Prop. 1984/85:132 2

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-21

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson. Boström, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om tolk- och översättarutbildning m. m.

1 Inledning

1 prop. 1984/85: 100 bil. 10 (s. 330) meddelade jag min avsikt atl föreslå regeringen alt avge en särskild proposition rörande utbildning av tolkar och översättare saml hithörande frågor. Jag återkommer nu i detta ärende.

1.1 Tidigare riksdagsbehandling av frågor om tolkservice ni. m.

Jag vill först kort redogöra för regeringens och riksdagens tidigare behandling av frågor rörande samhällets tolkservice.

I prop. 1974: 1 bil. 10 (s. 231) behandlades invandraruiredningens förslag i betänkandet (SOU 1972:83) Invandramlredningen 2, Tolkservice. Nordisk språkkonvenlion, vad gäller tolkutbildning på högskolenivå. Föredraganden stödde därvid förslagel om en utbyggd tolkulbildning men ansåg all ulbildning på högskolenivå skulle ges vid dåvarande filosofisk fakultet som yrkesinriktade kurser och inte, som ulredningen hade föreslagit, vid en särskild lolkskola. Därmed skulle man raliondll utnyttja befintliga resurser och ge ökad rörlighet åt den eftergymnasiala utbildningen. Riksdagen beslutade i enlighel härmed (UbU 1974: 13, rskr 121).

Utbildningen började på försök vid universitetet i Stockholm år 1976. 1 samband med högskolereformen, som trädde i kraft den 1 juli 1977, inrättades lolklinjen som en allmän utbildningslinje om 60 poäng och förlades till flera högskoleenheter.

I prop. 1974: 1 bil. 10 (s. 432) behandlades också frågan om konlakltolk-utbildning med utgångspunkt i invandraruiredningens förslag i nyssnämnda belänkande. Där föreslogs all utbildningen skulle bedrivas dels i studiecirklar, dels som ämneskurser vid folkhögskolor. En försöksverksamhet hade bedrivits av statens invandrarverk (SIV) men utbildningen

Prop. 1984/85:132 3

föreslogs bli överförd till skolöverstyrelsen (SÖ) med giltighet fr.o.m. budgetåret 1974/75. Riksdagen godkände förslagen (UbU 1974:20, rskr 185).

I prop. 1974:1 bil. 13 (s. 164) behandlades frågan om auklorisalion av tolkar m. m. med utgångspunkt i nämnda betänkande från invandrarutred-ningen. Föredraganden ansåg att det inte fanns behov av att genom särskilt kunskapsprov styrka kompetensen hos de personer som hade genomgått tolkulbildning. Hon uttalade även stöd för åsikten atl en myndighet själv bör få avgöra vilka kvalifikationer en tolk eller översättare bör ha i det enskilda fallet. Föredraganden anförde vidare att auklorisalion eller exa-minafion av tolkar och översättare t. v. inte skulle införas för sådana som inte har genomgått tolkutbildning.

Inrikesutskottet (InU 1974:6) anförde vid sin behandling av frågan att enligt dess uppfattning starka skäl talade för att ett auklorisalionssystem för tolkar och översättare infördes och föreslog att Kungl. Maj:t skulle pröva denna fråga ytterligare. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr 96). ,

I anledning av riksdagsbehandlingen föreslog regeringen i prop. 1975:26 om riktiinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m., atl elt auklorisalionssystem för översättare och tolkar skulle införas. Auktorisalionen skulle bygga på föreskrivna kunskapsprov och därutöver skulle vissa allmänna villkor ställas upp. Auktoriserade tolkar och översättare skulle föras in i register.

Inrikesutskottel stödde förslagen och uttalade (InU 1975:6) atl någon direkl föreskrift för myndigheter att endast anlita godkänd tolk eller översättare inte lorde vara erforderiig. Della blev också riksdagens beslut (rskr 160).

1.2 Arbetsgruppen för tolkfrågor

Den 21 december 1983 förordnade statsrådet Gradin att en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet' skulle bereda vissa frågor som rör tolkutbildningen samt auktorisationsverksamheten för tolkar och översättare. Arbetsgruppen har haft till uppgift att bereda de förslag som bar lagts fram i betänkandena (Ds U 1982:10) Reformerad tolkutbildning, (Ds H 1982:2) All godkänna tolkar och auktorisera översättare - en utvärdering samt i statskontorets rapport (1982:19) Översättningsverksamheten i statsförvaltningen. Förslagen har remissbehandlats. Arbetsgruppen har avgett rapporten (Ds A 1984:11) Tolk- och översättarservice i utveckling. En sammanfattning av rapporten bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga.

Arbetsgruppen har i sitt arbele haft kontakter med berörda myndigheter och organisationer.

' Departementsrådet Stig Lundström, ordförande, samt departementsråden Rutger Croneborg och Lars Ekholm.

Prop. 1984/85:132 4

1.3 Arbetsgruppens viktigaste furslag m. m.

- Etl tolk- och översältarinstitul inrättas vid universitetet i Stockholm.

- Institutet svarar för utbildning av tolkar och översättare på högskolenivå saml har ell övergripande ansvar för merparten av lolkulbildningen i landet. Vidare ansvarar institutet för bl. a. visst utvecklingsarbete inom tolk- och översätlarområdet.

- Godkända tolkar med fallenhet för översättningsarbete får en kompletterande översättarutbildning vid insiitutet.

- Svenska språknämnden får samordningsansvar för det terminologiska utvecklingsarbetet på invandrarspråk.

- Kommerskollegium (KK) ansvarar också i fortsättningen för prov- och auklorisalionsverksamhel. De studerande som genomgår fullständig tolkulbildning vid institutet jämställs med dem som har genomgått kollegiets prov med godkänt resultat.

- En auklorisalion gäller under tio år. Förnyad auklorisalion kräver obligatoriskt omprov.

- Kontakllolkulbildningen bedrivs i huvudsak också fortsällningsvis inom studieförbund och vid folkhögskolor. Ansvaret för kursplaner för denna utbildning ligger hos instilulet.

- Utbildningen av s. k. arbetsplalslolkar finns kvar, men de som har genomgått den utbildningen kallas i fortsättningen "tvåspråkiga kontaktombud".

- Kostnaderna för tolk- och översätlarinslilulel beräknas lill 3028000 kr. och de läcks genom högskolans anslag lill tolk- och översäilaruibildning samt överföringar från SÖ, SIV och KK.

Skrivelser i förevarande ärende har kommii in från Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Tolkförbund, Godkända Tolkars Riksorganisation och Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Jag kommer i del följande all utgå från arbetsgruppens förslag. Jag vill här betona all arbetsgmppen som underlag har haft de belänkanden - och remissynpunkterna på dessa - som har redovisats i del föregående.

Jag kommer - efter samråd med statsråden Gradin och Hellström - att behandla frågor som rör nu nämnda utbildningar. Huvudfrågan rör inrättande av elt tolk- och översällarinslilul. Jag kommer vidare alt la upp vissa frågor rörande KK:s provverksamhet. Många av arbetsgruppens förslag är av den arten atl de inte kräver beslut av riksdagen för atl genomföras och, berörs bara kortfattat för sammanhangels skull.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Ett invandrarpolitiskt perspektiv

En av de viktigaste åtgärderna inom ramen för invandrarpolitiken är att underiälla kommunikationen mellan invandrarna och den svenska omgiv-

Prop. 1984/85:132 5

ningen. Språksvårigheter är etl av de allvariigasle hindren för många invandrare när det gäller all la del av viktig information och all klara kontakterna med myndigheter och i l.ex. arbetslivet. Belydande insalser har också gjoris för alt underiälla för invandrare alt få undervisning i svenska och orientering om del svenska samhället. Etl vikligl inslag i invandrarpolitiken är lolkservice. som invandrare behöver främsl under den första tiden i Sverige när de saknar nödvändiga kunskaper i svenska språket och om svenska samhällsförhållanden. Sådan service kan behövas i vissa situationer även lång lid efter invandringen.

Behovet av lolkservice kan sålunda ses såväl i ett kortsiktigt som i ell mera långsiktigt perspektiv. I det kortsiktiga perspektivet påverkas behovel av tolkservice av den aktuella invandringssilualionen. Del långsikliga behovel är beroende av olika gruppers och individers varierande behov under lång lid i olika silualioner i kontakten med olika samhällsinslilu-tioner.

Invandringen har under senare delen av 1970-lalel och början av 1980-lalel ändrat karaklär. Arbetskraftsinvandringen har nästan hell upphört och ersatts av invandring av anhöriga och flyktingar. Den nordiska invandringen har minskat kraftigt. De utomnordiska invandrargruppernas sammansättning har inneburit atl grupper med en kulturell och språklig bakgmnd, som vi i Sverige hittills har varil obekanta med, har kommit hil. Dessa förändringar i invandringen har ställt nya krav på lolkservice och på flexibilitet i lolkulbildningen.

2.2 Erfarenheter av hittillsvarande tolk- och översättarutbildning

De anlaganden om arbetsmarknaden - bl. a. all lolkljänster skulle komma all inrällas inom kommuner och landsting för högskoleutbildade, tolkar - som låg lill grund för det lidigare återgivna beslulel om utbildningen var, som arbetsgruppen har visal i sin rapport, inte realistiska. Myckel få lolkljänster har inrättats och flertalet tolkar har arbetat som uppdragstagare med ofta ojämn arbetsbelastning.

Genomförandet av utbildningen har också varit förenat med vissa problem bl. a. genom de speciella krav som tolkutbildning ställer och som språkinslilulionerna delvis var fränimande för. I inledningsskedet saknades i slor utslräckning läromedel. Förkunskaperna hos de studerande var myckel skiftande såväl mellan språkgrupperna som inom dessa. När man väl har kommii lill rätta med sådana problem och genomfört en ulbildning en eller några gånger har behovel av utbildningen i fråga varil mättat eller av andra skäl fått omprövas. Man har fåll göra uppehåll i utbildningen eller upphöra med den. Efter utgången av innevarande budgetår bedrivs utbildning på lolklinjen endasl vid universitetet i Stockholm.

Kontakttolkutbildningen ges vid folkhögskolor och inom studieförbund. Arbetsgruppen redovisar all goda resultat nås framför alll vid folkhögsko-

Prop. 1984/85:132 6

lomas kurser samt vid de s. k. samverkanskurserna, då man dels studerar i studiecirkel, dels får undervisning vid folkhögskola. Etl problem i kontakttolkutbildningen har varit brister i förkunskaperna i svenska språket och allmän utbildningsbakgrund. Det har varit särskill påtagligt inom de i Sverige "små" språken. Ett problem av annan art är alt tolkcirklarna kräver stora administrativa insatser. Som fördelar för cirkelformen kan anföras den geografiska spridningen och studieförbundens möjlighet att tillmötesgå lokalt betingade behov av tolkulbildning. För många utgör tolkcirkel den enda möjligheten att få ulbildning. Tidigare dominerades kontakttolkutbildningen av studieförbundens cirkdverksamhel. Tendensen är nu alt antalet cirklar minskar. Samverkan mellan studieförbund och folkhögskola blir alll vanligare.

Någon reguljär översättarutbildning har inte förekommit i vårt land. Däremot har det, som arbetsgmppen har redovisat, förekommit utbildning på försök vid universiteten i Stockholm och Göteborg i bl. a. engelska, finska och tyska. 1 det sistnämnda språket finns en lokal utbildningslinje i Stockholm.

Av denna begränsade översättarutbildning kan man inte dra några långtgående slutsatser. Erfarenheterna av den bör dock kunna ulgöra en god grund för en framtida utbildning inom ramen för den organisation som jag föreslår i det följande.

2.3 Ett tolk- och översättarinstitut

De erfarenheter som jag nyss har redovisat och de överväganden och förslag som arbetsgruppen har avgell har övertygat mig om att högskolans tolkutbildning behöver förändras. Erfarenheterna visar enligt min mening alt resurserna behöver koncentreras för atl man skall få kontinuitet i utbildningen och för alt kvaliteten skall kunna säkras. Vidare måste organisationen bättre anpassas till de skiftande utbildningsbehoven. 1 ett invandrarpolitiskt perspektiv är del viktigt all undervisning i elt språk smidigt kan bytas ut mot undervisning i ett annat.

Jag behandlar först frågan om en ny organisation för tolk- och översät-tamtbildningen. Jag tar därefter upp vilka åtgärder som bör vidtas inom ramen för den nya organisationen för atl utbildningen på bästa sätl skall kunna tjäna dessa syften.

Enligt 16 kap. 13 § högskoleförordningen (1977:263, omtryckt 1984:100) är det möjligt att vid en högskoleenhet skapa inrättningar för särskilda uppgifter enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Arbetsgmppen föreslår att etl tolk- och översältarinstitul inrällas vid universitetet i Stockholm i enlighet med dessa beslämmelser. Jag stöder delta förslag. I en sådan organisation blir det möjligt att samla kvalificerad sakkunskap och föra samman ekonomiska resurser som nu är spridda på skilda högskoleenheter m.fl. myndigheter. Det bör medföra väsentliga

Prop. 1984/85:132 7

fördelar alt, som arbetsgruppen föreslår, föra samman såväl ansvaret för utbildningen på högskolenivå som ansvar för utvecklings- och stödfunktioner för lolkulbildningen i stort. Möjlighel lill en systematisk kunskaps-och kompetensuppbyggnad ökar och del blir slörre kontinuitet i verksamheten. Jag fäster särskild vikt vid all en organisation som är uppbyggd enligt dessa förslag bör medföra atl kvaliteten i den yrkesinriktade lolkulbildningen höjs. Med den föreslagna organisationen bör man enligt min mening också kunna tillgodose verksamhetens speciella behov av kontaktytor mot skilda inslilulioner inom högskolan och mol samhället i övrigt.

Den föreslagna lokaliseringen anser jag lämplig av flera skäl. Ell av dem är all universitetet i Stockholm har mångsidig erfarenhet av utbildningarna i fråga. Vidare vill jag framhålla att man vid detta universilel bedriver forskning av särskild betydelse för institutets verksamhet genom det centrum för Ivåspråkighelsforskning som har byggts upp där. Anknytning i övrigt lill akluell forskning kan tillgodoses genom inslilutels kontakter med skilda språkinstitutioner. Lokalfrågan kan också, enligt vad jag har inhämtal, lösas på ell lillfredsslällande säll inom universitetets nuvarande lokal-bestånd.

Som arbetsgruppen har anfört bör lokaliseringen lill Stockholm inte utesluta att insiitutet. när så är möjligt och lämpligt, förlägger sin ulbildning även lill andra orter. Härvid bör samarbele med andra högskoleenheters språkinstitutioner vara naturiigl.

I fråga om inslilutels uppgifter blir givetvis ulbildning den mest cenlrala. Den bör avse utbildning lill tolk och till översättare, kompletterande översäilaruibildning för tolkar med fallenhet för översättning, fortbildning m.m. Härvid förutsälter jag atl kortare kurser kommer att kräva jämförelsevis slora resurser. Jag anser, liksom arbetsgruppen, all såväl tolk- som översältarulbildningen bör ligga på hög nivå och därför bygga på goda förkunskaper i de aktuella språken. Vidare ansluter jag mig till vad arbetsgruppen har anfört belräffande översältamibildningens omfattning.

Hittills har riksdagen medverkat i planeringen av lolkulbildningen inom högskolan genom alt anslå resurser samt att fastställa utbildningens längd och antalet utbildningsplatser på linjen. Som arbetsgruppen har framhållit krävs stor flexibilitet i planeringen av dessa utbildningar efiersom de förhållanden som styr behoven av utbildning ofta förändras snabbt. Därför bör institutets styrelse framdeles få besluta om utbildningarnas inriktning, längd och dimensionering. Jag vill betona all denna frihet för instilulet att disponera resurserna syftar till att utbildningen skall kunna anpassas i fråga om längd och inriktning alll efter vilket språk del gäller och vilka förkunskaper de studerande har. Härigenom kan kvalitetskraven upprätthållas även om förutsällningarna för utbildningen skiftar. Arbetsgruppen har beräknat ulbildningsvolymen fill 60 årsstudieplalser, vilket jag anser vara en lämplig utgångspunkt för planeringen. Medel för institutets verksamhet bör anvisas under anslaget till utbildning för kultur- och informa-

Prop. 1984/85:132 8

tionsyrken, anslagsposten Universitetet i Stockholm, med visst angivet belopp. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande alt avveckla tolklinjen. Del ankommer på regeringen alt utfärda de föreskrifter och bemyndiganden som behövs för atl utbildningen skall kunna anordnas i enlighel med vad jag har förordat.

Inom lolklinjen bedrivs vid universitetet i Stockholm leckenlolkulbild-ning. Jag räknar med att UHÄ i sin kommande anslagsframställning lägger förslag om formerna för den fortsatta utbildningen i teckenspråkslolkning inom ramen för befintliga resurser.

Jag anser det ändamålsenligt att, som arbetsgruppen har föreslagit, det pedagogiska utvecklingsarbetet får bli en uppgift för institutet. Det innebär alt vissa resurser som SÖ disponerar för bl. a. sådanl arbete avseende kontakttolkutbildningen flyttas från SÖ till insiitutet.

Uppgiften all fastställa övergripande mål för kontakllolkulbildningen, vilken nu ankommer på SÖ (jfr prop. 1976/77:100 bil. 12, s. 455, UbU 19, rskr 176) bör i fortsättningen åligga institutet. Jag vill erinra om atl denna uppgift enligt uttalande i nämnda proposition inte får innebära atl den traditionella frihet som gäller för studiecirkelverksamhet och folkhögskolorna åsidosätts.

Institutet kommer atl få en god överblick över lolkulbildningen på alla nivåer genom den expertis som kommer alt finnas företrädd där. Det är därför naturligt att studieförbund och folkhögskolor utnyttjar denna kompelens när kontakttolkutbildningen planeras och genomförs.

Jag stöder också förslagel all insiitutet får ell initierande och samordnande ansvar för visst lexikaliskt arbele inom lolkspråken. Jag vill i detla sammanhang erinra om del uppdrag till statskontoret som statsrådet Göransson har aviserat i prop. 1984/85: 100 (bil. 10. s. 130). Uppdraget gäller utredning av hur ansvaret för produktion av lexikon för invandramnder-visning m. m. skall utformas. Vidare förutsätlerjag att institutet engageras i det terminologiska arbete på inyandrarspråk, för vilkel svenska språknämnden har etl samordningsansvar (jfr prop. 1984/85: 100 bil. 10, s. 554).

Arbetsgmppen har inte angett någon tidpunkt för institutets tillkomst. Enligt min bedömning bör verksamheten börja den 1 juli 1986. Eftersom della ger en ganska kort förberedelsetid bar regeringen gett universilels-och högskoleämbetet i uppdrag all påbörja förberedelserna med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag. Kostnaderna för institutet har beräknats till i runt tal 3 milj. kr. och skall enligt förslaget bestridas med medel motsvarande dem som nu används för tolk- och översätlamlbildningen inom högskolan samt information och pedagogiskt ulvecklingsarbele inom kontakllolkulbildningen. Vissa resurser som f. n. disponeras av SÖ, KK och SIV föreslås omdisponeras till tolk- och översältarinstitutel.

