Prop. 1984/85:107

Regeringens proposition

1984/85:107

om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m. m.;

beslutad den 17 januari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

SVANTE LUNDKVIST

GERTRUD SIGURDSEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt lagen (1950:596) om rätt till fiske ändras så all fiske med handredskap blir frilt för allmänheten i enskill vallen längs södra ostkusten från Östhammars kommun i Uppsala län, vid Gollands kuster och Blekinges sydkust samt i de slora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. I anslulning härtill föreslås en särskild lag om ersättning för inkomstbortfall som lill följd av reformen kan uppkomma hos den som är innehavare av enskild fiskerätt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 april 1985.

Lagförslagen under 1 och 2 i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 5), lagrådets yttrande (s. 149) och föredragandens ställningstaganden till lagrådels synpunkter (s. 164).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

I Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om räll lill llske dels att 21 och 26S§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 20a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20a§

Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län. Gol lands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare, ulöver vad som följer av 7-11 och l4-20§§, fiska i enskill vatten med metspö, kastspö, pilk och liknande handredskap som år utrustat med lina och krok. Redskapet får dock inte ha mer än lio krokar. Ej heller får jiskenietoden som sådan kräva användning av båt.

21 §•
Utlänning, som sedan minsl två Utlänning, som sedan minst två

år är stadigvarande bosatt här i ri- år är stadigvarande bosall här i ri
ket, är likställd med svensk med- ket, är likställd med svensk med
borgare med avseende å fiske enligt borgare med avseende på fiske en-
föreskrifterna i 6-20§§. ligt föreskrifierna i 6-20o §§.

I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer så medgiver.

26 §-
Om fiskevårdsområde, fiske Denna lag skall inte tillämpas i

inom nationalpark samt samernas den mån den strider mot JÖreskrif-
rätt lill fiske i vissa delar av riket ter som har meddelats med stöd av
gälla särskilda bestämmelser. naturvårdslagen (1964:822).

Om fiskevårdsområde saml samernas rätt tdl fiske I vissa delar av landet gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

' Senasle lydelse 1975: 176. Senaste lydelse 1975: 176.

Prop. 1984/85:107 3

2 Förslag tili

Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20a§ lagen
(1950:596) om rätt till fiske ett inkomstbortfall för den som är innehavare
av enskild fiskerätt, har han enligt denna lag rätt till ersättning av staten för
inkomstbortfallet.

En kommun eller en landstingskommun har inte rätt till ersättning enligt denna lag. Detsamma gäller den som är fiskerättshavare till följd av etl avtal med en kommun eller en landstingskommun.

2 § Ersättningen bestäms i pengar som ett engångsbelopp. Om det är lämpligt och den ersättningsberättigade samtycker, får ersättningen lämnas i form av ett engångsbidrag för fiskevård eller andra ålgärder som främjar fritidsfisket. Under samma förutsättningar får i stället fiskeristyrelsen låta utföra sådana åtgärder.

3 § Anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrelsen före utgången av år 1989. Annars är rätten till ersättning förlorad. Fiskeristyrelsen beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor. Styrelsen skall i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som framställt anspråket.

Fiskeristyrelsens beslut skall innehålla en upplysning om vad som föreskrivs i 4 §. Beslutet skall delges sökanden.

Beslut av fiskeristyrelsen i ersättningsfråga enligt denna lag får inte överklagas.

4 § Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeristyrelsens beslut i ersättningsfråga, får han väcka talan mot staten vid den fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.

5 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersättning enligt denna lag.

6 § Om talan om ersättning ogillas men den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, kan domstolen förordna att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för sina kostnader.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

2. Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidtagits efter den 1 mars 1984 skall inte ligga till grund för beräkning av ersättning enligt denna lag.

Prop. 1984/85:107 4

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1950:599) om ersättning för mistad

fiskerätt m. m.

Härigenom föreskrivs alt lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. skall upphöra att gälla vid uigången av mars 1985.

4 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1956:215) angående utsträckt tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Härigenom föreskrivs alt lagen (1956:215) angående utsträckt tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av mars 1985.

5 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1967:193) angående tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m, beträffande fredningszoner i Torne skärgård

Härigenom föreskrivs att lagen (1967:193) angående tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. belräffande fredningszoner i Torne skärgård skall upphöra alt gälla vid uigången av mars 1985.

Prop. 1984/85:107 5

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-08

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Bodsiröm. Göransson. Gradin. R. Carisson. Hellström. Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss med förslag till ändring I lagen (1950:596) om rätt till fi.ske m.m.

1 Inledning

Riksdagen (JoU 1982/83: 7. rskr 66) har hos regeringen begärt förslag till frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket uianför södra ostkusten, längs Gotlands kust och Blekinges sydkust saml i de stora sjöarna (se även JoU 1983/84:4. rskr 23). Med anledning av riksdagens begäran har inom jordbruksdepartementel upprättats departementspromemorian (Ds Jo 1984:3) Fritt handredskapsfiske. Promemorian bör fogas som bilaga I lill protokollet i delta ärende.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom jordbruksdepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Beträffande de gällande fiskerättsliga reglerna hänvisas lill promemorian. Delsamma gäller i fråga om de närmare överväganden som har redovisats där.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Innan jag går in på förslaget lill fritt handredskapsfiske vill jag med följande bakgrundsbeskrivning ange hur jag ser på reformen som en del av samhällets rekrealionspolilik.

Det är från samhällssynpunkt angeläget att människorna får möjligheter till avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Detta behov blir större i lakl med en ökad frilid och arbetsinsatser som kräver mindre av fysisk ansträngning.

Det finns i dag en rad hinder som begränsar människors möjligheter att

Prop. 1984/85:107 6

utnyttja fritiden. Många fritidsaktiviteter kräver en dyr utrustning. För att få tillgång till rekreationsområden fordras ofta ett eget fritidshu:;, en fritidsbåt eller en campingvagn och tillgång till bil. Människorna i storstäderna har ofta långt till oexploaterad natur och de rekreationsmöjligheter som finns i sådan natur. För många människor som har flyttat lill dessa områden har också en tidigare naturlig och spontan kontakt med orörd natur gått föriorad. För dessa människor har bl. a. fritidsfisket stor betydelse för ett meningsfullt fritidsliv. Alla tre storstadsområdena ligger i omedelbar anslutning till hav och kust. Två av områdena kan därutöver erbjuda lämpliga insjövatten i bostadsbebyggelsens omedelbara närhet. Avstånden behöver därför inte innebära något problem för den som vill fiska på sin fritid. Däremot kräver fritidsfisket i storstadsområdena tillgång på lämpliga fiskevatten. I Göteborgs- och Malmöomrädena är fisket vid kusten allmänt tillgängligt medan det i Stockholmsområdet hindras av en fiskelagstiftning som innebär att fiskerätten intill stränderna och i huvuddelen av skärgårdsområdet är enskild.

Departementspromemorian innehåller en omfatlande redogörelse för den nuvarande regleringen av rätten till fiske. I korthel har reglerna följande innebörd.

Vattnet utmed kusterna är antingen allmänt eller enskill. I insjöarna finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtlands län. Enskilt vatten är sädant vatten som ingår i fastigheterna. Regler för vad som är enskilt vatten återfinns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Enligt huvudregeln, som kallas strandvattenre-geln, är allt vatten vid kusten och i de ovannämnda sjöarna enskilt inom 300 m från fastlandet eller från en ö som är minst 100 m lång. Orn den kurva för högst 3 m djup som följer stranden går längre ut sträcker sig det enskilda vattnet ut lill 3-meterskurvan. Genom de s. k. enklav- och kilometerreglerna utvidgas det enskilda vattnet till alt omfatta även många vikar och fjärdar. Dessutom finns en rad specialregler. Så gäller t.ex. för Storsjön i Jämtland att allt vatten i vissa delar av sjön är enskilt.

Rätten till fiske regleras i lagen (1950:596) om rätt till fiske (FL). Till-lämpningsföreskrifter m. m. återfinns i fiskeriförordningen (1982:126). Enligt huvudregeln är rätten till fiske på enskilt vatten förbehållen jordägaren. Från denna huvudregel gäller en rad undantag till förmån för s. k. frifiske vid olika kustavsnitt och i de stora sjöarna, dvs. de nyss nämnda jämte Mälaren.

Med viss förenkling kan bestämmelserna om frifiske på enskilt vatten sammanfattas på följande sätt. Längs västkusten är praktiskt taget allt fiske fritt. Vid Skånes södra och östra kuster är allt fiske med rörliga redskap fritt. Samma regel gäller för Norrlandskusten med undantag för fiske efter lax. Vid Gotlands kust och vid Blekinges sydkust är fiske med röriigt nät m.m. fritt ända in till stranden men däremot inte fiske med handredskap. Längs södra ostkusten — från Östhammar till Torhamns

Prop. 1984/85:107 7

udde i Blekinge - gäller huvudregeln. Frifiske finns blott för visst strömmings- och skarpsillsfiske. I de stora sjöarna omfattas handredskapsfisket längs stränderna inte av frifiskerätten.

Slora vattenområden är alltså tillgängliga för allmänhetens fritidsfiske endast i den mån upplåtelser av fiskerätlshavarna har skett.

För samhälle och folkrörelser är del en viktig uppgift all skapa elt fritidsutbud som står öppet för alla. Della gäller särskilt som möjlighelerna lill fritidsaktiviteter och motion är av stor betydelse för hälsa, anpassning och trivsel i samhället. Fritidsfisket ger i dessa sammanhang unika möjligheter till kontakt med natur och miljö samt motion och avkoppling.

Fritidsfiske kan dessulom utövas av alla. Del aktiverar människor i alla samhällsgrupper. Den sociala snedrekrytering som ofta präglar andra fritidsaktiviteter finns inte inom fritidsfisket. Frilidsfisket är ock.så etl vikligt komplement lill andra frilidsaklivileter såsom bålliv. vandringar, semesterresor och camping. I detta sammanhang kan fritidsfisket ge ett tillskott lill utkomsten och möjliggöra bosättning i glesbygder där andra utkomstmöjligheter är begränsade.

Det är en viktig uppgift för samhället att medverka lill atl människorna erbjuds ett rikt och varierat utbud av fritidsmöjligheter. All erfarenhet visar att ell aktivt fritidsfiske är ett viktigt inslag i en social rekrealionspolilik.

1973 års fiskevallensulredning föreslog i sitt belänkande (SOU 1978:75) Fiska på frilid en utvidgning av fiskerätten i olika avseenden. Ulredningen föreslog bl.a. ett fritt handredskapsfiske utefter Blekinges och Gotlands kuster saml i de slora sjöarna Vänern, Mälaren, Vättern, Hjälmaren och Storsjön. Detla skulle innebära en kraftig förbättring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske.

Med utgångspunkt i fiskevattensutredningens förslag beslöt riksdagen våren 1981 om åtgärder för alt främja fritidsfisket (prop. 1980/81: 153. JoU 29. rskr 374). I propositionen erinrade jordbruksministern i den dåvarande borgeriiga regeringen om de höga ersättningsanspråk som framställdes år 1951 vid övergången lill den nuvarande lagsliftningen då del fria fiskei utvidgades. Anledning saknades enligt hans uppfattning all öka rälten till frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt. Något riksdagsbeslut om elt fritt handredskapsfiske har därför inle kommil lill slånd.

Efter fiera motioner (1981/82: 1458, 1916 och 2110) har riksdagen därefter begärt ett förslag av regeringen lill frisläppande av handredskapsfisket längs södra ostkusten. Gotlands kust, Blekinges sydkust och i de slora sjöarna (JoU 1982/83: 7, rskr 66).

Riksdagsbeslutet har väckt debatt i massmedia och kritiserades våren 1983 i två motioner (1982/83: 1439 och 1453) lill riksdagen. Innebörden av motionerna var att riksdagen skulle återkalla sin hemslällan till regeringen om fritt handredskapsfiske i berörda områden. I betänkandet 1983/84:4 framhöll jordbruksutskottet att motiven för frisläppande av handredskaps-

Prop. 1984/85:107 8

fiskei fortfarande ägde full giltighet. Enligt utskottet var reformen angelägen från fritidsfiskarenas synpunkt medan den var av underordnad betydelse för yrkesfisket. Riksdagen följde utskottet.

Mot den nu angivna bakgrunden har inom jordbruksdepartementet upprättats promemorian Fritt handredskapsfiske (Ds Jo 1984: 3).

Enligt promemorian bör handredskapsfisket släppas fritt för allmänheten från den Ijanuari 1985 längs södra ostkusten fr.o.m. Östhammars kommun i Uppsala län t.o.m. Torhamns udde i Blekinge, längs Gollands kuster och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna - Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. För många enskilda fiskerättshavare antas reformen innebära ganska små förändringar. På grund av allemansrätten har allmänheten redan i stor utsträckning tillträde till de berörda vattenområdena. Till fiskerättshavare som får inkomsl bortfall på grund av del fria handredskapsfisket bör dessutom enligt promemorian under vissa förutsättningar ersättning betalas. För att oönskade effekter av reformen skall undvikas föreslås i promemorian atl föreskrifier skall kunna meddelas lill skydd för nätredskap som används av dem som fiskar med stöd av enskild fiskerätt och att det fria handredskapsfisket skall kunna inskränkas i ett område där tillgången på fisk är begränsad. De medel som behövs för betalning av ersättningar till fiskerätlsinnehavare bör enligt promemorian finansieras med en årlig fiskevårdsavgift som betalas av dem som fiskar med handredskap i de områden som berörs av reformen.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till att allmänhetens möjligheter lill fritidsfiske förbättras. De fiesta har mot bakgrund av atl riksdagen redan har fattat ett principbeslut om att handredskapsfisket i framtiden skall vara frilt vid samtliga havskuster och i de stora sjöarna i stort sett lämnat förslagen till ändringar i lagen om rätt till fiske utan erinran.

Ingen remissinstans har motsatt sig att fiskerättsinnehavare skall kunna tillerkännas ersättning som en följd av att handredskapsfisket blir fritt. Det råder dock delade meningar rörande frågan enligt vilka principer ersättning bör lämnas. De fiesta remissinstanserna som har yttrat sig i fråg:an instämmer i promemorians ståndpunkt att det fria handredskapsfisket inte skall bedömas som en expropriation eller ett annat sådani förfogande.

Några remissinslanser anser atl kostnader som reformen medför bör betalas av budgetmedel. Majoriteten synes dock, med hänsyn till rådande statsfinansiella läge, godta en avgiftsfinansiering. När det gäller ulformningen av avgiften föredrar de flesta, främst av rättviseskäl, en allmän fiskevårdsavgift för hela landel framför den i promemorian föreslagna avgiften.

Av min bakgrundsbeskrivning framgår vilken betydelse också jag tillmäter den nu ifrågavarande reformen. Jag vill göra följande tillägg till denna beskrivning.

Gällande fiskelagstiftning är ovanligt svår att överblicka. Den genomgång av regelsystemet som redovisas i promemorian visar detta. Bestäm-

Prop. 1984/85:107 9

melser som vid sin tillkomst kan ha uppfatlats som rimliga och rättvisa har i dag kommit all framstå som svårbegripliga, tillkrånglade och i vissa fall ologiska. Att allmänheten på vissa kuststräckor får fiska fritt med nät men inle får använda handredskap är kanske ett av de mest slående exemplen på det sistnämnda förhållandet. FL:s regler kompletteras av föreskrifter om fiskels vård och bedrivande som regeringen meddelat i fiskeriförordningen och de ytteriigare föreskrifter som fiskeristyrelsen resp. länsstyrelsen meddelar. Detta regelverk är mycket omfattande och innehåller en sådan mångfald deialjregler att det blir svårt för den fiskande att skaffa sig erforderlig överblick om var, när och hur man får fiska. Att reglerna många gånger upplevs som komplicerade eller missförslås medför en påtaglig risk för atl även av fiskevårdsskäl välmotiverade regler inte efterlevs.

Längs stora delar av de aktuella kuslsträckorna hävdar fiskerällsägarna inte sin fiskerätt fulll ul utan låter redan i dag allmänheten fiska med handredskap och även med nät.

Sett mot denna bakgrund anser jag att förslaget atl öka allmänhetens möjligheter till frifiske med handredskap innebär ett naturligt och väsentligt steg i riktning mot en förenkling. Om det genomförs kommer handredskapsfiske att kunna utövas på såväl allmänt som enskilt vattenområde längs alla kuster och i de stora sjöarna. Den enda begränsning som kvarstår blir att handredskapsfisket inte omfattar laxfiske längs norrlandskusten (fr. o.m. Östhammars kommun till finska gränsen). Så länge man håller sig till handredskap kommer alltså både allmänheten och tillsynsorganen att slippa hålla reda på var gränsen går mellan allmänl vatten och det enskilda vattnet. Utöver de övriga skäl som kan anföras för reformen anser jag att denna förenkling har etl belydande värde i sig.

Som framgår av min lidigare redogörelse har riksdagen redan vid två tillfällen genom att begära förslag av regeringen fattat principbeslut om att handredskapsfisket skall släppas fritt. Regeringens uppgift nu är därför ati lägga fram de lagförslag som krävs för genomförandet av reformen. Att såsom några remissinstanser har föreslagit ersätta frisläppandet med en fiskevårdsområdesbildning som avser alll enskilt vatten i de berörda områdena är av fiera skäl inle ett realistiskt alternativ. Fiskevårdsområden kan inte utan vidare ersätta ett fritt handredskapsfiske. En områdesbildning syftar ju främst till en förbättrad fiskevård, inte lill all fisket blir fritt för allmänheten. Tvångsvis bildade fiskevårdsområden, som det ofta skulle bli fråga om, är dessutom enligt min mening ett mycket större ingrepp i den enskildes förhållanden än det fria handredskapsfisket. En frivillig fiskevårdsområdesbildning som kan ge allmänheten tillgång till fiskevatten i motsvarande utsträckning som det fria handredskapsfisket kan inte förväntas inom en rimlig lid. Reformen bör dock inte innebära atl del blir några nya hinder för alt bilda fiskevårdsområden.

Genom promemorian och remissbehandlingen har enligt min mening de problem som hänger samman med del fria handredskapsfisket blivit väl

Prop. 1984/85:107 10

belysta. Det finns därför ett gott underlag för regeringen att i enlighet med riksdagens beslut presentera etl förslag till ett fritt handredskapsfiske.

Innan jag närmare redogör för mina förslag vill jag något ytterligare beröra finansieringsfrågan. Med hänsyn bl. a. till den remisskritik som har framförts mot förslaget till en begränsad fiskevårdsavgift, är jag för min del inte beredd att föreslå att reformen skall finansieras med en sådan avgift. Av skäl som har anförts i promemorian framstår också en allmän fiskevårdsavgift som en mindre lämplig form för finansiering av den nu aktuella reformen. Införandet av det fria handredskapsfisket bör därför, som tidigare varit fallet när frifiskereglerna i lagen om rätt till fiske har ändrats, betalas med budgetmedel. Jag har för avsikt atl återkomma lill anslagsfrågan i min anmälan till budgetpropositionen 1985.

2.2 Ändringar i lagen om rätt till fiske

Mitt förslag: Handredskapsfisket släpps fritt vid södra ostkusten, längs Gotlands och Blekinges kuster samt i de stora sjöarna. För att tillgodose bl. a. yrkesfiskets intressen får föreskrifter meddelas för att förebygga att fiske med fasta redskap och nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas.

Utlänningar som bor i Sverige sedan minst två år blir likställda med svenska medborgare när det gäller rätten till fritt handredskapsfiske.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mill.

Remissinstanserna: Förslagen i promemorian har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bl.a. fiskeristyrelsen har dock gjort invändningar mot förslagen till bestämmelser som ger möjlighel all begränsa utövandet av Set fria handredskapsfisket. Rikspolisstyrelsen och några andra remissinstanser anser att några särskilda inskränkningar inte bör gälla för utlänningar som har varit bosatta i Sverige mindre än två år.

Skälen för mitt förslag: I likhet med promemorians förslag och de flesta remissinstanserna anser jag att handredskapsfisket bör göras fritt för allmänheten genom en bestämmelse som kompletterar de regler om frifiske som redan finns i lagen om rätt till fiske. Därigenom anges tydligt att det fria handredskapsfisket är ett tillägg till den gällande lagstiftningen och inte innebär några inskränkningar i de regler om frifiske som redan finns. Reformen innebär inte heller några andra ändringar i gällande enskild fiskerätt. Jag avser att i specialmotiveringen precisera vad jag menar med handredskap. I den debatt som har förekommit om det fria handredskapsfisket har

Prop. 1984/85:107 11

hävdats att reformen skulle innebära en risk för utfiskning av stationära fiskarter, såsom t. ex. gädda, i vissa områden. Enligt 33 f§ FL är det dock redan möjligt att meddela de föreskrifter som behövs för fiskets vård och bedrivande. I likhet med fiskeristyrelsen anser jag att det fria handredskapsfisket inte utgör en sådan fara för fiskbestånden att någon ytterligare bestämmelse utöver 33 f§ behövs.

I de allra flesta fall torde yrkesfisket och handredskapsfisket utan olägenheter kunna bedrivas jämsides. Det finns redan regler i 22 § FL med bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan slöd av sådan rätt. För att förbättra möjligheterna att ta till vara yrkesfiskels intressen och för att ge ett skydd åt de enskilda fiskerättshavarnas redskap, bör beslämmelserna i fråga utvidgas till att avse även fiske med nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt.

Utlänningar som varit stadigvarande bosatta i Sverige sedan minst två år är likställda med svenska medborgare såvitt avser de redan nu gällande frifiskebeslämmelserna och bör vara det också när det gäller det fria handredskapsfisket. Andra utlänningar har rätt till frifiske endast i den utsträckning som regeringen medger. Jag avser att senare förelägga regeringen ett förslag om att även sådana utlänningar bör få bedriva fritt handredskapsfiske. Dessa beslämmelser bör liksom hittills beslutas av regeringen.

2.3 Principerna för ersättning

Mitt förslag: Om de nya bestämmelserna om fritt handredskapsfiske medför ett inkomstbortfall för den som är innehavare av enskild fiskerätt har han rätl till ersättning av staten för skadan.

Promemorieförslaget: Rätt till ersättning föreligger om de nya bestämmelserna om fritt handredskapsfiske medför att pågående användning av enskill vallen för fiske avsevärt försvåras.

Remissinstanserna: Den i promemorian föreslagna lösningen av ersättningsfrågan tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser - bl. a. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskevattenägareförbund och Svea hovrätt - förordar en mera vidsträckt rätt lill ersättning. De anser att rätten till ersättning bör grundas på expropriationsrättsliga principer. Svea hovrätt åberopar som stöd härför bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om expropriation.

Prop. 1984/85:107 12

Skälen för mitt förslag: Som jag redan har berört (se avsnitt 2.1) innebar lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde att visst vatten som varit enskilt blev allmänt. Den samiidigi tillkomna FL innebar dessutom viss rätt till frifiske på enskilt vatten. De ersättningsfrågor som detta gav upphov till reglerades i lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. Enligt den lagen fick fiskevatlenägarna ersättning av statsmedel för förlusten av fiskerätt och annan förmån samt för personlig skada (se prop. 1950:59 och 3LU 22). En ungefärlig beräkning visar att utbetalade ersättningar, rättegångskostnader inräknade, uppgått till i storieksordningen 50 milj. kr.

Den nu aktuella reformen framstår som föga ingripande för fiskerätlshavarna jämfört med 1950 års reform, som ju också innebar atl den enskilda äganderätten till omfattande vattenområden upphävdes. Bl.a. därför bör 1950 års ersättningslag och den praxis den givit upphov till inle vara vägledande vid utformningen av den nu akluella ersättningsregleringen.

När handredskapsfisket så som nu föreslagits släpps fritt ändras fiskerättshavarnas möjligheter att förfoga över sina fiskevatten endasl i ett enda avseende. Genom att också andra än fiskerättshavaren får rätt att fiska med handredskap blir del inte längre möjligt för fiskerättshavaren att genom arrende eller fiskekort upplåta vattnet för handredskapsfiske.

Det nu föreslagna fria handredskapsfisket innebär däremot inte några inskränkningar i fiskerättshavarnas möjligheter, att utöva fiske på eget vatten med handredskap eller på annat sätt. Jag vill här särskilt understryka att den aktuella reformen, enligt fiskeristyrelsens bedömning, inte kommer att inverka på fiskbestånden i sådan omfattning att någol intrång kan anses ske i möjligheterna att utnyttja enskild fiskerätt.

Utvecklingen i fråga om handredskapsfisket har vidare varit sådan att ensamrätten lill handredskapsfiske knappast hävdas inom stora områden av de fiskevatten som nu är aktuella. Det gäller t.ex. Vänern, Vättern, fiskevattnen runl Gotland och vissa kommunala vatten. Det är också så att den södra ostkusten redan omfattas av en frifiskerätt, nämligen i fråga om strömming och skarpsill.

Vid tidigare ändringar i bestämmelserna om frifiske har man beaktat nya sedvanor liknande dem jag nyss nämnt. År 1950 ansåg jordbruksministern att ersättning av statsmedel borde utgå då den nya fiskerättslagstiftningen föranledde intrång i bestående enskild rätt. Allt frifiske medförde dock inte rätt till ersättning för fiskerätlshavarna. Bl.a. undantogs från ersättningsrätt bestämmelserna om fritt fiske på enskill vatten i de slora sjöarna samt rätten för envar till långrevsfiske på enskilt vatten i saltsjön. DeUa berodde på alt dessa former av frifiske i själva verkel inte befanns innebära någon inskränkning av den enskilda fiskerätten ulöver vad som redan förul ansetts gälla. Inte heller del frifiske enligt sedvanerätten varom stadgas i 15 § första stycket FL har ansetts medföra ersättningsrätt för de enskilda fiskerätlshavarna. Detta frifiske får endast bedrivas vid havskusten och alltså inle i de slora sjöarna.

Prop. 1984/85:107 13

Sedvanerättens utveckling på fiskets område enligt FL har inte upphört i och med att 1950 års lagstiftning trädde i kraft. 15 § första styckel FL lämnar utrymme för en fortsatt ulveckling såvitt gäller fisket vid havskusterna. Det är som framgår av vad jag lidigare anförl osiridigt att allmänheten opålalat kan fiska med handredskap inom stora områden av de delar av landet som omfatlas av reformen. Inte heller del frifiske enligt 15 § första stycket FL som sålunda ulvecklals efter ikraftträdandet av FL bör medföra en ersättningsrätl för fiskerätlshavarna. Mitt förslag lill lagstiftning om fritt handredskapsfiske innebär i delta avseende snarast en formell bekräftelse av den sedvanerätt som redan har uppkommit i vissa områden.

Förutom sedvanan bör även den allmänna samhällsutvecklingen beaktas i sammanhanget. Riksdagens uppdrag till regeringen innebär ju att det föreligger ett starkt allmänl intresse av att handredskapsfisket blir fritt för allmänheten.

Frifiskereglerna enligt 1950 års lagstiftning utformades främst med hänsyn till yrkesfiskets intressen. De fiskarter som är av intresse för handredskapsfisket är emellertid numera av ringa betydelse för det yrkesmässiga kustfisket och frifiskereglerna kan därför sägas ha mindre betydelse för yrkesfisket än när reglerna infördes.

Samtidigt är många människor som vill fiska med handredskap utestängda från fiskeplatserna om den enskilde fiskerättshavaren inle vill upplåta fisket lill dem. Delta står inle i överensstämmelse med handredskapsfis-kets slora betydelse från rekrealionspolilisk synpunkt.

Den utveckling som jag nu har beskrivit har således medföri alt bestämmelserna om frifiske inte längre är ägnade atl tillgodose berättigade krav på fiskevatten från fritidsfiskarenas sida.

Tar man hänsyn både lill den samhällsutveckling som varil och lill den sedvana som uppstått sedan tillkomsten av FL framsiår del enligt min mening som naturiigl all allmänheten får tillgång lill handredskapsfisket i de berörda områdena. Den sedvanerätlshga utvecklingen bekräftar enligt min mening att fiskerätlshavarna inte tillfogas någon nämnvärd ekonomisk skada av etl fritt handredskapsfiske. Sä länge deras hemfrid inle heller blir störd måste det fria handredskapsfisket ses som ell obetydligt intrång i fiskerättshavarnas rättigheter. Detla gäller desto mera som fiskeräitsha-varna har kvar sin räll att fiska och atl i övrigt tillgodogöra sig sin enskilda fiskerätt. Jag anser det därför naturiigl all se det fria handredskapsfisket som en vidareutveckling av allemansrätten. Denna uppfatlning har elt brett stöd hos allmänheten och bör tillmätas stor betydelse när ersättningsfrågan avgörs. Härvid gäller naturiigtvis - liksom i övrigt när allemansrätten utövas - atl allmänheten måsle ta hänsyn lill fiskerättshavare och andra som är bosatta vid ifrågavarande kuster och sjöar. Våra skärgårdar och kuster används dock i stor utsträckning för olika rekreationsändamål och allmänheten har på grund av allemansrätten redan en omfattande möjlighet atl få lilllräde lill de berörda vattenområdena. Jag utgår därför

Prop. 1984/85:107 14

från atl reformen inte skall medföra några särskilda olägenheter för berörda rättighetsinnehavare. Om allmänheten uppträder med den aktsamhet om djur, växter och miljön i övrigt som kan krävas behöver det inte heller bli några olägenheter från naturvårdssynpunkt till följd av ai;t handredskapsfisket släpps fritt. Det kan tvärtom bli så att slitaget på naturen minskar i och med atl fritidsfisket kan utövas över större områden än tidigare. När det gäller särskilt känsliga områden, t. ex. vissa fågellokaler, erbjuder naturvårdslagen möjligheter att meddela de nya skyddsföreskrifter som behövs.

Vid remissbehandlingen har emellertid några remissinstanser förordat en mera vidsträckt rätt till ersättning än som följer av promemorieförslaget. Svea hovrätt har som slöd för denna uppfattning åberopat bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om expropriation.

Enligt nämnda bestämmelse, som ingår i kapitlet om grundläggande fri-och rättigheter, skall varje medborgare vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annal sådant förfogande vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag (se prop. 1978/79:195 s. 57).

Enligt expropriationslagen (1972:719) får en fastighet las i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt eller servitul. Genom expropriation får även särskild rätt till en fastighet upphävas eller begränsas. Med expropriation bör jämställas tvångsinlösen enligt annan fastighetsrättslig lagstiftning. Med "annat sådant förfogande" avses bl.a. avstående av äganderätt till lös egendom, t.ex. enligt förfogandelagen (1978:262).

Däremot,avser 2 kap. 18§ regeringsformen inte ingripanden i form av s. k. användningsreglering, som innebär begränsningar i möjligheterna att utnyttja en fastighet (rådighetsinskränkningar). Exempel på sådan användningsreglering finns i byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagstiftningen.

En expropriation innebär atl äganderätt eller annan rätt till en faslighet förs över till någon annan som kan utöva rättigheten på motsvarande sätt som den tidigare innehavaren. En sådan överföring är det inte fråga om i detta sammanhang. Vad som sker är att den ensamrätt till fiske som nu följer av enskild fiskerätt upphör i ett visst begränsat avseende genom att handredskapsfisket blir tillgängligt för alla.

Även om jag för egen del närmast lutar åt att 2 kap. 18 § regeringsformen inte är tillämplig bör enligt min mening ställningstagandet i den frågan inte ensamt vara avgörande för ersättningsregleringens utformning. Tvärtom är det angeläget att ersättningsfrågan får en tillfredsställande lösning med hänsyn lill det skydd för den enskilde som man vill uppnå genom den nämnda grundlagsbestämmelsen. Därför bör de innehavare av enskild fiskerätt som gör en förlust genom det fria handredskapsfisket ges rätt till ersättning för denna förlust enligt grunder som bestäms i lag.

