte att förbättra kostnadsmedvetandet i beslutsprocessen, betonas särskilt vikten av att man aktivt överväger olika handlingsalternativ i samband med utredning av och beslut om reformer. Det är därvid angeläget att man belyser t. ex. risken för att de som berörs av en reform anpassar sitt beteende i ej avsedd riktning, vilken inverkan en reform kan få på redan existerande samhälls-åtaganden, graden av den frihet som kan ges myndigheter eller kommuner vid tillämpningen, administrationskostnader, m. m.

RRV menar att det bör läggas ökad vikt vid kostnadsfrågorna vid utarbe­tandet av enskilda utredningsdirektiv. Ökad vikt bör också läggas vid valet av experter och sakkunniga till offentliga utredningar, så att behovet av en allsidig belysning av kostnadsfrågorna tillgodoses. Vidare understryks be­tydelsen av kontinuerliga utbildningsinsatser för personer som medverkar i utredningar eller vid beredningen inom regeringskansliet. Slutligen pekar RRV på de iakttagelser man gjort angående riksdagsutskottens påfallande passiva roll i kostnadsövervägandena kring reformförslagens kärnfrågor.

Enligt min mening ger den studie RRV gjort värdefulla insikter i orsa­kema till den kraftiga tillväxten av statsutgifterna, särskilt under 1970-ta-let. Även om reformverksamheten under senare år har medfört en avsevärt lägre resursåtgång - genomförda reformer har dessutom i princip finansi­erats genom omprioriteringar - fmns del anledning att ta tillvara de re-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


61


dovisade erfarenhetema i arbetet med att fortlöpande se över tidigare gjorda åtaganden. Vissa åtgärder har redan vidtagits i syfte atl förbättra beslutsunderlagens kvalitet och för att man skall få till stånd en ompröv­ning av pågående verksamheter. Därvid kan nämnas de direktiv (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utred­ningsförslagens inriktning som utfärdades år 1984. Direktiven innebär i flera avseenden en skärpning i förhållande till tidigare generella kommillé-direkfiv. Av dessa direktiv framgår bl. a. att kommittéerna skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansi­eras. Vidare sägs att kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader för olika intressenter (staten, kommuner­na, socialförsäkringssektorn, företagen och enskilda), såväl direkta som indirekta. Inga nya förslag får läggas fram som innebär att utgifter kopplas till något slag av index. Kommittéema bör även belysa de framtida effek­lerna av redan existerande indexreglerade anslag inom sina utredningsom­råden. Alla kommittéer skall vidare analysera möjlighetema till och bedö­ma effekterna av besparingar och rationaliseringar inom resp. område.

Även andra åtgärder som har samband med de iakttagelser som RRV gjort bör nämnas. Regeringen har t. ex. tagit initiativ till en omarbetning av den s. k. kommittéhandboken. En ny version av denna - vari ingår en bättre vägledning i kostnadsfrågorna - kommer att utges. Utbildningen av kommittépersonalen har förbättrats och den utbildning som bedrivs internt inom regeringskansliet i budgetfrågor och andra ekonomiadministrafiva frågor utvecklas fortlöpande. I utredningsdirektiv läggs i allmänhel en ökad vikt vid kostnadsfrågorna.

När det gäller att komma till rätta med kostnadsutvecklingen för staten och i andra delar av samhällsverksamheten vill jag också peka på del arbete som bedrivs i stat-kommunberedningen (C 1983:02) och den tidi­gare nämnda normgmppen (I 1983:H). Detta arbete syftar bl.a. till att förenkla regler och regeltillämpning i kostnadssänkande riktning.

Det är angeläget att de problem som RRV tagit upp uppmärksammas även på annat sätt. Enligt min mening bör t. ex. stor vikt läggas vid att till kommittéerna knyta personer med god kompetens vad gäller ekonomiska bedömningar, statistiska analyser, komplexa kalkylmodeller m.m. i syfte att få in ett mer dynamiskt synsätt i de kostnadsberäkningar som måste göras, eller att kommittéema på annat sätt ges tillgång till kompetens med denna inriktning. Jag vill därvid särskilt peka på möjligheten att i ökad utsträckning utnyttja expertmyndigheter, t. ex. statskontoret, RRV, stafis-fiska centralbyrån och försvarets rationaliseringsinstitut för sådant arbete. Det är också angeläget att de nya kalkylhandböcker som utgivits under senare tid, bl. a. av RRV, utnyttjas. För att möjliggöra ytterligare förbätt­ringar av beslutsunderlaget bedriver även ESO ett arbele med metodut­veckling vad gäller samhällsekonomiska kalkyler. Förätidringar av del slag jag här har tagit upp bör fa till effekt att kostnadsanalyser och därmed


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       62

sammanhängande frågor får en ökad tyngd i utredningsarbetet och i sam­band med beslut om reformer eller vid översyner av existerande åtagan­den.

4   Balansräkning för staten

Jag vill avslulningsvis något beröra den redovisning av statsbudgeten i alternativa termer som görs i årets långtidsbudget. Såväl statsbudgeten i verksamhetstermer som översikten över automatiken i statsutgifterna är redovisningar som gjorts även i tidigare långtidsbudgetar. En nyhet i detta sammanhang är emellertid den sammanfattning som görs av en av riksrevi­sionsverket framtagen balansräkning för den verksamhet som omfattas av del statliga redovisningssystemet. Som närmare redovisas i långtidsbudge­ten måste en sådan balansräkning omges med belydande reservalioner. Värderingen av åtskilliga poster är schablonmässig. Tillgångarna åsätts bokföringsmässiga värden, men de kan ofta inte värderas till marknads­pris. Inte heller kan deras samhällsekonomiska värde anges på något entydigt sätl. Vidare ligger belydande lillgångar utanför tillgångsredovis­ningen i det statliga redovisningssystemet. Del finns också stora svårighe­ter när det gäller att göra erfarenhelsmässiga bedömningar av det verkliga värdet av de finansiella tillgångarna. Sålunda är förlustriskerna i fordring­arna i den statliga utlåningsverksamheten mycket svåra att prognosticera.

Metodiken bakom balansräkningen är dock sådan att resultatet i stor Utsträckning är jämförbart med kapilalsammandraget i den rikshuvudbok som upphörde i samband med budgetmoderniseringen 1980. En sådan jämförelse visar, att den posiiiva nettoförmögenhet som kunde redovisas fram till mitten av 1970-talet förbylles i en negativ nettoförmögenhet budgetåret 1976/77 för atl därefter falla i snabb takt fram t. o. m. budgelåret 1983/84, som den nu aktuella balansräkningen avser. Som framgår av långtidsbudgeten motsvaras den negativa förmögenheten till övervägande del av de ackumulerade underskotten på statsbudgeten, dvs. av den väx­ande statsskulden. Samtidigt som den på detta sätt redovisade statliga förmögenheten urholkals, har det skett en motsvarande uppbyggnad av förmögenheten i andra sektorer.

Enligt min mening bör man i övrigt vara försiktig med att dra mer preciserade slutsatser av balansräkningen. På sikt bör dock årliga balans­räkningar för staten kunna bidra lill förståelsen och analysen av statsfinan­sernas utveckling, särskilt när enskilda poster i balansräkningen kan följas under en längre tidsperiod.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan  63

5    Inbetalning på likviditetskonto

Som jag har nämnt i del föregående (avsnittet om kreditpolitiken) bör en allmän likviditetsindragning från företag, landsfingskommuner och kom­muner ske under nästa budgetår. Delta bör ske genom att elt belopp motsvarande 6% av den del av lönesumman som översiiger 20 milj.kr. betalas in på likviditetskonto hos riksbanken. Av detta belopp bör företa­gen betala in 4% senasl den 30 augusfi 1985 och återstoden senasl den 31 januari 1986. Landstingskommuner och kommuner skall betala in hela beloppet senast den 31 januari 1986.

På medel som står inne på likviditetskonto bör löpa årlig ränta med 7 % och inbetalda medel jämte ränta återbetalas den 31 mars 1988.

Om det finns synnerliga skäl bör regeringen få möjlighet att befria från skyldighel alt belala in medel på likvidiielskonlo. Regeringen bör också ha möjlighel all föreskriva eller i särskilt fall besluta all inbetalda medel skall återbetalas i förtid.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag fill lag om inbetalning på likvidiielskonlo under budgetåret 1985/86.

Den föreslagna lagen överensstämmer i väsenlliga delar med lagen (1984:501, ändrad 1984:1114) om inbetalning på likvidiielskonlo. I fråga om motiveringen till de särskilda lagmmmen hänvisar jag därför till vad som anfördes i del lagstiftningsärendet (prop. 1983/84:200 s. 12 ff., FiU 45, rskr 421).

Lagen (1984:501) om inbetalning på likvidiielskonlo har granskats av lagrådet. Lagrådets hörande över det nu upprättade lagförslaget skulle därför sakna betydelse.

6   Beskattningen av Statens bostadsfinansieringsaktiebolag

Riksdagen fattade år 1984 beslut om ett nytt syslem för finansiering av bostadslån m. m. (prop. 1983/84:90, BoU 28, rskr 303). Beslutet innefatta­de bildandet av ett av staten helägt kreditaktiebolag. Bolagets uppgifl skulle vara att på den priorilerade kredilmarknaden låna upp de medel som krävs för den statliga bostadslånegivningen. Del nya bolaget - Statens bostadsfinansieringsakfiebolag - börjar sin verksamhel senare i år.

Bolagets verksamhet kommer att ha en liknande karaktär som den verksamhet som bedrivs av Konungariket Sveriges siadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoleksbank. F. n. kan dessa institutioner bygga upp obeskattade reserver genom avdragsgilla avsättningar till reservfond. Avdragsrätten för dessa avsättningar regleras i 2 § 8 mom. lagen (1947:376) om statlig inkomstskatt (SIL). Avdrag får ske så länge fonden inte överstiger 2 % av skulderna.

Enligt min mening bör Statens bostadsfinansieringsaktiebolag ges sådan


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan       64

rätt till avdrag för avsättning till reservfond som lillkommer stads-hypotekskassan och hypoteksbanken. En avsättning bör alltså vara av­dragsgill så länge fonden inte överstiger 2 % av bolagets skulder. Avdraget får anses ersätta den räll till skattemässig nedskrivning på fordringar som i annat fall kunnat komma i fråga. Jag vill tillägga atl avdraget inle är av sådant slag att det skall återföras vid beräkning av vinstdelningsunderlag enligt 3 § lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt.

Mitt förslag föranleder en ändring i 2 § 8 mom. SIL. I lagtexten bör

vidare tas in en föreskrift om alt ett avdrag för avsättning till reservfond

eller säkerhetsfond skall återföras till beskattning i den mån fonden - t. ex.

i samband med förlusttäckning - har satts ned. Avsättning till reservfond aktualiseras för bolagets del första gången vid

dispositionen av 1985 års resultat. Avdragsrätten bör därför gälla fr.o. m.

1986 års taxering. Bestämmelsen om ålerföring av medgivna avdrag bör

tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering.

I enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att lagrådels hörande skulle sakna

betydelse.

7    Underliggande budgetsaido

Som jag redovisat tidigare rensas vid beräkning av det s. k. underliggan­de budgetsaldot bort sådana effekter på budgeten som är av redovisnings­teknisk eller tillfällig art. Det gäller såväl inkomsl- som utgiftssidorna. De beräkningar av det underliggande budgetsaldot som presenterades i bud­getpropositionen bör på en del punkter revideras.

För budgetåret 1984/85 har reviderade prognoser för utförsäljningen av statlig, beredskapslagrad olja lett till en ökning av de beräknade särskilda budgeteffekterna.

Riksdagen har godkänt riktlinjer för beredskapslagring av bl.a. olja t. o. m. lagringsåret 1986/87 (prop. 1983/84:110, NU 43, rskr 391 och prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94). I enlighet härmed skall Ivångslagren av motorbensin öka med 905000 m' samt vissa utförsäljningar av statens råoljelager ske under lagringsåren 1984/85-1986/87. I prop. 1984/85:53 anmäldes också att frågan om de raffinerande oljebolagens kommersiella lager av råolja skulle beredas vidare. Enligt gällande regler får den del av raffinaderiernas totala kommersiella lager av råolja som överstiger 450000 m' tillgodoräknas som tvångslager. Resterande lager räknas f.n. inte in i beredskapslagren. Efter samråd med statsrådet Dahl vill jag nu anmäla regeringens fortsatta handläggning av frågan.

Det beslutade nya lagringsprogrammet ställer krav på ny- och ombygg­nad av lagringsutrymmen av betydande omfattning. Regeringen har därför


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


65


för avsikt att tills vidare, dock längst t. o. m. den 31 december 1987, låla de raffinerande oljebolagen få räkna sig tillgodo de råoljelager som finns vid raffinaderierna vid beräkningen av de beredskapslager som skall hållas. Senasl den 31 december 1987 avses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450000 m' råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450000 m' råolja enligt 22 § förordningen (1984:1050) om beredskapslag­ring av olja och kol. Statens råoljelager kan då minskas i motsvarande omfattning vilket medför en budgetförstärkning om ca 700 milj. kr.

Bland de särskilda budgeteffekter avseende budgetårel 1985/86 som fillkommit sedan budgetpropositionen kan nämnas en extra inleverans från statens vattenfallsverk och den tillfälliga minskningen av preliminärskalte­uttagel för juni 1985. De ändrade finansieringsfömtsällningarna för slatens järnvägar och luftfartsverket medför också särskilda effekter på statsbud­geten. Vidare har hänsyn tagits till atl del i posten Beräknal tillkommande Ulgiflsbehov, netto har inräknats vissa ålgärder som kan hänföras till särskilda budgeteffekter.

För att erhålla det underliggande saldot räknas valutaförlusterna bort från budgetsaldot. Förändringama på denna post beror främst på kursut­vecklingen för den amerikanska dollarn.

Mina nya beräkningar av det underliggande budgetsaldot för budgetåren 1984/85 och 1985/86 framgår av tabell 3.

Tabell 3. Underliggande budgetsaido för budgetåren 1984/85-1985/86


Budgetsaido

Särskilda budgeteffekter Valutaförluster Underliggande budgetsaido


 

1984/85

1984/85

1985/86

1985/86

BP

Nuv. beräkning

BP

Nuv. beräkning

-69,7

-69,1

-63,5

-60,8

- 4,2

- 4,6

- 2,9

- 6,0

12,2

14,3

5,8

6,4

-61,7

-59,4

-60,6

-60,4


8   Statsbudgeten budgetåren 1984/85 och 1985/86 8.1 Beräkningsförutsättningar, m. m.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomslutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions­verkets beräkningar gmndas på anlagandel atl lönesumman mellan åren 1983 och 1984 ökade med 9,8%. Mellan åren 1984 och 1985 antas lönesum­man öka med 6,0%. För år 1986 har RRV schablonmässigt räknat med en lönesummeökning på 5,5%. Riksrevisionsverket räknar med en ökning av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med drygl 7% mellan åren 1984 och 1985 saml med knappt 4% mellan åren 1985 och 1986.

Antagandena påverkar även RRV:s beräkning av statsutgiftema för
budgelåret 1984/85.
           '

5   Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 150. Bilaga I


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      66

RRV: s beräkningsförutsättningar stämmer i stort sett överens med den löne- och prisutveckling mellan åren 1984 och 1985 som jag redogjort för i det föregående. För år 1986 har finansdepartementet inte gjort några pro­gnoser av utvecklingen av lönesumma och priser. Jag utgår därför kalkyl­mässigt från de av verket använda antagandena.

I riksrevisionsverkets beräkningar avseende budgelåren 1984/85 (stats­budgetens inkomster och ulgifter) och 1985/86 (statsbudgetens inkomster) har verkel lagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 10 mars 1985. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt förslag från regeringen som lagls fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter 31 mars 1985, vilket jag angivit i varje enskilt fall. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för sådana förändringar som ej kunnat beaktas.

8.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1984/85

Inkomster

I RRV: s reviderade beräkning över utfallet av statsbudgeten för budget­året 1984/85 (bilaga 1.5) har verkel beräknat inkomsterna till 256816 milj.kr.

RRV beräknar inkomstema av statens aktier till 256 milj. kr. I denna beräkning har inte hänsyn tagits till förslag till de aktieutdelningar som styrelserna i LKAB, SSAB, Cementa, Luxor och ASSI ämnar förelägga respektive bolagsstämma. De föreslagna utdelningarna är för statens del 20 milj.kr. för ASSI, 17,5 milj.kr. för LKAB, 28,1 milj.kr. för SSAB, 6,7 milj.kr. för Cementa och 3,1 milj.kr. för Luxor. Jag beräknar därför inkomsterna under inkomsttiteln Inkomsler av statens aktier till 331,8 milj. kr., dvs. 75,9 milj. kr. mer än vad RRV beräknar. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet R. Carlsson.

RRV: s beräkningar föranleder i övrigt inle någon erinran från min sida.

Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för bud­getåret 1984/85 en beräknad ökning av inkomsterna med 75,9 milj. kr.

Tabell 4. Åndringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret

1984/85

1 OOO-tal kr.

RRV: s     Förändring

rev. beräk-     enligt före­
ning
        draganden

Föredragandens justeringar:

2411 Inkomsler av statens aktier           256000   -1-75900

Förändring enligt föredraganden                         +75 900

Summa inkomster                            256 815 887


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1   Reviderad finansplan       67

Utgifter

RRV har i sin beräkning av budgetutfallel för budgelåret 1984/85 beräk­nat de lotala utgifterna till 323 958 milj. kr.

Verket har beaktat förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 2570 milj. kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldränlor fill 240952 milj. kr. och merbelaslningen på förslagsanslag exkl. slatsskuld­räntor till 5640 milj. kr. Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor fill 246592 milj. kr.

Finansfullmakten för budgetårel 1984/85, som hittills under budgetårel inte använts, föreslås senare denna dag tas i anspråk för bl.a. vissa byggprojekt. Jag räknar dock inle med någon kassamässig belastning av finansfullmaktsutnyttjandet för innevarande budgelår.

Till följd av att riksgäldskontoret den 11 april 1985 påtagit sig betalnings­ansvar för visst garantiengagemang i Zenit Shipping AB ökar belastningen på anslagel Förlusttäckning IiU följd av stadiga garantier IiU svensk varvs­industri och beställare av fartyg med 1 100 milj. kr.

Merbelaslningen på förslagsanslag beräknas därmed uppgå till 6740 milj. kr. Jag beräknar således utgiftsanslagen exkl. statsskuldränlor fill 247692 milj.kr.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna ull 73600 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Enligt uppgifier under hand från riksgäldskontoret beräknas utgiftema för stalsskuldräntoma komma att bli ca 4900 milj. kr. högre än vad som togs upp i budgetpropositionen. Delta beror bl. a. på höjda räntenivåer för såväl vissa inhemska som vissa utländska upplå­ningsformer. Dämtöver beräknas nu ränteutgifter och valutaförluster för lån tagna i amerikanska dollar utifrån en högre dollarkurs än vid beräkning­arna lill budgetproposifionen. Detta innebär att utgiftema för statsskuld­ränlor för budgetåret 1984/85 nu av riksgäldskonlorel beräknas till 75500 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 5.

Tabell 5. Räntor på statsskulden

Miljarder kr.

 

 

1984/85 Budget­proposi­tionen

Föränd­ring

Nuv. beräkning

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån Valulaföriuster

Summa

44,0 14,4 12,2

70,6

-1-2,9 -0,1 +2,1

+4,9

46,9 14,3 14,3

75,5

Enligt RRV kommer de lolala anslagsbehållningarna under innevarande budgelår atl minska med 2973 milj. kr. för att uppgå till 23431 milj. kr. vid ingången av budgetårel 1985/86. Med hänsyn lill atl bl. a. den kassamässiga belastningen av tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för innevarande bud-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan       68

getår kan förväntas bli avsevärt mindre än vad RRV bedömt beräknar jag att de toiala anslagsbehållningarna kommer alt minska med endast 2700 milj. kr. Utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1981/82 och 1984/85 framgår av tabell 6. Redovisningen koncentreras till de huvud­titlar där anslagsbehållningarna spelar en särskilt stor roll.

Tabell 6. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1981/82-1984/85

Miljarder kr.

 

Huvudtitel

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

 

Utfall

Utfall

Utfall

Ber. utfall

Utrikesdeparte-

 

 

 

 

mentet

4,0

4,6

5,1

5,7

Kommunikations-

 

 

 

 

departementet

3,4

5,3

4,8

4,2

Arbetsmarknads-

 

 

 

 

departementet

3,3

3,6

4,1

3,0

Bostadsdeparte-

 

 

 

 

mentet

1,2

1,0

1,3

0,4

Induslridepar-

 

 

 

 

temenlel

6,1

7,6

8,7

8,3

Övriga huvudtitlar

1,7

2,4

2,4

2,1

Summa

19,7

24,6

26,4

23,7

Enligt RRV kommer utnyttjandet av rörliga krediter att minska med 1207 milj. kr., bl.a. till följd av att televerkel i samband med ändrade finansieringsförutsättningar för verket betalat tillbaka 1600 milj. kr. av tidigare unyltjad rörlig kredit. Mot bakgrund av att den rörliga kredit som står till förfogande för statens järnvägar föreslås bli höjd från 500 milj. kr. till 800 milj. kr. (prop. 1984/85:125) beräknar jag att den totala belastningen på rörliga krediter blir 300 milj. kr. högre än vad RRV anger. Jag beräknar sålunda atl utnyttjandet av rörliga krediler kommer att minska med 907 milj. kr. under innevarande budgetår.

För Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto tar RRV upp 2000 milj. kr. Mot bakgmnd av att bl.a. utgifterna för infriandet av fartygskreditga­rantier till Zenit Shipping AB lagts in under utgiftsanslagen beräknar jag posten tillkommande utgiftsbehov, nello fill 1000 milj. kr.

I övrigt har jag inga invändningar mot RRV: s beräkning. Sammanlaget beräknar jag sålunda utgifterna budgetåret 1984/85 till 325985 milj. kr., vilkel framgår av tabell 7.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       69

Tabell 7. Statsutgifterna budgetåret 1984/85 Milj. kr.

 

 

1984/85

 

 

 

Statsbud-

RRV

Föredra-

 

get

 

ganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

238383

240952

240952

Finansfullmaktsutnytljande

-

-

-

Beräknad merbelastning på förslagsanslag

 

 

 

exkl. slatsskuldräntor

-

5640

6740

Statsskuldräntor

60500

73 600

75 500

Förändringar i anslagsbehållningar

3000

2973

2700

Ändrad disposition av rörliga krediter

-    500

-1207

-907

Beräknat tillkommande

 

 

 

utgiftsbehov, netto

10000

2 000

1000

Summa statsutgifter

311383

323958

325985

Jag ålerkommer till statsbudgetens saldo för budgelåret 1984/85 under avsnitt 7.4 i del följande.

8.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1985/86

Inkomsler

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster under budgetåret 1985/86 till 261790 milj. kr.

I det reviderade förslagel till statsbudget för näsla budgetår ingår vissa förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. Jag redogör i del följande för de justeringar av RRV: s beräkningar som jag finner nödvändiga.

Regeringen har i prop. 1984/85:162 om särskild skattereduktion år 1985 föreslagit en nedsättning av preliminärskatten ijuni 1985 för flertalet lönta­gare. Uppbördsmässigt påverkar detta i sin helhel budgetåret 1985/86. Med anledning härav beräknar jag att inkomstema på inkomsttiteln Fysiska personers skatl på inkomst, realisationsvinst och rörelse blir 2200 milj. kr. lägre än vad verket beräknat.

Regeringen har beslutat att vattenfallsverket skall inleverera 600 milj. kr. av verkets vinstmedel som är hänföriiga till budgetåret 1983/84 eller som balanserats till detta budgetår saml viss del av den s.k. torrårsreserven. Mot bakgmnd härav, och efter samråd med statsrådet Dahl, räknar jag upp inkomslerna under inkomsttiteln Statens vattenfallsverks inlevererade överskoll med 600 milj. kr.

Med anledning av det förslag om skatteutjämningsavgift som jag redo­gjort för i avsniltel om komunernas ekonomi beräknar jag inkomsler till följd av avgifter från kommuner med 567,5 milj. kr. För ändamålet upprät­tas en ny inkomsttitel benämnd Skaiieuljämningsavgifi. Jag räknar således upp inkomsterna i förhållande till RRV:s beräkning med 567,5 milj. kr.

RRV: s beräkningar i övrigt föranleder inle någon erinran från min eller andra berörda statsråds sida. Totalt innebär de av oss förordade avvikel-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


70


serna från verkets beräkningar en nedräkning av inkomsterna för budget­året 1985/86 med 1032,5 milj. kr. Jag beräknar sålunda statsbudgetens inkomsler för budgetåret 1985/86 fill 260757,3 milj. kr. En fullständig redovisning av statsbudgetens inkomster bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.6). Åndringarna i förhållande till RRV: s beräkning framgår av tabell 8.

