Prop. 1984/85; 108

Regeringens proposition 1984/85:108

om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, m. m.;

beslutad den 24 januari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en utvidgning av det allmännas möjligheter atl ta i anspråk återbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar som del allmänna har på den ålerbetalningsberätligade. Enligt nuvarande beslämmelser kan en sådan avräkning göras i stort sett bara beträffande fordringar på skalt eller avgift av samma slag som den skall eller avgifl som skall ålerbelalas. Enligt förslaget skall avräkning kunna ske mol så gott som alla fordringar på skatter, avgifter och böter som överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning.

Reformen innebär således atl det allmänna i princip inte skall behöva belala ul skatte- eller avgiftsbelopp till någon som slår i skuld för skatter eller avgifter. Reformen skall ses mol bakgrund av de växande svårighelerna att få fordringar betalda genom exekutiva åtgärder och den utgör ett viktigt led i strävandena att effektivisera kronofogdemyndigheternas arbete.

Bestämmelserna om det utvidgade avräkningsförfarandel har tagits in i en särskild lag, benämnd lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Beslut om avräkning skall enligt lagen meddelas av kronofogdemyndigheten. Reformen föreslås träda i kraft den 1 maj 1985.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i skatleregisierlagen (1980:343). Bl.a. föreslås på grundval av betänkandet (Ds Ju 1983:14) Kontroll av leverantörer, som har lämnats av kommissionen mot ekonomisk brottslighet, atl enskilda skall ha möjlighet att få uppgifl från skatteregislret angående arbetsgivares regisirering för inbetalning av källskatt och arbetsgivaravgifter. I Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 108

Prop. 1984/85:108 5

1 Förslag till

Lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas
eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen (1953:272),

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76a§,

4. tullagen (1973:670), lullförordningen (1973:979) eller lagen (1973; 981) om frihet från införselavgift,

5. lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgifisskyldighei belräffande vissa uppdragsersättningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

7. lagen (1984; 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier eller författning som anges i I kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på riksskatteverket, eller

8. lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt.

Vad som sagts i första slyckel 7 gäller inle utbetalning enligt 27 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 6§ lagen (1961: 372) om bensinskall och 13 § lagen (1978; 69) om försäljningsskatt på motorfordon.

2 § Tillkommer elt belopp som avses i 1 § någon mot vilken det allmänna har en fordran, som är för indrivning registrerad i utsökningsregistrel och drivs in enligt beslämmelserna i uppbördslagen (1953:272), lullagen (1973:670) eller bölesverkställighetslagen (1979:189), skall från beloppet, om inte annal följer av vad nedan sägs, avräknas så mycket som kan gå till betalning av fordringen. Endasl vad som överstiger det allmännas fordran får utbelalas.

3 § Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighet.

Den kronofogdemyndighet är behörig som enligt registreringen i utsökningsregistrel är tilldelad fordringen.

4 § En myndighet som har att utbetala etl belopp som avses i 1 § skall
undersöka om det allmänna har någon sådan fordran som avses i 2§.
Undersökning får dock underlåtas, om en tillämpning av avräkningsförfar
ande! inte är försvarlig med hänsyn till koslnaderna för detta.

Visar en undersökning att del allmänna har en sådan fordran som avses i 2§, skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att göra avräkning. Detta behövs dock inte om anstånd med betalning av fordringen beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse.

5 § Kronofogdemyndigheten får underlåta avräkning

1. om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljats med anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse,

2. om en tillämpning av avräkningsförfarandel inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detta eller

3. om det i annat fall föreligger särskilda skäl att avstå från avräkning.

Prop. 1984/85:108 4

6 § Avräkning lar inte göras lill beialning av en fordran som är preskriberad.

7 § Till den mot vilken del allmänna har en fordran som avses i 2S skall kronofogdemyndigheten sända underrättelse om att avräkning för betalning av fordringen efter viss angiven dag kan komma att göras från sådana belopp som avses i l§. Ell beslut om avräkning får inte meddelas innan den angivna dagen löpt ut.

Underrättelse behövs inte, om den mol vilken det allmänna har sin fordran saknar för kronofogdemyndigheten känd adress.

8 § Om beslut som kronofogdemyndigheten meddelar enligt denna lag skall myndighelen sanda underrättelse lill den som beslutet gäller.

9 § Den omständigheten att ett beslut om avräkning meddelats utan att bestämmelserna i 7§ första styckel iakttagits är inte grund för att upphäva beslutet.

10 § Finner kronofogdemyndigheten atl för mycket tagits i anspråk ge
nom avräkning på grund av att en före avräkningen gjord betalning av del
allmännas fordran inte beaktats eller fordringen av annan orsak varit
upplagen lill ell för slort belopp, skall kronofogdemyndigheten beslula om
rättelse.

Den som på grund av rättelsen skall få tillbaka etl belopp skall även erhålla ränta från utgången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten till hända lill och med den månad då beloppet utbetalas. Räntan beräknas enligt en räntesals som moisvarar det av riksbanken fastställda, vid vatje lid gällande diskontot. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Ränta som understiger femtio kronor skall inte utbetalas.

Ulbelalning med anledning av rättelse görs av kronofogdemyndigheten.

11 § Kronofogdemyndighetens beslut får inte överklagas i den mån det
innebäratl avräkning inte skall ske. I övrigt tillämpas i fråga om kronofog
demyndighetens beslut enligi denna lag beslämmelserna i uisökningsbal-
ken om besvär över utmälning i allmänhet, i den mån inte annal följer av
12§.

1 mål som avses i första styckel förs det allmännas talan av riksskatteverket.

12 § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag gäller utan hinder av att det inle har vunnit laga kraft. Hovrättens beslut gäller försl sedan det har vunnit laga kraft.

13 § Bestämmelserna i 10 § andra och tredje slyckena skall lillämpas på belopp, som överförts till kronofogdemyndigheten men på grund av beslut av kronofogdemyndigheten i andra fall än som avses i 10 § första styckel eller av hovrätten eller högsta domstolen inle skall las i anspråk genom avräkning.

14 § Skall ett avräknat belopp enligt beslut av kronofogdemyndigheten, hovrätten eller högsta domstolen inte tas i anspråk genom avräkning, skall

Överstiger ingående avdragsgill skatl enligt deklaralion den utgående skatten, återbetalar länsstyrelsen del överskjutande beloppet i den mån kvittning icke skett enligt 17 S åttonde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig belalal för viss redovisningsperiod skalt som faslsiällts eller anses faslslälld. återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet.

Den som i annal fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.

Står den skattskyldige i skuld för Slår den skallskyldige i skuld för

mervärdeskatt, har han vid ålerbe- mervärdeskall, har han vid återbe-

lalning enligt första, andra eller Iredje stycket räll alt ålerfå bara vad som översiiger skulden och avgifter som belöper på denna. / lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifier som begränsar rälten lill återbetalning.

talning enligt första, andra eller tredje stycket rätt atl återfå bara vad som överstiger skulden och avgifter som belöper på denna. Vad som har sagts nu gäller också när den skattskyldige befinns ha lill betalning förfallen skuld som avser

1. skatl enligt uppbördslagen
(1953:272).

2. arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller,

3. avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.

Fordran på överskjulande ingående skatt får ej särskilt övi;rlåtas eller utmätas.

75 a §■'

Har belalningsskyldighel enligi 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endasl om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighel alt belala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får del uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig all belala mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter besvär Om arbetsgivare efter besvär

över lokal skattemyndighets beslut över lokal skattemyndighets beslut

har funniis inle vara ansvarig för arbelsiagares skall, skall länssiyrelsen Ull arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, saml betald restavgift. På skattebeloppet beräknas reslitu-tionsränta. I fråga om ränleberäk-ningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Slår arbetsgivare i skuld för restförd skall eller arbetstagares skall.

har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt betald restavgift. På skattebeloppet beräknas restilu-tionsränta. Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighel har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endasl vad som över-

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

' Senasle Ivdelse 1979; 196.

Senaste lydelse 1979:489.

Prop. 1984/85:108 11

6 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Har tullskyldig inbelalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att eriägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgifi trots atl avgifl ej skall utgå. Har med slöd av 5§ tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande alt tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat lullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta ulgår även på ränta enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a § första stycket. Räntan skall dock beräknas ulan tillägg av där angivna procentenheter. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts lill och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrals på sådant sätl atl ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den lullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Beslämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgifi gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyl- Vid återbetalning till den lullskyl
dige får avdrag göras för lill betal- dige får avdrag göras för lill betal
ning förfallen lull eller avgift som ning förfallen lull eller avgift som
den lullskyldige har att erlägga till den tullskyldige har att erlägga till
tullverket. tullverket. / lagen (1985:000) om

avräkning vid återbetalning av skaller och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rälten till återbetalning.

Denna lag Iräder i krafl den I maj 1985.

Seniiste Ivdelse 1983:981.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala del belopp och den avgift som har betalals. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skatl enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätt att återfå bara vad som översiiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efler besvär funnits icke vara ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala del belopp och den avgifl som har betalats. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas enligt 69§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgifisskyldige står i skuld för skatt enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock räll att återfå bara vad som översiiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa. I lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifier som begränsar rätten till återbetalning.

Prop. 1984/85:108 14

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare

Härigenom föreskrivs all 25 § lagen (1984; 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § öm en arbetsgivare slår i skuld för arbetsgivaravgifler, allmän löneavgift enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift, skatt enligt uppbördslagen (1953; 272) eller mervärdeskatt, har denne rätl all av del belopp som skall restitueras enligt denna lag ålerfå bara vad som överstiger de obetalda avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

/ lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rälten till restitution.

Denna lag träder i krafl den I maj 1985.

Prop. 1984/85:108 15

10 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1,7, 10 och 12 §§ skatleregisleriagen (1980: 343)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-lisk databehandling föras etl cenlrall skalteregisler för hela riket och ett regionalt skalteregisler för varje län.

Registren skall användas vid beskattning för

1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysiska och juridiska personer,

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet,

3. inkomsl- och förmögenhelslaxering samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst,

4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen (1968:430) om mervärdeskatt samt avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Registren skall dessutom användas för avräkning enligt lagen (1985:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifier.

Det centrala skatteregislret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för riksskatteverkets lillsyn enligt lagen (1974: 174) om identiielsbeteckning för juridiska personer m.fl.

7§ För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6S§, det cenirala skalleregistret innehålla följande uppgifter.

1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföreiag som avses i 25 § 8) taxeringslagen (1956:623).

2. Uppgifier angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mer-värdeskaliebesök eller annal sammanträffande enligt 31 S 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje sådan åtgärd får anges lid, art, beskailningsperiod, skaiieslag, myndighets beslui om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.

' Lagen omtryckt 1983: 143. - Senasle lydelse 1984:860. -' Senaste lydelse 1984: 1058.

Prop. 1984/85:108 16

3. Uppgifl om regisirering av skyldighet atl belala skatt, uppgifter som behövs för att bestämma skatl enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt uppgifier om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framslälll förslag lill sådani beslut som enligt lag eller förordning skall anlecknas i skattelängd.

5. Uppgifl om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skalt, dock ej skälen för besluten, saml uppgifl om all laga förfall föreligger för underiålenhet all fullgöra deklaralionsskyldighet.

6. Administrativa och lekniska uppgifier som behövs för beskattningen.

7. Uppgifter som skall lämnas i självdeklaration i sammanställningarna för statlig och kommunal inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet.

8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt uppgift om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen.

9. Uppgifl om all fordran mol personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgifl om antal anställda och de anställdas personnummer.

11.    Uppgift om telefonnummer      11. Uppgifl om telefonnummer,
samt särskild adress för skallse-      särskild adress för skattsedelsför-
delsförsändelse.                                      sändelse samt namn, adress och te
lefonnummer för ombud.

12. Uppgifl från konlrolluppgift enligt 37 § 1 mom. 1-3, 3b-3f, 4 och 8
saml 42 § 1 mom, och 3 mom. första stycket taxeringslagen samt från sådan
särskild uppgifl som avses i 3§ lagen (1959: 551) om beräkning av pensions
grundande inkomsl enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

13.    Uppgift om beteckning, tax-      13. Uppgifl om beteckning, kö-
eringsvärde, delvärde och beskall-     peskilling,     taxeringsvärde,    del-
ningsnatur för faslighel som ägs el-     värde,   beskallningsna';ur,   typ av
ler innehas av personen, andelens     fång och tidpunkt förfånget för fas
storlek om   fastigheten   har flera     tighel som ägs eller innehas av per
ägare saml sådan uppgift om fas-      sonen, andelens storlek om fastig-
tigheten som behövs för bedömning     heten har fiera ägare, sådan uppgift
huruvida   inkomsl   av   fastigheten     om fasligheten som behövs för be
skall beräknas med tillämpning av     dömning huruvida inkomst av fas-
24§ 2 mom. kommunalskalielagen     tigheten     skall     beräknas    med
(1928:370) och uppgifl om intäkt      tillämpning av 24 § 2 mom. kom-
som har beräknats med lillämpning     munalskattelagen   (1928:370)   och
av nämnda lagrum samt övriga upp-     uppgifl om intäkt som har beräk-
gifier som behövs för beräkning av      nåls med lillämpning av nämnda
slatlig fastighetsskatt.                          lagrum, övriga uppgifter som be
hövs    för   beräkning   av    slallig
fastighetsskatt samt uppgift som
behövs för värdering av boslad på
faslighel.

14. Uppgift om tid och arl för planerad eller pågående revision saml
beskailningsperiod och skaiieslag som denna avser saml uppgift om tid för
planeral taxerings- eller mervärdeskaltebesök eller annal sammaniräffan-

Prop. 1984/85:108 17

de enligt 31 S 2 mom. tredje styckel taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskall.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16. Uppgifl om bruttointäkt av tjänst och dennas fördelning på olika kategorier av tjänsl samt summan av avdrag från intäkten och dennas fördelning på koslnader för resor mellan bostad och arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidan.

17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.

18. Uppgift angående varulager, resultat av brultovinslberäkning, annan beräkning av relationstal eller liknande, nettointäkt eller underskott av förvärvskälla med angivande av den del därav som belöper på delägare, skönsmässig beräkning, belopp som under beskattningsåret har stått till förfogande för levnadskostnader, varuultag, lolala bilkostnader samt privat andel därav, bilförmån, bostadsförmån eller annan sådan förmån, avsättning till fond, investeringsreserv eller liknande, insättning på skogskonto eller liknande, nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning med högsla möjliga belopp, dock endast uppgift om alt här angivet förhållande föreligger och om belopp, procenttal eller årtal.

19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonels registreringsnummer, märke, lyp och årsrnodell.

20. Uppgifl för beräkning av skallereduktion för fackföreningsavgifl.

21. Uppgij) om bosäliningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland.

lOS"

Terminalålkomst lill uppgifter i register enligt denna lag får finnas endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigl som anges i andra-femle slyckena.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet får ha lerminalålkomsl lill uppgifter som avses i 5 och 6§§, 7§ 1-6, 9, 13, 15 och 17 saml de uppgifier därulöver som behövs för uifärdande av skattsedel och dubbleltskatlsedel.

Länsstyrelse och lokal skatte- Länsstyrelse och lokal skatte
myndighet får vidare ha lerminalål- myndighet får vidare ha terminalåt
komst till uppgifter som avses i 7§ komst till uppgifter som avses i 7§
7, 8, 10-12, 14, 18 och 20 och som 7, 8, 10-12, 14, 18, 20 och 21 och
hänför sig till länet. som hänför sig lill länet eller gäller

skatlskyldig som laxeras i länet.

Riksskatteverket får ha terminal- Riksskatteverkel får ha terminal
ålkomst till uppgifter som avses i 5 åtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6§§ samt 7§ 1-15, 17, 18 och och 6§§ samt 7§ 1-15, 17, 18, 20
20. ■ och 27.

Kronofogdemyndighet får ha lerminalålkomsl till det cenirala skatteregistret i fråga om uppgifter enligt 5 och 6§§ samt 7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva ålgärder får vidare ha sådan lerminalålkomsl i fråga om uppgifter enligt 7§ 7, 8, 12 och

•* Senaste lydelse 1984: 1057.

2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 108

Utan hinder av vad smii iir föreskrivet i annan lag får från regisler enligt denna lag uppgifl som avses i 5 § Jörsta stycket 1. 2 och 7 och öH jörsia styckel I och 2 saml uppgift om slag av näringsverksamhet och om beslut om likvidation eller konkurs lämnas ut till enskild om del inte av särskild anledning kan antas att den registrerade eller någon honom närstående lider incii om uppgiften röjs.

Från regisler enligt denna lagfar Ulan hinder av vad som är jöreskri-vei i annan lag lill enskild lämnas Ul nedan angivna uppgifier. om del inle (IV särskild anledning kan aulas all den regisirerad.:' eller någim honom iiårslående lider men om uppgiften riijs.

De uppgifier som far lämnas ut är

1. uppgift som avses i 5 i) Jörsia slyckel 1, 2 eller 7,

2. uppgift som avses i 6 § första styckel I eller 2.

3. uppgift om slag av närings-verksaintiel eller ont beslut om likvidation eller konkurs samt

4. uppgift om registrering av
skyldighet all inbetala innehållen
preliminär A-skaii eller arbetsgi
varavgift.

Prop. 1984/85:108 19

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden 1. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om avräkning vid återbetalning av skatt

1 Inledning

Flertalet författningar på skalle- och avgiftsområdet innehåller beslämmelser om i vilka fall ell inbetalt skattebelopp skall återbetalas till den skattskyldige resp. till den som är avgiftsskyldig. Återbetalning skall bl. a. ske om en skallskyldig har betalat preliminär skall som översiiger den slutliga skatten. Återbetalning skall också ske om den skaltskyldige eller avgifisskyldige fått sin belalningsskyldighel nedsatt eller befriats från denna på grund av exempelvis ändrad taxering eller rättelse av felaktig debitering eller kreditering. I anslutning lill återbetalningsbestämmelserna finns i regel också föreskrifter om atl det belopp som skall återbetalas (restituUonsfordringen) skall eller får las i anspråk (avräknas) för betalning av vissa skatte- och avgiflsskulder som den återbetalningsberältigade kan ha. 1 några författningar uttrycks detta så atl den skallskyldige inle har rätl att få ul mer av restituUonsfordringen än som återstår sedan skulden betalts. De skatte- och avgiftsfordringar för vilka avräkning på detta säll skall eller får ske är enligi föreskrifterna i huvudsak av samma slag som den skall eller avgifl som skall reslilueras. Enligt vissa författningar kan dock avräkning också ske mellan olika medelsslag.

Del här angivna avräkningssysiemet skall inle förväxlas med det allmänna kvittningsförfarande enligt vilket en gäldenär under vissa förutsättningar får betala en skuld genom atl kvitta den mot en fordran som han har på borgenären. Avräkning kan sägas vara ett speciellt kvittningsförfarande med delvis andra rättsverkningar än kvittningen. Till avräkningens innebörd återkommer jag i del följande.

Numera torde den allmänt rådande uppfattningen vara att staten inte kan

Prop. 1984/85:108 20

ta en skatte- eller avgiftsrestituiion i anspråk genom kvittning och att ett avråkningsfört"arande får användas bara i den mån uttryckliga bestämmelser medger della.

Under de senasle åren har från olika håll förts fram krav på att möjlighelerna att få in skaller och avgifier skall förbättras genom införandet av en möjlighet till "generell kvittning". Justitiekanslern (JK) tog för övrigt redan år 1973 i en skrivelse till finansdepartementet (Dnr 159/73) upp vissa frågor om indrivning av skatter och avgifter hos belalningsskyldig som har tillgodohavande hos statsverket i form av överskjutande preliminär skau. Frågorna hade aktualiserats i ett av JK pröval ärende. Enligi JK; s mening tydde i ärendel inhämtade yttranden på atl del förelåg ett inle ringa prakiiskl behov av vidgad möjlighet lill avräkning. Enligt JK hade bl.a. den moderna dalaiekniken accentuerat behovel av en översyn av bestämmelserna.

En viss utvidgning av möjligheterna till avräkning har också genomförts på senare lid. nämligen när det gäller återbetalningar av mervärdeskatt (SFS 1983:76). Iprop. 1982/83:84 angav jag all denna uividgning var att se som ett steg i avvaklan på resultatet av de överväganden om en generell avräkningsrätl på skatte- och avgiftsområdet som pågick inom regeringskansliet.

1 en departementspromemoria. (Ds Fi 1983:24) Avräkning vid återbetalning av skall m.m., har därefier lagts fram förslag som syftar lill en väsentlig uividgning av det allmännas möjligheter lill avräkning från belopp som skall ulbelalas enligt olika skatte- och avgiftsförfattningar. Promemorian innehåller förslag till en ny lag om avräkning vid återbetalning av skall m. m. och till följdändringar i en del lagar. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dels de i promemorian framlagda lagförslagen som bdaga I, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2982/83).

Jag avser nu alt ta upp frågan om lagsliflning på grund av promemorieförslaget. 1 det följande kommer jag först att redogöra for nuvarande avräkningsbestämmelser på skatte- och avgiftsområdet. 1 anslulning lill denna redogörelse kommer jag också att redovisa huvuddragen i promemorians förslag.

2 Nuvarande avräkningsbestämmelser

2.1 Uppbördslagens avräkningsbestämmelser

I uppbördslagen (1953:272, UBL) finns beslämmelser om återbetalning i bl.a. 68 § 1 och 2 mom. Sådan återbetalning ankommer på länsstyrelse. I

Prop. 1984/85:108 21

68 § 3 och 4 mom. ges sedan bestämmelser om att den ålerbetalningsberätligade endast har rätl atl få ut vad som överstiger vissa närmare angivna obetalda skattebelopp, medan återstoden skall goltskrivas honom lill betalning av de obetalda skatterna. Enligt 4 mom. skall sådan avräkning göras också från ränta som den skattskyldige är berättigad lill enligi 69 § I mom. (ränla på överskjutande preliminärskalt). Enligt vad som föreskrivs i 68§ 5 mom. skall beslämmelserna i 3 och 4 mom. ha motsvarande lillämpning då den återbelalningsberältigade skall belala sjömansskall eller bevillningsavgift för särskilda förmåner och rättigheter eller kupongskatt. 1 75 a § UBL föreskrivs vidare atl en arbetsgivare, som är berättigad all återfå för arbetstagare erlagd skall men som samtidigt slår i skuld för restförd skall eller arbetstagares skalt. för vilken han har blivit ålagd betalningsskyldighet, endast har rätl att få ul vad som överstiger det obetalda skattebeloppet.

Det bör nämnas att avräkning inle skall göras vid alla ulbelalningar enligt UBL. Fordran på skallebelopp som skall överföras till främmande stal enligt 69 a § första eller andra stycket kan sålunda inle tas i anspråk genom avräkning. Överföringen är etl särskilt uppbördslekniskl inslitul och innebär inle någon reslilulion lill den skallskyldige (se prop. 198.3/84:58 s. 33 0. Sådan reslitulionsränta som enligi 69a § tredje styckel skall beräknas på del överförda beloppet skall emellertid ulbelalas lill den skaltskyldige. Det finns dock inle någon beslämmelse enligi vilken den skallskyldiges fordran på ränta skall las i anspråk genom avräkning.

2.2 Avräkningsbestämmelser i andra författningar

Vid återbetalning av bevillningsavgift, sjömansskall och kupongskatt skall - enligt bestämmelser i 5 § I mom. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rälligheter, 36 § I mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt och 27 § kupongskaltelagen (1970:624) - de nyss nämnda avräkningsbeslämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UBL äga motsvarande lillämpning. Vid återbetalning av sjömansskatt skall della dock endasl gälla i den omfallning riksskalieverkei (RSV) beslämmer. RSV har i enlighet härmed den 13 mars 1973 beslutat alt beslämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UBL bör äga motsvarande tillämpning vid reslilulion av sjömansskatt översligande I 000 kr.

1 32§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (AVGL), i 8 kap. 76 § studiestödslagen (1973: 349) och i 20 § lagen (1982; 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersältningar (AUL) finns avräkningsbestämmelser som är utformade på ungefär samma sätt som bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UBL. I enlighet med mitt förslag i prop. 1982/83:84 (SkU 1982/83:20 och SFS 1983:76) finns en liknande avräkningsbestäm-melse numera också i 49 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML).

Prop. 1984/85:108 22

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1983/84: 167, SfU 28, rskr 369) att AVGL skall upphävas den 1 januari 1985 och ersättas av en ny lag (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Den nya lagen innehåller en avräkningsbestämmelse (25 §), som också den är uiformad ungefär på samma sätt som UBL; s avräkningsbestämmelser.

Gemensamt för de nämnda avräkningsbeslämmelserna i UBL och andra författningar är alt den skatl- eller avgiftsskyldiges rätt all ålerfå det belopp som skall reslilueras - med någol varierande ordalag - begränsas så alt han bara har rätl alt ålerfå vad som översiiger de närmare angivna obelalda skatterna eller avgifterna. Elt annat gemensamt drag är att avräkningen i princip framstår som obligatorisk, dvs. alt reslilulionsmyndighe-ten är skyldig all verkställa avräkning. Det finns emellertid också avräkningsbestämmelser som utformats på annat sätl.

Till en början kan nämnas en avräkningsbeslämmelse som visseriigen inle lagits in i skattelag men som dock avser avräkning från återbetalning av skatt, nämligen 8 § bötesverkställighelslagen (1979: 189). Paragrafen avser fall då den bölfällde har fordran enligi 68 § I eller 2 mom. eller 69 § 1 mom. UBL på överskjulande skatl eller ränla på sådan skall och anger att böterna i sådant fall fär avräknas på den bölfälldes fordran i den ordning som föreskrivs i 68 § 4 mom. första styckel UBL. Av I § bcitesverksläl-lighetslagen följer all inle bara böler ulan även vile och sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighel omfattas av av-räkningsbestämmelsen. 1 68 § 5 mom. UBL finns en hänvisning Ull avräk-ningsbestämmelsen i bötesverkställighelslagen. Denna avräkningsbeslämmelse avviker från de förul nämnda på det sättet atl avräkningen inle framstår som obligalorisk.

I lullförfattningarna finns också avräkningsbestämmelser som inle framstår såsom obligatoriska. Enligt 22 § tullagen (1973:670)/år sålunda, vid återbetalning till den tullskyldige, avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att eriägga lill tullverket. På tullområdet skiljer man mellan sådan återbetalning enligt lullagen och tullrestitution enligt tullförordningen (1973:979). Tullrestitution kan efter ansökan medges bl. a. för förlullad vara som har använts för tillverkning av exportvara som ulförts ur landel. Tullförordningen innehåller inle någon avräkningsbestämmelse, men i 19 § tullstadgan (1973:671) föreskrivs att avdrag vid tullrestitution/år göras för tull, annan avgift, ränta eller restavgift som sökanden har att eriägga till tullverket.

I andra författningar finns avräkningsbestämmelser som visserligen framstår såsom obligatoriska men som ändå utformats på etl annal sätt än det som använts i UBL. Etl exempel på detla är 30 § andra stycket vägtrafikskatlelagen (1973:601, VSL). Där föreskrivs att vid iiterbetalning av skatt skall avräknas endast sådan lill betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatt som ej eriagts, restavgift som belöper på sådan skatl samt sådan avgift enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av väglrafikskall.

Prop. 1984/85:108 23

Den av riksdagen nyligen (prop. 1983/84:71. SkU 22, rskr 145) antagna lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) gäller för skaller och avgifter som las ul enligt vissa i lagen närmare angivna författningar, som rör s. k. punktskatter saml prisregleringsavgifter och en del andra avgifier. I 5 kap. 6§ LPP finns bestämmelser om alerbeialning och annan ulbelalning och enligt 5 kap. 7 § samma lag skall före ulbelalning avräknas skall för vilken den skallskyldige står i skuld hos beskattnings-myndigheten. Då LPP Irädde i krafl den 1 juli 1984 upphörde lagen (1959; 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (LEK) all gälla. Enligt LPP: s övergångsbestämmelser skall den upphävda lagen dock fortfarande gälla i vissa hänseenden, bl.a. i fråga om skall enligt lagen (1983:219) om lillfällig vinstskall. LPP: s beslämmelser gäller inte för sådan skall. I 29 § LEK ges inledningsvis vissa bestämmelser om återbetalning av skall och därefier föreskrivs i fjärde slyckel, alt avdrag vid återbetalning skall göras för vad den skallskyldige inle eriagl av förfallel skattebelopp jämte ränla. som beskaliningsmyndigheten har all uppbära.

Del kan lilläggas alt del inle bara är skalle- och avgiflsförfaltningarna som innehåller avräkningsbestämmelser. Jag skall här bara nämna en avräkningsbeslämmelse som har viss anknylning lill avgiftsområdet. Vad jag syftar på är avräkning från sådan s. k. skrolningspremie, som enligi 4 § bilskrolningslagen (1975:343) i regel ulgår om ell fordon avregislreras enligi bilregislerkungörelsen på grund av skrolningsinlyg. Premien betalas till den som vid avregistreringen är antecknad som ägare i bilregistret och utbetalningen sker i regel genom automatisk databehandling på grundval av uppgifier i bilregistret ulan alt beslut meddelas. Enligt 21 § bilskrot-ningsförordningen (1975:348) skall vissa skaller och avgifter, som hänför sig till den bil för vilken premien utgår, avräknas från premien. Den som anser alt skall eller avgift oriktigt avräknats får inom viss tid påkalla beslut hos länsstyrelsen om ulbelalning av premien. Beträffande de skrolningsav-gifter som skall eriäggas enligt 9§ bilskrolningslagen är LPP:s förul nämnda återbetalnings- och avräkningsbestämmelser lillämpliga.

Jag vill också nämna alt del finns skalleförfallningar som hell saknar beslämmelser om avräkning. Ell exempel på della är lagen (1976:339) om saluvagnsskalt. Vid återbetalning enligt 5 § denna lag kan någon avräkning alltså inle göras. Dessutom innehåller en del punklskalteförfallningar regler om särskilda ålerbelalningar och andra ulbelalningar, på vilka LPP: s ålerbetalnings- och avräkningsbeslämmelser inle är lillämpliga. 1 regel saknas också särskilda beslämmelser om avräkning från sådana ulbelalningar. I 61 § lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt föreskrivs atl, om dödsbo eller skatlskyldig har rätt att återfå betalad skatt, skall skattebeloppet ålerbelalas i den ordning som är föreskriven i UBL i fråga om reslilulion av skatl. Ålerbelalningen ankommer på länsslyrelser-na. Denna hänvisning lill UBL:s reslilutionsbeslämmelser lorde emellertid inle inbegripa reglerna om avräkning. Enligi lagen (1984:404) om siämpel-

Prop. 1984/85:108 24

skall vid inskrivningsmyndigheter, som Irädde i kraft den 1 juli 1984 och som delvis ersatte slämpelskallelagen (1964:308), skall alerbeialning av skatl ankomma på inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lagen innehåller inle några beslämmelser om avräkning. Slämpelskallelagen ersattes i övrigt av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aklier. 1 den lagen finns inle några bestämmelser om återbetalning eller avräkning, men LPP:s beslämmelser härom är lillämpliga.

2.3 Avräkning mellan olika medelsslag

Som jag inledningsvis nämnl är skalle- och avgiftsförfallningarnas avräkningsbestämmelser utformade så att avräkning skall - eller får — göras i huvudsak endast för fordringar på skatt eller avgift av samma slag som den skall eller avgifl som skall reslilueras. Som redan frameåtl medger beslämmelserna dock i viss, skiftande utsträckning även avräkning mellan olika medelsslag. Vid återbetalning av skatt enligt UBL görs avräkning således inle bara för fordran på skatt enligt UBL utan också för fordringar pä sjömansskatt, bevillningsavgift och kupongskatt saml för böter, viten och sådan särskild rättsverkan av brott som innefallar belalningsskyldighel. I sammanhängd bör också uppmärksammas alt begreppet skatt enligt UBL i sig innefattar etl fiertal olika skatter och avgifier. nämligen (enligt 1§ första stycket UBL) statlig inkomstskatt, staUig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skatteUllägg och förseningsavgifl enligt taxeringslagen (1956:623) saml vinstdelningsskaU.

I övrigt gäller följande. Vid återbetalning av bevillningsavgift, sjömansskatt eller kupongskatt görs avräkning inle bara mot skatt av samma slag utan också mot skatt enligt UBL. Återbetalning av vägtrafikskatt avräknas bara mol fordringar på väglrafikskall och på vissa avgifter enligt bilregisterkungörelsen. Vid ålerbäring av sludiemedelsavgifier enligt 8 kap. 74 eller 75 § studiestödslagen avräknas bara fordringar på vissa avgifter enligt lagen. Vid återbetalning av arbelsgivaravgifter enligt AVGL avräknas likaledes endasl fordringar på arbelsgivaravgifter. Enligi USAL. som träder i kraft den 1 januari 1985, skall avräkning emellertid också göras för allmän löneavgift enligt I § lagen (1982; 423) om allmän löneavgift, för skalt enligt UBL och för mervärdeskatt.

Vid återbetalning enligt 20 § AUL eller 49 § ML görs också avräkning för fordringar på mervärdeskatt, skall enligt UBL. arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter och avgifl enligt lagen om allmän löneavgift.

Vid återbetalningar av punktskatter m. m. enligt LPP görs avräkning för skatt för vilken den skaltskyldige slår i skuld hos beskaliningsmyndigheten. Detta innebär all avräkning från alerbeialning av en viss punklskalt

Prop. 1984/85:108 25

kan göras för betalning av fordringar på alla de skatter eller avgifter, som den restituerande beskattningsmyndigheten, t.ex. RSV, har att uppbära. LPP innefattar således en ganska omfatlande möjlighel atl avräkna återbetalning av viss skatl eller avgift mot fordran på annan skatt eller avgift.

Återbetalning enligt lullagen avser inle bara tull utan också skatt och annan införselavgift som erlagts till lullmyndighel. Vid återbetalningen får avdrag, som redan nämnts, göras för tull och avgift, varmed också förstås skatt, som den lullskyldige har alt eriägga till tullverket. Vid tullrestitution får avdrag också göras för tull eller annan avgift, inklusive skatt, som skall erläggas till tullverket. Vid tullverkets utbetalningar får avräkning således göras mellan olika slags tullar, skatter och avgifter som tullverket har att uppbära.

