Prop. 1984/85:143

Regeringens proposition

1984/85:143

om vissa frågor på fiskets område;

beslutad den 28 februari 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas åtgärder som behöver vidtas för all förbättra förutsättningarna för det svenska fiskei. Bl. a. förordas fortsatta regleringar av laxfisket för att rädda den naturreproducerande laxen. Internationella överläggningar har i detta syfte inletts i fräga om havsfisket efter lax i Östersjön. I propositionen betonas behovel av fiske vårdande ålgärder och av fortsatta försök med s.k. fördröjd utsättning av laxungar. Vidare förordas bl.a. att trål skall få användas endast av yrkesfiskare.

Yrkesfiskelicens, som är förulsällningen för slatligt ekonomiskt slöd, skall finnas även i fortsättningen. Vissa förenklingar föreslås i fräga om de statliga bidragen till fisket.

I propositionen betonas sambandel mellan prisregleringen pä fisk och en samordnad förstahandsmottagning av fisk. Det föreslås att prisstödet fr. o. m. den 1 januari 1986 skall lämnas endast till fiskeföretag som levererar till samorganiserade förstahandsmottagare. Förslag läggs fram till reglering av priserna på fisk under regleringsäret 1985/86.

I syfte att anpassa den statliga administrationen på fiskets område lill de senaste årens förändringar föresläs en omorganisation som bl. a. innebär att fiskeriintendenterna avvecklas som egen myndighet och inordnas i fiskeristyrelsen.

Slutligen tas i propositionen upp vissa anslagsfrågor för budgetåret 1985/86.

1 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 143

Prop. 1984/85:143 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs alt 39 och 41 §§ lagen (1950:596) om rält till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

39 S'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnes uppenbarl alt fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i slrid med vad som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse skett, fär pä ansökan av den som lider skada kronofogdemyndigheten i orten, sedan myndighelen med trovärdig person hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden får las ut med lillämpning av vad i utsökningsbalken sägs om uttagande av förrättningskostnader.

Detsamma skall gälla, om nägon begagnar av länsstyrelsen fastställt märke för redskap eller notvarp pä sätt som är ägnat att obehörigen avhålla annan från all fiska.

Berörs allmänl fiskeriintresse, får Om etl allmänt fiskeriintresse be-

även allmän åklagare, slatens fis- rörs får ansökan om handräckning
keriljänsleman eller en därlill för- även göras av allmän åklagare, «r
ordnad fisketillsynsman göra ansö- fiskeristyrelsen eller av fisketill-
kan om handräckning. synsman som särskilt förordnals

för detta.

41 §-

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 § får överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär. Fiskeristyrelsens beslut fär överklagas hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlendent är på grund av sin befallning behörig att föra lalan i ärende som avses i första eller andra slyckel.

Då ett beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår sä mänga all en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 28 och 29§§, skall gälla utan hinder av atl det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut, som avses i 30§, skall gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

' Senasle lydelse 1984:371. - Senaste lydelse 1984:371.

Prop. 1984/85: 143

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-28

Närvarande: stalsminislern Palme, ordförande, och slalsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boslröm, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvisl

Proposition om vissa frågor på fiskets område

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i november 1981 sakkunniga' för att utreda vissa fiskefrågor. De sakkunniga, som antog namnet fiskekommillén, avlämnade i augusti 1982 delbetänkandel (Ds Jo 1982:6) Förhandsbesked angående yrkesfiskelicens. Betänkandet har remissbehandlals. Ijuni 1984 avlämnade ulredningen slulbelänkandet (Ds Jo 1984:6) Bättre yrkesfiske. Betänkandet har remissbehandlals. Till protokollet i delta ärende bör fogas dels kommitténs sammanfattning av slulbelänkandet som bilaga I, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över det betänkandet som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhållanden m. m. saml kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

I en skrivelse den 3 juli 1984 till regeringen frän ett antal fiskförsäljnings-föreningar lämnas förslag till hur en samordning av fiskförsäljningen i Sverige bör ske. Skrivelsen har remissbehandlats. Till protokollet i detla ärende bör fogas dels skrivelsen som bilaga 3, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över skrivelsen som bilaga 4.

Efter riksdagens beslut (JoU 1982/83:7, rskr 66) tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande ijuni 1983 en särskild utredare- för atl utreda

' F.d. landshövdingen Astrid Kristensson, ordförande, och riksdagsledamöterna Arne Andersson i Ljung, Arne Andersson i Gamleby, Brita Gunnarsson, Erik Johansson och Kari-Anders Petersson. Generaldirektören Lennart Hannerz.

Prop. 1984/85:143 5

förutsättningarna för det svenska laxfisket. Utredaren avlämnade i april

1984 betänkandet (Ds Jo 1984: 5) Lax. Belänkandel har remissbehandlals.
Till protokollet i detla ärende bör fogas dels sammanfattningen av belän
kandet som bilaga 5. dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 6. Beträffande nuvaran
de förhållanden m. m. samt utredarens närmare överväganden hänvisas lill
belänkandet.

Regeringen uppdrog i seplember 1982 åt fiskeristyrelsen all ulreda frågan om säkerställande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser. Fiskeristyrelsen har redovisal sina förslag i oktober 1984. Styrelsen har under sill arbele samrålt med berörda myndigheter och organisationer. Rapportens förslagsdel bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i mars 1984 en särskild utredare' för att göra en översyn av fiskeriadministrationen. Den särskilde utredaren, som antog namnet utredningen om fiskeriadministrationen. avlämnade ijuli 1984 betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen. Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i della ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 8, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 9. Belräffande nuvarande förhållanden m.m. samt utredningens närmare överväganden hänvisas lill belänkandel.

Regeringen uppdrog den 29 november 1984 ål statens jordbruksnämnd att efter överiäggningar med fiskets förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation lämna förslag om prisregleringen på fisk under budgetåret 1985/86. Nämndens förslag som har överiämnats den 27 februari

1985 bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 10.

2 Föredraganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Fisket är eu viktigt led i vår livsmedelsförsörjning. Den svenska konsumtionen av fisk uppgår f n. lill ca 28 kg per person och år. Den har ökat med ca 2 kg sedan mitten av 1970-talet och väntas öka ytteriigare. Vi har i vårt land myckel goda förutsättningar att bedriva fiske och fiskodling. Vår långa havskust och mängden sjöar och vattendrag är i deUa avseende en utomordentlig lillgång.

Sallsjöfiskets sammanlagda fångst uppgick är 1983 till 247000 ton varav 36000 lon direktlandades i utlandet och 75000 ton landades i Sverige för

' Länsrådet Allan Johansson.

Prop. 1984/85:143 6

export. 53% av fångsten utgjordes av sill/slrömming, 22% av lorskfisk, 0,2% av lax och 20% av foderfisk. Det sammanlagda fångslvärdel uppgick fill 662 milj. kr. Del yrkesmässiga insjöfisket omfattade 1800 ton till etl värde av 24 milj. kr. Genom fiskodling för konsumtion tillfördes marknaden år 1983 ca 1 800 ton, varav merparten var regnbågslax. Värdet härav uppgick till ca 45 milj. kr. Till detta kommer en väsentlig imporl av fisk frän främsl Danmark och Norge. Den är i stor utsträckning beredd till halv-eller helfabrikat av olika produkter.

Väsentliga förändringar har skett i det internationella fiskei de senasle åren. Den mest påtagliga förändringen är att sillfisket i Nordsjön åter har kommit i gång efler all ha varit stoppat sedan år 1977. Detla innebär en starkt ökad konkurrens för det svenska sillfisket som traditionellt har varit vårt mesl betydelsefulla fiske. Sedan millen av 1970-lalet är vårl fiske också begränsal genom den indelning av haven i nationella fiskezoner som då skedde. Genom avtal med andra länder kan ändå etl visst fiske upprätthållas i andra länders zoner. Europeiska gemenskapen (EG) upphävde är 1982 lullsuspensionen på sill. EG:s tullfria import har därefier krympts successivt. Fisket efter lax och torsk i Östersjön har sådan omfallning atl beslåndssituationen har försämrats. Detta sammanhänger med avsaknaden av överenskommelser om delta fiske inom ramen för fiskerikommissionen för Östersjön. Sverige för därför nu direkta förhandlingar med andra östersjöländer i denna fråga.

Den ökande tillförseln av fisk på den internationella fiskmarknaden leder också till ett större utbud i vårt land av importerade lågprisprodukler. Konkurrenssituationen för svenskt fiske och fiskberedningsinduslrin har därigenom skärpts också på den inhemska marknaden.

År 1984 uppgick antalet yrkesfiskare till mellan 3 500 och 4000. varav ca 300 var sysselsatta i insjöfiske. Härtill kommer binäringsfiskare lill ell antal av ca 2000, varav ca 350 i insjöfiske. 1 fiskberedningsinduslrin arbetade ca 2500 personer. Sysselsättningen i fisket skapas lill slor del i trakler där alternativa utkomstmöjligheter för befolkningen är få.

Genom riksdagens beslut år 1978 drogs nu gällande riktlinjer för det svenska fisket upp (prop. 1977/78: 112, JoU 23, rskr 272). 1 beslutet betonades bl.a. vikten av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna. Fångsterna skall vidare bestämmas med hänsyn till avsättningsmöjlighelerna och de i näringen sysselsatta skall ges en godtagbar standard. En viktig nyhel var införandet av det s.k. normprissystemet som ett medel i fiskeripolitiken.

Det statliga ekonomiska stödet fill fisket är i huvudsak avsett att slimulera till rationalisering av fiskeflottan och fiskemetoder men också atl styra inriktningen av fisket. Härigenom kan lönsamheten öka och inkomsterna i fisket bli skäliga. Trots tidvis låga marknadspriser har fiskarenas inkomster sålunda kunnat hållas på en rimlig nivå. Samtidigt visar erfarenheten atl prisregleringen pä fiskets område, så som den hittills har tillämpats, kon-

Prop. 1984/85:143 7

serverar en ogynnsam struktur inom näringen. En viktig förutsättning för ell lönsamt fiske, nämligen en ralionell och belalningskraftig motlagnings-och förmedlingsverksamhel. har heller inte funnits.

De slalliga insaiserna för fiskei kräver en väl fungerande administration. Utformningen av fiskeristyrelsens och den lokala fiskeriadministrationens organisafion är f. n. inte sådan att administrationen har kunnat uppfylla de olika krav som bör ställas på den.

Vad jag nu har redovisal talar för en översyn pä flera av fiskeripolitikens områden. De utredningsförslag som nu föreligger i fräga om yrkesfisket, laxen och den statliga fiskeriadministrationen kan enligt min mening utgöra en bra grund för denna.

2.2 Fiskeripolitikens mål

Målen för fiskeripolitiken som fastställdes är 1978 är att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbelet samtidigt som konsumenlerna erbjuds fisk av god kvalitet fill rimliga priser. Vidare anges som mäl alt fiskei inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna skall bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna besiämmas av möjligheterna till lönsam och stabil avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning främsl i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolilisk betydelse.

1 fråga om det s. k. inkomstmålei betonades i 1978 års beslut bl. a. atl del inte innebär nägon inkomstgaranti för enskilda fiskare eller fiskeföretag utan att det i stället ger uttryck för en strävan att ge sädana villkor för fisket atl de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan uppnå en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social slandard. 1 fråga om konsumenternas självklara krav på fisk av god kvalitet till rimliga priser sades den bästa garantin härför vara en stabil och lönsam svensk fiskerinäring. Behovet av en fortlöpande effeklivisering av näringen betonades i fråga om såväl själva fisket som omhändertagandet av fångsterna och beredning och distribution av fiskprodukterna.

1 anslulning till produktionsmålet sades att en ökad försörjning med svenskfångad fisk bör eftersträvas och att fisket så långt möjligt bör anpassas lill efterfrågan på fisk inom landet. Olönsamma överskott skall undvikas och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och slabil avsättning. Det svenska fiskets omfattning skall inte påverkas av tillfälliga variationer i importpriserna.

Fiskels omfattning och inriktning skall ocksä avvägas med hänsyn till kravet på sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där näringen har slor regionalpolilisk betydelse. Detta får inte leda till aU det uppstår företag som inte har förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske.

Prop. 1984/85:143 8

De nu akluella utredningarna av vissa fiskefrågor har inle haft till uppgift alt se över målen för fiskeripolitiken.

För egen del anserjag alt de mål som beslulades år 1978 är väl avvägda och bör gälla även i fortsättningen. Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är sålunda atl vi skall utnyttja våra vatten- och fisklillgångar pä sådant sätt all de långsiktigt kan medverka till vår livsmedelsförsörjning och till vårt välstånd i övrigl. En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för produktion av för landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i landets ekonomiska ulveckling och för meningsfull sysselsättning och försörjning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditionellt sätt, dvs. i form av odling. En väl avvägd hushållning främjar även sportfisket som är en viklig form för friluftsliv och rekreation.

2.3 Fiskenäringens omfattning och inriktning

Som jag tidigare anfört har den svenska fiskenäringen etl slarkt internationellt beroende. Våra möjligheter till anpassning av fisket försvåras av den uppdelning i fiskezoner som numera gäller praktiskt tagel alll vatten. Även handelspolitiska regleringar eller i en del fall avsaknaden av sådana utgör svårigheter i detla sammanhang. Men också variationerna i tillgången på olika fiskslag pä marknaden är exempel härpå. Sålunda har den tidigare begränsningen av sillfisket i Nordsjön hävts vilket har lett till att utbudet av sill ökat kraftigt. Dessa förändringar har påverkat fömtsättningarna för det svenska fisket. Etl annat svårbedömt inslag är den ökande odlingen av fisk för konsumtion både här i landet men främst i utlandet.

Förändringar i de förhållanden jag nu översiktligt har redovisat medför svårigheter för genomförandet av den fastlagda fiskepolitiken. För att underlätta detta behövs fortlöpande prognoser över näringens förutsättningar i avseende på rävamkälla och marknad. Genom rullande bedömningar av fiskbeståndens och marknadens utveckling erhåller näringens företrädare underlag för sin planering och statsmakterna för utformningen och inriktningen av de fiskeripolitiska åtgärderna. Pä så sätl förbättras möjligheterna att nä de fiskepolitiska målen.

Fiskeristyrelsen bedriver sedan år 1978 i samråd med företrädare för fiskei prognosverksamhet av nu nämnt slag. 1 en delredovisning har styrelsen nyligen redovisat vissa bedömningar för de närmaste åren. Härav framgår bl. a. följande.

Sillbestånden i norra Atlanten och Nordsjön har börjat återhämta sig. Det finns därför anledning atl anta atl fångsterna där kan komma alt uppgå fill bortemot 900000 ton åriigen 1986-1987 jämfört med drygl 350000 lon är 1983. Tillförseln av sill har ökal på den europeiska marknaden under del

Prop. 1984/85:143 9

senasle årel och bedöms komma att öka ytterligare under de närmaste åren. Europamarknaden anses kunna ta emot ca 400000 lon sill om året för konsumtionsändamål. Med det ökade utbudet av sill har priserna fallit och del instabila läge som har utmärkt sillmarknaden efter år 1981 fortsätter. Priserna bedöms bli ytterst pressade omkring är 1987. Konsumtionen av sill/strömming bedöms kunna öka i Sverige under förutsättning av en bällre marknadsföring och distribution. Inom såväl västkustens som syd-och ostkustens sillfiskeflotla kan väntas en övergäng till fiske efter andra arter än sill/strömming.

Under perioden 1977- 1983 ökade ilandföringen av torsk i Sverige med ca 40000 ton till ca 61 000 ton. Torskbeståndet i Östersjön har försämrats det senaste året. Förhållandena de närmaste åren bedöms dock medge elt svenskt fiske av 50000-60000 ton i svensk zon i Östersjön. Härtill kommer fiskei i Skagerrak och Kattegatt samt de kvantiteter som genom byten kan bli akluella i andra staters fiskezoner. Under det försia kvartalet 1984 sjönk priserna på den internationella marknaden kraftigt på frusna torsk-produkter. En orsak var all produktionen av frusna block och filéer ökade samtidigt som marknaden för torskprodukter minskade påtagligt i vissa länder. Norge ökade sin exporl av fmsna fiskfiléer. Senare under årel ökade emellertid priset åter. Avsättningsmöjligheterna de närmaste åren bedöms som relativt gynnsamma.

Inom torskberedningsinduslrin märks en tendens till satsningar på mer förädlade produkter av torskfilé för bl.a. storhushåll. Vissa tider är det möjligt alt öka fileteringen genom bällre planerad lillförsel av råvara, effektivare utnyttjande av tiden m.m. Någon mera beslående större ökning av produktionen bedöms dock inle kunna uppnås med nuvarande maskinpark.

Det yrkesmässiga kustfisket i Östersjön bedöms för de närmaste åren komma att bygga på ett kombinerat fiske efter flera olika fiskslag som f. n. Strömmingsfisket väntas förbli bas i fisket, medan fiskei efter sik, gös, gädda och abborre får större betydelse som komplement till skölfisket. I vissa av Östersjöns kustlän kan krok- och garnfiske efter torsk komma alt öka någol. Eftersom det fisket i motsats lill trålfisket bedrivs under hela året, fär torskberedningsinduslrin en jämnare rävamtillförsel än f n. Utvecklingen av kustfisket pekar enligt bedömningen mot en övergång lill smidigare, energisnålare och bättre anpassade kustfiskebälar i klassen 8-12 m. Kassodling av fisk kan vid västkusten bli inlressani för fiskare som komplemenl till fiske.

Utvecklingen framöver kommer sålunda, såvitt nu kan bedömas, alt kännetecknas av ökade svårigheier all avsätta oberedd sill till rimliga priser pä våra traditionella exportmarknader. Vidare kan fortsatt tryck uiifrån vänlas pä den svenska marknaden för lorskprodukter och lax.

Någol utrymme för volymmässiga ökningar totalt av del svenska fiskei kommer inte atl finnas under överskådlig tid. Däremot bör det finnas

Prop. 1984/85:143 10

möjligheter att öka beredningen inom landel av svenskfångad fisk och öka avsättningen av denna. Konsumtionsodlingen av fisk i svenska vatten kommer att få ökad betydelse. Fiskets, fiskodlingens och fiskberedningens betydelse för sysselsättningen i kust- och skärgårdsbygder i glesbygden kommer atl bestå.

Det är mot den nu skisserade bakgmnden och de tidigare fastställda målen som de fiskepolitiska åtgärderna bör utformas.

2.4 Fiskepolitikens medel m. m.

2.4.1 AUmänt

De statliga insatserna på fiskepolitikens område görs med slöd av lagstiftningen om rätt till fiske samt i form av reglering av priserna på fisk och ekonomiskt stöd fill fiskei, fiskevården och forskningen. 1 det följande tar jag upp vissa frägor som nu är aktuella pä dessa områden. Jag behandlar även den i sammanhanget viktiga frågan om en effektiv beredning och distribution av fiskprodukter. Som en särskild fråga tar jag upp hushållningen med den naturreproducerande laxen och laxfisket över huvud.

2.4.2 Reglering av fisket med stöd av fiskeriförordningen (1982:126)

Min bedömning: Fiske på allmänt vatten och frifiskevatten skall i samma utsträckning som hittills vara frilt för var och en om tillgången pä fisk så medger. Om en begränsning av fiskei är nödvändig med hänsyn fill hushållning med fiskbeståndet skall denna i första hand vara generell. I det fall visst utrymme ändå finns för fiske med fångstintensiva redskap och det är fråga om allmänt vallen skall sädant fiske i första hand medges den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiske med trål får bedrivas endast av den för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Riksdagens medverkan behövs inte för att genomföra dessa åtgärder.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med milt. Utredningen har dessutom föreslagil att fisket, i de fall det råder konkurrens om utrymmel för redskap i allmänhet på allmänt vatten och för fiske med ryssja pä enskilt vatten pä västkusten, skall kunna begränsas till förmän för yrkesfisket. Utredningen har föreslagil ändringar i lagen om räll till fiske.

Remissinstanserna: Förslagen om atl förbehålla yrkesfisket visst fiske har fäll elt blandat mottagande. Detla gäller särskilt i fräga om den föreslagna begränsningen vid konkurrens om utrymmet för redskap. Förslagel att irålfiske skall förbehållas yrkesfisket tillstyrks av de allra flesta remissinstanserna. Några anser aU begränsningen bör omfatta fler typer av redskap. Däremot avslyrks förslaget att fiske med ryssjor skall kunna förbe-

Prop. 1984/85:143 11

hållas yrkesfisket av de allra flesta remissinstanserna som har yttrat sig i frågan. Några påpekar att en sådan begränsning skulle leda till ersättningsanspråk från fiskevatlenägarna.

Skälen för min bedömning: Fiskei på allmänl vatten och frifiskevatten är av hävd fritt för varje svensk medborgare. Samhället har genom bl.a. stora ekonomiska insatser medverkai lill alt stora delar av våra kustvallen som är enskilda har blivit fria för allmänhetens fiske. Genom det av regeringen nyligen föreslagna fria handredskapsfisket på södra ostkusten, i Blekinge, kring Gotland och i de största sjöarna ökar allmänhetens fiskemöjligheler ytterligare (prop. 1984/85: 107). Sammantaget är detta fria fiske av mycket stor betydelse inte bara för sysselsättning och utkomstmöjligheter för kust-och skärgårdsbefolkningen utan också för landets ekonomi och för alt tillgodose allmänhetens behov av rekreation och avkoppling i naturen. De fiskemöjligheter som sålunda står lill buds bör så långt det är möjligl och lämpligl även i fortsältningen fä utnyttjas av hela befolkningen. Det kan emellertid som ulredningen har föreslagit finnas skäl alt i vissa speciella fall göra mer eller mindre omfattande begränsningar i fiskei. Jag ålerkommer strax till delta. Försl skall jag emellertid ta upp ett par andra frågor.

Den första frågan gäller fördelningen pä olika fiskare av den fisk som lilldelas Sverige vid förhandlingar med andra länder om fiskekvoter. Ulredningen har haft i uppdrag atl dels pröva möjligheten att förbehålla det licensierade yrkesfisket de kvoterade fiskslagen, dels utreda om faslslällda kvoter skall kunna fördelas mellan olika gmpper fiskande. Utredningen har funnit att ingendera fördelningsmöjligheten behövs sett från yrkesfiskesynpunkt. I fråga om kvoterna visar utredningen att de utan tvekan räcker till för alla kategorier fiskande. När det gäller fördelning av kvoter pä skilda grupper fiskande, t.ex. på kust- resp. havsfiskare eller på fiskande med skilda redskapstyper eller på licensierade och icke licensierade fiskare, redovisar utredningen en mängd administraliva svårigheter och kontrollproblem. Utredningen förordar mot bakgrund härav att inget av de tvä fördelningssystemen genomförs. Jag delar utredningens uppfattning i dessa frågor.

Den andra frågan gäller utredningens förslag atl företräde skall kunna ges yrkesfiskare i fall när utrymmet på fiskeplatser belägna på allmänl vatten inte räcker till för ett fritt fiske. Förslaget är avsett atl skapa fömisållningar för ett bestående, kustnära fiske. Enligi förslaget skall begränsningar kunna förekomma endast där konkurrensen är avsevärd och yrkesfisket hindras i betydande män. Utredningen anger att endasl mindre områden blir aktuella för begränsningar.

Remissutfallet i denna fråga är blandal. Bland annat påpekas svårigheten att övervaka efterlevnaden av ett fördelningssystem av detta slag. Jag instämmer i denna kritik. Enligt min mening skulle det adminislraliva merarbetet och övervakningsproblemen inte komma atl stå i rimlig propor-

Prop. 1984/85:143 12

tion till nyttan av fördelningssystemet. Härför lalar även utredningens egel påpekande om systemets avsedda lillämpning. Det föreslagna systemel med fördelning av fisket vid ulrymmeskonkurrens bör sålunda inle införas.

Ytterligare ett av utredningens förslag har nära anknytning lill vad jag nu har redovisal. Det gäller förslaget att fisket med ryssja bör kunna begränsas på både allmänt och enskilt vatten på västkusten inom sådana områden där fisket med detla redskap är så omfattande atl yrkesfiskare i avsevärd mån hindras i utövandet av sill fiske. Enligt utredningen skall en sådan inskränkning inte medföra rätl till ersättning för fiskevatlenägarna.

Flera remissinstanser har avstyrkl utredningens förslag. Bl. a. har utredningens uppfattning om rälten till ersättning ifrågasatts. Även jag är tveksam till förslaget. Enligt min mening är det av ulredningen presenterade problemet inte av den storleksordningen att del motiverar nägon särskild reglering. Förslaget bör sålunda inte genomföras.

Jag går nu över till utredningens förslag om sådan fördelning av fisket till förmån för bl. a. yrkesfisket som har sin utgångspunkt i hushållningen med fiskbestånden. Utredningen har föreslagit att i den mån det med hänsyn lill fiskbeståndet finns utrymme för fiske med mängdfångande redskap i anslutning till t.ex. elt fredningsområde på allmänt vatten, yrkesfisket skall kunna ges företrädesrätt. Några egentliga invändningar mot detta förslag har inte framförts av remissinstanserna. Någon remissinstans tillstyrker under fömtsättningen att nät och skotar inle skall belecknas som mängdfångande.

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i del föregående belonal viklen av en ansvarsfull hushållning med fiskbestånden i syfte att säkra en varaktig tillgång på fisk av olika slag. Etl inslag i en sådan hushållning är, i den mån det behövs, begränsningar av olika slag för fisket. Sådana begränsningar motiverade av hänsyn till fiskets värd och bedrivande kan behövas för att uppväga ett tidigare alltför hårt bedrivet fiske eller för alt återställa ett fiskbestånd som av andra skäl, t.ex. vattenföroreningar, har minskat onormalt. Exempel på sådana begränsningar är de bestämmelser om vandringsfisk (laxfisk och ål) som fiskeristyrelsen utfärdar med stöd av bemyndigande i fiskeriförordningen (1982:126).

Utredningen har ansett att en reglering av det slag jag nu har redovisal kräver ändringar i lagen om rält till fiske. Jag delar inte denna uppfattning. Enligt min mening är begränsningen av den karaklären att den kan göras med stöd av bemyndigandet i lagens 33 f§ i dess nuvarande lydelse. Regeringen själv har sålunda möjligheter att utfärda de bestämmelser som behövs. Jag har för avsikl att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga. För riksdagens informalion vill jag emellerlid redovisa hur jag anser att en reglering av fisket i nu avsell syfte bör ske.

Som utredningen påpekar nås som regel det bästa resultatet av begränsningar för fisket i syfte att rädda ett fiskbestånd inom ett visst område om begränsningen görs generell. I anslutning till etl sådani förbudsomräde

Prop. 1984/85:143 13

eller fredningsområde kan del finnas ell område där fiskbeståndet tål handredskapsfiske som ju inte är mängdfångande. Ett sådant fiske börda, som utredningen har föreslagil, kunna vara generellt tillåtet. Om det därutöver med hänsyn till fiskbeståndet skulle vara möjligt att i viss begränsad omfattning bedriva fiske med mängdfångande redskap bör detta senare fiske, om del är fråga om allmänt vatten, fä förbehållas yrkesfiskare och andra för vars försörjning fisket har väsentlig betydelse. Med yrkesfiskare avser jag både licensierade yrkesfiskare och andra heltidssysselsatla yrkesfiskare. Till övriga för vars försörjning fiskei är av väsentlig betydelse räknar jag sådana i t. ex. kust- och skärgårdsområden boende människor som måste ha fisket som komplemenl lill andra areella näringar för alt kunna tjäna sitt uppehälle. Till frågan om yrkesfiskelicens ålerkommer jag i del följande.

För riksdagens informalion vill jag ta upp ytteriigare elt av utredningens förslag. Utredningen har närmare diskuterat frågan om vissa typer av fiskeredskap skall förbehållas yrkesfisket. Del gäller de extremt mängdfångande redskapen vid havsfiske. Ulredningen föreslår alt endasl trål-fiske förbehålls yrkesfisket, bl.a. med hänsyn till trålens effektivitet och lill att den får användas endast inom begränsade s.k. trälfiskeomräden. Ulredningen hänvisar bl.a. till atl etl ökal trålfiske efler havskräfta har kunnat konstateras. Ulredningen förordar också vissa begränsningar i fråga om laxfisket. Till den senare frågan återkommer jag i det följande (avsniU 2.5.1).

De allra, flesta remissinstanserna är positiva lill förslaget om trålfisket. Nägra, bl.a. fiskeristyrelsen, anser all ytterligare lyper av redskap borde förbehållas yrkesfisket.

För egen del anser jag atl fiske med trål i fortsättningen skall vara förbehållet yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fiskei är av väsenllig betydelse. Fiske med trål är en av de mest effektiva fiskemeioderna som utnyttjas av vår fiskeflotta. Del är dessutom en metod som kräver stort utrymme och som därmed inte ger plats för fler fiskande än en del av dem som är slarkl beroende av fisket för sin försörjning. Jag vill emellertid i sammanhanget betona au inte ens della trålfiske kan få bedrivas utan begränsningar. Även i fortsättningen bör sålunda irälfiskei, om det är påkallat med hänsyn lill behovet av hushållningen med fiskbestånden, kunna begränsas lill vissa trälfiskeomräden. Dessutom bör, om det behövs, den ytterligare inskränkningen kunna göras alt endast ell begränsat antal yrkesfiskare medges tillstånd alt trålfiska inom ett visst område. Det senare bör, som utredningen har föreslagil, kunna gälla t. ex. i Vänern och Norrbottens skärgärd. I den mån en begränsning av detla slag tillämpas bör tillstånd meddelas av fiskeristyrelsen.

Bestämmelser i enlighet med vad jag nu har redovisat om trålfisket kan utfärdas av regeringen med stöd av bemyndigandet i 33 f § lagen om rätt lill fiske. Jag ålerkommer till regeringen i denna fräga i annat sammanhang.

Prop. 1984/85:143 14

2.4.3 Licens för yrkesfiske

Min bedömning: Även i fortsättningen skall licens för yrkesfiske vara en förutsättning för att slatligt ekonomiskt stöd skall erhållas. Licens bör kunna ges endast lill yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fiskei är av väsentlig betydelse.

Utredningens förslag: Utredningen har funnit att licenssyslemel för yrkesfiskare fungerar relativt bra och att ett licenssystem med nuvarande syfte bör finnas även i fortsältningen. Det föreslås emellertid all laglicens, dvs. licens för fiskelag som bedriver yrkesfiske med visst fartyg, endast skall avse fiske med s. k. skepp och att bätlagslicenser skall ersättas med enskilda licenser. Vidare föreslår utredningen alt regionalpoliliska hänsyn skall vägas in vid prövningen av en licensfråga samt all den som är pensionär inle skall få inneha licens, Utredningen anser alt riktade licenser inte bör införas.

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om att systemet med yrkesfiskelicenser bör behållas och förenklas, all licenssyslemel som sådani inte skall användas för siyrning av fiskets inriktning, att pensionärer inte skall ges eller få behälla licens samt att regionalpoliliska bedömningar skall göras vid beslut om licens.

Skälen för min bedömning: Yrkesfiskelicens infördes efler riksdagens beslut är 1978 (prop. 1977/78: 112, JoU 23, rskr 272). Syftet med licensen är atl bestämma vilka fiskare som bör kunna komma i fråga för statligt ekonomiskt stöd. Det angavs att stödet givetvis bör komma endast yrkesfiskare till godo och inte med dem konkurterande fiskare som pä fritid fiskar i förvärvssyfte och samtidigt är sysselsatta inom annat yrke. Licens kan sålunda ges endast den som bedriver eller ämnar bedriva yrkesfiske eller annal fiske av betydelse för hans försörjning. En annan form av licens kan ges fiskelag som bedriver eller ämnar bedriva yrkesfiske med visst farlyg. Den som inle har någon licens är sålunda inte förbjuden att fiska. Vid beslut i licensfrågor skall särskilt beaktas tillgången pä fisk, förutsättningarna för rationellt fiske och tillräckliga inkomstmöjligheter samt möjligheterna atl avsätta fångsterna.

Utredningen har haft i uppdrag att överväga om licenssystemet bör ändras eller ersättas med något nytt system. Vidare skulle utredningen överväga möjligheterna atl i samband med licensgivningen besluta om begränsningar i fråga om t. ex. fiskeinriktning och fiskeplatser, s. k. riktade licenser.

Systemel med yrkesfiskelicenser är enligt min mening en lämplig administrativ form för anknytning av de ekonomiska styrmedlen i fiskeripolitiken lill bedömningarna av bl. a. fiske- och'avsättningsmöjligheterna. Sedan

Prop. 1984/85:143 15

licenssyslemel nu är etablerat och, vilkel framgår av remissyttrandena, allmänt accepterat utgör det etl värdefulll hjälpmedel. Jag vill betona att elt licenssystems värde ligger bl. a. i atl det är enkelt att hantera. Bi. a. mol den bakgrunden och med hänsyn lill alt licenssyslemel i sig inte bör vara etl slyrmedel i fiskeripolitiken bör enligt min mening s. k. riktade licenser inte införas. Som utredningen och några remissinstanser har anförl skulle riktade licenser medföra en inle oväsentlig ökning av administrationen kring systemel och samtidigt kunna leda till minskad anpassningsförmåga för fiskeflottan. Jag vill emellertid framhålla att det vid prövningen av frågan om licens skall meddelas eller inle givetvis måste göras en bedömning med uigångspunkt i behovel av åtgärder på fiskeripolitikens område och det utrymme som finns för fiske av det eller de slag som licenssökaren har tänkl sig och om avsättning finns för vad som fiskas in. De senare frågorna bör ges en ökad tyngd vid prövningen i fortsättningen.

Licens bör kunna ges endast till yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fiskei är av väsentlig betydelse. Härav följer också atl jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning alt pensionärer inte skall inneha licens. Liksom hittills bör yrkesfiskelicensen inle garantera statligt ekonomiskl stöd. Dess funktion är endast alt underlälta förmedlingen av slatligt stöd genom att bestämma vilka fiskare som över huvud taget kan komma i fråga för sädant stöd.

Med anledning av vad ulredningen har anfört om att det vid licensprövningen bör tas hänsyn till regionalpoliliska aspekler vill jag betona det grundläggande för licensprövningen nämligen tillgängen på fisk, möjligheterna att bedriva ell rationellt fiske, avsättningsmöjligheterna och hur väsentligt fisket är för den sökandes försörjning.

Förenklingen av licenssystemet borde enligt min mening kunna ske pä annat sätt än det utredningen har föreslagit. I slället för atl ersälla laglicenser och enskilda licenser med laglicenser för skepp och enskilda licenser bör efierslrävas endast en lyp av licens, nämligen licens för fiske med visst fartyg. En sädan licens skulle kunna utfärdas för skepparen som dä skall uppfylla kravet all vara yrkesfiskare eller ha fisket som en väsenllig del av sin försörjning. Vad som är vikligt i samband med prövningen av en licensfråga är ju, och har hittills också varit, tillgången pä fisk, tilltänkt inriktning av fisket och därmed fartygets storiek och utrustning samt avsällningsmöjligheterna. Av inlresse i sammanhanget är alltså fiskeföretagets verksamhet. Vid licensprövning får förutsättas alt fisket skall bedrivas rationellt med det fartyg och den utrustning som är aktuell. Hur många personer som i realiteten därefter deltar i fisket från fartyget har ingen praktisk betydelse för prövningen. Inle heller utbetalningen av t.ex. prisstöd försvåras eftersom det normalt är skepparen som f. n. erhåller medlen för fördelning lill övriga i fiskelaget. En förutsättning för alt fullt ut kunna lillämpa en ordning av del slag jag nu har redovisat är att aktuellt fartyg kan idenlifieras t. ex. genom all det är registrerat. Sä är inte fallet för vissa

Prop. 1984/85:143 16

mindre kust- och insjöfiskefarlyg. För dem som yrkesfiskar med dessa skulle alltså behövas någon form av enskild licens även i fortsättningen. Med hänsyn härtill behöver vissa detaljfrågor studeras närmare innan det nya syslemel börjar lillämpas. Det ankommer pä regeringen all beslula om den lekniska omläggningen av licenssyslemel.

En särskild fråga som ulredningen har aktualiserat är möjligheten all beslula i en licensfräga innan alla fakta om fartyget är kända, t. ex. då del är aktuellt atl starta etl nytl fiskeföretag eller byta farlyg. Vid remissbehandlingen av denna fräga har fiskeristyrelsen och jordbruksnämnden framhållit att utredningens förslag om s. k. förhandsbesked skulle komplicera handläggningen av licensfrägor i onödan. Genom alt i stället liksom f. n. ställa upp villkor för den beslutade licensen kan utredningens syfte Ullgodoses på ell enklare säll. Del behövs sålunda inle någon ändring av bestämmelserna om yrkesfiskelicens av della skäl.

2.4.4 Statligt ekonomiskl stöd

Mitt förslag: Det statliga ekonomiska stödel anpassas sä att del bättre främjar elt rationellt fiske. Vissa stödformer mönstras ul.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår en mer flexibel tillämpning av bestämmelserna om det statliga stödel. Bl.a. föresläs att stöd skall kunna ges för modernisering av äldre fiskefartyg, alt stödet till invesleringar för ändrad fängslinriktning bör få en vidgad tillämpning, att frågan om ett ökal indusirifiske tas upp lill övervägande saml atl de förhållandevis förmänliga villkoren för de slatliga lånen lill fiskei behälls.

En särskild arbeisgrupp med företrädare för bl. a. yrkesfisket har på mitl uppdrag gjort en översyn av bidragen lill yrkesfisket. Jordbruksnämnden har utvärderat fraktstödet lill foderfisk. Arbetsgruppen har föreslagit alt vikten av atl en tillfredsställande arbetsmiljö erhålls skall beaktas i tillämpliga fall vid prövning av fråga om bidrag till fisket. Vidare föreslår arbetsgruppen atl hänsynen till regionalpolitiska intressen beaktas regelmässigl, vilkel innebär att det inte behövs regler om ett s. k. särskilt rationaliseringsstöd. För bidrag som f.n. är maximerade lill 10% eller 150000 kr. föreslås att det skall anges endast ett högsta belopp av 300000 kr. I fråga om inriktningen av bidragen föresläs att sådana skall kunna ges även till förvärv av vissa begagnade fiskefartyg och lill investeringar för förbättrad arbetsmiljö. Bidragen lill säkerhetsutrustning föreslås omfatta även annat än livflotiar och brandskyddsuirustning. Slutligen föreslår arbetsgruppen atl avgiften för den som önskar få del av bidrag vid skada på fiskeredskap skall ökas från 0,5 till 1 % av redskapsvärdet saml alt bidraget till stödfartyg för sillfisket i Nordsjön skall slopas.

Prop. 1984/85:143 17

Remissinstanserna: De remissinslanser som har yttrat sig över ulredningens förslag har i huvudsak ingen erinran mot dem.

Skälen för mina förslag: 1 delta avsnill behandlar jag inte det statliga stöd som lämnas i form av prisstöd. Till det och till stödet lill vattenbruk och forskning återkommer jag särskilt i det följande. Med dessa begränsningar omfattar del statliga ekonomiska slödel lill fisket följande.

Statligt ekonomiskt stöd till fiskeförelag kan lämnas i form av län, garanli för län och som bidrag i form av i regel avskrivningslån. Ramen för dessa ändamål är för nästa budgetär föreslagen till resp. 35 milj. kr., 75 milj. kr. och 9 milj. kr. Den andra summan avser en s. k. engagemangsram som anger tillgängligt belopp för garantiåtaganden.

Stöd kan när det gäller fiskeföretag lämnas endast Ull den som har yrkesfiskelicens. Stödet ges som regel endast till förelag som bedöms få godtagbar lönsamhet på både kort och lång sikt, om åtgärden är önskvärd från allmän synpunkt och om stödobjektet är lämpligl med hänsyn till tillgängen pä fisk och avsättningsmöjligheterna.

Lånegaranti och lån kan lämnas för förvärv av fiskefartyg och för investeringar i redskap eller åtgärder som innebär en rationalisering av fisket. Garanti kan vidare ges för anskaffning av rörelsekapital. Lånebeloppen är maximerade Ull 1,5 milj. kr. inkl. eventuelll bidrag. Bidrag kan lämnas ull förvärv av nytt fiskefartyg med högst 10% av godkänd kostnad och till ålgärder för omläggning lill ny fiskeinriklning eller minskad bränsleförbrukning med högst 50%. Bidragen är maximerade till 150000 kr. Till säkerhetsutrustning kan bidrag lämnas med högst 80% av godkänd kostnad eller högst 12000 kr. Vid skrotning av fiskefartyg kan en premie lämnas som uppgår lill högst 3500 kr. per bruttoton.

Därutöver finns möjligheter all ge bidrag vid skada pä fiskeredskap, till frakt av foderfisk, vid fångstbegränsning samt till s. k. stödfartygskosl-nader vid sillfiske i Nordsjön.

Till fiskberedningsföreiag kan lånegaranti lämnas för åtgärd som främjar avsättningen av svenskfångad fisk eller marknadsföring av nya fiskprodukter. Lån kan lämnas lill ulveckling av nya fiskprodukter eller till ålgärder som väsenlligl underiällar avsättningen av fisk.

De närmare bestämmelserna om det statliga stödet till fisket framgår av fiskekommitténs betänkande.

Det statliga ekonomiska stödet till yrkesfisket är en väsenflig del i fiskeripolitiken. Även om jag kan instämma i ulredningens uppfattning att prisstödet hittills varit en mer verkningsfull form för styrning av fiskei, är del övriga slödet viktigt främst för alt slimulera till en rationalisering av vär fiskeflotta så att den kan bedriva en lönsam verksamhet av egen kraft. Jag anser emellerlid alt slödet bör förenklas och alt vissa stödformer bör utmönstras. Bestämmelserna om de statliga bidragen till fisket har kommit till vid olika tillfällen under en följd av år. De är angivna i ett flertal 2 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 143

Prop. 1984/85:143 18

författningar och är mol den bakgrunden svåröverskådliga. Vissa bidragsformer är inte akluella. Mot denna bakgrund har jag för avsikl alt senare återkomma till regeringen i denna fräga. Förulom redaktionella ändringar i de författningar som reglerar stödet bör följande ändringar göras.

1 likhel med arbetsgruppen föreslår jag atl bidragel lill lackande av koslnader för s. k. slödfarlyg avskaffas eftersom del inle längre behövs. Även den s. k. sialsgarantin vid försöksfiske i för svenska fiskare nya vatien är inaktuell och bör avskaffas. 1 fråga om slatligt stöd lill investeringar i fiskefartyg och utrustning för fiske anserjag, i likhel med arbetsgruppen, alt det vid prövningen av en fråga om stöd alllid skall göras en bedömning av om kraven pä arbetsmiljö blir tillräckligt tillgodosedda i samband med den tänkta investeringen. Om sä inle är fallel bör stöd inle lämnas. Särskilda regler för s. k. särskilt raiionaliseringsstöd bör som arbetsgruppen har föreslagil inle finnas längre. Jag vill emellertid erinra om alt de fiskeripolitiska målen innehåller ett hänsynstagande tili kravel på sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där fiskenäringen har stor regionalpolilisk betydelse.

Arbetsgruppens förslag all höja det maximala bidragsbeloppet för vissa ålgärder frän 150000 kr. till 300000 kr. bör enligt min mening genomföras som ell led i anpassningen av bestämmelserna till kostnadsutvecklingen. Däremot anser jag av praktiska skäl all även högstgränsen 10% måste behållas. Del innebär sålunda att bidrag skall kunna lämnas med högst 10% av godkänd kostnad för åigärden, dock med en sammanlagd summa av högsl 300000 kr.

I fråga om inriklningen av lån, lånegarantier och bidrag anserjag alt följande bör gälla, bl. a. med hänsyn till att medelsresurserna är begränsade och bör utnyttjas så effektivt som möjligt. Nu ifrågavarande stöd bör inte lämnas till investeringar i de allra största fiskefartygen som kan komma i fräga för s. k. varvsstöd. För övriga fiskefartyg bör gälla atl möjligheterna atl lämna slöd till förvärv av begagnade fartyg med hög standard bör utnyttjas bällre. Härigenom erhålls bättre samlade effekter av stödet. Samtidigt är det viktigt att de investeringar prioriteras som medverkar lill alt göra fiskeflottan mer anpassad lill behovet av variationer i fiskeinriktningen.

Till frågan om bidrag till nya typer av säkerhetsutrustning fär ställning tas när sådan utrustning har utvecklats och godkänts av vederbörande kontrollmyndighet.

Arbelsgmppens förslag att öka avgiften för rätlen att erhålla bidrag vid skada på fiskeredskap är enligt min mening väl avvägt och bör genomföras.

Jordbruksnämnden har i sin utvärdering om stödet för frakt av foderfisk frän östersjökusten till västkusten anfört att motiv finns att behålla stödet tills vidare med hänsyn bl.a. till det dumpningsförbud som råder. Jag har ingen avvikande uppfattning.

I fråga om stödet till fiskberedningsinduslrin vill jag framhålla följande. En ökad inhemsk beredning av fisk är som jag har betonat i det föregående ett viktigt led i strävan att stärka fiskenäringen. Det finns olika typer av

Prop. 1984/85:143 19

stafligt slöd för alt stimulera lill ökad företagsamhet, t. ex. stöd via länens utvecklingsfonder. Det slöd i form av lånegarantier och lån som kan lämnas inom ramen för fiskeripolitiken bör koncenlreras Ull ulveckling av nya produkter eller till andra åtgärder som främjar avsättningen av svenskfångad fisk. Därulöver bör det i fortsältningen vara möjligt atl ge motsvarande stöd om fisken är odlad i svenska vatten. Givetvis bör både i fråga om detla och annat stöd till fiskberedningsinduslrin tas tillvara alla möjligheter till samordning av beredning och marknadsföring av både fiskad och odlad fisk.

2.4.5 Prisregleringen på fisk, allmänl

Min bedömning: Prisregleringen på fisk bör återges den roll i fiskeripolitiken som innebär att den medverkar till atl åsladkomma ett rationellt och lönsami fiske. För alt detta skall bli möjligt måste en översyn göras av prisregleringssyslemet.

Utredningens förslag: Utredningen föreslär att prisregleringen används mer aktivt i syfte att slyra fisket i en mer lönsam riklning. Mot bakgrund av en genomgång av systemels olika delar föreslås bl.a. atl normkvanlileler, normpriser och pristillägg besläms sä att fisket fär en lönsam inriktning. Ulredningen föreslär vidare att en del av prisregleringsmedlen används för särskilda pristillägg som normalt inte skulle ges men som skall betalas ut i syfte atl styra fiskets inriktning.

Remissinstanserna: De flesla remissinslanser som har yttrat sig i frågan är i huvudsak eniga med ulredningen i fråga om prisstödet. Statskontoret föreslår dock all prisregleringen avvecklas.

Skälen för min bedömning: Nuvarande system för prisreglering pä fisk beslutades av riksdagen är 1978 (prop. 1977/78: 112, JoU 23, rskr 272). Prisregleringen är uppbyggd så atl den skall styra fisket mot lönsamhei. Samtidigt skall den medverka till att utjämna variationer i fiskarenas inkomster. Regleringen skall omfatta endasl den inhemska marknaden.

1 princip skall syslemet fungera enligt följande. Med uigångspunkt i en bedömning av fisktillgången och avsällningsmöjligheterna bestäms s.k. normkvanlileler och normpriser för aktuella fiskslag. Om fiskei utfaller minst enligt denna bedömning fär fisket en skälig inkomst. Om det verkliga priset på elt fiskslag som genomsnill (jämförelsepriset) underskrider normpriset belalas elt prisstöd ul. Det utgör en viss ande! av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris. Om priset till fiskaren överskrider normpriset skall en kompensalion ges till konsumenten. Prisstöd ges lill högst den kvantitet som svarar mot normkvantileten. Till vissa bestämda fiskslag kan ett prisstöd ges i form av etl fasl pristillägg.

Prop. 1984/85: 143 20

Genom att pristillägg är garanterat vissa kvantiteter normprissatta fiskslag får försäljningen av dessa inte ske lill hur låga priser som helst. S. k. lägstapriser fastställs diirför av regleringsföreningen Svensk fisk. Läg-stapriserna skall fastställas så att de främjar etl jämförelsepris i överensstämmelse med normpriset. Fisk som inle kan säljas till minst lagstapriset skall övertas av Svensk fisk lill ell s.k. överskotlspris som iir bestämt i förväg. Storleken av detta besläms i princip av hur slor summa pengar som Svensk fisk disponerar för överskottshanteringen. Den kan beslå av dels ett särskilt anvisat belopp, dels summan av de inkomsler som erhålls vid försäljningen av överskottet. Denna försäljning fär inte ske så all den konkurrerar med normal handel.

Normkvanlileler, normpriser m.m. besläms efter förslag av slatens jordbruksnämnd som överlägger med företrädare för yrkesfisket och med nämndens konsumenldelegalion. Jordbruksnämnden ulgår från etl uppdrag som lämnas av regeringen. Slutlig ställning lill kommande års prisreglering las av riksdagen efler förslag av regeringen. Enligt föreskrifter som utfärdas av regeringen administreras prisregleringen av jordbruksnämnden och Svensk fisk.

Finansieringen av prisregleringen sker i första hand genom att en prisregleringsavgift saml in- och uiförselavgifter tas ut på fisk och fiskprodukter med slöd av lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område. Del innebär all det bara i mycket speciella fall kan bli aktuellt med annan finansiering, l.ex. genom alt budgetmedel anvisas. Avgifterna lillförs den av jordbruksnämnden förvaltade prisregleringskassan för fisk. De medel som Svensk fisk varje år erhåller av prisregleringsmedel för att administrera sin del av regleringen och som inle utnyttjas lillförs Svensk fisks konjunkturuijämningsfond. Sammanlagl uppgick medlen, i kassan och fonden vid utgången av föregående regleringsår till 124 milj. kr. Inräknat inflytande avgifier och räntor slär sammanlagt 197 milj. kr. till regleringens föribgande innevarande regleringsär.

Utredningen har inle föreslagit några ändringar av prisregleringssyslemet men förordal en aktivare tillämpning av det. Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran häremot. Vissa framför ytterligare synpunkter på del.

Prisregleringen är avsedd att vara elt verkningsfullt medel i fiskeripolitiken. Prisregleringen kan om den används pä avsett sätt slimulera till etl fiske som är rationellt och lönsamt och som därmed kan ge avsett ulbyte både för fiskaren och konsumenten. Samtidigt medverkar den till en utjämning av fiskarens inkomster mellan olika år. Till prisregleringssyslemet är knuten en viktig förulsättning som ännu inte har infriats och som till en del förklarar varför fiskets ekonomi allmänl sett ännu inle är tillfredsställande. Jag tänker då på den samordning av mottagningen och marknadsföringen av fisk som förutsattes i förarbetena till 1978 års beslut om prisregleringen på fisk. Jag ålerkommer lill den frågan särskilt i del följande. Här kommer

Prop. 1984/85:143 21

jag närmast alt gå in på tillämpningen av prisregleringssyslemet som sådant.

Det har nu gått sju år sedan principerna för prisregleringen beslutades och fyra år sedan de började lillämpas. Under denna tid har förhållandena i vissa fall på fiskets område ändrats väsentligt. Vårl beroende av export har ökat kraftigt samtidigt som det har uppstått etl stort överskott av sill på europamarknaden. Ulländska fiskprodukler har numera en stor omfallning på den svenska marknaden. Våra möjligheter till ökal gränsskydd är inle stora. Denna utveckling släller krav pä anpassningar inom den svenska fiskerinäringen. Prisregleringssyslemet är emellertid inte i alla delar uppbyggt på sådant sätt alt det lar hänsyn lill detta krav. 1 slället kan man hävda att systemet medverkar till en konservering av näringens struktur.

Mot denna bakgrund gavs jordbruksnämnden inför överläggningarna om nästa ärs prisreglering i uppdrag atl särskilt ta upp vissa frägor som närmasl berör ulformningen av prisregleringssyslemet som sådant och som därför kan sägas vara av mera principiell karaktär. Till dessa frågor hörde l.ex. frågan om prisel på exportmarknaden skall tillåtas påverka storieken pä prisstödet och om exporten av oberedd fisk överhuvud skall omfattas av prisregleringen. En annan fräga rörde underlaget för bestämning av jämförelsepriser och normpriser med hänsyn lill att de stora variationerna mellan olika regioner gav väsenlligl skilda utfall i inkomst trots prisstödet.

Yllerligare en fråga som logs upp gällde principerna för kompensation till konsumenterna.

Jordbruksnämnden har i samband med sina överiäggningar funnit att dessa frågor fordrar ytterligare studier och atl det behövs en översyn av prisregleringen.

Del finns flera inslag i prisregleringen som är otillfredsställande och som på sikl kan leda till svårigheter bäde med finansieringen och med att lillgodose syftet med regleringen. Dessa problem är inle möjliga alt lösa med hjälp av del underlag som nu finns lill hands. Jag avser mol den bakgrunden all i ell annal sammanhang återkomma till regeringen i frågan om en översyn av systemet för prisregleringen på fisk.

Frågan om prisregleringen för nästa regleringsår tar jag upp i det följande.

2.4.6 Distribution och marknad.sföring av fisk

Mitt förslag: Prisstödet på fisk skall i fortsättningen lämnas endast till de licensierade fiskeföretag som levererar sin fisk till de uppköpare som deltar i en organiserad samordning av distributionen av fisk.

Utredningens förslag: Ulredningens förslag innebär att alla förstahandsmottagare erbjuds della i en samordning genom alt obligatoriskt till en cenlral anmäla och för försäljning ställa till förfogande de kvantiteter fisk

Prop. 1984/85:143 22

som inte används i egen beredningsinduslri. Utredningens förslag om anknytning lill prisregleringen överensslämmer med milt.

Ulredningen har diskuleral etl alternativ som innebär att all fisk säljs till fördelningscentraler som i sin tur säljer vidare till nästa led, även beredningsindustrin. Enligt della alternativ, som avvisas av utredningen, förekommer det alltså inle att beredningsindustrin också fungerar som förstahandsmottagare.

Fiskförsäljningsföreningarnas förslag: Föreningarnas förslag innebär alt antalet förslahandsmotlagare skall minskas kraftigt och alt samordningen skall ske genom atl en prisdelegation med föreirädare för de olika kuststräckorna fastställer marknadspriser och vid behov beslutar om fångstbegränsningar. Föreningarna förordar samma anknytning lill prisregleringssyslemet som utredningen.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fält ett blandat mottagande av remissinstanserna. Många inslämmer i utredningens uppfattning om behovel av en samordning. Flera anser alt förslagel inle är tillräckligt detaljerat för att en bedömning av det skall kunna göras. Nägra är iveksamma till all en samordnad förstahandsmottagning över huvud kommer alt leda lill de avsedda förbättringarna. Jordbruksnämnden anser att ulredningens alternativ med fördelningscentraler är atl föredra medan Sveriges fiskares riksförbund är av motsatt uppfattning. KF kan länka sig en vidareutveckling av alternativet. Sveriges grossistförbund föreslår kraftfulla åtgärder inom prisregleringens ram i stället för någon form av samordning. Inle någon har invänt mot att prisstöd endasl skall ges för leveranser till mottagare som deltar i en samordning.

Fiskförsäljningsföreningarnas förslag har fält ett i huvudsak negativt bemötande.

Skälen för mina förslag: Förstahandsmottagningen av fisk i Sverige handhas av fiskarägda försäljningsföreningar, fiskauktionsföretag, privata s.k. kuslgrossister, inlandsgrossister samt enskilda fiskare. Anlalel förstahandsmottagare uppskaftas av försäljningsföreningarna lill ca 200. Första-handsmoltagarna svarar i stor ulslräckning också för den fiskberedning som sker i Sverige. Produktionsställena är relativt små och spridda över ell myckel långt kuslomräde. Moltagarna bearbetar sina kunder i huvudsak på egen hand. Någon nämnvärd samordning som stärker branschen och möjliggör en rationell hantering har inte skett. Delta skiljer oss frän våra huvudsakliga konkurrentländer pä fiskförsäljningsområdet.

1 förarbetena lill 1978 års fiskeripolitiska beslut förutsattes ett vidgat samarbete mellan fiskerinäringens utövare och en effeklivisering av fiskdistributionen genom en bättre samordning av förstahandsmottagningen och den därpå följande vidareförsäljningen. En sådan samordning ansågs

Prop. 1984/85:143 23

nödvändig för att övriga fiskeripolitiska medel skulle fungera. Särskilt prisregleringssystemet var beroende av en båttre samordning. 1 anslulning lill riksdagsbeslutet konstaterades emellerlid endast att försök hade startats med samordning. Delta försök misslyckades emellerlid och verksamhelen upphörde efler elt par år.

Utredningen har funnit att vid sidan av lämplig fiskeinriktning är en samordning av försäljning, distribution och övrig marknadsföring en viktig förutsättning för en varaktig lönsamhei inom fiskei. Utredningen förordar mot bakgrund härav en modell för samordning som innebär att prisstödet belalas ul endast till licensierade yrkesfiskare som levererar till uppköpare vilka deltar i samordningen.

Fiskförsäljningsföreningarna föreslår till skillnad från utredningen att anlalel förstahandsmoltagare skall reduceras till 25-50 och all en prisdelegation skall skapas som har lill uppgift att fastställa marknadspriserna.

För egen del vill jag betona att näringens karaktär och dess beroende av förhållanden i andra länder samt den starka konkurrensen på den internationella marknaden för fiskprodukter kräver effekliviiet och en begränsning av koslnaderna.

Ett område inom näringen som fortfarande drar alltför höga kostnader är leden mellan själva fisket och försäljningen i detaljistledel. Om koslnaderna för denna del av kedjan mellan fiskaren och konsumenten kan minskas skapas utrymme fördels rimliga konsumentpriser, dels tillräckliga inkomster för fiskaren. En rationell marknadsföring och distribution av fiskprodukter är dessutom en garanti för en hög kvalitet pä varorna.

Det är mol bakgrund härav naluriigl att som förutsättning för samhällels medverkan och slöd i övrigl till fiskenäringen ställa krav på att näringen själv organiserar sin verksamhel rationellt. Jag noterar med tillfredsställelse atl del nu pä nytt finns en i stort sett allmän uppslutning kring vad jag här har sagl från de närmast berörda. De olika förslag som har redovisats och remissbehandlats har visserligen kritiserats på vissa punkter. Men kritiken rör i huvudsak detaljer, inte principen som sädan. Särskilt vill jag framhålla den enighet som råder i fråga om att prisstödet skall förbehållas den som medverkar i en samordnad förstahandsförmedling av fisk.

Vad som nu har framkommil talar sålunda för att del är möjligt att den närmaste tiden organisera en samordning på fiskförsäljningens område i regi av fiskarenas egna organisalioner. Det är inte heller uleslulel atl de slörre delaljislkedjorna kan medverka härfill. Jag utgår från alt samordningen kan ske ulan direkt medverkan av statsmakterna. Med hänsyn härtill och till vad utredningen och remissinstanserna har uttalat föreslär jag att prisstöd i fortsältningen inte skall lämnas till fiskeföretag som levererar till förslahandsmotlagare som står utanför en organiserad samordning som kan godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Eftersom en viss övergångstid är nödvändig bör denna ändring för prisstödet gälla fidigast fr.o.m. den I januari 1986. Del bör

Prop. 1984/85:143 24

ankomma pä regeringen alt beslula om den närmare lidpunkten för ikraftträdandet.

En viktig fråga i sammanhanget är marknadsföringen av fisk och fiskprodukter. Fisk är elt högvärdigt och hälsoriktigt livsmedel. Bland allmänheten fär emellertid fisken inle den användning den mot bakgrund härav förtjänar. Detla kan bero pä dels bristande kunskaper om fisk, dels alt människor känner sig osäkra över hur fisk skall tillagas. För avsättningen av fisk är del därför vid sidan av snabba leveranser och noggrann hantering nödvändigt med information om fisk som livsmedel och om hur den skall tillagas. Inte minst viktig är kunskapen om hanteringen av fisk i slorkök, t. ex. i skolorna. En angelägen uppgift för en samordnande organisalion är att kompletlera den informalion i dessa frågor som lämnas av regleringsföreningen Svensk fisk.

Givetvis är det inte rationellt att bedriva en marknadsföring och distribution av fisk som inte omfaltar både fiskad och odlad fisk. Alla möjligheter till samordning av förädling och distribution mellan dessa delar av näringen bör sålunda tas till vara. Detta krav bör ställas för att statligt stöd av det slag jag tidigare har behandlat skall komma i fråga för förädling m. m. av odlad fisk och skaldjur. Ytterligare rationaliseringseffekter bör kunna nås om samordningen vidareutvecklas till grossisl- och detaljistledel. Elt inslag i detla bör t.ex. kunna vara utnyttjande av ett gemensamt informationssystem om den aktuella tillgången på fisk på marknaden och samarbete i fråga om utveckling av förpacknings- och distributionssystemen. Med anledning av vad ett par av remissinstansema har påpekat om konkurrensbegränsning m. m. vill jag anföra att jag utgår från att vederbörande myndigheler liksom hittills följer prissättningen på fisk och fiskprodukter.

Vad slutligen gäller ansvaret för finansieringen av kostnaderna för administrationen av en samordnad distribution och för marknadsföringen vill jag betona att den givetvis bör ankomma på näringen. Om viss del av finansieringen skall ske inom ramen för prisregleringen får bedömas i anslutning till de återkommande överiäggningarna.

2.5 Särskilda frågor

2.5.1 Laxfisket Allmänna utgångspunkter

Lekbestånden av lax i de outbyggda älvarna i landet har reducerats kraftigt. Minskningen är kraftigast i fråga om östersjölaxen. 1 vissa älvar finns nu bara små rester av de tidigare bestånden. 1 andra älvar har man kunnat konstatera en gradvis minskande lekuppvandring och att tillgängliga lekområden är mycket glest besatta med laxungar. I de utbyggda älvarna har laxodlingarna i vissa fall inte kunnat få tillräckligt avelsmaterial för all uppfylla de krav på utsättning av laxungar som har lagts fasl i vattendomar.

Prop. 1984/85:143 25

Insatserna för alt vidmakthålla laxfisket i Östersjön genom odling och utsättning har varit framgångsrika. De har emellerlid samtidigt lelt till en ökad belastning av nalurbeslånden som inle på samma sätl som de odlade har förstärkts. En slor del av all beskattning av öslersjölax sker nämligen på uppväxtområdena lill havs där de olika bestånden blandas och där fiske dimensionerat efter de skilda beståndens bärighet inte är möjligl. Också vid mynningarna lill de outbyggda älvarna sker ett betydande fiske efter den naturreproducerande laxen.

Skälen för atl bevara en naturlig laxproduktion som bas för odlingsverksamheten är starka. De olika laxstammarna har stora olikheler i vandrings-beleende och tillväxlförhållanden. Förmodligen finns också andra skillnader, t. ex. i vitalitet. Urvalel vid odlingsförfarande kan medföra att vissa egenskaper som nu inle kan definieras försvagas eller förslärks. Riskerna med detla är uppenbara. Beståndens motståndskraft mol sjukdomar av olika slag och mol miljöförändringar kan tänkas försvagas. En reduklion av den genetiska variabiliteten minskar också våra möjligheter atl i avels-arbelet finna lämpliga laxstammar för konsumlionsfiskodling.

Även från strikt vetenskaplig synpunkl är del angeläget atl bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Angelägenheten atl skydda kvarvarande naturreproducerande laxbestånd i ursprungsmiljön undersiryks av alt laxreproduktionen i andra östersjöländer i slor utsträckning upprätthålls på artificiell väg och är beroende av svenskt avelsmaterial om ett lämpligt geninnehåll skall kunna behällas hos malerialel.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till att laxen vandrar över stora områden är del numera fiskeristyrelsen som med stöd av 5 § fiskeriförordningen beslular om laxfiskets vård och bedrivande. Särskilda bestämmelser har sålunda införts för kust- och älvfiskel efler lax. Del nu akluella utredningsförslaget (Ds Jo 1984:5) om laxen och remissyttrandena över del visar atl ytteriigare åtgärder behövs.

Jag anser att det är nödvändigt atl snarast vidta sädana åtgärder som innebär all bestånden av naturreproducerande lax kan byggas upp igen. Endast härigenom kan elt bra fiske efter lax säkras för framtiden. De åtgärder som är aktuella är ytterligare restriktioner i fisket och andra beslåndsfrämjande åtgärder. Den allmänna inriktning av åtgärderna som har kommil till uttryck i belänkandet och som remissinstanserna i huvudsak ansluter sig lill innebär att uppoffringar måsle göras av alla kalegorier laxfiskare. Även jag anser att en sådan ulformning av åtgärderna är lämplig-Främst minskningen av naturreproducerande lax har motiverat det internationella havsforskningsrådel (ICES) att rekommendera en reduklion av de ärliga fångsterna i Östersjön med 25-35%. Det har emellertid inte varil möjligl atl få till stånd överenskommelser mellan strandslaterna om en största tilläten laxfångst och dess fördelning. Detta har givetvis betydelse för möjligheterna att på ett meningsfullt säll minska elt enskill lands

Prop. 1984/85:143 26

havsfiske efter lax. En ensidig svensk neddragning av havsfisket efler lax har sålunda av remissinstanserna bedömts som i det närmaste meningslös. Anledningen härtill är dels det svenska laxfiskets förhållandevis låga andel av lolalfiskel i Östersjön, dels del förhållandet atl fiskei bl.a. öster om Golland sker ulan någon som helsl reglering. Hur det svenska yrkesfisket till havs inledningsvis i stället bör bidra till uppbyggnaden av bestånden skall jag slrax återkomma till. För kust- och älvfiskets del bör i huvudsak begränsningar i fisket av den typ som redan nu lillämpas med slöd av 5 § fiskeriförordningen vara ändamålsenliga.