Jag anser atl beräkningarna är godtagbara och atl kostnaderna kommer att rymmas inom ramen för tillgängliga medel. De anslagsmässiga konsekvenserna bör redovisas för riksdagen i budgetpropositionen för budget-

Prop. 1984/85:132 9

året 1986/87. Jag vill i delta sammanhang framhålla att vissa resurser för planeringen av verksamheten vid institutet kan komma atl erfordras redan innan det formellt har startat. Sådana behov bör kunna tillgodoses från den anslagspost till regeringens disposition som har föreslagils i prop. 1984/85: 100 bil. 10 under anslagel D 12. Ulbildning för kultur- och informationsyrken.

Institutets arbete skall enligt förslaget ledas av en styrelse med företrädare för en rad skilda intressen på området. Den breda representation som föreslås är enligt min mening värdefull eftersom man därigenom kan tillföra erfarenhet från utbildare, brukare av tolk- och översättarservice m.fl. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

2.4 Kontakttolkutbildningen

I likhet med arbetsgmppen anser jag att kontakttolkutbildningen i stort sell bör fortgå i nuvarande former. Det innebär atl den även fortsättningsvis skall kunna anordnas inom studieförbund som studiecirklar, vid folkhögskolor som ämneskurs eller i dessa båda former i samverkan.

2.5 Vissa frågor om auktorisation m. m.

Med begreppet auklorisalion avses här godkännande av tolkar och auklorisalion av översättare. Villkor för alt erhålla auktorisation är bl. a. att vederbörande har fullgjort av KK föreskrivna kunskapsprov och är känd för redbarhel. Arbetsgruppen har föreslagit att KK behåller ansvaret för provverksamheten. Vidare har arbetsgruppen föreslagil alt den som har genomgått fullständig tolkulbildning vid institutet och erhållit utbildningsbevis inte också skall behöva genomgå nämnda prov för att bli godkänd tolk. För de översättare som vill bli auktoriserade skall dock fullgörande av kollegiets kunskapsprov krävas även i fortsältningen. KK skall också enligt förslaget behålla ansvaret för auktorisation av tolkar och översättare saml tillsyn över dessa yrkesgrupper. Tillsynen innebär alt auktorisalionen kan upphävas om tolken eller översättaren gör orätt eller förfar oriktigt i sin verksamhel.

Jag stöder dessa förslag. När det gäller befrielse från prov för alt erhålla status av godkänd tolk för den som har erhållit bevis över genomgången ulbildning vid instilulet är en sådan ordning i linje med vad som gäller för andra yrkesområden där samhällelig auktorisation förekommer.

Syflel med auktorisation av tolkar och översättare är atl bereda skydd för tredje man mol inkompetent yrkesutövning. Auktorisalionen är atl se som en garanti för atl tolken eller översättaren har den kompelens och redbarhel som krävs vid fullgörande av ell uppdrag. Kompetensen måste kunna garanteras under hela den lid som auktorisalionen gäller. För atl detla krav skall kunna tillgodoses måsle auklorisationsmyndigheten regel-

Prop. 1984/85:132 10

bundet kunna pröva om kompetensen har behållits. Denna prövning kan gå till på olika sätt. Arbetsgruppen har avvisat ett förslag om livslång auktorisation för tolkar och översättare och har i stället föreslagil obligatoriskt omprov efter fio år. Ett sådant system skulle innebära en stor säkerhet atl fillräcklig kompetens finns. Å andra sidan skulle krav på obligatoriskt omprov kunna skapa osäkerhet för yrkesutövarna och därför synas vara alltför långtgående för de tolkar och översättare som utövar sin verksamhet kontinuerligt.

För egen del förordar jag ett system av det slag som f. n. tillämpas, nämligen en auktorisationsfid av fem år och krav på verksamhet av viss omfallning för förnyelse av auktorisation iitan omprov. Elt sådant system tar hänsyn till tolkarnas och översättarnas situation, men ger ändå en relativt stor säkerhet för tredje man.

2.6 Vissa övriga frågor

LO har i skrivelse till regeringen bl. a. framhållit att arbetsplatstolkarnas rättsliga ställning bör klarläggas närmare och framhållit atl frågor om tolkens rätl till ledighet, till ersältning för sitt uppdrag och om tilllrädesrätten lill arbetsplatser bör prövas i ett arbetsrättsligt sammanhang. LO:s skrivelse bereds f. n. i regeringskansliet.

I del förut nämnda betänkandet rörande utvärdering av auktorisationsverksamheten (Att godkänna tolkar och auktorisera översättare - en utvärdering) föreslog utredaren atl regeringen skulle överväga förutsällningarna för en föreskrift av innebörd alt myndighei får anlita icke auktoriserad tolk/översättare endasl om auktoriserad inte finns all tillgå eller om del annars finns särskilda skäl. Arbetsgruppen har tagit upp frågan och har anfört att del finns komplikationer i en sådan lösning men har i princip gett förslaget sill stöd.

Enligt vad jag har inhämtal övervägs denna fråga inom justitiedepartementet i samband med arbetet på en ny förvaltningslag. Jag tar därför inte upp frågan nu.

Arbetsgruppen har i fråga om nordiskt samarbele kring tolk- och översättarutbildning angett områden där etl sådanl samarbete kan vara fruktbart. Den anser alt samarbete bör komma lill stånd kring bl. a. följande frågor: ulbildning och fortbildning av lolklärare, vidareutbildning av yrkesverksamma tolkar, forskning och pedagogiskt ulvecklingsarbele saml grundläggande terminologiskt arbele.

Jag delar arbetsgruppens uppfallning i denna fråga. Del föreslagna institutet bör vara lämplig part från svensk sida i ell sådanl samarbele.

Prop. 1984/85:132 12

Bilaga

Sammanfattning av rapporten Ds A 1984:11 Tolk- och översättarservice i utveckling

Rapporten upptar följande rubriker

Sammanfattning..................................................

1 Uppdraget och arbetets genomförande ...............

2 Kort historik och beskrivning av nuvarande verksamhet

2.1 Tolkutbildningen ............ .........................

2.2 Auktorisalionen ............................. .........

2.3 Översättningsverksamheten ...........................

2.4 Tolkservicen och arbetsmarknaden för tolkar och översättare

3 Allmän bakgrund ...............................................

3.1 Tre utredningar om tolkutbildning, auktorisation och översätt-ningsverksamhel

3.2 Erfarenheter av tolkutbildningen ................

3.3 Etl långsiktigt invandrarpolitiskt perspektiv .......

3.4 Nytt flyktingmottagande ................................

3.5 En helhetssyn på språkservice för invandrare och flyktingar .

3.6 Tolk- och översältarverksamhelen i de nordiska länderna ....

4 Överväganden ...............................................

Kvantiletsfrågor ...........................................

4.1 Framlida behov av tolkar och översättare ......

4.2 Dolda behov av tolkning ................... .........

Kvalitetsfrågor ........... ............................

4.3 Tolkulbildningen inom högskolan .....................

4.4 Kontakttolkutbildningen och utbildningen av s.k. arbetsplats-tolkar

4.5 Översältarulbildningen .................................

Organisatoriska frågor .................................

4.6 Tolk- och översättarservice .........................

4.7 Provverksamhet och auktorisation....................

4.8 Nordiskt samarbele kring tolk- och översättarutbildning

5 Förslag .........................................................

5.1 Etl tolk- och översättarinstitut ............. ....

5.2 Institutets övergripande ansvar m. m...............

5.3 Utbildningsuppgifter för institutet .................

5.4 Utvecklingsarbete vid insiitutet ....................

5.5 Provverksamhet och auklorisalion ...................

6 Kostnadsberäkningar ............................... ,......

6.1 Disponibla resurser för tolk-och översättarutbildning

6.2 Beräknade kostnader för tolk- och översätlarinslilulel

Prop. 1984/85:132 14

Sammanfattning

Utgångspunkter för arbetet

o Riksdagens beslut (proposition 1975:26, In U 1975:6 rskr 1975:160),

genom vilkel statlig auktorisation av tolkar och översättare infördes. o Förslagen som framlagts i betänkandena (Ds U 1982:10) Reformerad

tolkutbildning och (Ds H 1982:2) Att godkänna tolkar och auktorisera

översättare - en utvärdering samt statskontorets rapport (1982:19)

Översättnings verksamheten i statsförvaltningen. o Ett långsiktigt invandrarpolitiskt perspektiv. Däri ligger bl. a. fortsatt

flyktinginvandring och invandring av s. k. anknytningsfall samt en ökad

återinvandring. o De nya reglerna för flyktingmollagandel som träder i kraft den 1 januari

1985. o En ökad medvetenhet om vikten av god tolkning, bl. a. till följd av

förbättrad tillgång på tvåspråkig personal. o Dolda behov av tolkning - företrädesvis bland äldre invandrare. o Den nordiska språkkonvenlionen som sannolikt kommer alt träda i kraft

under år 1985.

De viktigaste förslagen

o Elt tolk- och översällarinslilul inrättas vid universitetet i Stockholm.

o Institutet svarar för utbildning av tolkar och översättare samt har ett övergripande ansvar för merparten av tolkutbildningen i landet. Vidare ansvarar institutet för bl. a. visst utvecklingsarbete inom tolk- och översätlarområdet.

o Godkända tolkar med fallenhet för översättningsarbete får en kompletterande översättarutbildning vid institutet.

o Svenska språknämnden får samordningsansvar för det terminologiska utvecklingsarbetet.

o Kommerskollegium ansvarar också i fortsättningen för prov- och auktorisationsverksamheten. De studerande som genomgår fullständig tolkulbildning vid institutet jämställs med dem som genomgått kollegiets prov med godkänt resultat.

o En auktorisation gäller under tio år. Förnyad auklorisalion kräver obligatoriskt omprov.

o Konlakllolkutbildning bedrivs i huvudsak också fortsättningsvis inom studieförbund och vid folkhögskolor. Ansvaret för konlakltolkutbild-ningens kursplaner ligger hos institutet.

o Utbildningen av de s. k. arbelsplalslolkarna finns kvar, men de som genomgått den utbildningen kallas i fortsältningen "tvåspråkiga kontaktombud".

o Kostnaderna för tolk- och översällarinstilulet beräknas lill 3028000 kr. och de täcks genom högskolans anslag lill tolk- och översättarutbildning samt överföringar från SÖ, SIV och KK.

Prop. 1984/85:132 15

4 Överväganden

Kvantitetsfrågor

4.1 Framtida behov av tolkar och översättare

Antalel tolkar och översättare samt 9 § förvaltningslagen

En utgångspunkt vid en bedömning av del framlida behovel av tolkar och översättare är nuvarande resurser. I mars 1984 fanns 637 godkända tolkar i landet. Av kartan (bil. 3) framgår alt en geografisk obalans råder. Della förhållande beror till övervägande del på invandrarnas bosättning. Matrisen över de godkända tolkarnas språktillhörighel (bil. 4) visar att det också finns en språklig obalans. Huvuddelen av de godkända tolkarna finns i storstadsområdena och hälften av dem talar finska. Den totala tillgången på tolkar är svår all fastställa. En tolk kan nämligen vara registrerad hos flera olika tolkförmedlingar. Enligt den lidigare relaterade undersökningen. Arbetsmarknad och utbildningsbehov för tolkar i Sverige, fanns del lågl räknat omkring 7000 tolkar registrerade vid olika lolkför-medlingar våren 1979. Sedan dess har en del tolkar lämnat yrket av olika skäl, men många nya har tillkommit. Bl. a. har de nya flyktingströmmarna medfört all fler tolkar har lillkommil. Någon nyligen genomförd undersökning finns inte, men kontakter med lolkförmedlare i invandrarläta kommuner ger vid handen atl antalel tolkar har ökat någol. Det är svårl alt ange någon exakl siffra, men förmodligen ligger del totala antalet tolkar i dag någol över 7000.

Det finns omkring 260 auktoriserade translatorer i Sverige. De flesta finns i storstadsområdena och de representerar ell tjugotal språk, varav finska, engelska, franska och tyska är vanligast. En allmän bedöinning är all sammanlagt omkring 2 000 personer är sysselsatta med översättningsarbete på hellid eller dellid.

En annan ulgångspunkl när det gäller atl bedöma del framtida behovel av tolkar och översättare är 9§ i förvaltningslagen och dess tillämpning. Förvaltningslagen gäller hos statliga förvaltningsmyndigheter och kommunala myndigheter för s. k. specialiserad.förvaltning. 1 avsnill 2.4 om lolkservice framgår atl förvaltningslagen är föremål för en översyn. Hittills har 9§ i förvaltningslagen tolkats generöst av de flesta berörda myndigheter, och av alll atl döma kommer denna generösa inställning atl råda också i fortsättningen. En tolk anlitas om en invandrare så önskar, även om vederbörande förefaller ha tillfredsställande kunskaper i svenska. Domstolarna lillämpar molsvarande regler för användning av tolk (förvaltningsprocesslagen 50 § och rättegångsbalken 5 kap. 6§). Även inom domstolsväsendet dominerar en generös syn när det gäller alt anlita tolk. Förvaltningsprocesslagen, som tillkom senast, stadgar alt tolk skall anlitas vid behov. Skälet lill denna relativt utbredda posiliva inställning aren medvetenhet om all del inte alllid räcker med ytliga kunskaper i svenska, när en

Prop. 1984/85:132 16

person l.ex. skall förklara sig inför en myndighet. 1 vissa sädana situationer kan språkförståelsen vara livsavgörande för en individ, varför en generös tillämpning ler sig naturlig.

Kommande behov

Enligt uppgifter från en rad invandrarbyråer, domstolar och polisdistrikt är tillgången på tolkar och översättare relativt tillfredsställande. Det finns emellertid brister — särskilt när det gäller kvinnliga tolkar för arabisklalan-de, turkisktalande och kurdisktalande kvinnor, som på grund av sin kulturella bakgrund inte alltid kan acceptera manliga tolkar. Tolkning på s. k. udda språk kan sällan klaras i varje kommun, men eventuella problem med atl skaffa lokala tolkar löses som regel genom interkommunalt samarbele. Belräffande översättningsservice finns inte alls samma krav på lokal anknytning som vid tolkning, eftersom kontakterna kan klaras per post. Ett problem för många invandrarbyråer är dock att klara mindre översättningsarbeten såsom körkort, arbetsbetyg eller enklare utiåtanden av olika slag. I stort sett finns ändå en någorlunda väl fungerande tolk- och över-sätlningsservice i landet, och därmed finns en god grund all bygga vidare på när del gäller atl tillgodose framtida behov av tolkar och översättare på skilda språk.

Arbetsgruppen för beredning av tolk- och översättarfrågor bedömer att behovet av tolkar och översättare kommer att öka något under de närmaste åren. Flera skäl talar för detta.

I avsnittet om det långsiktiga invandrarpolitiska perspektivet (3.3) redovisade vi således flera faktorer, som talar för ell ökat behov av tolkar och översättare, bl. a. fortsatt flyktinginvandring, många anknyiningsfall lill invandrare och flyktingar saml i viss mån återinvandring från både nordiska och utomnordiska länder. Åtskilliga kommuner och landsting måsle räkna med en utbyggd tolk- och översättarservice under de närmaste åren med tanke på de nya reglerna för flyktingmottagande. För en del kommuner kommer de nya reglerna att innebära att de kommer att ställas inför nya uppgifter, som kan medföra vissa problem i ett inledande skede.

Myckel talar för alt större krav kommer att ställas på tillgång på över-sätlningsservice under överskådlig lid. De internationella kontakterna ökar sländigl - inte minsl inom handelns område. Kontakterna med de nyinduslrialiserade länderna innebär att vår beredskap alt täcka behoven av översättningar till och från orientaliska och andra språk måste öka. Därtill kommer all Sverige har slutit avtal inom den sociala sektorn med vissa länder om utbetalning av pensioner lill invandrare som återvänder lill sina hemländer. Dessa konventioner kommer sannolikt atl bidra lill ett ökat behov av översättare.

Prop. 1984/85:132 17

Tvåspråkig samhällsservice

Del var inom den privata sektorn av arbetsmarknaden som man försl uppmärksammade, att det kunde vara rationellt och lönsamt all ha anställda, som utom svenska behärskade elt invandrarspråk. Inom den offentliga sektorn har man efterhand börjat ge service på andra språk än svenska även utöver de begränsade situafioner där lagstiftningen föreskriver det. En del kommuner och landsting har anställt tvåspråkiga personer eller använt sig av de språkkunskaper som redan anställda invandrare haft. Främsl har det gällt inom hälso- och sjukvården, skolan och den kommunala vårdsektorn. Motsvarande har gjorts av vissa statliga organ. I första hand har det rört sig om finskspråkiga personer.

Del är allmänt känl att det, inte minsl inom den offentliga sektorn, finns en stor språkpotential bland invandrarna som för närvarande inte tas tillvara. Dessutom är planeringen för flerspråkig samhällsservice som regel inte tillräckligt utvecklad. Det förekommer emellertid'atl offentliga arbetsgivare antar riktlinjer, som innebär atl tvåspråkig personal bör utnyttjas eller rekryteras. Exempel på detta är de handlingsprogram för den kommunala invandrarpolitiken som antagits i Botkyrka och Göteborg. I Botkyrka bör tvåspråkighet enligt handlingsprogrammet räknas som merit vid tillsättande av tjänster, som innebär många kontakter med invandrare. Göteborgsprogrammet föreskriver att tvåspråkiga sökande prioriteras vid tillsättning av tjänster som innebär direkt kontakt med invandrare.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet genomförde under år 1982 en kartläggning av i vilken utsträckning tvåspråkighet och flerspråkighel kan ges meritvärde vid anställning i offentlig tjänst saml vid antagning lill högre utbildning. I rapporten (Ds A 1982:9), Tvåspråkighet som merit vid anställning och utbildning, konstaterar arbetsgruppen, alt statliga myndigheter är rättsligen skyldiga att beakla kunskaper i invandrarspråk som merit vid tillsättning av tjänster där sådana kunskaper behövs. I rapporten uppmanades myndigheter att kartlägga tjänster inom myndigheten där kunskaper i andra språk än svenska är av värde. Ell år senare kom betänkandet (Ds C 1983:16), Meritvärderingen vid statliga tjänstetillsättningar m.m., i vilket utredaren konstaterar alt behovet av samhällsservice på flera språk är stort och kvarstående. En del av den s.k. merilulredningens förslag har nära samband med förslagen från regeringskansliets arbetsgrupp.

Med utgångspunkt i den ovan nämnda arbetsgruppens förslag om åtgärder för alt öka tillgången på tvåspråkig personal med högskoleutbildning gav regeringen UHÄ i uppdrag att utreda dessa frågor. Verkel har ännu inte redovisat resultatet av sitt utredningsarbete.

Statens invandrarverk har under flera år haft en särskild arbetsgrupp, som har arbetat med tvåspråkighelsfrågorna. I rapporten Flerspråkig samhällsservice, som utkom år 1982, ger SIV en överskådlig redovisning av fakta kring den flerspråkiga samhällsservicen inom olika områden. Inom kort skall SIV presentera en samlad redovisning av tvåspråkighelsarbetet. 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 132

Prop. 1984/85:132 18

Diskrimineringsutredningen (DU), språk- och kullurarvsulredningen (SKU) saml invandrarpolitiska kommittén (IPOK) är några ulredningar, som på olika säll berört tvåspråkighelsfrägor.