Enligt vad nu sagts är avräkning mellan skatter och avgifter av olika slag alltså medgiven i viss ulslräckning. Därtill kommer att vad som får avräknas från olika reslitutioner oftast inle bara är vissa särskilt angivna fordringar på skatt eller avgift. Dessutom får avräkning i regel ske för betalning av ränior, restavgifter och andra avgifter som hänför sig till den fordran som skall belalas genom avräkningen.

2.4 Avräkning innan statens motfordran förfallit till betalning?

En förutsätining för att statens fordran på skatl eller avgifl skall få räknas av från ett belopp som skall återbetalas är ofta atl statens fordran (motfordringen) är förfallen lill betalning. Vad nu sagls gäller sålunda i fråga om avräkning enligi 29 § LFK, 8 kap. 76 § studiestödslagen, 22 § tullagen och 30 § VSL. Det gäller också i fråga om avräkning enligt 49 § ML från återbetalning av mervärdeskatt mot fordran på skatl enligt UBL, arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter eller avgift enligt lagen om allmän löneavgift. Delsamma gäller vid avräkning enligt 68 § 4 mom. första stycket UBL, som avser avräkning mot den skattskyldige påförd skatt som inte betalts inom föreskriven lid.

Enligt några bestämmelser - 75 a § Qärde styckel UBL och 32 § första stycket AVGL - skall avräkningen avse restförda motfordringar, vilket innebär alt molfordringarna inte kan bli betalda genom avräkning så snart de förfallit ulan först vid en någol senare tidpunkt.

Avräkning enligt 8§ bötesverkställighetslagen av restitution enligt UBL mot böter m.m. kan inte ske förrän böterna lämnats för indrivning och detla får inle ske innan bötesdomen vunnit laga krafl eller innan slrafföre-läggande eller föreläggande av ordningsbol godkänts.

Enligt åtskilliga avräkningsbeslämmelser kan avräkning emellertid göras till betalning av motfordringar som ännu inle förfallit lill betalning. Till en början kan nämnas beslämmelserna i 68 § 4 mom. andra stycket första meningen UBL och 32 § andra styckel första meningen AVGL. enligt vilka avräkning görs för viss debiterad tillkommande skatl resp. avgift utan

Prop. 1984/85:108 26

något krav på att betalningstiden skall ha inträtt. Enligt 68 § 3 mom. UBL skall avräkning dessutom göras inte bara för debiterad skall utan också för skatl som bör debileras. Vidare föreskrivs i 49 § ML alt avräkning för betalning av fordran på mervärdeskatt skall göras om den skaltskyldige står i skuld för sådan skatt. Uttrycket "stå i skuld för" innefattar fastställd skatt även om den inle är förfallen Ull betalning.

I nu nämnda fall då avräkning kan göras innan motfordringen är förfallen till betalning rör det sig i huvudsak om avräkning mellan samma medelsslag. Det finns emellertid också exempel på avräkning mellan olika medelsslag redan innan motfordringen förfallit till betalning. Vid återbetalning enligt 20 § AUL skall således avräkning göras så snarl den återbetalningsberältigade står i skuld för skatt enligt UBL, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift eller allmän löneavgift. Uttrycket "slå i skuld för" används också i 5 kap. 7 § LPP och 125 § USAL.

Enligt vissa beslämmelser får en preliminär avräkning dessulom göras redan innan motfordringen ens faslställts. Enligt 68 § 4 mom. andra stycket andra meningen UBL får sålunda återbetalning av skatt i visst fall innehållas i avvaktan på alt tillkommande skatl påförs. Vidare föreskrivs i 32 § andra stycket andra meningen AVGL atl återbetalning av preliminär avgift under vissa förutsättningar får innehållas i avvaktan på atl tillkommande avgifl påförs.

Del finns vidare beslämmelser som medger avräkning för betalning av en motfordran trots atl anstånd med belalningen av denna beviljats. Sådana bestämmelser finns i 51 § andra stycket UBL och i 26 § iredje slyckel AVGL och de innebär alltså att avräkning får ske under anslåndsUden, dvs. före den tidpunkt till vilken förfallodagen framfiyttats genom an-ståndsbeslutet. Det kan tilläggas att fordringen inte får drivas in under anståndstiden.

Trots atl avräkning enligt nyssnämnda bestämmelse i UBL i princip får göras mellan skatt som skall återbetalas och skall för vilken belalningsan-stånd har medgells, görs enligt praxis (se anvisningarna i RSV Du 1975:8) inte avräkning mot skatt för vilken anstånd med betalningen har medgells på grund av all taxeringsbesvär m. m. har anförts. Avräkningsbeslämmel-sen i 5 kap. 7 § LPP har utformats i överensstämmelse med denna praxis (se prop. 1983/84:71 s. 102) och innebär alltså att skattebelopp som den skattskyldige fått anstånd med atl belala skall avräknas, såvida anståndet inte beviljats med anledning av den skattskyldiges besvär över beslut om skatten.

2.5 Avräkningsförfarandet

Enligt de olika avräkningsbeslämmelserna i skatte- och avgiftsförfatl-ningarna är det regelmässigt den återbetalande myndigheten som har att verkställa avräkningen, som ju är ett led i förfarandet vid återbetalningen.

Prop. 1984/85:108 27

Länsstyrelserna svarar således för återbetalning och avräkning enligt UBL, ML, AUL och lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. RSV svarar för avräkningen enligt kupongskattelagen liksom - i den mån verket är beskattningsmyndighei - enligt LPP. 1 de fall då statens jordbruksnämnd är beskattningsmyndighet svarar nämnden för avräkningen vid återbetalning enligt LPP. Riksförsäkringsverket (RFV) svarar för avräkningen vid återbetalningen av arbetsgivaravgifter enligt AVGL men enligt USAL är del länsstyrelserna som skall ha hand om återbetalningen och avräkningen. Pä tullområdet ombesörjs återbetalning och därmed också avräkning av generaltullstyrelsen. Centrala studiestödsnämnden svarar för återbäring och avräkning enligt studiestödslagen. 1 fråga om vägtrafikskatt är länsstyrelse beskattningsmyndighet, men återbetalning verkställs av trafiksäkerheisverket för beskattningsmyndighetens räkning. Vid sådan återbetalning görs avräkning automatiskt. Länsstyrelse kan emellertid också besluta om avräkning; se närmare RSV: s anvisningar (RSV Iv 1983:2) om återbetalning av vägtrafikskatt samt om avräkning av vägtrafikskatt och vissa avgifier.

Åven om det sålunda i princip är den restituerande myndigheten som verkställer avräkningen, förutsätter denna ofta att restitulionsmyndighelen på elt eller annal sätl kommunicerar med kronofogdemyndigheten. En sådan kommunikation kan vara nödvändig för att restitulionsmyndighelen skall få kännedom om sådana för indrivning överlämnade avräkningsbara motfordringar som avser andra medelsslag än del som skall reslilueras. Även när det gäller avräkning mot en för indrivning överlämnad fordran avseende samma medelsslag som del som skall restitueras, krävs oftasl kommunikation med kronofogdemyndigheten för att restitulionsmyndighelen skall få kännedom om vad som alltjämt är obetalt av den för indrivning överlämnade fordringen. På grund av delta finns del i en del författningar föreskrifier om kommunikalion mellan restitulionsmyndighelen och kronofogdemyndighelen. 1 32 S tredje slyckel AVGL föreskrivs sålunda all RFV till kronofogdemyndigheten skall lämna uppgift om arbetsgivare som är berättigad atl ålerfå erlagd avgifl. Vidare föreskrivs i 44 § första styckel uppbördskungörelsen (1967:626) atl länssiyrelsen skall lämna kronofogdemyndighelen uppgift om överskjutande preliminär skall enligt skallsedel på slutlig skalt för skattskyldig med skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten; i paragrafens andra stycke ges ytterligare föreskrifter om kommunikalion mellan myndigheterna. När del gäller annan reslilulion enligi UBL än sådan som avser överskjulande preliminär skatl enligt skattsedel på slutlig skatt föreskrivs i 48 S uppbördskungörelsen att det i den ordning och omfattning som RSV bestämmer skall undersökas om den resiilutionsberättigade har skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten. 1 av RSV utfärdade anvisningar (RSV Du 1981: 13 och 1981:20) finns närmare bestämmelserom kommunikationen mellan skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Det kan tilläggas att förfa-

Prop. 1984/85:108 28

randel vid återbetalning av överskjutande preliminär skall bygger på användning av automatisk dalabehandling (ADB).

I förarbetena till de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i 49 § ML (prop. 1982/83:84 s. 40) förutsattes kommunikalion mellan länsstyrelsen såsom restitutionsmyndighet och kronofogdemyndighelen. Beslämmelser härom finns i av RSV utfärdade föreskrifier och anvisningar (RSV lm 1983:2). Förfarandet bygger på ADB-användning.

Utan att det finns författningsbestämmelser härom föregås FlSV;s återbetalningar av kupongskatt och verkets utbetalningar på punktskatteområdet också av kommunikation med kronofogdemyndigheterna. FiSV underrättar således regelmässigt vederbörande kronofogdemyndighet om utbetalningar avseende belopp om minst 300 kr.

I och med att kronofogdemyndigheten underrättas om förestående återbetalningar eller andra utbetalningar bereds kronofogdemyndighelen inle bara tillfälle att till restitulionsmyndighelen anmäla sådana för indrivning överlämnade fordringar som skall eller får avräknas från restiiulionsford-ringen. Dessutom får kronofogdemyndigheten möjlighet att ta reslilulions-fordringen i anspråk genom utmälning tili betalning av fordringar i såväl allmänna som enskilda mål. Vad som kan omfattas av en utmÉitning av en restitutionsfordran är dock endasl vad som eventuellt återstår efler föreskriven avräkning. Detta innebär med andra ord att staten i den utsträckning som avräkningsbeslämmelserna medger får företräde framför övriga borgenärer lill betalning ur den tillgång som en reslilulionsfordran ulgör för den äterbetalningsberättigade. Vad som eventuellt återstår efler föreskriven avräkning kan dock inte alltid las i anspråk genom utmätning. Vissa restiiutionsfordringar, t. ex. fordran på överskjulande ingående mervärdeskatt (49 § femte stycket ML), får nämligen inle utmätas.

Åven i sådana fall där kronofogdemyndighelen enligt vad nyss sagts medverkar i avräkningsförfarandet är det restitulionsmyndighelen som svarar för avräkningen, vilken betraktas som en renl administrativ åtgärd (jfr Jö:s ämbetsberättelse 1960 s. 288, 1962 s. 461 och 1974 s. 442). Detla har framför allt betydelse om den som utsatts för en avräkning är missnöjd och vill överklaga avräkningsåtgärden. Trots atl avräkningen ofta innebär att restitutionsfordringen tas i anspråk för betalning av fordringar som är överlämnade lill kronofogdemyndigheten för indrivning, är avräkningen inte en sådan exekutiv åtgärd som skall överklagas lill hovräli: och högsla domstolen enligt besvärsreglerna i utsökningsbalken (UB). Avräkningen ankommer på restitulionsmyndighelen som ell led i ålerbelalningen och den som ar missnöjd med avräkningen kan besvära sig i den ordning som gäller för överklagande av myndighetens beslut om alerbeialning. Besvär över restitutionsmyndighelernas ålerbetalningsbeslut prövas i regel av kammarrätt och kammarrättens beslut får överklagas hos regeringsrällen. En länsstyrelses beslut om återbetalning av mervärdeskall - och om avräkning vid sådan alerbeialning - överklagas dock hos RSV och RSV:s beslut får inte överklagas.

Prop. 1984/85:108 29

Det kan lilläggas att riksrevisionsverket (RRV) i meddelande 1968-11-05 nr 1:35 uttalat, alt avräkning (kvittning) mot överskjutande preliminär skatt är ett led i förfarandet vid restitution av skatt, som det enligt 68 § UBL ankommer på länsstyrelsen atl verkställa, att besvär över länsstyrelsens beslut i restiluUonsärenden får föras i sista hand hos regeringsrätten samt au RRV ansett atl besvär över avräkning mol överskjulande skatl bör prövas av länsstyrelsen som en framställning från den skaltskyldige om restitution av skatt.

I anslutning till vad i det föregående sagts om kommunikation mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten vill jag framhålla att avräkning enligt de nu gällande avräkningsbeslämmelserna görs ulan föregående kommunikalion med den reslitutionsberälUgade, dvs. ulan att denne fått tillfälle alt yttra sig över frågan om avräkning. Ofta har denne inte ens fått kännedom om sin restitutionsfordran, när frågan om avräkning uppkommer.

3 Promemorians förslag

I promemorian föreslås en väsenllig uividgning av möjligheterna atl la skatte- och avgiflsresiitutioner i anspråk genom avräkning. Enligt promemorian bör den utvidgade avräkningsrälten inle regleras genom särskilda beslämmelser i de olika författningar som innehåller reslilutionsbeslämmelser. Del föreslås i stället all det utvidgade avräkningsförfarandet regleras genom en särskild lag, lagen om avräkning vid alerbeialning av skall m.m. Det föreslås atl nuvarande avräkningsbestämmelser i princip skall slå kvar, vilket medför en i viss mån dubblerad reglering av avräkningsförfarandet. Den föreslagna lagen innefattar därför beslämmelser som reglerar konkurrensen mellan denna lag och andra avräkningsbeslämmelser.

Enligt del framlagda lagförslagel skall ell flertal resUiuUoner på skalte-och avgiftsområdet tas i anspråk för avräkning mot sådana det allmännas fordringar mot den restitutionsberättigade som avses i I kap. 6§ andra styckel UB och som är överlämnade för indrivning. Della innebär att avräkningsförfarandel vad gäller molfordringarna anknutits till del i UB reglerade begreppel allmänt mål. Genom användningen av uttrycket "det allmänna" kommer inle bara slatliga utan också kommunala motfordringar att ingå i avräkningsförfarandet. Anknytningen till begreppel allmänl mål innebär att avräkningsrälten på moifordringssidan kommer alt vidgas utöver skatte- och avgiftsområdet främst så till vida att den även kommer all omfalla dels fordringar på böter, vilen och rällsverkansbelopp, dels vissa fordringar på rättegångs- och rältshjälpskoslnader.

Enligt promemorian vore del önskvärt om man även vad gäller restiiu-tionsfordringarna kunde knyta an lill begreppel allmänl mål, så atl man fick fullständig överensstämmelse mellan resiiiuiionerna och molfordring-

Prop. 1984/85:108 30

arna. Med hänsyn till intresset av atl det av lagen klart framgår vilka reslitutioner som skall tas i anspråk genom avräkning föresläs emellertid en annan lösning. Enligt 1 § i den föreslagna lagen skall lagen sålunda vara lillämplig - dvs. avräkning skall göras - vid återbetalning eller annan utbelalning av skalt. 1 lagförslaget (2§) preciseras detla ullryck främsl genom hänvisning till olika skatte- och avgiftsförfattningar. Förslagel innebär att de flesta restilutionerna på skatte- och avgiftsområdet skall tas i anspråk för avräkning. Utbetalningar av stöd och bidrag av olika slag samt andra lyper av utbetalningar utanför skatte- och avgiftsområdet föreslås däremot inte ingå i avräkningsförfarandel.

Enligt lagförslagel skall beslui om avräkning inle meddelas av reslitu-tionsmyndighelerna utan av kronofogdemyndigheterna och lagförslaget innehåller bestämmelser om vilken kronofogdemyndighet som skall vara behörig att beslula om avräkning. För atl kronofogdemyndighelen skall få möjlighel att i förekommande fall beslula om avräkning måste avräkningsförfarandet bygga på en skyldighet för restitutionsmyndigheten att underrätta kronofogdemyndigheten om förestående utbetalningar. Enligt promemorian bör förfarandet emellertid läggas upp så att avräkning inle fram-ivingas när fördelen med avräkningen inte slår i rimlig proportion lill koslnaderna för förfarandet, vilket exempelvis kan bli fallet när det är fråga om mindre belopp och särskilt om förfarandel inle är automatiserat. Enligt promemorieförslaget skall därför föreskrifier om i vilken ordning och omfallning som kronofogdemyndigheterna skall underrättas meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

Enligi promemorieförslagel (3 §) skall kronofogdemyndigheten, efter underrättelse från restitutionsmyndigheten, avräkna så myckel som behövs för betalning av det allmännas fordran och endasl vad som återstår därefter får betalas ut. Denna avräkningsbeslämmelse avses ha samma principiella innebörd som UBL:s avräkningsbeslämmelse och skall alltså innebära dels en begränsning av den skall- eller avgiftsskyldiges rätl till resUlulions-fordringen, dels all avräkning i princip är obligalorisk i de fall då kronofogdemyndigheten skall underrättas. Lagförslaget innehåller emellertid en bestämmelse (5 §) enligt vilken avräkning får underiåtas i vissa fall då anstånd med belalningen av det allmännas fordran beviljats. Dessutom föreskrivs att avräkning inle får göras för betalning av en preskriberad fordran.

Enligi promemorian torde avräkningsförfarandel, för alt del skall bli rationellt och lönsamt, i stor utsträckning komma att bedrivas med hjälp av ADB. Detta förhållande har emellertid inte ansetts behöva medföra att användningen av ADB regleras i den föreslagna lagen. De närmare övervägandena rörande användningen av ADB får enligt promemorian göras i ett senare skede, l.ex. i samband med behandlingen av skatteindrivningsutredningens betänkande (Ds Fi 1983:4) Utsökningsregisleriag.

Prop. 1984VJ5:108 31

1 promemorian förulsalls all kronofogdemyndighetens handläggning av etl avräkningsärende enligt den föreslagna lagen inle kommer all avse kronofogdemyndighelens exekutiva verksamhel och alt förvallningslagens (1971: 290) föreskrifter blir tillämpliga i fråga om förfarandet, om annal inte föreskrivs. Belräffande förfarandet föreslås den nya lagen emellertid innehålla en siirskild bestämmelse (7§), enligt vilken avräkning skall få göras Ulan alt den restituUonsberättigade i förväg underrättats om den föreslående avräkningen. 1 anslulning till denna bestämmelse föreslås en beslämmelse om atl underrättelse om verkställd avräkning skall sändas till den restitutionsberättigade. Enligt promemorian bör närmare föreskrifter om hur sådan underrättelse skall ske och vad den bör innehålla ges i en förordning angående tillämpningen av lagen. 1 en sådan förordning bör också ges föreskrifter om vad kronofogdemyndighetens beslui skall innehålla.

Vidare föreslås (8 S) att beslämmelserna i UB om besvär över utmätning i allmänhel skall ha molsvarande tillämpning i fråga om besvär över kronofogdemyndighets beslut om avräkning. Della innebär bl. a. alt avräknings-beslut får överklagas lill hovrätt och högsla domstolen. I anslulning därlill föreslås aU det allmännas lalan i mål om avräkning i hovrätt och högsta domstolen skall föras av RSV. Dessutom föreslås all kronofogdemyndighelens beslut om avräkning skall lända till omedelbar efterrättelse.

Konkurrensen mellan den föreslagna lagen och andra avräkningsbestämmelser föreslås reglerad genom två olika bestämmelser. Enligt den ena (3§ andra stycket) skall lagens bestämmelser träda i slället för andra lagbestämmelser om avräkning, i den mån de avser avräkning mol fordringar som är överlämnade för indrivning. All avräkning mot fordringar som är överlämnade för indrivning skall således göras av kronofogdemyndighet enligt den nya lagen. Den andra bestämmelsen (3 § tredje siyckel) innebär att en restitutionsfordran i första hand skall tas i anspråk för avräkning mol fordringar som inle är överlämnade för indrivning, dvs. av reslitutionsmyndigheten enligt de särskilda lagbestämmelser som medger sådan avriikning. Endasl om sädan avräkning inle skall göras eller om del efler sådan avräkning återstår något av restitutionsfordringen, kan avräkning enligt den föreslagna lagen komma i fråga.

1 promemorian föreslås också vissa av den nya lagen föranledda ändringar i ML, bötesverkställighelslagen, UBL och VSL.

4 Allmän motivering

4.1 Allmänna utgångspunkter

Det sammanlagda beloppet att indriva belräffande skaller och avgifier har ökal markanl under senare år. Bl. a. mol bakgrund härav har under de senasle åren förls fram önskemål om en "generell kviitningslag", vilken

Prop. 1984/85:108 32

skulle ge möjlighel all direkt ta olika slags statliga ulbelalningar i anspråk för betalning av mottagarens skatte- och avgiftsskulder. Det i departementspromemorian framlagda förslaget är mer begränsat. Det omfattar således i princip bara utbetalningar på skatte- och avgiftsområdet. Promemorieförslaget innefattar emellertid ändå en väsenllig uividgning av det allmännas nuvarande möjligheter atl få sina fordringar betalda genom avräkning från belopp som skall utbelalas enligi olika skatte- och avgiftsförfattningar. För del första blir det fler slag av restiiutionsfordringar som kan bli föremål för avräkning. För det andra ökas kretsen av motfordringar som beaktas. Vid avräkning enligt nuvarande bestämmelser kan sålunda en restitutionsfordran i princip tas i anspråk endast för betalning av fordran på skalt eller avgift av samma eller liknande slag som den skatt eller avgifl som skall restitueras. Enligt den i promemorian föreslagna lagen skall de i lagen avsedda resiitulionsfordringarna däremot tas i anspråk för avräkning mol alla sådana det allmännas fordringar som avses i 1 kap. 6§ andra styckel UB och som är överlämnade för indrivning.

Såväl promemorians förslag om alt de nuvarande avräkniiigsmöjlighe-terna skall utvidgas som huvudlinjerna i promemorians förslag till lag om avräkning vid återbetalning av skatt m. m. har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinslanser. Endast ett fåtal remissinslanser -bankinspektionen. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen och Svenska inkassoföreningen -har uttryckligen avstyrkt att promemorians förslag läggs lill grund för lagstiftning. En av dessa remissinstanser - bankinspektionen - har dock inte några principiella invändningar mot en utvidgning av det allmännas rätl lill avräkning ulan grundar sitt avstyrkande på att vissa frågor försl bör bli föremål för ytterligare utredning. Sveriges hantverks- och induslrior-ganisalion - Familjeföretagen har visserligen tillstyrkl en särskild avräk-ningslag men organisaiionen är negaliv lill den föreslagna utvidgningen av avräkningsförfarandel och anser att det av principiella skäl är felakligl alt staten ytterligare skall förbättra sin position som borgenär i konkurrens med övriga borgenärer. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har också uttalat sig för en särskild avräkningslag men anser atl det föreslagna tillämpningsområdet är alltför omfattande och att avräkning endasl bör få ske mellan fordran och skuld inom skatte- och avgiftsområdet.

Som jag nyss nämnl har bankinspektionen i och för sig inte någon erinran mot promemorians huvudprincip att slalen vid utbetalningar skall kunna göra avräkning mol fordringar på mottagaren av utbetalningen. Enligt inspektionen är del emellertid sannolikt atl ett myckel stort antal hell normala utbetalningar, mångdubbelt fler än dem som kan ifrågakomma för avräkning, fördröjs genom det föreslagna förfarandet. En sådan mera allmän fördröjning för avräkningskontroll skulle enligt inspeklionens mening kunna vålla allvarliga olägenheter för betalningsväsendet. Inspektionen pekar vidare bl.a. på de ränteföriuster som i vart fall mottagare av slörre statliga utbetalningar skulle göra.

Prop. 1984/85:108 33

Svenska bankföreningen har i sill remissyttrande instämt i vad bankinspektionen anfört om atl en mer allmän fördröjning för avräkningskontroll skulle kunna vålla allvarliga olägenheter för betalningsväsendet. Flera remissinstanser - generallullslyrelsen, RRV, lokala skallemyndigheten i Malmö, SAF, Sveriges industriförbund och LRF - har också framhållit viklen av alt restilutionerna sker med skyndsamhel och all avräkningsförfarandel inle medför fördröjning av utbetalningarna.

Med anledning av vad bankinspeklionen m. fl. remissinstanser anfört om fördröjning av utbetalningarna får jag för egen del framhålla följande. Införandet av etl ulvidgal avräkningsförfarande bör rimligen inte få medföra alt statens utbetalningar lill dem, som inte har några skulder för vilka avräkning skall göras, blir fördröjda i sådan mån atl det medför några olägenheter för dem. Vad gäller restiiutionsfordringar som inle löper med ränla, t.ex. fordran på återbetalning av mervärdeskatt, är det givelvis särskilt angelägel atl utbetalningarna inte fördröjs genom avräkningsförfarandet. Enligt vad som framgår av RSV:s och skatteindrivningsutredningens remissyttranden är del emellertid möjligt alt ordna den för ett avräkningsförfarande nödvändiga kommunikationen mellan utbelalningsmyn-digheterna och kronofogdemyndigheterna så att de ulbelalningar, som inle blir föremål för avräkning, inte behöver bli fördröjda. Om den utbetalande myndighetens regisler förs med ADB kan det av kronofogdemyndigheterna använda s. k. REX-syslemel nämligen fortlöpande lämna uppgift Ull den utbetalande myndigheten om vilka personer som är gäldenärer. Detta innebär att denna myndighets utbetalningar lill dem som inte är gäldenärer kan ske utan någon som helsl fördröjning. Endasl i de fall då ulbelalning skall göras till någon som är gäldenärsmarkerad i myndighetens register krävs yllerligare kommunikalion med kronofogdemyndighelen för genomförande av avräkningen. Om denna görs med användning av ADB, kan belopp som eventuellt återstår efler avräkningen enligt vad RSV uppger utbetalas med endast någon dags fördröjning. Enligt vad jag inhämtat används den nu beskrivna metoden sedan någon lid vid avräkning enligt 49 § ML från återbetalning av mervärdeskall.

I den mån kommunikationen mellan de utbetalande myndigheterna och kronofogdemyndigheterna ordnas enligt den nyss beskrivna metoden, behöver avräkningsförfarandet inle medföra de av bankinspeklionen befarade olägenheterna. Metoden förutsätter dock aU utbetalningsmyndighetens register förs med ADB. Åven på områden där metoden inte kan eller bör användas bör det emellertid enligt min mening finnas möjligheter att praktiskt ordna en avräkningskontroll på sådant sätl att utbetalningarna till dem som inte är gäldenärer inte blir fördröjda i någon nämnvärd grad.

Jag vill tillägga att redan tillämpningen av de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i stor utsträckning förutsätter att reslitutionsmyndigheten innan en utbelalning görs undersöker huruvida den betalningsberättigade är restförd hos kronofogdemyndigheten för vissa närmare angivna skatter 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 108

Prop. 1984/85:108 34

eller avgifter. 1 den del promcmorielörslagel inte innebär annat än att denna kontroll måste utvidgas till att avse åven andra det allmännas motfordringar medför det föreslagna avräkningsförfarandet uiivelvis inte någon ytterligare fördröjning av utbetalningarna. Införandet av ett utvidgat avråkningsförlärande kan tvärtom länkas medföra alt utbetalningarna påskyndas, eftersom del påkallar en viss översyn av de nu gällande ruUnerna för kommunikationen mellan utbetalningsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Därvid ges det tillfälle att förbättra rutinerna.

Enligt min mening bör det således i och för sig vara möjligl att införa etl utvidgat avräkningsförfarande i enlighet med vad som föreslås i promemorian utan all della behöver medföra någon fördröjning av utbetalningarna till dem som inte har några skulder till det allmänna.

Vad som i övrigt främst åberopats av de avstyrkande remissinstanserna år att ett genomförande av promemorieförslagel skulle innebära elt otillbörligt gynnande av staten på bekostnad av övriga borgenilrer som har fordringar gentemot en ålerbetalningsberälligad gäldenär. Föregen del får jag anföra följande.

Såsom anförts i promemorian har andra rättssubjekt än slalen i princip rått till kvittning oavsett huruvida motfordringen har någol samband med huvudfordringen och delta gäller även om den kvittande är eli; rälissubjekl med många förvaltningsgrenar och även om moifordringen hänför sig lill en annan förvaltningsgren än huvudfordringen. Mot bakgrund härav anser jag inle att den i promemorian föreslagna utvidgningen av sialens räll lill avräkning skulle innebära någol otillbörligt gynnande av slaten såsom borgenär. Förslagel innebär ju i denna del snarast alt slalen blir mer likställd med andra borgenärer. Såsom också anförts i promemorian - och i Svenska bankföreningens remissyttrande — får den nuvarande begränsningen av statens avräkningsrätl ses mot bakgrund av den rika differeniie-ringen på olika medelsslag, vilka administreras av från varandra skilda myndigheter. Därmed har del, så länge de olika myndighelerna inle haft dalorslöd i sin verksamhel, inle funniis prakliska möjligheter atl genomföra en mera allmän avräkning mellan fordringar och skulder som hänför sig lill skilda skatte- och avgiftsslag. Enligt min mening är frågan huruvida nuvarande avräkningsmöjligheter skall uividgas således lill slor del en praktisk fråga, dvs. en fråga huruvida det finns tekniska möjligheter att åstadkomma den erforderliga samordningen mellan å ena sidan ålerbelalningar av skaller och avgifier och å den andra sidan fordringar på skatter och avgifter av andra slag. Genom införandel av REX-syslemel, Ull vilkel samtliga kronofogdemyndigheter numera är anslutna, har del skapats möjligheter lill en sådan samordning som medger en uividgning av möjlighelerna lill avräkning vid återbetalningar och andra utbetalningar av skatter och avgifter.

En samordning av detta slag kan i sak sägas innebära all en skatl- eller avgiftsskyldigs konton hos myndigheterna i fråga om olika skatter och

Prop. 1984/85:108 35

avgifier ytteriigare kopplas samman så all de i princip bildar ett samlings-konto. Från ett sådani samlingskonto bör ulbelalning göras bara om del visar överskott. Ell sådant kan inte föreligga så länge den som kontot gäller slår i skuld för ett skatte- eller avgiftsbelopp.

1 sammanhanget vill jag ocjkså framhålla att en förbättring av statens rätl som borgenär måste ses mot den bakgrunden atl statens roll som borgenär i fråga om fordringar på skaller och avgifter avsevärt skiljer sig från den som föreligger på det civilrättsliga området. Sådana fordringar uppkommer nämligen i allmänhel ulan att slaten kan pröva gäldenärens kreditvärdighel eller ta säkerhet.

Jag vill också tillägga att en uividgning av avräkningsförfarandet enligt del i promemorian framlagda förslaget i vissa fall kan öka övriga borgenärers möjligheter att genom utmälning få beiall för sina fordringar. När den utbetalande myndighelen för avräkningsändamål måsle underrätta kronofogdemyndighelen får denna nämligen också möjlighet att, i den mån avräkning inte skall ske, ta restitutionsfordringen i anspråk genom utmätning för betalning av andra borgenärers fordringar, som är under handläggning hos kronofogdemyndighelen.

Jag har i etl tidigare lagstiftningsärende (prop. 1982/83:84 s. 38) framhållit alt det enligt min mening är mycket angeläget att uppbörden och indrivningen av skaller och allmänna avgifter förbättras och effektiveras och all en åigärd som borde kunna bidra till detta är en utvidgning av avräknings-möjligheterna. Enligt vad åtskilliga remissinstanser framhållit skulle den i promemorian föreslagna utvidgningen av avräkningsförfarandet medföra betydande förenklingar och förbättringar när det gäller del allmännas möjligheter all få sina fordringar betalda. Flera remissinstanser har också framhållit all del för det allmänna rättsmedvetandet måste framstå som oförklarligt alt staten i vissa fall belalar tillbaka skatter och avgifter till enskilda eller förelag, medan man samtidigt har fordringar på samma person eller förelag. Jag delar dessa synpunkter och förordar att avräkningsförfarandet uividgas i huvudsak på det sätl som föreslagits i promemorian. Detla innebär bl. a. all jag i likhet med remissinstanserna delar den i promemorian framförda uppfattningen att utvidgningen bör regleras genom en särskild lag, trols att della medför en viss dubbelreglering som i sin tur påkallar särskilda beslämmelser om konkurrensen mellan den nya lagen och andra avräkningsbestämmelser. Med hänsyn till vad som har framkommit vid remissbehandlingen bör denna konkurrens emellertid regleras på etl delvis annal sätt än i promemorieförslagel. Jag återkommer till detta i det följande. Åven i en del andra hänseenden, särskilt vad gäller tillämpningsområdet, finns del bl. a. med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen skäl alt i viss mån avvika från promemorieförslagel.

Sammanfattningsvis förordar jag således att avräkningsförfarandet utvidgas i huvudsak på det sätl som föreslagils i promemorian och att de nya

Prop. 1984/85:108 36

bestämmelser som behövs för detta las in i en särskild lag, benänmd lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifier och i det följande även kallad avräkningslagen.

4.2 Kronofogdemyndighetens roll i avräkningsfuriärandei

Enligt de avräkningsbeslämmelser som nu finns i olika skatte- och avgifisförlättningar är del den ulbeialande myndigheten, resiiiulionsmyn-digheten, som är ansvarig för avräkningen. Den som är missnöjd med en verkställd avräkning har alltså i förslå hand all vända sig till reslitutionsmyndigheten och kan anföra besvär över dess beslut om återbetalning. Eftersom de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i regel medger avräkning också mol fordringar som är överlämnade för indrivning, förutsätter avräkningsförtärandet emellertid oftast all resUtuUonsmyndigheien kommunicerar med kronofogdemyndighelen. Denna medverkar i föriarandei främst genom all lill resUtuUonsmyndigheien lämna uppgifier om slorleken av de för indrivning överlämnade motfordringar som kan bli betalda genom avräkning. 1 den mån avräkning görs för betalning av sådana fordringar överförs molsvarande belopp till kronofogdemyndigheten, som krediierar beloppei på de akluella molfordringarna. Vid avräkning från återbetalning av överskjutande preliminär skalt enligt UBL sker kommunikalionen med hjälp av ADB. Detsamma gäller vid avräkning från återbetalning av mervärdeskatt.