Tabell 8. Ändringar i RRV» beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86

1000-lal kr.

 

 

RRV: s beräk-

Förändring

 

ning (rev.

enligt före-

 

beräkning)

draganden

Föredragandens Justeringar:

 

 

1111 Fysiska personers skatt på

 

 

inkomst, realisationsvinst

 

 

och rörelse

38978000

-2200000

2116 Statens vattenfalls verks

 

 

inlevererade överskou

2450000

-t-  600000

2543 Skatteutjämningsavgift

-

+  567500

Summa förändringar enligt

 

 

 

 

-1032500

Summa inkomster

261789801

 

Avslutningsvis vill jag redovisa en förändring i indelningen av statsbud­getens inkomslsida i det reviderade statsbudgelförslaget för budgetårel 1985/86 (tabell 9).

Tabell 9. Förslag till förändring i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1985/86


Inkomsttitel


Förslag


 


2543 Skatteutjämningsavgift


Ny inkomsttitel


Utgifterna

I årets budgelproposilion upptogs de totala utgifterna för budgetåret 1985/86 till 320325 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbe­hållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 5000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 315 325 milj. kr. för budgelåret 1985/86.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1985 dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om etl antal anslag som föreslogs i budgetproposifionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 674 milj. kr. budgetåret 1985/86. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande lill budgetproposi­tionen som beslutats av riksdagen men inle de ökade utgifter för stats­skuldräntor som jag strax återkommer till.


 


Prop. 1984/85:150   Bilagal    Reviderad finansplan         71

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall besluta­de anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetproposi­tionen. Denna specifikafion (bil. 1.7) täcker i princip perioden t. o. m. mars månad 1985.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1985/86 med 71 200 milj. kr. Belastningen på detta anslag är beroende av räntenivån inom och utom landel och av bokföringsmässiga valutaförluster på grund av ändrade växelkurser vid omsättning av lån, samt av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslagel anvisas. En förnyad beräkning av riksgäldskontoret ger vid han­den alt utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 2600 milj.kr. högre än vad som togs upp i budgetpropositionen. De inhemska räntorna har räknats upp med 1 800 milj. kr. Denna justering är föranlåten av en rad faktorer. Beräkningarna grundar sig nu på alt en större del av upplåningen kommer alt vara kort, dvs. ske mol slalsskuldväxlar. Detta medför, alll annat lika, ökad belastning på statsbudgeten på kort sikt eflersom ränlan på dessa låneformer bokförs vid emissionstillfället och inte i efterskott som fallet är med bl.a. obligationer. Härtill kommer att emittering nu åter upptagits av 540- och 720-dagarsväxlar. Räntan för en upplåning på elt och ett halvt år resp. två år kommer därigenom atl belasta året för emissionen. Dessutom antas nu högre räntenivåer för slalsskuldväxlar än vid beräk-ningama till budgetpropositionen. För atl minska beräkningamas känslig­het för tillfälliga ränle- och valulakursförändringar har riksgäldskontoret, till skillnad från tidigare beräkningar, använt sig av genomsnitt under tidigare period för räntenivåer och valutakurser. Till viss del motverkas dock dessa faktorer av att budgetunderskottet och därmed upplå­ningsbehovet för budgetåret 1985/86 nu antas vara lägre än vid beräkning­arna till budgetpropositionen.

Valutaförlustema för budgetåret 1985/86 beräknas nu bli ca 0,6 miljarder kr. högre än vad som antogs som underiag för förslaget i budgetproposi­tionen. Som tidigare påtalats av RRV och riksgäldskontoret kan den nuva­rande metoden för bokföring av valutaförluster diskuteras utifrån redovis­ningsprincipiella utgångspunkter. Även finansutskotlet (FiU 1984/85:10) har påtalat att frågan om redovisning av valutaförluster bör utredas sna­rast. Enligt vad jag erfarit ser riksgäldskontoret, i samråd med andra berörda myndigheter, över dessa frågor.

Räntoma på statsskulden beräknar jag således fill 73800 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 10. Sammantaget innebär detta all jag beräknar ulgiftsanslagen för budgetåret 1985/86 fill 318599 milj. kr.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


72


 

Tabell 10. Räntor på statsskulden

Miljarder kr.

 

 

 

Budgetår

1985/86 Budget proposition

Föränd­ring

1985/86 Nuv. be­räkning '

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån Valulaföriuster

Summa

51,9

13,5

5,8

71,2

+ 1,8 +0,2 +0,6

+2,6

53,7

13,7

6,4

73,8

Det jag nu anfört om utgifterna kan sammanfattas enligt följande.

Milj. kr.


1.   Utgiftsanslag enligt 1985 års budgetproposition

2.   Anslagssökningar enligt specifikation i bilaga 1.7 exkl. statsskuldräntor

3.   Ökade ulgifter för statsskuldräntor

Summa utgiKsanslag


315 325

674 2600

318599


I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av den totala belastning­en på statsbudgeten beräknas, utöver ulgiflsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad dis­position av rörliga krediler och Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbmkningen av anslagsbehållning­arna komma att uppgå lill 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1985/86. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riks­dagen motiverar en viss neddragning av förbrukningen av anslagsbehåll­ningarna. Tilläggsbudget III och utnyttjandet av finansfullmakten för inne­varande budgetår kommer dock att medföra ökad kassamässig belaslning under budgetåret 1985/86. Sammantaget ser jag därför ingen anledning att frångå den beräkning av förbmkningen av anslagsbehållningarna som gjordes i budgetproposifionen. Jag räknar således även nu med en minsk­ning av anslagsbehållningarna med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1985/ 86.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Så­dana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Jag föreslår, efter samråd med statsrå­det Dahl, att den kredit som står till förfogande för statens vatlenfallsverk höjs med 600 milj. kr. lill följd av att omläggning av räkenskapsår genom­förs och all inleverans av vissa vinstmedel lämnas. Vattenfalls utnyttjande av röriig kredit över hela budgetåret beräknas dock inte öka i motsvarande grad. Statens järn vägar och luftfartsverket beräknas i samband med ändra­de finansieringsfömtsättningar för verken betala tillbaka utestående rörlig


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      73

kredit om sammanlagt 840 milj. kr. Med hänsyn till en viss schablonmässig ökning av utnyttjandet av röriig kredit i övrigt räknar jag sammantaget, liksom i budgetpropositionen, med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 med 500 milj. kr.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräk­nat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sannolika anslagsbelastningar och inkomsteffekter som inte kommer till uttryck på annat sätt. Beräkningen avser en kassamässig belastning.

I budgetpropositionen ingick i denna post budgeteffekterna till följd av särpropositioner avseende bl. a. kommunalekonomiska åtgärder och åtgär­der inom industridepartementets verksamhetsområde. Då dessa förslag förelagts riksdagen har medel nu istället beräknats under berörda anslag och resp. inkomsttitlar. 1 föreliggande beräkning beaktas däremot, till skillnad från i budgetpropositionen, effekterna av vissa fondupplösningar, bl.a. av sjukförsäkringsfonden, i tillkommande utgiftsbehov. Förslag i dessa frågor kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1985.

Mot bakgmnd av vad jag nu anfört har jag beräknat posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto till 1000 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna för budget­året 1985/86 kommer att uppgå till 321 599 milj. kr. vilket är 1274 milj. kr. mer än vad jag beräknade i 1985 års budgetpropositionen.

Tabell 11. SUtsutgiftema budgetåret 1985/86

Milj. kr.

1985/86

Budget-    Ny be-

prop.         räkning

Utgiftsanslag                                            315325     318599

Förändringar i anslagsbehållningar              1500         1500

Ändrad disposition av rörliga krediter             500           500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 3 000         1000

Summa statsutgifter                              320325   321599

8.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1984/85 och 1985/86

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslagel lill statsbudget för budgetåret 1985/86 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam­manställa i en specifikation (bil. 1.8), som bör fogas till regeringsprotokol­let.

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfal­let av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1985/86 påsatt som framgår av tabell 12.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan


74


Tabell 12. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1983/84—1985/86

Miljarder kr.

 

 

 

1983/84 Utfall

1984/85

 

 

1985/86

 

Procentuell förändring

 

Budget­propo­sition

RRV

Ny be­räkning

Budget­propo­sition

Ny be­räkning

Från utfall 1983/84 till ny be­räkning 1984/85

Från ny beräk­ning 1984/85 till ny beräk­ning 1985/86

Inkomster Utgifter

Saldo

221,2 298,3

-77,1

251,1 320,8

-69,7

256,8 324,0

-67,1

256,9 326,0

-69,1

256,8 320,3

-63,5

260,8 321,6

-60,8

16,1% 9,3%

1,5% -1,3%

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 260,8 miljarder kro­nor, vilket innebär en uppräkning med 4,0 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen.

Utgifterna beräknades i budgetpropositionen till 320,3 miljarder kronor. Nu beräknar jag utgifterna till 321,6 miljarder kronor.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 minskar med 2,7 miljarder kr. till 60,8 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Reviderad nationalbudget 1985 (Bilaga 1.1)

Svensk ekonomi 1985-1988 (Bilaga 1.2)

Långtidsbudget för perioden 1985/86 - 1989/90 (Bilaga 1.3)

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1985/86 (Bilaga 1.4)

Riksrevisionsverkels beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1984/85 (Bilaga 1.5)

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1985/86 (Bi­laga 1.6)

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetproposi­tionen för budgetåret 1985/86 (Bilaga 1.7)

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1985/86 sedan budgetpropositionen (Bilaga 1.8)

Lagförslag (Bilaga 1.9).


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan 75

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.  godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska pohtiken som jag har förordnai i det föregående,

2.  godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

3.  godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud­getåret 1985/86 enligt den vid detta protokoll fogade specifika­tionen,

4.  godkänna min beräkning av förändringar i anslagsbehållning­arna för budgetåret 1985/86,

5.  besluta att den av statens vattenfallsverk disponerade rörliga kredilen i riksgäldskontoret höjs till 1 175 milj.kr.,

6.  godkänna min beräkning av förändringar i dispositionen av rör­liga krediter för budgetåret 1985/86,

7.  godkänna min beräkning av Beräknat tillkommande utgiftsbe­hov, netto för budgetåret 1985/86,

8.  med ändring av förslag i prop. 1984/85:100, bil. 17 lill Räntor på statsskulden m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsan­slag av 73 800000000 kr.,

9.  bemyndiga regeringen atl för år 1986 utge extra skatteutjäm­ningsbidrag i enlighet med vad jag har förordal,

 

10. till Skatteutjämningsbidrag IiU kommunerna m.m. för budget­året 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 11567500000 kr.,

11. till Bidrag IiU kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1985/86 under sjunde huvudfiteln anvisa ett förslagsanslag av 1694000000 kr.,

12. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1985/86, om arbets­marknadsläget kräver det, beslula om utgifter i enlighet med vad jag förordal intill ett sammanlagl belopp av 2500000000 kr.,

dels föreslår riksdagen att anta förslagen till

13. lag om skatteuljämningsavgift,

14. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skatt, m. m.,

15. lag om inbetalning på likvidiielskonlo under budgelåret 1985/86,

 

16.  lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, dels bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har anfört om

17.  den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m.

18.  utnyttjande av finansfullmaklen,

19.  statliga kreditgarantier,

20.  kostnadsutvecklingen för staUiga reformer.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       76

Innehållsförteckning

Finansplanen

1 Inledning ........................................................ .... 1

1.1................................................................. Det ekonomiska läget               1

1.2................................................................. Ekonomisk-politiska åtgärder 1985                 2

2 Den ekonomiska-politiska strategin ...................... .... 3

2.1    Den ekonomiska politiken   ............................. .... 3

2.2    Budgetpolitiken   .......................................... .... 8

3 Utsikterna för 1985  ..........................................    11

3.1    Den intemationella utvecklingen   ................... .. 11

3.2    Den svenska ekonomin ..................................    14

4 Den ekonomiska politikens inriktning på olika områden              19

4.1     Sysselsättningspolitiken   .............................. .. 19

4.2     Skattepolitiken  ........................................... .. 21

4.3     Fördelningspolitiken   .................................... .. 24

4.4     Kreditpolitiken  ............................................ .. 25

5 Budgetpolitiken   .............................................. .. 27

5.1    Det aktuella budgetläget  .............................. .. 28

5.2    Långtidsbudgeten    ..................................... .. 30

5.3    Den offentliga sektorns effektivitet   ............... .. 34

6 Kommunernas ekonomi ....................................... .. 37

6.1    Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1986   ..        37

6.2    Automatiken i skatteutjämningsbidraget  .......... .. 40

6.3    Utdebiteringsskillnader................................... .. 41

6.4    Övriga åtgärder rörande bidrag till kommuner ..... .. 45

6.5    Utbetalning av kommunalskattemedel ............... .. 46

6.6    Beaktande av taxeringsändringar för tidigare år      46

6.7    Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86 .............. .. 48

6.8    Författningskommentar   ............................... .. 50

Särskilda frågor

1    Utnyttjande av finansfullmakten, m. m..................    53

2    Statliga kreditgarantier, m. m..............................    54

3    Kostnadsutvecklingen för statliga reformer ............ .. 60

4    Balansräkning för staten   .................................. .. 62

5    Inbetalning på likviditetskonto  ........................... .. 63

6    Beskattningen av statens bostadsfinansieringsaktiebolag                  63

7    Underliggande budgetsaido .................................    64

8    Statsbudgeten budgetåren 1984/85 och 1985/86  .. .. 65

 

8.1    Beräkningsfömtsättningar, m. m....................... .. 65

8.2    Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1984/85                66

8.3    Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1985/86                69

8.4    Statsbudgetens saldo för budgetåren 1984/85 och 1985/86   ....  73


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan       77

Hemställan

Tabellförteckning

Finansplanen

1    Försörjningsbalans 1983-1985   ........................... .. 15

2    Bytesbalans 1982-1985   ................................... .. 17

3    Sysselsättning 1 kv. 1984-1 kv. 1985   ................. .. 18

4    Förvärvsfrekvens och arbetslöshet i Sverige och OECD 1982-1985             21

5    Marginalskatt 1976, 1982 och 1985 ...................... .. 22

6    Statens lånebehov 1983-1985 ............................ .. 27

7    Budgetsaido för budgetåren 1984/85 och 1985/86   .. 29

8    Långtidsbudgeten för perioden 1985/86-1989/90   .. .. 31

Särskilda frågor

1   Stadiga kreditgarantier per den 31.12.1984 ..........     55

2   Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande till budgetåret 1985/86 efter den 31 december 1984 ...............................................     56

3   Underiiggande budgetsaido för budgetåren 1984/85-1985/86                65

4   Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster bud­getåret 1984/85       66

5   Räntor på statsskulden .....................................     67

6   Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1981/82-1984/

85   .............................................................. .. 68

7   Statsutgiftema budgetåret 1984/85  ................... .. 69

8   Åndringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster bud­getåret 1985/86            70

9   Förslag fill förändring i uppställningen av statsbudgetens inkoms­ter 1985/86                   70

 

10   Ränior på statsskulden  .................................... .. 72

11   Statsutgifterna budgetåret 1985/86  .................. .. 73

12   Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1983/84—1985/

86   .............................................................. .. 74

Diagramförteckning

Finansplanen

1   Tillväxtens användning 1978-1980 och 1982-1984  . ... 5

2   Industrins investeringar 1970—1985 ..................... ... 6

3   Arbetslösheten 1970-1985   ............................... .. 20

4   Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna saml fakfisktA)eräknal budgetutfall 1975/76-1989/90 ............................................. .. 32

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985


 


 


 


Vissa

arbetsmarknadspolitiska

åtgärder


Bilaga 2


 


 


 


Bilaga 2

Bilaga 2:1

Uidrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
          PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-04-16

Föredraganden: statsrådet Göransson.

C. VUXENUTBILDNING

Regeringen har sedan fiera år lillbaka efter bemyndigande av riksdagen ställt särskilda resurser till förtbgande för arbetslösa inom kommunal ut­bildning för vuxna (grundvux och komvux) och vid folkhögskolorna. För­hållandena på arbetsmarknaden lyder pä alt sädana insalser kommer atl vara angelägna också under budgetåret 1985/86.

Regeringen har i årets budgelproposilion (prop. 1984/85: 100) begärt riksdagens bemyndigande att - i den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar — dels öka anlalel undervisningstimmar i grundvux och komvux för atl bereda utbildningsmöjligheter för arbelslösa, dels medge alt vissa kurser för arbelslös ungdom anordnas på folkhögskolor.

Riksdagen har nyligen lämnat de begärda bemyndigandena (UbU 20 resp. 22, rskr 199 resp. 200). Chefen för utbildningsdepartementet avser att senare föreslå regeringen att besluta om utnyttjande av dessa bemyndigan­den.

Det bör ske på så säll all kommunerna uianför de av riksdagen för budgetårel 1985/86 fastställda timramarna får anordna kurser för arbels­lösa dels i grundvux, dels inom komvux, i grundskolekurser och i gymna­sieskolekurser i bl.a. yrkesämnen saml lekniska och nalurvelenskapliga ämnen samt särksilda yrkesinriktade kurser. En förutsättning för alt kur­serna skall få starta bör vara att samråd har ägl rum med länsarbetsnämn­den, eller vad avser komvux, atl deltagarna har fåtl särskilt vuxensludie­slöd för arbetslösa.

Vidare bör antalet statsbidragsberättigade elevveckor vid folkhögskolor ökas för all skapa utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Detta bör ske på följande säll.

Folkhögskolorna bör inom en ram av 20000 elev veckor få anordna särskilda kurser upp fill lio veckors längd för arbetslös ungdom. Statsbi­drag för dessa kurser bör utgå ulan hinder av 83 § folkhögskoleförordning­en (1977: 551) och de bestämmelser som kommer atl utfärdas inför budgel-I    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga 2

Rättelse: S. 23, sista raden Står: reservationsanslag Rätlat till: förslagsanslag

S. 24, 2 kap. 6. Står: efterden procentsats som anges i särskild lag Rättat

lill: med 0,60 procent

not 1 Står: 1984: 526 Rättat till: 1984: 1106


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                        2

året 1985/86 om folkhögskolans undervisningsvolym. Utöver del normala statsbidraget bör berörda folkhögskolor kunna få ett särskilt statsbidrag med högst 25000 kr. per kurs. Åtgärden innebär alt ca 2000 arbetslösa ungdomar kan få ulbildning under 10 veckor.

Folkhögskolorna bör också få möjlighet att erbjuda utbildning till perso­ner som får särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa uianför den ram som lagls fasl för varje folkhögskola i förordningen om folkhögskolans under­visningsvolym. För elevveckor som avser sådana studerande bör allmänt statsbidrag likaledes ulgå utan hinder av 83 § folkhögskoleförordningen.

Jag hemsläller all regeringen bereder riksdagen tillfälle

alt ta del av vad jag nu har anfört om ökade vuxenutbildningsin­satser för arbetslösa.

E. STUDIESTÖD M.M. E 5. Vuxenstudiestöd m. m.

I 1985 ärs budgetproposition (1984/85:100, bil. 10) anförde chefen för ulbildningsdepartemenlet alt del kunde finnas anledning att återkomma lill frågan om ytterligare resurser för särskilt vuxensludieslöd lill arbelslösa (SVUXA) i samband med evenluella förslag till särskilda sysselsättnings­skapande åtgärder. Jag är nu beredd all la upp denna fråga.

De särskilda vuxenstudiestöden för arbelslösa infördes genom ell riks­dagsbeslut i december 1983 (prop. 1983/84:150, SfU 33, rskr 398). Riksda­gen anvisade vid detla första tillfälle 50 milj. kr. lill de nya stöden och har senare för budgelåret 1984/85 anvisat ytteriigare 100 milj. kr.

Cenirala sludiestödsnämnden (CSN) har i en skrivelse fill regeringen den 1 februari 1985 redovisat en ulvärdering av stöden. CSN konstaterar bl. a. att efterfrågan på stöden har varit mycket slor. 1 många län har anslagna resurser snabbt tagit slut och vuxenulbildningsnämnderna har tvingats avslå elt mycket stort antal ansökningar. CSN drar den slutsatsen, att del finns elt behov av ulbildning hos gruppen arbelslösa, som inte kan tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens ram, men som genom till­komsten av SVUXA har kunnat tillfredsställas.

Enligt CSN:s rapport föreligger skillnader mellan dem som studerar med vanliga vuxenstudiestöd (SVUX) och dem som studerar med SVUXA när det gäller utbildningsbakgrund, ålder och antal år på arbetsmarknaden. Genomgående är de som har fått SVUXA yngre, de har bällre utbildnings­bakgrund och färte år på arbetsmarknaden.

Sluderande med SVUXA skiljer sig ändå i hög grad från ungdomssiude-rande. Ca 25 % studerade på grundskolenivå, hälften hade ingen gymnasial utbildning dä studierna med SVUXA påbörjades, medelåldern var 30 år och drygt 40 % hade lidigare förvärvsarbetat i minst 10 år. Huvuddelen skulle enligt en enkätundersökning ha varit fortsatt arbetslösa om de inle hade erhållil SVUXA.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                      3

Mol bakgmnd av att SVUXA uppenbariigen fyller ell stort behov som ett komplement fill utbildningsbidrag och SVUX, föreslår jag nu att 50 milj. kr. anvisas över statsbudgeten för budgelåret 1985/86 för alla ända­mål. Fortsällningsvis bör som villkor för alt SVUXA skall kunna beviljas gälla, alt den sökande är minsl 25 år och atl han har förvärvsarbetat under minsl fyra år. Bestämmelser härom bör införas i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Det bör, i likhet med vad som hillills har gälll för stöden, ankomma på regeringen all utfärda närmare bestämmelser om medlens användning och fördelning på länen. Stöden bör även fortsättningsvis förbehållas sådana sökanden, som är registrerade som arbelslösa hos arbetsförmedlingen och vuxenulbildningsnämnden bör fatta sitt beslut efter samråd med denna. Vid fördelningen av stöden bör särskild vikt fäslas vid i vad mån de avsedda studierna kan väntas leda lill att mollagaren stärker sin slällning på arbetsmarknaden. Stöden bör bevil­jas för högst två terminers sludier och bör inte ge företräde lill fortsatta vuxensludieslöd.

Det föreslagna beloppet om 50 milj. kr. beräknas räcka till ca 1 250 vuxensludieslöd. Beloppet bör finansieras genom en höjning av vuxenut­bildningsavgiften. Chefen för arbelsmarknadsdepartemenlet kommer se­nare denna dag att lämna förslag härom samt om erforderiig ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen att

1.   anta etl inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudieslöd för arbelslösa,

2.   lill Vuxenstudieslöd m. m. för budgelåret 1985/86 ulöver vad som har föreslagils i prop. 1984/85:100, bil. 10, under åttonde huvud­titeln anvisa yllerligare reservationsvis betecknade medel av 50000000 kr.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                               4

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 1030) om särskilt vuxenstu­dieslöd för arbelslösa

dels all 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels au i lagen skall införas en ny paragraf, 2a§, med nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse


Beslämmelserna i 7 kap. I-5 a,
   Beslämmelserna i 7 kap. 1.2,4-
7-9 och 16-20§§ och 9 kap. 1-
5a, 7-9 och 16-20§*) och 9 kap.
3§§ studieslödslagen (1973:349)
1-3§§ studiestödslagen (1973:349)
skall tillämpas på särskilt vuxenslu-
skall lillämpas på särskilt vuxenstu­
dieslöd för arbetslösa.
                            diestöd för arbetslösa.

2a§

Särskilt vuxensludieslöd för ar­betslösa får lämnas lidigasl under det kalenderår då den arbetslöse fyller 25 är.

Sårskilt vuxensludieslöd för ar­belslösa kan ulgå till en studerande som har förvärvsarbetat under minsl fyra kalenderår före del ka­lenderår för vUkel vuxensliidieslö-del skall utgå. Med förvärvsarbete får jämställas vissa andra verksam­heler. Närmare beslämmelser om vUken omfallning förvärvsarbelel skall ha hafi under etl kalenderår för all få medräknas saml om vilka andra verksamheter som får jäm-stäUas med förvärvsarbete, medde­las av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

Om särskilda skäl föreligger får studiestöd lämnas för fortsatta studier i viss utbildning som påbörjats före den 1 juli 1985 med särskilt vuxenstu­dieslöd för arbetslösa även om den arbetslöse inte uppfyller kraven i 2a§ för sådani stöd.

Rättelse: S. 4, rad 7 Står: bestämmelse Räual till: paragraf

rad 1 i högra spalten under Föreslagen lydelse Står: 7 kap. 7-9 Rättat till-7kap. l,2,4-5a,l-9

rad 21 under2«,'S' Står: som under minst Rättat lill: som har förvärvsarbe­tat under minst

längst ner på sidan, ikraftträdandet Står: synnerliga skäl Rättat till: sär­skilda skäl


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                                  5

Bilaga 2:2

Uidrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-04-16

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Arbetslösheten är betydligt lägre i Sverige än i de flesla andra länder i den industrialiserade världen. Under år 1984 uppgick arbetslösheten i vårt land till 3,1%. Få länder har så låg nivå som Sverige. 1 Finland var arbetslösheten dubbelt så hög och i Danmark ännu högre. I Västeuropa som helhel uppgick arbetslösheten till tvåsiffriga lal eller nästan 11 % och i USA till 7,5%. Mellan åren 1983 och 1984 ökade arbetslösheten i Europa som helhet. I Sverige minskade den.