Av denna redovisning framgår alt ett omfattande arbete pågår för att stärka den tvåspråkiga samhällsservicen. Regering och riksdag har inte tagit ställning till dessa frågor ännu, varför del är för tidigt all peka på några samlade praktiska resultat. Myckel lyder dock på all det i framliden kommer alt beredas plats för fler tvåspråkiga anställda inom samhällsservicen.

Service direkl genom tvåspråkig personal ger många fördelar för alla inblandade. Del är dock bara för de största invandrargrupperna som det är möjligt all ordna sådan service. Delta gäller dessutom endast inom vissa samhällssektorer och på slörre orler, eftersom del ytterst handlar om tillgång på tvåspråkig yrkeskunnig personal och underlag för servicen. 1 flertalet fall - och för de i Sverige små språkgrupperna nästan undantagslöst - kommer språkservice även i framliden all erbjudas via tolkar och översättare.

Vi bedömer alt en utbyggd flerspråkig samhällsservice kan komma atl medföra elt generellt ökat medvetande bland invandrare och andra berörda om behovel av utökad språkservice. Om anställda blir mer medvetna i språkfrågan, blir de sannolikt mer benägna atl anlita tolkar.

En annan aspekt är att del på arbetsplatser som har en helhetssyn på språkservice kan komma all frigöras medel för tolkning. Om tvåspråkig personal anställs i slörre utsträckning, avlastas nämligen anslagel för tolkning, vilket kan utnyttjas av de språkgrupper som ej har tillgång till tvåspråkig personal. Del innebär l.ex. att personal som behärskar svenska och elt annal språk ger utrymme för mer tolkning på s. k. udda språk.

Sammanfattningsvis menar vi alt inslagen av tvåspråkig personal i det svenska samhället kommer alt öka på sikl. Delta betyder emeilerlid inte att behovet av tolkar och översättare kommer atl minska. En mer medveten uppfattning om nödvändigheten av en god språkservice inom den offentliga sektorn medför snarare att behovel av kvalificerade tolkar och översättare kommer atl öka.

4.2 Dolda behov av tolkning

Det är inte möjligt all ge exakta uppgifter om antalet invandrare som fortfarande har behov av tolkning, men eftersom flera kategorier är inblandade lorde del röra sig om elt betydande antal. De s. k. dolda behoven av tolkning har varit etl ofta återkommande tema vid arbetsgruppens överläggningar med myndigheter och organisationer. Vi har fått många exempel på att det finns gott om icke uttalade behov av tolkning på olika håll i samhället - bl. a. har försäkringskassor, skattemyndigheter och arbetsförmedlingar nämnts i sammanhanget. Det förhållandel all man underiåter all

Prop. 1984/85:132 19

skaffa tolk behöver inte bero på ovilja, utan kan snarare ha sin grund i bristande förståelse för invandrares eller flyktingars situation. Det gäller bl. a. atl inse, alt den invandrare som lill synes talar hygglig svenska kan ha svårt att göra sig förstådd inom ett område med många facktermer, l.ex. hos skattemyndigheterna.

Även inom sjukvården fmns många dolda behov av tolkning. Vi har sålunda erfarit all anhöriga och sjukvårdspersonal ofta får rycka in och tolka i stället för utbildade tolkar. En händelse som inträffade för en tid sedan på ett av våra undervisningssjukhus får illustrera vilka problem som kan uppstå, om man inte beaktar behovet av tolk. En spansklalande kvinna var inlagd för ett svårt bensår. Efter lång tid på sjukhuset var bensåret i stort sett läkt. Ändå var kvinnan helt uppriven, när hon fick besök av en spansklalande assistent från invandrarbyrån. Kvinnan berättade atl en stor samling läkare med allvarlig uppsyn stått runt hennes säng, vilkel fick henne att tro att en fariig komplikafion tillstött. I själva verket var det en samling läkarkandidater, som fick se prov på god läkning. Här fanns brist på både invandrarkunskap och fantasi. Det har hittills funnits för lite av invandrarkunskap i vårdutbildningen. Det finns dock tecken som tyder på att invandrarkunskap inom vårdsektorn ökar, och det borde medföra, alt det blir naturligare att beakta behovet av tolkning i framliden.

Ett intressant fenomen är att det inte alltid är invandringen som styr tolkbehoven. Delta har kommit till utlryck just inom sjukvårdstolkningen. I Stockholm har l.ex. sjukvårdstolkningen på finska och spanska ökat kraftigt under senare år, och den ökningen kan inte kopplas till invandringssiffrorna. Del finns säkert flera skäl till detta, och ett kan vara att tolkarna blivit skickligare med åren och uppskattas mera. Ett annat skäl är att invandrarna blivit mer medvetna om att de bör kräva tolkning i vissa situationer.

Åtskilliga äldre invandrare behöver tolkhjälp. Många invandrare har nu bott lång tid i landet, och efter elt många gånger påfrestande arbete inom industrin behöver flera av dem vård. Då inställer sig också kraven på tolkhjälp för dem som inte lärt sig svenska så väl att de klarar sig i en vård-eller behandlingssituafion.

De som flyttat hit från Finland utgör den största minoriteten i Sverige. De finländare som kom hit under 1950-talet har större behov av tolkhjälp än de som kom till Sverige under 1970-talet. Det beror på att de som kom under 1970-talet har en avsevärt bättre utbildningsbakgrund än de tidigare anlända landsmännen. De hade lärt sig svenska i Finland eller också kunde de lära sig det nya språket relativt snabbt här. Delta framgår bl. a. av en rapport. Invandrarna och informationen, som SIV publicerade år 1979.

Det finns andra invandrare, l.ex. många hemarbelande kvinnor, som trots många år i Sverige inte behärskar svenska. Åtskilliga flyktingar har inte varil motiverade att lära sig svenska, eftersom de levt på hoppet att snart få återvända fill sina hemländer. Detta har medfört en låg motivation

Prop. 1984/85:132 20

all lära sig svenska, vilkel innebär all de trots långvarig bosiitlning i Sverige alltjämt har behov av tolk i vissa situationer. En undersökning söm utfördes vid Eiser i Malmö visar, att kvinnor från Portugal som boll 15 år i Sverige inte kunde tala svenska, trois all de fått svenskundervisning på arbetstid. (Ul från Eiser. Invandrarkvinnor och arbetslöshet i Malmö. LO-sektionen i Malmö 1983.)

Samhällets språkservice håller pä att byggas ut. Det finns däiför anledning anla all medvetenheten om behovet av språklig service kommer atl öka bland både invandrare och personal som kommer i kontakt med invandrare. Delta kommer i sin tur alt medföra alt de s. k. dolda behoven av tolkning och de kvarstående behoven av tolkning kommer att uppmärksammas på etl annal sätl än tidigare. Tillsammantagel kommer della all medföra elt ökat behov av insatser på tolkområdet.

Kvalitetsfrågor

4.3 Tolkutbildningen inom högskolan

1 tidigare avsnitt har vi redogjort för hur lolkulbildningen inom högskolan växte fram (2.1) och vi har redovisat ertarenheter av denna utbildning (3.2). ■

Den efterfrågan på högskoleutbildade tolkar som man en gång räknade med har uteblivit, bl. a. på grund av att den väntade expansionen av fasta lolkljänster i kommuner och landsting, bl. a. som följd av en försämrad samhällsekonomi, inte inrättats. Tillströmningen till utbildningen vid universiteten har sviktat och ulbildningskapaciielen har därför successivt skurils ned. Utbildningen har inte heller varit problemfri: lärarna vid universiteten kände inte till de speciella kraven (l.ex. inslag av lolkteknik) på en tolkutbildning, del var svårl all få fram läromedel, förkunskaperna hos de studerande var skiftande etc.

1 betänkandet Reformerad tolkulbildning går utredaren igenom problemen kring lolkulbildningen inom högskolan, och han nämner den bristande kontinuiteten som ell huvudproblem. "I normalfallet har lolkulbildningen i elt språk upphört eller flyttal efter en eller två genomförda utbildningsomgångar. Delta har skett just när de ansvariga kommit över initialsvårigheterna och börjal bygga upp en erfarehhelsgrund" (sid. 26). Utredarens huvudförslag är alt etl tolk- och översältarinsiitui skall inrättas vid universitetet i Stockholm. Han föreslår atl samtliga nuvarande resurser för högskoleutbildning av tolkar samlas lill delta institut. Eftersom erfarenheterna synes tala för all behovel av längre lolkutbildningar, som motsvarar den nuvarande tolklinjen, kommer all vara begränsal, anser utredaren att merparten av institutets utbildning bör ges i form av korta kurser. Detta förutsätter att de studerande som skall antas vid institutet har gedigna kunskaper i svenska och det främmande språket.

Prop. 1984/85:132 21

Bland remissinslanserna överväger de positiva omdömena om förslagel alt inrätta etl tolk- och översätlarinslitul vid universitetet i Stockholm. 1 många yllranden betonas värdet av atl en för närvarande splittrad utbildning på della säll samlas och därmed kan bli effektivare och av bättre kvalitet. Även förslaget om att merparten av utbildningarna bör ges i form av relativt korta kurser, som bygger på redan förvärvade goda kunskaper i svenska och del främmande språkel. får slöd av remissinslanserna.

Den hittillsvarande splittringen av utbildningsansvaret på flera utbildningsanordnare har varil lill stor nackdel för en så speciell ulbildning som lolkulbildningen inom högskolan. Denna splittring har medfört att kontinuiteten i utbildningen har gått förlorad och därmed möjligheterna lill en syslemalisk kunskapsuppbyggnad.

I likhet med utredningsmannen anser vi. alt del är svårl all ge ell generellt omdöme om högskolans tolkulbildning. Bedömningen bland studerande och lärare skiftar beroende på språktillhörighel och vilken institution man tillhör. Trots de tidigare relaterade problemen, som var särskilt påtagliga i början av lolkulbildningen. då universiteten inte var helt beredda för sin nya uppgift all utbilda tolkar, har utbildningen i slorl sett funnit sin form. Undervisningen har blivit bättre med åren liksom läromedelstillgången. Vi menar all del finns en erfarenhelsgrund atl bygga vidare på. och all det nu gäller all slå vakt om kontinuiteten i högskolans tolkulbildning.

Vår slutsats blir alt högskolans tolkulbildning bör koncenlreras fill elt tolk- och översättarinstitut. Del bör inrällas vid universitelel i Stockholm. Vi intar därmed samma slåndpunkl i denna fråga som utredaren och huvuddelen av remissinslanserna. Förslagel ansluter också i huvudsak till invandraruiredningens förslag i (SOU 1972:83) Tolkservice, Nordisk språkkonvention. Vi instämmer i all behovel av längre lolkutbildningar kommer att vara begränsal. då vår utgångspunkt är alt den tolkstuderande vid inträdet skall ha inhämtat god språkfärdighet. Delta talar för att en stor del av inslitulets ulbildning bör ges i form av korta kurser. Vi återkommer lill detaljerna kring inslilutels egen ulbildning i förslagsdelen, där vi också preciserar institutets styrelses roll i dessa frågor.

Del är viktigt all ell institut som skall svara för tolk- och översättarutbildning blir knutet lill elt universilel med en väl utbyggd språkvelenskap-lig utbildning och forskning och med en etablerad verk samhet inriktad på invandrarfrågor. Förslagel alt knyta institutet till universitelel i Stockholm har flera fördelar ulöver all del ligger i etl invandrartäll område. Universi-letel i Stockholm har god ert"arenhel av högre tolkulbildning. Där startade UHÄ:s försöksverksamhet år 1976 med högre tolkulbildning i finska och tyska. Sedan starten har universitetet givit tolkulbildning i följande språk: finska, tyska, nygrekiska, ryska, serbokroaliska, japanska, polska, spanska och teckenspråk. Finska inslilulionen vid universitetet i Stockholm ansvarade för en av språkvelenskapliga linjenämnden initierad över-

Prop. 1984/85:132 22

gripande tolkutbildningsverksamhet budgetåret 1980/81. Uppgiften var att verka för samordning av tolkutbildningen på de olika universitetsorterna och lolkulbildningen vid folkhögskolor och studieförbund saml alt verka för en samordning av universitetens tolkulbildning och KK:s prövning av tolkar. Denna övergripande uppgift utgick från tankar som står i samklang med förslagel all ordna verksamheten inom etl institut.

Universitetet i Stockholm ger också utbildning på den lokala översättar-linjen. Utbildningen startade år 1983 med översättarutbildning i tyska och kommer från år 1985 atl fortsätta med översättarutbildning i franska. Det kan i sammanhangelnämnas att lilteraturutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1974:5) föreslog att elt centralt serviceorgan för översättare skulle inrättas vid universitetet i Stockholm.

Vid universitetet i Stockholm finns inom institutionen för lingvistik en särskild avdelning för Ivåspråkighelsforskning. Denna avdelning kunde inrättas genom atl riksdagen år 1983 beslöt all anvisa medel för Ivåspråkighelsforskning till den humanistiska fakulteten i Stockholm. Vid universitetet finns också eltcentrum för invandringsforskning. Verksamheten inom ett tolk- och översättarinstitut kommer alt ha mycket gemensamt med den verksamhet som bedrivsinom olika institutioner vid universitet i Stockholm.

4.4 Kontakttolkutbildningen och utbildningen av s. k. arbetsplatstolkar

Vi har i tidigare avsnitt (2.1 och 3.2) redogjort för kontakttolkutbildning-ens framväxt och om olika erfarenheter av den.

Beträffande kontakttolkutbildningen har vi kunnal notera kritiska synpunkter på tolkcirklarna hos studieförbunden. De framförs även av företrädare för studieförbunden. Kvaliteten på handledarna anses vara skiftande. Om en tolkcirkel inte får en kompetent tolk som ledare, blir resultatet av utbildningen dåligt. Det blir l.ex. omöjligt all genomföra korrekta tillämpningsövningar i lolkteknik. En annan åsikt som framförts är atl cirklarna ofta varit heterogena - både vad gäller förkunskaperna hos deltagarna och antalet språkgrupper i samma cirkel, vilkel ytleriigare försvårat en effektiv inlärning. De 90 studietimmarna per ämnesområde anses vara en för kort lid för en tolkutbildning.

Kontakttolkutbildningen vid folkhögskolorna har fåll en mer positiv bedömning - inte minst tack vare att del fåtal folkhögskolor som har denna utbildning kunnat dra till sig goda lärarkrafter. Men också kontakllolkulbildningen vid folkhögskolorna har, efter vad vi inhämtal, haft en del problem med atl finna kvalificerade språkhandledare för de i Sverige små språken och att samla homogena grupper. Vi menar emeilerlid atl dessa problem är av allmän karaktär och inte explicil har någol samband med själva formen för utbildningen.

Vi har noterat alt de s. k. samverkanskurserna, då man dels studerar i en

Prop. 1984/85:132 23

studiecirkel och dels får undervisning under veckosluten vid en folkhögskola, blir alll vanligare, medan intresset för enbart studiecirklar är i avtagande. Vid en samverkanskurs kan eleverna dra nytta av fördelarna med respektive studieform. Genom studieförbundens tolkcirklar uppnås den för många invandrare så viktiga lokala anknytningen. Pä folkhögskolan får eleverna möta vana lolklärare, och internatsformen ger goda möjlig-heter till utbyte av erfarenheter under fritiden.

I betänkandet Reformerad tolkulbildning föreslås all studieförbundens tolkcirklar skall avvecklas. "De fyller sällan de kvalitetskrav som måste ställas för all en rimlig kunskaps- och färdighelsnivå skall uppnås och svårigheterna all skaffa kompetenta handledare är alltför slora" (sid. 69). Utredaren påpekar också bl. a. all grupperna i studieförbundens lolkcirk-lar blir alltför blandade - både beträffande språk och förkunskapsstandard. Enligt utredaren fordrar denna förändring av kontakllolkulbildningen all fler folkhögskolor än hillills engageras i tolkulbildning.

Förslagen stöds av en del remissinstanser, bl. a. GTR, SACO/SR, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Andra remissinslanser, l.ex. Landstingsförbundet, RIB och SAF anser att den kommunala vuxenutbildningen kan komma ifråga som anordnare av kontakitolkulbildning.

KK hävdar i sitt yttrande all ulredningens kanske största svaghet är all den ej lyckats tillgodose behovel av en bra, lokall anknuten tolkulbildning. KK menar all risken är uppenbar att, om förslagel all ge kontakitolkulbildning enbart vid folkhögskolor genomförs, man får elt litet antal välutbildade tolkar i de största invandrarspråken, medan ell stort antal tolkar inte skulle få någon reell möjlighel alt genomgå tillräcklig utbildning. Det som ser ul som en spridning av utbildningen skulle bli en centralisering, sell ur den enskilda elevens synvinkel, alldenslund varje folkhögskola av resursskäl bara kan åla sig ell eller några få språk.

Folkuniversitetet och ABF framhåller i sina yttranden all det inte minst ur rekryleringssynpunkl vore mindre välbetänkt atl avveckla cirkdverk-samhelen i kontakttolkutbildningen. SÖ anser all utredaren redovisar fördelarna med en decentraliserad konlakllolkutbildning och sedan föreslår en centralisering. Verket avstyrker förslagel och menar, alt de pedagogiska fördelar som ligger i atl genomföra konlakllolkutbildning som en kombination av studiecirklar och korta folkhögskolekurser i stället bör tillvaratas i slörre utsträckning än hillills.

Vi anser all folkhögskolor och studieförbund skall fortsälla med alt utbilda konlakltolkar. Vi har tidigare påvisat hur viktig den lokala anknytningen är med tanke på all många lolkelever är bundna av familj och arbele. Det nya flyklingomhänderlagandel, som innebär all många kommuner måsle bygga ul sin lolkservice, ställer krav på en starkt decentraliserad tolkulbildning. Den kan inte uppnås enbart genom folkhögskolorna, även om fler folkhögskolor än i dag skulle la på sig alt utbilda konlakltolkar. Som KK påpekat kan varje folkhögskola bara bedriva ulbildning på

Prop. 1984/85:132 24

ett eller två, sällan flera språk, vilkel medför att tolkelever i vissa språk skulle få orimligt lång resväg till kurserna.

Vi ser heller ingen anledning atl utpeka någon ny utbildningsanordnare, eftersom det skulle la lång lid att bygga upp en ny verksamhet. Det synes mer meningsfullt atl använda resurserna lill att rätta lill bristerna i kontakttolkutbildningen än atl finna nya utbildningsanordnare, särskill som problemen inom denna utbildning oftast är allmängiltiga. Sålunda torde den enda lösningen för alt få fram de önskade kvalificerade handledarna inom de s. k. udda språken vara, att erbjuda den gruppen en bättre ulbildning. Vi bedömer all en kvalitetshöjning har skett inom kontakttolkutbildningen under senare år lack vare ökningen av antalet samverkanskurser. I kapitel 5 presenterar vi förslag till ålgärder, som ytterligare kan förbättra kvaliteten på kontakttolkutbildningen.