Eflersom den i promemorian föreslagna lagen uteslutande avser sådana motfordringar som är överlämnade för indrivning, förutsätter förslaget en omfattande kommunikation mellan restiiutionsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Trots atl avräkning enligt den föreslagna lagen inte är en exekutiv åtgärd, föreslås all avräkningen skall göras av kronofogdemyndighet och atl lalan mot dess beslut om avräkning skall fä föras genom besvär lill hovrätt och högsla domstolen. 1 enlighet därmed föreslås också beslämmelser om vilken kronofogdemyndighet som skall vara behörig atl besluta om avräkning. Förslagel kan sägas innebära att reslitutionsmyndigheten skall ställa restitutionsfordringen till kronofogdemyndighetens disposilion för avräkningsändamål, medan nuvarande beslämmelser om avräkning medför atl kronofogdemyndighelen lill resUlutionsmyndigheten skall anmäla sina avräkningsbara motfordringar. Det förhållandet att kronofogdemyndighelen skall besluta om avräkning enligt den nya lagen har påverkal promemorieförslagets ulformning av beslämmelserna om konkurrensen mellan denna lag och andra avräkningsbeslämmelser.

Förslaget att kronofogdemyndigheterna skall svara för avräkningen enligt den nya lagen har tillstyrkls eller lämnats ulan erinran av nästan alla remissinstanser. Etl par remissinstanser har motsatt sig au besvär skall anföras hos hovrätt och förordat att besvär över utbetalningen skall anföras hos kammarrätt. För egen del får jag anföra följande.

Prop. 1984/85:108 ?7

Enligt min mening bör den för avräkningslagens tillämpning nödvändiga kommunikationen mellan restiiutionsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna kunna ordnas på något sätt som i allt väsentligt överensstämmer med vad som praktiseras vid tilliimpningen av de nuvarande avräkningsbeslämmelserna. Jag vill därmed ha sagt att jag inte finner någon anledning alt i enlighet med vad datainspektionen har förordal inriiUa något särskilt ADB-register för statens återbctalningsverksamhet. Jag återkommer i det följande (avsnitt 4.5) närmare till frågan om kommunikationen mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten och vill här endast slå fast alt avriikningsförfarandet förutsätter samverkan mellan dessa båda myndigheter och bygger på alt var och en av dem måste vidta vissa åtgärder. Beslutsansvaret för avräkningen måste emellertid läggas på endera myndighelen. Som skäl för alt lägga detla ansvar på kronofogdemyndigheten har i promemorian åberopats främst att det är till kronofogdemyndigheten som det allmännas obetalda fordringar av olika slag kanaliseras och atl reslitutionsmyndigheten endast behöver kontakta en myndighet, dvs. kronofogdemyndighelen, om avräkningen begränsas lill motfordringar som är överlämnade för indrivning. Öm avräkningen begränsas till sådana motfordringar, är del emellertid enligi min mening uppenbart all restitulionsmyndighelen inte skulle behöva kontakta någon annan myndighel än kronofogdemyndighelen även om ansvarel för avräkningen lades på restitutionsmyndigheten.

Frågan vilken myndighel - reslitutionsmyndigheten eller kronofogdemyndigheten - som bör besluta om avräkning kan enligt min mening ses från både leoreliska och praktiska synpunkter.

Enligt mitl lidigare redovisade synsätt angående elt samlingskonlo skulle det i och för sig vara följdriktigt att låta den myndighet, från vilken en utbetalning skall göras, överföra reslituiionsbeloppel till den myndighet hos vilken den skatl- eller avgifisskyldige slår i skuld. Har fordringen överlämnals för indrivning skulle sislnämnda myndighet återkalla indrivningsuppdraget hos kronofogdemyndigheten i den mån skulden blev betald genom överföringen (avräkningen). En sådan ordning skulle klarl spegla vad det i verkligheten är fråga om. nämligen etl clearingförfarande mellan den skatl- eller avgiftsskyldiges konton hos de olika myndighelerna. som inle kan föranleda ulbelalning i den mån ell konlo visar brisl. Avräkning skulle med andra ord verkslällas av någon av dessa myndigheler.

En direkt överföring mellan myndighelerna skulle dock i praktiken kräva medverkan av kronofogdemyndigheten för att den ålerbetalande myndigheten skulle få kännedom om den avräkningsbara moifordringen. Del framstår då som mesl prakiiskl all krediieringen på moifordringen görs hos kronofogdemyndigheten.

Vad som kan synas tala för all beslulen om avräkning ändå läggs på restitutionsmyndigheterna är bl.a. atl ansvarel för avräkningen enligi de nuvarande avräkningsbeslämmelserna ligger på resUluUonsmyndigheterna

Prop. 1984/85:108 38

och atl denna ordning inle synes ha medfört några särskilda problem. Enligt min mening är del ganska klarl all kommunikationen mellan reslitutionsmyndigheten och kronofogdemyndighelen kommer att gestalta sig på i huvudsak samma sätt oavsett vilkendera myndigheten som åläggs be-slulsansvarel för avräkningen. I båda fallen kommer dock del primära ansvarel för alt den föreskrivna avräkningen kommer lill stånd atl ligga på restitulionsmyndighelen, som ju måsle låla kronofogdemyndighelen få kännedom om förestående utbetalningar. Endasl i den mån så sker kan kronofogdemyndighelen företa någon åigärd och denna blir i realiteten att underrätta restitulionsmyndighelen om de för indrivning överlämnade fordringar som evenluellt finns mol den ålerbelalningsberälligade, varefter resliluUonsmyndighelen överför molsvarande belopp lill kronofogdemyndighelen, som beslular hur del överförda beloppei skall krediteras. Sådan kredilering görs redan vid dagens avräkning ulan all kronofogdemyndighelen för den skull anses besluta om någon avräkning. Jag vill tillägga att möjlighelerna atl ordna del så atl kronofogdemyndigheten får tillfälle all, förelrädesvis i enskill mål, ulmäla vad som inte tas i anspråk genom avräkning torde bli desamma vare sig resliluUonsmyndighelen eller kronofogdemyndighelen får beslulsansvarel för avräkningen.

Enligi promemorian skall avräkning inle belraktas som en exekutiv åtgärd. Denna uppfallning överensslämmer med milt synsätt all det är fråga om en clearing mellan olika skatte- eller avgiftskonlon och alt denna

- om den skatt- eller avgiftsskyldiges skuld är överlämnad för indrivning

- endasl innebär en begränsning av indrivningsuppdraget i motsvarande mån.

Om frågan om vilken myndighet som bör besluta om avräkning ses från mer principiella synpunkter är del sålunda inle kronofogdemyndigheten som kommer i förgrunden. Det slår emellertid å andra sidan klart all del är kronofogdemyndighelen som känner Ull vilka avräkningsbara motfordringar som överiämnats för indrivning och hur dessa bör krediteras vid en avräkning. Läggs den formella beslutanderätten i fråga om avräkning på restitulionsmyndighelen synes man därför i prakliken få Ivå avgöranden. Elt som gäller reslitulionsmyndighetens beslut att reslituiionsbeloppel skall innehållas för avräkning och etl som gäller kronofogdemyndighelens beslut om vilken eller vilka motfordringar som skall goltskrivas. Vad som kanske dock främst lalar mot atl lägga beslutanderätten på restitulionsmyndighelen är, alt denna då skulle komma att få besvara förfrågningar som hänför sig till de motfordringar för vilka avräkning skell. Reslilulions-myndighelen saknar emellertid regelmässigt den kännedom om molfordringarna som krävs för all besvara förfrågningarna. Man bör beakla all avräkningen enligi den föreslagna lagen inle bara avser avräkning av resUtuUonsmyndighelens ulbelalning mol fordran på skall eller avgift av samma eller liknande slag utan även mot ett flertal andra slags fordringar som Ullkommer del allmänna. Eftersom kännedomen om molfordringarna

Prop. 1984/85:108 39

finns hos kronofogdemyndigheten, skulle rcsliliitionsmyndighctcn som redan nämnts inle heller kunna meddela något självständigt avriikningsbcslut utan nödgas lila på kronofogdemyndighetens uppgifter. Med hänsyn hiiriill och den nästan enhälliga remissopinionen har jag stannat för den i promemorian föreslagna lösningen. 1 mina följande överväganden ulgår jag sålunda från all del skall ankomma på kronofogdemyndighelen all besluta om avriikning enligt den nya lagen.

4.3 Avräkningslagens tillämpningsområde

4.3.1 Allmänl

En av de vikligasle frågorna som måsle regleras i den nya avräkningslagen är tillämpningsområdet, dvs. frågan vilka fordringar som skall omfatlas av lagens avräkningsförfarande. Av lagen måste således tydligt framgå dels vilka reslitulionsfordringar - eller staUiga ulbelalningar - som skall få tas i anspråk genom avräkning, dels vilka motfordringar som skall få bli belalda genom avräkning. Jag har lidigare (prop. 1982/83:84 s. 38) uttalat all med skalle- och avgiflssyslemens alll slörre integrering bör följa, all avräkning ses som elt förfarande i vilkel skaller och avgifter ulgör en helhet både i den del de skall erläggas och i den del de skall återbetalas på grund av atl rätt till restitution föreligger. I enlighel därmed borde den nya lagen principiellt omfatta å ena sidan alla återbetalningar och andra ulbelalningar av skaller och avgifier saml å andra sidan alla fordringar på skaller och avgifier. Det i promemorian föreslagna tillämpningsområdet avviker emellertid i Ivå hänseenden från denna princip. För det första omfattar tillämpningsområdet visserligen flertalet men dock inle alla utbetalningar på skalle- och avgiftsområdet. För del andra omfattar lillämpningsområdei inte bara statens fordringar på skaller och avgifier ulan i huvudsak alla det allmännas fordringar som överiämnats för indrivning lill kronofogdemyndighet och som där handläggs som allmänna mål. Promemorieförslaget innebär därmed också atl olika avgränsningsmeloder används för de utbetalningar resp. de motfordringar som skall omfattas av avräkningsförfarandet. De olika slagen av ulbelalningar anges genom en uppräkning i lagen eller genom en hänvisning till andra lagrum som innehåller en särskild uppräkning av vissa skaller och avgifter. Molfordringarna bestäms däremol genom en hänvisning lill de fordringar som avses i den i I kap. 6 § andra slyckel UB intagna definilionen av allmänl mål.

Flera remissinslanser har funnii del i promemorian föreslagna tillämpningsområdet väl avvägt eller har i allt fall inle haft några erinringar mot detsamma. En del remissinstanser har emellertid haft synpunkter på den lagtekniska ulformningen av tillämpningsområdet. Dessulom har flera remissinstanser förordal att del i promemorian föreslagna lillämpningsområdet bör utvidgas eller inskränkas i olika hänseenden. Jag återkommer strax till sistnämnda remissinstansers synpunkter och kommer därvid först att

Prop. 1984/85:108 40

behandla de synpunkler som hänför sig lill statens utbetalningar (avsnitt 4.3.2) och därefter de synpunkter som hänför sig lill molfordringarna (avsnitt 4.3.3). Dessförinnan vill jag emellertid framhålla följande.

I promemorian har uttalats all det av lagtekniska skäl vore önskvärt om man även på restitutionssidan kunde anknyta till begreppet allniänt mål, så att man fick gemensamma ramar för utbetalningarna och molfordringarna. Enligt promemorian skulle en sådan anknytning även på restitutionssidan emellertid bl.a. medföra problem i tillämpningen. De restituerande myndigheterna skulle sålunda inle sällan få svårigheter att avgöra om ett restitutionsbelopp var att hänföra till allmänt mål. Bl. a. på gmnd av detta har de utbetalningar som skall ingå i avräkningsförfarandel i promemorieförslaget angetts genom en uppräkning av olika slags skatter och avgifter. Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall har emellertid i sina remissyttranden ifrågasatt om inte de tillämpningsproblem som antyds i promemorian kan bemästras så atl några svårigheter inte behöver uppstå för de restituerande myndigheterna. De båda remissinstanserna förordar att avräkningsförfarandel även vad gäller utbetalningarna anknyts till begreppet allmänt mål, eftersom detta medför en ur lagleknisk synpunkt enklare avfattning av lagen. Kammarrätten åberopar dessulom att den i promemorieförslaget valda metoden medför att vissa avgifter kommer att omfattas av lagen i de fall de utgör en fordran på den enskilde men däremol inte för det fall att avgiften skall återbetalas, utan att något sakligt skäl för denna skillnad föreligger. Med anledning av dessa synpunkler vill jag framhålla följande.

Åven enligt min mening vore del av olika skäl önskvärt med gemensamma ramar för de fordringar och motfordringar som skall ingå i lagens tillämpningsområde. Enligt vad jag funnit är det emellertid inte lämpligt att nu genomföra en sådan ordning. Anledningen till detta är följande.

Genomförandet av avräkningslagen nödvändiggör förändringar i nuvarande system och nya systemlösningar såväl i REX-systemet som i ADB-system hos myndigheter som svarar för större antal återbetalningar. Med hänsyn till de inkörningsproblem som regelmässigt uppkommer när nya eller förändrade system skall tas i drift är del enligt vad jag har inhämtat från RSV olämpligt att ta mer än ett eller ett par system i drift vid etl och samma tillfälle. RSV har också i sitt remissyttrande framhållit att det är angeläget att övergången till det nya avräkningsförfarandet inte bestäms Ull en fast tidpunkt utan att denna kan anpassas till resursförhiillandena vid de olika myndigheterna.

RSV:s önskemål är således all regeringen i avräkningsla.aen skall bemyndigas alt bestämma när lagen skall träda i kraft och att regeringen därvid skall ges möjlighet att föreskriva olika tidpunkter för ikraftträdandet av skilda delar av lagen, dvs. såvitt gäller ulbelalningar på olika skalle- och avgiftsområden. Ikraftlrädandebestämmelsersom innebär alt frågan överlämnas till regeringens avgörande bör emellertid enligt vad riksdagen har

Prop. 1984/85:108 41

uttalat (jfr KU 1976/77:44 s. 21) inte användas annat än i undantagsfall och när del är motiverat av alldeles speciella skäl. Jag har därför stannat för att lagen bör träda i kraft vid en i lagen bestämd tidpunkt och att den således då skall bli tillämplig på alla skatter och avgifter som ingår i tillämpningsområdet. Med hänsyn till vad jag nyss sagt om svårigheterna att ta flera nya system i drift samtidigt måste del förslag till avräkningslag som jag nu avser att lägga fram därför omfatta färre utbetalningar än vad som föreslagits i promemorian. Å andra sidan möter del inte några praktiska hinder att i enlighet med promemorieförslaget låta lagen omfatta alla sådana det allmännas fordringar som handläggs som allmänna mål. Även om jag anser att utgångspunkten för övervägandena om ett utvidgat avräkningsförfarande i princip bör vara skatte- och avgiftsområdet, ansluter jag mig i huvudsak till promemorians förslag i denna del. Jag anser således alt avräkningsförfarandet bör omfatta inte bara fordringar på skatter och avgifier utan också en del andra fordringar av offentligrättslig karaktär, främst böter. Enligt min mening bör molfordringarna emellertid definieras på ett annat sätt än del som föreslagits i promemorian. Jag återkommer till detta (avsnitt 4.3.3) liksom till frågan om vilka utbetalningar som bör ingå i avräkningsförfarandel (avsnitt 4.3.2). Vid mina överväganden av sistnämnda fråga har jag inte bara beaktat huruvida avräkning från olika slags utbetalningar kräver ändrade eller nya systemlösningar. Åven när det gäller sådana utbetalningar som i och för sig kan tas i anspråk genom avräkning ulan att ADB behöver komma till användning kan det nämligen krävas att nya rutiner utarbetas. I den mån sådana utbetalningar inte kan antas ha någon slörre ekonomisk betydelse har jag ansett att utbetalningarna nu bör lämnas utanför det föreslagna avräkningsförfarandet.

Av vad jag nu anfört framgår att jag inte anser det lämpligl att nu föreslå gemensamma ramar för de resUtuUonsfordringar och de motfordringar som skall ingå i lagens tillämpningsområde.

4.3.2 Utbetalningarna

Enligt promemorieförslaget skall den nya lagen vara tillämplig vid återbetalning och annan utbetalning av vissa närmare angivna skatter och avgifier samt lull och vissa ränior och reslavgifter m. m. Belräffande den närmare innebörden av förslagel i denna del hänvisas lill promemorian (s. 86 ff). Som jag redan nämnt har flera remissinslanser funnit förslaget i denna del väl avvägt eller i allt fall inle haft några erinringar mot delsamma.

Några remissinstanser anser däremol alt i avräkningsförfarandet bör ingå även andra slatliga utbetalningar än de i promemorian föreslagna. Trafiksäkerheisverket anser sålunda all skrolningspremier samt vissa avgifter som verket resUtuerar bör ingå i förfarandel. Kronofogdemyndigheten i Uddevalla, lokala skallemyndigheterna i Avesta och Borlänge samt

Prop. 1984/85:108 42

Föreningen Sveriges kronofogdar anser all utbetalningar av olika slags stöd och bidrag till förelag borde ingå i avräkningsförfarandel. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om inte återbäring av sludiemedelsavgifier borde ingå i förfarandet. Centrala studiestödsnämnden har däremot tillstyrkt förslaget om alt sådan återbäring inte skall tas i anspråk för avräkning. RSV har i sitt remissyttrande uttalat atl del i promemorieförslaget använda begreppel "skatt" är vagt och framhåller alt det på punklskalteområdel förekommer en hel del utbetalningar till andra än dem som är skattskyldiga enligt vederbörande punktskatleförfatlning. RSV ifrågasätter om sådana mot skatl svarande utbetalningar skall betraktas :;om skatt i den föreslagna lagens mening.

För egen del får jag anföra följande.

Eftersom utgångspunkten för den akluella lagen är skalle- och avgiftsområdet, bör utbetalningar av slöd och bidrag inle ingå i tillämpningsområdet. I enlighet med vad som anförts i promemorian och av cenirala studiestödsnämnden bör inte heller ålerbäring av sludiemedelsavgifier ingå i lagens tillämpningsområde.

Med hänsyn till vad jag i del föregående (avsnill 4.3.1) anförl om atl avräkningslagens tillämpningsområde t. v. måsle begränsas anser jag vidare att jordbruksnämndens ålerbelalningar av prisregleringsavgifter och av avgifter enligt lagen (1984:409) om avgifl på gödselmedel nu bör undantas från den föreslagna lagens tillämpningsområde. Detsamma bör gälla i fråga om alla utbetalningar från trafiksäkerheisverket. Della sammanhänger med all verkels ulbelalningar är så lairika all ADB-lösningar krävs för all kunna la med dem i avräkningsförfarandel. Tillämpningsområdel bör således varken omfatta de av trafiksäkerhetsverket särskilt nämnda utbetalningarna eller sådana ulbelalningar av väglrafikskall och saluvagnsskalt, som enligt promemorieförslaget skall ingå i förfarandel. Vidare bör återbetalningar avseende kupongskatt, bevillningsavgifter och arvs-och gåvoskatt undantas från avräkningslagens tillämpningsområde. Återbetalning av stämpelskatt enligt lagen om stämpelskall vid inskrivningsmyndigheter ankommer på inskrivningsmyndigheterna och bör lämpligen inle heller ingå i avräkningsförfarandel. Enligt min mening bör också eventuella återbetalningar av sådana belopp som anges i 2 § punkt 6 i promemorians lagförslag - dvs. sådana belopp som företrädare för juridisk person betalat enligt 77 a § UBL m.fl. lagrum - kunna lämnas uianför avräkningslagens tillämpningsområde.

1 övrigt ansluter jag mig till promemorieförslagel i fråga om vilka ulbelalningar av skatter och avgifier som skall ingå i avräkningsförfarandet. Delta kommer då all omfalla skalt enligt UBL, sjömansskatt, mervärdeskatt, skatt eller avgift enligt olika punktskatleförfattningar, tullar, avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter och avgift enligt lagen om allmän löneavgift.

Prop. 1984/85:108 43

Utbetalningar som avser dessa skatter och avgifter skall således ingå i lillämpningsområdet för den lag som jag föreslår.

Förslaget om vilka utbetalningar som bör ingå i tillämpningsområdet har grundats på överiäggningar med företrädare för RSV och generaltullstyrelsen. Jag har därvid erfarit alt del finns möjligheter att med relativt kort varsel utveckla de syslem och utarbeta de rutiner som behövs för att ifrågavarande utbetalningar skall kunna ingå i avräkningsförfarandet. Jag återkommer i det följande (avsnitt 4.5) till frågan hur den erforderliga kommunikalionen mellan restiiutionsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna bör ordnas.

De utbetalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet bör definieras på ett annal sätl än del som föreslagits i promemorian. Enligt min mening bör man lämpligen kunna ange vilka utbetalningar som skall ingå i avräkningslagens tillämpningsområde genom att hänvisa till de författningar enligt vilka de akluella utbetalningarna görs. 1 lagen bör sålunda till en början anges atl den är lillämplig i fråga om ålerbelalningar och andra utbetalningar som görs på grund av bestämmelser i UBL, lagen om sjömansskatt och ML. Av denna teknik följer att man också bör ta med återbetalningar som görs på grund av bestämmelse i AUL (20§). Sådana återbetalningar avser nämligen skatl enligt UBL eller ML. För atl få med de avsedda utbetalningarna av lullar m.m. samt tullverkets ulbelalningar av skatter och andra införselavgifter bör vidare anges all lagen är lillämplig i fråga om utbetalningar som görs på grund av bestämmelser i tullagen, tullförordningen och lagen (1973:981) om frihei från införselavgift. För alt även ålerbelalningar av arbelsgivaravgifter skall ingå i avräkningsförfarandet måsle i avräkningslagen dessutom anges att den avser återbetalning på grund av bestämmelse i USAL, som träder i kraft den Ijanuari 1985. Återbetalningar av arbetsgivaravgifter kommer emellertid under flera år framöver även atl göras enligt AVGL och därför måste i avräkningslagen också anges atl den avser utbetalningar på grund av beslämmelse i AVGL. Däremot krävs inte någon särskild beslämmelse angående återbetalningar av allmän löneavgift. Sådana återbetalningar görs nämligen på grund av bestämmelse i UBL och AVGL eller USAL.

Som nyss sagts bör lagen vara tillämplig på ålerbelalningar som görs på grund av beslämmelser i ML. I 76a§ denna lag finns emellertid en speciell beslämmelse enligi vilken regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer kan medge återbetalning av mervärdeskall lill ulländska diplomater m.fl. Enligi min mening bör dessa återbetalningar lämnas utanför avräkningslagens tillämpningsområde. Ell särskili undantag bör alltså göras för ulbelalningar enligi 76 a § ML.

Vad gäller ålerbetalningarna på punklskatleområdel kommer dessa i huvudsak all ingå i avräkningslagens tillämpningsområde om man i denna anger atl lagen avser ålerbelalningar eller andra ulbelalningar på grund av beslämmelse i LPP. Eflersom sialens jordbruksnämnds ålerbelalningar av

Prop. 1984/85:108 44

prisregleringsavgifter m.m. enligt vad jag förul sagl nu skall lämnas utanför avräkningsförfarandet, bör avräkningslagens hänvisning till LPP dock begränsas till utbetalningar som görs av RSV. Därmed kommer också statens utsädeskontrolls eventuella återbetalningar av växtförädlingsav-gifter enligt LPP och utsädeslagen (1976: 298) att falla uianför avräkningslagens tillämpningsområde. Detta överensstämmer med promemorieförslagel och är enligt min mening lämpligl.

Om man i enlighel med vad jag nyss sagt i avräkningslagen anger att den skall lillämpas vid återbetalning eller annan utbelalning som skall göras av RSV på grund av bestämmelse i LPP, kommer ytteriigare ett antal utbetalningar enligt olika punktskatteförfattningar all falla utanför avräkningslagens Ullämpningsområde. Detla beror på all en del utbetalningar på punklskatleområdel endast är reglerade i de särskilda punktsk;atieförfalt-ningarna och inte är av sådan art att de faller in under LPP:s utbetalningsregler (jfr 5 kap. 6§ LPP). Detla gäller i fråga om flertalel av de utbetalningar till icke skattskyldiga personer som RSV i sill remissyttrande anfört som exempel på utbetalningar som inle är klart reglerade i promemorieförslaget, nämligen återbetalning av reklamskatt till postorderföretag för postorderkatalog enligt 14§ lagen (1972:266) om skalt på annonser och reklam, kompensation enligt 13 § lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, återbetalning av dryckesförpackningsavgift enligt II § lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar [numera 9§ lagen (1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar], kompensation enligt 7 § lagen (1941:251) om särskild varuskatt samt utbetalning enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Som etl ytterligare exempel på en utbetalning som inte är klart reglerad i promemorieförslaget har RSV nämnt s.k. bensinbidrag enhgt lagen (1960:603) om bidrag lill vissa handikappade ägare av molorfordon. I fråga om denna lag är LPP emellertid inte alls tillämplig.

I fråga om vissa andra utbetalningar på punklskalteområdel är del mera tveksamt huruvida de faller in under utbetalningsbestämmelserna i 5 kap. 6§ LPP. Del gäller dels återbetalning enligt 3§ lagen (1928: 376) om skatt på lotterivinster (senaste lydelse 1984:152), dels återbetalning enligt 6 a§ tredje stycket lagen om särskild varuskatt (senaste lydelse 1984:153), dels vissa återbetalningar enligt 24 § första styckel resp. 25 § lagen om skall på annonser och reklam (senaste lydelse av 24 § 1984:156).

Jag anser att utbetalningar av försäljningsskall lill invalidiserade enligi lagen om försäljningsskatt på molorfordon och av bensinbidrag enligt lagen om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon bör lämnas utanför avräkningslagens tillämpningsområde.

Beträffande de andra av mig nämnda utbelalningsfallen, där LPP inte kan sägas vara tillämplig eller där det är tveksamt om så är fallet, finns del enligt min mening inle skäl alt avstå från avräkning. Åven dessa utbetalningar bör alliså ingå i det nya avräkningsförfarandel och lagtekniskt bör

Prop. 1984/85:108 45

detta lösas så all avräkningen får omfatta inte bara utbetalningar på grund av bestämmelse i LPP ulan också ulbelalningar som görs på grund av bestämmelse i de punktskatteförfattningar som anges i I kap. I § första stycket LPP. Etl särskilt undanlag får då göras för utbetalningar enligt 13 § lagen om försäljningsskatt på molorfordon. Av praktiska skäl bör även utbetalningar på grund av bestämmelse i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt ingå i avräkningsförfarandel. Som jag förut nämnt bör avräkningslagens tillämplighet på punklskalteområdel begränsas lill Ulbelalningar som görs av RSV.

Beträffande punklskatleområdel vill jag lillägga alt jag inte finner skäl alt i avräkningslagen också hänvisa lill LFK. Denna lag upphörde att gälla då LPP trädde i kraft den I juli 1984 men den upphävda lagen skall dock fortfarande gälla i fråga om skall enligi lagen om lillfällig vinslskatt. Mitl förslag innebär all ulbelalningar som grundar sig på föreskrifier i sistnämnda lag inle kommer att ingå i avräkningsförfarandel.

Jag vill avslutningsvis nämna att jag inte finner anledning alt i mitl lagförslag la upp någon molsvarighel lill de beslämmelser om upphävda författningar och om ränior m. m. som finns i promemorians lagförslag (2 § första stycket punkterna 2 och 5 saml andra slyckel). Enligt mitt förslag kommer räntor m. m. atl ingå i avräkningsförfarandel i den mån de lagar, lill vilka hänvisning görs i avräkningslagen, innehåller beslämmelser om utbetalning av ränior m. m.

De av mig nu förordade beslämmelserna om vilka ulbelalningar som skall ingå i det nya avräkningsförfarandet har i mitt lagförslag lagits in i I §.

4.3.3 Molfordringarna

De motfordringar som enligt promemorieförslaget skall avräknas mol statens resliiuUoner av skatter och avgifter är sådana del allmännas fordringar som vid indrivning skall handläggas som allmänna mål. Innebörden av begreppel allmänt mål har utförligt behandlats i promemorian (s. 54 ff).

Remissinstanserna är i allmänhel positiva till förslaget om vilka motfordringar som bör omfattas. Del finns dock exempel både på remissinslanser som anser all tillämpningsområdet blir för vidsiräcki och på sådana som anser alt det blir för begränsat.

Jag ansluler mig som jag lidigare har nämnt i huvudsak lill promemorians förslag om vilka molfordringar som bör ingå i den nya lagens Ullämpningsområde. Jag anser således atl inle bara fordringar på skaller och avgifier ulan även vissa andra offenlligrättsliga fordringar bör ingå i lill-lämpningsområdet. Eflersom fordringar på böter o.d. för närvarande får avräknas mol skallerestiiuiioner enligi UBL, anser jag att del är befogal all sådana fordringar ingår i den nu föreslagna lagens Ullämpningsområde. Med den i promemorian föreslagna hänvisningen lill definilionen av begreppel allmänl mål i UB kommer emellertid även en del andra offentlig-

Prop. 1984/85:108 46

rättsliga motfordringar — bl.a. diverse domstolskoslnader — alt ingå i den nya lagens tillämpningsområde.

Den i promemorian föreslagna anknytningen lill UB:s definition av begreppet allmänl mål har den fördelen att den på etl kortfattat sätt anger de avräkningsbara molfordringarna. Del kan emellertid ifrågasättas om det är lämpligt atl låta frågan om avräkningslagens tillämpningsiområde bli beroende av frågan huruvida en fordran som är föremål för indrivning skall handläggas som allmänt mål hos kronofogdemyndigheten. Där\'id bör bl. a. beaktas att det i 1 kap. 6§ andra stycket UB använda uttrycket "annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun" är något vagt (jfr prop. 1980/81:8 s.1065) samt att omfaltningen av begreppet allmänt mål är föremål för utredning av skatteindrivningsutredningen och tämligen snart kan komma att ändras. I della sammanhang bör också beaklas vad några remissinstanser anfört om att del vid eventuella framtida utvidgningar av begreppel allmänt mål särskilt måsle övervägas om sådana utvidgningar skall få återverkan på den föreslagna lagens tillämpningsområde.

Med hänsyn till vad jag nu sagl bör de avräkningsbara motfordringarna lämpligen definieras på något annat sätt än genom en hänvisning Ull del i UB använda begreppel allmänl mål. Enligt min mening bör tillämpningsområdet kunna anges i enlighel med vad som föreskrivs i fråga om tillämpligheten av lagen (1982: 188) om preskription av skatlefordringar m.m. (LPS). I denna lags 1 § föreskrivs all den gäller fordringar som tillkommer det allmänna och som drivs in enligt beslämmelserna i UBL eller tullagen. Den föreslagna avräkningslagen bör dock också omfatta del allmännas fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i bötesverkställighelslagen. Jag förordar all de avräkningsbara motfordringarna definieras på detla sätl.

Med de nu gällande beslämmelserna om vad som avses med allmänl mål innebär den av mig förordade definitionen endast ringa avvikelser från vad som skulle komma att gälla på grund av den i promemorian föreslagna regleringen. Vad som med mitl förslag faller utanför tillämpningsområdet är en del fordringar som handläggs som allmänna mål men som inte drivs in enligt nyssnämnda beslämmelser. Del rör sig främst om fordringar på en del domstolskoslnader som anges i punkterna 2-3 i I kap. 2S utsökningsförordningen (1981; 981).

Av vad jag nu anfört följer all jag inle biträder de av elt par kronofogdemyndigheter framförda förslagen om alt i tillämpningsområdet också bör ingå en del fordringar som nu inte handläggs som allmänna mål. Jag vill förutskicka att jag senare (avsnitt 6.1) kommer att närmare ange de olika motfordringar som omfatlas av lillämpningsområdet.

Enligt promemorieförslagel skall endast sådana motfordringar som är överlämnade för indrivning vara avräkningsbara. Som framgått av vad jag förut har sagl är denna begränsning en följd av prakfiska överväganden, enligt vilka restitutionsmyndighelerna hör kunna verkställa sina utbetal-

Prop. 1984/85:108 47

ningar ulan all behöva kommunicera med mer än en myndighel, nämligen kronofogdemyndighelen, och denna myndighel skall i sin tur inte behöva gå utanför sina egna regisler för att undersöka om det finns några avräkningsbara motfordringar. Så gott som samlliga remissinstanser har lämnal promemorieförslagel i denna del ulan erinran. Skatteindrivningsulredning-en anser emellertid atl uttrycket "som är överiämnad för indrivning" är alltför svävande när del gäller atl ange den tidsmässiga avgränsningen av lagens Ullämpningsområde. Enligt ulredningen finns det anledning att i stället knyta an till bestämmelsen i 2 kap. 30§ UB om när ansökan skall anses gjord i allmänl mål. Enligt ulredningen bör del sålunda föreskrivas all lagen är lillämplig beträffande fordran som är införd i syslemel för aulomalisk databehandling inom exekuiionsväsendel (ulsökningsregisl-rel). Med fordran som är införd i uisökningsregislrel avses enligi ulredningen givelvis bara fordran beträffande vilken indrivningsuppdraget kvarslår och således inle fall där uppdraget har återkallats. Enligi ulredningen bevaras uppgifier om fordringen i utsökningsregistrel under någon lid efter det ålerkallelse har skett. Ulredningen anser emellertid att dess förslag till formulering inte bör kunna orsaka någol missförstånd. RSV och Föreningen Sveriges kronofogdar förordar också all del i lagen anges all del skall vara fråga om fordringar som har förls in i REX-syslemet.

Med anledning av vad nyssnämnda remissinstanser anförl föreslår jag atl förulsällningen för avräkning i slället skall vara alt det allmännas fordran är för indrivning regisirerad i kronofogdemyndigheiernas ADB-re-gisler.

De beslämmelser som jag nu har redovisat finns i 2 § i mitt lagförslag.

4.4 Avräkningens innebörd m. m.

Enligt promemorieförslagel (3§ första stycket) skall kronofogdemyndigheten, efler underrättelse från den myndighet som skall göra en utbetalning, avräkna så mycket som behövs för betalning av det allmännas fordran och endasl vad som därefier återstår fåi" belalas ul. Trots atl denna avräkningsregel utformats på ell annal sätt än UBL;s avräkningsbestämmelser avses den enligt promemorian (s. 50) ha samma innebörd som dessa. Avräkningsinstitulet innebär således att den skatiskyldiges räll att få ut en restitutionsfordran begränsas lill vad som återstår sedan föreskriven avräkning ägt rum. Eftersom iredje man inle kan förvärva en bällre räll lill resliluiionsfordringen än vad den skallskyldige har. kan avräkningen sägas ha föreiräde framför uimälning. Vad som ingår i en restitutionsfordran som utmäts är alltså bara vad som återstår sedan föreskriven avräkning ägl rum. Enligt promemorian (s. 30) skall avräkning enligt UBL göras även om den restitutionsberättigade försalls i konkurs och en kon-kursgäldenärs reslilulionsfordran skall således Ullgodoföras konkursboet endasl i den mån det finns någol överskott efter avräkning.