Enbart reglering av fisket löser som jag nyss nämnt inte problemen med minskade laxbestånd. Beslåndsfrämjande åtgärder av annat slag är också viktiga. De medverkar till att en reglering av fisket kan hållas pä en nivä som är acceptabel för alla. De beståndsfrämjande ålgärder av annat slag som främst bör komma i fråga är enligt utredningen dels ell mer effektivt utnyttjande av det nuvarande utsättningsmaterialel, dels en utökning av de områden som kan användas för laxens reproduktion och ett mer effektivt utnyttjande av lekområdena. Ocksä forskning och undersökningsverksamhet bedöms få stor betydelse för möjligheterna att bältre än nu bevara och pä ett lämpligt sätt utnyttja laxen. Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till utredningens förslag i dessa delar. Även jag anser alt enbari administraliva regleringar i fångstbegränsande syfte inte är tillräckliga. Genom mer aktiva åtgärder för laxens uppväxt och genom en väl anpassad utsättning av laxungar kompletteras begränsningarna på ett lämpligl sätt. Därigenom kan etl varierat och livskraftigt laxbestånd åstadkommas till fromma för framtida laxfiske.

Jag gär nu över lill all närmare redovisa mina förslag i laxfrågan. Till forskningsfrågorna ålerkommer jag särskili i del följande.

Laxfiskel i öppna havet

Min bedömning: Havsfisket efter lax behöver begränsas och begränsningen omfatta alla östersjöländer. Pågående överiäggningar med övriga nationer om en reglering måste intensifieras och avse såväl fisket i de nalionella fiskezonerna som fisket på inlernationellt vatten. Några andra begränsningar för havsfisket aktualiseras inte nu. Vid licensiering för yrkesfiske behövs lills vidare en restriktiv inställning när del fiske som avses bedrivas är bl.a. laxfiske. Fortsatta försök med fördröjd utsättning av laxungar, s. k. delayed release, är angelägna.

Utredningens förslag: Utredningens förslag i denna del innebär atl fisket från svensk sida i etl inledningsskede skall minskas genom en redskapsbegränsning och en begränsning av antalet fiskande. Under tiden skall nya metoder för utsättning av lax utvecklas och internationella överenskom-

Prop. 1984/85:143 27

melser om begränsning nås. Slulligen skall enligt förslaget allt fiske efter lax utanför 12 nautiska mil från kusten förbjudas.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag lill begränsning av antalet fiskande och fiskeredskap i ett inledningsskede avstyrker företrädarna för yrkesfisket och husbehovsfisket förslagen. De förra avstyrker även förslagen till begränsning i ett längre perspekliv. De allra flesta remissinstanserna är posiiiva till atl utsättning av lax enligt delayed-release-metoden vidareutvecklas.

Skälen för min bedömning: Som jag har framhållit i del föregående är del nödvändigl att vidta åtgärder för atl bevara den naturreproducerande laxen. Vid del fiske som bedrivs till havs kan åtskillnad inte göras mellan naturiigl reproducerad lax och lax som har fölls upp artificiellt och sedan satts ut. Detta förhållande och det faktum alt laxfisket är intensivt från alla länders sida gör alt begränsningar för havsfisket är angelägna.

Mitt anförande gäller i denna del i huvudsak förhållandena i Östersjön men i tillämpliga delar även i övrigt. Även om jag är enig med utredningen om behovet av begränsningar i havsfisket efter lax vill jag inte förorda en svensk, ensidig begränsning. Sveriges andel av laxfisket lill havs kan beräknas uppgå lill ca 18 %, vilket är väsenlligt mindre än vad som svarar mot vår andel av fiskevattnen. Merparten av delta fiske sker i annan del av Östersjön än vår egen fiskezon. Etl tillbakadragande från svensk sida skulle enligt min bedömning enbari leda till all andra länders fiskande tar över. Etl agerande i den riklningen tillgodoser således inle syflel med åtgärden. Det är mot den bakgrunden jag i likhel med flera remissinslanser vill betona viklen av att vi snarast når internationella överenskommelser om begränsning av laxfisket i Östersjön i syfte atl återuppbygga de naturliga laxslammarna. På miu initiativ har särskilda överiäggningar inletts i denna fråga. Mol denna bakgrund anserjag att de omedelbara begränsningar för havsfisket som utredningen har föreslagit inte bör komma lill stånd. Däremol bör vid prövning av fräga om yrkesfiskelicens slor resiriktivitet tillämpas då den sökande har för avsikl alt fiska lax. Det ankommer på fiskeristyrelsen atl utfärda de närmare bestämmelser härom som behövs.

Jämsides med internationella överläggningar som syfiar lill gemensamma begränsningar bör emellertid, som utredningen har föreslagil och de allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt, försöken med utsättning av lax enligt metoden delayed release fortsätta. Denna innebär i det här sammanhanget i korthet atl frisläppandet av odlad lax för utsättning sker senare än normall och frän andra platser än f. n. Fisken släpps från nälkassar i havet nära kusten. Försök visar atl laxen vid ålervandringen söker sig till ut-sältningsområdet. Delta ökar äterfångslmöjligheterna väsenlligt och fisket till havs kan minska utan all yrkesfiskets fångster totalt sett blir lidande.

Prop. 1984/85:143 28

Därvid kan vilda stammar restaureras och hållas på en naturligt högre nivä. Fiskei kommer också i ökad utsträckning att kunna bedrivas under sommarhalvåret eftersom det sker efler sädan lax som inte är naturreproducerande och därigenom inle behöver skyddas för lekuppvandring i älvarna. Kostnaderna för delta fiske kan också väntas bli lägre än för sedvanligt havsfiske.

Denna lyp av laxutsältning kan sålunda direkt komma alt gynna del svenska laxfisket och därmed ulgöra en god kompensation för de begränsningar som internationella överenskommelser kan resultera i. Insatser från svensk sida på detta område borde i del sammanhanget också kunna intressera de övriga strandslaterna i Östersjön för motsvarande åtgärder. Med hänsyn till mitt ställningstagande i det föregående i fräga om alla berörda parters medverkan i åtgärder för att rädda laxen och till att jag i motsats till utredningen inte förordar några redskapsbegränsningar m. m. för havsfisket är det enligt min mening rimligl att yrkesfisket medverkar i finansieringen av försöksverksamheten. Till den frågan återkommer jag i det följande.

Laxfisket vid kusten

Mitt förslag: Laxfiskel med fasta redskap på allmänl vatten minskas genom en begränsning av tillståndsgivningen. På enskilt vatten minskas fisket med fasta redskap genom säsongvisa fiskeförbud i de kustområden där laxen lekvandrar. För fiske efter lax med rörliga redskap på allmänl och enskill vatien lillämpas säsongvisa förbud. Genom alt i ökad utsträckning bilda fiskevårdsområden skapas förutsällningar för andra fiskevårdande åtgärder. Fiskådrans läge och syfte hävdas genom att den lämnas fri från redskap.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen föreslär också skärpta bestämmelser om straff vid brott mot föreskrifter om fisket.

Utredningens förslag till reglering av kustfisket syftar till atl etl tillräckligt antal lekmogna laxar skall nå lek- och uppväxtområdena i älvarna. Detta skall uppnås genom en kombination av reglering av fisket och andra beståndsfrämjande åtgärder. 1 fräga om de fasta redskapen pä allmänt vatten föreslås en begränsning av anlalel. För molsvarande redskap på enskill vatten föreslås i ett första skede en tidsbegränsning och i etl senare en antalsbegränsning. Utredningen föreslår att denna övergäng skall underlättas genom åtgärder för att påskynda bildande av fiskevärdsområden. Regleringen av fiskei i övrigt föreslås ske som f. n.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett i huvudsak positivt bemötande.

Prop. 1984/85:143 29

Skälen för miU forslag: Kustfisket efter vandringsfisk (lax, öring och ål) regleras med slöd av 5 § fiskeriförordningen. Beslut för de skilda kust-sträckorna fattas av fiskeristyrelsen. De innehåller bestämmelser om t. ex. fredningstider, fredningsområden, tillåtna fiskemetoder m. m. 1 frågor om fiske med fasta redskap på allmänl vatten beslular länsstyrelsen.

Del är nödvändigl atl även i fortsättningen reglera kustfisket efter lax. En sådan reglering bör tillsammans med övriga åtgärder som jag förordar leda till en successivt ökad lillgång på lax och därmed möjligheter till ökat utbyte. De förslag till åtgärder som utredningen har lämnat och som i slor utsträckning tillämpas redan i dag finner jag väl avvägda. De bestämmelser som fiskeristyrelsen har utfärdat om vandringsfisken ulgör en lämplig grund för den fortsatta regleringen. 1 fråga om bl. a. fisket i Torne älv gäller särskilda bestämmelser som har överenskommits med Finland. Jag har för avsikt all aklualisera den frågan i anslulning till de överiäggningar jag nyss har nämnt.

Frågor om lillslånd all sälta ul fasla redskap i allmänt vatien prövas av länsstyrelsen. Tillstånd får som huvudregel endast beviljas fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Givetvis bör tillstånden inte strida mot sådana föreskrifter eller riktlinjer som fiskeristyrelsen beslular i egenskap av ansvarig myndighel för fiskevården i landet. För atl säkerställa den begränsning av tillståndsgivningen som jag föreslår bör fiskeristyrelsen utfärda rikllinjer för länsslyrelsens prövning. Vad jag nu har förordat behöver inle regleras i författning.

Den tidsmässiga regleringen av fisket med fasta redskap på enskilt vatten bör genomföras som förbud mol fiske företrädesvis vid laxfiskesäsongens början och slut. Härigenom underlättas konlrollen av efterlevnaden av bestämmelserna. Till frågan om finansieringen av konlrollen återkommer jag i det följande. Nägon straffskärpning som ulredningen har föreslagil anserjag inle vara behövlig. Nuvarande straffskala ger enligt min mening utrymme för påföljder sorn bidrar till en god efterlevnad av beslämmelserna. De skärpta regler om förverkande av fångst och redskap som irädde i kraft den I juli 1984 innebär dessutom atl den sammantagna reaktionen från samhällels sida kommer att bli mer kännbar ån lidigare (se SFS 1984:371).

Jag anser i likhel med utredningen au fiskevårdsområden bör bildas i ökad utsträckning. Härigenom skapas möjligheter atl för de olika områdena faslslälla lillätel antal redskap och storieken på redskapen. Sådana bestämmelser bör om det bedöms lämpligt kunna kompletlera eller ersätta den nu tillämpade tidsmässiga regleringen. F. n. kan statsbidrag lämnas vid bildande av fiskevårdsområde med normalt högst 50% och i särskilda fall med högst 70%. Nägra ytterligare höjda bidragsprocent sä som ulredningen har föreslagil anserjag inte nödvändiga. Om del är av särskild betydelse för vården av lax bör bidrag kunna lämnas med högsl 70% av godkänd kostnad.

Enligt fiskelagen skall del finnas s. k. fiskådra i varje gren i de sund och vattendrag där fisken har sin gång. Fiskådran skall finnas i det djupaste valtnel och ulgöra en sjättedel av vattnets bredd. Fiskådran skall lämnas fri från redskap som kan hindra fiskens gäng. Av utredningens förslag och remissyttrandena framgår atl fiskådran ofla inte hävdas. Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande alt det skulle vara ett omfattande arbele atl närmare fastställa fiskådran i etl antal vattendrag.

1 klargörande syfte vill jag påpeka atl något formellt fastställande av fiskådra inle skall ske såvida inle en ändring är påkallad i förhållande till grundregeln i fiskelagen. Jag vill emellerlid betona nödvändigheten av att fiskådran hävdas genom alt den lämnas fri från redskap i de fall del är särskilt angeläget med hänsyn lill laxens möjlighel all nå sina lekområden. Särskilt viktigt är detla i områden som f. n. inle omfattas av erforderiiga fiskevärdsbestämmelser av annal slag.

Älvfisket efter lax

Mitt förslag: Älvfisket begränsas så att lekvandringen inte äventyras. Tidsbegränsning av fiskei skall kunna ske när det bedöms vara nödvändigt. Fiskei med nät vid artificiella strömhinder (bocknälsfiske) förbjuds.

Utredningens förslag överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrai sig i frågan lillslyrker ulredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Syflel med en reglering av laxfiskel är som jag lidigare har framhållit atl säkerslälla alt tillräckligt mycket lax när områdena för lek i älvarna. Den nuvarande regleringen av lax- och öringsfisket i älvarna beslutas av fiskeristyrelsen. Bestämmelserna om älvfisket omfattar bl.a. fredningstider, fiskemetoder och minimimått. Vad utredningen har föreslagil har således redan börjat tillämpas. För egen del anserjag att detta system bör lillämpas även i fortsättningen. Erfarenhelerna hillills av dessa beslämmelser får utgöra grund för evenluella detaljjusteringar. Frågan om fiskådrans betydelse har jag redan behandlat.

Beslåndsfrämjande ålgärder

Min bedömning: För alt skapa ytterligare reproduklionsområden behöver åtgärder vidtas för all minska hindren för laxens vandring och för att ställa i ordning lekbotlnar. Utsättningen av laxungar är nödvändig även i fortsättningen. Utsättning enligt delayed-release-metoden bör kunna ske i slörre utsträckning i älvarna.

Prop. 1984/85:143 31

Utredningens förslag överensslämmer i huvudsak med milt.

Remissinstanserna: De remissinslanser som har yttrat sig särskilt i frågan är posiiiva till utredningens förslag.

Skälen för min bedömning: Förbättrade förutsättningar för laxens nalurliga reproduktion är nödvändiga som komplement lill andra åtgärder för bevarandet av laxen. I likhet med utredningen och remissinslanserna anserjag alt fortsatta ansträngningar måsle göras för alt minska antalet vandringshinder i älvarna och för att förbättra eller utöka antalet lekplatser. Även i fortsättningen bör det, som AMS har anfört, vara möjligt atl bedriva verksamhel av det här slaget som beredskapsarbete. 1 vissa fall finns det även möjlighet att ulnyttja medel som har avsatts enligt föreskrifter i vattendomar eller i anslulning till alt flottleder har lagts ned. Förutsättningen för effektiva ålgärder anpassade till behovel och lillgängliga resurser är en god planering av verksamheten. Den bör bedrivas i fiskeristyrelsens regi.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atl regeringen i elt beslut nyligen beträffande Sikfors kraftverk i Piteälven har föreskrivil sådana särskilda villkor för sökanden atl älvens potentiella kapacitet för laxreproduktion skall kunna ulnyttjas. Villkoren för tillståndet lill anläggande av kraftverket går i korthet ut på atl sökanden skall anlägga och driva ett centralfiske, svara för upptransport av lax och havsöring till de outnyttjade reproduk-lionsomrädena uppströms Storforsen, bekosta konlroll av denna verksamhel saml under elt inledande skede även bekosta odling och utsättning av rom och ungar av lax och havsöring. Reproduktionsområdena uppströms Storforsen omfattar drygt I 300 ha eller 70 % av de i utredningen angivna inte tidigare utnyttjade områdena. Detta medför en avkaslningsökning av 130 lon lax om årel når lekområdenas hela kapacitet utnyttjas.

När det gäller åtgärder i form av utsättning av lax vill jag särskilt peka på de fördelar som kan komma att vinnas genom användning av delayed-release-metoden. Den innebär som jag tidigare har redovisat jämföri med traditionell utsättning att laxungar släpps senare. Därigenom kommer de bl.a. au få en högre överlevnad vilkel givetvis är förmånligl för laxfisket. Utsättning enligt denna metod i ell vattendrag kan givetvis finansieras pä samma sätl som om det hade skett på traditionellt säll, dvs. med t. ex. medel avsatta i enlighel med en vattendom.

Prop. 1984/85:143 32

2.5.2 Konsumtionsodling av fisk, skaldjur m. m.

Min bedömning: Utvecklingen av fisk- och skaldjursodlingen måsle ske i planerade former där hänsyn tas lill marknaden för produkterna och lill del traditionella yrkesfisket samt lill miljön. Som underlag för val av plalser för denna verksamhel behövs planering, lämpligen inom ramen för kommunernas fysiska planering. Nya former för fiskeripoliliskt slöd lill fisk- och skaldjursodling behövs inle.

Utredningens förslag: Utredningens förslag i fräga om planering av lokalisering av i frägavarande verksamhet överensslämmer med milt. Utredningen har vidare uttalat atl systemen för yrkesfiskelicenser och prisreglering inte bör omfalla fiskodling saml all en samordnad fiskförsäljning bör kunna omfatta produkter även från denna näring.

Remissinstanserna: De remissinslanser som har yttrat sig i frågan har ingen erinran mot vad utredningen har förordal.

Skälen för min bedömning: Konsumlionsodlingen av fisk- och skaldjur röner ett allt starkare intresse i värt land. Är 1983 fanns del sålunda ca 150 företag som odlade malfisk och musslor. Elva av dessa var musselodlingar. Därtill fanns ytterligare ca 100 förelag varav ca 60 under uppbyggnad och 40 med så liten produklion alt verksamhelen inle kan sägas ha kommersiell betydelse. Den sammanlagda produktionen detta år var 3 300 lon varav I 800 ton matfisk och 1 500 ton blämusslor. Av matfiskar dominerade regnbågen. Det sammanlagda produktionsvärdet uppgick till 47 milj. kr. Drygl 30 milj. kr. härrörde från regnbågslax. Blåmusslorna svarade för 1,7 milj. kr. Anläggningarna för malfiskodling är spridda över hela landet. Odlingen av blåmusslor är koncentrerad lill Bohuslän.

Våren 1984 redovisades regeringens syn på verksamheten med konsumtionsodling av fisk, skaldjur m.m. (prop. 1983/84: 10, bil. 5). Det sades bl.a. att det finns gynnsamma förutsättningar för en ökad fisk- och skaldjursodling i Sverige. Vi har förhållandevis god tillgång på vatten för odling, vi har erfarenheter av fisk och fiskhantering och vi har goda kunskaper om behovel av hänsynstagande till miljön.

1 sammanhanget aviserades även ett uppdrag till fiskeristyrelsen all i samråd med berörda myndigheler och organisationer göra en karlläggning av det slalliga slödet till fisk- och skaldjursodling och med utgångspunkt häri föreslå önskvärda förändringar. Fiskeristyrelsen har redovisat sitt uppdrag och därvid bl.a. anfört att nuvarande former för statligt ekonomiskl stöd är tillfredsställande men att del behövs en övergripande planering av verksamhelen. 1 elt samrådsytlrande har statens industriverk föreslagit att ett formellt samråd med fiskeristyrelsen bör införas i länsstyrelsernas, utvecklingsfondernas och induslriverkels beredning av slödären-

Prop. 1984/85:143 33

den på detta område. Industriverket föreslår vidare att länsstyrelserna i de fall fiskeristyrelsen avstyrker ett statligt stöd skall hänskjuta ärendel till industriverket för slutlig prövning.

Den hittillsvarande tillståndsprövningen och utredningens och fiskeristyrelsens förslag visar klart all del saknas en övergripande planering för konsumlionsodlingen av fisk och skaldjur m. m. Inte minst kommer del lill ullryck i samband med beredningen av tillstånds- och stödärenden hos olika myndigheter. Regeringen förordade i nyss nämnda proposition atl fiskeristyrelsen skulle ges det övergripande ansvaret för denna verksamhet. Detla framgår numera också av instruktionen för styrelsen. En mer övergripande prognosverksamhel och planering är en förutsätining för alt onödig och kostsam prövning enligt bl. a. miljöskyddslagen skall undvikas och för alt från bäde förelagsekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter felaktiga insatser inte skall göras. Med hänsyn till fiskeristyrelsens totalansvar för den traditionella fiskenäringen och mot bakgrund av all den fiskbiologiska prövning som fiskeristyrelsen har att göra är helt avgörande för etl ärendes vidare behandling bör styrelsen ha ansvaret för den övergripande planeringen på området. Givetvis bör samråd ske med berörda myndigheler och organisalioner. Jag ålerkommer härtill när jag i del följande presenterar mina förslag i fråga om den statliga fiskeriadministrationen.

För all bättre än hittills kunna avgöra frågor om lämplig lokalisering av odlingar och om de åtgärder från miljöskyddssynpunkt som blir nödvändiga måste inventeringen av vattnen påskyndas inom ramen för den fysiska planeringen. Former för sådan inventering har prövats på olika håll i landel och vissa kommuner har redan utrett vatlenanvändningsfrågor i sin fysiska planering.

1 likhet med fiskeristyrelsen anserjag alt del inte behövs fler former för stafligt stöd till konsumtionsodling av fisk och skaldjur än de nuvarande kompletterade med de ökade möjligheter all ge regionalpolitiskt stöd som chefen för industridepartementet har tagit upp i sina förslag om regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85: 115). Behovel av fasta former för prövning av stödärenden är enligt min mening stort. Det ankommer på regeringen att besluta om de förändringar av handläggningsordningen som kan behövas, I denna fråga har jag samrått med chefen för industridepartementet.

I sammanhanget vill jag erinra om de förenklingar som hittills har genomförts i fråga om prövning enligt vattenlagen och miljöskyddslagen av verksamheter med fisk- och skaldjursodling (jfr. prop. 1984/85:10, JoU 10, rskr 30). Jag har för avsikt att i eU senare sammanhang återkomma till regeringen med förslag om ytterligare förenklingar. Del gäller då anknylningen till fiskeristyrelsens prövning av fiskbiologiska frågor. Min avsikl är ocksä att undersöka möjligheterna till samordning med länsslyrelsens prövning enligt strandskyddsbestämmelserna i naturvårdslagen. 3 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 34

Till forskning och utvecklingsverksamhet på fisk- och skaldjursodlingens område återkommer jag strax.

2.5.3 Forskning och utvecklingsverksamhet

Min bedömning: Del behövs elt samlat program för forskning och ulvecklingsverksamhet på fiskets område. Forskning kring laxfisk måsle därvid ägnas särskild uppmärksamhet. Arbelet med atl bevara nalurliga fiskbestånd och dess gener skall fortsätta.

Utredningsförslagen: 1 utredningen Lax förordas ökad FoU rörande laxfisk både i havet och i älvar. Fiskeristyrelsen har dessutom föreslagit ett särskilt program för bevarande av gener hos laxfisk.

Remissinstanserna: Remissinslanserna inslämmer i utredningens förslag om ökad forskning om laxfisk. Laxforskningsinstiluiet efterlyser elt övergripande forskningsprogram pä området.

Skälen för min bedömning: 1 de utredningsförslag som ligger till grund för mina överväganden finns inle nägon översiktlig behandling av FoU-verksamheten pä fiskets område. Förslagen begränsar sig i huvudsak lill frägor kring laxfiske samt till hur FoU-verksamheten inom den statliga fiskeri-myndigheten skall organiseras. Till den senare frågan återkommer jag i det följande.

Allmänt vill jag framhålla forskning och ulvecklingsverksamhet som betydelsefulla inslag i fiskepolitiken. På detta område är i likhet med vad som gäller i övrigt en fortlöpande kunskapsutveckling nödvändig.

FoU pä fiskets område bedrivs inom en mängd olika forskningsinstitutioner och finansieras pä skilda sätt. t.ex. via myndighetsanslag, högskoleanslag, forskningsråd, insatser från näringslivel och med särskilda medel som har utdömts i vatlenmål. Någon direkt samordning av verksamheten finns inte. Pä fisk- och skaldjursodlingens område har efter mina förslag skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) getts ett särskilt samordnande ansvar. SJFR;s ansvarsområde gäller i huvudsak gmndforskning pä de areella näringarnas områden. Mitt nyss nämnda förslag liksom mina förslag om kollektivt finansierad forskning i årels budgetproposition tillför SJFR också vissa uppgifter i fråga om tillämpad forskning. När det gäller tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet pä fiskets område har fiskeristyrelsen dock ett ullalat ansvar. Verksamheten bedrivs bl.a. vid tre laboratorier och två försöksanstalter. På konsumtionsodlingens område skall mer fillämpad forskning i större utsträckning bedrivas vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

SJFR har i uppgift att utarbela ett samlat program för FoU på konsumtionsodlingens område. Delta görs i samarbete med bl.a. fiskeristyrelsen.

Prop. 1984/85:143 35

SLU och naturvårdsverket. Motsvarande program för FoU i övrigl på fiskets område finns inte. Della är enligt min mening en allvarlig brisl. Ulan en samordning är risken stor för onödigt dubbelarbete eller för all angelägna forskningsuppgifter får stå åt sidan anlingen för atl de inte har identifierats eller för att resurser saknas.

De begränsade ekonomiska resurser som rent allmänt står till statens och näringslivets förfogande gör alt angelägna resursbehov i stor utsträckning måsle tillgodoses genom omprioriteringar. Resursförstärkningar även inom högt prioriterade forskningsområden måste i första hand ske genom omfördelningar av befinlliga resurser. För att möjliggöra sädana omfördelningar på fiskets område behövs ett samlat, övergripande program för FoU. Med hänsyn till den ansvarsuppdelning som i huvudsak gäller f.n. bör ell sådant program utarbetas i nära samarbete mellan SJFR och fiskeristyrelsen och efler samråd med övriga berörda organ. Utgångspunkten för programmet bör vara att tillgängliga resurser skall ulnyttjas så atl den samlade fiskenäringen ges så slort utbyte som möjligt både på lång och korl sikl. Enligt min mening kommer etl program av detta slag tillsammans med en bältre organisationsutformning inom fiskeristyrelsen atl kunna siärka grundforskningen och förbättra den tillämpade forskningen och utvecklingsverksamheten. Därmed främjas en långsiktig hushållning med fiskbestånden och en rationell och för landet givande fiskenäring. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen till den frågan i annat sammanhang.

Vad särskilt gäller frågan om FoU om laxfisk vill jag anföra följande.

Ulredningen har förordat forlsalta studier av laxbeslåndens utveckling och genetiska studier för att bl. a. identifiera olika laxpopulationer. Vidare förordas ytterligare studier av östersjölaxens biologi. För egen del anser jag au sludier av detla slag är viktiga inslag i de samlade ansträngningarna atl rädda den naturreproducerande laxen och utveckla laxfiskel. Hänsyn härtill bör tas vid utformningen av del av mig nyss förordade övergripande programmet för FoU pä fiskets område. Finansieringen av programmet och av utformningen av det bör kunna ske inom tillgängliga resursramar och med hjälp av avgiftsmedel som har tagits ut med stöd av vattenlagen.

Jag har i det föregående redovisal behovel av att skydda den naturreproducerande laxen. Men det finns ocksä andra fiskarter som av samma eller andra skäl kan behöva skyddas och vårdas för framliden. Som exempel på de förra kan jag nämna vissa arter av öring. Bland de senare finns t. ex. mal vars skyddsvärde mer betingas av vetenskapliga och etiska skäl. Fiskeristyrelsen har på regeringens uppdrag utrett frågan om säkerställande av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser. Utredningen finns redovisad i en rapporl och förslagen framgår av bilaga 7 lill detta ärende. Förslagen är av olika karaktär och innebär bl. a. adminislrativa regleringar, forskning och forlsall ulredning.

Enligt min mening utgör rapporten ell vikligt led i strävan att bevara etl allsidigt sammansatt och naturligt svenskt fiskbestånd. En del av de åtgär-

Prop. 1984/85:143 36

der i fråga om laxfisk som jag har förordal i del föregående kan sägas vara inslag i detla arbele. Det gäller inte bara ålgärder i vattendrag och vid kuster utan ocksä vad jag har förordat om internationella överliiggningar. Ytterligare åtgärder för att bevara naturreproducerande fisk och dess gener bör vidias efler hand som det är lämpligl. För svensk del är det naturligt atl fiskeristyrelsen har ansvaret härför. Den nya organisation jag föreslår i det följande bör vara väl lämpad härtör. Stor betydelse i sammanhanget har ocksä del forsknings- och utvecklingsprogram som jag har förordat i det föregående. Bevarandet av naturiiga anrika fiskbestånd har ju inte bara ett egeninlresse ulan är av stort värde även för fiskenåringen, bäde på kort och lång sikt. Som jag nyss antydde är bevarandet av olika fiskarter och deras gener en fräga med internationellt stark anknytning. Nordiskt samarbete på det s. k. genbanksomrädet är sålunda aktualiserat i likhel med vad som gäller för jordbruks- och trädgårdsväxter och för husdjur. Del är enligt min mening angeläget alt del internordiska intresset tillgodoses även när del gäller fisk. Jag bedömer arbelel inom ramen för en nordisk genbank som grundläggande i detta sammanhang.

1 likhet med den forskning m. m. som jag har behandlat i det föregående måsle arbelet i övrigt med alt bevara fiskbestånd finansieras inom ramen för tolall tillgängliga resurser. Om ett samlat grepp tas i frågan på det säll jag har redovisal nyss kommer detia enligt min mening också att vara möjligt.

2.5.4 Prisreglering påjisk under budgetåret 1985/86

Jag har i del föregående (avsnitt 2.4.5) redovisal mina överväganden allmänl om prisregleringen på fisk. Jag har nu för avsikt att ta upp frågan om regleringens närmare utformning för nästa budgetår. 1 fråga om fiskels väntade förutsättningar vad gäller fångster, avsättning m.m. hänvisar jag till min redogörelse i del föregående (avsnitt 2.3).

Jordbruksnämndens förslag om regleringen av priserna på fisk m. m. under budgetåret 1985/86 har biträtts av fiskels förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen. Av förslaget som finns i bilaga 10 lill delta protokoll framgår bl. a. följande.

De beräkningar som jordbruksnämnden har gjort i fräga om inkomslerna av yrkesfiske år 1983 visar att sillfisket och det s. k. fiskfisket var de mesl betydelsefulla och lönsamma fiskena på västkusten. På sydkusten gäller detla förhållande för kombinationsfisket efter sill och torsk. På ostkusten betyder strömmingsfisket mest. Detta fiske är det enda på ostkusten som ligger på samma lönsamhetsnivå som fisket på andra kuslsträckor. Sett över en treårsperiod har den av jordbruksnämnden kalkylerade neuoinkomsten för fiskare ökat med mellan 25 och 35%. För sillfisket på oslkusten har nettot dock ökat med ca 80%. I absolula lal är inkomsterna för västkustens fiskare de högsta, följl av sydkustens och ostkustens. Huvuddelen av prisUlläggen går till sillfisket på västkusten.

Prop. 1984/85:143 37

Pristilläggens andel av den kalkylerade nettoinkomsten har ulom för sillfiskarena minskal sedan är 1982. För sillfiskarena var andelen år 1983 större än 25 %. För fiskfisket på syd- och ostkusten spelade pristilläggen cn obetydlig roll. För kombinalionsfiskarena på syd- och västkusten har pristilläggens andel minskat med 10 procenlenheler lill drygt 15% av kalkylneltot.

Det lolala pristilläggsbeloppel år 1983/84 var för normprissatta fiskslag 52.7 milj. kr., varav 88% betalades ut för sill/slrömming. Behållningen i Svensk fisks konjunkturuijämningsfond var 66,4 milj. kr. den I juli 1984, en ökning med 9 milj. kr. sedan året före. Molsvarande belopp för jordbruksnämndens prisregleringskassa var 57,7 milj. kr. resp. 15,4 milj. kr. Prisregleringsavgiften beräknas tillföra kassan ca 60 milj. kr. Ränleintäk-terna på medlen i konjunkturuljämninpsfonden och prisregleringskassan uppgår lill sammanlagl drygl 10 milj. kr. Exporlavgiften regleringsäret 1983/84 på viss sötvaltensfisk och ål gav kassan ca 1,2 milj. kr. De sammanlagda lillgångarna under innevarande är uppgår till ca 197 milj. kr.

De sammanlagda kostnaderna för prisregleringen under innevarande regleringsår beräknades ursprungligen lill mellan 82 och 86 milj. kr. Preliminära uppgifter visar nu att kostnaderna troligen blir högre bl.a. därför att sillpriserna har fallit kraftigt. Sammanlagt beräknas nu kostnaderna för prisregleringen för regleringsåret 1984/85 till ca 100 milj. kr. Behållningen i jordbruksnämndens prisregleringskassa och Svensk fisks konjunkturutjämningsfond skulle därmed komma atl uppgå till sammanlagt ca 95 milj. kr. vid regleringsårels utgång. Härtill kommer ca 70 milj. kr. i intäkter inkl. ränteintäkter under regleringsäret 1985/86. Sammanlagl skulle då 165 milj. kr. stå till prisregleringens förfogande under regleringsäret 1985/86.

Som utgångspunkt för jordbruksnämndens förslag till normpriser har nämnden hafl normpriserna för innevarande regleringsår. Dessa har räknats upp med hänsyn lill bl. a. kostnadsutvecklingen för produktionsmedel under perioden december 1983-december 1984 och löneutvecklingen för de slora lönekollektiven enligt 1984 års löneavtal. Avdrag har även gjorts för rationaliseringsvinst.

Koslnaderna för den kollekliva trygghetsförsäkringen inom yrkesfisket beräknas för 1985/86 öka med 1 milj.kr. Ökningen föresläs finansierad genom elt avdrag av 1 öre per kg från samtliga normpriser.

För atl slimulera torskfiskel under perioden juli-december 1985 föreslås för denna tid i likhel med förra årel en större uppräkning av normpri-sel. Bl.a. för alt stimulera fiskei efler s.k. brislfisk har tyngdpunkten i förslaget lill uppräkning av normpriserna lagts vid de s. k. övriggmpperna, dvs. främst viktigare slag av annan torskfisk och plattfisk. För dessa föreslås sålunda normpriserna uppräknade med 5,6%. För sill föreslås en uppräkning med ca 2%. Förslagen framgår i detalj av nämndens skrivelse.

För regleringsåret 1984/85 har normkvantitet fastställts endast för sill/ strömming. Den uppgår lill 80000 lon. Jordbruksnämnden har bedömt att

Prop. 1984/85:143 38

efterfrågan på svenskfångad sill inte kommer att förbättras under det kommande regleringsåret bl.a. beroende pä att sillfisket i Nordsjön ökar. Nämnden föreslår därför att normkvantileten för sill/strömming för regleringsåret 1985/86 sänks lill 76000 lon. Eflersom fångsterna av torsk är för små i förhållande till efterfrågan är en ökning av torskfisket i linje med de fiskeripolitiska målen. Ett ökat torskfiske bör enligt nämnden på sikt förbättra fiskets inkomster ulan att konsumentpriserna behöver sliga. Mot bakgrund härav och av förslagel om en sänkt normkvanlilet för sill/strömming föreslås inte någon normkvantitet för torsk för regleringsäret 1985/86. Under innevarande regleringsår utgår pristillägg med 65% av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris för sill/strömming, med 75% för torsk och med 80% för övriga normprissatta fiskslag. Nämnden föreslår för näsla regleringsär att de sammanlagda koslnaderna för pristillägg på sill maximeras lill 57 milj. kr. För torsk föresläs atl pristillägg inle skall ulbelalas om del skulle understiga 13 öre per kg. I övrigt föresläs oförändrade grunder för beräkning av pristillägg.

Under innevarande regleringsår får överskottspriset för torsk ulgöra högsl 70% av lagstapriset och för övriga normprissatta fiskslag, med undantag för sill/slrömming, högsl 80%. För sill/strömming fastställs överskottspriserna bl.a. så alt etl exlra stöd utgår för de mindre storlekarna. Vidare får överskott av de tre minsta storlekarna avsättas endast som djurföda eller för framställning av fiskmjöl. Nämnden föreslår oförändrade regler för 1985/86. Det sammanlagda beloppet för överskollshan-teringen föreslås begränsal lill 7 milj. kr. för näsla regleringsår. Vidare föreslås att jordbruksnämnden bemyndigas medge att Svensk fisk fär ta i anspråk yllerligare medel för överskotlshanteringen om nämnda belopp inte räcker lill.

Under innevarande regleringsår finns ett särskilt stöd i form av regionalt fraktstöd lill fiskare bosatta på norra oslkusten (Uppsala län och norrut). Stödet betalas ut direkt till fiskaren för all landad strömming och torsk som är avsedd som människoföda och levereras till köpare på norra ostkusten. Stödet utgår med högst 20 öre per kg och är begränsat lill sammanlagl 850000 kr. Nämnden föreslär att sådant stöd får lämnas även under regleringsäret 1985/86. Stödbeloppet föreslås till sammanlagt högst 850000 kr., motsvarande högst 30 öre per kg landad strömming eller torsk.

Särskilda pristillägg lämnas för de viktigaste slagen av sötvaltensfisk, nämligen 1,70 kr. per kg för gädda, gös och sik och 1,25 kr. per kg för abborre, lake och siklöja. Nämnden föreslår att pristilläggen räknas upp till 1,80 resp. 1,35 kr. per kg. Vidare föreslås ett fraklstöd av sammanlagt högst 20000 kr. för Iransporl av ogräsfisk från insjöarna till fiskmjölsfabriken pä Ängholmen. Fraklslödel har betydelse för fiskevården.

Även för vissa andra fiskslag ges stöd i form av elt fast pristillägg. För råräka lämnas under innevarande regleringsår elt fasl pristillägg om 1,75 kr. per kg. Nämnden föreslår alt pristillägget för nästa regleringsår höjs till

Prop. 1984/85:143 39

1,85 kr. per kg. För makrill föreslås en ändring från 70 öre per kg till 75 öre per kg och i övrigl oförändrai stödsystem. För slorbackelånga föreslås atl de fasla prislilläggen som f. n. uppgår lill 2,00 kr. per kg för långa ulan huvud och 1,70 kr. per kg för långa med huvud räknas upp till 2,10 kr. per kg resp. 1,80 kr. per kg. För all stimulera lill ökal räkfiske föreslås ell fast pristillägg om 2 kr. per kg för kokräka i stället för som hillills ell normpris.

Jordbruksnämnden beräknar den föreslagna prisregleringens kostnader till sammanlagl ca 103 milj. kr. Härav hänför sig ca 80 milj. kr. lill pristilläggen. Kostnaderna för försäkringen beräknas till 5,4 milj. kr. och kostnaderna för Svensk fisks överskollshanlering fill 7 milj. kr. För utsättning av laxfisk, ål och hummer föresläs 2315000 kr. Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll av prisregleringsavgiften beräknas till 0,5 milj. kr. och kostnaderna för Svensk fisks administration och upplysningsverksamhet till 7,4 milj. kr.

I fråga om prisregleringens finansiering föreslår nämnden följande. Medlen i prisregleringskassan för fisk bör läcka 75 milj. kr. av koslnaderna för den löpande regleringen samt kostnaderna för trygghetsförsäkringen, för utplantering av fisk och för jordbruksnämndens uppbörd och kontroll. Kostnaderna för överskottshanteringen och det särskilda slödet bör läckas med medel frän Svensk fisks konjunkturuijämningsfond. De kostnader för pristilläggen som överstiger 75 milj. kr. saml de kostnader för föreningens administration m. m. som översiiger ränteintäkterna i fonden bör ock.så täckas med medel från konjunkturutjämningsfonden.

Inkomsterna i prisregleringskassan beräknas av jordbruksnämnden för nästa regleringsår till ca 67 milj. kr. inkl. ränteintäkter. Ränteintäkterna i konjunkturuljämningsfonden beräknas till ca 6 milj. kr. Med nyssnämnda förslag lill finansiering behövs ca 83 milj. kr. ur jordbruksnämndens prisregleringskassa, vilket är 17 milj. kr. mer än intäkterna i kassan. Behållningen i kassan skulle därmed komma alt uppgä till ca 41 milj. kr. per den I juli 1986. Ur Svensk fisks konjunkturutjämningsfond skulle behöva tas i anspråk ca 14,5 milj. kr. ulöver räntan på medlen i fonden. Behållningen i fonden per den 1 juli 1986 skulle därmed komma att uppgå till ca 26 milj. kr. och sammanlagt disponibla lillgångar lill ca 67 milj. kr. Härtill kommer intäkter för regleringsåret 1986/87 om sammanlagt 68 milj. kr. i form av prisregleringsavgifter och ränior.

Föregen del kan jag biträda jordbruksnämndens förslag till prisreglering på fisk under budgetåret 1985/86. Jag föreslår således atl prisregleringen utformas på det sätt jag har redogjort för i det föregående och att de av nämnden föreslagna normpriserna och den föreslagna normkvantileten fastställs. Jag vill i sammanhanget särskilt peka på atl förslagel i linje med gällande fiskeripolitiska riktlinjer och i enlighet med regeringens uppdrag har utformats så att regleringen i större utsträckning skall stimulera till fiske av sädan fisk som kan fä en lönsam avsättning.

Prop. 1984/85:143 40

Jordbruksnämnden bör bemyndigas alt belala ul 75 milj. kr. lill Svensk fisk för kostnaderna för pristillägg under tiden den I juli 1985-den 30 juni 1986 samt att begränsa kostnaderna för pristillägg på sill till sammanlagt högst 57 milj. kr. Vidare bör nämnden bemyndigas att föreskriva alt pristillägget för torsk inte skall belalas ut om det för viss ulbetalningspe-riod skulle understiga 13 öre per kg. Nämnden bör också bemyndigas alt medge atl de fasta pristillägg som jag har redovisat i del föregående får utgå på sötvaltensfisk, kokräka, råräka, makrill och slorbackelånga. Regionall fraklstöd bör få lämnas med högst 850000 kr. och fraktstöd för s.k. ogräsfisk från insjöarna med högst 20000 kr. Nämnden bör få beslula om de närmare beslämmelser som skall gälla för fraktstöden. Överskotlspri-serna bör fastställas som f.n. Svensk fisk bör få besluta om avsättningen av överskotten för olika ändamål.

Vid särskilda behov bör Svensk fisk liksom hittills få disponera högst en fjärdedel av behållningen i konjunkturuljämningsfonden för den löpande verksamheten. Jordbruksnämnden bör därulöver få medge att mer än en fjärdedel av fonden får förbrukas. Nämnden bör vidare bl. a. få medge all Svensk fisk får la i anspråk medel ur konjunkturuljämningsfonden ulöver det föreslagna beloppet för överskottshanteringen. Fondens behållning bör dock inle utan regeringens särskilda medgivande få underskrida 10 milj. kr. Medel som anslagits ur prisregleringskassan för fisk till prisregleringen och som inte tas i anspråk under perioden bör tillföras Svensk fisks konjunkturuijämningsfond .

Till prisregleringskassan för fisk bör liksom under innevarande år föras högst I milj. kr. av de fettvamavgifter som tas ut vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som beräknas restitueras vid exporl. Av medlen i prisregleringskassan bör 5,4 milj. kr. avsättas för att täcka koslnaderna för trygghetsförsäkringen för fisket och 2 315000 kr. för utsättning av laxfisk, ål och hummer. Den närmare användningen av medlen härför bör liksom hittills beslutas av regeringen efler förslag av fiskeristyrelsen. Vidare bör i enlighet med vad jag har anförl i del föregående (avsniU 2.5.1) 1 100000 kr. avsätlas för fortsatt försöksverksamhel med fördröjd utsättning av lax i havet. Den närmare användningen av dessa medel bör beslutas av fiskeristyrelsen.

Medel ur prisregleringskassan för fisk bör även under nästa budgelår få användas för andra ändamål om regeringen anser det påkallat vid akuta svårigheter inom fisket.

2.6 Den statliga fiskeriadministrationen

2.6./ Allmänna utgångspunkter

Jag har i det föregående redovisat att förhållandena för svenskt fiske har förändrats starkt under senare år. Havsfiskels begränsning genom havens uppdelning mellan olika nationer släller sålunda krav på hushållning med

Prop. 1984/85:143 41

fiskbestånden. Denna hushållning leder till förändringar i tillgången på olika fiskslag och därmed lill krav på anpassning av fisket. Härtill kommer regleringar pä det handelspolitiska området. För Sveriges del kan den internationella utvecklingen sägas ha lell till minskat handlingsutrymme för havsfisket och kustfisket. Samtidigt har det skett en slark utveckling av frilidsfisket. Allt fler människor i vårt land ägnar sig ät denna rekreationsform. Den ökade omsorgen om våra vatten genom krav på rening av utsläpp m. m. har förbältrat fömtsättningarna för sportfisket och har ocksä varil positiv för insjöfisket. Andra påtagliga förändringar är del kraftigt ökande intresset för konsumtionsodling av musslor och fisk och den minskade omfattningen av vattenkraftutbyggnad.

Vad jag nu har redovisat är av väsentlig betydelse för den statliga fiskeriadministrationens verksamhel. Den senaste mer genomgripande översynen av dess uppgifier och organisation beslutades för närmare tio år sedan (prop. 1975/76:130, JoU 39, rskr 317). Den betecknades i vissa delar som provisorisk. Sedan dess har olika delgenomgångar skett i syfte att bältre anpassa organisationen lill utvecklingen. En totalöversyn redovisas i betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen. Belänkandet har remissbehandlats och därvid allmänt sett fått ett posilivi bemötande.

För egen del anserjag att del nu är nödvändigl att skapa en modern och effektiv slatlig fiskeriadminislration. Del förslag lill översyn av organisationen som nu har lämnals är enligt min mening väl ägnal att tjäna som utgångspunkt för en omorganisation. Särskilt angelägel är del att fä till stånd en organisation vars detaljutformning inte regleras av statsmakterna. Därmed skapas bättre förutsättningar för successiv anpassning lill förändringar och ökade möjligheter att delegera arbetsuppgifter. Samtidigt måste det framhållas att del statsfinansiella lägel inte medger att ytteriigare ekonomiska resurser tillförs organisationen över statsbudgeten. En omorganisation bör således ske i huvudsak inom ramen för befintliga resurser. Det underlättas bl. a. om den regionala organisationen sä som utredningen har föreslagil förenklas genom atl fiskeriinlendentorganisalionen avvecklas.

2.6.2 Fiskeristyrelsen Uppgifter

Mitt förslag: Fiskeristyrelsen skall tillsammans med fiskenämnderna verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska fiskenäringen och fiskevärden i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. I fiskeristyrelsen inordnas de uppgifter som åvilar fiskeriintendenterna, fiskeriingenjören saml fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalterna. Den hydrografiska verksamhelen överförs lill SMHI.

Prop. 1984/85:143 42

Utredningen har i fråga om fiskeristyrelsens uppgifter i slort inle föreslagit andra förändringar än att den hydrografiska verksamheten överflyttas till Sveriges meteorologiska och hydrologiska inslitul (SMHI) saml att fiske-riintendenlorganisationens och fiskeriingenjörens uppgifter tillförs fiskeristyrelsen och atl statens fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalter inordnas i styrelsen.

Remissinstanserna har i huvudsak ingen erinran mot förslaget rörande intendenterna, ingenjören och anstalterna. Tre länsstyrelser och SACO/SR motsätter sig dock en avveckling av intendentorganisationen och statskontoret ifrågasätter om inte forskningsverksamheten bör ha en annan huvudman. Remissutfallet är blandat i fråga om förslaget till flyttning av den hydrografiska verksamhelen.

Skälen för mitt förslag: Den statliga fiskeriadministrationens grundläggande uppgift är att omsätta den slatliga politiken på fiskets område och följa fiskenäringens utveckling. Häri ryms uppgiftfer rörande inte enbart yrkesfisket ulan också fritidsfiske, fisk- och skaldjursodling m.m., fiskevård saml beredning av fisk och vissa frågor om marknadsföring av fisk. Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet i ärenden som rör dessa frågor i den utsträckning sådana inte ankommer på någon annan myndighet. Som exempel på det senare vill jag nämna prisregleringen på fiskets område som handhas av statens jordbruksnämnd.

Utredningens förslag atl i själva fiskeristyrelsen inordna de uppgifter som åvilar fiskeriintendenterna, fiskeriingenjören saml fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalterna finner jag väl avvägt. Härigenom skapas förutsättningar för en enhetligare, smidigare och mer slagkraftig organisation. Den krilik som har framförts av nägra fä remissinstanser mot dessa förslag finner jag inte bärande.

Vad gäller den hydrografiska verksamheten vill jag anföra följande. Den fiskeribiologiskt hydrografiska verksamheten är en viktig förulsättning för de uppskattningar av fiskbeståndens storlek och utveckling som ligger till grund för anpassning av fiskets omfattning, bl.a. genom internationella överenskommelser. En stor del äv den hydrografiska verksamhelen som bedrivs av fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium är emellertid av sådan mer allmän karaktär som kännetecknar SMHLs verksamhel på områdel. Della saml SMHLs förhållandevis stora resurser på området både för löpande verksamhet och för utvecklingsarbete talar för alt utredningens förslag i denna del genomförs. Jag föreslär alltså all fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium avvecklas och att SMHI får ansvaret för dess verksamhel och övertar dess personal. En vikfig förutsättning härför är att SMHI åläggs alt i fortsältningen ställa hydrografiska data lill fiskerislyrelsens förfogande i en omfattning som minst svarar mot den nuvarande verksamhelen vid laboratoriet. Med denna ordning kan en väsentlig ratio-

Prop. 1984/85:143 43

nalisering ske av den samlade svenska hydrografiska verksamheten. Jag har i denna fråga samrätt med chefen för kommunikationsdepartementet. Vad jag har förordat om förändringen av den lokala organisationen innebär bl.a. att intendentorganisationens uppgifl att som sakkunnig på del fiskeribiologiska området tillhandagå domstolar och andra myndigheler i fortsättningen kommer all åvila fiskeristyrelsen. Della föranleder en mindre ändring i 41 § lagen (1950:596) om rätt till fiske. 1 sammanhanget bör i klargörande syfte även beleckningen på vissa Ijänstemän ändras i 39 § samma lag och i 18 kap. 7§ vallenlagen (1983:291).

Organisalion

Mitt förslag: Fiskerislyrelsens organisation skall tills vidare bestå av fyra huvudenheter, nämligen en administrativ enhet, en enhet för yrkesfiske och fiskodling m.m., en enhet för frilidsfiske och fiskevård samt en enhet för undersökningar och utvecklingsverksamhet.

Utredningens förslag överensslämmer i väsentliga delar med mitt. Skillnaderna i detaljer framgår av mina skäl.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Ett par anser alt den av utredningen föreslagna enheten för forskning och undersökning blir alltför stor personalmässigt sett. I övrigt avser synpunklerna i allmänhel detaljer.

Skälen för mitt förslag: Vad först gäller fiskeristyrelsens indelning i huvudenheter finner jag utredningens förslag i huvudsak ändamålsenligt. En utgångspunkt för indelningen bör vara att samla uppgifter som hör nära samman samtidigt som omfattningen av arbetsuppgifterna blir någorlunda jämnt fördelade mellan de strategiska enheterna. Mot denna bakgrund bör det tills vidare finnas fyra huvudenheter, nämligen en administrativ enhel, en enhet för yrkesfiske och fiskodling m.m., en för frilidsfiske och fiskevård och en för undersökningar och utvecklingsverksamhel. Därtill bör del om regeringen eller fiskeristyrelsen så finner lämpligt inrällas stabsorgan eller rådgivande gmpper. Del ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande fiskeristyrelsen atl besluta om arbetsuppgifternas fördelning inom enheterna. För riksdagens orientering vill jag nämna följande härom.

Till den administrativa enheten bör höra personal- och ekonomiadmini-straliva frågor, juridiska frågor, utbildningsfrågor och intern informalion, ADB-frågor och frägor om adminislraliv rationalisering. Enhelen bör vidare svara för samordningen av verksamhetsplaneringen. Jag vill särskilt betona enhetens betydelse för det praktiska genomförandet av omorganisationen.

Prop. 1984/85:143 44

Till enheten för yrkesfiske och fiskodling m. m. bör föras alla näringsfrågor som rör yrkesfisket, konsumlionsodlingen av fisk och skaldjur m. m., vidareförädling och marknadsföring saml verksamhet med lång- och kortsiktiga prognoser för dessa. Fiskeristyrelsens förslag i särskild ordning om en kommitté för planering av vattenbruk finner jag ingen anledning atl behandla särskilt. Även bislåndsfrågor med anknytning lill yrkesfisket m. m. bör handläggas inom enheten.

Arbetsuppgifter för enhelen för fritidsfiske och fiskevård blir bl.a. alt bevaka frägor i ärenden enligt miljöskyddslagen och vattenlagen och handlägga frågor om planering av bevarande och utnyttjande av vattnen för fiske, allt i enlighet med ulredningens förslag som inte har mött någon kritik från remissinslanserna. Arbetsuppgifterna blir av samma karakiär som uppgiflerna för den nuvarande intendeniorganisationen vars resurser i huvudsak bör föras hit. Dessa för enheten nya resurser, som i huvudsak bör kunna vara regionalt fördelade, bör kunna utnyttjas för vaitenplane-ringsuppgifter åt fiskenämnderna samt för uppdrag ål kommuner, länsstyrelser och andra. Uppdragsverksamheten bör vara självbärande. Frägor som har handlagts av den nuvarande fiskeriingenjören bör tillföras enheten. Denna organisatoriska lösning som skiljer sig frän utredningens bör skapa en bättre balans storleksmässigt mellan enheterna. De bislåndsfrågor som avser enhetens område bör föras hit.

Den nya enheten för undersökningar och ulvecklingsverksamhet bör planera och samordna all verksamhet på detta område inom styrelsen. I fräga om gmndforskning bör styrelsen liksom hittills kunna medverka genom finansiering av forskningsprojekt inom högskolor m. m. Till enheten bör föras havsfiskelaboratoriel som en underenhet samt sötvatlensla-boratoriet, fiskeriförsöksanstalten och fiskodlingsanstallen som en underenhet. Dessulom bör fiskeriundersökningsfarlygets verksamhet föras hil. Denna organisation som något skiljer sig från vad utredningen har förordat hänger samman med vad jag har redovisat om enheten för fritidsfiske och fiskevård.

Utredningens förslag om en omlokalisering till Kariskrona av havsfiskelaboratoriet i Lysekil har fått ett i huvudsak negativt bemötande av remissinstanserna. Också andra lokaliseringsorter förutom den nuvarande har förordats av remissinstanser och pä annat sätt. Min samlade bedömning av vad som sålunda har framförts i frågan leder till alt jag inte aktualiserar frågan om en omlokalisering av havsfiskelaboratoriel. Jag avser atl senare återkomma till regeringen i fråga om laboratoriet.

Den organisation jag nu har förordat kräver inte, vilkel utredningen har förordal, en särskild planeringsenhet. Enligt min mening bör som jag nyss har förordal verksamhetsplaneringen handhas av den adminislraliva enheten. Den prognosverksamhet som rör olika sektorer säsom yrkesfiske, konsumtionsodling av fisk, fritidsfiske och fiskevård bör ankomma pä resp. enhet och om sä befinns lämpligl kunna bedrivas i projektform med deltagare också frän andra än den närmast ansvariga enhelen.

Prop. 1984/85:143 45

För att fiskeristyrelsen på ett smidigt sätt skall kunna tillgodogöra sig erfarenheler inom forskning, organisationer, näringslivet m.m. bör del på olika områden kunna inrättas rådgivande organ. Så t.ex. bör del för undersöknings- och utvecklingsenhetens stöd kunna inrättas en grupp med representanter för forskningen och föreirädare för fiskei. Som slöd för handläggningen av yrkesfiskelicensfrågor och andra frågor där särskilda insikter om yrkesfiskets förhållanden i detalj kan behövas bör del finnas en särskild rådgivande grupp med företrädare för näringen. 1 fritidsfiskefrågor och bislåndsfrågor kan molsvarande behov finnas. 1 linje med vad jag tidigare har förordat om smidighet och minskad detaljreglering frän statsmakternas sida samt i likhet med vad som gäller för de flesta andra statliga myndigheler bör regeringen inte längre förordna ledamöter i grupper av delta slag. Däremot finns del möjlighet för regeringen alt i fiskerislyrelsens instruktion föreskriva alt sådana grupper skall finnas.

Utredningen har särskilt tagit upp frågan om sammansättningen av fiskerislyrelsens slyrelse och om personliga suppleanter för ledamöterna. Del ankommer på regeringen alt beslula om styrelsens storlek och sammansättning. Jag vill nämna att nuvarande bestämmelser gör del möjligl alt tillgodose det förslag som ulredningen har lämnal. Samtidigt vill jag erinra om atl denna fräga har samband med den översyn som görs av verksledningskommitlén vars förslag kan väntas i juni i år. Jag vill emellertid anmäla att jag har för avsikt att i elt annat sammanhang föreslå regeringen atl styrelsen redan i och med genomförandet av den av mig här förordade omorganisationen förslärks med en företrädare för konsumtionsodlingen av fisk, skaldjur m. m.

2.6.3 Fiskenämnderna Uppgifier

Mitt förslag: Fiskenämnden skall inom sitt verksamhetsområde följa fiskets, fiskodlingens och fiskevårdens lillslånd och utveckling och vidla eller hos fiskerisiyrelsen föreslå de åtgärder som behövs eller är lämpliga för alt åstadkomma en ändamålsenlig utveckling på dessa områden. Fiskenämnden skall verkställa samhällets politik för fiskenäringen, frilidsfisket och fiskevården.

Utredningen har inte närmare behandlat fiskenämndernas uppgifter.

Skälen för mitt förslag: Den av mig i del föregående förordade förändringen av den lokala fiskeriadministrationen innebär att fiskenämndernas uppgifter kan renodlas och preciseras bällre. Varje fiskenämnd bör sålunda inom silt verksamhetsområde följa fiskets, fisk- och skaldjursodlingens och fiskevårdens utveckling och vidla de ålgärder som behövs eller är lämpliga för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling på dessa områ-

Prop. 1984/85:143 46

den. De skall vidare, på del sätt som fiskeristyrelsen beslämmer, verkställa samhällets politik för fiskenäringen, fritidsfisket och fiskevården. Del innebär bl.a. alt de skall verka för en lämplig utveckling av fiskei och fiskodlingen och en god fiskevård. De skall lämna råd och upplysningar i fiske- och fiskeribiologiska frågor, verka för bildande av fiskevärdsområden, medverka till atl undersökningar och beskrivningar över fiskevatten kommer till stånd, verka för att skadliga ingrepp mot fisket inte sker i fiskevatten samt följa fiskels utveckling i sjöar och vattendrag som berörs av vattenbyggnadsförelag. 1 den ulslräckning lillgäng pä medel och personal medger bör fiskenämnderna medverka i den regionalpoliliska och fysiska planeringen och bislå andra myndigheler inom sitt verksamhetsområde.

För riksdagens information vill jag nämna att det är angeläget atl fiske-nämnderna med hänsyn lill sina knappa resurser inriktar sin verksamhet i försia hand på de arbetsuppgifter som direkl berör fisket, fiskodlingen och fiskevården. Genom att den nuvarande intendentorganisaiionens personalresurser enligt milt förslag lill stor del även i fortsättningen kommer att vara regionalt placerad, skapas förutsättningar för att vissa uppgifter av planerings- och undersökningskaraktär utförs av dessa. Jag länker då pä säväl fiskeribiologiska undersökningar och rådgivning som medverkan i kommunal och regional planering av vattenområden för fiske och fiskodling. Mänga av dessa arbetsuppgifter kan enligt min mening bedrivas som självbärande uppdragsverksamhet. Vid sidan härom kommer denna personal atl ha arbetsuppgifter som jag har redovisat i det föregående, t. ex. med anknytning lill vatlenmål.

Taxorna för uppdragsverksamheten bör fastställas av fiskeristyrelsen efter samråd med riksrevisionsverkel.

Organisalion

Mitt förslag: Fiskenämndens kansli skall bestå av minst en fiskerikonsulent. Viss administrativ service skall som hiuills tillhandahållas i huvudsak av lantbruksnämnden.

Utredningens förslag överensstämmer med milt.

Remissinstanserna: De flesta som har yttrai sig i frågan har i huvudsak uppehållit sig vid frågan om hur stor personal som bör finnas vid varje nämnd.

Skälen för mitt förslag: För riksdagens information vill jag försl ta upp frågan om fiskenämndernas sammansättning. Del finns en fiskenämnd i varje län och dessulom tre s. k. sjönämnder för resp. Vänern, Vättern och Mälaren-Hjälmaren. Fiskenämnderna utses av länsstyrelserna och består

Prop. 1984/85:143 47

av fem ledamöter med suppleanter. Sjönämnderna är sammansatta av två fiskenämndsledamöler från vardera berört län. Utredningen har inte särskilt tagit upp frågan om nämnderna och deras sammansättning ulan hänvisat till verksledningskommitténs arbete. 1 betänkandet (Ds Jo 1983:4) Den lokala fiskeadministrationen har föreslagits alt nämnderna skall utvidgas till sex ledamöter och att regeringen och landstinget skall utse hälften vardera. I flera skrivelser till regeringen har föreslagits atl bestämmelser utfärdas så atl nämnderna får en bättre intresserepresentalion än hillills och atl de ulökas så all föreirädare för fiskodlingen skall kunna beredas plals i nämnderna.

För egen del anserjag att väsentliga förändringar av formerna för nämndernas Ulseende inte bör aktualiseras nu i avvaktan på verksledningskommitténs förslag i juni i år. Det är enligt min mening viktigt all både fiskenämnd i län och sjönämnd får en sammansättning som bättre än hillills speglar fiskets och fiskodlingens omfattning och inriktning inom resp. ansvarsområde. En sädan ordning kan åstadkommas ulan ändring av nuvarande beslämmelser.

Antalet handläggande tjänstemän hos fiskenämnderna uppgår f n. till drygt 40. För den administraliva servicen åt nämnderna svarar lantbruksnämnden. Det är sålunda en mycket liten organisalion. Delta inverkar givelvis pä möjligheterna atl åta sig uppgifter som inte direkt har anknylning lill fiskenäringen. En personalsnål organisation begränsar även möjlighelerna all delegera uppgifier från fiskeristyrelsen till fiskenämnden.

Del statsfinansiella lägel medger i huvudsak inle atl ytterligare personalresurser kan tillföras nämnderna. De samlade resurser som f. n. finns inom organisationen får i stället fördelas på det sätt som är mesl ändamålsenligl med hänsyn till behovel sett i elt landsövergripande perspektiv. Det ankommer på fiskeristyrelsen atl göra delta. Vad jag har förordal om ulnylljandel av personalresurserna inom den nuvarande intendeniorganisationen bör underlätta denna fördelning. Jag vill erinra om atl denna personal enligt mitl förslag är organisatoriskt knulen lill fiskeristyrelsen. Genom användning av ADB och genom successiv samlokalisering av fiske-nämndskansli och den regionalt placerade personalen i den nuvarande intendentorganisationen bör rationaliseringsvinster kunna göras som kan utnyttjas för all siärka organisationen. Mindre än en fiskerikonsulent för varje fiskenämnd i län bör inte förekomma. Något särskilt kansli för sjönämnderna behövs inle. Liksom hittills bör kanslifunktionen fullgöras av fiskenämndskansliet i ett av de län som är representerat i sjönämnden. Viss administrativ service bör som hittills tillhandahällas av lantbruksnämnden.

2.6.4 Genomförande av omorganisationen

Den av mig föreslagna omorganisationen bör genomföras fr. o. m. den I juli 1985. De övergängsproblem som kan komma atl uppstå fär lösas efter hand.

Prop. 1984/85:143 48

3 Upprättade lagförslag

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1950:596) om räll lill fiske,

2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslaget under 2 har upprällats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Med hänsyn till alt lagförslagen är okomplicerade är del enligt min mening inle moliveral all inhämia lagrådets yllrande över dem.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen dels atl antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1950:596) om räll lill fiske,

2. lag om ändring i vattenlagen (1983: 291), dels att

3. godkänna vad jag har förordat om grunderna för det statliga ekonomiska stödel till fiskei (avsnitt 2.4.4),

4. godkänna vad jag har förordat om en samordning av distribution och marknadsföring av fisk som förulsättning för utbetalning av prisstöd på fisk (avsnill 2.4.6),

5. godkänna vad jag har förordat om regleringen av laxfiskel (avsnitt 2.5.1),

6. medge atl förtiden den I juli 1985-den 30juni 1986 regleringen av priserna på fisk m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel får ske enligt de grunder som jag har förordat (avsnill 2.5.4),

7. godkänna de rikllinjer för fiskerislyrelsens och fiskenämndernas arbetsuppgifter och organisation som jag har förordat (avsnitt 2.6),

8. bemyndiga regeringen alt vidlaga de övergängsätgärder och åtgärder i övrigl som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras.