Prop. 1984/85:107 15

Ersältningsregleringen kan utformas enligt två olika grundprinciper. För del första kan man i likhet med ersättningsbestämmelserna i 4 kap. expropriationslagen ta fastighetens marknadsvärde som utgångspunkt. Ersättningen skall då motsvara den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom det fria handredskapsfisket. Man jämför alltså värdet av en fastighet utan fritt handredskapsfiske med värdet av samma fastighet med fritt handredskapsfiske. Jag vill här nämna att jag inte delar den uppfatlning som har förls fram från fiskevatlenägarhåll att handredskapsfisket generellt skulle ha etl marknadsvärde. Någol värde på handredskapsfisket ingår inte som underlag vid bestämmande av fastigheternas taxeringsvärden och de relativt fåtaliga upplåtelser av handredskapsfiske som förekommer talar också mol alt handredskapsfisket skall anses ha ell marknadsvärde generelll sett. Även vid försäljning av en fastighet med enskill fiskevatten torde ensamrätten till handredskapsfiske mycket sällan ha någon inverkan på köpeskillingen.

Vad jag nu har anfört talar emot atl de ersättningar som betalas ut skall utges som ersättningar för fastighelsskador.

Ersältningsregleringen kan nämligen också utformas med hänsyn till den förmögenhetsskada som drabbar fiskerättshavaren personligen. Enligt min mening är i den aktuella ersältningssiluationen en sådan princip både mer ändamålsenlig och mer rättvisande än en värdering med hänsyn till fastig-helens marknadsvärde.

I promemorian föreslås med naturvårdslagens ersättningsbestämmelser som förebild atl ersättning endasl skall ulgå om pågående användning av enskill vatten för fiske avsevärt försvåras. Skadan skall alltså vara kvalificerad på vissl sätl. Jag kan emellertid inle acceptera en på detta sätt begränsad rätl till ersättning. Enligt min mening är det tvärtom rimligt att ersättningsrätten avser all personlig ekonomisk föriust som fiskerätlshavarna lider.

I övrigt ansluter jag mig i huvudsak till vad som har anförts i promemorian om de situationer då ersättning kan aktualiseras. Ersättningsberättigade bör alltså vara de fiskerättshavare som f. n. har ekonomiskl ulbyle av fiskerätten och som kan visa detta genom arrendeupplåtelser eller försäljning av fiskekort. Kan det i något fall konstateras alt en fiskerätlshavares egna fångster minskat som en direkl följd av det fria handredskapsfisket och har han därigenom fått minskade inkomster, bör ersättning också kunna ulgå.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört om de situationer då ersättningsrätl kan aktualiseras förordar jag alt ersättningsbestämmelserna utformas så att rätt till ersättning föreligger om de nya bestämmelserna om fritt handredskapsfiske medför etl inkomstbortfall. I detta ord ligger atl del är nettoinkomsten som skall ersättas. Från inkomsterna skall alltså dras kostnaderna för deras förvärvande.

Ersättningsbestämmelserna bör inte omfatta slitage på enskild tomtmark

Prop. 1984/85:107 16

och liknande. I den mån sådana skador uppslår får liksom tidigare anspråk riktas mot den som har vållat skadan.

Kommunförbundet och landstingsförbundet har godtagit atl. deras medlemmar inle skall anses ersättningsberättigade. Enligt min mening stämmer detla ställningslagande väl med de rekreationspolitiska motiv som ligger bakom reformen.

2.4 Betalningen av ersättningen

Mitt förslag: Ersättning till en fiskerättsinnehavare skall bestämmas i pengar alt belalas på en gång. Om det är lämpligt skall dock ersättningen ulgå antingen i form av ett bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård eller andra åtgärder som främjar fritidsfisket eller genom att fiskeristyrelsen låter utföra sådana åtgärder.

Promemorieförslaget: I promemorian föreslås att ersättning skall få betalas med årliga belopp om det finns särskilda skäl. 1 övrigt överensstämmer förslagel i promemorian i denna del med mitt.

Remissinstanserna: Har i allmänhet lämnat förslaget i promemorian utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Förslagel att ersättning skall kunna ulgå i form av bidrag till fiskevårdande åtgärder har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även jag kan biträda detta förslag.

För atl förenkla genomförandet av reformen är det enligt min mening angelägel att ersättningar lill fiskerättshavare betalas på en gång liksom atl bidrag till fiskevårdande åtgärder bestäms en gång för alla när ersättningsfrågan avgörs.

Jag anser att det kan vara lämpligt atl de fiskevårdande åtgärderna i praktiken utförs genom fiskeristyrelsens eller fiskenämndens försorg. Det kan gälla åtgärder som är gemensamma för flera fastigheter eller som bör utföras endasl av den som har särskild sakkunskap. Om den ersättningsberättigade själv vill och kan ulföra de fiskevårdande åtgärderna bör dock bidraget betalas direkt lill honom.

Om ersättning skall betalas i form av bidrag till fiskevårdande åtgärder bör tillses att åtgärderna verkligen gagnar fiskerättshavaren. Jag avser att i specialmotiveringen närmare ange vilka åtgärder som kan bli aktuella.

2.5 Fiskeristyrelsens handläggning av ersättningsfrågor

Mitt förslag: Anspråk på ersättning skall framställas hos fiskeristyrelsen före uigången av år 1989. Annars är rätten till ersättning förlorad.

Fiskeristyrelsen, som för slatens räkning beslutar om ersättningsfrågor, skall genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som har framställt etl anspråk.

Prop. 1984/85:107 17

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i att det bör vara möjligt alt förhandla om ersättningsfrågorna i obundna former. Åtskilliga föreslår dock andra handläggningsrutiner än de i promemorian föreslagna. Några förordar atl särskilda fiskevärderingsnumnder inrättas.

Skälen för mitt förslag: Uppkommande ersätlningsfrågor bör främst lösas förhandlingsvägen. Staten bör vid dessa förhandlingar företrädas av fiskeristyrelsen.

Vid ulformningen av handläggningsreglerna bör enligt min mening också beaklas alt del fria handredskapsfisket kan förutsättas medföra ringa eller ingen skada. I de fall då inkomstbortfall har uppkommit kan det finnas andra lösningar än alt den enskilde fiskerältsinnehavaren får en kontant ersättning. Del kan i många fall vara mera ändamålsenligt atl fiskevär-dande ålgärder sätts in. Detta kan bli aktuellt t. ex. när en fiskerätlsinnehavare på grund av misiade inkomsler från kortfiskeupplåtelser saknar medel för utsättning av fisk och för serviceåtgärder för fritidsfisket. Insalser för fiskevården bör kunna ske antingen genom bidrag till fiskerättsinnehavaren eller genom att fiskeristyrelsen eller fiskenämnden vidlar lämpliga ålgärder, t. ex. utsättning av fisk.

För min del biträder jag förslaget i promemorian atl ansvarel för verksamhelen med förhandlingar och frivilliga överenskommelser läggs på fiskeristyrelsen. Den som inle är nöjd med fiskeristyrelsens beslut bör emellertid ha möjlighet alt föra talan vid domstol. Någon principiell invändning som bygger på alt fiskeristyrelsen som myndighet på fiskets område har till uppgifl all bevaka statens intressen kan då enligt min uppfallning inle riktas mot den av mig förordade lösningen.

De ersättningsbestämmelser som anges direkt i lagen blir i flera avseenden allmänt hållna. För att underiätta förhandlingar i det enskilda fallet om ersättning behöver dessutom vissa vägledande rekommendationer utarbetas. Det kan gälla hur avdrag för omkostnader bör beräknas och hur kapilaliseringen av ersättningsbelopp bör ske. Det bör ankomma på fiskeristyrelsen atl efter samråd med berörda organisationer på fiskets område uiarbeta rekommendationer som kan ligga till grund för ersältningsför-handlingarna.

De beslämmelser om ersättning till fiskerättshavare som jag föreslår medför att förhandlingsulrymmet vid kontanta ersättningar kommer att bli ganska snävl. Om sökanden visar sin fiskerätt och styrker sitt inkomstbortfall skall ersättning utgå. En förhandlingsfråga kan t. ex. vara hur stora omkostnadsavdrag som skall beräknas. Fiskeristyrelsen bör behandla frågor om sådana avdrag och andra principer i sina vägledande rekommendationer för atl på så sätl underlälta det direkta förhandlingsarbetet. Vad förhandlingarna ofta torde komma all gälla är om kontantersätining skall 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 18

utgå eller om fiskevårdande åtgärder i stället skall bekostas av staten. Åven övrigl grundläggande material som erfordras vid förhandlingarna kan tas fram inom fiskeriverket. Kunskap och erfarenhet från liknande arbete finns hos den personal som f. n. till övervägande del arbeiar med uppdragsverksamhet i vallenmål. Sådan personal bör till stor del utföra de uppgifier som ankommer på fiskeristyrelsen vid handläggningen av ersättningsfrågorna.

Ersättningsfrågor bör alltså i största möjliga utsträckning kunna lösas förhandlingsvägen. För det allmänna är det av inlresse au domstolsväsendet inle belastas med ersättningsanspråk som är bagatellariade eller obefogade. För fiskerätlshavarna är del i allmänhet en fördel om man kan komma fram till en snabb uppgörelse. Därtör torde del vara i båda parters inlresse om överenskommelse kan nås pä frivillig väg. För atl tillgodose detta intresse bör gälla att begäran om ersällning alllid skall framställas till fiskeristyrelsen. Därigenom erhålls en handläggningsordning som innebär att den myndighel som har ansvarel för förhandlingsverksamheten får kännedom om alla ersättningsanspråk och därmed ges tillfälle alt söka nå en frivillig överenskommelse.

För alt underlätta handläggningen av ersällninganspråken bör den som anser atl han har lidit skada på grund av del fria handredskapsfisket redan till sin begäran om ersättning foga den utredning i saken som han önskar åberopa. För au styrka ett inkomstbortfall kan det ofta vara lämpligl au utdrag ur vederbörandes deklaration eller bokföring bifogas ansökningen. Finner fiskeristyrelsen all ulredningen bör kompletteras, kan delta göras informellt, t.ex. i samband med förhandlingarna med sakägaren.

Om ulredningen visar att elt ersättningsanspråk saknar fog, skall framställningen avslås. 1 annal fall bör fiskeristyrelsen försöka iräffa uppgörelse med sakägaren. Även om en överenskommelse inte går atl åsladkomma bör dock fiskeristyrelsen kunna meddela beslut i ersättningsfrågan.

Någon författningsreglering av förhandlingsverksamheten behövs inte. Det är en fördel att förhandlingarna kan ske i obundna former och anpassas till de individuella fallen.

Inkomstbortfall bör kunna konstateras inom en relativt kort lid efter del att handredskapsfisket har släppts fritt. Del rör sig ju främst om alt inkomster från upplåtelser upphör. Möjligheten all begära ersällning kan därför vara tidsbegränsad. Anmälan till fiskeristyrelsen bör göras inom fem år från del att reglerna har trätt i krafl. Endast inkomster, som erhållits på grund av åtgärder vidtagna före offentliggörandet av promemorian, bör få läggas till grund för beräkning av ersättningsanspråk.

Prop. 1984/85:107 19

2.6 Domstolsprövningen av ersättningsfrågor

Mitt förslag: Den som inle är nöjd med fiskeristyrelsens beslut i en ersättningsfråga får väcka talan mot slalen vid fastighetsdomstolen.

Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut delgavs sökanden. Annars går lalerälten förlorad.

Om en talan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, kan domstolen förordna all staten skall betala kärandens rättegångskostnader eller att vardera parlen skall svara för sina koslnader.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitl.

Remissinstanserna tillstyrker att ersättningsfrågorna prövas av fastighetsdomstol. De flesta tillstyrker också förslaget lill fördelning av rättegångskostnader.

Skälen för mitt förslag: Om en sakägare inte är nöjd med fiskeristyrelsens beslut i en ersättningsfråga bör, som tidigare sagls, talan om ersättning kunna föras vid fastighetsdomstol. Sådan talan bör väckas inom viss tid från det all fiskeristyrelsen har meddelat beslut. Den som väcker talan om ersättning bör ha bevisbördan för all han åsamkats ekonomisk skada på grund av det fria handredskapsfisket och för slorleken av skadan.

Fastighetsdomstolen är vid sin prövning av framställda ersättningsanspråk i princip obunden av fiskeristyrelsens beslut. Något formellt hinder mol all fastighetsdomstolen fastställer en lägre ersättning bör inte uppställas. Om beslut om fiskevårdande åtgärder, t.ex. utsättning av öring, har fattats under förhandlingarna med andra fiskerättsägare inom samma eller angränsande vattenområden, bör således de fördelar delta kan ge samlliga fiskerällsägare kunna beaktas vid domstolsprövningen.

I likhet med vad som gäller i ersätlningsärenden enligt naturvårdslagen bör i fastighetsdomstolen kammarkollegiet vara motpart till den sakägare som yrkar ersättning.

Som en huvudregel bör rättegångsbalkens allmänna regler om fördelningen av rättegångskostnaderna gälla. Om den som framställer ersättningsanspråk förlorar målet, men har haft skälig anledning atl få sin lalan prövad av domstol, bör emellertid, med motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen som förebild, kunna förordnas alt staten skall betala hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall betala sin kosinad. De föreslagna reglerna om fördelningen av rättegångskostnaderna bör innebära en viss garanti för att domstolsväsendet inle belastas med ersättningsanspråk som är obefogade.

Jag anser att mitt förslag lill ersättningsbestämmelser inte föranleder

Prop. 1984/85: 107 20

några särskilda överväganden nar det gäller tillämpningen av rältshjälpsla-gen (1972:429) och fasiighetsdomstols sammansättning.

2.7 Det statliga slödet lill fritidsfisket

Milt förslag: Åtgärder skall kunna vidtas för att fiskevården i de områden som omfattas av det fria handredskapsfisket inte försämr.is.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinslanser som har yttrat sig i frågan har inte hafl något att erinra mot promemorieförslaget.

Skälen för mitl förslag: Slalsbidrag kan enligt förordningen (1911: 537) om slatligl stöd till frilidsfisket lämnas lill kostnader för bildande av fiskevårdsområden, fiskevårdsåtgärder som främjar frilidsfisket. serviceanläggningar för fritidsfiskets behov inom områden av riksintresse samt till fritidsfiskarnas och fiskevatlenägarnas riksorganisationer för information och andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Som villkor för statsbidrag till fiskevårdande åtgärder m. m. gäller att åtgärden skall röra vatten där fisket är upplåtet lill allmänheten eller är fritt. Som villkor för statsbidrag lill organisationerna gäller all åtgärderna vidtas enligt en plan som har godkänls av fiskeristyrelsen. Bidrag till fiskevårdande åtgärder m. m. lämnas med högsl 50% eller, om det finns särskilda skäl, högst 70% av den godkända kostnaden. Vidare får enligt förordningen lämnas statlig lånegaranti för fiskevårdande åtgärder m. m. Frågor om statligt slöd lill frilidsfisket prövas av fiskeristyrelsen eller, efler bemyndigande av styrelsen, av fiskenämnden.

Det är både eU allmänl och ett enskill intresse all reformen inle innebär en försämring av fiskevården på de berörda enskilda frivaitnen. Fiskerättshavare bör därför kunna fortsätta som tidigare med fiskevårdande ålgärder. Det kan förutsättas all dessa ålgärder i slor utsträckning kommer fiskeräushavarna själva lill godo när de fiskar. Sådana ålgärder lorde i många fall även för fiskerätlshavarna vara mera ändamålsenliga än ersättningar med kontanta medel som inle har samband med fiskevården och ge dem en kompensation för eventuella föriuster. Behovel av fiskevårdande åtgärder bör bedömas i samband med all ersättningsfrågorna behandlas. Fiskevårdande åtgärder i de områden som avses med del fria handredskapsfisket bör dock kunna vidtas också ulan samband med ersätlningsärenden, t.ex. på initiativ av organisationerna eller myndighelerna på området. Enligt min mening är det särskilt angelägel alt inlressel för fiskevårdande åtgärder bevaras hos de aktiva lokala fiskevårdsföreningar och fiskevårdsområdesföreningar som finns. För t. ex. kommuner som inle

Prop. 1984/85:107 21

kan få ersättning enligt ersiittningslagen blir del då möjligt att ändå erhålla en kompensation för uteblivna inkomster från fiskckortsförsäljningen.

De åtgärder som jag avser är bildande av fiskevårdsområden och fiskevårdsåtgärder av olika slag. t.ex. utsättning av sådana fiskslac som lax. havsöring och gös. Vidare kan det inom vissa områden bli aktuellt med vassröjning. Därutöver krävs serviccåtgärder för frilidsfisket samt organiserad tillsyn. Särskilda informationsinsatser från organisationernas sida kan också komma in i bilden.

De insatser som jag nu har nämnt iir i huvudsak förenliga med den gällande lydelsen av förordningen om statligt slöd till fritidsfisket. Jag anser dock atl inom de områden som omfattas av det fria handredskapsfisket del statliga bidragel om det finns särskilda skäl bör kunna utgå med ett belopp som moisvarar hela den godkända kostn;iden för en viss fiskevårdande åigärd. Som ett exempel på när sådana särskilda skäl kan finnas vill jag nämna fiskevårdande åtgärder som f. n. helt finansieras genom inkomster från fiskekortsförsäljningen.

Fiskeristyrelsens befattning med frågor som rör ersällning till fiskerättshavare medför en garanti för att en fiskerättshavare inte får ersättning för samma åtgärd enligt både ersättningslagen och förordningen om statligt slöd lill fritidsfisket.

Statens ökade koslnader för stöd till fritidsfisket bör finansieras på samma säu som övriga kostnader som är förenade med det fria handredskapsfisket. Liksom hittills bör stödet till fritidsfisket prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt lill fiske

20 a §

Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län. Stockholms län, Södermanlands län. Östergötlands län. Kalmar län. Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern. Mälaren. Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare, ulöver vad som följer av 7-11 och 14-20§S. fiska i enskill vatten med metspö, kaslspö. pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och består av lina med en eller elt mindre antal krokar (handredskapsfiske).

Prop. 1984/85:107 22

Paragrafen är ny.

Enligt paragrafen får allmänheten räll till frifiske med hamdredskap i vissa områden. Till handredskap räknas enligt paragrafen metspö, kastspö, pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och beslår av lina med en eller elt mindre antal krokar. Fiske från bål är tillåtet men bålen får inle vara ett nödvändigt hjälpmedel för all redskapet skall kunna användas överhuvudtagel. Detta gör atl exempelvis fiske med dragutler inte omfattas av reformen. Den räll lill frifiske med dragutler som redan finns i Vättern begränsas inte. Vad som skall avses med ett mindre antal krokar kan variera mellan olika områden beroende på det traditionella handredskapsfisket. I viss utsträckning bör därför frågan överlämnas åt rällslill-lämpningen. Flera än tio krokar skall dock aldrig kunna rymmas under uttrycket "etl mindre antal".

Rätten till handredskapsfiske lillkommer enligt paragrafen endasl den som är svensk medborgare. Belräffande utländska medborgare hänvisas lill 21 §.

21 §

Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i riket, är likställd med svensk medborgare med avseende på fiske enligt föreskrifterna i 6-20a§§.

1 övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifier endast i den mån regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer så medgiver.

Första stycket har ändrats. Utlänning, som hårboll i landel sedan minst två år, får enligt lagändringen fiska med handredskap i samma omfattning som svenska medborgare. 1 övrigt är paragrafen oförändrad. Detla innebär, för andra utlänningar än de som har bott i landel sedan minsl två år, alt det behövs etl medgivande enligt 21 § andra stycket FL för all de skall komma i åtnjutande av reformen. Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer atl besluta om sådant medgivande. Som framgår av den allmänna motiveringen kommer jag alt senare lägga fram ett förslag för regeringen i denna fråga.

22 §

Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd av 6-9 eller 11 § får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem samt meddela förbud mol atl utsätta skotar, nät eller annat fiskeredskap inom vissl avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställs av myndighet som nyss sagts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första styckel sägs meddela de föreskrifier som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap och nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan fiskerätt.

Prop. 1984/85:107 23

1 paragrafen har första stycket ändrats redaktionellt och andra stycket ändrats i sak.

För att förebygga att skador vållas på fiske som utövas med stöd av enskild fiskerätt med fasta redskap och nät genom allmänhetens frifiske får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer meddela de föreskrifier som behövs. Tidigare kunde föreskrifter endast meddelas till skydd för fasla redskap. Syftet med lagändringen är främst att förhindra skador på yrkesfiskares redskap till följd av det fria handredskapsfisket. Del bör överlämnas åt länsstyrelsen att meddela de föreskrifter som behövs för att detta syfie skall uppnås.

Enligt 31 S fiskeriförordningen ankommer det på fiskeristyrelsen att meddela föreskrifter om märkning av de redskap som skall skyddas.

26 §

Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som

har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822).

Om fiskevårdsområde saml samernas rätt till fiske i vissa delar av landet gäller särskilda beslämmelser.

1 fråga om förhållandel lill naturvärdslagen innehåller FL f. n. endast en upplysnirg om alt särskilda beslämmelser gäller för nationalparker. Enligt första slyckel i paragrafen gäller i forlsäUningen ett generellt företräde för föreskrifier som meddelas med slöd av naturvårdslagen (1964:822) framför den fiskerätlsliga lagstiftningen. Som exempel kan nämnas att föreskrifter för ett naturreservat, som är beläget inom ett område där frifiske är tillåtet. upptar förbud för allmänheten alt fiska med handredskap om fisket kan leda till ett alltför stort slitage på naturen eller ge upphov till andra oacceptabla effekter på naturvärdena. Det finns även andra lagar som bör ha elt generelll företräde framför FL l.ex. lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Liksom tidigare anges detla dock inte i FL. Jag kan i detta sammanhang också hänvisa lill vad lagrådet anförde vid tillkomsten av nuvarande beslämmelser om utlänningars fiskerätt (prop. 1960: 39 s. 37).

Andra slyckel innebär ingen saklig nyhet.

4.2 Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

1§

Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20 a § lagen

(1950:596) om rätl till fiske elt inkomstbortfall för den som är innehavare

av enskild fiskerätt, har han enligt denna lag räll lill ersällning av slaten för

skadan.

En kommun eller en landstingskommun har inte räll lill ersättning enligt denna lag. Detsamma gäller den som är fiskerättshavare lill följd av etl avtal med en kommun eller en landstingskommun.

Prop. 1984/85:107 24

Paragrafen innehåller den grundläggande regeln om när ersällning skall belalas till enskilda fiskerätlsinnehavare på grund av allmänhetens rätt till fiske med handredskap längs södra ostkusten och Blekinges södra kust, vid Gotland samt i de stora sjöarna. För all bättre klargöra att ersättnings-rätten endasl omfattar minskade inkomster för den som är innehavare av enskild fiskerätt har promemorians lagtextförslag omformulerats. Innebörden av ersättningsbestämmelsen har i den allmänna motiveringim angetts i avsnitt 2.3.

Med fiskerättsinnehavare avses endast den som fiskar med slöd av enskild fiskerätt. Vem som får fiska med slöd av enskild fiskerätt framgår av 5 S FL. Den i paragrafen angivna ersällningsnormen skall tillämpas inte bara av domslolarna utan också vid de frivilliga uppgörelser sam kommer lill stånd.

Enligt andra stycket föreligger inte någon ersättningsrätl för kommuner och landstingskommuner och inte heller för den som grundar sin fiskerätt på elt avtal med något av dessa rättssubjekt. Förulsättningar för ersättning till kommuner eller landstingskommuner föreligger inte hcllei' om dessa arrenderar och upplåter vatten som ägs av annan.

Ersättningen bestäms i pengar att betalas på en gång. Om det är lämpligl och den ersättningsberättigade samtycker får ersättningen i stället lämnas antingen i form av ett bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket eller genom att fiskeristyrelsen låter ulföra sådana ålgärder.

Den ersättning som tillkommer en fiskerätlsinnehavare betalas enligt första meningen med ett engångsbelopp.

Enligt huvudregeln skall ersättning alltså betalas i pengar. Kompensation för en skada som skall ersättas kan dock i stället utgå i forrn av bidrag till fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Åveri i delta fall skall ersättningen,utges vid etl tillfälle. 1 båda fallen åligger det fiskerättshavaren atl styrka att han går miste om en inkomst lill följd av det fria handredskapsfisket. Bestämmelsen har i den allmänna motiveringen berörts i avsnitt 2.3. Med hänsyn till omständigheterna får avgöras om bidrag till fiskevårdande ålgärder skall betalas till fiskerättsinnehavaren eller om det är mer ändamålsenligt alt fiskeristyrelsen eller vederbörande fiskenämnd direkt ombesörjer att lämpliga åtgärder vidtas. Oavsett vem som vidtar åtgärden fär dock bidragen användas endast till sådan fiskevård som kommer den ersättningsberättigade lill del. Den alternativa ersiiUningsfor-men får dock användas endast när fiskerättshavaren samtycker till det. Det kan vara elt sätl alt stimulera aktiva lokala fiskevårdsföreningar och fiskevårdsområdesföreningar lill fortsatt verksamhet. Utsättning av fisk torde vara den fiskevårdande åigärd som oftast kommer i fråga. Bidragen kan också avse kostnader för bildande av fiskevårdsområden, andra fiske-

Prop. 1984/85:107 25

vårdsåtgärder som främjar frilidsfisket och serviceanläggningar för fritidsfiskels behov.

När ersättning skall beräknas för föriorad inkomst skall avdrag göras för de omkostnader som fiskerättshavaren haft för att förvärva inkomsterna. Ersättningen bör bestämmas lill ett belopp som kan antas motsvara del framlida inkomstbortfallet efter del alt de nya beslämmelserna har träu i krafl. Strävan bör vara att komma fram till ett belopp som är så realistiskt som möjligl vad gäller den tid som ersättningen skall beräknas avse. Det inkomstbortfall som del fria handredskapsfisket medför bör kunna kompenseras efler en ganska korl lidrymd. En ersättning som motsvarar mer än lio års avkastning bör därför inte komma i fråga. Fiskerättshavaren kan ersätta inkomstbortfallet antingen genom alt han själv bedriver fiske eller genom alt han gör en upplåtelse till sådant fiske som inte omfaUas av frifiskerätlen.

De situationer då ersättning skall utgå kan bli högsl olika. Någon precisering genom lagtexten kan därför inle åstadkommas när del gäller den förmodade varaktigheten av ett inkomstbortfall. Del ankommer i stället på fiskeristyrelsen och domslolarna att uiarbeta och genomföra en praktisk tillämpning. Därvid bör allmänna skadeslåndsrättsliga principer kunna tjäna till vägledning.

När bidrag skall betalas lill fiskevårdande ålgärder bör behovel av fiskevård bli avgörande. Därvid bör de omkostnader som en fiskerättshavare hafl tidigare få en väsenllig betydelse när det gäller att avgöra bidragets storiek. Det är nämligen bland dessa omkostnader som fiskerältsha-varens tidigare utgifter för fiskevårdande ålgärder lorde slå all finna.

Vad som sägs i paragrafen bör vara vägledande även när frivilliga överenskommelser förhandlas fram.

Anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrelsen före utgången av år 1989. Annars är rätten lill ersättning föriorad. Fiskeristyrelsen beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor. Styrelsen skall i första hand genom förhandlingar söka Iräffa överenskommelse med den som framställt anspråket.

Fiskeristyrelsens beslut skall meddelas ulan dröjsmål. Beslutet skall innehålla en upplysning om vad som föreskrivs i 4§.

Förfarandet vid fiskerimyndighelernas handläggning av ersättningsfrågor har behandlats i avsniU 2.5. I denna paragraf anges att anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrelsen. Del ankommer på styrelsen att meddela beslut i ersätlningsfrågor. Elt ersättningsanspråk som uppenbariigen saknar grund bör avslås på etl tidigt stadium. Som exempel på sådana fall kan nämnas att fiskerältsinnehavaren inte har haft några inkomster av handredskapsfisket före frisläppandet. Den som begär ersättning måste förutom sin inkomstförlust kunna styrka atl han har

Prop. 1984/85:107 26

enskild fiskerätt enligt bestämmelserna i 5 § FL. Om det finns anledning atl anta att ersättning skall utgå bör förhandlingar tas upp i syfte atl åstadkomma en frivillig uppgörelse. Kontakterna med den enskilde fiskerättshavaren bör självfallet skötas på mesl ändamålsenliga sätl för att myndighelen så snarl som möjligl skall få underlag för elt beslut.

I praktiken torde beslut om ersättning komma att meddelas av enskilda tjänstemän hos fiskeristyrelsen. Det är angeläget att det finns allmänna rekommendationer som har beslutats av fiskeristyrelsens styrelse och som kan vara vägledande för de enskilda ersättningsbeslulen.

Fiskeristyrelsens rekommendationer är inte bindande för domstolarnas domar. Det är också lämpligt att rekommendationerna ändras när del finns domstolsavgöranden som påkallar en sådan åigärd.

Till undvikande av rättsförlust måste det av fiskeristyrelsens beslut klart framgå att den som är missnöjd med beslutet måsle väcka talan vid faslig-helsdomstol för att inte föriora sin ersättningsrätl. En erinran härom har tagits in i andra stycket.

4§

Är den som framställt anspråk på ersättning inle nöjd med fiskeristyrelsens beslut, får han väcka talan mot staten vid den fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.

Om överenskommelse som sägs i 3§ inle träffas, får fiskerältsinnehavaren enligt denna paragraf väcka talan vid fastighetsdomstol. Skulle någon väcka talan direkt vid fastighetsdomstol utan att först framställa anspråk hos fiskeristyrelsen skall rättegångshinder anses föreligga. Talan skall alltså avvisas.

5§

Kammarkollegiet företräder slaten vid talan inför domstol om ersättning

enligt denna lag.

Enligt paragrafen företräder kammarkollegiet staten när en fiskerättshavare för talan om ersättning vid domstol för inkomstbortfall på grund av det fria handredskapsfisket.

6§

Öm talan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anledning att få sin talan om ersättning prövad av domstol, kan domstolen förordna att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller atl vardera parten skall svara för sina kostnader.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fördelning av rättegångskostnad. Bestämmelserna, som motiverats i avsnitt 2.6, gäller endast för rätte-

Prop. 1984/85:107 27

gången i fastighetsdomstolen och, efter överklagande, hovrätten och högsta domstolen. Av 2§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål följer att allmänna bestämmelser om rättegångskostnader i rättegångsbalken skall lillämpas i de fall som inte särskilt angetts i paragrafen. De särskilda bestämmelserna i paragrafen är främst avsedda att tillämpas så länge det inle finns någon fast praxis på området, öm målel inle är av prejudikalsna-lur bör enligt huvudregeln i rättegångsbalken den som föriorar målet ersätta motparten för hans rättegångskostnader. I fråga om förfarandet hos fiskeristyrelsen gäller enligt vanliga förvaltningsrältsliga principer att en sökande själv får slå för sina kostnader.

7§

Beslut av fiskeristyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.

Paragrafen innebär alt beslut av fiskeristyrelsen i ärenden som gäller ersättningsfrågor inte får överklagas i administrativ ordning. Som framgår av 4 § är del i slället möjligt att väcka talan vid fastighetsdomstol.

Övergångsbestämmelserna punkt 2

Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidtagits efter den I mars 1984 skall inte ligga till grund för beräkning av ersättning enligt denna lag.

Inkomster från enskilt fiskevatten som erhållits på grund av ålgärder som vidlagits efter offentliggörandet av departementspromemorian skall enligt stadgandet inte ligga till grund för ersällning enligt den nya lagen.