Prop. 1984/85:108 48

Föreningen Sveriges kronofogdar konsialerar i sill remissyttrande att bestämmelsen i förslagets 3 § innebär atl kronofogdemyndigheten får en ovillkorlig skyldighet atl avräkna så snarl som skatte- eller avgiftsrestitu-tioner uppkommer. Föreningen nämner vidare atl del ofta inträffar l.ex. att restförda, sysselsätlningsinlensiva förelag med betydande skatteskulder förhandlar med kronofogdemyndigheten om en avbetalningsplan. Enligt föreningen bör det finnas en handlingsfrihet i dessa fall och detta bör markeras genom att ordel "skall" i paragrafens inledning byts ut mot "får". De riktlinjer för kronofogdemyndighelen som härvid bör gälla bör enligt föreningens mening lämpligen kunna ulformas av RSV. Liknande synpunkler har framförts av bl. a. RSV.

I denna fråga får jag för egen del anföra följande.

Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen om avräkningens innebörd. Eftersom avräkningen alltså grundas på alt den skatl- eller avgiflsskyldiges rätt till en restitutionsfordran är begränsad, måste kronofogdemyndigheterna - och restilutionsmyndighelerna - enligt min mening i princip vara skyldiga att se lill alt den i lagen föreskrivna avräkningen kommer till stånd. Jag vill därför inte frångå promemorians förslag om atl kronofogdemyndigheten skall avräkna. Jag vill vidare fiamhålla alt kronofogdemyndigheterna enligt nuvarande bestämmelser inte har någon möjlighet att påverka frågan huruvida avräkning skall göras vid restitution. Remissinstansernas synpunkter bör emellertid kunna beaktas på så sätt att del i avräkningslagen las in en särskild beslämmelse om att kronofogdemyndigheten får underlåta alt göra avräkning om särskilda skäl föreligger. Jag förordar atl bestämmelser i enlighet med vad jag nu sagl tas in i lagen.

I anslutning lill detta vill jag ta upp den i promemorieförslagets 5 § föreslagna bestämmelsen enligt vilken utbelalning får göras utan avräkning mol sådana det allmännas fordringar för vilka betalningsanslånd har beviljats, om anståndet beviljals med anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse. Förslaget innebär motsätlningsvis all avräkning skall göras ulan hinder av anstånd som beviljals av andra skäl. Av promemorian (s. 75 fO framgår atl beslämmelsen bygger på bestämmelserna i 51 § UBL, vilka innebär all anstånd med betalning av skatl inle ulgör hinder mol all skallen blir betald genom avräkning. Att avräkning enligt förslaget likväl skall få underlåtas i de angivna fallen beror på att förslagel anpassats lill den praxis (se anvisningarna i RSV Du 1975:8) som råder vid tillämpningen av UBL och som innebär alt avräkning inle görs mol skatl för vilken anstånd med betalningen har medgetts på grund av att taxeringsbesvär m.m. har anförts. En liknande anpassning till denna praxis har gjorts i den av riksdagen nyligen antagna LPP (se prop. 1983/84:71 s. 102).

Den i promemorian föreslagna regleringen av anståndsfallen har bara kommenterats av etl fåtal remissinstanser och dessa har delade meningar om förslaget. För egen del kan jag ansluta mig till promemorians förslag. Det bör dock uttryckligen framgå atl regeringen eller den myndighel som

Prop. 1984/85:108 49

regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen. 1 det följande (avsnitt 4.5.1) ålerkommer jag till ytterligare ett fall då avräkning bör få underlåtas.

1 anslulning lill vad jag nu sagt vill jag framhålla atl jag delar den i promemorian (s. 77 O uttalade uppfattningen alt avräkning skall göras även mot sådana fordringar för vilka kronofogdemyndighet beviljat uppskov och att delta inle påkallar några särskilda beslämmelser i den nya lagen. Jag vill emellertid erinra om alt avräkning i vissa uppskovsfall kan underlåtas i enlighel med den av mig nyss föreslagna regeln om all avräkning får underiåtas om särskilda skäl föreligger.

Några remissinslanser har anfört all promemorian inte behandlar frågan i vad mån del som ålerslår av en reslilulionsfordran efler avräkning får utmätas. Skatteindrivningsutredningen förutsälter liksom RSV all det belopp som återstår efler avräkning får utmätas, om del inle finns någol särskilt förbud mot utmätning av restitutionsfordringen. För egen del får jag anföra följande.

En gäldenärs restitutionsfordran kan givetvis liksom andra lillgångar bli föremål för utmätning, om det inte finns någol särskilt förbud mot utmälning av fordringen. Som jag förul nämnl innebär bestämmelserna om avräkning all den restilutionsberältigades rätl till fordringen är begränsad lill vad som återstår efler föreskriven avräkning och hans borgenärer kan givetvis inle genom utmätning åtkomma mer än vad han själv har räll lill av restitutionsfordringen. Med anledning av vad någon remissinstans anförl vill jag dessulom framhålla att denna begränsning också medför all borgenärerna inle heller genom konkurs kan få ul mer av fordringen än som ålerslår efter avräkning.

Några remissinstanser har påpekat att promemorieförslagel inte innehåller några bestämmelser om i vilken ordning kronofogdemyndigheten skall göra en avräkning när det allmänna har flera fordringar och dessa sammanlagt är slörre än restitutionsfordringen. Det framhålls atl denna fråga inte heller är lagreglerad belräffande avräkningsförfarandet enligt nu gällande bestämmelser. Till ledning för kronofogdemyndigheterna finns emellertid vissa av RSV utarbetade rutiner. Några yrkanden om en lagreglering har inle framförts. För egen del får jag anföra följande.

Del av mig nu föreslagna avräkningsförfarandet kommer att till myckel stor del ske genom samköming av olika regisler. Det är då naturligtvis mest effektivt att avräkning så långt som möjligl följer en ordning som är inprogrammerad. Della innebär dock inte att kronofogdemyndigheten blir förhindrad att själv besluta hur avräkning skall göras. Så kan tvärtom ibland bli nödvändigt, t. ex. om det visar sig att en gjord avräkning kommit atl avse en fordran som helt eller delvis blivit betald inom föreskriven tid. 1 sådani fall skall avräkning i stället göras för betalning av annan avräkningsbar skuld som den skatl- eller avgifisskyldige kan ha. Avräkning bör enligt min mening också i fortsättningen kunna ske enligt de principer som ligger 4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 108

Prop. 1984/85:108 50

till grund för de av RSV utarbetade rutinerna. Jag har därför inte ansett mig behöva föreslå någon lagreglering i denna fråga.

4.5 Kommunikationen mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten

4.5.1 Allinåni

Enligt promemorian (s. 49) måsle avräkningsförfarandel i prakliken bygga på en skyldighel för de reslituerande myndighelerna atl underrätta kronofogdemyndighelen om förestående ulbelalningar så att denna får möjlighet all i förekommande fall beslula om avräkning. Vidare uitalas i promemorian all förtärandet bör vara så lältillämpai som möjligl lör de olika myndighelerna och låggas upp så atl avräkning inte framtvingas när fördelen med avräkningen inte står i rimlig proportion lill kostnaderna för förtärandet, något som kan bli fallet när del år fråga om mindre belopp och förfarandet inte är automatiserat. Enligt vad som sågs i promemorian bör föreskrifier om i vilken ordning och omfattning som kronofogdemyndighe-lerna skall underrättas därtör meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer. En beslämmelse om della har lagits in i 4S i promemorians lagförslag. Atl förfarandel föruisäuer medverkan av reslilu-Uonsmyndigheierna markeras ocksä genom att del i den egentliga avräk-ningsbeslämmelsen (3 § första slyckel) föreskrivs all kronofogdemyndighelen skall avräkna, efler underrättelse från den myndighel som skall göra utbetalningen.

Alt avräkningsförfarandel för all bli raiionelli och lönsami i slor ulslräckning lorde komma all bedrivas med hjälp av ADB behöver enligt promemorian (s. 72) inle medföra a» ADB-användningen regleras i den nya lagen utan behövliga bestämmelser härom kan tas in i en förordning. De närmare överväganden om ADB-användning som krävs bör enligt promemorian göras i ell senare skede, l.ex. i samband med den fortsatta beredningen av skalleindrivningsulredningens belänkande (Ds Fi 1983:4) Ulsökningsregislerlag.

Remissinslanserna har inle haft några direkla invändningar mol promemorieförslagel i denna del. Som framgår av vad jag förul sagi (avsnill 4.1) har flera remissinslanser dock framhållit viklen av alt utbetalningarna sker med skyndsamhet och att kommunikationen med kronofogdemyndigheten inle får fördröja utbetalningarna till dem som inle har några skulder. Några remissinstanser anser att mindre utbetalningar bör kunna göras ulan kommunikation med kronofogdemyndigheten och atl del således bör finnas en beloppsgräns.

För egen del får jag anföra följande.

Jag instämmer i synpunkten att avräkning inte bör göras när fördelen med avräkningen inte står i rimlig proportion till kostnaderna för förfarandet. Utbetalning av mindre belopp bör således i vissa fall kunna göras utan

Prop. 1984/85:108 51

föregående kommunikation med kronofogdemyndigheten. Det är emellertid inte möjligt atl i lagen ange en viss beloppsgräns. Kostnaderna för förfarandet blir nämligen beroende av hur den erforderiiga kommunikalionen mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndighelen kan ordnas. När avräkningen genomförs helt maskinellt med ADB kan det löna sig att ta med även mycket små belopp i avräkningsförfarandet. Enligt min mening bör avräkningsförfarandet emellertid inte begränsas till sådana fall då avräkningen kan genomföras med ADB. Jag ålerkommer strax lill frågan hur den erforderiiga kommunikationen mellan resUtulionsmyndig-helen och kronofogdemyndigheten bör ordnas när del gäller de olika Ulbelalningar som enligt vad jag förul sagt bör ingå i avräkningsförfarandet. 1 de fall då avräkningen inle kan genomföras med ADB är del svårt all nu beräkna kostnaderna för förfarandet och koslnaderna kan dessulom variera när del gäller ulbelalningar av olika slag, beroende på hur förfarandet i varje särskilt fall kan ordnas. I överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian anser jag därför att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör kunna föreskriva i vad mån utbetalning skall få göras utan underrättelse lill kronofogdemyndigheten. I lagen bör enligt min mening anges att avräkning får underlåtas om kostnaderna för avräkningsförfarandet kan antas bli slörre än vad som är förenligl med det allmännas ekonomiska intressen. En sådan bestämmelse behöver enligt min mening kompletteras med verkställighelsföreskrifier som närmare anger förutsättningarna för bestämmelsens lillämpning. För att markera della anser jag del lämpligl atl det i lagen också anges all närmare föreskrifter meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag anser alt den av mig förut föreslagna bestämmelsen, enligt vilken avräkning får underlåtas i vissa anståndsfall, bör samordnas med den nu föreslagna undantagsbestämmelsen. Bestämmelserna om i vilka fall avräkning får underiåtas har tagits in i 3 § i mitt lagförslag.

Avräkningslagens bestämmelser riktar sig givetvis inte bara lill kronofogdemyndigheterna, som skall besluta om avräkning, utan även Ull de utbetalande myndighelerna, som inle får belala ut mer än vad som återstår efter föreskriven avräkning. Detla kommer i mitl lagförslag till ullryck genom all del i 2 § andra meningen anges, atl endast vad som överstiger del allmännas fordran får betalas ut. Lagen förutsätter således alt myndigheten innan den gör en utbetalning antingen på något sätt undersöker huruvida betalningsmottagaren är restförd hos kronofogdemyndigheten eller på någol säll underrättar kronofogdemyndigheten om den förestående utbetalningen. Enligt min mening behöver lagen inte innehålla några bestämmelser om detta. Det bör vara tillräckligt att regeringen eller den myndighet regeringen beslämmer genom verkställighetsföreskrifter förordnar om hur kommunikationen mellan myndigheterna skall ordnas. Härav följer också att jag delar uppfattningen att användningen av ADB inle bör regleras i lagen.

Prop. 1984/85:108 52

Åven om kommunikationen mellan myndigheterna således inte bör regleras i lagen kan det vara lämpligt all i detta sammanhang lämna en översiktlig redovisning för de förutsåtlningar som enligt min bedömning bör få betydelse för verksiällighetsföreskiifternas utformning. Av vad jag förut sagt framgår att jag anser att skilda förtaranden kan komma att användas i fråga om olika slags utbetalningar. Jag kommer därför i det följande atl var för sig behandla de olika ulbelalningar som skall ingå i avräkningsförfarandet. Vad jag därvid anför grundas bl.a. på synpunkter och uppgifter som under lagstiftningsärendets beredning framförts av RSV och generallullslyrelsen. Innan jag går in på denna redogörelse vill jag dock först nämna följande.

Sedan våren 1984 är samlliga kronofogdemyndigheter anslutna till exekutionsväsendets system lör automatisk databehandling (REX-systemet). 1 etl betänkande (Ds Fi 1983:4) har skatteindrivningsutredningen lagt fram förslag till en utsökningsregisleriag, som innehåller bestämmelser om detta personregisler. Enligt förslagel skall registret benämnas utsökningsregistrel. Belänkandel har remissbehandlals och del år min avsikl au lägga fram förslag lill författningsreglering av uisökningsregislrel så au denna kan träda i kraft senasl när avräkningslagen skall träda i krafi.

1 förslaget lill ulsökningsregislerlag behandlas bl. a. frågor som gäller avräkningsförfarandet. Utsökningsregistrel, som förs med hjälp av ADB, kommer bl. a. all innehålla uppgifl om de skatte- och avgiftsfordringar som överlämnals lill kronofogdemyndigheterna för indrivning. Registret är med andra ord väl lämpat som ett hjälpmedel i avräkningsförtärandet, antingen på så säll all en reslituerande myndighels databand med uppgifter om förestående ulbelalningar samkörs med utsökningsregistrel eller på del sället alt en restituerande myndighel genom terminalåtkomst Ull uisökningsregislrel före utbetalningen kan kontrollera om någon avräkningsbar motfordran finns eller inte. Mitt förslag till författningsreglering av utsökningsregistrel kommer därför alt innehålla en beslämmelse om att uisökningsregislrel får användas i avräkningsförfarandel. Jag utgår sålunda från att de myndigheter som har ADB-regisirering och är inkopplade i terminal-system skall kunna tillämpa avräkningsbeslämmelserna med dessa hjälpmedel. Som framgår av min följande redogörelse får avräkningen i andra fall grundas på manuella ålgärder.

4.5.2 Utbetalningar enligt UBL

När del gäller dessa ulbelalningar bör man skilja mellan återbetalning av överskjutande preliminär skatt och andra ulbelalningar. Numera år alla kronofogdemyndigheter anslulna lill REX-sysiemet och avräkning enligt den nya lagen från återbetalning av överskjulande preliminär skall bör kunna göras genom samköming av skattemyndigheiernas och kronofogdemyndigheternas register på i princip samma sätt som hittills tillämpats i

Prop. 1984/85:108 .5.1

fråga om kronofogdemyndigheter anslutna lill REX-syslemet. Skillnaden blir främst att ytteriigare fordringar skall avräknas från restilutionen. När det gäller andra utbetalningar enligt UBL sänder länsstyrelsen, eller i vissa fall den lokala skattemyndigheten, nu underrättelse om utbetalningen till kronofogdemyndigheten, som undersöker om det finns skuld som skall avräknas. Kronofogdemyndigheten skall meddela resultatet av undersökningen lill utbetalningsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen. Handläggningsli-den i detta förfarande kan beräknas lill fem dagar. En sådan ordning skulle i och för sig kunna lillämpas också i del nya avräkningssysiemet. Jag anser emellertid att det bör vara möjligt att ändra förfarandet så atl utbetalningarna lill dem som inte har några skulder inte alls fördröjs. Detla kan ske genom att länsstyrelsen via terminal till utsökningsregistrel undersöker om den Ull vilken utbetalningen skall ske har några skulder för vilka avräkning skall göras. Endasl om så är fallet behöver skriftlig underrättelse om ulbeialningen sändas Ull vederbörande kronofogdemyndighel. 1 övriga fall kan utbetalning ske omgående.

4.5.3 Utbetalningar enligt A UL

Vid utbetalningar enligt AUL bör man enligt min mening också kunna lillämpa den av mig nyss förordade metoden med lerminalkonlroll. så att skriftlig underrättelse om ulbeialningen endasl behöver sändas i fall då avräkning är aktuell.

4.5.4 Utbetalningar enligt lagen om .sjömansskatt

Enligi 6§ lagen om sjömansskall behandlas ärenden angående sjömansskall av RSV. nämligen av verkels sjömansskaltekonlor och av en nämnd inom verket, sjömansskaltenämnden. Utbetalningarna verkställs dock av länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län. Vid reslilulion av sjömansskall översligande ett belopp om I 000 kr. skall avräkning göras med lillämpning av beslämmelserna i 68§ 3 och 4 mom. UBL. I sådana fall sänds därför underrättelse lill kronofogdemyndighelen. Åven i dessa fall anser jag all man bör kunna lillämpa meloden med lerminalkonlroll. 1 elt senare skede kan det bli aktuellt all genomföra avräkningen genom samköming av sjömansskalleregislrel och uisökningsregislrel.

4.5.5 Utbetalningar enligt LPP

Nu lillämpas den ordningen vid reslilulion av punktskatter att RSV sänder underrättelse lill kronofogdemyndigheten om reslitutioner avseende 300 kr. eller mer. Om RSV inle mottagit besked inom fem dagar utbelalas beloppet lill den skaltskyldige. Åven när det gäller utbetalningar enligt LPP anser jag att det vid avräkningslagens införande bör vara möjligl atl lillämpa meloden med lerminalkonlroll.

Prop. 1984/85:108 54

4.5.6 Utbetalningar enligt ML

Numera är alla kronofogdemyndigheter anslulna lill REX- syslemel och avräkning enligi 49§ ML från alerbeialning av mervärdeskall görs f.n. maskinelll genom samköming av cenirala skatteregislret och REX-regisl-ret enligt en metod som medför att ålerbelalningar. som inle kan bli föremål för avräkning, inle fördröjs (jfr avsnill 4.1). När avräkningslagen kan Iräda i krafl bör således den hittills använda meloden kunna användas också vid avräkning enligi den nya lagen.

4.5.7 Utbetalningar enligt A VGL

Enligi AVGL svarar RFV för den nuvarande avräkningen vid alerbeialning av arbelsgivaravgifter. RFV har regisleransvarel för del s. k. arbelsgi-varregislrel, vilket används för debitering och uppbörd av arbelsgivaravgifter. Med uppbörd avses även alerbeialning och avräkning enligi AVGL. RSV har ansvaret för utveckling och underhåll av regislrel men databearbetningarna utförs på länsstyrelsernas dataenheter med länsstyrelsen i Uppsala län som registerförare. Avräkning enligt AVGL har hittills, såvitt gäller avräkning mot fordringar hos kronofogdemyndigheter som varil anslutna till REX-registret, genomförts vid under året återkommande samkörningar mellan della regisler och arbetsgivarregistret. Alla kronofogdemyndigheter är numera anslulna lill REX-systemet och avräkning enligt den nya lagen bör därför kunna ske genom samköming i huvudsak på del säll som nu lillämpas.

4.5.8 Utbetalningar enligt den nya lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare (USAL)

Lagen, som Iräder i krafl den I januari 1985, innebär bl. a. alt uppbörden av arbetsgivaravgifler samordnas med uppbörden av källskatt och alt arbetsgivaravgifterna kommer atl registreras i del centrala skatteregislret. Med hänsyn härtill torde det i och för sig finnas möjligheter all ordna avräkningsförfarandel genom samköming ungefär på del säll som jag beskrivit när det gäller avräkning från återbetalning av mervärdeskatt. Det nya uppbördssystemei för arbetsgivaravgifler antas emellertid medföra alt antalet reslitutioner blir ringa och därför är del enligt RSV inte motiverat all utarbeta syslem för maskinell avräkning. Den av avräkningslagen betingade kommunikationen med kronofogdemyndigheterna lorde därför få ordnas på annat sätt åtminstone tills närmare erfarenheter av del nya uppbördssystemei vunnits. Eflersom resiiiuiionerna skall ankomma på länsstyrelserna, bör man kunna tillämpa den av mig förul angivna meloden med terminalkontroll.

4.5.9 Tullverkets utbetalningar

När det gäller dessa utbetalningar måste man skilja mellan ulbelalningar Ull s. k. kreditimportörer och utbetalningar till s. k. kontantbetalare. Samt-

Prop. 1984/85:108 55

liga utbetalningar på tullområdet går genom generallullstyrelsen. 1 generallullstyrelsens ADB-regisler registreras emellertid bara ulbeialningarna lill kreditimportörerna. Av ett totalt antal ulbelalningar om ca 22 000/år avser endast ca 550 utbetalningar till konlantbetnlarc. Enligt vad jag criärit från RSV och generaltullslyrelsen bör den för avräkningsförfarandel nödvändiga kommunikationen mellan generallullstyrelsen och kronofogdemyn-dighelerna vad gäller kredilimporlörerna kunna ordnas på det siitlet all generallullslyrelsen lill RSV översänder band med uppgifier om de hos generallullslyrelsen registrerade kreditimportörernas namn. Genom samköming av detla band och utsökningsregistrel tas del därefter fram en lista över de kredilimporlörer som förekommer som gäldenärer i uisökningsregislrel. Lislan behöver inle innehålla uppgifter om skuldbelopp men skall ange aktuell kronofogdemyndighets adress och telefonnummer. Lislan kan ordnas i alfabelisk ordning eller i person- och organisationsnummerordning. Lislan sänds till generaltullstyrelsen som vid sina kommande utbetalningar kontrollerar huruvida betalningsmottagaren förekommer i listan. Om så är fallet måsle vederbörande kronofogdemyndighel kontaktas för att avräkning skall kunna göras. Med denna melod kommer utbetalningarna lill dem. som inle har några skulder, att kunna ske utan någon fördröjning. För all denna melod för kollalionering mol uisökningsregislrel skall ge en lillfredsställande grund för avräkningslagens lillämpning lorde få förulsätlas all generallullslyrelsen översänder sill band lill RSV minsl två gånger i månaden. När del är fråga om utbetalningar av slörre belopp kan del kanske också vara lämpligl atl kombinera meloden med sådana kontakter som. enligt vad jag strax kommer lill, bör kunna användas när det gäller utbetalningar lill kontantbetalare.

Utbetalningarna lill konlanlbelalare är som jag förul nämnl få. Kommunikalionen bör därför kunna ordnas så alt man före utbetalning per telefon kontaktar en kronofogdemyndighel för besked huruvida betalningsmottagaren har avräkningsbara skulder hos någon kronofogdemyndighet, vilken i så fall får kontaktas för genomförande av avräkningen. Övriga ulbelalningar kan göras ulan någon fördröjning. Om generallullslyrelsen skulle få lerminalålkomsl lill uisökningsregislrel, kan förfarandel givetvis ordnas på ett smidigare säll.

4.5.10 Registerfrågor

Mot bakgrund av den av mig nu lämnade redogörelsen skall jag ta upp frågan om behovet av ändringar i registerförfallningar.

Om det praktiska avräkningsförfarandet utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som sagls i min tidigare redogörelse krävs del. som jag redan anlyll. alt den kommande författningsregleringen av uisökningsregislrel Ulformas med beaklande av atl registret skall användas inte bara för verkställighet enligt UB utan också för avräkningsändamål. Till dessa frågor får jag anledning att återkomma när jag anmäler förslag till förfall-

Prop. 1984/85:108 56

ningsreglering av utsökningsregistrel. Jag skall däremol nu la upp frågan om en ändring i skatleregisierlagen (1980: 343). I denna fråga har yttrande inhämlals från daiainspekiionen.

Ell avräkningsförfarande, som i enlighel med mill förslag skall omfalla inle bara skalt enligt UBL och mervärdeskatt utan också andra skaller och avgifier, läcks inle av den ändamålsbeskrivning som f. n. ges i skatleregisierlagen. För all del av mig föreslagna avräkningsförfarandet skall kunna lillämpas med hjälp av skalleregistren krävs sålunda atl skatleregisierlagen förses med ell tillägg om atl registren skall användas också för avräkning enligt den nya avräkningslagen. Jag föreslår att en beslämmelse om detla tas in i I § skatleregisierlagen.

4.6 Förfarandet i övrigt

De i promemorian (s. 63 ff) redovisade övervägandena angående förfarandel vid avräkningen och lagförslagets bestämmelser om detta har lämnals ulan erinran av flertalet remissinslanser. Jag kan också för egen del i princip ansluta mig lill promemorians förslag i denna del. Jag skall i del följande redovisa i vilka avseenden jag anser atl vissa ändringar och tillägg bör göras.

4.6.1 Behörig kronofogdemyndighet

1 6§ promemorieförslaget föreskrivs alt avräkning beslutas av den kronofogdemyndighel hos vilken målet om indrivning av del allmännas fordran är anhängigt. 1 ett andra stycke i paragrafen föreskrivs att avräkning, om flera kronofogdemyndigheter är behöriga enligt nyssnämnda regel, skall beslutas av den kronofogdemyndighet som myndigheterna i samråd bestämmer eller som ulses av den kronofogdemyndighet i vars distrikt den har silt hemvist mol vilken indrivning skall verkställas. Regleringen i paragrafens andra stycke syftar således på det fallet att mål orn indrivning av det allmännas fordringar mot en och samma gäldenär är anhängiga hos två eller flera kronofogdemyndigheter.

RSV har i silt remissyttrande framhållit alt samtliga kronofogdemyndigheter kommer att vara anslutna till utsökningsregistrel när den nya lagen kan träda i kraft saml att - så som registersystemet är konstruerat -samtliga allmänna mål mot en och samma gäldenär alllid finns registrerade hos en enda kronofogdemyndighet. RSV föreslår atl del föreskrivs att avräkning beslutas av den kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av del allmännas fordran är registrerat.

För egen del får jag anföra följande.

Det väsentliga är alt bestämmelsen klart anger vilken kronofogdemyndighel som har ansvaret för avräkningsbeslämmelsernas lillämpning i det särskilda fallet. Såvitt jag har kunnat finna uppkommer det med hänsyn till vad RSV upplyst ingen oklarhet, om behörigheten atl besluta om avräk-

Prop. 1984/85:108 57

ning ges den kronofogdemyndighet som enligt registreringen i utsökningsregistrel är tilldelad målet om indrivning av det allmännas fordran. Jag föreslår att behörighetsregeln utformas i enlighet med detta. Den har tagits in i lagförslagels 5§.

Fråga är slutligen huruvida det krävs några särskilda bestämmelser som svarar mot dem som tagits upp i 6§ andra stycket promemorieförslagel. Dessa beslämmelser har enligt promemorian (s. 95) föranletts av att allmänna mål mol en och samma gäldenär enligt nu gällande bestämmelser i UB (se 4 kap. 8 § UB) kan vara anhängiga hos olika kronofogdemyndigheter. Eftersom det trots detta i prakUken förhåller sig så aU samtliga allmänna mål mol en och samma gäldenär alllid är registrerade som tilldelade en och samma kronofogdemyndighet, anser jag att del inle behövs någon motsvarighet till de i 6§ andra stycket promemorieförslaget upptagna beslämmelserna.

4.6.2 Underrättelse innan avräkning görs

I promemorian (s. 67 ff) diskuteras bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen om underrättelse och deras tillämplighet i fråga om avräkningsförfarandet. Enligt promemorian bör emellertid avräkning få göras utan att den som åtgärden avser har hörts och i promemorieförslagel finns en beslämmelse om detta i 7 § första meningen. Denna bestämmelse har bara kommenterats av ett fåtal remissinstanser. Några av dessa ifrågasätter om inte den restitutionsberättigade på någol sätl borde underrättas om att avräkning kan komma atl ske, åtminstone då det gäller väsentliga belopp. Det framhålls bl. a. att det är otillfredsställande om avräkning sker för eventuellt felaktigt restförda skatter eller för skatter som är föremål för besvär. Genom en underrättelse skulle den skatt- eller avgiftsskyldige få möjlighet att reagera om någon felaktighet föreligger.

För egen del får jag anföra följande.

Det är naturligtvis önskvärt alt eventuella felaktigheter i fråga om del allmännas i utsökningsregistrel registrerade motfordringar kan rättas till genom att de skatt- eller avgiftsskyldiga så långt som möjligt får tillfälle att komma med påpekanden innan etl beslut om avräkning meddelas. Redan av UB: s bestämmelser följer emellertid all de skatl- eller avgiftsskyldiga regelmässigt kommer att få tillfälle att komma med påpekanden angående skuldbeloppet innan avräkning görs. I 4 kap. 12 § första styckel UB föreskrivs nämligen all underrättelse om målel skall sändas till gäldenären med posten eller lämnas på annat lämpligt sätt innan utmätning sker samt att underrättelsen skall ske så lidigl all gäldenären kan beräknas få Ullräcklig tid atl bevaka sin rätl. Enligt 4 kap. 12 § andra styckel UB behöver gäldenären dock inle underrättas, om del föreligger risk alt han skaffar undan eller förstör egendom eller saken eljest är brådskande. Underrättelse behövs inle heller om gäldenären saknar känl hemvist och del inte har kunnat klariäggas var han uppehåller sig.

Prop. 1984/85:108 58

De i 4 kap. 12 § UB givna föreskrifierna avser både allmänna och enskilda mål. I underrättelser avseende allmänna mål anges den fordran som del allmänna anser sig ha. Underrättelserna innehåller också uppgifl om att överskjutande skattebelopp kan tas i anspråk för betalning av del allmännas fordran inle bara genom utmätning ulan också genom "kvittning".

Så snart etl allmänt mål registrerats i kronofogdemyndigheiernas ADB-system skrivs underrättelse om målet i regel ut automatiskt och expedieras till gäldenären. Underrättelse sänds därför regelmässigt också i de fall då underrättelse inle behövs på grund av att saken är brådskande,

Det i UB föreskrivna underrätlelseförfarandel medför således alt den skatt- eller avgiftsskyldige i regel kommer all bli underrättad om de motfordringar som kan komma att bli belalda genom avräkning och han ges därmed tillfälle alt framföra erinringar mot dessa. Det förhållandet att underrättelse enligt UB inte behövs om gäldenären saknar känl hemvist har ingen betydelse, eflersom särskild underrättelse med anledning av en föreslående avräkning då inle heller skulle kunna sändas. Del bör vidare märkas att en avräkning inte kan leda Ull någon bestående föriust för den skatl- eller avgifisskyldige. Det belopp som avräknats finns alllid tillgängligt hos det allmänna. Så snart en felaktighet upptäcks kan därför vad som avräknats för mycket ålerbelalas. Som framgår av de förslag som jag lägger fram i det följande skall kronofogdemyndigheten rätta fel som är till den skall- eller avgiftsskyldiges nackdel och återbetala vad som avräknats för myckel jämte ränla.

Det sagda kan synas tala för att det inte behövs några speciella beslämmelser om underrättelse i fråga om avräkningsförfarandel. Alt texten på de blanketter som f. n. används för underrättelse enligt UB bör kunna förbättras och förtydligas med tanke på avräkningsförfarandet är en sak för sig.

Det bör emellertid uppmärksammas att det i UB föreskrivna underrätlelseförfarandel avser utmätning. Detla medför att underrättelse inte sänds till den som är i konkurs eflersom utmätning då vanligen inte kan komma i fråga. Underrättelse sänds inte heller lill den som meddelats anstånd med belalningen av det allmännas fordran redan innan den registrerats hos kronofogdemyndigheten. Till detla kommer att reglerna i UB inle hindrar att avräkning kan göras innan den dag löpt ut, då den skatl- eller avgiftsskyldige enligt underrättelsen senast kan betala för att undvika utmätning. Detla talar enligt min mening för att beslämmelser om underriillelse las in i den föreslagna lagen så all alla skall- eller avgiftsskyldiga, som har en för kronofogdemyndighelen känd adress, blir tillsända underrättelse om fordringar som kan komma alt bli belalda genom avräkning. Bestämmelserna bör också innebära att elt beslut om avräkning inle får meddelas förrän den utsatta betalningsdagen löpt ut. Enligt min mening finns det däremol inte någon anledning att ålägga kronofogdemyndigheten en skyldighet att före avräkningen lämna underrättelse om restitutionsbeloppet.

Prop. 1984/85:108 59

Att den skalt- eller avgiftsskyldige skall Ullsändas underrättelse och atl avräkningsbeslut inle skall meddelas förrän angiven betalningsdag löpt ut får dock inte bli sådana förutsättningar, alt ett beslut om avräkning upphävs av domstol endast av det skälet alt förutsättningarna av en eller annan orsak inle har kommit att iakttas. De föreslagna bestämmelsema om avräkning har till grund att en skatl- eller avgiftsskyldig, som slår i skuld till det allmänna, inte har rätt atl få ut mer av en restitutionsfordran än som överstiger skulden. Har den skalt- eller avgiftsskyldige den skuld för vilken beslutet om avräkning meddelats, bör självfallet begränsningen av rätten till återbetalning fortfarande gälla och beslutet stå fast även om det brustit i underrättelseförfarandet eller beslutet meddelats före senaste betalningsdag. Man bör dock enligt min mening kunna räkna med att förbiseenden av delta slag sällan skall förekomma. Om ett förbiseende ändå sker och ett fel visas föreligga kan enligt vad jag förut sagt rättelse snabbt göras. Bestämmelserna om undertättelse bör därför kompletteras med en sådan föreskrift all brister i här nämnda avseenden inte ger grund för upphävande av etl avräkningsbeslut. Detta kan också vara motiverat med tanke på att det i fråga om äldre fordringar som före den 1 juli 1984 överförts till utsökningsregistrel från tidigare manuella syslem inle alllid finns markering om ulsänd underrättelse.

Milt förslag innebär sålunda bl. a. att kronofogdemyndigheten skall vänta med sitt beslui om avräkning lill dess den i underrättelsen angivna betalningsdagen löpt ut. Av bestämmelsen i 2§ andra meningen följer att restitutionsfordringen till den del som den överstiger det allmännas fordran får betalas ut ulan avvaktan på myndighetens prövning av avräkningsfrå-gan.