Vidare hemställer jag atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag i övrigt har anförl om fiskepolitiken, administrativ reglering av fisket, licenser för yrkesfisket, prisregleringen av fisk allmänt, regleringen av laxfisket, konsumtionsodlingen av fisk och skaldjur, forskning och utvecklingsverksamhet pä fiskets område och om den statliga administrationen pä fiskets område.

Prop. 1984/85:143 49

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

I prop. 1984/85:100 (bil. 11 s. 54 och 59) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposilion i ämnet, för budgetårel 1985/86 under angivna anslagsmbriker beräkna följande belopp.

E 1. Fiskeristyrelsen 26 346 000 kr.

E 2. Statens lokala fiskeadministration 15 722000 kr.

E 3. Främjande av fiskerinäringen 2 172000 kr.

E 10. Prisreglerande åtgärder på fiskets område 1000 kr.

Ell. Bidrag fill fiskevård m. m. 5 170000 kr.

Jag anhåller att nu fä ta upp dessa frågor.

SJÄTTE HUVUDTITELN

K. Övriga ändamål

K 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

I prop. 1984/85:100 (bil. 8 s. 143) har föreslagits aU 96128000 kr. anvisas under denna anslagsrubrik, Med hänsyn till vad jag i det föregående har förordat om överföringen av den hydrografiska verksamheten från fiskeristyrelsen Ull SMHI bör ytterligare 1445000 kr. tillföras anslaget. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska inslitul för budgetåret 1985/86 utöver i prop. 1984/85:100 bil. 8 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 1445000 kr.

4 Riksdagen 1984185. I samt. Nr 143

E. Fiske

E I. Fiskeristyrelsen

1983/84 Ulgift '25 577 594

1984/85 Anslag 26346000

1985/86 Förslag 34634000

' Anslagen Fiskeristyrelsen och Kursverksamhet på fiskets område.

	1984/85	Beräknad ändring I98.S/86
	1984/85	Fiskeri-	Före-
		styrelsen	draganden
Personal	100	_	-(-7
Anslag
Ulgifter
Förvaltningskostnader	18986000	-1-2 666 000	-h 4294000
(durav lönekostnader)	(11883000)	(-f 778000)	(-t- 2411000)
Lönekostnader för annan
personal än tjänstemän	4131000	-*- 438000	+ 108000
Lokalkostnader	3 229000	-*- .S 36 000	-H 3 866000
Koslnader för utredningar
i vattenmål	-	-	-t- 4I630(K)
	26346000	-1-3640000	+ 12431000
Inkomster
Vissa fiske- och
arrendeavgiftsmedel	-	-	-t- 400000
Ersättningar för
undersökningar i
vatlenmål m. m.	-	-	-H 3 743 000
Nettoutgift	26346000	-1-3640000	H- 8288000

Fiskeristyrelsen

1. Pris- och löneomräkning 2 271000 kr.

2. Huvudförslagel innebär att personalen måste minskas i viss utsträckning (-1-1699000 kr.).

3. För arbete med föreskrifter om fiskets vård och bedrivande saml för handläggning av ärenden angående konsumtionsodling av fisk behövs en ny handläggartjänst (4-150000 kr.).

4. För byte av telefonväxel behövs 400000 kr.

5. Ytterligare medel behövs för yrkesutbildning av fiskare och för forlbildning av tjänstemän (-(-498000 kr.).

6. Fiskeristyrelsens ADB-produktion medför ökade kostnader för avgifter och tekniskt underhåll (4-221000 kr.).

7. För tryckning av månadsloggbok och loggboksanvisningar behövs
lOOOOOkr.

Prop. 1984/85:143 51

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redogjort för mina förslag till organisalion och uppgifter för fiskeristyrelsen. Det innebär bl. a. att fiskeriinlendentorganisalionen avvecklas och att den resurs den represenlerar kommer alt inordnas i fiskeristyrelsen samt alt den hydrografiska verksamheten överförs till SMHI. Jag har vid min beräkning av detta anslag tagit hänsyn härtill och till all fiskeristyrelsen behöver medel för att täcka de direkla kostnaderna för de hydrografiska uppgifter som beställs från SMHI. Jag har också beräknat medel för ny telefonväxel och för nytryckning av loggboksblanketter (4 och 7). För personalutbildning har jag beräknat ytteriigare 100000 kr. (5). Genom omorganisationen bör resurser kunna frigöras för handläggning av ärenden angående konsumtionsodling av fisk och skaldjur m.m. (3). I övrigl bör medel för fiskeristyrelsens verksamhet beräknas med utgångspunkt i etl ettårigt huvudförslag.

Med hänvisning till sammanslällningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl till Fiskeristyrelsen för budgetårel 1985/86 anvisa ell förslagsanslag av 34634000 kr.

E 2. Fiskenämnderna

1983/84 Ulgift '16362337

1984/85 Anslag "15722000

1985/86 Förslag 8110000

' Anslagen Statens lokala fiskeriadminislration och Kostnader för fiskeutredningar i

vattenmål m. m.

" Anslaget Statens lokala fiskeriadminislration.

Vissa utgifter för fiskenämnderna redovisas under anslagel Lantbruksnämnderna.

	1984/85	Beräknad ändi		ring I98.S/86
	1984/85	Fisl	keri-	Före-
		styi	relsen	draganden
Personal	57		_	-15
Anslag
Ulgifler
Förvaltningskostnader	11 04.-; 000	+ 1	046000	- 2 93.M)00
(därav lönekoslnader)	(10.341000)	(-(-1913000)		(- 2 231000)
Lokalkostnader	4 1.-7000	-t-	127001)	- 4I.'57000
Kostnader för utred-
ningar i vattenmål	5 163000	-(-	361 (HX)	- 5 163000
(därav lönekoslnader)	(2984 000)	( +	159000)	(- 2984 000)
	20365000	-l-l	1534000	-12255000
Inkomsler
Vissa fiske- och arrende-
avgiftsmedel	360000	-t-	40000	- 360000
Ersättningar för undersök-
ningar i vattenmål	4 163000	-	.SOO 000	- 4 163000
Ersättningar för övriga
undersökningar	120000	-	40000	- 120000
Nettoutgift	15722000	-1-2034000		- 7612000

Fiskeristyrelsen

1. Pris- och löneomräkning 1 159000 kr.

2. Huvudförslaget innebär en minskning av resurserna med 430000 kr.

3. För arbele med frågor om det svenska laxfisket behövs medel för en särskild biologtjänst och för en fiskerikonsulent.

4. Ersättningarna för undersökningar i vatlenmål beräknas minska med 500000 kr. samtidigt som kostnaderna som ingår i huvudförslaget beräknas öka med 361 000 kr.

Föredragandens överväganden

I del föregående har jag redovisat mina förslag till organisation och uppgifter för fiskenämnderna. Mot bakgrund av att endast fiskenämndernas verksamhet kommer att finansieras över detta anslag i fortsättningen bör benämningen ändras till Fiskenämnderna. Med hänsyn lill verksamhetens karaktär är det inte lämpligt att tillämpa huvudförslaget på fiskenämnderna för nästa budgetår.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till Fiskenämnderna för budgetåret 1985/86 anvisa etl förslagsanslag av 8 110000 kr.

Prop. 1984/85:143 53

E 3. Främjande av fiskerinäringen

1983/84 Utgift '2370101 Reservation '16.30708

1984/85 Anslag 2 172000

1985/86 Förslag 2 194000

' Anslagen Främjande av fiskerinäringen och Bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevallen.

Anslaget används för bidrag till främjande av fiskerinäringen och för atl bestrida kostnader för ulvecklingsarbete och försöksverksamhel på fiskets område.

Fiskeristyrelsen

Anslaget bör ökas med 15.50000 kr. till 3722000 kr. varav 721000 kr. bör disponeras för organisationsbidrag, 950000 kr. för bidrag lill lokala ålgärder och fiskelillsyn och 1 000 kr.för bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten. För utvecklingsarbete och försöksverksamhet bör en uppräkning ske med 300000 kr. för praktiskt ulvecklingsarbete inom fiskodlingsteknik och fiskberedning. Vidare behövs medel för skärpt bevakning av laxfiske med 150000 kr. och för metodutveckling vid utsättning av laxungar med 1 100000 kr.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till behovel av ökade insalser för fisketillsyn i anslutning till ålgärderna för att rädda den naturreproducerande laxen bör medel härför omfördelas inom ramen för anslagel. Jag ålerkommer härtill i annat sammanhang till regeringen. I övrigt bör bidraget till fiskarorganisationer räknas upp med 22000 kr. Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

all lill Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 2 194000 kr.

E 10. Prisreglerande åtgärder på fiskets område

1983/84 Ulgift	25000000
1984/85 Anslag	1000
1985/86 Förslag	1000

1 det föregående har jag redovisat mina ställningstaganden till prisregleringen på fisk under budgetåret 1985/86. Dessa innebär att regleringen i sin helhet bör kunna finansieras med medel ur prisregleringskassan för fisk och ur Svensk fisks konjunkturutjämningsfond. Anslaget bör föras upp med 1 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Prop. 1984/85:143 54

Elt. Bidrag till fiskevård m. m.

Reservation 1914572

1983/84 Utgift	5450869
1984/85 Anslag	5 170000
1985/86 Förslag	2825000

Från anslaget lämnas bidrag till fiskevård och lill koslnader för bildande av fiskevårdsområden. Beslämmelser härom finns i förordningen (1981:537) om statligt stöd lill fritidsfisket (ändrad senasl 1983:214).

Fiskeristyrelsen

Anslagel bör till följd av penningvärdets försämring räknas upp med 350000 kr. För förbättring av laxbestånden bör 300000 kr. anvisas för att iordningställa lekområden och sälta ul laxungar, 300000 kr. för att inlensifiera bildandel av fiskevärdsområden och 265000 kr. för forsknings- och undersökningsverksamhet.

Föredragandens överväganden

I anslutning till regeringens förslag om fritt handredskapsfiske bl a. på södra ostkusten (prop. 1984/85: 107) förordades alt finansieringen av koslnaderna härför skall ske bl.a. genom en avräkning med 2,5 milj. kr. från detta anslag. Det innebär att del lills vidare inte kommer att finnas utrymme för bidrag från detta anslag till serviceanläggningar för fritidsfiskets behov inom områden av riksintresse. Den bidragsformen bör alltså upphöra. Möjligheten till fiskevårdsbidrag begränsas ocksä. 1 fortsättningen bör sålunda särskilt prioriteras bildandet av fiskevårdsområden och andra ålgärder för bevarande av naturreproducerande lax. Jag föreslår alt anslaget förs upp med 2 825000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag lill fiskevård m. m. för budgetårel 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 2825000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som han har hemställt om.

Prop. 1984/85:143 "

Bilaga I

Betänkandet (Ds Jo 1984:6) Bättre yrkesfiske

SAMMANFATTNING

Allmänt

Tillgången på fiskevatten är relativt god i Sverige. Landet har såväl havsområden som en läng kuststräclca samt ett stort antal Insjöar och vattendrag. Utformningen av 1950 års fiskerättsliga regler ger var och en rätt att fiska inom stora områden.

Förutsättningarna för det svenska fisket har förändrats mycket sedan 1950. Redskapen har t.ex. blivit betydligt lättare att sköta i och med övergången till syntetmaterial. Samtidigt har såväl fritiden som allmänhetens båtinnehav ökat. Detta har gjort det möjligt för många medborgare vid sidan av yrkesfiskare att ägna sig åt fiske.

Under den senaste tioårsperioden har också förutsättningarna för det svenska fisket till havs förändrats mycket. Genom utvidgning av olika länders fiskezoner finns i dag - med undantag av den s.k. vita zonen utanför Gotland -inte längre något fritt internationellt fiskevatten inom områden, där svenska yrkesfiskare av tradition bedrivit sitt fiske. Svenska yrkesfiskare är därigenom i huvudsak hänvisade till att fiska på svenskt vatten och inom den svenska fiskezonen. Pör att fiske skall få bedrivas inom annat lands territorialvatten eller fiskezon krävs att avtal därom träffats mellan Sverige och ifrågavarande land.

Oet svenska fisket är därjämte i stor utsträckning kvo-terat. Kvoteringen har tillkommit i syfte att förhindra överf iskning.

För att fiske skall kunna bedrivas kontinuerligt, måste fisket anpassas till de biologiska förutsättningar som råder. Endast därigenom kommer fiskbestånden att kunna bevaras och även fortsättningsvis utgöra en förnyelsebar resurs. Detta faktum är av grundläggande betydelse för det framtida svenska fisket.

Tillgång och efterfrågan pä fisk såväl inom Sverige som i andra länder är av avgörande betydelse för det svenska yrkesfiskets möjligheter att bestå och utvecklas. Sill/

Prop. 1984/85:143 56

strömming och torsk är de viktigaste arterna för svenskt fiske.

Bestånden av sill/strömming runt de svenska kusterna är f.n. goda. Marknadssituationen såvitt gäller avsättning för konsumtion är emellertid i dagsläget bekymmersam.

I fråga om torsk är beståndssituationen i Östersjön f.n. god. För torsk är ocksä marknadssituationen relativt ljus. Detta förhällande kan antas bestå under överskådlig tid.

Den viktigaste uppgiften för de svenska sill/strömmingsfiskarna bör, anser vi, vara att skapa en ökad efterfrågan pä svenska sillprodukter inom och utom landet.

Licenssystemet

Några formella hinder finns i dag inte för den som vill börja yrkesfiska i vårt land. Innehav av yrkesfiskelicens är alltså inte något formellt krav. Licensinnehav är dock en nödvändig förutsättning för att yrkesfiskare skall kunna få del av det statliga ekonomiska stödet i form av framför allt prisstöd och rationaliseringsstöd.

Nägon form av statligt stöd till yrkesfisket kommer enligt vär uppfattning att behöva utgå även fortsättningsvis. Den grupp fiskare, som samhället är berett att stödja, bör därför även i framtiden kunna särskiljas från andra fiskande. En möjlighet härtill erbjuder nu gällande licenssystem. Detta system fungerar numera relativt väl och det bör därför behållas i sina huvuddrag.

Licenssystemet föresläs dock förenklat på så sätt att endast enskilda licenser och licenser för fiske med skepp skall finnas. De enskilda licenserna skall gälla för fiske med fartyg, som är mindre än skepp, oberoende av hur mänga personer som finns ombord och som deltar i fisket. Härigenom förenklas förhållandena för de fiskare, som ibland fiskar ensamma och ibland tvä eller flera tillsammans i lag under förutsättning att fisket bedrivs med mindre fartyg än skepp.

Det bör, anser vi, vara en uppgift för den inom fiskeristyrelsen verksamma planeringskommittén att årligen lämna förslag till ramar för licensgivningen.

Meddelandet av licenser skall enligt förslaget även fortsättningsvis handhas av fiskeristyrelsen och fiskenämnderna. Rent formellt bör dock licensgivningen ligga hos fis-

Prop. 1984/85:143 57

keristyrelsen med rätt för styrelsen att till fiskenämnd delegera handläggningen av ärende om enskild licens.

Uppnådd pensionsålder bör enligt förslaget utgöra grund för äterkallelse av licens. Skälet härtill är att statligt ekonomiskt stöd inte anses böra kunna utgå till den, som uppbär ålderspension. Det bör dock uppmärksammas att äterkallelse av licens inte automatiskt innebär att en pensionär inte skall anses som yrkesfiskare.

Regionalpolitiska hänsyn skall tas vid licensgivningen. Detta bör gälla oberoende av om ansökan avser licens för fiske med skepp eller enskild licens.

Inriktning av yrkesfisket

En viss obalans råder mellan å ena sidan fiskeflottans fångstinriktning och å andra sidan avsättningsmöjligheterna beträffande den fångade fisken.

Om det i en licens vore möjligt att ange begränsningar exempelvis i fråga om fiskeinriktning - s.k. riktade licenser - skulle sannolikt ett antal nya licenser kunna beviljas dem, som var intresserade av att fiska efter arter, där förutsättningar för ett ökat fiske ansågs föreligga.

Mot bakgrund av de negativa effekter som riktade licenser skulle kunna ge upphov till föreslår vi emellertid att en sådan ordning inte införs. En eftersträvad inriktning av fisket bör i stället kunna nås med ett mer aktivt utnyttjande av prisregleringssystemet. Koimnittén föreslår att en del av prisregleringsmedlen i fortsättningen skall kunna användas till särskilda insatser genom pristillägg för att stimulera en ökning av ett visst fiske. Genom att tillämpa bestämmelserna om det statliga ekonomiska stödet till fisket mer flexibelt och stödet till förädlingsindustrin mer marknadsanpassat kan utvecklingen främjas ytterligare.

Fördelning av fisket mellan olika kategorier fiskande

Enligt vår uppfattning bör fisket även i framtiden så långt det är möjligt vara fritt för var och en. I vissa konkurrenssituationer bör emellertid visst företräde kunna ges yrkesfisket.

Konkurrensförhällandena mellan olika kategorier fiskande är inte likartade inom allt fiske. Förhållandena är olika

Prop. 1984/85:143 58

i havet och i insjövatten och de varierar dessutom mellan olika kuststräckor.

Viss konkurrens kan förekomma också mellan olika yrkesfiskare. Denna fräga regleras i regel internt inom yrkesfisket pä sä sätt att fiskets organisationer utfärdar bestämmelser om t.ex. högsta tillåtna kvoter per fartyg och tidsenhet.

Förbehåll av redskap

Innehav av licens för yrkesfiske har i dag inte någon betydelse för rätten att använda olika redskap.

Det är enligt vär uppfattning rimligt att det fiske, gom samhället förklarat sig berett att stödja, ges bättre förutsättningar att kunna bedrivas. Detta kan ske endast om det är möjligt att kontrollera hur många som utnyttjar resursen.

Ett sätt att åstadkomma detta vore att förbehålla licensierade yrkesfiskare rätten att använda alla de mängdfångande redskap, som används vid havsfiske. Det icke-licen-sierade yrkesfisket till havs är dock f.n. inte särskilt omfattande. En reglering av nyssnämnt slag skulle därför enligt vår uppfattning vara onödigt omfattande. Vi har i stället valt att föreslå att endast trål skall vara yrkesfiskeredskap. Trålredskap är fångstintensiva och tar i anspråk stora utrymmen på fiskeplatserna.

Den som innehar yrkesfiskelicens skall - utom såvitt gäller vattnen utanför Norrbottens län och Vänern - rent generellt ha rätt att fiska med trål, där sådant fiske får bedrivas. Rätten att bedriva fiske med trål bör dock enligt vår uppfattning inte begränsas till endast licensierade yrkesfiskare. Sädan rätt bör tillkomma den som är yrkesfiskare, oavsett om han har licens eller ej.

Det utanför Norrbottens läns kust och i Vänern bedrivna trälfisket bör enligt vär uppfattning föras in under de allmänna regler som gäller för trålfiske. Detta innebär att trälfiskeomräden bör läggas ut på allmänt vatten inom dessa områden. Inom trälfiskeomräden skall, enligt värt förslag, fiske med trål fä bedrivas endast av den som har tillstånd att bedriva sådant fiske. Yrkesfiskelicens föresläs gälla som sådant tillstånd. Utanför Norrbottens läns kust och i Vänern är resursen emellertid begränsad. Rätten att bedriva trålfiske inom ifrågavarande områden bör därför fordra särskilt tillstånd av fiskeristyrelsen.

Prop. 1984/85:143 59

Genom värt förslag försvinner möjligheten för andra än yrkesfiskare att fiska med trål.

Med yrkesfiskare avser vi den, för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Den som har fiske som enda yrke eller huvudyrke är självklart att anse som yrkesfiskare. A andra sidan kan den, som är heltidsanställd i annan verksamhet eller i övrigt på heltid ägnar sig åt annat yrke inte anses som yrkesfiskare. För att någon skall anses som yrkesfiskare bör enligt vår uppfattning vederbörande därjämte vara registrerad för mervärdeskatt för fiske. För detta krävs f.n. en årlig omsättning i fisket på minst 10 000 kr.

Särskilda regler för kustfisket

Begränsningar av allmänhetens rätt att fiska bör enligt vår uppfattning endast införas i de fall, då ett fritt fiske av resurs- eller utrymmesmässiga skäl inte längre bedöms kunna få fortsätta. Begränsningen bör dock inte vara sä omfattande att allt fiske hindras eller att ett berättigat husbehovsfiske omintetgörs. Exempel på en situation, då allmänhetens fiske bör kunna begränsas, är dä yrkesfiskarna inte får tillräckligt utrymme för sina redskap och därför i betydande mån hindras i sitt fiske.

Om fiskresursen inom visst område är hotad, torde syftet med bestämmelser som begränsar fisket uppnås bäst om allt fiske inom området förbjuds. Inom ett sådant område bör därför inte något som helst fiske tillåtas under den tid fredningen gäller. Det kan finnas områden som omfattas av fiskevårdande föreskrifter där fiske kan tillåtas med mindre fångstintensiva redskap. Sädant fiske bör dä vara generellt tillåtet inom sistnämnda område. Om resursen där också skulle tåla visst fiske med andra redskap, bör tillstånd, (dispens) att bedriva sädant fiske inom området kunna meddelas. Företrädesrätt bör därvid, enligt vär uppfattning, ges yrkesfiskare.

Denna företrädesrätt till fiske kan dock, om ersättningskrav frän de enskilda fiskerättsägarna skall undvikas, inte avse annat än fiske pä allmänt vatten.

Enligt vår uppfattning bör även i en konkurrenssituation avseende utrymmet pä fiskeplatserna företräde kunna ges yrkesfiskare.

Prop. 1984/85:143 60

Begränsningar skall kunna förekomma endast inom de vattenområden, där konkurrensen är avsevärd och yrkesfisket hindras i betydande män. Detta torde regelmässigt innebära att endast mindre områden blir aktuella för begränsningar .

Avgörande för hur omfattande begränsningen skall göras bör som tidigare sagts vara behovet av begränsningar i det enskilda fallet. Avsikten med vårt förslag är att skapa förutsättningar för ett kustnära yrkesfiske att bestå som näring.

Enligt vår uppfattning bör våra förslag vara generella och kunna anpassas till varierande förhållanden. Vi har därför valt att föreslå ett allmänt bemyndigande för länsstyrelsen att besluta om begränsningar beträffande fiske med alla rörliga redskap på allmänt vatten vid landets hela kuststräcka. En förutsättning för att länsstyrelsen skall få besluta om begränsningar är dock att konkurrensen med yrkesfisket om utrymmet är avsevärd.

Inom område där fisket begränsats får fiske, som omfattas av begränsningen, bedrivas endast av den som har tillstånd därtill. Sädant tillstånd får endast meddelas yrkesfiskare. Yrkesfiskelicens skall enligt vår uppfattning automatiskt gälla som sådant tillstånd. För yrkesfiskare, som inte innehar licens för yrkesfiske, meddelas tillstånd av länsstyrelsen.

I fråga om enskilt vatten föresläs begränsningar av allmänhetens fiske kunna komma i fråga endast vad gäller fisket med ryssjor på västkusten.

Fiske i insjövatten

Ocksä på allmänt vatten i de stora sjöarna bör enligt vär uppfattning allmänhetens fiske kunna begränsas till förmän för yrkesfisket, när betydande konkurrens föreligger om utrymmet.

Förstahandsförsäljning av fisk

En effektiv förstahandsförsäljning och distribution av Cisk är nödvändig för att fiskerinäringen även i fortsättningen skall utvecklas positivt. Samordnade insatser inom fiskförsäljningsverksamheten kan medverka till ökad effektivitet. Samordning är också en nödvändig förutsättning för att det nuvarande prisregleringssystemet skall

Prop. 1984/85:143 62

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo 1984:6) Bättre yrkesfiske

Remissinstanserna

Efler remiss har yttranden avgetts av riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, generaltullslyrelsen, riksskatteverket, näringsfrihelsombudsmannen, slatens pris- och kartellnämnd, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkel, statistiska cenlralbyrån, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gollands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västernorriands, Jämtlands och Norrbottens län, delegationen för samordning av havsresursverksamhelen saml gemensaml av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund. Vidare har yttranden avgetls av Norrboltens skärgårdsfiskares förening, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Vallenbrukarnas riksförbund. Västkustens husbehovs-fiskares förbund. Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för.. Kooperativa förbundel, Sveriges grossisiförbund, Sveriges sill-, fisk- och skaldjursproducenters förening. Blekingefiskarenas cenlralförening saml gemensamt av Gävle fisk ek. för., Norrbottens läns fiskförsäljningsförening, Slockholms läns fiskförsäljningsförening, Västerviks fiskförsäljningsförening, Ölands fiskfiléfabrik och Östergötlands fiskförsäljningsförening. Vidare har yttranden avgetts av Slorsjöfiskarnes försäljningsförening och Öster-sjöfiskarnas fiskcentral.

Riksåklagaren har bifogal yttranden av länsåklagarna i Blekinge, Kronobergs och Kristianstads län. Fiskeristyrelsen har bifogal yttranden av fiskenämnderna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län. Några av länsstyrelserna har bilagi yttranden av kommuner, regionala myndigheter och andra organ.

1 Allmänt

1.10 Arbetsmarknadsstyrelsen vill-------- framhålla vikten av att

sysselsällningsmässiga och regionala aspekter beaklas i anslulning Ull utredningens förslag till olika ålgärder.

1.14 Statskontoret-- efterlyser en redovisning av förulsällningarna

för det svenska fiskei med avseende på tillgång, avsättningsmöjligheter och lönsamhet och vilken omfattning havsfiske med stora skepp, fiske med mindre fartyg och med fasta redskap i skärgårdar och större sjöar saml

Prop. 1984/85:143 63

odling av fisk i skärgårdar sjöar och vattendrag bör ha för alt det politiska målet skall näs. Vidare efteriyses en översikt om hur fiskdistributionen i form av färsk, frusen och konserverad fisk bör utformas. Del ankommer i och för sig på fiskeristyrelsen atl följa dessa frågor.

1.17 Hovrätten över Skåne och Blekinge som saknar särskild erfa
renhel av de frägor som behandlas i betänkandet, har granskat della endast
från lagleknisk synpunkt. Hovrätten har därvid ej funnit anledning till
erinran mot förslaget.

1.19 Länsstyrelsen i Stockholms län är i huvudsak positiv till utred
ningens förslag- .

1.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: De förslag som fiskekommillén
lägger fram kan i slorl tillstyrkas.

1.33--------------------------- Sveriges fiskares riksförbund instämmer till alla väsentliga

delar i kommitténs förslag i de olika frågorna.

1.34------------------------------------ Sveriges sportfiske- och fiske vårdsförbund: Ulredningen har -

-- inte i tillräcklig utsträckning redovisat några radikala åtgärder

för att man i fortsättningen skall komma till rätta med den överfiskning och konkurrens om resursen som idag är aktuell inom stora delar av de allmänna och fria fiskevaltnen.

----- Del torde således även i fortsäuningen bli möjligl för alla kalego
rier fiskande atl ulan slörre inskränkningar bedriva sitt fiske.

1.38 Kooperaliva förbundet: Utredningens förslag atl med olika

medel öka del svenska induslrifisket tillstyrks .

2 Yrkesfiskelicenser

De flesla remissinslanserna ullslyrker ulredningens förslag om all licenssystemet skall behållas, atl riktade licenser inte skall införas, atl pensionärer inte skall fä ha licens, atl regionalpolitiska bedömningar skall göras vid licensbeslut och licenssyslemel skall förenklas.

2.3 Generaltullstyrelsen: Enligt 2 § FL i föreslagen lydelse fär trål-
fiske endasl bedrivas efler särskilt tillstånd som endast får beviljas yrkes
fiskare, "varmed avses den för vars försörjning fiske är av väsenllig
betydelse". Licens enligt förordningen (1978: 517) om licens för yrkesfiske
gäller med visst undantag enligt 11 § fiskeriförordningen som tillstånd till

Prop. 1984/85:143 64

Irålfiske. Med hänsyn härtill anser styrelsen att licens för yrkesfiske endast kan beviljas den som är yrkesfiskare i FL:s mening. Styrelsen vill därför föreslå atl i 2§ förordningen om licens för yrkesfiske orden "eller annat fiske av betydelse för hans försörjning" utgår.

2.7 Fiskeristyrelsen har i framställningar lill regeringen framställt önskemål om atl få räll utfärda riktade licenser dvs. atl en licens enbart skulle

avse fiske efter vissa arter.----------------------- Styrelsen motsätter sig inte alt

prisregleringssyslemels möjligheter prövas under nägra år.

---- Styrelsen ser---- all anledning att instämma i kommitténs

uppfatlning att licenssyslemel bör behållas.

Med hänsyn till konsekvenserna av kommitténs förslag avstyrker fiskeristyrelsen ändring av 2§ licensförordnigen.

---- I sak stöds förslagel all pensionärer inle bör ha yrkesfiskelicens

om inte särskilda skäl föreligger.

Styrelsen har ingen erinran mol all ett krav på hänsynstagande till regionala intressen och aspekter skrivs in i 3 § licens- förordningen. Del kan dock ifrågasättas om inte sådana intressen i förordningen bör benämnas "regionalekonomiska".

Styrelsen stödjer kommitténs förslag att licensgivningen formellt skall
ligga hos fiskeristyrelsen men att ärenden om enskild licens delegeras till
nämnderna.--

En ledamot av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson) anför i reservation: Undertecknad kan inte dela Fiskerislyrelsens beslut angående licenssyslemel. Jag anser atl licenser för yrkesfisket skall fmnas även i fortsättningen. Licensen skall dock endast utgöra grunden för erhållande av det statliga stödet.

Om fiskare kan bevisa alt han uteslutande försörjer sig pä fiske måste han enligt min mening ha möjlighet all erhålla dispens från beslämmelserna om redskapsanvändning genom speciella beslut i Fiskeristyrelsen.

2.8 Statens jordbruksnämnd: Ett licenssystem är enligt jordbruks
nämndens uppfatlning nödvändigl för alt avgränsa det yrkesmässiga fisket
från annal fiske för atl kunna garantera alt prisstöd endast utgår lill
yrkesfiskare.

Jordbruksnämnden anser liksom fiskekommittén atl all licensgivning bör
ligga hos fiskeristyrelsen. Till skillnad mol kommittén är nämnden emeller
tid iveksam till att beslut om enskilda licenser normalt bör delegeras lill
fiskenämnderna.--

Vad gäller styrning av den enskilda licensgivningen med detaljerade
ramar har jordbruksnämnden svårt att inse hur en sädan ordning i prakti
ken skulle kunna fungera.

Prop. 1984/85:143 65

Jordbruksnämnden vill- tillstyrka kommitténs förslag med hänsyn

till att det innebär en förenkling av nuvarande rutiner. Skulle det visa sig
alt genomförandet ger betydande negativa effekter av det slag som ovan
påtalats, bör syslemel omprövas .

Jordbruksnämnden har inget att erinra mot kommitténs förslag all pensionär inte bör vara berättigad till pristillägg. Licens bör i konsekvens härmed normall inle kunna vara utställd på pensionär.

Vad gäller kommitténs förslag att regionala hänsyn bör tas vid licensgivningen kan jordbruksnämnden tillstyrka en sådan ordning. Grunden för om licens kan ges eller ej bör alllid vara avsättnings- och beståndssituationen. Den regionala hänsynen bör komma till uttryck genom atl denna vid prövning vägs in om antalet licensansökningar är fler än det fmns utrymme för.

---- Jordbruksnämnden inser- att det är förenat med svårigheter

atl nu införa etl system med riktade licenser samtidigt som del finns etl stort antal äldre licenser som inte har nägon inskränkning vad avser fiskeinriktning. Ett sådani syslem skulle framstå som orättvist. Jordbruksnämnden vill därför nu inle gä emol kommitténs förslag i detta hänseende.

2.10 Arbetsmarknadsstyrelsen: Enligt utredningens uppfattning

skulle del fiskeripolitiska målel lättast kunna nås om regionalpolitiska hänsyn togs redan vid licensgivning till yrkesfisket. Utan atl i detalj ta ställning till reglerna för licensgivning, delar styrelsen denna uppfallning.

2.11 Statens industriverk instämmer i utredningens uppfattning att

någon form av statligt stöd till yrkesfisket behöver utgå även fortsättningsvis. Den grupp fiskare, yrkesfiskare, som samhället är berett att stödja, bör därför även i framtiden kunna särskiljas från andra fiskande. Industriverket ansluler sig också till kommitténs förslag att det nuvarande licenssyslemel, som fungerat relativt väl, bibehålls men i den förenklade form som utredningen föreslår.

Industriverket ansluter sig till utredningens förslag om att regio
nalpolitiska hänsyn skall tas vid licensgivningen. Sådana hänsyn skall
kunna tas oberoende av om ansökanden ämnar bedriva fiske till havs, i
skärgården eller i insjövatten.

2.15 Riksrevisionsverket har inget att erinra mot förslaget att antalet

licenslyper begränsas till två samt att alla licensbeslut formellt läggs hos fiskeristyrelsen. Förslaget att i licensförordningen ta in en bestämmelse om regionalpolitiska hänsyn är närmast en anpassning till vad som redan 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 66

gäller för rationaliseringsslödel, men torde i sig inle medföra någon väsenllig förändring av giillande praxis.

Ulredningen menar att licenssyslemel även framdeles fiämsl skall varu elt instrument för atl skilja del stödberättigade fisket från övrigt fiske och avvisar tanken att införa s.k. riktade licenser. RRV delar utredningens uppfattning om riktade licenser. Ell sådani system blir i flera avseenden svårhanterligt. Skulle en ökad statlig styrning behövas bör man i ökad utsträckning utnyttja de ekonomiska styrmedel som redan finns.

2.19 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen föreslår en förenkling av licenssystemet genom all laglicensen försvinner medan enskild licens och licens för skepp kvarslår. Denna förenkling är enligt länsstyrelsens mening positiv. Förslaget om en centralisering av licensgivningen rimmar dock inte med syflel om regionalpoliliska hänsyn vid licensgivningen. Ärenden om enskilda licenser bör, i likhet med vad som sker idag, handläggas och beslutas av fiskenämnden.----------------

2.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Det föreslagna licenssyslemel med endast enskilda licenser och licenser för fiske med skepp tillstyrks.---------------------------------------------

Länsstyrelsen finner del också angeläget alt regionalpolitiska aspekter
beaktas vid prövning av licensärenden.

2.21 Länsstyrelsen i Gotlands län anser att licenssyslemel

bör finnas kvar.----- Länsstyrelsen finner----- ingen anledning att

motsätta sig atl en omläggning sker i enlighet med förslaget om detta för hela riket kan anses vara ell rationellare syslem. Länsstyrelsen har inle heller något alt erinra mot atl uppnådd pensionsålder ulgör grund för återkallande av licens.

Utredningen föreslår alt regionalpolitiska hänsyn skall tas vid licens
givning och påpekar all licensgivande myndigheter i fortsältningen bör
samräda med berörda länsslyrelser. Länsstyrelsen instämmer i denna upp
fattning. ----

----- Länsstyrelsen delar ulredningens uppfattning att riktade licenser

ej bör införas.

2.22 Länsstyrelsen i Blekinge län anser att systemet med

licensiering av yrkesfiskare är bra.

-------- tillstyrker länsstyrelsen förslaget till uppdelning av yrkesfiskeli
censer. ----

----- Länsstyrelsen----- tillstyrker kommitténs förslag i denna del

[begränsning för pensionärer]. I betänkandet föreslås att regionalpolitiska skäl skall vägas in vid licens-

Prop. 1984/85:143 67

givningen. Länsstyrelsen som inom ramen för sitt regionalpolitiska an
svarsområde hanterar skärgårds- och glesbygdsfrägor, vill gärna instämma
i motiven för fiskekommilléns förslag.

---- De invändningar fiskekommittén anför är enligt länsstyrelsens

mening etl fullgott skäl för att avvisa tankar om riktade licenser.

Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Lundström och Peterson) samt två suppleanter (Roos och Thorell) anmäler skiljaktig mening i frågan om indragning av yrkesfiskelicens i samband med uppnådd pensionsålder.

2.23--------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län har inget att erinra mot denna

förenkling. Däremot anser länsstyrelsen i likhet med fiskenämnden i länet och Skånes Fiskareförbund att den föreslagna lägsta bruttoinkomsten för erhållande av fiskelicens, 10000 kr., är för låg och att inkomsten i stället bör uppgä till lägst 50000 kr.

2.24----------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kommitténs förslag

att slå ihop laglicens för båt och enskild licens skulle enligt länsstyrelsens bedömning inle innebära så stora förändringar för de nuvarande licensinnehavarna. Däremot skulle den framtida licensieringen bli mycket svårstyrd. När man nu efter nägra år har börjat fä ordning på systemet måste det finnas myckel starka skäl för all införa nya regler som innebär alt möjligheterna alt reglera kapaciteten i fisket minskar. Den förenkling som de fiskare som bedriver lagfiske med bålar skulle få genom alt licensen slås ihop med den enskilda är enligt länsslyrelsens uppfattning inte etl tillräckligt starkt skäl.

Länsstyrelsen ställer sig positiv till utredningens överväganden om alt regionalpoliliska hänsyn skall kunna tas vid licensiering. Del bör bli en uppgifl för länsstyrelsen all göra de prioriteringar som behövs.

Belräffande riktade licenser anser länsstyrelsen liksom kommittén alt dessa inte bör införas, utan att i stället prisregleringen Ullämpas aktivare för att slyra fiskei.

2.25--------------------------- Länsstyrelsen i Värmlands län släller sig ytterst tveksam lill

förslaget alt uppnådd pensionsålder ska medföra att licensen återkallas. Denna fråga bör i praktiken lösas generösi.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget all behovet av sysselsättning skall beaklas vid licensgivning.

2.27 Länssstyrelsen i Västernorrlands län anser fiskekommilléns

förslag belräffande fiskelicenssystemet bra utformade. Erfarenhelerna av fiskenämndernas handläggning av enskilda licenser är emellertid enbari goda.

Prop. 1984/85:143 68

Länsstyrelsen kan därför inle tillstyrka en centralisering av beslulen lill fiskeristyrelsen. De regionalekonomiska intressena kan på ett mycket bättre sätt vägas in vid handläggningen på regional nivå vårtor fiskenämnderna även i fortsättningen bör få besluta om enskilda fiskelicenser.

----- På grund av de negativa effekterna med riktade licenser föreslås

ej att någon sådan nyordning införes. Länsstyrelsen anser atl utifrån erfarenheterna i länet är kommitténs bedömning riktig.

2.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det angeläget all licensgivande myndighel vid sin prövning väger in regionalpolitiska aspekter och anser det naturiigl att myndigheten därvid har erforderligl samråd med berörd länsslyrelse.

2.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län delar utredningens uppfattning

all behov finns all även i framtiden kunna särskilja den grupp fiskare som samhället är beredd alt särskilt slödja och atl licenssyslemel därior bör bibehållas. Länsstyrelsen har heller ingenting emot den förenkling av licenssyslemel som föresläs dvs. alt laglicenserna slopas.

Länsstyrelsen är också positiv till förslaget om att särskild regionalpolilisk hänsyn skall tas när det gäller att bevilja licenser. Länsstyrelsen vill dock understryka alt om det skall bli möjligt alt ta reell regionalpolilisk hänsyn bör licensgivningen ske regionall.

2.32 Norrbottens skärgårdsfiskares förening: licenssyslemel bör bi-behällas. Fastare principer för licensgivning bör ularbeias för alt prövning skall kunna göras om vederbörande uppfyller de krav som uppställs för alt belecknas som yrkesfiskare.

2.33 Sveriges fiskares riksförbund tillstyrker kommitténs förslag alt

licenssyslemel bör behållas. Vi vill dock underslryka den krilik som riktats
mot systemet genom att fiskenämnderna har praktiserat så olika regler vid
handläggningen av licensfrågorna. Licenssystemet har också skadats ge
nom bristen på klara riktlinjer från fiskeristyrelsen och i de fall sådana
förekommit, bristen på intresse hos fiskenämnderna att följa dessa. Yrkes
fisket kan inte acceptera att så olika regler gäller för erhållande av licens
beroende på i vilket län man bor. Det är därför viktigt att dessa brister
snarast kan avhjälpas.-

-------- Vi har------- beslutat slödja kommitténs förslag, dvs. att inneha
vet av licens endasl kopplas till rälten alt erhålla statligt stöd.

Den föreslagna ändringen av licenssystemet som innebär borttagandet

av laglicenser för båtar, har vissa fördelar. .------- vi är inte hell

övertygade om att en ändring bör genomföras enligt kommitténs förslag.

Prop. 1984/85:143 69

Samiidigi understryker vi önskvärdheten av all licenssyslemel förenklas.

Uppnådd pensionsålder bör enligt utredningen utgöra en grund för äterkallelse av licens för yrkesfiske. SFR tillstyrker kommitténs förslag.

Förslaget all handliiggningen av licenserna skall ligga hos fiskeristyrel
sen och delegeras lill fiskeniimnderna tillstyrkes.

---- Vi vill också understryka vår uppfattning, all om samhället anser

del värdefulll med en bofast befolkning i skärgården så måsle den fiskare som lever och arbeiar under andra villkor än sina kolleger få samhällets slöd på hell annat sätt än övriga fiskei.

Regionalpolilisk hänsyn vid licensieringen måste innebära att samhället tar sill ansvar för alt dessa licensierade fiskare kan bedriva etl fiske med en skälig inkomsl, trols att de måste driva sitt fiske med andra förutsättningar än sina kolleger.

Vi konstaterar med tillfredsställelse atl komittén avslagit tanken på
riktade licenser.-

2.36 Västkustens Husbehovsfiskares förbund: Det inom fiskerinäringen tillämpade licenssyslemel är redan nu så behäftat med sådan byråkrati, att vad utredningen föreslär. kommer att ytterligare utöka denna byråkrati, varför förslaget om att länsstyrelsen ocksä skall kunna meddela tillstånd, avslyrks.

2.37 Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. är enig med utredningen om behovet av ell licenssyslem för all därmed kunna avskilja de yrkesfiskare, som skall tillföras olika slag av slatligt slöd inom ramen för normprissystemet.

Utredningen har bl.a. diskuterat pensionärernas roll som yrkesfiskare och licensinnehavare. Att yrkesfiskare vid inträde i pensionsåldern mister sin licens innebär inget problem ur regleringsteknisk synpunkt. Svensk Fisk har icke tagit ställning till den principiella innebörden av ett sädant förfarande.

Vad gäller riktade licenser vill Svensk Fisk framföra att vid nuvarande uppläggning av syslemel går de problem som uppslår att lösa. Om däremot fiskels inriktning avser kvantitetsbegränsningar, tidsbegränsningar eller begränsningar vad gäller fångslområden, kan detta icke genomföras utan betydande omläggning av syslemet och kan i vissa fall inte lösas över huvud taget ulan en kompletterande kontroll hos fiskare och förstahandsmottagare.

2.38--------------------- Kooperativa förbundet anser alt licenssystemet fungerat rela
tivt väl på det hela tagel och att nägra betydande ändringar inte är behöv
liga. KF får därför avstyrka ulredningens förslag att slopa laglicenser

Prop. 1984/85:143 70

genom all endasl lillåla licenser för enskilda och licenser för skepp.

I likhet med utredningen anser KF att licensgivningen bör ligga hos Fiske
ristyrelsen som dock kan delegera beslut om enskilda licenser lill fiske
nämnderna. -- KF tillstyrker förslaget att fiskelicens automatiskt åter
kallas när fiskare uppnår pensionsåldern . KF anser det ävenledes

självklart att olika regionalpolitiska hänsyn måste tas vid licensgivningen varvid Fiskeristyrelsen har den bästa överblicken.

3 Fördelning mellan olika kategorier Fiskande

Förslagel om möjlighelen att förbehålla yrkesfiskarena fiske vid slark konkurrens om vattnen har fäll ett blandat mottagande. Ungefär lika många remissinstanser tillstyrker som avstyrker. Etl par anser alt utredningen borde ha gåtl längre i sina förslag. Förslaget alt trålfisket skall förbehållas yrkesfiskarena tillstyrks av de fiesta remissinslanserna.

3.1 Riksåklagaren-- har ingen erinran mol förslagen i sak [till skydd

för yrkesfisket].--

Vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna kan emellerlid — som även påpekats i bifogade yttrande av distriktsåklagaren Björn Seebass - uppkomma situationer som från ulrednings— och lagföringssynpunkt bör särskilt kommenteras.

Trälfiske kommer enligt förslaget ej att få bedrivas ulan lillstånd. Tillstånd kommer att få beviljas endast yrkesfiskare. Yrkesfiskare som söker tillstånd kan i dagsläget räkna med att erhålla sådant. Med hänsyn till behovet av dyrbar och omfattande utrustning vid trålfiske och av därtill anpassade fartyg kan man visserligen utgå frän att Irålfiske bedrivs endast av yrkesfiskare. Eflersom straffbarheten bestäms av avsaknaden av tillstånd kommer ansvar att kunna utkrävas inte endast i sädana fall, där tillstånd ej skulle ha givits, dvs. då fräga är om utländska medborgare, utan även av svenska yrkesfiskare utan gällande tillstånd. Straffbestämmelsen bör emellertid enligt min mening vara densamma för samtliga fall av olovligt trälfiske. Påföljden är sedan den I juli innevarande är normerade böter beräknade på visst sätt. Bötesbeloppen kommer, som jag angivil i mitl yttrande över del då akluella lagstiftningsärendet, att kunna uppgå till avsevärda belopp. Detta förhållande torde medföra en direkt preventiv effekt så atl antalet fall av olovligt trålfiske, där lillstånd ej skulle ha givits, får antas minska men del torde även medföra att en större noggrannhel med meddelade tillstånd och förnyande av sådana kommer atl iakttas. Därigenom underlättas en kontroll och skapas en överblick över fiskerinäringen. Möjlighet finns genom den relativt vida strafflalituden att differentiera påföljden.

I fråga om överträdelse av medgivande som lämnats enligt det nya andra

Prop. 1984/85:143 71

styckel i 33 f§ ulgår jag från atl sådan överträdelse, om den avser någon form av olovligt trålfiske, alltid skall beivras enligt .■'5c§ såsom primär i förhållande till 35a S.

En bestämmelse angående skyldighet atl upplysa vederbörande myndig
hel om ändrade förhållanden jämle en därtill knulen sanklionsbeslämmelse
bör------ övervägas. Vad jag nu sagt bör även gälla beträffande förord
ningen om licens för yrkesfiske.

Kommittén har ej berört frågor om 1. ex. medhjälpare vid olovligt fiske eller medverkan genom utlåning av farlyg och redskap till fiskare ulan

tillstånd. Ett slort antal olikartade situationer kan komma i fråga.

Enligt min mening bör övervägas att i lagiexten klart ange kretsen av
ansvariga och slaget av ansvar .

3.2 Rikspolisstyrelsen-- har inget att erinra mol ulredningens förslag

om lillägg till lagen (1950:696) om rätl till fiske innebärande atl rällen all fiska med trål begränsas lill endasl yrkesfiskare och all de, om del finns särskilda skål, medges vissa förmåner i förhållande till andra fiskare.

----- De evenluellt ökade polisiära insatser som kan bli nödvändiga bör

----- kunna tillgodoses med nuvarande resurser.

3.3 Generallullstyrelsen:- Trålfiske utan yrkesfiskelicens är myckel

lokall förekommande. Ingel talar för alt det i framliden blir någon större förändring i detta mönsler.

Styrelsen är, med erfarenhet från den övervakning av bl. a. trålfiske som kustbevakningen utför, av samma uppfattning och anser därför atl något generellt tillståndstvång för trålfiske inte erfordras.

----- För lokala områden där icke yrkesmässigt trålfiske kan förvänlas

förekomma, kan specialregler införas.

Föreslagen---- dispens för yrkesfiskare skall kunna ges inom t.ex.

fredningsområden. Ett sådani dispensförfarande skulle innebära betydande övervakningssvärigheter, även om det knyts till enskilda yrkesfiskare. Det bör eftersträvas att fredningsområden hålls helt fria från redskap. Områdets utsträckning och omfattning får anpassas sä att delta syfte kan tillgodoses. Det är idag ett stort problem med de mängder av "odefinierade" redskap som legalt används inom t. ex. fredningsområden.

Styrelsen ställer sig tveksam till om det objektivt gär att utreda huruvida fritidsfiske utgör avsevärt hinder för yrkesfiske. Vidare mäste påpekas atl alla lyper av dispenser måste förenas med personliga tillstånd. Att ge generell dispens för innehavare av yrkesfiskelicens är inte tillfredsställande. Yrkesfiskelicens kan vara både enskild och laglicens. Dessutom måste tillstånden förenas med villkor, t.ex. speciell märkning av redskap för atl särskilja dessa från redskap olovligt utsatta av "fritidsfiskare". Varje dispens måste också finnas i ett centralt register, tillgängligt för de övervakande myndigheterna.

Prop. 1984/85:143 72

Sammanlaget anser styrelsena att tillskapandel av speciella yrkesfiskeområden inte är någon bra lösning. Möjligen kan man i stället överväga att införa helgfiskeförbud för vissa typer av fiske och/eller redskapsbegränsningar för "fritidsfiskare".

3.4 Riksskatteverket-- har inte något att erinra mot att momsregistrering läggs till grund för avgörande av frågan om någon skall anses driva yrkesmässigt fiske.

3.5 Näringsfrihetsombudsmannen:---------- Allmänt kan sägas atl fiskekommillén i sina synpunkter och förslag eftersträvat atl fiskei så långt det är möjligt bör vara fritt för var och en. Denna ståndpunkt kan NO självfallel ansluta sig lill. Det företräde som kommittén i vissa fall anser böra ges yrkesfiskare -ifråga om redskapsanvändning, vid bristande utrymme pä fiskeplatserna och dä fiskresursen inom visst område är hotad —synes väl avvägt i det rådande systemet. Andra kategorier fiskare torde totalt sett inte på något avgörande sätl få sin verksamhel försvårad genom förslagen om dessa tillämpas på det sätt kommittén anger.

3.7 Fiskeristyrelsen: Kommittén har föreslagit att trål skall förbehållas
yrkesfisket. Fiskeristyrelsen stödjer förslaget men anser det otillräckligt.
Enligt styrelsen borde yrkesfisket förbehållas alla de mängdfångande red
skap som används vid havsfiske exempelvis ringnot, snörpvad, snurrevad,
laxlinor, laxdrivlinor och laxnät. Dessutom föreslår styrelsen att nål djupa
re än 2 meter förbehälles yrkesfisket.

Kommittén har definieral yrkesfiskare som den person för vars försörj
ning fisket är av väsentlig betydelse. Fiskeristyrelsen anser denna defini
tion onödig. Enligt styrelsens mening är den person yrkesfiskare som
innehar yrkesfiskelicens.-

---- [fiskeristyrelsen] önskar- att regeringen får bemyndigande

att fördela en kvot mellan olika kategorier fiskanden och mellan olika slags redskap. Regeringen bör kunna fatta sådana beslut efter förslag av fiskeristyrelsen som i sådana här frågor alltid bör samråda med Sveriges Fiskares Riksförbund.

Kommittén framhåller nu att dess grundläggande inställning är all fiskei så långt möjligt skall vara fritt för en var. Ibland kan dock förhållanden vara sådana att en viss prioritering av yrkesfisket måste ske. Vidare sägs att i vissa situationer kan ett fiske med mindre fångstintensiva redskap accepteras under det att ett allmänt fiske med andra redskap skulle få negativa effekter för resursen.

Styrelsen vill i det sammanhanget erinra om det faktum att de flesta fiskande här i landet är sportfiskare, dvs. fritidsfiskare som i huvudsak

Prop. 1984/85:143 73

använder handredskap. Många av dem är dessulom ivriga fiskevårdare. Fiskekommittén har tyvärr inte berört detla faktum (se 1977 års fiskevallensulredning). För styrelsen är det självklart alt ta hänsyn lill delta förhållande. Dessa människor måste också få känna lillfredsställelse i sitt fiske och få uppskattning för det fiskevårdsarbete man bedriver. Stora anslag ges vaije är till olika fiskevårdande insalser särskilt längs våra kuster. Det är inle rimligt atl invesleringar i fiskevård av statsmedel parallelll med stora ideella insatser Ullåts gå lill spillo genom ell fiske som inle går all utveckla i rätt riktning pga. otidsenliga bestämmelser.

----- Kan denna tolkning av kommitléns förslag inte accepteras av
styrker fiskeristyrelsen kommitténs förslag i denna del. Styrelsen yrkar dä
istället att det i lagstiftningen eller på annat sätt klarl anges vad som skall
prioriteras i situationer när fiskbestånden ej räcker till för alla fångsisätt
och alla fiskande.

Kommittén föreslår också att yrkesfisket skall ges ett företräde när
utrymmet pä fiskeplatserna inte räcker till för ett fritt fiske.

---- Fiskeristyrelsen avstyrker kommitténs förslag och förordar den

lösning som anges under avsnittet Förbehåll av redskap. Till yrkesfiskeli
censen knyls rätten att använda vissa redskap. Skulle dessutom behov
uppstå att reglera fiskei mellan olika kategorier yrkesfiskare får det ske
genom beslut av regeringen enligt styrelsens förslag under avsnittet För
delning av kvoter.-

3.9 Statens naturvårdsverk: Även om naturvårdsverket hyser för
ståelse för ambitionerna att förbättra situationen för yrkesfiskarna, vill
verket understryka det angelägna i att fisket även i framtiden i möjligaste

mån får "vara fritt för var och en", som utredningen uttrycker det .

Ulredningens förslag belräffande fördelningen av fiskei mellan olika kate
gorier fiskande-- förfaller nämligen att i betydande utsträckning gå ut

över sportfisket (fritidsfisket). Verket hyser den uppfattningen alt sportfis
ket kan ha en väl så stor nationalekonomisk betydelse som yrkesfisket.
Laxfisket är härvid ett bra exempel. Mol denna bakgrund bör del inle vara
självklart att sportfisket alltid skall slå tillbaka för yrkesfisket.

3.10----------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen vill understryka betydelsen

av att frilidsfisket bedrives i sådana former och i sådan omfattning att det
inte försvårar möjligheterna lill utkomst och sysselsättning för dem som
har fiskei som yrke eller binäring.

3.13 Kammarkollegiet:- atl trälfisket pä allmänt vattenområde skall

vara förbehållet yrkesfiskare föranleder i sak inle någon erinran av kolle
giet. ---

Kollegiel ställer sig tveksamt till : förslag till ytteriigare begräns-

Prop. 1984/85:143 74

ningar av allmänhetens rätt till fiske. Från lagteknisk synpunkt är det inle tillfredsställande att först fastslå (2§ första stycket) att fisket på allmänt vatten med rörligt redskap, undantagandes dock trål, är fritt för varje svensk medborgare och långt senare i lagen (33 h§) föreskriva att den fria fiskerätten skall kunna begränsas till förmån för yrkesfiskarna. Om förslagen genomförs, bör 2§ kompletteras med en hänvisning till 33 h§ (eventuellt ocksä till 33f§).

En annan tveksamhet gäller frågan hur den fritidsfiskande allmänheten
- eller de icke yrkesmässigt fiskande överhuvudtaget - skall kunna känna
till inskränkningarna i den fria fiskerätten.

Kollegiet finner det utomordentligt vanskligl att av lagutskottets uttalande är 1950 dra slutsatser i stil med att fiskerättsägarna på västkusten är skyldiga atl tåla inskränkningar i sitt eget fiske med fasta redskap till följd av myndighelernas rätt atl "fritt reglera fisket". Om detta verkligen var vad utskottet tänkte sig, vilket kollegiet betvivlar, är därmed inte sagl att utskottets ståndpunkt är - eller ens dä var - juridiskt hållbar. Kollegiet vill fastmera tro att utskottet menade atl frisläppandet av fisket med fasla redskap kunde ge anledning till reglerande ålgärder från myndighelernas sida. Men att dessa åtgärder skulle gå ul över fiskerällsägarna pä det sättel, alt dessa - såsom nu föreslås - skulle utestängas från att själva fiska, kan rimligen inte ha varil utskottets mening. Det bör erinras om att 1950 års fiskerättsreform endast innebar att fiskerättsägarna fick - mot ersättning - dela med sig av fiskerätten till andra. Det var, enligt vad kollegiet förstår, aldrig på tal att fiskerättsägarna skulle fråntas rätten att själva utöva fiske. Det aktuella förslaget innebär därutöver att denna rätl överförs lill andra enskilda personer, yrkesfiskarna. En sädan överföring av fiskerätt från en enskild ägare till andra lorde inte kunna genomföras utan ersättning.

Kollegiet finner sammanfattningsvis att påståendet, atl begränsningar i fiskerällsägarnas möjligheter till fiske med ryssja kan genomföras utan berättigade krav på ersättning, starkt kan ifrågasättas.

3.15 Riksrevisionsverket: Enligt RRVs uppfattning bör ulredning
ens skäl för att avvisa förbehåll av kvoterade fiskslag också väga tungt som
argument mot den föreslagna inskränkningen i rätten aU fiska med trål.

3.18 Kammarrätten i Sundsvall: De av kommiltén föreslagna regler
na om begränsning av rätten att bedriva fiske med trål har lagils in i 2.? /
förslaget tid lag om ändring i FL. Kammarrällen har för sin del inle nägon
erinran mol utformningen av reglerna eller mot vad kommittén anfört i
anslutning till dem. Häri ligger att kammarrätten finner det kunna godtas
att begreppet yrkesfiskare införs i lagen och ocksä definieras i denna. Vad
som upptagits i belänkandet beträffande den närmare innebörden av be
greppet ger inle anledning till invändningar.

Prop. 1984/85:143 75

Förslagel såvitt avser 33f§ föranleder inga invändningar från kammarrättens sida. Vad kommittén föreslagit i 33 h § ger emellerlid anledning lill synpunkler.

Den grunduppfattning som kommer till uttryck i belänkandel och som kammarrätten vill ansluta sig till är alt fisket även i framtiden så långt del är möjligt bör vara frill för var och en. De beslämmelser som föreslås i 33h§ kan dock leda till belydande ingrepp i friiidsfiskei. Kammarrätten anser därför alt vissa betänkligheter i och för sig kan hysas mol att generelll bemyndiga länsstyrelserna atl beslula om begränsningar beträffande fiske med alla rörliga redskap på allmänl vatten utmed landets hela kuststräcka. Visseriigen innebär kommitténs förslag atl det i fiskeriförordningen skall införas bestämmelser som innebär alt samma förfarande skall tillämpas när det gäller begränsningsbeslul enligt 33 h § som vid uifärdande av föreskrifter med stöd av 33f§. Enligt kammarrättens mening är del emellertid angeläget atl ocksä möjligheterna all anföra besvär och därmed få begränsningsbeslut omprövade blir uppmärksammade. Frågorna om besvärsmöjligheter enligt 47 § fiskeriförordningen och om besvärsrätten bör övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I sin motivering till förslaget att fiskei med ryssja i vissa fall skall kunna begränsas på enskilt vatten vid västkusten har kommittén behandlat frågan om begräsningar i della hänseende kan leda till ersättningsanspråk. Kommitténs slutsats att förslagel inle kan medföra berältigade krav pä ersällning frän enskilda fiskerättsägares sida framstår enligt kammarrättens mening som något tveksamt. Ocksä i detta hänseende bör ytteriigare övervägande ske underdel fortsatta lagstiftningsarbetet.

3.19 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen har stannat vid att

föreslå att endast trål skall vara exklusivt som yrkesfiskeredskap. Länsstyrelsen delar ulredningens uppfatlning.

Utredningen föreslår etl allmänl bemyndigande för länsstyrelsen att besluta om begränsningar beträffande fiske med alla röriiga redskap på allmänt vatten. Konkurrensen med yrkesfisket om utrymmet skall vara avsevärd för att begränsningar skall kunna ske. Länsstyrelsen har ingel alt erinra mot detta under förutsättning att det klart anges atl den bofasta skärgårdsbefolkningen kan tilldelas sådana tillstånd.

3.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Utredningen har huvudsakligen endasl behandlat konkurrenssituationer mellan yrkesfisket och andra fiskande. Ulformningen av reglernas verkan med avseende på sådana situationer [alltför koncentrerat yrkesfiske] bör därför ytteriigare övervägas och förtydligas.-

3.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen föreslär atl rätten atl bedriva fiske med trål begränsas till endast yrkesfiskare. Länsstyrelsen tillstyr-

Prop. 1984/85:143 76

ker detta förslag men vill också ifrågasätta om inte flera lyngre redskap borde förbehållas yrkesfiskare.

Utredningen föreslär vidare etl allmänt bemyndigande för länsstyrelsen atl beslula om begränsningar belräffande fiske med alla rörliga redskap pä

allmänt vatten vid rikels kuster.- Länsstyrelsen finner---- ingen

anledning atl motsätta sig detla förslag.

3.22 Länsstyrelsen i Blekinge län anser att förslaget i denna del är

motiverat av de särskilda förhållanden som råder belräffande trälfisket. Elt beslut atl prioritera yrkesfisket i rådande konkurrenssituation måste frän principiella utgångspunkter vara riktigt. Ställningstagandet underiättas av all det knappast i någon högre grad är i trålfisket som utövarna av deltids-och husbehovsfisket i skärgårdsområdena söker tillskott till sin försörjning.

------ Fiskekommittén anser därför alt etl generelll förbehåll av vissa

redskap för yrkesfiskarna skulle föra för långt. Länsstyrelsen instämmer i denna bedömning.

----- Länsstyrelsen vill understryka atl vad som härigenom [förslaget

om otillräcklig fiskresurs] tillkommer är endast en företrädesrätt för yrkesfiskare att erhålla dispensen i fräga. Länsstyrelsen förutsätter att rätlen alt ge dispens även av andra särskilda skäl kvarslår. Eventuelll är ett förtydligande påkallat i förslaget till 33 f§ andra styckel fiskelagen.

Länsstyrelsen anser att det kan vara värdefullt att ha lillgång till ett sådant instrument [vid konkurrens om fiskeplats] att stödja yrkesfisket som förslaget utgör. I detta fall är det - med tanke på föreskriftens syfte -rimligt att endast yrkesfiskare kan få dispens. Det förefaller ocksä välbetänkt att möjligheter Ull föreslagen typ av inskränkning i allmänhetens fria fiske till förmån för yrkesfiskare inte skall finnas på enskill vatten. Därigenom undviks ersättningsanspråk och andra oönskade effekter.

3.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län anser all de föreslagna begränsningarna i fiskerätten bör kunna godtas med hänsyn till viklen av alt ge yrkesfiskarna en tryggad försörjning. I sammanhanget bör uppmärksammas att kustbevakningen måste erhålla tillräckliga resurser atl konlrollera efterlevnaden av föreskrivna begränsningar i fiskerätten. Föreskrifterna riskerar annars att bli meningslösa. Förslaget kommer även att medföra ökade arbetsuppgifter för länsstyrelserna. Sannolikl lorde dessa dock bli av begränsad natur.

3.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län---------------- avstyrker förslaget atl definiera en ny typ av icke licensierade yrkesfiskare.

Prop. 1984/85:143 77

Länsstyrelsen instämmer i kommitténs synpunkter all det i vissa fall kan vara motiverat all förbehålla vissa redskap för det licensierade yrkesfisket. Det saknas dock i allmänhet tillräckligt statistiskt underlag för atl bedöma effeklerna av en sådan åtgärd. Innan några beslut fattas krävs det därför ingående undersökningar om hur stor andel som tas av icke-yrkesfisket och vilka förändringar en övergång lill andra redskap skulle medföra.

Förbudei mol användning av irål för icke-yrkesfiskare har troligtvis ingen större betydelse, men hell säker kan man inle vara.

Länsstyrelsen vill därför föreslå atl ell syslem ularbeias för all samla in slalislik och andra uppgifter om del icke- yrkesmässiga fiskei med mängd-fångande redskap.

3.25 Länsstyrelsen i Värmlands län stöder principen all yrkefiskel i

första hand skall stödjas med stimulerande åtgärder som rationaliserings-stöd, prisstöd och liknande.

----- Det är nödvändigt att söka begränsa del deliidsfiske, som på vissa

häll menligt påverkar möjlighelerna att bedriva etl lönsami yrkesfiske.

Länsstyrelsen anser atl det trålfiske av försökskaraktär, som bedrivits i Vänern sedan slulet av 1960-talet, har visat atl denna typ av fiske kan bedrivas i nuvarande omfallning i sjön. Tillståndsgivningen kan därför ulan olägenhet föras över till fiskeristyrelsen. Tillstånd bör också i fortsättningen förknippas med villkor alt noggrann fängslredovisning skall lämnas varje år. Före beslut skall fiskeristyrelsen höra fiskenämnden.

----- Om fiskei av fiskevårdsskäl begränsas i vissl område är - som

ulredningen päpekar - totalförbud del mest effektiva. Ett förbud som begränsas lill vissa redskap släller större krav på tillsynen. Om därlill dispenser meddelas är del stor risk all förbudet förfelar siu syfte förutom att kraven på tillsynen ökar ytterligare. Förslagel om dispensmöjlighei är onödig och avslyrks. Om den införs bör yrkesfisket prioriteras.