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt lill fiske,

2. lag om ersällning för intrång i enskild fiskerätt.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:107 30

Fritt handredskapsfiske

Med anledning av att riksdagen (JoU 1982/83:7, rskr 66) hos regeringen har begärt förslag till frisläppande för allmänheten av fisket med handredskap uianför södra ostkusten, längs Gotlands kust och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna har denna promemoria upprättats inom jordbruksdepartementet.

Innehåll

1 Inledning

2 Nuvarande ordning

2.1 Vattengränslagen

2.2 Fiskerättsliga regler

2.3 Allemansrätten m. m.

2.4 1950 års ersättningslag

2.5 Slatens stöd till frilidsfisket

3 Överväganden

3.1 Riksdagens beslut om etl frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket

3.2 Ersättningsfrågor

3.2.1 Allmänt om ersättningsprinciperna

3.2.2 Situationer där ersättning kan aktualiseras; kostnadsberäkningar

3.2.3 Handläggningen av ersättningsfrågor

3.3 Statligt stöd till fiskevårdande ålgärder

3.4 Finansieringen av reformen

3.4.1 Skäl för en avgiftsfinansiering

3.4.2 Avgiftens utformning

3.4.3 Betalning av avgiften

3.4.4 Kontroll och tillsyn

3.4.5 Påföljder

4 Upprättade lagförslag

5 Specialmotivering

5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

5.2 Förslag till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

5.3 Förslag till lag om fiskevårdsavgifi

Bilaga Lagförslag

Prop. 1984/85:107 31

1 Inledning

Frågan om att utvidga allmänhetens möjligheter lill frilt fiske i enskill vallen har aktualiserats i olika sammanhang. 1973 års fiskevallensulredning föreslog i betänkandet (SOU 1978:75) Fiska på frilid bl. a. alt allt fiske med röriiga redskap skulle göras fritt vid Gotland och vid Blekinges södra kust samt att fisket med handredskap skulle göras fritt i de stora sjöarna, dvs. Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Förslaget avvisades emellertid i prop. 1980/81: 153 om ålgärder för att främja fritidsfisket m.m. där den dåvarande departementschefen anförde atl del enligt hans mening saknades anledning atl öka rätten till frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt.

Därefter har frågan om ett utökat frifiske i enskill vatten tagits upp i motioner i riksdagen (1981:82: 1458, 1981/82: 1916och 1981/82:2110). Med anledning av motionerna har riksdagen hos regeringen begärt förslag till frisläppande för allmänheten av fisket med handredskap utanför södra ostkusten, längs Gotlands kust och Blekinges sydkust saml i de stora sjöarna (JoU 1982/83:7, rskr 66). De motiv för att släppa handredskapsfisket fritt som anges i jordbruksutskottets belänkande och i nämnda motioner är i korthel följande.

Möjlighelerna lill fritidsaktiviteter är av stor betydelse för hälsa, anpassning och trivsel i samhället. Fritidsfisket är härvid av utomordentlig betydelse. Delta fiske kan utövas av alla. Som fritidssysselsättning har del unika möjligheter. Del ger kontakt med naturen saml motion och avkoppling. Fritidsfisket är också ell viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, semesterresor och camping. Del kan dessutom ge elt tillskott till utkomst och aktiviteter i glesbygder där andra utkomstmöjligheter är begränsade. Det är därför en viklig uppgifl för samhällel all medverka till all alla fiskeintresserade erbjuds möjlighet lill ell rikt och varierat utbud av frilidsfiskemöjligheler. Den nuvarande lagsliftningen hindrar i många fall fritidsfiskarna all få tillgång till fiskevatten. Ell frisläppande av handredskapsfisket utefter södra ostkusten, Blekinges och Gotlands kuster saml i de stora sjöarna skulle innebära en väsentlig förbättring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske. De flesta av dessa vatten ligger i anslulning till de stora befolkningskoncentrationerna i landel och kan därigenom användas av ett slort antal fiskande. Allmänna rekrealionspoli-liska motiv talar sålunda för ett frisläppande av handredskapsfisket.

Med anledning av motioner (1982/83: 1439 och 1453), i vilka bl.a. yrkades att riksdagen skulle återkalla sin hemställan till regeringen om fritt handredskapsfiske i berörda områden, framhöll jordbruksutskottet i belänkandel JoU 1983/84:4 (rskr 23) atl motiven för frisläppande av handredskapsfisket fortfarande äger full giltighet. Från fritidsfiskarenas synpunkl är reformen angelägen medan den enligt utskottets bedömning är av underordnad betydelse för yrkesfisket.

Prop. 1984/85:107 32

2 Nuvarande ordning

2.1 Vattengränslagen

Vattnet utmed kusterna och i de stora sjöarna är antingen allmänl eller enskilt och ingår i det senare fallet i fastigheterna. Gränsen för del enskilda vattnet är av betydelse för bl. a. frågan om fisket är förbehållet fastighetsägaren eller är frilt för vem som helsl.

Regler om vad som är enskill vatten finns i lagen (1950: 593) om gräns mol allmänl vallenområde.

I havet sker gränsdragningen mellan allmänl och enskilt vatten efter tre huvudregler (2 och 3 §§). Enligt den första, strandvaltenregeln, skall allt vatten inom 300 meter från stranden eller, om djupkurvan för högst 3 meters djup går längre ul, inom denna kurva tillhöra strandfastighelen. Den andra regeln, enklavregeln, innebär all vatten som har för bindelse med öppna havet endasl över enskilt vatten också skall utgöra enskilt vallen. Regeln syftar till att motverka alt enklaver med allmänl vatten skall uppkomma i vikar med trång mynning. I ostkustens skärgårdar och i Blekingeskärgården gäller slulligen även den Iredje regeln, kUometerre-geln, enligt vilken allt vatten, som inle har förbindelse med öppna havet annal än genom ell sund av högsl en kilometers bredd från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd, också ulgör enskilt vallen. De tre nu nämnda reglerna gäller inle generellt. I vattengränslagen finns åtskilliga undanlag, som gäller särskilt namngivna delar av kusterna.

I fråga om de fem stora insjöarna föreskrivs i vattengränslagen att allmänt vallen skall finnas endast i fyra av sjöarna, nämligen Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Avgränsningen sker här efter samma regler som i havet (strandvallen-, enklav- och kilomelerreglerna) med vissa modifikationer. Mälaren däremol är i sin helhet alt hänföra lill enskill vatten, men vissl fiske är fritt i de stora fjärdarna i mellersta delen av Mälaren.

2.2 Fiskerättsliga regler

Reglerna om räll till fiske finns i lagen (1950:596) om räll fill fiske, FL. I fråga om förhållandel mellan vattengränslagen och FL bör anmärkas all vattengränslagen avser att dra den generella gränsen mellan allmänl och enskill vallen, medan FL med utgångspunkt i denna gränsdragning innehåller närmare beslämmelser om fiskerättens omfattning.

I FL har gjorts en uppdelning på fiske i allmänl och fiske i enskill vaUen. Huvudregeln kan sägas vara all fiske i allmänl vallen är fritt för varje svensk medborgare medan fiske i enskilt vatten är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten. Denna huvudregel har dock åtskilliga undanlag till följd av att fisket i enskill vatten genom lagregler i stor utsträckning gjoris fritt för alla svenska medborgare (s.k. frifiske). I fråga om vissa kustavsnitt är undantagen så omfattande att en motsatt huvudregel rent faktiskt kan sägas gälla.

Prop. 1984/85:107 33

Fiske i allmänt vatten

Varje svensk medborgare får fiska med rörligt redskap i allmänt vatten. Fiske med fast redskap kräver däremot, med visst undanlag (3 § FL), tillstånd av myndighet.

Med fast redskap avses i FL fiskebyggnad saml med ledarm försett fiskeredskap, som med pålar eller tyngder eller på annal sätt fästs vid botten eller stranden och avses stå kvar längre tid än två dygn i följd. Annat fiskeredskap kallas rörligt redskap. Den definition på fast redskap som lämnas i FL medför bl. a. att vanliga nät, som enligt allmänl språkbruk ofta kallas fasta redskap eftersom de är fästa vid botten med tyngder, enligt lagen kan vara rörliga redskap.

Fiske med fasl redskap i allmänt vatten kräver enligt huvudregeln tillstånd av myndighet. Länsstyrelsen har rätl att meddela sådana tillstånd. Tillstånd att sätta ut fast redskap för fångst av lax, öring och ål får endast beviljas fiskare för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Sådan fiskare skall även ges företräde till fiske med fasta redskap efter annan fisk.

Fiske i enskilt vatten

Enligt huvudregeln i 5 § FL får som nämnts fiske i enskilt vatten bedrivas endast av fastighetsägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild grund har rätt därtill. Från denna regel finns emellertid åtskilliga undantag genom stadgandena i 6-20 §§ FL. Med stöd av undantagsbestämmelserna har varje svensk medborgare rätt att i viss utsträckning fiska fritt på enskilt vatten utefter kusten samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren samt Storsjön i Jämtland. För övrigt inlandsvatten saknas bestämmelser om frifiske. Frifiskebestämmelserna har olika omfattning såväl vid olika kustavsnitt som i de stora sjöarna. I denna redogörelse avseende omfattningen av frifisket behandlas först de vattenområden som avses med riksdagens beslut, södra ostkusten, Blekinge läns södra kust, Gotlands läns kuster och de stora sjöarna. Därefter lämnas en redogörelse för övriga kustavsnitt där handredskapsfisket i stort sett redan är fritt.

Södra ostkusten

Längs kusten fr. o.m. Östhammars kommun i Uppsala län t. o.m. Södermanlands län är strömmings- och skarpsillfiske med skotar och sillnät fritt för vaije svensk medborgare i enskilt vatten som har större djup än sex meter. Under perioden den 1 april-den 30 september gäller dock för Hölö och Mörkö församlingar i Stockholms län samt för Södermanlands län att strömmings- och skarpsillfisket är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill 200 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd.

I fråga om Östergötlands läns kust samt Kalmar läns kust norr om Kråkelund gäller att strömmings- och skarpsillfisket med skotar och sillnät 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 34

är fritt för varje svensk medborgare i enskilt vallen som är djupare än sex meter och beläget minst 200 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd. Inom i huvudsak följande havsvikar, där det finns stationära bestånd, är strömmings- och skarpsillsfisket dock förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten, nämligen Slätbaken, Tränöfjärden, Gropviken, Valdemarsviken, Syrsan, Bågviken, Gudingefjärden, Gamle-byviken och Lucernafjärden.

För Kalmar läns kust söder om Kråkelund och Blekinge läns östra kust, norr om Torshamnsudde, omfattar frifiskerätten fiske efler strömming (sill) och skarpsill med skotar och sillnät samt dessulom fiske med lobisnol (en finmaskad not med korta armar, avsedd för belesfångst).

Blekinges sydkust och Gotlands kuster

Gemensaml för dessa kustavsnitt är att frifiskerätten omfattar fiske med nät och tobisnot i alll enskill vatten. För Blekinges sydkust omfattar frifiskerätten också fiske med långrev i allt enskill vatten, fiske med snörpvad i enskill vatten som har större djup än sex meter samt fiske med röriigt redskap utöver vad nu sagts i enskilt vatten på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller från ö av minsl 100 meters längd eller, om tremeterskurvan går längre ut, utanför denna kurva.

Vänern

Fiske efter siklöja och nors med finmaskat nät, som är all hänföra lill rörligt redskap, är fritt utanför öppen strand på större djup än åtta meter. Fiske efter samma fiskslag kan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer under vissa förutsättningar förklaras fritt i vissl notvarp. I Mariestadsfjärden jämte Östersundet är fiske med röriigt redskap fritt på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller ö av minst 100meters längd eller, om tremeterskurvan går längre ut, utanför denna djupkurva. Vidare erkänns i viss omfattning fiskerätt genom sedvänja. Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer kan dessulom ge tillstånd till den som bedriver fiske yrkesmässigt att under tiden den 15 juli-den 15 oktober fiska med ålrev med dött agn.

Vättern

Utanför öppen strand får var och en fiska med utter och drag saml med agnnot.

Mälaren

I de centrala delarna - Norra BjörkQärden, PrästQärden, Södra Björkfjärden och Hovgårdsfjärden - är fiske med röriigt redskap fritt på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd eller utanför tremeterskurvan, om den går längre ut än 300 meter från stranden.

Prop. 1984/85:107 35

Hjälmaren

Fiske med röriigt redskap är fritt i Mellanfjärden på ett avstånd av minst en kilometer från fastlandet eller från ö av minst 100meters längd.

Storsjön

Lakfiske med hängryssja (lakstrul) är fritt. Sikfiske med nät som är atl hänföra till röriigt redskap är fritt på ett avstånd av minst 300 meter från fastlandet eller från ö av minst 100meters längd.

Övriga kuststräckor

Längs norrlandskusten, dvs. från gränsen mot Finland till Östhammars kommun, omfattar frifisket allt fiske med rörliga redskap med undantag av fiske efler lax.

Vid Skånes södra och öslra kuster är allt fiske med rörligt redskap fritt.

När del gäller västkusten omfattar frifiskerätten allt fiske. Fiske efter ostron är dock förbehållet fiskerättsinnehvaren intill 200 meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd.

Längs de nu nämnda kuststräckorna gäller alltså att handredskapsfisket är fritt för allmänheten på enskilt vatten.

2.3 Allemansrätten m. m.

Naturen utgör enligt 1 § naturvårdslagen (1964:822) en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. De beskrivna reglerna om frifiske på allmänt och enskilt vatten är en sorts allemansrätt'. Detta betraktelsesätt stöds i viss mån av att fisken lika litet som vilda djur anses vara föremål för någon särskild äganderätt innan den är fångad. Allemansrätten gör det tillåtet för envar att färdas över och uppehålla sig på enskilt vatten och på stränder.

I korthet anses allemansrätten på vattenområde ha bl.a. följande innebörda

Allmänheten har i princip befogenhet att färdas och tillfälligt uppehålla sig på enskilt vattenområde med båt, simmande eller vintertid på isen, i den mån det inte medför någon mera påtaglig olägenhet för vattenområdets ägare. I motsats till vad som gäller för trafik på land saknas strafitestäm-melser som gäller tagande av olovlig väg och hemfridsbrott. Det finns inte heller något allmänt förbud mot motortrafik på isen. Båtförtöjning är i princip tillåten vid strand som inte ingår i tomt. Man kan sannolikt få t.ex. segla, åka motorbåt eller simma tätt utanför annans strand, t.o.m. om bostadshus ligger intill stranden och detta oavsett vem vattenområdet

' Bengtsson, Allemansrätten, Slatens Nalurvårdsverk, Meddelande 3/79 s. 21. Bengtsson a. a. s. 20 f, Jonzon-Delin-Bengtsson, Naturvårdslagen (1976) s. 34 f, Tiberg, Båtjuridik (1973) s. 23 ff. Revision av vallenlagen (SOU 1977: 27) s. 130.

Prop. 1984/85:107 36

tillhör. Den allemansrätt som gäller på vallenområden kan därför sägas på sätt och vis gå längre än på land.

För alt tillgodose miljö- och nalurvårdsintressen kan länsstyrelsen med slöd av 5§ sjölrafikförordningen (1962: 150) samt - inom naturreservat och slrandskyddsområden - 10§ och 16 § andra stycket naturvårdslagen (1964:822) meddela särskilda bestämmelser för vissa områden, l.ex. förbud mot motorbålslrafik, ankring, vallenskidåkning elc. Beslämmelser av detta slag är alltså inle i första hand avsedda för alt skydda vattenområdets ägare.

Enligt 27 § FL får den som fiskar använda annans strand eller vattenområde för lillfällig fastgöring eller uppdragning av redskap eller båt, om det behövs för fiskels utövande och kan ske ulan förfång för den som är innehavare av strand, vattenområde eller enskild fiskerätt. Vad som skall anses som förfång kan naturligtvis variera med hänsyn till lokala förhållanden och har följaklligen överlämnals åt rättstillämpningen atl avgöra. Till förmån för yrkesfisket har dessutom föreskrivits att faslän förfång uppkommer skall den, som vid annans strand yrkesmässigt utövar frifiske, mol ersällning för skada och intrång få beträda stranden när det erfordras för att utöva fisket.

2.4 1950 års ersättningslag

1950 års fiskerätlsliga lagstiftning innebar dels all vissl vatten som varit enskill blev allmänl, dels atl frifiske blev tillåtet på enskilt vatten. Till lagstiftningen anknöt lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. Denna lag innehöll beslämmelser med bl. a. följande innebörd.

öm vattenområde enligt vattengränslagen frångick ägaren, hade han rätt atl få ersättning av statsmedel för värdet av fiskerätt och annan förmån som han förlorade och för annan skada.

Ersättning av statsmedel för värdet av förlorad förmån och för annan skada skulle också betalas till

a) jordägare, vilkens fiskerätt inskränktes genom reglerna om frifiske i 6-13§§ eller 18 § FL, om fisket enligt äldre lag var förbehållet strand-ägaren,

b) den som enligt urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild grund innehade fiskerätt, vilken helt eller delvis blev utan verkan till följd av att enligt vattengränslagen och FL enskild fiskerätt inte gällde i allmänt vatten eller till följd av stadgandena i 6-20 §§ FL samt

c) den som den 1 januari 1951 på grund av servituts- eller nytijanderätts-upplåtelse åtnjöt förmån vilken till följd av lagstiftningen helt eller delvis gick förlorad.

Ersättningsfrågor handlades av tio särskilda fiskevärderingsnämnder. Staten skulle betala sökandens rättegångskostnader i nämnden. Talan mot nämndens dom eller beslut fullföljdes till hovrätt. Statens t.ilan i ersätt-

Prop. 1984/85:107 37

ningsfrågor bevakades av kammarkollegiet. Talan om ersättning fick väckas fram lill år 1971.

Det sista målet om ersättning avgjordes omkring år 1977. Enligt en ungefärlig beräkning har utbetalade ersällningar. rättegångskostnader inräknade, uppgått lill i storieksordningen 50 milj. kr. Närmare uppgifter saknas.

2.5 Statens stöd till fritidsfisket

Under senare år har ett flertal reformer genomförts på fiskets område. Inte minst har stödel lill fritidsfisket byggts ul.

Mål och rikllinjer för statens åtgärder för alt främja fritidsfisket fastlades vid riksmötet 1980/81 (prop. 1980/81:153. JoU 1980/81:29. rskr 1980/81:374).

Det viktigaste inslaget i det statliga slödet lill fritidsfisket är de belopp som betalas ul direkt över statsbudgeten. Fiskeristyrelsen disponerar för budgetåret 1983/84 ell reservationsanslag om 6790000 kr. för bidrag till fiskevård m.m. enligt förordningen (1981:537) om statligt stöd till fritidsfisket. Av anslaget får högst 750000 kr. användas för bidrag vid bildande av fiskevårdsområden. Under budgetåret 1983/84 får vidare användas högsl 650000 kr. för ersättning lill Sveriges fritidsfiskares riksförbund för konkreta fiskevårdsålgärder och särskilda informationsinsatser för en utvecklad fiskevård samt högst 250000 kr. för ersättning till Sveriges fiskevattenägareförbund för informationsinsatser och för ålgärder i syfte att främja bildandel av fiskevårdsområden. Av anslagel får vidare under perioden 1983/84-1985/86 användas 750000 kr. för utsättning av laxfisk i Norrbottens älvar med 250000 kr. per år och 1200000 kr. för fiskevård och fiskevårdsplanering i Pajala kommun.

Statlig kreditgaranti får beviljas för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket med sammanlagt högst 2000000 kr.

Som villkor för statsbidrag enligt förordningen om statligt slöd till fritidsfisket gäller att åtgärden rör vallen där fisket är upplåtet till allmänheten eller är fritt. Frågor om slöd enligt förordningen prövas av fiskeristyrelsen eller, efter bemyndigande av styrelsen, av fiskenämnden.

För åtgärder mot försurning finns etl anslag på 65 milj. kr. för främsl kalkning av sjöar och vattendrag. En kalkning får ha till huvudsyfte atl främja fisket.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund erhåller 1092000 kr. av det statliga stödet till idrotten.

Flera undersökningar har gjorts beträffande antalet utövare av frilids-fiske. Enligt en undersökning av slalistiska centralbyrån fiskar ca 700000 personer mer än tio gånger per år. Intervjuundersökningar tvder på att ca 2 milj. människor i Sverige fiskar ålminslone någon gång under året.

Saluvärdet av de fångster som tas av fritidsfiskare och husbehovsfiskare

Prop. 1984/85:107 38

har av fiskeristyrelsen beräknats lill mellan 300 och 400 milj. kr. per är. Fångsterna utgör således elt avsevärt tillskott till de svenska hushållen. Därtill kommer rekreationsvärdet som är svårt att uppskatta i pengar.

3 Överväganden

3.1 Riksdagens beslut om ett frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket

Riksdagen har som nämnts fattat ett principbeslut om att handredskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten på enskilt vatten vid södra ostkusten, längs Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt är fisket med olika röriiga redskap i viss utsträckning fritt redan f. n. längs med stora delar av södra ostkusten. Gollands kuster och Blekinges sydkust.

I de slora sjöarna är fiske med handredskap tillåtet för allmänheten, förutom på allmänt vallen, endast i vissa delar av Vänern (MariesladsQär-den och Östersundet), Mälaren (Björkfjärdarna m.fl.) och Hjälmaren (Mellanfjärden).

Utefter hela västkusten och skånekusten, kusten av Uppsala län till Östhammars kommun i söder och hela norrlandskusten är fisket med alla slags rörliga redskap fritt ända in till stranden. Med rörliga redskap avses bl. a. handredskap och nät.

Riksdagens beslut innebär således att allmänhetens rätt till s. k. frifiske skall utvidgas i de slora sjöarna och på de kuststräckor där frifisket f. n. är mest begränsat. De fiesta av dessa vatten ligger i anslutning till de stora befolkningskoncentrationerna i vårt land och enligt riksdagsbeslutet lalar rekreationspolitiska skäl för en utvidgning av frifiskel.

Det bör understrykas atl frisläppandet avser enbart handredskapsfiske. Med handredskap avses endast sådana fiskeredskap som k:in föras från hand, som fordrar passning med händerna under fisket och som beslår av krok och lina med eller utan spö. Typiska handredskap är kaslspö (spinn, haspel, fluga), metspö, pimpel och pilk. Om t.ex. bål är ett nödvändigt hjälpmedel för att redskapet skall kunna användas, bör det inte anses som handredskap. Detta gör all exempelvis trollingfiske och fiske med dragutter inte omfattas av reformen.

Vidare kan anmärkas atl 1950 års fiskerättsliga lagstiftning gick betydligt längre än vad riksdagen nu beslutat. Då frisläpptes fisket med nät i stora delar av landets kustområden. Della skedde främsl av hänsyn till yrkesfiskets intressen. Dessutom ändrades gränsen mot allmänt vallen. Därigenom blev vatten som tidigare varit enskilt allmänt. I sammanhanget bör också anmärkas att fiskevaUensutredningens förslag (SOU 1978:75) inne-

Prop. 1984/85:107 39

bar all fiskei med alla slags röriiga redskap, inte bara handredskap, skulle släppas fritt vid vissa havskuster.

Atl frisläppandet enligt riksdagens beslut begränsats till fiske med handredskap och inte omfattar andra slags röriiga redskap, dvs. nät av olika slag, har sin grund i de biologiska och befolkningspolitiska förutsättningarna. Frisläppandet bygger på tanken atl fiskbestånden i kuslvattnen och de stora sjöarna räcker lill för handredskapsfiske åt alla som är intresserade av fritidsfiske och alt ett sådant fiske ulan större olägenheter kan bedrivas jämsides med det kustbundna yrkesfisket. Jämfört med nätfiske och andra yrkesmässiga fiskeredskap ger handredskapsfiske små fångster. Någon utfiskning genom denna fiskemelod behöver inte befaras. På de kusl-siräckor där handredskapsfisket redan är frilt har några negaliva effekler på fiskbestånden inle kunnal påvisas. Dessutom bör del kustbundna yrkesfisket kunna bedrivas i stort sell i samma omfattning som lidigare.

På grund av atl de nuvarande inskränkningarna i den enskilda fiskerätten är av olika omfattning i skilda vattenområden får ett frisläppande av handredskapsfisket inte samma verkningar överallt. På Gotland och i Vättern, för all la några exempel, torde reformen i praktiken innebära ganska små förändringar. Detta beror på all fisket med nät redan är fritt ända in lill stranden utefter Gotlands kuster och på att stora delar av Vänerns strandområden är relativt ointressanta för handredskapsfiske. Åven längs Blekinges sydkust där fisket med rörliga redskap i slor utsträckning redan är fritt blir inverkan liten. Längs södra ostkusten däremot kan verkningarna bli något större.

För samlliga vattenområden i fråga får emellertid ett frisläppande av handredskapsfisket till följd all innehavarna av enskild fiskerätt blir skyldiga alt tåla att allmänheten fiskar med sådana redskap på deras vatten. Innehavarna av enskild fiskerätt har emellertid även i fortsättningen kvar ensamrätten lill fiske med fasta redskap och med nät och andra röriiga redskap än handredskap i den mån fisket med rörliga redskap inte redan är fritt. De har givetvis också kvar rätlen alt fiska med handredskap på sina vallen. Den enskilda fiskerätten ulgör således också i framtiden den rättsliga grunden för del fiske den enskilde fiskerätlsägaren bedriver på eget vallen. Även i fortsältningen kan han upplåta fiske med fasla redskap och med nät och andra röriiga redskap än handredskap. Däremot blir det naturiigtvis ingen efterfrågan på upplåtelser för handredskapsfiske.

Mot den av riksdagen beslutade reformen har invänts bl. a. atl den skulle medföra negativa konsekvenser för del kust-bundna yrkesfisket och en försämrad fiskevård. Vidare skulle naturvårdens intressen påverkas negativt.

Som nämnts innebär riksdagsbeslutet att reformen skall utformas så atl den såvitt möjligt inte är till nackdel för vare sig enskilda eller allmänna intressen. Stor hänsyn bör naturiigtvis tas till yrkesfisket. Den som har möjlighet att försörja sig helt eller delvis på fiske skall inte behöva lämna

Prop. 1984/85:107 40

sin näring på grund av att handredskapsfisket släpps fritt. Det är visserligen yrkesfisket till havs som har störst ekonomisk betydelse. Kustfisket är dock av slor vikt på många håll. I de allra flesta fall lorde yrke:>fisket och handredskapsfisket utan olägenheter kunna bedrivas jämsides. Redan i dag finns bestämmelser i FL som gör del möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifier som behövs för alt förebygga att fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätt. För att förbättra möjligheterna atl ta till vara yrkesfiskets intressen bör bestämmelsen i fråga utvidgas till aU avse inte bara fasta redskap utan även fiske med nät och andra rörliga yrkesmässiga redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt. Till skydd för innehavarna av enskild fiskerätt bör på molsvarande sätt som gäller för frifiske efter siklöja och nors i Vänern också införas en bestämmelse som gördel möjligt att på framställning av fiskerättsinnehavare undanta vissl område från handredskapsfiske om tillgången på fisk av visst slag är begränsad.

Jämfört med de fiskemeloder som används av yrkesfiskare framsiår handredskapsfisket som föga effektivt. Någon utfiskning behöver inte befaras. Från fiskevårdssynpunkt finns det dock anledning aft bevaka atl ett utvidgat handredskapsfiske inte medför olägenheter. I vallen där lax och annan värdefull fisk har sina lek- och uppväxtplatser kan också sådana oskyldiga fiskemetoder som begagnas vid handredskapsfiske innebära skada. Redan nu kan fiskeristyrelsen och länsstyrelserna med stöd av FL meddela föreskrifier om fiskets vård och bedrivande. Sådana föreskrifter utfärdas av fiskeristyrelsen bl.a. för fiske efter lax, öring och ål. I andra frågor skall länsstyrelsen meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande för länet. Dessa föreskrifter kan avse minimimått, fredningstider, fredningszoner, m. m. Redan den nuvarande lagstiftningen ger alltså goda möjligheter att meddela bestämmelser som är av betydelse från fiskevårds-synpunkt. Enligt fiskeristyrelsen är dessa möjligheter i alll väsenlligl tillräckliga för att möta de krav på regler om fiskets vård och bedrivande som kan föranledas av reformen. Det har också gjorts gällande alt ell frisläppande av handredskapsfisket skulle medföra en försämrad fiskevård på så sätt att fiskevattensinnehavarnas intresse att engagera sig i fiskevård och fisketillsyn skulle minska. Invändningen torde inte sakna fog. Det bör emellertid anmärkas att statligt stöd redan i dag lämnas till utplantering av fisk och andra fiskevårdsåtgärder. Det finns alltså möjligheter för staten att i mån av behov göra särskilda insatser till stöd för fiskevården i de områden där handredskapsfisket blir fritt. Dessa frågor kommer att behandlas i det följande.

Som framgår av redogörelsen för gällande ordning har allmänheten med stöd av allemansrätten redan i stor omfattning tillträde lill de berörda vattenområdena. Det behöver därför inte bli några skador från naturvårds-synpunkt fill följd av att handredskapsfisket släpps fritt. Med hänsyn till att

Prop. 1984/85:107 41

våra skärgårdar och kuster redan nu i stor utsträckning används för olika rekreationsändamål torde det toiala utnyttjandet av vattenområdena inte komma att öka i nämnvärd omfattning. Enligt naturvårdsverket är det inte troligt att behovet av nya eller utvidgade fågelskyddsområden kommer att öka i någon större omfattning. Däremot kan tillsynen av och informationen om befintliga skyddsområden behöva förbättras. Under alla förhållanden ger naturvårdslagen tillräckliga möjligheter att tillgodose naturvårdens intressen i samband med ett frisläppande av handredskapsfisket.

Utländska medborgare får, om de har bott i landel minst två år, enligt 21 § första stycket FL frifiska på enskilt vatten i samma omfattning som svenska medborgare. Andra utlänningar får enligt 27 och 28 §§ fiskeriförordningen fiska med rörliga redskap i de vattenområden, som nu är aktuella, endast efter särskilt tillstånd. Ett undantag gäller dock för Blekinges sydkust, se 27 § fiskeriförordningen. Längs de övriga havskusterna, men inte i de stora sjöarna, får enligt 27 § fiskeriförordningen utlänningar fiska med handredskap i enskilt vatten i samma omfattning som svenska medborgare. Frisläppandet bör, såvitt avser utlänningars fiskerätt, endast medföra den lagändringen att regeln i 21 § första stycket FL som likställer utländska medborgare som bott här i minst två år med svenska medborgare utvidgas till att omfatta även det nu aktuella handredskapsfisket.

3.2 Ersättningsfrågor

3.2.1 Allmänt om ersättningsprinciperna

Som framgår av vad som tidigare har anförts syftar riksdagens beslut om att släppa handredskapsfisket fritt i vissa enskilda vatten till att i allemans-rätlens intresse öka allmänhetens möjligheter till fritidsfiske med handredskap. Från vissa håll har gjorts gällande att reformen skulle medföra stora kostnader för det allmänna. Det har erinrats om att de belopp som staten i samband med 1950 ärs fiskerättsliga lagstiftning betalat till enskilda fiskerättshavare enligt lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt har uppgått till mångdubbelt större belopp än vad lagstiftaren ursprungligen avsåg.

Av betydelse i sammanhanget är givetvis frågan om och i vad mån innehavare av enskild fiskerätt principiellt sett är berättigade till ersättning för det ingrepp i enskild fiskerätt som frisläppandet kan innebära. Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) är varje medborgare tillförsäkrad rätt till ersällning för förlusten då hans egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande. Regeln är tilllämplig endast vid ingrepp av expropriativ natur i äganderätt och liknande rättigheter, t.ex. nyttjanderätt eller servitul. Den grundlagsfästa ersätlningsrätten omfattar däremot inle andra inskränkningar i en ägares rådighet. Exempel på sådana inskränkningar finns bl.a. i naturvårdsilagstiftningen. Det kan dock anmär-

Prop. 1984/85:107 42

kas alt gränsen mellan tvångsavhändelser och rådighetsinskränkningar i allmänl intresse någon gång kan vara svår att dra.