De här redovisade bestämmelserna har i mitt lagförslag tagils in i 6 § med undantag av regeln, att brister i underrätlelseförfarandel m. m. inte skall vara grund för alt upphäva etl avräkningsbeslut. Denna regel återfinns i 8§.

4.6.3 Underrättelse om verkställd avräkning

Enligt 7§ andra meningen i den i promemorian föreslagna lagen skall underrättelse om avräkningen sändas till den som åtgärden avser. 1 promemorian har förutsatts att närmare beslämmelser om sådan underrättelse skall meddelas i tillämpningsföreskrifter (promemorian s. 69 f). I sådana föreskrifter skall alltså bl.a. regleras huruvida underrättelsen skall sändas av kronofogdemyndigheten eller av restitutionsmyndigheten och i vad mån underrättelsen skall delges.

Några remissinstanser föreslår, atl det i lagen anges att underrättelsen skall sändas av kronofogdemyndigheten. Flera remissinstanser, däribland föreningen Sveriges kronofogdar, framhåller att del i tillämpningsföreskrifterna till lagen klart bör framgå atl underrättelse om avräkning inle behöver bevisligen delges och åberopar all ell krav på delgivning skulle komma

Prop. 1984/85:108 60

att medföra ell betydande merarbete för kronofogdemyndigheterna, eftersom det kommer att röra sig om en masshantering av ärenden. Föreningen hänvisar också till atl något krav på bevislig delgivning f. n. inle existerar vid utmätning av överskjutande preliminär skatt som avses i 68§ 1 mom. första stycket UBL (jfr 6 kap. 9§ utsökningsförordningen). Finligl föreningen är erfarenhelerna härav goda.

För egen del får jag anföra följande.

Del är enligi mill förslag kronofogdemyndighelen som skall meddela beslut om avräkning. Det är vidare bara denna myndighet som kan lämna en redovisning för hur det avräknade beloppet har krediterats. Det är alltså kronofogdemyndighelen som bör sända underrättelse om beslutad avräkning och om andra beslut som myndigheten meddelar enligt den föreslagna lagen. Kronofogdemyndigheten torde också enligt 18 § förvaltningslagen ha en sådan skyldighet. Med hänsyn till avräkningsförfarandets natur är det emellertid enligt min mening endast den skatl- eller avgiftsskyldige som berörs av dessa beslut på etl sådant sätt atl han bör underrättas. 1 den föreslagna lagen bör därför tas in en bestämmelse enligt vilken kronofogdemyndigheten endast blir skyldig att sända underrättelse lill den skall- eller avgiftsskyldige. En sådan bestämmelse föreslås i lagförslagels 7§. Jag vill till sist framhålla att jag delar uppfattningen alt underrättelserna regelmässigt inle skall behöva delges.

4.6.4 Rättelse av felaktigheter och beräkning av ränta

En kronofogdemyndighel som efler påpekande av den skatl- eller avgiftsskyldige eller annars finner att ett avräkningsbeslut på grund av någol uppenbart fel blivit oriktigt torde - även om uttryckliga bestämmelser om rättelse inle infördes i den föreslagna lagen - ha möjlighet alt i de allra flesta fall göra erforderliga rättelser. De felaktigheter som kan uppkomma torde nämligen i allmänhet vara hänförliga till sådana fel som kan rättas enligt 19 § förvaltningslagen. Det bör emellertid inle bortses från alt också felaktigheter av annat slag kan uppkomma. Jag tänker härvid särskilt på sådana fall då avräkning gjorts för betalning av en fordran som visas ha blivit hell eller delvis betald tidigare. Del kan också gälla en fordran som kommit att tas upp till ett för högt belopp genom en annan felaktighet som inle heller beror på elt sådant förbiseende som avses i 19 § nämnda lag.

En kronofogdemyndighets möjligheter att rätta fel kan vidare försvåras när det avräknade beloppet hunnit redovisas lill den som fåll sin fordran betald genom avräkningen. Det kan också uppstå problem alt bedöma om och i vilken mån den skatt- eller avgiftsskyldige är berättigad till ränta, när en rättelse medför atl elt avräknat belopp skall utbetalas till honom.

Till avräkningsförfarandet hör enligt min mening en klar och rationell ordning för rättelse av felaktigheter som beror på att en betalning av det allmännas fordran inle beaklals eller att fordringen genom ett uppenbart fel varit upptagen till ett för stort belopp. Bestämmelse om all kronofogde-

Prop. 1984/85:108 61

myndighelen i sådana fall skall beslula om rättelse av avräkningen bör därför införas i den föreslagna lagen. Enligi vad jag nyss anlyll behövs också klara regler om ränteberäkning. Om delta får jag anföra följande.

På en restitutionsfordran skall enligt åtskilliga författningar beräknas ränta. Del kan uppenbarligen synas ligga' närmast till hands alt på del belopp som skall återbetalas enligt rällelsenlillämpa de regler om räntesats och räntelid som skulle gälla om beloppei återbetalades inom ramen fördel ordinarie restitutionsförfarandel. En sådan ordning skulle dock bli mycket besväriig för kronofogdemyndigheterna att lillämpa.

■Jag föreslår därför att kronofogdemyndigheten vid ränteberäkningen skall följa regler som föreskrivs i den föreslagna lagen. Ränlereglerna bör vara enkla all lillämpa och kan lämpligen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i fråga om reslitulionsränta enligt UBL. Jag föreslår alt ränla beräknas från uigången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten lill hända t.o.m. den månad då beloppet ulbelalas. Ränlesalsen skall vidare molsvara av riksbanken fastställt diskonto för den lid ränlan beräknas.

De bestämmelser om rättelse och ränteberäkning som jag har redovisal nu föreslås inlagna i 9§ i mitt lagförslag. 1 denna paragraf ges också sedvanliga beslämmelser om öresutjämning och minsla räntebelopp.

Del finns enligt min mening anledning att låta den föreslagna ordningen med återbetalning och beräkning av ränla genom kronofogdemyndighelens försorg gälla också i etl par andra siiualioner. Jag avser bl. a. de fall då ell till kronofogdemyndigheten överfört belopp inle skall las i anspråk genom avräkning på grund av atl avräkningen efler besvär hell eller delvis upphävts av domstol. Den angivna ordningen bör vidare gälla när ell belopp skall utbelalas på grund av atl kronofogdemyndighelen i andra fall än som avser rättelse beslutat alt avräkning inte skall ske. Så blir exempelvis fallet när elt till kronofogdemyndighelen överföfl belopp inle blir ianspråkiagel genom avräkning på grund av all den skall- eller avgifisskyldige betalar del allmännas fordran innan den i underrättelsen angivna betalningsdagen löpt ut (jfr avsnill 4.6.2). Till den del bestämmelserna gäller dessa siiualioner har de tagils in i lagförslagels 12 §.

Jag vill i della sammanhang föreslå ylleriigare en bestämmelse som bör kunna underlätta rällelseförfarandet och återbetalningar genom kronofogdemyndigheterna. Denna gäller återbelalningsskyldighelen för den som fått sin fordran hell eller delvis belald genom en senare upphävd avräkning. För sådana fall bör det finnas en uttrycklig beslämmelse om alt beloppet skall överföras till kronofogdemyndigheten. Denna beslämmelse föreslås intagen i lagförslagels 13 §.

Det finns till sist anledning att också beröra en mer praktisk sida av kronofogdemyndigheternas utbetalningsskyldighel. En kronofogdemyndighel har inle alltid de medel som behövs; för en utbetalning. Del synes därför vara lämpligasl atl utbetalningarna alltid sker via RSV.

Prop. 1984/85:108 62

4.6.5 Överklagande m.m.

Enligt promemorieförslagel (8§) skall en kronofogdemyndighets beslut om avräkning få överklagas genom besvär. Bestämmelserna, i UB om besvär över utmätning i allmänhel föreslås ha motsvarande tillämpning. 1 paragrafen ges också bestämmelser om att det allmännas lalan i besvärsmål skall föras av RSV samt bestämmelser om verkställigheten av avräkningsbeslut. De i paragrafen föreslagna beslämmelserna motiveras i promemorian på s. 64 ff, 71 och 96 f.

Av de drygt tio remissinslanser som anlagt synpunkter på den föreslagna ordningen för överklagande av beslut om avräkning har flertalet tillstyrkt eller sagl sig ej ha någol atl erinra mot förslaget atl besvär över avräkning skall anföras enligt UB:s bestämmelser om besvär över utmätning, dvs. till hovrätt och i sista instans till högsta domstolen. Två remissinstanser -länsstyrelsen i Malmöhus län och kronofogdemyndigheten i Malmö - har avstyrkl förslaget. De anför atl avräkning enligt andra lagar anses som ell led i utbetalningen och atl besvär över utbetalningen då prövas av kammarrätt samt anser atl samma inslansordning bör tillämpas i den nya lagen. För egen del får jag anföra följande.

Eftersom den föreslagna avräkningen inle är en exekutiv åigärd har jag viss sympati för de båda sistnämnda remissinstansernas uppfatlning att kronofogdemyndighetens avräkningsbeslut inte bör överklagas i hovrätt ulan i kammarrätt. För della lalar också all den i promemorian föreslagna ordningen medför alt den, vars restitutionsfordran lagits i anspråk genom avräkning såväl enligt den föreslagna lagen som enligt någon annan avräkningsbestämmelse, kan nödgas föra talan både hos hovrätt och hos kammarrätt. Å andra sidan kan emellertid den restitutionsberättigade nödgas anföra besvär såväl till kammarrätt som till hovrätt, även om kronofogdemyndighelens beslut om avräkning skall överklagas lill kammarrätt, nämligen om hans restitutionsfordran tagits i anspråk såväl genom avräkning som genom utmätning. Eflersom del uppenbariigen är olämpligt all den restitutionsberättigade i fråga om en och samma restitutionsfordran skall behöva besvära sig lill mer än en instans, borde frågan om lämplig besvärsordning enligt min mening egentligen vara beroende av huruvida sammanträffande av avräkning och utmätning kan antas bli vanligare än sammanträffande av avräkning enligt den föreslagna lagen och enligt andra avräkningsbestämmelser. Det är emellertid inte möjligl att förutsäga något om delta. Frågan om skilda besvärsordningar bör å andra sidan inte överdrivas. Enligt vad jag erfaril förekommer det sällan besvär över beslut om avräkning enligi de nuvarande avräkningsbeslämmelserna och del finns knappast anledning att anla att besvärsfrekvensen skulle komma atl öka på grund av införandet av den nya avräkningslagen. Med hänsyn härtill finner jag inte anledning att frångå den i promemorian föreslagna ordningen med överklagande till hovrätt.

Jag instämmer också i promemorians förslag om all del allmänna i besvärsmål skall företrädas av RSV.

Prop. 1984/85:108 63

Jag kan i huvudsak godta den i promemorian föreslagna utformningen av besvärsbestämmelserna. Vissa jämkningar är dock påkallade. Sålunda bör bestämmelserna enligt min mening utformas så att de inte bara avser besvär över beslut om avräkning. De bör i princip omfatta alla kronofogdemyndighetens beslut som har med avräkningsförfarandet att göra. Ett särskili undanlag bör dock göras för beslui, varigenom kronofogdemyndighelen lämnat en begäran om rättelse utan bifall. Ett sådan beslut bör inle få överklagas, eftersom den som besluiei avser får anses vara lillräckligi Ullgodosedd genom möjlighelen atl föra lalan mot själva avräknings-beslulet. Della överensstämmer med vad sorn enligt 18 kap. 5 § UB gäller i fråga om beslut, varigenom en begäran om rättelse av utmätning har lämnals ulan bifall.

Beslämmelsen om alt RSV skall företräda det allmänna och besvärsbestämmelserna har i mitt lagförslag tagits in i ilO och 11 §§.

4.7 Förhållandet mellan avräkningslagen och andra avräkningsbestämmelser

Som framgått av vad jag förut sagt delar jag den i promemorian framförda uppfattningen atl de nuvarande avräkningsbeslämmelserna i olika författningar i princip bör kvarstå oförändrade vid sidan om den nya lagen. I promemorieförslaget regleras konkurrensen mellan den föreslagna lagen och andra avräkningsbeslämmelser genom två olika regler. Enligt den ena (3 § andra slyckel) skall den nya lagens beslämmelser träda i slället för andra lagbestämmelser om avräkning, i den mån de avser avräkning mol fordringar som är överlämnade för indrivning. All avräkning mol fordringar som är överlämnade för indrivning skall således göras av kronofogdemyndighel enligt den nya lagen. Den andra regeln (3§ tredje stycket) innebär alt en restitutionsfordran i första hand skall tas i anspråk för avräkning mol fordringar som inie är överlämnade för indrivning, dvs. av resliluUonsmyndighelen enligi de särskilda lagbestämmelser som medger sådan avräkning. Endast om sådan avräkning inle skall göras eller om del efler sådan avräkning ålerslår någol av resliluiionsfordringen, kan avräkning enligt den föreslagna lagen komma i fråga.

Remissinstanserna har inte hafl något all erinra mot förslagel om au den nya lagens beslämmelser skall gälla i slället för andra lagbestämmelser, i den mån de avser avräkning för betalning av fordringar som är överlämnade för indrivning. Enligi vad jag förul sagl bör den i promemorieförslaget upplagna förutsättningen all del allmännas fordran skall vara överlämnad för indrivning ersättas av förutsättningen att fordringen skall vara för indrivning registrerad i kronofogdemyndigheternas ADB-register, dvs. i uisökningsregislrel. Jag anser del vara lämpligt all all avräkning mol fordringar som är regislrerade i uisökningsregislrel görs av kronofogdemyndigheterna enligi den nya lagen. Jag föreslår således atl en bestämmel-

Prop. 1984/85:108 64

se om detta las in i avräkningslagen. Beslämmelsen bör utformas med beaklande av atl det finns avräkningsbestämmelser inte bara i lag utan också i av regeringen beslutad författning (19 § tullstadgan). 1 mitt lagförslag tas beslämmelsen upp som ett första stycke i en särskild paragraf (14§), som reglerar förhållandet lill andra avräkningsbeslämmelser.

Den i promemorian föreslagna beslämmelsen (3 § tredje styckel) om att avräkning i första hand skall göras enligt annan lag, dvs. av restitulionsmyndighelen mol fordringar som inle är överlämnade för indrivning, har lämnats ulan erinran av så gott som alla remissinstanser. RSV har dock framhållit alt restitutionsmyndigheten bör kunna välja mellan atl göra avräkning för en motfordran som inte är överlämnad för indrivning - och därefier anmäla eventuellt överskott lill kronofogdemyndighelen för avräkning - och att anmäla hela beloppet till kronofogdemyndigheten för avräkning mol fordran som är överlämnad för indrivning. Denna valfrihet är enligt RSV nödvändig och hänger samman med all det i vissa fall, t. ex. i fråga om skatt enligt UBL, saknas rutiner för atl la återbetalningar i anspråk för fordringar som inle är överlämnade för indrivning medan det däremol finns datorstödda rutiner för att ta överskjutande preliminär skall i anspråk för fordringar som är överlämnade för indrivning. Av samma skäl anser skatteindrivningsutredningen att det inte bör ges någon föreskrift som tvingar den återbetalande myndighelen att i första hand göra avräkning själv.

För egen del får jag anföra följande.

Den i promemorian föreslagna ordningen, enligt vilken reslitutionsmyndigheten i första hand skall göra avräkning enligt den föri"altning som reglerar restilutionen och då endast mol fordringar som inte är överlämnade för indrivning, har den nackdelen all avräkning i första hand kommer atl göras mot yngre fordringar och inte mot de äldre, för indrivning överlämnade fordringarna, trols att dessa i regel preskriberas Udigare. Den har å andra sidan den fördelen all den medför en begränsning av anlalel fall då kronofogdemyndighelen måsle underrättas. Eftersom promemorieförslaget således medför en administrativt enklare ordning, är jag i och för sig benägen atl biträda förslagel. RSV; s och skatteindrivningsutredningens av prakliska förhållanden betingade krav på valfrihet för restitulionsmyndighelen har emellertid stor tyngd. Jag anser därför atl frågan bör lösas så all resliluUonsmyndighelen om den så önskar i första hand får göra avräkning för betalning av en fordran som inle är regisirerad i utsökningsregistrel. Jag föreslår alt en beslämmelse med den nu angivna innebörden las in i etl andra stycke i den paragraf (14§) som reglerar förhållandet till andra avräkningsbeslämmelser.

Alt kronofogdemyndigheterna enligt den föreslagna lagen skall besluta om avräkning mot fordringar som är överlämnade för indrivning bör enligt vad som sägs i promemorian (s. 64 och 81) inte utesluta att restitutionsmyndigheten, i slället för atl underrätta kronofogdemyndighelen om en

Prop. 1984/85:108 65

reslilulion, återkallar ett indrivningsuppdrag hos kronofogdemyndighelen och därefier själv verkställer avräkning enligt den föriättning som reglerar restilutionen. Detta uttalande har kritiserats äv en del remissinslanser som framhållit atl en sådan ordning kommer atl medföra olikheler i den prakliska hanteringen och även onödigt merarbete för såväl den restituerande myndighelen som för kronofogdemyndighelen.

Jag delar remissinstansernas uppfatlning all man inte bör lillämpa en ordning enligt vilken restilutionsmyndighelerna regelmässigt återkallar indrivningsuppdrag för atl i stället verkställa egen avräkning. Å andra sidan kan del i undanlagsfall finnas skäl för resUlutionsmyndigheten atl återkalla ett indrivningsuppdrag. Frågan om ålerkallelse av indrivningsuppdrag behöver emellertid inle behandlas i den föreslagna avräkningslagen men bör beaklas vid uiarbetandel av närmare föreskrifier om den av lagen föranledda kommunikationen mellan restilutionsmyndighelerna och kronofogdemyndigheterna.

Vad gäller frågan om förhållandet mellan avräkningslagen och andra avräkningsbeslämmelser skall jag avslulningsvis beröra den särskilda frågan i vad mån avräkningslagen bör medföra ändringar i andra lagar. I promemorian (s. 83) uttalas, att den föreslagna lagen skall vara lillämplig i fråga om olika slags reslitutioner utan att hänvisning till lagen görs i de författningar som reglerar restilutionerna. Enligt promemorian bör detta dock inte utesluta att man i samband med andra ändringar i sistnämnda författningar tar in en hänvisning till den nya lagen, om så anses lämpligt. Av skäl som närmare redovisas i promemorian (s. 99 fO föreslås i denna atl några mindre ändringar görs i bötesverkställighetslagen samt i 49§ ML, 68 § UBL och 30 § VSL. Åndringen i bötesverkställighetslagen innebär att 8 § upphävs och atl en i 9 § inlagen hänvisning till 8 § på grund därav ersätts av en hänvisning till den nya lagen. De andra ändringarna har en delvis annan karaktär. De innefattar nämligen inte bara ändringar som ansetts direkl påkallade av den föreslagna lagens nya regler ulan dessutom föreslås att det i resp. paragraf tas in en upplysning om atl föreskrifter om avräkning också finns i den nya lagen. För egen del får jag anföra följande.

Eftersom den av mig nu föreslagna avräkningslagen inte skall omfatta återbetalningar av väglrafikskall, bör någon ändring inle göras i 30§ VSL. Åndringar i bötesverkställighetslagen, ML och UBL bör däremot vidtas i huvudsaklig överensstämmelse med promemorians förslag.

De tillägg i ML och UBL som i promemorian föreslås, för atl ge upplysning om alt föreskrifter om avräkning också finns i den nya lagen, bör enligt min mening ges en annan utformning. Av tilläggen bör framgå att rällen lill återbetalning är ytterligare begränsad genom föreskrifter i den nya lagen. Sådana tillägg bör tas in också i andra författningar som innehåller beslämmelser om avräkning. Sådana tillägg bör sålunda införas i 49 § ML, 68 och 75a§§ UBL, 36§ lagen om sjömansskatt, 22§ tullagen, 20§ 5 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 108

Prop. 1984/85:108 66

AUL, 5 kap. 7S LPP och 25!) USAL. Jag kommer senare att föreslå regeringen att en liknande beslämmelse las in också i lullsladgan.

1 samband med nyssnämnda ändring i 5 kap. 7S LPP bör ytterligare en ändring göras i detla lagrum. 1 enlighel med vad som under lagstiftningsärendets beredning framförts av företrädare för RSV är det nämligen av prakliska skäl olämpligt att beskattningsmyndighetens skyldighel ull avräkna år begränsad så atl avräkning endasl skall göras från överskjutande belopp enligt 5 kap. 6S LPP. Därmed får avräkning inle göras från ränta som skall ulgå på en alerbeialning enligi 5 kap. 6S LPP. Jag föreslår därior alt 5 kap. 7 § LPP ändras så att avräkning skall göras inie bara från överskjulande belopp enligt 5 kap. 6S LPP ulan också från annat belopp som utbetalas på grund av bestämmelse i LPP.

4.8 Reformens effekter

Elt förfarande med avräkning har flera stora fördelar. En är atl de skaii-eller avgiftsskyldigas fordringar på alerbeialning i förslå hand las i anspråk för betalning av det allmännas fordringar och sålunda inte fördelas mellan del allmänna och den ålerbelalningsberättigades övriga borgenärer. En annan är all avräkning är enklare att genomföra än del förfarande som är allernaiivel, nämligen utmätning. Till detta kommer all avräkning lill mycket stor del kan göras med hjälp av ADB. Den hell övervägande delen av de belopp som skall tas i anspråk för betalning av det allmännas fordringar ingår nämligen i återbetalningsruiiner som läu låter sig ADB-iekniskt kombineras med avräkning mol skuldbeloppen i utsökningsregistrel. Till fördelarna med avräkningsfört"arandet hör därför också au det är arbets-kraftsbesparande för kronofogdemyndigheterna och medför en snabbare inbetalning än som erhålls om indrivning måsle ske.

Återbetalningarna av skatter och avgifter uppgår åriigen till mycket stora belopp. Sammanlagt rör det sig om ca 50 miljarder kronor. Också det allmännas utestående fordringar av della slag är myckel stora. De skati-eller avgiftsskyldigas sammanlagda skuldbelopp uppgick sålunda enligt REX-registret i oklober 1984 till 15,6 miljarder kronor. Genom den föreslagna avräkningslagen kommer dessa återbetalningar och skulder atl siällas mol varandra för avräkning i långt slörre utsträckning än hittills. Vad detla kan medföra i ökad betalning till det allmänna är som framgår av departementspromemorian svårt atl mer bestämt beräkna. I promemorian har antagils att del kan röra sig om ca 100 milj. kr. Del har å andra sidan av några remissinstanser påpekais alt del kan komma att krävas vissa resursförstärkningar. Detta synes särskilt sammanhänga med farhågor för alt etl underrättande om möjlighelerna att anföra besvär över gjorda avräkningar skall komma att medföra en ökning av antalet besvär och därmed en arbetsbelastning för kronofogdemyndigheterna.

Prop. 1984/85:108 67

Dessa farhågor är enligt min mening betydligt överdrivna. Vinsterna med del utvidgade avräkningsförfarandet är uppenbara och den rationalisering som erhålls bör väl kompensera kronofogdemyndigheterna för det arbele som besvärsförfarandet eventuellt kan medföra.

4.9 Ikraftträdande m. m.

Enligt min mening bör den föreslagna avräkningslagen träda i krafl så
snart som möjligl. Som jag förut (avsnitt 4.3.1) nämnl kan lagen emellertid
inte tillämpas förrän det byggts upp syslem och rutiner för kommunika
lionen mellan restitutionsmyndighelerna och kronofogdemyndigheterna
och för förfarandet i övrigl i fråga om alla de utbetalningar som skall ingå i
lagens tillämpningsområde. Såvitt nu kan bedömas bör lagen kunna träda i
kraft den I maj 1985. i

Jag ansluler mig till den i promemorian (s. 98) redovisade uppfattningen atl del inle krävs några särskilda övergångsbestämmelser lill lagen. Delta innebär att lagen blir tillämplig på alla utbetalningar enligt 1 § som görs efter ikraftträdandet och all avräkning kan göras mot varje i lagen avsedd motfordran som är registrerad i utsökningsregistrel.

5 Upprättade lagförslag

1 enlighel med vad jag har anförl i det föregående har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifier,

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979: 189),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i tullagen (1973:670),

7. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel belräffande vissa uppdragsersältningar,

8. lag om ändring i lagen (1984; 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

10. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).

Del vid 3 angivna förslagel har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet och det vid 9 angivna förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet.

Del vid 10 angivna lagförslaget avser inte sådant ämne att lagrådels yttrande behöver inhämtas enligt 8 kap. 18 § regeringsformen.

Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.

Prop. 1984/85:108 68

6 Specialmotivering

6.1 Furslaget till lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

l§

1 paragrafens jörsta stycke sägs att det i lagen ges bestämmelser om avräkning från belopp som återbetalas eller annars utbelalas på grund av beslämmelser i vissa lagar. Dessa räknas upp i sex särskilda punkter. Ultryckel "ålerbelalas eller annars ulbelalas" används för att täcka in de olika former av ulbelalningar som kan förekomma på skalle- och avgiftsområdet. Eflersom de i lagen avsedda utbetalningarna oftast har karaktären av återbetalning, används detta ullryck emellertid i lagens rubrik.

Av lagen i övrigt framgår att beslut om avräkning skall fattas av kronofogdemyndighel. Lagens beslämmelser riktar sig emellertid också mol de utbetalande myndighelerna. Detta framgår av paragrafens inledande bestämmelse, enligt vilken det är fråga om avräkning vid utbetalning på grund av beslämmelser i de uppräknade lagarna samt av beslämmelsen i 2 §, all bara vad som återstår efler avräkningen får betalas ut.

Lagens tillämpningsområde definieras i I § genom atl det anges alt lagen avser avräkning från utbetalningar som görs på grund av bestämmelse i de närmare angivna författningarna. Frågan för vilka fordringar avräkning skall göras kan också sägas avse lagens tillämpningsområde. Denna fråga regleras emellertid i 2 §.

När det i förevarande I § talas om belopp som återbetalas eller annars ulbelalas avses därmed del bruttobelopp som skall utbetalas, dvs. icke det nettobelopp som skulle återstå alt utbetala efler avräkning enligt beslämmelser i resp. lag. Frågan huruvida avräkning skall göras enligt sådana bestämmelser eller enligt förevarande lag regleras i 14 §.

Enligt 1 § första stycket punkl 1 skall lagen lillämpas vid utbetalningar på grund av bestämmelse i UBL. Bestämmelser om ulbelalningar finns i 45, 49, 68, 69 och 75 a §§ UBL. Sådan överföring av skattebelopp lill främmande slal som avses i 69 a § första eller andra slyckel UBL är inle en sådan ulbelalning som avses i avräkningslagen, eflersom del är fråga om en överföring mellan olika uppbördssyslem. Sådan resUtutionsränta som enligi 69 a § iredje slyckel skall beräknas på del överförda beloppet skall däremot ulbelalas lill den skaltskyldige och en sådan utbetalning ingår i det föreslagna avräkningsförfarandet.

Enligt styckels punkt 2 skall lagen lillämpas vid ulbelalningar på grund av bestämmelse i lagen om sjömansskatt. I denna lag finns beslämmelser om utbetalning i 36§.

Enligt styckets punkt 3 skall lagen tillämpas vid ulbelalningar på grund av bestämmelse i ML. Utbetalningar enligt 76a§ ML lill utländska diplomater m. fl. undantas dock (jfr avsnitt 4.3.2).

Enligt styckets punkt 4 skall lagen tillämpas vid ulbelalningar på grund av bestämmelse i tullagen, lullförordningen eller lagen om frihei från

Prop. 1984/85:108 (i9

införselavgift. Bestämmelser om återbetalnitig av tull eller annan införselavgift - inklusive skatter som inbetalats Ull tullverket - finns i 22 § tullagen (22 § ändrad senast 1983:981). Tullagen innehåller inle några bestämmelser om s. k. lullreslitution. I 17-22 §fj tullförordningen anges emellertid de grundläggande förulsällningarna för tullrestitution och den i förevarande punkl inlagna hänvisningen lill lullförordningen syftar lill att klargöra atl tullreslilulioner skall ingå bhind de utbetalningar på vilka avräkningslagen är tillämplig. Närmare föreskrifter om förfarandel vid tullrestitution finns i den av regeringen utfärdade tullstadgan (jfr bemyndigandel i 23 § lullagen). Enligt 2§ lagen om frihet från införselavgift har bestämmelserna i lullförordningen om reslilulion molsvarande lillämpning i fråga om skall och annan införselavgift, som betalats lill lullmyndighet vid förtullning. om ålerbäring av avgiften inte kan medges i annan ordning. Genom hänvisningen lill lagen om frihet från införselavgift klariäggs att lullverkels reslitutioner av skatter och andra införselavgifter också skall ingå i det nya avräkningsförfarandel.

Enligi slyckels punkt 5 skall lagen lillämpas vid utbetalningar på grund av bestämmelse i AUL. Bestämmelser om alerbeialning finns i 20 § AUL.

Enligt styckels punkt 6 skall lagen också lillämpas vid ulbelalningar på grund av beslämmelse i AVGL eller USAL. 1 sislnämnda lag finns återbe-lalningsbeslämmelser i 23-24 §§. I AVGL finns ålerbelalningsbesläm-melser i 24 a och 31 §§.

I paragrafens andra stycke föreskrivs inledningsvis alt beslämmelserna i lagen också skall lillämpas på belopp som ulbelalas av RSV på grund av beslämmelse i LPP eller i författning som anges i I kap. 1 § första stycket LPP eller i lagen om nedsältning av allmän energiskalt. All dessa ulbelalningar lagils upp i elt särskilt slycke sammanhänger med alt lagen ålminslone 1. v. inle bör omfalla utbetalningar som görs av andra beskatlnings-myndigheter än RSV.

I LPP finns bestämmelser om ulbelalning i 5 kap. 6 och 13-15 §§ saml i 9 kap. 4 §. Som nämnls i den allmänna moliveringen faller en del ulbelalningar på punklskalteområdel inle in under LPP:s uibetalningsregler utan görs på grund av särskilda beslämmelser i olika punktskalleförfallningar. Hänvisningen lill de i I kap. I § förslå slyckel LPP angivna författningarna medför all också sådana ulbelalningar kommer alt ingå i avräkningslagens tillämpningsområde. Som etl exempel på sådana utbetalningar kan nämnas kompensalion enligt 13 § lagen om skatl pä vissa kassettband. Vilka utbetalningar del i övrigl rör sig om har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.2). 1 enlighel med vad där sagls bör ulbelalningar enligt 13 § lagen om försäljningsskatt på motorfordon inte ingå i avräkningsförfarandet och de undantas därför genom en avslutande bestämmelse i förevarande 1 §.

Såsom förut nämnls kommer statens jordbruksnämnds och statens utsädeskontrolls utbetalningar på punklskalteområdel alt undantas från avräk-

Prop. 1984/85:108 70

ningsförfarandel genom den i förevarande paragrafs andra slycke inlagna begränsningen lill belopp som ulbelalas av RSV. Av denna begränsning följer också all ulbelalningar av skrolningspremier enligi bilskrolningslagen inle heller ingår i avräkningsförfarandel. RSV:s ålerbelalningar av skrotningsavgifter enligt samma lag kommer däremol alt ingå i avräkningsförfarandel.

2§

Denna paragraf innehåller den egenlliga avräkningsbestämmelsen. Kronofogdemyndighelen skall, om inle annal följer av senare bestämmelser i lagen, från sådana ulbelalningar som avses i 1 S avräkna så mycket som kan gå lill betalning av del allmännas fordringar mol den Ull vilken ulbeialningen skall göras. Beslämmelsen förulsäller all de ulbeialande myndighelerna underrättar kronofogdemyndigheten om sådana ulbelalningar som avses i I § eller all de före en ulbelalning förvissar sig om alt det allmänna inle har några fordringar som skall avräknas mol ulbeialningen. Närmare föreskrifter om den nödvändiga kommunikalionen mellan de ulbeialande myndighelerna och kronofogdemyndigheterna får meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer som verk-slällighetsföreskrifler. Paragrafen innehåller dessutom en beslämmelse som i första hand riktar sig lill de utbetalande myndigheterna. I andra meningen föreskrivs nämligen atl endast vad som överstiger det allmännas fordran får betalas ut.

Som framgår av paragrafen skall vissa förulsättningar i fråga om det allmännas fordran vara uppfyllda för all avräkning skall få ske. Fordringen skall sålunda vara för indrivning registrerad i utsökningsregistrel. Vidare förutsätts atl den drivs in enligt bestämmelserna i UBL, lullagen eller bölesverkställighetslagen.

Beslut om avräkning skall meddelas av kronofogdemyndighelen. För detla förutsätts givetvis all myndigheten har kännedom om det allmännas fordran. En stor del av avräkningarna skall vidare ske genom samköming av utsökningsregistrel och restitutionsmyndighetens register. Det är därför lämpligt all anknyla avräkningsförfarandel lill registreringen i utsökningsregistrel.

Kravet på att fordringen skall vara registrerad för indrivning har uppställts för alt förhindra att avräkning görs för fordran som är registrerad i registret för åtgärd enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skaller, lullar och avgifier. Avräkning bör enligt min mening inte användas för betalning av sådana fordringar.

Att det skall vara fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i UBL innebär till en början att avräkning skall göras mol fordringar på sådana skatter och avgifier som räknas upp i 1 § första stycket UBL, dvs. fordringar på statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, vinstdelningsskaU, egenavgifter enligt lagen om socialavgifter, hyreshusavgift.

Prop. 1984/85:108 71

skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen samt annuilcl på avdikningslån.

Vidare skall avräkning göras mot fordringar på kvarskatleavgift, restavgift, tilläggsavgift, förseningsavgift och ränta enligt UBL. eftersom UBL:s bestämmelser om indrivning av skatt enligt .59 § andra stycket sk;dl tillämpas på indrivning av sådana fordringar.

I fråga om en rad fordringar som tillkommer staten föreskrivs i resp. författning att de får las ut omedelbart genom utmälning eller genom utmätning utan föregående dom eller utslag. Sådana fordringar drivs med stöd av 64§ UBL in i samma ordning som skall enligt UBL och de skall således avräknas mot de i 1 S avräkningslagen avsedda utbetalningarna. Som exempel på sådana fordringar kan niimnas studiemedelsavgifter (8 kap. 73 § studieslödslagen), flygplatsavgiftér (6 kap. 13 S luftfartslagen (1957:297)]. vissa förrättningskoslnader. l.ex. koslnader för lantmäleriför-rällning (16 § lanlmäterilaxan (1971: IIOI)] och koslnader för lantbruks-nämndsförrätlning (17 § förordningen (1967:445) med lantbruksnämnds-taxa] saml oljeavgift [I0§ förordningen (1957: 344) om oljeavgift m. m.].