Utbildningen av s. k. arbetsplalslolkar

Vi har tidigare i avsnitt 3.2 redovisat att negaliv kritik ibland framförs mot arbetsplatstolkarna. En tolk i ordets rätta bemärkelse kan inte vara facklig förtroendeman och företräda etl partsintresse. En tolk är en neutral och opartisk förmedlare av ett budskap mellan två parter som inte behärskar samma språk. Mot della får bl. a. ställas kraven på snabba insatser. Del gäller för arbelsplatslolken att snabbi rycka in för att tolka under kort lid. Del gäller också atl behärska del speciella språkel, begreppen, på en arbelsplals. Vi anser atl arbetsplatstolkarna har en viktig uppgift atl fylla på arbetsplatserna, men det får inte utesluta att vanliga lolkar ibland utnyttjas på arbetsplatserna. När slörre frågor av allmän karaklär kommer upp på en arbelsplals och när del finns möjlighel all tillkalla en tolk bör del ske. Sak samma bör gälla, om den anställde är oense med facket. Men de relaterade situationerna torde tillhöra undantagen. I övervägande antalel fall måste språkhjälpen finnas nära till hands på arbetsplatsen.

Den lidigare utredaren anser all man bör överväga atl ersälta de nuvarande studieplanerna i arbelsmarknadstolkning respektive arbetsplats-tolkning med en ny studieplan för arbelslivslolkar. Utbildningen bör äga rum vid folkhögskolor. Vi finner ingen anledning atl ersälta den nuvarande studieplanen för arbelsplatslolkning med en studieplan för arbelslivslolk-ning eller all utbildningen skall äga rum endast vid de folkhögskolor som har tolkulbildning. Vi anser alt de av oss redovisade skälen för arbelsplat-stolkningen talar för atl verksamheten skall forl sälla som hittills. Vi anser emeilerlid alt benämningen arbetsplalstolk bör utmönstras. Tolkbegreppel bör reserveras för den som är ell neutralt, opartiskt språkligt ombud. LO har lidigare fört fram begreppet "tvåspråkiga kontaktombud" för dem som tolkar på arbetsplatserna, men detla förslag lill ny benämning har inte slagit igenom. Sålunda talar kursplanerna fortfarande om arbetsplalslolkar. Vi anser, liksom LO, att de fackliga förtroendemän som lolkar på arbetsplatserna i fortsättningen bör kallas "tvåspråkiga kontaktombud".

Prop. 1984/85:132 25

4.5 Översättarutbildningen

Någon reguljär översättarutbildning har aldrig funnits i Sverige. Däremot har försöksverksamhet pågått vid olika universitet under senare år. Som exempel kan nämnas att universitetet i Göteborg vid tre tillfällen har anordnat kurser på 20 poäng för engelska översättare. Institutionen för allmän språkvetenskap vid samma universitet har haft en kurs i översättningens teori och praktik. Båda dessa kurser skall återkomma. Finska institutionen vid universitetet i Stockholm har under de senaste tre åren haft distansundervisning för översättare. Kurserna, som omfattar 20 poäng och går på halvfart, skall fortsätta. De studerande, som kommer från olika delar av landet, samlas under två dagar en gång per månad för genomgång av texter som de arbetat med hemma och skickat fill lärarna för rättning. Vid den tyska inslitufionen startade en Ivåårig översättarutbildning (80 poäng) vårterminen 1983. Det åren lokal utbildningslinje vid universitetet i Stockholm. Lokal utbildningslinje innebär bl. a. att linjen inrättas genom ett lokall beslut och atl antagningen sker vid universitetet. Denna utbildningslinje består av två kurser: Högre översättarutbildning i tyska I, 50 poäng, saml högre översättarutbildning i tyska II med examensarbete, 30 poäng. Examensarbetet ger utrymme för specialisering. Antalet nybörjarplatser är 30. Enligt planerna skall en högre översättarutbildning i franska starta vårterminen 1985., Ingen av dessa utbildningar leder direkl till auktorisation. Kursen i finska sägs l.ex. ge "en viss förberedelse inför kommerskollegiums auktorisalionsprov för översättare i finska".

Vi anser att en reguljär översättarutbildning bör inrättas i Sverige - inte minsl med tanke på atl det sedan år 1976 finns en statlig auktorisation av översättare. Vi har tidigare redovisat att endast tio procent klarar de erkänt svåra proven (2.2). Vi anser alt översättarna måste få tillgång lill reguljär ulbildning och fortbildning så alt fler får en reell möjlighet atl klara KK:s prov.

I avsnitt 3.6 har vi beskrivit översältarulbildningen i de nordiska länderna. Under de senaste åren har man ägnat, en ökad uppmärksamhet åt tolk- och översättarutbildning i många europeiska länder. Allt fler universilel och högskolor inrättar särskilda utbildningar för lolkar och översättare-samtidigt som många av de privata tolk- och översättarinsliluten föriorar i belydelse. Del finns ulbildning för översättare, som omfattar minst fyra års studier, i bl. a. Belgien, Frankrike, England, Schweiz, Västtyskland samt Östtyskland och flera andra öststater. En del spanskspråkiga länder har höjt kvaliteten på sina översällarulbildningar. Bland dem kan särskill Spanien, Kuba och Peru nämnas.

Del leder för långt alt redogöra för de olika universitetens undervisning. Tolk- och översältarulbildningen vid universitetet i Saarbriicken i Västtyskland kan vara ell exempel. Omkring 70 studerande antas varje år till denna utbildning. Undervisning sker i tyska, franska, engelska, italienska.

Prop. 1984/85:132 26

nederländska, spanska och ryska. Som modersmål kan man antingen ha tyska eller franska. De studerande som har ett annat språk som modersmål får välja något av de nämnda språken som "Wahlmultersprache". Officiellt pågår utbildningen under sex terminer, men i praktiken tar del åtta eller nio terminer att gå igenom hela utbildningen. De inledande terminerna, där bl. a. språkträning och realia ingår, är gemensamma för blivande tolkar och översättare. Först efter fyra terminer är del dags att välja antingen linjen för Diplom-iibersetzer eller Diplom-Dolmetscher. De som inte klarar studiema får inte någon examen, men kan i stället försöka avlägga en vanlig Staalsexamen. Majoriteten av de studerande blir translatorer.

När statskontoret gjorde sin översyn av översällningsverksamheten i statsförvaltningen ingick en enkät till översättarna som ett led i det arbetet. Vi har berört enkäten i kapitlet om tolkservice och arbetsmarknad för tolkar och översättare (2.4). Det framgick att statskontoret inte haft resurser för att i tillräcklig grad analysera översättarenkätens delfrågor. Åtskilligt kan ändå utläsas ur de i bilagan redovisade tabellerna. Del framgår sålunda att huvuddelen av landets översättare har en mycket god utbildningsbakgrund: 74 procent av de auktoriserade iranslatorerna har universitets- eller högskoleexamen, medan 60procent av övriga översättare har en sådan utbildning. Universitets- eller högskolestudier som inte lett till examen har 18 respektive 20 procent bakom sig. De få återstående översättarna i enkäten hade gymnasiekompetens eller annan utbildning efter gymnasieskolan: Tabellen över "Översättarnas bedömning av ett allmänt behov av särskild ulbildning för översättare i Sverige" har sill intresse i detla sammanhang. Hela 47 procent av de auktoriserade Iranslatorerna ansåg atl en särskild yrkesutbildning för översättare vid universilel eller högskola behövs. 38 procent av de övriga översättarna delade den åsikten. 30procent respektive 35 procent ansåg all en särskild fortbildning är nödvändig för all yrkesverksamma översättare skall kunna bibehålla sin kompetens. l7procenl av båda kategorierna menade alt "Annan särskild utbildning för översättare behövs". Endasl 6procent av de auktoriserade Iranslatorerna och 10 procent av övriga översättare ansåg all ingen särskild ulbildning behövs för översättare.

Vi konstaterar alt det finns en massiv uppslutning för utbildning och fortbildning bland de mest initierade och närmast berörda - översättarna själva. De allra flesta översättare i Sverige har en eftergymnasial utbildning av någol slag. Åtskilliga av dem har en lång akademisk ulbildning; de är jurister, civilekonomer, ingenjörer, läkare, lärare och många har universitetsutbildning i språk. Men bara några få har en reguljär översättarutbildning, och den har de fått ulomlands.

Med jämna mellanrum kommer frågan upp om del över huvud laget behövs någon särskild översättarutbildning med tanke på alt många översättare med en akademisk examen i någon disciplin som grund kan uppnå en utomordentligt hög kompelens. Självfallet finns möjligheten för den

Prop. 1984/85:132 27

som har fallenhet för översättaryrket att på egen hand träna upp sin förmåga, men översättarna måste ha samma rätt som andra yrkeskategorier att få hjälp med att förkovra sig i sitt yrke.

Vid en generalkonferens i Nairobi år 1976 antog UNESCO en resolution, till vilken Sverige har anslutit sig, som bl. a. kräver en förbättring av översättarnas arbets- och utbildningsförhållanden. "Member States should recognize in principle that translation is an independant discipline, requiring an education distinct from exdusivdy language teaching and that this discipline requires special education."

FAT har uttryckt oro över att det i Sverige finns en tendens att sätta likhetstecken mellan lolkar och översättare. Enligt FAT skedde detta redan i invandrarutredningen (SOU 1972:83). Vi har tidigare kommenterat förvaltningslagen 9§, som reglerar när en myndighet bör anlita tolk (2.4). Av förarbetena till lagen framgår atl begreppet tolk i förvalt ningslagen avser både den som tolkar muntligen från ett språk till etl annat och den som översätter en handling skriftligt. (SOU 1972:83, Invandrarutredningen 2, sid. 19.) FAT har för sin del påpekat att tolkar och översättare representerar två skilda yrken. Vi delar uppfattningen att det handlar om två olika yrkeskategorier, något som måste komma lill utlryck i utbildningen. Vi anser det vara möjligt alt genomföra en gemensam grundläggande utbildning för tolkar och översättare med språkträning och realiäinlärning. Efter en sådan gemensam basutbildning är det emeilerlid nödvändigt atl de båda kategorierna utbildas vidare var för sig, så all respektive ulbildning får tillräckligt utrymme.

När vi behandlade högskolans tolkutbildning blev vår slutsals att den bör koncenlreras lill ett tolk- och översättarinstitut. När del gäller frågan om utbildning lill översättare blir vår slutsats, mot bakgrund av det som hittills framkommit, atl myckel starka skäl talar för en reguljär ulbildning och fortbildning av översättare i Sverige. En sådan ulbildning, anser vi, bör äga rum vid etl särskilt tolk- och översättarinstitut. Här finns en erfarenhelsgrund alt bygga vidare på med tanke på de senaste årens försöksverksamhet i Göteborg och Stockholm. Del får ankomma på styrelsen för det av oss föreslagna institutet alt närmare utforma uppläggningen av en ordinarie översättarutbildning. Del är viktigt är atl de ansvariga för översältarulbildningen slår vakt om en hög kvalitet på utbildningen. Höga krav måsle ställas på dem som skall få tillträde till översältarulbildningen. Delta är en förutsättning för atl instilulet skall kunna minska, evenluelll eliminera, alltför långa utbildningar. För att en hög kvalitet på utbildningen skall kunna uppnås bör därför elt antagningsprov anordnas i likhel med vad som sker vid lolkulbildningen inom högskolan. Inslilutels styrelse bör få avgöra vilka språk som skall komma ifråga. Den bör också, inom ramen för anvisade resurser, besluta om längden på och dimensioneringen av de skilda utbildningarna. För översältarulbildningen anser vi alt 80 poäng, dvs. två års studier, kan vara lämpligt i elt inledande skede. Del poängtalet

Prop. 1984/85:132 28

ansluter lill den lidigare relaterade försöksverksamheten i Stockholm. Efter elt par års erfarenhet av reguljär översättarutbildning bör en utvärdering ske, och därefter kan studietiden evenluelll justeras. Vi anser vidare att resurser molsvarande 30 årsstudieplalser bör ställas lill förfogande i inledningsskedet.

Som vi lidigare framhållit bör de tolk- och översätlarsluderande få en gemensam utbildning under ell inledande skede. De gemensamma studierna kan bl. a. innefatta undervisning i svenska, realiäinlärning, träning i alt utnyttja lexikaliska och andra hjälpmedel. Därefter följer en uppdelning på tolkutbildning och översättarutbildning. Utöver en grundläggande ulbildning bör översättarna ha tillgång till påbyggnadskurser — med möjligheter till specialisering inom medicin, leknik, juridik etc. - saml fortbildning. Vi vill i delta sammanhang nämna att talesmän för översättarna av skönlitteratur har framfört önskemål om en litterär gren på översällariin-jen.

Med tanke på atl utbildningen skall koncentreras till etl institut vill vi betona alt det bör ges möjligheter till distansundervisning. Erfarenheter finns redan genom finska institutionens vid universitetet i Stockholm distansundervisning. Det bör också ges möjligheter att studera på halvfart med tanke på alt många översättare önskar förkovra sig men inte hell kan frigöra sig från sin yrkesverksamhet för studier. De kan ha en inarbetad kundkrets, som inte kan överges med tanke på risken för framlida inkomstbortfall.

För närvarande finns endasl 260 högt kvalificerade auktoriserade översättare - translatorer - i Sverige. Invandrarbyråerna och andra avnämare har länge önskat en ökning av antalet översällare. så all det blir lättare att få enklare översättningar - arbetsbetyg, körkort, enkla utlåtanden av olika slag etc. - ulförda. Vi anser att del skall finnas möjligheter för godkända lolkar som kan visa prov på fallenhet för översättningsarbele alt komplettera sin utbildning. En sådan åtgärd skulle häva den besvärande brislen på översättare i kommunerna och samtidigt ge en välbehövlig breddning av arbetsmarknaden för tolkarna. Del får bli en uppgift för inslitulets styrelse all närmare precisera kraven för all erhålla ell utbildningsbevis. Styrelsen bör undersöka möjligheterna lill en etappavgäng från översällariinjen. Titeln translalor skall förbehållas dem som med godkända resultat klarat KK:s prov och blivit auktoriserade.

Organisatoriska frågor

4.6 Tolk- och översättarservice

Tolkservice

I avsnittet om tolkulbildning (3.2) konstaterade vi, alt del finns elt relativt lilet behov av avancerad tolkning i Sverige. Den del av tolkservicen som rör internationell tolkning, konferenstolkning eller diplomallolk-

Prop. 1984/85:132 29

ning klaras som regel med hjälp av en liten kader kvalificerade lolkar. Det finns en begränsad marknad i Sverige för dessa kvalificerade tolkar. Problemen med lolkservicen är således främst förknippade med invandrarnas och flyktingarnas lolkbehov.

De första tolkförmedlingarna tillkom i mitten av 1960-lalet pä initiativ av LO:s fackliga centralorganisationer i kommunerna eller personal vid då redan etablerade invandrarbyråer. Numera har invandrarbyråerna i drygt 100 kommuner väl utbyggda syslem med tolkregister för lolkförmedling. Bland invandrarbyråernas största kunder märks sjukvården, AMS, försäkringskassorna och socialförvaltningarna. AMS med sin vittomfattande verksamhet har många anställda lolkar, l.ex. vid flyklingföriäggningarna, men måsle ofta anlita tolkförmedlingarna, efiersom en stor andel flyktingar och invandrare tlnns inom myndighetens ansvarsområde. Landslingen har få anställda lolkar, varför landslingen ofta vänder sig lill invandrarbyråernas lolkförmedlingar. Det finns avtal om lolkförmedling mellan Svenska kommunförbundels länsavdelningar och landstingen, som betalar perso-nalomkostnadspålägg inklusive ulbildningsavgift ulöver den administrativa avgiften för lolkförmedling. Som exempel på koslnader för lolkarvoden kan nämnas atl Stockholms läns landsting under perioden 1 oktober 1982 fill 30 september 1983 betalade 10,3 milj. kr. för tolkservice. År 1978 var motsvarande utgift drygt 4 milj. kr. och för 1979 uppgick beloppet lill 4,5 milj. kr. Flera faklorer har bidragit.till denna utveckling, bl.a. bättre standard på tolkarna. I första hand har dock en ökad medvetenhet bland personalen om lolkbehovet medverkat till att kostnaderna för lolkservicen mer än fördubblats på fyra år.

Polisdistriken och tingsrätterna, som anlitar ett stort antal tolkar, har sina egna tolkregisler. Polisen genomför säkerhetskontroll.

Tolkservicen uppvisar således en splittrad bild, och det gäller även tolktaxorna. Sedan slutet av 1970-talet besläms tolkarnas arvoden genom cenlrala överenskommelser. Del gäller för såväl tolkar som finns i invandrarbyråernas tolkregisler som för tolkar inom rättsväsendel. Flerialel kommuner följer de rekommendationer som blivit resultatet av förhandlingar mellan Svenska kommunförbundet och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Tplklaxorna justeras med jämna mellanrum. För närvarande utgår 87 kr per tolktimme till av KK godkänd tolk, medan tolkar som är registrerade hos en invandrarbyrå får 75 kr per tolkiimme. För övriga lolkar är arvodel inte reglerat. Stockholm, Göleborg och Malmö följer inte dessa rekommendationer ulan har egna regler för tolktaxor.

Tolkarna inom rättsväsendet har högre arvoden. Domstolsverket fastställer tolklaxorna där. Olika belopp utgår för tolkning vid domslol och tolkning vid polis-, åklagar- eller kronofogdemyndighet. Taxan för dom-stolstolkning ligger någol över de övriga. När en tolk tjänstgör vid en domstol utgår för närvarande 186 kr i arvode för den första timmen, till den som har speciell kompelens som rättstolk. En av KK godkänd tolk får 149

Prop. 1984/85:132 30

kr för den första timmen och övriga tolkar får 119 kr. För tolktid efter den första timmen utgår 73, 57 respektive 42 kr för varje påbörjad halvtimme.

Frågan om samordnad tolkservice genom invandrarbyråerna har diskuterats vid olika tillfällen i mer än ett decennium. SIV har uttalat sig för samordning av tolkservicen. Vid årets riksmöte väcktes en motion (SfU 1203) med anhållan om att en översyn sker i syfte att samordna tolkservicen mellan statliga myndigheter och kommuner.

Ett försök alt få till stånd en bättre samordning gjordes i början av år 1982, när invandrarnämnderna i Malmö, Göteborg och Stockholm gemensamt skrev till domstolsverket och rikspolisstyrelsen (RPS) och pläderade för en total samordning av tolkverksamheten i kommunerna. Men då liksom nu ville tingsrätterna och polisen ha egna tolkar. Det framhålls från båda dessa håll att det ställs särskill höga krav på redbarheten hos de tolkar som tingsrätterna och polisen anlitar. Man vill genomföra redbarhels- och säkerhetskontrollen i egen regi. Della hindrar inte att invandrarbyrån, domstolen och polisen på en ort många gånger utnyttjar samma tolkar. Vid våra kontakter med berörda parter har vi erfarit alt frågan om samordning ånyo är föremål för diskussion, men del är omöjligt aU uttala sig om utgången. Del finns 118 polisdistrikt i landet och enligt RPS kan verket inte ge direktiv till polisdistrikten om samverkan. Vid tingsrätterna är etl av hindren att det inte finns något kostnadsställe för utbetalning av medel till invandrarbyråerna för de administrativa tjänsterna vid tolkförmedling. Både domstolsverket och rikspolisstyrelsen anser emellertid att samverkan kan vara värdefull och att den borde utvecklas.