De inskränkningar i enskild fiskerätt som kan bli aktuella vid ett frisläppande av handredskapsfisket är inte att betrakta som sådana ingrepp av ' expropriativ natur som avses i 2 kap. 18 § RF. Innehavarna av den enskilda fiskerätten har fortfarande kvar ensamrätten till fiske med fasta redskap och med nät och andra rörliga redskap än handredskap i der mån fisket med röriiga redskap inte redan är fritt. Innehavarna av enskild fiskerätt har också kvar rätten att fiska med handredskap men de blir skyldiga att tåla att även andra fiskar med sådana redskap på deras vatten. Den enskilda fiskerätten utgör, som tidigare nämnts, således även i fortsättningen grund för det fiske den enskilde fiskerättsägaren bedriver på egel vallen. Fiskevattensägarna fråntas alltså inte någon rätt. Det är inte fråga om att som bl.a. skedde i samband med 1950 års fiskerättsliga lagsliflning omvandla vattenområden som tidigare tillhört enskilda fastigheter till allmänt vatten, där principiellt varje svensk medborgare får fiska fritt.

Även om frisläppandet av handredskapsfisket inte är att anse som en tvångsavhändelse som grundar ersättning enligt expropriationsrätlsliga regler, kvarstår frågan i vad mån en fiskevattensägare ändå bör vara berättigad till ersättning på grund av att handredskapsfisket släpps fritt på hans vatten. I fråga om rådighetsinskränkningar som avser mark och vattenområden gäller numera ganska allmänt att ersättning ulgår endasl om pågående markanvändning avsevärt försvåras, inte annars. Begreppet pågående markanvändning infördes i byggnadslagen och vissa angränsande lagar, bl. a. naturvårdslagen, år 1972 i samband med lagstiftningen i anslulning lill den fysiska riksplaneringen (prop. 1972: 111 bil. 2 s. 332-336). Begreppel gavs då främst funktionen att avgränsa det intrång som bör medföra rätt till ersättning eller inlösen.

Liksom naturvårdslagen syftar frisläppandet av handredskapsfisket lill att tillgodose allmänhetens intresse för friluftsliv. Det kan också sägas råda viss motsvarighet mellan frisläppandet av handredskapsfisket och de möjligheter som finns enligt naturvårdslagen att föreskriva sådana inskränkningar i räuen att förfoga över en fastighet som behövs för att tillgodose t.ex. friluftslivet och att förplikta ägaren atl tåla vissa inträng i syfte alt göra ett markområde mera tillgängligt för allmänheten.

Man kan med andra ord jämställa ett faktiskt utnyttjande av enskild fiskerätt med pågående markanvändning i naturvårdslagens mening.

Ett frisläppande av handredskapsfisket kommer av skäl som har nämnts i de allra flesta fall inte att medföra någon skada för fiskerättsinnehavarna. I vissa speciella fall som närmare behandlas i avsnitt 3.2.2 kan frisläppandet dock komma i konflikt med eU pågående utnyttjande av vattenområdena i fråga för fiske. Det bör därför öppnas möjlighet för fiskerättsinnehavare att få skadeersättning i dessa speciella fall.

Med hänsyn till vad som nu har sagts är del naturiigl att anknyta till

Prop. 1984/85:107 43

naturvårdslagens ersättningsbestämmelser. I överensstämmelse med vad som gäller enligt naturvårdslagen bör krävas atl del är fråga om ett någorlunda kvalificerat intrång. Var och en måste vara beredd atl utan ersättning underkasta sig ett visst intrång av hänsyn till allmänna intressen.

Eftersom ett frisläppande av handredskapsfisket inte kommer att påverka användningen av vattnet för andra ändamål än fiske kan ersättningsregeln begränsas till atl avse intrång som medför atl pågående utnyttjande av enskill vatten för fiske avsevärt försvåras.

Det bör understrykas atl på motsvarande sätt som gäller enligt naturvårdslagen ersättning inte bör lämnas för annat än intrång i ett pågående utnyttjande av vatten för fiske, öm vattnen lidigare inle har utnyttjats för fiske kan ersättning alltså inte komma i fråga. Förväntningsvärden skall alltså inle ersättas.

Skadeersättningen bör således i princip bestämmas med hänsyn till det pågående utnyttjandet av enskild fiskerätt. Ersättningen får därvid uppskattas med utgångspunkt i det faktiska inkomstbortfall som den enskilde fiskerättsägaren får vidkännas till följd av ett frisläppande av handredskapsfisket. I likhet med vad som gäller enligt naturvårdslagen är fiskevattenägaren som har nämnts därvid skyldig atl tåla vissl intrång.

Frågan om en viss skada är så kvalificerad att den är ersättningsgill bör också den bedömas i förhållande till den inkomstminskning som reformen medfört för den enskilde fiskerättshavaren. För räll till ersättning bör dessulom krävas alt skadan mall i absoluta tal inte framstår som obetydlig. I praktiken lorde förhållandena vara alltför skiftande för att någon för alla fall enhetlig regel beträffande ersältningsgrundande skadenivå — såsom en viss bestämd procentandel av den inkomsl vartill skadan relateras - skall kunna uppställas. Frågan om en skada är tillräckligt stor för att medföra ersättning får därför ofta bedömas med hänsynstagande lill omständigheterna i del enskilda fallet.

I övrigt bör de principer för bestämmandel av skadeersättning som lillämpas för ersättningssitualioner enligt naturvårdslagen tjäna till ledning.

3.2.2 Situationer där ersättning kan aktualiseras; kostnadsberäkningar

Det kan vara lämpligt atl skilja mellan tre olika kategorier fiskerättsinnehavare med hänsyn till att dessa utnyttjar sin fiskerätt på olika sätt, nämligen fiskerätlsinnehavare som 1) bedriver yrkesfiske 2) utnyttjar sina fiskevatten för kusbehovsfiske eller som etl fritidsnöje 3) upplåter vaUnen för yrkesfiske eller fritidsfiske.

Som tidigare nämnts torde handredskapsfisket i de allra flesta fallen inte komma atl inkräkta på yrkesfisket. Som yrkesfiskare anses den som bedriver yrkesfiske eller annat fiske av betydelse för hans försörjning. I sammanhanget bör framhållas att fiske med krokredskap enligt 33 d § FL inte får bedrivas närmare än 100 meter från vissa fasla redskap. Vidare kan

Prop. 1984/85:107 44

enligt 22 § andra stycket FL erforderiiga föreskrifter meddelas för att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas ulEin stöd av sådan rätt. Som tidigare nämnts bör detta skydd för fasta redskap utvidgas till att omfatta även andra yrkesmässiga redskap bl. a. nät. Dessutom bör på motsvarande sätt som gäller för frifiske efter siklöja och nors också införas en bestämmelse som gör det möjligt att på framställning av fiske-rättsinnehavare undanta visst område från handredskapsfiske om tillgången pä fisk av visst slag är begränsad. Det finns också möjligheter enligt FL aU av fiskevårdsskäl meddela föreskrifter till skydd för fiskbestånden, t.ex. fredningstider.

Underlag saknas för att bedöma storleken av de ersättningsbelopp som kan komma att betalas ut till yrkesfiskare. Med hänsyn till de möjligheter som finns alt tillvarata yrkesfiskets intressen, lorde det dock inte behöva bli fråga om några större belopp.

Den andra kategorin fiskerättsinnehavare - de som fiskar till husbehov eller som ett fritidsnöje - kan göra det i framtiden också. Allmänhetens rätt lill handredskapsfiske får anses ha en så obetydlig inverkan på fiskemöjligheterna för denna kategori att någon ersättningsgill förlust knappast kan anses uppkomma. Även för de enskilda fiskerätlshavarna innebär dessutom reformen en förmån. De får ju också tillgång till större vatten för handredskapsfiske. Nyss angivna bestämmelser om skydd för yrkesmässiga redskap och för fiskbestånden gäller även denna kategori fiskerätts-innehavare och bör utvidgas på motsvarande sätl.

Den tredje kategorin är de fiskerättsägare som upplåter handredskapsfiske till andra. Det kan gälla kortfiskeupplåtelser eller ularrendering av vattenområden. Inkomsterna från sådana upplåtelser kommer naturligtvis all falla bort när handredskapsfisket blir fritt. Sådant inkomstbortfall bör i princip ersättas.

Enligt en beräkning som har gjorts av LRF och Sveriges fiskevattenägareförbund m. fl. har de totala intäkterna under år 1982 på grund av kortförsäljning och nyttjanderättsupplåtelser i de aktuella vattenområdena uppgåU till 4040000 kr. Därav avsåg 3460000 kr. kortförsäljning och 580000 kr. nyttjanderättsupplåtelser. Beräkningarna gör inle anspråk på att vara exakla. Materialet kan ändå ligga till grund för vissa bedömningar. Till en början kan konstateras att beloppen är angivna utan avdrag för omkostnader. Särskilt för kortfiskeförsäljning torde omkostnaderna ofta vara betydande. Stockholms fritidsförvaltning som administrerar länsfis-kekortet för Stockholms län har således för år 1983 beräknat intäkterna till 1180000 kr. och omkostnaderna till 1150000 kr., vilket moisvarar en nettoinkomst på 30000 kr. eller ca 2,5 procent av omsättningen. Fritidsförvaltningens fiskekort avser en stor del av kortfiskeupplåtelserna i Stockholms län. Det är dock inte säkert att det angivna förhållandet mellan intäkter och omkostnader är representativt. I vart fall kan man räkna med betydande omkostnader för dem som upplåter enskilt vatten till kortfiske.

Prop. 1984/85:107 45

De beräkningar som har gjorts av LRF m.fi. visar också i vilka delar av landet som upplåtelser av handredskapsfisket ger de största resp. minsta inkomsterna. Bilden överensstämmer i hög grad med redan gällande bestämmelser om frifiske på enskilt vatten. På södra ostkusten, där begränsningarna i den enskilda fiskerätten till förmån för frifiske f. n. är minst, är inkomsterna från upplåtelser störst. Även i flera andra områden förekommer upplåtelser som ger förhållandevis stora inkomster. Det är bara såvitt avser Gotland, Blekinge och Vättern som inkomsterna framstår som obetydliga i sammanhanget. Inom samtliga områden förekommer dock upplåtelser som kan antas ge så små intäkter att en förlust av dem inte är ersättningsgill enligt de skadeersättningsprinciper som har angetts i avsnitt 3.2.1.

Etl väsentligt antal av upplåtelserna avser statligt och kommunalt ägt fiskevatten. De myndigheter som förvaltar och upplåter statligt fiskevatten skall enligt förordningen (1981: 1217) om förvaltningen av statens fisken i allmänhet ta ut en avgifl. Ett undanlag gäller för upplåtelser till fritidsfiskeföreningar. Någon ersättning bör naturligtvis inte utgå till staten i egenskap av fiskevattenägare. Nyssnämnda förordning bör sannolikt ändras så att del klart framgår att myndigheterna inte heller är skyldiga att ta avgift om fiskei är fritt på enskilt vatten som ägs av staten.

De kommunala fiskeupplåtelserna syftar inte till att ge kommunerna inkomster. Liksom del nu ifrågavarande frisläppandet av handredskapsfisket hårde kommunala upplåtelserna i slället ell rekrealionspolitiskt moliv. Flera kommuner upplåter f.ö. redan handredskapsfisket utan kostnader för fritidsfiskarna. Några kommuner kommer dock att gå miste om inkomster från upplåtelser. Därigenom förlorar de också medel som används lill fiskevård och för tillsyn. Som en kompensalion för detta bör reglerna om statligt stöd till fritidsfisket tillämpas så att kommuner och landsting kan beviljas medel som tillåter all insatserna för fritidsfisket inte minskar (se avsnitt 3.3). Då kan hävdas att det fria handredskapsfisket inte medför atl pågående användning av enskill vatten på områden som ägs av kommun eller landstingskommun försvåras i sådan utsträckning att rätl till ersättning föreligger. Handredskapsfisket anses med detta resonemang vara ett sådant intrång som kommunerna får tåla utan någon särskild ersättning. Resonemanget bestyrks av de nyss redovisade uppgifterna angående länsfiskekortet för Stockholms län. Med hänsyn till att kommuner och landstingskommuner rättsligt sett är att jämställa med privata fiskerättsinnehavare bör lagtexten för atl tilllämpningsproblem inte skall uppstå ändå ange att ersättning inte skall betalas till kommuner och landstingskommuner.

Kortfiskeupplåtelser; kostnadsberäkning

Intäkterna av kortfiskeupplåtelserna har som nämnts beräknats till ca 3460000 kr.

Prop. 1984/85:107 46

Belydande variationer föreligger mellan de olika områdena i fråga om intäkterna. Längs södra ostkusten var intäkterna under år 1982 enligt utredningen av LRF m.fl. störst i Stockholms län, Södermanlands län och Östergötlands län. I de stora sjöarna var intäkterna störst i Mälaren. Inga eller små intäkter förekom i Blekinge, Gotland, Hjälmaren, Vänern och Vättern.

Det bör understrykas att en betydande del av inkomsterna inflyter till länsfiskekort och liknande upplåtelseformer som drivs i kommunal regi. Länsfiskekortet för Stockholms län har redan nämnts. Motsvarande kort finns för Södermanlands län (intäkt 232000 kr. år 1982) och Bråviken i Östergötlands län (intäkt 275000 kr. år 1982).

Att beräkna hur slora ersättningar som kan komma att betalas ut är svårt. En anledning till detta är att det saknas uppgifter om samtliga aktuella inkomster av kortfiskeupplåtelser. Förfrågningar hos fiskeristyrel-sen och några fiskenämnder har gett vid handen att kompletta uppgifter inte kan inhämtas ulan avsevärd omgång. En annan anledning är att ersättningarna måste betalas ut efter särskild prövning i de enskilda fallen.

Med ledning av LRF:s beräkningar saml vissa uppgifter under hand kan dock en grov uppskattning göras. Närmare uppgifter torde erhållas i samband med remissbehandlingen av denna promemoria.

Om kommunala och statliga kortfiskeupplåtelser räknas boit, uppgick intäkterna av kortfiskeförsäljning inom de berörda områdena under år 1982 till ca 2 milj. kr. Omkostnaderna kan, lågt räknat, uppskattas till 50 procent av intäkterna. Det återstår då ca. 1 milj. kr.

Beräkningarna omfattar etl flertal upplåtelser med så små nettointäkter eller där kompensationsmöjligheterna är så goda att förlusten inte bör vara ersättningsgill. Med små nettointäkter avses intäkter som endasl uppgår till några tusen kronor.

Å andra sidan kan det hända att nämnda beräkning inte omfattar alla ersäitningsgilla föriuster som kan bli aktuella.

Slutsatsen blir därför att summan av årliga ersäitningsgilla inkomsler av kortfiskeupplåtelser med en grov uppskattning kan anges till ca I milj. kr. Man bör vid ersätlningsberäkningen inle schablonmässigt använda sig av en viss kapitaliseringsfaktor. Strävan bör vara atl komma fram till ett belopp som är så realistiskt som möjligt vad gäller den tid som ersättningen skall beräknas avse.

Arrendeupplåtelser; kostnadsberäkning

De totala intäkterna av arrendeupplåtelser har av LRF m.fl. beräknats till ca 580000 kr. år 1982. Det är dock osäkert om samtliga upplåtelser enbart avser handredskapsfiske. En belydande del av beloppet torde vara att hänföra till upplåtelser av domänverket. Som tidigare har sagts skall ersättning inte betalas ut till staten som fiskevattensägare.

Även i fråga om arrenden skiftar förhållandena mellan de olika områ-

Prop. 1984/85:107 47

dena. Störst intäkter på grund av arrendeupplåtelser har man i Mälaren saml vid södra ostkusten i Stockholms och Södermanlands län. Inga eller obetydliga inkomster före kommer i Kalmar län, Blekinge län, Gotlands län och Storsjön.

Genom arrendeavtal kan enskild fiskerätt upplåtas dels enligt lagen (1957:390) om fiskearrenden, dels enligt de allmänna reglerna i 8 kap. jordabalken. Upplåtelse av arrende enligt 1957 års lag avser endasl yrkesfiske eller annat fiske av väsentlig betydelse för arrendatorns försörjning. Sådana arrenden kommer inle att påverkas av det fria handredskapsfisket i större utsträckning än vad yrkesfisket i allmänhet påverkas.

Arrenden av fiske enligt de allmänna beslämmelserna i jordabalken avser företrädesvis upplåtelser för fiske på fritid. Det är vanligt att vallen arrenderas av fritidsfiskeföreningar. Förutsättningarna för befintliga arrenden av sådan art kommer sannolikt att ändras på grund av de nya reglerna. Till följd av upphörda arrendekontrakt kan fiskevattenägare gå miste om intäkter som de f. n. har. Detta gäller dock endast sådana upplåtelser som bara avser handredskapsfiske.

En fiskevattenägare som arrenderar ut sitt vatten har dock fortfarande kvar sin enskilda fiskerätt. Han kan erhålla intäkter i fortsäuningen också, t. ex. genom att arrendera ut fisket till fiske med andra redskap än handredskap. Han har också möjlighet aU ingå arrendeavtal med yrkesfiskare. Inom vissa områden finns det starka önskemål från yrkesfiskare om att få arrendera enskilda fiskevatten. Etl annal alternativ är givetvis att en fiskerällsägare skaffar intäkter genom att fiska själv.

Om arrendekontrakt upphör på grund av del fria handredskapsfisket och om fiskerättshavaren inle kan kompensera sig för elt inkomstbortfall på säll som nämnts kan intrång bli ersättningsgillt.

Del finns inte underiag för all göra någon säker uppskattning av hur stort belopp som är ersätlningsgrundande. Några osäkra faktorer i sammanhanget har redan nämnts. Vidare skall från det nämnda beloppet göras avdrag för omkostnader. Närmare uppgifter om dessa förhållanden torde erhållas vid remissbehandlingen av denna promemoria.

3.2.3 Handläggningen av ersättningsfrågor

Innehavare av enskild fiskerätt bör som nämnts få rätt till ersättning av staten, om de nya föreskrifterna om allmänhetens rätt till handredskapsfiske medför att pågående utnyttjande av enskilt vatien för fiske avsevärt försvåras. De närmare förulsättningar som bör gälla för atl få ersättning med anledning av det fria handredskapsfisket framgår av avsnitten 3.2.1 och 3.2.2.

Ersättningsmål bör i överensstämmelse med vad som gäller enligt naturvårdslagen handläggas vid fastighetsdomstol. Av flera skäl bör dock inte krävas att ersättningsfrågorna alllid skall avgöras av domstol. Rättegångar kommer ofta att medföra stora kostnader både för staten och för enskilda

Prop. 1984/85:107 48

fiskerättshavare. Vidare blir rättegångar, särskilt om målen överklagas, ofta tidskrävande. För den som begär ersättning är det en uppenbar fördel om det går att åstadkomma ett snabbt avgörande.

Vid utformningen av handläggningsreglerna bör också beaktas atl del fria handredskapsfisket kan förutsättas medföra ringa eller ingen skada. I de fall då skada har uppkommit kan det finnas andra lösningar än att den enskilde fiskerättsinnehavaren får en kontant ersättning. Det kan i många fall vara mera ändamålsenligt atl lokala föreskrifter meddelas om fiskets vård och bedrivande eller till skydd för nät och fasta redskap. En annan kompensationsmöjlighet är atl fiske vårdande åtgärder sätts in. Det senare kan bh aktuellt t.ex. när en fiskerättsinnehavare på grund av mitade inkomster från kortfiskeupplåtelser saknar medel för utsättning av fisk och för serviceåtgärder för fritidsfisket. Insatser för fiskevården bör kunna ske antingen genom bidrag till fiskerättsinnehavaren eller genom aU fiskeristyrelsen eller fiskenämnden vidtar lämpliga åtgärder, t. ex. utsättning av fisk.

På motsvarande sätt som gäller enligt naturvårdslagen bör eirsättningfrå-gorna kunna lösas förhandlingsvägen. Det bör alltså också anvisas en väg för förhandlingar och frivilliga överenskommelser mellan enskilda fiskerättshavare och företrädare för staten. Handläggningen bör anförtros åt en myndighet som kan bedöma om kompensation bör utgå i annan form än som kontant ersättning. Det är då lämpligt att ansvaret för verksamheten med förhandlingar och frivilliga överenskommelser läggs på fiskeristyrelsen eller, efter fiskeristyrelsens bestämmande, på fiskenämnderna. Inom områden där ett betydande antal fiskerättshavare ger till känna ersättningsanspråk bör förhandlingsverksamheten kunna delegeras till fiskenämnden. Vid avvägningen om en delegering bör ske till fiskenämndema bör hänsyn las å ena sidan lill vilka resurser som behövs för alt föra ut kunskap om handläggningen av ersättningsfrågor till nämnderna och å andra sidan till vilken avlastning det blir för fiskeristyrelsen om frågorna handläggs på det lokala planet.

De ersättningsregler som direkt anges i lagen blir med nödvändighet allmänt hållna. För atl underlätta förhandlingarna om ersättning behöver dessulom vissa vägledande rekommendationer utarbetas. Det kan gälla att mera schablonmässigt ange värdegränser för den minsta ersättning som bör betalas, hur avdrag för omkostnader bör beräknas, hur kapilaliseringen av ersättningsbelopp bör ske, om ersättning skall betalas på en gång, vilket bör vara huvudregeln, eller undantagsvis årligen. Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att efter samråd med berörda organisationer på fiskets område utarbeta rekommendationer som kan ligga till grund för ersättningsförhandlingarna.

Ersättningsfrågor bör alltså i största möjliga utsträckning kunna lösas förhandlingsvägen. För det allmänna är det av intresse att domstolsväsendet inte belastas med ersättningsanspråk som är bagatellartade eller obefogade. För fiskerätlshavarna är det i allmänhet en fördel om man kan

Prop. 1984/85:107 49

komma fram till en snabb uppgörelse. Därför torde del vara i båda parters inlresse om överenskommelse kan nås på frivillig väg. För all tillgodose detta inlresse bör gälla att begäran om ersättning alltid skall framställas till fiskeristyrelsen. Därigenom erhålls en handläggningsordning som innebär att den myndighet som har ansvaret för förhandlingsverksamheten får kännedom om alla ersättningsanspråk och därmed ges tillfälle all söka nå en frivillig överenskommelse.

För handläggningen är det önskvärt att den som anser atl han har lidit skada på grund av del fria handredskapsfisket redan till sin begäran fogar den utredning i saken som han önskar åberopa. För att styrka ett inkomstbortfall kan det ofta vara lämpligt att utdrag ur vederbörandes deklaration eller bokföring bifogas ansökningen. Finner fiskeristyrelsen eller fiskenämnden att utredningen behöver kompletteras, kan detta göras informellt, t.ex. i samband med förhandlingarna med sakägaren.

Om utredningen visar att ersättningsanspråket saknar fog, skall framställningen avslås. I annat fall bör fiskeristyrelsen eller fiskenämnden försöka träffa uppgörelse med sakägaren. Som framgår av vad som tidigare har sagts bör därvid kompensafion i form av fiskevårdande ålgärder övervägas. Även om en överenskommelse inte går alt åstadkomma bör dock fiskeristyrelsen eller fiskenämnden meddela beslut i ersättningsfrågan.

Någon författningsreglering av förhandlingsverksamheten behövs inte. Det är en fördel att förhandlingarna kan ske i obundna former och anpassas till de individuella fallen. De nya uppgifterna för fiskerimyndigheterna'kan dock kräva en viss tillfällig personalförstärkning.

öm en sakägare inte är nöjd med fiskerimyndighetens beslut i en ersättningsfråga bör, som tidigare sagts, talan om ersättning kunna föras vid fastighetsdomstol. Sådan talan bör väckas inom viss tid från det att fiskeri-myndighelen har meddelal beslut. Den som väcker talan om ersättning bör ha bevisbördan för att han åsamkats ekonomisk skada på grund av det fria handredskapsfisket och för storleken av skadan.

Fastighetsdomstolen är vid sin prövning av framställda ersättningsanspråk i princip obunden av fiskerimyndighetens beslut. Dock bör domstolen inle kunna fastställa lägre ersättning.

Ersäitningsgilla intrång bör kunna konstateras inom en relativt kort tid efter det att handredskapsfisket har släppts fritt. Det rör sig ju främst om att inkomster från upplåtelser upphör. Möjligheten att begära ersättning kan därför vara tidsbegränsad. Anmälan till fiskeristyrelsen bör göras inom fem år från det att reglerna har trätt i kraft. Endast inkomster som erhållits på grund av åtgärder vidtagna före offentliggörandet av denna promemoria, bör få läggas till grund för beräkning av ersättningsanspråk.

I likhet med vad som gäller i ersättningsärenden enligt naturvårdslagen bör i fastighetsdomstolen kammarkollegiet vara motpart till den sakägare som yrkar ersättning.

Som en huvudregel bör allmänna regler om fördelningen av rättegångs-4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 50

kostnaderna gälla. Om den som framställer ersättningsanspråk förlorar målet men har hafl skälig anledning alt få sin lalan prövad av domstol, bör, med motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen som förebild, kunna förordnas all slalen skall belala hans rättegångskostnader eller alt vardera parlen skall betala sin kostnad.

3.3 Statligt stöd till fiskevårdande åtgärder

De föreslagna reglerna kan som lidigare har nämnts i vissa fall innebära atl de som har intäkter av enskild fiskerätt inle längre genom försäljning av fiskekort får medel till fiskevårdande ålgärder.

Det är både ell allmänl och ell enskill inlresse atl reformen inte innebär en försämring av fiskevården.

Fiskevattenägare bör kunna fortsäiia som lidigare med sina fiskevårdande åtgärder. Det kan förutsättas all de fiskevårdande åtgärderna i slor utsträckning kommer fiskevatlenägarna själva lill godo när de fiskar. Sådana åtgärder lorde i många fall även för fiskevatlenägarna vara mera ändamålsenliga än engångsersättningar och ge dem en kompensation för eventuella förluster. Av avsnitt 3.2.3 framgår au behovel av fiskevårdande åtgärder bör bedömas i samband med all ersättningsfrågorna behandlas. Fiskevårdande åtgärder i de områden som avses med det fria handredskapsfisket bör dock kunna vidtas också utan samband med ersättnings-ärenden, t.ex. på initiativ av organisationerna eller myndighelerna på området. För t.ex. kommuner blir del då möjligl atl erhålla bidrag till fiskevård ulan atl framställa etl formellt ersättningsanspråk. De särskilda reglerna om statligt stöd till fritidsfisket bör därför medge att fiskevårdande åtgärder kan vidtas i de berörda områdena också efter det all handredskapsfiskel släppls frilt för allmänheten. De åtgärder som avses är bildande av fiskevårdsområden och fiskevårdsåtgärder av olika slag. Kostnaderna för de fiskevårdande åtgärderna bör täckas av de avgifier som årligen belalas in av dem som fiskar med handredskap med slöd av de nya reglerna.

3.4 Finansieringen av reformen

3.4.1 Skäl för en avgiftsfinansiering

Såsom tidigare har nämnts gör samhället på flera sätl insalser för att främja fritidsfisket. Dessa insatser har hittills inte avgiftsfinansierats. Nu tillkommer de ersättningar som skall betalas ut med anledning av alt handredskapsfisket släpps fritt längs södra ostkusten, Blekinges södra kust, runt Gotland och i de stora sjöarna. Dessa ersättningar skall fastställas i särskild ordning. Det går inte att i förväg göra en exakt beräkning av det belopp som skall betalas till fiskeräUsägare. Man kan ändå beräkna det sammanlagda beloppet till ett eller några tiotal milj. kr. efter kapilalisering.

Prop. 1984/85:107 51

Det statsfinansiella läget tillåter inle atl ytteriigare skattemedel nu tillförs frilidsfisket. De kostnader som det fria handredskapsfisket medför måste därför finansieras i särskild ordning om inte del nuvarande stödet till fiskevård m. m. skall behöva minska. Tidigare har man vid åtskilliga tillfällen hävdat att fritidsfisket har etl allemansrätlsligl inslag och därför bör vara avgiftsfritt. Denna ståndpunkt är i och för sig förståelig. Samtidigt finns det krav på och behov av bidrag från slalen för all upprätthålla kvaliteten på fritidsfisket som en rekreationsform. Det ligger alltså i hög grad i de fiskandes eget intresse att fritidsfisket tillförs erforderiiga medel. De belopp som krävs bör bl.a. av dessa skäl betalas direkt av dem som kommer i åtnjutande av del utökade frifisket. En särskild avgifl bör alltså införas. Med hänsyn lill att inbetalda medel på längre sikl bör användas huvudsakligen till fiskevårdande åtgärder, bör avgiften benämnas fiskevård sa vgift.

Ulformningen av en fiskevårdsavgift har tidigare diskuterats vid flera tillfällen.

I samband med tillkomsten av 1950 års lag om rätt till fiske behandlades visserligen inte något lagförslag i ämnet. På uppdrag av regeringen lade emellertid fiskeristyrelsen år 1959 fram ett förslag om lokala fiskevårdsav-gifler. Enligt förslaget skulle regeringen beträffande vattenområde i saltsjön eller i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren eller Storsjön i Jämtland, kunna förordna att fiske fick utövas endast av den som eriagl fiskevårdsavgift. En fiskevårdsfond skulle bildas, vilken skulle förvallas av fiskeristyrelsen och användas lill främjande av forsknings- och försöksverksamhel på fiskets område samt till fiskevård och fisketillsyn. Såvitt möjligt skulle iakttas att medlen kom de vattenområden till godo belräffande vilka förordnanden meddelats. Förslaget ledde emellertid inte till någon lagstiftning. Därefter lades förslag om en allmän fiskevårdsavgift fram av fritidsfiskeutredningen (SOU 1968:13) och av fiskevattensutredningen (SOU 1978:75). Dessa förslag syftade till att en sådan avgift skulle belalas av i princip alla som fiskade i landets vattenområden. Åven enligt dessa förslag skulle en särskild fiskevårdsfond inrättas. Inte heller dessa förslag ledde till lagstiftning.

Om avgiflsskyldighelen kopplas direkt till att handredskapsfiskel släpps fritt kommer endast de som fiskar med handredskap i enskill vatten i de aktuella vattenområdena att vara avgiftsskyldiga. De som kommer i direkt åtnjutande av reformen får då också betala för den. En annan lösning vore att införa en allmän fiskevårdsavgift och hell avgiftsfinansiera det statliga stödel ull fritidsfisket. Det finns emellertid redan anslag för sådant slöd till fritidsfisket som inte är knuiet till den aktuella reformen. Ersättningar till fiskevaltenägare och kostnader för fiskevårdande ålgärder på grund av frisläppandet kommer endast att tillgodose fritidsfisket i de områden som berörs av reformen. De som redan fiskar med stöd av frifiskerätl, med nät i de aktuella områdena och med handredskap och andra redskap i övriga

Prop. 1984/85:107 52

frifiskeområden, torde inte uppleva det utökade handredskapsfiskel som någon fördel som man är beredd atl belala en avgift för. 1 stället får man räkna med alt många som nu fiskar med stöd av frifiskerätt skulle uppfatta en avgifisskyldighei för dem som en orättvisa. De skulle förmodligen anse att de fick belala för en reform som endast andra fick glädje av. Om en avgift uppfattas på detla säll finns del en stor risk för att många inle fullgör betalningsskyldigheten. Della skulle i sin lur kunna äventyra hela finansieringen av reformen. Vidare blir kontrollmöjligheterna synnerligen begränsade om alla landets vallenområden, inklusive allt sölvalten, skall övervakas.