Ser man lill ungdomsarbetslösheten och arbetslöshetens varaktighet blir skillnaderna ännu lydligare. I flera europeiska länder uppgår arbetslöshe­ten bland ungdomar i åldrarna under 25 år till omkring 20% — i några t.o.m. över 30%. I Sverige är andelen ca 6%. Bland ungdomar i åldern 16-19 år är arbetslösheten i exempelvis Frankrike nästan åtta gånger så hög som i Sverige.

1 många länder har vidare mellan 25 och 50% av de arbetslösa varit arbetslösa längre än etl år. 1 EG-området fanns under år 1983 ca lolv miljoner arbetslösa. Över två miljoner hade varit arbelslösa längre än två år. Situationen förbättrades inle under år 1984. 1 Sverige var under fjolåret andelen som varit arbetslösa över ett år 12%.

Jag redovisar inledningsvis dessa siffror för all ge elt vidare perspektiv på utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Genom en offensiv ekonomisk politik och en mycket aktiv arbetsmarknadspolitik har Sverige lyckais undgå de överväldigande problem som finns på arbetsmarknaden i många andra utvecklade länder i vår omvärld.

Åren 1981 och 1982 ökade arbetslösheten snabbt i Sverige. Är 1983 avtog ökningstakten som en följd av mycket omfattande arbelsmarknads­poliliska insatser och att den ekonomiska politiken började ge resultat. År 1984 minskade arbetslösheten. Medan sysselsättningen stagnerade åren ti    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                      6

1981 och 1982 har den under de två senaste åren ökal med totalt 40000 personer. Det låga kapacitetsutnyttjandel i utgångsläget gjorde all industri-förelagen, trots en snabb produktionsökning, lill en början inte hade behov av att öka sin arbetsstyrka. Den förbättrade konkurrenssituationen och exportframgångarna skapade emellertid under år 1984, och framför allt under den senare hälften, ell behov av all anställa fler personer.

Sedan tredje kvartalet i fjol har det totala antalet sysselsatta vaije månad legal på en nivå som varil ca 60000 högre än ett år lidigare. Induslrisyssel­sältningen, som har minskal oavbrutet sedan början av år 1980, började öka påtagligt efter sommaren i Qol, och har sedan dess överstigit 1983 års nivå med ca 20000 personer. Inom den offenfiiga sekiorn uppgick syssel­sättningsökningen lill ca 35000 personer under år 1984.

Sysselsätlningstillväxten de senasle tre kvartalen beror på atl efterfrå­gan på den öppna arbetsmarknaden har varit stark. De arbelsmarknadspo­liliska åtgärdernas omfattning började begränsas efter sommaren 1984. Under de försia månaderna i år har volymen sysselsättningsskapande ålgärder varil väsenlligt lägre än elt år lidigare. Expansionskraften på den svenska arbetsmarknaden är således slark. Framtidstron har återvänt.

Den ulveckling som har förelegal på arbetsmarknaden, och framför allt den ökade sysselsättningen inom industrin, visar på ell påtagligt säll att den ekonomiska politiken och den förändrade utformning arbetsmarknads­politiken givits har varit riktig.

Arbetsmarknadspolitiken har inriktats på atl stödja den industriella ex­pansionen och atl snabbt tillsätta uppkomna vakanser. Det finns klara belägg för att tillsättningen av plalser varit effektivare nu än under den förra konjunkturuppgången. Det normala mönstret från lidigare konjunk­turuppgångar har varil att vakanstiderna förlängts väsenlligt när efterfrå­gan på arbetskraft har stigit. Delta mönster har brutits under den nuvaran­de expansionsfasen. Under år 1984 låg den genomsnittliga vakansliden för lediga platser inom induslrin på två och en halv veckor, vilkel kan jämföras med fem veckor under år 1979 och näslan åtta veckor under år 1974.

En förkortning av vakansliderna har kommil till stånd trots att kvalifika­tionskraven för platserna har ökal i förhållande till jämförbara konjunk­turskeden. Under år 1984 var i genomsnill tre platser av fyra förenade med särskilda krav på utbildning och/eller erfarenhet. Vid uppgången åren 1979 och 1980 var ca hälften av de lediga platserna förenade med särskilda krav. Denna utveckling kan även iakttas inom industrin, där andelen plalser med krav på utbildning och/eller erfarenhel har ökal sedan år 1980 från 45 lill 66%. Priorileringen av del direkla platsförmedlande arbetet inom arbets­marknadsverket, vilket jag redovisade bl. a. i årels budgelproposilion, har således gett resullat.

Införandet av ungdomslagen ijanuari 1984 belyder att alla arbelslösa i åldern 18-19 år garanteras rätl lill arbete. Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16-19 år sjönk i och med delta från tidigare drygt 10 lill ca 4%


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                      7

under de första månaderna i år. I ingel annal OECD-land är arbetslösheten i åldrarna under 20 år så låg som i Sverige.

Sysselsättningsgraden, vilken uttrycker antalet sysselsatta i procent av befolkningen, i åldrarna 16-64 nådde 82 % under år 1984. Detla är den högsta nivå som har registrerats någonsin i Sverige, och den är också högre än i något annat industriland. Jag vill betona att Sverige i detta avseende behåller sin tätposition även om de sysselsättningsskapande åtgärderna exkluderas.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning under budgetåret 1985/86

Min beskrivning av utvecklingen del senasle årel och de statistiska uppgifier som jag har presenterat visar att utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden i många avseenden har varit gynnsam och all Sverige i ell internationellt perspektiv intar en särställning. Jag vill emellertid också underslryka att trots alt arbetslösheten mellan åren 1983 och 1984 har reducerats med 10% vilket kan jämföras med ca 6% under motsvarande konjunkturskede åren 1978 och 1979, ligger nivån ändå alltför högt.

Trots minskningen av arbetslösheten under fjolåret sjönk inle antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer med en arbelslöshetstid översligande sex månader. Den genomsnittliga arbelslöshetstiden fortsatte att stiga, även om antalet nyfillkomna arbetslösa minskade pålagligl. Försl under Qärde kvartalet i fjol skedde en stabilisering av långtidsarbetslösheten.

Enligt min mening måste den hell centrala uppgiften för arbetsmark­nadspolitiken under budgetåret 1985/86 vara alt fullfölja insatserna för all reducera såväl den totala arbetslösheten som långfidsarbetslösheten. Ar­bete åt alla är det övergripande målet för den ekonomiska politiken.

Det gäller att via elt samspel mellan ekonomisk-politiska åtgärder och arbetsmarknadspolifiska insatser tillvarata mänskliga och ekonomiska re­surser i stället för att enbart ge kontant slöd. Arbetslinjen inom arbets­marknadspolitiken skall hävdas. Enligt beräkningar utförda av arbets­marknadsstyrelsen (AMS) medför varje höjning av arbetslöshetsnivån med 0,1 % en ökning av utbetalningsbehovet för enbart kontant stöd vid arbets­löshet med ca 200 milj. kr.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redovisat regeringens samlade syn på den ekonomiska utvecklingen och den ekonomisk-politiska strategin under del kommande budgetåret. En detaljerad redogörelse för beräkningar och prognoser finns i den reviderade nationalbudgelen.

Den bild jag tecknade i årets budgetproposition av utvecklingen på arbetsmarknaden under förta årel framträder nu med klarare konturer. Den bedömning som kan göras beträffande år 1985 indikerar ännu tydligare än för några månader sedan all produktion och sysselsättning kommer all öka väsenfiigt även i år. En avgörande förutsätining för fortsatt tillväxt är att kostnadsutvecklingen kan begränsas. Därigenom kan den svenska in-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                        8

dustrin behålla sin internationella konkurrenskraft och exporlulsikterna bedömas som relativt goda.

Sysselsättningsökningen väntas fortsätta under år 1985. Merparten av tillväxten kan förutses komma all ske inom näringslivet, men även inom kommunerna kan sysselsättningen vänlas fortsätta all öka något. Arbels­kraflsutbudet växte snabbt under andra halvåret 1984. Den betydande ökningen av arbetssökande kan väntas fortgå ännu en tid. Dock är såväl arbetskraflsutbudeis utveckling som sysselsättningsutvecklingen mycket svåra all prognosticera. Det finns i della sammanhang anledning all peka på all antalet latent arbetssökande, dvs. personer som skulle söka arbele om de trodde all något fanns att få, nådde den lägsta februarinivån någon­sin i år. Detta visar all människornas tilltro lill arbetsmarknaden har ökat.

Sammanlaget finns del således skäl all ulgå från alt efterfrågan på arbetskraft under år 1985 kommer all vara så betydande atl arbetslösheten kan minska ytterligare jämföri med år 1984.

Åven om utsikterna för den närmaste tiden ger anledning till viss tillför­sikt finns, som har nämnts, ett antal osäkerhetsmoment. Atl mot denna bakgmnd göra en bedömning av behovet av yllerligare arbelsmarknadspo­liliska insalser för hela budgetåret 1985/86 är svårt.

AMS har i skrivelse den 22 mars 1985 redovisal sin bedömning av den förvänlade arbetsmarknadsutvecklingen och behovet av insatser utöver dem som har föreslagits i årels budgetproposition. Samtidigt har AMS redovisat uppdrag från regeringen vad avser byggarbetsmarknaden och långtidsarbetslösheten.

I sin skrivelse tar AMS upp etl slorl antal frågor av delvis skilda karaktärer. En huvudpunkt utgör en diskussion kring vikten av att arbets­linjen fullföljs och all samhällels resurser ulnyttjas för akliva insalser i syfte all ge de arbetssökande arbete eller utbildning. Jag delar här AMS uppfallning att insalser för att t.ex. slödja långtidsarbelslösa och ungdo­mar lill arbete pä den ordinarie arbetsmarknaden är atl föredra framför passivt understöd. Denna inslällning har utgjort gmnden för regeringens satsning på ålgärder av typen arbelsmarknadsulbildning, rekryteringsstöd, lönebidrag, ungdomslag och starta egel bidrag. Även i fortsältningen måste arbetslinjen vara vägledande för inriklningen av arbetsmarknadspolitiken. Den satsning på särskilt vuxenstudiestöd för arbelslösa (SVUXA) som chefen för utbildningsdepartementet tidigare har presenterat ulgör ett an­nal led i satsningen på arbetslinjen.

En annan huvudpunkt i AMS framställning är insatser för att förbättra servicen inom arbetsmarknadsverket. Del gäller bl.a. resurser för atl förbättra kundmottagningarna, för telefonväxlar och för anskaffning av praklikplaiser. Jag är positiv till nyskapande försök som pågår inom ar­betsförmedlingen såsom satsningen på snabbförmedling i bl.a. Göleborg och Slockholm och samarbetet med lokalradion bl.a. i Stockholm. 1 årets budgetproposition föreslog jag att arbetsmarknadsverket i princip undan-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                                  9

las från del s.k. huvudförslaget. Jag är inle nu beredd alt förorda några ändringar i dessa delar.

En Iredje huvudpunkt i AMS framställning är de problem som möter vissa grupper eller delar av arbetsmarknaden. Det gäller byggnadsverk­samheten, långtidsarbelslösa, brislen på tekniker och del ökande antalet flyktingar. De tre förslnämnda områdena ålerkommer jag strax till. Vad det gäller flyktingfrågorna framhåller AMS atl den ökade tillströmningen av flyktingar som nu sker kommer att kräva ökade förmedlingsresurser. För alt underlätta arbetsplacering av flyktingar planerar AMS vidare atl tillsammans med fem kommuner driva projekl där olika resurser förs samman för alt åsladkomma ell bällre resultat. AMS bedömer att koslna­den för dessa projekt uppgår lill 17 milj. kr. under budgetårel 1985/86.

För egen del vill jag anföra följande.

Antalet asylsökande har ökat främst under andra halvåret 1984. Detta ställer krav på insatser från bl.a. arbetsmarknadsverket för dem som får tillstånd alt stanna i Sverige. Eftersom tillståndsfrågan ännu inte är avgjord för elt stort antal av de asylsökande är det emellertid ännu för tidigt att bedöma i vilken utsträckning särskilda krav kommer alt ställas på arbets­marknadsverket. Jag är därför inte nu beredd att föreslå särskilda medel för förslärkning av arbetsförmedlingarna.

När det gäller resurser för samordning av olika insalser för invandrares och flyktingars anpassning till den svenska arbetsmarknaden får dessa rymmas inom ramen för tilldelade medel för t. ex. beredskapsarbeten och arbelsmarknadsulbildning. Anpassningar av regelsystem m. m. kan härvid vara nödvändiga och jag avser atl pröva sådana framslällningar positivt. I dessa frågor har jag samrått med statsrådet Gradin.

Den fjärde huvudpunkten i AMS framställning är insatser lill följd av den väntade utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1985/86. AMS framhåller i likhet med vad jag tidigare har anfört all del nu är svårt atl bedöma behovel av framför alll de sysselsättningsskapande ålgärderna för hela budgelåret 1985/86. Enligt AMS torde behovel av beredskapsarbelen och rekryteringsstöd för nästa budgetår vara minst av samma omfattning som för innevarande budgetår. AMS utgår från detta i sin planering för hösten 1985. När utvecklingen på arbetsmarknaden säkrare kan förutses avser AMS all återkomma med en mer preciserad bedömning.

Som jag nyss anförl finns del skäl att anta atl efterfrågan på arbetskraft kommer att vara så betydande under år 1985 att arbetslösheten minskar ytteriigare. Jag delar emellertid AMS bedömning att planeringen för höslen vad gäller sysselsättningsskapande insatser bör ulgå från alt dessa kan behöva bli av molsvarande omfattning som i fjol.

I delta sammanhang har AMS också lämnat förslag till ändrade regler för beredskapsarbeten av investeringskaraklär saml vissa allmänna ändringar av utbildnings- och fiyttningsbidrag. Jag är inte nu beredd all förorda några förändringar i dessa delar. F. n. pågår i förenklingssyfle och i samarbete


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                       10

med AMS en översyn av reglerna för bl. a. dessa bidrag i arbelsmarknads­kungörelsen. Översynen beräknas pågå även under nästa budgetår. Jag räknar med att återkomma lill regeringen med evenluella förslag till regel­ändringar när översynen är slutförd. AMS tar vidare upp frågan om atl vidga timramen för stiftelsen Samhällsföretagsgruppen. Jag har för avsikt att, med utnyttjande av riksdagens bemyndigande, föreslå regeringen atl utöka antalet arbetstimmar inom den regionala sliftelsen i Göieborgs och Bohus län för att underlätta omställningen i Uddevalla i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet. Jag är dock inle beredd att generellt vidga timramen för Samhällsföretagsgmppen.

Som jag lidigare har framhållit finns det vissa frågor som fordrar en mer ingående behandling. Jag kommer att ta upp dessa frågor längre fram och då också vissa ungdomsfrågor. Jag har dessulom för avsikl all nu åter­komma till frågan om särskild utbildning inom dataområdet och anpassning av reglerna för AMU i företag till riksdagens beslut om förnyelsefonder.

Innan jag går in på dessa frågor vill jag helt kort beröra frågan om medel för ålgärder för atl främja rekrytering lill industrin m.m., den s. k. industri­kampanjen. De projekt som har drivits inom induslrikampanjens ram un­der budgetåren 1983/84 och 1984/85 håller nu på att avslulas. Av de totah avsatta medlen — 100 milj. kr. — har 50 milj. kr. delats ut lill länen för att stimulera regionala insatser. En särskild ulvärdering av dessa insatser pågår nu och kommer atl slutföras före sommaren. Vidare har 11 milj. kr. avsatts för att stödja projekl för att sysselsätta arbelslösa ungdomar. En särskild arbetsgmpp inom barn- och ungdomsdelegationen (Dir 1982: 104) har fördelal dessa medel. Barn- och ungdomsdelegationen kommer att redovisa slutsatserna av denna verksamhel senare under våren.

Av medlen för indusirikampanjen har också 10 milj. kr. avsatts till en kampanj för att främja rekryteringar av kvinnor till industrin. Erfarenhe­lerna från denna kampanj har tillsammans med dataeffektutredningens förslag till äigärdsprogram för kvinnor i betänkandet Datorer och arbetsli­vets förändring (SOU 1984: 20) bildat bakgmnd till regeringens prop. 1984/85: 130 om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. I denna redovisar statsrådet Gradin ett åtgärdsprogram huvudsakligen inriktal på att bryla kvinnors traditionella yrkesval.

Reslerande medel — ca 30 milj. kr. — har fördelats till olika projekt inom ramen för induslrikampanjens syfte. Jag har för avsikl alt återkomma fill regeringen med en fullsländig redovisning av industrikampanjen och even­tuella förslag när utvärderingen är klar.

Byggarbetsmarknaden

Utvecklingen

Den totala byggproduklionen som expanderade kraftigt under 1%0-talet hölls under 1970-talet på en i stort sett oförändrad nivå. Efler en dämpning


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2


11


av byggnadsverksamheten i början av 1980-talel har nu produktionen stabiliserats. Byggandet har samtidigt ändrat karakiär då en förskjutning har skett mot om- och tillbyggnad samt reparalion och underhåll. Syssel­sättningen inom byggnadsverksamheten som ökade kraftigt framför allt under 1960-talet har nu sjunkit till ungefär 1950 års nivå. Utan den kraft­fulla ekonomiska politik som har förts sedan regeringsskiftet år 1982 och de speciella investeringsprogram som regeringen har initierat skulle syssel­sättningen varil ännu lägre. Nedgången har dock nu brutits. För resten av 1980-talet kan en viss tillväxt i byggnadsverksamheten förutses, enligt 1984 års långtidsutredning (LU 84), och sysselsättningen beräknas totalt sell bli oförändrad.

En stabil tillväxt i den svenska ekonomin är en avgörande förutsättning för byggnadssektorns utveckling i ell längre perspekliv. De speciella inves­teringsprogrammen har syftat lill atl på kort sikl öka den inhemska efter­frågan och tillgodose angelägna behov inom skilda samhällsområden sam­tidigt som nya arbetstillfällen har skapats.

Samfidigt som framtidsutsikterna för byggnadssektorn framstår som relativt positiva, finns det skäl all också poängtera problemen, speciellt på kort sikl. Regionala obalanser måsle hävas. Fördelningen mellan olika utbildningar och yrkesgrupper måsle förändras. Jag ålerkommer slrax lill dessa frågor.

Del invesleringsprogram som regeringen beslutade om i november 1982 (prop. 1982/83: 50) innehöll investeringar för ca 9000 milj. kr. med etl statligt stöd på 3900 milj. kr. Genom olika beslut har regeringen därefter lidigarelagl statliga och andra invesleringar för sammanlagt drygt 4800 milj. kr. Härutöver har en slor andel av AMS medel för beredskapsarbeten utnyttjats för invesleringar i byggnader och anläggningar. Budgetårel 1982/83 avsatte AMS närmare 1 150 milj. kr. lill beredskapsarbelen av investeringskaraklär vilket moisvarar en total volym på drygt 2400 milj. kr. Motsvarande belopp budgelåret 1983/84 var drygl 1 260 milj. kr. resp. drygl 2900 milj. kr. Dessutom har etl tioårigt bostadsförbätlringsprogram antagils av riksdagen (prop. 1983/84: 40, BoU 11, rskr 63).

1 december 1983 beslutade regeringen om etl tillfälligt s.k. ROT-pro-gram för kommunerna under främst år 1984. Totalt avsattes 380 milj. kr. inom beredskapsarbetenas ram för denna verksamhel, vilkel motsvarar en total investeringsvolym på ca 1 000 milj. kr. Samtidigt ökade lånemöjlighe­lerna för kommunala ROT-projekt genom vidgade låneramar för kommun­låneinstituten.

I maj 1984 gav regeringen AMS i uppdrag all, som ett led i del fortsatta arbelel med ett långsikiigi program för byggsektorn, ulreda den förvänlade utvecklingen inom sekiorn på såväl korl som lång sikl. I uppdragel ingick alt överväga vilka ålgärder som kan behöva vidtas för all komma till rälla med sådana problem som har sin grund i strukturella och regionala oba­lanser i byggsysselsättningen. Ulrediiingsuppdragel har utförts i samarbeie med partema på byggarbetsmarknaden.


 


Prop. 1984/85:150    Bilagal                                       12

AMS har, som jag nämnde lidigare, i skrivelsen den 22 mars 1985 redovisat resultatet av ulredningen. Det konstaleras i denna alt den faktis­ka sysselsältningsminskningen inom byggnadsindustrin har haft olika för­lopp i skilda delar av landel. 1 storstadslänen ägde sysselsältningsminsk­ningen rum under första hälften av 1970-lalet. Därefier har sysselsältnings­nivån i branschen bibehållits i dessa län. Skogslänen uppvisar ett något annal mönsler. Där minskade sysselsättningen inom byggnadsindustrin måttligt under försia hälften av 1970-lalel för att därefier falla under början av 1980-lalel.

Enligt AMS slalistik fanns del 15000 registrerade arbelslösa byggnads­arbetare år 1983. Över 5000 av dessa var träarbelare. Det föreligger väsentliga skillnader i arbetslöshet mellan olika yrkesområden. Särskilt vägarbetare och murare har hög arbelslöshel med en kraftig lopp under vintermånaderna. Enligt AMS förefaller de yrkesgrupper som har en hög vinterarbelslöshet att även ha en relativt hög sommararbelslöshet, vilket indikerar betydande strukturell arbelslöshel. Inom skogslänen har andelen arbetslösa medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna inom gruppen egenlliga byggnadsarbetare (betong, trä och murare) ökat kraftigt sedan år 1980, från 7,8% år 1980 lill 17,7% år 1983. År 1984 hade denna andel minskat till 15,1%. Del är dessa grupper som i huvudsak arbeiar med nyproduktion. Byggnadshantverkargruppen — snickare, målare, elek­triker, plålslagare m.fl. — som huvudsakligen arbetar med ersätlningspro­duktion har klarat sig bältre.

Ulredningen behandlar också den yrkesmässiga och geografiska rörlig­heten och konstaterar all byggnadsarbetarnas toiala röriighet inle är lägre än andra gruppers. Enligt ulredningen har de senaste fem åren omsättning­en bland Svenska Byggnadsarbetareförbundets medlemmar uppgått lill ca 40%, vilket visar på en betydande yrkesmässig rörlighet. Det kan också skönjas en trend mot att färre nu väljer alt byla yrke och i stället flyttar.

Ålgärder för strukturanpassning

För alt på siklkomma lill rätta med obalansen på byggarbelsmarknaden har AMS tillsammans med parierna utarbetat ett förslag lill arbetsmark­nadspolitiskl handlingsprogram för byggnadsindustrin. AMS anser all del behövs nya former av insalser för att bereda arbete åt byggnadsarbetare som har sådant handikapp att de har svårigheter all komma in i arbete på den öppna marknaden. En uigångspunkt i AMS diskussion med parterna på byggarbelsmarknaden har varil att förelagen inom branschen kan och bör la ell större ansvar för de arbetshandikappade. För all delta skall åstadkommas krävs, enligt AMS mening, atl lämpliga organisations- och anställningsformer kan åstadkommas. Vidare krävs, enligt AMS, all stats­makterna klargör sin medverkan i projektet.

Jag delar AMS uppfallning all man bör försöka finna mer varaktiga lösningar för de arbetshandikappade byggnadsarbetarna. Därigenom kan


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                                 13

också deras kunnande tas tillvara och komma samhället till godo. Jag kommer inom kort alt föreslå regeringen all uppdra åt AMS alt i samråd med berörda intressenter på byggarbelsmarknaden ulreda alternativa lös­ningar som mer långsikiigi ger arbele ål arbetshandikappade byggnadsar­betare inom eller utanför byggnadsverksamheten. En möjlighet som bör prövas är all företagen inom branschen tar ell slörre ansvar för de arbets­handikappade. AMS bör därvid la i beaktande de strävanden mol en ökad övergång från objektanställningar till mer långsikliga anställningsformer som finns inom branschen. Slyrelsens förslag om insatser för de arbetshan­dikappade byggnadsarbetarna bör utformas så att de inte molverkar en sådan ulveckling. Vidare bör styrelsens förslag ulgå från all arbelsmark­nadspoliliska stödåtgärder för sökande med arbeishandikapp skall kunna användas i enlighel med de regler som gäller för de olika stöden. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör läggas fram i sådan tid att ett arbete pä områdel kan påbörjas fr. o. m. den I juli 1986.