Utredningen föreslår atl fiske med rörliga redskap på allmänt vatten
skall kunna begränsas lill förmån för yrkesfisket i de fall begränsningen är
påkallad av kunkurrens om utrymmel på fiskeplaiserna.

Länssiyrelsen tillstyrker förslaget. I de fall deliidsfiske utgör en viklig kompletterande försörjningsmöjlighet, exempelvis i glesbygdsområden, och där investeringar har gjorls i redskap eller rökerianläggningar bör lillslånd kunna ges.

Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Junzell, Knutsson och Lindblad) anför i särskilt yllrande: Vid den prakliska handläggningen av fiskeriärenden är del av utomordentlig betydelse atl tillstånds- och dispensärenden kommer att ske på elt så obyråkratiski säll som möjligt.

Prop. 1984/85:143 78

Vad gäller rätten atl utsätta nät och redskap vill vi betona viklen av respekt för gammal tradition och sedvanerätt.

3.26 Länsstyrelsen i Örebro län: Enligt länsslyrelsens mening bör -

---- beslämmelser övervägas som gör del möjligt att begränsa allmänhe
tens fiske i insjövatien till förmän för yrkesfisket. Länsstyrelsen har där
för, så vitt avser länet, inget alt erinra mot kommitténs förslag.

3.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att kommittén borde

ha prövat om inte vissa redskap skulle förbehållas yrkesfiskarena. Kommittén borde ha lämnat förslag även för andra typer av mängdfångande redskap eller fasta redskap - typ laxfällor - vilka utnyttjas av icke yrkesfiskare. Delta gäller då speciellt fisket efler lax och havsöring där det ibland uppkommer problem när det uppvandrande beståndet är begränsal.

-------- Fiskekommillén föreslår all länsstyrelsen får beslula om begräns
ningar ifråga om alla rörliga redskap men bara pä allmänl vatten. Därige
nom undanlas ersättningskrav från enskilda fiskerällsägare.

Länsstyrelsen anser att del inom Västernorrlands län finns myckel små möjligheter all få någon effekt av sådana begränsningar. Della sammanhänger med all länels kust kännetecknas av slora djup nära stränderna. Fiskei på allmänt vatien har myckel liten omfattning.

3.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län har svårt att förstå varför inle

regelsystemet skulle kunna förenklas så att endasl en prövning behöver förekomma dvs. licensprövningen. Endast licensierad fiskare borde få tillgäng lill de rättigheter som reserveras för yrkesfiskare. Om behov skulle finnas all medge även annan än licensierad fiskare atl fiska med l.ex. trål eller ulnyttja reserverade vatien torde detla kunna lösas genom alt fiskenämnden lämnar dispens. Sådana dispensmöjligheter torde i huvudsak endast bli aktuella för atl ge yrkesfiskare som uppnått pensionsålder skälig avvecklingslid.

Utredningens förslag atl permanenia del vid länets kust pågående för-söksfisket med trål tillstyrkes.

----- Länsstyrelsen är---- beredd att----- tillstyrka utredningens

förslag all skyddet för yrkesfisket i huvudsak genomförs dels genom att trälfisket reserveras för yrkesfisket och dels genom att länsstyrelsen får bemyndigande att beslula om begränsningar avseende fiske med röriiga redskap på vallen vid landels kuster. Länsstyrelsen anser dock atl detta bemyndigande även bör gälla enskilt vatten. 1 dessa frågor bedömer länsstyrelsen alt kommunernas uppfatlning måste tillmätas särskild vikt.

Utredningens passivitet när det gäller atl föreslå åtgärder till skydd för yrkesfisket på enskilt vatien synes grunda sig på att ulredningen anser att

Prop. 1984/85:143 79

en inlösen av denna fiskerätt skulle bli alltför kostsam. Enligt länsstyrelsens mening torde erforderliga åtgärder för alt skydda yrkesfisket kunna åstadkommas utan atl den enskilda fiskerätten behöver inlösas. Någon form av företrädesrätt för yrkesfiskare lill arrenden kombinerat med prisprövning på sätt gäller ifråga om köp av jordbruksmark och jordbruksfastigheter borde kunna prövas i detta sammanhang.

Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Holmkvist och Erics
son) anför i reservation: länsstyrelsens skrivning är en skärpning

som innebär alltför stora ingrepp i fritidsfiskets möjligheter till fortbestånd.

--- I och med länsstyrelsens beslut kommer långsiktigt fritidsfisket

atl försvåras och stora grupper atl stängas ute från ett rimligt fritidsfiske.

--- Om begränsningar skall bli aktuella anser vi all kommunerna ges

etl ökal inflytande på besluten på bekostnad av fiskenämnden i länel.

Vi yrkar därför avslag på länsstyrelsens skrivning och bifall till utredningens förslag med tillägget avseende kommunernas inflytande.

En av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Johansson) anför i reservation: Undertecknad ansluler sig lill ytlrandel förulom det avsnitt där länsstyrelsen förordar en begränsning avseende fiske med rörliga redskap även på enskilda vatien utan att fiskerätten på dessa vatten inlöses. Denna enorma brisl pä respekt för enskill ägande är icke värdigt ett länsslyrelsebeslul.

3.31 Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund: -

-- När man nu lalar om all förbällra förhållandena för yrkesfisket fär

med hånsyn till vad nu sagls begreppet yrkesfiske inte bli för snävt hållet och förbehållas endasl det fiske som bedrivs i stor skala och i öppna havet.

Förbunden vill alllsä trycka på det angelägna i au del nya begreppel yrkesfiskare som införs enligt förslagel verkligen får den innebörd som definitionen ger ullryck för. Alltså all med yrkesfiskare avses "den, för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse". Som yrkesfiskare belraktas då jämväl den som bedriver fiske som binäring.

Enligt nuvarande praxis torde del vara omöjligt för en ovan antydd binäringsfiskare atl få yrkesfiskelicens. Enligt förbundens uppfattning borde med hänvisning lill vad nu sagts denna praxis omprövas. Pris- och raiionaliseringsstöd borde kunna utgå även till den som ägnar sig ät binäringsfiske framför allt inom skärgärds- och glesbygdsområden. Detla skulle kunna öka möjlighelerna atl bibehålla en bofast befolkning inom nämnda områden.

Förbunden delar utredningens uppfattning att åtgärder måste vidtas för alt förbällra silualionen för yrkesfisket. Tyvärr måste dock konstaleras atl utredningen inle kommit med nägra förslag lill lösning av de verkligl slora problemen, nämligen konkurrensen om de ovan nämnda värdefulla fisksla-

Prop. 1984/85:143 80

gen.------ Dessa frågor bör med det snaraste bli föremål för förnyad

utredning.

Förbunden tillstyrker emellerlid utredningens framlagda förslag dock med undantag för dess resonemang när del gäller frågan om ersättning för inlrång i samband med inskränkning av ryssjefisket inom enskilt vallen på västkusten.

Man kan konstatera all fiske med ryssja på enskilt vallen på västkusten har bedrivits och bedrivs med stöd av enskild fiskerätl. Ett förbud mol sådant fiske innebär uppenbarligen etl intrång i den enskilda fiskerätten. Atl fiskei får bedrivas jämväl av annan kan inte ändra detla faktum. För detla inlrång bör rimligen ersällning utgå.

3.32 Norrbottens skärgårdsfiskares förening: Fängslinlensiva red
skap som trål bör förbehållas yrkesfisket. Vi tillstyrker att trälfisket ulan-
för Norrbottens kust förs in under de allmänna regler, som gäller för
trälfiske. Dock bör uianför Norrboltens kust, där resursen är begränsad
vad gäller siklöja, Fiskeristyrelsen kunna införa begränsningar i trålfisket
om siklöjan bedöms hotad.

Icke fångstintensiva redskap som nät och skolar och liknande rörliga redskap bör fritt få användas på allmänl vatten.

De begränsningar, som föreslås i 33 h § i fiskelagen kan i värsta fall hell utestänga alla andra än yrkesfiskare från fiske i stora delar av skärgården.

Slörsla hotet ser vi i alt fiskenämnden skulle få för stort inflytande tillsammans med länsstyrelsen.

Vår kännedom om fiskenämndens sammansättning och vissa yrkesfiskares inslällning till alla andra fiskare än s. k. yrkesfiskare gör atl vi ser nämnda paragraf i förslaget lill fiskelag saml 36b § i den föreslagna fiskeriförordningen som största hotel mot värt fiske.

Vi föreslår därför atl kommunstyrelsen i berörda kommuner, innan begränsningar får genomföras till förmän för yrkesfisket, måste tillstyrka dessa.

Norrboltens skärgårdsfiskare tillstyrker kommitténs förslag att ej ingripa i fisket med fasta redskap pä enskill vatten. När det gäller upplåtelse av fiske på allmänt vatten, s. k. kronfiske, bör yrkesfiskare ges företräde, men rätt till fiske med fasta redskap bör även kunna ges lill andra fiskande.

3.33 Sveriges fiskares riksförbund:- vi förväntar oss atl berörda

myndigheter, när sä är befogat, ocksä vågar fatta beslut som innebär begränsningar i allmänhetens fiske.

----- Fördelning av kvoter m. m. mellan olika kategorier yrkesfiskare

är en fråga som vi anser bör hanteras inom fiskets egna organisationer.

Prop. 1984/85:143 81

----- Det är av största vikt att åtminstone del förslag som nu kommit
tén framför vad gäller fiske med trål, måtte genomföras av statsmakterna.

------ SFR delar kommitténs uppfatlning att andra fiskande än licen
sierade yrkesfiskare även fortsättningsvis bör få fiska efter kvoterade
fiskslag.---

Yrkesfisket känner dock slor oro för atl länsstyrelserna inte kommer att våga ta de initiativ till begränsningar som ett fortsatt kustfiske kräver. Vi har också i olika sammanhang kunnat konstatera att länsstyrelserna har dålig kunskap i fiskefrågor. Yrkesfisket har i regel inte heller några represenlanter i länsstyrelsernas lekmannastyrelser. Detta förhållande måste enligt vår uppfattning rättas till om fiskekommitténs förslag skall kunna få praktiska resultat. Länsstyrelsernas befogenheter måste också klart slås fast och besluten utformas på sådant sätt att respektive länsstyrelse vågar verkställa olika begränsningar.

Kommitténs förslag beträffande trälfiske i insjövatien tillstyrker vi. För
övrigl beklagar vi att kommittén inte ansett sig ha möjligheter att över
huvud taget införa några begränsningar i de enskilda vattnen.

Inom yrkesfisket har vi fastställt en gräns på 40000kr. i lägsta infiskning eller 22000kr. i lägsta bruttoinkomst, dvs. före sociala avgifter och skatt, från fiske för att omfattas av fiskets s. k. trygghetspaket. Dessa belopp överensstämmer också med kraven för medlemsskap i fiskarnas arbetslöshetskassa. Vi anser att dessa gränser på ett tillfredsställande sätt avgränsar kategorin yrkesfiskare. Vi föreslår alltså att utöver momsvillkoret även ovanstående krav på infiskning eller bruttoinkomst införes som definition av begreppet yrkesfiskare.

3.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Det ohämmade fis
ke som sker med yrkesmässiga redskap, och då inte bara trål, av icke
yrkesfiskare är ett hot mot fiskei som biologisk resurs och mot etl ur
samhällelig synvikel riktigt utnyttjande. Det är enligt förbundets mening
rimligl att del fiske; yrkesfiske, husbehovsfiske och handredskapsfiske,
som är mesl värdefullt ur samhällets synpunkt ges företräde framför annat
fiske.

Atl, som utredningen, endast föreslå att trälfisket förbehålls yrkesfisket är ej tillräckligt och måste ses som en anmärkningsvärd eftergift till de kalegorier fiskande som i huvudsak har sin anställning i annan verksamhet. Förbundet vill särskilt peka på det nätfiske som bedrivs i laxens och havsöringens reproduklionsområden samt i vandringsstråken som förutom att skada förutsättningarna för såväl yrkesfiske som handredskapsfiske utgör elt hol mot dessa arters överlevnad. 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 82

---- Enligt förbundels uppfattning bör detla företräde gälla endasl

framför de fiskande som använder yrkesmässiga redskap och andra rörliga redskap förulom handredskap.

Förbundel motsätter sig i princip inle fredningsområden dvs. områden som omfattas av fiskevårdande ålgärder och där totalt fiskeförbud kan gälla, men dessa måste ges en begränsad omfattning både i lid och rum och ha till syfte att skydda vandringsfiskens gång vid lek. På sikl måste emellertid enligt förbundets mening radikala inskränkningar i rätten all ulöva fiske vidias och härvid bordel rekreationsmässiga fisket med handredskap samt yrkesfisket prioriteras, något som inte i lillfredsställande omfattning beaktats av utredningen.

3.36 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Förslaget om att vid västkusten skall fisket med ryssjor kunna begränsas även i enskill vatien, kan innebära, atl del husbehovsfiske som förekommer med della redskap får upphöra. För husbehovsfisket skulle delta innebära etl hårt slag. Där har man sedan uråldriga lider varit van vid att sälla ul en eller flera ryssjor för fångst av ål eller torsk för hushållsbruk.

Förslagel om att trålfiske skall förbehållas yrkesfiske tillstyrks.

Det föreligger icke något behov av atl vid svenska västkusten införa sådana fiskereglerande ålgärder som utredningen föreslår, nämligen i form av begränsningar av allmänhetens rätt att fiska, eller all viss grupp fiskande skall kunna ges företräde framför annan att bedriva fiske, varför utredningens förslag härom avstyrks.

Det bör icke införas en lag som innebär möjlighet för en grupp i samhällel att begära åtgärder mol annan grupp i samhället med tillhjälp av en partsammansatt myndighet.

4 Rationaliseringsstöd

4.7 Fiskeristyrelsen: Som kommittén påpekat är villkoren för det slatliga
raiionaliseringsstödet förmänliga. Statsmakterna har uppställt elt inkomst-
politiskt mål för de personer som är sysselsatta i näringen. Dessutom finns
det ett konsumentpoliliskt mål. För att nå dessa mål är det nödvändigt alt
rationaliseringsmedel ställs till styrelsens förfogande på förmånliga villkor.
I annat fall bör statsmakterna ändra de fiskeripolitiska målen.

4.11 Statens industriverk------- vill framhålla alt om investeringar i

byggnader för fiskberedningsinduslrin inte kan självfinansieras bör naturligtvis möjligheten att finansiera via bank eller annat kreditinstitut i första hand undersökas. En sådan finansiering kan också kompletteras med krediter från den regionala utvecklingsfonden. I andra hand kan möjligheten till lokaliseringsstöd undersökas.

Prop. 1984/85:143 83

4.19 Länsstyrelsen i Stockholms län------- anser att villkoret för att

åtnjuta slatligt stöd skall vara innehav av fiskelicens. Länsstyrelsen vill
dock betona viklen av att begreppet yrkesfiskare inte definieras så alt
skärgårdsbornas husbehovsfiske och fisket inom kombinationsföretaget -
skärgårdsföretagel - faller utanför.

4.33 Sveriges fiskares riksförbund: Del är också myckel tveksamt

om det går att uppnå rällvisa och en önskvärd fördelning av slödet om alltför många regler slälls upp. Vi är därför tveksamma till att rationaliseringsslödel i alltför slor utsträckning kopplas till möjligheten att påverka fiskets inriktning.

SFR tillstyrker kommitléns förslag atl andra former av investeringar än enbart torskrensningsmaskiner skall kunna få bidrag för att underlätta fisket efler torsk eller andra fiskslag som efterfrågas på marknaden.

Vi anser den bästa effektiviseringen av den svenska beredningsinduslrin
vara atl en samordning av alltför små enheter genomföres. Små industrier
utspridda runl kusten ger inle konkurrenskraft på den europeiska markna
den och möjlighet att därigenom främja en ökad export. Vad Sverige f. n.
behöver är sannolikl rationella och konkurrenskraftiga beredningsindu-
slrier som har möjlighet atl konkurrera med de danska industrierna så att
svenskfångad fisk i berett skick bältre kan hävda sig på europamarknaden.
Förhållandena vad gäller den svenska marknaden är annorlunda. Små
industrier, rökerier o. dyl. är av stor betydelse för en ökad inhemsk avsätt
ning. ---

5 Prisreglering

5.5 Näringsfrihetsombudsmannen har inle funnii anledning all änd
ra sin ståndpunkt lill utbyggnaden av regleringssystemet inom fisket. När
nu ytterligare regleringsåtgärder diskuteras finner NO anledning att erinra
om vad som i förarbetena till konkurrenslagen sägs om offentliga särregle
ringar. --

Med hänsyn lill vad kommittén anfört finner NO det angeläget att en

översyn görs av rådande prisregleringssyslem. en sådan översyn

bör ges en bredare inriktning än vad som jordbruksnämnden som regleringsmyndighet torde avse. I övrigt vill NO på denna punkt i stort instämma i atl de frågor kommittén lar upp bör beaktas. Det gäller särskilt frågan om åtgärder mot stigande regleringskoslnader för export. Åtgärder bör snarast vidtas för att styra fiskeinriktningen mot lönsam produktion och för att förhindra en utveckling liknande den inom jordbruket med ständigt växande överskolisproduklion som måste avsättas utomlands till priser som motverkar uppfyllandet av inkomstmålei och som därmed till sist drabbar de svenska konsumenlerna i form av ökade kostnader för regle-

Prop. 1984/85:143 84

ringen. Svenska direkllandningar utomlands kan därulöver innebära alt utländsk beredningsindustri lillförs svensk råvaru lill lägre priser än som tillämpas för svensk beredningsinduslri, vilken därigenom försätts i ett besvärligt konkurrensläge. Ell sätl all undvika denna situation vore all använda världsmarknadspriset som lägsta pris i regleringen. Della förulsäller dock atl tillämpningen av normprissystemet ändras för atl inte kostnaderna för ökade pristillägg skall bli alltför slora.

----- Enligt kommillén bör en nalurlig utgångspunkt vara all öka

varutillförseln och öka fisket efter fiskeslag som efterfrågas pä marknaden. Härvid bör de möjligheter som rationaliseringsslödel och prisregleringen erbjuder utnyttjas. NO kan instämma i dessa synpunkler.

5.6 Statens pris- och kartellnämnd:--------------------------------- SPK:s prisövervakning

lyder således inle pä atl förstahandsmoilagarna medvetet använder lagstapriset som utgångspunkt vid framräkning av avräkningsprisei trots atl del verkliga partipriset är högre än lägslaprisel. De låga avräkningspri-serna lorde i stället kunna förklaras av världsmarknadsprisernas ulveckling, vilken förstahandsmoilagarna inle kan påverka.

----- Såvida del inle finns möjligheter alt ge riktade subventioner till

svensk beredningsindustri eller att höja priserna på svenskfångad fisk genom atl införa tullar på importen, kan problemen enbari lösas genom all lagstapriset följer världsmarknadspriset. Nämnden avvisar tanken på elt högt lägslapris och dispensförfarande av samma skäl som ulredningen pekat pä.

SPK vill här peka på några möjligheter att dels förslärka regleringsekonomin, dels använda de nuvarande medlen pä ett effektivare sätt än hittills, för att ge sillfisket bättre lönsamhet på sikl utan att försämra situationen för konsumenterna. Enligt SPK:s mening skulle följande åtgärder inom normprissystemets ram kunna avhjälpa de största bristerna i systemet.

Kosinad/

Besparing,

Mkr

/oj/nai/för prisregleringen 1983 58

Åtgärder

1 Lägstapris = världsmarknadspris (ökade pristillägg). +25

2 Besparing genom minskning av normkvantileten för syd-och västkusten, så att besparingen motsvarar den merin-läkt, som uppstår för fisket genom atl försäljningen till beredningsindustrin ökar på bekostnad av försäljningen till

fiskmjöl (följd av åtgärd I). -(15-32)*

3 Besparing genom att kostnaden för överskoll minskar när
delar av överskottet kan säljas till beredningsindustri (följd

av åtgärd 1). -(3-6)*

4 Förstärkning av regleringskassan genom de prisreglerings
avgifter som kommer in när försäljningen till beredning
ökar på bekosinad av försäljningen till fiskmjöl (följd av

åigärd 1). -(0,5-1)*

Prop. 1984/85:143 85

Kostnad/

Besparing.

Mkr

.■i Besparing genom alt fiskaren varje år gör en prisslödsredo-
visning (efter modell av momsredovisningen). Svensk Fisk
beräknar hur slor skillnaden varit mellan det faktiskt utbe
talade pristillägget och det "önskade utfallet" enligt inlen
tionerna i normprissyslemet fiir varje förslahandsmotla
gare. --- Fiskaren betalar tillbaka mellanskillnaden lill

regleringskassan, alternativt får ytterligare lillskoit. - 7.5

6 Olika normpriser, jiimförelsepriser och normkvanlileler för
oslkusten respektive syd-/väslkusten för alt uppnå den öns
kade styrningen av sillfisket, eflersom pris- och marknads
bilden skiljer sig för kuststräckorna ej beräknal

Beräknad kostnad för prisregleringen efler genomförande

av fem av de föreslagna åtgärderna 36..S-S7

* Beräkningarna baseras på förulsällningen all ?i5-15 procent av försäljningen till fiskmjöl respektive överskott skulle kunna överföras lill beredning.

-------- Utredningen diskuterar möjligheten all lillåla ett s.k. industri
fiske efler fisk lill fiskmjöl och djurfoder. Enligt SPKs mening bör en sådan
möjlighet finnas om det svenska lägslaprisel skall följa EGs lägslapris.

Ulredningen diskulerar också möjligheten atl maximera beloppet för prisstöd varje år. SPK anser att denna möjlighet bör övervägas och att fördelningen av prisstödet mellan fiskare bör utvärderas konlinueriigt.

5.7 Fiskeristyrelsen:--- Ett lågt lägslapris påverkar- koslnaderna

i regleringsekonomin vilkel kan upplevas som problematiskt. Mol denna bakgrund bör regleringens inverkan pä exportmöjligheterna övervägas.

5.8 Statens jordbruksnämnd: Inledningsvis vill jordbruksnämnden rent all
mänt framhålla all många av de förslag och tankegångar som kommittén
för fram redan har genomförts eller övervägts inom ramen för prisregle
ringen på fisk. Mer allmänt vill nämnden framhålla alt vissa av kommitténs
överväganden är svåra atl närmare kommentera därför alt de har karaktär
antingen av mer skissartade förslag eller också har formen av mer all
männa uttalanden.

Jordbruksnämnden delar kommitléns uppfatlning atl olönsam export

inte bör få äventyra fiskprisregleringens ekonomi. Nämnden vill

peka pä atl exporten numera är betydligt större än för 7-8 är sedan då
rikllinjerna för fiskeripolitiken drogs upp. Enligt nämndens mening bör
denna fråga ånyo mer ingående prövas av statsmakterna.

Inom jordbruksnämnden har tagits fram olika modeller för begränsning

av pristilläggsutbelalningarna.- Om modellerna skall tas upp med

syfte all nå en överenskommelse kring någon av dessa, lorde förhandlings
uppdraget till jordbruksnämnden behöva kompletteras med ett uppdrag om
att någon begränsningsmodell skall införas.

Prop. 1984/85:143 86

5.14 Statskontoret-- ifrågasätter----- licenssystemels fortsatta exi
stens. Genom alt fiskeföretagen kan välja atl arbela på en fri marknad ulan
prisstöd eller med kontrakt där eventuellt stöd inlemmas i de konlrakte
rade priserna torde det vara obehövligt att via licenser ge prisstöd.

Om fiskelicenser slopas bortfaller behovel av all begränsa antalet pri-märmoltagningsplalser för fisk. Leveranslider och -platser kan i stället kontraklsbindas.

5.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Utredningen förordar att prisstöd inom
ramen för normprissystemet belalas ut endast lill licensierade yrkesfiskare
som levererar lill uppköpare som deltar i en samordning av försäljningen.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

5.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: Kommittén förordar etl syslem

där prisstödjande åtgärder kan komma ifråga endast till licensierade yrkesfiskare som levererar till uppköpare som deltar i en samordning av försäljningen.

1 likhet med fiskenämnden biträder länsstyrelsen kommitténs förslag i
denna del.----

5.33 Sveriges fiskares riksförbund delar kommitténs uppfatlning att genom
en samordning av förstahandsmottagningen skulle större kvantiteter kunna
avsättas lill bättre priser. Bristen på samordning innebär därför sannolikt
kostnader för prisregleringssystemet.

5.37 Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. är positiv till tankegångarna att använda särskilda prisregleringsmedel för speciella insatser genom pristillägg. En sådan mera flexibel komplettering av systemel kan lösas med den teknik regleringen idag förfogar över. Svensk Fisk hänvisar till de ärliga normprisöverläggningarna där riktlinjer för sådana stödformer kan dras upp och ocksä till att problem inom fisket ofla uppstår med mycket kort varsel. Svensk Fisk skulle i sädana fall kunna lämna marknadsanpassat stöd.

5.38 Kooperativa förbundet: När det gäller inriktningen av yrkesfisket delar KF utredningens negativa inställning till s.k. riktade licenser och anser att prisregleringsmedel kan användas för särskilda insalser genom pristillägg för att stimulera ökning av ett önskat fiske.------------------

6 Förstahandsförsäljning

De flesta remissinstanser som har yttrat sig om de av utredningen presenterade samordningsalternativen anser att en samordning behöver

Prop. 1984/85:143 87

ske men att ett mer detaljerat förslag behöver utarbetas. Några förordar alternativet med fördelningscenlraler. Förslagel alt samordna förstahandsmottagningen avslyrks också av några remissinstanser.

6.5 Näringsfrihetsombudsmannen: Enligt NO:s mening skulle det

skisserade förslagel innebära en ganska genomgripande förändring. Den slarka centraliseringen torde innebära att konkurrensen i stort upphör i det försia distributionsledet. Detla lorde enligt NO på längre sikt innebära allvariig risk för försämrad effekiiviiel. Detla kan även komma alt gälla den vidare distributionen av färsk fisk till den slutliga konsumenien vilken kommittén inte alls behandlat. Det är inte uteslutet alt förändringen leder till atl tillgången på färsk fisk minskar. Även vid exportförsäljning kan avsällningsproblem uppkomma genom att centralen måste upparbeta nya försäljningskanaler. Samtidigt kan förslahandsmotlagare som i dag är inriklade på export få besvärliga omställningsproblem. Det är därför angeläget all man noga överväger olika aliernaiiva lösningar av samordningsfrågan och hur effektiva dessa är i förhållande till det distributionssystem som nu fungerar under konkurrens. Det torde finnas också andra lösningar på problemel med oenhetliga avräkningspriser. missriktade pristillägg och andra svagheter i rådande syslem än dem som kommittén diskuleral och som inte kräver sådan samordning som kommillén förordat.

6.6 Statens pris- och kartellnämnd: Problemen med samordningen

kan enligt SPK:s mening delvis förklaras av de olika pris- och marknads
förhållanden som råder pä olika kuslsträckor. Den främsta orsaken lill
skillnaderna i avräkningspriserna är att sillfångsten inte består av en enhel
lig produkt, ulan av flera olika produkter som har olika egenskaper, säljs
på olika marknader, möter olika efterfrågetryck och därmed skiljer sig åt
belräffande marknadspriset.

Enligt nämndens mening finns det en belydande risk för att konsumenternas tillgång till färsk fisk minskar om utredningens förslag genomförs.

Nämnden vill betona vikten av att realistiska lösningar av distributionsproblemen finns färdiga innan etl beslut om centraliserad distribution fattas. 1 annat fall kan konsumenternas tillgång till färsk fisk minska.

Sammanfattningsvis finns det enligt SPK:s mening en betydande risk för alt de svenska konsumenterna skulle få svårare att få tillgång till färsk fisk, samt att näringen föriorar betydande marknadsandelar på den internationella marknaden om utredningens förslag till samordning genomförs.

---- Förutsättningen för att rationaliseringsvinster i distributionen ska

uppstå genom utredningens förslag bedömer SPK som mycket små, medan

Prop. 1984/85:143 88

sådana förulsällningar torde finnas om samordningen sker via Svensk Exportfisk, som redan har etablerade försäljningskanaler.

En samordning av den inhemska försäljningen bedömer SPK inle som nödvändig när samordningen av exporten är genomförd. De fördelar som kan uppnås för konsumenterna genom en bibehållen konkurrenssituation på den inhemska marknaden, uppväger enligt SPK:s bedömning de eventuella besparingar som kan åstadkommas genom en samordning av den inhemska försäljningen.

Slulligen anser SPK atl någon begränsning av antalet förstahandsmoltagare inte är önskvärd. Skälen härtill är dels alt konsumenlernas tillgång till färsk fisk riskerar att minska, dels att konkurrens mellan företag ger upphov till fördelar för samhället, bl.a. genom att medföra en press nedåt på priserna. Konkurrenslagstiftningen bygger på grundtanken all fri konkurrens och fri näringsotövning har övervägande posiiiva verkningar genom att bidra till effektivitet och utvecklingsförmåga inom näringslivet.

6.7 Fiskeristyrelsen: - -— Så länge Sveriges sillberedningsindustri består
av etl stort antal fileteringsmaskiner vilka ligger spridda över ett mycket
långt kustområde i relativt små enheter, blir exporten försäljnings-, leve
rans- och transportmässigt handikappad genom en splittrad produktion.
Därav följer svag slagkraft och därpå följande underlägsenhet i konkurren
sen med Danmark. Rationalitet och effektivitet bäde i produktion och
distribution/transport och kreativitet i internationell marknadsföring/kund
bearbetning är värden, som väger mycket tungt i detta sammanhang.

Enligt styrelsens mening är en samordning både av försäljningen och beredningen nödvändiga för att få en internationell slagkraft. Det är dock från styrelsens erfarenheter svårt att värdera det ena alternativet framför det andra. Denna slutsats gäller även för det alternativ som föreslagils av Svensk Exportfisk, Stockholms läns försäljningsförening och Blekingefisk.

6.8 Statens jordbruksnämnd: Jordbruksnämnden delar kommitténs

uppfattning att en samordning av fiskförsäljningen är önskvärd, både för att ge konsumenterna ett bättre utbud på färsk fisk och samtidigt öka avsättningen för fisket. Nämnden är dock tveksam till om en samordning i sig leder till att prisregleringens ekonomi pä sikt förbättras i någon nämnvärd omfattning.

---- Ett samordnat utbud skulle knappast ändra de internationella

marknadsbetingelserna. Jordbruksnämnden anser ändå att de vinster som finns i en samordning av förstahandsförsäljningen skall utnyttjas.

---- Jordbruksnämnden anser att den inhemska distributionen av fisk

Prop. 1984/85:143 89

skulle kunna göras effektivare än den är idag och därigenom nå ell större antal konsumenler. En förutsättning härför är att en samordning kommer till stånd. Vissa beslämmelser i livsmedelslagstiftningen lorde också behöva ses över. Ålgärder av detta slag bör kunna leda till en rationellare distribution och försäljning av färsk fisk. För atl den inhemska marknaden skall kunna erhålla ett brett utbud av färsk fisk måsle självfallel auktionerna inbegripas.

Kommillén presenterar två alternativa modeller för hur fiskels samord
ning kan gå till.-

Det första alternativet innebär i praktiken atl den gemensamma

organisationen kommer alt arbeta framför allt med exporl av sill/ström
ming och torsk.-

Förslaget innebär att Svensk Fisks lägstapriser sätts ur spel.

Jordbruksnämnden kan för sin del inte tillstyrka att endasl en part, nämli
gen fiskarna, skall fastställa lägstapriserna om dessa även fortsättningsvis
skall ha nuvarande betydelse för prisregleringen.

Även mer allmänt vill jordbruksnämnden påpeka atl del finns en viss risk för all det av kommittén skisserade förslagel kan ha negaliva effekler ur konkurrensbegränsningssynpunkt och att det därför är vikfigt all även dessa frågor tas med i bedömningen av hur en eventuell samordning skall åstadkommas.

Det andra alternativet innebär atl all första leverans av fisk obligatoriskt
sker till s.k. fördelningscentraler.

---- En av grundförutsättningarna för normprissystemet får anses

vara att marknadspriserna direkt får påverka avräkningspriserna. Ett sy
stem med fördelningscentraler skulle såvitt jordbruksnämnden kan bedö
ma uppfylla denna förutsättning. Nämnden anser dock att centralerna
dessutom sinsemellan borde samarbeta och tillsammans kunna erbjuda
kunderna etl brett sortiment av fisk.

6.14 Statskontoret: Den beredningsindustri som är under uppbyggnad bör

förses med i försia hand svensk fiskråvara.

Del är sannolikt att även sådana fiskeföretag där personalen har fisket som enda inkomstkälla tvingas all konlraklsbinda sin produklion åtminstone om fisken huvudsakligen skall gå till industriell vidareförädling i Sverige. Prisstödet skulle då kunna ges till sådana organisationer som har behov av en kontinuerlig tillförsel av färsk fisk atl användas dels för all förbättra vidareförädling, marknadsföring och distribution och dels lill aU hålla leverantörsprisel pä en lämplig nivå. Sä länge som det lönar sig att landa fångsterna i utländska hamnar kommer del naturligtvis inte vara attraktivt atl kontraktbinda sig.

Prop. 1984/85:143 90

6.15 Riksrevisionsverket anser inte ulredningens framställning vara

tillräcklig för etl slällningslagande i sakfrågan. Del torde krävas både en utförligare diskussion av de problem förslaget är avsett alt lösa och en mer konkret presentation av själva förslaget. I detla sammanhang finns det särskild anledning atl pröva i vilken utsträckning en samordnad försäljning och distribution verkligen kan förväntas medföra etl väsenlligl förbättrat marknadsläge för näringen. Ett dominerande problem för näringen och regleringsekonomin är avsättningen av den stora fångsten av sill/strömming. Kommer en samordnad försäljning att märkbart öka marknadens förmåga all absorbera hela fångslen lill lönsamma priser? Utredningen anför inga skäl för att så skulle vara fallel.

6.20 Länsstyrelsen 1 Östergötlands län: De problem som synes vara

förknippade med tillskapande av nya förstahandsmottagare borde ha belysls mer i ulredningen.

6.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stöder kommitténs

förslag att en central inrättas dit de anslutna förstahandsmoilagarna förbinder sig alt leverera den fångst som inte används i den egna beredningsinduslrin. Centralen bör kunna få underlag för en myckel effektiv försäljningsorganisation inom och utom landet.

Länsstyrelsen vill-- kraftigt understryka kraven på rationell och

sammanhållen marknadsföring för vattenbrukets produkter. Det är därför mycket viktigt att odlare, eller deras samarbetsorgan, skall kunna ansluta sig till samordningen av försäljning och distribution.

6.27------------------------------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län har funnit att den alllmer

ökande direktförsäljningen från fiskarena på sikt är ett hol mot alt förbättra
avsättningsmöjligheterna t.ex. av strömming.

Länsstyrelsen anser att detta förslag är myckel bra men del är viktigt all förslaget förankras i en tidsplan. Att överlämna förslaget till fiskarorgani-salionerna som i samråd skall genomföra förändringarna kommer inte alt lösa detla problem särskilt snabbt.

6.28--------------------------- Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allt talar för atl matfiskproduk-

tionen kommer att öka kraftigt under den närmaste tiden och länssstyrelsen bedömer del sannolikt att odlarna kommer vara i behov av samordnade insatser vad gäller distribution och försäljning av fisk. Länsstyrelsen bilräder fiskenämndens mening att fiskodlarna i inlandet bör få möjlighet atl ansluta sig till den samordning som kan komma till slånd och alt det är angeläget med sädan samordning.

Prop. 1984/85:143 91

6.30 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten vill

betona vikten av all distributionen så långt möjligt hanteras på kommersiell och ekonomiskt lönsam basis. Detta har också varit en utgångspunkt i del av DSH initierade projekt Fidi.

Genom atl inrätta ett förmedlingsorgan kan man erhålla rationell och stabil färskdistribulion från producent till konsument. Verksamheten avses starta som ett skalprojekt/pilotprojekt där minst två regioner förses med färsk fisk från åtminstone tre kustavsnitl saml viss importerad vara. Vid positivt utfall skall Fidi successivt kunna göras landsläckande.

6.33 Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig starki förslaget om

fördelningscentraler. Vi anser att detta skulle innebära atl de ekonomiska föreningar och de privata förstahandsmottagare som finns etablerade idag och som till stor del utför ett rationellt och föredömligt arbete vad gäller förstahandsmottagningen av fisk, skulle komma att bli tvungna att avveckla sin verksamhet. Det finns med delta system inget intresse för en fiskare att tillhöra den ekonomiska föreningen eftersom all fisk då endast får tas emot utav de olika fördelningscentralerna.

Del andra förslaget, som kommittén förordar, påminner till slor del om de förslag till samordning som SFR har utarbetat. Vi instämmer till fullo i della förslag och vill på nytt betona vikten av all statsmakterna bidrager till systemels genomförande genom att koppla möjligheterna att erhålla pristillägg till atl leverans sker till de föreningar, som inordnar sig i en samordning.

6.37----------------------------------- Regleringsföreningen Svensk Fisk ek. för. anser sig icke kunna

bedöma om något av de tvä alternativa modellerna som skissats kommer all ge de fördelar som utredningen vill uppnå. En mängd frågor har icke klargjorts beträffande den praktiska tillämpningen, bl. a. hur den nuvarande auklionsförsäljningen kan komma att påverka det tänkta försäljningssystemet.

Svensk Fisk anser liksom utredningen att en effektiv förstahandsförsäljning och distribution av fisk är nödvändig för atl fiskerinäringen även i fortsättningen skall utvecklas positivt. Det krävs också ett samarbete med beredningsindustri och med olika handelsled. För att uppnå effeklivisering och ökat samarbete krävs samordnade insatser i hela kedjan.

6.38---------------------- Kooperativa förbundet: Inte minst får KF understryka betydel
sen av att söka skapa en ökad konsumtion av svenska sillprodukter såväl
inom som utom landet. Detta kan ske dels genom en elTektivisering av
distribution och marknadsföring av färsk fisk i Sverige och dels genom
konsumentupplysning och andra konsumtionsbefrämjande ålgärder. När
del gäller den framfida förväntade marknadsutvecklingen anser KF att

Prop. 1984/85:143 92

ulredningen inte tillräckligt sökl analysera denna och dra konsekvenserna av utvecklingen under senare år - särskilt för sillfisket som väger så tungt i fiskprisregleringen.

----- Enligt KF:s uppfattning medför del första förslaget inte någon

effekiiv lösning av den svenska fiskförsäljningen. Del av utredningen föreslagna andra alternativet till samordningsmodell med leverans av fisk till ett antal fördelningscentraler bör dock enligt KF:s uppfattning kunna vara en modell att bygga vidare på. En viktig förutsättning härför är dock att dessa fördelningscentraler samarbetar inbördes för atl kunna erbjuda kunderna ett lämpligt sortiment. Det är inom normprissystemet väsentligt all marknadspriserna direkt påverkar avsättningspriserna och enligt KF; s uppfattning är det tänkbart att en dylik modell kan innebära risker för prishöjande effekter för konsumenterna. Det är sålunda angelägel atl man ytterligare analyserar och utvecklar denna modell för alt konslalera vilka besparingar resp. effektivitetsvinster som kan göras jämföri med nuläget. Enligt ulredningens förslag skulle fördelningscentralerna ägas och administreras av fiskarnas fackliga organisalioner men KF anser del tveksamt om man härigenom kan åstadkomma en tillräckligt marknadsinriktad organisation. Därför bör kanske olika grupper som represenlerar både köpare och säljare delta i fördelningscentralernas verksamhet. Som KF framhållit tidigare i olika sammanhang är det väsentligt att konkurrensen inte elimineras och att den konsumentkooperativa och den privata grossistverksam-helen med fisk inte påverkas negativt. KF får därför föreslå att man lägger detta förslag till samordningsmodell i botten och under medverkan av olika intressenter söker konstruera en ändamålsenlig lösning av förstahandsmottagningen med beaktande av hela distributionskedjan fram till konsumenterna. KF anser det härvid vara betydelsefullt all man även söker utröna lämpliga vägar att tillskapa behövliga ekonomiska resurser.

6.39 Sveriges grossistförbund: Vår uppfattning är att man inom den

fria konkurrensens ram kan uppnå en ökad effektivitet bland förstahands-
mottagarna.----

Vi tror i och för sig att möjlighelen att öka konsumtionen är begränsad,
men vi menar ändå att en kraftsamling av fiskare, förstahandsmoltagare,
industri, partihandel, detaljhandel och berörda myndigheter kan leda till en
viss ökning av konsumtionen. Varje åtgärd som kan bidra till atl förbättra
marknadssituationen är positiv. Lämpligen bör en grupp lillsäiias med
marknadsföringskunnigt folk från respektive part.

I stället för en central exportförsäljning som enligt vårt sätt all se i många fall skulle minska den svenska exporten skulle man kunna genom en flexiblare prissättning av JN eller Svensk Fisk stödja de erkänt dukliga exportörer som idag finns.

Prop. 1984/85:143 93

Vi säger nej till de samordningsmodeller som ulredningen föreslår och föreslår iställel alt kraftfulla åtgärder vidtas inom normprissystemets ram för alt bl.a. öka effektiviteten bland förstahandsmoltagarna.

----- Branschens utveckling skall bygga på fri konkurrens.

----- Ökade insatser pä marknadsföring.

6.40---------------------------------------------------------------- Sveriges sill- fisk- och skaldjursproducenters förening delar

uppfattningen att mottagningen och distribulionen av fisk kan samordnas på elt mer effeklivi sätl. Det är föreningens uppfattning att del finns möjligheter lill kostnadsbesparingar, exempelvis om antalet förstahandsmottagare och kanske också anlalel landningsplatser minskas. Föreningen tillstyrker tanken pä samordning på de av utredningen redovisade grunderna.

1 båda förslagen ingår atl söka höja prisnivån på fiskråvaran totalt sett. Syftet med detla anges i första hand vara atl trygga normprissyslemet, vilkel föreningen sympatiserar med. Föreningen vill emellerlid av konkurrensskäl varna för en alltför långtgående ambition i alt höja prisnivån på fisk. Den svenska berednings- och konservindustrin är beroende av den internationella prisnivån. Skulle man av fiskeripolitiska skäl komma alt höja prisnivån på fiskråvara alltför myckel, kan man hamna pä en nivä som medför all industrin kommer i en ofördelaklig konkurrenssituation, exempelvis i förhållande lill den danska industrin. En sådan situalion skulle enbari ge utländsk beredningsindustri fördelar på svensk beredningsindu-slris bekosinad.

Varje form av samordning bör, enligt föreningens uppfatlning, för alt vara lyckosam, marknadsorienleras. I detta sammanhang vill föreningen påpeka alt ell mera marknadsorienterai fiske också kan påverka lönsamhelen i branschen genom bältre priser och större volymer. Ett exempel på bältre marknadsorientering är alt fisket tillmötesgår färskfiskmarknaden och konservindustrin i deras önskemål om kontinuerlig leverans av färsk råvara. Industrin behöver råvaror för produktion även mändagförmidda-gar, en kontinuerlig tillförsel av kolja för fiskbullelillverkning etc. En fördelningscentral kan möjligen bidraga lill ett mera marknadsorienterai fiske, en koordinerad färskfiskmarknad och ett tillmötesgående av industrins önskemål.

6.41----------------------------------------------------- Blekingefiskarenas centralförening ek. för.: Det förslag som

presenteras av ulredningen är ju på inlel säll detaljerat. Självklart är det mänga frågor, som ställs och som del är svårt att få några svar på. Många frägor borde ändå besvarats för att del skall gå att ta konkret ställning till förslaget.

T. ex. Vem har ansvarel för all fisken verkligen säljs lill bästa pris?

BFC eller centralen?

Hur skall överskollen fördelas mellan de olika förstahandsmoltagarna?

Prop. 1984/85:143 94

Vem tar hand om färskmarknaden?

Kan vi eller våra dotterbolag överhuvud tagel skriva långsiktiga avtal på hel fisk ulan alt dessa kolliderar med leveransplikten till centralen?

Hur kommer centralen all byggas upp? Kommer man atl överta en redan existerande organisation och sedan bygga vidare pä denna eller skall något helt nytl skapas?

Hur mäter man resullat och effektivitet i centralen?

Hur skall man praktiskt klara av distribution med flera hundra landningsplatser, som dessutom varierar frän tid till annan?

Vi har förståelse för att en del av dessa frägor är omöjliga alt besvara i nuläget. Samtidigt är det så att flera av svaren är viktiga att veta och/eller fä utredda innan slutgiltig ställning tas lill förslaget. Våra frågor fär inte lolkas så att vi är negativa till varje förslag till samordning.

En samordning måste arbetas fram efterhand, där sten läggs på slen och där fiskarenas fackliga och ekonomiska organisationer kan gä enat framåt hand i hand, samiidigi som det kunnande som finns hos nuvarande förstahandsmottagare utnyttjas.

Au med elt administrativt beslut om leveransplikt i ett slag styra så gott som all svensklandad fisk till en gemensam central, reser en rad problem, vars konsekvenser ingen kan överblicka.

6.42------------------------ Gävlefisk ek. för. m.fl.: Undertecknade fiskarägda första
handsmottagare på Oslkusten (region Ost) får härmed anföra följande:

Vi anser att den nuvarande förstahandsmottagningen fungerar bra. Mottagningen av sill/strömming och torsk har effektuerats avsevärt under senare är. Detta har skett successivt och fortgår alltjämt. Förstahandsmoltagarna har gått samman lill större enheter och mottagnings- och beredningsanläggningar har förnyats och moderniserats. På Ostkusten har 11 fiskförsäljningsföreningar slagits samman till för närvarande 5. Kontakterna och samarbetet mellan fiskförsäljningsföreningarna liksom med den privata fiskhandeln har förbätlrals, dels genom ökad telefonkontakt och dels genom gemensamma diskussionsmöten. Några drastiska samordningsåtgärder anser vi inte behöver vidtagas.

Det av utredningen förordade förslaget till samordning ser minst sagt krångligt ut. Den angivna målsättningen instämmer vi helt i. Den föreslagna samordningen tror vi däremot blir svår att genomföra. Vi ser inte atl en sådan åigärd kommer all medföra några förbättringar för fiskarna.

Regleringsiekniska frägor anser vi hör hemma i Svensk Fisk. Förbättringar av regleringen tror vi kan genomföras inom normprissystemets ramar, exempelvis ändring av reglerna för hur lägstapriserna skall fastställas.

6.43-------------------------- Östersjöfiskarnas fiskcentral kommer att arbeta för alt Sveri-

Prop. 1984/85:143 95

ges Fiskeförsäljningsföreningars Riksförbund (SFFR) genom stadgeändringar ändrar namn till Sveriges godkända förstahandsmottagares Riksförbund, och öppnas för medlemskap för alla seriöst arbetande förstahandsmoltagare, föreningar och privata. Pristillägg borde sedan endast utgå för fisk levererad till detla Riksförbund anslutna förstahandsmottagare.

ÖFCs slutsals av det ovanstående blir, atl den höjning av priserna som kan uppnås på färsk fisk, avsedd att säljas över disk, icke kommer att kunna täcka koslnaden för en slor paraplyorganisation. Effeklen av en påtvingad sådan kommer således alt bli att fiskarena drabbas av ökade koslnader i stället för att erhålla högre priser, något som måste ses som hell oacceptabelt.

7 Övriga förslag

7.7 Fiskeristyrelsen: Vattenbruk: Fiskeristyrelsen delar utredning
ens uppfatlning all det inle är moliveral att inordna odlingsverksamheten i
licenssyslemel.

Storsjön i Jämtland: Styrelsen tillstyrker ulredningens förslag .

Dessutom föreslär styrelsen alt det för laxfiske med laxlinor, laxdrivlinor
och laxnät ocksä skall fordras särskilt lillstånd utöver yrkesfiskelicens.
Motivet är del samma som framförts av kommittén i fråga om trålfiske
efter siklöja dvs risken för överfiskning .

En ledamot av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson) anför i särskilt yttrande: Undertecknad kan inte dela Fiskeristyrelsens förslag om att det för laxfiske med laxlinor, laxdrivlinor också skall innehas särskilt tillstånd utöver yrkesfiskelicens. Innehav av yrkesfiskelicens bör enligt min menig vara tillfyllesl för bedrivande av alla slags fisken. För närmare argumentation hänvisas lill SFRs yttrande över Laxfiskeuiredningens förslag.

7.9 Statens naturvårdsverk: Vattenbruk:------ Det är angeläget att

redan från början se lill att miljövårdsinlressena inte kommer i kläm. Bland annal måsle de miljömässiga konsekvenserna av elt utvidgat vattenbruk vara klarlagda så att tillståndsgivande myndigheter i förväg vet hur problemen skall mötas. Vidare är det viktigt att resurser och lid avsätts för alt i förväg kunna planera för hur vattenbruket skall kunna tillåtas expandera geografiskt, sä att "frontalkollisioner" med exempelvis mer betydande naturvårdsintressen kan undvikas. Slulligen bör man beakla vikten av att den akvatiska faunan inte ytteriigare utarmas genom etl utökat vattenbruk. Således bör inte vattenbruk få bedrivas med arter som kan tänkas medföra att inhemska, naturliga arter slås ut eller minskar drasiiski. Det blir sannolikl nödvändigl alt faslslälla regler som dels föreskriver vilka arter som får bli föremål för vattenbruk, dels anger hur anordningarna skall vara ulformade för att förhindra rymning.

Prop. 1984/85:143 96

7.13 Kammarkollegiet: Vallenbruk:- Kollegiel inslämmer hell i ul
redningens uttalande att det krävs en översiktlig planering pä kommunal
och regional nivå för att bestämma var vattenbruk bör kunna bedrivas.

7.16 Statistiska centralbyrån: Slalislik: SCB vill i detla sammanhang betona, atl även om det vore praktiskt möjligt all inhämta fångslområdesdata via avräkningsnotorna, så skulle detta inte kunna ersätta den mångsidiga informalion som i övrigl inhämtas via loggbokssyslemet. Uppläggningen och omfattningen av det toiala uppgiftsinhämtandel pä fiskels område är baseral på de rekommendationer som utarbetats av Förenta Nationernas jordbruks— och livsmedelsorganisalion (FAO) och Internationella rådel för havsforskning (ICES). Efler atl lidigare ha varit bristfällig betraktas numera den svenska rapporteringen lill dessa organ som helt lillfredsställande. För atl det skall vara möjligl att även i framliden fullgöra dessa åligganden fordras som elt minimum atl de båda nämnda informationssystemen inte begränsas.

Viss översyn av den regionala redovisningen av fångsterna i Östersjön synes dock påkallad med anledning av att säväl ICES som den Baltiska fiskerikommissionen beslutat alt från samtliga Östersjöstater infordra fångsidata per 10-12 delområden av Östersjön. Dessa områden bygger huvudsakligen på del rutnälssyslem som används i fiskeloggböckerna. Del lolala fängslutlagel i Östersjön måsle alltså kunna fördelas regionalt pä dessa delområden och rapporteras till ICES. Detta uppdrag åligger SCB.

Fiskekommillén föreslår inle nägra förändringar i gällande loggbokfö-ringsregler men understryker vikten av att uppgiftslämnandet förenklas och bättre anpassas till det fakiiska behovet. SCB ansluler sig gärna till denna ståndpunkt men vill bestäml varna för sådana förenklingar eller anpassningar som medför att underlaget för den regionalt fördelade rapporteringen från Sverige till internationella organ äventyras.

7.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län vill också understryka bety
delsen av all en översiktlig planering på kommunal och regional nivä
startas, som belyser nuvarande och framtida anspråk på vattenområden
för bl.a. fiskodling.---

7.22 Länsstyrelsen i Blekinge län biträder förslagel om planering för

vattenbruket.---

7.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vattenbruk: Del måste anses

rimligt all låta fiskodlingsverksamhelen slå utanför licenssystemet. Det är angeläget atl se till att denna verksamhet får bedrivas utan onödig kontroll

eller prövning.----

Storsjön i Jämtland:--- Länsstyrelsen delar kommitléns mening all

det bör vara möjligt att begränsa denna rätt lill fiske om det skulle visa sig

Prop. 1984/85:143 97

nödvändigl till förmån för yrkesfisket och att sådan fråga bör prövas av länsstyrelsen. Med hänsyn lill all yrkesfiske bedrivs i så ringa omfattning i Storsjön torde behov av sådan reglering för närvarande inte föreligga.

7.30 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Vattenbruk:

---- DSH vill peka på behovel av en helhetssyn när det gäller åtgärder

inom såväl yrkesfisket som vattenbruket och att dessas möjligheter att komplettera varandra som näringar beaktas.

7.33 Sveriges fiskares riksförbund: Vattenbruk:---------- Vi instämmer

- kommitléns förslag att de odlare som sä önskar skall kunna ansluta sig lill en samordning av försäljning och distribution. Det är i prakUken ingen skillnad mellan marknadsföring av fisk som är odlad eller om den är villfångad.

Storsjön i Jämtland: SFR inslämmer helt i kommitténs förslag att dessa frägor bör skötas genom regionala regleringar.

Slalistik:--- Vi är övertygade om all loggböckerna skulle kunna

undvaras genom en komplellering av avräkningsnotorna.

7.35 Vattenbrukarnas riksförbund: Vattenbruk: Förbundet instäm
mer hell i utredarnas uppfatlning om att kommuner och länsstyrelser
omgående bör planera sina vattenområden så att vattenbruket kan få
utnyttja lämpliga områden för odlingsverksamhet utan atl komma i konflikt
med andra vatteninlressenter. Förbundet anser vidare liksom utredarna att
vattenbruket inte skall omfattas av yrkesfiskets licenssystem, och att
näringen inle heller skall inordnas i det prisregleringssystem som gäller för
yrkesfisket. Beträffande frågan om gemensamma marknader för odlade
och fångade produkter anser förbundet atl detta på sikt är önskvärt och
möjligl, men atl detta i så fall kräver omfattande effekfiviseringar och
nytänkande inom fiskets försäljningsorganisationer.

8 Övrigt

8.8 Statens jordbruksnämnd: Med hänsyn till de av kommittén

accepterade marknadsprognoser som jordbruksnämnden gjort samt det faktum atl tullen för beredda produkter i allmänhet är högre än för råvaran, synes det tveksamt med en ytteriigare utbyggnad av beredningsindustrin för export.

7 Riksdagen 1984/85. t saml. Nr 143

Vi ser synnerligen allvarligt pi samordningstanken och vi är givetvis villiga att bidraga med olika lösningar som gagnar fiskarkiren.

Frågan har stötts och blötts vid olika saimankomster inom fiskets organisationer under läng tid. Det har varit svlrt att finna förslag t11l lösningar, som a11a kunnat ställa sig bakom. Nu har vi dock enats om denna skrivelse med förslag till samordningslösningar.

1/ Sanering av förstahandsmottagarna

Denna punkt anser vi ar den absolut viktigaste att lösa först. Vi anhåller därför att Jordbruksministern uppdrar it Jordbruksnämnden och Svensk Fisk ek. för. att skyndsamt se över förstahandsmottagningen.

För närvarande har vi ca 200 förstahandsmottagare inom landet. Antalet bör utan olägenheter kunna reduceras till ca 25 - 50 st., fiskarägda och privatägda. Krav bör ställas på förstahandsmottagaren att denne lämnar någon form av säkerhet för att prisregleringsavgifter inbetalas och att fastställda bestämmelser följs.

Prisstödet till fiskaren bör kopplas så att det endast utgår för leveranser gjorda till godkända förstahandsmottagare.

2/ Ändring av reglerna för lägstapriserna

För att ge möjligheter till konkurrens på lika villkor bör lägstapriserna gälla fritt köparen (inom landet) respektive fritt utförselort (vid export).

Oetta kommer att gynna de föreningar (och dess fiskare) som har god kvalité på sin vara,eftersom köparna i första hand kommer att göra sina inköp hos dem.

3/ Gemensam försäljningsorganisation

Någon ny paraplyförsäljningsorganisation är vi för närvarande inte mogna för. Det beror givetvis på att a11a har misslyckandet med Swefisk AB i alltför färskt minne. Istället har vi beslutat att utse en prisdelegation.

4/ Föreningarna tillskapar en prisdelegation

Prisdelegationen har till uppgift att fastställa marknadspriserna för olika ändamål (human konsumtion, industri, export, filépriser m.m.). Priserna skall vara flexibla, beroende på tillgång och efterfrågan. Fångstbegränsningar bör även kunna vidtagas av prisdelegationen när tillgången på marknaden är for stor.

I sammanhanget får vi inte glöinna bort att vi i dag tar upp betydligt större fångster än vad marknaden efterfrågar - med resultat att priserna konstant ligger vid bottennivån (lagstapriset).

Prisdelegationen skall bestå av en representant från vardera väst-, syd- och

Prop. 1984/85:143 100

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse av Stockholms läns flskförsäljning ek. för. m. fl. om samordning av flskförsälj ningen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetls av näringsfrihelsombudsmannen, Slaiens pris- och kartellnämnd, slatens jordbruksnämnd, slalskontorel, riksrevisionsverkel, Sveriges fiskares riksförbund. Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för., Kooperaliva förbundel, Sveriges grossistförbund och Sveriges sill-, fisk- och skaldjursproducenlers förening.

Yttranden

Näringsfrihetsombudsmannen motsätter sig tanken på atl antalet

förstahandsmoltagare begränsas lill etl mindre antal auktoriserade motta
gare. NO motsätter sig också atl försäljningsföreningarna tillskapar en
prisdelegation med uppgifl all fastställa marknadspriserna för olika ända
mål kunna vidla fångstbegränsningar.

NO avstyrker del framlagda förslaget till samordning.

Statens pris- och kartellnämnd anser inle all antalet förstahandsmottagare

bör begränsas. SPK avvisar vidare tanken på en prisdelegation.

Enligt SPK:s mening finns det-- en belydande risk för alt konsumen
lernas tillgång lill färsk fisk skulle komma au minska om antalet första
handsmottagare begränsades.

Förslaget till ändrade regler för lägstapriserna är enligt SPK:s mening något oklart. Koslnaderna för alt genomföra sådana ändringar bör beräknas och övriga konsekvenser av förslaget undersökas innan del år möjligl att la slällning till förslaget.

Statens jordbruksnämnd:-- Enligt jordbruksnämndens uppfallning

synes antalet förstahandsmottagare vare sig vara alltför stort eller de
senasle åren ha ökat särskilt kraftigt.

-------- Vad gäller säkerhet för prisregleringsavgift har jordbruksnämn
den enligt gällande författning inte möjlighet att uppställa sådana krav.
Vilken säkerhet som skall ställas för alt fastställda bestämmelser skall
följas undandrar sig nämndens bedömande.

I skrivelsen anges som ett ytterligare önskemål alt definilionen av läg
slaprisel ---- skall ändras från att gälla fritt köparen till fritt utförselort.

----- Jordbruksnämnden har tidigare uppmärksammat detta problem och

Prop. 1984/85:143 101

undersökt olika möjligheter alt lösa det. Förulom den lösning som anges av SLF, skulle problemel kunna lösas genom atl exempelvis liigslapriserna. dvs. det lägslapris lill vilket varan får försäljas, differentieras för de olika kustslräckorna. Lägslaprisel för den fisk som förs iland på ostkusten skulle kunna sällas liigre än för den fisk som landas på västkusten. En annan möjlighet iir att liigstaprisel iindras att gälla avräkningsprisei till fiskaren, dvs. fiskaren får avräknas minst ell visst pris.

Jordbruksnämnden avser att återkomma lill detta problem i annal sammanhang.

----- Det är enligt jordbruksnämndens uppfallning oklart vad förslaget

[prisdelegalion] skulle innebära i prakliken. Nämnden vill dock peka på all lägstapriserna, vilka faslslälls av Svensk Fisk. är ell viktigt element i normprissystemet. Skulle dessa priser sättas ur spel genom prisdelegationens inrällande, kan jämvikten i normprissystemel rubbas och systemel därmed upphöra alt fungera på avsell säu.

Riksrevisionsverket har ingel all anföra utöver vad som sagls fom

förslagen i belänkandet Bättre yrkesfiske].

Sveriges fiskares riksförbund:-------------------- Det omtalas atl man ser allvar
ligt på samordningstanken och är villiga att bidraga lill lösningar som
gagnar fiskarkåren. SFR konstaterar detla med lillfredsställelse. Del bör
mot den bakgrunden vara möjligt all finna lösningar. Dock vill vi under
stryka atl SFR pä fiera punkler inle delar de ekonomiska föreningarnas
uppfattning.

Denna fråga [ändring av reglerna för lägstapriser] har lagits upp i prisförhandlingarna och har varit föremål för ingående diskussion. Det råder stor tveksamhet om i vilket led lagstapriset bör faslslällas. Avräkningsprisledel är det vanligaste förslaget frän fiskare, vilket SFR också föreslagit. Vi släller oss tveksamma lill föreningarnas förslag.

SFR anser alt en paraplyorganisation är nödvändig om försäljning och
distribution skall kunna samordnas.

----- SFR kan inte tillstyrka att de ekonomiska föreningarna skall

besluta i ransoneringsfrägor.

Nuvarande låga priser anses bero på atl svenskl fiske gör för stora uttag. Dessa synpunkler slår i direkl strid med de åsikter SFR hävdar. Vi anser att svenskt fiske skall utnyttja de kvoter och fisktillgångar som slår till förfogande, bereda och försälja dem. Vi förvånar oss överalt föreningarna har en annan målsättning. Tydligen anser man att fiskefiottan skall reduceras. Även detta står i direkl slrid med fiskarekårens syn på svenskt fiske och dess framlid.

Prop. 1984/85:143 102

Svensk Fisk ekonomisk förening:------ Om Svensk Fisk åläggs en gallring

av förstahandsmottagare är del ur rättssäkerhetssynpunkt ett oeftergivligt krav alt föreningen av statsmakterna erhåller entydiga, detaljerade och specificerade normer för denna myndighetsutövning.

----- Frågan [ändring av reglerna för lägstapriserna] aktualiserades

bl.a. i samband med diskussionerna om det nya normprissystemel och är f. n. föremål för behandling hos jordbruksnämnden. Svensk Fisk anser att de ändringar som föreslås kan medföra negativa konsekvenser av sådan art alt en noggrann ulredning av frågan är påkallad. Svensk Fisk är självfallet beredd atl medverka vid en sådan problemanalys.

----- Det är------- av stor betydelse alt risken för sammanblandning

av priserna i regleringssystemet med de tänkta marknadspriserna undviks och atl ifrågavarande marknadspriser inle sätts så alt det nuvarande prisregleringsystemet inte kan upprätthållas.

Kooperativa Förbundet:-- det------- föreslås att Jordbruksnämnden

och Svensk Fisk ser över förstahandsmotlagningen i syfte att minska antalet mottagare. KF har i och för sig ingenting att erinra häremot men får

påpeka att koncentrationen är hög redan . För det andra föresläs en

ändring av reglerna för lägstapriserna. KF får framhålla alt hilhörande frågor f.n. är föremål för granskning inom Jordbruksnämnden.

Slutligen föreslås inrättandet av en prisdelegalion med representanter för fisket, vilken skulle fastställa marknadspriserna för all fisk och även kunna vidta fångstbegränsningar. KF avstyrker detta förslag bl.a. därför atl en sådan prisdelegation inte skulle kunna fungera inom ramen för det nuvarande normprissyslemet.

Sveriges grossistförbund: Fisk är en färskvara med mycket begrän
sad hållbarhet, vilket i sin tur motiverar förhållandevis många förstahands
mottagare. Den mindre mottagaren fyller ocksä en slor funktion för den
enskilde fiskaren på den mindre orten.

Vi förslår den allmänna oron för svenskt fiske men kan inte instämma i att sanering av förstahandsmottagningen är den absolut viktigaste frågan att lösa. Problemet är istället av internationell karaktär och löses varken av cenlral försäljningsorganisation eller enskild förstahandsmottagare. En fiexiblare prissättning av jordbruksnämnden eller Svensk Fisk, vore kanske en lösning.

----- Vi vill-------- påpeka, att auktionerna är bland de mottagare som

är effektivast och som kostar regleringsekonomin minst pengar.

Vi vill slutligen------- framföra att del är viktigt att de fastställda

bestämmelserna följs och att detta noggrant kontrolleras av de berörda myndigheterna.

----- Vad beiräffar lägsla prisel skulle vi vilja föreslå att man ändrar

Prop. 1984/85:143 104

Bilaga 5

Betänkandet (Ds Jo 1984:5) Lax

SAMMANFUTTNINC

Bakgrud

Ur stt totalperspektiv är nuoera laxfisket av mindre betydelse fOr det svenska yrtcesoässlga fisket. Det totala fångstvSrdat fOr havslaxfIsket var ir 1982 ca 18,3 nlljoner kr eller ca 3f 3v vOrdet av hela den yrkasmaaslga fingstOi. Lax icom 1 vSrde pi 6:e plats bland de arter soo är roreail för yrkesmässigt fiske. Doi avervSgande delen av laxfångsten tas pi ostkusten. FUr Ostersjths del svarade laxfingsten detta ir fSr ca 71 av totalfSngstens varde. Betydelsen av laxfisket är enellertld 1 vissa regioner betydligt större. FOr de tro nordliga laisi samaantasa svarade laxfisket fSr ca en tredjedel av yrkesfiskets inkooster och fOr Västerbottats och vastamorrlands l!h fSr ca hälften. Av stor lokal betydelse är ocksä laxfisket pi Gotland oed ca 2St av det totala fingstvärdet. Det kan ocksi hävdas att fOr vissa platser, framfor allt i Norrland, är laxfisket av utslagsgivande betydelse fOr att yrkesfiske över huvud taget skall kunna upprätthillas.