Av dessa skäl framsiår det som mesl lämpligl och ändamålsenligt alt begränsa avgiflsskyldighelen lill de områden och de redskap som omfattas av det föreslagna frisläppandet av handredskapsfiskel. 1 den mån inskränkningar i det redan befinlliga stödet lill frilidsfisket kan bli nödvändiga i framliden, kan emellertid frågan om en allmän fiskevårdsavgifi få las upp på nytt.

3.4.2 Avgiftens utformning

För en bedömning av slorleken av intäkterna kan nämnas all fiskevat-lensutredningen i sill belänkande (SOU 1978: 75) beräknade anlalel hand-redskapsfiskare lill 335000 vid södra ostkusten, ca 28000 vid Blekinges sydkust, ca 11000 vid Gotland och ca 100000 i de stora sjöarna, dvs. sammanlagt ca 475000 personer. Av dessa kan 1/5 eller ca 95000 antas vara fiskerättsägare. Om uppgiflerna i fiskevaUensutredningens betänkande är korrekta skulle anlalel avgiftsskyldiga uppgå lill ca 380000 personer.

I förslag som tidigare har lagls fram på områdel har ofta framförts atl fiskevårdsavgifiens sloriek inle får avskräcka någon från atl fiska. Denna princip bör gälla även nu. Å andra sidan finns del inle anledning all sätta avgiften så lågt atl den blir helt obelydlig. I sammanhanget bör beaktas att andra kostnader, som ofta är förbundna med fritidsfiske, kan uppgå lill betydande belopp. Det rör sig om kostnader för redskap, övrig utrustning och transporter m. m. Del är angeläget alt avgiften räcker till för att ersätta enskilda fiskevattenägare för inskränkningar i fiskerätten och även blir ell betydande tillskott till fiskevården utan alt för den skull innebära någon särskild uppoffring för den enskilde. Mol denna bakgrund framstår del som skäligt att avgiften inte undersliger 50 kr. och inle heller överstiger 100 kr. om året. En avgift i denna storleksordning får anses tillräcklig för atl finansiera kostnaderna för reformen, även om anlalel betalande inte skulle bli fullt så stort som fiskevattensutredningens beräkningar ger anledning att anta.

För att förenkla administrationen och då det är av intres.se att medel snabbt flyter in bör det vara möjligl alt betala fiskevårdsavgift för flera år i sänder. För att stimulera till sådan betalning bör den fiskande få en rabatt om han betalar för flera år. Vidare bör del av rekreationspolitiska skäl vara

Prop. 1984/85:107 53

möjligt atl betala en familjeavgift, dvs. en avgift som gäller för alla medlemmar i elt hushåll.

För stålen är del en fördel alt medel flyter in så snart som möjligt. Då finns del på ell tidigt stadium särskilt avsatta medel alt betala ul när ersättningar bestäms lill enskilda fiskerätlsinnehavare. Dessulom skapas förutsättningar för att planera fiskevårdsarbelet på längre sikt. Även för den fiskande har en flerårsbetalning fördelar. Han får en rabatt och han kan undgå ev. avgiftshöjningar som kan komma att bestämmas under den tid som hans betalning gäller.

Regeringen bör lämpligen kunna bestämma avgiftens storlek. En motsvarande ordning gäller för jaktvårdsavgiften.

1 lidigare lagförslag har funniis regler om undantag från avgiftsplikten. Även nu bör övervägas att befria några kategorier fiskande från avgifts-skyldighet.

Som framgår av vad som sägs nedan skall den som fiskar utan alt ha betalt avgifl kunna ådömas böter. Med hänsyn till all gränsen för straff-myndighet enligt 33 kap. 1 § brottsbalken är 15 år är avgiflsplikt för den som inle uppnåll denna ålder utan betydelse.

Det framsiår som rimligt atl den som fiskar på egel vatien skall vara befriad från skyldighet att betala avgift. Den som fiskar med stöd av upplåtelse på grund av ett särskilt avtal med fiskerättsägaren bör dock inte vara befriad från avgifisskyldighei.

Den som på uppdrag av en myndighet för undersökningsändamål fiskar i tjänsien bör nalurliglvis inle i sådan egenskap vara avgiflsskyldig. Detta behöver dock inle anges i lagtexten.

Med hänsyn till alt avgiftsskyldighelen endast avser handredskapsfiske behövs ingen regel om avgifisfrihel för yrkesfiskare. Svensk eller norsk same har räll alt enligt särskilda bestämmelser fiska i vissa delar av landet. Dessa delar av landel omfattas emellertid inte av frisläppandet. Någon undantagsregel avseende samer behövs därför inte heller. Tidigare har diskuterats att undanta fiske med metspö från avgiflsskyldighelen. Sådant fiske kan dock under vissa omständigheler ge ett väl så slort ulbyte som fiske med l.ex. spinnspö och bör då inle vara undantaget från avgiftsplik-len.

Vid flera tillfällen har föreslagits atl betalda fiskevårdsavgifter skulle förvaltas av en särskild fiskevårdsfond.

Enligt 1978 års förslag borde fondmedlens användning anförtros åt en särskild fondstyrelse med representanter för del allmänna, fiskeristyrelsen. kommunförbundet, landstingsförbundet, fritidsfiskarna och fiskevat-tenägareförbundel.

Riksrevisionsverkel (RRV) anförde i sitt remissyttrande över 1978 års förslag atl en särskild fiskevårdsfond innebär en form av specialdestination. som enligt RRV:s mening inte ligger i linje med de av riksdagen antagna principerna för moderniseringen av det statliga budgetsystemet.

Prop. 1984/85:107 54

RRV föreslog atl avgiftsmedlen istället skulle las upp under budgelens inkomslsida och atl anslag för molsvarande ändamål skulle anvisas för att disponeras av fiskeristyrelsen.

De medel som kommer atl belalas in i avgift bör i första hand gå lill ersättning i pengar eller kompensalion i form av bidrag till fiskevårdande ålgärder till fiskevatlensägare på grund av all handredskapsfiskel släpps fritt. Återstoden bör användas till fiskevårdande åtgärder i allmänhet och andra åtgärder som främjar frilidsfisket.

Ersättningar till fiskevatlensägare kommer atl betalas ut direkl från statskassan. För delta ändamål behöver alltså inte en fond bildas.

Inle heller för bidragen lill fiskevårdande åtgärder bör någon ny organisation bildas. Bidragen bör i stället beslutas av fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna. Regeringen bör utfärda de verkställighelsföreskrifier som behövs.

I lagtexten bör anges att avgiftsmedlen skall användas till atl främja fiskevården och till andra ändamål som har samband med fritidsfisket.

3.4.3 Betalning av avgiften

Betalning av fiskevårdsavgifter bör ske till ell särskilt postgirokonto. Därigenom får staten kännedom om storieken av det belopp som har inbetalals och den enskilde etl bevis om atl han har betalat sin fiskevårdsavgift (frifiskekorl). I kombination med möjligheten att betala avgifl för flera år blir detta ell enkelt syslem alt administrera. Fiskeristyrelsen bör i samarbete med organisationerna på fiskels område i erforderlig utsträckning informera och påminna allmänheten om skyldigheten att betala fiskevård savgift.

Regeringen kan ulan någol särskilt bemyndigande meddela särskilda bestämmelser om sättet för inbetalning m. m.

3.4.4 Kontroll och till.syn

Del är inte möjligt att fullsländigl kontrollera atl samlliga betalar avgift som är skyldiga alt göra del. Detsamma kan sägas om åtskilliga andra bestämmelser i den fiskerätlsliga lagstiftningen. Del är då inte samhällsekonomiskt motiverat att avsätta särskilda resurser för övervakningen av att de som fiskar med handredskap i de aktuella områdena har betalat avgiften. Åtminstone bör särskilda resurser för tillsyn inle anslås förrän man kunnat konstalera väsentliga försummelser i fråga om inbetalningen av avgifterna eller i övrigt en bristande respekt för bestämmelser som skall iakttas när det fria handredskapsfisket bedrivs. Kostnaderna för en utökad övervakning skulle f.ö. få tas från medel som inbetalas i fiskevårdsavgifter.

Genom att omfattningen av insatserna för fiskevårdande åtgärder blir direkt beroende av storieken av inbetalda avgifter ligger det i stor utsträckning i de fiskandes intresse all fullgöra sin skyldighet. Detta är en god förutsättning för att systemet skall fungera väl ulan någon förstärkt över-

Prop. 1984/85:107 55

vakningsorganisation. Detta gäller i synnerhet som man kan ulgå från all Sveriges fritidsfiskares riksförbund - nu liksom när 1978 års förslag lades fram - ställer sig bakom införandet av fiskevårdsavgiften. En aktiv informations- och propagandainsats från förbundet framsiår som särskilt angelägen i delta sammanhang.

Om fiskevårdsavgifter inle betalas i erforderlig omfallning finns del en risk för atl fiskevårdande åtgärder inte kan vidtas i önskvärd utsträckning. Statens åligganden mol fiskevattenägarna på grund av atl handredskapsfisket släpps frilt måste nämligen fullgöras i första hand. Med hänsyn lill den tidigare redovisade beräkningen av intäkterna kan dock denna risk inte anses sannolik.

I fråga om kontrollen bör dock en särskild bestämmelse införas. Den som fiskar bör medföra ett bevis om all fiskevårdsavgifien har betalats (frifiskekortet). Detla skall på begäran uppvisas för den som enligt särskilda beslämmelser utövar fisketillsyn.

3.4.5 Påföljder

De förseelser som kan bli akluella är alt man fiskar utan atl ha betalat avgift eller alt man inte medför bevis om atl avgift har betalals. Med hänsyn lill alt det här är fråga om rättsligt sett bindande regler bör en sanktion finnas med i syslemel. Då fiskevårdsavgifien ulgår med elt förhållandevis blygsamt belopp langerar förseelserna den nedre gränsen för vad som bör vara kriminaliserat. Man kan därför diskutera en sanktionsavgift i stället för bötesstraff. Förfarandel i samband med ultagande av en sådan avgifl riskerar dock atl bli tämligen tungroll i förhållande till slorleken av sanktionsavgiflen. Den mesl lämpliga påföljden är i slällei etl lågl böles-strafi".

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har upprällats förslag till

1. lagom ändring i lagen (1950:591) om räU lill fiske,

2. lag om ersällning för intrång i enskild fiskerätt,

3. lag om fiskevårdsavgifi.

Förslagen har fogats till denna promemoria som en bilaga.

5 Specialmotivering

5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt tili fiske

20a §

Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Slockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län saml i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i

Prop. 1984/85:107 56

Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7-11 och 14-20 §§, fiska i enskill vatten med metspö, kaslspö, pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och beslår av lina med en eller etl mindre antal krokar (handredskapsfiske).

Myndighel som regeringen beslämmer får på begäran av innehavare av den enskilda fiskerätten förbjuda fritt handredskapsfiske i elt område där tillgången på fisk är begränsad.

Paragrafen är ny.

Enligt första stycket i paragrafen får allmänheten rätl till frifiske med handredskap i vissa områden. Paragrafen har kommenterats utförligt i avsnitt 3.1. Till handredskap räknas enligt paragrafen metspö, kaslspö, pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och beslår av lina med en eller elt mindre antal krokar. Vad som skall avses med ett mindre antal krokar kan variera mellan olika områden beroende på det traditionella handredskapsfisket. I viss utsträckning bör därför frågan överlämnas åt rättstillämpningen. Flera än lio krokar kan dock aldrig rymmas under uttrycket "etl mindre antal".

Om det fria handredskapsfiskel medför risk för ulfiskning av en art, får enligt andra stycket myndighet som regeringen bestämmer på begäran av innehavare av enskild fiskerätt förbjuda allmänhetens fria handredskapsfiske i det område där tillgången på fisk är begränsad. Sådani förbud bör meddelas av länsstyrelsen.

Rätlen till handredskapsfiske tillkommer enligt paragrafen endasl den som är svensk medborgare. Belräffande utländska medborgare hänvisas till 21 §.

21 §

Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosall här i riket är likställd med svensk medborgare med avseende på fiske enligt föreskrifterna i 6-20a§§.

I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer så medgiver.

Första stycket har ändrats. Utlänning, som har bott i landet :>edan minst två år får enligt lagändringen fiska med handred skåp i samma omfattning som svenska medborgare. I övrigt är paragrafen oförändrad. Detta innebär, för andra utlänningar än de som har bott i landel sedan minsl två år, att del behövs ett medgivande enligt 21 § andra stycket FL för atl de skall komma i åtnjutande av reformen. Det ankommer på regeringen att besluta om sådant medgivande skall ges en generell utformning på samma sätt som skett beträffande vissa andra områden (27 § fiskeriförordningen) eller om Ullstånd skall lämnas av länsstyrelsen i varje enskill fall (28 § fiskeriförordningen).

Prop. 1984/85:107 57

22 §

Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd av 6-9 eller 11 § får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem samt meddela förbud mot att utsätta skolar, nät eller annal fiskeredskap inom visst avstånd från notvarp som utmärkts med märke som fastställs av myndighet som nyss sagts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också i annal fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap och nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan slöd av sådan fiskerätt.

I paragrafen har första stycket ändrats redaktionellt och andra stycket ändrats i sak.

För att förebygga att skador vållas på fiske som utövas med stöd av enskild fiskerätt med fasta redskap och nät genom allmänhetens frifiske får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs. Tidigare kunde föreskrifter endast meddelas till skydd för fasta redskap. Avsikten med den nu gjorda lagändringen är främst att förhindra skador på yrkesfiskares redskap till följd av det fria handredskapsfisket. Det bör överlämnas åt länsstyrelsen all meddela sådana föreskrifter.

26 §

Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifier som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822).

Om fiskevårdsområde samt samernas rätt till fiske i vissa delar av landet gäller särskilda bestämmelser.

Enligt första stycket i paragrafen gäller etl generelll företräde för föreskrifter som meddelas med stöd av naturvårdslagen (1964:822) framför den fiskerättsliga lagstiftningen. Som exempel kan nämnas att föreskrifter för elt naturreservat, som är beläget inom ett område där frifiske är tillåtet, upptar förbud för allmänheten att fiska med handredskap. I fråga om förhållandel till naturvårdslagen innehöll FL tidigare endast en upplysning om att särskilda bestämmelser gällde för nationalparker.

Andra stycket innebär ingen saklig nyhet.

5.2 Förslag till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

1§

Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20 a § lagen (1950:596) om rätl till fiske att pågående användning av enskilt vallen för fiske avsevärt försvåras, har fiskerättsinnehavaren enligt denna lag räll lill ersättning av staten för den skada han lider.

Rätl lill ersättning föreligger inle i fråga om sådani enskilt fiskevatten som ägs av kommuner eller landstingskommuner.

Prop. 1984/85:107 58

Paragrafen innehåller den grundläggande regeln om när ersättning skall betalas Ull enskilda fiskerättsinnehavare på grund av allmänhetens rätt till fiske med handredskap längs södra ostkusten och Blekinges södra kust, vid Gotland samt i de stora sjöarna. Ersättning skall betalas ut om det fria handredskapsfisket medför att pågående användning av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras. Innebörden av bestämmelsen har i den allmänna motiveringen angetts i avsnitt 3.2.1. Med fiskerätlsinnehavare avses endasl den som fiskar med stöd av enskild fiskerätt. Vem som får fiska med stöd av enskild fiskerätt framgår av 5§ FL. Den i paragrafen angivna ersättningsnormen skall tillämpas inte bara av domstolarna utan också vid de frivilliga uppgörelser som har föreslagits i promemorian.

Enligt andra stycket skall ersättning inte betalas i fråga om sådani enskill fiskevatten som ägs av kommuner eller landstingskommuner. Denna bestämmelse har kommenterats i avsnitt 3.2.2. Av vad som där sägs framgår att förutsättningar för ersättning till kommuner eller landstingskommuner inte heller bör föreligga om dessa arrenderar och upplåter vatien som ägs av annan.

2§

Ersättning bestäms i pengar att betalas på en gång eller, om det finns särskilda skäl, med årliga belopp. Om del är lämpligt skall ersättningen utgå i form av bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra ålgärder som främjar fritidsfisket i den mån sådana åtgärder inle bör vidtas genom fiskeristyrelsens försorg.

Enligt huvudregeln skall den ersättning som tillkommer en fiskerättsinnehavare belalas med ett engångsbelopp, öm särskilda skäl finns kan dock ersättningen betalas med årliga belopp. Ett sådant fall kan vara när en yrkesfiskare skall kompenseras för ett årligt inkomstbortfall.

Enligt huvudregeln skall ersättning alltså betalas i pengar. Kompensation för en skada som skall ersättas kan dock i slället utgå i form av bidrag till fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Bestämmelsen har lidigare kommenterats i avsnitt 3.2.3. Med hänsyn till omständigheterna får avgöras om bidrag till fiskevårdande åtgärder skall betalas till fiskerättsinnehavaren eller om det är mera ändamålsenligt alt fiskeristyrelsen eller vederbörande fiskenämnd direkt ombesörjer alt lämpliga åtgärder vidtas. Utsättning av fisk torde vara den fiskevårdande åtgärd som oftast kommer ifråga. Bidragen kan också avse kostnader för bildande av fiskevårdsområden, andra fiskevårdsåtgärder som främjar fritidsfisket och serviceanläggningar för fritidsfiskets behov.

Vad som sägs i paragrafen bör vara vägledande även när frivilliga överenskommelser förhandlas fram.

3§

Anspråk på ersättning skall framställas före utgången av år 1989 hos fiskeristyrelsen. Annars är rätten till ersättning förlorad. Fiskeristyrelsen

Prop. 1984/85:107 59

som för statens räkning beslutar om ersättningsfrågor skall, när ett ersättningsanspråk framsiår som grundat, genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som framställt anspråket.

Förfarandel vid handläggningen av ersättningsfrågor har behandlats i avsnitt 3.2.3. I denna paragraf anges att anspråk på ersättning skall framställas hos fiskeristyrelsen. Del ankommer på styrelsen att meddela beslut i ersättningsfrågor. Beslutanderätten kan dock delegeras, se 5 §. Ett ersättningsanspråk som uppenbarligen saknar grund bör avslås på ett tidigt stadium. Som exempel på sådana fall kan nämnas atl fiskerättsinnehavaren inte har hafl några inkomster före frisläppandet av handredskapsfisket eller atl den förlorade inkomsten uppgår till ett så ringa belopp att det uppenbarligen inte är ersättningsgillt. Om det finns anledning alt anta att ersällning bör utgå skall förhandlingar las upp i syfte alt åstadkomma en frivillig uppgörelse.

4§

År den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeristyrelsens beslut, får han väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut meddelades. Annars är rätten till talan förlorad.

Om överenskommelse som sägs i 3 § inte träffas, har fiskerättsinnehavaren enligt denna paragraf möjlighet att väcka talan vid fastighetsdomstol. Skulle någon väcka talan direkt vid fastighetsdomstol utan alt först framställa anspråk hos fiskeristyrelsen skall rättegångshinder anses föreligga.

Kammarkollegiet skall föra statens talan i mål om ersättning. Vid talans utförande får kollegiet anses såtillvida bundet av fiskerimyndighetens beslut alt anspråket måste medges till den del del godkänts av myndigheten.

5§

Fiskeristyrelsen får uppdra ål en fiskenämnd alt fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på styrelsen.

Fiskeristyrelsen kan delegera handläggningen av ersättningsfrågor till en fiskenämnd. 1 avsnitt 3.2.3 har angetts när delegering bör förekomma. Ett beslut om delegering kan avse ett enstaka ersättingsärende eller en grupp av sådana ärenden.

6§

Om lalan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anledning all få sin talan om ersättning prövad av domstol, kan domstolen förordna all staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för sina koslnader.

Prop. 1984/85:107 60

Paragrafen innehåller bestämmelser om fördelning av rättegångskostnad. Bestämmelserna, som motiverats i avsnitt 3.2.3, gäller endast för sådana ärenden som handläggs av fastighetsdomstolen. Av 2§ lagen (1969:246) om domstolar i fasUghetsmål följer att allmänna bestämmelser om rättegångskostnader skall tillämpas i de fall som inte särskilt angetts i paragrafen. I fråga om förfarandet hos fiskeristyrelsen eller i fiskenämnd gäller enligt vanliga förvaltningsrättsliga principer att en sökande själv får stå för sina kostnader.

7§

Beslut av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd enligt denna lag får inte överklagas.

Paragrafen innebär att beslut av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd i ärenden som gäller ersättningsfrågor inte får överklagas i adminislraliv ordning. Som framgår av 4 § är det i stället möjligt atl väcka lalan vid fastighetsdomstol.

Övergångsbestämmelserna punkt 2

Inkomster som erhållits till följd åv åtgärder som vidlagits efter den

1 mars 1984 skall inte ligga till grund för ersättning enligt denna lag.

Inkomster från enskih fiskevatten som erhållits på grund av åtgärder som vidtagits efter offenUiggörandet av denna promemoria är enligt punkt

2 i övergångsbestämmelserna inte ersäitningsgilla.

S.3 Förslag till lag om fiskevårdsavgift

Den som fiskar med handredskap på enskilt vatten vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, GoUands län och Blekinge lin samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland är skyldig att belala en åriig avgifl (fiskevårdsavgift) med elt belopp som regeringen bestämmer.

Medel som inflyter i fiskevårdsavgift tillfaller staten och skall användas till atl främja fiskevården och till andra ändamål som har samband med fritidsfisket.

Enligt första stycket skall den som fiskar med handredskap på enskilt vatten i de områden som nämns i den nya 20 a § FL betala en åriig fiskevårdsavgift. Med handredskap avses här samma slags redskap som i 20 a § FL. Det ankommer på regeringen att bestämma fiskvårdsavgiflens storiek (se avsnitt 3.4.4). Bestämmelser om detla liksom beslämmelser om sättet för inbetalning m.m., vilka regeringen kan utfärda utan särskilt bemyndigande, kan tas in i fiskeriförordningen (1982:126).

I andra stycket anges att inbetalda medel tillfaller staten och att medlen

Prop. 1984/85:107 61

skall användas för att främja fiskevården och till andra ändamål som har samband med fritidsfisket. Häri inbegrips också ersällningar ål enskilda fiskvattenägare enligt den särskilda lagen om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Lydelsen av paragrafen har valls med tanke på all fiskevårdsavgift avses förekomma också sedan samtliga ersätlningsfrågor slutligt handlagts.

2§ Avgiflsskyldighelen gäller inle

1. den som är under 15 år,

2. den som är innehavare av enskild fiskerätt vid fiske i eget vatten.

Paragrafen innehåller undantag från skyldigheten alt betala avgifl. Vilka personer som är innehavare av enskild fiskerätt framgår av 5 § FL. Den som fiskar med stöd av upplåtelse av fiskevatlenägaren omfattas inte av avgiftsfriheten. Om fiskevatten ägs av en juridisk person föreligger avgiftsfrihet för den som i egenskap av ställföreträdare för den juridiska personen får fiska med stöd av enskild fiskerätt.

3§

Vid fiske skall medföras bevis atl fiskevårdsavgiften har betalats (frifis-kekort). Detta skall på begäran uppvisas för den som enligt särskilda bestämmelser utövar fisketillsyn.

Enligt paragrafen skall bevis om alt avgiften belalals (frifiskekort) på begäran uppvisas för den som enligt särskilda beslämmelser utövar fiske-tillsyn. Härmed avses sådana befattningshavare som anges i 37 § lagen (1950:596) om rätt till fiske, men inte enskild fiskerättsinnehavare. I den mån polisman utövar fisketillsyn har han självfallet samma befogenhet som dessa, särskilt angivna befattningshavare.

4§

Den som bryter mol 1 § första slyckel eller mot 3 § döms lill böter, högsl femhundra kronor. Vid förseelse mot 1 § första slyckel skall han dessulom förpliktas atl betala obetald fiskevårdsavgift.

20a §

Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7—11 och 14—20 §§, fiska i enskilt vatten med metspö, kastspö, pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand ock beslår av lina med en eller etl mindre antal krokar (handredskap.sfiske).

Myndighet som regeringen bestämmer får på begäran av innehavare av den enskilda fiskerätten förbjuda handredskapsfiske I ett område där tUlgången på fisk är begränsad.

21 §'

Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd av stadgande i 6-9 §§ eller 11 § äger regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer meddela erforderliga föreskrifter rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem ävensom meddela förbud mot att utsätta skolar, nät eller annat fiskeredskap inom vissl avstånd från notvarp som utmärkts med märke som faslslälls av myndighel som nyss sagls.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första stycket sägs meddela de föreskrifier som erfordras för att förebygga att fiske med fast redskap som utövas med slöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas ulan slöd av sådan rätt.

Till förekommande av att fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som utövas med stöd av 6-9 eller 11 §får regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer meddela föreskrifier rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem samt meddela förbud mol att utsätta skotar, nät eller annal fiskeredskap inom vissl avstånd från notvarp som utmärkts med märke som faslslälls av myndighet som nyss sagls.

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får också i annal fall än i första slyckel sägs meddela de föreskrifter som behövs för att förebygga att fiske med fasta redskap och nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan slöd av sådan jiskerätt.

Prop. 1984/85:107 64

2 Förslag till

Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20a § lagen
(1950:596) om rätt till fiske att pågående användning av enskilt vatten för
fiske avsevärt försvåras, har fiskerättsinnehavaren enligt denna lag rätt till
ersättning av staten för den skada han lider.

Rätt till ersättning föreligger inte i fråga om sådant enskilt fiskevatten som ägs av kommuner eller landstingskommuner.

2 § Ersättning bestäms i pengar att betalas på en gång eller, om del finns särskilda skäl, med årliga belopp. Om det är lämpligt skall ersättningen utgå i form av bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket i den mån sådana åtgärder inte bör vidtas genom fiskeristyrelsens försorg.

3 § Anspråk på ersättning skall framställas före uigången av år 1989 hos fiskeristyrelsen. Annars är rätlen till ersättning förlorad. Fiskeristyrelsen som för statens räkning beslutar om ersättningsfrågor skall, när ett ersättningsanspråk framstår som grundat, genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som framställt anspråket.

4 § Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeristyrelsens beslut, får han väcka talan vid fastighetsdomstol inom \'ars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut meddelats. Annars är rälten lill talan förlorad.

5 § Fiskeristyrelsen får uppdra åt en fiskenämnd atl fullgöra vad som enligt denna la ankommer på styrelsen.

6 § Om talan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anledning att få sin talan om ersättning prövad av domstol, kar domstolen förordna alt slalen skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller atl vardera parten skall svara för sina kostnader.

7 § Beslut av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd enligt denna lag får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidlagil: efler den 1 mars 1984 skall inte ligga till grund för ersättning enligt denna lag.

Prop. 1984/85:107 65

3 Förslag till

Lag om fiskevårdsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som fiskar med handredskap på enskilt vatten vid kusten av
Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län,
Östergötlands län, Kalmar län. Gollands län och Blekinge län saml i
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland är skyldig
att belala en årlig avgifl (fiskevårdsavgifi) med elt belopp som regeringen
bestämmer.

Medel som inflyter i fiskevårdsavgifi tillfaller slaten och skall användas till att främja fiskevården och lill andra ändamål som har samband med friudsfiskei.

2 § Avgiftsskyldigheten gäller inte

1. den som är under 15 år,

2. den som är innehavare av enskild fiskerätt vid fiske i egel vatien.

3 § Vid fiske skall medföras bevis att fiskevårdsavgifien har belalats. Detta skall på begäran uppvisas för den som enligt särskilda bestämmelser utövar fisketillsyn.

4 § Den som bryter mot 1 § första stycket eller mot 3 § döms till böter, högst femhundra kronor. Vid förseelse mol 1 § första styckel skall han dessutom förpliktas att belala obetald fiskevårdsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

5 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 66

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Jo 1984:3) Fritt handredskapsfiske

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetls av justitiekanslern, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, forlifikalionsförvaltningen, postverket, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk (SNV), statens lantmäteriverk (LMV), domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkel, Svea hovrätt, Linköpings tingsrätt, länsstyrelserna i Slockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gollands, Blekinge, Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Jämtlands län. Friluftsfrämjandet, Landsorganisationen i Sverige (LO) landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skärgårdens intresseföreningars kontakiorganisation (SIKO), Svenska kommunförbundet. Svenska turistföreningen (STF), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fiskevattenägareförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Sveriges riksidroltsförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden från de fiskenämnder som berörs av förslagen i promemorian. Länsstyrelserna har bilagi yttranden från kommuner samt olika länsmyndigheter och intresseföreningar i länen. Åven andra remissinslanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden.

LRF och Sveriges Fiskevattenägareförbund har avgett ett gemensamt yttrande. När yttrandet i del följande refereras anges endasl LRF som remissinstans.

På grund av olika uppfattningar mellan regionförbunden har Sveriges fiskares riksförbund ulan egel yttrande inkommit med regionförbundens yttranden.

TCO har utan eget yttrande inkommit med ett yttrande från Slalsljänstemannaförbundet.

Dessulom har yttranden inkommit från bl.a. Medborgartättsrörelsen, Svenska Båtunionen, Sveriges Jordägareförbund och Sveriges Nalur-vetareförbund samt från enskilda personer.

De refererade yttrandena återges i regel oavkortade.

1 Allmänna synpunkter och förslagen till ändringar i lagen om rätt till fiske

1.1 Justitiekanslern: Enligt min mening möter inga lagliga hinder mot elt frisläppande för allmänheten av fiske med handredskap i de aktuella områdena.

Prop. 1984/85:107 67

1.2 Riksåklagaren: 1 anledning av ett principbeslut av riksdagen om frisläppande av handredskapsfisket för allmänheten föreslås i promemorian införandet av en ny paragraf i lagen om rätt till fiske (FL) enligt vilken rätten till frifiske utvidgas i de fem stora insjöarna och på vissa kuststräckor. Vidre föreslås i lagen vissa bestämmelser i avsikl atl tillvarata yrkesfiskets intressen. Från de synpunkter jag närmast har att beakta finns inle något att erinra mot dessa förslag.

1.3 Rikspolisstyrelsen: Rätten till fritt handredskapsfiske lillkommer enligt utredningens förslag endast svensk medborgare samt utlänning som sedan minst två år är stadigvarande bosatt i riket. Annan utlänning behöver särskilt medgivande. Enligt 27 § fiskeriförordningen får annan utlänning utan tillstånd bedriva fritidsfiske med handredskap i allmänt vatien längs södra ostkusten och i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön samt även i enskilt vatten längs övriga havskuster i samma omfattning som svenska medborgare. Med hänsyn härtill framsiår det som omotiverat att utlänning som inte varil stadigvarande bosatt i riket sedan minsl två år inte ens efter erläggande av fiskevårdsavgift tillåts handredskapsfiska inom det område som nu är aktuellt atl frisläppas.

Genom den föreslagna särbehandlingen av vissa utlänningar måste särskild kontroll alltid företagas för alt utröna huruvida utlänning som hand-redskapsfiskar inom det frisläppta området varit stadigvarande bosatt i riket sedan minst två år. Kontrollen kan endast i undantagsfall ske på platsen eftersom skyldigheten för utlänning all medföra pass inle är obligatorisk. Särskilda kontrollsvårigheter föreligger dessutom beträffande medborgare i annat nordiskt land som i flera år under olika perioder kan ha bott och arbetat i Sverige ulan atl uppfylla kravet på atl ha varit stadigvarande bosatt i riket sedan minst två år. Denna kontroll och efterföljande utredning kommer för polisens del att innebära ett orimligt merarbete som enligt styrelsens uppfattning inte står i rimlig proportion Ull den eventuella förseelsens svårighetsgrad.