F. n. pågår försök med kontakt- och uppsökarverksamhet där arbetslösa byggnadsarbetare avlönade av AMS och Svenska Byggnadsarbetareför­bundet arbetar med att aktivera andra arbetslösa byggnadsarbetare. AMS föreslår att denna verksamhel skall förlängas. Jag bilräder AMS förslag. Jag kommer senare att föreslå regeringen all 2 milj. kr. av de för budgetåret 1985/86 föreslagna medlen till beredskapsarbelen skall fä användas för denna verksamhel. Jag har vidare för avsikl att föreslå regeringen att en ulvärdering av den hittills utförda verksamhelen redovisas i samband med AMS anslagsframställning för budgelåret 1986/87. Inriktningen av verk­samhelen bör vara att slödja och stimulera arbelslösa byggnadsarbetare all vidareutbilda sig, ta vara på de arbetsmöjligheter inom branschen som finns på andra orler, byla lill arbete inom annan bransch saml att fungera som ett allmänl slöd.

När del gäller arbetsförmedling för byggnadsarbetare är del posilivi alt AMS avser att utarbela en plan för hur denna del av förmedlingen skall ulvecklas. Jag vill dock betona vikten av att AMS uppmärksammar alt branschanpassade förmedlingar inle får leda lill all den enskildes möjlighe­ter alt finna arbele utanför aktuell bransch minskar.

För att undvika brist pä arbetskraft inom reparalions- och ombyggnads­arbeten anserjag i likhet med AMS det synneriigen angeläget att styrelsen i samråd med parterna snabbt tar fram nödvändig ulbildning i försia hand inom arbetsmarknadsutbildningen. Samtidigt måste, som AMS framhåller, gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linje anpassas till beho­ven. F.n. disponeras, av totalt 4700 intagninsplatser, drygt 900 i skogs­länen trots att etl överskott av byggnadsarbetare finns i de flesla av dessa län. En viss minskning av antalet intagningsplatser görs lill nästa läsår bl. a. lill följd av all sökandetrycket minskat. Efter samråd med chefen för ulbildningsdepartemenlet finner jag det angeläget atl de regionala och lokala skolmyndigheterna lillsamrfiäns med berörda parter på arbetsmark-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                      14

nåden arbeiar aktivt för atl antalet platser i skogslänen minskas till en, i förhållande lill behovet av arbetskraft, lämplig nivå.

Enligt AMS förutsätter byggnadsverksamheten att en stor del av de anställda är beredda till geografisk röriighet antingen genom att pendla mellan bostadsort och arbetsplats eller genom atl flytta. Byggnadsarbeta­re, som tar arbete på annan ort kan, enligt AMS, inte alltid räkna med att få fortsatt sladigvarande arbele på orten. AMS föreslår mol denna bakgmnd att den nuvarande starthjälpen skall få utnyttjas för att finansiera vecko­slutsresor.

Jag delar AMS och parternas uppfatlning all del är vikfigt att underiätta för byggnadsarbetare att la arbete — både inom och utanför byggbranschen - på annan ort om en långsiktig balans skall kunna uppnås. För atl uppnå en bättre överensstämmelse med nu gällande system förordar jag dock alt en något annoriunda lösning väljs. I likhel med vad som f n. gäller i fråga om flyttningsbidrag för dem som är bosatta inom kommunerna Kiruna och Gällivare bör byggnadsarbetare i skogslänen kunna beviljas ersällning för två hemresor per månad under ell år under förutsättning alt dagpendling inte är möjlig. Vidare bör med hänsyn till anställningsförhållanderna på byggarbelsmarknaden starthjälp med 2000 kr. kunna ulgå om anställning­en beräknas vara minst tre månader. I övrigt bör gällande regler tillämpas. Den totala kostnaden för mitt förslag om månadsresor och starthjälp för byggnadsarbetare beräknar jag till ca 25 milj. kr. Del lotala medelsbehovel för flyttningsbidrag är f. n. svårt att bedöma. Jag föreslår därför inle nu all anslaget för flyitningsbidrag skall tillföras medel för de akluella förändring­arna utan återkommer om så erfordras lill regeringen i denna fråga.

För all siärka projeklberedskapen av investeringsobjekt föreslår AMS att det antingen införs ett projekleringsbidrag eller någon form av s.k. mjuka lån som avskrivs när projektet kommer till slånd. Jag kan inle tillstyrka delta förslag. Del finns dock skäl att erinra om att regeringen i december 1984 beslutade om en försöksverksamhet med förenklad säsong­styrning av byggverksamheten i fem län. Försöken bygger på frivilliga överenskommelser med de större byggherrarna inom kommunen, lands­tinget och slaten. Försöksverksamheten innebär ett ökat ansvar för kom­munerna att göra en långsikfig planering av byggandet. Detta har väsenllig betydelse för möjligheterna atl snabbi starta olika verksamheler. Vidare underiättas kommunernas möjligheter att göra totala inventeringar av kommunens byggbehov på sikt.

Enligt AMS bedömning skulle det, om de föreslagna åtgärderna genom­förs, ta två till fyra år innan rimlig balans kan uppnås på byggarbetsmark­naden. Under denna period behövs kompletterande sysselsättningsin­satser i form av stimulanser och lidigareläggningar av angelägna invesle­ringar. För nästa budgetår föreslår AMS alt minsl 500 milj. kr. anslås för tidigareläggning av statliga och statsbidragsberätfigade kommunala och enskilda objekt.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                     15

Den bedömning av byggarbelsmarknaden som i dag kan göras pekar på en mer posifiv utveckling för vintern 1985-1986 än vad molsvarande bedömning visade för ett år sedan. Trots detta kvarslår, som lidigare har framhållits, omfatlande regional obalans som inte kan lösas på kort sikt. För all underlätta denna anpassning fordras all alla parter på byggmarkna­den aktivt dellar. Anslagen fill underhåll inom byggnadsslyrelsens an­svarsområde kommer atl öka kraftigt under budgetårel 1985/86. Kommu­nernas insatser spelar här också en framträdande roll och jag ulgår från all kommunerna kommer att intensifiera reparations- och underhållsverksam­heten i kommunala byggnader och anläggningar. För riksdagens kännedom vill jag samtidigt meddela all regeringen i dag med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmaklen (prop. 1984/85: 150, bil. I, FiU 40, rskr 420) beslular om slatliga lidigareläggningar för 162,4 milj. kr. samt avsätter 138 milj. kr. för kommunala beredskapsarbelen av investerings­karaklär i vissa skogslän.\Chefen för socialdepartementet kommer senare i samband med en proposition om barnomsorgen att bl. a. föreslå yllerligare medel till anordningsbidrag för barnstugor motsvarande en investeringsvo­lym om ca 300 milj. kr. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare att föreslå regeringen alt 48milj. kr. får användas för anordningsbidrag för samlingslokaler. Totalt moisvarar dessa ålgärder en investeringsvolym på närmare I 100 milj. kr. Den toiala sysselsättningseffekten av dessa invesle­ringar kan beräknas fill 2 000 - 2 400 personer.

Teknikerbristen

Bristen på tekniker har blivit alltmer påtaglig. Brislen gäller framför alll civilingenjörer och berör i särskilt hög grad verkstadsindustrin. I årets budgetproposition lämnade jag en utförlig redovisning av den bristsituation som föreligger. I en bilaga lill AMS skrivelse den 22 mars 1985 och i en skrift utgiven av Industriförbundet, Sveriges Verkstadsförening och Svenska Arbetsgivareföreningen med titeln "Var finns teknikerna för svensk induslri?" ges ytterligare belysning av frågan.

I den nämnda skriften framhålls atl de underliggande drivkrafterna till teknikerbrislens framväxt och orsaker är långsiktiga. De viktigaste är Sveriges kraftigt ökade specialisering på kunskapsintensiva produkter, dessa produkters snabba marknadsexpansion och teknikeryrkenas allmänl stigande betydelse i produktionsprocessen.

I likhet med författarna till skriften, ser jag teknikerbristen som ett hälsotecken för den svenska industrin. Detta kan lyckas paradoxall men är ett ullryck för framlidstron i den svenska ekonomin. Gemensamma an­strängningar måste göras för att fylla behoven av kvalificerade tekniker och därmed främja en önskvärd ytterligare produktions- och kvalitetsök­ning inom industrin.

Kortsiktigt har teknikerbristen medfört vissa problem för, i första hand.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                      16

de tekniska högskolorna. Genom industrins slora efterfrågan på kvalifice­rade tekniker har högskolan svårigheter all behålla den forskande och undervisande personalen. Chefen för utbildningsdepartementet har nyli­gen tillkallat en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag lill ålgärder för att förbättra lärarförsörjningen.

Den successivt accentuerade bristen på tekniker är emellertid långsiktig och måste huvudsakligen motverkas genom långsikiigi inriklade insalser inom utbildningspolitiken. I årets budgetproposition lämnade chefen för utbildningsdepartementet vissa förslag om utökning av kapaciteten, i bl. a. civilingenjörsutbildningen samt förslag om utveckling av kortare teknisk högskoleutbildning. Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken kan emeller­tid vissa ytterligare överbryggande insatser göras ulöver den vidgade sals­ning på teknikerulbildning inom arbetsmarknadsutbildningen som rege­ringen initierade inför innevarande budgetår. Genom att, såsom AMS föreslår, vidga reglerna för AMU i företag och främst då för den s.k. flaskhalsulbildningen kan brislen på lekniska tjänstemän till en del motver­kas.

I sin skrivelse den 22 mars 1985 föreslår AMS att antalet bidragsberätti­gade timmar för AMU i förelag får fördubblas. Vidare föreslås alt bidrags­beloppet om högsl 35 kr. per timme för kurskostnader skall få överskridas vid fort- eller vidareutbildning av tekniker. Jag delar AMS uppfatlning att tekniska påbyggnader av den art som här avses, kan behöva omfatta mer än nuvarande begränsning till 920 limmar. Samtidigt anserjag del angelä­get all förelagen snabbt utnyttjar möjligheten att genom flaskhalsutbild­ning lillgodose behovel av tekniker. Mol denna bakgrund avserjag senare alt föreslå regeringen all bidrag för lekniska påbyggnadskurser som startas under år 1984 skall få beviljas för upp till I 840 timmar. Jag anser mig däremol inle kunna bilräda AMS förslag om höjning av bidragsbeloppet för kurskoslnader eller uividgning av timantal för andra ulbildningar. Jag vill emellertid också understryka vikten av all förelagen själva snabbt tar sin del av ansvaret för kunskapsuppbyggnaden. Planeringen för utnyttjandet av förnyelsefonderna bör inledas omedelbart. Fondernas medel kan las i anspråk för ulbildning som startar den 1 januari 1986. Det är viktigt all företagen lar i beaktande möjlighelerna atl expandera den företagsinierna utbildningen under nästa lågkonjunktur. Del bör också så långt del prak­tiskt är möjligt ske en anpassning av de fort- och vidareutbildningskurser som erbjuds inom arbetsmarknadsutbildningen och Komvux. Kurserna kan läggas upp så atl de passar yrkesverksamma ingenjörer och tekniker. Olika studielakt, föriäggning till kvällslid, helger och andra lider då det kan finnas lediga resurser saml distansstudier bör också eftersträvas.

De goda erfarenheter och traditioner som byggts upp inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadsutbildningen när del gäller åtgärder inriktade på manuella yrken kommer nu väl lill pass. Omorganisa­tionen av arbetsmarknadsutbildningen till en uppdragsorganisation, vilken


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                     17

ytterst syftar till att öka flexibiliteten och marknadsanpassningen av kurs­utbudet, torde också kunna öka möjligheterna alt häva obalanserna inom teknikerområdet. Jag går nu in pä vissa andra utbildningsfrågor.

Övriga utbildningsfrågor

Enligt bestämmelserna för AMU i företag kan bidrag lämnas lill företag för utbildning vid risk för permillering eller uppsägning, för s. k. flaskhals-utbildning, vid utbildning till följd av strukturella förändringar som kan leda lill arbetrlöshel för den enskilde saml för utbildning av arbelslagare för alt medverka lill ökad jämställdhet. Bidrag ulgår för utbildningskost­nader med 35 kr. per limme under högst 920 limmar. Om arbetsgivaren i samband med 'att förelag beviljas bidrag för kurskostnader åtar sig alt anställa en vikarie, ta emol en praktikant eller liknande som motprestation så utgår ytterligare högst 35 kr. per limme till lönekostnader för den som utbildas.

Men hänsyn lill riksdagens beslut om förnyelsefonder m. m. (prop. 1984/85:86, FiU: 9, rskr 108) bör reglerna för AMU i företag ändras. Utgångspunkten bör härvid, enligt min mening, vara själva syflel med förnyelsefonderna, nämligen all ulnyttja en del av företagens vinst till bl. a. ulbildning. Så länge företaget har disponibla medel på sitt förnyelsekonto bör således dessa i försia hand utnyttjas. I del fall förelagets förnyelse­konto är tömt bör, enligt min mening, länsarbetsnämnden kunna bevilja bidrag för AMU i företag. Bidrag för s.k. jämställdhelsutbildning bör också kunna ulges oberoende av om ell förelag har medel på förnyelse­konto eller inle. Jag vill dock erinra om vad chefen för finansdepartemen­tet framfört i prop. 1984/85: 86 om förnyelsefonder m. m. angående kvin­nors behov av utbildning på arbetsplatsen. Likaså bör anslällda som på­börjal den tidigare nämnda tekniska ulbildningen få fullfölja den oberoende av om företaget har sådant konlo eller ej.

AMS har vidare i sin framställning föreslagil vissa regeländringar för atl utvidga möjlighelen för kommuner och landsting alt få bidrag för utbild­ning av anslällda.

1 dag gäller att kommuner och landsting kan få bidrag för ulbildning av anslällda dä ulbildningen är föranledd av strukturella förändringar till följd av ny leknik som utan ulbildning kan bedömas leda till arbetslöshet för den berörda personalen. Jag avser all inleda diskussioner med parierna på den kommunala sidan kring utbildningsfrågor och är därför inte beredd all nu föreslå några ändringar i denna fråga.

Inom ramen för brislyrkesutbildningen bedrivs en särskild utbildning för anställda inom tekoindustrin. Vid denna utbildning utgår utbildningsbidrag lill eleverna och förelagen betalar utfyllnad till full lön. Av administraliva skäl bör bidragel i likhet med vad som gäller för AMU i företag kunna ulgå


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                       18

fill företaget. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen denna föränd­ring.

I syfte att vidga utbildningsmöjligheterna för arbelslösa har chefen för utbildningsdepartementet tidigare denna dag föreslagit att ytterligare 50 milj. kr. skall satsas på särskilt vuxenstudieslöd för arbetslösa (SVUXA). Vuxenutbildningsavgiften bör därför höjas från nuvarande 0,25% av den toiala lönesumman till 0,264%. Samtidigt bör arbetsmarknadsavgiften sän­kas i motsvarande grad, dvs. från 1,6 till 1,586%. Delta förslag kräver atl lagen (1981: 691) om socialavgifter ändras. I denna fråga har jag samrått med chefen för socialdepartementet. Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärendet som underbilaga 2.2.1.

Genom SVUXA får arbetslösa personer, som inle kan få lämplig ulbild­ning genom arbetsmarknadsutbildning, möjlighel all komplettera sina skol­kunskaper på gmndskole- eller gymnasienivå eller bygga på sin utbildning med yrkesinriktade kurser. Planeringsvolymen för arbelsmarknadsulbild­ning inom del reguljära skolväsendet bör mot denna bakgrund ligga 2000 personer lägre än vad som angavs i budgetpropositionen. Detla påverkar dock inle medelsberäkningen under anslaget B 6. Arbelsmarknadsulbild­ning och B 8. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer vidare senare att, med stöd av riksdagens bemyndigande, föreslå regeringen att dels öka antalet utbildningstimmar i komvux, dels att medge skolöverstyrelsen (SÖ) att besluta om bidrag för kurser vid folkhögskola för arbetslös ungdom. Här­igenom skapas platser för ca 17000 deltagare, varav 2000 i folkhögskolor.

Under innevarande budgetår bedrivs enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84: 150, bil. 12, AU 24, rskr385) ett särskilt projekl med utbildning inom dataområdet för kortutbildade. För budgetårel 1984/85 har 32 milj. kr. anvisats för projektet. Bidrag utges i princip enligt reglerna för AMU i företag.

Inom regeringen har jag tillsammans med statsråden Ingvar Carlsson och Hjelm-Wallén svarat för ledningen av projektet. I en inlerdepartemen­tal arbetsgrupp med ansvar för den mer praktiska styrningen av projektet har föreirädare för LO, TCO och SAF deltagit.

Hälften av de anvisade medlen har fördelats till länsarbetsnämnderna i Östergöfiands, Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län. Den andra hälften fördelas efler beslut av regeringen.

Enligt regeringens riktlinjer för projektet beräknades 5 000 personer - i ett första sleg — kunna erbjudas en gmndläggande inlroduklion i datalära om upp till 160 limmar per person. Av dessa beräknades vidare ca 1000 personer kunna erbjudas en längre yrkesinriklad utbildning som förbere­delse för nya eller ändrade arbetsuppgifter.

En uppföljning som har gjorts och rapporterats till mig visar att den försia delen av projektet är genomförd på ett tillfredsställande sätl. Siudie-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                      19

förbunden, Komvux och arbetsmarknadsutbildningen har varit de vanli­gasle utbildningsanordnarna. De erfarenheler som har vunnits i projeklel bör bl.a. kunna las fill vara av företag som utnyttjar förnyelsefondsmedel för utbildning. Bidrag beräknas ha beviljats för utbildning av minsl 8000 personer. Den mer yrkesinriktade utbildningsdelen eller sleg två av projek­tet har lagit längre tid alt förbereda än den kortare introduktionsutbildning­en, men har påbörjats eller är under förberedande i etl flertal företag.

Jag anser det angeläget att kortutbildade även näsla budgetår ges en särskild möjlighet till utbildning enligt projektets riktlinjer. Jag föreslår därför ytteriigare medel - 16 milj. kr. - för detla projekl. Huvuddelen av medlen bör tillföras AMS. Inom projektet har de centrala parternas med­verkan visat sig vara av stort värde. Jag anser det därför väsenlligt att en referensgmpp kan knylas till AMS för dessa frågor. Del bör i fortsättning­en ankomma på AMS all beslula om bidrag. Det är också angelägel alt den fortsatta delen av projektet som bl. a. avser den mer yrkesinriktade utbild­ningsdelen kan följas upp. En mindre del av de beräknade medlen bör därför kunna användas för utvärdering. Jag återkommer strax till medels­beräkningen.

Långtidsarbetslöshet

Långtidsarbetslösheten är, som jag ser det, ell av de allvarligaste pro­blemen i den aktuella arbetsmarknadssituationen. Att långtidsarbetslöshe­ten i Sverige är ell betydligt mindre problem än i omvärlden, och atl den de allra senasle månaderna tenderat atl minska, får enligt min uppfattning inle las till intäkt för minskade ansträngningar.

Långtidsarbetslösheten är särskilt allvarlig i etl fördelningspolitiskt per­spekliv. Det har visat sig all det även vid etl förbättrat arbetsmarknadsläge kvarstår många i arbetslöshet under lång tid. Särskilt gäller delta grupper med svag utbildningsbakgrund, äldre, arbetshandikappade m. fl.

AMS konstaterar i skrivelsen den 22 mars 1985 all möjlighelerna all vända utvecklingen av långtidsarbetslösheten starkt hänger samman med den allmänna efterfrågan på arbetskraft. Del är enligt min uppfattning därför nödvändigl atl alla arbetsgivare, såväl privata som offenlliga, lar elt ansvar och breddar sin rekrytering. Enbart under försia kvartalet i år nyanmäldes mer än 70000 platser per månad i genomsnitt till förmedling­en. Inom ramen för dessa måste del finnas många arbetstillfällen även för långtidsarbelslösa. Arbetsförmedlingens ansträngningar alt placera de långtidsarbetslösa i arbete måsle mölas av en vidsynt attityd till den tillgängliga arbetskraften från förelag och myndigheter.

Begreppel långtidsarbelslösa läcker en mycket heterogen grupp av män­niskor. Många av de äldre närmar sig den allmänna pensionsåldern och har sin försöijning genom en kombination av tjänstepension eller pensionslik-nande förmån från lidigare arbetsgivare och ersättning genom arbetslös-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                     20

hetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Avstegen från turordningsreglerna i anställningsskyddslagen har ocksä lell lill en ökning av den regislrerade långtidsarbetslösheten genom de s. k. 58,3-årspensio-neringarna. Vidare finns del bland de långtidsarbetslösa tjänstepensionärer som genom att vara inskrivna vid arbetsförmedlingen har möjlighel alt påverka sin sjukpenning. Formellt skall dessa grupper — i den mån de gör anspråk på konlanlstöd - stå lill förfogande för arbele och vara beredda alt la erbjudet arbele. Enligt AMS är möjligheterna att anvisa arbele emellertid oftast mycket små och i prakliken har arbetssökandet i flertalet fall endasl en formell karaktär.

Enligt en särskild redovisning som AMS har presenterat uppgick år 1964 de långtidsarbelslösa till 8% av samtliga arbetslösa. År 1984 hade denna andel ökal lill 28%. Vid årsskiftet 1984-1985 uppgick antalet kvarstående arbetssökande som var långtidsarbelslösa lill 45 000, varav 25 000 var 55 år eller äldre. Ca 29000 var medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna. Uppskattningsvis 16000 - 20000 av de långtidsarbelslösa var endast "for­mellt" arbetssökande, dvs. de var anmälda som arbetssökande endast för alt kunna behålla sin sjukpenning eller annan liknande förmån eller i avvaktan på pension. Var femle länglidsarbelslös sökte endasl deltidsarbe­te. De långtidsarbetslösa var något överrepresenterade bland de lokall arbetssökande. Under år 1984 placerades ca 32000 långtidsarbetslösa i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller ungdomslag, vilkel var ca 18% av samtliga som placerades i sådana ålgärder.

Det kan ur flera synpunkler ifrågasättas om del är en lämplig ordning att rätten lill olika sociala förmåner eller möjlighelen atl försörja sig vid pensionering skall vara förenad med ett krav på atl vara arbetssökande på arbetsförmedlingen. Personerna i fråga tvingas många gånger att uppträda som arbetssökande ulan alt vara del och arbetsförmedlingens resurser tas i anspråk för uppgifter som faller uianför verksamhelen. Dessa problem bör kunna lösas i annan ordning. En del av dessa frågor är redan nu eller kommer atl bli föremål för ulredning. Kommillén för översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen (Dir. 1984: 42) har bl.a. fåll i uppdrag att mot bakgrund av 58,3-årspensioneringarna pröva frågan om frivilliga avgångar från arbetsmarknaden före den ordinarie pensionsål­dern.

Den i årels budgetproposition aviserade utredningen om vissa frågor rörande arbetslöshetsersättning kommer alt få i uppdrag all bl.a. se över rätlen lill arbetslöshetsersättning i samband med pension och möjligheten all i störte utsträckning placera dellidssökande i arbete som moisvarar deras arbetsutbud. Även om man inom ramen för dessa utredningsuppdrag kan lösa vissa av dessa problem kvarslår andra, som bara kan lösas genom uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter. Jag länker då på sädana frågor som åldersgränser och ersättningsnivåer i samband med tjänstepen­sioner. Jag vill här upplysa om all man på den kommunala sidan nu har


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                                  21

träffat avtal som gör det möjligl för anställda atl slanna kvar i ijänsl lill 65 års ålder. Tidigare gällde att vissa anställda skulle lämna sina tjänsler vid 63 års ålder. Många av dessa tidiga pensionärer har varil hänvisade till att uppträda som arbetssökande för atl dryga ut sin pension med arbetslös­hetsersälining.

I avvaktan på förslag från de ulredningar som jag nyss har nämnt kommer jag nu inte att föreslå några ändringar i de regler som gäller i dessa avseenden. Jag har emellertid ändå funnii del angeläget att redovisa min uppfattning atl långtidsarbetslösheten måsle prioriteras i ell skede när efterfrågan på arbetskraft stiger snabbt. Delta bör ske bl.a. genom alt de sysselsättningsskapande åtgärderna i större utsträckning ulnyttjas för de långtidsarbelslösa. Rekryteringsstöden skall i första hand användas för långtidsarbelslösa. Under nästa budgetår bör detta gälla i större ulslräck­ning än hillills även i fråga om beredskapsarbeten. Målet bör vara att antalet långtidsarbelslösa väsenlligt reduceras genom dessa stödformer.

Jag vill här också erinra om all fr.o.m. den I oklober 1983 gäller att utförsäkringshotade kassamedlemmar, dvs. långtidsarbetslösa kassamed­lemmar, har rätt atl på begäran bli anvisade etl beredskapsarbete. Från oktober 1983 till halvårsskiftet 1984 placerades totalt ca 126000 personer i beredskapsarbete. Under samma lid utnyttjade uppskattningsvis knappi 4000 utförsäkringshotade kassamedlemmar rällen alt begära beredskaps­arbete.