Andra fordringar som drivs in enligt beslämmelserna i UBL och som således skall avräknas från de i I § avräkningslagen åsyftade ulbeialningarna är fordringar enligt 77 a § UBL och molsvarande beslämmelser i lagen om sjömansskatt. ML. LFK. LPP, AUL. AVGL och USAL.

Vad som skall avräknas från ifrågavarande ulbelalningar är också sådana fordringar som på grund av hänvisningar i olika författningar skall drivas in enligi UBL:s beslämmelser. Hänvisningarna lill UBL är utformade på olika sätt. Bestämmelser om att fordran skall drivas in i den ordning som föreskrivs i UBL om indrivning av restförd skatl finns exempelvis i 28§ LFK. 22 § kupongskallelagen. 53 § lagen om arvsskatt och gåvoskall och 28 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

1 andra författningar används andra uttryck för atl ange all indrivning skall ske i den i UBL angivna ordningen. 1 VSL (30§) uttalas således all vad i UBL stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning av skalt i tillämpliga delar skall gälla fordonsskatt, kilometerskalt, skatlelillägg och förseningsavgift. 1 fråga om mervärdeskatt ullrycks på liknande säll (48 § ML) all beslämmelserna i UBL om indrivning, avkortning och avskrivning saml eflerkrav i lillämpliga delar gäller i fråga om mervärdeskall. Liknande formuleringar förekommer i 5 kap. 16 § LPP och i 28 § USAL. I 13!) lagen (1976:206) om felparkeringsavgift stadgas all om ej annal följer av lagen gäller UBL i lillämpliga delar. En liknande formulering finns i lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och räuigheler (5 §). Oavsett hur hänvisningarna till UBL:s indrivningsbeslämmelser är formulerade skall avräkning göras mol fordringar som drivs in enligi beslämmelserna i UBL.

Alt avräkningsförfarandel också skall onifalta fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen innebär (jfr 21 § tullagen; paragrafen änd-

Prop. 1984/85:108 72

rad senast 1982; 1213) att avräkning skall göras mol fordringar på lull och andra införselavgifter samt mol fordran på reslavgift. Avriikning skall också göras mol fordringar på ränla och förseningsavgift (jfr 20 a § sisla stycket och 40 a § Iredje slyckel tullagen).

Böler drivs in ungefär på samma sätl som skaller, men först när lagakraftägande dom föreligger, och de drivs inte in enligt beslämmelserna i UBL. Eflersom böler nu enligt 8§ bötesverkställighetslagen lår avräknas mot fordran på överskjutande skall enligt UBL, bör de såsom nämnls i den allmänna moliveringen ingå i del nya avräkningsförfarandet. Därför nämns i förevarande paragraf också fordringar som drivs in enligi bestämmelserna i bötesverkställighetslagen. På grund av vad som föreskrivs i 1 § andra stycket nämnda lag medför detta att avräkning skall göras inte bara mot bölesfordringar utan också mol fordringar som avser vile eller sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighel. Avräkning skall också göras mot andra fordringar som inle avser böter men som drivs in i den ordning som stadgas för böter. Som ett exempel på della kan nämnas disciplinbot [jfr 5§ lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän]. I enlighet med promemorieförslagel föreslås atl bölesverkställig-helslagens avräkningsbestämmelse upphävs (se avsnitt 6.3).

Det kan anmärkas att avräkning skall göras mot bölesfordran även om ett uppburet bötesbelopp skall tillfalla annan än staten. Staten, dvs. det allmänna, är nämligen att anse som borgenär även i fråga om en sådan fordran (se prop. 1980/81:8 s. 194).

Den i paragrafen föreslagna definitionen av de motfordringar som skall avräknas mol utbetalningarna medför såsom förul (avsnill 4.3.3) nämnts att så gott som alla de fordringar som vid indrivning handläggs som s.k. allmänna mål skall avräknas mot utbetalningarna. De fordringar i allmänt mål som faller utanför avräkningsförfarandel är främsl sådana fordringar på domstolskoslnader som anges i punkterna 2-3 i 1 kap. 2 § utsökningsförordningen.

Några remissinstanser har lagit upp ell par frågor som gäller den föreslagna lagens tillämplighet när ulländska skaller och böler skall las ul här i rikel enligt överenskommelse med främmande stat. Skatteindrivningsutredningen har sålunda påpekat all när del i olika handräckningsöverenskommelser mellan Sverige och andra slaler lalas om indrivning torde därmed bara avses rent exekutiva åtgärder, dvs. i Sverige sådana åtgärder som regleras i UB. Utredningen framhåller att kronofogdemyndighelens beslut om avräkning enligt den föreslagna lagen är etl uttryck för myndighetens borgenärsfunktion och inle för dess funktion som exekutiv myndighet. Mot bakgrund härav har ulredningen funnii att den föreslagna lagen inte blir tillämplig för betalning av utländska skatter. Liknande synpunkter har framförts av RSV och av en kronofogdemyndighet.

Skatteindrivningsutredningen har vidare ultalal alt avräkning enligt den föreslagna lagen bör omfatta böter som skall verkställas här enligt lagen

(1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. (nordiska verkställighetslagen). Enligt 2 § denna lag sker på begäran verkställighet här i landel av bötesdom, som har meddelats i ett annal nordiskl land, enligt svensk lag. Uttrycket verkställighet får enligt utredningens mening anses inrymma avräkning.

Med anledning av dessa uttalanden vill jag försl framhålla atl man vid ingåendet av handräckningsöverenskommelserna och antagandet av den nordiska verkställighetslagen uppenbarligen inte hade ell avräkningsförfarande i tankarna. När den nämnda lagen togs fanns del för övrigl inle någon möjlighel att avräkna en skallerestilution mot en bölesfordran. Sådan möjlighel infördes år 1979 genom bötesverkställighelslagen och genom ändringar i UBL.

Frågan om den föreslagna lagen blir lillämplig eller inte på utländska skatter och böter är uppenbarligen ytterst beroende av huruvida handräckningsöverenskommelserna resp. den nordiska verkställighetslagen kan anses inrymma en hänvisning till bestämmelserna om avräkning.

Avräkning är varken enligt nuvarande bestämmelser i de olika skalte-och avgiflsförfattningarna eller enligt den nu föreslagna lagen en exekutiv åtgärd. Avräkningen är enligt vad jag sagt fömt ett clearingförfarande mellan en skatt- eller avgiftsskyldigs olika konton hos svenska myndigheler som skall ombesörjas av kronofogdemyndigheten innan restitutionsfordringen får las i anspråk för betalning av utomståendes fordringar. Jag kan därför instämma i remissinstansernas uppfattning alt de handräckningsöverenskommelser som berörts inte kan anses ge möjlighel lill avräkning för att få en utländsk skattefordran betald. Vad jag nu sagt leder å andra sidan till att jag inte kan ansluta mig till uppfattningen atl en nordisk bötesdom skulle kunna verkställas genom tillämpning av bestämmelser om avräkning. För tillämpning av avräkningsbeslämmelserna skulle del enligt min mening krävas alt del i den nordiska verkställighetslagen uttryckligen angavs att verkställighet inbegriper avräkning. Huruvida det skulle kunna anses helt förenligt med grunderna för avräkningsförfarandet atl genomföra en sådan uividgning är enligt min mening tveksamt. För detta bör i varje fall förutsättas att det land för vilkel avräkning skall göras också har eU avräkningsförfarande som får tillämpas vid verkställighet av svensk dom.

Skatteindrivningsutredningen har också tagit upp frågan om den nya lagens tillämplighet vid verkställighet i Sverige av s.k. europeisk brottmålsdom enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbeie rörande verkställighet av brotlmålsdom. Enligt utredningens mening bör böter som dömts ut på grund av en framställning om verkställighet enligi denna lag omfatlas av den föreslagna lagen. För egen del får jag anföra följande.

Enligt nämnda lags beslämmelser om verkställighet i Sverige av europeisk brotlmålsdom skall en framställning om verkställighet i Sverige prövas av svensk domstol eller av riksåklagaren. Vid denna prövning bestäms

Prop. 1984/85:108 74

genom dom eller strafföreläggande ny påföljd enligt vad som i svensk lag är föreskrivet om påföljd för molsvarande brotl. I fråga om verkställighet av påföljd som sålunda bestämts gäller vad i allmänhet är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom. Vidare föreskrivs i 36 § atl böler som beslämls enligt lagen skall lillfalla kronan. Eflersom det i dessa fall alltså är fråga orn böter som tillkommer svenska staten, är det uppenbart atl den nya lagen blir lillämplig så all avräkning skall göras mol ifrågavarande böter.

Som nämnts i den allmänna motiveringen grundas den föreslagna avräkningen på att den skatt- eller avgiftsskyldiges rätt till restituUonsfordringen är begränsad, vilkel framgår av alt det i paragrafen anges all vad som får belalas ut endast är vad som översiiger del allmännas fordran. Därav följer att hans borgenärer genom utmätning eller konkurs inte kan komma åt mer än vad som återstår efler avräkningen. Med anledning av atl den nyligen antagna lagen (1984:649) om förelagshypotek (prop. 1983/84: 128, LU 36, rskr 413) bl.a. innebär att en näringsidkares fordringar på restitution av skatter och avgifter skall ingå bland den egendom, som ulgör underlag för den nya säkerhetsrätten (företagshypoteket). bör det påpekas att vad som kan tillföras den borgenär som har förelagshypotek för sin fordran endasl är vad som återstår efter avräkning enligt den nu föreslagna lagen eller enligt någon annan bestämmelse om avräkning.

I paragrafens/ör.?;fl slycke anges i två särskilda punkter fall då avräkning får underlåtas enligt närmare föreskrifier av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt punkl I får avräkning underlåtas om anstånd med betalningen av del allmännas fordran beviljals med anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse. Bestämmelsen har molsvarighel i 5 § första stycket promemorieförslaget och den har behandlats i avsnill 4.4 i den allmänna motiveringen.

Enligt punkt 2 får avräkning underlåtas om kostnaderna för avräkningsförfarandel kan antas bli större än som är förenligt med det allmännas ekonomiska intressen. Denna bestämmelse har motiverats i avsnill 4.5.1 i den allmänna moliveringen. Den bedömning som förutsätts för bestämmelsens tillämpning avses inte falla på kronofogdemyndigheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall föreskriva när utbetalningar får göras utan föregående kommunikation med kronofogdemyndigheten. 1 detta sammanhang kan anmärkas att någon avräkning givetvis inte kan komma i fråga i sädana fall då restitutionsfordringen uppgår Ull så ringa belopp att den enligt särskild bestämmelse inte skall utbetalas. 1 5 kap. 6 § tredje stycket LPP anges sålunda att utbetalning inte skall göras av belopp understigande 50 kr. Liknande begränsningar finns i andra skalteförfaltningar.

Prop. 1984/85:108 75

Enligt andra stycket får kronofogdemyndighelen underiåta att avräkna om särskilda skäl föreligger. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4) har förevarande bestämmelse föreslagils särskilt med tanke på att kronofogdemyndigheten bör ha möjlighel all underiåla avräkning då förulsällningarna för en av kronofogdemyndighelen beviljad avbelalnings-plan annars skulle rubbas.

1 anslutning till vad nyss sagts om att kronofogdemyndigheten i vissa fall skall kunna underlåta avräkning bör nämnas alt det förhållandel all kronofogdemyndigheten beviljat uppskov med betalningen av en fordran inte i och för sig utgör hinder mol att fordringen avräknas mot en utbelalning (jfr promemorian s. 77 f samt vad som sagts i den allmänna motiveringen i avsnitt 4.4).

4§

Denna paragraf motsvarar 5 § andra styckel i promemorieförslaget. Av 10 § lagen om preskription av skattefordringar m. m. (LPS) följer att avräkning inte får ske för att få betalt för en fordran som preskriberats enligt LPS. Flertalet av de motfordringar som kan komma i fråga för avräkning enligt avräkningslagen faller inom lillämpningsområdet för LPS och de kommer därför inte att få avräknas sedan preskription inträtt. Avräkningslagen omfaltar emellertid en del fordringar som preskriberas enhgt andra beslämmelser. Enligt dessa kan kvittning vara medgiven trots att preskription inträtt. Kvittning och avräkning har vissa likheter och därmed kan det uppkomma osäkerhel huruvida fordringar som preskriberats skall få avräknas. För att helt undanröja oklarheter föreskrivs i denna paragraf alt avräkning inle får göras till betalning av det allmännas fordran om denna är preskriberad.

5§

Enligt promemorieförslagel (6§ första slyckel) skall avräkning beslulas av den myndighel hos vilken målet om indrivning av det allmännas fordran är anhängigt.

Som jag förut har föreslagit skall en förutsättning för avräkning vara alt fordringen är registrerad i utsökningsregistrel. Med della stämmer bäst att också anknyta behörigheten till denna regisirering. Någon skillnad i sak i förhållande till promemorieförslaget medför inte denna juslering.

I enlighel med vad som anförts i den allmänna moliveringen om behörig kronofogdemyndighel (avsnill 4.6.1) innehåller del nu framlagda förslagel inte någon motsvarighet till de i 6§ andra stycket promemorieförslaget upptagna bestämmelserna om behörighet för det fall atl avräkningsbara molfordringar skulle var föremål för indrivning hos olika kronofogdemyndigheter.

Prop. 1984/85:108 76

6och8§§

De i 6§ föreslagna bestämmelserna om underrättelse m. m. har ingående behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2). Det lorde därför vara tillräckligt att här bara erinra om att ell åsidosättande av vad som föreskrivs i denna paragraf inte medför att ett meddelal avräkningsbeslut av det skälet kan upphävas. Bestämmelse om detta finns i 8§.

7§ Bestämmelsen i denna paragraf har motiverats i avsnitt 4.6.3.

9, 12 och 13 §§

Bestämmelserna i dessa paragrafer om rättelse av felaktigheter, återbetalning på gmnd av rättelse eller på gmnd av domstols beslut, beräkning av ränla och överföring i vissa fall av elt avräknat belopp lill kronofogdemyndighelen har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.4).

10 §

I paragrafens/örjM stycke sägs inledningsvis att kronofogdemyndighetens beslut att avslå en begäran om rättelse av avräkning inle får överklagas. Denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i promemorieförslaget, har behandlats i del föregående (avsnitt 4.6.5). Styckels övriga bestämmelser överensstämmer i huvudsak med 8 § första stycket i promemorieförslaget.

Till en början föreskrivs atl kronofogdemyndighelens övriga beslut enligt lagen får överklagas genom besvär av den som beslutet gäller. Därmed avses den vars rätt till återbetalning berörs av beslutet. Detla innefattar en viss avvikelse från promemorieförslaget, som inte anger vem som har besvärsrätt. Av bestämmelsen följer att kronofogdemyndighelens beslut om avräkning inte får överklagas av en myndighet som har fordringar mol den återbetalningsberältigade eller av RSV (jfr paragrafens andra slycke). Slutligen föreskrivs i första slyckel, atl bestämmelserna i UB om besvär över utmätning i allmänhet - dvs. utmätning av annat än lön - skall till-lämpas också i fråga om besvär över kronofogdemyndighetens beslut enligt avräkningslagen. i den mån inte annat följer av bestämmelserna i 11§.

Hänvisningen lill UB innebär bl.a. atl lalan mot kronofogdemyndighetens beslut skall föras i hovrätt (18 kap. 1 § UB). Besvärstiden blir därmed vidare regelmässigt tre veckor från delgivning av beslutet (18 kap. 7§ andra styckel UB). Som fömt (avsnitt 4.6.3) nämnls skall underrättelse om beslut om avräkning dock i regel inle behöva delges. Della medför atl besvärsliden i praktiken oftast kommer att bli obegränsad. Hovrättens beslut får överklagas Ull högsta domstolen.

Hänvisningen till UB:s besvärsbestämméiser innebär att också andra beslämmelser i 18 kap. UB - och i rättegångsbalken - blir lillämpliga, såvida de rör besvär över utmätning i allmänhet. Beslämmelserna i 18 kap. 2 § första slyckel UB om vem som får föra lalan mot kronofogdemyndighelens beslui ersätts dock av den nyss behandlade bestämmelsen i förevarande paragraf. Bestämmelsen i 18 kap. 5 § första stycket UB om att talan inte får föras mol beslut, varigenom begäran om rättelse av utmälning m.m. lämnats ulan bifall, har en sådan utformning att det är osäkert om den blir tillämplig i fråga om motsvarande beslut enligt avräkningslagen. Som nyss nämnls inleds förevarande paragraf i avräkningslagen emellertid med en uttrycklig bestämmelse i ämnel.

Ålskilliga beslämmelser i 18 kap. UB haren sådan speciell anknylning lill utsökningsförfarandel att del givelvis inle kan komma i fråga att tillämpa dem vid besvär över beslut enligt avräkningslagen. Vissa bestämmelser blir däremot direkl lillämpliga. Av 18 kap. 8§ UB följer således bl.a. alt klaganden i sin besvärsinlaga skall ange det överklagade beslutet, den ändring som yrkas däri och grunderna för besvärsialan. Av 18 kap. 9§ UB följer bl.a. all besvärsinlagan skall ges in till kronofogdemyndighelen och atl besvär som ej anförts i rätt tid skall avvisas av kronofogdemyndighelen. Vad sist sagts har naturiigtvis ringa praktisk betydelse vid besvär över avräkningsbeslut, eftersom sådana beslut i regel inle kommer all delges. Bestämmelsen i 18 kap. 10§ UB om alt kronofogdemyndighelen så snarl som möjligl skall sända besvärsinlagan och övriga handlingar i målel lill hovrätten blir självfallel också lillämplig.

Bestämmelsen i 18 kap. 4 § förslå slyckel UB om alt klagan inle får föras över alt kronofogdemyndigheten har funnii sig behörig atl ta upp en ansökan om verkställighet får den betydelsen all ell avräkningsbeslul inle kan överklagas på den grunden all kronofogdemyndigheten inte skulle ha varil behörig att pröva frågan om avräkning. Bestämmelsen i samma paragrafs andra stycke lorde inle få någon praktisk betydelse i avräknings-förhållanden. Detsamma gäller beslämmelserna i 18 kap. 6§ andra stycket UB.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke innebär att del allmännas lalan i mål om avräkning förs av RSV i hovrätt och högsta domstolen. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 8S andra stycket i promemorieförslaget. I promemorian har beslämmelsen behandlats på s. 71.

IIS

Paragrafens bestämmelser har viss molsvarighel i 8§ iredje styckel i promemorieförslagel.

I första meningen sägs all kronofogdemyndighetens beslui enligi lagen länder lill efterrättelse utan hinder av all dei har överklagats. Åven om ell avräkningsbeslul överklagas, skall vad som avräknats således överföras lill den som enligi beslutet skall få sin fordran hell eller delvis belald genom

Prop. 1984/85:108 78

avräkningen. Del kan f.ö. anmärkas atl sådani överförande oftast lorde ha ägl rum redan innan besvär anförts.

I andra meningen sägs all hovrättens beslut länder till efterrättelse först sedan det vunnit laga kraft. Om hovrätten skulle upphäva elt avräkningsbeslul, kan hovrättens beslut således inle verkslällas - dvs. återbetalning till den skatt- eller avgifisskyldige får inte ske - innan del vunnit laga kraft.

Paragrafens bestämmelser motiveras av atl en utbetalning av restitutionsbeloppet Ull den skalt- eller avgiftsskyldige innan avräkiiingsfrågan blivit slutligt avgjord skulle omintetgöra syftet med avräkningen. Om en sådan utbetalning gjordes och del senare faslslälldes all avräkning skall göras, finns ju inte längre någol belopp från vilket avräkning kan ske. Paragrafens beslämmelser är således nödvändiga och den skatt- eller avgiflsskyldiges intressen tillgodoses genom alt han enligt 12 §, jämförd med 9§ andra stycket, har rätt till återbetalning jämle ränla om avräkningsfrå-gan slulligen avgörs Ull hans förmån.

14§

I första stycket regleras de fall då det allmänna har en i ulsök.ningsregist-rel registrerad fordran för vilken avräkning kan göras också enligt bestämmelser i annan lag eller förordning även om fordringen har överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. I sådana fall skall beslämmelserna i den nu föreslagna lagen tillämpas. Denna ordning överensstiimmer med promemorians förslag i 3 § andra styckel. 1 promemorieförslagel reglerades förhållandet till avräkningsbeslämmelser i annan lag. I det nu framlagda förslaget regleras förhållandel lill avräkningsbeslämmelser i annan lag eller förordning. Detta beror på all bestämmelser om avräkning från sådana utbetalningar som avses i 1 § även finns i förfallning som ej är lag. Bestämmelser om avräkning från tullrestitution enligt tullförordningen finns sålunda i 19 § lullsladgan.

Beslämmelsen i andra stycket avser de fall då en restilutionsmyndighei enligi skalle- eller avgiftsförfailning kan göra avräkning för betalning av en fordran som inte är registrerad i utsökningsregistrel och del samiidigi finns regislrerade fordringar för vilka avräkningsbeslämmelserna i den föreslagna lagen gäller. Restitutionsmyndigheten blir genom beslämmelsen i andra slyckel oförhindrad atl göra sin interna avräkning ulan all försl undersöka om avräkning kan göras för fordran som är regisirerad i utsökningsregistrel.

Bestämmelsen i andra styckel avviker från vad som föreslogs i promemorian. Skälen för detla har redovisats i den allmänna moliveringen (avsnitt 4.7).

Prop. 1984/85:108 79

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt

Beslämmelserna i 49 § Ijärde styckel ML om avräkning vid återbetalning av mervärdeskall fick nuvarande lydelse genom en nyligen gjord ändring (SFS 1983:76, prop. 1982/83:84, SkU 20).: Åndringen, som innebar en utvidgning av rällen lill avräkning, genomfördes som elt sleg i avvaklan på de vidare övervägandena om en mer generell avräkningsrätl på skatte- och avgiftsområdet.

De nuvarande bestämmelserna i 49 S Qärde slyckel ML är uppdelade så all avräkning mol den skallskyldiges skulder avseende mervärdeskatt regleras i en första nfening, medan avräkning mot den skatiskyldiges skulder av vissa andra slag regleras i en andra mening. När det gäller avräkning mot mervärdeskatt innebär beslämmelserna att avräkning får ske mol obetald mervärdeskatt så snarl den fastställts, eller skall anses fastställd, till vissl belopp. Enligt andra meningen skall avräkning göras mot skulder avseende skatt enligt UBL, arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter och avgifl enligt lagen om allmän löneavgift. Avräkning mol sådana skulder får endast göras om skulden är förfallen till betalning.

Eflersom ML;s avräkningsbeslämmelser närmast har karaktären av etl provisorium i avvaklan på en mer generell lag om avräkning bör de omprövas när förslag lill en sådan lag nu läggs fram.

De fordringar som enligi 49 § Ijärde slyckel andra meningen ML får avräknas mol resliiuUoner av mervärdeskall får också avräknas enligt den nu föreslagna avräkningslagen. En skillnad mellan de olika avräkningsbeslämmelserna är emellerfid all avräkning enligt ML får ske så snart fordringen (den skallskyldiges skuld) förfallit till betalning, medan avräkning enligt den nya lagen inte får göras förrän fordringen regislrerals i uisökningsregislrel. Denna skillnad torde emellertid ha ringa praktisk betydelse. Såsom framgår av RSV lm 1983: 2 sker nämligen avräkning enligt ML mot ifrågavarande fordringar normalt försl sedan fordringen överiämnats lill kronofogdemyndighel för indrivning. Eftersom avräkning enligt bestämmelserna i 49 S fjärde stycket andra meningen ML således i prakliken kommer all ersättas av avräkning enligi den nya lagen, föreslås att nämnda bestämmelser upphävs. I enlighet med vad som förut (avsnitt 4.7) förordals införs i stället i 49 § ML en beslämmelse, som anger att det i den nya lagen finns föreskrifter som ylleriigare begränsar räuen Ull återbetalning.

6.3 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

I 8§ bölesverkställighetslagen föreskrivs att böler får avräknas från den bölfälldes fordran enligi 68 § I eller 2 mom. eller 69 § I mom. UBL på överskjutande skatl eller ränta på sådan skalt; avräkningen skall ske i den ordning som föreskrivs i 68§ 4 mom. första styckel UBL. Bestämmelsen avser böler som överlämnals för indrivning. Bölesfordringar som överläm-

Prop. 1984/85:108 80

näts för indrivning och regislrerals i utsökningsregistrel kan bli betalda genom avräkning enligt den föreslagna avräkningslagen. De i 8§ bötesverkställighetslagen angivna resiitulionsfordringarna ingår också i avräkningslagens tillämpningsområde. Eftersom beslämmelserna i avräkningslagen således inbegriper samtliga i 8§ bötesverkställighetslagen avsedda avräkningsfall, bör denna paragraf upphävas.

Upphävandet av 8 § bötesverkställighelslagen påkallar ytterligare en ändring i denna lag. I lagens 9 § föreskrivs nämligen vad som skall gälla om betalning inle kan erhållas med tillämpning av 7 eller 8§. E.ftersom 8§ upphävs, bör hänvisningen till denna paragraf ersättas av en hänvisning lill avräkningslagen.

6.4 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen

1 68§ 5 mom. UBL hänvisas till bestämmelserna i 8§ bötesverkställighetslagen. Eftersom jag föreslår atl sistnämnda beslämmelser skall upphävas, måsle UBL:s hänvisning till beslämmelserna i bölesverkställighetslagen också upphävas. I enlighet med vad som förul (avsnill 4.7) förordats ersätts hänvisningen av en bestämmelse, som anger alt det i avräkningslagen finns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten lill återbetalning. En sådan beslämmelse föreslås också i 75 a§ UBL.

6.5 Övriga lagförslag

De föreslagna ändringarna i lagen om sjömansskatt, tullagen, AUL, LPP och USAL innebär att det också i dessa lagar tas in en bestämmelse som anger atl det i avräkningslagen finns föreskrifter som ytterligare begränsar rällen lill alerbeialning. Den föreslagna ändringen i LPP innebär dessulom en uividgning av beskattningsmyndighetens skyldighet atl avräkna. Denna uividgning har moUverats i avsnill 4.7.

Den föreslagna ändringen i skatleregisleriagen har moUverats i avsnill 4.5.10.

7 Hemställan

Jag hemsläller atl lagrådets yttrande inhämlas över förslagen lill

1. lag om avräkning vid återbetalning av skaller och avgifter,

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i bötesverkställighelslagen (1979:189),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953; 272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskall,

6. lag om ändring i lullagen (1973:670),

Prop. 1984/85:108 82

Bilaga I

Promemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om avräkning vid återbetalning av skatt m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag är tillämplig när skatl som avses i 2 § skall ålerbelalas eller annars ulbelalas till någon mol vilken det allmänna har en fordran som avses i I kap. 6 § andra slyckel uisökningsbalken och som är överlämnad för indrivning.

2 § Med skall förslås i denna lag

1. skall eller avgifl enligi förtäiining som anges i I S förslå slyckel lagen (1971: 1072) om förmånsberätligade skattelbrdringar m. m. samt tull.

2. skall eller avgifl enligi förtäiining som har upphört att gälla genom föreskrift som har meddelals i anslulning lill beslämmelse om ikraftträdande av förtäiining som avses i I,

3. arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift,

4. skall enligi lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskall,

5. ränla, restavgift, skalle- eller avgifisUlliigg, förseningsavgift eller annan liknande avgifl som påloris enligi författning som avses i 1-4 eller enligt lagen (1959:92) om förtärandet vid viss konsumiionsbeskaiining,

6. skalle- eller avgiftsbelopp jämle reslavgifl eller ränla som föreirädare för juridisk person betalat enligt 77 a § uppbördslagen (1953:272), 17 S I mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 27 a § lagen om förfarandet vid viss konsumiionsbeskaiining, 30 a § lagen (1959; 552) om uppbörd av vissa avgifier enligi lagen (1981:691) om socialavgifter. 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller 22 § lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet belräffande vissa uppdragsersättningar.

Med skalt förstås också ränla som skall utgå vid återbetalning eller annan utbetalning av skalt, lull eller avgift som avses i första styckel 1-6.

3 § I sådana fall som avses i I § skall kronofogdemyndighelen, efter
underrättelse från den myndighet som skall göra utbetalningen, avräkna så
mycket som behövs för betalning av det allmännas fordran. Endasl vad
som återstår därefier får belalas ut.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i stället för beslämmelser om avräkning i annan lag, i den mån dessa avser avräkning lill betalning av det allmännas fordran som är överlämnad för indrivning.

Kan avräkning göras såväl enligt annan lag för betalning av fordran som inte är överlämnad för indrivning som enligt denna lag, skall avräkning i första hand göras enligt den andra lagen.

4 § Föreskrifter om i vilken ordning och omfattning myndighelerna skall
underrätta kronofogdemyndigheten om förestående ulbelalningar medde
las av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

Prop. 1984/85:108 83

5 § Har anstånd med betalning av det allmännas fordran beviljats med
anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse, får utbetalning göras ulan
avräkning.

Avräkning får inle göras till betalning av en fordran som är preskriberad.

6 § Avräkning beslutas av den kronofogdemyndighet hos vilken målet
om indrivning av del allmännas fordran är anhängigt.

öm flera kronofogdemyndigheter är behöriga enligt första stycket, skall avräkning beslutas av den kronofogdemyndighet som myndighelerna i samråd bestämmer eller som utses av den kronofogdemyndighet i vars distrikt den har sitt hemvist mot vilken indrivning skall verkställas. Därvid gäller vad som i 2 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken föreskrivs om hemvist.

7 § Avräkning får göras ulan att den som åtgärden avser har hörts. Till
denne skall sändas underrättelse om avräkningen.

8 § Talan mot en kronofogdemyndighets beslut om avräkning får föras
genom besvär. I fråga om sådan besvärstalan har bestämmelserna i utsök
ningsbalken om besvär över utmätning i allmänhet motsvarande tillämp
ning.

Det allmännas talan i mål om avräkning förs i hovrätt och högsta domstolen av riksskalteverket.

Kronofogdemyndighetens beslut om avräkning länder till efterrättelse omedelbart. Verkställigheten fortgår även om talan förs mot kronofogdemyndighetens beslut, såvida ej annal förordnas av hovrätten eller högsta domstolen.

Denna lag träder i kraft den ...

Prop. 1984/85:108 86

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs all 68 § 5 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §
5 mom. Vad i 3 och 4 mom. 5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs
sägs äger molsvarande Ullämpning, äger molsvarande lillämpning, då
då den som är berättigad atl ålerbe- den som är berättigad all återbe-
komma skalt har att erlägga sjö- komma skalt har all eriägga sjö
mansskall eller bevillningsavgift för mansskall eller bevillningsavgift för
särskilda förmåner och rättigheter särskilda förmåner och rättigheter
eller kupongskatt. Om tillämpning eller kupongskatt. Om avräkning
av 4 mom. vid indrivning av böter, vid restitution av skatt m.m. finns
viten och belopp som förklarats för- föreskrifter också i lagen (0000:000)
verkat är föreskrivel i bötesverk- om avräkning vid återbetalning av
ställighelslagen (1979:189). skatt rn. m.

Denna lag Iräder i krafl den

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

Senasle lydelse 1979:196.

Vad i uppbördslagen (1953:272) stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning av skalt skall i Ull-lämpliga delar gälla fordonsskatl. kilometerskalt. skatlelillägg och förseningsavgifl. Vid återbetalning av skall skall avräknas endast sådan lill betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskau som ej erlagts. reslavgift som belöper på sådan skall samt sådan avgift enligt bilregislerkungörelsen (1972:599) som iippbäres i samband med uppbörd av väglrafikskall. I fråga om avräkning av avgifter som nu har sagls äger 23 och 31 SS molsvarande lillämpning.

Vad i uppbördslagen (1953:272) sladgas om indrivning, avkortning och avskrivning av skatl skall i till-lämpliga delar gälla fordonsskall, kilometerskalt. skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skall skall avräknas sådan till betalning förfallen fordonsskatl eller kilometerskalt som ej eriagts. reslavgift som belöper på sådan skatt saml sådan avgifl enligt bilregislerkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av väglrafikskall. I fråga om avräkning av avgifter som nu har sagls äger 23 och 31 SS motsvarande tillämpning.

Föreskrifier om avräkning finns också i lagen 10000:000) om avräkning vid återbetalning av skall m.m.

Införsel enligi 15 kap. utsökningsbalken får äga mm vid indrivning av fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift, skatlelillägg och förseningsavgifl.

Denna lag träder i krafl den ..

' Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.

- Senaste lydelse 1982:994.

Prop. 1984/85:108 88

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds Fi 1983:24) avgetls av Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen, datainspektionen, riksförsäkringsverkei, trafiksäkerhetsverket, generallullstyrelsen, bankinspeklionen, riksskatteverket, centrala sludieslödsnämnden, slatens jordbruksnämnd, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkel, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs och Väslerbotlens län, skatteindrivningsutredningen (B 1981:02), Föreningen Sveriges kronofogdar. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Tjänstemännens centralorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska bankföreningen, Sveriges ackordscenlral. Föreningen auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfimdet.

SACO/SR har åberopat ell yllrande som avgetls av Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK). SAF har åberopat Sveriges industriförbunds yttrande. LRF har åberopat ett inom Lantbmkarnas skattedelegation upprältal ullålande.

Länssiyrelsen i Slockholms län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i Handens. Sollentuna och Slockholms distrikt och ell yttrande från den lokala skattemyndigheten i Sollentuna fögderi. Länsstyrelsen i Jönköpings län har bifogat ett yllrande från kronofogdemyndigheten i Eksjö distrikt. Länsstyrelsen i Blekinge län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheten i Karlskrona distrikt och den lokala skattemyndigheten i Ronneby fögderi. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från länsstyrelsens mervärdeskatteenhet, från de lokala skattemyndigheterna i Lunds och Malmö fögderier saml från länets sju kronofogdemyndigheter. Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län har bifogal yttranden från länels båda kronofogdemyndigheter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogal yttranden från kronofogdemyndighelen i Skövde distrikt och den lokala skattemyndigheten i Marieslads fögderi. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i Avesta. Boriänge. Faluns och Mora distrikt saml ell gemensamt yttrande från de lokala skatiemyndighelerna i Avesla och Boriänge fögderier.