Styrelsen avstyrker därför bestämt den föreslagna särbehandlingen av utlänningar som inte varit stadigvarande bosatta i riket sedan minst två år. Enligt styrelsens uppfattning bör del föreslagna frifisket med handredskap omfatta alla utlänningar. Härigenom skulle reglerna för utlänningars fiskerätt bli enhetliga och särskild kontroll av utlänningar som handredskapsfis-kar inom det frisläppta områdel inle behöva göras.

1.4 Fortifikationsförvaltningen: Såvitt angår i promemorian behandlade
vattenområden förvaltar försvarsmakten cirka 5 OOOO hektar enskilt fiske
vatten vid södra ostkusten, längs Gotlands kuster och Blekinges sydkust
saml cirka 2700 hektar i sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och
Storsjön i Jämtland. Möjlighelerna all inom dessa områden bedriva fiske
är, som för övriga vatten längs väst- och nortlandskusterna, i vissa avseen
den begränsade med hänsyn lill den militära verksamhelen.

Prop. 1984/85:107 68

Försvarsmakten har i slor utsträckning utnyttjat möjligheterna alt förlägga riskområden över vallen, eftersom de med hänsyn till sin relativt stora omfallning - omkring 20km i djup - inle är möjliga att förlägga över land. Alla pansar- och luflvärnsskjutfäll och åtskilliga av marinens (kustartilleriet) och flygvapnets skjutplaiser är således kusllokaliserade vid havet eller de slora insjöarna. Skjutfälten har — ofta efter långa ulredningar - föriagis till platser där komplikationerna med sjö- och luftfart, fiske och nyttjande av fritidsbåtar skulle bli så begränsade som möjligt. Komplikalioner finns dock vid vissa fält och i 1977 års redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede har bland andra länsstyrelserna i Blekinge, Gotlands, Örebro, Skaraborgs och Östergötlands län påtiilat ölägenheter för yrkes- och fritidsfisket.

Förutom av de restriktioner som är en följd av försvarsmaktens utbildningsverksamhet begränsas vattenområdenas tillgänglighet av förekomsten av försvarsanläggningar eller sådan militär verksamhet sorn av sekretesskäl fordrar skydd mot obehörig insyn, spioneri, sabotage och andra liknande störningar.

I 26 § första stycket förslaget lill lag om ändring av lagen (1950:596) om rätl lill fiske har föreskrifter som meddelats med slöd av naturvårdslagen (1964:822) givits ell generelll företräde framför den fiskerätlsliga lagstiftningen. ForiF anser, att även sådana föreskrifier som utfärdats med hänsyn till allmän personsäkerhet, sekretess eller annan omständighet av särskild betydelse för försvarsmakten förtjänar au uppmärksammas i sammanhanget. ForlF föreslår därför, all paragrafens första slycke kompletteras med tillägget "eller andra bestämmelser". Med andra bestämmelser åsyftar ForlF bl.a. lag den 17 maj 1940(1940:358) med vissa beslämmelser lill skydd för försvaret med tillämpningskungörelse, bevaknin,:?skungörel-sen, (1940:383) samt länsstyrelsinsiruktionen (1971:460).

Med avseende på de intressen ForlF har all bevaka har verket i övrigt ingel alt erinra mot de i promemorian framlagda förslagen.

1.6--------------------------------------------------- Generahullstyrelsen: Yttrandet begränsar sig till de delar i promemo
rian som berör kustbevakningens fiskeövervakningsverksamhet. 1

övrigt har generaltullstyrelsen inga invändningar mot de föreslagna ändringarna och tilläggen i fiskelagsiifiningen.

1.7----------------- Fiskeristyrelsen:

Fiskerättsliga regler

Fiskeristyrelsen har i skilda sammanhang kunnal konstatera atl gällande fiskerilagstiflning är svår atl överblicka. Den översiktliga genomgång av regelsystemet som lämnas i promemorian visar inte minst detta. Beslämmelser som vid sin tillkomst kan ha uppfattats som rimliga och rättvisa har i dag kommit att framstå som svårbegripliga, tillkrånglade och i vissa fall

Prop. 1984/85:107 69

ologiska. Att allmänheten på vissa kuststräckor får fiska fritt med nät men inte får använda handredskap är kanske ett av de mest slående exemplen på det sistnämnda förhållandet. FL:s regler kompletteras av föreskrifter om fiskels vård och bedrivande som regeringen meddelat i fiskeriförordningen och de ytteriigare föreskrifter som fiskeristyrelsen respeklive länsstyrelsen meddelar. Hela della regelverk är mycket omfatlande och innehåller en sådan mångfald detaljregler att det blir svårt för den fiskande alt skaffa sig erforderiig överblick om var. när och hur man får fiska. Alt reglerna många gånger upplevs som komplicerade eller missförstås medför en påtaglig risk all även av fiskevårdsskäl välmotiverade regler inte efterlevs.

Längs slora delar av de akluella kuststräckorna hävdar fiskerättsägarna inle sin fiskerätt fulll ut ulan låter redan i dag allmänheten fiska med handredskap och t. o. m. med nät. Sett mot denna bakgrund anser fiskeristyrelsen att förslaget att öka allmänhetens möjligheter till frifiske med handredskap innebär etl naturligt och väsentligt steg i riktning mot en förenkling. Om det genomförs kommer handredskapsfiske atl kunna utövas på såväl allmänl som enskill vallenområde längs alla kuster och i de slora sjöarna. Den enda begränsning som kvarstår blir atl handredskapsfiskel inte omfattar laxfiske längs norrlandskusten (fr.o.m. Östhammars kommun lill finska gränsen). Så länge man håller sig lill handredskap kommer alliså både allmänheten och tillsynsorganen alt slippa hålla reda på var gränsen går mellan allmänt vatien och de mer eller mindre fria s. k. frivallnen.

Ulöver de övriga skäl som anförts för reformen anser fiskeristyrelsen atl just denna förenkling har elt belydande värde i sig.

Avslutningsvis vill styrelsen erinra om fiskenämndens i Gollands län påpekande atl - förutom fiske med fasl redskap - endast ett begränsat fiske med rörliga redskap skulle falla under enskild fiskerätt om handredskapsfisket släpps fritt längs länets kust, nämligen fiske med långrev, små-ryssjor. sax och slåndkrok. Nämnden anser atl alll röriigt fiske skall omfattas av reformen.

Allemansrätt m.m.

I promemorian sägs. att de beskrivna reglerna om frifiske på allmänt och enskilt vatten är en sorts allemansrätt. Mol delta betraktelsesätt vill styrelsen invända att allemansrätten är en sedvanerält medan FL:s regler om fritt fiske innefattar lagreglerade inskränkningar i fiskerätlsinnehavarens förfoganderätt över sin egendom. Eftersom fisken inte känner några ägogränser och inle anses vara föremål för någon särskild äganderätt innan den är fångad är dock frifiskel för fiskaren snarlikt allemansrättens möjligheter atl tillgodogöra sig vissa naturtillgångar.

Prop. 1984/85:107 70

Riksdagens beslut om ett frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket

Då möjlighelerna för allmänheten att fiska i dag är mycket olika på skilda kuststräckor, innebär ett frisläppande av handredskapsfisket skilda förändringar på olika kuster. Vad gäller Golland och längs Blekinges sydkust där fisket redan är fritt med nät på enskilt vatien blir förändringen mindre än för övriga kuststräckor och de stora sjöarna.

Definitionen av handredskap är tydlig i förslagel till lagtext. Det försök Ull förtydligande som görs i texten på sid. 17 kan skapa oklarhet. Del bör vara fullt klart att fiske med handredskap enligt definitionen är tillåtet från båt. Lagförslaget innebär en begränsning av nu gällande regler i Vättern. Där är fiske med dragutler redan nu tillåtet för allmänheten på enskill vatten uianför öppen strand. Det lorde vara mycket svårt ur konlrollsyn-punkt alt begränsa detta fiske lill enbart allmänt vatten. Fiske med dragutter är en vanlig fiskemetod pä Vättern. Någon begränsning av nu gällnade regel i detla avseende bör därför ej ske.

Riksdagsbeslutet innebär att reformen skall utformas så alt den såvitt möjligt inle är till nackdel för vare sig enskilda eller allmänna intressen.

1 detta sammanhang bör de biologiska effeklerna av etl fritt handredskapsfiske belysas.

Intensivt fiske efter viss arl eller vissa arter inom ell begränsat geografiskt område och under obegränsad tid kan leda lill att bestånden minskar. För att motverka detta finns redan i dag möjligheten att gå in med fiskeregleringar enligt fiskeriförordningen. Särskilt känsliga arter är lax, öring och gös. Risken för atl menligt glesa ul bestånden av t. ex. gädda och abborre över så stora arealer som det här är frågan om bedömer styrelsen däremot som ringa. Etl ökat fiskuttag kan ulan störning av den biologiska balansen kompenseras med fiskevårdande insatser som fiskutsättning, biolopvård, information och lillsyn.

För atl minska intrånget i den enskilda fiskerätten har i promemorian anvisats två förslag som ger möjlighet atl begränsa utövandet av del fria handredskapsfisket.

För del första föreslås atl de möjligheter som i dag finns i FL 22 § atl skydda fiske med fasla redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt mot fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätl utvidgas alt gälla även nät.

För det andra föreslås att en bestämmelse införes i FL som göra det möjligt att på framställning av fiskerättsinnehavare undanta visst område från handredskapsfiske om tillgången på fisk av visst slag är begränsad. Enligt kommentar i specialmoUveringen bör länsstyrelsen meddela sådant förbud. Här bör påpekas all ifråga om vandringsfisk utfärdar fiskeristyrelsen bestämmelser enligt fiskeriförordningen.

Det sistnämnda förslaget är begränsat till att gälla inom de nu aktuella kuststräckorna och i stora sjöarna. Någon sådan geografisk begränsning

Prop. 1984/85:107 71

ingår inte i det första förslaget. Det skulle kunna medföra stora inskränkningar på kuslsträckor där handredskapsfisket redan i dag är fritt, förulom det skydd fasta redskap kan åtnjuta. Tillsammantagna skulle dessa bestämmelser kunna leda lill myckel stora inskränkningar i rätten till fritt handredskapsfiske och på vissa kuslsträckor innebära en försämring jämfört med nuläget. För all ett ökat skydd för näten skall kunna fungera tillfredsställande bör del ställas krav på särskild utmärkning av redskapen.

Yrkesfisket kan behöva ett vissl. begränsat skydd genom inskränkning av fiskei med handredskap. I avvaklan på fiskekommilléns förslag i fråga om nödvändig fördelning av fiskeresursen på olika kategorier fiskande bör inga särskilda regler lill skydd mot handredskapsfisket skapas nu, åtminstone inte i andra vallenområden än de som är akluella för reformen.

Framslällningar från innehavare av enskild fiskerätt om att undanta
vissa områden från handredskapsfiske kan väntas bli vanligt förekomman
de. Som påpekats i fiskenämndernas remissvar kommer del alt bli svårt all
avgöra i vad mån sådant undanlag är befogal med avseende på intrånget i
den enskilda fiskerätten. De begränsningar som krävs för atl från fiskeri-
biologisk synpunkl skydda fiskbestånden kan i tillräcklig grad göras redan
enligt nuvarande lagsliflning. En del av befarat intrång kan minskas genom
fiskevårdsåtgärder.-

Två ledamöter i fiskeristyrelsens styrelse (Andersson och Esbjörn Jo
hansson) anför i reservation: Riksdagens beslut innebär bifall lill

motion nr 1981/82: 1916. nämligen "Alt riksdagen beslular att hos regeringen begära förslag lill frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket utefter södra ostkusten och i de slora sjöarna". Denna begäran om ell förslag från regeringen kan inle enligt vår mening tolkas som etl principbeslut om att handredskapsfisket skall släppas fritt.

I jordbruksdeparlementets promemoria framförs ell förslag lill hur fritt
handredskapsfiske i angivna områden skulle kiinna genomföras. Fiskeri
styrelsens majoritet släller sig, enligt styrelsens yllrande, i stort sett posi
tivt till förslagel. Vi-- anser all frågan om allmänhetens Ullgång till

fiskevatten och möjligheter till ett välordnat handredskapsfiske på etl myckel bättre och för samhällel billigare sätl bör tillgodoses genom upplåtelse via fiskevårdsområden, bildade på det sätt som föreslagits i en skrivelse till jordbruksdepartementet 1983-05-04 från Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Fiskevattenägareförbund, Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund och Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation.

1.8 Statens naturvårdsverk: Slatens naturvårdsverk har i tidigare yttranden lill regeringen (1977-05-31 och 1979-06-27) betonat det angelägna i alt allmänheten får räll lill s.k. frifiske med handredskap på enskilt vatten i landets samtliga kustvatten. Följaktligen ser verket med tillfredsställelse på föreliggande departementsförslag i denna del och givetvis så också på förslaget i fråga om de fem största inlandsvattnen.

Prop. 1984/85:107 72

Förslagen synes dock böra förtydligas i åtminstone etl av seende: 1 promemorian (s. 17) uttalas alt elt fiskeredskap inte är atl betrakta som handredskap ifall t. ex. båt behövs för all använda del. Inom vissa delar av Stockholms skärgård har fiskevatlenägarna tillåtit allmänheten under lång tid att pimpla efter slrömmning även på enskill vatien, vilkel regelmässigt skell från båt eftersom strömmingen inte håller lill på så grunt vallen atl fisket kan ske från land. Verkel anser att även sädant fiske bör ingå i begreppet frifiske och att så också bör gälla om pilkning efter torsk, vilkel av samma skäl regelmässigt bedrivs från båt.

Till deparlementsförslaget hör i denna del också ett förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Här önskar naturvårdsverket en mindre komplettering. Enligt verkets mening bör man till 20 a § andra stycket (s53-54) lägga en mening som anger all ett beslut atr "förbjuda handredskapsfiske i ell område där tillgången på fisk är begrärsad", skall kunna tidsbegränsas. I sin nuvarande lydelse kan paragrafen ge anledning all tro alt ett sådani beslut skall gälla i all evighet, vilket inte kan vara avsiklen.

I övrigl skall tilläggas alt även om naturvårdsverket ser mycket posilivi på atl frilt handredskapsfiske införs på enskill vatten inom de återstående delar av landet där en sådan reform är motiverad, är det dock enligt verkel angeläget att reformens eventuella effekter på naturvärdena uppmärksammas. Skulle det fria handredskapsfisket lokalt medföra allvarliga störningar på l.ex. lokaler som är särskilt viktiga för häckande sjöfågel eller den marina miljön, bör länsstyrelsen kunna förordna om särskilt skydd. Verket anser atl del emellertid kan vara omotiverat all tillgripa en sådan kraftig inskränkning, som den ett landsligningsförbud utgör. 1 stället bör lill 14 § 3 st NVL och 15 § I st NVF läggas möjligheten atl förbjuda handredskapsfiske utmed vissa stränder, exempelvis känsliga utskärgårdar, och även vattenområdet utanför dem.

Eflersom naturvårdslagen är en överordnad lag i relation till lagen om rätt till fiske, gäller följaktligen utfärdade föreskrifter om allmänhetens handredskapsfiske inom naturreservat och molsvarande naturskyddade områden. Vidare kan sådani fiske regleras framdeles med stöd av naturvårdslagen ifall reformen där skulle visa sig leda till ett alll för slort naturslilage eller ge upphov lill andra oacceptabla effekler på naturvärdena.

Slutligen vill naturvärdsverket understryka det angelägna i att - oavsett hur den aktuella reformen genomförs och finansieras - allmänhetens möjligheter Ull fritidsfiske även förbättras genom ökade slalsbidrag lill fiskevårdsåtgärder, till utredningar för att inrätta fiskevårdsornråden, etc. Skulle t. ex. den föreslagna fiskevårdsavgiften införas bör de avgiftsmedel, som inte erfordras för att reglera inlrångsersäiiningar, gå oavkortat till sådana ålgärder.

Prop. 1984/85:107 73

1.9 Statens lantmäteriverk: Om handredskapsfisket släpps fritt för

allmänheten rubbas förutsättningarna för existerande fiskevårdsområden. Denna fråga torde kräva viss belysning i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Också förutsättningarna för bildande av nya fiskevårdsområden påverkas självfallet. I huvudsak torde den tilltänkta lagstiftningen innebära att allmänhetens fiske med handredskap upphör att vara en fråga som fiskevårdsområdena kan påverka. Del är emellertid inte uteslutet att förhandenvaron av fiskevårdsområden ändå kan underlätta övervakningen av att fritidsfiskarna betalar sina fiskevårdsavgifter och kanaliseringen av statligt stöd till fiskevårdande åtgärder. Oavsett hur det förhåller sig med delta utgår LMV från atl det - såsom bedömdes vid tillkomsten av den gällande lagen (1981:533) om fiskevårdsområden -fortfarande är ett allmänt intresse att fiskevårdsområden kommer till stånd i ökad omfattning.

I lagstiftningsärendet har väckts tanken på en alternativ lösning innebärande att fritidsfiskarnas intressen skulle tillgodoses genom att fiskevårdsområden bildas med skyldighet all upplåta rätl lill handredskapsfiske. LMV:s bedömning är att en sådan lösning i praktiskt avseende är fulll tänkbar. Om en koncentrerad satsning görs på bildande av fiskevårdsområden skulle en sådan lösning sannolikl kunna genomföras på några år. Alternativet borde ha fördelar från fiskevårdssynpunkt eftersom det innebär att en bra organisation för fiskevården kommer till stånd. Den huvudsakliga olägenhet som är förbunden med alternativet synes vara den fördröjning som uppstår i fråga om fritidsfiskarnas åtkomst till handredskapsfisket. Det kan tilläggas atl också en kombination av lösningarna med lagstiftning och fiskevårdsområden kan vara möjlig t. ex. så att en lösning genom bildande av fiskevårdsområden begränsas lill vissa av de akluella kust- och sjöomrädena eller så att en tidsgräns ställs upp för tillämpningen av delta alternativ, öm alternativet med bildande av fiskevårdsområden skulle komma under övervägande är LMV berett atl medverka med underlag för den behövliga tid- och resursplaneringen.

1.10 Domänverket: Domänverket är medvetet om att det inom nu akluella
områden finns behov att pä skäliga villkor ställa ytteriigare fisketillfällen
till allmänhetens förfogande. Verket delar dock inle uppfattningen alt
allmänhetens behov tillgodoses bäst genom frisläppande av handredskaps
fiskel på sätl som föreslås i promemorian.

Enligt verkets uppfatlning är bildande av fiskevårdsområden i enlighet med det förslag som Sveriges Fiskevattenägareförbund. LRF m.fl. lagt fram. etl bättre tillvägagångssätt för att främja fritidsfisket med handredskap. Förulom utökade möjligheter lill fiskeulövning ger det utrymme och motivation för erforderiig service kring fiskei - dvs. tillgång till rastplatser, vägar, bryggor odyl. Det kommer dessutom att finnas någon som känner ansvar för vården och tillsynen av fiskevaltnen.

Prop. 1984/85:107 74

1.14 Svea hovrätt; Som huvudprincip gäller av ålder atl rätten till fiske i vatien, som enligt fastighetsindelningen ingår i viss fastighet eller är samfällt för flera fastigheter, tillkommer ägaren eller ägarna av vattenområdet, under det att fisket i allmänt vatten är fritt för envar. - Genom lagen om gräns mot allmänt vattenområde ändrades gränserna mellan enskilt och allmänt vatten. 1 den samUdigt tillkomna lagen om rätt till fiske utvidgades rätten till s. k. frifiske i enskilt vatien utefter havskusterna och i de slörre insjöarna, framför allt för att tillgodose yrkesfiskets intressen. Fisket i enskilt vatten inom angivna områden är därefter i inte ringa utsträckning fritt för allmänheten. Genom den nu föreslagna reformen uividgas ytterligare allmänhetens rätt till frifiske i enskilt vatten, denna gång mol avgift och i syfte att tillgodose fritidsfiskets intressen.

Rälten lill fiske i enskilt vatten utmärks bl. a. av atl den i praktiken inte kan överlåtas för sig, exempelvis genom försäljning. Detta innebär atl den fiskande måsle ha äganderätt eller annan, från ägaren härrörande särskild rätt till den fasUghel inom vars vatten fiskei bedrivs. Sådan särskild rätt är vanligen servituts- eller nytUanderätt. Den senare kan förvärvas till exempel genom arrendeavtal eller genom köp av fiskekort. Upplåtelise av rätt Ull fiske är emellertid i många fall komplicerad, beroende på atl huvuddelen av fisket i enskilt vatten är samfällt (vanligtvis för hemmaneri i en by; jfr 24 § fiskerättslagen).

Den enskilda, på fastighetsindelningen vilande fiskerätten har enligt hittills gällande rätt kunnat tvångsvis inskränkas på tre olika vägar.

Fiskerällsägarna har sålunda för det första kunnat få vidkännas inskränkning i sin möjlighet att fiska under hänvisning till allmänna intressen, främst omsorg om fiskbeståndet. Exempel på sådana inskränkningar utgör administrativa bestämmelser om förbud mot att under vissa årstider eller i vissa vatten bedriva fiske med särskilda redskap eller efter särskilda fiskarter. - För det andra har själva rätten lill fiske kunnal överföras från en fiskerättsägare till en annan, eller Ull en icke närmare angiven krets av fiskande. En överföring av det förstnämnda slaget sker genom atl fiske-vattnet vid fastighetsreglering enligt fastighelsbildningslagen tilläggs annan fastighet. Den reglering av fiskerätten som genomfördes med fiskerätlsla-gen innebar en överföring av fiskerätt från en mängd fastigheter till en icke närmare angiven krets av fiskände. - För det tredje kan en faslighets fiskerätt urholkas eller elimineras genom särskilda rättsenliga tvångsåtgärder med tillämpning av exempelvis vattenlagen och naturvårdslagen.

Överförandet vid 1950 års reform av fiskerätt från etl flertal fiskerättsägare till en icke närmare angiven krets av andra fiskande likställdes med och behandlades som expropriation. Så skedde f.ö. utan hänsyn Ull att fiskerättsägarna efter överförandet hade samma rätt som andra atl fiska inom sina enskilda fiskevatten eller till att fiskerättsägarna genom lagregleringen erhöll rätt atl fiska inom andras enskilda fiskevatten. Vidare kan expropriation redan nu ske av bl.a. nyttjanderätt, servitul och liknande rätt, helt eller delvis.

Prop. 1984/85:107 75

Enskild egendom har enligt svensk rätl ansetts icke kunna tagas i anspråk för allmänt ändamål utan att ägaren och innehavare av begränsade sakrätter till egendomen hålls skadeslösa för den föriust de lider. Principen har kommit till uttryck i 2 kap 18 § regeringsformen där den knutits Ull "expropriation eller annat sådan förfogande". Att tvångsvis överföra fast egendom eller upplåta särskild rätt Ull denna till annan fysisk eller juridisk person med tillämpning av exempelvis fastighetsbildningslagen eller vattenlagen är förbundet med skyldighet att till fullo kompensera den drabbade. Däremol föreligger inte någon ovillkorlig ersättningsrätl för sådana inskränkningar i möjligheten att utnyttja fast egendom, som kan föreskrivas under hänvisning lill allmänna intressen och som inle innebär överförande eller upplåtande av någon rätt till egendomen åt annan. Rådighetsinskränkningar av antytt slag har uppenbarligen inte ansetts innebära ett förfogande likställt med expropriation; de har ju inle överfört någon rätt till annan ulan endasl minskat ägarens eller en sakrättsinnehavares möjligheter atl utnyttja den rätt han alltjämt är bibehållen vid.

Om man mot bakgrund av det här sagda bedömer del föreslagna frisläppandet av fisket med handredskap så må till en början understrykas atl reformen inte har till syfte att tillgodose bevarandet av någol allmänt, till särskilda personer icke knutet intresse, såsom fiskevård eller naturvård. Vidgningen av de fiskeberättigades krets har tvärtom, helt visst med allt fog, förulskickats kunna innebära en viss - men som acceplabel bedömd - påfrestning på fiskbeståndet och naturen. Frisläppandet innebär att en obegränsad krets personer nu som vid 1950 års reform tilläggs en fiskerätt som de hittills icke haft.

I detta sammanhang är det angeläget understryka att allemansrätten aldrig ansetts innefatta rätl till fiske i någon form; delta har också ofta framhållits i den statliga och kommunala informationen till dem som begagnar sig av allemansrätten. Detta motsägs inte av uttalandet i departementspromemorian all de där beskrivna reglerna i fiskerättslagen om frifiske på enskilt vatien är en sorts allemansrätt. Denna rätt har ju tillkommit genom lagregleringen och utgör inte en kodifiering av en tidigare etablerad oskriven allemansrätt. Om man vill beteckna delta frifiske som "allemansrätlsligl" är närmasl en terminologisk fråga. Frifisket har ju tillagts allmänheten och såUllvida utvidgat den rätt som tillkommer allmänheten som bärare av den utav ålder enligt sedvänja gällande allemansrätten. De år 1950 tillkomna reglerna i fiskerättslagen tillgodoser emellertid som förut antytts väsentligen yrkesfiskels och inte allmänhetens intressen och berör f.ö. endast i mindre utsträckning de vatten där nu aktuellt fiske med handredskap företrädesvis skulle komma all bedrivas. Del är sålunda missvisande att påstå att elt frisläppande av fiskei med handredskap endast innebär en utvidgning av allmänhetens rätt lill frifiske inom berörda enskilda fiskevatten.

Prop. 1984/85:107 76

Den nu föreslagna lagstiftningen konfirmerar alltså inle — siisom i viss utsträckning är fallet med naturvårdslagen - någon redan förefintlig rätt för alla och envar, utan tillskapar en sådan rätt. Detta kan inte ske utan alt de hittillsvarande fiskerällsägarnas ensamrätt lill fiske tas ifrån dem. Reformen kan sägas innebära att allmänheten tilldelas ideella andelar i deras fiskerätt, öm en nyttighet, som hittills tillkommit fiskerättsägarna ensamma, i fortsältningen skall delas med andra, måsle detla innebära alt fiskerättsägarna därefter har kvar allenast en förminskad del av nyliighe-ten. Den minskning av fiskerätten som fiskerättsägarna får vidkännas uppvägs inte av atl de också får möjlighel alt fiska med handredskap i andras fiskevatten och naturligtvis än mindre - som dock i promemorian påstås — av att de har kvar en av de nytillkommande fiskerällsägarnas rätt begränsad möjlighet att fiska inom silt eget fiskevatten. För atl den enskilde fiskerättsägaren efler reformens genomförande skulle vara bibehållen vid värdet av sitt hittillsvarande fiske skulle fordras, att man med fog kunde förutsätta att han genom reformen tillfördes rälislig möjlighet all erhålla samma ulbyte av fiskei inom annans fiskevatten son det vilket genom reformen frånhändes honom — något som framstår som verklighetsfrämmande.

Sammanfattningsvis kan hovrätten inle dela den i departementspromemorian uttalade uppfattningen alt frisläppandet av fiske med handredskap inle innebär mer för fiskerällsägarna än en skyldighet att tåla att allmänheten fiskar på deras fiskevatten. Reformen inskränker sig sålunda inle till atl stadga en begränsning i fiskerältsägarens möjlighet att nyttiggöra sig fisket på egel vallan - vad som i annat sammanhang betecknats som en rådig-hetsinskränkning -ulan överför en del av hans fiskerätt till andra fiskande, alltså ettfrånhändande av fiskerätten i viss, låt vara obestämd del.

Hovrätten har i del föregående begagnat yttrycket 'fiskeräii" i dess vedertagna betydelse, innebärande en rättsligt garanlerad möjlighel alt fiska. 1 departementspromemorian knyls resonemangen i olika sammanhang i stället till del fakiiska utbytet av en fiskerätt, vilket självfallel är något heh annat. Såsom i promemorian framhålls kan fiskar i nu förevarande enskilda vatten ej vara föremål för äganderätt förrän de fångats. Det synes då ologiskt och föga bärande att beteckna etl frisläppande av fisket med handredskap som allenast én möjlighet till åderiäining av den enskilde fiskerättsägarens fiskbestånd med understrykande av att fiskerättsägaren har kvar sin fiskerätt. Den föreslagna reformen innebär att den av rättsordningen garanierade möjligheten alt fånga fisk som uppehåller sig i en fastighets fiskevatten omdisponeras från den hittillsvarande fiskerättsägaren lill fördelning mellan andra subjekt.

Av 20§ bör klart framgå att sådant fiske med handredskap, som inte kan bedrivas annat än med hjälp av båt, inte omfattas av rätten lill frifiske. Om - såsom promemorian närmast ger vid handen - avsikten är att varje fiske

Prop. 1984/85:107 77

från båt (både stillaliggande och under gång) skall vara undanlaget, bör självfallet även detta utsägas i lagtexten. Otydlighet i dessa hänseenden kan förutsättas leda till återkommande motsättningar mellan den fiskande allmänheten och den ursprunglige fiskerätlsägaren vid fiskets utövande samt försvårar den offenlliga tillsynen av att frifiskerätlen ej överskrids. Av samma skäl bör i lagtexten anges del antal krokar som en fiskelina högsl får bära för alt kunna anses som handredskap i lagens bemärkelse. - Av paragrafens andra stycke framgår ej - som i promemorian antyds - att förbud mot fiske med handredskap skall kunna ifrågakomma redan vid en beaklansvärd minskning av tillgång på fisk inom ett område, även om den reslerande tillgången inte betraktas som begränsad.

1.15 Linköpings tingsrätt: Helt allmänt delar tingsrätten de synpunkter, som i skilda sammanhang framförts till stöd för att göra handredskapsfiske mer fritt än gällande beslämmelser medger. Alt bereda ett slörre antal människor möjlighet lill handredskapsfiske kan vara av stor betydelse för atl främja fritidsaktiviteter, motion och avkoppling. Emellertid måste en reform ske på sådani sätl att ingreppet inle leder lill ekonomisk skada för dem som redan har fiskerätt. Del synes därför förenat med svårigheier att få en alltigenom tillfredsställande utformning av reformen. Erinras må i detla sammanhang även om alt den reform, som genomfördes 1950 och som innebar all vissa vatien som varil enskilda blev allmänna och att fritidsfisket blev tillåtet i viss utsträckning på enskilt vatten, kom att få verkningar som blev vida större än som förutsattes vid reformens genomförande. De ersättningsfrågor som 1950 års reform gav upphov till blev mycket komplicerade och tog mycket lång Ud alt handlägga. Från många håll har underslrukits alt 1950 års reform förorsakat stora svårigheter och kritiken har t. o. m. gjort gällande att denna reform ledde till förhållanden som i viss mån kan betecknas som kaotiska. Det sisla ersäliningsmälel med anledning av 1950 års reform avgjordes, såsom påpekats i promemorian, så sent som 1977. Erfarenheterna från 1950 års reform manar därför till försiktighet då nu elt nyll steg skall tas för att utvidga möjligheterna lill fritt fiske.

För tingsrätten synes det olyckligl att överiämna lill rättstillämpningen att avgöra frågan hur många krokar som får användas vid handredskapsfiske. Detta torde enklast fastslås i författningstexten.

Sammanfallningsvis har tingsrätten vid sin granskning funnit alt reformförslaget med sin utformning icke synes vara helt förenligl med 2 kap 18 § regeringsformen, att de föreslagna ersättningsreglerna är för vagt utformade, att förslagets ekonomiska konsekvenser för staten är dåligt utredda, att det föreslagna avgiftssystemet i avsaknad av etl fungerande kontrollsystem kan befaras icke fylla avsedd funktion, ati förslagel kommer all

Prop, 1984/85:107 78

medföra stora påfrestningar för fiskeristyrelsen samt fiskenämnder och fastighetsdomstolar som berörs av förslaget samt att reformförslaget i andra avseenden företer väsentliga brister. Mot bakgrunden härav ser sig tingsrätten nödsakad att avstyrka förslagel i dess nuvarande ulformning.