1 della sammanhang vill jag också nämna alt AMS i december 1984 beslöt all genomföra försök med förbättrat skydd mol ulförsäkring för arbetslösa kassamedlemmar i Älvsborgs och Värmlands län. Försökens syfte är att få lill stånd elt mer systematiskt och koncentrerat arbete för all bryta arbetslösheten i ett tidigare skede. Förmedlingens uppdrag är all före den 200: e ersättningsdagen för varje individ la fram en konkrel handlings­plan för del fortsatta arbetet med alt bryta arbetslösheten. Senast i anslut­ning lill den 200: e ersätlningsdagen skall - om arbetsplacering inle är möjlig - förmedlingen ge ett erbjudande om lämplig placering i åtgärd i de fall sådan placering är meningsfull. Försöksverksamheten kommer att utvärderas efter sommaren 1985.

Ålgärderna inom hela del arbelsmarknadspoliliska fältet syfiar till alt begränsa arbelslöshetstiden och förebygga framtida arbelslöshetsrisker. Att bryla långvarig arbetslöshet är därför självfallet alllid en viklig uppgifl. I AMS rikllinjer för länsarbetsnämndernas verksamhetsplanering har där­för insalser mol långtidsarbetslöshet ylleriigare skjulils i förgrunden. Delta kommer också all gälla för verksamhetsplaneringen under kommande budgelår. Insatserna för all placera de långtidsarbelslösa på den öppna arbetsmarknaden måsle enligt min mening intensifieras.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                       22

Ungdomsfrågor

Jag gav i årels budgelproposilion en utförlig redovisning av arbetsmark-nadsulvecklingen för ungdomarna och framför alh för 18- och 19-åringarna sedan lagen om ungdomslag infördes den 1 januari 1984. Riksdagen har därefter (AU 1984/85: 11, rskr 188) fattat beslut om vissa ändringar i lagen bl.a. med syfte all öka uislussningen ur ungdomslagen. Jag har inte för avsikl atl återkomma till dessa frågor nu.

Jag vill i slället la upp frågan om möjlighelen för ungdomar i ungdomslag atl placeras i arbete med hjälp av rekryteringsstöd. AMS föreslår i sin skrivelse all anslaget för ungdomslag bör kunna las i anspråk för rekryte­ringsstöd för ungdomar som har varit placerade i ungdomslag i sex måna­der eller som enligt handledarens bedömning riskerar att kvarslå i ung­domslaget under lång lid.

Frågan behandlades delvis i budgetpropositionen. Del finns anledning atl behandla den utförligt nu.

Det normala för när ungdomar träder in på arbetsmarknaden måste även i fortsättningen vara all delta skall ske utan att arbetsgivaren subventione­ras för anställningen. Om denna huvudprincip inle får råda kommer den ordinarie arbetsmarknaden för ungdomar, som trots alll är ganska stor, snabbt att försvinna. Däremot bör rekryteringsstöd kunna utnyttjas som etl individuelll medel för att placera ungdomar i särskilda fall. Jag tänker på ungdomar som har varil länge i ungdomslag, som närmar sig 20-årsål-dern och där det inte är möjligl att hitta etl arbete på den öppna arbets­marknaden.

Rekryteringsstöd bör också kunna användas i samband med att individu­ella planer upprättas för ungdomar som har varit i ungdomslag en längre lid och där arbetsförmedlingen klarl bedömer att andra alternativ är uteslutna. Jag vill slutligen återigen understryka att rekryteringsstöd hela tiden måste användas som ett individuelll stöd i särskilda fall och aldrig få karaktär av en generell åtgärd för ungdomar. När det gäller medelsfrågan har 1 058 milj. kr. avsatts för rekryteringsstöd för näsla budgetår. Dessa medel får också utnyttjas för ungdomar i ungdomslag i de situationer jag nu har redovisat, och jag kan inte finna motiv för alt vidga denna ram genom atl rekryteringsstöd skulle kunna utbetalas från anslaget för ungdomslag. Frå­gan om yllerligare medel behövs för rekryteringsstöd får, som jag tidigare har anförl, bedömas när utvecklingen för hela budgetårel 1985/86 bällre kan överblickas.

Utbildningsutskoltet har (UbU 1984/85: 18) uttalat alt vägledande för översynen av det nuvarande planeringssystemet för gymnasieskolan bör vara atl kunna erbjuda alla ungdomar under 20 år en gymnasieplals. I detta sammanhang är frågan om samordning mellan ålgärdssyslemen för 16-17-åringar å ena sidan och 18-19-åringar å andra sidan, en väsenfiig del. Mol denna bakgrund pågår inom regeringskansliel en översyn av de sam-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 2                                      23

lade insaiserna för hela gruppen ungdomar i åldern 16—20 år. Arbelet bedrivs med sikte på all regeringens ställningstagande skall kunna presen­teras i budgetpropositionen för budgetåret 1986/87.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen atl

1.      antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter,

2.      godkänna vad jag har förordat ifråga om månadsresor och start­
hjälp till byggnadsarbetare.

B 6. Arbetsmarknadsutbildning

I årels budgetproposition (prop. 1984/85: 100, bil. 12, s.75) anmälde jag min avsikl atl återkomma med förslag i fråga om medel för fortsatt verk­samhet med utbildning inom dataområdet för kortutbildade. Jag beräknar koslnaden för nästa budgelår till 16 milj. kr. Med hänvisning lill vad jag nyss har anförl i denna fråga saml i enlighet med anslagsberäkningen för näsla budgelår där AMS får disponera över elt lill hälften upptaget helårs­anslag hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

all till Arbetsmarknadsutbildning för budgetårel 1985/86 under tion­de huvudlileln ulöver i prop. 1984/85: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ell reservationsanslag av 8000000 kr.

B 8. Kostnader för ny organisafion för den särskilt anordnade arbetsmark­nadsutbildningen m. m.

Med hänvisning lill vad jag nyss har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till Koslnader för ny organisalion för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. för budgetåret 1985/86 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1984/85:100, bil. 12, upptagna medel anvisa ell förslagsanslag av 8000000 kr.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 2                                                 24

Underbilaga 2.2.1

Förslag till

Lag om ändring t lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. I § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

2 kap. !§' En arbelsgivare skall på det avgiflsunderiag som anges i 3-5 §§ för varje år belala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50 procenl,

2.   folkpensionsavgifi med 9,45 procenl,

3.   lilläggspensionsavgift efler de procenlsats som anges i särskild lag,

4.   delpensionsavgift med 0,50 procent,

5.   barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgifl med 0,60 procent,

T. arbetsmarknadsavgift      med 7. arbetsmarknadsavgift      med

1,60 procent,                               1,586 procent,

8.    arbelarskyddsavgifi med 0,155 procent,

9.    vuxenutbildningsavgift     med   9. vuxenutbildningsavgift    med 0,25 procent samt                                 0,264 procenl saml

10. lönegarantiavgifl med 0,20 procent.

Arbelsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra styckel skall dock betala endasl lilläggspensionsavgift.

Slaten belalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den  I juli 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1984:1106.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985


 


Civildepartementet: Vissa ersättningar till kyrkofonden


Bilaga 3


 


 


 


Bilaga 3

Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET
                             PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-04-16

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. såvitt avser civildepartementets verksamhetsområde.

F. KYRKLIGA ÄNDAMÅL

F 2. Vissa ersättningar till kyrkofonden

(Nytl anslag som ersäller de lidigare anslagen Vissa ersättningar til kyrkofonden och Bidrag till kyrkomötet.)

1983/84 Ulgift         5050737

1984/85 Anslag     47551000

1985/86 Förslag    85 851000

I prop. 1984/85: 100 (bil. 15 s. 137) har regeringen föreslagit riksdagen att i avvaklan på särskild proposilion i ämnet lill Vissa ersättningar till kyrko­fonden för budgetårel 1985/86 beräkna ett anslag på 49351000 kr. Jag anhåller nu alt få ta upp denna fråga.

Ur anslagel utgår ersättning lill kyrkofonden med 5050737 kr. för präs­terskapets lill statsverket indragna tionde m. m. Ersättningen utgår enligt föreskrift i 5 § lagen (1970:940) om kyrkliga koslnader (omtryckt 1982: 379, ändrad 1983:401 och 1984:509).

Fr. o. m. år 1985 utgår också ersättning till kyrkofonden för inkomstbort­fall till följd av avskaffandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer. Enligt förslag i prop. 1983/84: 133 (s. 34) skall kompensalion för delta inkomstbortfall ulgå med 85 milj. kr. för hell år. För första halvåret 1985 har anvisats hälften av detla belopp.

Innevarande budgelår utgår bidrag lill kyrkofonden med I 750000 kr. ur det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget C 12. Bidrag till kyrko­mötet. Regeringen har i prop. 1981/82: 192 lagt fram förslag om ett refor­merat kyrkomöte m.m. Förslagel har godkänts av kyrkomötet (I SäU 1982:1, kskr 28) och riksdagen (KU 1982/83. rskr 2). Kostnaderna för kyrkomötet skall enligt riksdagens beslut med anledning av nämnda propo-1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga 3


 


Prop. 1984/85:150                                                                   2

silion i princip betalas ur kyrkofonden. Statsbidrag har emellerlid ansetts böra utgå med belopp som motsvarar de koslnader för allmänl kyrkomöte som tidigare har belastat statsbudgeten. 1 prop. 1984/85: 100 (bil. 15 s. 137) föreslås atl bidraget lill kyrkofonden för kostnader för kyrkomötet fr. o. m. nästa budgelår skall betalas från förevarande anslag.

Föredragandens överväganden

Den ersättning som ulgår lill kyrkofonden med anledning av församling­arnas inkomslbortfall lill följd av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, bör behandlas pä samma sätl som molsvarande bidrag lill kommunerna. Chefen för finansdepartementet har denna dag föreslagit att kompensationen reduceras med 250 milj. kr.

1 konsekvens härmed bör församlingarna få sin kompensation reducerad i molsvarande mån. Del innebär en minskning år 1986 med 12 milj. kr. Kompensationen kommer därför atl år 1986 uppgå till 73 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 79 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1985/86.

Kompensationen tillförs kyrkofonden ur vilken sedan kan utgå extra utjämningsbidrag till vissa kyrkliga kommuner. Vid beslut om sådana bidrag skall hänsyn främst tas till behovet av bidrag. Övergångsvis tas också viss hänsyn till bortfallet av skatteinkomster från juridiska personer.

Ur anslagel bör vidare i enlighet med vad jag förordat i prop. 1984/85: 100 (bil 15 s. 137) ulgå bidrag till kyrkofonden med 1 800000 kr. för koslnader för kyrkomötet.

Ersättning för prästerskapels till statsverket indragna tionde m. m. har beräknats till ett oförändrat belopp om 5 051 000 kr.

Anslaget bör alltså för nästa budgelår föras upp med 85 851 000 kr.

Jag hemsläller atl regeringen föreslår riksdagen

alt till Vissa ersällningar tdl kyrkofonden för budgetåret 1985/86 under trettonde huvudtiteln anvisa elt anslag av 85 851000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985


 


Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1985


 


 


 


Bilaga l.l

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR 1985

Inledning

Den reviderade nationalbudgelen för 1985 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementet och konjunkturinstitutet. National­budgelen bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Utredningsrådet har hörts men dess ledamöler bär inle något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgelen.

Finansdepartementet ansvarar för de sammanfattande bedömningarna av Sveriges ekonomi 1985 i kapitel I. Den ekonomiska utvecklingen inom olika områden behandlas mer i detalj i kapilel 2-10. Arbetsfördelning mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet och skillnader i pro­gnoser framgår av appendix till kapitel 1. En analys av effekterna av ell fall i dollarkursen har utarbetats av fil. kand. Göran Schubert och redovisas i appendix lill kapilel 3.

Arbelel med den reviderade nationalbudgelen inom finansdepartemen­tet har letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades för finansdepartementets del den 16 april 1985.

1    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1


 


Prop. 1984/85:150.    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget            2

1    Sammanfattande översikt

Finansdepartemenlel ansvarar för de sammanfattande bedömningarna i detta kapitel. Prognosskillnader mellan finansdepartementet och konjunk­turinstitutet framgår av appendix till kapitel 1. Skillnaderna avser främst import, lagerinvesteringar, bytesbalans och inflation.

1.1 Internationell utveckling

Den ekonomiska tillväxten i industriländerna sammantagna blev stark 1984. BNP i OECD-området ökade med ca 5%. Tillväxten var emellertid geografiskt ojämnt fördelad. I Förenta staterna blev tillväxten närmare 1%, medan den i Västeuropa stannade vid endast 2,5%. Den draghjälp som Förenta staterna gav den övriga världsekonomin under 1984 förbätt­rade avsevärt bytesbalansen i flera länder och mildrade skuldproblemen i skuldtyngda utvecklingsländer. Trots den ökade aktiviteten har inflationen inte ökat i OECD-området som helhet. Konsumentprisemas ökningstakt var 1984 oförändrat drygt 5%. Inte heller i de länder där fillväxten var snabbast, accelererade prisstegringarna särskilt mycket. Arbetslösheten i OECD-området minskade från 8,8% av arbetskraften 1983 till 8,3% 1984. I Västeuropa ökade den dock från 10,1 % till 10,7%.

Den amerikanska ekonomin tycks nu komma in i en fas med långsam­mare tillväxt. I stort sett samtliga inhemska efterfrågekomponenter väntas utvecklas svagare än tidigare och ulrikesbalansen väntas ge fortsatt nega­tiva bidrag till lolalefterfrågan. BNP-tillväxten beräknas stanna vid 31/4% 1985.

Draghjälpen från Förenta statema väntas således minska 1985. Därtill kommer alt finans- och penningpolitiken i övriga industriländer har en stram inriktning. I flertalet länder fästs stor vikt vid att få ner budgetun­derskotten och att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen. Den lotala pro­duktionstillväxten i Västeuropa beräknas stanna vid 21/2% även 1985. Den inhemska efterfrågan väntas dock öka med endast 11/2-2%. Inve­steringsefterfrågan är det mest expansiva inslaget, medan man å andra sidan måste räkna med ett bortfall av extern efterfrågan. Den måttliga fillväxten kan leda fill att arbetslösheten stiger till 11% 1985, vilket mot­svarar ca 19 milj. människor i Västeuropa utan arbete.

Den japanska ekonomin har stimulerats kraftigt av de goda exportmöj­ligheterna det senaste året. Efter hand har även hemmaefterfrågan för­stärkts något, särskilt gäller det investeringarna i den privata sektom. Finanspolifiken har emellertid alltjämt en klart restriktiv inriktning och den fortsatta tillväxten väntas alltjämt i hög grad bygga på extern efterfrågan. Bytesbalansens överskott beräknas fortsätta alt stiga. Den totala produk­tionstillväxten väntas bli ca 5% 1985.

Sammantaget beräknas BNP-tillväxten i OECD-områdel bli 3 1/4%


 


Prop. 1984/85:150.   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        3

1985. se tabell 1:1. I jämförelse med den preliminära nafionalbudgelen är det en något gynnsammare bild av den intemationella utvecklingen som nu redovisas. Främst är det prognosen för Förenta staterna som upprevide­rats.

Inflationen i industriländerna tycks nu ha stabiliserats på en låg nivå. Något nämnvärt inflationstryck från råvampriserna är inte sannolikl under 1985. Inte heller lönekostnaderna torde medföra några starkare inflations-impulser. Den strama finans- och penningpolitiken i de flesta länder bidrar till att dämpa eventuella prisstegringstendenser. Konsumentpriserna vän­tas öka med ca 5% 1985 för OECD-området som helhet. Skillnaderna mellan olika länders inflationslakt väntas minska. Förbundsrepubliken Tyskland och andra för Sverige vikfiga konkurrentländer bedöms fortsätta att ha en inflationstakt under genomsnittet för hela OECD-områdel.

Som vanligt är bedömningar av den internationella utvecklingen behäf­tade med osäkerhet. När det gäller Förenta staternas ekonomi har del främst all göra med de ökade underskotten i den federala budgeten och bytesbalansen. Underskotten kan utlösa anpassningsmekanismer som kan få en återhållande effekt på världsekonomin. De har bl.a. inifierat en diskussion i kongressen om långlgående protektionistiska åtgärder för atl skydda den amerikanska industrin (importavgifter och importkvoter), ål­gärder som med stor sannolikhet skulle utlösa motåtgärder från andra länder och därmed få ytterst allvarliga konsekvenser för det intemationella handelssystemet och världsekonomin.

Vidare kan dollarkursens fortsatta utveckling få stor betydelse för kon-junktumlvecklingen under 1985. Dollarn måste i början av 1985 anses vara klart övervärderad när det gäller konkurrensförhällandena mot resten av världen. Det kan idag inte bedömas om den nedgång som skett i dollarkur­sen sedan mitten av mars är inledningen till en mer omfattande dollarde­preciering. I ett appendix till kapitel 3 analyseras länkbara konsekvenser i första hand för den svenska ekonomin av en nedgång i dollarkursen. Av analysen framgår all konsekvenserna för världsekonomin i hög grad skulle bli beroende av vilka faklorer som utlöste dollarfallet och vilka reakfioner från den ekonomiska politiken, som nedgången skulle ge upphov lill.

Tabell 1:1 Internationell utveckling 1984 och 1985

 

 

BNP

 

Konsument-

Arbets

lös-

 

 

 

priser

 

löshet

 

 

% per år

 

% per år

 

%

 

 

1984

1985

1984

1985

1984

1985

Förenta statema

6,8

3 1/4

4,3

41/4

7,5

71/4

Japan

5,8

5

2,2

21/2

2,7

21/2

Förbundsrepubliken

 

 

 

 

 

 

Tyskland

2,6

23/4

2,4

2

8,3

81/4

OECD-Europa

2,5

2 1/2

7,6

61/2

10,7

11

OECD-Totalt

5,0

31/4 '■•

5,3

5

8,3

81/2


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         4

När det gäller Västeuropa har osäkerheten atl göra med huruvida de grundläggande problemen rörande pris- och lönebildningen har minskat eller ej. Medan utvecklingen i Förenta statema de senaste åren har innebu­rit en dämpning av både inflafion och arbetslöshet, har den sänkta prissteg­ringstakten i Västeuropa kunnal uppnås bara till prisel av en högre arbels­löshel. Den s. k. Phillipskurvan har i Västeuropa inte förskjutits inåt ulan utvecklingen de senaste åren har medfört en rörelse längs kurvan mot högre arbetslöshet och lägre inflation. Förstärkt tillväxt och reducerad arbetslöshet skulle därmed kunna dra upp inflationstakten. Detla skulle i sin lur kunna utlösa nya åtstramningar med ålföljande risker för att tillväx­ten dämpas.

Det kan inte uteslutas att tillväxten i Västeuropa blir något slarkare än ovan förutsatt. Möjligen skulle farhågor för konsekvenser av minskade positiva bidrag från den amerikanska ekonomin kunna leda lill lättnader i den nuvarande starkt restriktiva finanspolitiken. I vissa länder övervägs exempelvis skaltelällnader, vilka emellertid inte torde få några mer bety­dande effekter på konsumfionsefterfrågan under 1985.

1.2 Utvecklingen i Sverige

Allmänt om utvecklingen 1984 och 1985

Den ekonomiska tillväxten i Sverige blev stark 1984. BNP ökade med 3,0% och industriproduktionen med ca 7%. Efterfrågan hade en tyngd­punkt på export och investeringar (inkl. lager). Dessa delar ökade sam­manlagel med ca 61/2%, medan konsumtionen bara ökade med drygt 1 %. Bytesbalansen förbättrades från elt underskott på 7 miljarder kr. 1983 till ett överskott på 1 miljard kr. 1984. Antalet sysselsatta ökade med 36000 personer och arbetslösheten reducerades från 3,5% 1983 fill 3,1% 1984. Inflationen dämpades från ca 9% 1983 till 8% 1984.

Åven 1985 väntas fillväxten fortsätta att vara god. BNP beräknas öka med ca 21/2% och industriproduktionen med 6%. Efterfrågan har fortfa­rande en inriktning på export och investeringar. Dessa delar av efterfrågan beräknas även 1985 öka med ca 61/2%, medan konsumtionens ökning på nytt väntas stanna vid drygt 1 %.

Sett över hela perioden 1982-1985 innebär det att investeringar (inkl. lager) och export har ökat sin andel av efterfrågan från knappt 38% till knappt 42 %, se tabell 1:2. Denna förskjutning av efterfrågan från konsum­tion mot investeringar och export har skett inom ramen för en total tillväxt på 2 å 3% per år.

Antalet sysselsatta väntas öka med närmare 40000 personer 1985. Ar­betslösheten ser ut att kunna reduceras ytterligare 1985. Inflationen beräk­nas fortsätta att dämpas till ca 6% 1985 (konsumentprisindex ökning mellan årsgenomsnitten 1984 och 1985). Regeringens mål att nedbringa inflationen till 3% under loppet av 1985 fömtses kunna uppnås. Bytesba-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget


Tabell 1:2 Efterfrågans utveckling och sammansättning 1982—1985

1980 års priser

1982     1983     1984


1985


 


39,3

Artig procentuell volymförändring

Bruttoinvesteringar

+ lagerinvesteringar H- export

Konsumfion

Total efterfrågan

Procentandel av total efterfrågan

Bruttoinvesteringar

+ lagerinvesteringar -t- export


37,6


 

6,3

6,7

6,5

0,7

1,3

1,2

1,9

3,4

3,3

40,5

41,7


lansen beräknas försämras något till elt underskott på ca 3 miljarder kr. 1985.

I jämförelse med den preliminära nafionalbudgelen förutses en något starkare tillväxt av produklion och sysselsättning . Särskilt investeringarna ökar mer än lidigare beräknal, men även exporten och den privata kon­sumtionen väntas öka något snabbare. Den starkare efterfrågelillväxten gör emellertid att lagemppbyggnaden inte antas bli fullt lika kraftig som tidigare beräknats. BNP-tillväxten 1985 upprevideras från 2,1 % fill 2,4%, se tabell 1:3. Åven importens ökningstakt har reviderats upp.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans 1983-1985

 

 

 

Miljarder kr. löpande priser 1984

, Åriig procentuell volymförändring

 

 

1983

1984

1985

BNP

Import, varor och tjänster

784,0 253,7

2,5 0,0

3,0 4,9

2,4 6,3

Tillgång

1037,7

1,9

3,4

3,3

Privat konsumtion

397,4

-1,7

0,9

1,4

Offentlig konsumtion Statlig Kommunal

221,5

61,0

160,5

0,9

-3,5 2,8

1,8 0.2

2,5

0,8

-1,0

1,5

Bruttoinvesteringar Näringslivet Därav industri Statliga myndigheter och affärsverk Kommuner Bostäder

143,8 70,3 23,1

17,3 24,7 31,5

1,1 3,2 1,8

1,7 -0,2 -2,1

3,6 10,0 15,9

-5,4 -5,4 3,2

3,7

8,7

25,0

2,3 -1,7 -2,4

Lagerinvesteringar'

-7,2

-0,4

0,7

1,3

Export, varor och tjänster

282,2

.10,5

6,1

4,3

Användning

1037,7

1,9

3,4

3,3

Förändring i lagerinvestering i procentav föregående års BNP.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         6

Den ekonomiska politikens inriktning 1985

Finanspolitiken har en fortsatt restriktiv inriktning. Statens reala utgifter exkl. räntebetalningar minskar något 1985, medan statens reala inkomsler ökar med drygt 21/2%, dvs. i ungefär samma takt som BNP. Därigenom verkar både inkomster och utgifter exkl. räntor åtstramande på ekonomin. Ränteutgifterna beräknas öka med ca 10 miljarder kr. 1985, vilkel har en viss expansiv effekt. Finanspolitikens sammanlagda effekter beräknas re­ducera BNP-tillväxten med drygt 1/2 procentenhet 1985. Budgetunder­skottet väntas minska från 75 miljarder kr. 1984 till 63 miljarder kr. 1985.

Åven penningpolitiken är restriktiv. Ränledifferensen gentemot utlandet för korta placeringar var i början av april 4—5 procentenheter. Penning­mängdens fillväxt avses även 1985 hållas på en mycket låg nivå. För att begränsa likviditetsökningen senare i år och i början av nästa år föreslås i kompletteringspropositionen ytterligare likviditetssteriliseringar från nä­ringslivet och kommunerna.

Regeringen har satt som mål att begränsa inflationstakten under loppel av 1985 till 3 %. För atl skapa bättre fömtsättningar för all dämpa pris- och kostnadsökningarna har regeringen överlagt med arbetsmarknadens parter om löneökningarna 1985. Enighet har därvid uppnåtts om att de totala löneökningarna 1985 bör begränsas fill högst 5%. Ett allmänt prisstopp gäller från den 6 mars 1985. En särskild skattereduktion har föreslagits för att möjliggöra att reallönema efter skatt stiger i år vid nominella löneök­ningar på 5%.