Vi vill för vår del förorda en bättre samordning av tolkförmedlingen mellan kommuner, landsting och statliga organ. Detla är en central fråga, efiersom en hell genomförd samordning - genom invandrarbyråernas försorg - avsevärt skulle förbättra tolkarnas siluation. Del skulle vara värdefullt, inte minst för tolkarna på de små språken som har svårl att få tillräckligt antal arbetstimmar så atl de kan försörja sig. Om tolkarna vet att det finns arbetstillfällen, blir de också sannolikt mer motiverade för fortbildning. Polisdistrikten och tingsrätterna har egna tolkregisler, och polisen utför säkerhetskontroll. Delta bör inte lägga hinder i vägen för en samordnad tolkförmedling genom invandrarbyråerna, utan det förefaller naturligt att de myndig heter som utnyttjar tolkar också får sina speciella krav tillgodosedda - l.ex. särskild säkerhetskontroll. Det kan nämnas att det numera finns en samordnad jourtolkservice i Stockholms län. Inom kort väntas jourtolkservice också i Östergötlands län.

Den uteblivna samordningen förrycker invandrarbyråernas planering av lolkförmedlingen. I och med atl domstolarna och polisen betalar bättre lockas tolkarna alt i första hand la uppdrag där. Det medför ibland problem för den kommunala tolkförmedlingen att klara av att täcka alla tolkbehov, något som den lättare skulle åstadkomma om det fanns en lokal samordning av lolkförmedlingen i en kommun. Elt ofta återkommande önskemål

Prop. 1984/85:132 31

är atl tolkningstillfällena skall spridas ul över en större del av dagen. Nu förekommer en anhopning av tolkning under förmiddagen. Vi menar att även den frågan kunde hanteras på ett bättre sätt vid samordnad tolkförmedling.

Varken domstolarna eller polisen har några problem med alt rekrytera lolkar, eftersom de har högre lolktaxor än invandrarbyråerna. Dessutom finner tolkarna del stimulerande och intressant atl tolka i en domstol eller hos polisen. Det fmns inga krav alt tolkarna skall,vara godkända av KKför atl finnas i domstolarnas eller polisens register. Vid vår överiäggning med domstolsverket framkom all en domstol knappasl kan konlrollera tolkarnas språkkunskaper eller realiakunskaper. GTR har uppmanat domstolsverket atl ge ul en rekommendation om atl endasl godkända tolkar skall anlitas vid domstolarna, men verkel har svarat nej med hänvisning lill alt del redan finns nog med rekommendationer på lolkområdel.

År 1982 hade tingsrätten i Stockholm omkring 225 lolkar, varav drygt 40 var godkända. Något mer än 30 av dem hade särskild rättskompelens. För tingsrätten i Göleborg var molsvarande siffror 180, 50 och 15, medan Malmö tingsrätt hade cirka 75 tolkar, varav omkring 20 var godkända och fyra hade särskild rättskompelens. De godkända tolkarna är således i klar minoritet, men tingsrätterna anser all även de icke godkända tolkarna håller måttet.

Vid överläggningen med företrädarna för KK poängterade de all del finns slående exempel som visar all prov- och auktorisationsverksamheten behövs. Ytterst handlar del om atl skydda dem som anlitar lolkar. Rätts-tolkarna är erkänt skickliga lolkar, men vid några tillfällen har det framkommit brister i kunskaperna vid proven som leder till auktorisation. Användarna i tingsrätterna, som inte haft någon möjlighet att pröva dessa lolkar, har inte känl lill de svaga kunskaperna. Företrädarna för Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), som i stort uttalade en positiv uppfallning om polisens lolkar, framförde vissa kritiska synpunkter mol polisens lolkar vid vår överläggning med dem. Bl. a. nämndes etl exempel där polisen anlitat en inkompetent tolk med påföljd att ell förhör fick avbrytas.

Del bästa botemedlet mol samtliga dessa påtalade brister är dock en förbättrad utbildning. Vi kan konstatera atl del av alll all döma finns gott om utrymme för fler godkända tolkar vid domstolarna och hos polisen. Medvetenheten om kvalilelsbehoven vid tolkning kommer sannolikt all öka inom rättsväsendet och därmed också kraven på en bättre tolkulbildning.

Tolktjänsler

1 UKÄ:s lolkulredning, som nämndes i avsnittet om tolkulbildning (2.1), utgick man från all en utveckling mot samordnad tolkservice och fasta heltidstjänster för tojkar i invandrarläta kommuner var atl vänta. Utveck-

Prop. 1984/85:132 32

lingen har emellertid inte följt dessa banor. Någon samordnad tolkservice genom invandrarbyråerna finns inte. Endast ett fåtal fasta heltidstjänster för tolkar har inrättats i kommuner och landsting. Tendensen är snarasl alt de få heltidsanställda tolkarna tas i anspråk för andra uppgifter än tolkning, l.ex. utredningsarbete.

Vid våra överläggningar med myndigheter och organisationer har vi tagit upp frågan om möjligheterna att inrätta hel- eller deltidstjänster i de vanligast förekommande lolkspråken. En annan fråga har gällt möjligheterna att få till stånd en samordning av tolkuppdragen för tolkarna, så atl de kan påräkna en någorlunda regelbunden och säker tillgång på uppdrag. Ingen tror i dag på en utveckling mot fasta tolktjänster, bl. a. på grund av det försämrade ekonomiska lägel hos både statliga och kommunala myndigheter. Så länge som samordnad tolkservice saknas är del orealistiskt all tro på fasta lolkljänster. För enstaka arbetsgivare finns risken för spilltid och för att underlaget för elt visst tolkspråk kan tunnas ul efter ett antal år.

Fasta tolklider - l.ex. spanska på vissa bestämda tider på etl sjukhus eller vid en domstol - kunde vara elt alternativ till fasta tjänster. Det skulle ge tolkarna på de större tolkspråken tryggare arbetsförhållanden och jämnare arbetsfördelning utan alt ell anställningsförhållande skulle föreligga. En vanlig uppfattning är alt inte heller della är en framkomlig väg. Det är t. ex. svårt att ha fasta tolklider vid en domslol med tanke på att många personer som regel är inblandade i en förhandling. Vid några sjukhus har fasta tolklider prövats med framgång, men det har snarare varil undanlag än regel.

Vid vår överläggning med RIB, då frågan om samordning fick stort utrymme, fick förhållandena vid ett stort sjukhus exemplifiera svårigheterna när det gäller all samordna lolkservice. Efter utdragna förhandlingar, kunde en tolkförmedlare vid en invandrarbyrå berätta, kom sjukhuset ifråga och lolkförmedlingen överens om fasta lolklider. Men när alll var klart efter ell och ett halvt års förhandlande befanns, att någon gemensam pott för tolkning ej längre existerade. Under förhandlingarnas gång hade nämligen de olika institutionerna vid sjukhuset fått eget budgetansvar. I stället för alt göra om allt från början löstes emeilerlid della problem, och verksamhelen med fasta lolklider på fyra språk kunde börja. Försöket med samordning har inte lyckats, efiersom det fortfarande finns en slor andel enskild tolkning vid sjukhuset. De patienter som behöver tolkhjälp får en tid vid sjukhuset, och först i ett senare skede efterfrågas en tolk. Då är det ofta för sent att klara en samordning.

Vid våra kontakter med företrädare för invandrarbyråer och andra som känner till problernatiken kring de fasta tolkljänslerna har vi kunnat notera en positiv inställning till själva idén. Tolktjänsler skulle ge tolkservicen både bättre stadga och ökad status. De flesta inser dock all de tidigare nämnda hindren gör all andra vägar måsle prövas. Man har fått inrätta sig efter del splittrade lägel på tolkarnas arbetsmarknad och försöker hjälpa

Prop. 1984/85:132 33

tolkarna, så att de får någorlunda drägliga arbetsvillkor. Etl exempel på detta är försöken med s. k. garantilid i några kommuner. Det innebär att de mest anlitade tolkarna garanteras betalning, som motsvarar en viss tid för tolkning varje vecka. Arvodena utgår enligt garantin även om tiden för tolkning inte fylls helt. Företrädarna för RIB betonade all det krävs flexibilitet för all förbättra tolkarnas siluation på arbetsmarknaden. En lösning kan vara att invandrarbyrån, tillsammans med kommunen, blir huvudarbetsgivare för tolkarna. Flexibla lösningar måste till, om tolkarna skall kunna få någon form av trygghet.

Sammanfattningsvis anser vi all reella fömtsättningar för närvarande saknas för ell system med fasta tolktjänster. Ur arbetsgivarens synvinkel finns invändningar med tanke på bl. a. spilltid och osäkerhet om hur länge det finns underlag för ett språk. Därtill kommer de samhällsekonomiska aspeklerna som inte talar för atl tolktjänster inrättas.

Tolkarnas osäkra arbetsmarknad kommer således sannolikt att bestå under lång tid. Vi anser alt tolkarnas oreglerade och osäkra arbetsmarknad ytterst drabbar dem som skall betjänas, i första hand invandrare och flyktingar. Detta är ett argument för att söka lösningar för en samordnad tolkservice i kommunerna. Därmed skulle åtminstone en del av problemen med osäkerheten elimineras.

Översättarservice

Vi har lidigare beskrivit översättningsverksamheten i stort och översättarnas arbetsmarknad i avsnitten 2.3 och 2.4, och har då till slor del utgått från statskontorets rapport Översällningsverksamheten i statsförvaltningen. I likhet med statskontoret anser vi att KK skall svara för att den lidigare nämnda översättningshandboken hålls aktuell och att verket skall informera om dess innehåll.

Vad gäller själva Översättarservicen kunde statskontoret slå fast att det finns en relativt väl fungerande marknad, som i stort sett kan tillgodose de statliga myndigheternas behov. Någon gång kan del vara svårt atl hitta en översättare på ett i Sverige sällan förekommande språk. Vanligare är problem med alt finna översättare som klarar svåra facktexter. Bilden är ungefär densamma beträffande den del av översättarservicen som rör internationell handel etc. Det finns även där en fungerande marknad. De senasle årens stora framsteg inom telekommunikationerna underlättar vid l.ex. internationell budgivning. Med hjälp av en lelefaxapparat kan omedelbar kontakt upprättas.med en översällare i ett fjärtan beläget land. Det senaste tekniska hjälpmedlet är ordbehandlingsmaskiner.

En central fråga när del gäller översättarservice är eljest invandrarbyråernas möjligheter all förmedla översättningar. Den är begränsad på grund av atl det finns så få auktoriserade translatorer i landet och all de bara läcker ett tjugotal språk. Invandrarbyråerna får ständigt förfrågningar om hjälp med översättningar av de mest skiftande slag. Vi har erfarit all 3 Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 132

Prop. 1984/85:132 34

många förmedlare är missnöjda med att översättare så ofta saknas och att de snarast önskar en lösning på problemet. I olika sammanhang har RIB framfört tanken att det borde finnas en lägre nivå för översättarna utöver den mycket höga nivån där de auktoriserde Iranslatorerna befinner sig. I en skrivelse till KK, 1979-05-08, väcker RIB frågan "om inte kommerskollegium skulle kunna ges i uppdrag atl kunskapspröva översättare för att få fram en acceptabel miniminivå på översäUare av enklare myndighetsskrivelser m.m.". I sill svar, 1980-01-22, säger KK att det finns vissa fördelar med förslaget, men det är också förenat med stora problem att genomföra en förändring. KK tar inte ställning i frågan utan anser att en utredning bör komma lill slånd.

Vid vår överiäggning med Svenska kommunförbundet framfördes åsikter som överensstämmer med RIB:s. En synpunkt var att KK:s prövning av översättare hilfills huvudsakligen varit inriktad mot kontakterna med utlandet, medan de inhemska behoven fått en undanskymd plats. Kommunförbundet anser att en lägre nivå för översättare borde finnas, så alt önskemål om översättningar i kommuner av arbetsbetyg, intyg från skolan och enkla utlåtanden av olika slag kan tillgodoses. Denna service, som l.ex. godkända tolkar med kompletterande utbildning kunde svara för, saknas ofta i kommunerna.

Vi anser alt frågan om översättarservice i kommunerna måste få en lösning. Det är inte rimligt all alternativet till en translalor är ingen översättare alls. Inget tyder i dag på någon snabb ökning av antalet translatorer i landet. Även om våra förslag om en reguljär översättamtbildning förverkligas kommer del ändå att vara ett arbete på lång sikt att öka antalet översällare. Därtill kommer att endast ett mindre antal språk kan komma ifråga för en översäilaruibildning. Vi har övervägt olika möjligheter att förbättra situationen och anser all godkända tolkar, som har fallenhet för översättningsarbete, skall få tillfälle att komplettera sin utbildning vid det av oss föreslagna institutet. En sådan åtgärd skulle bidra till att häva bristen på översättare i kommunerna och ge de godkända tolkarna en välbehövlig breddning av arbetsmarknaden.

4.7 Provverksamhet och auktorisation

Provverksamheten

I betänkandet Reformerad tolkulbildning föreslår utredaren alt en av det föreslagna tolk- och översältarinstilutets huvuduppgifter skall vara att pröva tolkarnas yrkesfärdigheter - både språkligt och tolktekniskt -enligt samma principer som i dag gäller för KK:s prövningsverksamhet. Utredaren anser atl det visst finns skäl som talar för alt KK sköter både proven och auktorisalionen. Ytterst är det en fråga om att garantera en fullgod kvalitet hos tolkarna och översättarna till fromma för användarna, som själva inte har någon möjlighet att bedöma en tolks eller en översät-

Prop. 1984/85:132 35

lares kompelens. En fristående myndighei frestas inte all tumma på kvalitetskraven eller på kravet all nivån skall vara densamma, oavsett vilkel språk del gäller. Bland skälen som talar för alt proven skall äga rum vid institutet märks, atl det är en fördel med ell nära samhand mellan utbildarna och dem som bedriver ulvecklingsarbele å ena sidan och dem som genomför proven å den andra. Därvid tillförs kunskap om de brister i utbildningen som bidrar till alt många prövande underkänns i auklorisa-lionsproven. När som nu proven försiggår hell vid sidan om utbildningen uteblir denna naturliga växelverkan mellan undervisning och prov, som eljesl är den vanliga inom all ulbildning.

Utredaren menar all del finns goda skäl för båda synsätten. Hillills har den frislående kunskapsprövningen varil nödvändig för all uppnå rättvisa och tillförlitlighet med tanke på del stora antalet utbildningsanordnare, som inte haft möjlighel att var för sig garantera en hög och likvärdig kvalitet hos tolkarna. Någon kritik mol själva proven har inte framförts. Det är en allmän uppfallning all fordringarna är nödvändiga och realistiska. Den höga kuggningsprocenlen beror snarare på dåliga förkunskaper och otillräcklig utbildning än på överdrivna krav i proven.

Men samtidigt slår del klart all KK:s prov- och auklorisalionsverksamhel är dyrbar och personalkrävande. Utredaren beräknar all den sammanlagda kostnaden uppgår lill omkring 2,5 milj. kr. per år (1982 års kostnadsläge). Han vill inte gå så långt som lill all påstå all KK och instilulet skulle komma all bedriva dubbelarbete, men bedömer all en inte oväsentlig rationalisering skulle kunna göras, om ansvaret för proven lades på institutet. Hans resonemang, här korlfallal presenterade, leder således fram lill förslagel om prövning vid instilulet. men en frislående auktorisation bör finnas kvar.

När del gäller prov- och auklorisalionsverksamhelen går åsikterna isär bland remissinstanserna. Bland dem som bilräder utredarens förslag märks UHÄ, statskontoret, näringsfrihelsombudsmannen (NO), FAT och Sveriges lolkförbund (STOF). UHÄ finner del naturiigl all, i och med alt utbildningsansvaret samordnas, också kvalitetskontrollen, dvs. provverksamheten, förs över lill institutet där sakkunskapen kommer att finnas koncentrerad. I några yttranden, bl. a. från Svenska kommunförbundet, TCO och SIV, föreslås ytleriigare utredning innan etl beslut las. Bland motståndarna till atl ell tolk- och översällarinslilul får ansvaret för provverksamheten, märks bl.a. domstolsverket, SAF, RIB, SACO/SR och KK. Domstolsverket kan inte instämma i utredarens uppfattning atl prövnings- och auktorisationsförfarandet skall delas mellan två myndigheter. En sådan uppdelning kan leda till kompelenskonflikter, krångel, onödig byråkrali och ökade kostnader. KK anser bl. a. att auklorisalionsverksamhel är väsensfrämmande för utbildningsanordnare och atl den därför, med tillhörande kunskapsprov, bör bli kvar hos en frislående myndighet oberoende av vilka förändringar som görs inom tolkulbildningen.

Prop. 1984/85:132 36

Också vid våra överläggningar med myndigheter och organisationer beträffande ansvaret för provverksamheten har meningarna varit delade. Helt naturligt har ungefär, samma argument framförts som framgår av yttrandena från respektive instans. KK, som är "part i målet", har ytteriigare poängterat alt del så långt möjligt gäller att hålla samma kravnivå mellan de olika språken. Verket varnar för atl föra över provverksamheten till utbildningsväsendet, eftersom det finns en risk för att prövningsnivån i olika språk anpassas till utbildningsnivån och utbildningsresullalen. Del kommer alt ta myckel lång lid innan vi kommit därhän, alt tolkutbildningen ligger på en så hög nivå att proven kan utgå. Företrädarna för KK betonade all själva systemet med auktorisation måste hållas samman -kunskapsprov, kontroll av lämplighet samt tillsyn. Arbetet med tolk- och översätlarproven ger en nödvändig branschkännedom, enkanneriigen insikt i tolkarnas och översättarnas villkor, tekniska och etiska frågor etc.

Kollegiet har förmedlat sina erfarenheter av utbildningen av finska och spanska tolkar vid universitetet i Stockholm till arbetsgmppen. Erfarenheterna är i huvudsak positiva, men inte ens i dessa språk har alla som genomgått utbildningen klarat proven för auklorisalion. Vid provomgången våren 1984 blev 70 procent av dem som nu genomgår tolkutbildningen i finska - påbörjad höstterminen 1983 - godkända. Motsvarande procentsals var 89 för dem som följt tolkutbildningen i spanska, vilken började vårterminen 1983. När det gäller andra tolkutbildningar vid universiteten uppvisar statistiken helt andra siffror. Vid universitetet i Göteborg pågår en utbildning för arabiska tolkar sedan vårterminen 1983. Sju av tolkarna från denna utbildning ställde upp i tolkproven våren 1984. Samtliga blev underkända i det skriftliga provet, och ingen av dem kallades därför till den muntliga delen. Ingen av de sju lyckades prestera ett helt godkänt realia-prov.

För atl få en helhetsbild av provresultaten har vi tagit del av KK:s statistik. Det mest slående i denna statistik. Godkännandeproven för lolkar 1976-1979, är atl bland de lolkar som genomgått tolkutbildning inom högskolan varierar andelen godkända myckel kraftigt mellan olika språk. Denna redovisning skall inte ses som en nedvärdering av utbildningsinsatserna vid universiteten, utan den visar snarare hur svårt det är atl med knappa resurser och korta utbildningstider hinna utbilda kompetenta lolkar. KK drar slutsatsen att ett godkännande som tolk inte kan meddelas endast på gmndval av det faktum atl en person genomgått lolkutbildning på högskolenivå. Vi har för vår del blivit övertygade om att, när en så stor del av dem som prövats har blivit underkända måsle en intensifierad utbildning komma i förgrunden.