1.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen erinrar om sitt yttrande den 24 mars 1983 till departementschefen inför arbetet med nu föreliggande departementspromemoria.

Riksdagen har hos regeringen begärt förslag till frisläppande för allmänheten av fisket med handredskap uianför södra ostkusten (vartill räknas saltsjön i hela Stockholms län) längs Gotlands kust och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna (bland andra Mälaren). Med anledning av att riksdagen senare vägrat återkalla sin hemställan till regeringen tar inte länsstyrelsen ställning Ull om handredskapsfisket bör släppas fritt eller ej. I stället redovisas konsekvenser av och invändningar mot vissa punkter i utformningen av framlagt förslag till genomförande av riksdagens beslut.

Utredningen har framhållit såväl negativa som positiva effekler av etl fritt handredskapsfiske. Till de positiva bör läggas att ett fritt handredskapsfiske får antas medföra en ökning av det rörliga friluftslivet. Detta ger dels ett bättre underlag för serviceföretag i skärgården dels fler arbetstillfällen inom det mångsyssleri som är ett karaktäristiskt inslag i den bofasta skärgårdsbefolkningens utkomst.

Redan i dag förekommer ett fiske på enskilt vatien utan slöd av fiskerätt. Hur stor ökningen av fiskelrycket bhr vid frisläppt handredskapsfiske är svårt att uppskatta. --- Med nuvarande ordning har fiskerättsinnehavarna rättsligt skydd för sitt fiske. Enligt förslaget får länsstyrelsen, på begäran av innehavare av den enskilda fiskerätten, förbjuda handredskapsfiske i elt område där tillgången på fisk är begränsad. Här liksom i fråga om andra fiskevårdsåtgärder flyttar man sålunda över ansvaret från enskilda till det allmänna vilket är påfrestande i en tid av minskande resurstilldelning till myndigheterna. Länsstyrelsen vill därför framhålla de möjligheter som kan tillskapas att i stället låta detta bli frågor som kan lösas samtidigt med förrättningar om bildande av fiskevårdsområden.

Som länsstyrelsen- påpekat i yttrandet den 24 mars 1983 har slor

tveksamhet inställt sig hos fiskerättshavare till alt nybilda fiskevårdsområden efter riksdagsbeslutet om fritt handredskapsfiske.

Syftet med fiskevårdsområden skall vara atl samordna fiskets bedrivande och fiskevården samt främja fiskerätlsinnehavarnas gemensamma

I intressen. Lagstiftaren har tidigare, bland annat genoni ny lag (1981:533)

om fiskevårdsområden (LOFO) velal påskynda bildande av fiskevårdsområden. Länsstyrelsen noterade i anslutning lill LOFO:s ikraftträdande elt klart större intresse för bildande av fiskevårdsområden. Efler riksdagens principbeslut om fritt handredskapsfiske hösten 1982 har dock endast en ny ansökan om bildande av fiskevårdsområde i länet kommil in.

Prop. 1984/85:107 79

Enligt 24§ FL (ändrad 1981:536) gäller i fråga om tillgodogörande av fiske som är samfällt för flera fasligheter lagen (1973: 1150) om förvaltning av samhälligheter (SFL). Stadgandet äger dock ej tillämpning på fiske som ingår i fiskevårdsområde. Övergångsbestämmelsen lill 1981 års ändring av 24 § FL innebär dock att äldre bestämmelser skall gälla lill dess fiskevårdsområde bildats eller föreningsförvaltning enligt SFL anordnats, dock längst lill uigången av år 1990. Följdändring måste enligt länsstyrelsens mening göras av 24 § FL i samband med införande av fritt handredskapsfiske. I annal fall kan efter år 1990 den orimliga konsekvensen uppslå att allmänheten får fiska på samfällda fiskevatten men inte fiskerättsägarna själva.

Utredningen bedömer atl det inte behöver bli några skador från naturvårdssynpunkt till följd av att handredskapsfisket släpps fritt men pekar dock på behov av bällre lillsyn och informalion om befinlliga skyddsområden. Länsstyrelsen instämmer i atl detta kanske kan vara riktigt i många fall. I Stockholms skärgård är dock förhållandena speciella. Enligt utredningen ger emellertid naturvårdslagen tillräckliga möjligheter atl tillgodose naturvårdens intressen. Länsstyrelsen instämmer i att della i och för sig är riktigt men att det skulle medföra ett administrativt betungande arbete att - objekt för objekt - utfärda nya förordnanden. I en tid då statsmakterna ständigt framför kravet på förenklade förfaranden bör, enligt länsstyrelsens mening, i stället generella undantag inarbetas i lagen på sätt länsstyrelsen lidigare anfört.

H7 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen har i yUrande över 1973 års fiskevaltensutrednings betänkande Fiska på fritid (SOU 1978:75) tillstyrkt att handredskapsfisket släpps fritt i Mälaren i enlighet med utredningens förslag. Länsstyrelsen lämnade också utan erinran ulredningens förslag atl samma slags fiske före uigången av 1985 skall upplåtas ål allmänheten längs södra ostkusten - för länels vidkommande omfallande Östhammars kommun. Länsstyrelsen vidhåller denna sin inställning och tillstyrker därför att handredskapsfisket släpps frilt i den omfattning som föreslagits i promemorian.

1.18 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Det fria handredskapsfisket kommer sannolikt alt medföra atl fiskei sprids till öar som nu är relativt orörda, särskilt under den lidigare delen av fåglarnas häckningstid. Del torde i praktiken vara omöjligt alt ersätta detta passiva skydd genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Det har redan blivit svårare atl skydda även myckel känsliga häckningsöar och stränder. 1 samband med atl länsstyrelsen föreslagit en revidering och modernisering av fågelskyddel vid Östersjökusten (bl. a. med syfte atl uppnå likformighet med angränsande län) har nämligen vissa remissinstanser anfört som elt argument mot skyddet av vissa öar med känslig fauna all ell sådani skydd skulle hindra del

Prop. 1984/85:107 80

aviserade fria fiskei vid dessa öar. Därför bör det i lagen om rätt till fiske -i likhet med vad som stadgas i skogsvårdslagen belräffande skogsbruket och i lagen om skötsel av jordbruksmark - intas en generell regel om att man vid utövande av alla former av fiske skall ta hänsyn till naturvårdens och andra allmänna intressen. Denna regel bör också kompletteras med föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas lill naturvården.

Länsstyrelsen tillstyrker i övrigt förslaget.

Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Södermanlands län (Lundin, Hol-
mestig, Blomquist, Cronholm och Lindqvist) reserverar sig och ansluter
sig till ett yttrande av Södermanlands läns fiskevattenägareförbund: Enligt
förbundets mening är förslaget hell oacceptabelt ur fiskevallenägares syn
punkt. Ett fiskevatten har betydande värde oavsett om det ulnytUas eller
inte på motsvarande sätt som t.ex. skogens värde är oberoende av om
uttag sker regelbundet eller med många års mellanrum. En inskränkning i
fiskevattenägarnas utnyttjande som förslagel innebär är av expropriativ
karaktär.--- Vi anser alt förslaget från Sveriges fiskevattenägareför
bund, LRF m. fl. (om fiskevårdsområden) är lill fördel inle bara för fiske
vattenägarna som i detta alternativ behåller sin fiskeräii helt ul, utan också
för fritidsfiskarna som har möjlighet atl köpa både lokala kort inom fiske
vårdsområdena lill relativt lågl pris och regionala kort t.ex. länsfiskekort
som i dag för Södermanlands län kostar 70 kr.

Förslagel i departementspromemorian innebär all alla - även den som fiskar lokalt och kanske bara har tillgång lill roddbåt, måsle lösa ett rikskort för 50—100kr. Den väsentliga-skillnaden är emellertid om vi här bortser från äganderättsfrågan atl enligt deparlementsförslaget blir fisket i stort sett oreglerat medan del i fiskevårdsområden dels går att ta hänsyn till olika intressen främst yrkesfiskets dels blir möjligt bedriva en lokalt anpassad fiskevård till fördel för såväl yrkes-, binärings- som fritidsfiskare.

1.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län:------------- Riksdagen har fattat

elt principbeslut att införa etl fritt handredskapsfiske i de aktuella vattnen. I promemorian behandlas därför inle frågan huruvida ell sådant frisläppande bör ske eller inte. Promemorian innehåller endast förslag på lagregler, främst i ersättningsfrågorna, för att genomföra ifrågavarande åtgärder. Länsstyrelsen går på grund härav i sitt yttrande endasl in på de förslag lill lagregler som promemorian behandlar.

Frisläppandet bygger enligt promemorian på tanken alt fiskbestånden i de aktuella vattnen räcker till för handredskapsfiske åt alla som är intresserade av fritidsfiske och att ett sådant fiske ulan större olägenheter kan bedrivas jämsides med det kustbundna yrkesfisket. 1 promemorian föreslås ändringar i lagen om rätt till fiske vilka möjliggör ett skydd mot det s.k. frifisket för bl.a. yrkesfiske med fasta redskap och nät. I övrigl

Prop. 1984/85:107 81

bedömer man i promemorian att redan föreliggande möjligheter alt meddela lokala beslämmelser om fisket är tillräckliga för att motverka eventuella ölägenheter av etl frisläppande. Naturvårdsverket bedömer enligt promemorian också att gällande naturvårdslag ger möjlighel alt tillvarata naturvårdens intressen i samband med frisläppandet.

Åven länsstyrelsen finner alt nu föreslagna och redan gällande regler i lagen om rätt lill fiske och naturvårdslagen bör ge möjligheter att motverka ev. ölägenheter av reformen beträffande fiske- och naturvårdsintressena.

Dock bör man överväga alt i lagen om rätt till fiske införa en skyddszon vid fiskodlingar.

I fråga om avgränsningen av vad som utgör handredskapsfiske kan del ifrågasättas om del inte redan i lagtexten närmare bör belysas hur gränsen går beträffande bl. a. trollingfiske och fiske med drag efter bål.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Östergötlands län (Strindberg, Pettersson, Nilsson, Holm, Lennstam och Biörsmark) reserverar sig och anför: Vi vill erinra om atl riksdagen ej fattat slutligt beslut i ifrågavarande ärende på sätl som anförs i yttrandet.

Riksdagen biföll i december 1982 motion 1981/82:1916 att riksdagen beslular atl hos regeringen begära förslag lill frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket utefter södra ostkusten, längs Gollands kuster och Blekinge sydkust samt i de stora sjöarna Vänerna, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön. Med anledning av att riksdagen enbart beställt förslag i ärendel borde enligt vår mening länsstyrelsen i sitt yttrande också behandlat själva sakfrågan. Elt bra underlag för denna behandling har lämnats av remissinstanserna. Vi vill även peka på all utöver de goda möjligheter som redan finns för fritidsfisket så är inlressel stort för alt ytterligare förbättra dem genom bildande av slörre fiskevårdsområden, där fiskekort kunde säljas lill allmänheten. Vad beträffar promemorians formella utgångspunkter för frisläppandet får vi erinra om all rätten lill fiske ej har stöd i allemansrätten. Rätt lill fiske måste juridiskt sell jämställas med rätl atl tillgodogöra sig naturalster. Upplåtelse av fiske på enskilt vatien sker i enlighel med regler r 7 kap. jordabalken, det vill säga uUfrån allmänna bestämmelser om nyttjanderätt och servitul. Del är därför enligt vår mening felaktigt alt med stöd av naturvårdslagen såväl motivera införandet av fritt fiske som reglera ersättningsfrågorna till följd av nämnda reform. Ersättningsfrågorna till följd av ett frisläppande av handredskapsfiske måste i konsekvens med nämnda nyttjanderältsprinciper regleras i enlighet med för det området gällande rätt. Den föreslagna rätlen till avkastning från annans egendom saknar enligt vår mening motstycke i svensk rättshistoria. Med hänvisning Ull ovanstående anser vi atl promemorians förslag bör avvisas.

1.20 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Under förutsättning alt (länsstyrelsens) synpunkter beaktas, har länsstyrelsen intet atl erinra mot all en

reform rörande fritt handredskapsfiske förverkligas. 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 82

1.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Inledningsvis vill länsstyrelsen erinra om det yttrande som styrelsen avgivit till regeringen 1979-05-28 med anledning av fiskevaUensutredningens belänkande "Fiska på fritid" (SOU 1978:75) samt 1983-03-31 avgivna synpunkter på eventuella åtgärder i samband med frisläppande av handredskapsfiskel inom vissa angivna områden. Ingenting har inträffat under lidsperioden som rubbat den mening en enhällig lekmannastyrelse gav ullryck för redan 1979, nämligen atl avstyrka ell frilt handredskapsfiske.

Till skillnad från 1978 års ovannämnda förslag, där i princip alla rörliga redskap omfattades, avser del nu föreliggande förslaget att enbart fiskeredskap som kan föras från hand och beslår av lina med en eller elt mindre antal krokar skall omfattas av frifiskebestämmelserna. Länsstyrelsen, som noterat inskränkningen med stor tillfredsställelse, tillstyrker utformningen av förslaget i denna del.

Riksdagen har emellertid fattat principbeslut om all handredskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten på enskill vatten vid södra ostkusten, längs Gotlands kust och Blekinges sydkust samt i de större sjöarna.

Länsstyrelsen finner del också angeläget atl fritidsfiskarena i landel får tillgång lill goda fiskevatten, eftersom inle minst rekreationspoliiiska skäl talar härför. Della får dock inte leda lill oönskade inskränkningar i ägande-rätlen av en fastighet och därmed sammanhängande minskning av möjligheterna alt ekonomiskt utnyttja del av faslighet som består av vattenområde. Fiskerinäringen som sådan är av primär betydelse för exempelvis Kalmar läns skärgård, eflersom ell omfatlande yrkes- och binäringsfiske bedrivs i s. k. skärgårdsföretag. De myckel begränsade möjligheterna lill alternativa sysselsättningar i denna lyp av områden medför all fiskei ulgör en viklig del av skärgårdsbornas utkomst och i själva verkel är av avgörande betydelse för skärgårdsområdenas ulveckling.

I 20a§ andra stycket anges all fritt handredskapsfiske skall av länsstyrelsen kunna förbjudas inom område där tillgängen på fisk är begränsad. Länsstyrelsen, som finner bestämmelsen synnerligen angelägen och väsentlig speciellt från fiskevårdssynpunkt, tillstyrker förslagel.

Utländsk medborgare, som varil bosatt i Sverige sedan minst två år, skall enligt förslagel vara jämställd med svensk medborgare vad avser frifiske. Bestämmelsen harmonierar med andra bestämmelser inom "utlänningslagstiftningen" exempelvis inskränkningslagarna (utländska förvärv av fast egendom resp. svenska företag). Länsstyrelsen lillslyrker förslaget.

Såsom anges i promemorian är avsikten med ändringen i 22 § främst atl förhindra skador på yrkesfiskarenas redskap men även skador av ekonomisk natur avses. För att understödja yrkesfiskels intressen föreslås därför att motsvarande bestämmelse utvidgas till alt avse inle bara fasla redskap utan även fiske med nät och andra röriiga, yrkesmässiga redskap utövat med slöd av enskild fiskerätt. Som länsstyrelsen tidigare anfört brottas

Prop. 1984/85:107 83

yrkesfisket med betydande ekonomiska svårigheier. Ingrepp som kan försämra möjligheterna härvidlag är oacceptabla. En levande skärgård är helt beroende av eU någodunda lönsamt yrkesfiske och binäringsfiske. Länsstyrelsen anser därför såsom både realistiskt och skäligt, atl vissa vattenområden, vilka bedöms som särskilt viktiga för yrkes- och binäringsfisket, helt avlyses från fritt handredskapsfiske. Förslag om den geografiska avgränsningen bör utarbetas av respeklive fiskenämnd.

Avslutningsvis vill länsstyrelsen understryka vikten av all en slagkraftig information sker Ull allmänheten via massmedia, berörda myndigheter, fiskets organisationer m. fl. angående reglerna för frifiske, om skyddszoner och föreskrifier rörande fasta redskap samt vid yngelplalser och reproduktionsområden.

Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kalmar län (Andersson, Eriksson,
Fusl, Jonsson, Kronblad, Schultz och Hjelmberg) reserverar sig och anför:
---- Vi uttalar tillfredsställelse med förslaget som innebär bättre likstäl
lighet med landel i sin helhet. Samtidigt konstaterar vi atl de regler m.m.
som förslaget innehåller, när del gäller ersättning till innehavare av enskild
fiskerätt och all länsstyrelsen skall kunna ges möjligheter all förbjuda
handredskapsfiske där lillgångar till fisk är begränsad, är av stor betydelse.
Lagförslaget angående utlänningars fiskerätt 21 § anser vi icke överens
stämmer med de regler och praxis som tillämpas samtidigt som det kan
anses nära nog omöjligt alt kontrollera lagparagrafens tillämpning. Vi
anser att lagparagrafen bör ulgå.

1.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: 1 sitt yttrande den 18juni 1979 över fiskevaUensutredningens betänkande Fiska på friUd motsatte sig länsstyrelsen att handredskapsfiskel släpps fritt. Denna länsstyrelsens grundinställning kvarstår oförändrad. Länsstyrelsen anser alltså atl handredskapsfiskel längs Gollands kuster skall förbehållas fiskerättsinnehavarna. Emellertid uppfattar länsstyrelsen riksdagens uppdrag lill regeringen, alt utarbeta ett förslag till frisläppande av handredskapsfiskel utanför bl. a. Gotland, som elt sluUigl ställningstagande i frågan.

Enligt länsstyrelsen bör alll återstående rörligt fiske längs Gotlands kust släppas fritt. 1 annat fall kommer vid sidan av fritt nätfiske och fritt handredskapsfiske atl kvarstå vissa rörliga fiskerätt, som, tillsammans med fisket med fasta redskap, är förbehållna fiskerättsägaren. Detta medför alt man, förutom att del medför belydande svårigheier ur konlrollsyn-punkl, riskerar alt få föra särskilda inlösensförhandlingar för delta fiske om det visar sig atl den rådande ordningen är ohanterlig. Om allt återstående rörligt fiske släpps fritt kan inlösenfrågorna klaras ul en gång för alla.

Vid sidan av enskild fiskerällsägare bör även fiskenämnden ges rätt att

Prop. 1984/85:107 84

hos länsstyrelsen göra framställning om temporärt fiskeförbud i vissa fiskevatten. Risken för att enskilda fiskerättsinnehavare försummar sina vallen kan inle helt uteslutas.

1.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: 1 föreliggande promemoria med

åtföljande författningsförslag har enligt länsstyrelsens uppfattning anvisais tillräckliga möjligheter alt utfärda anpassade föreskrifter om i något fall riksdagsbeslutet skulle leda lill oacceptabla konsekvenser för lokala fiskbestånd/reproduktionslokaler eller för sädant fiske som bedrivs i försörj-ningssyfte. Länsstyrelsen delar vidare den i promemorian framförda uppfattningen alt naturvårdslagen ger tillräckliga möjligheter att tillgodose naturvårdens intressen i samband med ett frisläppande av handredskapsfiskel.

Länsstyrelsen har tidigare i olika sammanhang understukii att fiskevårdsområde är det effektivaste och för samhällel billigaste instrumentet all samiidigi erhålla både en ändamålsenlig och aktiv fiskevård samt en ökad tillgång för allmänheten till goda fritidsfiskemöjligheier. Vid tillkomsten 1981 av den nya lagen om fiskevårdsområden inleddes pä fiskenämnderna och lokalt i olika kustområden etl arbele i syfte atl tillskapa nya fiskevårdsområden. Del är viktigt atl della arbele nu inle störs eller uppfattas som onödigt till följd av beslutet om frisläppande av handredskapsfiskel. Redan i dagsläget uppfattas av berörda rättsägare arbetet med att bilda ell fiskevårdsområde ofta som besvärligt och förtärandet som dyrbart. Mot den bakgrunden är det naturligtvis till fördel att en del av de medel som

inflyler genom---- fiskevårdsavgiften används som bidrag ull bildande

av fiskevårdsområden. Enligt länsstyrelsens uppfallning är deiia emellertid inte nog för alt inlressel alt bilda och arbela i fiskevårdsområden skall kvarstå och helsl öka. Till följd härav föreslår länsstyrelsen att formerna för bildande av fiskevårdsområden ses över i syfte atl åstadkomma ell förenklat förfarande. Vidare kunde övervägas att även låla represenlanter för olika kategorier fiskande ingå i fiskevårdsområde. Bakom detta förslag ligger grundtanken att fiskevården tjänar på att bedrivas i organiserad form under samverkan av samtliga av fisket och vattenområdet berörda intressen.

För atl främja bildandet av fiskevårdsområde föreslår länsstyrelsen därulöver rätl för fiskevårdsområde alt efter fiskenämndens medgivande uttaga särskild - låg - avgifl för fiske inom ifrågavarande område. Som bevis för betalning av avgiften erhålls etl fiskekorl som av prakliska skäl skall kunna köpas även på turistbyråer och liknande. Della förslag skulle enligt länsstyrelsens mening vara Ull fördel för fiskevårdsområdena genom alt det lokala intresset för dessa skulle förslärkas. Frilidsfiskaren skulle vinna på att få fiska i vatten där service- och fiskevårdsåtgärder utförda av fiskevårdsområdet väsentligen torde öka förutsättningarna för ell attraktivt fiske. Om däremot fiskerättsinnehavarna inte bildar fiskevårdsområde

Prop. 1984/85:107 85

så är handredskapsfisket fritt mot lösande endast av frifiskekort enligt promemorians förslag. Länsstyrelsen vill i sammanhanget understryka att så stora fiskevårdsområden som möjligl bör eftersträvas och dessutom bör samarbete fiskevårdsområdena emellan uppmuntras.

Beträffande utländska turister och andra besökande utlänningar anser länsstyrelsen att dessa bör ges samma rätt som svenska medborgare till handredskapsfiske i kustområdena. Länsstyrelsen föreslår därför att i 27!) fiskeriförordningen görs hänvisning även till den föreslagna 20a S lagen om rätt lill fiske.

1.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det torde inte föreligga någon oenighet om all ell frisläppande av handredskapsfisket har ett myckel stort värde från rekreationssynpunkt. Under förutsättning att tillräckliga garantier erhålls för atl framför alll del kustbundna yrkesfisket, bl.a. det i Vänern. kan bedrivas i samma utsträckning som lidigare. har länsstyrelsen inte någol all erinra mot förslaget till fritt handredskapsfiske.

Del finns i dag beslämmelser som gör det möjligt atl förebygga att fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan sådan rätt. Promemorian innehåller nu det förslaget att detla skydd även skall omfatta fiske med nät. Enligt länsstyrelsens mening bör molsvarande skydd tillskapas även för fiskodlingars kassar och övriga redskap.

Promemorian anger all några skador från naturvårdssynpunkt lill följd av all handredskapsfiskel släpps fritt inte behöver befaras. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Genom att naturvårdslagen ges etl generellt företräde framför de fiskerätlsliga bestämmelserna finns under alla förhållanden möjligheten all gripa in med skyddsåtgärder. Likaså är del angeläget alt möjligheter införs att förbjuda fritt fiske inom område där ulfiskning kan befaras. Från markägarhåll har i detta sammanhang framförts oro för alt deras marker kan bli så livligt frekventerade att de på grund härav kan drabbas av skador. Del kan finnas fog för en sådan oro. Enligt länsstyrelsen bör därför övervägas om inte markägarna skall kunna erhålla kompensation för sådana situationer. Della bör kunna ske genom all rälten atl kräva ersättning för intrång i pågående användning av den enskilda fiske-rätlen också skall omfalla skador av denna typ.

Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Älvsborgs län (Kerstin Andersson. Ulla Carisson, Gustafsson. Jinnegård. Johansson. Josefson och Weng-holm) reserverar sig och anför au frågan om vidgade möjligheier för fiske åt allmänheten bör kunna lösas genom bildande av fler fiskevårdsområden.

L25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Som framgår av promemorian har riksdagen fallal ell principbeslut om alt handredskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten på enskilt vatten vid södra ostkusten, längs Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i de fem stora sjöarna. Länsstyrelsen

Prop. 1984/85:107 86

begränsar därför yttrandet till de frågor som rör själva genomförandel av reformen.

Länsstyrelsen har svårt att generelll uttala sig om vilka konsekvenser som reformen kan få för fiskerätlshavarna och för fiskbeståndet. Vad gäller Skaraborgs län finns emellertid skäl att anta att reformen inte kommer att medföra några större olägenheter i dessa avseenden. Elt fritt handredskapsfiske i Vänern och Vättern torde inte innebära några störningar för yrkesfisket av betydelse. Som anges i promemorian är slora delar av Vätterns strandområden ointressanta för handredskapsfiske. Motsvarande gäller också till vissa delar Vänerstranden där den är vassbe-vuxen och långgrund. Härtill kommer att handredskapsfisket huvudsakligen är inriktat på arter som inte är av förstahandsinlresse för det yrkesmässiga fisket.

Det är värdefullt att fiske med utter ej omfattas av förslaget. Enligt länsstyrelsens uppfatlning kan del av fiskevårdsskäl bli aktuellt att reglera fiskei med nät och utter i Vänern under de närmaste åren. Fisket med nät har begränsats i Hjälmaren och Vättern på senare år lill förmån för yrkesfisket.

I sammanhanget vill länsstyrelsen emellertid påpeka att det är angeläget atl samhällel ökar sina insatser i syfte att stimulera bildande av fiskevårdsområden. Insatserna bör också avse beslåndsfrämjande åtgärder. Några fiskevårdsområden finns ännu inte i Vänern och Vättern. Enligt länsstyrelsens uppfattning är del motiverat att staten belalar förrättningskostnaderna för bildande av fiskevärdsområden i dessa sjöar.

Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att man är observant på all ell frisläppande av handredskapsfiskel kan medföra vissa problem. Trycket på attraktiva stränder kan öka markant med ett utnyttjande av mark och enskilda vägar mer än vad allemansrätten anses lillåla. Detta kan skapa konflikter mellan markägarna och de fiskande. Problemen fär emellertid inle förstoras utan bör i många fall kunna lösas genom t. ex. anläggande av parkeringsplatser, ökad vägvisning och skyltning m. m.

1.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: Efterfrågan på fritt handredskapsfiske i Vänern får anses väl tillgodosedd. Karlstads, Hammarö och Grums kommuner upplåter redan nu sina vallen till den fiskande allmänheten ulan avgifl för handredskapsfiske. Kristinehamns och Säffle kommuner har utan ersättning upplåtit sina vatten till fiskeföreningar under förulsättning att dessa bereder allmänheten möjligheter till handredskapsfiske i kommunens vatten. För administration av kommunens vatten las en niindre avgift ul för handredskapsfiske. I övriga delar av Vänern har med några få undantag sedan länge rått en sedvanerätt som låtit allmänheten fiska frilt med handredskap i enskilt vatten. Inom belydande delar av Vänern är tillgång till båt en förutsättning för fiske på grund av att vegetationen omöjliggör fiske med handredskap från stranden. Enligt länsstyrelsens

Prop. 1984/85:107 87

mening medför därför ett fritt handredskapsfiske i enskill vatten i Vänern inom Värmlands län inte någon nämnviird förändring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske.

1.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Riksdagen har. med hänsyn tagen
till allmänna rekreationspoliiiska motiv fattat principbeslut om att hand
redskapsfisket skall släppas fritt för allmänheten längs Gotlands kuster och
Blekinges sydkust, samt i sjöarna Vänern. Vättern. Hjälmaren. Mälaren
och Storsjön och därvid uppdragit åt regeringen att utarbeta förslag därom.
Beslutet innebär att reformen skall utformas så att den - såvitt möjligt -
inte är till nackdel för vare sig allmiinna eller enskilda intressen. Länssty
relsen förordar att reformen genomförs.

1 utredningsförslaget anförs all pågående frifiske på allmänl och enskilt vatten utgör en sorts allemansrätl. Detta betraktelsesätt skulle i viss mån stödjas av atl fisken lika litet som vilda djur anses vara föremål för särskild äganderätt innan den är fångad. Även det föreliggande förslaget motiveras av allemansrättens intresse. Enligt länsstyrelsens mening är utredningens lolkning inle tillräckligt klarläggande. Allemansrätt vilar huvudsakligen på sedvanerätlens grund och syftar lill alt göra naturen tillgänglig för alla ulan att fastighetsägares eller nyttjanderättshavares intressen kränkes.

Fyra av ledamöterna i länsstyrelsen i Västmanlands län (Andersson, Larsson. Gerd Axelson-Onsten och Ågers) reserverar sig och anför: 1 länsstyrelsens yttrande förordas alt reformen med "Frilt handredskapsfiske" genomförs. Undertecknade delar inte den uppfattningen utan anser all reformen ej skall genomföras. Förslaget berör Västmanlands län i sjöarna Mälaren och Hjälmaren. De förhållanden som nu råder i dessa sjöar ger ej anledning lill en sådan reform som här är fråga om. Riksdagens beställning av förslag lill frilt handredskapsfiske rycker enligt värt förmenande undan incitamentet för fortsatt fiskevårdsområdesbildning. Genom att inrätta fiskevårdsområden skapas helt andra förutsättningar för elt lokalt ansvarslagande och en god fiskevård, än vad som skulle bli fallet i ett totalt frisläppande av handredskapsfisket.

1.29 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Fritidsfisket har stor betydelse

för människorna i gemen och är en fritidsaktivitet som utövas av många.
Från flera synpunkler är del en ulomordentlig form av sysselsättning som
ger mycket positivt. Enligt länsstyrelsens mening finns del skäl för samhäl
let att på etl aktivt sätt verka för alt de fiskeintresserade får tillgång till
fiskevatten. Riksdagsmajoriteten har bedömt atl etl frisläppande av hand
redskapsfisket skulle innebära en sådan åtgärd som leder till en väsentlig
förbättring av allmänhetens möjligheter atl utöva fiske. Länsstyrelsen
finner riksdagens uppsatta mål vällovligt och allmänna rekreationspoliiiska
motiv lalar för förslagel. Det förslag som arbetats fram har emellertid
------ rönl stark kritik från de hörda organens sida och del är mol bak-

Prop. 1984/85:107 88

grund av vad som framkommit tveksamt om elt genomförande i verklighe-ten kommer att leda till avsett och önskat resultat. Länsstyrelsen bedömer del således som tveksamt om ett fritt handredskapsfiske i Storsjön skulle leda lill elt kvalitativt bättre fiske och vara lill gagn för den enskilde fiskaren. Samtidigt måste länsstyrelsen medge alt det ställer sig svårt att utforma elt förslag till lösning enligt riksdagens viljeinriktning som kan tillfredsställa samtliga berörda intressenter. En lösning som skulle passa bra för Storsjön vore atl tillskapa fiskevårdsområden med stadgar innehållande skyldighet alt upplåta fiskevatten till allmänheten för handredskapsfiske.

1.30 Friluftsfrämjandet: Fritidsfiske är en naturupplevelse och aktivitet

som kan utövas årel runt av alla åldrar.------------------ Friluftsfrämjandet

instämmer-- hell i vad som framförs i belänkandet.

1.31--------------------------- Landsorganisationen i Sverige: LO anser att förslagen om alt

utöka frifisket och motiven för detta är en viklig åtgärd för att komma närmare de fritids/rekreationspoliliska mäl som rgeringen beslutade om 1975. De stämmer också väl överens med de krav som ställs i LO:s fritidsuiredning om en vidgad allemansrätt genom l.ex. en friare tillgång till fiskerätt. LO tillstyrker således förslagen.