Sysselsättningspolitiken inriktas på att stödja den industriella expansio­nen. Arbetsförmedlingen har effektiviserats, vilket har medgett att de genomsnittliga vakansliderna har kunnal hållas nere på en väsentligt lägre nivå än under tidigare expansionsfaser. Teknikerbristen motverkas genom insalser inom både utbildnings- och arbetsmarknadspolifiken. De arbets­marknadspolitiska insatsema i form av beredskapsarbeten har reducerats kraftigt. Särskilda insatser görs för att motverka ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Vidare genomförs åtgärder för atl reducera de regio­nala och yrkesmässiga obalansema på byggarbetsmarknaden.

Utrikeshandel                                                      

Den internationella konjunkturen vänlas, som redan nämnls, fortsätta att förbällras 1985, dock i något långsammare takt än tidigare. Produk­tionsökningen i omvärlden ger underlag för en ökning av den lolala export­marknaden för bearbetade varor med drygt 7% (drygl 8% för enbart OECD-området). Detta är en något ljusare bild av den internationella utvecklingen än i den preliminära nationalbudgelen.

Den svenska industrins konkurrenskraft väntas vara fortsatt god under 1985. De svenska företagens relativa exportpriser på bearbetade varor beräknas i år ligga 6% lägre än 1981. Industrins relativa lönekostnader per producerad enhet beräknas vara ca 20% lägre än 1981. Lönsamheten i den


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        7

svenska induslrin har förbättrats kraftigt de senaste åren - mer än i andra OECD-länder.

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 6% 1985. Därvid har hänsyn tagits till att relativpriserna på den svenska exporten steg med 21/2% 1984 till följd av både en något snabbare prisökning än hos konkur-renlländema och en viss appreciering av den svenska kronan. För 1985 fömtses ett oförändrat relativpris. Den svenska marknadsandelen, som ökade med ca 1 % 1984, beräknas minska ca 1 % 1985. De marknadsandels­vinster, som uppnåddes 1983, har därmed kunnat bibehållas. Exporten av bl.a. trävaror och massa beräknas minska 1985. Den totala varuexporten vänlas öka med knappt 4% och den totala exporten av varor och tjänster med 4,3%.

Importen av varor och tjänster beräknas av finansdepartementet öka med 6,3 % 1985. Den relafivt snabba efterfrågeökningen i Sverige drar med sig en kraftig imporlökning. Inte minst spelar lagerinvesteringarna en stor roll för importens utveckling. 1984 minskade lagren, medan en lagerupp­byggnad fömlses 1985. Denna förändring i lägerinvesteringarna bidrar till importökningen för varor och ijänster med ca 2 procentenheter.

Konjunkturinstitutet räknar med en större ökning av importen än finans­departementet. Skillnadema avser två punkter. Det gäller för det första råolja och petroleumprodukter, där institutet räknar med att nettoimporten ökar från drygt 27 miljarder kr. 1984 till drygl 31 miljarder kr. 1985. Departementet förutser en något större lageravveckling och minskning av den inhemska förbmkningen och beräknar nettoimporten till knappt 30 miljarder kr. 1985. Den andra punkten där konjunkturinstitutets bedöm­ning skiljer sig från departementets är importen av bearbetade varor. Konjunkturinstitutet räknar i detla fall med en importökning med 10% 1985 och finansdepartementet med 8,5%. Huvudsakligen baseras departe­mentets lägre importprognos på att lageruppbyggnaden enligt departemen­tets bedömning inle blir fulll lika stor som institutet räknar med.

Bytesbalansen beräknas försämras från elt överskott på 1 miljard kr. 1984 till etl underskott på 3 miljarder kr. 1985, se tabell 1:4 (konjunkturin­stitutet räknar med ett underskott på 61/2 miljarder kr. 1985). Försämring-Tabell 1:4 Bytesbalans 1982-1985 Miljarder kr., löpande priser

 

 

1982

1983

1984

1985

Export av varor Import av varor

168,1 173,9

210,5 200,3

242,5 217,9

262,7 240,0

Handelsbalans

- 5,8

10,2

24,6

22,7

Tjänstenetto Transfereringsnetto

1,9 -18,9

6,0

-23,2

3,9

-27,5

4,8 -30,6

Bytesbalans

-22,8

- 7,0

1,0

- 3,1

Procent av BNP

-3,6

■      -1,0

0,1

-0,4


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         8

en av bytesbalansen kan delvis hänföras fill handelsbalansen, vilken för­utses försämras med 2 miljarder kr. Denna försämring beror i första hand på avsaktande internationell tillväxt och relativt kraftig ökning av den inhemska efterfrågan. Enbart omsvängningen från en lagerminskning 1984 till en lagerökning 1985 beräknas försämra handelsbalansen med ca 5 miljarder kr. Försämringen av bytesbalansen beror emellertid också på att räntebetalningarna lill utlandet väntas öka, bl. a. till följd av atl dollarkur­sen har stigit.

Del bör understrykas alt prognoser för bytesbalansen är behäftade med stor osäkerhet. Både exporten och importen av varor och tjänster är i storleksordningen 300 miljarder kr. och mindre avvikelser för någon av eller båda dessa variabler kan medföra fel i prognosen för bytesbalansen på åtskilliga miljarder kr.

I ett särskilt appendix fill kapitel 3 redovisas, som nämnts, en studie av vad som vid vissa givna fömtsättningar skulle hända vid ett fall i den effektiva dollarkursen med 20%, motsvarande en nedgång med drygt 2 kr. Av appendix framgår att effekterna på den svenska bytesbalansen är positiva men varierar beroende på vilken ekonomisk utveckling i övrigl och vilken ekonomisk polifik i de störte OECD-länderna som åtföljer dollarfallel. Den "renodlade" effekten av en lägre dollarkurs beräknas bli en förbättring av bytesbalansen med ca 10 miljarder kr. I ett gynnsamt fall kan förbättringen bli ca 15 miljarder kr., men om dollamedgången åtföljs av en dämpad ekonomisk aktivitet i industriländerna och ett höjt ränteläge kan förbättringen slanna vid drygt 3 miljarder kr.

De kalkyler som redovisas i den reviderade nationalbudgelen baseras på det beräkningstekniska antagandet atl dollarkursen under mars-december

1985  är 9,35 SEK/USD (genomsnittet för febmari 1985). Varje sänkning av
dollarkursen med 10 öre skulle på någol års sikl förbättra bytesbalansen
med ca 1/2 miljard kr.

Löner, priser och privat konsumtion

Den viktigaste förutsättningen för atl den konkurrenskraftsförstärkning som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982 skall bli bestående är att pris- och löneutvecklingen blir markant lägre än under 1970-lalet och början av 1980-talet. Delta krav förstärks av att den intemationella inflafio-nen har reducerats från ca 13 % 1980 till ca 5 % 1983. Prisökningarna har de senaste två åren stabiliserats på den lägre nivån och vänlas även 1985 och

1986  bli ca 5% per år.

Den svenska utvecklingen när det gäller att dämpa pris- och kostnads­stegringama får betecknas som framgångsrik under 1983. Trots att deval­veringen hösten 1982 innebar en kraftig inflafionsimpuls, kunde prissteg­ringarna begränsas till ca 9% 1983 och löneökningarna stannade vid 6%, se tabell 1:5. Utvecklingen 1984 var däremol inle lika god. Både priser och löner ökade med ca 8%. De svenska relativpriserna på bearbetade varor


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        9

Tabell 1:5 Priser och löner 1983-1985

Procentuell förändring

1983         1984          1985

Timlön, ökning mellan

årsgenomsnitten                                 6,1            8,3            5,0

Konsumentprisindex,

ökning under året (dec.-dec.)              9,3            8,2            3,0

ökning mellan årsgenomsnitten           8,9            8,0             6,0

sleg med 2 1/2%. Åven de relativa lönekostnaderna per producerad enhet steg med ca 21/2%.

Den prognos för den svenska ekonomin 1985, som redovisas i den reviderade nationalbudgelen, baseras på fömtsättningen atl löneökningar­na 1985 stannar vid 5 %. Det är den ram om vilken enighet har nåtts mellan regeringen och arbetsmarknadens parter och som senare har bekräftats genom en central ramöverenskommelse mellan Landsorganisationen och Svenska Arbetsgivareföreningen. De löneavtal som hillills har slutits för 1985 täcker större delen av arbetsmarknaden och håller sig i stort sett inom denna ram. En viss osäkerhet om den fakfiska löneutvecklingen i år återstår dock när det gäller de områden som inte har löneavtal för hela året samt när det gäller löneglidning och lokala avtal. Fömtsatt en normal löneglidning bör dock löneökningama kunna begränsas till ca 5% 1985. Det skulle innebära att de svenska företagens konkurrenskraft kan bibehål­las 1985.

1 den samlade bedömningen i detta kapilel har förutsatts att inflationen begränsas till 3 % under loppet av 1985 (konjunkturinstitutet räknar med en prisstegring på 3,7% under året). Möjligheterna att nå detta inflationsmål är goda. De måttliga lönekoslnadsökningarna är en fömtsättning för denna bedömning. Flera andra faktorer bidrar till atl inflationen kan dämpas så kraftigt. Den internationella inflationen är måttlig. Råvamprisema förutses bli så gott som oförändrade under 1985. Eftersom en tredjedel av hyresvär­darna fidigarelade hyreshöjningarna fill slutet av 1984, beräknas hyreshöj­ningarna i genomsnitt understiga 3%. De prisökningar som kommer via jordbraksavialet den 1 juli väntas bli de klart lägsta under 1980-talet och beräknas endast höja konsumentpriserna med en tiondels procent. Inga mer betydande höjningar av arbetsgivaravgifler, indirekta skatter, taxor och avgifter har beslutats eller planeras. Finans- och penningpolitiken har en stram inrikining. Ytteriigare likviditetsindragningar andra halvåret 1985 föreslås i kompletteringsproposilionen. Alla dessa faktorer understödjer det allmänna prisstoppet i strävandena atl radikalt dämpa inflationen.

Reallönema efter skatt ökade med ca 11/2% 1984 och beräknas öka ungefär lika mycket 1985, se tabell 1:6. Till denna utveckling bidrar både ökad sysselsättning och ökade reala limlöner efter skatt. För att möjliggöra att en reallöneökning kommer till stånd 1985 har regeringen föreslagit en


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         10

Tabell 1:6 Hushållens reala inkomster efter skatt 1984 och 1985

Årlig procentuell förändring

1984             1985

1,5

1,3

2,3

1,4

-2,1

2,2

-0,6

-0,8

-3,0

11,3

Löner

Driftsöverskott, räntor m. m.

Pensioner

Beskattade sociala förmåner

Övriga inkomstöverföringar

Disponibel inkomst                                          0,6                1,8

särskild skattereduktion 1985, vilken uppgår till 600 kr., för det stora flertalel löntagare med heltidsarbete. För barnfamiljerna ökar de disponib­la inkomslerna även genom kraftigl ökade barnbidrag 1985. Pensionärer­nas realinkomster efter skatt beräknas öka med drygt 2%. De reall dispo­nibla inkomsterna för hushållssektorn som helhet vänlas öka med närmare 2% 1985 och den privata konsumtionen väntas öka med 1 1/2% 1985. En viss ökning av hushållssparandet fömtses.

Invesleringar

Kraftiga produktionsökningar, stigande kapacitetsutnyttjande och god lönsamhet har medfört en stark invesleringskonjunktur i Sverige. Sam­manlaget ökade de fasta investeringarna med 31/2% 1984. De beräknas av konjunkturinstitutet öka med 3 1/2% även 1985. Möjligen kan ökningen bli ännu något kraftigare till följd av högre leasing-investeringar i näringslivet och invesleringar i energihushållning än som här antagits samt fill följd av de åtgärder regeringen nu vidtar för all slödja byggverksamheten.

Näringslivels investeringar ökade med 10% 1984 och beräknas öka med nästan 9% 1985. Det är främst industrin, som har expansiva investerings­planer. Ökningen beräknas där till hela 25% 1985 efter en ökning med ca 16% i fjol. Verkstadsindustrins investeringsnivå beräknas 1985 komma atl översliga 1976 års nivå — den tidigare högsta nivån. De kapacitetshöjande byggnadsinvesteringarna i industrin ökar kraftigt både 1984 och 1985. Även inom handeln m.fl. branscher fömlses en fortsatt investeringsupp­gång.

Bostadsinvesteringarna ökade enligt preliminära beräkningar med ca 3% 1984 efter att ha fallit varje år tidigare under 1980-talet. Bakom denna utveckling ligger en mycket kraftig ökning av ombyggnadsinvesteringarna, bl.a. som elt resultat av det bostadsförbätlringsprogram som infördes detta år. Nyproduktionen av lägenheler minskade dock 1984 och beräknas fortsätta att minska något. Tillsammans med en dämpad ökningstakt för ombyggnadsinvesteringarna beräknas de totala bostadsinvesteringarna åter minska någol 1985. De offentliga investeringarna beräknas bli ungefär oförändrade 1985.

Byggnadsinvesteringarna beräknas totalt sell minska med knappt 2%


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  11

1985 men eftersom reparations- och underhållsverksamhelen ökar kraftigl, leder det till en ökning av byggnadsproduktionen med ca 1 % 1985.' Syssel­sättningen inom byggnadssektorn beräknas därmed kunna hållas oföränd­rad 1985 efter att ha minskat under flera år. En dämpning av byggarbetslös­heten förutses.

Lagren fortsatte att minska 1984. För 1985 förutses emellertid en viss lagemppbyggnad. Konjunkturinstitutet räknar med en lagerökning på 51/2 miljarder kr. 1985 (1980 års priser). En lagemppbyggnad i den storleksord­ningen förekom senast 1980 i samband med att konjunkturen vände nedåt. Eflersom denna fas enligt finansdepartementets bedömning inte är nådd än, räknar departementet med en något lägre lagemppbyggnad 1985, eller med drygt 3 miljarder kr. Lageromslaget skulle i så fall ändå molsvara 1,3% av BNP.

Produklion och sysselsättning

Produktionsutvecklingen är alltjämt stark. Inom industrin ökade pro­duktionen med ca 7% 1984 och beräknas öka med 6% 1985, se tabell 1:7. Särskilt expansiv 1985 vänlas utveckhngen vara i verkstadsindustri, gm­vor och ickejärnmetallverk. Däremot väntas produktionen minska i skogs­industrin och varven. Inom den privata tjänstesektorn ökade produktionen enligt lillgängliga uppgifter med drygl 3% 1984. Den beräknas öka med drygl 2% 1985. Totalt sett beräknas BNP öka med 8% under perioden 1982-1985. Det innebär att de samlade resurserna har ökat med 67 mil­jarder kr. i årets prisnivå.

Tabell 1:7 Produktion och sysselsättning 1984 och 1985

 

 

 

Produktion

 

Sysselsättning

 

 

Årlig procentuell

Årlig förändring i

 

volymförändring 1984                1985

tusental personer

 

1984

1985

Jord- och skogsbmk

1,7

0,0

-10

-10

Industri

7,5'

6,0

13

16

Byggnadsverksamhet

1,4

1,0

- 7

0

Privata tjänster

3,2

2,0

13

12

Offentliga tjänster

1,5

1,0

27

20

Totalt

3,5

2,4

36

38

' Varav gruvor och tillverkningsindustri 6,9% och el-, gas-, vatten- och värmeverk

12,2%.

 BNP från användningssidan 3,0%.

' Byggnadsinvesteringar omfattar både ny- och ombyggnader av hus, vägar och anläggningar. Utvecklingen 1984 och 1985: Byggnadsinvesteringar -1-1,1% resp. -1,8%, reparationer och underhåll -t-1,5% resp. +1,5% och byggnadsproduktion -1-3,0%resp.-hl,1%.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        12

I della sammanhang finns del anledning alt återknyta till regeringens proposifion om riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1984/85:40). Där konstaterades att en fortsatt slabil tillväxt i denna takt under återstoden av 1980-talet avsevärt skulle förbättra möjligheterna atl nå balans i den svenska ekonomin. Vidare slogs fast att det är nödvän­digt all pris- och löneökningarna dämpas kraftigt och atl statsfinanserna förbättras avsevärt för att en sådan tillväxt skall bli möjlig. Den utveckling av produktion och sysselsättning som nu sker inom den svenska ekonomin är förenlig med att fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning upp­nås på sikt.

Arbetsmarknadsläget förbättrades under 1984. Sysselsättningen ökade med 36000 personer och arbetslösheten reducerades från 3,5% 1983 till 3,1% 1984.

Sysselsättningsläget förbättrades kraftigt under loppet av 1984. Mellan första kvatalel 1984 och första kvartalet 1985 ökade antalet sysselsalla med 56000 personer. Eftersom samiidigi de arbelsmarknadspoliliska insaiserna i form av beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd minskade i omfattning, var den underliggande sysselsättningsökningen ännu kraftiga­re, ca 70000 personer. Antalet lediga platser har också ökal kraftigl och antalet vid arbetsförmedlingarna kvarstående arbetssökande har minskal betydligt.

Del finns också tecken som tyder på atl arbetsmarknaden fungerar bättre än under fidigare konjunkturuppgångar. Den genomsnittliga vakans-liden - den tid det tar innan en plats tillsätts - är nu drygt 3 veckor atl jämföra med 8 veckor 1974 och 6 veckor 1980. Detta har kunnat ske trols alt kraven på ulbildning och yrkeserfarenhel nu är betydligt högre än i tidigare konjunktumppgångar. 1984 var i genomsnitt 75% av platserna förenade med sådana krav medan endast 50% var det 1979-1980. Åven om en stor andel företag uppger att de har brisl på tekniska tjänstemän, är det få företag som uppger atl tillgången på arbetskraft är en begränsande faklor för att utvidga produktionen.

Åven under 1985 förutses en förbättring av arbetsmarknadslägel. Syssel­sättningen beräknas öka med närmare 40000 personer. En slor del av denna ökning sker inom industrin och den privata tjänstesektorn. I bygg­nadsverksamheten beräknas sysselsättningen bli oförändrad efter att un­der flera år ha minskat betydligt. Sysselsättningsökningen i den offentliga sektorn väntas bli ca 15000 personer, vilket är en betydligt lägre öknings­takt än lidigare år. De arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av ung­domslag, beredskapsarbeten och rekryteringsstöd fömtses minska någol. Arbetslösheten beräknas minska lill under 3% 1985. Ungdomsarbetslöshe­ten (16-24 år) har reducerats från 7,6% 1982 till 6,0% 1984 och beräknas till ca 5 1/2% 1985.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        13

OffentUg seklor

Statens budgetunderskott beräknas fortsätta minska - från 75 miljarder kr. 1984 fill 63 miljarder kr. 1985, se labell 1:8. Bakom denna utveckling ligger dels att inkomstema ökar snabbare än utgiftema, dels att utlåningen minskar p. g. a. att bostadslånen lyfts ul från statsbudgeten den 1 juli 1985, vilket förbättrar budgetsaldot (men inte det finansiella sparandet) med ca 4 miljarder kr. 1985. Den särskilda skatleredukfionen beräknas minska skat­teinkomsterna med 2,3 miljarder kr. 1985. På utgiftssidan ökar räntebetal­ningarna, vilket dock motverkas av realt oförändrade transfereringsut­gifter (exkl. räntor) och realt minskande konsumtions- och investeringsul­gifter.

Den kommunala expansionen beräknas fortsätta 1984 och 1985, dock i betydligt långsammare takt än under 1970-talet och början av 1980-talel. Ökningstakten 1984 drogs upp någol av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Trots all den kommunala utdebiteringsökningen endast uppgår till 7 öre 1985, förutses endast en måttlig försämring av kommunernas finansiella sparande.

Socialförsäkringssektorn fortsätter atl uppvisa ett finansiellt sparande­överskott. 1984 var del 22 miljarder kr. och 1985 beräknas det bli 24 miljarder kr. Det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn motsva­rar i stort sett uppbyggnaden av Allmänna Pensionsfonden. En omläggning av uppbörden av arbetsgivareavgifter medför ett vissl inkomstbortfall för Allmänna Pensionsfonden. Trots detta beräknas Allmänna Pensionsfon­den kunna öka sitt reala värde betydligt under året lill följd av den höga realräntan.

Del lotala uttaget av skatter och avgifter beräknas vara oförändrat 50,7% av BNP mellan 1984 och 1985. Utgifterna som andel av BNP beräknas minska marginellt från 64,7% till 64,5%.

Tabell 1:8 Finansiellt sparande 1982-1985

Miljarder kr., löpande priser

 

 

1982

1983

1984

1985

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

-59,4

18,6

1,0

-53,5

19,0

- 0,2

-44,5

22,3

-  1,1

-46,4 24,0

- 2,3

Summa ofTenUig sektor

-39,8

-34,7

-23,3

-24,7

Icke-finansiella företag Finansiella företag Hushåll

-     7,9
26,3

-    1,3

- 0,6

27,8 0,5

- 7,9

31,1

1,1

-16,4

33,2 4,8

Summa privat sektor

17,1

27,7

24,3

21,6

Bytesbalans

-22,8

- 7,0

1,0

- 3,1

Minnesposter: Statens budgetsaido Statens budgetsaido i procent av BNP

-83,1 T 13,2

-80,0 -11,4

-75,4 - 9,6

-63,0

- 7,4


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         14

FinansieU utveckling

Statens upplåningsbehov beräknas, som redan nämnts, minska inneva­rande år samtidigt som hushållen kan väntas öka sitt bidrag till budgetun­derskottets finansiering. Med hänsyn till de likviditetsindragningar som beräknas ske från företagen till riksbanken, blir statens behov av att på marknaden - och då i första hand hos företagen — låna upp medel ganska litet. Förelagens bidrag till stalsupplåningen kommer i stället att ske i form av olika kontoavsättningar i riksbanken.

Näringslivets lånebehov för den pågående investeringsexpansionen sy­nes ännu 1984 ha varil måttligt. Det beror bl. a. på att företagen fortsatt att dra ner lagren, vilket fillsammans med den gynnsamma utvecklingen av driftsöverskotten möjliggjort ett positivt finansiellt sparande i de icke­finansiella företagen de senaste åren (räknat exkl. bostäder). Utvecklingen innevarande år pekar på en viss försämring av företagens finansiella spa­rande. Driftsöverskotten beräknas alltjämt öka, bl. a. beroende på en något starkare volymexpansion för det inhemskt orienterade näringslivel. Paral­lellt med en fortgående investeringsexpansion bedöms en omsvängning ske från neddragning till uppbyggnad av lagren. Upplåningsbehovet bör därför öka men inte särskilt kraftigl.

För hushållen innebar utvecklingen 1984 att nettosparandet, dvs. skill­naden mellan inkomst och konsumtion, praktiskt taget upphörde. Inlå­ningsökningen i bankerna understeg ränlekrediteringarna. Hushållens fi­nansiella sparande synes emellertid ha stärkts något under 1984. De sam­lade finansiella tillgångarna ökade mer än skulderna. På lillgångssidan har skett en viss omfördelning från iradifionellt banksparande till andra place­ringsformer som försäkringssparande och allemanssparande. Den totala skuldökningen låg samtidigt på en oförändrad nivå. Bankkrediterna lill hushåll var emellertid väsenlligt lägre än under tidigare år. För 1985 är det rimligt att räkna med en ytterligare förstärkning av hushållens finansiella sparande, bl. a. mot bakgrund av att villkoren för sparande resp. lånefinan­siering har förändrats ganska kraftigt.

Sammantaget fortsätter bruttosparandet i den svenska ekonomin att öka. Till följd av en fortsall stark investeringsuppgång i näringslivet och elt kraftigt lageromslag uppstår en viss försämring av näringslivets finansiella sparande - en utveckling som är normal för nuvarande konjunkturfas. Eftersom denna försämring bara delvis kompenseras av utvecklingen i övriga sektorer i ekonomin, förutses etl visst underskott i bytesbalansen och därmed ett begränsal nettoupplåningsbehov i utlandet. Ambitionen från statsmakternas sida att valutaflödet skall balansera medför ett krav på ökad privat upplåning utomlands.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 15

APPENDIX

Prognoser och arbetsfördelning rörande deii reviderade nationalbud­gelen 1985

Nedan framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom finans­departementet (FiD) resp. konjunkturinstitutet (Kl).


Sektorprognos


Prognos, %


 


FiD


Kl


 


Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar' Export av varor och tjänster Import av varor och tjänster Bruttonationalprodukt


1,4 0,8

3,7 1,3 4,3 6,3 2,4


1,4 0,8 3,7 1,6 4,3 7,6 2,4


 


Några nyckeltal Konsumentpriser, dec-Industriproduktion Bytesbalans, milj. kr.


■dec


3,0

6,0

-3100


3,7

5,4

-6700


' Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

Inom finansdepartementet utarbetas kapitel 1,2,5 och 9. Konjunkturin­stitutet skriver kapitlen 3, 4, 6, 7, 8 och 10.