I delta sammanhang kan aktuell statistik från KK redovisas. Av bilaga 5 framgår att den genomsnittliga nettokostnaden per budgetär under perioden 1978/79-1983/84 för kollegiets tolk- och iranslalorsverksamhel är 1829000 kr. Lokalkostnader och expenser ingår inte i del beloppet. Av

Prop. 1984/85:132 37

bilaga 6 framgår antalet godkända prov under samma period: 473 godkända lolkprov och 82 godkända translalorsprov. Tolk- och Iranslatorssektionen vid KK arbetar utöver proven också bl. a. med själva auktorisalionen, tillsyn och omauktorisation. Den mest omfattande delen av verksamheten gäller dock proven. Del låga antalet godkända prov förstärker intrycket alt en intensifierad utbildning behövs.

Vi anser, efter alt ha penetrerat alla argument, alt de som genomgått tolkulbildningen vid ell tolk- och översättarinstitut och erhållit etl utbildningsbevis inte skall behöva genomgå KK:s prov. Det innebär all endast de som inhämtal sina kunskaper på annal sätt skall prövas av KK i fortsältningen. Vi menar alt den som genomgått en ulbildning inom högskolan inte skall behöva prövas av en annan myndighet. Förändringen är inte slor, efiersom endasl en fjärdedel av dem som genomgått KK:s prov med godkänt resultat har kommit från högskolans tolkutbildning. Vi anser att della nya system bör prövas under några år för alt sedan bli föremål för en utvärdering. En viktig del av denna utvärdering måste gälla kvaliteten på utbildningen och en jämförelse av nivån mellan olika språk.

Auktorisalionen

År 1981 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag (Dir. 1981:58) atl se över KK:s verksamhel med godkännande av lolkar och auklorisalion av översällare. Översynen resulterade i beiänkandel (Ds H 1982:2) All godkänna lolkar och auktoriserade översättare - en utvärdering. Betänkandet behandlar främst reglerna för förnyat godkännande av tolkar och förnyad auklorisalion för översättare saml KK:s rådgivande nämnds ställning. Enligt förslagel skall KK också fortsättningsvis vara den myndighei som godkänner lolkar och auktoriserar översättare. Utredaren föreslår att godkännandet eller auktorisalionen, som för närvarande gäller i fem år, skall gälla tills vidare - dock längst tills tolken eller översättaren fyller 70 år, då nytt prov måsle avläggas om fortsatt godkännande eller auktorisation önskas. Ett nytt obligatoriskt prov måste sedan avläggas med två års mellanrum.

Flertalet av de 35 remissinslanserna avvisar förslaget om i princip livslång auktorisationsfid. Man hänvisar bl.a. till skyddet för iredje man, språkets och samhällets utveckling, och menar atl auktorisation med regelbundet återkommande förnyelse medför alt kunskapsstaridarden hålls på en viss nivå. En del remissinslanser föreslår atl nuvarande lidsbegränsning om fem år bibehålls, medan andra menar alt tio år är lämplig auktorisationsfid. Övervägande positiva fill förslaget är statskontoret, UHÄ, Svenska språknämnden, SACO/SR, FAT och GTR.

Del ankommer på kollegiet all i samband med godkännande/auklorisa-lion göra en redbarhelsbedömning. Utredaren föreslår att KK, i stället för all som nu inhämla uppgifter via länsstyrelserna, skall vända sig di-rekl lill vederbörande myndighei eller organisation med begäran om sådana uppgifter som kollegiet behöver för atl kunna bedöma redbarhelen. 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 132

Prop. 1984/85:132 38

Förslaget att KK skall inhämta upplysningar för sin redbarhelsbedömning direkt från vederbörande myndighet eller organisation tillstyrks av rikspolisstyrelsen, några länsstyrelser. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Ett par remissinstanser är dock negativa till förslaget, bl. a. SÖ, som menar att nuvarande ordning är tillfyllest.

Den rådgivande nämnden bör, enligt utredaren, få en starkare ställning. Bl. a. skall nämndens uppgift vara att yttra sig till KK i vissa fastställda typer av ärenden. Kollegiet behöver inte följa nämndens rekommendationer, men skall vara skyldigt redovisa sina skäl om man inte följer dem. I den rådgivande nämnden, som enligt förslaget skall bestå av ordförande och högst nio ledamöter, skall finnas förelrädare för KK, språkvetenskapen, utbildningsanordnarna, tolk- och översättarorganisationer samt användare och förmedlare av tolk- och översätlartjänster.

Övervägande delen av yttrandena visar en positiv inställning lill förslagen avseende rådgivande nämnden. Negativa synpunkter förs dock fram från några håll. Bl. a. menar KK all den föreslagna motiveringsskyldigheten för KK gentemot nämnden vid beslut som avviker från nämndens rekommendation inte synes lämplig. Vidare menar kollegiet att nämnden i sin nuvarande obyråkraliska tappning på det hela taget fungerat smidigt och väl.

Utanför utredningsuppdraget föreslår utredaren att regeringen allvarligt överväger förutsättningarna för all utforma en anvisning fill myndigheterna om att icke godkända tolkar eller oaukioriserade översättare får anlitas endasl om godkända/auktoriserade inte finns atl tillgå eller om det av särskilda skäl är motiverat atl anlita en icke godkänd tolk eller oauktoriserad översättare.

Det förslagel tillstyrks av ell tiotal remissinstanser, som bl. a. menar all del synes naturligt att i första hand anlita personer som har godkänts av KK. Några remissinstanser avvisar förslagel, bl. a. NO, som menar atl sysselsällningssvårigheler för godkända lolkar och auktoriserade translatorer inte bör lösas genom strypning av de övrigas möjligheter att göra sig gällande på lika villkor. Liknande synpunkter framförs av Sveriges exportråd.

Vi konstaterar att enligt förordningen (1975:590) om godkännande av lolkar och auktorisation av översättare - tolk- och iranslalorsförordning-en - gäller ett godkännande eller en auklorisalion för en tid av fem år. Vi konstaterar vidare alt förordningen inte ger någon ledning åt den som undrar vad som skall ske efter femårsperioden. Inte heller förarbetena är särskill upplysande på denna punkl. Det finns emellertid en ledtråd i den departementspromemoria (Ds A 1974:9) Auklorisalion av tolkar och ÖversäUare som föregick beslutet att införa auktorisation. I promemorian sägs atl giltighetstiden bör kunna utsträckas lill fem år. Vidare sägs att någon ny kunskapsprövning inte bör ske i samband med alt statens tolk- och iransla-lorsnämnd prövar om tolken fortfarande uppfyller villkoren för nytt god-

Prop. 1984/85:132 39

kännande. Endast då mycket särskilda skäl föreligger bör ett omprov äga rum. KK har sedan föreskrivit att godkännande eller auktorisation föriängs ulan omprov, om en tolk eller translalor varil verksam i rimlig omfattning under femåisperioden. Endast i de fall då en sökande varken kan uppvisa tillräcklig yrkesverksamhet eller annan relevant språklig verksamhet föreskriver KK nytt prov som villkor för ett förnyat godkännande eller omauktorisation. Sedan slutet av år 1981 finns en vägledande dom i regeringsrätten, som fastslår atl de kvalitativa aspeklerna skall tillmätas slor betydelse när del gäller att bedöma en tolks eller translators verksamhet. KK krävde att en translalor skulle genomgå ett omprov, efiersom uppdragen varil få. Translalorn överklagade KK:s beslut. Regeringsrätten undanröjde KK:s villkor med hänvisning till att även om uppdragen varit förhållandevis få till antalet så var de i gengäld av kvalificerad natur.

Som alternativ till denna ordning diskuterar utredaren två andra förfaringssätt. Del ena är det inledningsvis beskrivna med en sjuttioårsgräns. Det andra går ut på att godkännandet eller auktorisalionen gäller under tio år och att därefter etl för alla obligatoriskt omprov äger rum. Vi anser att ell sådant system kan ha slora fördelar. Även om en period på tio år kan synas lång, uppfyller detta alternativ ett rimligt krav på skydd för avnämarna. Där finns också ett incitament för de yrkesverksamma tolkarna och Iranslatorerna att upprätthålla och höja sin kunskapsnivå. Samma fördelar är icke förknippade med utredarens förslag om i princip livslång auklorisalion. Systemet ger inget lillfredsslällande skydd för brukarna. Det skänker ingen störte trygghet åt tolkarna och Iranslatorerna, om den livslånga auktorisalionen förenas med en uppsökande tillsyn och med krav på verksamhetsdeklarationer.

KK:s yttrande över betänkandet innehåller en grundlig analys av de tre alternativen. Det är lätt atl känna sympati för förslaget om en tioårig auklorisationsperiod - framför allt med tanke på att Iredje man som nämnts får en acceptabel garanti för kompetent hjälp, samtidigt som tolkarna och Iranslatorerna får anledning att vidmakthålla sina kunskaper. Av kollegiets yllrande framgår emeilerlid atl ell obligatoriskt omprov medför ökade koslnader för proven och all systemet skulle innebära en viss administrativ belastning. Vid våra kontakter med KK har vi emeilerlid erfarit atl kollegiet har modifierat sitt ställningslagande på denna punkl. Problemel är att kunna uppskatta bortfallet under en tioårsperiod. Med den nuvarande femåriga auktorisalionen är del cirka 15 procent av tolkarna och Iranslatorerna som inte återkommer för atl få förnyad auklorisalion. Som vi lidigare framhållit är i synnerhet tolkyrket ell genomgångsyrke för många. I sill yllrande talar KK om en naturlig avgång, men det nya i bilden är atl kollegiet nu bedömer alt bortfallet torde bli större än vad man tidigare räknat med. Del finns t. ex. en stor grupp som har tolkat tidigare, men som numera nästan hell har upphört att tolka. 1 den gruppen återfinns hemspråkslärare och invandrarbyräpersonal. Slutsatsen för KK:s del blir

Prop. 1984/85:132 40

atl etl obligatoriskt omprov efter tio år kan genomföras ulan vare sig personalökning eller begäran om särskijda medel. Efter alt ha vägt de tidigare redovisade fördelarna och nackdelarna med de olika alternativen mot varand ra har vi funnit alt systemet med tioårig auktorisation och obligatoriskt omprov är att föredra.

Vad gäller utredarens förslag angående redbarhetsbedömningen all KK skall vända sig direkt till vederbörande myndighet eller organisation i stället för att som nu inhämta uppgifter hos länsslyrelsen anser vi, all båda lösningarna är godtagbara. Vi har noterat atl KK föredrar den nuvarande ordningen. Om en ändring skall införas, kräver della troligen förändringar i sekretesslagen. Vi anser all denna speciella fråga bör undersökas, innan ett beslut tas.

Vi kan ej heller biträda förslagel i betänkandet alt ändra på den rådgivande nämndens sammansättning och uppgifter. Vi har funnit alt den rådgivande nämnden på det hela taget fungerat väl. Där har kollegiet kunnal la upp elt stort antal enskilda ärenden för all få vägledning. Alla frågor av principiell betydelse har hänskjutils lill den rådgivande nämnden. Den har varit elt fomm för en öppen debatt kring tolk- och Iranslalorsfrägor. Om nämndens arbete formaliseras i enlighel med förslagel, finns en uppenbar risk atl verksamhelen blir stelbent och trög.

Vi anser således atl den rådgivande' nämnden vid KK har fungerat tillfredsställande, och all den bör bibehålla nuvarande arbetsformer.. En förelrädare för tolk- och översällarinstilulet bör dock ingå i den rådgivande nämnden. På en punkt vill vi emeilerlid instämma i utredarens förslag, och del gäller frågan om suppleanterna i nämnden. Enligt de regler som gäller i dag kan en suppleant utses som representerar en hell annan myndighet eller organisation än den ordinarie ledamoten. Vi ansluter oss till förslaget i betänkandet all suppleanterna skall vara personliga och företräda samma intressen som den ordinarie ledamoten.

När del slutligen gäller förslaget i betänkandet all ej godkända lolkar eller oaukioriserade översättare skall få anlitas endasl om godkända eller auktoriserade inte finns alt tillgå kan vi instämma i dess syfte. Del finns dock komplikationer. Vi anser sålunda att en sådan regel bara kan gälla den inhemska tolkningen, kontakltolkningen, och inte t. ex. konferenslolk-ning. Det är atl märka atl ordningen som nu gäller för godkännande av tolkar lar sikte på kontakltolkningen.

Beträffande översätlarsidan finns en annan komplikation. Vi har lidigare redovisat alt omkring 2000 personer i Sverige arbetar med översättningar på hel- eller deltid. Endasl 260 ay dem är auktoriserade translatorer, och de har genom alt klara KK:s prov visat atl de ligger på en myckel hög allmän nivå. Däremot har kollegiet inte prövat deras förmåga atl översätta avancerade texter inom olika specialområden som medicin eller leknik. Av del anförda framgår atl undantagsregeln ofta måste träda i kraft på översätlarområdet. Det är rimligt alt anla all auktoriserade översällare inte kom-

Prop. 1984/85:132 41

mer atl finnas all tillgå i önskad utsträckning under överskådlig tid med nuvarande utbildningskapacitet. Vidare kommer de av utredaren nämnda särskilda skälen då det är motiverat atl anlita en oauktoriserad översällare ofta atl gälla när exempelvis svåra medicinska eller tekniska texter skall översällas. Endasl genom all utbilda översättare kan man råda bot på della. En reguljär översättarutbildning kommer att medverka lill all öka antalel översättare i landet. Del är uppenbart all elt tolk- och översätlarin-stilut måsle ge fördjupningskurser i bl. a. medicin och leknik.

Samhället avsätter medel för utbildning, prov. auklorisalion och tillsyn. Vi anser del vara rimligl all samhällel fullföljer och stöder dem som försl offrat lid och pengar på en ulbildning till tolk eller översällare och sedan genomgått svåra prov och därmed visal alt de besitter en hög kompetens.

4.8 Nordiskt samarbete kring tolk- och översättarutbildning

I etl lidigare kapitel (3.6) har vi redogjort för tolk- och översällarverk-samhelen i Danmark. Finland och Norge.

Vid Nordiska rådels 32:a session i mars 1984 ställdes en fråga lill Nordiska ministerrådet angående vilka ålgärder ministerrådet avsåg vidta för all enhetliga regler för auklorisalion av translatorer och tolkar skulle kunna införas i Norden. Ministerrådet gav följande svar.

"Den nordiska språkkonventionen kommer all träda i kraft under år 1984 under förutsättning av alt ell fjärde nordiskt land ratificerar konvenfionen. I enlighet med konventionens artikel 8 kommer Nordiska ministerrådet då all följa tillämpningen av konvenlionen. Tillgången lill tolkar och översättare av god kvalitet kommer därvid atl vara betydelsefull för atl ge konventionen ell reellt innehåll.

Del totala behovel av tolkar och översättare i de nordiska länderna påverkas också av invandringen lill Norden från andra delar av världen. Därmed berörs också tolk- och översällarresurserna inom andra språk än de nordiska. I flera av de nordiska länderna utreds frågor om utbildning och auktorisation av tolkar och översäUare.

Olika frågor med anknytning till migralion lill och från Norden kommer atl ges ökad uppmärksamhet inom del nordiska samarbetet på migralions-området i den särskilda kontaktgrupp som bildats under Nordiska arbets-marknadulskoltel. Denna grupp har lill uppgift bl. a. alt lägga fram förslag om det framtida nordiska samarbetet på della område. I delta sammanhang avser man atl diskutera förutsättningarna för nordisk samverkan i fråga om ulbildning av tolkar och översällare. Resultatet av detla arbete kan komma atl ge underlag för överväganden om behovel av enhetliga regler och också i fråga om examination och auklorisalion."

Minislertådels svar fokuserar två frågor när del gäller nordiskt samarbele på tolk- och översätlarområdet; den nordiska språkkonvenlionens ikraftträdande kommer atl medföra en ökad efterfrågan på tolkar och ÖversäUare inom de nordiska språken; invandringen lill de nordiska länderna från andra delar av väriden innebär krav på tolkning och översättning inom andra språk än de nordiska.

Prop. 1984/85:132 42

Tolkulbildning på, i de nordiska länderna, små språk - som exempelvis kantonesiska, ligrinja eller urdu - är ofta myckel kostsam. Del är svårt all få kompetenta lärare, läromedel etc. Av den anledningen vore det en fördel om ett samarbete kring sådan utbildning kunde komma lill slånd inom Norden. Det gäller således att se över förutsättningarna för etl samarbete och att undersöka möjligheterna att bl. a. ordna gemensam utbildning eller fortbildning av lärare eller all "sälja" tolkutbildningsplalser mellan de nordiska länderna. Fortbildning av yrkesverksamma tolkar är elt annat område, där ell nordiskt samarbele kunde vara fruktbart.

Förutsättningarna för nordiskt lolksamarbele är goda. Det finns resurser för lolkutbildning i de nordiska länderna. Del gäller att utnyttja dessa resurser på det mesl effektiva sättet. Det finns goda förutsättningar genom den språkliga gemenskapen i Norden. Till flera av de nordiska länderna kommer flyktinggmpper samlidigl från främmande länder med - i de nordiska länderna - sällsynta språk. Länderna i Norden ställs härigenom inför likartade resursproblem på tolksidan och utbildningsbehoven är i stort sett desamma i länderna. Detta medför alt del borde föreligga möjligheter att rekrytera elever från en bredare bas än del egna landet erbjuder.

Vad gäller språkkunskaper är förutsättningarna relativt goda. Sverige borde l.ex. kunna erbjuda utbildningsplatser lill Finland, när det ena språkel är svenska — och vice versa. En svensk, som l.ex. vislats länge i Norge, kan givelvis följa en tolkulbildning i Oslo, där ena språkel är norska. Över huvud taget är rörligheten så stor inom Norden atl en ganska stor gmpp studerande skulle kunna utnyttja ett utökat samarbele inom tolkulbildningen. Det finns anledning att fråga sig varför de nordiska länderna ibland utbildar lolkar på små språk var för sig. Förmodligen hade man - för atl ta elt exempel - kunnal spara både pengar och möda genom nordiskt samarbete, när lolkar skulle utbildas för bålflyklingarna.

Bland svårigheterna för att utveckla nordiskt samarbele inom tolkutbildningen märks främst vissa olikheter vad gäller s. k. realia, varmed menas kunskap om det samhälle man lever i, inom tolkulbildningen. Belräffande realia ligger Finland och Sverige nära varandra. Sverige-Finland har i sin tur en hel del gemensamt med Norge. För Danmarks del innebär anslutningen till EG vissa avvikelser i förhållande till övriga nordiska länder rörande realia. Även i fråga om terminologin, som är etl viktigt inslag i all tolkutbildning, finns skiljaktigheler mellan länderna.

Vissa av dessa svårigheter bör övervinnas för atl ett effektivt nordiskt samarbele skall kunna utvecklas. Om dessa frågor blir föremål för en nordisk utredning och det då visar sig vara svårt alt erbjuda platser lill hela utbildningar, kan det vara möjligt atl "sälja" enstaka moment. Sålunda kunde vissa delar av undervisningen i realia vara gemensamma. Del borde också vara möjligt att erbjuda undervisning i tolkteknik och lolkelik samt i vissa delar av språkövningarna. Studiestödsfrågan bör uppmärksammas och beaklas i den av NAUT:s ad hoc-gmpp för migrationsfrågor föreslagna utredningen om nordiskt samarbete i migrationsfrågor.