Utöver dess t>etydelse för det yrkesmässiga fisket är laxen tillsammais med havsöring av stort värde för sportfisket. Ninga mJkinisUbr är beredda till stora ekonomiska uppoffringar fOr att fi ägna sig it sportfiske efter lax och öring.

Den expansion son havsfisket haft inder tiden efter andra världskriget har nedfört on successiv omfördelning av fisket frin ett kust- och älvfiake mot ett havsfiske.

Utbygsiaden av vattsikraftoi har drastiskt nlnakat arealen av de bottnar i ströoaande vatten soa är lämpliga fOr laxens reproduktion. Försurningen komplicerar ytterli-re situationoi fOr laxbestinden pi västkustoi. I andra i:k>der vid OstersJOrt har vattenkraftutbyggnad och förorening i kombination med ett fOr hArt fiske fOrsvagat och i minga fall slagit ut laxbestinden.

Till itlydnad av vattendomar kompenseras fOr vattonkraftutbygganden genom odling och utsättning av laxungar. FBr närvarande anses Sverige svara för tvi tredjedelar av den sammantagna laxsmoltproduktior.ei i östersJCh.

De Internationellt överenskomna regleringarna av laxfisket i Ostersjdn omfattar redskapsbestänmelser, begrihsnlngar av den tid fisket fir bedrivas samt bestäonelser ca det «ktal nät- och krokredskap son fir Bivfttdas vid drivgams- och lineflske. Syftet aed regleringarna har varit att skydda bestindet av lax fOr att därmed möjliggöra ett gott och uthilllgt laxfiske. Regleringarna har emellertid inte varit tillräckligt effektiva.

Lekbestinden i de outbyggda älvarna, och i vissa älvar med rester av reproduktlonsooriden, har lo-aftigt reducerats. I vissa älvar kvarstir nu endast spillror av de tidigare bastinden, 1 andra älvar har man kvsinat konstatera gradvis sjtnkande lekuppvandring och att tillgihgllga lekomriden numera är mycket glest besatta med laxungar (ex vis Torne älv). I vissa fall har laxodlingarna inte kunnat fi tillräckligt avelsmaterial för att uppfylla de krav som fastlagts i vattsidomar.

Prop. 1984/85:143 105

Situationen, frajnför allt minskningen av naturreproducerad lax, har

föranlett det Intemationella havsforskningsridet (ICES) att rekommendera en reduktion av de årliga fångsterna 1 OstersJCh med 25t-35». Det har emellertid inte varit möjligt att få till stånd översiskommelser mellan strandstatema oo en största tillåtlig laxfångst och dess fördelning.

Satsningama pi att vidmakthålla laxfisket i Östersjön genom odling octt utsättningar har varit framgångsrika, oai har samtidigt Inneburit ett öUat fiske även pi naturbestånden soo inte på samDa sätt soo de odlade förstärkts. Huvudorsaken är att finna i det faktum att av all beskattning av östersjölax ca U/5 (i vikt, 1 antal Sn mer) sker på uppväxtooridena i havet där de olika bestinden blandas och där fiske dimmsionerat efter de skilda beståndens bärighet ej är möjligt.

Scäln till att behålla en naturlig laxproduktion son bas för odlings ver ksamhetai är starka. De olika laxatammama företer stora olikheter i vandringsbateende, tillväxtfOrhillanden etc. Förmodligen finns också andra skillnader i vitalltet o b soo nu är ok*ida. Urvalet vid odlingafOrfaraidat Ican medföra att vissa egenskaper soa nu ej kan definieras pi sanna sätt fOrsvagas eller fOrstärkes. Riskema med detta är uppenbara. Bestindets motstindskraft mot sjukdomar av olika slag, oot miljöförändringar (temperatur, försurning, förorening m m) kan tkas fOrsvagas. reduktion av den genetiska variabiliteten försvagar också våra aOJllghetsr att 1 avelsarbetet ta frao lämpliga laxataonar för konsiaticnsfiskodllng.

Även ur strikt vetenskaplig synpwkt är det angeläget att bevara si oånga soo möjligt av våra laxstamaar. Angelägenheten att skydda kvarvarande naturreproducerande laxbestånd 1 ursprmgsmlljön understrykes av att laxreproduktionen i andra östersjöländer 1 stor utsträctoiing upprätthålles pi artificiell väg och är ur genbanxssynpuikt beroende av svenskt avelsmaterial.

Det är nödvShdlgt att Sverige tar kraftfulla initiativ på internationell nivå 1 särslcllda förhandlingar för att överflsknings-probleoatiken skall kimna lösas.

Det nuvarande nyttJaodaaAistret ger lote ett optimalt utbyte vare sig 1 fångstsis storlek eller dess värda. Bi minslnlng av havsfiskets andel »kulle ga ett ökat totalutbyte. Qi omfördelning av fisket mot ett fiske med handredskap skulle ytterligare öka avkastningens värde.

Bl reduktion av fiskelntensltetan tantalet redskapsanstrfcsilngar) för att sältra lekfiskans återvandring till naturälvama behöver inte medfOra ett sSnkt utbyte av fångstema i havsfisket. Vid ökade utsättningar av laxingar koer det avfIsloilngsbara beståndet att Oka och därmed ocksi fångaten per redskapsanstränsiing. Bi ytterligare förbättring kan åstadkonaas genom tillämpning av metoden oed utsättning av laxingar soo inder on viss del av året fOtts upp i nätkassar i havet för att ni on större storlek. Härigenom kan utbytet öka ("delayed release"-oetoden). FOr att den ökade återvandringen av lekoogen lax inte skall resultera enbart t ökade fångster 1 kustfisket och 1 älvnynnlngama miste samtidigt m reduktion av fiskeinsatsen ske där. På nigon sikt beräknas också 1 kustfisket den ökade åter-vandringsfrekvensai leda till ökade fångster per redskapsanstrÄipilng.

Även 1 älvarna mists restriktioner för laxfisket införas för att inte reproduktionen skall äventyras. Jag fOreslir itgärder i älvama för att förbättra laxens reproduktlonsmOJllgheter. Bland dessa kan nämnas byggandet av fisktrappor, utrivning av vandringshinder, rensning av

lekbottnar samt in.iantr.>.nä iv yngel 1 älvarr.a.

Bl lösning pi problemet bridskar. Eh "5'

Prop. 1984/85:143 106

problemet då det skulle stimulera till ökade fiskeinsatier i havsfisket och därmed ytterligare minska lekåtprvandrlngen av naturlax till älvarna. Dan redan allvarliga situationen för naturlaxbestår.den skulle således förvärras ytterligare.

Förslag

De föreslagna åtgärdema syftar primärt till en rörstarkr.ing av de naturlekande bestånden. Ätgärdema komger emellertid att få konsekvenser när det gäller total fångstais rardelning på olika fiskande kategorier. I en framtid skall alla fiskande dra nytta härav. Genomfördi åtgärder kommer efter hand att öka beståndet och totalvärdet av laxfängsten .

De åtgärder som föreslås skall ses om ett piket och omfattar följande punkter:

O Redskapsinsatsen begränsas inledningsvis till 75% av 1982 års nivå.

O För fiske med specialiserade laxfiskeredskap Införes särskild tillståndsplikt .

P På 3 - " års sikt Införes 1 samband med vidareutvecklingen

av "delayed release"-utsättnlngarr.a att förbud mot fiske utanför 12 nautiska mil varvid restriktionerna avseende redskaps insatsen lättas.

O Kustfisket begränsas inleilngsvls genom säsongsvisa fiskeförbud 1 vissa kustområden där lixen lekvandrar.

O På något längre sikt ersattes säsongsförbuden ned begränsning av antalet redskap , till havs och vid kust, samt vissa begränsningar för övrigt fiske soo utgör hinder för lekuppvan dr Ingen .

O Det inkomstbortfall som den minsicade redskapsinsatsen nedför kompenseras genom utsättninjar av laxungar, bl a oed tillämpande av "delayed release"-metoden. Metoden föreslås vidareutvecklad.

P Laxens lekområden utökas genom åtgärder soo t ex byggandet av fiskvägar, utrlvandet av vandringshinder, raisnir.g av bottnar o.o.

P Ätgärdema planeras så att oinsta nöjliga negativa Inverkan på fisket uppstår inder Igångsättningsfasen .

P Blldar.det av fiskevårdsoniråden stimuleras för att öka möjligheterna till sportfiske och för att underlätta fiskevårdande åtgärder.

P För att öka respekten för nuvaraide och föreslapia best.lntielser föreslås en straff skärpning vid brott oot flskeriförorAiing och laxvärdande föreskrifter.

P Fisketillsyn och kontroll föreslås f.Vstärkta.

P Det föreslås att överläggningar tas upp på nivå för att lösa problemen ned det oreglerade fisket I den s k "vita ZEmen' soo utgör ett svårt hinder för att åtgärdema skall bli effektiva.

P FOr genomförandet av fIskeregleringama avseende rörliga redskap på allm»it vatten krävs ett tillägg till fiskeriförordningen (SFS 1982:126).

P Nya flskevårdsoaråden kräver i vissa fall stOrrre bidrag till

kostnaderna för bildandet än vad som nu är möjligt. Oetta kräver en ändring av föroriiingen (1981:537) oo statligt stöd till fritidsfisket.

Prop. 1984/85:143 108

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo 1984:5) Lax

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av vatlenöverdomslolen, hovrätten för övre Norrland, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, kammarkollegiel, statskontoret, riksrevisionsverkel, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, slatens jordbruksnämnd, statens nalurvårdsverk, generallullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens lantmäleriverk, Umeå universilei, Sveriges lanlbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt, statens vatlenfallsverk, domänverket, länsstyrelserna i Slockholms, Uppsala. Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Golland, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Centralorganisationen SACO/SR saml gemensaml av Lantbrukarnas riksförbund. Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund. Vidare har yttranden avgelts av Laxforskningsinstiluiet, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Tjänstemännens centralorganisation och Västkustens husbehovsfiskares förbund.

Riksåklagaren har bifogat yttranden av länsåklagarna i Blekinge, Kronobergs, Västernorrlands och Västerbottens län. Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av fiskenämnderna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbollens län saml av samtliga fiskeriintendenter. Flera länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner, regionala myndigheter och föreningar.

Dessutom har yttranden inkommit från Sundsvalls kommun och Bys-keälvens fiskenämnd.

1 Allniänt

Samtliga remissinstanser anser alt det är nödvändigt alt vidla ålgärder för atl rädda den naturreproducerade laxen i Östersjön. De anser allmänl alt utredningen är ett bra underlag för beslut om ålgärder. Endast två reservanter i fiskeristyrelsens styrelse och Sveriges fiskares riksförbund anför kritik i denna del mot utredningen.

1.3 Riksåklagaren:-- Ulredningens överväganden och förslag till åt
gärder synes välmotiverade. Även om fiertalet av förslagen ligger utanför

Prop. 1984/85:143 109

ramen för de synpunkter som jag främst har att företräda vill jag därior i huvudsak ställa mig bakom utredningens förslag.

1.6 Statskontoret--- stödjer det i betänkandet framlagda förslaget till

reglering av laxfisket i syfte alt främja god beståndsvård.

1.7 Riksrevisionsverket:-- det lorde kunna hävdas att den samhälls
ekonomiska effekten av en långsiktig försämring av laxfångsterna blir
yttersl marginell. Inte heller ur ett försörjnings- eller konsumentperspektiv
har del svenska laxfisket annal än marginell betydelse. Den hell domine
rande mängden i Sverige konsumerad lax är importerad.

----- det är tveksamt att anföra samhällsekonomiska moliv för det

relativt omfallande åtgärdsprogram som föreslås i syfte alt förslärka lax-
beståndet i Östersjön.- det föreslagna ålgärdspaketet bör vägas mot

de sociokullurella och biologiska värden som är förknippade med elt
bevarat laxbestånd i de svenska vattnen. den av ulredningen pre
senterade ekonomiska kalkylen är inte av sådan kvalitet atl den kan
användas som beslutsunderiag.

RRV anser sig inle kunna ta ställning till i vilken ulslräckning det
föreslagna ålgärdspaketet kommer atl leda till avsedda effekler. RRV vill
emellertid varna för atl det föreslagna regleringssystemet kan bli svårad-
minislreral.-----

1.9 Fiskeristyrelsen:---------------------------- I fiertalet remisser från fiskenämnder och in
tendenter framhålls behovet av snabba och kraftfulla åtgärder.

fiskeristyrelsen vill starkt understryka detta.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför reservation:

----- Del underlagsmaterial som använls och som ligger till grund för

åtgärdsförslagen kan dock ifrågas.iitas och det gäller framförallt statistiken
vid kust- och älvfiske. Medan havsfiskels statistik grundar sig på loggboks
uppgifter, grundar sig den övriga fångsisiaiistiken på gjorda beräkningar.
Del har under utredningens gång framtagits beräkningar, som pekar på elt
mångdubbeU slörre uuag än vad som uppges i utredningen. Betydligt
säkrare och därmed närmare sanningen ligger havsfiskets statistik beroen
de på den loggboksplikt som är förknippad med yrkesfiskelicens.

1.10 Statens Jordbruksnämnd: Den svenska laxfångsten uppgick 1983 lill
406 lon medan importen av färsk lax samma år uppgick till 633 ton och av
fryst lax lill 4 845 ton. För lax finns alltså en betydande svensk marknads
potential under förutsättning alt försäljningen av svenskfångad lax kan ske
till konkurrenskraftiga priser. Del finns således enligt jordbruksnämndens
mening all anledning atl på bästa sätt försöka vårda och utveckla de för
svenska fiskare tillgängliga laxfiskeresurserna.

Prop. 1984/85:143 110

Jordbruksnämnden instämmer i bedömningen av laxfiskets siluation och behovel av ålgärder för alt främja laxbeslånden. De av utredningsmannen framlagda förslagen lill regleringar av fiskei saml fiskevårdande ålgärder m.m. förefaller mot ovannämnda bakgrund och såvitt jordbruksnämnden kan bedöma väl motiverade.

1.11 Statens naturvårdsverk: Situationen är så allvarlig att laxens

exislens på sikt måste anses direkt hotad.-------- Det är glädjande

alt ålgärder nu föreslås för att vända utvecklingen.

---- Ulredningen utgör---- ett mycket värdefullt underiag för

långlgående beslut rörande den svenska laxens framlid.

1.12 Generaltullstyrelsen är väl medveten om det stora behov som finns att närmare reglera laxfisket. I sammanhanget måste dock påpekas atl effeklerna av en omfatlande reglering är helt beroende på möjligheterna till övervakning.

1.15 Umeå universitet: Utredningen har på ett gott sätt belyst den alltmer
förvärrade situationen för de vilda laxbestånden. Den analyserar även
klart problemen och grunderna lill del nuvarande läget.

---- Förslagen är inte tillräckligt genomgripande vilket gör del osäkert

om målsätiningen kan nås.

1.16-------------------------- Sveriges lantbruksuniversitet avstår från att yttra sig

över betänkandet.

1.18 Statens vattenfallsverk-------- delar till fullo den oro för effek
lerna av den nuvarande överfiskningen av laxbeslåndet som kommer till
uttryck i betänkandet. Vattenfall ser det som synnerligen värdefullt att den
nu framlagda ulredningen genomförls och vill betona viklen av atl de
intentioner beträffande främjandet av laxens reproduktionsmöjligheler
som framförs i belänkandet snarast möjligl kommer till ulförande.

Vattenfall instämmer i stort sett i de synpunkter, som framförs i betän
kandet. Verket delar dock inte hell den pessimism beträffande möjligheten
all uppränhålla viiala laxslammar med hjälp av odling, utan inblandning av
"genbanksmaterial" från naturligt reproducerande bestånd .

1.22 Länsstyrelsen i Södermanlands län har för egen del ingen

erinran mol ulredningens överväganden och tillstyrker förslagen om ålgärder för alt främja beslåndsulvecklingen och fisket saml om reglering för atl främja den nalurliga reproduktionen.

1.24 Länsstyrelsen i Kalmar län: Om de föreslagna åtgärderna leder

Prop. 1984/85:143 111

till att det naturreproducerade laxbestånden förbättras synes myc
ket goda förutsättningar föreligga atl i framtiden betydligt kunna öka
fångstvolymerna i länet.

Länsstyrelsen, som finner ulredningens förslag välgrundade, lillslyrker
dessa i huvudsak- .

1.25 Länsstyrelsen i Gotlands län inser behovel av alt åtgärder för atl
trygga laxbeståndet i Östersjön vidtas. Samtidigt kan länsstyrelsen inte

underiåta (framföra] uppfallning om risken för negativa effekter på

del gotländska laxfisket.

Enligt länsstyrelsen måste problemet lösas med början i politiska åtgär
der. Således torde en av de väsentligaste frågorna alt lösa i samband med
en begränsning av laxfisket i Östersjön vara den om fiskerättighelerna i
den vita zonen öster om Gotland. Kan politiska överenskommelser med
övriga östersjöstater om fiskerättighelerna i den vita zonen, liksom för
övrigl Östersjön i sin helhet, inte nås, riskerar en ensidig svensk reglering
och nedskärning av laxfiskel atl endasl ge mycket marginella effekler
på Östersjöns laxbeslånd. Däremot föreligger uppenbara risker för bely
dande och beslående negativa konsekvenser för del gotländska yrkesfis
ket. ---

1.26-------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län anser att behovet av en

genomgripande förändring av laxfiskel i Östersjön är akut för att rädda det naturliga laxbeståndet i Östersjön och därmed ge garanli för ett fortsatt

laxfiske.--- Länsstyrelsen anser-- della [utredningens förslag]

vara rätl väg för alt nå målet ett bättre och på sikl uthålligt laxfiske i
Östersjön.--

1.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län delar utredningens bedömning om angelägenheten av alt snara åtgärder kommer till stånd för atl förbättra de naturiekande bestånden av lax i Östersjön. De förslag till åtgärder som redovisas synes till övervägande delen vara välmotiverade och ändamålsenliga.

1.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län delar utredningens målsäiining att de naturlekande bestånden av lax måsie förstärkas.--------------------------------

--- har---- inget att erinra mol ulredningens förslag.

1.29------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Ulredningens förslag syftar fram
för alll till atl förstärka de naturliga laxbestånden. Länsstyrelsen anser atl
detta är mycket angeläget då dessa bestånd är unika och aldrig kan återska
pas om de en gång går föriorade.

--- Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning och tillstyrker att

de föreslagna ålgärderna genomförs.

Prop. 1984/85:143 112

1.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län lillslyrker ulredning
ens förslag.

1.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län vill betona den

grundläggande aspeklen på laxens bevarande såsom en naiurvårdsfråga, samt all i linje härmed de självreproducerande laxstammarna bör betraktas som en naturtillgång och inle primärt som en basresurs för smoltodlingen.

----- Länsstyrelsen vill starki underslryka- del yttersl angelägna

i atl frågan om yllerligare restriktioner i havsfisket såsom en naturskydds-
fråga snarasl förs upp på högsta politiska nivå.

1.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Det är länsslyrelsens

beslämda uppfatlning alt - om de mål som nu uppställts skall nås -dellösningar inte är realistiska.

Länsstyrelsen kan med denna viktiga reservation tillstyrka föreslagna ålgärder mot vårl kustfiske.

1.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län: En markanl nedgång har skett av

laxproduktionen i länets nalurliga laxälvar. Utvecklingen har gåtl så

långt alt experterna ifrågasätter om del går att upprätthålla etl naturligt laxbestånd på sikt om inte snara skyddsåtgärder vidias.

Länsstyrelsen bedömer att de begränsningar i laxfisket som utredningen föreslår i ett inledningsskede, hårdast drabbar kust- och älvfisket. Trols all så är fallel vill länsstyrelsen inte motsätta sig all ålgärdspaketet i sin helhel genomförs. Skulle ulredningens förhoppningar om att på sikt kunna freda den uppväxande laxen inle infrias bör dock begränsningarnas inriktning och ulformning omprövas med sikte på alt i högre grad hindra fiske på uppväxande lax.

1.37------------------------------- Laxforskningsinstitutet: utredaren har lagl fram

otvetydiga bevis för all kraftfulla åtgärder måste lill vad gäller exploate
ringen av Östersjöns laxbestånd genom fiske.

1.38----------------------------------------- Svenska Naturskyddsföreningen: Från nalurvårdssynpunki är

del myckel angeläget att verkningsfulla åtgärder vidias för att rädda Öster
sjöns laxstammar.---

----- Utredningsmannens förslag är mycket välkomna och bör snarast

genomföras, men föreningen ifrågasätter om de är tillräckliga.

-------- föreningen tillstyrker den framlagda förordningen men ifrågasät
ter samtidigt om inte ännu mera kraftfulla åtgärder måste vidtas.

1.39------------------------------------- Sveriges Hskares riksförbund delar utredningens slutsatser atl

de naturreproducerande laxstammarna måsle skyddas och förstärkas.

Prop. 1984/85:143 113

Det underlagsmaterial som använts och som ligger till grund för åtgärds
förslagen kan dock ifrågasällas och del gäller framförallt siatistiken vid
kust- och älvfiske.---

Laxutredningen föreslår drasliska åtgärder som drabbar yrkesfisket.
Förslagen utmynnar i all slarkl begränsa havsfisket till förmån för fritids-
och sportfiske. Del kan dock ifrågasättas om förslagen, och de genomfö
res, får den önskade effeklen. Vad som sker är att man fråntager eller
slarkt begränsar yrkesfiskarnas urgamla rält att fritt fiska i havet. I stället
ges detta fiske lill den som äger mark och fiskerätl vid kust- och älvmyn
ningar. Del är i praktiken ell överförande av en tillgång och rättighet från
en kategori fiskande till en annan. Elt sådani förfarande är oacceptabelt i
etl demokratiskt samhälle som har att skydda den enskildes rätl.

1.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: I belänkandet, som

underlag för överväganden och förslag, presenteras på ett förnämligt sätt
fakta över laxens situation såväl i Östersjön som i Västerhavet. Bevis läggs
fram som styrker allvaret i laxens siluation framförallt i Östersjön, den
s. k. laxproblematiken definieras och behovet av kraftfulla åtgärder doku
menteras. ---

----- Förbundet anser det---- angelägel atl en omfördelning sker

mot elt ökal sportfiske vilket skulle öka avkastningens värde och ge ett ur samhällelig synpunkt bättre utnyttjande av laxresursen.

1.41 Tjänstemännens centralorganisation: Med tillfredsställelse no
teras att de åtgärder som föreslås framförallt syftar till atl bevara de

naturreproducerande laxbestånden.

Den av utredaren föreslagna forceringen av de internationella förhandlingarna vad gäller total fångstkvot (TAC) och lösning av vita zonen, är av vital betydelse för nalurbeslånden av lax. Den föreslagna nedskärningen av svenskt havsfiske är visseriigen positiv i sig, men inte tillräcklig för en avgörande förbättring, om övriga nationer runt Östersjön inte minskar sitt havsfiske. En licens för användande av laxfiskeredskap, förbehållen yrkesfiskare, är en betydligt väsentligare åtgärd, vad gäller det svenska laxfisket som helhet.

1.43 Sundsvalls kommun:- Möjligheterna till ytterligare reglering av

fiskei ter sig enligt kommunstyrelsens mening som mycket små och därmed inte ägnade att förbättra fiskei i Ljungan.

Väsentligast är alt överfiskningen i Östersjön och i övrigt kan motverkas.

Kommunstyrelsen anser därmed alt det är synnerligen angeläget med cenirala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för laxbeståndet och därmed för fisket i våra älvar. 8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 114

2 Reglering av laxHsket

2.1 Allmänt

Flera remissinslanser tar upp frågan om möjligheterna all fördela fiskei mellan olika kalegorier fiskande och anser att yrkesfisket inte tar missgynnas. Andra förordar i slället all sportfisket skall gynnas.

2.1.9 Fiskeristyrelsen:-- Med hänvisning till hinder i vår nuvarande

lagstiftning - omfördelning av fångster mellan olika fiskande kategorier får ej ske - inriktas regleringarna mot åtgärder som har direkl syfie all främja god beslåndsvård.

Även dessa blir emellerlid i prakliken fördelande. För atl elt konsekvenl
och ekonomiskl rikligt ulnylljande av de begränsade fiskeresurserna skall
bli möjligl fordras och del gäller inle bara i fråga om laxproblemaliken ulan
även för mycket övrigl fiske all statsmakterna tar ställning till hur fördel
ningsfrågorna skall lösas i lagsliftningen. Inle minsl fiskeristyrelsens erta-
renheler av sitt arbete med föreskrifter om vandringsfisken längs norr
landskusten och sydkusten visar detla. Om de förslag utrednings
mannen framför skall kunna effektueras på etl praktiskt genomförbart sätl
krävs att en fördelning av tillgänglig fiskeresurs får ske. Konsekvenserna
för yrkesfisket eller den för vars försörjning laxfiske är av väsentlig beiy
delse kan i annat fall bli stora. Det kan då komma all krävas ekonomiska
stödinsatser från samhällets sida.

- - - Kunskapen om olika laxbestånds vandringsvägar är genom märkningar relativt god. En viss geografisk anpassning av restriktionerna vid kusten är därför enligt fiskeristyrelsens mening möjlig både i fråga om tidsmässiga och mängdmässiga begränsningar.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför i
reservation:---- Fiskeristyrelsen har i sitt yttrande anammat utred
ningsmannens förslag, vilkel utmynnar i alt slarkt begränsa havsfisket till
förmån för fritids- och sportfisket. Del kan dock starki ifrågasättas om
förslagen, om de genomföres, får den önskade effekten. Vad som sker är
att man fråntager eller slarkt begränsar yrkesfiskels urgamla rält atl fiska
frilt i havet.

2.1.11 Statens naturvårdsverk:------- del (är) angeläget atl åtgärder vidtas

för atl gynna fritidsfisket. Förslag i den riktningen har också framlagts av ulredningen. Även om fisket efter lax - så länge bestånden inte ökat till helt annan numerär - således generelll bör styras mol etl ökat sportfiske, kan ett visst yrkesfiske äga rum. Detta bör koncentreras till älvarna och

Prop. 1984/85:143 115

älvmynningarna. Pä det sättet kan fisket styras avsevärt bältre. Dessutom kan fisket bedrivas på etl biologiskt riktigt sätt. Beskattningen kan ske efler varje lokalt laxbeslånds produktionsförmåga och populationsstorlek. Vidare kommer beskattningen att inriktas på vuxen lax i slället för på ung, outvecklad lax som är fallet vid havsfiske. Härigenom ger fångsterna en högre avkastning.

----- Verket finner det---- svårt atl ta ställning tiil förslagel (om atl

minska redskapsinsatsen lill 75 %).

2.1.15 Umeå universitet: Vi vill framhålla vikten av atl inga ylleriigare dröjsmål i en konsekvenl behandling av laxfrågan får förekomma. Ell omedelbart och kraftfullt agerande från regeringens sida är nödvändigt, så atl laxfisket i Östersjön omfördelas lill kustzonen och älvarna.

2.1.18------------------------------ Statens vatlenfallsverk understödjer - - - betänkandets

ambition all genom regleringar av fiskei tillse att ett betryggande antal
lekvandrande laxar når reproduktionsområdena.----------- Vi är in
tresserade av atl medverka vid ev. lokala diskussioner rörande lämpliga
åtgärder i de älvar, där verkel har egna intressen i form av avelsfisken.

2.1.19--------------------- Domänverket:------------------------------ vi är tveksamma lill del meningsfulla i atl

— under åren---- fram lill "paketets" genomförande söka begränsa

nuvarande fiske med ca 25%. Om------- endast det svenska fisket

föreslås nedskäras med ca 25 % kommer den ökade överlevnaden till lek av
naturreproducerande lax,- all bli skäligen ringa.----

2.1.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Den föreslagna reduk
tionen ---- kommer att få en marginell betydelse om inle andra nationer,

som fiskar i Östersjön, inför molsvarande begränsningar.

Länsstyrelsen förutsätter att inilialiv las på regeringsnivå för en internationell överenskommelse i denna fråga.

2.1.39 Sveriges fiskares riksförbund: Att generelll begränsa del svenska havsfiskels redskapsinsalser lill 75 procenl av 1982 års nivå skulle endast

medföra en marginell minskning av laxfisket i Östersjön.

SFR vill------ framhålla

att yrkesfisket prioriteras framför frilids- och sportfiske all laxöringen på västkusten skyddas på fredningsområden genom förbud även av handredskapsfiske.

2.1.41 Tjänstemännens centralorganisation anser atl nälfiskels se
lektiva inverkan--- bör begränsas. En delvis styrd utveckling mol ökal

Prop. 1984/85: 143 116

krokfiske innebär en, ur biologisk synpunkt, rikligare beskattning av laxbeslåndet i havet.

----- 4 kap 7 paragraf FIFS 1983: 3 bör andras så all del blir förbud all

fånga öring och lax med nät som inle håller masksiorlek 165 respeklive 157 mm.

2.2 Fisket i öppna havet

Förslagel att i ett inledningsskede införa krav på licens för laxfiske i havet och begränsning av vissa redskap tillstyrks av alla remissinslanser som har yttrat sig i frågan utom Sveriges fiskares riksförbund och Västkustens husbehovsfiskares förbund. Den långsiktiga lösningen, ett förbud mol fiske utanför 12-milsgränsen, avslyrks av Sveriges fiskares riksförbund. Fiskeristyrelsen anser all viss ekonomisk ersättning bör lämnas i samband härmed. Någon remissinslans påpekar behovet av en internationell lösning innan förbudei införs.

2.2.2 Hovrätten för övre Norrland: De föreslagna bestämmelserna i 12aS och 39§ lst 4p fiskeriförordningen motsvarar inte den i betänkandet angivna målsättningen, nämligen alt begränsa anlalel dellagare i laxfiskel genom ett särskilt lillslåndsförtarande och alt införa förbud atl använda vissa fiskeredskap utan tillstånd. Den i 12a S angivna rätlen för fiskeristyrelsen atl utfärda föreskrifter lorde inle föra längre än vad som redan gäller enligt 5§ 2p fiskeriförordningen. Den angivna målsättningen kräver såvitt hovrätten kan förstå en annan förtallningsreglering än den föreslagna, i försia hand ändringar i 2§ lagen (1950:596) om rätl lill fiske. Även borlsett härifrån torde den föreslagna straffbestämmelsen vara eu föga effektivt instrument för atl nå del åsyftade resultatet. 1 den män polisutredningar om vem som använder vilka fiskeredskap på öppna havet initieras måste i varje särskilt fall ulredas om fisket för fiskaren i fråga är av väsenllig betydelse för hans försörjning eller ej. Det kan också vara iveksaml om denna fråga skulle kunna bli tillfredsställande utredd i en broiimålspro-cess. Risken för en starki varierande rättstillämpning mellan domslolarna är uppenbar. Om såväl laxfiske över huvud taget som användandet av de i den föreslagna 12a§ fiskeriförordningen angivna fiskeredskapen förulsäller lillstånd, kan den polisiära utredningen och domstolarnas prövning inskränkas lill frågorna vem som använl redskapen i del enskilda fallel och om denne haft erforderiiga tillstånd lill detta eller ej.

2.2.5 Kammarkollegiet: Inledningsvis: som inte tilltror sig kunna

bedöma värdet av den föreslagna regleringen för det svenska laxfisket, noterar att denna, för att bli meningsfull, kräver en effektiv organisalion för bevakning och kontroll av regleringens efterlevnad, samiidigi som del måsle konslateras att man här rör sig med enorma vattenarealer -

Prop. 1984/85:143 H

l200(M)km om hiinsyn tas till hela den svenska fiskezonen. Kollegiel ställer sig tveksam till utredningsmannens förslag i denna del.

2.2.9 Fiskeristyrelsen: Inledningsvis: Fiskeristyrelsen tillstyrker li
censgivningen samt förslaget alt drivnät. drivlinor samt förankrade fly
tande garn och linor inte får användas i laxfisket ulan tillstånd. Detta får
som framhållits av fiskenämnderna i Halland och Göieborgs och Bohus län
stor betydelse även för västkustens lax och öringbestånd.

Långsiktigt:---- Fiskeristyrelsen anser att risken inle kan uleslulas

all laxfiske enbari innanför 12 nm i Östersjön leder till ökade konflikter mellan olika lyper av yrkesfiske. I laxfiskel i havet deltar i dag mellan 20-40 fartyg. Ar 1983 beräknades totala antalet enheter i fiskebåtsflotlan i 1, H, K, L och M län sammanlagl ha uppgått till drygl 6(K).

En inflyttning av fiskei skulle under en övergångslid innebära sådan omställning enligi fiskeristyrelsens mening att fiskarena bör erhålla någon form av omställningsstöd. Häremot bör dock vägas alt fångsterna ökar på sikt. Flertalet av laxfiskarna driver också detta fiske i kombination med annal fiske. Del blir ju också en övergångsperiod på 3-4 år enligt ulredningen.

Om förbud för laxfiske kom all omfatta även den s.k. vila zonen behövdes i övrigt inga särskilda förhandlingar för della område vad gäller lax.

Två ledamöter av fiskerislyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför i

reservation:--- På västkusten råder f. n. ungefär de förhållanden, som

enligt förslagen för Östersjön - om de vinner gehör - kommer att råda där.

Där är yrkesfisket i det närmaste totalt stoppat och fisket förbjudet utanför fyra nautiska mil. Man kan dock konstalera, alt laxslammarna inte har byggts upp ulan sport- och fritidsfisket har klarat av att hålla dem nere på en låg nivå. Inte heller ulgör laxfiskel någon inkomstkälla för turismen, som det förespeglas i olika inlägg i utredningen.

Det förefaller inle som om del finns intresse atl genom begränsningar i frilidsfisket skydda bestånden utan etl stopp för yrkesfisket och framförallt havsfisket är den främsta målsällningen.

Förslagel atl införa speciella tillstånd för all bedriva yrkesmässigt laxfiske är nytt i det svenska fiskets historia. Det kan komma aU på sikl skapa slora svårigheter atl under perioder då något fiske sviktar, övergå till laxfiske för atl klara en svacka i fisktillgången. Som exempel kan nämnas all många laxfiskare, som varit i verksamhet i Östersjön, numera övergått till torskfiske. De har redskap och utrustning kvar och kan. i en period när avsättning eller vikande bestånd gör fisket efter torsk mindre lönsamt övergå till atl fiska lax. Den möjligheten att flexibelt kunna anpassa fisket

Prop. 1984/85:143 118

har sedan urminnes lider ulgjorl en viss trygghet för fiskarkåren, men som i och med detta förslag rycks undan.

Vi protesterar därför på det kraftigaste mot förslaget, som vi anser vara orealistiskt.

I kustregionerna är konfiiklerna mellan olika lyper av fiske saml mellan fisket och sjöfarten redan av den storleksordningen atl elt laxfiske enbart innanför 12 nautiska mil skulle innebära ett stort förfång för övriga kategorier. Här får del betänkas att laxfiskarna uteslutande använder drivgarn eller laxkrok, båda redskapen av belydande längd.

Vidare är det yttersl svårl att använda drivande nät invid kusten, då strömsättning och annal kan förflytta näten ansenliga sträckor. Vi anser därför förslaget vara orealistiskt.

2.2.11---------------------------------------------- Statens naturvårdsverk: Inledningsvis: Utredningen har föreslagit
särskild tillståndsplikt för fiske med specialiserade laxfiskeredskap. Natur
vårdsverket har inga invändningar mol della.

Långsiktigt: Naturvårdsverket biträder----- av ulredningen framlagda

förslag [om]

O förbud mot laxfiske uianför 12 nautiska mil .

2.2.12 Generaltullstyrelsen: Av betänkandet framgår all visst laxfiske skall
vara förenat med tillslåndsplikt.

För alt det klart skall framgå att det är fråga om särskilt lillslånd, föreslås I2:a§ fiskeriförordningen få följande lydelse.

Fiske efler lax med drivnät, drivlinor, förankrade linor eller förankrade flytgarn på allmänt vallen får bedrivas endast efter tillstånd. Tillstånd får endast beviljas fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse saml endasl inom de områden och endast på de villkor i övrigt som anges i föreskrifier meddelade av fiskeristyrelsen. Frågor om lillstånd prövas av fiskeristyrelsen.

I övrigt har styrelsen inga synpunkler på föreslagna författningsändringar.

2.2.19 Domänverket-- framhåller------ särskilt nödvändighelen av

att------ både förbud mol fiske på blandbeslånd (förbud mot laxfiske

utanför förslagsvis 12 sjömil) och kustutsättning av laxsmolt med användande av s.k. delayed-release-teknik snarast genomföres, om möjligt senasl om 3ä4år,

atl för fiske med specialiserade laxfiskeredskap införes särskild tillståndsplikt.

Prop. 1984/85:143 119

2.2.20 Länsstyrelsen i Stockholms län: Inledningsvis: ifrågasätter -

— om mindre redskap bör göras lillslåndsplikliga för all på sikl minska
ett fiske som för länets del redan är av ringa omfattning.

2.2.24 Länsstyrelsen i Kalmar län- som finner de föreslagna åtgär
derna viilgrimdadc. tillstyrker förslagel under den förutsättningen, all be
gränsningarna införes först sedan överenskommelse träffats med övriga
laxfiskenationer i Östersjön om ett samtidigt införande. Ell ensidigt age
rande från svensk sida förefaller ej lämpligl från vare sig ekonomisk, social
eller polilisk synpunkt.

Inledningsvis:------ Länsstyrelsen lillslyrker förslaget i denna del (be
gränsning lill yrkesfiskare).

2,2.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Långsiktigt: en omedelbar och

av Sverige ensidigt tillämpad nedskärning av fisket utanför 12-milsgränsen vore olycklig då den skulle drabba enskilda fiskare utan alt ge den önskade

effeklen.----- När "delayed release"-ulsätlningarna gelt resultat [hör]

en övergång från havs-till kustfiske vara naturlig.

1 avvaklan på internationella överenskommelser avseende havsfiske

anser länsstyrelsen-- att laxfisket hör bibehållas på nuvarande nivå

avseende antal s.k. fångslanslrängningar.

2.2.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Inledningsvis: Införande

av en allmän koncessionsplikt fördellagande i havsfisket tillstyrkes såsom
väl ägnat all främja den eftersträvade minskningen i fisketrycket.

Även om-------- beståndsfrämjande åtgiirdcr vidtas måsle dock en be
gränsning av havsfisket komma lill slånd. En sådan är av avgörande
betydelse för laxbestånden på sikl.

2.2.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län konstaterar all orsaken lill

den betydande nedgången av lekande lax till slor del måsle tillskrivas ell alll mer omfattande havsfiske som etablerats under senare tid. I första hand anser länsstyrelsen därför atl åtgärder bör inriktas på atl begränsa

havsfisket.----- När det gäller havsfisket innebär det nu framlagda

förslaget all man i elt inledningsskede syftar till alt reducera fisket med 25% genom atl begränsa antalet redskap eller storleken på redskapen. Denna begränsning riktar sig enbari mol fisket på svenskt vatten. Länsstyrelsen är Iveksam till om detta kommer alt få någon större effekt. Om så

ska bli fallel torde krävas en mycket sträng övervakning. Först när

ett förbud finns för fiske på uppväxande lax torde några egentliga posiiiva effekler uppstå för kust- och älvfiskel i Norrbotten.

2.2.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m. fi.: Långsiktigt: föreslår

Prop. 1984/85:143 120

[att] totalförbud för fiske efter lax utanför 12 sjömil införs senasl våren 1988.

--- Utredningen föreslår atl fisket med tunga laxredskap på allmänt

vatten inom 12 sjömil skall vara koncessionsplikligl och i försia hand förbehållet yrkesfiskare. Förbunden delar denna uppfattning men anser att koncession för atl fiska med nämnda redskap även måste kunna ges lill sådana personer som av hävd bedrivit laxfiske på allmänt vatten som komplement till sin försörjning, i de flesta fall i kombination med jord- och skogsbruk.

2.2.37--------------------- Laxforskningsinstitutet ansluter sig helt till förslag[enl

men vill understryka att hela programmet, inklusive "delayed release"-
kompensationen står och faller med möjligheterna atl snarast nå internatio
nella överenskommelser främsl vad gäller det oreglerade fiskei i den "vila
zonen". ---

---- Del framgår ej klart om begränsningen [till 75 %] avser lotala

havsfisket eller enbart det svenska fisket. Om enbari svenskl havsfiske
är berört lorde åtgärden ha en marginell effekt. Vidare bör fiskei styras
---- till ökat krokfiske.

2.2.38---------------------------- Svenska naturskyddsföreningen: Enligt föreningens mening

måste fisket till havs efter lax minska i betydande grad - kanske upphöra
hell under några år.-

2.2.39 Sveriges fiskares riksförbund: - — - Det är knappast i praktiken
möjligt att begränsa eller minska antalet redskap i havsfisket så att det

uppnås någon effekt. Följden kommer utan tvekan att bli minskade

besättningar även på de större laxbåtarna, vilket ur flera synpunkter, bl. a. säkerhet och arbetsförhållande inte är att rekommendera.

Långsiktigt: Förslagel att på sikt förbjuda laxfiske utanför 12 sjömil är
orealistiskt.--

De föreslagna åtgärderna bygger troligen på norsk modell där man genom de tre åtgärderna nästan givit dödsstöten åt norskt yrkesfiske efler lax och där missnöjet är stort från yrkesfiskets sida.

Utredningen har av okunnighet eller av annan anledning inle redovisat eller pekat på följderna av ett så koncentrerat fiske med drivnät innanför 12 sjömil. Utanför Öland, Gotland och utanför sydkusten stryker handelssjöfarten längs land inom jusl de områden där utredningen avser atl föriägga laxfisket under sommaren. Därtill kommer all nöjesbåtstrafik som lill stor del utnyttjar samma farvatten. Det är nödvändigt att en överläggning kommer till stånd med kustbevakningen och sjöfartsverket i denna fråga. Del måste bli stora svårigheter att navigera och förslaget innebår atl åtminstone vissa områden måste avlysas för sjöfart. Utöver trafiken skall fiske pågå där med andra redskap såsom trål. linor och garn.

Prop. 1984/85:143 121

Del är vidare Iveksaml om laxfiske under sommaren med hög vattentemperatur ger någon fångst. Tidigare när del inte fanns sommarfredning upphörde fiskei under sommaren av flera skäl. För del försia därför att laxen sökte sig djupare ned till kallare vatten. För det andra alt laxen skadades mera av näten dä den var lösare i köttet. För det iredje därför att laxen var svårare atl bevara och sälja under den varma årstiden.

När fiskevattnen blir så starki begränsade innebär del slora risker all
driva över gränsen lill förbjudel område.

2.2.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Införandel av till
slåndsplikt för användandet av specialiserade laxfiskeredskap skulle skapa
en omfattande byråkrali och utestänga praktiskt tagel hela kustbefolkning
en från att utöva elt sedan ett halvt sekel tillbaka bedrivet garnfiske efler
lax. All samtidigt i nöjes- och rekrealionssyfte utsträcka fisketiden beträf
fande lax i sötvattensområdet, får anses utgöra ett slags diskriminering av
den kustboende befolkningen i fiskeavseende. Därför yrkas avslag på
förslaget atl införa omnämnda tillståndsplikt.

2.3 Kustfisket

Utredningens förslag om kustfisket har fått etl i huvudsak posilivt bemötande. Flera remissinslanser påpekar yrkesfiskets behov av företräde. Etl par länsslyrelser anser atl ersättning skall lämnas vid begränsning av möjligheterna att använda fasta redskap.

2.3.9 Fiskeristyrelsen kan instämma i förslagen. I försia hand bör, med

hänsyn till en omfatlande administration, tidsmässig reglering väljas.

- frågan om fördelning mellan olika kategorier fiskande måste lösas nu för atl tillräcklig begränsning skall kunna ske utan alt undanröja möjligheterna för ell lönsami yrkesfiske. Bl.a. fiskenämnden i Norrbottens län framhåller att begränsningarna på enskilt vallen i huvudsak måsle riktas mot

icke yrkesfiske.----

Fasta redskap: Som fiskenämnden i Norrbollens län framhållit bör all tillståndsgivning lill fasta redskap ske genom en myndighet. Den tillståndsgivning till fast redskap på allmänt vatten och upplåtelsen av kronoholmar som i dag ligger hos länsstyrelsen borde i så fall överföras till fiskeriverket. I annat fall måsle fiskerimyndighelen garanteras etl avgörande inflytande på länsstyrelsens tillståndsgivning.

2.3.11 Statens naturvårdsverk: Övrigl kustfiske: Naturvårdsverket biträder av utredningen framlagda förslag [om]

* säsongsvisa fiskeförbud i vissa kustområden där laxen lekvandrar.

2.3.14 Statens lantmäteriverk: Fasta redskap: Enligt LMV:s åsikt

Prop. 1984/85:143 122

----- kan-------- den mängdmässiga regleringen av redskapen endasl

lillämpas då det finns någon form av ordnad förvaltning av fiskei.

I de fall fisket är enskill måsle, vid tillämpning av etl förfarande av det slag som utredningen skisserar, fiskenämnden kontakla varje fiskerättsägare för atl diskutera redskapsbegränsningar.

Lanlmäteriet kan bistå fiskenämnderna med uppgifier huruvida fiskei är enskill eller samfällt.

2.3.20--------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län: Övrigt kustfiske: Fiskådrans

utbredning framgår av 28§ lagen om rätl till fiske. Atl närmare fastställa fiskådran i etl antal vattendrag, om än starkt skiftande i antal mellan olika

län, skulle vara ett omfallande arbete . Det framgår inte vem som

skall utföra detta arbete.-

2.3.21------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Uppsala län: Fasta redskap: [Del] saknas

bärande skäl lill atl reducera nu pågående fiske med fasta redskap på allmänt vatien på sätt som föreslagils i utredningen. En sådan reduktion skulle, såsom framhålls av fiskenämnden, innebära all i dag verksamma fiskare med yrkesfiskelicens kommer att uteslängas från vidare laxfiske. Länsstyrelsen avstyrker därför för Uppsala läns vidkommande förslagel i denna del.

Övrigt kustfiske: Vad gäller förslaget lill långtidsreglering av kustfisket anser länsstyrelsen atl den föreslagna mängdmässiga regleringen av antalet

redskap är alt föredra framför tidsmässiga regleringar. Det torde

vara lättare att bedöma de positiva effekterna av en reglering av antalet redskap när del gäller möjlighelerna till etl genetiskt betydelsefullt urval av

avelslax----- . Länsstyrelsen förutsätter emellertid att regleringen vad

gäller Uppsala län genomförs på etl sådani sätt alt nu verksamma yrkesutövare på området inte på etl otillbörligt sätl hindras i sin näring.

2.3.23 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Fasla redskap:--- En ned
dragning av antalet fasta redskap i allmänt vatten synes kunna ske inom
ramen för den prövning som görs i varje enskilt tillståndsärende.

2.3.26------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Fasla redskap: förordar en

reglering av fasta redskap och anser att ytteriigare fasla laxfisken i länet inte bör tillåtas vare sig i allmänt eller enskilt vatten.

Övrigl kustfiske:---- yrkesmässiga redskap för laxfiske bör regleras

och i huvudsak reserveras för yrkesfiskare.

2.3.27----------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fasla redskap: Man kan

inte ulan att lämna ersättning ta ifrån innehavare av fasla fisken deras utsättningsrättigheter. Inte heller kan man utan vidare minska på längden av redskapen.

Prop. 1984/85:143 123

2.3.28 Länsstyrelsen i Malmöhus lan: Fasta redskap: En begränsning av antalet fasta redskap motsvarande en 25 %-ig reduktion av fisket såsom utredningen föreslår skulle inverka menligt på fisket efter andra fiskslag t.ex. ål.

2.3.31-------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Fasta redskap: anser alt en

begränsning av fisket-- bör utformas så all fasl redskap för laxfiske

inte får utsättas förrän exempelvis den 15 juni varje år.

Länsstyrelsen anser---- alt bestämmelser om mängdmässig begräns
ning inte bör införas.

Övrigt kustfiske:------ Länsstyrelsen anser all en redskapsbegräns
ning, om en sådan skulle införas, ur rättvisesynpunkt bör genomföras så
atl den drabbar fiskande på allmänt och enskill vatien vid samma tidpunkt
och i samma omfattning.

2.3.32------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län stöder ulredningens för
slag om fredningstider och begränsning av de fasta redskapen vid kusten
samt om att vandringsvägarna längs kusten skall lämnas fria.

2.3.33--------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västerbottens län: Fasla redskap: Alt dra ner

antalet redskap (laxfällorna) torde bli mycket omständigt.

Det är inte orealistiskt att här allvarligt överväga en hell annan lösning: i stället för all betala en stor adminislraliv insats kan man tänka sig en helt annan metodik. Fiskare kan erbjudas kompensation för all de skall avstå från fiske.

2.3.34----------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fasta redskap: När det

gäller------ redskapsbegränsning utgår länsstyrelsen ifrån atl del skall

vara möjligt att göra denna utan alt yrkesfisket skall behöva drabbas.

2.3.37 Laxforskningsinstitutet ansluter sig till utredningens förslag

----- men påpekar de speciella möjligheter till "beskattning efter bär
kraft" som föreligger tack vare institutets möjligheter lill beståndsprog
noser ---- .

2.3.39 Sveriges fiskares riksförbund------------------ protesterar på det krafti
gaste mot förslaget [atl införa särskilt tillstånd för alt bedriva yrkesmässigt
laxfiske] och anser del vara orealistiskt.

Däremot stöder SFR utredningens förslag alt fiske efter lax med drivnät, drivlinor, förankrade linor eller förankrade flytgarn på allmänl vatien får bedrivas endast av fiskare för vilkas försörjning fiskei är av väsentlig betydelse, dvs. att detta fiske förbehålles licensierade yrkesfiskare.

Prop. 1984/85:143 124

SFR vill framhålla

atl laxens uppvandring säkras t.ex. genom fredningsområden i älvmynningarna atl fritidsfisket på uppvandrande lax starki begränsas.

2.3.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Utredaren före
slår atl tids- och mängdmässiga begränsningar genomförs. Förbundet lill
slyrker förslaget men vill samfidigt peka på vikten av alt nuvarande fiske
reduceras saml att diskussioner som i grunden blir fördelningspoliliska,
genomförs snarast och i första hand riktas mol icke yrkesfiskare.

----- användandet av drivnät, drivlinor samt förankrade flytande garn

och linor [bör] inle få användas utan tillstånd och då endasl av licensierade
yrkesfiskare. ---

2.3.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Ulredningens för
slag om tillslåndsplikt för all få använda s. k. specialiserade laxfiskered
skap, samt att endasl s. k. licensierade yrkesfiskare skall komma ifråga för
erhållande av sådant tillstånd, kommer all innebära alt del troligen blir
endasl något tiotal personer som erhåller sådani tillstånd. Detla fåtal
personer kommer då atl inhämta vinsterna av en åtgärd som det allmänna
bekostat i form av utsättningar av laxsmoll. Av kustfiskets utövare bland
licensierade yrkesfiskare torde del icke [vara] mer än nämnt antal personer
som bedriver laxfiske.

Införandet av tillslåndsplikt saml att därvid endast licensierade yrkesfiskare skulle komma ifråga, innebär att det sedan ett halvt sekel tillbaka av husbehovs- frilids- och rekreationsfiskare bedrivna fisket efler lax med nät, vilka enligt gällande fiskerättslag är att beteckna som röriig redskap, kommer att stoppas.

Det kan vidare förmodas, att detta fåtal licensierade yrkesfiskare då kommer atl anskaffa sådan redskap i den mängd atl någon ändring ifråga om s.k. fisketryck icke inlräder.

----- Sakligt underlag för införandet av begränsande bestämmelser på

västkusten beträffande sättgarnsfisket efter lax föreligger icke. Därför yrkas avslag på förslaget alt införa tillståndsplikt betr. fiske med specialiserade laxfiskeredskap.

Det föreligger icke något biologiskt skäl alt på svenska västkusten begränsa redskapsmängden till 1982 års nivå, enär enligt en undersökning 1983, beståndet av lax som reproducerade sig var större än fångat antal.

Därför yrkas avslag på förslaget i detta avseende.

2.4 Älvfisket

De allra flesta remissinslanser som har yttrai sig i frågan är posiiiva till ulredningens förslag.

Prop. 1984/85:143 125

2.4.9 Fiskeristyrelsen: Förslagen tillstyrkes. Det bör dock framhållas atl avsevärda begränsningar i fisket, särskilt i Torne älv, redan införts.

2.4.11 Statens naturvårdsverk: Fiske med nät eller med not i äl
varna kan göra stor skada på laxbeslånden, dels genom alt det leder lill

utfiskning, dels skadar fiskarna.

I likhet med vad som gäller för flera andra stater bör fiske med

not och med nät därför förbjudas i älvarna. I stället bör fisket koncentreras till så kallade fasta fisken som medger utsläpp av oskadade laxar som understiger minimimåttet.

2.4.24 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslagel.

2.4.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Gällande restriktioner

inom länet innebär enligt länsstyrelsens bedömning ell tillräckligt skydd för laxbestånden. Mot ytterligare fångslbegränsningar talar även del förhållandel all den uppvandrande laxen i regel nått för fångst optimal utveckling.

2.4.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fi. lillslyrker ulredningens förslag om all fiskådras läge fastställs, utmärks och görs hell fri från redskap. Även övriga förslag rörande älvfiskel tillstyrks.

2.4.37 Laxforskningsinstitutet- ansluter sig lill utredningens förslag

----- men påpekar de speciella möjligheter till "beskattning efter bär
kraft" som föreligger tack vare instilulels möjligheter lili besiåndsprog-
noser----- .

3 Beslåndsfrämjande åtgärder

3.1 Delayed release

Näslan alla remissinslanser är positiva lill förslaget. Några förordar ytterligare försök.

3.1.1 Vattenöverdomstolen delar härvidlag ["delayed release"-me-

todens förenlighet med gällande vattendomar) den inställning kammarkollegiel givit uttryck för vid den underhandskontakt med ulredningen som redovisas i betänkandet.

3.1.5 Kammarkollegiet:-- En förutsättning för att metoden lillämpas i

större skala än renl experimentellt bör vara all en internationell

överenskommelse kan träffas om förbud mot eller stark begränsning av fisket efter lax uianför 12- milsgränsen.

Prop. 1984/85:143 126

----- Malerialel till delayed release utsättningar kan ej få ulgöras av

smolt som enligt dom skall kompensera bortfallet vid viss älv. Däremol
möler givetvis inle hinder all använda överskoilsmalerial.

3.1.8 Lantbruksstyrelsen:- "Sea ranching" kan komma att medföra

hälsoproblem. Vissa sjukdomar som exempelvis vibrios förekommer i havsvallen hos såväl vildfisk som odlad laxfisk. Systemet med "delayed release" och "sea ranching" kräver därför en intensifierad övervakning.

3.1.9 Fiskeristyrelsen: För att kunna övertyga andra nationer om värdet av metoden fordras atl fler försök görs och även vid andra nationers kuster och öar. Problemet är att fulll resullat endast kan nås om försenad frisläppning sker i kombinaiion med fiskeförbud efter lax uianför 12 sjömil. Allmänna erfarenheler om återvandringsvägar, felgångare m. m. kan dock

vinnas.-----

----- Försök med fördröjd frisläppning bör ej ske norr om Älandshav

med hänsyn lill risken för inblandning i bestånden i odlade eller naturreproducerade älvar. Försöken får heller inle bli av sådan omfallning innan garantier om begräsning av havsfisket erhållits all de i stället skulle stimulera lill elt ökat fiske på blandbeslånd. Del skulle förvärra den redan svåra situationen.

Två ledamöter av fiskeristyrelsens styrelse (Johnsson och Johansson) anför i reservation: Atl fiskei skulle bli mera givande genom den metod som presenteras (delayed release) är endast leoretiskt och hittills näslan oprövat. Om meloden var så effektiv som göres gällande finns det all anledning atl pröva den under några år via de utsättningar som Vattenfall gör i anledning av vatlenmål samt på västkusten. Om man för samma antal kronor kan uppnå så myckel slörre effekt skulle det vara underligt om inte meloden anammades där utsättningar nu pågår. Atl föreslå ålgärder som ingen vet vad de innebär och som är praktiskt taget oprövade som kompensalion för alt beröva yrkesfisket slörre delen av dess fiskevatten är föga tilltalande.

3.1.10 Statens Jordbruksnämnd: Systemel med förlängd uppföd
ningstid förefaller, mot bakgrund av i utredningen redovisade förhållan
den, kunna bli av stort värde på längre sikt för det svenska laxfisket och
synes därför även kunna betraktas som en samhällsekonomiskt riktig
åtgärd.

Vad finansieringen beträffar vill nämnden framhålla atl ulsättningsåt-
gärder för laxfisk och ål sedan flera år i betydande grad finansierats av
prisregleringsmedel--- . Några formella hinder för atl även de här

Prop. 1984/85:143 127

föreslagna åtgärderna skulle kunna finansieras med prisregleringsmedel synes inte föreligga. Jordbruksnämnden har för sin del inget all erinra mot att frågan om finansieringen av "delayed release"-tekniken las upp i de årliga överläggningarna mellan nämnden, konsumentdelegationen och fiskets förhandlingsdelegation.

3.1.15 Umeå universitet:- Genom lillämpning av "delayed re
lease"-tekniken / Östersjön kombinerat med kustnära fiske kan del nuva
rande uttaget av lax flerfaldigas. Biologiska såväl som ekonomiska skäl
förutsälter dock att fisket/uttaget av fisk sker kustnära.

Enligt vår uppfatlning bör man dels sträva efler en ulveckling av ranch-

ing-metodiken genom forskning---- , dels "sälja" meloden till övriga

intressenter i Östersjön. Del senare bör eftersträvas utan alt först avvakia
ytterligare försök med "delayed-release", alternativt genom att övriga
Östersjöstater görs direkt delaktiga i en utökad försöksverksamhet.

3.1.17------------------------------- Statens veterinärmedicinska anstalt: Med hänsyn till risken

för förluster på grund av sjukdom i samband med odling av laxfisk är det
viktigt, all erforderliga resurser avsätts för utveckling av sjukdomsföre
byggande meloder, om ell ulökad laxprogram skall ha förulsällningar all
realiseras på föreslaget sätl.

SVA tillstyrker föreslagen utveckling av laxfiskel genom ökad odling av lax och prövning av nya uiplanteringstekniker. Under utvecklingsarbetet bör även problem, som gäller förebyggande hälsovård under odlingsfasen, beaktas.

3.1.18--------------------- Statens vattenfallsverk har förklarat sig villigt att med vissa

förbehåll medverka vid utvidgade försök med sea-ranching av lax enligt
betänkandets förslag. De hillills vunna erfarenheterna från tidigare försök
är kanske otillräckliga för atl medge en säker bedömning av metodens
ekonomi, men allt pekar på all de motiverar en fortsalt försöksverksamhet
i Slörre skala.--

3.1.24 Länsstyrelsen i Kalmar län anser att de föreliggande eriarenheterna

från delayed release-metoder är alltför få. Länsstyrelsen finner

därför alt dessa meloder bör ytterligare prövas och utvärderas under längre tid innan denna lyp av begränsning införs.

3.1.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Del är av stor vikt, att

"sea ranching"-metoden får utvecklas så som ulredningen föreslår. Verksamhelen får ses som ell viktigt led i en långsiktig forsknings- och försöksinsats.

Prop. 1984/85:143 128

3.1.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: En mera återhållsam syn

på searanchingens välsignelser har de som befarar atl framgångsrika försök kan leda lill en inte önskvärd ökning av Öslersjöfisket. Därmed skulle återigen även den naturligt producerade laxen träffas av högre fisketryck. Även i det här sammanhanget gäller alltså alt man först måste klara ul begreppen belräffande de olika ländernas fiske efler lax i Östersjön.

3.1.36------------------------------------------------- Sveriges fiskevattenägareförbund m.fi. föreslår [alt] sea

ranching med delayed release-teknik igångsätts omgående - helst redan under 1985 - på för yrkesfisket strategiska plalser.

För alt få full effekl av den föreslagna modellen bör en uppgörelse
omgående söka iräffas med berörda Östersjöstater, men i vart fall krävs en
uppgörelse med Sovjelunionen och Finland. Enligt förbundens uppfauning
är modellen så fördelaklig all det inte bör vara svårt all få övriga berörda
staters accept.---

3.1.37------------------------------ Laxforskningsinstitutet stöder således förslagel om vidareut
veckling av "delayed release" under [viss] förutsättning .

3.1.39------------------------------------- Sveriges fiskares riksförbund: Det lägges inga förslag

om utsättningar på västkusten enligt delayed releasemetoden som kunde ge yrkesfisket kompensation. Anlingen är man tillfredsställd med sakernas tillstånd eller också är inte tilltron till meloden den som framhålles i utredningen.

Det kan vidare konstaleras att de utsättningar som sker för närvarande enbart är inriklade på att förbättra sport- och fritidsfisket.

-------- Förslaget all på sikt förbjuda laxfiske uianför 12 sjömil är orealis
tiskt. - All fisket skulle bli mera givande genom den melod som

presenteras (delayad release) är endast teoretiskt och hittills näslan oprö
vat. ---- All föreslå ålgärder som ingen vet vad de innebär och är

föga tilltalande.

SFR vill------ framhålla

alt prov med nya utsättningsmetoder fortsäller och att sådana genomföres även på västkusten.

3.1.40---------------------- Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Genom genomfö
randet av ovan beskrivna modell ges alla kategorier fiskare en ökad tillgång
på lax samtidigt som den naturreproducerande laxens vandring säkras.
------ Sverige måsle----- med slor kraft verka för atl övriga Östersjö
stater informeras om förslagels fördelar samt att genomförandet kan ske
snarast möjligt, förslagsvis inom 4 år.

Prop. 1984/85:143 129

3.1.41 Tjänstemännens centralorganisation: Det ur alla synpunkter

lämpligaste stället för denna verksamhel är enligt vår åsikt vattnen runt
Gotland. Vi anser därför att försöksverksamheten där bör prioriteras och
atl på sikt en smollodling bör byggas på Gotland.

3.2 Reproduktionsområden

De remissinstanser som har yttrat sig särskilt i frågan är positiva Ull förslagen.

3.2.6 Statskontoret tillstyrker ulredningens förslag att åtgärder för

att iordningställa lekområden kan ske genom beredskapsåtgärder, men noterar alt kostnader för de i betänkandet föreslagna åtgärderna ej är beaktade i kostnadskalkylen.

3.2.9 Fiskeristyrelsen: Behovel av åtgärder för att öka laxens repro
duktionsområden vill fiskeristyrelsen starkt understödja. Det är också
insatser som bör komma till stånd oberoende av vad som kan förverkligas
av förslagen i övrigl.

----- Fiskeristyrelsen vill understryka att om de åtgärder som utred
ningsmannen i övrigt föreslår för att rädda de naturreproducerande laxbe
slånden skall ha någon mening får någon vattenkraftutbyggnad inte ske i
naturliga laxälvar och havsöringsvattendrag.

3.2.11 Statens naturvårdsverk: Enligt verkets mening gäller det att i

försia hand skydda den miljö laxen är beroende av för sin nalurliga reproduktion. Enbart insatser av typen ökad utsättning av smolt är inte tillräckliga. För att rädda laxens möjligheter till naturUg reproduktion räcker del inle att genomföra enbart sådana förhållandevis marginella, biotopvårdande åtgärder som utredningen föreslagit, dvs. undanröjande av vandringshinder, rensning och anläggning av lekbotlnar, etc. Först och främsl

måsle hela älvsystem bevaras orörda.

Naturvårdsverket biträder av utredningen framlagda förslag [om]

genomförande av åtgärder för att utöka lekområden.

3.2.13 Arbetsmarknadsstyrelsen: Vissa åtgärder för odlings- och

reproduktionsområden för lax har fidigare utförts som beredskapsarbeten och det bör också finnas möjligheter i fortsättningen, inom ramen för de resurser som tilldelas länsarbetsnämnderna, att genomföra beredskapsarbeten inom detta område.

3.2.18 Statens vattenfallsverk------ vill betona nödvändigheten av

att eventuella åtgärder i älvarna samordnas med kända planer på utbygg
nad av vattenkraften------ .

9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 130

3.2.24 Länsstyrelsen i Kalmar län: Inom Kalmar län finns förutom

de större vattendragen, l.ex. Emån, flera mindre vattendrag, vilka skulle
kunna vara relativt betydelsefulla reproduktionsområden för laxfiskar,
främsl laxöring.--- Länsstyrelsen föreslår därför att närmare invente
ringar och undersökningar genomförs i sådana vattendrag för atl ulröna
förutsättningar för lax- och öringproduktion.