Elt yllrande har också inkommil från Svenska inkassoföreningen.

Prop. 1984/85:108 89

BUaga3

Upprättade lagförslag

1 Förslag till

Lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag ges bestämmelser om avräkning från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen (1953:272),

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undanlag av 76a §,

4. lullagen (1973; 670), lullförordningen (1973:979) eller lagen (1973:981) om frihei från införselavgifi,

5. lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Bestämmelserna i denna lag skall också tillämpas på belopp som utbetalas av riksskalteverket på gmnd av beslämmelse i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier eller i författning som anges i 1 kap.

1 § första styckel nämnda lag eller i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt. Vad som sagts nu gäller dock inte utbetalning enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

2 § Tillkommer ell belopp som avses i I § någon mol vilken det allmänna har en fordran, som är för indrivning registrerad i utsökningsregistret och drivs in enligi bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272), tullagen (1973:670) eller bölesverkställighetslagen (1979:189), skall kronofogdemyndigheten, om inte annat följer av vad nedan sägs, avräkna så mycket som kan gå till betalning av fordringen. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

3 § Enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer får avräkning underlåtas,

1. om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljats med
anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse,

2. om koslnaderna för avräkningsförfarandet kan antas bli större än som
är förenligt med det allmännas ekonomiska intressen.

Om del föreligger särskilda skäl får kronofogdemyndighelen också i andra fall underiåla avräkning.

4 § Avräkning får inle göras lill beialning av en fordran som är preskriberad.

5 § Fråga om avräkning prövas av den kronofogdemyndighet som enligt registreringen i utsökningsregistret är tilldelad fordringen.

Prop. 1984/85:108 90

6 § Till den mol vilken det allmänna har sin fordran skall kronofogde
myndigheten sända underrättelse om alt avräkning kan göras för betalning
av fordringen, om den inte är betald senast en viss angiven dag. Ett beslut
om avräkning skall meddelas först sedan den angivna betalningsdagen löpt
ut.

Underrättelse behövs inte, om den mot vilken det allmänna har sin fordran saknar för kronofogdemyndigheten känd adress.

7 § Om beslut som kronofogdemyndigheten meddelar enligt denna lag skall myndigheten sända underrättelse till den som beslutet gäller.

8 § Den omständigheten att ett beslut om avräkning meddelals ulan att beslämmelserna i 6§ första stycket iakttagits är inte gmnd för atl upphäva beslutet.

9 § Finner kronofogdemyndigheten att för mycket tagils i anspråk genom avräkning på gmnd av all en före avräkningen gjord betalning av det allmännas fordran inte beaktats eller på gmnd av att fordringen genom etl uppenbart fel varit upplagen till etl för stort belopp, skall kronofogdemyndigheten beslula om rättelse.

Till den som på grund av rättelsen har rätt att få tillbaka ell belopp, skall kronofogdemyndighelen utbetala, fömtom beloppet, ränta. Denna skall beräknas från utgången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten till banda till och med den månad då beloppet utbelalas och ulgå enligt en räntesats som motsvarar del av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Ränta som understiger femtio kronor skall inte utbetalas.

10 § Kronofogdemyndighetens beslut atl avslå en begäran om rättelse av
avräkning får inte överklagas. Kronofogdemyndighelens övriga beslut en
ligt denna lag får överklagas genom besvär av den som besluiei gäller.
Beslämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmälning i allmänhet
lillämpas också i fråga om sådana besvär, i den mån inte annat följer av
beslämmelserna i 11 §.

I mål som avses i försia stycket förs det allmännas talan av riksskatteverket.

11 § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag länder lill efterrättelse utan hinder av att det har överklagats. Hovrättens beslut länder till efterrättelse först sedan det har vunnit laga kraft.

12 § Bestämmelserna i 9§ andra stycket skall tillämpas på belopp, som överförts till kronofogdemyndigheten men på gmnd av beslut av kronofogdemyndigheten i andra fall än som avses i 9 § första stycket eller av hovrätten eller högsta domstolen inte skall tas i anspråk genom avräkning.

13 § Skall ett avräknat belopp enligt beslut av kronofogdemyndighelen, hovrätten eller högsta domstolen inle tas i anspråk genom avräkning, skall den som fått sin fordran helt eller delvis betald genom avräkning överföra beloppet lill kronofogdemyndigheten.

Prop. 1984/85:108 93

3 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)

dels att 8 § skall upphöra att gälla,

dels att 9§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§
I den mån betalning ej kan erhål- I den mån betalning inte kan er-

las med tillämpning av 7 eller Ä§, hållas med tillämpning av 7§ eller
sker indrivning genom utmätning lagen (1984:000) om avräkning vid
eller införsel enligt vad som är före- återbetalning av skatter och av
skrivet därom. gifter, sker indrivning genom ut
mätning eller införsel enligt vad
som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Om arbetsgivare efler besvär över lokal skattemyndighets beslut har funniis inle vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen lill arbetsgivaren återbetala skalt, som han har betalat för arbetstagaren, saml belald reslavgift. På skattebeloppet beräknas reslitulionsränta. Slår arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt all få ut endasl vad som överstiger det obelalda skattebeloppet och restavgift. 1 fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.

Om arbetsgivare efler besvär över lokal skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skall, som han har betalat för arbetstagaren, samt belald restavgift. På skattebeloppet beräknas restilu-tionsränta. I fråga om ränleberäk-ningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.

Slår arbetsgivare i skuld för restförd skalt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ul endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. / lagen (1984:000) om avräk-

Prop. 1984/85:108 97

6 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgifi med högre belopp än han rätteligen har atl erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med slöd av 5§ lullförordningen (1973:979) meddelals förordnande att tull inte skall ulgå för vara av vissl slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta ulgår även på ränta enligt 20 § som återbetalas. Vid ränleberäkningen Ullämpas bestämmelserna i 20 a § första stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där angivna procentenheter. Ränta utgår från uigången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelsema i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyl- Vid återbetalning till den tullskyl
dige får avdrag göras för till betal- dige får avdrag göras för till betal
ning förfallen tull eller avgift som ning förfallen tull eller avgift som
den tullskyldige har att eriägga lill den tullskyldige har att eriägga till
tullverket. lullverkel. / lagen (1984:000) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten tid återbetalning.

Denna lag iräder i kraft den 1 maj 1985.

' Senasle lydelse 1983:981.

7 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 108

öm uppdragsgivaren eller den uppgifisskyldige efter besvär funniis icke vara ansvarig för etl belopp, skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas enligt 69 S 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skatl enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgifl enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock räll alt ålerfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara ansvarig för ell belopp, skall länsstyrelsen ålerbeiala del belopp och den avgifl som har belalals. På del återbetalda beloppet skall restitutionsränta beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skatl enligt uppbördslagen, mervärdeskatt, arbelsgivarav-gift enligi lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätl an återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller avgifterna och de ränior eller avgifier sorn belöper på dessa. / lagen (1984:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter jinns jöreskrifier som ytterligare begränsar rätten lill återbetalning.

Prop. 1984/85:108 100

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare

Härigenom föreskrivs all 25 S lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 § Om en arbetsgivare slår i skuld för arbelsgivaravgifter, allmän löneavgift enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift, skall enligi uppbördslagen (1953; 272) eller mervärdeskatt, har denne räll alt av del belopp som skall reslilueras enligt denna lag återfå bara vad som överstiger de obetalda avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifier som belöper på dessa.

/ lagen (1984:000) om avräkning vid alerbeialning av skatter och avgifter finns föreskrifter som ytterligare begränsar rätten till reslilulion.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

Prop. 1984/85:108 101

10 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att IS skatleregisleriagen (1980:.343)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-Usk databehandling föras elt centralt skalteregisler för hela riket och ett regionall skatleregister för varje län.

Registren skall användas vid beskattning för

1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter belräffande fysiska och juridiska personer.

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet,

3. inkomsl- och förmögenhelslaxering samt beslämmande av pensionsgrundande inkomsl,

4. beslämmande och uppbörd av skatl enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen (1968; 430) om mervärdeskatt samt avgift enligi lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Registren skall också användas för avräkning enligt lagen (1984:000) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Det cenirala skalleregistret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för riksskatteverkets lillsyn enligt lagen (1974:174) om idenlilelsbeleckning för juridiska personer m.fl.

Denna lag Iräder i kraft den I maj 1985.

Lagen omtryckt 1983: 143.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1984/85:22 föreslagna lydelsen.

Prop. 1984/85:108 102

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-11-22

Närvarande: f.d. juslitierådet Hult. regeringsrådet Björne, juslilierådel Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den I november 1984 har regeringen på hemslällan av sialsrådel Feldl beslulal inhämia lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om avräkning vid alerbeialning av skaller och avgifier,

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i bölesverkslällighetsliigen (1979:189),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.

6. lagom ändring i lullagen (1973:670).

7. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersältningar.

8. lagom ändring i lagen (1984: 151) om punklskalleroch prisregleringsavgifter,

9. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av rådmannen Rolf Dahlgren. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådel:

Förslaget till lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Det remitterade förslaget innebär en uividgning av den möjlighel att genom avräkning ta i anspråk återbetalningar och andra utbetalningar av skatter och avgifier för betalning av det allmännas skalle- och avgiftsfordringar, som Ln. föreligger enligt vissa författningar, bl.a. uppbördslagen och lagen om mervärdeskatt. Utvidgningen avser såväl de ålerbelalningar m. m. som kan bli föremål för avräkning (i det följande kallade reslitulionsfordringar) som de skalle- och avgiftsfordringar som kan avräknas (i del följande benämnda motfordringar). En ökad möjlighet Ull avräkning har verkan inte endast för den som är berättigad till restilulionsbeloppel (här kallad gäldenären) utan även för dennes övriga borgenärer. Avräkning, som går före och vid sidan av utmätning, medför all endast vad som evenluellt återstår av restitutionsbeloppet sedan avräkningen ägt rum står till förfogande för ulmälningsborgenärerna; i vissa fall råder dock ulmäl-ningsförbud. Avräkning ger alliså ett kvalificerat företräde lill restitutionsbeloppet. Mot det tillämpningsområde som avräkningslagen föreslås få har lagrådel inte någon erinran.

Prop. 1984/85:108 10.

Viss tveksamhet synes ha rått i tillämpningen om i vad mån staten har riitt att kvitta en offentligrätlslig skuld till viss person mot en offcntligriitts-lig fordran hos samma person i fall då stöd därför saknats i författningsbestämmelser. I förevarande lagstiftningsärende har departementschefen ultalal. atl den allmänt rådande uppfattningen numera lorde vara ;itt staten inle kan ta en skatte- eller avgiftsrestituiion i anspråk genom kvittning och all ett avräkningsförfarande får användas bara i den mån uttryckliga bestämmelser medger del. Oavsett vad som må gälla f. n. vill lagrådet för sin del framhålla, alt av förslaget måste anses följa all reslilulionsfordran avseende skatl eller avgift i fortsättningen inte kan tas i anspråk genom kvittning (avräkning) i vidare mån än som särskilt föreskrivs i avriiknings-lagen eller i annan författning.

1 motiven har inte berörts frågan hur avräkning skall ske i fall då det allmänna har två eller flera motfordringar lill belopp som sammanlagt överstiger resliluiionsfordringen. Hur avräkning sker i sådant fall kan ha stor betydelse för gäldenären. bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om preskription av skatte- och avgiftsfordringar. Vid konkurs gäller att utdelning skall avriiknas på samtliga bevakade skalle- och avgiftsfordringar i förhållande lill fordringarnas storlek (se NJA 1977 s. 664). Molsvarande torde gälla vid uimälning. Det framstår knappast som tillfredsställande om slalen kan frill välja i vilken ordning avriikning skall ske. Frågan ingår emellertid i den slörre frågan om avräkning i olika siluationer av medel som influUl för betalning av del allmännas fordringar. Denna fråga är f. n. oreglerad men kan möjligen komma all las upp av skatteindrivningsutredningen (jfr prop. 1978/79; 40 s. 32). 1 avvaklan på all så sker får frågan i nu föreliggande sammanhang överliimnas ål rättsUllämpningen.

I §

Enligi paragrafen skall avräkning kunna ske från belopp som ålerbelalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelser i vissa författningar. Några av dessa författningar anges i första styckel. där de uppriiknas under sex olika punkter. I försia meningen av andra slyckel sägs därefter, all bestämmelserna i lagen också skall lillämpas på belopp som ulbelalas av riksskalteverket på grund av beslämmelse i vissa andra förfaltningar, nämligen lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt, lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och författning som anges i I kap. 1 S första styckel sislnämnda lag. Anledningen lill att dessa författningar behandlas i ett särskili stycke är enligt specialmoliveringen, alt den föreslagna lagen åtminstone lills vidare inle bör omfatta ulbelalningar som görs av andra beskatlningsmyndigheler än riksskatteverkel. Denna begränsning av lagens Ullämpningsområde föranleder emellertid inte någon sårbehandling av lagen om nedsällning av allmän energiskall, eflersom del endasl är riksskalieverkei som gör ulbelalningar enligt den lagen. Inte heller i fråga om övriga nu avsedda författningar synes föreligga

Prop. 1984/85:108 104

Ullräckliga skäl alt utesluta dem från uppräkningen i paragrafens försia slycke. Med hänsyn härtill och då paragrafen vinner i överskådlighei, om samlliga ifrågakommande författningar anges i försia slyckel. föreslår lagrådel all paragrafen ges följande lydelse:

"I S Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som ålerbelalas eller annars ulbelalas på grund av beslämmelse i

1. uppbördslagen (1953:272).

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76a S,

4. tullagen (1973:670). tullförordningen (1973:979) eller lagen (1973: 981) om frihei från införselavgifi,

5. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersältningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

7. lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier eller författning som anges i I kap. I S försia slyckel samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på riksskatteverkel, eller

8. lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt.

Vad som sagls i försia slyckel 7 gäller inle ulbelalning enligt 13 S lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon."

2-5 §§

I 2 § i förslagel regleras dels vilka lyper av motfordringar som skall kunna avräknas dels själva avräkningen, medan 3 S innehåller vissa undantag från avräkning. I 4 S finns föreskrift angående molfordringar som är preskriberade och i 5 § om vilken kronofogdemyndighet som är lokalt behörig att göra avräkning. 1 2 § anges att om ett belopp som avses i I S tillkommer någon mol vilken del allmänna har en fordran, som är för indrivning regisirerad i utsökningsregistrel och drivs in enligt bestämmelserna i uppbördslagen, tullagen eller bötesverkställighetslagen. kronofogdemyndigheten skall, om inle annat följer av vad som sägs i det följande, avräkna så myckel som kan gå lill beialning av fordringen saml all endasl vad som översiiger det allmännas fordran får utbetalas. 1 3 S föreskrivs i etl försia slycke under Ivå särskilda punkter atl. enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer, avräkning får underiåtas, om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljals med anledning av besvär eller i avvaklan på rättelse eller om koslnaderna för avräkningsförfarandel kan antas bli större än som är förenligl med del allmännas ekonomiska inlressen. I ell andra stycke anges alt, om det föreligger särskilda skäl. kronofogdemyndighelen också i andra fall får underlåta avräkning.

Beslämmelserna synes vinna i överskådlighet. om vad 2 S innehåller om

Prop. 1984/85:108 105

all prövningen av avräkningsfrågor skall åvila kronofogdemyndigheten bryts ut till en särskild beslämmelse, som las in i samma paragraf som föreskriften om lokalt behörig kronofogdemyndighet. Dessa bestämmelser kan lämpligen las upp närmast efler 2 §. Härav följer all beslämmelserna i 3 och 4 SS i förslaget bör betecknas 4 § respektive 5 §.

Vad den föreslagna 3 S inledningsvis innehåller angående närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer torde inte åsyfta elt sådani bemyndigande som avses i 8 kap. 7 § regeringsformen. Fråga torde endast vara om en erinran om verksiälligheisföreskrifter, som avses skola meddelas. Då en sådan erinran knappast kan anses nödvändig, förordar lagrådel att den får utgå. I samband härmed bör lämpligen bestämmelsen i andra styckel föras samman med övriga undantag från avräkning som en tredje punkt i första styckel.

Oaktat frågor om avräkning föreslås skola ankomma på kronofogdemyndigheten, avses prövningen av undanlag enligt punkt 2 i 3 § försia stycket - då koslnaderna för avräkningsförfarandel blir för stora - inle komma atl göras av kronofogdemyndigheten. Meningen är i stället att den myndighet som har atl utbetala ett restitutionsbelopp inte skall underrätta kronofogdemyndigheten om resliluiionsfordringen i fall som avses i nämnda punkl utan kunna utan vidare utbetala beloppet till den berättigade. Detla bör komma till uttryck i lagtexten, lämpligen i ett andra slycke i paragrafen.

På grund av det anförda och med ett par andra, mindre jämkningar kan 2-5 SS ges följande lydelse;

"2 S Tillkommer ett belopp som avses i 1 8 någon mot vilken det allmänna har en fordran, som är för indrivning registrerad i utsökningsregistret och drivs in enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272), tullagen (1973:670) eller bötesverkställighetslagen (1979: 189), skall från beloppet, om inle annal följer av vad nedan sägs, avräknas så myckel som kan gå till betalning av fordringen. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får utbetalas.

3 § Fråga om avräkning prövas av kronofogdemyndighel.

Den kronofogdemyndighel är behörig som enligt registreringen i utsökningsregistrel är tilldelad fordringen.

4 § Avräkning får underiåtas,

1. om anstånd med belalningen av del allmännas fordran beviljals med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse.

2. om åtgärden inte är försvariig med hänsyn till koslnaderna för avräkningsförfarandel eller

3. om del i annal fall föreligger särskilda skäl all avslå från avräkning.
Får avräkning underiåtas enligt försia stycket 2. behöver myndighel som

har alt utbetala belopp som avses i I S inte underrätta kronofogdemyndigheten om beloppet.

Prop. 1984/85:108 106

5 S Avräkning får inte göras till betalning av en fordran som är preskriberad."

6§

Denna paragraf innehåller beslämmelser om underrättelse till gäldenären innan avräkning sker. 1 första slyckel anges atl till den mol vilken del allmänna har sin fordran skall kronofogdemyndighelen sända underrättelse om atl avräkning kan göras för betalning av fordringen, om den inle är belald senasl viss angiven dag, samt att beslut om avräkning skall meddelas först sedan den angivna betalningsdagen löpt ut. Andra stycket gör undantag för fall då gäldenären saknar känd adress.

Bestämmelserna kan knappast ges annan innebörd än att underrättelse skall sändas först sedan fråga om avräkning uppkommit, d\'s. sedan en restitutionsfordran uppstått och kronofogdemyndigheten underrättats därom. Vid föredragningen i lagrådel har emellertid upplysts atl della inle är avsiklen. Tanken är i slället att i de underrättelser som efter maskinell framställning utsänds i samband med målets regisirering i datasystemet uppgift skall rutinmässigt tas in även om att avräkning kan äga rum (se 4 kap. 12 § utsökningsbalken och 6 kap. I S utsökningsförordningen); motsvarande uppgifl lämnas f. ö. redan nu i sådana underrättelser. Fråga om avräkning från en restitutionsfordran kan emellertid aktualiseras försl på ett senare sladium av indrivningsförfarandel, kanske först efter några år. Avsiklen är inte atl någon ny underrättelse då skall lämnas (jfr 6 kap. 2 S utsökningsförordningen). Särskild underrättelse med anledning av möjligheten till avräkning avses skola lämnas endasl i fall då någon underrättelse enligt 4 kap. 12 S utsökningsbalken inte sänts. Hit hör enligt departementschefen fall dä utmälning inte får ske på grund av atl gäldenären är i konkurs och då gäldenären erhållil betalningsanstånd innan fordringen registrerades hos kronofogdemyndigheten. I motiven har i samband härmed också nämnts den situationen att avräkning aktualiseras före uigången av den lid inom vilken gäldenären i underrättelse enligt 4 kap. 12 S utsökningsbalken anmanals att betala sin skuld; bestämmelsen i första styckel andra meningen lar sikle på del fallet.

Den sakliga innebörd som förslaget sålunda åsyftar skall :>es mot bakgrund av alt gäldenären, med hänsyn till atl det förekommer atl skalle-eller avgiflsfordran upplagils till för högt belopp i datasystemel. ansells böra få lillfälle all göra invändningar mol det allmännas fordringsanspråk innan avräkning sker, medan det bedömts inte föreligga skäl all bereda gäldenären möjlighet att yttra sig över frågan om avräkning från viss reslilulionsfordran. Mot den ståndpunkt som förslaget intar i sak har lagrådel inle någon erinran. Den avsedda innebörden bör emellertid komma lill ullryck på annal sätt än som skett i förslagel. Delta kan lämpligen ske på så säll all beslämmelsen om underrättelse begränsas till fall då del syfte som eftersträvas inte redan uppnåtts genom underrättelse enligt

Prop. 1984/85:108 107

utsökningsbalken. öm underrättelse av sistnämnda slag anses böra liksom r n. innehålla erinran om all även avräkning kan komma i fråga, kan detta anges i verkställighetsföreskrifter; det är dock måhända tillräckligt att frågan beaktas av riksskatteverket vid fastställande av de formulär som används för underrättelse (se 6 kap. 1 § utsökningsförordningen). Den bestämmelse om underrättelse som påkallas i avräkningslagen kan få förslagsvis följande lydelse;

"6 § Om den mot vilken det allmänna har sin fordran inte Ullsänts underrättelse som avses i 4 kap. 12 § utsökningsbalken, skall kronofogdemyndighelen sända underrättelse till honom om att fordringen efter viss angiven tid kan avräknas enligt denna lag. Underrättelse behövs dock inte, om den mot vilken del allmänna har sin fordran saknar för kronofogdemyndighelen känd adress."

Det kan lilläggas all anledning saknas atl ta upp motsvarighet till beslämmelsen i första slyckel andra meningen i förslagel.

I denna paragraf ges bestämmelser om befogenhet för kronofogdemyndigheten atl i vissa fall själv rätta beslutad avräkning. I första stycket anges sålunda atl om kronofogdemyndigheten finner att för mycket lagils i anspråk genom avräkning på grund av att en före avräkningen gjord betalning av det allmännas fordran inte beaklals eller på gmnd av atl fordringen genom elt uppenbart fel varil upptagen till för stort belopp, kronofogdemyndighelen skall beslula om rättelse.

Del sislnämnda skälel för rättelse avser uppenbarligen det fallet att en motfordran som avräknats varit i kronofogdemyndighelens regisler upptagen till högre belopp än del Ull vilket moifordringen fastställts genom debitering eller på annat sätt. Alt rättelse kan göras av kronofogdemyndighelen själv i sådana fall synes välmotiverat. Den närmare anledningen lill att fordringen tagits upp lill för högt belopp hos kronofogdemyndighelen synes dock vara ulan betydelse. Det bör vara tillräckligt atl det kan konstaleras all beloppei inle överensslämmer med faslställelsebeslulel. Vid föredragningen i lagrådel har upplysls all kravel på atl felet skall ha varit uppenbart tillkommit för att beslämmelsen inle skall kunna lillämpas i fall då en motfordran som avräknats visar sig vara preskriberad. Denna situation får emellertid anses falla utanför bestämmelsen redan därför atl del då inle kan anses vara fråga om all fordringen varit upptagen till för slorl belopp. Lagrådel förordar därför all orden "genom ell uppenbarl fel" får ulgå ur lagtexten.

1 paragrafens andra stycke ges bestämmelser om att den som på grund av "rättelsen" skall få lillbaka ell belopp även skall erhålla ränla. Genom del cilerade ordel begränsas innehållet i andra stycket till de rältelsefall som behandlas i första stycket. Såsom framhålls i den allmänna motiveringen lill det remitterade förslaget kan emellertid rättelse ske även i vissa

Prop. 1984/85:108 108

andra situationer, nämligen med stöd av 19 S förvaltningslagen. Åven vid rättelse i denna ordning bör ränla utgå enligt förevarande stycke, och någol annal har inte heller varit åsyftat.

Föreskriflen att det ankommer på kronofogdemyndigheten aU göra utbetalningar som föranleds av beslut om rättelser kan lämpligen upptas i etl tredje stycke i paragrafen. I denna bör också göras vissa redaktionella jämkningar.

På grund av det anförda föreslår lagrådet, alt 9S avfallas på följande sätt:

"9S Finner kronofogdemyndighelen atl för myckel tagils i anspråk genom avräkning på gmnd av all en före avräkningen gjord betalning av del allmännas fordran inte beaktats eller fordringen av annan orsak varil upptagen till ell för slort belopp, skall kronofogdemyndighelen beslula om rättelse.

Den som på gmnd av rättelse av avräkning skall få tillbaka etl belopp skall även erhålla ränta från utgången av den månad då beloppet kom kronofogdemyndigheten till hända lill och med den månad då beloppet utbetalas. Räntan beräknas enligt en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskonlol. Örelal som uppkommer vid ränleberäkningen bortfaller. Ränla som undersliger femtio kronor skall inte utbetalas.

Utbetalning med anledning av rättelse görs av kronofogdemyndigheten."

Om 9S utformas i enlighel med lagrådels förslag, bör i 12S anges all bestämmelserna i "9S andra och tredje slyckena" skall tillämpas på belopp som avses där.

10 S

Enligt förslaget skall talan mot kronofogdemyndighetens beslut, i den mån inle förbud mol talan gäller, föras i hovrätten, vars beslut skall kunna överklagas lill högsla domslolen. Della har i förslagel kommil lill ullryck genom alt det i 10 § hänvisas lill utsökningsbalkens bestämmelser om besvär över utmätning i allmänhet. Det kan emellerlid ifrågasättas om den valda lösningen är den lämpligaste. Såsom framhållils i moliven bör valet av överinstans stå mellan hovrätten och kammarrätten.

I enlighet med vad departementschefen anfört kan lill slöd för all välja kammarrätten anföras att talan mot avräkning enligt andra författningar än avräkningslagen som regel förs i kammarrällen och alt del kan förekomma atl en gäldenär har anledning att föra talan mol såväl beslut om sådan avräkning som beslut om avräkning enligt avräkningslagen. Vad deparle-mentschefen som skäl för molsall slåndpunkl anförl om all gäldenären kan vilja överklaga dels beslui varigenom reslilulionsfordran lagils i anspråk genom avräkning dels beslut varigenom samma reslilulionsfordran blivii föremål för utmätning synes inte avse någol mera praktiskt fall. Om en

Prop. 1984/85:108 109

utmätningsborgenär erhåller rätl alt föra talan mot beslut om avräkning (se nedan), kommer frågan dock i ell någol annal läge.

Av betydelse i sammanhanget är givetvis vad överinstansens prövning skall avse. Någon materiell prövning av resiiiuUonsfordringens eller mol-fordringens bestånd kan inte äga rum i denna ordning. I den mån del blir aktuellt kan däremol kontrolleras all reslitulionsfordringens eller molford-ringens belopp överensslämmer med vad som faslställts därom. 1 övrigl synes en överprövning av avräkningsfrågan närmast kunna avse huruvida resliluiionsfordringen eller moifordringen är sådan som avses i I S respeklive 2§ i förslaget, huruvida skäl till undanlag från avräkning föreligger enligt 3 §, huruvida moifordringen är preskriberad eller huruvida avräkning skett i rätl ordning när konkurrerande molfordringar föreligger. Dessa frågor har inte något närmare samband med mål eller ärenden som f. n. ankommer på hovrättens prövning ulan har mera beröring med frågor som prövas av kammarrällen.

Vad nu sagls lalar närmasl för all kammarrätten bör bli överinstans i avräkningsfrågor. Å andra sidan bör beaklas all lalan mol andra beslui av kronofogdemyndighel, även uianför uisökningsbalkens område, i prakiiskl tagel samlliga fall förs i hovrätten. Del kan medföra vissa problem all för viss lyp av ärenden införa en hell annan besvärsordning. Denna skulle bl.a. innebära alt besvärsinlagan skall ges in direkl till kammarrätten, som har all pröva humvida besvären anförts i räll tid (se 12 S förvaltningslagen). Förulom all della avviker från vad som gäller när beslui överklagas lill hovrätten, skulle del vara mindre lämpligt med hänsyn lill den befogenhet alt under vissa förulsällningar själv rälla elt beslut om avräkning som kronofogdemyndighelen har enligt 9§ i förslagel. Härtill kommer att besvär över beslui enligi avräkningslagen inle kan väntas förekomma ofta saml all anförda besvär inle torde medföra någol mera krävande arbele för överinstansen. Mol bakgrund härav anser lagrådel all den föreslagna besvärsordningen kan godias.

Enligt första slyckel försia meningen i 10 § får kronofogdemyndighelens beslui all avslå begäran om rättelse av avräkning inie överklagas. Av beslämmelsen lorde avses moisällningsvis följa all lalan får föras mol beslui varigenom rättelse av avräkning sker. Sådan lalan kan knappast länkas bli förd av någon annan ån represenianl för del allmänna. I andra meningen i samma slycke föreskrivs emellerlid all kronofogdemyndighelens övriga beslui enligi avräkningslagen - dvs. andra beslui än beslui all avslå begäran om rättelse - får överklagas genom besvär "av den som besluiei gäller". Med sislnämnda ullryck åsyftas gäldenären (den resiiiu-UonsberätUgade). Av beslämmelsen följer all kronofogdemyndighelens beslui över huvud inte får överklagas av del allmänna. Eflersom detla får anses gälla även beslut om rättelse, har lydelsen av första meningen blivit missvisande. Denna bör därför jämkas på så säll alt det där föreskrivna

Prop. 1984/85:108 110

taleförbudet blir tillämpligt på alla beslut i ärenden om rättelse av avräkning.

I första styckel andra meningen i 10 § anges som nämnts att kronofogdemyndighetens beslut enligt avräkningslagen, frånsett beslut som avses i första meningen, får överklagas genom besvär av den som beslutet gäller. Vidare föreskrivs i tredje meningen att bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning i allmänhet skall tillämpas i fråga om sådana besvär, i den mån inte annat följer av 11 §. I anslutning härtill har i motiven gjorts uttalanden av innebörd att bestämmelser i 18 kap. utsökningsbalken om förbud att föra talan mot vissa beslut blir, i den mån de kan få praktisk betydelse, tillämpliga även i fråga om beslut enligt avräkningslagen. Där nämns särskilt bestämmelsen i 18 kap. 4 § första styckel utsökningsbalken, enligt vilken klagan inte får föras över att kronofogdemyndighelen har funnii sig behörig att uppta ansökan om verkställighet. Genom den föreslagna bestämmelsen om att kronofogdemyndighetens "övriga" beslut får överklagas följer emellertid att något taleförbud utöver vad som anges i försia meningen inle kommer att gälla. Detta kan inte anses mbbas av hänvisningen till utsökningsbalkens besvärsregler. Det synes emellertid lämpligt att utsökningsbalkens bestämmelser om taleförbud görs tillämpliga även beträffande beslut enligt avräkningslagen. Lagtexten bör jämkas i enlighet härmed.

Av den föreslagna bestämmelsen om att, frånsett visst fall, kronofogdemyndighelens beslut enligt avräkningslagen får överklagas av den som beslutet gäller lorde, som nämnts i det föregående, följa atl del allmänna genom sin företrädare inte får föra talan mol kronofogdemyndighetens beslut att avräkning inte skall ske. Mot denna ordning finns inie anledning till erinran. Beslämmelsen måste vidare anses innebära atl en ulmälnings-borgenär inte är behörig att överklaga kronofogdemyndighelens beslut om avräkning för viss fordran. Den situation som här avses är atl någon sökt utmätning mot en gäldenär, som är berättigad till restitutionsfordran, och att utmälning på grund av särskild begäran eller eljesl (jfr 2 kap. 9 S uisökningsförordningen) avses skola ske av resliluiionsfordringen i den mån den blir tillgänglig för utmälning. Innan utmätning kan ske tas emellertid resliluiionsfordringen helt eller delvis i anspråk genom avräkning för en det allmännas fordran, varefter ingenting eller endast en mindre del återstår för utmätningsborgenären. Atl denne ansetts inte böra ha laleräll synes ha sin grund i den principiella syn på avräkningsinstitulet som förslaget utgår från. Denna innebär att avräkning inte är en exekutiv åtgärd utan ulgör ett clearingförfarande mellan en skatt- eller avgiftssikyldigs olika konton hos myndigheter. Frågan om talerätt bör emellertid enligt lagrådets mening inle avgöras enbart på grund av ett sådant principiellt synsätt ulan även andra omständigheter måste beaktas. Lagrådet vill härom anföra följande.

Prop. 1984/85:108 Hl

Oaktat avräkning enligt den föreslagna avräkningslagen inte kan anses utgöra en exekutiv åigärd i den mening som avses i utsökningsbalken och därtill anslutande författningar, har sådan avräkning nära samband med utmätning. Som tidigare nämnts går avräkning före och vid sidan av utmätning. Endasl vad som kan återslå efter avräkningen kan las i anspråk genom utmätning. Elt beslut om avräkning har därför omedelbar betydelse för en utmätningsborgenär. I realiteten är del ofta han som i första hand berörs av beslutet. Utmätningsborgenären kan inle vinna framgång belräffande avräknat belopp genom atl föra lalan enbart mot kronofogdemyndighelens beslut i uimåtningsmålel; del avräknade beloppet kan inte bli tillgängligt för utmätning så länge avräkningsbeslulel står fasl. Detta beslut kan visserligen överklagas av gäldenären. Det är dock inte säkert all denne, som i den åsyftade silualionen under alla förhållanden blir av med resUiuUonsbeloppet. finner anledning all föra lalan mol ell felakligl beslui. Det förtjänar härvid nämnas att den som hos kronofogdemyndighelen sökl viss verkställighet i princip lorde vara berättigad atl överklaga beslut rörande annan verkställighet genom vilkel han anser sig lida skada (se prop. 1980/81:8 s. 851 ff och NJA 1983 s. 277). Av skäl som nu anförts framsiår del som moliveral alt ulmälningsborgenär ges räll atl föra lalan mot beslut om avräkning, oaktat sådan talan endasl sällan torde komma all aktualiseras. Skälen för sådan laleräll understryks av det förhållandel att prövningen av avräkningsfrågor skall ankomma på kronofogdemyndighelen. Vad som här sagls om ulmälningsborgenär gäller även kvarsiadsbor-genär.