 


 


 


UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

2   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1


 


 


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        19

2   Den internationella utvecklingen '

2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska tillväxten i industriländerna under 1984 var den star­kaste på åtta år. Förhållandena varierade emellertid påtagligt mellan olika länder, såväl när det gäller fillväxtens styrka som beträffande konjunktur­utvecklingen under loppet av året. I Förenta stalerna skedde en markant uppbromsning av tillväxten under tredje kvartalet, varefter akfiviieten åter accelererade något. Den genomsniltliga fillväxten i den amerikanska eko­nomin beräknas för helåret 1984 till 6,8% - den högsta sedan 1955! I Japan fördelades tillväxten jämnare över året trols den framlrädande roll som den amerikanska efterfrågan där spelade. Även i de västeuropeiska länderna ökade BNP i genomsnitt ungefär lika mycket under försia och andra halvåret men för fjolåret som helhel blott hälften så snabbt som OECD-genomsniltel på ca 5 %. Under 1984 fortsatte därför arbetslösheten att öka i Västeuropa lill ca 18 1/2 miljoner personer, motsvarande närmare 11 % av arbetskraften.

Tabell 2:1    Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1982-1985

Ärlig procentuell förändring

 

 

Andel av

1982

1983

1984=

1985'

 

OECD-områ-

 

 

 

 

 

dets totala

 

 

 

 

 

BNPi%'

 

 

 

 

De sju slora länderna

 

 

 

 

 

Förenta statema

44,4

-3,0

2,9

6,8

31/4

Japan

15,1

3,0

3,0

5,8

5

Förbundsrepubliken Tyskland

7,5

-1,0

1,0

2,6

2 3/4

Frankrike

6,1

2,0

1,0

1,6

1 1/2

Storbritannien

5,2

1,9

3,3

2,5

3 1/4

Italien

4,3

-0,4

-1,2

2,8

2 1/2

Kanada

4,1

-4,4

2,8

5,0

3 1/2

Norden

 

 

 

 

 

Danmark

0,7

3,0

2,0

4,2

3

Finland

0,6

2,8

2,9

2,9

3 1/2

Norge

0,7

1,0

3,2

4,3

2

Sverige

1,2

0,8

2,5

3,0

2 1/2

Vissa andra OECD-länder

 

 

 

 

 

Belgien

0,9

1,1

0,4

2,1

13/4

Nederiändema

1,5

-1,7

0,6

1,7

2 1/4

Schweiz

1,1

-1,1

0,7

2,6

2 1/2

Österrike

0,8

1,0

2,1

2,2

2 3/4

OECD-Europa

34,1

0,6

1,3

2,5

2 1/2

OECD-totak

100,0

-0,5

2,2

5,0

3 1/4

' 1984 års BNP enligt preliminär statistik, löpande priser och växelkurser.

- Preliminärt utfall

' Finansdepartementets bedömningar.

' Kapitlet är utarbetat inom finansdepartementet.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         20

Även bland utvecklingsländerna förstärktes tillväxten under 1984 i de flesta delarna av väriden. Med undantag för de asiatiska ländema, där BNP ökade med 6,4% i genomsnitt, stannade den genomsnittliga ekono­miska tillväxten dock vid knappt 2 1/2%. 1 många länder fortsatte därmed realinkomslen per capita att sjunka. Jämfört med året dessförinnan innebar tillväxten 1984 likväl en avsevärd förbättring. Särskilt i Afrika och Mellers­ta östern var den uppnådda tillväxten svagare än väntat, medan de latin­amerikanska ländema totalt sett lyckades något bättre än vad man fidigare trott vara möjligt med hänsyn fill skuldsituationen.

Den snabba expansionen i Förenta staterna var den främsta drivkraften fill atl också världshandeln på nytt ökade starkt under 1984. Med en ökning om närmare 9% var det fråga om det snabbaste uppsvinget sedan före den första oljekrisen. I jämförelse med 1970-talet var förskjutningarna i bytes­förhållandet mellan skilda delar av världen överlag ganska små, men den ojämnt fördelade reala tillväxten gav upphov till stora ojämvikter i bytes­balanserna för olika grupper av länder. För Förenta staterna beräknas underskottet i bytesbalansen ha blivit slörre än 100 miljarder dollar 1984, en försvagning med över 60 miljarder dollar på ett år. Trols en motver­kande utveckhng i andra industriländer, främst Japan, beräknas industri­länderna sammantagna ha haft ett bytesbalansunderskott 1984 om ca 60 miljarder dollar. Statistiska brister leder till att de summerade byiesbalans-saldona inte blir noll för hela världen utan ett underskott om närmare 80 miljarder dollar. Man kan troligen ändå konstatera att utvecklingsländer­nas externbalans förbättrades markanl, och ännu mer än väntat, under fjolåret. Inte minst gäller detta de skuldtyngda ländema i Latinamerika som på två år beräknas ha reducerat sitt bytesbalansunderskott med när­mare 40 miljarder dollar. Svårigheterna att finansiera fortsatta underskott framtvingade denna anpassning. Också de asiatiska ländema åtnjöt för­bättringar av sina bytesbalanser genom en god exportutveckling.

Även de intemationella kapitalrörelserna har kommit att utvecklas efter ett annorlunda mönster under de senaste åren, delvis som en återspegling av den reala utvecklingen. De mest iögonenfallande förändringarna gäller sålunda det stora nettoinflödet lill Förenta statema och de minskade kapi­talflödena fill de länder som förstärkt sina bytesbalanser. När det gäller Förenta staterna har kapitalbalansen framför allt stärkts genom alt bmt-toutflödet av kapital gått starkt tillbaka, främst i form av minskade bank­krediter till utlandet. Dessutom har ufiändska placeringar i amerikanska tillgångar ökat, särskilt under 1984. De skuldtyngda utvecklingsländerna har övervägande måst finansiera sina bytesbalansunderskott med särskilda lån från Internationella valutafonden och i samband därmed överens­komna andra krediter. Den sponlana nykreditgivningen till dessa länder från privata källor har dock varit så gott som obefintlig. Andelen kortfris­tiga skulder har därmed fallit, och skuldtjänsten i relation till exporten blev ungefär oförändrad mellan 1983 och 1984 trots det stigande internationella räntelägel.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        21

Utvecklingen av de internationella kapitalrörelserna har spelat stor roll för den uppvärdering som skett av den amerikanska dollarn. Samtliga bakomliggande faktorer till dollarapprecieringen har inte kunnat kartläg­gas, men myckel talar för att de tendenser som präglat utvecklingen under 1984 inte kan fortgå under längre fid. Enligt studier inom OECD har ökningen i kapitalinflödet till Förenta statema inte resulterat i nämnvärt större tillväxt i de produktiva investeringarna än tidigare utan främst måst täcka nedgången i det inhemska sparandet som huvudsakligen kan hänfö­ras till det stora federala budgetunderskottet. Detta uppgick fill 175 mil­jarder dollar budgetårel 1984 och beräknas stiga fill 210 miljarder dollar 1985. Innevarande år beräknas också det amerikanska bytesbalansunder­skottet bli ännu större, och dollarn måsle anses vara klart övervärderad när det gäller de reala konkurrensförhållandena gentemot omvärlden.

Humvida det under senare år uppkomna mönstret för kapitalrörelserna är så stabilt atl fortsatta amerikanska bytesbalansunderskott kan finansi­eras utan stora räntehöjningar är mindre klart. Svårighetema att begränsa ökningen av det stmkturella budgetunderskottet ulgör härvidlag ett fort­sall hot mol slabihleten i den amerikanska tillväxten. Det kan vidare inle uteslutas alt de senaste årens intresse för placeringar i dollartillgångar framför andra valutor till viss del är resultatet av temporära anpassningar. Så t. ex. har japanska institutioner nyligen fåll slörre möjligheter att place­ra sina tillgångar i utlandet, och delvis motsvarar kapitalflödet från Japan lill Förenta staterna ett uppdämt behov till en sådan portföljanpassning. Vidare har t. ex. amerikanska banker i samband med den internationella skuldkrisen på senare år uppvärderat risken för kreditgivning lill utveck­lingsländerna, och när väl den anpassningen är avslutad minskar inte längre bmttoutflödet av kapilal från Förenta staterna av den orsaken.

Mycket talar således för all den höga dollarkursen inle är hållbar. Ännu i böljan av 1985 nådde dollarn emellertid nya rekordnoteringar trots ten­denser till sjunkande amerikansk ränta. Samtidigt har de kortsiktiga fluk-tuafionerna på valutamarknaden varil belydande, och det kan f.n. inte bedömas om den nedgång som skett i dollarkursen sedan mitten av mars är inledningen till en evenluell större depreciering av dollarn.

Av stor vikt för bedömningen av konjunktumtvecklingen under 1985 är vilka följdreaktioner som ett dollarfall kan få på främst penningpolitikens område, dvs. i vad mån nedgången kommer atl bromsas genom att den amerikanska räntan går upp jämfört med räntan i övriga länder. Ett för snabbt dollarfall kan dränera den amerikanska marknaden på likviditet så att den reala tillväxten försvagas. En mer expansiv penningpolitik i Fören­ta staterna kan i del läget förstärka de inflationsförväntningar som blir följden av atl importen blir dyrare. Och utrymmet att motverka den defla-tionistiska effekten genom ytterligare finanspolitisk expansion utöver vad som redan ligger i prognosen måste belraktas som obefintligt med hänsyn till det statsfinansiella läget.'

' En ytterligare belysning av möjliga följder av en dollardepreciering sker i appendix till kapitel 3.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         22

Den amerikanska ekonomin ser ut att gå mot ell skede med långsam­mare tillväxt även om dollarn skulle förbli stark. Prognoserna för i stort sett samtliga inhemska efterfrågekomponenter pekar dithän och ulrikesba­lansen väntas ge fortsatt negativa bidrag lill tillväxten, dvs. importpenelra-tionen fortsätter. För helåret 1985 kan BNP-tillväxten beräknas bli blott hälften av ökningen 1984, vilket bl. a. innebär att arbetslösheten ligger kvar på drygt 7%. Den draghjälp som Förenta staterna gav övriga länder under 1984 blir därmed väsenlligt mindre framgenl. För de övriga industriländer­na sammantagna beräknas minskningen av exporten lill Förenta stalerna inte fullt kunna uppvägas av ökad exportlillväxt till övriga delar av värl­den. Samtidigt bedöms den inhemska efterfrågan öka i ungefär oförändrad takt, och i framför allt Japan men även Västeuropa fömtses därför en någol långsammare tillväxt i BNP under 1985.

I Japan dämpas den inhemska efterfrågan av den fortsatt strama finans­politik som bedrivs av omsorg om budgetsaldot. BNP beräknas ändå kunna öka med 5% där under 1985 och arbetslösheten falla något fill ca 21/2%.

För de europeiska länderna kan förvänlas en BNP-tillväxt om knappt 21/2% 1985, vilkel betyder atl arbetslösheten fortsätter atl öka med minst 1/2 miljon personer. I viktiga länder som Förbundsrepubliken Tysk­land och Storbritannien förutses ungefär oförändrade höga arbetslöshets­tal. Trots dessa prognoser får den inhemska efterfrågetillväxten i flertalet länder inte något slöd av finanspolitiken som den f. n. är utformad, ulan effeklerna får snarasl överlag betraktas som ytterligare åtstramande. Del mesta tyder på atl man i utformningen av den ekonomiska politiken i flera av länderna även under 1985 främst kommer all fästa fortsatt vikl vid atl få ned de återstående budgetunderskotten saml att dämpa pris- och kostnads-utveckUngen.

Också penningpolifiken är överlag stram i de flesta europeiska ländema i så måtto att realräntenivån är historiskt sett hög. Delta synes ha haft en dämpande effekt på investeringsakfiviteten. Trols en smärte förbättring 1984 ligger kvoten för privata invesleringar (exkl. bostäder) i relation till BNP i OECD Europa fortfarande under 1980 års nivå. Investeringama har dessulom ett större inslag av rationaliseringsåtgärder än i övriga delar av OECD-området. Företagens vinster har visserligen ökal relativt snabbi i Europa under de senaste åren och del ackumulerade s. k. reallönegapel, som började utvecklas efter den första oljekrisen, kom därmed att slutas 1984. Under de tio år som gapet fanns - till skillnad från utvecklingen i Förenta staterna - försvagades dock kapitalbildningen, och för att återta verkningarna därav så att inslaget av lönekostnadsberoende arbetslöshet kan minska och kapitalstockens fillväxt förstärkas är sannolikt en fortsall återhållsamhet i lönebildningen nödvändig ytterligare några år. För all på sikt ändå få till stånd en förbättring av hushållens köpkraft diskuteras nu i flera länder program för sänkningar av det direkta skatteuttaget. Några


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        23

mera omfattande effekter därav pä den privata konsumtionsefterfrågan är dock inte att vänta redan under 1985.

En starkare tillväxt i världen uianför Förenta staterna än den här skis­serade kan komma atl materialiseras om en försvagning av den amerikans­ka dollam möts med räntesänkningar i omvärlden snarare än appreciering-ar av de egna valutorna. En sådan reaktion skulle utgöra en motvikt till den överlag strama finanspolitiken. När det gäller Japan med dess rekord­överskott i bytesbalansen fmns del sannolikt utrymme för såväl räntesänk­ning som valutaappreciering utan atl gmndläggande mål äventyras.

Utvecklingsländerna väntas fortsätta att uppvisa en mycket olikartad utveckling när det gäller den ekonomiska tillväxten också under 1985. Mesl expansiv förbhr utvecklingen i de länder som byggt upp en produk­tionskapacitet för färdigvaror. Den svagare efterfrågetillväxten i industri­länderna kommer visserligen att verka något dämpande på den fortsatta tillväxten, men flera länder har i gengäld efter de senaste årens anpass­ningsåtgärder förstärkt sin konkurrenskraft. Fortfarande är tillväxten dock klart långsammare än under 1960- och 1970-talen. För hela gmppen u-länder (exkl. oljeländer) fömtses exporten öka blott hälften så snabbi 1985 som förra året. De värst utsatta skuldländerna väntas inle heller under 1985 kunna öka akfiviieten lika snabbi som genomsnittet. De råvam-och oljeexporterande länderna har mött en särskilt svag internationell efterfrågan och uppvisat en låg tillväxt ända sedan slutet av 1970-talet, men fömtses nu kunna förstärka tillväxten något. Detta gäller också länderna i mellersta och södra Afrika.

Världshandeln beräknas mol denna bakgrund öka med omkring 5 1/2% under 1985. Medan industriländerna förutses halvera fillväxttakten för sin import (till ca 6 %) kan utveckhngsländerna komma alt redovisa näslan en fördubbling (till ca 5%). Det är i så fall främsl oljeländerna som kan svara för den ökningen efter de senaste årens åtstramningar. Bytesbalansunder­skotlet för industrivärlden fortsätter att stiga till följd av utvecklingen i Förenta staterna. Exklusive Förenta stalerna väntas emellertid ell sti­gande överskott. För utvecklingsländerna fömtses en konsolidering av uppnådda förbättringar eller mera begränsade försvagningar i exiernbalan­sen. Betydande anspråk kommer sålunda fortsatt atl ställas på ny kredit­givning för betalningsbalansändamål till dessa länder, och nya påfrestning­ar på det internafionella betalningssystemet kan inte uteslutas. Snabba stegringar av doliarräntorna kan spela en avgörande roll härvidlag.

Situationen på råvarumarknaderna förefaller inte att i grunden ha för­ändrats under 1984 trots vissa begränsade prisökningar som följd av den ökade aktiviteten i industriländerna. Något nämnvärt inflationstryck från råvamsidan är inte sannolikt heller 1985. För olja har realpriset upprätthål­lits ganska väl med tanke på den svaga efterfrågan i förbmkarländerna. Mycket härav synes bero på den starka dollam, medan prissättningen i övrigt kännetecknas av splittringstendenser inom OPEC och bristfällig


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1   Reviderad nationalbudget          24

anpassning av prisstmkturen till efterfrågan på olja av skilda kvaliteter. OPEC-ländernas strategi atl hålla uppe priset med hjälp av produktionsbe­gränsningar har efterlevts dåligt av enskilda medlemsländer och utsatts för påfrestningar från producenter utanför kartellen. Så t. ex. kan systemet med kontraktsbundna leveranspriser bli svårt atl upprätthålla, vilket ytter­ligare skulle försvaga OPEC som kartell. Den kalla vintern på norta halv­klotet har tillfälligt höjt efterfrågan och stöttat oljepriset, men beräkningar av långsiktiga elasficiteter tyder på att det vid rådande prisnivå finns betydande incitament lill ytterligare besparingar i förbmkarländema. En nedgång i dollarkursen kunde underlätta en prisanpassning utan alltför stora förändringar av det nominella oljepriset i dollar räknat.

Med svaga inflationsimpulser från råvam- och insatsvammarknadema och begränsade lönekostnadsökningar - samt i Västeuropa och Japan potentiella vinster från valutauivecklingen - torde den genomsnittliga inflationstakten i induslrivärlden 1985 sjunka ytterligare något fill omkring 5%. I OECD Europa kan inflationstakten väntas falla med en dryg pro­centenhet till 61/2% i genomsnitt. I Japan och Förbundsrepubliken Tysk­land kan inflationen förWi så låg som drygt 2 %, och i Nordamerika förvän­las - vid oförändrad dollarkurs - en inflationslakt om strax över 4%. För Västeuropas del innebär prognoserna att ytterligare vinster i form av lägre inflation sker till prisel av högre relativ arbetslöshet. I övriga delar av OECD-områdel fömtses ganska små förändringar i den relativa arbetslös­heten, och för OECD-området sammantaget måste i så fall befaras atl antalet arbetslösa mot slutet av 1985 närmar sig 31 miljoner personer.

Tabell 2:2    Konsumentprisernas utveckling 1981—1984

Årlig procentuell förändring

 

 

1981

1982

1983

1984

De sju stora länderna

 

 

 

 

Förenta statema

10,4

6,1

3,2

4,3

Japan

4,9

2,7

1,9

2,2

Förbundsrepubliken Tyskland

6,3

5,3

3,3

2,4

Frankrike

13,4

11,8

9,6

7,4

Strobritannien

11,9

8,6

4,6

5,0

Italien

17,8

16,6

14,6

10,8

Kanada

12,5

10,8

5,9

4,3

Norden

 

 

 

 

Danmark

11,7

10,1

6,9

5,6

Finland

12,0

9,6

8,3

7,0

Norge

13,6

11,3

8,4

6,3

Sverige

12,1

8,6

8,9

8,0

Vissa andra OECD-länder

 

 

 

 

Belgien

7,6

8,7

7,7

6,3

Nederländerna

6,7

6,0

2,8

3,3

Schweiz

6,5

5,6

3,0

2,8

Österrike

6,8

5,4

3,3

5,7

OECD-Europa

12,1

10,5

8,3

7,6

OECD-totalt

10,5

7,8

5,3

5,3

Källa: OECD.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         25

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Uppsvinget i den amerikanska ekonomin har nu varat i över två år. Från fjärde kvartalet 1982 till fjärde kvartalet 1984 ökade BNP totalt med 121/2%. Efter en mycket snabb tillväxt under första halvåret 1984 brom­sades uppgången upp kraftigt under sommaren och hösten. BNP-ökningen mellan 1983 och 1984 blev ändå nära 7%. Den privata konsumfionen bidrog till större delen av ökningen. Hushållens kapitalvamköp ökade med 13%. Företagens investeringar steg med hela 20%. Den höga realräntan tycks hittills inte ha verkat allvarligt återhållande på företagens investe­ringsvilja. Lagemtvecklingen bidrog med nära 2 % till BNP-tillväxten trots atl lagemppbyggnaden var svagare än i lidigare konjunktumppgångar. Den totala inhemska efterfrågan ökade med 8,4%.

Den höga efterfrågan och den allt starkare dollarn bidrog till atl importen ökade med 26 1/2% i volym under 1984. Trots den stora konkurrenskrafts-försämring som den amerikanska industrin fått vidkännas genom de senas­te årens appreciering av dollarn ökade exporten i volym med 5 %. Handels­balansen gav ett underskott på 107 miljarder dollar, vilket ändå var något lägre än vad som väntats i tidigare prognoser. Utrikesbalansens negativa bidrag till BNP blev 1 3/4 procentenheter.

Arbetslösheten sjönk från nära 11% i november 1982 till drygt 7% sommaren 1984. Sedan dess har den i stort sett varit oförändrad. Sedan hösten 1982 har sysselsättningen ökat med 7 1/2 milj. personer. Inflationen har nedbragts till en årstakt om ca 4%. Den fortgående apprecieringen av dollarn har bidragit lill detta, men en god produktivitetsutveckling och måttliga löneökningar har också verkat dämpande på inflationen.

Den federala budgeten har väsentligt bidragit till tillväxten. Trots att underskottet budgetåret 1984 minskade med ca 20 miljarder dollar lill 175 miljarder dollar ökade det stmkturella underskottet för hela den offentliga sektom med motsvarande 0,8 procent av BNP. Prognoserna för innevaran­de budgetår pekar mot ett federalt underskott på över 210 miljarder dollar. Genom att delstaterna och kommunema visar överskott beräknas hela den offentliga sektoms underskott till drygt 140 miljarder dollar eller ca 31/2% av BNP. Den offentliga sektoms stmkturella underskott beräknas försäm­ras lika mycket som 1984.

Under intryck av den kraftiga reala tillväxten under försia halvåret 1984 stramades penningpolitiken åt under våren och sommaren 1984. Penning­mängden ökade då nästan inte alls och räntoma steg. Effekten blev en snabb inbromsning av produktionstillväxten. Under hösten gavs därför penningpolitiken åter en mindre restriktiv inriktning. Räntoma sjönk kraf­tigl under november och december. Räntan för för förstklassiga låntagare har sedan dess legat stilla på 101/2%. Den ökande tillväxttakten för efterfrågan i ekonomin och stigande underskott i budgeten fick dagslåne-räntoma att stiga svagt under vintern 1985.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         26

Det stora underskottet i den federala budgeten har bidragit till den mycket kraftiga aktivitetsuppgången i den amerikanska ekonomin samti­digt som dess finansiering bidragit till atl driva upp räntenivån. Realräntan, dvs. räntan efler avdrag för inflationstakt har de senaste åren varit mycket hög i Förenta statema och utgjort en viktig faktor bakom dollams styrka. På sikt torde obalanserna i den amerikanska ekonomin komma att fram­tvinga en anpassning av den amerikanska dollarns värde, men räntenivån kan likväl komma alt hållas uppe på en hög nivå. Den höga räntenivån lorde hämma både investeringar och privai konsumtion samt urholka budgetbalansen ytterligare. Det förefaller därför oundvikligt att den ameri­kanska ekonomin ulvecklas i långsammare takt under de kommande åren.

I presidentens budgetförslag för nästa budgetår (1 oktober 1985-30 september 1986) fryses utgifterna exkl. skuldtjänsten vid årets nivå i dol­lar. Realt skulle detla innebära besparingar på omkring 50 miljarder dollar. Genom all försvarsutgiflerna förutsätts öka i volym med ca 6% och de sociala programmen förbli i stort oförändrade måsle besparingama bli mycket kraftiga på övriga utgiftsområden. Det är ännu oklart både vilka och hur stora besparingar som slutligen kommer alt genomföras. Presiden­tens budgetförslag innebär atl budgetunderskottet skulle bli ca 185 mil­jarder dollar. Samtidigt som det är angeläget att slaten begränsar sitt upplåningsbehov för att hålla räntelägel nere finns det en risk atl bespa­ringarna bidrar fill en konjunkturförsvagning under kommande år.

Det förslag till skallereform som president Reagan aviserat kommer atl få effekter fidigast under 1986, men det kan komma att påverka ekonomis­ka beslut dessförinnan. Skatteförslaget skall enligt de uttalanden som gjorts vara neutralt med avseende på budgetsaldot, dvs. endasl innebära en omfördelning av skatteuttaget mellan olika sektorer och gmpper. Det slutliga förslaget vänlas innebära en sänkt inkomstbeskattning för indivi­der men en högre företagsbeskattning, bl.a. genom borttagande av av­drags- och fonderingsmöjligheter. Förslaget kan komma att bidra till en stimulans av den privata konsumfionen under kommande år men verka återhållande på investeringarna i vissa branscher.

Den amerikanska centralbanken söker i sin politik balansera mellan behovet att sfimulera ekonomin och risken för en tilltagande inflafion. Så länge inflationstakten inte ökar finns utrymme att spä på penningmängden i tillräcklig omfattning för att hålla nere räniorna. Om inflafionstaklen åter skulle börja öka kan den amerikanska centralbanken ånyo tvingas strama åt penningpolitiken med ett högre ränteläge och en lägre aktivitetsökning under andra halvåret 1985 som följd.

Den kraftiga importökningen i Förenta staterna under senare år har bidragit till att öka kraven på protektionistiska åtgärder från de industrier som drabbas. Av den lotala efterfrågeökningen i Förenta staterna under 1983 och 1984 beräknas 20% ha lillgodosetts genom import. Av den lotala förbrukningen fyller importen bara 10%.