3.2.26 Länsstyrelsen i Blekinge län------ vill underslryka viklen av

atl resurser ställs till förfogande så att även små vattendrag som tidigare hyst lax eller laxöringsbestånd kan åtgärdas för att åler ge lekmöjligheier för havsvandrande fisk.

3.2.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län vill särskilt framhålla alt ålgär
der för atl förbättra laxens uppvandring från havet liksom förbättringar av
dess lekområden vidtas.

3.2.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund--- vill fram
hålla vikten av att:
O laxens reproduktionsområden utökas.

4 Planering

4.10 Statens Jordbruksnämnd tillstyrker förslagel alt laxfiskets reglering
och övriga åtgärder för främjandet av laxfiskel görs lill föremål för särskild
planering.--- .

5 Internationellt

Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan understryker behovet av internationell överenskommelse om laxfisket i Östersjön.

5.7 Riksrevisionsverket: En enligt RRV nödvändig förulsällning för

att åtgärderna skall bli effektiva är atl man som utredningsmannen föreslår löser problemet med det oreglerade fisket i den s. k. "vila zonen".

5.9 Fiskeristyrelsen: Trots stora ansträngningar från svensk sida har internationella överenskommelser inte kunnal nås för all begränsa laxfisket. Som tidigare framhållits är sådana överenskommelser en förutsättning för hela det nu framlagda förslaget som av utredningsmannen betecknats som ett paket. Inga ansträngningar får därför skys för att genom överläggningar med samtliga östersjöstater och i särskild ordning utanför Warszawakommissionens ordinarie förhandlingar försöka nå resullat. Eftersom detta

Prop. 1984/85:143 131

hittills misslyckats då det gällt fångslneddragningar ligger det nära till hands atl försöka andra vägar.

De försök med "sea-ranching" med "delayed release" metoden som redovisats ger en möjlighel till andra utgångspunkter vid förhandlingar. Om resultaten av försöken kan gälla även i stor skala och på lång sikt skulle sådana utsättningar i kombination med fiskeförbud utanför 12 sjömil kunna innebära ell ökat ultag för samlliga stater. Kostnaderna i förhållande till återfångstresultat och nettovinst är små.

--- Går del inle att nå internationella överenskommelser blir

situationen för de naturreproducerade laxbestånden snabbt prekär och bestånden kommer då att stå inför en kollaps.

5.11 Statens naturvårdsverk:--------------------- Naturvårdsverket får under
slryka behovet av ett kraftfullt internationellt samarbete i laxfrågan.

Naturvårdsverket biträder av utredningen framlagda förslag [om]

överläggningar för att lösa frågan om reglering av fisket i den "vila zonen".

5.15 Umeå universitet: Förhandlingar om omstrukturering av laxfis
ket bör genomföras med de övriga Östersjöstater som har vattenområden
av betydelse för laxens fortlevnad. Eftersom potentialen i delayed-re
lease-metoden är mycket stor (men kräver samverkan), bör utgångsläget
för förhandlingarna vara gynnsamma; frågan gäller ej begränsningar i det
totala fiskei efter lax. 1 stället står valet mellan att även fortsättningsvis
slåss om elt allt mindre antal "smulor" mot alt staterna delar på en icke
föraktlig "kaka" genom etl kustnära/älvsbaserat fiske efter vild och odlad
lax.

5.19 Domänverket: För att snarasl möjligl uppnå erforderliga internationella överenskommelser avseende "paketlösningens" genomförande föreslår domänverket följande handlingsprogram:

O Regeringen bör omgående utse en expertgrupp med uppgift atl beskriva "paketlösningen" samt formulera förslag och lämpliga internationella överenskommelser. O Upprättad PM bör tillställas övriga parter runt Östersjön tillsammans med en inbjudan att förslagsvis l/2-3/4år senare diskulera "paketlösningens" genomförande. Mötet bör hållas på erforderlig hög nivå, förslagsvis regeringsnivå. O Vid mötet bör bl.a. eftersträvas att överenskomma om fidpunkt för övergång till nya skötsel- och beskattningsmetoder för Östersjöns laxbestånd baserade på "delayed release-teknik". Som lämpligt övergångsdatum synes 1987-05-01, eventuellt 1988-05-01, böra väljas. O Vid mötet bör även diskuieras erforderlig samverkan avseende produktion och vidareodling i kassar av "delayed release- smolt".

Prop. 1984/85: 143 132

O Det synes, för all minimera problemen i övergångsfasen, vara viktigt all

"yrkesfiskels lax" (jämför punkl 3 i bilagan) finns fångslberedd under

dess kuslåiervandring, lagom lill övergångsdalumel. O Vid mötet bör överenskommelse eftersträvas avseende "frysning" vid

högsl nuvarande nivå av fiskels omfattning under tiden fram till ovan

nämnda övergångsdatum.

5.24 Länsstyrelsen i Kalmar län finner det synnerligen angeläget att

ansträngningarna att lösa tvisten rörande detta område (området vid Gotland] intensifieras.

5.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fl.: Överenskommelse bör

träffas med övriga berörda Östersjöstater om en "frysning" vid högst nuvarande nivå av laxfiskets omfallning under liden fram lill 1988.

5.39-------------------------- Sveriges fiskares riksförbund vill framhålla

att frågan om vita zonen löses så att rovfiske där upphör

att genom överenskommelser begränsa andra staters laxfiske så atl de bedriver ett laxfiske anpassat till areal, reproduktion och traditionellt fiske, den s. k. 25-25-50-metoden

att Sverige internationellt hävdar sin rätl lill andel av lax-TAC

atl restriktioner inle enbart får drabba svenskt fiske.

5.40------------------------------------- Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Det är av

synnerlig vikt alt förnyade framslällningar om begränsningar av samlliga Östersjöländers fiske görs.

6 Tillsyn och straff

Samlliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan är posiiiva till en effektivare tillsyn och skärpta straff. Ett par framför synpunkter på hur tillämpningen av nuvarande bestämmelser bör ändras i detta syfte.

6.2 Hovrätten för övre Norrland: Det föreslagna maximistraffet

fängelse ett år överensstämmer med vad som gäller för grov olovlig

jakt. Förslaget bör därför i och för sig kunna godtagas. Hovrätten ifrågasätter dock om det inte kunde vara tillräckligt all påföljden för olovligt fiske bestämdes till böter men att den som gjorde sig skyldig till grovt olovligt fiske kunde dömas till dagsböter, ej under femtio, eller fängelse i högst sex månader.

6.3 Riksåklagaren:----------------- I likhel med ulredningen anserjag atl del

Prop. 1984/85:143 133

finns skäl all se med slörre allvar än hillills på här aktuella brolt. En viss skärpning av lagsliftningen framsiår därför som befogad. Även om jag mol den bakgrunden kan godta ell särskilt slraffsladgande för grovt brotl har della dock enligt min bedömning fåtl en alltför vid omfallning i förslagel. Lagrummet synes l.ex. kunna tolkas så att alll fiske efter lax -oavsett omständigheterna i del särskilda fallet - kunde vara all betrakta som grovt brott. Atl även lindrigare brottslighet enligt ulredningens mening skall kunna rubriceras som grov framgår av att dagsböter ingår i den föreslagna straffskalan. Såsom utredningen formulerat det föreslagna tillägget kan det enligt min mening också tänkas uppkomma problem vid bedömningen av om ell brotl skall anses grovt eller ej. Under hänvisning till det anförda bör enligt min mening stadgandet om grovt brotl begränsas så att det blir tillämpligt endasl på särskilt allvarliga överträdelser. Del synes då inte erforderligt alt böter ingår i slraffskalan. Lämpligare synes vara alt i denna endast ange straflmaximum, fängelse i högsl ell år.

6.4 Rikspolisstyrelsen:-- brott i samband med laxfiske [är] alt anse

som allvariiga. Styrelsen tillstyrker därför utredningens förslag om skärpta straff då elt brott är atl anse som grovt.

-------- På grund av rådande arbetsbelastning i polisdistrikten kan poli
sen f. n. inle avsalla ytterligare resurser för fisketillsyn. Styrelsen biträder
därför utredningens förslag att ytteriigare fiskeiillsynsman behöver enga
geras.

6.9 Fiskeristyrelsen: För att de förslag som utredningsmannen lagt fram skall få önskad effekt krävs ovillkoriigen en utökad fiskebevakning och att den som bryter mot beslämmelserna riskerar ett kännbart straff. Förslagen i denna del kan därför tillstyrkas. Även med de utökade ekonomiska resurser som föreslås måsle fortsättningsvis mycket av bevakningen ske på ideell grund.

6.11 Statens naturvårdsverk biträder av utredningen framlagda förslag [om] införande av straffskärpningar av broll mot fiskerilagsliftningen, utökning av fiskeritillsyn och -kontroll.

6.12 Generaltullstyrelsen:- Kustbevakningens resurser är redan idag

knappa. Föreslagna åtgärder i form av tillståndsplikt, redskapsbegränsning, områdesbegränsning m. m. ställer ytteriigare krav på resurser för atl en effektiv övervakning skall kunna bedrivas.

6.19 Domänverket--- framhåller------ särskilt nödvändigheten av att

fisketillsyn och kontroll förslärkes.

Prop. 1984/85:143 134

6.24 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslagen i denna del.

6.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län- vill-------- särskilt påpeka att

kontrollen av fisket efler lax bör skärpas .

6.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker föreslagna

straffskärpningar vid brolt mot fiskeriförordning och laxvårdande föreskrifter. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att erforderliga medel slälls till förfogande för effeklivisering av fiskeövervakningen.

6.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fi.: Utredningens förslag i

denna del tillstyrks--- .

6.39 Sveriges fiskares riksförbund vill framhålla

att konlroll och tillsyn tillskapas och göres effektiv

att straffen för olaga laxfiske skärps på samma säll som vid olaga trålfiske.

6.40 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Den nuvarande fiskebevakningen är otillräcklig och om de nu framlagda förslagen ska få effekl krävs en skärpt fiskebevakning. Förbundel vill dock påpeka atl behovet av en utökad bevakning kvarstår även om inte utredningens förslag genomförs. Förslaget om skärpta straff vid brolt mot fiskeriförordningen tillstyrks.

6.41 Tjänstemännens centralorganisation: Vad avser den kustnära övervakningen bör kustbevakningen ha konlrollen.----

Vad beträffar övervakningen i älvar och inre vattendrag vill förbundet
framhålla den speciella roll som tullverkets gränsbevakning har som över
vakningsmyndighet inom Torneälvs fiskeområde.

Vad avser straffskärpningen till ett års fängelse som slraffmaximum framhåller förbundet det orimliga i alt ha sex månaders fängelse som maximum för trålfiskebrolt. Förbundet rekommenderar en harmonisering av straffsatserna gällande samtliga fiskemetoder ulom s. k. handredskapsfiske.

7 Fiskevårdsområden

De remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är positiva till del.

7.2 Hovrätten för övre Norrland:- Hovrätten föreslär---- att 4 §

3 st nämnda förordning [förordningen (1981: 537) om statligt stöd till fritids-

Prop. 1984/85:143 135

fiskei] får följande lydelse: Som villkor för slalsbidrag enligt första styckel 1-3 gäller alt åigärden rör vatten där fisket är upplåtet lill allmänhelen eller är fritt. Statsbidrag enligt första stycket I får även lämnas om behovel av fiskevårdsområdets bildande är synnerligen angelägel från allmänna synpunkler.

7.11 Statens naturvårdsverk biträder-------------- av utredningen framlagda för
slag [om] stimulerandet av bildande av fiskevårdsområden ökning

av bidragsgivning för bildandel av fiskevårdsområden.

7.14 Statens lantmäteriverk: Förslaget alt, då det finns synneriiga

skäl, öka bidragsmöjligheterna till mer än 70 procenl av kostnaderna för att bilda fiskevårdsområden torde kunna påverka fiskerättsägarnas intresse av aft kunna bilda fiskevårdsområden. Evenluellt skulle redan en förändrad tillämpning av nu gällande beslämmelser kunne ge samma effekt, nämligen om bidragsdelen i dessa fall ökades från 50 till 70 procent.

7.24 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker förslaget.

7.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker att statsbidrag

lill bildandekostnader skall kunna utgå med hänsyn till allmännyttan av atl
---- fiskevårdsområden kommer lill stånd. Vissa lillämpningssvårig
heler torde dock kunna uppkomma på grund av den mycket allmänl hållna
beslämningen av bidragsförutsältningarna.

7.36 Sveriges fiskevattenägareförbund m.fi.: För att klara fiskeförhållandena på enskill fiskevatten tillstyrker förbunden utredningens förslag om bildandet av fiskevårdsområden utefter Norrlandskusten och inom övriga berörda kustavsnitl. Genom tillskapande av fiskevärdsområden skapas förutsättningar för att fördela fiskemöjligheterna på enskilt vatten. Förbunden tillstyrker jämväl förslagel om lOO-procentiga statsbidrag för bildandet av sådana fiskevårdsområden.

8 FoU

8.9 Fiskeristyrelsen: Del är nödvändigt alt kontinuerligt följa utvecklingen
hos de naturreproducerande bestånden och att följa laxfiskets och laxbe-
tåndens utveckling i havel och i odlade älvar.- Man kan för framti
den inte räkna med att via valtenmålen kunna göra de vidare undersök
ningar och bearbetningar som krävs. Redan nu råder begränsningar i detta
avseende. Dessulom kan flera laxkompensationsmål komma att avgöras
inom en nära framtid. Särskilda medel behövs därför . Det är speci
ellt angeläget att genetiska studier kan komma i gång så snart som möjligt.

Prop. 1984/85:143 136

8.11 Statens naturvårdsverk:------- det saknas vattenkvalitetskri-

lerier för lax. Enligt verkets mening bör sådana svenska kriterier snarast

utarbetas. --

Naturvårdsverket biträder av utredningen framlagda förslag [om]

intensifierad forskning.-

8.15 Umeå universitet: forskning och undersökningar kring de na
turiiga älvarnas laxbestånd och om laxen i havet anser vi angelägna.

Umeå universitet är berett att ta ansvar för forskningen inom ranching-
teknik-området-- .----

---- För atl genomföra forskningsverksamheten--------- behövs

forskningspersonal- 600000:-/år.

Investeringarna beräknas till ca 800000: .

Driftskostnaderna beräknas till ca 500000:-/år ,

8.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län vill understryka vikten av alt

Norrbylaboratoriets resurser verkligen tillvaratas även i ett större sam
manhang. --

8.35 Centralorganisationen SACO/SR: Ett behov som ulredningen

förbisett är behovet av information från forskning och administration till
andra myndigheter och till allmänheten. Fiskeriverket är ett av få statliga
verk som saknar personal på informationssidan .

8.37 Laxforskningsinstitutet är i nuläget inte berett att tillstyrka

förslaget.--

---- fiskeristyrelsen och laxforskningsinstitutet [bör] gemensamt få i

uppdrag att snarasl göra en översyn över aktuell och potentiell forskning
inom laxområdet samt utforma forskningsprogram med övergripande mål
sättning. -- En sådan översyn med förslag bör kunna framläggas inom

cirka 6 månader.

8.42 Västkustens husbehovsfiskares förbund: Det synes föreligga

alla skäl med upptagandet av en forskningsverksamhet på detta område. Fråga är väl, om icke de allmänna medel som nu avsätts (fiskets prisregleringsmedel) till laxsmoltutsättningar måhända skulle lämna bättre avkastning om de insattes i syfte att främja en matfiskproduklion där det nu förekommer en icke oväsentlig import.

9 Resurser och kostnader

9.9 Fiskeristyrelsen:- Ett belopp om 120000kr./år för tillfälligt an-

Prop. 1984/85:143 137

ställd personal utöver de tjänsler som föreslagits är motiverat under

de närmaste åren.

Dessutom lorde man inte- kunna räkna med alt i vattenmålen

täcka personalkostnader för vissa erforderliga undersökningar och uppfölj
ningar av någon omfattning, ålminslone inle om ell par år. Härför

bör tas upp ett årligl belopp om 200000kr.

9.35 Centralorganisationen SACO/SR: Fiskeriverket har redan i

nuläget prioriterat så att viktiga arbetsfält ligger i träda, exempelvis restaurering av vatten, utveckling av kust- och insjöfiske m. m. Administrationen bör istället förstärkas så alt naturresurserna bättre och ulhålligare kan nyttjas.

--- Att tala om stora vinster i framtiden utan att våga satsa i dag för

alt nå dithän är inte bara ologiskl och kortsiktigt ulan även oansvarigt. Positiva ansatser finns men steget tas inte fullt ul.

9.40------------------------------------ Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: De kostnader som

förslaget innebär är små i jämförelse med de fördelar etl genomförande skulle innebära för det svenska laxfisket i älv, kust och hav.

9.41------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: Den av utredningen före
slagna personella ökningen inom fiskeriadministrationen är, enligt vår
mening, otillräcklig. För att klara de, redan i utredningen, föreslagna
åtgärderna för vård av naturbestånden, bör ytterligare I fiskerikonsulent-
tjänst inrättas vid Fiskeriintendenten i Övre Norra. Därutöver bör för den
odlingsberoende delen av forskningen, resurser motsvarande 1/4 konsu
lenttjänst tillföras LFI.

Försöken med fördröjd utsättning bör styras och utvärderas via LFI. För att klara den verksamheten och den av oss föreslagna forskningen avseende havsfiskeredskap krävs resurser till LFI molsvarande I biologtjänst.

På sikt kommer en utbyggnad av verksamheten vid Golland, inklusive en smoltodling, att kräva ytteriigare 1 konsulenttjänst och 1,5 biträdesljänsler. I inifialskedet bör dessutom medel för inköp av smolt ställas lill LFFs förfogande. Byggandet av en smoltodling på Gotland bör kunna finansieras via Arbetsmarknadsstyrelsen. Drift av odlingen och inköp av smolt bör kunna finansieras med s. k. EG-medel.

Regeringen I Ink 1984-10-2 9 / I Jordbruksdepartementet

Dnr. OVÅ'r\ °'" '™'™'"

-r

Bevarande av de svenska Fiskbeståndena genetiska resurser

Regeringen uppdrog den 2 september 1982 ät fiskeristyrelsen att utreda Frågan om säkerställande av de svenska Fiskbeståndens genetiska resurser. Under utredningsarbetet borde samråd ske med andra berörda myndigheter och organisationer.

Fiskeristyrelsen Fär härmed redovisa utredningsuppdraget genom att överlämna rapport om de svenska Fiskbeståndens genetiska resurser.

Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp inom fiskeriverket. Styrelsen åberopar rapporten som sin egen och lämnar till komplettering Följande kommentarer.

Utredningsuppdraget skulle FullFöljas inom Fiskeristyrelsens ordinarie verksamhet. Av resursskäl har det därFör begränsats till att omFatta sötvattensFiskar i inlandsvatten och de vandringsFiskar som leker i vattendrag. Motiven För denna avgränsning är dels att den mesta baskunskapen Finns inom detta område och vi har kunnat genoraFöra en begärd inventering av särskilt skyddsvärda arter och stammar, dels att olika ingrepp i FramFör allt sötvattensmiljön under Flera år hotat att slå ut arter och stammar av olika Fiskslag. Även den Fiskevård som skett i Form av Fiskutsättningar För olika ändamål har bidragit till att Förändra den ursprungliga ekologiska miljön.

Det uppdrag som nu redovisas är därFör bara en del av ett mycket större komplex. Bristen pä baskunskap inom landet har varit en starkt begränsande Faktor vid uppdragets genom-Förande.

I vilken omFattning och på vilket sätt ett Fortsatt utredningsarbete skall bedrivas hemställer styrelsen att regeringen avgör. För egen del är styrelsen beredd att Fortsätta uppdraget dock endast under Förutsättning att extra medel tillFörs. Det som då närmast Föreslås är de genetiska resurserna i den marina miljön,

I enlighet med utredningsdirektiven ätFöljs varje Förslag till åtgärd av en beräkning av kostnaderna i de Fall sådana beräknas uppkomma.

Styrelsen vill också något ytterligare kommentera Följande punkter i rapportens sammanFattning på s 6.

Prop. 1984/85:143 139

Beträffande punkten 3 anser styrelsen att det nu Finns skäl att överväga om inte anslagen H 4. Mark För naturvård och H 5. Vård av naturreservat bättre bör anpassas till dagens situation i Fråga om behovet av skydd och vård av vattenområden som en del av naturvårdsarbetet.

Under samma punkt Föresläs också att Förutsättningarna utreds För bildande av ett naturreservat För Vindelälven. Styrelsen menar att inte bara Vindelälven bör utredas utan även Kalixälven. Denna älv har ett ursprungligt och genuint laxbestånd Fritt Från inblandning genom utsättningar. Det Finns också ett livskraFtigt havsöringsbestånd. Bägge arterna går högt upp i systemet - 40 - 50 mil. I de lax- och havs-öringFörande delarna är det t ex inte tillåtet att anlägga Fiskodling enligt de riktlinjer som antagits av styrelsen.

I Fråga om punkten 5 pågår en viss sädan verksamhet som en del i Fiskeriadministrationens dagliga arbetsuppgiFter samt genom direkta forskningsinsatser utanFör Fiskeriverket. En ambitionshöjning pä den punkten erFordrar som Föresläs i rapporten tillskott av medel.

Under punkten 6 Föreslås särskilda Forskningsmedel och styrelsen vill kraFtigt understryka det Förslaget. Ett inten-siFierat FoU-arbete är nödvändigt inte minst sett utiFrån vattenbrukets Frågeställningar och dess relationer till den traditionella Fiskodlingsverksamhet som sker i Fiskevärdens tjänst.

Utarbetande av riktlinjer, anvisningar m m som Föresläs under p 7 mäste styrelsen omedelbart åtgärda i relevanta delar. Det gäller särskilt nya riktlinjer För tillståndsgivning både till Fiskutsättningar och till Fiskodling. En ambitionshöjning, som innebär att inFormation och utbildning skulle kunna Förbättras i ett kort tidsperspektiv, Förutsätter emellertid tillskott av medel. I det sammanhanget är det självklart att den kunskap som Fäs genom åtgärderna under punkten 5 Förbättrar planeringsunderlaget För ett genomFörande av p 7.

Fiskeristyrelsen har berett myndigheter, institutioner och organisationer (se s 4,6 st) tillFälle att ge synpunkter på utredningsarbetet.

Fiskets organisationer och statens naturvärdsverk har ingivit skriFtliga synpunkter på Förslaget. Ingen av dessa har krävt remissFörFarande beträFFande den slutliga rapporten.

Prop. 1984/85:143 140

Svenska naturskyddsFöreningen (SNF) har däremot Förklarat sig inte vara nöjt med utredningsuppdragets uppläggning och har Förbehållit sig rätten att yttra sig direkt till regeringen över det slutliga Förslaget.

Forskningssidan har som Framgår av sid 4 i rapporten ocksä beretts tillFälle att ge synpunkter men sällan eller inte avhörts.

I en särskild skrivelse till Fiskeristyrelsen 1984-10-02 FramFör representanter För SNF olika synpunkter. Skrivelsen biFogas (bil 1).

En del av synpunkterna har samband med uppdragets avgränsning och som styrelsen kan sägas ha bemött inledningsvis i denna skrivelse. Vilken omfattning, vilka resurser som skall avsättas' för det fortsatta arbetet fär enligt styrelsens redan framförda uppfattning avgöras av regeringen. Det arbeje som återstår att genomföra är förvisso inte av begränsad omfattning om samtliga framförda intentioner skall genomföras inom ramen för tillgängliga resurser.

Beslut i detta ärende har Fattats av generaldirektör Lennart Hannerz samt ledamöterna Erik Johansson, Rune Johnsson, Hans Runnström och Sven Qhlin.

Avvikande mening har anFörts av ledamoten Rune Johnsson i närvaro av suppleanten Sig-Göran Hultsbo iFräga om motiveringar i rapporten pä sid 18 och sid 46.

Vid ärendets slutliga handledning har även närvarit suppleanterna Helge Blomkvist, Stig-Göran Hultsbo och personal-Företrädaren Sven-Ola öhlund samt byrächeFen Curt Wendt, Föredragande.

Enligt Fiskeristyrelsens beslut

Curt Wendt byråcheF

Prop. 1984/85:143 141

5ÄNDLI5TA

Fiskeristyrelsens styrelseledamöter

Samtliga Fiskenämnder

Samtliga fiskeriintendenter

Sötvattenslaboratoriet

Havsfiskelaboratoriet

Fiskeriförsöksstationen, Kälarne

Statens fiskodlingsanstalt, Älvkarleby

Laxforskningsinstitutet

Sveriges Fiskares riksförbund

Sveriges sportfiske- och fiskevärdsförbund

Vattenbrukarnas riksförbund

Sveriges fiskevattenägareförbund

Statens naturvårdsverk

Statens naturskyddsFöreningen

Nordiska genbanken, Lund

Genetiska institutionen, Stockholm

"- , Uppsala

, Umeä
"- , Lund

Limnologiska inst , Lund

, Uppsala
Zoologiska inst , Lund
"- , Uppsala

, Umeå

, Stockholm
"- , Göteborg

Sten Andreasson, fiskeriintendenten i nedre norra distriktet Riksmuseet Nordiska genbanksgruppen

Prop. 1984/85:143 142

Avvikande mening

Ledamoten Rune Johnsson anser att meningen i rapporten pä sid 18 som börjar med orden "Det mänskliga nyttjandet" och som slutar med "hantering av biologiska resurser" borde ha följande lydelse "Det mänskliga nyttjandet, t ex i Form av ett Fritids- och yrkesFiske inriktat på rovFiskar (preda-torer) kan ha lika stor eFFekt på Fiskbeståndens genetiska sammansättning som Fiskodlingarnas ocksä onaturliga hantering av biologiska resurser." Som motiv För skrivningen anFörs att laxen ocksä är en rovFisk och omFattas därFör redan av ordet rovFiskar i texten. Vidare FramFörs att havsfisket påverkar säkerligen inte den genetiska sammansättningen mer än t ex ett leklaxfiske i älv eller på kust. Vidare delar Rune Johnsson inte uppfattningen under pkt 1 på sid 46 i rapporten. Istället vill man ha FramFört Följande.

Statens naturvårdsverk säger i sitt yttrande över laxutredningen att "Den kanske viktigaste orsaken till laxens situation är att dess reproduktionsmöjligheter idag är starkt beskurna." Vidare säger Naturvårdsverket att "Enligt verkets mening gäller det att i Första hand skydda den miljö laxen är beroende av För sin naturliga miljö." SFR stöder Naturvårdsverkets syn pä orsaken till den naturreproducerade laxens beständsnedgång. Förbundet vill även påpeka att den beskattning som görs vid kust och älv är felvärderad och uppgår till betydligt mer än vad som sägs i utredningen. Detta har sin grund i en bristande statistik och kontroll av fisket. SFR anser att den bästa uppvandringen, med minsta sociala och ekonomiska konsekvenser, fäs vid en hård reglering av kust- och älvfisket på leklax. Oetta Fiske är direkt selektivt och skadar beständen dä det endast inriktas på lekmogen lax.

Ovannämnda förslag till rapport har diskuterats i Svenska naturskyddsföreningens

kocmitté för bevarande av genresurser vid möte den 25 september-84.

Hot bakgrund av diskussionen vill vi lämna följande synpunkter pä rapporten.

Vi finner jordbruksdepartementets initiativ till en utredning av fiskets gen-resurser som positivt och synnerligen angeläget.

I det perspektivet var fiskeristyrelsens uppdrag säväl ett brådskande som ett svart och omfattande uppdrag.

Vår mening är att:

- utredningen har avvikit från direktiven genom att avgränsa uppdraget för snävt

- utredningen bör få en fortsättning

- det fortsatta arbetet bör omfatta hela svenska fiskfaunan

- detta arbete bör ske från ett bredare intressefält där bl.a. naturvårdsverket. Svenska naturskyddsföreningen, riksmuseet och representanter för universitetsforskningen på området deltar

- aktuella forskningsresultat och pågående forskning rörande genresurser hos fisk båd« inom och utom Norden bör beaktas

- bevarandet av fiskfaunan är en del i bevarandet av den svenska faunan och floran varför bevarandearbetet inom olika organismgrupper bör utvärderas

i avsikt att ni en optimal strategi för bevarande av genetiska resurser

- det fortsatta utredningsarbetet bör få en budget

- medel som i den föreliggande utredningen föreslås för särskilda forskningsmedel bör anslås för den fortsatta utredningen av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser

Vi har bl.a. följande allmänna synpunkter på utredningen:

Upgdragetsavgränsning

Fiskeristyrelsen har gjort en avgränsning av uppdraget son vi inte förstår. Direktiven var långt bredare. Vi vill särskilt nämna följande:

- Marina arter har utelämnats

Da det anges att kunskaperna om de marina arterna är bristfällig kan detta ses som ett starkt skäl att behandla dessas genresurser. Östersjöns laxbestånd har nyligen utretts. Det är angeläget att även behandla övriga arter i Östersjön samt de ekosystem de är en del av. Östersjön är en speciell biotop med en säregen fauna med både söt- och saltvattensarter. Sverige har ett särskilt ansvar fbr den Östersjöfauna som fortplantar sig i svenska vatten och vid svenska kuster.

Prop. 1984/85:143 144

Bland de fiskarter för vilka man mest diskuterat genetiska skillnader i form av stasmar, raser och bestånd är just en saltvattensart: sillen. Den har ett jättelikt ekonomiskt värde. Den nämns inte ens i denna utredning.

En utredning om de svenska fiskbeståndens genetiska resurser bör därför inte anses slutförd så länge samtliga östersjöarter utom de anadrona (som leker i sötvatten och växer upp i havet) laxfiskarna lämnats obeaktade.

- Endast ett fåtal sötvattensarter har behandlats Den svenska fiskfaunan som helhet bör behandlas.

Enbart yrkes- och fritidsfiskets arter tillsaonans uppgår till drygt ett 40-tal arter.

Den svenska sötvattensfaunan har tillförts 39 fiskarter på naturlig väg. Utredningen koncentrerar sig på endast fyra arter (lax, öring, röding, harr) såsom skyddsvärda ur allmän fiskesynpunkt samt nänner kort 9 hotade arter eller bestånd (asp, farna, groplöia, grönling, mal, nissöga, sandkrypare, vårlekande siklöja, vimma).

Det återstår nu 26 sötvattensarter att behandla för vilka man kan anta att den genetiska variationen minskar snabbt på grund av försurningen.

- Hotade genresurser hos vanliga arter behandlas inte

Genresursutredningens intresseområde bör omfatta den genetiska variationen hos de naturligt förekommande arterna.

Variationen hos vanliga arter t.ex. aborre och gädda är av stor betydelse ur genresurssynpunkt. Om nu vanliga arter även i framtiden ska kunna ha en stor utbredning i Sverige krävs att deras genetiska bredd bibchållcs. När många fiskbiotoper förstörs eller förändras innebär det inte bara att sällsynta arter kan hotas till sin existens i Sverige utan även att mängder av genetisk variation försvinner hos de vanliga arterna.

Bevarandearbetet bör inriktas på att bevara den variation som finns idag.

- Fiskets arter, som inte är fiskar, behandlas inte
Kräftdjur och musslor har ett betydande ekonomiskt värde.

Det är angeläget att utreda dessas genetiska resurser och hur de ska säkerställas.

- Fiskens biotop försunnnas

Aven om utredningen medger att det enda godtagbara sättet att långsiktigt bevara fiskbeståndens genetiska resurser är att bevara naturmiljöer så ägnas föga utrymme åt biotopskyddet.

Då de naturliga stamnarnas överlevnad är beroende av deras biotopers överlevnad är det väsentligt att veta vilka typer av biotoper som är mest hotade, vilka hoten är och vilka alloiänna åtgärder son behöva för att skydda dessa.

Detta leder till slutsatsen att bevarande av genresurser hos fisk bör ses som en naturlig del av ett allmänt genresursbevarande. Skyddet av en naturmiljö bör di sikta på att bevara de organismer av olika alag som finns där. Detta förutsätter koordination oellan verksamheter som arbetar fOr skydd av olika slags organisnner, inte bara fisk.

- En stor del av utredningen berör utnyttjande, inte bevarande

Enligt direktiven skulle utredningen behandla bevarandet av de svenska fiskbeståndens genresurser. Enligt vir mening behandlar emellertid en stor del av utredningen utnyttjande inkl, odling och vattenbruk. Erfarenheter från andra områden (jordbruk) pekar på att bevarande- och nyttjandeaspekter bör hållas väl åtskilda.

Prop, 1984/85:143 145

- Motiv och kriterier saknas

Utredningen saknar en genomgång av de olika motiv som finns för bevarandet av den svenska fiskfaunans genresurser, t.ex. etiska och sociala motiv. Ingenstans nämns ansvaret för att överlämna ett rikt -genetiskt arv till kommande generationer.

Inom verksamheten för att bevara genetisk variation hos andra organismgrupper säsom däggdjur, fåglar, groddjur, växter,-insekter m.n. läggs idag stor vikt vid andra motiv än ekononiska siaoa etiska, sociala och kulturhistoriska notiv.

Detta finns bl.a. beskrivet i lantbruksunivcrsitetett och akogsatyral-sens bok "Floravård i skogsbruket" (1981) samt utredningen "Naturresursers nyttjande och hävd" (SOU:1983:56).

Det är därför knappast försvarbart att lita ekonoaiika perspektiv vara praktiskt taget allenaridande när det gäller bevarandet av den svenska fiskfaunan.

Även utredningens ekonomiska perspektiv är väl snävt. Även ur kortsiktigt ekonomiskt perspektiv kan arter som inte fiskaa ha stor betydelse som föda eller som predatorer.

Arter som inte direkt utnyttjas idag av människan kan få framtida ekonomisk betydelse t.ex. som producenter av specifika kemiska subatanser för läkemedelsindustrin.

Utredningen saknar kriterier för vad som ska betraktas som henaahOrande

i den svenska fiakfaunan.

Lämpliga kriterier torde vara att arten inte endast ska kunna fortplanta

sig i Sverige (vilket t.ex. strupanittsöringcn kan) utan även ha funnits

i landet en viss tid t.ex. 100—200 ir si den kan antas ha anpassat aig

till svenska miljöförhållanden.

Kravet på naturlig invandring torde kunna ges undantag när dec gäller

"naturaliserade" arter som funnits hundratala ir i landet och siledea

torde nått en viss genetisk anpassning. För Sverige gäller detta karp,

vilken utplanteradea pi flera hill i Europa radan fSre 1300-talet.

Det behöver även framgi om arten eller staanen är "hotad" allcr "utrof ningshotad".

Inom verksamheten för att bevara övriga djur och växter brukar man kalla en art "utrotningshotad" om den riskerar att försvinna frin hela sitt utbredningsområde pi jorden. I övrigt talar man om olika grader av"hot" beroende pa hur stor del av utbredningsomridct det gäller. Det torde vara en fördel att de olika verksamheter som arbetar med genresursbevarande använder en genensam terminologi där si är möjligt.

Vid redovisning av sällsynta, hotade och utrotningshotade fiskarter och stamoiar är det väsentligt att veta hur stor del av utbredningaomridet hotet gäller.

Sverige har ett särskilt ansvar för de arter och stasoar aoa har sin huvudsakliga utbredning inom virt lands gränser.

Higtorik

I förslaget till rapport saknas i stort sett det historiska perspektivet pi

vir fiskfauna.

Vid bedömning av genresursers skyddsvärde är det historiska perapektivct viktigt.

Lokala fiskstannars anpaasning är ofta en 10 000 ir gangal historia. Andra

kanske har spritts långt senare, kanske inplanterats endaat fSr ett aekel

sedan.

Man undrar också hur många fiskstaomar som kan antas ha försvunnit i Sverige de

senaste 20, 50 eller 100 åren? Vad har funnits i de försurningsdöda sjöarna?

10 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 146

Juridiska aspekter

Juridiska frågor är föga behandlade.

T.ex. kan flera miljöskyddslagar vara aktuella för att skydda en fiskstan. Fridlysning av en fiskstam eller art kan kompliceras av att vattenonrådet berör flera län.

Begreppet fiskstam behöver utredas.Vad krävs t.ex. för att en "Gullspångslax" ska få kallas "Gullspångslax?

Det bör vidare finnas en kontrollmyndighet som ser till att den fiskstan som hanteras under ett visst namn förtjänar det namnet genom att uppfylla ett antal krav pi genetiska egenskaper.

''2£äiä!S£.2£«.iB£*S"ä'"""'' arbete

Beskrivningen av det nordiska och internationella arbetet behandlar si gott som enbart symposier och rekommendationer

Man behöver även få veta vilka fungerande genbanksverksamheter för fisk son finns i andra länder, hur de är organiserade och vilka resultat de hittills uppnått.

Utredningen pläderar för ett åsidosättande av en av FAO:s rekommendationer för bevarande av genresurser hos fisk. Vi finner detta olyckligt.

Var_finns.fiskgribigloRJsk. ochfiskgenetisk_kun8kap_i_Sverige idag?

Utredningen behandlar endast forskning och undersökningar son gjorts inon

fiskeristyrelsen.

Vid universiteten och i de nordiska grannländerna pågår och har slutförts

forskningsprojekt angående den nordiska fiskfaunans genresurser.

Utredningen föreslir vissa forskningsprojekt son redan synes vara utförda

eller påbörjade.

Om man ska diskutera och fatta beslut om åtgärdsförslag och resurser rörande fortsatt forskning, inventering och analys behöver man först fi en översiktlig men heltäckande redovisning av var i landet forskning pigir som är relevant för bevarandet av genresurser hos fisk och övriga arter som fiskas (musslor, kräftdjur) .

Först därefter kan man avgöra var olika uppgifter bör utföras för att redan gjorda investeringar i utrustning och expertis ska utnyttjas bäst och billigast.

AnsvarsfördeIningen.

Fördelningen av ansvaret mellan naturvirdsverket och fiskeristyrelsen för den svenska fiskfaunan har inte utretts.

Innan man går närmare in på hur genbanksarbetet i fortsättningen bör struktureras och finansieras i stort behöver denna ansvarsfördelning klargöras.

Informationssjstem.

Bevarandet av nationella genresurser bör alltså i princip omfatta alla organismgrupper och grundas pi bredast möjliga laocivbas.

In situ-bevarande (biotopskydd) blir di grunden för bevarande av genreaurser. Vissa reservat bör di avsättas si att varje reservat täcker si sdnga motiv och organismer som möjligt. Hoggrann information om värj* sidant gencrallt resarvat bör då göra det möjligt att med tiden fylla luckor med speciella reaervat.

En sidan organisation skulle behöva ett aaaxirdnat informationssystem (inte det-samna som ett centralt!) innefattande såväl organisnregister, rescrvatregiater, biologiska karakteristiks som "digested literature reference register".

Prop. 1984/85:143 147

Samråd underutredningsarbetet

Svenska naturskyddsföreningen, naturvårdsverket, genetiska institutionen i Stockholm, riksmuseet och den hittills enda väl utbyggda genbanken i Norden, nordiska genbanken för jordbruks- och trädgårdsväxter bör ha värdefulla synpunkter i detta sammanhang.

Hed anledning av att flera genbanksverksamheters intresseobjekt kan finnas i samma ekosystem finns det anledning till samråd med den verksamhet som pågår för att bevara andra organismer såsom fåglar, däggdjur, växter m.m.

Inom Svenska naturskyddsföreningen finns stor kunskap om hotade vilda arter, stansar och biotoper. Föreningens kunskapsfond och expertis borde ha utnyttjats under hela utredningsarbetet rörande fiskbeståndens genresurser.

Ansvarsfördelningen mellan fiskeristyrelsen och naturvärdsverket borde ha klarlagts inom ramen för utredningen vilket krävde naturvårdsverkets medverkan i utredningen från början.

De genetiska grundproblemen är i stor utsträckning geraensanraa för olika organismgrupper. Många grundläggande problem är därmed gemensamma för olika bevarandeverksamheter. De grundläggande kunskaper som finns inom nordiska genbanken borde därför ha tagits tillvars på ett tidigt stadium i utredningsarbetet.

Genetiska institutionen i Stockholm har under en följd av år haft stora anslag från forskningsråd och naturvårdsverket för att kartlägga och utvärdera genetisk variation, främst hos fisk. Ett ansenligt faktamaterial har därvid samlats. Fiskeristyrelsens utredning borde ha utnyttjat detta faktamaterial och den uppbyggda kompetensen på ett tidigt stadium i utredningsarbetet.

Riksmuseet har naturvårdsverkets uppdrag att kartlägga förändringar i den svenska faunan och floran. För detta har dess biodataavdelning anaenliga tekniska resurser. Riksmuseet borde därför ha givits möjlighet till sanrid pi tidigt stadium i utredningsarbetet.

Inom verksamheten som arbetar för bevarande av högre landdjur och skogsväxter finns stor erfarenhet av såväl insamling och lagring av data om arter, stammar och biotoper son utbildnings- och informationsverksamhet.

Vid utformandet av åtgärdsförslag för bevarandet av den svenska fiakfaunan hade därför ett samråd med övrig verksamhet för bevarandet av flora och fauna varit av värde.

Det vore värdefullt om fiskeristyrelsen redan nu kunde beakta ovan nämnda synpunkter rörande behovet av en fortsatt utredning och dennas samsansattning och verksamhet.

Bakom denna skrivelse står Stig Blixt (fil dr, svenska genbanksnännden), Bengt Ehnström (skogsskyddskonsulent, avd för skogsentomologi, Sveriges lantbmkauni-versitetl, Håkan Halländer (fil dr, ISI:b repr i genbanksnännden för husdjur), Bo Hammar (fil lic, ordf för Gotlands botaniska förening). Torleif IngelOg forskningsledare, inst för ekologi och miljövård, Sveriges lantbruksunlvcraitec), Ebbe Kjellqvist (föreståndare för nordiska genbanken för jordbruks- och trädgård?, växter), Ulf Lagercrantz (doktorand, genetiska institutionen, Stockholms univer-

Prop, 1984/85:143 LW

SAMMANFATTNING

Föreliggande rapport ger teoretislca och praktiska aspekter på bevarandet av de svenska fiskbeståndens genetiska resurser med begränsning till sötvattensfiskar i inlandsvatten och vandringsfiskar med reproduktion i vattendrag. Resultaten av en landsomfattande inventering av skyddsvärda och hotade fiskbestånd redovisas. Förslag ges till åtgärder för bevarande av skyddsvärda och hotade arter och stammar samt till fortsatt arbete i ett 5-årsprogram.

AtgSrdsförslagen innebär sammanfattningsvis följande.

1. Alla vattendrag med naturlig reproduktion av lax skyddas i lag (NRL) mot vattenkraftutbyggnad

2. All o'dlad laxsmolt för utsättning i Östersjöns fria vatten gruppmärkes med s k nosmärken

3. En fond avsattes för bildande av naturreservat (reservationsmedel)

1/ GullspÄngsälven avsattes aredelbart son naturreservat

2/ Vissa andra vatten med utrotningshotade och skyddsvärda bestånd avsattes som reservat snarast

3/ Förutsättningarna för reservatbildning av Vindelälven utredes

4. Fridlysning av mal införes

5. En analysgrupp inrättas för inventering av vildbestånd och för odlingskontroll under 5 är

6. Särskilda forskningsmedel anslås under 5 år

7. Projektanställning göres av en person under 5 är för utarbetande av riktlinjer, anvisningar, information och utbildning

8. . Ansvarsfördelningen mellan fiskeristyrelsen och

naturvärdsverket klarlägges och förslag till genbanksorganisation för fisk utarbetas.

Prop. 1984/85:143 l.si

l'. ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

7.1 Urvalskriterier för skydd och bevarande

Två grupper av skyddsvärda utrotningshotade arter och stammar kan särskiljas. Den ena gäller fiskar där arten i Sverige eventuellt är utrotningshotad och skälen till bevarande främst är vetenskapliga och etiska (faunaskydd, grundforskning). Den andra omfattar fiskar som är skyddsvärda ur nyttjandesynpunkt för fiske, fiskevård, fiskodling och fiskeriforskning.

Till den första gruppen kan hänföras mal, sandkrypare, groplöja, asp, grönling, nissöga och vårlekande siklöja. Hit kan möjligen också räknas farna, vimma, faren och horn-simpa som glacialrelikt. Kunskapsläget är som påpekats tidigare (6.2) bristfälligt för flera av dessa arter vad -gäller förekomst och numerär. Fältkarteringar torde vara behövliga för att fastställa utbredningen och beståndens storlek. För mal är det dock uppenbart att ett skydd behöver införas omgående.

Till den andra gruppen hör alla bestånd (stammar) av lax, många stammar av öring samt vissa stammar av röding och harr. Av dessa är östersjölaxens situation i särklass allvarligast eftersom flera älvars stammar är akut utrotningshotade på grund av överfiskning och andelen odlad lax är mycket stor av Östersjöns totala laxbestånd. Laxen som art är inte utrotningshotad men det föreligger en överhängande risk för genetisk förändring och utarmning om ej särskilda åtgärder vidtages snabbt.

Många öringstammar - havsöring och inlandsöring - är hotade till sin existens genom vattenkraftutbyggnad, vattenförorening och försurning. Särskilt ska nämnas öringen i Gullspångs-älven som är känd för sin snabba tillväxt, höga slutvikt och som viktig för utplantering i vissa typer av sjöar. Ett omedelbart skydd av biotopen för det vildlevande restbe-ståndet bör skapas.

Urvalskriterier för ett åsätt högt skyddsvärde av stammar av öring, röding och harr vid den genomförda inventeringen (5.) är främst tillväxtegenskaper, storlek och vandrings-mönster samt att det aktuella beståndet betecknats som ursprungligt dvs under lång tid varit föremål för fiske (känt sedan generationer) och veterligt ej kommit till genom utplantering av fiskmaterial från annat vatten.

7.2 Metoder och åtgärder för skydd och bevarande

Det enda helt godtagbara sättet att långsiktigt säkerställa fiskbeståndens genetiska resurser är att bevara tillräckligt många och tillräckligt stora populationer (stammar) av varje art i den naturliga miljön. För att uppnå detta kan anvisas ett antal vägar och medel. Varje annan lösning än bevarandet i naturmiljön innebär risker för oönskade förändringar och utarmning genom minskad genetisk variation och genetisk drift.

Prop. 1984/85:143 152

För de stammar som upprätthålles genom odling under en första fas av fiskens livscykel - med resterande del av livscykeln i naturmiljö - får påräknas förändringar i genetiska egenskaper. Genom särskilda åtgärder kan riskerna för negativa effekter dock minimeras.

För de utrotningshotade populationer, där ingen möjlighet finns att under någon del av livscykeln utnyttja naturmiljö, får som en nödlösning tillgripas vägen att hålla fisken kontinuerligt i fiskodling och genom avelsplaner söka minimera riskerna för negativa förändringar. Parallellt bör prövas vägen att säkra könsprodukter av ett brett urval föräldrafiskar genom djupfrysning.

De olika metoder och åtgärder som sammantaget kan övervägas anges nedan:

Generella åtgärder

Biotopvård och andra fiskevårdsåtgärder

Fiskebestämmelser

Tillståndsprövning för fiskutplantering

Tillståndsprövning för fiskodling

Avelsmetodik vid fiskodling

Riktade åtgärder

Fysisk planering

ReservatbiIdning

Fridlysning

Genbanker (i snäv bemärkelse)

För de angivna generella åtgärderna har fiskeristyrelsen vissa styrmöjligheter redan idag genom anslagsbeviljande respektive vid tillståndsprövning. En än viktigare komponent är dock att genom information och utbildning skapa en allmän medvetenhet om vikten av olika princioer för det praktiska handlandet och skötseln av fiskevattnen. Vad gäller det statliga stödet till fritidsfisket (fiskevårdsbidrag) prioriteras redan nu biotopvård fr2URför t ex fiskutplanteringar. FOr kalltning av försurade vatten prioriteras sjöar med sydsvenska bestånd av röding, vattendrag med bestånd av havsöring och lax samt i övrigt vatten med öring, röding och harr.

Bestämmelser för fisket efter lax och öring utarbetas för närvarande av fiskeristyrelsen länsvis enligt fiskeriförordningen (SFS 1982:126) 5 S för hela landet. Det ankommer emellertid på den lokala förvaltaren av fiskevattnet {fiskevärdsområdesförening .o d) att i detalj reglera fisket efter beståndens bärkraft m.m.

Prop. 1984/85:143 153

Tillståndsprövning för fiskutplantering sker med stöd av fiskeriförordningen 34 S, vilken är en förbudsparagraf som anger att "fisk får inte utan tillstånd planteras ut eller flyttas från ett.vatten till ett annat eller, i fråga om strömmande vatten, flyttas från ena sidan om en dammbyggnad till den andra". Paragrafen tillämpas idag huvudsakligen dels för att förebygga spridning av fisksjukdomar och dels för att hindra spridning av icke önskvärd fiskart. Det bör övervägas om prövningen också skulle kunna omfatta val av fiskstam så att endast lokala stammar skulle medges i normalfallet för förstärkningsutsättningar. Här måste dock beaktas att även om lagstiftningen förbjuder omflyttning av fisk mellan olika vattenområden så är överträdelser vanliga dvs många fiskutplanteringar göres utan att tillstånd härför sökes. Den enda väg att stävja detta torde vara genom upplysning och propaganda. För att kunna sprida infor-.mation och stå för en god rådgivning måste först utarbetas riktlinjer för fiskutplantering gällande olika arter, typer av vatten och delar av landet. En diskussion kring dessa frågor har pågått inom fiskeriverket de senaste åren men några konkreta handlingslinjer har ej tagits freun. Det fär nu anses som en mycket angelägen uppgift att riktlinjer utarbetas och att därefter publiceras handböcker, undervisningsmaterial, informationsfoldrar och olika skötselanvisningar.

Tillståndsprövning för fiskodling göres likaså med stöd av fiskeriförordningen vars 35 § anger att "fiskodling får ej anläggas utan tillstånd". Paragrafen tillämpas för att dels förebygga spridning av fisksjukdomar från odlingar till vildfiskbestånd men också med hänsyn till risken för inblandning i vildbestånd vid eventuell rymning av fisk från odling. Fiskeristyrelsen har i detta fall utarbetat riktlinjer som tillämpas främst med hänsyn till det växande intresset för kassodling av konsumtionsfisk. Dessa innebär etableringsförbud för fiskodlingar inom vissa vattenområden med särskilt skyddsvärda vildfiskbestånd samt i närheten av större fiskodlingar av allmänt intresse -främst laxkompensationsodlingar - samt vissa restriktioner och villkor i övrigt. Riktlinjerna har verkat i några år men är i behov av översyn dels med hänsyn till det material som framkommit genom den nu genomförda inventeringen av skyddsvärda fiskbestånd och dels för den speciella frågan om kassodling av lax vid kusten, där en storskalig utveckling kan förväntas vid delar av Bottenhavet. Genom att flera naturligt reproducerande laxstammar är mycket svaga och utrotningshotade (Laxutredningen DsJo 1984:5) måste riskerna med inblandning vid rymning beaktas.-Xven med hänsyn till skyddet av de kompensationsodlade laxälvarnas stammar måste en styrning av lokaliseringen göras. I synnerhet för laxfrågan är en översyn av riktlinjerna brådskande.

För all fiskodlingsverksamhet är det angeläget att riktlinjer för avelsfiske, avelsurval och befruktning utarbetas. Speciellt beträffande kompensationsodlingar (lax, havsöring, inlandsöring) sombaserar sin avel på odlad fisk generation efter generation bör avelsplaner tagas fram liksom praktiska handlingsprogram för urval, könsfördelning och befruktning.

Prop. 1984/85:143 154

Bi!j£§S_é£3iE5E

Genom upprättande av mark- och vattendispositionsplaner dvs fysisk planering kan fiskets intressen vägas in och särskild hänsyn tagas till skyddsvärda och hotade staumnar. I första hand är det en uppgift för fiskenämnderna att medverka i en lähsplanering (och kommunplanering) medan fiskeristyrelsen på grundval av fiskenämndernas material gör prioriteringar och preciserar skyddsvärda stammar av riksintresse. Det hittillsvarande kunskapsunderlaget är ofullständigt för vissa fiskarter och relativt fullständigt för andra. För lax föreligger tillräcklig kunskap för att hävda att varje vattendrag med naturlig reproduktion är skyddsvärt och i lag bör undantagas från vattenkraftutbyggnad samt tyngre miljöstörande verksamhet i övrigt. Det kan därför föreslås att samtliga dessa vattendrag i den kommande naturresurslagen (NRL) fär omfattas av 3 kap 6 § samt att fiskeristyrelsen gör freunställning till bostadsdepartementet i frågan.

Som ett resultat av den fysiska planeringen och preciseringen av skyddsvärda stammar av regionalt intresse respektive riksintresse kan aktualiseras avsättande av vattenområden som naturreservat med stöd av naturvårdslagen (SFS 1974:1025) 7 S eller som naturvårdsområde enligt 19 §. Med hänsyn till det väldokumenterade värdet av såväl stammen av lax som öring i Gullspångsälven bör denna avsättas som naturreservat med motivering att bevata restbestånden av båda stammarna, som har stor betydelse för fiskevården och är av intresse för konsumtionsodling. Flera andra restbestånd av storvuxen öring är i ett liknande läge och bör ges ett liknande skydd t ex Björkaån i Skåne, Bågede-forsen i Jämtland m fl. En prioritering av riksintressen bör som nämnts göras av fiskeristyrelsen på basis av det nu redovisade materialet från inventeringen.

Vidare bör övervägas om Vindelälven i sin helhet kan ges ett li)cnande skydd. Motiven för detta är flera. Dels har Vindelälven i praktiken avsatts som en resurs för friluftsliv, turism och rekreation inklusive fritidsfiske och särskilda statsmedel har tillskjutits bland annat för omfattande fiskevårdsåtgäder. Vindelälven har såväl en högt upp i systemet vandrande havsöringstam som en laxsteun. Genom att vandringsfisken måste passera laxtrappan i Norrfors finns unika möjligheter att kontrollera och följa beståndens utveckling. Det finns vidare ett stort kunskapsunderlag bakåt i tiden. Vindelälven har därutöver bestånd av stationär öring och harr samt röding i sjösystemen förutom ett antal andra fiskarter representativa för mellersta Norrland. Fiskstammarna sammantagna är av intresse att skydda långsiktigt av vetenskapliga skäl, för fiskeri-forskningen, för fiskevården, för fiskodling och för fritidsfisket. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket bör gemensamt utreda förutsättningarna för reservatbildning av Vindelälven.

Prop. 1984/85:143 155

Reservatbildning kommer i vissa fall att medföra ersättningskrav för intrång och mistat fiske samt sannolikt andra kostnader. Ett reservationsanslag bör avsättas för att täcka sådana kommande kostnader.

För att skydda utrotningshotade arter kan övervägas fridlysning. Direkt aktuell är mal men närmare inventering kan visa på behov även för vissa andra småfiskarter t ex sandkrypare, groplöja, grönling, nissöga och asp. Förbud mot fiske efter en viss art kan utfärdas av länsstyrelse med stöd av fiskeriförordningen, då enbart gällande länet. För en fridlysning omfattande hela landet torde fiskeriförordningen ej ge stöd utan härför fordras särskild kungörelse. Fridlysning av fiskart kan ske med stöd av naturvårdslagen 14 §.

De genetiska effekterna av kontinuerlig odling av vild-fiskstammar är inte kända. Förfarandet att hålla stamfisk i odling är däremot gammalt vad gäller "domesticerade" arter som t ex karp. Fiskeristyrelsens försöksstation i Kälarne har fått fungera som något av en genbank, där avelsbesättningar hållits i många generationer av hotade stammar bland annat frän Gullspångsälven. En fortsatt och mer forskningsinriktad verksamhet är nödvändig för att effekter pä genmaterialet ska kunna utvärderas och avelsplaner ska kunna anges. Beträffande djupfrysning av mjölke, rom och befruktade ägg är möjligheterna under utveckling men ännu så länge på forskningsstadiet. Ett in-ternordiskt samarbete pågår.

Prop. 1984/85:143 156

7.3 Behov av kontroll och fortsatt inventering

För kontroll av fiskmaterialets härstamning och genetiska konstitution vid sättfiskodlingar och kompensationsodlingar samt för inventeringar av skyddsvärda vildbestånd behöver inrättas en särskild analysgrupp. Gruppens verksamhet kan förläggas till fiskeristyrelsens försöksstation i Kälarne och/eller en institution externt samt under fiskeristyrelsens huvudmannaskap utföra genetisk och ekologisk kartering av stammar av lax, öring, röding och harr i första hand. Tonvikten bör ligga på biokemisk analys av proteinvariation (den i tidigare avsnitt rekommenderade metoden med elektro-fores). Gruppen bör tillsättas för att genomföra ett 5-årsprogram och torde behöva utgöras av en utbildad forskare samt två assistenter. Gruppen bör systematisera och lagra erhållna resultat i en databank. En modell för registrering av data för odlade fiskstammar finns inarbetad i USA (Kincaid 1981 ) .

Kartering av utbredning, förekomst och beståndsstorlek av eventuellt utrotningshotade smäfiskarter bör snarast genomföras. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket bör tillsammans definiera undersökningsbehovet artmässigt och geografiskt, anslå medel för karteringarna samt med hjälp av bland annat universitetens och högskolornas biologiska institutioner genomföra dessa.

För kontroll av laxkompensationsodlingarnas avelsfisk och för att helt hålla isär odlad och naturligt reproducerad lax bör övervägas s k nosmärkning av all utsatt odlad laxsmolt. En sådan gruppmärkning för varje älv skulle medge en fullständig kontroll av vilket avelsmaterial som användes i respektive kompensationsodling. Varje fångad avelslax kan före användning kontrolleras och icke älveget material sorteras bort, bland annat eventuella inslag av rymlingar från kassodlingar. Kostnaderna för en sådan märkning kan beräknas till högst 50 öre/st vilket ska ställas i relation till produktionskostnaden om ca 10 kr per smolt. Diskussioner bör tagas upp med laxforskningsinstitutet respektive med kraftföretagen om finansiering av märkningen.

7.4 Behov av forskning, utbildning och information

Forskning

En mängd angelägna forskningsuppgifter kan anges varav många är relaterade till vattenbruksfrågor (Vattenbrukets avelsmetodik, FRN 82:10, 1982 och Vattenbruksforskning vid Umeå universitet, 1984). Viktiga grundläggande frågor gäller (1) effekten av odling av vildbestånd i flera generationer (genbanksmöjligheten) (2) teknisk genbanksforskning dvs djupfrysning av könsprodukter (3) effekten av små t>e-stånd dvs frågan om minsta godtagbara effektiva population för olika arter samt (4) effekten av inblandning av odlat material på vildbestånd. Den senare frågan är av största betydelse för att belysa vilken roll (negativ, neutral eller positiv) fiskutplanteringar av öring, röding och harr har haft och har.

Prop. 1984/85:143 157

För speciellt lax är frågan av vikt för att bedöma vilka begränsningarna och möjligheterna är för kassodling vid kusten samt för s k sea ranching. Vidare bör göras forskningsinsatser över laxkompensationsodlingarnas möjligheter att bibehålla eller öka den genetiska variationen. Sjukdomars eventuella selekterande inverkan är en annan försummad aspekt.

Som ett forskningsbehov kan också anges det tidigare påpekade (6.2) bristande vetandet i vissa fiskarters utbredning och förekomst i landet. Trots att den svenska sötvattensf iskfaunan är relativt artfattig har vi inte dessa grundkunskaper för många fiskarter. I det tidigare (6.2) har också omnämnts kunskapsbristerna för öring och forskningsbehovet inom komplexet "karakterisering av stammar".

Som en väg att snabbt nå ökade kunskaper på mänga av dessa forskningsfält föreslås att särskilda forskningsmedel tillföres fiskeristyrelsen under en 5-årsperiod. Medlen bör användas för en forskningstjänst vid fiskeristyrelsens försöksstation i Kälarne samt i övrigt, dvs i huvudsak, till extern forskning vid universiteten, laxforskningsinstitutet med flera institutioner som har möjligheter att angripa de forskningsfält som avses. Fiskeristyrelsens forskningsnämnd bör således styra användningen av medlen enligt program som upprättas av nämnden.

y£&iiä0iG3_2£Ö-iSl2I!5å£i°5

Under punkt 7.2 har berörts behovet av riktlinjer och anvisningar, rådgivning, information och propaganda. För att dels utarbeta riktlinjer för fiskutplantering, avelsurval och prövning av fiskodling och dels producera informationsmaterial, handböcker och skötselråd föreslås projektanställning av en person under en 5-årsperiod vid fiskeristyrelsen.

Vidare bör fiskevårdslinjens utbildning av fiskeritjänste-män kompletteras med särskild undervisning också i genresursfrågor. Fortbildning av nu verksamma fiskeritjänste--män bör göras genom den särskilda tjänst som föreslagits.

7.5 Nordiskt och internationellt arbete

Sverige är genom sötvattenslaboratoriet aktivt engagerat i såväl nordiskt som övrigt internationellt arbete. För de nordiska länderna är organiserad en fast arbetsgrupp med konkret program för bevarande av arter och stammar samt för teknisk genbanksforskning.

I arbetsprogrammet sägs bland annat: "De huvudsakliga riktlinjerna för den Nordiska genbankens uppbyggnad och utveckling när det gäller jordbruks- och trädgårdsväxter bör även gälla samarbetet kring fiskfrågor. Detta innebär att skydds värt material bevaras i första hand i ursprungsmiljön, dvs på nationell nivå, men att det material som bedöms mest användbart genom att könsprodukter djupfryses kan bevaras i samnordisk anläggning. Det internationella utomnordiska

Prop. 1984/85:143 159

7.6 Ansvarsfrågan

I den nordiska samarbetsgruppen har varje nation angett ansvariga myndigheter i respektive land. För Sveriges del gäller i det samarbetet jordbruksdepartementet, fiskeristyrelsen. Det kan förefalla självklart att fiskeristyrelsen ska ha huvudansvaret för skyddet och bevarandet av de svenska fiskbestånden och av kraft- och skaldjur som är föremål för fiske (beskattning). Som framgått i olika avsnitt av föreliggande rapport råder emellertid en viss oklarhet i ansvarsfrågan dels beträffande djurgrupper och dels i olika frågor.

Flodpärlmussla omfattas således i nuläget av fiskelagstiftningen (fiskeriförordningen) vilket kan ifrågasättas för en art, som ej beskattas för konsumtion som är fallet för t ex blämussla. Skyddet av övriga arter av musslor liksom Éör den lägre faunan överhuvudtaget bevakas av naturvårdsverket (naturvårdslagen). Det kan övervägas om inte flodpärlmusslan bör avföras från fiskeriförordningen och fiskeristyrelsens ansvarsområde.

På motsvarande sätt kan diskuteras om de fiskarter som ej utnyttjas för fiske, fiskevård eller fiskodling får en tillräcklig bevakning genom fiskeristyrelsen och om huvudansvaret ska ligga där. A andra sidan är det orimligt att hänskjuta ansvaret till naturvårdsverket för varje fiskart som ej nyttjas direkt av människan. Här får i stället kanske göras gränsdragningar efter vilken typ av frägor det gäller. Oklarheter i ansvarsfördelningen kan belysas av följande uppställning:

Genresurser (skydd av populationer) Faunaskydd (skydd av arter) Utnyttjande ur näringssynpunkt Utnyttjande ur rekreationssynpunkt

Fiskeristyrelsen har ett självklart ansvar för de båda sistnämnda och ett mer eller mindre uttalat ansvar även för de båda första. Naturvårdsverket har å sin sida ett ansvar för faunaskydd, ett mer eller mindre uttalat ansvar för genresurserna och ett allmänt ansvar för vattnens nyttjande ur rekreationssynpunkt där fritidsfiske ingår som en del.

Mot bakgrund av vad som relaterats står det klart att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna behöver klaras ut. Lösningen kan mycket väl vara ett delat ansvar varvid formerna och organisationen för detta bör preciseras. Här föreslås att fiskeristyrelsen och naturvårdsverket ges i uppdrag att gemensamt klarlägga ansvarsfördelningen samt att inge redovisning med förslag till fördelning och förslag till eventuella ändringar i lagstiftningen (fiskeriförordningen, naturvårdslagen m m). Vidare bör fiskeristyrelsen och naturvårdsverket gemensamt arbeta fram förslag till nationell genbanksorganisation för fisk (jfr 7.5)

Prop. 1984/85:143 160

7.7 Speciellt om Östersjöns laxbestånd

Skyddet och utnyttjandet av den naturligt reproducerande laxen har varit föremål för särskild utredning och betänkande med förslag till åtgärder har avgivits (DsJo 1984:5). Föreliggande utredning har därför inte funnit det nödvändigt att gå in på - eller ge förslag för lösande av -den komplicerade internationella frågan om speciellt Östersjöns laxbestånd, även om flera svenska laxstammar näste bedömas som akut utrotningshotade. Ur de aspekter föreliggande utredning har att beakta ska emellertid framhållas vissa synpunkter.