Prop. 1984/85:132 43,

Flyktinggrupper kommer lill Norden från avlägsna länder med för oss främmande kulturer och därmed annan terminologi. Det terminologiska området kunde ändå vara en inkörsporl till samarbete, eftersom man var och en på sitt håll i de nordiska länderna arbetar med svåra och myckel tidsödande terminologiska frågor. Ett samarbete mellan länderna kunde vara fruktbart i ett inledande skede av del terminologiska arbelel, särskilt i de delar som kräver kunskaper om det främmande landels kultur. Efter det att en gemensam grund lagts kan man gå vidare i respektive land.

Konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om nordiska medborgares rätt all använda sitt eget språk i annal nordiskt land träder sannolikt i kraft under år 1985. Artikel 2 i konventionen har följande lydelse:

"De fördragsslutande staterna förbinder sig att verka för atl en medborgare i en fördragsslutande stat vid behov skall kunna använda sill eget språk vid kontakt med myndigheter och andra offenfliga organ i en annan fördragsslutande stal. Detta gäller förutom vid kontakt med offentliga organ såsom sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, polis- skatte-, och skolmyndigheter.

I mål och ärenden vid domstolar och andra offentliga organ skall dessa såvitt möjligt sörja för atl medborgare i fördragsslutande stat får behövlig tolk- och översättningshjälp. I brottmål skall medborgaren alltid få den tolkhjälp som behövs."

Konventionen förutsälter tillgång på tolkar och översättare med hög kompetens inom de nordiska språken. Ett samarbete mellan de nordiska länderna kring utbildningen skulle i hög grad kunna medverka till att förbättra tillgången på kvalificerade tolkar.

Som ett exempel kan nämnas att Sverige är gynnat vad gäller finska tolkar och översättare, medan Island sannolikt kommer atl få problem att rekrytera tolkar i finska språket eller Finland att rekrytera isländska tolkar. Del går lätt att föreställa sig en rad situationer där myndigheterna till följd av konventionen med vissa svårigheter kan uppfylla konventionens krav. På sikl skulle ett nordiskt samarbete på området avsevärt kunna förbättra tillgången på tolkar och översättare inom de nordiska språken.

Den lidigare nämnda ad hoc-gmppen för migrationsfrågor kommer alt föreslå, alt frågan om nordiskt samarbete kring tolk- och översättarfrågor blir föremål för en nordisk utredning. Mot bakgmnd av vår beskrivning av tolk- och översältarfrågorna i Norden anser vi, att det finns förutsättningar för ett nordiskt samarbete på området. Vi anser att ett samarbete borde kunna komma till stånd kring bl. a. följande frågor:

- utbildning och fortbildning av tolklärare

- vidareutbildning av yrkesverksamma tolkar

- forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete

- grundläggande terminologiskt arbete.

Prop. 1984/85:132 44

5 Förslag

Arbetsgruppen för tolk- och översäliartrågor har berett de förslag som framlagts i betänkandena (Ds U 1982:10) Reformerad tolkutbildning och (Ds H 1982:2) Att godkänna lolkar och auktorisera översättare - en utvärdering samt statskontorets rapport (1982:19) Översällningsverksamheten i statsförvaltningen. Vi har därvid beaktat remissyttrandena över betänkandena och rapporten. För atl få ytterligare underlag för våra förslag har vi genomfört en rad överläggningar med myndigheter och organisationer (se förteckning i bil. 7).

I enlighel med våra direkliv har vi gjort en samlad bedömning av den framtida tolk- och översältarverksamhelen i landet. Vi har därefter dragit upp riktlinjer för denna verksamhel. När vi gjorl vår bedömning har vi tagit hänsyn till samhällsutvecklingen under de senaste åren. Vi har även utgått från etl långsiktigt perspektiv, i första hand från invandrarpolitiska utgångspunkter. Vår uppgift har varit all bereda lidigare lagda förslag. Vi har därvid försökt skaffa oss en helhetssyn på tolk- och, översältarfrågorna, och denna helhelssyn har varil vägledande när vi utarbetat våra förslag. 1 våra överväganden har vi tagit upp de centrala frågorna i de ivå betänkandena och statskontorets rapport. Med tanke på vårt mandat atl sälla in tolk- och översältarfrågorna i ell långsiktigt, invandrarpolitiskt perspektiv har vi haft anledning atl belysa en rad nya aspekter relativt ingående i övervägandena. De nämnda faktorerna utgör grunden för våra förslag. Vi presenterar förslagen relativt kortfattat, dels med lanke på all del finns en fyllig bakgrund, dels beroende på all alltför detaljerade anvisningar inte bör ges till styrelsen för del tolk- och översättarinstitut som är vårt huvudförslag.

5.1 Ett tolk- och översättarinstitut

Vi föreslår all ell tolk- och översätlarinslitul inrättas vid universitelel i Stockholm. Institutet bör ha följande uppgifter:

- tolkutbildning

- översättarutbildning

-övergripande ansvar för merparten av tolkulbildningen i landet, bl.a. ansvar för konlaktlolkulbildningens kursplaner

- påbyggnadskurser (fortbildning och vidareutbildning)

- handledarutbildning

- pedagogiskt utvecklingsarbete

- framställning av läromedel och lolkordlistor

- forskning

- dellagande i terminologiskt arbete

- samverkan med övriga nordiska länder

Enligt högskoleförordningen (SFS 1977:263) 16 kap. 14§ får s.k. andra

Prop. 1984/85:132 45

inrättningar för särskilda uppgifter finnas vid en högskoleenhet enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Tolk- och översättarinstitutet bör knytas fill universitetet i Stockholm i enlighet härmed. Förslagel alt knyta institutet till universitetet i Stockholm har flera fördelar. Vi har tidigare konstaterat att där finns god erfarenhet av tolkutbildning på högskolenivå. Universitetet i Stockholm ger också utbildning på en lokal översältariinje. Universitetet har en väl utbyggd språkvetenskaplig utbildning och forskning samt en etablerad verksamhet med inriktning på invandrarfrågor, exempelvis kurser i invandrarkunskap. Institutet skall i stor utsträckning kunna repliera på språkinstitufionerna vid universitetet. Ingel annat universitet har enligt vår mening lika goda förutsättningar som universitetet i Stockholm att ta emot ett tolk- och översättarinstitut. Enligt uppgift från universitetet kan erforderliga lokaler ställas till förfogande.

Genom att inrätta ett särskilt tolk- och översättarinstitut i Stockholm och koncentrera utbildnings- och utvecklingsarbetet dit skapas den kontinuitet i verksamheten som hittills saknats inom högskolan och det blir möjligt att genomföra en systematisk kunskapsuppbyggnad. Det blir också möjligt att utnyttja de mest kvalificerade tolklärarna på ett mer rationellt sätt än vad som skett tidigare. Detta utesluter inte ett samarbete med vissa språkinsfitutioner vid i första hand universitetet i Uppsala. Den sammanlagda språkvetenskapliga kompetensen vid universiteten i Stockholm och Uppsala är mycket stor. Samarbetet mellan institutet och språkinstitutionerna i Stockholm är en självklarhet och ett av motiven för atl bygga in elt tolk- och översättarinstitut i universitetet i Stockholm. Vi har övervägt om del finns skäl att ha en filial till institutet - l.ex. vid universitetet i Göleborg. För närvarande finns inga resurser för en sådan verksamhet. Del får bli en fråga för institutets styrelse att ta ställning till vid en senare tidpunkt.

Tolk- och översättarinstitutet bör ledas av en styrelse som utses av regeringen. Vi förutsätter att institutet får en aktiv styrelse, som kommer att bevaka utvecklingen inom sitt ansvarsområde och bl. a. se lill alt dimensioneringen av utbildningen kommer alt motsvara samhällets behov av tolkar och översättare.

Styrelsens ordförande bör vara en person med omvittnad kännedom om allmänna samhällsfrågor och med viss kunskap om tolk- och översättarfrågor, och som inte företräder partsintressen. I styrelsen bör ingå företrädare för universitetet i Stockholm, SIV, SÖ, KK, rikspolisstyrelsen och domstolsverket. Vidare bör Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet samt Sveriges exportråd ingå. Vi anser att styrelsen bör ha ett garanterat inslag av språkvetenskaplig kompetens i svenska, varför vi föreslår en plats för Svenska språknämnden - som har nära samarbete med Sverigefinska språknämnden. I institutets styrelse bör också finnas en företrädare från tolkarnas organisationer och en företrädare för translatorernas organisation. En representant för tolkförmedlarna vid invandrarbyråerna bör 5 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 132

Prop. 1984/85:132 46

ingå. Slutligen bör de studieförbund och folkhögskolor som anordnar tolkkurser förelrädas av en representant för vardera gruppen i styrelsen. LO har vid överläggning med arbetsgruppen (1984-05-25) förklarat sig inte göra anspråk på en plats i styrelsen.

Det finns många intressenter inom tolk- och översältarsektorn, varav följer att styrelsen kan synas bli alltför stor med sina 16 ledamöter. Vi förutsätter emellertid alt institutets styrelse skapar effektiva arbetsformer och att den inom sig utser etl arbetsutskott.

Tolk- och översältarinstitutel, som i första hand skall svara för utbildning och fortbildning av tolkar och översäUare saml ha ett övergripande ansvar för merparten av tolkutbildningen i landet, skall ha en föreståndare, lärartesurser och administrativ personal. (Våra förslag berör inte försvarels ulbildning av tolkar.) Vi föreslår atl resurserna för själva utbildningen skall läggas ul på olika språkinstitutioner vid universitetet - via linje-nämndsorganisalionen. De flesta lärarna kommer att knytas lill institutet endast på tidsbegränsade förordnanden. Institutet måste också förfoga över några fasta lärarresurer i vissa strategiskt valda språk med lanke på kontinuiteten i arbelel vid institutet och det utvecklingsarbete som skall bedrivas. De bör förordnas vid aktuella språkinstitutioner på medel från institutet.

Det får bli en fråga i del förberedande organisationsarbetet all mera i detalj reda ul hur institutets organisation skall byggas upp. Vi föreslår all UHÄ får ansvara för delta förberedande organisationsarbete. Del förefaller dock lämpligt atl de fasta lärarna blir förordnade vid aktuella språkinstitutioner på medel från institutet.

Enligt vårt förslag skall institutet ha elt ansvar för konlaktlolkulbildningens kursplaner och kunna arbela med pedagogisk rådgivning. För della behövs en tjänsteman, som kan hålla kontinuerlig kontakt med berörda folkhögskolor och studieförbund. Vidare behövs en tjänsteman för allmänna uppgifter och en sekreterare. Tjänstetyperna får på sedvanligt sätt preciseras i organisationsarbetet.

5.2 Institutets övergripande ansvar m. m.

Vid våra kontakter med myndigheter och organisationer har många förordat en koppling mellan kontakttolkutbildningen och institutet, så all tolk- och översättarinstitutet får ett övergripande ansvar för kursplaner och ulbildning. Vi ställer oss bakom dessa krav och föreslår all den ordningen införs. Det finns då en risk för kollision mellan institutets strävan efter målinriktad utbildning och de friare arbetsformerna inom studieförbunden och folkhögskolan. Vi anser all någon detaljstyrning av tolkutbildningen inom studieförbunden och folkhögskolan inte är påkallad. Tvärtom bör institutet så långt möjligt ha en rådgivande funktion gentemot andra utbildningsanordnare på området. Flera av landets främsta tolkex-

Prop. 1984/85:132 47

perter torde komma att knytas till insiitutet, och det är rimligl alt de får tillfälle att påverka kontakttolkutbildningen, i synnerhet som tolkanvän-darna har rätt att ställa höga krav på kvalitet hos tolkarna.

Till skillnad från den särskilde utredaren av tolkutbildningen har vi inte funnit anledning att föreslå förändringar inom kontaktutbildningen. Vi har visserligen påpekat vissa kvalitativa brister i studieförbundens tolkutbildning, men vår slutsats är att kontakttolkutbildningen bör finnas kvar i sin nuvarande form. Vi anser atl utvecklingen mot allt fler s.k. samverkanskurser mellan studieförbund och folkhögskola är till fördel för kontakttolkutbildningen, och alt bristerna är av den karaktären att de kan rättas till. Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi ej heller har funnit anledning att föreslå några förändringar vad gäller utbildningen av s. k. arbetsplalslolkar. Vi har tidigare konstaterat att alternativet till en arbetsplatstolk i de flesta fall är att invandraren eller flyktingen på en arbetsplats inte får någon tolkhjälp alls. Vi föreslår dock att termen arbetsplatstolk utmönstras och ersätts av benämningen tvåspråkigt kontaktombud.

När det gäller frågor som rör rådgivning angående pedagogik, metodik, läromedel etc. bör tolk- och översättarinstitutet ha ett långtgående ansvar för kontakttolkutbildningen. Däremot bör SÖ behålla de rent administrativa frågorna som rör statsbidragen. Det innebär att insiitutet och SÖ får ett delat ansvar för samråd med utbildningsanordnarna inom kontakttolkutbildningen. På det lokala planet medför vårt förslag inga störte förändringar. Också i fortsättningen blir del de lokala initiativen som kommer att avgöra i vilken utsträckning tolkkurser av olika slag kommer alt anordnas.

Vi har inte funnit anledning att föreslå några förändringar i det studiesociala stöd som för närvarande utgår vid högskolestudier eller i de förmåner som finns för deltagarna i de långa tolkkurserna vid folkhögskolorna. Belräffande kortare kurser inom kontakttolkutbildningen har möjligheterna att ersätta kursdeltagarna för förlorad arbetsförtjänst förbättrats under senare år.

Om institutet anordnar en tolkutbildning på elt i Sverige sällsynt språk, kan det bli svårt att rekrytera studerande. I en sådan situation vore det värdefullt om särskilda studiesociala insalser kan komma till slånd. Institutels styrelse kan t. ex. i en kommande anslagsframställning föra fram förslag om att ge utbildningsbidrag som vid bristyrkesutbildning.

Ibland uppkommer krav på mycket snabba insatser för att klara ett akut behov av tolkar, t. ex. när en stor flyktinggrupp med kort varsel skall tas om hand i Sverige. I bilagoma 1 och 2 redovisar vi de insatser som vidtogs för att utbilda assyriska och kanlonesisktalande kontakttolkar. I avsnitt 3.4 har vi beskrivit det nya flyktingmollagandel. Vi anser, i likhet med utredaren i betänkandet Reformerad utbildning, atl tolk- och översättarinstitutet skall ha en generell beredskap att kunna organisera och ansvara för atl utbildning av tolkar genomförs i akuta situationer.

Om ett nordiskt samarbete kring tolk- och översältarfrågorna kommer

Prop. 1984/85:132 48

lill stånd, föreslår vi alt institutet får ansvar för denna samverkan. Sanno-hkt träder den nordiska språkkonventionen i kraft under år 1985. I Sverige kommer SIV atl bli tillsynsmyndighet för denna konvenlion. Del innebär alt institutet bör ha kontakt med SIV i frågor som rör den nordiska språkkonvenlionen.

5.3 Utbildningsuppgifter för institutet

Utbildning blir den mesl omfattande verksamhelen vid institutet. Såväl tolkulbildningen som översättarutbildningen bör ligga på en hög språkfär-dighelsnivå i så måtto all förkunskaperna i det aktuella främmande språket och i svenska skall vara höga. De bör dokumenteras vid etl antagningsprov på samma sätl som sker för tolklinjen och översällariinjen.

Vi föreslår all en reguljär översättarutbildning inrällas vid institutet. Del blir en uppgift för styrelsen alt närmare precisera uppläggningen av denna ulbildning. Som vi tidigare framhållit måste de ansvariga slå vakt om en hög kvalitet på utbildningen. Styrelsen får avgöra svårighetsgraden på antagningsproven. Vi anser atl en kurs som omfattar 80 poäng. dvs. två års studier, är lämplig i ett inledande skede.

De erfarenheter vi har redovisat från högskolans tolkulbildning talar för ett begränsat behov av längre tolkutbildningar. Ett undantag är utbildning av tolkar i finska. Det är rimligl all institutet koncentrerar sig på kortare utbildningar med lägre poängtal än nuvarande linjer - även med hänsyn lill våra förslag om förkunskapskrav. Kurser om 20 eller 40 poäng molsvarande de olika etapperna inom den nuvarande tolklinjen bör vara regel. Härvid bör utbildningen komma atl omfatta flera språk och flera specialinriktningar. Även starkt specialinriklade kurser under 20 poäng, t. ex. lolk-lärarkurser, bör erbjudas. Om så befinns lämpligt av institutets styrelse, bör det även finnas möjligheter all anordna längre lolkutbildningar som motsvarar den nuvarande tolklinjen.

Vi föreslår all tolk- och översättarinsiilulet anordnar påbyggnadskurser för lolkar, som nått nivån för godkänd tolk. Dessa kurser gäller dem som önskar skaffa sig specialkompetens som l.ex. rättstolk eller kommersiell tolk. Vi anser atl den som inte är godkänd tolk bör få lillfälle all genomgå ett antagningsprov, så att ocksä skickliga tolkar som inte genomgått KK:s godkännandeprov kan skaffa sig fördjupade kunskaper.

Institutet bör också svara för korta fortbildningskurser för yrkesverksamma tolkar och översättare. Till en del bör sådan fortbildning - liksom den tidigare nämnda päbyggnadsutbildningen - kunna ske i samarbete med folkhögskolor. Del blir styrelsens sak att dra upp riktlinjerna för dessa båda lyper av kurser.

Så snart som möjligl bör den reguljära översältarulbildningen utvärderas, varefter styrelsen för instilulet har underlag för en eventuell revidering. Redan nu kan man slå fast all en tvåårig kurs inte kan leda direkt lill

Prop. 1984/85:132 49

auktorisation, utan den får utgöra ell steg på vägen mol KK:s translalorsprov. Man bör emellertid sträva efter all på sikt nå en sådan kvalitet på utbildnigen all utbildningsbevis på genomgången utbildning utgör tillräcklig trygghet för brukaren av översättarens tjänster. Vid lämpligt lillfälle bör styrelsen ta ställning till möjligheterna all ge distansundervisning och all ge de studerande lillfälle all studera på halvfart.

Vi föreslår även att styrelsen får i uppdrag alt dra upp riktlinjer för en kompletterande översättamtbildning för godkända lolkar som har fallenhet för översättningsarbete. Del gäller bl. a. all fastlägga nivån på elt antagningsprov. Vi anser vidare atl inslilutels styrelse på sikl skall undersöka möjligheterna lill en etappavgång från översällariinjen.

En viktig uppgift för institutet blir atl anordna kurser för handledare i lolkutbildning - företrädesvis konlakllolkutbildning. Vi avslår från all närmare precisera formerna för eller omfattningen av sådana kurser. Della får bli en fråga för inslitulets styrelse all la ställning lill.