Härtill kommer följande. Avräkning enligt den föreslagna lagen föreler - oavsett hur förfarandet karaktäriseras - likheter med den kvittning som kan äga rum på det civilrättsliga området. Huruvida kvittningsförklaring av en utmätningsgäldenärs motpart varil berättigad kan komma under bedömande av domstol som ell led i uimäiningsförtarandei (jfr 4 kap. 23 S uisökningsbalken) eller på lalan av den som förvärval uimäll fordran vid exekuliv försäljning. Delsamma gäller om olika posler avräknals mol varandra i eit och samma ekonomiska mellanhavande, l.ex. ett konioku-rantförhållande.

Av nu anförda skäl förordar lagrådel alt 10 S jämkas på sådant säll au även ulmälnings- eller kvarsladsborgenär tillerkänns laleräll. Della kan ske genom en generell hänvisning Ull uisökningsbalkens beslämmelser om besvär över uimälning i allmänhel. En sådan hänvisning kommer all omfalla även 18 kap. 2 S, vari bl.a. stadgas all lalan mot kronofogdemyndighetens beslui får föras av den som besluiei angår, om del har gåll honom emol. Undantag bör dock göras för fall då del allmänna eljesl skulle kunna föra lalan, dvs. beslui som innebär alt avräkning inle skell. Anmärkas kan att ell avräkningsbeslut inte kan anses angå en ulmälnings- eller kvarsladsborgenär Ulan all hans ansökan var anhängig hos kronofogdemyndighelen vid liden för avräkningsbeslulel.

Prop. 1984/85:108 113

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-24

Närvarande: statsrådet 1. Carisson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldl

Proposition om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

2. lag om ändring i lagen (1968; 430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i bölesverkställighetslagen (1979: 189),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i tullagen (1973:670),

7. lag om ändring i lagen (1982: 1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

8. lag om ändring i lagen (1984; 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

9. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Förslaget till lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Lagrådet har inledningsvis tagit upp den i det remitterade lagförslaget oreglerade frågan hur avräkning skall ske när det allmänna har två eller flera motfordringar som sammanlagt överstiger restitutionsfordringen.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den I november 1984. 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 108

Prop. 1984/85:108 114

Del remitterade förslagel har ulformais med uigångspunkl i all avräkning i här angivna fall skall göras i enlighel med den praxis som ulvecklals vid nuvarande avräkning enligt uppbördslagen (1953:272). lagen (1968:430) om mervärdeskall (ML) och andra författningar och som följer av riksskatteverkel (RSV) uiarbelade ruliner. Denna praxis innebår i princip all de molfordringar som ligger närmasl preskripUon avräknas i försia hand.

Del framsiår enligt lagrådels mening knappasl som lillfredsslåilande om slalen kan frill välja i vilken ordning avräkning skall ske. Lagrådel erinrar härvid om att uldelning vid konkurs enligt en av högsla domslolen meddelad dom skall fördelas på samlliga bevakade skalle- och avgiftsfordringar i förhållande till fordringarnas sloriek. Lagrådel uttalar ocksä all molsvarande lorde gälla vid uimälning.

Högsla domstolens ställningstagande i förevarande mål bot enligt min mening ses mol bakgrund av ali det var fråga om konkurs och alliså om en slullig avveckling av en gäldenärs samlliga skuldförhållanden. Vad som skall anses gälla vid uimälning är oklart. Det bör dock i fråga om utmätning hållas i minnel att en borgenär har möjlighet atl begränsa uimäKningsåtgär-derna till den eller de fordringar som han försl vill ha belalda och alltså på sådant sätl kan undvika att en fördelning görs på ell för honom inle önskvärt säu.

Som jag nämnl i lagrådsremissen skall avräkning ses som ett clearingförfarande mellan den skallskyldiges konton hos olika myndigheler. Det framstår för mig som naturiigl an det allmänna - på liknande :iäit som när fråga är om uimälning - kan åsladkomma betalning genom avräkning beträffande de konton på vilka del bl.a. med hänsyn lill risk lor preskription är mest angeläget att få in betalning.

Vad härefter gäller den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen av lagtexten har lagrådet föreslagil vissa jusleringar i fråga om 1-6 samt 9, 10 och 12 §S. Med anledning därav får jag anföra följande.

Lagrådets förslag belräffande l-5§§ är närmasl av redaktionell natur. 1 fråga om 1 § föreslår lagrådet en ändrad punklindelning som jag bilräder. Härulöver bör 1 § kompletteras med anledning av vissa nyligen beslutade ändringar i energibeskattningen. Om detta får jag anföra följande.

1 prop. 1984/85:64 om ändringar i energibeskattningen föreslogs bl. a. atl den nu Ullämpade ordningen för skattefrihet för utländska diplomaters m. fl. inköp av bensin och eldningsolja skall ersättas med etl syslem med återbetalning i efterhand av den skatt och avgift som ingått i priset på sådana bränslen. Det nya systemet liknar det som gäller för iiterbetalning av mervärdeskatt. I enlighel med vad som föreslogs i propositionen har riksdagen nyligen beslutat atl beslämmelser liknande dem som finns i 76 a § ML skall införas i en ny 27 § i lagen (1957:262) om allmän energiskatt och i en ny 6§ i lagen (1961:372) om bensinskau (SkU 1984/85; 19, rskr 79, SFS 1984:993-994). De nya beslämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1985

Prop. 1984/85:108 115

men skall inle lillämpas för lid före den 1 juli 1985. Enligt min mening bör ifrågavarande återbetalningar - i likhet med återbetalning enligt 76a S ML - undantas från avräkningslagens tillämpningsområde. Den av lagrådet föreslagna lydelsen av undantagsregeln i 1 § andra stycket avräkningslagen bör därför kompletteras så atl den avser inle bara utbetalning enligt 13 S lagen om försäljningsskatt på motorfordon utan också ulbelalningar enligt 27 § lagen om allmän energiskatt och 6§ lagen om bensinskatt.

Enligt lagrådets förslag skall bestämmelsen i 2§ att avräkning skall verkställas av kronofogdemyndighet brytas ul och tillsammans med behörighetsregeln i lagrådsremissens 5S bilda en ny 3S. Jag biträder förslaget och föreslår all 2 och 3 SS utformas i enlighel härmed.

Lagrådel föreslår en viss omredigering av de beslämmelser i del remitterade lagförslaget (3 §) som anger i vilka fall avräkning får underlåtas. Enligt lagrådets förslag upptas dessa bestämmelser i 4S. Lagrådet har med sitt förslag velat klargöra all restitutionsmyndigheten inle behöver underrätta kronofogdemyndigheten om en förestående återbetalning, när avräkning får underlåtas på grund av att en tillämpning av avräkningsförfarandet inte skulle vara försvarlig med hänsyn lill kostnaderna för delta. I sådana fall avses nämligen inle kronofogdemyndigheten pröva fråga om avräkning.

Jag delar lagrådets uppfallning alt de ifrågavarande bestämmelserna behöver förtydligas. Jag anser emellerlid atl ell förtydligande också bör innefatta direkta föreskrifter om på vilket sätt restitutionsmyndigheten skall medverka i avräkningsförfarandet. Det lämpligaste sättet att göra en sådan komplettering av lagtexten är enligt min mening att uppdela beslämmelserna på två paragrafer. Till den ena paragrafen, 4§, bör därvid hänföras de bestämmelser som gäller reslitutionsmyndigheten, medan de beslämmelser som skall reglera kronofogdemyndighelens möjligheter alt underlåta avräkning tas in i följande paragraf, 5 §.

Jag föreslår i enlighet med vad jag har sagt nu, att 4§ inleds med en huvudregel om att en myndighel, som har atl utbetala etl belopp som avses i 1 §, skall undersöka om del allmänna har någon avräkningsbar fordran. Som undanlag från denna regel bör föreskrivas atl undersökning får underlåtas, om en lillämpning av avräkningsförfarandet inte är försvarlig med hänsyn till kostnaderna för detla. Med en sådan utformning följer alt Ulbelalning i sådana fall kan göras utan atl kronofogdemyndigheten fått tillfälle att pröva fråga om avräkning. I övriga fall skall restitutionsmyndigheten undersöka om det allmänna har någon avräkningsbar fordran. Visar det sig att så är fallet skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle att göra avräkning i enlighel med bestämmelsema i 2 S. Åven här bör dock ett undantag gälla, nämligen i fråga om fordringar för vilka anstånd beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse. Föreligger bara motfordringar av det slaget bör det sålunda vara möjligt att betala ut restitutionsbeloppet utan all kronofogdemyndigheten beretts tillfälle att

Prop. 1984/85:108 116

göra avräkning. Jag föreslår atl bestämmelser av denna innebörd tas in som ett andra slycke lill 4S.

När del sedan gäller kronofogdemyndigheiernas räll all underiåla avräkning bör även denna omfatta de nyss angivna fallen, dvs. all anstånd beviljals med betalning av fordringen eller alt en lillämpning av avräkningsförfarandel inte är försvarlig med hänsyn till koslnaderna. Del kan nämligen i vissa situationer vara ofrånkomligl att kronofogdemyndigheten får atl pröva fråga om avräkning beträffande en fordran för vilken ansiånd beviljats. Kronofogdemyndigheten bör också ha räll all begränsa iiilampningen av avräkningsförfarande! i den mån en avräkning för småbeiopp inle skulle bedömas vara försvarlig med hänsyn lill kostnaderna för förtärandet. Som framhållits i lagrådsremissen bör kronofogdemyndighelen vidare kunna undvika avräkning när en sådan åtgärd kan rubba förutsättningarna för en avbetalningsplan. 1 5 § bör därför i överensstämmelse med lagrådsremissen och vad lagrådet föreslagil också las in en föreskrift om all kronofogdemyndighelen får underiåla avräkning om det föreligger särskilda skäl att avslå från sådan åigärd. Jag föreslår all 5 ii ulformas i enlighel med vad jag sagl nu.

Vad jag nu har föreslagil medför all lagrådsremissens 4 S kommer att betecknas 6&. Det medför också en förskjutning i numreringen av de efterföljande paragraferna. Lagrådsremissens 6- 14 §S kommer sålunda att belecknas 7-15SS.

Beträffande de av lagrådet i övrigt föreslagna justeringarna i det remitterade lagförslagel får jag anföra följande.

Som lagrådet framhåller har beslämmelserna om underrättelse i 6S i dei remitterade lagförslaget motiverats av atl gäldenären ansells böra få tillfälle atl göra invändningar mot det allmännas fordringsanspråk innan avräkning görs. Enligt vad jag framhöll i lagrädsremissen får de gäldenärer som det här är fråga om regelmässigt meddelande om det allmännas fordran genom de underrättelser som skall sändas enligt 4 kap. 12 § uisökningsbalken. Särskild underrättelse behöver därför enligt vad jag också nämnde bara sändas i vissa fall.

Paragrafen kan emellertid enligt lagrådels mening genom sin utformning ges en inte avsedd innebörd, nämligen att underrättelse skall sändas försl sedan fråga om avräkning har uppkommit. Lagrådel föreslår dårtor en omformulering med direkt anknylning till underrättelserna i 4 kap. 12 § utsökningsbalken.

Jag ställer mig tveksam till den av lagrådel föreslagna lydelsen. Den medför nämligen att man i lagen kommer att uppställa olika förutsällningar för avräkning beroende på vilken typ av underrättelse som sänts. Den av lagrådet föreslagna lydelsen medger nämligen att avräkning får göras så snart underrättelse som avses i 4 kap. 12 § utsökningsbalken avsänls. dvs. redan innan den i en sådan underrättelse angivna betalningsdagen löpt ut. 1 de fall då sådan underrättelse inte sänts, får avräkning enligt den av

Prop. 1984/85:108 117

lagrådel föreslagna lydelsen däremot inte göras förrän den i cn särskild underrättelse angivna tiden löpt ut. Enligt min mening bör avräkning emellerlid i princip aldrig få göras innan den i en utsänd underriillelse angivna belalningsdagen löpt ul.

Såvitt jag kunnat finna bör det klarläggande som med anledning av lagrådets påpekande synes påkallal i stället kunna uppnås genom en mindre uppmjukning av det remitterade lagförslagel. Jag föreslår sålunda att försia slyckel i paragrafen, vilken i enlighel med vad jag nyss sagt kommer att belecknas 7 S. ges följande lydelse: Till den mot vilken det allmänna h;ir en fordran som avses i 2 S skall kronofogdemyndigheten sända underriillelse om att avräkning för betalning av fordringen efler viss angiven dag kan komma all göras från sådana belopp som avses i IS. Ett beslut om avräkning får inte meddelas innan den angivna dagen löpt ut.

Vad lagrådel har anfört i fråga om 9S i del remitterade lagförslaget kan jag i huvudsak godta. Jag förordar emellertid en mindre jämkning i den av lagrådel föreslagna lydelsen av räntebestämmelserna i paragrafens andra slycke. Såsom lagrådel framhåller bör ränla enligi förevarande stycke ulgå även i andra rältelsefall än de som behandlas i paragrafens försia stycke. Lagrådel föreslår därför all ordet "rättelsen" i det remitterade lagförslagel ersätts av orden "rättelse av avräkning". Den önskade effekten uppnås emellerlid genom beslämmelserna i 12 S i det remitterade lagförslagel. Ordel "rättelsen" bör därför kvarstå. I övrigl bör förevarande paragraf, vilken i enlighel med vad jag förul sagl kommer all belecknas lOS, ulformas på säll lagrådel föreslagil.

Såsom lagrådel har anfört påkallar de av lagrådel föreslagna ändringarna i 9§ i del remitterade lagförslagel en viss komplettering av 12S i det remitterade lagförslagel. 1 sislnämnda paragraf, vilken i enlighel med vad jag förul sagl kommer all betecknas 13 §, bör dessutom - såsom en följd av den ändrade paragrafnumreringen - ytteriigare en redaktionell ändring göras.

Jag kan i huvudsak ansluta mig lill vad lagrådel har anfört om besvärsbestämmelserna i lOS i del remitterade lagförslagel. På en punkl anser jag mig dock böra frångå lagrådels förslag. Öm della får jag anföra följande.

Enligt 10 S försia styckel försia meningen i det remitterade lagförslagel skall kronofogdemyndighelens beslut alt avslå en begäran om rättelse av avräkning inte få överklagas. Som lagrådel framhåller avses motsättningsvis av denna bestämmelse följa att talan får föras mot beslut varigenom rättelse av avräkning sker. Lagrådet uttalar att sådan talan knappast kan länkas bli förd av någon annan än represenianl för del allmänna och påpekar all av beslämmelsen i andra meningen i samma stycke följer atl kronofogdemyndighelens beslut - inklusive beslut om rättelse - över huvud inle får överklagas av det allmänna. Lagrådel anser atl lydelsen av första meningen därmed blivit missvisande och föreslår all den jämkas på

Prop. 1984/85:108 118

så sålt alt det där föreskrivna taleförbudel blir tillämpligt på alla beslut i ärenden om rättelse av avräkning.

Enligt min mening år det emellerlid inle hell uleslulel alt ell beslut varigenom rättelse sker kan få ell sådani innehåll alt det är till nackdel för gäldenären (den restituUonsberättigade) och all således annan ån representant för del allmänna kan ha ett intresse av att kunna föra lalan mot besluiei. Därvid bör särskilt beaklas all rättelse kan ske även i andra siiualioner än de som regleras i 9S försia slyckel i del remitterade förslagel. Jag anser all del skulle vara olillfredsslällande om gäldenären inle kunde överklaga ett rällelsebeslul som är till hans nackdel. Jag föreslår därför all försia meningen i den av lagrådel föreslagna lydelsen av paragrafen utgår. 1 övrigl bör paragrafen, vilken i enlighel med vad jag förul sagl kommer att belecknas 11 S. utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådel föreslagil.

Lagrådel har inle kommenterat beslämmelserna i 7. 8. II. 13 och 14SS i del remitterade lagförslaget. 1 enlighel med vad jag förut sagt kommer dessa all belecknas 8. 9, 12, 14 och 15 SS. Den ändrade paragrafnumreringen medför alt en i nya 9S inlagen hänvisning till annan paragraf måsle ändras. Jag föreslår dessulom atl vissa ändringar av redaktionell art görs i nya 12, 14 och 15 SS.

Jag vill lill slut la upp en fråga som gäller Iiilampningen av beslämmelserna om underrättelse i 7S försia slyckel. 1 fråga om del allmännas fordran som har regislrerals i uisökningsregislrel före den föreslagna lagens ikraftträdande har underrättelse ulsänls i enlighel med gällande bestämmelser om betalningsanmaning. Genom en sådan anmaning underräl-tas gäldenären om vilken fordran del allmänna anser sig ha och om möjligheten atl göra avräkning från överskjutande skatt. Dessa anrnaningar bör enligt min mening kunna jämställas med de underrättelser som skall sändas enligt 7S. Jag föreslår att en övergångsbestämmelse med denna innebörd ges.

Övriga lagförslag

Lagrådet har lämnat övriga lagförslag ulan erinran. Jag förordar att ändringar av redaktionell natur görs i dessa förslag.

2 Ändringar i skatteregisterlagen

I lagrådsremissen finns - förulom de lill lagrådel remitterade förslagen - ett förslag till lag om ändring i skatleregisierlagen (1980; 343). Förslagel avser en av den föreslagna avräkningslagen föranledd ändring i 1 S skatleregisierlagen. Jag vill i detta sammanhang ta upp några ytteriigare frågor som också föranleder åndringar i skatteregisterlagen.

Prop. 1984/85:108 ,119

RSV har sålunda i en framställning den 14 september 1984 till regeringen föreslagil all skatteregislret skall kompletteras med vissa uppgifter som behövs för att skattemyndigheterna på elt rationellt och smidigt säll skall kunna fullgöra vissa arbetsuppgifter. Dalainspektionen har i yttranden förklarat sig inle ha någon erinran mol de av RSV föreslagna ändringarna. Vidare har kommissionen mot ekonomisk brollsiighel. eko-kommissionen, i etl betänkande (Ds Ju 1983; 14) Konlroll av leverantörer föreslagil alt vissa registeruppgifter skall kunna lämnas ut lill enskilda.

Vad försl angår RSV:s förslag föranleds detta lill en del av den i våras beslutade reformen om slopande av särskild självdeklaration för fysiska personer (prop. 1983/84: 193. SkU 48. rskr 361. SFS 1984: .360-.361). Reformen innebär bl.a. atl den för rikel gemensamma taxeringsnämnden fr.o. m. 1985 års taxering skall verkställa all ifrågakommande taxering lill kommunal inkomstskatt för fysiska personer som saknar hemortskommun i riket. Dessa personer har hittills taxerats kommunalt för inkomst av t.ex. faslighel och rörelse av laxeringsnämnden i del dislrikl där förvärvskällan är belägen. Reformen medför alt anlalel skattskyldiga som skall taxeras i del gemensamma dislriklel kommer all öka betydligt. Enligt nuvarande rutiner finns för varje skallskyldig som taxeras i distriktet elt registerkorl som förs manuellt. Med den ökning av anlalel regislrerade som del här blir fråga om kan man enligt RSV:s mening inle fortsätta med en manuell haniering. Nuvarande ruliner medför dessulom ett omfatlande dubbelarbete, eftersom grundläggande personuppgifter m.m. måste registreras både i del cenirala skatteregislret och i del manuella korlregislrel.

RSV anser all regislerkortsuppgifterna därför bör registreras i det centrala skalleregistrel. Den omfallande dubbelregislreringen kommer därmed att bortfalla. Vissa av uppgifterna på registerkorlen får enligt nuvarande lydelse av skatleregisierlagen införas i skatteregislret. Lagen bör enligt RSV:s mening kompletteras så alt uppgifter i ylleriigare några avseenden kan registreras. Det gäller bl.a. uppgift om namn. adress och telefonnummer för den skallskyldiges ombud. Skallskyldiga som är regislrerade i del gemensamma dislriklel är nämligen ofta bosatta utomlands och kommunikationen med dessa sker därför i vissa fall genom ombud. För bedömning av vilkel dubbelbeskallningsavlal som kan komma i fråga behöver man vidare enligi verkels mening kunna registrera uppgift om bosäliningsland och lidpunkl för byte av bosäliningsland. En sådan uppgift har. såvitt den gäller tidpunkt för inflyttning lill eller utflyttning från Sverige, även betydelse för bl.a. bestämmande av grundavdrag. Terminalålkomsl lill dessa uppgifter bör finnas för lokal skaliemyndighel. länsslyrelse och RSV.

Jag delar RSV:s uppfattning all ändringar i skatteregisterlagen bör göras så att ifrågavarande uppgifter får införas i skatteregislret. Åndringarna bör komma till uttryck dels genom atl 7SII kompletteras med uppgift om ombud, dels genom atl en ny punkl 21. som innehåller uppgifter om

Prop. 1984/85:108 il 20

bosäliningsland, införs i 7§. Dessulom bör hänvisning lill punkten 21 göras i lOS tredje och fjärde slyckena.

RSV har vidare föreslagit alt skatteregislret skall tillföras ytterligare vissa uppgifter med anknytning lill faslighetsinnehav. För beräkning av realisationsvinst bordel enligt verkets mening finnas möjlighet atl registrera uppgifter om köpeskilling, lyp av fång och lidpunkl för fånget. 1 samband med beviljande av lagfart lämnar inskrivningsmyndigheten dessa uppgifter lill den lokala skattemyndigheten. För beräkning fiv förmånsvärde enligt 21 och 42 SS kommunalskalielagen (1928: .370) bör enligt RSV:s mening också uppgifter för värdering av bostad få registreras. Dessa uppgifter hämlas från fastighetstaxeringen. Jag ansluter mig till RSV:s uppfattning att också dessa uppgifter bör få införas i skalleregistrel. Punkl 13 i 7§ bör kompletteras i enlighet härmed.

När det sedan gäller eko-kommissionens förslag innebär detla all uppgifl om all någon regislrerals för inbetalning av innehållen preliminär A-skatl eller för inbetalning av arbelsgivaravgifter normall skall kunna lämnas ut lill enskild.

Kommissionens förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga.

De flesla remissinslanserna tillstyrker kommissionens förslag eller lämnar det utan erinran. Några framför kritik av mera principiell arl och framhåller atl förslaget leder till alt länsstyrelsernas uppbördsenheler i realiteten kommer alt utnyttjas för kreditupplysning. För egen del får jag anföra följande.

Som elt led i samhällels ansträngningar att bekämpa ekonomisk brottslighet har vid den statliga upphandlingen införts ett kontrollförifarande som syftar lill alt sålla bort sådana anbudsgivare som inte belalar skaller och allmänna avgifter i föreskriven tid och ordning. Detta har skett genom vissa ändringar i upphandlingsförordningen (1973:600). Åndringarna, som trädde i kraft den 1 april 1983 (SFS 1983:38), innebär i huvudsak all en statlig myndighet, innan den antar etl anbud, som regel skall kontrollera alt anbudsgivaren är regisirerad för redovisning och inbetalning av mervärdeskatt, innehållen preliminär A-skall och arbetsgivaravgifter. Del förutsätts också att det vid behov tas vissa kontakter med kronofogdemyndigheten, bl.a. för kontroll av atl anbudsgivaren inte är restförd för skaller och avgifier. Vad gäller den kommunala upphandlingen har kommun- och landslingsförbunden anpassat sina s. k. normalreglemenlen lill de nya reglerna i upphandlingsförordningen. Vidare har Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund rekommenderat församlingarna att vid sin upphandling tillämpa samma rutiner som stat och kommun.

På den privata sidan finns del inte möjlighet att inhämta molsvarande uppgifter som kommer i fråga vid den offenlliga upphandlingen. Sekretesshinder torde nämligen föreligga beträffande uppgift om registrering för redovisning och inbetalning av arbetsgivaravgifter eller innehållen prelimi-

Prop. 1984/85:108 121

när A-skatt. Däremot får uppgift om för vilka skatter eller allmänna avgifter en uppdragstagare eller annan leverantör står i skuld redan nu lämnas ut till enskilda. Detsamma gäller uppgift om registrering till mervärdeskall och uppgift humvida en person skall betala preliminär A-skatt eller preliminär B-skatl.

Företag och andra på den privata sidan har behov av sådana registerapp-gifter främst när det gäller att undersöka om en uppdragstagare som man tänker anlita har ställning som självständig företagare eller om det föreligger skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningen.

Det kan visserligen hävdas all de ifrågavarande uppgifterna om registrering för betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen A-skatt inte har avgörande betydelse när man skall bedöma om en uppdragstagare som man anlitar utför arbetet som en självständig företagare eller ej. Uppgifterna ger nämligen i princip bara information om att en person är upptagen i ell arbetsgivarregisler på gmnd av att han redovisat källskatt eller arbetsgivaravgifler eller ålagts betalningsskyldighet för sådan skatt eller avgift. Någon myndighetsprövning av personens ställning görs således inte vid registreringen och denna medför inte heller några rättsverkningar. Det kan dock i en del fall otvivelaktigt vara av ett visst värde för en uppdragsgivare all kunna få reda på om uppdragstagaren finns med i arbetsgivarregistret. Man bör också beakta att uppgifterna inte kan anses vara av känslig natur utan hör lill samma kategori som uppgifterna om registreringen till mervärdeskall och om vilkel slags preliminärskatt som betalas, vilka uppgifter får lämnas ul.

Del kan vidare nämnas att uppgifl om skyldighet att inbetala innehållen A-skall redan nu på visst sätt är tillgänglig för enskilda. Vissa arbetsgivare lilldelas nämligen elt särskilt redovisningsnummer för inbetalning av preliminär A-skatt och uppgift om sådant redovisningsnummer får lämnas ut till enskild med stöd av 12§ skatleregisleriagen. Inom ramen för det uppbördssystem som hittills gälll har det också varit möjligt att lämna ut uppgift om registrering angående skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. I del nya samordnade syslemel för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter lorde emellertid uppgifl om skyldighet att betala avgifier ha kommit atl omfattas av sekretess.

Någon anledning all upprätthålla en strängare sekretess för dessa typer av uppgifter än för t.ex. uppgift om registrering för mervärdeskatt finns enligt min mening inte. Uppgift om humvida en arbetsgivare är registrerad för inbetalning av arbetsgivaravgifter och källskatt bör därför finnas med bland de undanlag från skatlesekrelessen som anges i 12 § skatleregisierlagen och jag föreslår att paragrafen ändras i enlighel härmed. Jag föreslår också en redaktionell omformning av paragrafen.

Vad n<ågra remissinstanser anfört angående kreditupplysningsverksamhel har främst avseende på de exekutiva registren och jag ser inte någon

Prop. 1984/85:108 122

anledning atl nu gå in på den frågan. Jag vill också lillägga atl det givelvis är viktigt att de myndigheter som skall lämna ul de ifrågavarande uppgifterna och andra uppgifier av liknande slag klargör för frågeställaren vilken innebörd uppgifterna har så atl del inle uppkommer missförstånd i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifler. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt socialavgiftsutredningen (S 1981:04) har lill uppdrag att försöka åstadkomma klarare regler i fråga om skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Det är min förhoppning att kommitténs arbele skall resultera i alt de enskilda i framliden alllid kan få klara besked i fråga om dessa skyldigheter.

Slutligen vill jag la upp en fråga som närmast har karaktären av etl förtydligande av en beslämmelse i skatleregisleriagen. Frågan gäller vissa uppgifter som i dag registreras i skalleregistrel och lill vilka terminalåtkomsten är begränsad lill visst län. Begränsningen av terminalåtkomsien har hittills inneburit atl uppgifterna varit lillgängliga både för skattemyndigheterna i den skatiskyldiges hemortslän och för skattemyndigheterna i del län där förvärvskällan finns. Åtkomst har således funnits både för skattemyndigheter som skall åsätta statlig taxering och för skattemyndigheter som skall åsätta kommunal taxering. Della har i 10 S Iredje stycket skatleregisierlagen uttryckts så att uppgifterna skall hänföra sig till länel. Sedan de särskilda självdeklarationerna slopats för bl.a. fysiska personer skall taxeringsnämnden i hemortskommunen taxera de berörda skattskyldiga även för inkomslerna i andra kommuner. Skattemyndigheterna i del län där förvärvskällan finns bör emellertid också fortsättningsvis ha lerminalålkomsl lill ifrågavarande uppgifier. Jag föreslår all 10 S Iredje stycket skatleregisleriagen förtydligas i della avseende.

I enlighet med vad jag nu har anfört har del i lagrådsremissen upptagna förslaget lill lag om ändring i skatleregisleriagen kompleiierals. Såsom jag anförl i lagrådsremissen avser den föreslagna ändringen i 1 S jnle sådani ämne all lagrådets yttrande behöver inhämlas enligt 8 kap. 18 S regeringsformen. Åndringarna i 7 och 10 §S skatleregisleriagen omfattas inle heller av regeringsformens beslämmelser om lagrådsgranskning. Åndringen i I2S är av sådan enkel beskaffenhel atl lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Åndringen i I § skatleregisleriagen sammanhänger med avräkningslagen och i den delen bör den föreslagna lagen om ändring i skatleregisierlagen alltså träda i kraft den 1 maj 1985. Åndringarna i 7, 10 och 12 SS bör däremol kunna lillämpas så snart som möjligt och jag föreslår all lagen i denna del får träda i kraft två veckor efter den dag då den kom ul från iryckel.

Prop. 1984/85:108 124

Bilaga Förteckning över remissinstanserna (Ds Ju 1983:14)

Efter remiss har yttranden över eko-kommissionens promemoria (Ds Ju 1983:14) Kontroll av leverantörer avgetts av kammarrätten i Sundsvall, datainspektionen, riksskatteverket, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands, Gävleborgs samt Göteborgs och Bohus län, kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Göteborgs distrikt, Slockholms kommun. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Svenska handelskammarförbundel. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges grossistförbund, Sveriges Hantverks- och Induslriorganisalion - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen. Målarmästarnas riksförening i Sverige, Elektriska installalörsorganisalionen. Soliditet AB och AB Svensk Upplysningstjänst.

Sveriges industriförbund, SHIÖ-familjeförelagen, SAF, Svenska handelskammarförbundel, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Länsstyrelsen i Göieborgs och Bohus län har bifogat yttranden från lokala skaltemyndighelerna i Göteborgs och Uddevalla fögderier. Länsstyrelsen i Västmanlands län har bifogat yttrande från lokala skattemyndigheten i Västerås fögderi. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogal yttranden från lokala skattemyndigheterna i Bollnäs och Gävle fögderier.

Prop. 1984/85:108 125

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ................ 1

Propositionens lagförslag ................................................. 3

1 Förslag till lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 3

2 Förslag lill lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 6

3 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) 7

4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 8

5 Förslag till lagom ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt . 10

6 Förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670) ...... II

7 Förslag lill lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersältningar ................................................. 12

8 Förslag lill lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 13

9 Förslag lill lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 14

10 Förslag till lagom ändring i skatleregisierlagen (1980:343) 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1984-1 l-OI 19

1 Inledning .................................................................... 19

2 Nuvarande avräkningsbestämmelser ......................... 20

2.1 Uppbördslagens avräkningsbestämmelser ......... 20

2.2 Avräkningsbeslämmelser i andra författningar ..... 21

2.3 Avräkning mellan olika medelsslag ..................... 24

2.4 Avräkning innan statens motfordran förfallit till betalning? . 25

2.5 Avräkningsförfarandet ........................................ .. 26

3 Promemorians förslag ................................................ 29

4 Allmän motivering ..................................................... 31

4.1 Allmänna ulgångspunkler ...................................... .. 31

4.2 Kronofogdemyndighetens roll i avräkningsförfarandet 36

4.3 Avräkningslagens tillämpningsområde .................. .. 39

4.3.1 Allmänt .............. .................................... .. 39

4.3.2 Utbetalningarna .......................................... .. 41

4.3.3 Motfordringarna ........................................ .. 45

4.4 Avräkningens innebörd m. m................................. .. 47

4.5 Kommunikalionen mellan restitulionsmyndighelen och kronofogdemyndighelen 50

4.5.1 Allmänl ....................................................... 50

4.5.2 Utbetalningar enligt UBL ........................... 52

4.5.3 Utbetalningar enligt AUL ........................... 53

4.5.4 Utbetalningar enligt lagen om sjömansskatt 53

4.5.5 Utbetalningar enligt LPP ............................. .. 53

4.5.6 Utbetalningar enligt ML ............................. .. 54

4.5.7 Utbetalningar enligt AVGL ............................ 54

4.5.8 Utbetalningar enligt den nya lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) 54

4.5.9 Tullverkets utbetalningar ............................. 54

4.5.10 Registerfrågor ........................................... 55

4.6 Förfarandet i övrigl .............................................. .. 56

4.6.1 Behörig kronofogdemyndighel .................. .. 56

4.6.2 Underrättelse innan avräkning görs ........... .. 57

Prop. 1984/85:108 126

4.6.3 Underrättelse om verkställd avräkning .... .. 59

4.6.4 Rättelse av felaktigheter och beräkning av ränta 60

4.6.5 Överklagande m. m.............................. .. 62

4.7 Förhållandel mellan avräkningslagen och andra avräkningsbestämmelser 63

4.8 Reformens effekter ................................... .. 66

4.9 Ikraftträdande m.m...................................... .. 67

5 Upprättade lagförslag ..................................... .. 67

6 Specialmotivering ......................................... 68

6.1 Förslagel tili lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 68

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om mervärdeskatt 79

6.3 Förslaget Ull lag om ändring i bötesverkställighetslagen ... 79

6.4 Förslagel lill lag om ändring i uppbördslagen .... 80

6.5 Övriga lagförslag ...................................... 80

7 Hemställan .................................................. .. 80

8 Beslut ........................................................ .. 81

Bilaga 1 Promemorians lagförslag .................... .. 82

BUaga 2 Förteckning över remissinstanserna .... .. 88

Bilaga 3 Upprättade lagförslag ........................ 89

Utdrag av lagrådets prolokoll 1984-11-22 ............... 102

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanträde 1985-01-24 113

1 Anmälan av lagrådsyttrande .............................. 113

2 Ändringar i skatleregisierlagen ............................. 118

3 Hemslällan ..................................................... 123

4 Beslut ........................................................... 123

BUaga Förteckning över remissinstanserna (Ds Ju 1983:14) .. 124

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985