Av arten lax (Salmo salar) finns eller kommer att finnas i Östersjön olika komponenter av vild respektive odlad fisk, vilka kan grupperas:

A Vilda stammar

- B Kompensationsodlade staunmar

C Rena eller blandade stammar för sea ranching

D Hårt avlade besättningar för konsumtionsodling

Här går dels en klar skiljelinje mellan vildbestånd (A) och odlad lax (B-C-D) och dels en skiljelinje mellan A-B och C-D. För både A och B är målsättningen nämligen att bibehålla staunmarnas genetiska konstitution så opåverkad som möjligt medan i synnerhet konsumtionsodlingen strävar efter att få fram en matfisk som ger optimal tillväxt i odlingsmiljön (kassar). Program för sea ranching kan likaså innebära att man vill korsa olika stammar och bedriva avelsarbete för att få frcun särskilda egenskaper i tillväxt, vandringsmönster m m. En annan viktig skiljelinje mellan A-B och C-D är att båda de förra är att betrakta som en naturresurs på lång sikt. Kraftbolagen har av vattendomstol ålagts att för all framtid kompensera förlusten av naturlig reproduktion med artificiell smoltproduktion. Man får däremot räkna med att de båda senare (C-D) är konjunkturberoende och för vilka ej kan anläggas sekel-långt perspektiv.

Med beaktande av ovan nämnda aspekter och att vildbestånden är mycket svaga i flera vattendrag med naturlig reproduktion kan göras ett antal konstateranden.

1. överlevnaden av akut utrotningshotade vilda laxstammar
förutsätter en momentan radikal minskning av havsfisket

i den form det nu bedrives dvs med beskattning av biandbeståndet utan hänsynstagande till storleken av de olika alvstammarnas bestånd. En andra förutsättning är en långsiktigt bestående förändring i havsfisket mot ett mera kustnära fiske där beskattning kan göras efter varje delbestånds (älvstams)bärkraft.

2. Bevarandet av resterande vilda laxstammar förutsätter
vidare att ingen vattenkraftutbyggnad sker i vattendrag
med naturlig reproduktion samt en fortsatt reglering av
)cust- och älvfisket.

Prop. 1984/85:143 161

3. Bevarandet av genetisk variation förutsätter därut
över (1) att kompensationsodlade älvar baserar sin odling
på älveget material, (2) att kompensationsodlingarna får
tillgång till och använder sig av tillräckligt antal avels-
fiskar av vardera könet med ett brett urval i tid, stor
lekar m m och (3) att sjukdomssituationen hålles under
kontroll inklusive dess förmodade selekterande inverkan

på genmaterialet.

4. Bevarandet av de vilda och kompensationsodlade älvstam
marnas genetiska särart förutsätter sannolikt dessutom

(1) en styrning och reglering av kassodling av lax och (2) en styrning och reglering av sea ranching av lax. Därför bör tills vidare införas kassodlingsfria zoner utanför mynningen av älvar med vildbestånd (större zoner) och kompensationsodlade älvar (mindre zoner förutsatt att all kompensationsodlad smolt märkes). Om sterilt material kommer till användning i konsumtionsodlingar kan etablering däremot medges närmare älvmynningarna.

5. Kunskapsläget måste förbättras på vissa områden, som
har berörts i tidigare avsnitt. En nyckelfråga för utveck
lingen av konsumtionsodling av lax vid kusten och av sea
ranching med fördröjt frisläppande (delayed release) är
att klarlägga i vilken grad älvuppvandring sker av "rym
lingar" från kassodling respektive från utsatt lax vid
sea ranching, i vad mån dessa älwandrare går till lek
och vad det betyder genetiskt för ursprungsbeståndet.
Sjukdomars sele'ktion och inverkan på den genetiska konsti
tutionen är en annan viktig långsiktig aspekt för kompensa
tionsodlingarna.

6. En genbanks- och avelsstation för östersjölax bör in
rättas vid kusten av Bottenhavet. Denna bör dels kunna föda
upp och förvara avelsfisk av utrotningshotade stammar och
dels kunna bedriva avelsarbete bl a för utveckling av vat
tenbruk. Stationen.bör därför vara försedd med såväl tråg-
hall som kassodlingsenheter i kustvatten.

11 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 163

Bilaga 8

Betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen

Sammanfattning

Utredningens arbete (kap 1)

Enligt direktiven akall utformningen av såväl den centrala Bom den lokala statliga fiakeriadminiatrationen prövas.

Utredaingen har ockaa haft i uppgift att utreda frågan om lokaliseringen av havsflakelaboratorlet och frågan om huvudmannaskapet för hydrografiska laboratoriet.

nuläget (kap 2)

Den nuvarande organisationen består av dels en central organisation - fiskeristyrelsen med en administrativ byrå, två sakbyråer och tre laboratorier - dels en lokal organiaation bestående av fiskeriintendenter fördelade på sju distrikt och en fiskenämnd i varje län. Desautoo Ingår 1 den lokala organisationen en fiakodlingsanstalt, en fiakerirörsöksanstalt och en fiskeriingenjör.

Verkeamheten omfattar frågor om yrkesfiske, fritidafiake, fiskevård och vattenbruk.

Förskjutningen från biologiska mot ekonomiska frågor liksom kraven på besparingar ställer fiskeristyrelsen tnTör behovet av en Törändrad organisation.

Utgångspunkter för översynen (kap ?)

Översynen har avsett de organisatoriska frågoma. Fiskeriverkets arbetsuppgifter har inte ingått i 'översynen.

Riksdagens beslut om svensk havsresursverksamhet i vilket fiakeriatyrelsens ansvar för vattenbruket lagts fast har beaktats.

Fiskeriverkets nuvarande organisationsstruktur och beslutsordning främjar inte en effektiv verksamhet.

Prop. 1984/85:143 164

Administrationen är splittrad såväl organisatoriskt som geografiskt. Planerings- och samordningsfunktionen är svagt utvecklad. En viktig utgångapunkt vid översynen har därTdr varit att utforma en organisation aon underlättar planering och safflordning av hela den statliga fiskeriadministrationen, särskilt forsknings- och undersökningsverksamheten.

Det svenska fisket har förskjutits från Västerhavet till

Östersjön. Enligt direktivan akall vid 'översynen en Törflytt-

nlng av havsflskelaboratoriat helt aller delvis till syd-
eller ostlcusten 'övervägas.

Hydrografiska laboratoriets huvudmannaskap skall prövas.

Utredningen har också haft till uppgift att underaSka mBJlig-hetema att totalt sett minska resursrörbruknlngen.

Den centrala och lokala organisationen (kap 4)

yiakerlstyrelsens styrmedel Inom yrkesfisket består främst av licensiering och rationallserlngasfdd. Fdr att stärka fiakeriatyrelsens styrelses ställning föreslår utredningen att licensdelegationen och lånesakkunniga avskaffas. Vidare föreslår utredningen - med hänsyn till fiskerlstyTelsens ansvar fÖT vattenbruket - att styrelsen ufökas med en representant.

Forskning och undersökning är viktiga delar i fiskeriverkets verksamhet. För att ge avnämarintressena möjlighet att påverka inriktning av forskning och undersökning föreslår utredningen att forsknlngsniimnden ombildas till en nämnd Tdr forskning och undersökning med representanter Tör den vetenskapliga forskningen, yrkesfisket, fritidsfisket och vattenbruket.

För att bäst utnyttja befintliga resurser krävs en effektiv verksamhetsplanering. Utredningen rdreslår att en en]iet inrättas med ansvar Tör

planering och samordning av hela fiskeriverkets verksamhet.

Utredningen föreslår vidare att en snhet Tör yrkesfiske och vattenbruk Inrättas med ansvar Tör såväl yrkesflakets som vattenbrukets ekonomiska och marlcnadsmässiga frågor.

Prop. 1984/85:143 165

utredningen föreslår Sven att en ny enhet för forskning och undersökning Inrättas. Till enheten skall röras fiskeriintendenter, vattenmålspersonal, Isboratorlor och anstalter. Kårigenom b'ör planering och samordning av forakuinga- och underaökningsverksamheten underlättas.

F"ör att undvika dubbelarbete inon den nuvarande lokala administrationen och för att underVatta planering och saoordning av forsknings- och undersdknlngsverksanheten rörealår utredningen att flBkerllntendentorganlsatlonen upphör och intendenterna och vattenmålspersonalen organisatoriskt förs till den röreslagna enheten fdr forskning och undereökning. Till denna enhet Törs också anstalterna och forskningsfartyget.

Tjänsten som fiskeriingenjör föreslår utrednlngsn avskaffas. Fiskeristyrelsen bör Istället tilirdras medel Tdr upphandling av konaulttjänst.

Fiskenämndemas verksamhetsomrsde är stort och resurserna knappa.Den nuvarande resursrördelningen motsvarar inte behoven 1 de olika länen. Utredningen rdreslår en viss omfördelning av fiskerlkonaulenterna mellan länen.

Särskilda frågor (kap 5)

Havafiskelaboratoriets nuvarande lokaler är undermåliga. Det är nödvändigt att laboratoriet får nya lokaler.

Mot bakgrund av bl.a. förskjutningen av det svenska fisket från rästerhavet till Östersjön Toreslår utredningen att havsfiskelaboratoriet lokaliseras till Karlskrons. Härigenom får laboratoriet cn placering i närheten av det svensks fiskets huvudsakliga fångstområden liksom en mer central geografisk placering med hänsyn till samtliga kuststräckor.

Utredningen förslår vidare att huvudmannaskapet Tör hydrografiska laboratoriet Törs 'över till SKHI. Därvid rdrutsätte att SKHI placerar vissa fiskerihydrografiska resurser vid havsfiskelaboratoriet.

Vattenmålspersonalen har tidigare varit rdrenål Tör översyn. Utredningen konstaterar att finansiering kommer stt saknas för en del av personalen. 7ör att lösa finansieringsfrågan rdreslår utredningen stt

Prop. 1984/85:143 166

externa uppdrag skaffas, att personalplaneringen inom fiskeriverket rörb'åttras och att anställningsformerns Tör vattenmålspersonalen anpassas till finansieringsformerna.

För vattenbrukets del rdreslår utredningen i kapitel 4 att vattenbruksintresset blir representerat i fiskeristyrelsens styrelse och i vissa fiskenämnder liksom 1 nämnden för forskning och undersökning. Vidare rdreslår utredningen att 1 enhetens för yrkesfiske och vattenbruk uppgifter skall ingå vattenbrukets ekonomiska frågor och marknadsfrågor. Sammanföringen av forsknings-och undersökningsverksamheten i en enhet b'6r rörb'åttra möjligheten till utveckling av vattenbruket.

Kostnader (kap 6)

De föreslagna förändringarna av såväl den centrala som den lokala organisationen kan ske 1 stort sett inom nuvarande kostnadsramar.

Omlokalisering av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona mod-rör en ombyggnad av statliga lokaler till en uppskattad kost-nsd på 16 mkr.

SBHIs övertagsnde av huvudnannaskspet Tor hydrografiska laboratoriet modrdr en besparing po ca 500 000 kr.

Genomförande (kap 7)

Utredningen rdreslår att den nya organisationen vid fiskeristyrelsen bör träda i kraft

1 Januari 1986. Samtidigt upphör fiskerlintendentorganisa-tionen. Därvid förs fiskeriintendenter, vattenmålspersonal liksom anstalterna organisatoriskt till fiskeristyrelsen.

En omlokalisering av hsvsfiskelaboratoriet till Karlakrona ber'åknas kunns ske ca ett år efter beslut.

Utredningen föreslår att regeringen vid en 'överföring av huvudmannaskapet för hydrografiska laboratoriet frän fiskeristyrelsen till SMHI bör besluta om att en särskild ordning skall gälla fdr 'överföringen av tjänster.

Prop. 1984/85:143 167

BUaga9

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utveckling. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). lanlbruksstyrelsen. fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, slatens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens vattenfallsverk, statskontoret, riksrevisionsverket, vattenöverdomstolen, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, länsstyrelserna i Södermanlands. Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göieborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs. Gävleborgs och Västerbottens län, delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH), Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Vaitenbrukarnas riksförbund. Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för.. Karlskrona kommun, Simrishamns kommun och Lysekils kommun.

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden av den lokala fiskeriadministrationen m. fl., flera länsslyrelser har bifogat yttranden av kommuner, regionala myndigheler och organisationer och SACO/SR har bifogal ett yttrande av Sveriges naturvetareförbund.

Yttranden har vidare kommit in från länsstyrelserna i Kalmar och Malmöhus län. Kalmar kommun, Gotlands kommun, Strömstads kommun, Bohusläns samarbelskommilté. regionkommittén för Fyrstad, Göteborgs och Bohus läns landsting, Göteborgs och Bohus läns TCO-distrikt, ST-Fiske sektion 4, enskilda vid oceanografiska institutionen vid Göteborgs universitet. Morlanda pensionärsförening, Lysekils arbetarekommun, Slockholms universitets Asko laboratorium och enskilda personer.

Allmänt

1.1 Styrelsen för internationell utveckling-- har intet att anföra.

1.4 Statens jordbruksnämnd:---- Enligt jordbruksnämndens uppfatt
ning bör jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen i samverkan med de me
del de båda verken förfogar över tillse att utvecklingen i fisket styrs in i de
av riksdag och regeringen angivna ramarna. Denna metod tillämpas för
närvarande.

1.6 Statens naturvårdsverk:--- I ulredningen och i direktiven till den

Prop. 1984/85:143 168

påstås att en förskjutning skett från en biologiskt präglad hantering av fiskefrågorna mot en mer ekonomisk och att fiskeristyrelsen framdeles bör

anpassas bättre lill en sådan utveckling. Eftersom fiskevården,

även sedd från faunavårdssynpunkt, åligger fiskeristyrelsen/fiskeriverket skulle för övrigt en sädan ändring i verksamhetsinriktningen som den antydda kunna bli bekymmersam för naturvärden. Visserligen har naturvårdsverket ansvaret för faunavårdsfrågorna - inkl. fisk- och skaldjursvård — men saknar en del av den erforderliga kompetensen i sådana

frågor.--- Det bör därför åligga fiskeriverket att, med nyttjande av den

fiskeribiologiska kompetens som finns där och i samarbete med övriga
sakkunnigorgan, svara för att också naturvårdshänsyn tas.

1.9 Statskontoret anser att det nu finns anledning pröva om det är

lämpligt att hålla ihop fiskets myndighets- och forskningsuppgifter inom

samma organisation.-- Det kan hävdas att en opartisk prövning

främjas av att myndighetsfunktionerna organisatoriskt hålls skilda från
uppgiften att ta fram underlag för myndighetens prövning.

Statskontoret tillstyrker i övrigt utredningens förslag rörande fiskeriverkets organisation samt förslaget om ändrat huvudmannaskap m. m. för de hydrografiska uppgifterna,

1.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om utredningen på

ett tillfredsställande sätt nått organisationsmålet, nämligen att öka effektiviteten i fiskeriverket inom ramen för befintliga resurser,

1.17 Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller inledningsvis att kraft
fulla åtgärder från statens sida för att främja den svenska fiskerinäringen är
mycket angelägna. Därvid utgör den statliga fiskeriadministrationen en
viktig resurs.

1.22--------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen visar---------------------------------------

allvarliga brister. Knappast någonstans stödjer sig utredningen på en analys utan presenterar endast olika påståenden och förslag.

1.23-------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län tillstyrker i allt väsentligt

de förslag som utredningen fört fram.

1.25 Länsstyrelsen i Kopparbergs län har inget att erinra mot utredningens
förslag--- till ändring av fiskeriadministrationen.

1.32 Sveriges fiskares riksförbund: Fisket kräver att statsmakterna

nu tar tag i problemen så att en fungerande fiskeriadminislration erhålles.

Prop. 1984/85:143 169

1.34 Sveriges sportfiske- och fiske vårdsförbund: Ett genomförande av för
slaget innebär enligt förbundet en klar effeklivisering av fiskeriverkets
verksamhet. Trots att en viss förskjutning mot ekonomiska frågor därvid
kommer att ske torde detta inte innebära att den biologiska verksamheten
försvagas märkbart och vad gäller forskningen så kommer denna snarast
att förbättras.

---- Förbundet anser det-- nödvändigt att fiskeriverket på sikt

ges ökade personella resurser, alternativt att vissa verksamhetsområden skärs bort.

1.35----------- Vattenbrukarnas riksförbund tillstyrker förslagen i rubricera
de betänkande- .

2 Fiskeristyrelsen

2.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län biträder utredningens förslag

till omorganisation av fiskeristyrelsen. En förändring som är särskilt posi
tiv, är att vattenbruksfrågorna skall ägnas stor uppmärksamhet och att
vattenbruksnäringen bör vara representerad i styrelsen.

2.21 Länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker de förslag som utredningen lagt fram i avsikt att anpassa den centrala organisationen till de nya förutsättningarna.

2.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stödjer huvuddragen i

den skiss till ny organisation för fiskeristyrelsen som utredningen presente
rar. ---

2.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län har inget att erinra mot de

förslag som framförs beträffande fiskeristyrelsens centrala organisation.

2.31 Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker förslaget till

omorganisation av fiskeriverkets centrala del.

2.1 Styrelsen

De fiesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslagen att fiskeristyrelsens styrelse förstärks med en företrädare för vattenbruket och att personliga suppleanter utses för samtliga ledamöter.

2.1.4 Fiskeristyrelsen- tillstyrker förslaget (en ledamot för vatten
bruksintresset).

Prop. 1984/85:143 170

Nuvarande ordning med suppleanter endast för vissa ordinarie ledamöter är otillfredsställande. Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget (personliga suppleanter). Styrelsen förutsätter att suppleanterna endast skall delta i sammanträde vid förfall för vederbörande ledamöter.

2.1.6 Statens naturvårdsverk tillstyrker att styrelsen utökas med en

ledamot för att därmed kunna ge vattenbruksintresset ett ökat infiytande.

2.1.10 Riksrevisionsverket har inget att erinra mot förslaget att

utöka fiskeristyrelsens styrelse med en representant för vattenbruket. Beslut om personliga suppleanter för samtliga styrelseledamöter bör enligt RRV:s uppfattning anstå i avvaktan på utredningen (1983:48) om statliga myndigheters ledning.

2.1.13 Skogs- och Jordbrukets forskningsråd stödjer utredningens

förslag att fiskeristyrelsens styrelse kompletteras med en företrädare för

vattenbruket.- Det borde även övervägas om inte en representant för

den forsknings- och undersökningsverksamhet som bedrivs av verket skall ingå i styrelsen.

2.1.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län [anser att] vattenbruksintres
set bör vara representerat i fiskeristyrelsen.

2.1.17 Länsstyrelsen i Kalmar län noterar också med tillfredsställelse förslaget att kunnandet på vattenbruksområdet föreslås bli förstärkl även inom fiskeristyrelsen. Detta bör kunna bidraga till en bättre samordning på riksplanet av vattenbruksfrågorna, vilka nu hanteras av olika statliga myndigheter, var och en med sitt specialområde.

2.1.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: att vattenbruket ges i representation i styrelsen, tillstyrker [länsstyrelsen],

2.1.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län-- vill instämma

i förslaget att utse suppleanter i styrelsen.

2.1.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten biträder förslagen.

2.1.29 Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker att styrelsen ulökas med en representant för vattenbruket, att personliga suppleanter utses.

2.1.32 Sveriges fiskares riksförbund: Med tanke på det stora tryck

som idag finns i samhället för en utbyggnad av vattenbruket, anser vi det

Prop. 1984/85:143 171

värdefullt att det ömsesidiga informationsutbyte som kommer till stånd genom en ledamot i fiskeristyrelsen från denna näringen kan vara av värde. De personliga suppleanterna i styrelsen föreslås bli avskaffade. Nuvarande system har varit av stor betydelse för fisket, eftersom vi har vissa problem med att få en allsidig representation i olika sammanhang. Önskemål finns ofta inom fiskets organisationer om en regional fördelning av ledamöterna. Detta har kunnat ske på ett tillfredsställande sätt genom att såväl ordinarie ledamot som suppleant har fått delta i sammanträdena.

2.1.33---------------------------------------- Sveriges fiskevattenägareförbund tillstyrker att, med

hänsyn till fiskeristyrelsens ansvar för vattenbruket, styrelsen skall utökas med en representant för denna näring. Förbundet biträder också förslaget att samtliga ordinarie ledamöter i styrelsen skall ha en personlig suppleant, som endast kallas då ordinarie ledamot är förhindrad deltaga i plenum.

2.1.34------------------------------------------------- Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund vill understryka -

---- att fiskeristyrelsens styrelse mer aktivt måste engagera sig i utform
ningen av riktlinjer och policy för verksamheten inom fiskeriverket.

Förbundet har---- inget att erinra mot att fiskeriverkets styrelse

utökas med en ledamot representerande vattenbruksintresset. Förbundet hälsar ocksä med tillfredsställelse förslaget att samtliga ledamöter i styrelsen skall erhålla personlig suppleant, vilken endast kallas vid förfall av ordinarie ledamot.

2.2 Stabsfunktioner

De fiesta remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslagen om en planerings- och samordningsenhet och om forskningsnämndens sammansättning. I fråga om förslaget till avveckling av licensdelegationen och länesakkunniga är meningarna delade.

2.2.4 Fiskeristyrelsen: Forskningsnämnden: avnämarnas intressen

bör komma till uttryck i forskningsnämnden----------- . Vattenbrukets intres
sen menar styrelsen kan tas till vara genom representationen för den
vetenskapliga forskningen.- styrelsen förordar att forskningen före
träds av lika många ledamöter som avnämarna dvs. tre.

----- forskningsnämndens ledamöter utöver ordföranden bör utses av

regeringen--- .

----- Styrelsen är----- av den meningen att nämnden inte bör ha till

uppgift att utarbeta långsiktiga program men anser samtidigt att den bör delta i utarbetandet av sådana program. Styrelsen avstyrker förslaget att nämnden skall avge yttranden i enskilda ärenden. 1 övrigl ansluter styrelsen sig till utredningens mening.

Prop. 1984/85:143 172

Licensdelegationen och lånesakkunniga: avstyrker utredningens

förslag alt dessa organ bör avvecklas.

----- licensdelegationen bör i fortsättningen även kunna handlägga

frågor om rationaliseringsstödet. I detta hänseende bör dock delegationen
inle ha beslutsfunktioner-- .

Planerings- och samordningsenhet:- För administrativa byråns

del innebär utredningens förslag om ett särskilt stabsorgan för planering
och samordning att den tjänsteman som nu fungerar som sekreterare åt
planeringsgruppen avlastas dessa rutinuppgifter och kommer att kunna
disponera motsvarande tid för sina övriga arbetsuppgifter. Vidare far samt
liga enhetschefer en lättnad i sitt planeringsarbete genom det biträde som
den nya enheten bör kunna lämna dem. Styrelsen vill här understryka
enhetens karaktär av stabsorgan utan egentliga operativa funktioner.

Från-------- redovisade utgångspunkter biträder fiskeristyrelsen utred
ningens förslag.

2.2.5----------------------------------------------------------------- Statens jordbruksnämnd: Tjänstemän från jordbruksnämndens fisk
sektion finns såväl i licensdelegationen som i lånesakkunniga. detta

ger en möjlighet för de båda verken att i praktiken följa den väg som valts
för att påverka fiskets inriktning. Skulle såväl licensdelegationen som
lånesakkunniga avskaffas försvinner denna möjlighet.

2.2.6----- Statens naturvårdsverk tillstyrker att en sådan nämnd [forsk
ningsnämnd] inrättas. Det bör anges explicil att den skall ha ansvaret för
svensk fiskeribiologisk forskning. Den bör ges egna medel atl fördela,
bl.a. för projektverksamhet, varvid enheten för forskning och undersök
ning, ----- blir beredande organ.---

----- Det är bra att såväl fritidsfiske som vattenbruk blir representerat i

den nya nämnden.--

2.2.9------------------------------------------------------------ Statskontoret: Planerings- och samordningsenhet: Statskon
toret tillstyrker att enheten bildas under förutsättning att projektarbete i
högre grad används inom verket för frågor som rör flera enheter. Statskon
toret förordar att den nya enheten i första hand inriktas på alt samordna
denna projektverksamhet.

2.2.10--------------------------- Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att de

skäl som en gång talade för konstruktionen med en licensdelegation resp.
lånesakkunniga nu har mindre tyngd, samt att myndighetens styrelse får
en stärkt ställning om frågorna förs dit.

RRV har inga invändningar mot en bredare representation av avnämar
intresset i nämnden för forskning och undersökning och att denna behåller
sin rådgivande funktion.--

Prop. 1984/85:143 173

2.2.12----------------------------------------------------------- Sveriges lantbruksuniversitet: Forskningsnämnden: SLU har

inget att erinra mot förslaget att omvandla forskningsnämnden till en nämnd för forskning och undersökning eller till förslagel om en ny arbetsenhet inom verket för samma ändamål.

2.2.13--------------------------------------------------------------------- Skogs- och Jordbrukets forskningsråd: Forskningsnämnden:---------------------------------------------------

de vetenskapliga representanterna bör vara i majoritet och bestå av fyra ledamöter. Avnämarintressena bör representeras av två ledamöler. Rådet har inget att invända mot de uppgifter nämnden föreslås få.

Planerings- och samordningsenhet: Rådet biträder detla förslag

och de uppgifter enheten föreslås få.

2.2.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Forskningsnämnden: Länsstyrelsen
anser att det bör övervägas vidare om inte vattenägarintresset bör vara
företrätt---- .

2.2.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Forskningsnämnden:

- länsstyrelsen delar inte uppfattningen att vattenbruket, yrkesfisket och fritidsfisket skall representeras i forskningsnämnden av avnämarintressen.

----- De egentliga avnämarintressena finns ju representerade i verkets

styrelse.

2.2.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Forsk
ningsnämnden: DSH biträder utredningens förslag om avnämarrepresen-
tation men anser att för att sammansättningen bättre skall svara upp mol
de föreslagna arbetsuppgifterna den vetenskapliga forskningens represen
tation bör utökas från två till tre ledamöter.

Planerings- och samordningsenhet:-- DSH bilräder------- försla
get.

2.2.29---------------------------------------- Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker att licensdelega
tionen och länesakkunniga upphör.

Forskningsnämnden: SACO/SR biträder förslaget att avnämarintressena blir representerade i nämnden men motsätter sig förslaget atl enbari två medlemmar skall representera den vetenskapliga forskningen. Fyra representanter för forskningen bör liksom hittills ingå, varav en kan representera den vetenskapliga aktiviteten inom vattenbruket.

Enligt vår mening bör nämnden vara rådgivande och granskande. SA
CO/SR biträder däremot inte förslagel att den också skall uiarbeta fiskeri
styrelsens långsiktiga program och samordna detta med extern verksam
het. Det bör istället skötas av den speciella planeringspersonalen . -

Planerings- och samordnlngsenhei: Detta är utredningens viktigaste och mest positiva förslag och vi tillstyrker det starkt. I enhetens arbete bör

Prop. 1984/85:143 174

dock ingå planerings- och samordningsfrågor som rör FoU-verksamheten inom saml även mellan verkel och andra organ.

2.2.32 Sveriges fiskares riksförbund: Licensdelegation och lånesakkun
niga: ---

SFR anser att detta är ett olämpligt förslag. I och med att

licensdelegationen praktiskt taget alltid fattat enhälliga beslut, har också fiskei ställl sig bakom de fattade besluten. Om dessa frågor skall avgöras av fiskeristyrelsen kommer fiskets organistioner att i varje sammanhang föra våra medlemmars talan och att hjälpa till att driva den enskilde medlemmens intressen. Det kan härigenom komma all uppstå en mängd överklaganden och hela licensarbeiet kommer att i hög grad försvåras av atl licensdelegationen avskaffas. Samma problem gäller också för lånesakkunniga.

Styrelsen bör enligt utredningsmannen själv i mån av behov inrätta
samordningsorgan för att ta tillvara kunskaper som finns utanför verket.
Det är viktigt att fiskeristyrelsen skapar kontakt och samarbetar med såväl
fisket som andra näringar bättre än vad som sker i dag. Med detta som
bakgrund är förslaget att yrkesfiskets inflytande i licens- och lånefrågor
skall avskaffas både förvånande och beklagligt.

Forskningsnämnden: Vi delar utredningsmannens uppfattning och till
styrker bestämt detta förslag.

Biståndssekretariatets något diffusa tillvaro inom fiskeristyrelsen och dess organisatoriska placering kan ifrågasättas och bör utredas.

Planerings- och samordningsenhet: Vi instämmer i kritiken att

dessa frågor långt ifrån alltid har hanterats så som de borde ha gjorts inom verket. I olika sammanhang har vi inom yrkesfisket kritiserat fiskeristyrelsen för att varje enhet arbetar för sig, och att inget sammanhållande organ finns på verkel.

Varje enhet går ut med sina egna yttranden och för fram sina egna synpunkler och helhetsbilden från verket har många gånger saknats eller blivit konturlös.

Elt sätt att lösa dessa frågor skulle kunna vara den här föreslagna
enheten för planering och samordning. Det är då viktigt att denna enhet får
sådan status inom fiskeristyrelsen att resultat kan nås.

2.2.33 Sveriges fiskevattenägareförbund har ingen erinran mot för
slagel att systemet med licensdelegaiion och lånesakkunniga avskaffas -

Forskningsnämnden: Förbundet tillstyrker---------- förslaget .

- Förbundet finner det- självklart att fiskevattenägarna skall vara

representerade i denna nämnd - - —. Nämnden bör således, förutom ordföranden, ha sex ledamöter.

Planerings- och samordnlngsenhei: Förbundet biträder utredningens
förslag att en ny enhet--------------- skall inrättas.

Prop. 1984/85:143 175

2.2.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Licensdelegaiion och
lånesakkunniga:--- Förbundel har------ ingen erinran mot [försla
get] ---- .

Forskningsnämnden:-- Förbundet tillstyrker----- detta förslag,

men anser att också vattenägarintresset bör ges representation i nämnden.

Planerings- och samordningenhei: Förbundet delar----- hell

utredningens uppfatlning- .

2.2.36 Regleringsföreningen Svensk fisk ek. för. förutsätter att even
tuella ändringar i fiskeristyrelsens organisation inte skall påverka förening
ens möjligheter att erhålla nödvändiga informationer gällande yrkesfiska
relicenser, så atl Svensk Fisks utbetalningar kan ske med samma snabbhet
och säkerhet som hittills.

2.3 Huvudenheter

Förslagen om fiskeristyrelsens huvudenheter tillstyrks i allmänhet. Statskontoret ifrågasätter dock om inte forskningsverksamheten skall vara hell fristående från fiskeristyrelsen. Länsstyrelsen i Kronobergs, Krislian-stads och Göieborgs och Bohus län samt SACO/SR avstyrker förslaget att fiskeriintendenterna skall inordnas i fiskeristyrelsen.

2.3.4 Fiskeristyrelsen: Enhel för yrke sjiske och vattenbruk:

Styrelsen finner det missvisande alt ordet "vattenbruk" ingår i benämningen på enhelen och förordar atl den ändras lill "enhet för yrkesfiske". 1 fråga om enhetens arbetsuppgifter har styrelsen inte någon från utredningen avvikande mening.

Enhet för Jlskevärd och fritidsjiske:--- Styrelsen tillstyrker försla
get.

Enhet Jör forskning och undersökning:- De tre laboratorierna

föreslås även i fortsättningen vara organisatoriskt fristående enheter. En forskningsenhet inrättas i vilken inordnas intendentsorganisationen inklusive vattenmålspersonalen med fyra eller fem lokalkonlor samt de båda anstalterna i Kälarne respektive Älvkarleby. Enhetschefen får till uppgift att som föredragande inför forskningsnämnden och styrelsen framlägga förslag till forskningsprogram omfattande också laboratoriernas verksamhel. Han skulle också utarbeta förslag till användningen av vattenavgiftsmedel enligt 10kap 6§ vattenlagen och andra rörliga och externa medel. Vidare skulle han vara verkets kontaktman gentemot andra forsknings-stödjande och forskningsutförande myndigheler och institutioner, fånga upp initiativ lill undersökningar från den lokala administrationen och svara för verkets samarbete med andra myndigheter vid användningen av de statliga forskningsfartygen.

-------- Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget (om avveckling av fiskeriin
lendentorganisalionen).

Prop. 1984/85:143 176

------ Enligt styrelsens mening bör lämpligen minst fem fiskeriinten
denter bibehållas i stort sett vid sina nuvarande arbetsuppgifter. Slyrelsens

förslag--- innebär vidare alt högsl två inlendentsljänster och en byrå-

direktörsljänst i organisaiionen bör tas i anspråk för planeringsfunktioner.

2.3.6 Statens naturvårdsverk: Nu har utredaren i direktiven ålagts

att vara ytterligt sparsam med statliga medel vid utformningen av sina förslag. Det är därför förståeligt om fritidsfiskets behov inte har kunnat beaktas, men i så fall borde andra organisatoriska lösningar ha övervägts för fritidsfiskets del.

Naturvårdsverket tillstyrker att en sådan enhet inrättas. Den blir emellertid enligt verkets mening för stor och därmed administrativt svårhanterlig. Sannolikt vore det bättre att skilja administrationen från laboratorieverksamheten, t.ex. sålunda

—forsknings- och utredningsenhet (FoU-enhet)

—marint laboratorium, bestående av havsfiskelaboratorium, hydrografiskt laboratorium och undersökningsfartyg

—limniskt laboratorium, beslående av sötvattenslaboratorium, saml anstalterna i Älvkarleby och Kälarne.

---- Naturvårdsverket förordar-- att intendenternas regionala

placering bibehålls. Verket har däremot inte något att erinra mot utred
ningens förslag om en administrativ anknytning av intendentorganisa
tionen till fiskeristyrelsens nya enhet för forskning och undersökning.

2.3.7------ Koncessionsnämnden för miljöskydd: Enhet för forskning och under
sökning: -- Nämnden förutsätter dock att ändringarna i organisaiionen

ej kommer att inverka negativt på den del av fiskeristyrelsens verksamhet som avser remissyttranden till nämnden i tillståndsärenden m.m. enligt miljöskyddslagen. Vidare förutsätts att vad som sägs i betänkandet om taxefrågor och full kostnadstäckning ej skall gälla yttrandena till koncessionsnämnden i miljöskyddsärenden.

Beträffande fiskeriintendenternas placering anges i betänkandet alt för

- och nackdelar finns såväl med en central som en regional placering, alt
frågan bör kunna prövas från fall till fall samt att det bör ankomma på
fiskeristyrelsen att göra denna prövning. Vid övervägandena i placerings
frågan bör, enligt koncessionsnämndens mening, beaktas betydelsen av att
intendenterna har god kännedom om de lokala förhållandena.

2.3.8-------------------------------------------------- Statens vattenfallsverk: Enhet för forskning och undersökning:------------------------------------------

- Vattenfall har inget att erinra mot att fiskeriintendentsorganisationen

Prop. 1984/85:143 177

upphör som egen organisation och införlivas i den nya enheten för forsk
ning och undersökning under förutsättning att organisationen får en god
regional placering och dimensioneras på sådant sätt att resurser finns för
avveckling av pågående vattenmål samt för fortsatt vattenkraftsutbygg
nad. Organisationen och verksamheten bör även vara flexibel för att kunna
anpassas till variationer i arbelsbelastnigen i vattenmål. Den fiskeribiolo
giska kompetens som samlas i den nya organisationen bör också kunna
utnyttjas för uppdragsverksamhet inom fiskets område och därmed till
skapa en rationell och kostnadsmedveten utredningsverksamhet. Detta är
inte minst viktigt för att minska såväl utredningskostnaderna som utred
ningstiderna för de fiskeribiologiska frågorna i vattenmåJen.

2.3.9---------------------------------------- Statskontoret: Enhel för forskning och undersökning: uppgif
tema att genomföra forskningsprojekt, undersökningar och försök bör
skötas av en från myndigheten fristående organisation.

Om forsknings- och försöksverksamheten bildar en fristående uppdragsfinansierad organisation, kan fiskeriintendentsorganisationen i huvudsak ingå i en enhet för utredningar och projekt. Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att besluta om personalens geografiska placering.

2.3.10 Riksrevisionsverket: Planerings- och samordningsenhet: Avgörande för om inrättandet av FoU-enheten kommer att innebära en förbättringjämfört med nuvarande organisation torde vara att fiskeristyrelsen i viss utsträckning även geografiskt kan omdisponera intendentorganisationens personal.

2.3.11 Vattenöverdomstolen: Enhet för forskning och undersökning:

- Utredningens förslag att intendenterna organisatoriskt skall föras till
den föreslagna enheten för forskning och undersökning vid fiskeristyrelsen
bör därför inte få innebära, att intendenterna där ges så omfattande cen
trala uppgifter att deras vattenmålsverksamhet sätts i fara.

---- Från och med 1970-talet har betydligt färre vattenmål av detta

slag tillkommit. Både detta förhållande, och det att den nya vattenlag som trädde i kraft den 1 januari 1984 mer sällan kommer att medge att frågor sätts på prövotid, gör att behovet av vattenmålspersonal minskat och kan förutses minska ytterligare. Utöver de nya verksamhetsområden för denna personal som utredningen nämner vill vattenöverdomstolen peka på det behov av att utreda fiskefrågor som kan finnas i samband med bedömningar enligt miljöskyddslagstiftningen.

2.3.13 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Rådet tillstyrker (förslagen

om huvudenheter).- och avveckling av intendentorganisationen.

Intendentemas regionala placering bör bibehållas.

12 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 178

2.3.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Enhel Jör forskning och undersök
ning: Länsstyrelsen är kritisk mot (utredningens) metod atl beträffande
fiskeriintendentorganisationen skilja mellan organisations- och placerings
frågan. ----

2.3.16---- Länsstyrelsen i Kronobergs län: Enhel Jör forskning och undersök
ning: Om den av utredningen föreslagna organisationen av fiske
riadministrationen genomförs kommer länel att i slor utsträckning föriora
tillgången till denna sakkunskap (som intendenten har).

Länsstyrelsen motsätter sig-- att fiskeriintendentorganisationen

upphör,

2.3.17--------------------------- Länsstyrelsen i Kalmar län: Enhet för forskning och undersökning:
------ Länsstyrelsen kan------ tillstyrka förslaget atl fiskeriintenden
terna administrativt inordnas i fiskeristyrelsen med bibehållen regional
funktion och placering.

2.3.18---------------------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Enhet för forskning och undersökning:
------ länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att fiskeriintendenterna orga
nisatoriskt bör utgöra en central resurs .

2.3.19------------------------------------------------------------ Länsstyrelsen i Kristianstads län: Enhel Jör forskning och undersök
ning: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om alt fiskeriinien-
dentsorganisationen skall upphöra. Däremot avstyrkes förslaget att inten
denterna organsiatoriskt skall tillhöra det centrala verkel.

Länsstyrelsen har tidigare-- hävdat att fiskeriintendenterna skall

inordnas som resurs i fiskenämnderna.

2.3.22 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enhet för forskning och

undersökning:---- Länsstyrelsen anser---- att intendenterna inte

bör flyttas rent geografiskt och att de även i fortsättningen måsle kunna
arbeta självständigt och delta i olika regionala aktiviteter.

Den huvudsakliga forsknings- och undersökningsverksamheten kommer att bedrivas inom laboratorierna, fiskodlingsanstalten, fiskeriförsöksanstalter samt hos fiskeriintendenterna. Centralt på fiskeristyrelsen skulle det därför vara tillräckligt om enheten för planering och samordning också får uppgiften att samordna denna verksamhet. Laboratorierna bör både med tanke på att de är geografiskt sett åtskilda och har mycket speciella arbetsuppgifter även i fortsättningen fungera som självständiga byråer eller enheter.

2.3.23 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Enhel för forskning och undersök-

Prop. 1984/85:143 179

ning:---- länsstyrelsen tillstyrker-- atl intendentorganisationen

avskaffas och personalen förs till fiskeristyrelsen.

En förutsättning för att effektivt kunna ulnytlja denna personal i fortsätt
ningen är dock-- att det inte tillskapas nya dubbelroller inom fiskeri
styrelsen. --

2.3.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enhet för forskning och under
sökning: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att fiskeriintendentorgani
sationen upphör och administrativt inordnas i fiskeristyrelsen, in
tendenternas geografiska placering regionalt alternativt centralt bör över
vägas från fall till fall,

2.3.26 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Enhet för forskning och undersök
ning: Länsstyrelsen har i princip inlet att erinra mot utredningens förslag
att organisatoriskt förändra fiskeriintendentorganisationen under förutsätt
ning att intendentens geografiska placering blir oförändrad.

En förflyttning geografiskt sett av fiskeriintendenten och en minskning av fiskenämndens resurser bedöms allvarligt försvåra samarbetet med länsstyrelsen och andra organ inom länet. Detta skulle vara till stor nackdel såväl för berörda verksamheter som för den framtida utvecklingen inom länet.

2.3.27 Länsstyrelsen i Västerbottens län- tillstyrker att fiskeriintendenten upphör som egen organisation,

2.3.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten: Enhel för yrkesfiske och vattenbruk: DSH biträder förslaget.-------

Enhet för fiskevård och fritidsfisk:--------------------- DSH biträder förslaget.

Enhet för forskning och undersökning:--------- Det är viktigt att

fiskeriintendenttjänsterna får bestå, även om de inordnas i den nya enheten. Vidare bör intendenternas befogenheter och verksamhetsområden i stort sett vara oförändrade.

Mot bakgrund av samhällets behov av fiskeribiologisk expertis bör fis
keristyrelsens strävan vara att i första hand bibehålla nuvarande antal
fiskeriintendenter samt att på sikt verka för ett ökat antal tjänster framför
allt i regioner med starkt yrkesfiske, fisketurism eller stort exploaterings
tryck på värdefulla fiskresurser. DSH anser det likaså viktigt att intenden
ternas regionala placering består. Dock bör en omprövning av lokalisering
en ske vid vaije tillsättning av tjänsterna.

2.3.29 Centralorganisationen SACO/SR: Administrativ enhet: Förslaget
tillstyrkes.

Enhet för yrkesfiske och vattenbruk: Förslaget tillstyrkes.

Prop. 1984/85:143 180

Enhet för fiskevård och fritidsjiske: Förslagel tillstyrkes med ändringen att samordningen av FoU-verksamheten överförs till planeringsenheten

Enhel för forskning och undersökning: SACO/SR avstyrker förslaget.

-------- den nya enheten kommer att omfatta betydligt mer än 100 perso
ner. Vi anser att del blir en alltför tungrodd enhet och förordar istället alt
laboratorierna även fortsättningsvis bildar separata enheter. Älvkarleby
och Kälarne bör föras till sötvattenslaboratoriet. Det samordningsansvar
som fordras för laboratorierna kan läggas på planeringsenheten medan
riktlinjerna för verksamheterna bör fastställas av verkets slyrelse i samråd
med forskningsnämnden. Laboratorierna bör ha stor frihet vid planering
och utförande av de förelagda uppgifterna.

-------- förbundet avstyrker---- utredningens förslag om intendenior
ganisationen. SACO/SR förordar istället att inlendentsorganisationen bi
behålls med nuvarande distriktsindelning och organisation.

Om del trots allt skulle bli fråga om en förändring av intendentsorganisa
tionen förordar vi att den administrativt inordnas i enheten för fiskevård
och fritidsfiske och med bibehållen regional placering. Under inga omstän
digheter får antalet distrikt understiga 6.

Vi motsätter oss---- med kraft att vattenmålspersonal som idag är

tills vidare anställd, förs samman till cn grupp som även framdeles avlönas med osäkra externa medel. Några av dem har varit anställda i verket under 20 år. Av bl.a. det skälet kan vi inte heller acceptera att vattenmålspersonalen, med den osäkra finansieringsform som föreslagits, skall bilda en egen uppsägningskrets.

För att fiskeriintendentsorganisationen - hur den än kommer att utformas - skall fungera effektivt även i framtiden fordras medhjälpare för bl.a. fältarbeten. Även om vattenmålens antal minskat kommer de ej att upphöra. Intendenterna behöver även hjälp i andra ärenden. En intendent utan tillgång till kvalificerade medarbetare blir därför ganska kringskuren.

2.3.31------------------ Tjänstemännens centralorganisation: Enhet för forskning och under
sökning: TCO kan--- tillstyrka att fiskeriintendentsorganisationen av
vecklas och att berörd personal tillsammans med vattenmålspersonalen
inordnas i den föreslagna forskningsenheten.

2.3.32--------------- Sveriges fiskares riksförbund: Enhet för yrkesfiske och vallenbruk:
------ Vi avstyrker-- förslaget angående överförande av vattenbruks-
frågorna till denna enhet. Vi anser att de bör ligga kvar på nuvarande
fiskevårdsbyrå.----

----- Förslaget att vattenbruket också skall tillföras fiskebyrån är

dåligt underbyggt med tanke på att detta innebär endast ytterligare en tjänst för den nya enheten för yrkesfiske och vattenbruk.

Prop. 1984/85:143 181

Enhet för forskning och undersökning: SFR instämmer i förslaget

och anser det viktigt att laboratorierna i större utsträckning än f.n. knyts till fiskeristyrelsens centrala administration. Vi instämmer också i förslaget att fiskeriintendenterna skall föras till denna enhet. Dock anser vi att intendenterna även i fortsättningen bör vara regionalt placerade.

2.3.33------------------------- Sveriges fiskevattenägareförbund: Enhet för yrkesfiske och vatten
bruk: Förbundet biträder-- förslaget att nuvarande fiskebyrån ombil
das till en enhet för yrkesfiske och vattenbruk.

Enhel för fiskevård och fritidsfiske: Förbundet biträder förslaget

att nuvarande fiskevårdsbyrån ombildas lill en enhet för fiskevård och fritidsfiske.

Enhet för forskning och undersökning: Förbundet delar utredningens uppfattning att en ny enhet för forskning och undersökning bör inrättas. -

-------- Förbundet tillstyrker----- förslaget om att fiskeriintendentor
ganisationen skall avvecklas och att intendenterna och vattenmålspersona
len organisatoriskt förs till denna enhet------ .

2.3.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Enhel för yrkesfiske och

vattenbruk och enhet för fiskevård och friiid.sfiske: Förbundet har

inget att erinra mot förslaget .

Enhet för forskning och undersökning: Förbundet ställer sig--------

positivt till den nya enhet som föreslagits för forsknings-och undersök
ningsverksamhet. Härigenom bör en mer effektiv och målinriktad forsk
ning kunna möjliggöras. Förutsättningen för detta lorde emellertid vara att
denna enhet ges en personell förstärkning.

-------- förbundet tillstyrker förslaget att den nuvarande intendentorgani
sationen upphör--

2.4 Hydrografiska laboratoriet

Av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget att flytta hydrografiska laboratoriet till SMHI har de flesta avstyrkt eller ifrågasatt det rationella i förslaget.

2.4.2 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:

För svensk havsforskning och havsresursverksamhet är det av största vikt att den verksamhet laboratoriet svarar för och de resurser som är knutna till laboratoriet bevaras inom det oceanografiska området.

Det är SMHIs uppfattning att hydrografiska laboratoriet med en mer avnämarinriktad målsättning och i samverkan med SMHIs befintliga resurser utan kostnadshöjning i statsbudgeten kan förbättra effektiviteten och utbytet av verksamheten.

Prop. 1984/85:143 182

SMHI biträder utredningens uppfattning att den hydrografiska verksam
heten bör samordnas under en huvudman och att denna huvudman bör
vara SMHI.---

SMHI är berett att överta huvudmannaskapet och driva hydrografiska laboratoriet men endast under fömtsättning att också erforderliga medel härför tillföres SMHI.

För att SMHI ska kunna ansvara för laboratoriets verksamhet är det också nödvändigt att fiskeristyrelsen eller eventuell framtida redare ställer undersökningsfartyg till förfogande i motsvarande utsträckning som idag görs till hydrografiska undersökningar.

Om utredningsförslaget genomförs avser SMHI att pröva möjligheterna att med anknytning till hydrografiska laboratoriet utveckla sin uppdragsverksamhet i Göteborgsområdet.

2.4.4 Fiskeristyrelsen- avstyrker förslaget.-

Styrelsen anser att utredningen har starkt undervärderat betydelsen av ett nära samarbete mellan biologer och hydrografer vid utarbetande av prognoser för utvecklingen av fiskbestånden, åtgärder för fiskbeståndens skydd mot förändringar i samband med vattenförorening m. m. Som framgår av den bifogade, av laborator Artur Svansson gjorda utredningen har fiskerihydrografin varit och är av utomordentligt stor betydelse för fiskerinäringen.

Ett skiljande av hydrografin från fiskeristyrelsen skulle enligt styrelsens mening kraftigt påverka arbetet med planläggningen för fisket. I delta sammanhang skall endast nämnas den stora betydelse som utvecklingen av den hydrografiska situationen i Östersjön har för dess torskbestånd. Torskfisket, särskilt det i Östersjön, är f.n. det ur ekonomisk synpunkt mest betydelsefulla för fiskerinäringen. Dess utveckling är alltså av stor betydelse för utvecklingen av den svenska fiskefiottan, beredningsindustrin, hamnbyggnationen etc.

Ett överförande av det hydrografiska laboratoriet till SMHI skulle således försvaga fiskerihydrografin. För att trots detta genomföra överföringen måste mycket starka motiv föreligga. Styrelsen finner inte att de anförda motiven har sådan tyngd.

Teknikutvecklingen är givetvis av stort värde men kan med den speciella hydrografi som bedrivs vid fiskeristyrelsen mycket väl tillgodoses där på den tekniska sidan utan särskild egen teknikutveckling. Styrelsen finner emellertid att ett samarbete med SMHI när det gäller sådana frågor kunde vara av intresse.

Den av utredningen framlagda kostnadsanalysen anser styrelsen vara bristfällig. Det föreslagna arrangemanget med placering av två av SMHI: s hydrografer vid havsfiskelaboratoriet är dåligt genomtänkt från personal-

Prop. 1984/85:143 183

administrativ synpunkt. Under alla omsländigheter är 500000kr. en alltför liten summa för att fiskeristyrelsen i tillräcklig omfattning skulle kunna köpa hydrografiska data av SMHI.

Fiskeristyrelsen avstyrker därför bestämt förslaget om ett överförande av det hydrografiska laboratoriet till SMHI. Styrelsen vill emellertid föreslå att samarbetet mellan myndigheterna förstärks genom inrättande av ett hydrografiskt råd med representation från fiskeristyrelsen. SMHI och naturvårdsverket.

2.4.6 Statens naturvårdsverk: Om laboratoriet organisatoriskt över
föres till SMHI fär detta således inte innebära att verksamheten i Göteborg
avvecklas. SMHI utför i dag hydrografiska tjänster åt olika samhällssek
torer och skulle enligt utredningsförslaget få ett ansvar även för fiskets
behov. Vid ändrat huvudmannaskap bör garantier ges för att verksamhe
ten på Västkusten kan utvecklas och atl fiskeristyrelsen ges möjlighet att
påverka arbetets inriktning.

Naturvårdsverket vill emellertid understryka att byte av huvudmanna
skap knappast löser grundproblemet, som är otillräckliga resurser.

- ändrat huvudmannaskap för hydrografiska laboratoriet tillstyrks un
der förutsättning att verksamheten inom laboratoriets arbetsområde där
igenom ges en positiv utveckling.

2.4.10 Riksrevisionsverket-- delar i princip utredningens uppfattning

att den hydrografiska verksamheten bör samordnas under en huvudman. Särskilt i ell längre tidsperspektiv synes en sådan lösning vara den bästa garantin för en gynnsam resurs- och kompetensutveckling även för den fiskebiologiskt orienterade hydrografin.

Utredningen närmast skissar de villkor som bör gälla för samarbetet mellan fiskeristyrelsen och SMHI, och som bl.a. innebär att styrelsen årligen tillförs en halv miljon kronor för att beställa undersökningar av SMHI samt att SMHI skall stationera hydrografisk kompetens vid havsfiskelaboratoriet. Huruvida detta är tillräckligt för att samarbetet skall fungera tillfredsställande är svårt att bedöma enbart på gmndval av utredningen.

2.4.13 Skogs- och Jordbrukets forskningsråd ser inget hinder i att

hydrografiansvaret samordnas inom en myndighet, SMHI, och att personal med hydrografisk kompetens placeras vid havsfiskelaboratoriet. Ur besparingssynpunkt torde dock föga vara att vinna med en sådan konstruktion. För att fiskeristyrelsen även i framtiden skall erhålla nödvändiga fiskeribiologiskt inriktade hydrografiska data behöver betydligt mer än föreslagna 0.5 mkr. tillföras verket. En försämring för andra forskningsinstitutioner med behov av hydrografiska data, torde vara ofrånkomlig eftersom data och hydrografisk utmstning som fiskeristyrelsen tillhandahållit

Prop. 1984/85:143 184

utan kostnad, kommer att avgiftsbeläggas av SMHI. En betydande ökning av anslagsmedel är nödvändig för att inte försämra den marina och lim-niska forskningens villkor.

2.4.21-------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker att så gott som all

hydrografisk verksamhet överförs till SMHI.

2.4.22---------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Föreliggande utred
ningsförslag sätter alltför stor tilltro till de schematiska spridningsmodeller
som SMHI arbetar med.

2.4.28---------------------------------------------- Delegationen för samordning av havsresursverksamheten----------------------------- [bi
träder] förslaget om en överflyttning av huvudmannaskapet till SMHI.

DSH vill dock understryka vikten av att havsfiskelaboratoriel allt framgent garanteras tillgång till för sin verksamhet erforderliga hydrografiska data.

2.4.29 Centralorganisationen SACO/SR avstyrker utredningens förslag.
Under alla omständigheter är 500000kr. en alldeles för liten summa för

att göra det möjligt för fiskeristyrelsen att beställa de nödvändiga hydrografiska undersökningarna med tanke på SMHI: s höga taxor. SMHI kommer också att successivt förlora den expertis som kan något om fiskerihy-drografi. Den forskare som särskilt sysslar med fiskerihydrografi följer överhuvud taget inte med till SMHI. Ett överförande av hydrografiska laboratoriet till SMHI betyder svårigheter för såväl havsfiskelaboratoriet

som för hela fiskeriverket. På gmnd av det anförda förordar vi att

laboratoriet även framdeles skall tillhöra fiskeriverket.

2.4.31------------------------------ Tjänstemännens centralorganisation avstyrker att den hydro
grafiska verksamheten överförs till SMHI.

2.4.32------------------------- Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig starkt en flyttning

av huvudmannaskapet för hydrografiska laboratoriet från fiskeristyrelsen
till SMHI.----

2.4.34 Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund-------- tillstyrker

Utredningens förslag att SMHI görs till huvudman för den hydrografiska verksamheten.

2.5 Havsfiskelaboratoriets lokalisering

Majoriteten av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan avstyrker förslaget att flytta havsfiskelaboratoriel från Lysekil.

Prop. 1984/85:143 185

2.5.4 Fiskeristyrelsen avstyrker att havsfiskelaboratoriet omlokali
seras från Lysekilsområdet.-

---- styrelsen underkänner helt betänkandet som underlag för en

omlokalisering av havsfiskelaboratoriet. Om denna fråga över huvud taget
skall aktualiseras på nytt — vilket i så fall bör göras av en allsidigt samman
satt kommitté - krävs enligt styrelsens mening bl. a. följande klarläggan
den. ---

- Anspråken på kort och på lång sikt på haven och kustområdena för naturlig fiskproduktion och för fiskodling

- Behovet av information om de fiskeribiologiska och allmänt ekologiska fömtsättningarna för denna produktion

- Behovet av undersökningsresurser för att ta fram denna informafion

- Jämförelser med de undersökningsresurser vi har i dag och förslag till eventuella förändringar (förstärkningar, rationalisering osv.)

- Lämplig lokalisering av undersökningsresursema

- Samordning av undersökningsresursema

Två ledamöter i fiskerstyrelsens styrelse (Hannerz och Erik Johansson) anför i särskilt yttrande: Vi anser att det yttrande om havsfiskelaboratoriets lokalisering som styrelsens majoritet enat sig om är olyckligt formulerad och starkt undervärderar behovet av ett fiskerilaboratorium vid Östersjön.

Utredningens förslag att mjuka upp avgränsningen mellan havsfiskeforskning och sötvattensfiskeforskning är enligt vår uppfattning konstmk-tivt och ägnad att öka fiexibiliteten i resursanvändningen.

Vid en lokaliseringsdiskussion är det också nödvändigt att beakta vilka undersökningar som kan göras i internationell samverkan, där det också bör övervägas vilka experimentella resurser som kan samutnyttjas. Denna fråga borde undersökas i internationell samverkan.

Vi finner att starka skäl finns både för en lokalisering till sydkusten och
till västkusten.-

För oss har slutligen personalens inställning till en förflyttning fått vara
avgörande,-- Liksom styrelsens majoritet vill vi av detta skäl av
styrka en omlokalisering.

Vi vill emellertid nu understryka behovet av ett fiskerilaboratorium vid
Östersjön för att lösa de nämnda arbetsuppgifterna.

En personalrepresentant i fiskeristyrelsens styrelse (Hagberg) anför i särskilt

yttrande:-- Fiskeristyrelsen anser det troligt att Östersjön även i

fortsättningen kommer att svara för en mycket stor del av det svenska fiskets inkomster, framför allt genom torskfisket. De långsiktiga variationer i torskbeståndet som har observerats är i samma mån av betydelse i

Prop. 1984/85:143 186

stmktur- och dimensioneringssammanhang och forskning kring detta problem måste även i fortsättningen bli en mycket viktig del av havsfiskelaboratoriets arbetsuppgifter. Tillgången till fiskeriundersökningsfartyget Argos är härvid en ovärderiig resurs genom att fartyget fungerar som en modern arbetsplattform för bl.a. ekointegreringarna och som ell välrustat flytande laboratorium som är lika tillgängligt i Österhavet som i Västerhavet.

Man får vara beredd på att det framväxande vattenbruket kan komma att få sin tyngdpunkt i Östersjön även om den i dag produktionsmässigt finns i Göteborgs och Bohus län. En rad problem såväl i samband med framtagandet av lämpliga raser för odling, utvecklingen av odlingsteknik m. m. som vad avser miljöstörningar behöver bearbetas. Nyligen har laxutredningen pekat på behovet av undersökningar i samband med en vidareutveckling av "delayed- release"-metoden vid utsättning av lax till stöd för kustfisket. För verksamheter av detta slag finns en rad forskningsresurser utmed ostkusten t.ex. Umeå universitet, SNV:s laboratorier i Öregrund och Höllviksnäs, LFI, Statens fiskodlingsanstalt, Uppsala universitet, Lant-bmksuniversitetet, Sötvattenslaboratoriet samt Stockholms universitet.

Fiskeristyrelsen avstyrker med anledning av vad ovan anförts utredningens förslag beträffande lokalseringen av havsfiskelaboratoriel till Kariskrona.

2.5.6 Statens naturvårdsverk:-------------------------- Av havsfiskelaboratoriets fyra labo
ratortjänster är en speciellt inriktad på Östersjöfisk/Östersjöfiske .

Följaktligen borde man ha undersökt om samordnings- och andra vinster
hade kunnat erhållas ifall havsfiskelaboratoriets laboratorietjänst för Ös
tersjön flyttas till Stockholm.

---- Regeringen har nyligen--- uppdragit åt statskontoret "att

närmare utreda uppgifter, funktion och organisation för baslaboratorier inom det marina forskningsområdet" - ett utredningsuppdrag som otvetydigt kommer att beröra även havsfiskelaboratoriets arbetsuppgifter och resurser. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att statsmakterna i dag kräver att omorganisationer och omprioriteringar skall ske med oförändrade eller minskade resurser synes en eventuell fiyttning av havsfiskelaboratoriet böra anstå tills klarhet vunnits om de framlida ambitionerna och därtill anpassade resursbehov på det marina forskningsområdet.

2.5.9-------------- Statskontoret tillstyrker förslaget om havsfiskelaboratoriets

lokalisering till Kariskrona.-

2.5.10------------------ Riksrevisionsverket finner det vara svårt alt entydigt ta ställ
ning till förmån för något av de övervägda lokaliseringsalternativen.

2.5.13 Skogs- och Jordbrukets forskningsråd avstyrker bestämt ut-

Prop. 1984/85:143 187

redningens förslag om en förflyttning av havsfiskelaboratoriet till ostkus
ten. Rådet anser det väsentligt att laboratoriet är lokaliserat till västkusten
och att en nybyggnad av laboratoriet sker i anslutning till Kungliga veten
skapsakademiens marinbiologiska station i Kristineberg.

2.5.17------------------------ Länsstyrelsen i Kalmar län: En god lösning för svenskt fiske

skulle vara att msta upp det nuvarande laboratoriet i Lysekil och i pla
nerna komplettera detta med en faltstation på södra östersjökusten för att
tillgodose behovet av forskning och utveckling i söt- och bräckvatten. En
sådan fältstation bör kunna lokaliseras tiil Slingsö i södra Västerviks
kommun.---

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att svenskt fiske bäst gagnas av att få laboratorieresurser såväl för havsfiske som för sötvattensfiske och att dessa bör lokaliseras dels på västkusten, dels på ostkusten. Länsstyrelsen hemställer därför att Slingsöalternativet blir föremål för en ny översyn.

2.5.18----------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker att havsfiskelabora
toriet lokaliseras till Karlskrona.

Under senare tid har farhågor framförts för att Östersjöns torskbestånd är alltför hårt beskattat och att fångstema kan förväntas minska. Mot bakgmnd av sådana varningssignaler för fisket anser länsstyrelsen det självklart att forskningsresurserna kraftsamlas till Östersjön eftersom en stor del av det svenska fisket med säkerhet kommer att ske där i framtiden inom egen fiskezon, vilket ytterligare talar för en lokalsering av havsfiske-laboratoriet till Karlskrona.

2.5.19---------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län vill poängtera vikten av att

denna flyttning genomföres trots den momentana ökning av kostnaderna
som uppstår. De marinbiologiska institutioner som finns på Västkusten
torde täcka behovet av laboratoriekapacitet i den marina miljö som Väst
kusten representerar.

---- Länsstyrelsen anser--- att övervägande skäl talar för en

lokalisering till Simrishamn.-

Två ledamöter i länsstyrelsen i Kristianstads län (A. Olsson och J. Wallin)

anför i reservation:- Länsstyrelsen avstyrker således utredningens

förslag, men förordar att en form av "laboratoriefilial" lokaliseras till Simrishamn. Detta torde i hög grad vara av behovet påkallat.

2.5.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget om flyttning av havsfiskelaboratoriel till Karlskrona.

2.5.21 Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker---- utredningens

förslag att flytta havsfiskelaboratoriet.

Prop. 1984/85:143 188

2.5.22------------------------------------ Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Havsfiskelabora
toriet i Lysekil har under lång tid tvingats arbeta under besvärliga förhål
landen. Lokalerna är helt otidsenliga och dessutom spridda på tre olika
ställen, personalen räcker inte till för alla viktiga arbetsuppgifter, anslagen
för material, resor m. m. har varit så knappt tilltagna att det allvarligt
försvårat verksamheten.

Länsstyrelsen finner det därför mycket angeläget att laboratoriets arbetsförhållanden förbättras snarast möjligt.

Kommunerna i Fyrstadssamarbetet (dvs. Lysekil, Uddevalla, Vänersborg och Trollhättan) har utfäst sig för att stödja uppbyggnaden av ett marint utvecklingscentmm i Lysekil.

---- Länsstyrelsen anser att- mycket klart talar för en fortsatt

lokalisering av havsfiskelaboratoriet till Lysekil.

2.5.23-------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Forskningens tyngdpunkt bör

ligga där artrikedomen på fisk och skaldjur är som störst och där den marina miljön medger forskning på alla de kommersiellt viktigaste arterna.

---- länsstyrelsen är därför av den bestämda uppfattningen att havs-

fiskelaboratoriet bör ligga kvar i Lysekil.

2.5.27------------------------------ Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget om

lokalisering av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona .

2.5.28 Delegationen för samordning av havsresursdelegationen avstyrker en
förflyttning av havsfiskelaboratoriet från Lysekil till Karlskrona.

Mot den del av beslutet som rör havsfiskelaboratoriets lokalisering har ledamoten Ralf Lindström reserverat sig.

2.5.29---------------------------- Centralorganisationen SACO/SR avstyrker förslaget.

---- Forskningens tyngdpunkt måste ligga där mångformigheten är

störst, inte där man fångar mest fisk.

En förflyttning av havsfiskelaboratoriel till Karlskrona skulle i själva
verket försvåra laboratoriets nödvändiga kontakter med yrkesfisket och
dessutom fördyra dem .

---- Trots ökade kostnader kommer sålunda mycket mindre resultat

ut ur havsfiskelaboratoriets verksamhet vid en lokalisering till Kariskrona.
En flyttning skulle helt enkelt innebära att laboratoriets verksamhet finge
läggas om och förenklas. Detta skulle vara direkt negativt för yflcesfisket,
speciellt på västkusten.---

Prop. 1984/85:143 189

--- Vad som---- sagts om havsfiskelaboratoriets ev. placering i

Karlskrona gäller i princip också en ev. placering i Simrishamn.