5.4 Utvecklingsarbete vid institutet

Del pedagogiska uivecklingsarbelel, l.ex. framställning av läromedel, saml den metodutveckling som är naturlig för tolk- och översäilaruibildning bör åvila insiitutet. Härvid kan stora fördelar dras av samarbetet med universitetets inslilulioner. Elt sådanl utvecklingsarbete med inriktning på tolkning och översällning låter sig väl inordna i del reguljära språkpedagogiska utvecklingsarbetet inom universitetet.

Vi föreslår atl del samlade ansvaret för läromeddsulveckling läggs på tolk- och översättarinsiilulet. Del innebär atl institutet övertar dessa uppgifter från SÖ.

Vi anser all den nuvarande spridningen av del terminologiska och lexikaliska arbelel på flera inslanser - bl. a. SIV, Sveriges Exportråd. Tekniska nomenklaturcenlralen (TNC), Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden - inte behöver vara lill nackdel för verksamhelen. Varje instans har sill naturliga ansvarsområde och sitt eget kompetensområde. Däremol har del visal sig all samordningen av verksamhelen kunde vara mer rationellt och effektivt ordnad.

I beiänkandel Reformerad tolkulbildning tar utredningsmannen även upp frågan om terminologiskt ulvecklingsarbele på invandrarspråk och framför den meningen atl det föreslagna tolk- och översältarinstitutel bör vara den naturiiga samordnaren av arbelel på delta område. Vi anser del vara mer naturligt alt Svenska språknämnden får detta samordningsansvar med lanke på alt där finns en bred språkvelenskaplig kompelens och att nämnden bedriver etl omfattande terminologiskt arbete.

Svenska språknämnden har utrett frågan om formerna för en samordning av det terminologiska arbetet. År 1983 anvisade regeringen resurseråt nämnden för ell pilotprojekt som skulle komplettera utredningen. Sedan

Prop. 1984/85:132 50

projektet har genomförts har nämnden kommit in med förslag (1984-05-29) till regeringen om riktlinjer för hur del terminologiska utvecklingsarbetet skall.utföras. Enligt förslaget skall Svenska språknämnden vara huvudansvarig för och samordnare av verksamheten. Regeringen har ännu inte fattat beslut i frågan. Vi har lidigare nämnt skäl som talar för att Svenska språknämnden skall få etl huvudansvar för del termino logiska utvecklingsarbetet och ha ansvar för samordningen av detsamma. Arbetsgruppen föreslår således atl Svenska språknämnden får detta ansvar. Vi. föreslår vidare att tolk- och översätlarinstilutet får etl medengagemang i del terminologiska arbelel och alt instilulet blir representerat i den utvecklingsgrupp som enligt språknämndens förslag kommer alt leda verksamheten.

I rapporten Översättningsverksamheten i statsförvaltningen föreslår statskontoret att subventioneringen av SIV:s översättningsservice skall upphöra. Anslaget, som uppgår till 500000 kr per budgetår, skall täcka kostnader för bl. a. terminologiskt arbete och vissa uppdiag som inte ger full kostnadsläckning. Endast 100000kr skall enligt kontorets förslag ställas lill SIV:s förfogande alt disponeras för rådgivning som inte kan hänföras lill visst uppdrag. Huvuddelen av de remissinstanser som har tagit ställning i denna fråga har gått emot statskontorets förslag. Enligt vår mening bör den översättningsservice som behövs inom statsförvaltningen vara efterfrågeslyrd och så långt möjligt ekonomiskt självbärande. Det är emellertid inte möjligt alt hell upphöra med subventioneringen av SIV:s översättningsservice med hänsyn till språksektionens speciella uppgifter -bl. a. med hänsyn till det terminologiska arbete som SIV även framgent delvis måste bedriva, i synnerhet på nya invandrarspråk. Vi föreslår därför alt SIV:s språkseklion i fortsättningen bör få ett anslag på 200000kr per budgetår. Vi föreslår vidare att 100 000 kr av det nuvarande anslagel bör tas i anspråk av Svenska språknämnden för terminologiskt arbele, medan resterande 200000 kr bör överföras lill tolk- och översällarinstilulet - alll under förutsättning atl språknämnden får ett samordnande ansvar för det terminologiska arbetet och all institutet får elt medengagemang.

Sedan flera år pågår arbete på olika håll med all ta fram lexikon av olika slag, i första hand på invandrarspråk. Genom SÖ:s försorg har etl antal ficklexikon för konlakltolkar tagits fram. Universitetens språkinstitutioner bedriver lexikaliskt arbete i varierande omfattning. Vi föreslår att tolk- och översättarinstitutet får ett initierande och samordnande ansvar för dylikt lexikaliskt arbete inom tolkspråken. Uppgifter som t. ex. SIV eller SÖ haft inom delta område bör överföras till tolk- och översällarinstilulet.

Vad gäller forskning inom tolk- och översätlarområdet har ytterst lite presterats hittills i Sverige. Här får institutets styrelse beträda i det närmaste jungfmlig mark och dra upp riktlinjer för framlida forskningsinsatser. Institutels uppgift blir här atl la initiativ och all driva på - inte all utföra forskning.

Prop. 1984/85:132 51

5.5 Provverksamhet och auktorisation

Vi föreslår all KK behåller ansvaret för provverksamheten. De som genomgått en fullständig tolkulbildning vid instilulet och erhållit ell utbildningsbevis skall inte behöva genomgå kollegiets prov. Detla syslem bör prövas under några år för all sedan bli föremål för en utvärdering.

Kommerskollegium bör behålla ansvaret för auktorisalionen av lolkar och översättare saml ha tillsyn över dessa yrkesgrupper. Etl godkännande som tolk respektive en auktorisation som translalor gäller för närvarande i princip under fem år. Vi avvisar förslaget om livslång auktorisation. Vi föreslår i slällel ell obligatoriskt omprov för både tolkar och translatorer efter tio år för atl få förnyad auktorisation. Denna omprövning skall också gälla för dem som genomgått inslilutels tolkulbildning.

Den rådgivande nämnden vid KK har fungerat tillfredsställande och den bör bibehålla nuvarande arbetsformer. En förelrädare för tolk- och över-säUarinsliluiel bör ingå i den rådgivande nämnden.

6 Kostnadsberäkningar

6.1 Disponibla resurser för tolk- och översättarutbildning

Vi räknar med alt institutet i första hand bör få disponera medel som motsvarar kostnaderna för tolkutbildningen i talade språk inom högskolan innevarande budgetår (1984/85). Resurserna för lolkutbildning i teckenspråk berörs inte. Den utbildningen bör ligga utanför inslilulel i anslutning till forskningen i dövas språk vid universitetet i Stockholm. Ulbildningsvolymen för tolkulbildningen inom högskolan har reducerats de tre senasle budgetåren, bl.a. i avvaktan på översynen av lolkutbildningarna. Det är klart utsagt alt denna neddragning är temporär, något som institutets styrelse måsle beakla vid kommande anslagsframställningar.

För kontakllolkulbildningen vid folkhögskolor och inom studieförbund finns anslaget sammanlagt 3,5 milj. kr innevarande budgetår. De egenlliga utbildningskostnaderna uppgår till I 402800 kr och kostnaderna för studie-socialt slöd uppgår lill I 578000 kr. De resterande medlen skall disponeras för ulbildningsanordnarnas adminislrafiva och pedagogiska merkostnader samt utgifter för information, framtagning av studiematerial och pedagogiskt utvecklingsarbete inom kontakllolkulbildningen.

Vi räknar inte med någon omfördelning av medel mellan högskolans lolkutbildning och kontakllolkulbildningen som skulle innebära att medel från SÖ:s anslag för kontaktlolkutbildning skulle överföras till institutet. Vi gör dock elt undantag för två mindre anslagsposter, nämligen anslagen för information och viss administration samt framtagning av studiematerial och pedagogiskt utvecklingsarbete. Dessa medel på sammanlagt 390000 kr föreslår vi bör överföras till institutet. I och med att tolk- och översällarin-

Prop. 1984/85:132 52

stitutet övertar ansvaret för konlaktlolkulbildningens innehåll och mål samt den pedagogiska rådgivningen från SÖ bör en motsvarande överföring av personalresurser ske. SÖ:s resurser för frågor som rör kontaktlolkutbildning, inklusive administration av statsbidrag, är för närvarande tre heltidstjänster. Vi föreslår att två heltidstjänster skall föras över till institutet.

Vi räknar med en överföring av en viss del av KK:s medel för provverksamhet. Della kan ske, efiersom provverksamheten vid kollegiet avlastas i och med att de som genomgått en fullständig tolkutbildning vid institutet skall likställas med dem som blivit godkända i KK:s prov för att bli godkänd tolk. Vi beräknar att 100000 kr kan överföras från KK till institutet.

Under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel finns en anslagspost, D4, som avser bidrag lill SIV:s översättningsservice. Anslagsposten skall läcka det underskott som uppkommer i samband med språksektionens översällningsverksamhel. Vissa av sektionens uppgifter, l.ex. del terminologiska utvecklingsarbetet, kan inte finansieras genom de medel som uppkommer genom översättningsuppdragen. Det s.k. D4-anslaget skall täcka de extra kostnaderna för språksektionen. Vi beräknar att 200000kr från denna anslagspost kan överföras till tolk-och översättarinstitutet för att användas i institutels arbete med terminologiska och lexikaliska frågor.

Disponibla resurser

1. Anslag lill högskolans tolkulbildning bå 84/85 1 578 tkr

2. Anslag till högskolans översättamtbildning bå 84/85 450 tkr

3. Medel för information och pedagogiskt utvecklingsarbete inom kontakttolkutbildningen 390 tkr

4. Överföring av 2 bd/bs-ljänster från SÖ 310 tkr

5. Överföring av medel från KK 100 tkr

6. Överföring av medel från D4-anslagel i A-dep:s huvudtitel 200 tkr

30281kr

6.2 Beräknade kostnader för tolk- och översättarinstitutet

Vi har utgått från att tolk- och översättarinstilutet inrättas vid universitetet i Stockholm och att resurserna för utbildningen läggs ul på olika språkinstitutioner. Det innebär bl.a. att avsättning för universitetets s.k. gemensamma ändamål - dvs. lokaler, städning, telefon, kopiering etc. -tas från de budgeterade resurserna för utbildning. Instilulet skall ha en föreståndare saml fast anställd personal för undervisning, utvecklingsarbete och administration. Vidare skall resurser finnas för tidsbegränsade förordnanden av i första hand lolklärare. Huvudansvaret för institutels undervisnings- och ulvecklingsarbele bör ligga på tre universitetslärare. Det får bli en fråga i del förberedande organisationsarbetet vid UHÄ att reda ut till vilka språk dessa tjänster skall knytas. Del förefaller lämpligt all

Prop. 1984/85:132 53

dessa lärare blir förordnade vid aktuella språkinstitutioner på medel från institutet.

Institutet skall ha ansvaret för kontakttolkutbildningens kursplaner och kunna arbeta med pedagogisk rådgivning. För detta behövs en tjänsteman, som kan ha kontakter med berörda folkhögskolor och studieförbund. Vidare behövs en tjänsteman, som skall arbeta med allmänna uppgifter. Tjänstetyperna och lönegraderna får preciseras i organisationsarbetet. Vi har därför avstått från att ange lönegrader för tjänsterna vid institutet. Som riktpunkt när vi beräknat resurserna för administration har vi gjort jämfö-. relser med liknande verksamhetsområden.

De administrativa kostnaderna för institutet kan hållas nere, om den administration som hänför sig till själva utbildningen kan läggas på språkinstitutionerna - allt inom ramen för tilldelade resurser för de kurser som skall ges. Vad gäller studiekurativa åtgärder kan institutet repliera på universitetets resurser.

De medel som anvisas för institutets verksamhet anser vi anslagstek-niskt bör ställas till universitetets förfogande. Det anslag i statsbudgeten som kommer ifråga är reservationsanslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken (budgetåret 1984/85 med litterabeteckning D12 under åttonde huvudtiteln). Regeringen bör i regleringsbrev föreskriva, under anslagsposten Universitetet i Stockholm, att visst belopp skall användas för verksamheten vid institutet.

I anslutning härtill vill vi erinra om följande. Enligt gällande ordning fastställer riksdagen, på förslag av regeringen, vilka allmänna utbildningslinjer som skall finnas. Riksdagen anger därvid respektive linjes benämning, längd och lokalisering. Vårt förslag innebär, att tolklinjen skall utgå ur förteckningen över allmänna utbildningslinjer. Riksdagen kommer med vårt förslag att årligen la ställning till de medel som regeringen i budgetpropositionen föreslår skall avse institutets verksamhet. Vi utgår från att institutet fortlöpande, i verksamhetsberättelse eller på annat sätt, kommer all rapportera bl. a. om hur kursutbudet utvecklas.

Beräknade koslnader

1. Resurser för ulbildning

Tolkulbildning med 60 åpl (inkl. medel lill gemensam
ma ändamål) I 578 tkr
Översättarutbildning med 30 åpl (inkl. medel till ge
mensamma ändamål) 450 tkr

2. Resurser för institutets egen administrativa personal 610 tkr
(1 föreståndare

1 tjm med ansvar för kontakttolkutbildningen 1 tjm för allmänna uppgifter I sekreterare)

3. Terminologiskt arbete, övrigt utvecklingsarbete, bok
inköp m.m. 390 tkr

3028 tkr

UE\| s3joqsA\|v	~ (S ~"
UE\| snqoa qoo -sSjoqajoo	r. o — fN
UB] SpUB\|\|BH	r* f*
UB\| snqgiuiBi\	rO\
UB\| SpBlSUBpSUI	-
UBI 33U!)13ia
UB] SpUBpOQ
UEl JBIUIB	-
UB] s3j3qouoj
uB\| s3u!dg5)upf	■
UB\| SpUEpo3j3JSO	oo —
UB] SpUB\|UBlUJ3pOS	(N — SD —
UB\| B\|Bsddn	— 2; ' —
UB] sui\|oq)\|DOis	os - (N 00 w-i r. —

rfs r oo v~i r r* m os

— r4 — r-j

r4 —	se
---
-	»s
_____ r	a

r4 — — — i

KOMMERSKOLLEGIUM Näringsrältsliga byrån Tolk- och Iranslatorssektionen 1984-08-30

Sammanställning av kostnader (tkr) för tolk- och translatorsverksamheten på kollegiet budgetåren 1978/79-1983/84'

	1978/79	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	Totalt för perioden
Löner Konsultmedel Övriga kostnader resor, annonsering etc.	666 851 99	830 1124 101	863 1 149 124	1029 777 152	1 115 679 213	802' 856 155	5 305 5436 844
	1616	2055	2136	1958	2007	1813	11585
Intäkter (./.)	58	70	114	124	103	143	612
Nettokostnader	1558	1985	2022	1834	1904	1670	10973"

' Uppgift om kostnaderna för budgetåren 1975/76-1977/78 finns hos statens industriverk (SIND). Loialkostnader, telefoner, kontorsmaterial m.fl. samkostnader ej inräknade. ■" Nedgången i lönekostnaderna förklaras bl. a. av en vakantsall tjänst och föräldraledighet. '' Genomsnittlig nettokostnad per budgetär under perioden: 1 829 tkr.

90 0\

	O
	XI
"ö	v
	:0
'c:	O
b.
JLJ	C
"03	•a
s:	c
°2	B
:rt
0)	c
•O
u	«i
«u <*
WD	■o

'u	t/?
.o	x:
J£	o
3	O
a
	JC
	a>
•o	TD
c	c
rt	C3

= E

9 > 3J -

ÖE§ =

c v

■o

u u

■o c

.:<

s ec

c cs

»1 v

u ex)

c
2 c

u O

J X)

o t«

2 .2?

I/) 17

;ca

o S

l1g

■c - ''T

» "ö S Z H -

, E

•T3 - >

o c 'J

00 c JU

t. O u.

> -a >

o c o

Jr " i-Q. c CL

'-' c 5.

u b o

a o 1-

(/}(/} CL

oo	00
rsi	«/-)		O

Tj-
			> C/5
>				°o cd (U >

>		'w S		TD Cd
s				g „.
a		M - > C — 1- c t/; i>		2
T3 c				0 ,"2
s		:s>\|2
		-?f		i_ 3
E o .		60[_		(U cd c , 0 «-
		.C >- C		ly) (U
		4> Cd (D c U		t- u
._ C3 — > (/} O cd r- ■g s DO				å
		— E T3 i_ C cd		-1
		u— c C C -O 0 0 i-		fl
		If £ g		Si fe a
T3 3		-' -' Q.
*J w				a;
to t/) r* 00		C C 1- 9 9 2		r* 00
C Tf		iC £ «		CN —
> >		S Jf "		> >
S X		Q. c g		cd Cd
u u >>		,0 — h- > >

T w-, C r-

Prop. 1984/85:132 59

Bilaga 8 Använda förkortningar

ABF	Arbetarnas Bildningsförbund
AMS	arbetsmarknadsstyrelsen
AMU	arbetsmarknadsutbildning
Ds	departementsserie
DU	diskrimineringsutredningen
EG	Europeiska gemenskapen
FAT	Föreningen auktoriserade translatorer
FRU	förvaltningsrättsutredningen
GTR	Godkända tolkars riksförbund
InU	inrikesutskottet
IPOK	invandrarpolitiska kommittén
JO	justitieombudsmannen
KK	kommerskollegium
KV	Kursverksamheten
LO	Landsorganisationen i Sverige
NAUT	nordiska arbetsmarknadsutskottet
NO	näringsfrihetsombudsmannen
OECD	Organisationen för ekonomisk utveckling
prop	proposition
RIB	Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer
RPS	rikspolisstyrelsen
rskr	riksdagens skrivelse
SAF	Svenska arbetsgivareföreningen
SACO/SR Sveriges akademikers centralorganisation och Statstjänstemän
	nens riksförbund
SCB	statistiska centralbyrån
SEMKA	Statistiska Ekonomiska Matematiska Konsulter AB
sfi	svenska för invandrare
SFS	svensk författningssamling
SIV	statens invandrarverk
SKU	språk- och kulturarvsutredningen
SOU	statens offentliga utredningar
STOF	Sveriges lolkförbund
SV	Studieförbundet Vuxenskolan
SÖ	skolöverstyrelsen
TBV	Tjänstemännens Bildningsverksamhet
TCO	Tjänstemännens Centralorganisation
UHÄ	Universitets- och högskoleämbetet
UKÄ	Universitetskanslerämbetet

UNESCO FN-organ för kulturfrågor

Prop. 1984/85:132 60

Innehållsförteckning

1 Inledning ........................................................ 2

1.1 Tidigare riksdagsbehandling av frågor om tolkservice m.m. .. 2

1.2 Arbetsgruppen för lolkfrågor ........................... .... 3

1.3 Arbetsgruppens viktigaste förslag m. m............. .... 4

2 Föredragandens överväganden ........................... 4

2.1 Ett invandrarpolitiskt perspektiv ................... 4

2.2 Erfarenheter av hittillsvarande tolk- och översättarutbildning 5

2.3 Ett tolk- och översättarinstitut .................... 6

2.4 Kontakttolkutbildningen ........................ 9

2.5 Vissa frågor om auktorisation m.m.................... 9

2.6 Vissa övriga frågor ..................................... .. 10

3 Hemställan................................................... 11

4 Beslut .......................................................... II

Bilaga Sammanfattning av rapporten Ds A 1984:11 Tolk- och över
sättarservice i utveckling ............................ .. 12

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985