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       27

Inflationslakten torde vara fortsatt låg men öka något under 1985 och 1986. Visserligen borde redan en upphörande dollarappreciering ge en ökad inflationstakt. Om dollam dessutom skulle försvagas ökar därtill inflafionstrycket. Å andra sidan förefaller det som att i ett sådant läge den höga vinstmarginalen vid export till Förenta staterna ger utrymme för att begränsa importprisökningarna. Kapacileisläget och löneavtalens ulform­ning inger inte heller oro för inflationen under del närmaste året.

Efterfrågan i den amerikanska ekonomin har under början av 1985 fortsall all växa relativt kraftigt. Genom del stora importläckagel begrän­sades BNP-ökningen enligt preliminära beräkningar fill 1,3% i årstakt under första kvartalet. Under andra halvåret i år - väntas efterfrågetill­växten mattas av något. Den privata konsumtionen beräknas för helåret öka med 3 1/2%. Hushållens disponibla inkomster ökar bl.a. till följd av den stigande sysselsättningen och till följd av skatteskalornas indexering. Åven hushållens kreditefterfrågan väntas öka och medföra fortsatt ökande köp av bilar och andra kapitalvaror. Den under de senaste månaderna lägre räntenivån lorde bidra till att också bostadsbyggandet åter ökar något.

Företagens investeringar väntas öka med 8% 1985, både till följd av de för några år sedan införda reglerna om snabbare avskrivning och till följd av det förbättide vinstlägel i många förelag. Alltjämt är dock kapacitets­utnyttjandet inte högre än i genomsnitt ca 82% i den amerikanska indu­strin. 1 många branscher är emellertid förnyelsebehovet slort. Lagren väntas under året endast utvecklas i takt med produktionen, vilket skulle ge elt negafivl bidrag till BNP-tillväxten.

Den inhemska efterfrågan i Förenta staterna beräknas sammanlaget öka med 4% under 1985. En fortsall växande andel av efterfrågan väntas emellertid vända sig mot importerade varor och tjänsler. Importökningen beräknas till 10% i volym, samtidigt som exporten väntas öka med 3%. Ulrikesbalansen väntas därigenom fortsätta all försämras under 1985. Dollarns fortgående appreciering accelererade under vintern 1985. Vägt efter utrikeshandelns länderfördelning var dollarn i mitten av mars värd 20% mer än ell år lidigare och 60% mer än sommaren 1980. Härefter har dollarn åter i genomsnitt försvagats med nära 10%. Den urholkning av konkurrenskraften detta innebär ger effekter med viss eftersläpning. Åven del fortsatt relativt höga efterfrågelägel i Förenta staterna väntas bidra till försämringen av handelsbalansen vars underskott beräknas öka till ca 125 miljarder dollar. I tjänstehandeln har Förenta staterna traditionellt haft ett stort överskott, men detta minskar nu kraftigt. Totalt beräknas bytesbalan­sen 1985 ge ett underskott på 120 miljarder dollar. Utrikeshandelns nega­fiva bidrag till BNP-tillväxten beräknas lill 3/4 procentenhet.

BNP fömlses öka med 31/4% 1985. Härigenom torde arbetslösheten bara kunna minska marginellt.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        28

Försörjningsbalans Förenta statema

Förändring i volym, procent

 

 

1983

1984'

1985'

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Fasta bruttoinvesteringar Lager' Utrikesbalans'

BNP

4,8

-0,3

9,7

0,5

-1,2

2,9

5,3

3,5

17,9

1,9

-1,7

6,8

3 1/2 5 7

- 3/4 -3/4

3 1/4

' Förändring i procent av föregående års BNP.

' Preliminärt utfall.

■' Finansdepartementets bedömningar.

Japan

Den realekonomiska utvecklingen i Japan under fjolåret dominerades av den starka exportuppgången på över 15% i volym, vilkel motsvarade en tredjedel av den totala tillväxten i BNP. Framför allt drogs exporten upp av leveranserna till Förenta statema, som nu utgör ca 35% av Japans samlade exportmarknad. Utrikeshandeln bidrog t. o. m. något mer till BNP-tiUväxten 1984 än vad som väntades för några månader sedan, och den totala produktionsökningen ser ul att ha blivit ytterligare något störte än beräknat, eller 5,8%. Den inhemska efterfrågan utvecklades dock sva­gare än fömtsett, någol som helt kan hänföras till att konsumtionen försva­gades mot slutet av året och att bostadsbyggandet inte fick ett fullt så snabbi uppsving som väntat. Övriga privata investeringar ökade starkt i fjol under intryck av den expansiva exportutvecklingen och en markant vinstförbättring om i genomsnitt 30% i näringshvet; för industrisektom steg vinstema med hela 50%.

Den samlade industriproduktionen ökade under Qolåret med mer än 11 % i volym, den snabbaste tillväxten sedan 1976. Samtidigt förbättrades produktiviteten avsevärt, varför sysselsättningseffekterna av den ekono­miska tillväxten infann sig först med en viss fördröjning. Arbetslösheten förblev ungefar oförändrad omkring 2,7% under året till följd av alt ar­betskraftsutbudet stimulerades av den ekonomiska expansionen. Prisnivån var bland de stabilaste inom OECD-kretsen med en ökning i konsu­mentprisindex om ca 2%; i producentledet var prisstegringarna i genom­snitt ännu lägre. Löneökningama förblev måttliga och stycklönekostna­derna i industrin föll med över 4%.

Utrikessektoms snabba expansion ledde till etl rekordöverskott i han­delsbalansen, motsvarande nära 45 miljarder dollar. Bylesbalanssaldot blev ca 10 miljarder dollar lägre. Samtidigt skedde ett utflöde av långfrisfigt kapital motsvarande närmare 50 miljarder dollar, nästan en tredubbling jämfört med året dessförinnan. Ökningen var till stor del en följd av den avreglering som skedde på det finansiella området. Av kapitalutflödet


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        29

svarade japanska portföljinvesteringar i utlandet för ca 60% och lån till utlandet för ca 30%. Jämfört med föregående år föll dessutom kapilalinflö-det för utländska investeringar i japanska tillgångar. Enligt vissa beräk­ningar blev Japan i och med dessa kapitalflöden det land i världen som har de största utlandstillgångama med en nettoposilion om ca 70 miljarder dollar. Kapitalrörelserna neutraliserade utrikeshandelns apprecierande ef­fekter på yen-kursen, och i effektiva termer blev den ungefar oförändrad under loppet av 1984. Mot de europeiska valutorna kom yenen dock alt uppvärderas. Räntenivån förändrades inte mycket under året, vilket inne­bär att realräntan förblev hög och gav ett visst stöd åt växelkursen. Det stadiga budgetunderskottet blev ungefär oförändrat 4,5% av BNP 1984, men för den konsoliderade offentliga sektorn minskade underskottet med någon procentenhet till ca 2,5% av BNP.

Utvecklingen under 1985 kommer med största sannolikhet atl medföra etl klart mindre bidrag till den japanska tillväxten från utlandels efterfrå­gan. Ökningstakten för exporten kan komma att halveras jämfört med 1984. Av flera skäl är det inle troligt atl efterfrågebortfallet hell kommer att ersättas av ökad inhemsk efterfrågan, och BNP-tillväxten väntas därmed bli något lägre än i fjol, eller omkring 5%. Inom OECD-området är delta ändå en av de allra högsta beräknade tillväxttakterna. Företagens investe­ringar bedöms förbli expansiva i Japan, och även bostadsinvesteringarna kan komma att ge ett visst bidrag lill tillväxten under 1985. Av större betydelse för den totala tillväxten är emellertid den privata konsumtionen, och härvidlag är utsikterna till en förstärkt tillväxt mer tveksamma. Löne­utvecklingen är fortfarande mycket återhållsam och hushållens reala dis­ponibla inkomster beräknas inle ge underlag för en snabbare tillväxt i den privata konsumtionen än under 1984. Inflationstakten förutses bli oföränd­rat låg också under 1985. Från finanspolitiken är inte mycket stöd atl vänta till den inhemska efterfrågan, i vart fall inte enligt hittills gällande riktlinjer, som för 1985 leder till att budgetunderskottet beräknas minska; för den konsoliderade offentliga sektom fömtses nettoupplåningsbehovet komma att halveras från 1984 till 1985. Den medelfrisliga norm som tillämpas för den statliga budgetpolitiken avser att jämvikt mellan inkomster och utgifter skall uppnås till 1990, framför allt genom långsammare ökning av utgif­tema. Skatteuttaget skall enligt intentionerna inle höjas, även om det kan bli svårt att helt undvika detta om balansmålet skall kunna uppnås under delta decennium. Under alla omständigheter har man att räkna med att finanspolitiken förblir restriktiv under flera år framöver, trols del höga sparande som sker i andra sektorer och även för hela ekonomin som det återspeglas i bytesbalansöverskottet.

Trots att volymtillväxten för exporten nu fömtses bli klart långsammare under innevarande år, bedöms handelsbalansens överskott fortsätta att stiga 1985 vid oförändrad växelkurs. En ännu större ökning fömtses för bytesbalansöverskottet i och med atl avkastningen på de japanska tillgodo-


 


Prop. 1984/85:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       30

havandena i utlandet ökar efler de senasle årens kapitalulflöde. Ett över­skott i bytesbalansen på över 40 miljarder dollar kan inte uteslutas, vilket kommer att medföra en press uppåt på yenen. I denna riktning verkar också att kapitalflödena ut ur Japan kan komma att bli mindre efter de exceptionella förhållandena 1984. Omfattningen av yenens eventuella upp­värdering sammanhänger mycket med utvecklingen i övrigt på valutamark­naden, enkannerligen dollarns framtida slyrka eller försvagning.

Den förda japanska polifiken har hittills varit myckel försiktig när del gälll all släppa fram en störte appreciering av yenen. En dyrare yen kan emellertid ha flera gynnsamma konsekvenser för Japan självt, bl. a. genom att dämpa omvärldens uppfattning att japanerna inle medverkar till att utjämna den stora extema obalansen. Vidare kan en appreciering även visavi dollam avlasta penningpolifiken och göra det möjligt att hålla en lägre räntenivå än vad som annars skulle vara fallet. Della är värdefulll både som stabiliseringspolitisk motvikt mol den strama finanspolitiken och som stmkturpolifiskt inslag för att bredda industrisektorns förnyelse och vidareutveckla den sociala infrastrukturen. En högre växelkurs belyder också atl bytesförhållandet mot utlandet förbättras så att realinkomster och inhemsk konsumtion stimuleras.

Den japanska valulasituationen är emellertid hittills främst ett bilalerah problem genom att yenen egenlligen är svag bara mot den amerikanska dollarn och del är visavi Förenta staterna som de handelspolitiska spän­ningarna är mest uttalade. Hotet om amerikanska importbegränsande till­tag är ständigt överhängande vid rådande relativa konkurrensförhållanden. Japan kan öka möjligheterna alt möta delta hot genom atl forcera åtgärder som gör de japanska marknaderna för såväl varor och tjänster som finan­siella transaktioner mer tillgängliga för utländska leverantörer resp. place­rare. Det stora japanska bytesbalansöverskottet gör landet särskilt utsatt för ev. försämrade betingelser för världsekonomin, t. ex. svagare konjunk-tumlveckling och påfrestningar på del multilaterala handelssystemet.

Försörjningsbalans Japan

Förändring i volym, procent

 

 

1983

1984'

1985'

Privat konsumtion

3,4

2,9

3

Offentlig konsumtion

2,9

2,2

2

Fasta bruttoinvesteringar

0,7

5,3

5 1/2

Lager'

-0,5

0,4

1/4

Utrikesbalans'

1,6

2,0

1 1/4

BNP

3,0

5,8

5

' Förändring i procent av föregående års BNP.

' Preliminärt utfall.

' Finansdepartementets bedömningar.


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        31

Förbundsrepubliken Tyskland

Under 1984 skedde en fortsatt måttlig återhämtning i den västtyska ekonomin. BNP ökade med 2,6% i volym jämfört med 1,0% året innan. Uppgången sfimulerades främst av exporten av varor medan den inhemska efterfrågan utvecklades betydligt mindre expansivt. Endast i fråga om industrins maskininvesteringar kunde en kraftigare aktivitetsökning no­teras medan t. ex. byggnadsverksamheten samt såväl den privata som den offentliga konsumtionen visade en fortsatt återhållsam utveckling. I sam­band med de konflikter som ägde mm på arbetsmarknaderna under det andra kvartalet fick konjunktumtvecklingen under året etl ojämnt förlopp. Den höga dollarkursen, en förstärkl internationell konkurrenskraft lill följd av måttligt stigande arbetskraftskostnader saml en gynnsam produktivi­tetsutveckling samverkade till en kraftig ökning av den tyska industripro­duktionen under del andra halvåret 1984.

Utvecklingen under fjolåret kännetecknades i övrigt av en låg och under året avtagande inflationstakt, trots valutakursens inverkan på importpri­serna. Åven den allmänna räntenivån sjönk något, framför allt som en följd av motsvarande nedåtriktade tendenser på den amerikanska kreditmarkna­den. Den starka exportutvecklingen förde med sig kraftigt ökade överskott för såväl handels- som bytesbalans.

Arbetslösheten ligger sedan elt par år tillbaka på en oförändrat hög nivå — drygt 9% i årsgenomsnitt 1984. Åtgärder för att uppmuntra återemigra-tion av utländsk arbetskraft och tidig pensionering (från 58 år) har bidragit till att stabilisera arbetslösheten. Styrkan i det ekonomiska uppsvinget har emellertid hillills inte varil tillräcklig för atl vända trenden nedåt.

Den ekonomiska politiken präglades under 1984 av fortsalt stramhet vad gäller federala utgiftsökningar. Budgetunderskottet och förbundsstatens nettoupplåningsbehov reducerades därmed ytteriigare.

Konjunkturbilden torde inte komma att förändras påtagligt under 1985. Konkurrenskraftsläget och en förstärkt investeringskonjunktur i Västeuro­pa talar för en fortsatt exportledd uppgång i måttlig takt.

Den låga inflationstakten kan, under 1985, förväntas möjliggöra något ökade realinkomster och medföra en ökning av den privata konsumtionen med en dryg procenl. Sparkvoten, som sjunkit fill en för tyska förhållan­den låg nivå, kan knappast förväntas sjunka yllerligare.

Den offenlliga konsumfionen har särskilt under senare delen av 1984 ökat snabbare än väntal lill följd av såväl högre socialförsäkringsutgifler än fömtsett som oväntat stora inköp av både varor och tjänsler. En viss avsaktning är jämväl trolig för 1985 varför en ökning med cirka en procent fömtses.

Den ökande investeringsaktiviteten i den västtyska industrin talar för att maskin- och utmstningsinvesteringar kommer all ulgöra det mesl dyna­miska elementet i den interna efterfrågan. En gradvis ökning av nyinves­teringarna torde kunna leda fill en samlad ökning av maskininvesleringarna


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         32

med uppemot tio procent. Byggnadsinvesteringarna väntas dock komma att minska, främst till följd av kraftigt minskat bostadsbyggande. Möjligen kan minskningen dämpas av att anläggnings- och byggnadsprojekt på kom­munal nivå tillåts öka något.

Lagren har, efter en påtaglig uppbyggnad före arbetsmarknadskonflik-tema, dragits ned under loppet av 1984. Det förefaller sannolikt att tillväxt­bidraget från lagemtvecklingen blir obetydligt eller svagt positivt under 1985.

Den extema balansen beräknas under 1985 undergå en ytterligare för­stärkning. Den starka exportökningen tillsammans med en förhållandevis måttligt stigande import om beräknade 4—5 procenl i volym väntas leda till ett handelsbalansöverskott om 60-70 miljarder mark all jämföras med 54 miljarder år 1984. Åven bytesbalansen väntas förslärkas.

Sammantaget kan BNP i Förbundsrepubliken under 1985 förväntas öka med knappt 3 procent.

Läget på arbetsmarknaden kan därmed inte förväntas undergå någon väsentlig förbättring. Någon minskning av arbetslösheten kan bli följden om industriinvesteringarna ökar i enlighet med de gjorda antagandena och övriga inhemska efterfrågekomponenter inte utvecklas alltför återhåll­samt.

Prisema väntas under 1985 komma att öka obetydligt mer än 2 procent i konsumentledet. Tendenserna i början av året till en höjning av räntenivån kan innebära en viss risk för en ökning i prisstegringstakten senare under året. Det bör dock samtidigt framhållas att inflationen bringats ner och hållits på en låg nivå i Förbundsrepubliken under en period då D-marken försvagats, vilkel bör ha utövat en uppåtriktad press på den västtyska prisnivån. Risken för en märkbar höjning av prisstegringstakten förefaller liten. Låga råvam- och oljepriser, stabila jordbmkspriser samt måttliga lönekostnadsökningar i det västtyska näringslivet talar också för en fort­satt låg inflation, även om viss osäkerhet fortfarande råder kring hur stora kostnadsökningar avtalen om arbetstidsförkortning kommer att medföra.

Den restriktiva finanspolitik som förts under en följd av år har givit resultat i form av ell minskat federalt budgetunderskott och förbättrade finanser också på delstatlig och - framför alll - kommunal nivå. Det federala underskottet har under flera år visat sig bli lägre än budgeterat. Det uppgick till 28,3 miljarder DM (1,6% av BNP) 1984 och avses sänkas fill 25 miljarder (11/2% av BNP) under 1985. Däremot har socialförsäk­ringssektorn under 1984 visat ett betydande underskott och väntas göra så även 1985. För den samlade offenfiiga sektorn fömtses det strukturella budgetsaldot utvecklas i åtstramande riktning 1985.

Först 1986, då det första stegel i den 1984 beslutade skattereformen kommer att genomföras, förväntas en mer påtaglig stimulans lill ekono­min. Den västtyska regeringen strävar också, inom ramen för en fortsall sträng utgiftsprövning, efter att omfördela de offentliga utgifterna till för-


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         33

mån för investeringar. Man har vidare, med hänsyn till det mycket pres­sade lägel inom byggnadsbranschen uppmanat kommunerna atl öka inve­steringsaktiviteten. Vissa åtgärder i form av l.ex. förbättrade ränteav­dragsmöjligheter för egnahemsbyggen har beslutats men förefaller vara av begränsad omfattning och skall enligt nuvarande planer träda i kraft först 1987.

Vad avser penningpolitiken kan erinras om att Bundesbank under 1985 avser fillåia penningmängden öka inom ett intervall om 3-5 procent i årsgenomsnitt mot 4-6 procent 1984. Den lägre inflationen förväntas dock ge utrymme för en oförändrad real tillväxt inom detta lägre ökningsinter­vall.

Den fastlagda ekonomisk-politiska kursen avses således hgga fast. Kon­solideringen av den offentliga sektoms finanser fortsätter. Såväl den parla­mentariska oppositionen som de fackliga organisationerna har låtit sin kritik mot regeringspolitiken utmynna i krav på stimulansåtgärder via offentliga investeringsprogram inom framför allt miljövårdssektorn i syfte att förbällra sysselsättningsläget. De höga arbetslöshetstalen i begynnel­sen av 1985 har inneburit en intensifiering av debatten kring dessa förslag som dock alltfort avvisas av förbundsregeringen som alltför kortsiktiga.

Osäkerheten i bedömningarna av den västtyska ekonomin under 1985 hänför sig bl. a. till den nuvarande växelkursrelationens inverkan på räntor och kapitalrörelser, som kan visa sig hämmande inte bara på byggandet utan även på andra investeringar. Å andra sidan skulle den starkt export­beroende västtyska ekonomin naturligtvis påverkas negafivl av ett fall i dollarkursen, i synnerhet om fallet blev alltför abmpl. En gradvis utveck­ling lorde däremol knappasl allvarligt mbba förutsättningarna för en fort­satt god exportutveckling. Den ökande investeringsaktiviteten i Europa och den gynnsamma västtyska kostnads- och produktivitetsutvecklingen bidrar till denna bedömning.

Försörjningsbalans Förbundsrepubliken Tyskland

Förändring i volym, procent

 

 

1983

1984'

1985'

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Fasta bruttoinvesteringar Lager' Utrikesbalans'

BNP

1,1 0

3,1

0,7

-0,6

1,0

0,8 1,9 1,3 0,7 0,8

2,6

1 1/4 1

3 1/4 0

1   1/4

2   3/4

' Förändring i procent av föregående års BNP.

' Preliminärt utfall.

' Finansdepartementets bedömningar.

3   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1   Reviderad nationalbudget          34

Frankrike

Den strama ekonomiska politik som introducerades under 1982, och som förstärktes ytterligare i mars 1983, dominerade den franska ekonomin även under 1984. Den privata konsumtionen ökade myckel måttligt som följd av åtstramningspoliliken och en sjunkande löneökningslakl. Ökade lagerin­vesteringar, ett ovanligt gott skördeutfall och en förbättrad extembalans medverkade dock till att BNP ökade med i genomsnitt 1,6 procent under året. Härtill bidrog också en viss ökning i den offentliga konsumtionen, medan de samlade investeringarna fortsatte att sjunka. Företagen förefal­ler i betydande utsträckning ha använt sina ökade vinster till att minska sin skuldsättning och sina finansieringskoslnader, i avsaknad av en mera markerad efterfrågeökning.

Den förda politiken, som bl. a. yttrat sig i ett försök att åstadkomma en avindexering av lönebildningen, har visat sig framgångsrik vad gäller att nedbringa inflationstakten och förbättra kostnadsläget för den franska industrin. Prisstegringarna under loppet av 1984 uppgick till 6,7% mot 9,3% under 1983. Trots denna fortsalla förbättring kvarstår emellertid en betydande skillnad i prisslegringslakt i förhållande till de viktigaste kon­kurrentländerna.

Även externbalansen har märkbart förbättrats. Underskottet i handels­balansen reducerades 1984 ytterligare till 19,8 miljarder francs, vilket möjliggjorde atl bytesbalansunderskotlet i stort sett eliminerades. En bety­dande del av förbättringen står dock att finna i större exportkontrakt av engångskaraktär medan den generella bilden visar atl Frankrike förefaller ha tappat marknadsandelar under 1984, såväl utomlands som på hemma­marknaden.

Elt program mot ungdomsarbetslösheten lanserades i slutet av året men hann inle få någon reell effekt före årsskiftet. Sysselsättningsläget försäm­rades ytterligare under 1984 och antalet arbelslösa uppgick vid året slut till 2,5 miljoner (10,4%).

Tillväxten under 1985 torde kunna hamna på i slort sett samma nivå som 1984. Mot bakgrund av effektema av den sänkning av skattetrycket som genomförs under senare delen av 1985, men också lill följd av den låga sparkvoten, kan hushållens disponibla inkomster och den privata konsum­tionen förväntas öka något starkare än 1984. En standardökning har utlo­vats från regeringens sida, samtidigt som naturligtvis en fortsatt försämring av arbetslöshetssituationen kan verka dämpande på den intema efterfrå­gan.

Arbetet med att skära ner slatens budgetunderskott fortsätter med syftet att nedbringa underskottet till 3% av BNP. En effekt av detta lorde bli atl tillväxten i den offentliga konsumtionen ytterligare dämpas till en halv procent 1985.

Trots det förbättrade kostnads- och vinstläget i industrin kan de pro­duktiva investeringarna komma atl ta fart endast långsamt under 1985 mot


 


Prop. 1984/85:150   Bilaga 1.1   Reviderad nationalbudget          35

bakgmnd av den låga efterfrågan och de förhållandevis höga lånekostna­derna. Eftersom investeringarna inom såväl bostadssektorn som i de stat­liga företagen kan vänlas sjunka även under 1985 kan de lolala investering­arna bedömas öka med 1/2-1 procent.

Ulrikesbalansen lorde ge etl fortsalt märkbart bidrag till fillväxten under 1985. En något svagare efterfrågan från utlandet och en ökad import gör dock att bidraget till BNP-tillväxten stannar kring en halv procentenhet. Icke desto mindre kan handelsbalansen närma sig jämvikt och bytesbalan­sen visa ett inte obetydligt överskott 1985.

Regeringens inflationsbekämpning fortsätter under 1985, vilket bl.a. redan har manifesterats i ett lågt avtal för stafiigt anställda i februari 1985. Målsätiningen är atl nedbringa prisstegringarna under året till 4,5%. Ett ulfall i intervallet 5—6 procenl förefaller troligt.

Utsikterna för sysselsättningsutvecklingen är osäkra, framför allt efter­som effekterna av de nyligen vidtagna sysselsältningsstimulerande åtgär­derna är svårbedömda. Ytterligare åtgärder kan också komma att övervä­gas under 1985. Det förefaller dock inle omöjligl alt ökningen i arbetslös­hetssiffrorna kan dämpas och t. o. m. hejdas under årel, men åtskilliga bedömare befarar atl en ytterligare höjning till 2,75 miljoner arbetslösa kan ske till årsskiftet 1985/86.