2.5.31 Tjänstemännens centralorganisation avstyrker att havsfiskelaboratoriet omlokaliseras till Karlskrona.

2.5.32 Sveriges fiskares riksförbund: Huruvida laboratoriet skall

placeras i Lysekil eller Kariskrona, utifrån andra aspekter, tar vi

inte ställning till, utan vi har valt att redovisa regionalförbundens syn
punkter i denna fråga.

Skånes Fiskareförbund: "Havsfiskelaboratoriet föreslås bli flyttat till sydkusten. Förbundet är positivt till detta förslag."

Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund, SOC: "SOC biträder icke förslagel att flytta havsfiskelaboratoriet till Karlskrona eller Simrishamn."

Svenska Sydkustfiskarnas Centralförbund, SSC: På längre sikl

finns inget som talar mot----------------- omlokalisering.

En utökad och kvalificerad undersökning och forskningsverksamhet i
Östersjön faller på Sverige som den största strandstaten.

I Östersjön finns också våra största och viktigaste fiskezoner.

Vi tillstyrker utredningens förslag .

Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund, SVC: "SVC kan instämma i atl havsfiskelaboratoriets nuvarande lokaler är undermåliga och det är nödvändigt att laboratoriet får nya lokaler.

---- Utöver de praktiska och arbelsmässiga försämringar vid

en förflyttning av havsfiskelaboratoriet till Karlskrona måste också läggas
den stora förlust av personal som oundgängligen blir följden av en förflytt
ning --- .

----- havsfiskelaboratoriet bör vara kvar i Lysekil även i fortsättning
en."

SFR vill understryka att laboratoriets placering inte är en väsentlig fråga för yrkesfisket. Det viktigaste är att forskningen bedrivs på ett sådant sätt och atl verksamhelen utformas så att den på bästa tänkbara sätt tar vara på det svenska yrkesfiskets intressen.

2.5.33 Sveriges fiskevattenägareförbund finner inte att tillräckligt slarka
skäl anförs för en flyttning av havsfiskelaboratoriet från Lysekil till Karls
krona. Förbundel avstyrker därför detta förslag.

Förbundet ifrågasätter, om inle en sammanslagning av havsfiske- och sötvatienslaboratorierna på sikt skulle innebära stora rationaliserings- och effektiviseringsvinster bl.a. genom gemensam användning av vissa lokaler, viss utrustning (ex. data), gemensam administration etc. Laboratori-

Prop, 1984/85:143 190

et, med avdelningar för bl.a. havsfiske och sötvattensfiske, skulle bli en
slagkraftig enhet för svensk fiskeriforskning.

2.5.34------------------------------------- Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund finner inte atl

några särskilt starka skäl föreligger att flytta havsfiskelaboratoriet från sin nuvarande lokaliseringsort. I synnerhet som detta inte innebär någon kostnadsbesparing, men däremot en stor omställning för den personal som för närvarande arbetar i Lysekil, samt med säkerhet också kommer att medföra att en del tjänster måste nybesättas. Något som, i varje fall på kortare sikt, kan vara till nackdel för forskningen.

2.5.35--------------------- Vattenbrukarnas riksförbund vill i fråga om havsfiskelabora
toriets placering ej ta ställning--- .

2.5.37------------------- Karlskrona kommun föreslår i likhet med utredningen

att havsfiskelaboratoriet lokaliseras till sydkusten

att lokaliseringen sker till Karlskrona .

2.5.38 Simrishamns kommun vill bestämt framhålla att byggnadskostna
derna för ett havsfiskelaboratorium i Simrishamn och Karlskrona är likvär
diga vad gäller såväl nybyggnadsalternativ som ombyggnad av befintliga
lokaler. Det sätt utredningen gmndat sina ekonomiska kalkyler på är enligt
kommunens mening felaktigt och missvisande.

Simrishamns kommun vill bestämt påstå att Simrishamn är den mesl
naturliga lokaliseringsorten från havsfiskelaboratoriet vid en utlokalisering
av verksamheten från Lysekil----- .

2.5.39------------------ Lysekils kommun: Utredaren stöder sig på argument som

inte bör vara avgörande för laboratoriets placering. Dit hör en tillfällig topp i lorskfångsten i Östersjön.

Samtidigt bortser utredaren från andra, för forskningen vitala fakta som
talar till förmån för Lysekil.

För att regeringen ska kunna fatta ett sakligt underbyggt beslut i frågan måste ett flertal uppgifter i utredningen kompletteras eller rent av tillrättaläggas.

--- ■ alla sakliga skäl talar för att havsfiskelaboratoriet ska ligga kvar

vid havskusten, i Lysekil.

2.5 Regionkommittén för Fyrstad: alla avgörande sakskäl visar att

havsfiskelaboratoriet även i framtiden skall vara lokaliserat och utvecklas i Lysekil.

2.5 Göteborgs och Bohus läns landsting motsätter sig bestämt en

flyttning av havsfiskelaboratoriet från Lysekil.

Prop. 1984/85:143 191

2.5 Gotlands kommun:- kommunen kan med fog hävda att Gotland

borde funnits med bland de alternativ som studerats för nylokalisering av ett havsfiskelaboratorium.

Gotlands kommun hemställer således att jordbruksdepartementet vid sin bedömning av lokaliseringsallernativen också studerar Gotlands goda förutsättningar att hysa ett havsfiskelaboratorium.

3 Fiskenämnderna m. m.

3.1 Fiskenämndema

Utredningens förslag tillstyrks i huvudsak.

3.1.3------------------- Lantbruksstyrelsen är beredd att kvarstå som administrativ

värdmyndighet för fiskenämnderna även efler en omorganisation.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning måste alltid samråd ske mellan de båda myndigheterna då fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna planerar större nya arbetsuppgifter och utredningar pä fiskels område eller omprioriteringar i verksamheten som ändrar behoven av administrativt slöd från lantbruksnämnderna. Risk kan annars föreligga alt lantbruksnämnderna oförutsett kan få nya arbetsuppgifter och administrativa kostnader.

3.1.4---------------- Fiskeristyrelsen: Vid remissbehandlingen har väckts förslag

om alt fristående fiskenämnder bör inrällas för Vänern, Vällern respektive

Mälaren-Hjälmaren.--- Varken ekonomiskt eller på annal sätt vore

del något att vinna på sådana fristående nämnder. Fiskeristyrelsen tar inte upp detta förslag.

---- Liksom utredningen vill fiskeristyrelsen kraftigt understryka att

ett resurstillskott till nämnderna framstår som mycket angeläget och bör prövas av statsmakterna så fort budgetläget medger det.

Personalresurserna vid fiskenämnderna måste givetvis anpassas efter arbetsbelastningen och arten av arbetsuppgifter. Styrelsen bestämmer om personalens stationeringsort. Utredningens förslag till bemanningsplan kommer att vägas in tillsammans med de bedömningar som görs inom fiskeriverket.

---- Styrelsen har uppdragit åt en tjänsteman på administrativa byrån

atl som särskild utredningsman med biträde av en fiskerikonsulent och i samverkan med fackenheterna utreda de reella och formella förutsättningarna för en ökad decentralisering. En rapporl kommer att avges i slutet av april 1985.

---- fiskeristyrelsen anser att vattenbruket bör finnas representerat i

vissa fiskenämnder. Styrelsen delar utredningens uppfattning att detta bör

Prop. 1984/85:143 192

kunna ske utan att antalet ledamöter ökas. Samtidigt vill styrelsen understryka vikten av att yrkesfiskets och fritidsfiskets intressen representeras i samma utsträckning som hittills varit fallet.

3.1.6 Statens naturvårdsverk: förslaget till omorganisation av fis
kenämnderna tillstyrks- .

3.1.10 Riksrevisionsverket: Utredningens förslag ligger överlag väl i linje med de synpunkter RRV redovisade i sin revisionsrapport.

3.1.13-------------------------------- Skogs- och Jordbrukets forskningsråd biträder utredningens

förslag--- .

3.1.14----------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län har föreslagit att den

nuvarande ansvarsindelningen, där fiskenämnden i Västmanlands län an
svarar för hela Mälaren och Hjälmaren, skall slopas och ersättas med en
indelning som gmndar sig på länsgränserna.

----- Länsstyrelsen anser-- att fiskeristyrelsen — - förutsätt
ningslöst skall pröva hur konsulenttjänsterna skall fördelas.
I övrigt tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

3.1.15----------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län pekar på faran i att decentralisering
av beslutsrätt till fiskenämnderna utan resursförstärkning kan leda till
svårigheter för fiskenämnderna.

---- Länsstyrelsen är i stort nöjd med nuvarande organisation men

anser att svårigheter uppstår vid tillsättande av ledamöter i "länsnämnd" resp. "Vätternnämnd". Orsaken härtill är bl a. den organisatoriska utformningen och de många önskemålen om representation. Dessa svårigheter ökar om även vattenbmksintresset skall vara representerat i fiskenämnden.

3.1.17 Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker att beslut i vissa ärendegmp-per delegeras från fiskeristyrelsen till fiskenämnderna. Länsstyrelsen ansluter sig också till förslaget att vattenbmksintresset skall vara företrätt i fiskenämndernas styrelser.

3.1.18 Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker förslaget om ökad

decentralisering av uppgifter till fiskenämnderna från central nivå.

---- Länsstyrelsen anser att i de län där viss inriktning av fisket har

särskild betydelse, bör denna typ av verksamhet efter särskilt beslut kunna erhålla utökad eller ny representation i fiskenämnden t.ex. yrkesfiske respektive vattenbmk.

3.1.19---------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län delar utredningens uppfatt
ning om ökad decentralisering.------

Prop. 1984/85:143 193

Sex ledamöter i Kristianstads län och två tjänstemän (J. Wallin, E. Jönsson, A. Olsson, G. Lundbladh, B. Björnsson, N. Persson och I. Hartelius, l:e länsassessor K. Magnusson och naturvårdsdireklör C. I. Höljer) anför

skiljaktig mening:--

----- Metoden för decentralisering bör ändras så att fiskenämn
derna i respektive författning direkt anges som beslutande i vissa ärende
grupper, ev. med möjlighet att hänskjuta vissa ärenden till del centrala
verket. Härigenom skulle den nuvarande centraliseringen kunna brytas
och man skulle kunna få en ordning som motsvarar vad som inom andra
förvaltningsområden anses naturligt, dvs. att det centrala verket koncen
trerar sig på mer övergripande arbetsuppgifter medan besluten i enskilda
ärenden i huvudsak prövas på länsnivå.

3.1.22------------------------------------------ Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer i utred
ningens slutsats att ett resurstillskott till nämnderna framstår som mycket
angeläget.

--- Länsstyrelsen vill---- förorda att nämnderna skall kunna

utökas till sju ledamöter när det finns ett behov av att ge vattenbrukarna och husbehovsfiskarna en plats i nämnden.

3.1.23------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det finns skäl som talar

för en starkare anknytning av fiskerikonsulenten till länsstyrelsen. Mot

bakgrund av pågående ulredning om samordnad länsförvaltning

accepterar länsstyrelsen att frågan inte närmare berörs.

--- Sammantaget anser länsstyrelsen att redovisade skäl klart

motiverar etl behov av två konsulter även i fortsättningen.

3.1.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län:------- det är angeläget och närliggande att utreda en organisatorisk lösning som innebär att fiskenämnden och dess kansli inordnas i länsstyrelseorganisationen.

3.1.25 Länsstyrelsen i Kopparbergs län stöder ulredningens förslag

att vattenbruket blir representerat i fiskenämnderna i län där vattenbmket

är omfattande eller förväntas utvecklas. länsstyrelsen ifrågasätter

om inte fiskenämnd i län som bör ha representant för vattenbruket kan utökas med en ledamot.

Utredningen har ultalal sig för en delegering av beslutanderätten från fiskeriverket till fiskenämnderna och menar all arbetsbelastningen för nämnderna inte behöver öka nämnvärt eftersom nämnderna f. n. yttrar sig i ett stort antal ärenden till verkel. Länsstyrelsen delar denna uppfattning.

3.1.28 Delegationen för samordning av havsresursverksamheten:

förslagen till decentralisering av beslut från fiskeristyrelsen till fiskenämn
derna bör genomföras snarast.

13 Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 143

Prop. 1984/85:143 194

Förslaget om valtenbruksrepresentation i fiskenämnder biträds av DSH.

3.1.29 Centralorganisationen SACO/SR: Utredningens förslag biträdes i
allt väsentligt-- .

3.1.32-------------------------- Sveriges fiskares riksförbund: Förslaget att vattenbraket bör

få representation i fiskenämnderna i sådana län där betydande vattenbmk förekommer, motsätter vi oss inte. Vi vill dock betona vikten av att i samtliga län med betydande yrkesfiske bör yrkesfisket vara representerat av åtminstone två ordinarie ledamöter.

---- Insjöfiskarna anser att sjönämnderna bör bli egna nämnder med

från länsstyrelserna fristående sammansättning.

3.1.33--------------------------------- Sveriges fiskevattenägareförbund delar utredningens mening att vat
tenbruket bör vara representerat i fiskenämnden i län med betydande
vattenbruk. Förbundet anser dock, i motsats till utredningen, att i dessa
nämnder skall antalet ledamöter ökas till sex.

När det gäller de stora insjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren förordar förbundet, att nuvarande nämndorganisation bibehålls.

3.1.34---- Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund föreslår - - - att sär
skilda fiskenämnder inrättas för Vänern, Vättern samt Mälaren och Hjäl
maren. ---

3.1.38 Simrishamns kommun: Enligt kommunens bestämda upp
fattning bör fiskenämndens kansli flyttas från Kristianstad till Sim
rishamn. --

3.2 Fiskeriingenjören

Meningarna är delade bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget atl avskaffa statens fiskeriingenjör som särskild tjänst.

3.2.4 Fiskeristyrelsen- bedömer att det bör vara möjligt att sluta ett

långsiktigt avtal med något lämpligt företag om motsvarande konstmk-tionsinsatser utan att som nu betala ett fast årsarvode. Styrelsen tillstyrker förslaget.

3.2.11 Vattenöverdomstolen vill framhålla, att den för sin del funnit ordningen med en till viss person knuten tjänst som fiskeriingenjör värdefull. Även om det nu berörda utredningsförslaget knappast torde medföra fördelar för vattenrättsskipningen vill vattenöverdomstolen inte motsätta sig förslagets genomförande.

Statens jordbruksnämnd med förslag till regiering av priserna

på fisk m m under budgetåret 1985/86_______________

(2 bilagor)

1. rörhandlinqsuppdraget

Regeringen har i beslut den 29 november 1984 uppdragit åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag beträffande prisregleringen på fisk under budgetåret 1985/86. Förslaget skall utformas med beaktande av att riktpunkten för prisregleringen är att den i första hand bör bekostas inom ramen för regleringsekonomin. Regleringen bör ges en sådan utformning att de beräknade kostnaderna minskas jämfört med vad som i jordbruksnämndens regleringsskrivelse den 8 februari 1984 beräknades. Nämnden bör föreslå en minskad normkvantitet för sill med utgångspunkt bl a i att fiske främst bör ske efter fiskslag som kan få en lönsam avsättning. Förutsättningarna för en uppdelning av normkvantiteten för sill på storlek och kuststräcka bör också redovisas. En normkvantitet även för torsk bör övervägas med utgångspunkt i bl a önskvärdheten av att fisket inriktas på lönsamma fiskslag.

Mot bakgrund av bl a att tillämpningen av lägstapriserna anses ha haft en hämmande inverkan på exportmöjligheterna bör jordbruksnämnden utforma förslaget med utgångspunkt i att export av oberedd fisk exkluderas från resp normkvantitet. Lagstapriset anses också ha haft negativa konsekvenser för den svenska fisk-beredningsindustrins möjligheter att exportera beredd vara. Jordbruksnämndens förslag bör därför innehålla förslag till åtgärder så att exportmöjligheterna kan tas till vara. Nämnden bör vidare föreslå från konsumentsynpunkt påkallade åtgärder för de fall avräkningspriset överstiger normpriset.

Jordbruksnämnden bör enligt uppdraget vidare avge förslag till disposition av medel ur prisregleringskassan för fisk för att bestrida kostnaden för utsättning av laxfisk och ål. Därvid bör särskilt tas upp en medelsram för fortsatt försöksverksamhet med s k försenad utsättning av lax. Förslaget skall även omfatta disposition av medel ur prisregleringskassan för att bestrida kostnaden för premier för den kollektiva trygghetsförsäkringen inom yrkesfisket. Kostnaden för trygghetsförsäkringen skall räknas av från normpriset.

Prop. 1984/85:143 197

Jordbruksnämnden har nu överlagt med fiskets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen angående prisregleringen på fisk under perioden 1 juli 1985 - 30 juni 1986. överläggningarna har lett till en uppgörelse och i samförstånd med delegationerna lägger nämnden fram följande förslag till stödåtgärder inom fisket för nämnda period.

2. Utgångspunkter

De av riksdagen beslutade allmänna riktlinjerna för fiskeripolitiken (prop 1977/78:112), JoU 23, rskr 272) omfattar ett inkomstmål, ett konsumentpolitiskt mål, ett produktionsmål, ett effektivitetskrav och ett regionalpolitiskt mäl. Nämnden har berört dessa olika mål bl a i nämndens regleringsskrivelse till regeringen den 8 april 1981.

De år 1981 beslutade riktlinjerna för prisregleringen på fisk innebär bl a att det s k normprissystemet togs i bruk.

3. Normprissystemet

Normprissystemet innebär i huvudsak att normpriser och norm-kvantiteter för de viktigare slagen av fisk fastställs av statsmakterna efter förslag av jordbruksnämnden. Normpriserna skall i princip sättas så att fisket når avsedd lönsamhet enligt 1976 års riksdagsbeslut. Normkvantitet anger den kvantitet för vilken pristillägg högst kan utgå.

I bilaga 1 återfinns vissa uppgifter om utfallet av normprissystemet m m under regleringsåret 1983/84.

4. Inkomstutvecklingen

Enligt 1978 års riksdagsbeslut sammanfattas målsättningen för fiskeripolitiken på följande sätt.

"Målet för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning av fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till lönsam och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområdena där fisket har stor regionalpolitisk betydelse".

Inkomstmålet har i propositionen närmare definierats att avse de fiskare som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske. De fiskelag som bedrivit fiske och landat sin fångst i Sverige minst 30 veckor av året motsvarar ca 45S av alla fiskelag och ca 40X av hela fiskekåren i saltsjöfisket samt

svarar För drygt 15% av fångsterna. Lönsamhetsutvecklingen för dessa fiskelag kan därför läggas till grund för bedömning av inkomsterna inom det heltidsdrivna fisket. Till överläggningarna har inkomstmaterialet för 1983 funnits tillgängligt enbart i form av jordbruksnämndens och Sveriges fiskares riksförbunds lönsamhetsundersökning.

Inkomstnivån för olika fiskeinriktningar framgår av tabell 1 i form av kalkylnetto per man. Kalkylnetto per man är en driftsekonomisk term och har beräknats som fiskelagets totala intäkter ./. totala kostnader utslaget per man före avdrag för egenavgifter och skatt.

Tabell 1. Inkomstnivån 1983 för heltidsfiskande i lagfiske enligt lönsamhetsundersökningen samt.procentuella förändringar i inkomsterna gentemot 1982 och 1980

Fiskeinriktning	Kalkylne	tto 1983''	Varav	pris-	Förändri	ng i	Förändring i
	Per man	tto 1983''	tillägg		kalkylne	'ttot	kalkylnettot
					mellan 1	_w	mellan 1980 och 1983'
	KKR		KKR	%	och 1983	_w	mellan 1980 och 1983'
Sill västkusten	134		34	*25%*	+ %		+34°
Sill ostkusten	122		46	38%	+39?é		+82?i
Fisk västkusten	157		12	B%	+53S *-:q%'*		+680,. .93"4 +26?r''
Fisk sydkusten	103		1	%
Fisk ostkusten	88		1	10' i ra
Räka västkusten	102		5	5%	+29!S		*+32%*
Komb västkusten	105		17	6%	*+ 6%*		*+2(>%*
Komb sydkusten	147		26	8%	+ 5?;		*+5%*
Komb ostkusten	97		22	*2-5%*	- 4?i		"6) '6)
Övr västkusten	111		9	8?i	+ 2%
Övr sydkusten	112		4	5%	+31?i
Övr ostkusten	90		5	6%	-

1) Lönsamhetsundersökningen görs av jordbruksnämnden i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund och är en enkätundersökning över lönsamheten för fiskelag.

2) Kalkylnetto är en driftsekonomisk term och avser intäkter ./. kostnader under året, fördelat per man. Ev vinst eller förlust i verksamheten har påverkat kalkylnettot. Detta påverkas även om fartyget ägs av utanför fisket stående personer. Såväl den taxeringsmässiga inkomsten som den s k manslotten skiljer sig från kalkylnettot.

3) Enligt delundersökningen avseende identiska fartyg för båda åren.

4) Enligt delundersökningarna 1983, 1982 resp 1981 avseende två år, kedjade med varandra.

Prop. 1984/85:143 199

5) Då enbart ett fåtal fartygsförhållanden ligger till grund för beräkningarna bör resultatet tolkas med stor försiktighet.

6) Från och med 1983 års undersökning har övrigt fiske som fiskeinriktning tillkommit i statistiken. Jämförelser längre tillbaka i tiden än 1982 kan därför vara missvisande främst vad gäller fiskfiskarna.

Av tabell 1 framgår att kalkylnettot per man under 1983 var störst för västkustens fiskfiskare och för kombinationsfiskarna på sydkusten. Även sillfiskarna på väst- och ostkusten uppvisar kalkylnetton över genomsnittet.

I delundersökningen som jämför utvecklingen av kalkylnetton för identiska fartyg mellan två år framgår att förändringen i kalkylnettona mellan 1982 och 1983 varierar kraftigt beroende på fiskeinriktning. Fiskfiskarna på västkusten ökade sina kalkylnetton med drygt 50?ö medan för fiskfiskarna på ostkusten kalkylnettona minskade med nära 20S.

Av västkustens fiskare har sillfiskarna och i övrigfiskarna i stort oförändrade kalkylnetton 1983 mot 1982. Räkfiskarna har ökat sitt kalkylnetto med nära 30?o medan kombinationsfiskarna ökade kalkylnettot med 6%. Störst ökning av kalkylnettot hade fiskfiskarna med 53?».

På sydkusten har lönsamheten i fiskfisket gått framåt. Kalkylnettot har ökat med 27% mellan 1982 och 1983. Det för sydkusten så betydelsefulla kombinationsfisket har en betydligt mindre ökning i kalkylnettot på 5?i.

Det mindre betydelsefulla övrigfisket uppvisar en kraftig lönsamhetsförbättring på drygt 30%.

Ostkustens fiskelag uppvisar en lite annorlunda lönsamhetsförändring än syd- och västkusten. Sillfiskarna har ökat kalkylnettot med 59%. Fiskfiskarna och kombinationsfiskarna uppvisar lägre kalkylnetton 1983 än 1982.

Lönsamhetsutvecklingen i fisket mellan två år kan variera mer eller mindre beroende på tillfälliga faktorer. Det kan därför vara motiverat att studera lönsamhetsutvecklingen mellan flera år. I tabell 1 framgår även utvecklingen av kalkylnettona mellan 1980 och 1984. Kalkylnettona har med undantag för fiskfisket på ostkusten och kombinationsfisket på västkusten ökat med mer än 50% på tre år. Ökningen i kalkylnettot för fiskfiskarna på ostkusten och kombinationsfiskarna på västkusten är drygt 25X. För sill på ostkusten och fiskfiske på sydkusten, har kalkylnettona nära fördubblats.

Den relativt sämre utvecklingen i lönsamheten för fiskfiskarna på ostkusten ger utslag även på nivån av kalkylnettot. Fiskfiskarna på ostkusten tillsammans med övrigfiskarna på ostkusten uppvisar de klart lägsta kalkylnettona.

Prop. 1984/85:143 200

Pristilläggens andel av kalkylnettona 1983 jämfört med 1982 är klart lägre för samtliga fiskeinriktningar utom för sillfiskarna, där andelen är oförändrad. Av kalkylnettot per man för sillfisket utgör mer än 25?i pristillägg. Även kombinationsfiskarna har relativt stora pristilläggsandelar på 15 till 25?ö. Pristilläggets andel av kalkylnettot för kombinationsfiskarna på syd- och västkusten är ca 10 procentenheter lägre än förutvarande år.

För fiskfiskarna på syd- och ostkusten spelade under 1983 pristilläggen ringa roll. Andelen pristillägg av kalkylnettot var 1!o. Även för räkfisket och övrigfisket var andelen pristillägg relativt låg på ca 5%.

På västkusten är sill- och fiskfisket två av de betydelsefullaste fiskeinriktningarna. Dessa fiskeinriktningar uppvisar på västkusten också den bästa lönsamheten.

Kombinationsfisket är såväl det mest betydelsefulla som lönsamma fisket på sydkusten. Lönsamhetsutvecklingen är visserligen lägre än för många andra fiskeinriktningar men lönsamhetsnivån har alltid legat relativt högt.

På ostkusten är strömmingsfisket alltjämt det mest betydelsefullaste fisket jämte kombinationsfisket. Under 1983 är det enbart strömmingfisket som ökat sin lönsamhet. Strömmingfisket är också det enda fisket på ostkusten som har en lönsamhet i nivå med andra kuststräckor.

5. Prognos för fångster och avsättning 1985/86

Av den totala svenska fiskfångsten, som de senaste åren legat kring 240 000 - 250 000 ton, utgörs drygt hälften eller ca 130 000 ton av sill/strömming för konsumtion och ca en femtedel eller drygt 50 000 ton av torsk. Sill och torsk är således de helt dominerande fiskslagen i det svenska fisket.

Avsättning av sill/strömming på den svenska marknaden uppgår årligen till ca 53 000 ton, varav knappt 40 000 ton avser svenskfångad sill/strömming och ca 13 000 ton avser importerad saltad eller kryddad sill. Exporten av oberedd och filéad sill/ strömming uppgår årligen till ca 80 000 ton, varav huvuddelen avsätts i Danmark.

Den europeiska sillmarknaden domineras f n av det starkt ökade utbudet av nordsjösill. Sillfisket i Nordsjön, som varit förbjudet sedan 1977, öppnades åter 1983. Fångsten 1983 beräknas ha uppgått till 308 000 ton, varav den övervägande delen avsattes till mänsklig konsumtion. Motsvarande siffra för 1984 var 350 000 ton. Sillfångsten i Nordsjön 1985 väntas uppgå till

Prop. 1984/85:143 201

440 000 ton. I sammanhanget bör dock kommas ihåg att det trots fångstförbudet fiskats sill i Nordsjön åren 1977-1982. Under de närmaste åren väntas dessutom mycket stora fångster - upp emot 500 000 ton per år - av den atlantoskandiska sillen, som fångas utanför Island och Norge.

Storleken av den västeuropeiska sillmarknaden beräknas till ca 425 000 ton per år. Härav svarar den västtyska marknaden för ca 200 000 ton. Det är knappast troligt att konsumtionen kommer att uppvisa någon större ökning som svar på ett ökat utbud. Snarare kommer en större del av sill fångsterna i framtiden att användas för framställning av fiskmjöl.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att utbudet av nordsjösill ökat på den europeiska marknaden det senaste året och bedöms komma att öka ytterligare de närmaste åren. Det ökade utbudet har fört med sig att priserna på sill fallit. Eftersom konsumtionen troligen inte kommer att öka i nämnvärd grad är det sannolikt att priserna på sill kommer att förbli hårt pressade och bli ytterst pressade omkring 1987, när den atlantoskandiska sillen kommer att börja fångas i stora kvantiteter.

Torskfångsterna i Sverige har de senaste åren ökat. Ar 1984 uppgick fångsten till ca 55 000 ton, en ökning med 5 000 ton jämfört med föregående år. Den övervägande delen ay de svenska torskfångsterna fås i Östersjön. Ar 1983 avsattes ca 34 000 ton torsk i Sverige medan drygt 16 000 ton exporterades i oberedd form. Motsvarande export år 1984 uppgick preliminärt till 24 000 ton. Importen av torsk, som domineras av frysta filéer, beräknas 1984 ha uppgått till ca 20 000 ton, omräknad till landad vikt.

Torskmarknaden har de senaste åren varit fast med brist på råvara trots att det temporärt under första halvåret 1984 förekom avsättningssvårigheter. Även under de närmaste åren bedöms avsättningssituationen som relativt gynnsam. Det kan dock inte uteslutas att andra fiskarter övertar en del av torskmarknaden vilket i sin tur åtminstone på litet längre sikt kan få en negativ effekt på priserna. Vad gäller fängstutrymmet utnyttjas inte tillgångarna i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt fullt ut. Torskbeståndet i Östersjön lär enligt de biologiska expertern komma att försämras de kommande åren. Beståndet förväntas ändå medge ett uttag på 50 000 - 60 000 ton (levande vikt) de närmaste åren, d v s en i stort sett oförändrad kvantitet.

Vad gäller övriga torskfiskar och flatfisk är importandelen över 90!«. Marknadsbilden för dessa fiskslag väntas inte förändras nämnvärt. Det finns ett utrymme för ökade fångster av svenska fiskare eftersom fångstkvoterna ej utnyttjats fullt ut.

14 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 143

Prop. 1984/85:143 202

6. Regleringskostnader och finansiering under 1984/85

Behållningen i Svensk Fisks konjunkturutjämningsfond uppgick per den 1 juli 1984 till 66,4 milj kr, en ökning med 9 milj kr jämfört med den 1 juli 1983. Motsvarande belopp för jordbruksnämndens prisregleringskassa var 57,7 milj kr resp 15,4 milj kr. Prisregleringsavgift tas ut på såväl svenskfångad som importerad fisk med 6% av förstahands- resp importvärdet eller motsvarande belopp i öre per kg. Avgiften beräknas tillföra kassan ca 60 milj kr per år. Av inkomsterna under regleringsåret 1983/84 kom ca 27 milj kr motsvarande 42!« från svenska fiskares fångster. Ränteintäkterna på de-medel som är innestående i konjunkturutjämningsfonden resp prisregleringskassan uppgår till sammanlagt drygt tio milj kr. Den exportavgift som infördes från den 1 juli 1983 på viss söt-vattensfisk och ål tillförde prisregleringskassan 1983/84 ca 1,2 milj kr. De sammanlagda tillgångarna under innevarande år, inkl de budgetmedel som tillförts kassan, uppgår till ca 197 milj kr.

De sammanlagda kostnaderna för prisregleringen under innevarande regleringsår beräknades ursprungligen av nämnden till ca 84 - 2 milj kr. Med hänsyn till svårigheterna att göra en marknadsbedömning för torsk valde nämnden att ange ett intervall inom vilket kostnaderna för pristilläggen för de normprissatta fiskslagen sannolikt skulle komma att ligga. Preliminära uppgifter föreligger nu beträffande kostnaderna för månaderna juli - december 1984. Dessa uppgår till ca 37,3 milj kr jämfört med ca 23,2 milj kr under motsvarande period 1983. Anledningen till att kostnaderna hittills är högre än under föregående är är bl a att sillpriserna fallit kraftigare än beräknat under hösten 1984.

Kostnaden för prisregleringen för regleringsåret 1984/85 kan nu beräknas komma att ligga kring 100 milj kr. Oet skulle i sin tur innebära att tillgångarna i jordbruksnämndens prisregleringskassa och Svensk Fisks konjunkturutjämningsfond sammanlagt skulle komma att uppgå till ca 95 milj kr vid regleringsårets utgång. Härtill kommer ca 70 milj kr i intäkter inkl ränteintäkter under regleringsåret 1985/86. Sammanlagt skulle 165 milj kr stå till prisregleringens förfogande under regleringsåret 1985/86.

7. Förslag till normpriser m m för regleringsäret 1985/86

7.1 Normpriser

Som utgångspunkt för förslaget till normpriser har nämnden och delegationerna haft normpri-serna för innevarande regleringsår. Dessa föreslås räknas upp med hänsyn till bl a kostnadsutvecklingen för produktionsmedel under perioden december 1983 -december 1984 och löneutvecklingen för de stora lönekollektiven enligt 1984 års löneavtal. Avdrag har även gjorts för rationaliseringsvinst. Jordbruksnämnden, fiskets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen har enats om att föreslå att normpriserna räknas upp med i genomsnitt 4%.

Prop. 1984/85:143 203

Vid överläggningarna inför regleringsåret 1983/84 enades nämnden och delegationerna om att finansiering av en kollektiv trygghets-försäkring inom yrkesfisket fick ske inom ramen för medel som beräknades bli tillförda regleringen för 1983/84. Kostnaden för trygghetsförsäkringen beräknades till 4,5 milj kr och normpriserna sänktes på så sätt att kostnaderna för pristill-läggen beräknades bli ca 4,5 milj kr lägre.

Genom att trygghetsförsäkringen avräknades med en sänkning av normpriserna för 1983/84 fick den därmed anses vara betald, om inte kostnaden för försäkringen ändrades eller den faktiska minskningen i kostnaden för pristilläggen avvek från den beräknade .

Enligt fiskets förhandlingsdelegation beräknas kostnaderna för försäkringen under 1985/86 stiga med 1 milj kr till 5,4 milj kr. Den ökade kostnaden finansieras med ett avdrag från samtliga normpriser med 1 öre per kg.

Som frångått ovan föreslås en genomsnittlig uppskrivning av normpriserna med 4%. Under innevarande regleringsår skrevs torskpriserna upp med 20 öre/kg under perioden juli - december för att säsongmässigt stimulera torskfisket. Då denna satsning synes ha slagit väl ut föreslås att priserna på torsk även under nästföljande regleringsår ligger på en högre nivå under första hälften av regleringsåret än under den andra.

För'att stimulera fisket efter bristfisk samt med hänsyn till marknadsläget i övrigt, har tyngdpunkten i förslaget till uppräkning av,normpriserna lagts vid torsk och de s k övriggrupperna . Normpriserna för dessa fiskslag föreslås uppräknade med 5,6%. Normpriserna på sill föreslås uppräknade med ca 2%. Vidare föreslås att kokräka under regleringsåret 1985/86 ej åsätts normpris utan erhåller ett fast pristillägg (se punkt 7.6.1.).

Förslaget till normpriser för 1985/86 samt jämförelser med priserna för innevarande och tidigare år återfinns i bilaga 2.

7.2 Normkvantitet

Enligt statsmakternas beslut skall normkvantitet fastställas i syfte att hindra att prisstödet leder till alltför stor ökning av fisket efter vissa fiskslag och därmed till icke önskvärda överskott av konsumtionsfisk som inte skulle kunna tas till vara som människoföda. Reglerna för normkvantitet anger för vilken kvantitet pristillägg utgår. De medför således i och för sig inte någon begränsning i fisket.

För regleringsåret 1984/85 har normkvantitet fastställts endast för sill/strömming. Den uppgår till 80 000 ton.

1) Hit räknas främst viktigare slag av annan torskfisk och plattfisk.

Prop. 1984/85:143 204

Såvitt nämnden kan bedöma torde den internationella efterfrågan på sill inte komma att förbättras under det kommande regleringsåret. Inom landet konsumeras endast 40 000 ton svenskfångad sill. Fisket efter sill i Nordsjön kommer att öka medan svenska fiskare är nära nog helt utestängda från detta fångstområde. Därtill kommer att den tullfria kontingenten för sill under perioden 16 juni - 14 februari successivt skrivits ned. EG har i GATT bundit en tullfri kontingent på 34 000 ton. Något beslut om tillägg till denna kontingent avseende perioden 16 juni 1985 - 14 februari 1986 har inte fattats i EG.

Mot denna bakgrund har jordbruksnämdnen och delegationerna enats om att föreslå att normkvantiteten för sill/strömming för regleringsåret 1985/86 sänks till 76 000 ton.

En ökning av torksfisket ligger i linje med de fiskeripolitiska målen om inriktning av fisket efter bristfiskslag. På sikt bör en sådan inriktning verka höjande på fiskets inkomster utan att konsumentpriserna behöver stiga. Med beaktande av detta samt en sänkt normkvantitet för sill/strömming har nämnden och delegationerna enats om att föreslå att någon normkvantitet för torsk inte införs för regleringsåret 1985/86

7.3 Pristillägg

Pristillägg kan utgå om jämförelsepriset (det genomsnittliga avräkningspriset till fiskaren) understiger normpriset. Hur stor andel av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris som skall utgå i pristillägg skall enligt statsmakternas beslut tas upp vid överläggningarna. Under innevarande regleringsär utgår pristillägg ned 65!o av skillnaden mellan normpris och jämförelsepris för sill/strömming, för torsk med 75% och för övriga normprissatta fiskslag med 80%.

Under innevarande regleringsår har sillpriserna fallit relativt kraftigt framför allt som en följd av det ökade utbudet av Nordsjösill. Såvitt jordbruksnämnden nu kan bedöma beräknas kostnaderna för pristilläggen på sill under innevarande regleringsår komma att uppgå till drygt 60 milj kr. Mot bl a denna bakgrund har jordbruksnämnden och de båda delegationerna enats om att föreslå att kostnaderna för pristillägg på sill maximeras till 57 milj kr. För att undvika att de anslagna medlen förbrukas före regleringsårets utgång bör ett visst belopp betalas ut a conto till fiskaren nedan återstoden, beroende på marknadsutvecklingen, antingen betalas ut helt eller delvis eller innehålls. Såvitt nämnden nu kan bedöma behöver ca 10% innehållas.

Vad gäller torsk har delegationerna enats om att föreslå att pristillagg till fiskaren inte utbetalas om det beräknade pristillägget för en regleringsperiod jppgår till 12 öre/kg eller mindre. Skulle pristillägget bli större än ovannämnda belopp utbetalas hela beloppet till fiskaren (se även punkt .8.2).

Prop. 1984/85:143 205

För övriga fiskslag föreslås inga modifikationer i vad avser utbetalning av pristilläggen.

7.4 överskottspris

En lägsta prisnivå skall upprätthållas för den fisk som säljs på marknaden. Lägstapriserna fastställs av regleringsföreningen Svensk Fisk. För den fisk som inte kan säljas till lägstapris Fastställer Svensk Fisk överskottspriser. Nivån för överskottspriserna avgörs enligt statsmakternas beslut ytterst av de medel som ställts till Svensk Fisks disposition för detta ändamål d v s i första hand de marknadsintäkter som flyter in från försäljning av till föreningen överlämnade kvantiteter. Under innevarande regleringsår har dessutom sju milj kr anslagits av regleringsmedel för att kunna hålla nivån högre än eljest. Vidare gäller under detta regleringsår att för torsk överskottspriset får utgöra högst 70% av lagstapriset och för övriga normprissatta fiskslag med undantag av sill/strömming högst 80% av lagstapriset. För sill/strömming fastställs överskotts-priserna i särskild ordning innebärande bl a att ett extra stöd utgår för de mindre storlekarna. Vidare gäller att överskott av liten sill får avsättas endast som djurföda eller för framställning av fiskmjöl.

Nämnden föreslår att ovan nämnda system för att fastställa överskottspriserna och hantering av övertagna kvantiteter får gälla även under 1985/86.

För att kunna hålla överskottspriserna på en rimlig nivå har sedan normprissystemet infördes den 1 juli 1981 ett särskilt belopp anslagits för överskottshantering. För innevarande regleringsår har anslagits sju milj kr för detta ändamål. Oe anslagn beloppen har hittills inte behövts tas i anspråk fullt ut. Jordbruksnämnden och delegationerna har därför enats om att föreslå att även för det kommande regleringsåret sju milj kr anslås för att överskottspriserna skall kunna ligga vid en rimlig nivå.

En samordning av försäljning och distribution på fiskets område har under flera år varit aktuell utan att några påtagliga resultat uppnåtts. En sådan samordning förväntas leda till en effeklivisering av fiskförsäljningen och distributionen. Härigenom kunde en höjning av avräkningspriset till fiskaren möjliggöras och i vissa lägen möjligen även till en höjning av lägstapriserna, varigenom regleringskostnaderna kunde minskas. Detta skulle i sin tur kunna leda till ökade överskott. Bl a mot bakgrund härav har jordbruksnämnden och delegationerna enats om att jordbruksnämnden bör bemyndigas medge att, i händelse av att det ovan föreslagna beloppet på sju milj kr skulle visa sig vara otillräckligt. Svensk Fisk efter prövning av jordbruksnämnden får ta i anspråk ytterligare medel för överskot t shanter ingen.

Prop. 1984/85:143 206

7.5 övriga stödformer

7.5.1 Ostkusten

Under innevarande regleringsår utgår ett särskilt stöd i form av regionalt fraktstöd till fiskare bosatta på norra ostkusten. Stödet utbetalas av Svensk Fisk direkt till fiskaren för all landad strömming och torsk avsedd för human konsumtion till köpare på norra ostkusten (Uppsala län och norrut). Stödet utgår med högst 20 öre/kg och är maximerat till 0,85 milj kr.

Nämnden och delegationerna har enats om att föreslå att ovan nämnda stödform får fortsätta även under regleringsåret 1985/86. Stödbeloppet bör uppgå till totalt högst 0,85 milj kr och motsvara högst 30 öre/kg landad strömming eller torsk.

7.5.2 Insjöfisket

Pristillägg utgår f n för de viktigaste slagen av sötvattensfisk i form av särskilda pristillägg. Dessa pristillägg är för innevarande regleringsär 1:70 kr/kg för gädda, gös och sik och 1:25 kr/kg för abborre, lake och siklöja.

Nämnden och delegationerna har enats om att föreslå att pristilläggen räknas upp till 1:80 resp 1:35 kr per kg. Den högre pristilläggsgruppen föreslås avse gädda, gös, sik samt rensad och flådd lake och den lägre gruppen abborre, siklöja samt annan lake. Endast fisk såld till human konsumtion bör vara berättigad till pristillägg. Nämnden och delegationerna har enats om att föreslå ett fraktstöd för ogräsfisk frän insjöarna till fiskmjölsfabriken på Ängholmen. Fraktstödet skall ses som en fiskevårdande åtgärd och främja att ogräsfisk inte kastas tillbaka i insjöarna utan tas om hand. Stödet föreslås maximeras till 0,02 milj kronor.

Stöd till insjöfisket föreslås ske även i form av utplantering

av vissa fiskslag. Förslag härom framförs under punkt 7.7.2.nedan.

7.5.3 Kokräka

Kokräka har sedan normprissystemets införande hört till de normprissatta fiskslagen. Till följd av framför allt sjunkande . fångster har det genomsnittliga avräkningspriset under de två senaste åren legat över normpriset, varför pristillägg inte utgått. I ett försök att stimulera till ökat räkfiske har nämnden och delegationerna enats om att föreslå att ett fast pristillägg med 2:-/kg utgår för kokräka under regleringsåret 1985/86. Kokräka skulle därmed inte åsättas ett normpris.

Prop. 1984/85:143 207

7.5.4 Råräka

För råräka utgår under innevarande regleringsår ett fast pristillägg med 1:75 kr per kg. Detta pristillägg föreslås höjt till 1:85 kr/kg för det kommande regleringsåret.

7.5.5 Makrill

Makrillfisket är ett utpräglat säsongsfiske och har därför ansetts böra ligga utanför normprissystemet. I stället utgår ett fast pristillägg, vilket under innevarande regleringsår fastställts till 70 öre per kg. Vidare äger Svensk Fisk rätt att tillämpa speciella regler beträffande överskottshanteringen av ringnotsmakrill. Pristillägget föreslås bli uppräknat till 75 öre per kg. Nu gällande övriga stödsystem för makrillfisket bör bibehållas även under 1985/86.

7.5.6 Storbackelånga

Större delen av konsumtionen av lutfisk baseras på importerad långa. Endast ett par svenska fiskelag ägnar sig numera åt storbackefiske efter långa i Nordsjön. Fängstkvoten för år 1985 är 200 ton i EGrs nordsjözon. För storbackelånga tillämpas ett system med fasta pristillägg som f n uppgår till 2:00 kr per kg för långa utan huvud och 1:70 per kg för långa med huvud. Pristillägget föreslås bli uppräknat till 2:10 resp 1:80 kr per kg.

7.6 Kostnader för regleringen 1985/86

7.6.1 Kostnaden för den löpande regleringen

Direkt avgörande för kostnaderna för prisregleringen på fisk är prisutvecklingen på såväl den nationella som den internationella marknaden för fisk och fiskprodukter. Det innebär att jordbruksnämnden i god tid inför det kommande reglerings-året har att göra prognoser för marknadsutvecklingen. Sådana prognoser är dock mycket svåra att göra med hänsyn till framför allt den stora inverkan de internationella priserna har främst på sill och torsk. Nämnden har vidare att göra en bedömning av storleken av pristilläggsberättigade kvantiteter för fiskslag som ej omfattas av normkvantitet.

Mot bakgrund av de gjorda marknadsbedömningarna, de föreslagna normpriserna samt normkvantiteten för sill/strömming har kostnaderna för pristilläggen för normprissatta fiskslag uppskattats till 75 milj kr. Härav får högst 57 milj kr användas för pristillägg pä sill. Till kostnaderna för rörliga pristillägg kommer 5,4 milj kr för att finansiera trygghetspaketet för yrkesfiskare. För täckande av Svensk Fisks kostnader av överskottshanteringen har beräknats åtgå 7 milj kr. Av de föreslagna formerna för det övriga stödet har beräknats 0,85 milj kr för det regionala stödet på ostkusten, 2,4 milj kr för pristillägg på sötvattens-fisk och fraktstöd för skräpfisk. Kostnaderna för fasta pristillägg på makrill , kok- och råräka samt storbackelånga har beräkants till 2,6 milj kr.

. Den sammanlagda kostnaden för prisregleringen beräknas komma att uppgå till ca 93 milj kr.

Prop. 1984/85:143 208

7.6.2 Kostnader för utplantering

Jordbruksnämnden föreslår att 2,315 milj kr utgår ur prisregleringskassan för att bestrida kostnader för utsättning av laxfisk och ål under regleringsåret 1985/86. Kostnaderna bör i stort sett fördelas enligt det förslag som framlagts av fiskets förhandlingsdelegation. Enligt detta bör 1,6 milj kr användas för utsättning i insjöar, 0,53 milj kr för utsättning av ål på ost- och sydkusten och 0,16 milj kr för utsättning av ål på västkusten. För utsättning av hummer bör anslås 25 000 kr. Det bör ankomma på Fiskeristyrelsen att till regeringen avge förslag i frågan. Härvid bör ärendet beredas inom styrelsen i en särskild grupp med representanter för fiskeristyrelsen, jordbruksnämnden och Sveriges fiskares riksförbund.

7.6.3 Jordbruksnämndens uppbördskostnader

Jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll av prisregleringsavgiften beräknas uppgå till 0,5 milj kr för det kommande regleringsåret. Dessa kostnader bör som hitills få täckas med medel ur prisregleringskassan.

7.6.4 Svensk Fisks kostnader

Nämnden föreslår att kostnaderna för Svensk Fisks administration och upplysningsverksamhet, som av föreningen beräknats till ca 7,4 milj kr, får täckas genom de ränteintäkter som uppkommer hos föreningen eller konjunkturutjämnignsfonden. I den mån dessa inte räcker till bör erforderligt medelsbehov få täckas genom uttag ur fonden.

7.6.5 Regleringens totalkostnader

De sammanlagda kostnaderna för regleringen under 1985/86 inkl administrations- och uppbördskostnader samt medel till utsättning beräknas komma att uppgå till ca 103 milj kr.

7.7 Regleringens finansiering under 1985/86

Regleringsföreningen Svensk Fisk föreslås för den löpande pris-regleringsverksamheten för 1985/86 tillföras 75 milj kr ur prisregleringskassan för fisk varav högst 57 milj kr för sill. Vidare bör kostnaden för trygghetsförsäkringen få täckas med medel ur kassan. Kostnaderna för utplantering samt jordbruksnämndens uppbördskostnader föreslås ävenledes täckas med medel ur prisregleringskassan. Kostnaderna för överskottshanteringen samt ovan angivna övriga former av stöd bör få täckas med medel ur Svensk Fisks konjunkturutjämningsfond. De kostnader för pristilläggen som överstiger 75 milj kr samt de kostnader för föreningens administration etc som överstiger ränteintäkterna bör ävenledes få täckas med medel ur konjunkturutjämningsfonden.

Prop. 1984/85:143 209

Inkomsterna i prisregleringskassan under nästkommande regleringsår kan beräknas till ca 62 milj kr. Härtill kommer ränteintäkter på i kassan innestående medel, vilka kan beräknas till ca fem milj kr. Ränteintäkterna i Svensk Fisks konjunkturutjämningsfond kan beräknas till ca sex milj kr. Detta belopp kan dock beräknas komma tas i anspråk för att täcka Svensk Fisks administrationskostnader etc.

Ovannämnda förslag till finansiering innebär att ur jordbruksnämndens prisregleringskassa skulle användas 83 milj kr, vilket beräknas överstiga intäkterna i kassan med ca 17 milj kr. Behållningen i kassan skulle därmed komma att uppgå till ca 41 milj kr per den 1 juli 1986. Ur Svensk Fisks konjunktur-utjämningsfond skulle komma att tas i anspråk ca 14,5 milj kr utöver räntan på medlen i konjunkturutjämningsfonden. Behållningen i fonden per den 1 juli 1986 skulle därmed komma att uppgå till ca 26 milj kr. Disponibla tillgångar per den 1 juli 1986 skulle därmed komma att uppgå till 67 milj kr. Härtill kommer för regleringsåret 1986/87 intäkter i form av prisregleringsavgifter och räntor på sammanlagt 68 milj kr.

8. övriga frågor

Enligt regeringens inledningsvis nämnda beslut av den 29 november 1984 bör jordbruksnämnden efter överläggningar med de bägge delegationerna föreslå åtgärder som innebär att exportmöjligheterna för beredda produkter tas till vara. Nämnden bör vidare föreslå från konsumentsynpunkt påkallade åtgärder för de fall avräkningspriset överstiger normpriset. Nämnden bör också redovisa förutsättningarna för en fördelning av normkvantiteten för sill pä dels kuststräckor, dels storleksgrupper. Vid utformningen av nämndens förslag bör hänsyn slutligen tas till att det bör kunna tillämpas i ett system med samordnad förstahandsmottagning av fisk.

8.1 Exportmöjligheter för beredda produkter

Av regeringens beslut den 29 november 1984 framgår att lagstapriset vid vissa tillfällen anses ha haft negativa konsekvenser för den svenska fiskberedningsindustrins möjligheter att exporter-beredd vara. Enligt normprissystemets utformning finns nämligen endast ett lägstapris, vilket således gäller vid försäljning till såväl inhemsk industri som vid export. Det kan innebära att den svenska industrin kan få betala ett högre råvarupris än konkurrerande beredningsindustrier i andra länder och därmed inte vara konkurrenskraftig.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning har de av Svensk Fisk fastställda lägstapriserna varit marknadsanpassade, dvs det har varit möjligt att exportera sill även i situationer när marknadspriserna varit låga. Detta visas inte minst av att

Prop. 1984/85:143 210

de av Svensk Fisk övertagna kvantiteterna under innevarande regleringsår varit mycket små. Skulle särskilda lägstapriser införas för de kvantiteter som exporteras i beredd eller oberedd form eller skulle exporten av beredda produkter stödjas på annat sätt skulle den svenska konservindustrin komma i ett ofördelaktigt konkurrensläge gentemot motsvarande industrier i andra länder. Har exporten av beredda produkter haft svårt att konkurrera prismässigt torde en lösning av problemen kunna sökas i bättre rationalisering och samordning i beredningsindustrin. För genomförandet av rationaliseringsåtgärder finns bl a tillgång till fördelaktiga fiskberedningslån.

8.2 Ur konsumentsynpunkt påkallade åtgärder

Enligt riksdagens beslut om riktlinjerna för prisregleringen på fisk (prop 1977/78:112) utgör konsumenternas intresse av att kunna köpa fisk och fiskprodukter av bra kvalitet till rimliga priser en av utgångspunkterna för fiskprisernas avvägning. Därför skall, om priset till producent överstiger normpriset, från konsumentsynpunkt påkallade åtgärder vidtas. Enligt den arbetsgrupp som utredde normprissystemets tekniska utformning kan fiskpriserna på den svenska marknaden stiga antingen på grund av att den svenska fiskeflottans fångster är små i förhållande till efterfrågan eller pä grund av att den internationella prisnivån på Fisk är hög. De motåtgärder som kan sättas in mot prisstegringar får ses mot denna bakgrund. De kan enligt arbetsgruppen delas in i två huvudgrupper, nämligen åtgärder som tar sikte på att öka utbudet av fisk på den inhemska marknaden och åtgärder som direkt inriktas på att sänka priset.

Under de senaste åren har under långa perioder priserna på såväl torsk som kokräka legat över respektive normpris. Vad gäller torsk torde anledningen till de höga priserna i första hand vara höga internationella priser medan ifråga om kokräka de svenska fiskarnas fångster varit låga. Jordbruksnämnden har inte funnit det möjligt att med tillgängliga medel pressa ned priserna till normprisnivå. När det gäller torsk har detta bl a berott på att exportförsvårande åtgärder motverkats av möjligheten att landa i utländska hamnar.

Det torde kunna konstateras att normprissystemet pä denna punkt inte fungerat tillfredsställande.

Jordbruksnämnden och de båda delegationerna har nu enats om att föreslå att kokräka under det kommande regleringsåret ej skall åsättas normpris. I stället föreslås att ett fast pristillägg med 2 kr/kg skall utgå. Denna åtgärd kommer förhoppningsvis att medföra en stimulans till ökade fångster av kokräka, vilket bör kunna komma konsumenterna till godo i form av ökade fångster och därmed lägre priser. I fråga om torsk bör

Prop. 1984/85:143 211

kunna bortses från prisrörelser i närheten av normpriset. Därför föreslås att pristillägg ej bör utgå om det beräknade pristill-lägget uppgår till 12 öre/kg eller mindre. Även om detta förslag inte innebär en ökad tillförsel av torsk bör förslaget komma konsumenterna till godo genom att kostnaderna för pristilläggen på torsk bör minska, vilket i sin tur bör minska medelsbehovet. Nämnden vill i detta sammanhang peka på att även för regleringsåret 1985/86 föreslås ett högre normpris på torsk under första hälften av regleringsåret, vilket bör öka tillförseln under denna period. Några ur konsumentsynpunkt påkallade åtgärder under regleringsåret 1985/86 utöver de nu Föreslagna åtgärderna För kokräka och torsk Förutses nu inte.

8.3 Förutsättningar för en uppdelning av normkvantiteten på
sill.

Under den korta tid som varit tillgänglig för överläggningar har jordbruksnämnden inte funnit det möjligt att utreda förutsättningarna för en uppdelning av normkvantiteten för sill på såväl storlekar som kuststräcka. Nämnden och delegationerna har därför enats om att frågan skulle utredas under våren 1985. Nämnden avser således att senare återkomma till denna fråga.

8.4 Tillämpning av prisregleringen i ett system med samordnad
förstahandsmottagning.

Enligt förhandlingsuppdraget bör nämnden vid utformningen av sitt förslag ta hänsyn till att det bör kunna tillämpas i ett system med samordnad förstahandsmottagning av fisk, där prisstöd endast lämnas för den fisk som levereras till en mottagare som har anslutit sig till en gemensam organisation för samordning av Försäljningen och distributionen av Fisk och Fisk-produkter. Nämnden har i Första hand sett detta som en teknisk Fråga. Enligt regleringsFöreningen Svensk Fisk, som handhar utbetalningen av pristilläggen bereder det inga tekniska problem att betala ut pristillägg endast till de Fiskare som lämnar sin Fisk till mottagare anslutna till en sådan organisation. Enligt nämndens uppfattning torde det närmast ankomma på regeringen att avgöra när en samordningsorganisation uppfyller de krav som kan komma att ställas på en sådan organisation och huruvida de medlemmar som anslutit sig till organisationen kan anses som Fullvärdiga medlemmar.

9. översyn av normprissystemet

Mot bakgrund av de svårigheter inom Fiskerinäringen som kulminerade under mitten av 1970-talet tillsatte regeringen den s k Fiskerikommittén. I kommitténs Förslag, som Framlas 1977, intog normprissystemet en Framträdande plats. Systemet skulle bl a ge möjlighet för fiskarna att uppnå en större trygghet genom att ett inkomstmål infördes. Normprissystemet trädde i kraft den 1 juli 1981 och har sålunda tillämpats i snart fyra år. Grunderna för systemet och dess tillämpning utformades

Prop. 1984/85:143 212

emellertid för snart tio år sedan. Förhållandena inom fisket var då i vissa viktiga avseenden annorlunda, bl a var exporten betydligt mindre. Det har också visat sig att tydliga målkonflikter finns mellan systemets inkomstmål och tolkningen av produktionsmålet. Även ifråga om vissa andra förhållanden, t ex behandlingen av priser som överstiger normpriser finns behov av en grundligare översyn.

Mot denna bakgrund föreslår jordbruksnämnden och delegationerna att normprissystemet görs till föremål för en ingående översyn.

10. Hemställan

Med hänsyn till det ovan anförda hemställer jordbruksnämnden

1. att prisregleringen för fisk under budgetåret 1985/86 utforma; pä sätt som ovan föreslagits,

2. att normpriser och normkvantiteter fastställs på sätt som ovan föreslagits,

3. att nämnden beviljas på angivna grunder utbetala 75 milj kr till Svensk Fisk för kostnader för pristillägg under tiden

1 juli 1985 - 30 juni 1986,

4. att nämnden bemyndigas begränsa kostnaderna för pristillägg på sill till högst 57 milj kr,

5. att nämnden bemyndigas medge att pristillägg för torsk ej utbetalas om pristillägget understiger 13 öre/kg för en viss regleringsperiod,

6. att nämnden bemyndigas lämna tillstånd för att ovan angivna fasta pristillägg får utgå på sötvattensfisk, kok- och råräka, makrill oth storbackelånga,

7. att regionalt fraktstöd på ostkusten lämnas med sammanlagt högst 0,85 milj kr enligt bestämmelser som får beslutas

av nämnden,

8. att fraktstöd för s k ogräsfisk från insjöarna får lämnas
med sammanlagt högst 0,02 milj kr enligt bestämmelser som
får beslutas av nämnden,

9. att jordbruksnämnden bemyndigas medge att Svensk Fisk får
ta i anspråk medel ur konjunkturutjämningsfonden utöver

det föreslagna beloppet för överskottshantering efter prövning av jordbruksnämnden,

10. att nämnden bemyndigas medge Svensk Fisk att disponera hela behållningen i konjunkturutjämningsfonden för kostnaderna för regleringen,

Bilaga 1

R.ijuaiorn Ir.k 1985-02-2 7 Crr,

Normprissystemets utfall 1983/Efar

Normprissystemet infördes budgetåret 1981/82 och har således tillämpats hittills under tre hela budgetår. Redogörelse för utfallet av regleringen 1981/82 resp 1982/83 finns som bilaga till nämndens regleringsskrivelse inför budgetåret 1983/84 resp 1984/85.

Enligt riksdagens beslut justerades normpriserna upp med i genomsnitt 9 % 1983/84 jämfört med året innan. Enligt jordbruksnämndens bedömning skulle kostnaden för pristilläggen inom normprissystemet uppgå till lägst 68 milj kr och högst 82 milj kr. Av nedanstående sammanställning framgår de prognostiserade normpriserna. Budgetåret 1983/84 erhöll fiskarna i pristillägg 75 % av skillnaden mellan normpris och marknadspris vad gäller andra fiskslag än sill. För sill var motsvarande andel 70 %.

	Bedömt		Faktiskt
	marknadspris		marknadspris	Normpris
	1983/84		1985/84	1983/84
Stor sill	1:95		2:04	2:98
Liten sill	1:63		1:53	2:31
Torsk	3:50-4	00	4:32	4:27
Kokräka	30:00		46:02	32:85
Övriggrupp I	4:00		4:13	5:70
Övriggrupp II	5:00		6:49	7:10
Qvnggrupp III	9:00		10:11	14:08
Övriggrupp IV	2:00		2:26	2:85

Som framgår av sammanställningen överensstämde prognosen totalt för sill nära med det faktiska marknadspriset. Sillpriset låg kvar på ungefär samma låga nivå som året innan. Marknadspriset för stor sill blev 9 öre högre än det förväntade medan marknadspriset för liten sill blev 10 öre lägre än det förväntade. Torsk-priset utvecklades gynnsammare än prognosen. Pristillägg för torsk kom att utbetalas endast under några månader av budgetåret. Den faktiska pristilläggsutbetalningen för torsk stannade vid 2,1 milj kr att jämföras med motsvarande prognos på minst 7,9 milj kr. Även för kokräka blev priserna gynnsammare än prognosen. För kokräka utbetalades inga pristillägg 1983/84. Prognosen hade här 1,8 milj kr. Övriggrupperna hade prognostiserats att kosta 6,9 milj kr i pristillägg men kom i verkligheten att kosta 3,8 milj kr.

Sammanfattningsvis blev prisutvecklingen för samtliga fiskslag utom för sill/strömming gynnsammare än prognosen förutsade. Sillpriserna förblev låga i enlighet :npd prognosen och låg kvar pä ungefär samma nivå som under 1981/82 och 1982/83. Den lägsta prognostiserade totalkostnaden för pristilläggen av normprissatta fiskslag var 68 milj kr. Utfallet blev ca 15 milj kr lägre.

Fiskslag/ Normprisgrupp

Sill/strömming, stor Sill/strömming, liten Torsk

Kokräka .

Övriggrupp I _

Övriggrupp II -7

Övriggrupp III

Övriggrupp IV

	lr.k 1Q8S-02-2 7
Normprisi	.ft.		_J
			_J	Förslag
1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
2:70	2:80	2:98	3:01	3:06
1:95	2:14	2:31	2:34	2:38
3:51	3:85	4:27	4:38/	4:62/ 4:83
			4:58	4:62/ 4:83
27:00	29:64	32:85	35:00	utgår
4:60	5:05	5:70	6:27	6:61
5:70	6:26	7:10	7:81	8:24
11:35	12:46	14:08	15:49	16:35
2:30	2:52	2:85	3:14	3:31

Prop. 1984/85:143 216

Innehåll

Proposition ....................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... I

Lagförslag .......................................................... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 1985 4

1 Inledning ......................................................... 4

2 Föredraganden ................................................. 5

2.1 Allmänna utgångspunkter ............................... 5

2.2 Fiskeripolitikens mål ...................................... 7

2.3 Fiskenäringens omfattning och inriktning .......... 8

2.4 Fiskepolitikens medel ................................... 10

2.4.1 Allmänt ............................................... .. 10

2.4.2 Reglering av fisket med stöd av fiskeriförordningen (1982: 126) 10

2.4.3 Licens för yrkesfiske ............................. .. 14

2.4.4 Statligt ekonomiskt stöd ....................... .. 16

2.4.5 Prisregleringen på fisk, allmänt ............... 19

2.4.6 Distribution och marknadsföring av fisk ...... 21

2.5.................................................................. Särskilda frågor 24

2.5.1 Laxfisket ............................................... 24

2.5.2 Konsumtionsodling av fisk, skaldjur m.m....... 32

2.5.3 Forskning och utvecklingsverksamhet ....... .. 34

2.5.4 Prisreglering på fisk under budgetåret 1985/86 36

2.6.................................................................. Den statliga fiskeriadministrationen 40

2.6.1 Allmänna utgångspunkter ....................... 40

2.6.2 Fiskeristyrelsen ..................................... 41

2.6.3 Fiskenämnderna ................................... 45

2.6.4 Genomförande av omorganisationen .......... .. 47

3 Upprättade lagförslag ......................................... 48

4 Hemställan ..................................................... 48

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86 ................. .. 49

6 Beslut ........................................................... 54

Bilaga I Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1984:6) Bättre

yrkesfiske .............................................. 55

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds

Jo 1984:6) Bättre yrkesfiske ..................... 62

Bilaga 3 Skrivelse från Stockholms läns Fiskförsäljning ek. för. m. fl.

om samordning av fiskförsäljningen ............ .. 98

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över skrivelse av
Stockholms läns fiskförsäljning ek.för. m.fl. om samord
ning av fiskförsäljningen .......................... 100

Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1984:5) Lax 104

Bilaga 6 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds

Jo 1984:5) Lax ....................................... 108

Bilaga 7 Rapport från fiskeristyrelsen om bevarande av de svenska

fiskbeståndens genetiska resurser ............. 138

Bilaga 8 Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1984:7) Fiskeri
administrationen .................................... 163

Bilaga 9 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds

Jo 1984:7) Fiskeriadministrationen ............. 167

Bilaga 10 Skrivelse av statens jordbruksnämnd med förslag till regle
ring av priserna på fisk m. m. under budgetåret 1985/86 .. 196

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

	*I.. ...*	,.';:SDEP. ilfatorn
Ink	1984	-10-2 9
Pnr.

Belopp	Procentuell
(milj kr)	andel
24,4	46,3
22,3	42,3
2,1	4,0
0,0	0,0
1,0	2,0
1,2	2,3
1,6	3,0
0,05	0,1