1.32 Landstingsförbundet: Riksdagens principbeslut att släppa handredskapsfisket fritt för allmänheten längs återstående kustområden och i de stora sjöarna grundas på fritidsfiskets slora betydelse för många människor. Landstingsförbundets slyrelse har tidigare med samma motiv i yttrandet över betänkandet (SOU 1978:75) Fiska på frilid tillstyrkt förslaget om alt släppa handredskapsfiskel frilt.

1.33 Lantbrukarnas riksförbund: Påståendet i promemorian (sid 16) alt riksdagen fattat ett principbeslut om att handredskapsfisket skall släppas fritt inom angivna områden är inle riktigt. Riksdagens beslut innebär bifall till motion nr 1981/82: 1916, nämligen "Att riksdagen beslutar all hos regeringen begära förslag lill frisläppande för allmänheten av handredskapsfisket utefter södra ostkusten och i de stora sjöarna". Denna begäran om ett förslag från regeringen kan inle enligt förbundens uppfatlning tolkas som ett principbeslut om att handredskapsfiskel skall släppas fritt.

1 samband med alt promemorian utarbetades inom departementet har förbunden vid flera tillfällen deltagit i överiäggningar om hur frågan bäst skulle lösas. Förbunden har därvid framlagt förslag till lösning. Detla förslag har biträtts av östkustfiskarna genom sin organisation Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund (SOC) och av Skärgårdens Intresseföreningars Kontakiorganisation (SlKÖ). Förslaget innebär all allmänhetens tillgång till fiskemöjligheter bör tillgodoses genom bildandet av fiskevårds-

Prop. 1984/85:107 89

områden, som skall upplåta möjligheter till fiske med handredskap genom försäljning av fiskekort. Förslagel innebär dessulom atl upplåtelserna samordnas i större kortområden, exempelvis läns- och sjövis. Genom förslaget tillskapas förvaltningsorgan som kan handha tillsyn och fiskevård. Som en ytteriigare positiv effekt av områdesbildningen fäs möjlighet att reglera även andra "svåra" fiskefrågor, exempelvis det kustnära laxfisket.

Förbunden motsätter sig bestämt förslagel om ett frisläppande av handredskapsfisket på de skäl som angivits i skrivelsen. Frågan bör i slället lösas i överensstämmelse med det av förbunden m.fl. framlagda förslaget.

Den s.k. allemansrätten innefattar inte rätt lill fiske i enskilt vatien. Rätten till fiske i sådant vatten tillkommer fastighetsägaren. I promemorian hävdas att del fria fiske som är tillåtet i allmänl vatien skulle vara alt beteckna som en sorts allemansrätt. Detla är möjligen tänkbart om med allemansrätt endast avses en allmänheten tillkommande nyttjanderätt, dvs. en beskrivning av ordets betydelse. Avses däremol den sedvanerätt som betecknas som allemansrätt är påståendet felakUgt. Historiskt saknas allt slöd för att hävda atl fiske ingår i denna sedvanerätt. Fisket har av ålder ansetts utgöra en viktig binäring till lantbruket, något som bl. a. lett till en särbehandling av rättigheten i fråga. Upplåtelser av fiskerätt har godlagits som servitul och det har förekommit och förekommer alltjämt alt fiskerätt är registrerad som särskild fastighet.

Rätten att fiska kan juridiskt sett beskrivas som en rätt alt tillgodogöra sig en fastighets naturalster. Rällen är således att hänföra till sådan rätt som avses i 7 kap. jordabalken. Såvitt fråga är om fiske i enskilt vatten kan annan än faslighelsägare förvärva sådan rätt genom nyttjanderätts- eller möjligen servitutsupplåtelse. Släpps fiskei fritt innebär del följaktligen alt allmänheten erhåller en nytljanderält inom annan tillhörig fasl egendom. I sammanhanget skall understrykas att nyttjanderätlen inte är vederlagsfri enligt promemorieförslaget, dock atl ersättningen skall lillfalla annan än fastighetsägaren. Genom nyttjanderätlens tillskapande sker elt ingrepp i fastighetsägarens i dag tillkommande äganderättssfär. Enligi förbundens mening är det följaktligen fråga om ell expropriativt ingrepp. Alt fastighetsägare ej förlorar rätten att själv fiska ändrar inle bedömningen. Förhållandet medför endast att den exproprierade nyttjanderätlen är alt beteckna som partiell.

Under senare år har förbunden konstaterat atl fastighetsägares befogenheler alltmer begränsas. Inte sällan utnyttjas härvid den lagstiftningstekniken all en viss åigärd generellt förbjuds samtidigt som det anges att lillslånd lill åtgärden skall lämnas nära nog alla fastighetsägare. Förbunden drar den slutsatsen att lagstiftningstekniken i fråga mänga gånger kommit till utnyttjande just för atl begränsa fastighetsägares rätt till ersättning. Förfarandet har förstärkt svårigheten all dra en bestämd gräns mellan vad som rätteligen utgör tvångsavhändelser och rådighetsinskränkningar i all-

Prop. 1984/85:107 90

mänt intresse. Det skall dock observeras alt hittills tillkomna lagar närmasl förbjudit fastighetsägare att vildla viss åtgärd. Föreliggande förslag lill frilt handredskapsfiske har däremol lill syfte att tillskapa en rätt för annan än fastighetsägare atl utnyttja den fasta egendomen. Som framhålls i promemorian finns det ett grundlagsenligl skydd mol att enskild medborgare berövas egendom utan ersättning. Liknande skydd uppställs i den s.k. Europakonventionen. Förbunden kan inte finna annal än att i promemorian upptagna allmänna överväganden och lagmotiv har till syfte att leda fram till en lagstiftning av sådan art att rällen till inlrångsersältning går föriorad för fastighetsägare i allmänhet. Vald lagstiftningsteknik utgör således ej endast etl medel för atl uppnå ett visst mål ulan ulgör snarare ell mål i sig. Lagen skall konstrueras på sådant sätt alt ersällning ej utgår samtidigt som en kollision med grundlagen undviks. Åven om arbetet tekniskt sett möjligen kan anses ha lyckats måste enligt förbundens mening syftet bakom vald lagstiftningsteknik tillsammans med lagförslagets reella innebörd medföra att promemorieförslaget står i slrid med såväl grundlag som inlernaiionella konventioner om skydd för äganderätten.

Påståendet att någon parallell inle kan dras med 1950 års fiäkerältsliga lagstiftning är enligt förbundens mening inle rikligt. Överföring av enskill vatten till allmänl vatten enligt 1950 års lag är i slort endasl av marginell omfattning. Den betydelsefulla delen av lagstiftningen bestod i att frifiske infördes i, både före och efler lagstiftningen, enskilt fiskevatten. Som exempel kan nämnas allmänhetens räll till fiske med strömmingsskötar och sillgarn på enskill vatten där djupet överstiger 6 m.

För sistnämnda intrång utgick full ersättning enligt 1950 års lag. Enligt förbundens uppfattning kan det inle vara någon skillnad mellan nämnda fiske och ett fritt handredskapsfiske. Uppenbart är all ersällningsprinci-perna bör vara desamma vid likartade ianspråktaganden.

Sammanfattningsvis anser förbunden således, mot bakgrund av vad som anförts, att förslaget inte kan ligga till grund för lagstiftning. Ytterligare kommentarer lill promemorian synes därför egenlligen opåkallade.

För den händelse regeringen likväl skulle anse del möjligl all genomföra föreslagen lagsliflning vill förbunden ändå redovisa några närmast tekniska synpunkler.

Det är av stor vikt att handredskapsfisket tydligt avgränsas mot annat fiske. Den beskrivning av vad som är att hänföra till handredskap medför lolkningssvårigheter. För undvikande därav bör det klart utsägas alt bl.a. dragrodd, utter- och trollingfiske inle omfattas av reformen.

Ett fritt handredskapsfiske kommer att medföra ett väsentligt intrång och inkomstbortfall för fiskerättsägarna. Delta gäller ocksä del yrkesfiske som är knutet till enskild fiskerätt. Förbunden anser det inte möjligt atl med ökad fiskevård eliminera effekterna av det större fisketryck på attraktiva fiskslag (gädda, gös och öring) som blir en följd av elt fritt handredskapsfiske. Det yrkesfiske som är inriktat på dessa fiskslag kommer att få

Prop. 1984/85:107 91

vidkännas en försämrad avkastning (se värdering utförd av SOC, som bifogats skrivelse till departementet den 4 maj 1983).

Som framhålles i promemorian är det av stor vikt att fisket med fasta och rörliga redskap skyddas genom särskilda fredningszoner kring redskapen. Detta gäller inte minst de röriiga fiskeredskapen, exempelvis nät. Dessa är extremt störningskänsliga och kan vållas betydande skador genom ett oförsiktigt drag- eller pimpelfiske.

Förslaget atl vissa områden med begränsad tillgång på fisk av visst slag bör kunna på framställning av fiskeräUsägare undantas från handredskapsfiske framstår som välgrundat. Förutsättning härför är dock enligt förbundens mening alt della klart utsågs i lagen.

Möjligheterna att freda viktiga lek- och reproduklionsområden bedöms goda. Del fredningsbehov som kan bli en följd av ell fritt handredskapsfiske kan sannolikt tillgodoses genom beslämmelser utfärdade av fiskeristyrelsen eller länsstyrelse. Del är dock viktigt att notera all det i dag finns betydande områden som är fredade genom frivilliga beslut inom befintliga kortfiskeområden. Möjlighet atl även fortsättningsvis kunna skydda sådana fredade områden måsle tillskapas.

Genom att handredskapsfisket släpps fritt är det uppenbart att fiskerätlsinnehavarnas inlresse för fiskevård och tillsyn minskar. Detla gör att i de områden där handredskapsfisket släpps fritt måste fiskevårdsinsatserna lill 100% bekostas av den särskilda fiskevårdsavgiften.

1.34------------------------------------------------------------------------ Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation (SIKO):--------------------------------------------------------------------

Under de år debatten förts om en utvidgning av rätlen för fritidsfiske till att
gälla även enskill fiskevatten, har SIKO motsatt sig ett tvångsvis genomfö
rande av en sådan reform. Senasle manifestationer i sådana sammanhang
var del exlra Skärgårdstinget på Djurö den 5 december 1982, ordinarie
Skärgårdstinget på Tjockö 14 maj 1983 samt den stora båtdemonstrationen
på Stockholms Ström den 28 maj 1983 med överlämnande av protestlistor
med ca. 10000 namnunderskrifter mol förslaget. SIKO anser alt något
frisläppande av handredskapsfisket i enlighet med förslagel i promemorian
ej skall genomföras. I slället bör fiskevatten göras lillgängliga för sport
fiske med handredskap enligt det förslag, som utarbelats i samråd med
LRF, SOC och Sv. Fiskevattenägareförbund.

1.35 Svenska kommunförbundet: Riksdagens principbeslut atl släppa
handredskapsfiskel fritt för allmänheten längs återstående kustområden
och i de slora sjöarna grundas på fritidsfiskets stora betydelse för många
människor. Del är därför angeläget alt reformen kan genomföras utan
andra begränsningar än som är motiverade av biologiska skäl för atl
behålla elt rikligt fiskebestånd. Ekonomiska och administrativa inskränk
ningar i det fria fisket bör alltså undvikas så långt det är praktiskt möjligt.

Prop. 1984/85:107 92

1.36 Svenska turistföreningen: Frågan om fritt handredskapsfiske i de aktuella områdena är inte konfliklfri. Då emellertid riksdagen fattat principbeslut om att handredskapsfiskel skall släppas fritt för allmänheten på enskilt vatien vid södra oslkusten, längs Gollands kusler och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland, finner STF ingen anledning all ifrågasätta beslutet. Ur STF:s synpunkl innebär reformen etl värdefullt tillskott till turistiska upplevelser i de aktuella vaUnen. STF delar i princip bedömningen om atl etl frisläppande av handredskapsfiskel inte innebär sådana allvariiga följder för den fasla befolkningen som ibland hävdals. Likväl är del ytterst angelägel alt samhället svarar för alt de konflikter som fortfarande finns, i möjligaste mån elimineras. Den av jordbruksdepartementet utarbetade promemorian ger också i väsentliga drag inlryck av atl så kan bli fallet. STF vill särskilt understryka att fiskevårdande myndigheter utfärdar långtgående föreskrifter för fisket i de fall som utplantering av fisk varit aktuell. STF har exempelvis i samarbeie med Blekinge läns fiskenämnd lålil utplantera laxöring vid föreningens turistanläggning Tjärö. Atl en sådan utplantering omedelbart skulle förstöras genom elt frisläppande av handredskapsfiskel faller på sin egen orimlighet. Av promemorian drar STF slutsatsen atl de fiskevårdande myndigheterna rent av kan få lorbättrade resurser lill fiskevårdande åtgärder, vilket i hög grad bör komma också yrkesfisket till del. STF konstaterar att frågan om informalion lill handred-skapsfiskarna inle alls berörs i promemorian. Del är en slor brist. En av de allra viktigaste förutsättningarna för alt successivt eliminera eventuella konflikter mellan den fasta befolkningen och de gästande handrcdskapsfis-karna är att dessa uppträder ansvarsfullt mot nalur och miljö. Vid erhållande av fiskebevis bör därför den sökande få en omfattande information om de skyldigheter som rätten till fritt handredskapsfiske för med sig. Möjligheten till samverkan med studieförbund med särskilda kurser bör också kunna övervägas. Genom att la ul en lämpligt avpassad avgifl bör medel kunna finnas för sådana ålgärder. Möjligheten alt särskilt ta tillvara de unika kunskaper och erfarenheter som yrkesfiskarna har kan därvid inte nog understrykas.

1.37 Svenska ostkuslfiskarenas centralförbund: Södra oslkusten är särpräglad genom sina mycket vida skärgårdar där många yrkesfiskare och binäringsfiskare bor kvar ute i skärgården och är mycket beroende av skärgårdsfisket som ibland utgör den helt dominerande inkomstkällan, ibland eU vikttgt komplement till havsfiske eller annan areell näring. Många yrkesfiskare äger själva slörre eller mindre fiskevatten, andra arrenderar.

1 promemorian utgår man från att ett frisläppande av handredskapsfiske
inle ger några negativa konsekvenser för yrkesfisket då bl. a. fångsterna är
små.----- Promemoria- författarna har uppenbariigen synnerligen brist-

Prop. 1984/85:107 93

fälliga kunskaper om förhållandena på oslkusten och påståendet om atl några negaliva effekler på fiskbestånden ej påvisats på andra håll är inte heller sanningsenligt. 1 elt TV-program "Kust och hav" påvisades t.ex. alt på västkusten det strandnära fisket i stort prisgivits ät fritids- och husbehovsfiskare. Della fiske utgör enligt utredningen av SVC över 90%

av del lotala kustfisket.- Vattnen på ostkusten är ofta grunda och väl

lämpade för t. ex. gädda, abborre och gös. Dessa fiskarter har under senare år belalals mycket bra, bl. a. beroende på en lönsam export. Bl. a. gäddan är mycket stationär och därför lätl atl överfiska. Elt intensivt gäddfiske från många fritidsfiskare har erfarenhetsmässigt visal sig innebära att beståndet blir för svagt för alt ge ett lönsamt fiske för yrkesfiskarena. Spinnfiske är synnerligen effektivt för den som vet var, när och hur del ska

äga rum.----- Många yrkesfiskare använder sig också av spinnspö i sin

yrkesutövning och lar belydande mängder gädda på detta sätl.

Andra yrkesfiskare fiskar med nät eller med saxar på isen. Inte minst under de senaste åren har p. g. a. låga priser och dåliga möjligheter atl fiska strömming ett sådant fiske utgjort etl värdefullt komplement under efter-

vinlern.----- Man kan med andra ord påstå alt själva utgångspunkten för

förslaget i promemorian är fullsländigl felaktig. Härtill kommer en minst
lika viklig synpunkt nämligen skadorna på yrkesfiskarenas redskap som
redan i dag tyvärr är slora, men som kan förvänlas bli mångdubblade om
förslagel genomföres.--

De här berörda förhållandena belyses på ett korrekt säu i motion

1983/84:1828 av Anders Dahlgren m.fl. 1 klämmen föreslås atl

något fritt handredskapsfiske inte ska införas utan i stället bör fiskevårdsområden bildas. I princip samma sak uttalade samtliga borgeriiga ledamöter i jordbruksutskottet hösten 1983 i en reservation som alla borgerliga riksdagsledamöter röstade för. 1 motion 1828 hänvisar motionärerna lill del förslag som våren 1983 inlämnades lill regeringen av LRF, SOC m.fl. och

----- vilkel SOC fortfarande släller sig bakom. SOC är dock berett atl,

för att tillmötesgå ett ullalal intresse om stora kortfiskeområden, föreslå införande av länskort. t. ex. av lyp som nu finns i Stockholms län, där man på "kortet" eller rättare sagt häftet kan se var del är tillåtet eller ej all fiska. Körtel bör - liksom del i promemorian föreslagna — kosta ca 100 kr. SOC vill framhålla att här berört system bör ha belydande fördelar även för frilidsfiskaren. Många av dem, kanske de flesta, nöjer sig säkeriigen med ett kort (i respektive fiskevårdsområde) med förhållandevis lågt pris och behöver inle lösa ell rikskort, enligt departementspromemorians förslag.

1 här berört förslag om fiskevårdsområden har förutsatts all yrkesfiskels intressen ska tillgodoses, genom dels atl vissa områden i elt fiskevårdsområde undantas från handredskapsfiske, dels all vissa redskap skyddas. Det förslag som i delta avseende framlagts i promemorian avseende ändring av §22 i lagen om räll till fiske, kan SOC tillstyrka. 1 den kungörelse som

Prop. 1984/85:107 94

utfärdats i anledning av nuvarande lag föreskrives elt skyddsavstånd om 100 m. SOC har i annal sammanhang yrkat på atl avståndet bör vara 300m for all röriig redskap och vidhåller denna uppfattning.

Enligt SOC:s mening finns det redan nu god tillgång på fiskevatten för allmänheten utefter ostkusten, öm förslaget med fiskevårdsornråden genomförs ökar tillgången på sådana vatten markant. Ett helt frisläppande av handredskapsfisket är däremot varken erforderligt eller lämpligt och medför under alla förhållanden avsevärda nackdelar för yrkesfiskare och skärgårdsbor. Åven för friUdsfiskare torde förslaget vara till nackdel p.g.a. mistad fiskevård och en olycklig konfrontation med i skärgården bosatta som anser sig "överkörda" av myndigheternas beslut. En speciell fara med fritt handredskapsfiske är att utlänningar kan komma att utnyttja della fiske i slor omfattning genom fiskesafaris som säkert kan utgöra en stark lockelse.

1.38 Svenska insjöfiskarenas centralförbund: Regeringen föreslår all frisläppandet endast avser handredskap. Därvid avses sådana fiskeredskap som kan föras från hand och som fordrar passning med händerna under fisket och som består av krok och lina med eller utan spö. Om t. ex. båt är ett nödvändigl hjälpmedel för att redskapet skall kunna användas, bör del inle anses som handredskap. Detla gör att t. ex. trolhngfiske och fiske med dragutler inte omfattas av reformen. Regeringen anför vidare atl frisläppandet bygger på tanken att fiskbestånden i kustvattnel och de stora sjöarna räcker till för handredskapsfiske lill alla som är intresserade av fritidsfiske och att ett sådant fiske utan större olägenheter kan bedrivas jämsides med del kuslbundna yrkesfisket. Vidare anförs att innehavare av enskild fiskerätt även i fortsättningen har kvar ensamrätten till fiske med fasla redskap och med nät och andra rörliga redskap än handredskap i den mån fisket med rörliga redskap inle redan är fritt. Stor hänsyn - bör enligt Ulredningen - tas till yrkesfisket och här föreslås bl.a. atl skyddet för fasla redskap på enskilt vatten utökas att gälla även fiske med nät och andra rörliga yrkesmässiga redskap samt alt på framställning av fiskerättsinnehavaren undanta visst område från handredskapsfiske om tillgången på fisk av vissl slag är begränsad.

Med anledning av ovanstående förslag anser SIC att ett frisläppande av handredskapsfiske enligt förslaget i de stora sjöarna ej i nämnvärd omfattning inskränker på yrkesfisket. Härvid vill SIC betona viklen av definitionen på handredskapsfiske att detta ej omfattar irolling och dragutler samt att båt ej skall vara nödvändig. SIC vill här vidare påpeka au rätten att skydda yrkesfiske på enskilt vatten bör noggrannare preciseras än i förslagel sid. 19. SIC anser vidare atl elt frisläppande av handredskapsfisket -vilket klart gynnar en kategori fiskande, frilidsfisket - omgående följs av bestämmelser till skydd för yrkesfiskets utövare d.v.s. fördelning på kategorier vad avser bruket av yrkesmässiga redskap samt avsalukontroll.

Prop. 1984/85:107 95

1.39 Svenska sydkustfiskarnas centralförbund: Längs blekingekusten har handredskapsfiskel inte utgjort någon allvariigare olägenhet för yrkesfiskarna. Redan nu råder ett fritt nätfiske längs Blekinges sydkust. Jämfört med delta fiske kommer ett fritt handredskapsfiske inte nämnvärt att påverka bestånden. Förbundet vill dock påpeka vikten av att statsmakterna bevakar frågan om ohka fiskevårdande åtgärder, som t. ex. utplantering, och då särskilt i de vatten där fiske bedrivs mest intensivt.

1.40 Svenska västkustfiskarnas centralförbund: Eflersom handredskapsfisket såväl som övrigt fiske, med undantag av ostronfisket, är fritt på västkusten berör inte de i promemorian föreslagna åtgärderna fisket för de lill SVC anslulna yrkesfiskarna.

1.41 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet har sedan lång tid hävdat all Lagen om räll till fiske skapat såväl orättvisor som problem för den fiskande allmänheten. Bl. a. framsiår del som inkonsekvent att man får fiska fritt med röriiga redskap utefter huvuddelen av den svenska kusten och i de slora insjöarnas centrala delar, medan inle ens handredskapsfisket är fritt längs den resterande kuststräckan och i övriga delar av de ovannämnda sjöarna. Dessulom har det vållat allmänheten stora svårigheier att hålla reda på den ytterst tillkrånglade gränsdragningen melfan allmänt och enskill vatten. Förbundet hälsade därför med slörsla tillfredssiällelse riksdagens beslut atl uppdra ål regeringen att lägga fram elt förslag lill frilt handredskapsfiske på södra ostkusten och i de fem slora insjöarna. Enligt förbundet är della beslut den slörsla och viktigaste reformen för det rekreativa fiskei som hillills beslutats i vårt land. Och som dessulom har ell belydande allmänl rekrealionspolitiskt värde, som kommer att uppskattas och utnyttjas av ca en halv miljon människor.

---- öm l.ex. båt är nödvändigl hjälpmedel för all redskapet skall

kunna användas bör del enligt promemorian inte anses som handredskap. Denna formulering kan tolkas på så säll att handredskapsfiske från båt över huvud tagel ej skall ingå i del fria fiskei. Något som givetvis till stor del skulle förta värdel av reformen. Detla beroende på alt fiskei på de akluella vattnen till mycket stor del utövas och måste utövas från båt. Förbundet molsäller sig därför starkt atl en begränsning av handredskapsfiske från bål införs i lagen. Förbud mot någon enskild fiskemetod bör som hittills regleras i de särskilda fiskekungörelserna som utfärdas av fiskeristyrelsen och länsstyrelserna.

1 betänkandet föreslås alt bestämmelserna angående föreskrifter lill skydd för fiske med fasla redskap skall utvidgas lill au även gälla fiske med nät och andra röriiga redskap som utövas med slöd av enskild fiskerätt. Förbundet har i och för sig ingel att erinra mol att vissa begränsade områden där yrkesfisket är av mycket slor omfattning och betydelse skyddas, men motsäller sig en generell bestämmelse som relativt godtyckligt utestänger handredskapsfisket från slora vattenområden.

Prop. 1984/85:107 96

Liksom en enig fiskeribiologisk expertis anser förbundet alt handredskapsfiskel inle utgör någon som helst fara för fiskebestånden inom de akluella områdena. Några skäl alt införa speciella fredningsområden på grund av ell utökat handredskapsfiske finns därför inte enligt förbundet. Däremot är förbundet självklart berett att acceptera befintliga och eventuellt också utökade skyddsområden för den värdefulla vandringsfisken, framför alll i anslutning till älvmynningarna.

1.42 Sveriges riksidrottsförbund: — - - RF ser mycket posilivt på atl
handredskapsfiskel släpps frilt inom de områden som nämns i promemo
rian. Förslagel ligger i linje med de rekreationspoliiiska målen och medver
kar säkeriigen Ull alt fler människor ges möjlighel till meningsfulla fritids
aktiviteter, motion och rekreation. RF avstår från atl kommentera försla
gen vad gäller ersättningsfrågor, fiskevårdande åtgärder saml finansiering
av reformen. 1 stället hänvisar vi till del remissvar som Sveriges fritidsfis
kares riksförbund har avgivit.-

2 Ersättningar till fiskerättshavare

2.1 Justitiekanslern: De förslag som läggs fram i promemorian föranleder ingen egentlig erinran från min sida. Beträffande ersättningsprinciperna vill jag emellertid särskilt framhålla alt jag delar den uppfattning som givils uttryck för i promemorian, nämligen att slor restriklivitet bör gälla i detla avseende. Ersättning bör endast kunna utgå i de fall där ett intrång av någon verklig betydelse kan konstateras. I promemorian nämns vissa situationer där ersättning kan aktualiseras. Bland annat nämns det fall då fiskerällsägare, som upplåter handredskapsfiske lill andra, genom frisläppandet av handredskapsfiskel går miste om inkomsler från dylik upplåtelse. Sådani inkomstbortfall bör enligt förslagel i princip ersättas. Mol bakgrund härav finner jag alt lydelsen av 1 § i den föreslagna lagen om ersällning för intrång i enskild fiskerätt inle är hell lyckad. Situationen täcks inle riktigt av det i den föreslagna lagtexten använda uttrycket "att pågående användning av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras". Förslagsvis skulle uttrycket kunna ersättas med orden "att väsentligt intrång sker i pågående användning av enskilt vatten för fiske ...". Genom ett dylikt uttryckssätt kommer bestämmelsen att omfatta även eisältning för misiade inkomster för upplåtelser.

2.2 Riksåklagaren: De föreslagna reglerna om ersättning vid intrång i enskild fiskerätt ger inte anledning till någon erinran.

Prop. 1984/85:107 97

2.7 Fiskeristyrelsen:

Allmänt om ersättningsprinciperna

I promemorian dras paralleller mellan naturvårdslagens regler om ersättning för intrång i pågående markanvändning och etl faktiskt utnyttjande av vallen för enskill fiske. Ersättningen skall avse faktiska inkomstbortfall. Förvänlningsvärden skall uttryckligen inte ersättas. Det skall vara fråga om ett någorlunda kvalificerat intrång och utnyttjandet av vattnet skall avsevärt försvåras. Fiskeristyrelsen har ovan anfört atl ell handredskapsfiske lolall sell inte inverkar på fiskbestånden i sådan omfallning atl intrång regelmässigt sker i den enskilda fiskerätten.

Siluationer där ersällning kan aklualiseras

Utifrån synsättet i föregående avsnill finner man i promemorian alt ersättning egentligen endasl kommer ifråga då fiskei varit upplåtet mol fiskekorl eller i annan form. Någon ersättningsgill förlust sägs knappast anses uppkomma för fiskeräUsägare som fiskar lill husbehov eller som fritidsnöje. Genom de följdförslag som läggs fram för alt minska handred-skapsfiskels inverkan på yrkesfisket lorde del enligt promemorian inte heller i dessa fall behöva bli fråga om några slörre ersättningsbelopp. Styrelsen vill här understryka all ell utökat skydd för fiske med nät liksom att vissa områden hell undantas från handredskap visserligen skulle minska ersättningskraven men samtidigt, om dessa nyöppnade möjligheter används i stor omfallning, kraftigt kommer all urholka reformen och riskerar atl motverka dess syften. Att väga krav på ekonomisk ersättning mot föreskrifterom fiskels vård och bedrivande anser fiskeristyrelsen vara närmast ogörligt. Ersättningarna förutsätter primärt frivilliga uppgörelser mellan enskilda fiskerättsägare och företrädare för staten. Fiskevårdande föreskrifier kan däremot beslutas ensidigt av fiskeristyrelsen eller länsstyrelse även mol de fiskandes bestridande, förutsatt att de är motiverade av fiskevårdsskäl. Fiskeristyrelsen motsätter sig därför atl sådana föreskrifter skall finnas med i bilden vid bestämmandet av intrångsersättningar. Däremot delar styrelsen uppfattningen atl konkrela fiskevårdande åtgärder bör kunna utgöra alternativ helt eller delvis Ull kontant ersättning och därför normalt bör beröras i ersällningsförhandlingarna.

Det saknas f. n. tillräckligt underiag för atl den totala kostnaden för ersättningarna skall kunna uppskattas med tillräcklig säkerhet. För della skulle det krävas en specialstudie inom några representativa områden.

Bl. a. med hänsyn lill vad styrelsen anfört ovan anser styrelsen del

realistiskt att utgå från all den totala ersättningen blir högre än vad som synes ha förutsatts i promemorian. Vidare lorde det bli mer vanligt förekommande atl ersällning skall utges även för visat intrång i egel fiske eftersom fiskeregleringar inte bör användas som alternativ till ersättning.

De omkostnader som redovisas vad gäller kortfiskeupplåtelser är knap-

7 Riksdagen 1984185. I .laml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 98

past representativa. 1 allmänhet avsätts ofta en stor del av intäkterna för fiskevård men den kommer ju även fiskevatlenägarna lill goilo. Omfaltningen av de fiskevårdande insatserna utförda av fiskerättsägarna är dock förhållandevis mindre i kustområdena än i sötvatlnen i allmänhet. En aktuell sammanställning av fiskevårdsområdenas omkostnader i Jönköpings län visar all själva omkostnaderna för fiskekortförsäljning varit omkring 15-20 procent. På fiske- och miljövård satsades 39 procent av intäkterna.

Två av ledamöterna i fiskeristyrelsens slyrelse (Andersson och Esbjörn Johansson) reserverar sig och anför: Vi reserverar oss också mot styrelse-majoritetens ställningstagande i fråga om ersättning lill fiskerättsägarna. Enligt vår bestämda uppfattning är en upplåtelse av fiskevaltnen enligt förslaget i promemorian elt expropriativt ingrepp, som måsle ersättas enligt reglerna i lagen om expropriation. Vi instämmer härvidlag helt i vad som framhålls i yttrandena från Svea Hovrätt och från Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund.

Vidare anmäler ledamoten i fiskeristyrelsens slyrelse Kerstin Ekman särskilt yttrande och anför: Jag vänder mig mol förslaget att ersättningen lill fastighetsägarna skall bestämmas uiifrån elt faktiskt inkomstbortfall. Ersättningen bör istället utgå oberoende av i vilken utsträckning som fasUghetsägarna utnyttjar den till deras faslighet knutna fiskerätten. Att faslighelsägarna förlorar sin exklusiva rätt till fiske innebäratl de vidkänns ell intrång i nyttjanderätlen lill sin egendom. Därmed kan dei; förutsättas all fastigheten får vidkännas ett minskal saluvärde. Del är bl.a. denna värdeminskning som ersättningen måsle ersätta. För alt ersättningen skall kunna anses relevant mol intrånget i fastigheten måste den rikta sig direkt mol denna. Det bör därför bara förekomma att ersättningen utgår kontant. De fiskevårdande ålgärder som kan bli aktuella bör därior inte ingå i ersätlningsdiskussionerna. Därtill kommer all vissa fastigheter i samband med ett ökat fritidsfiske kan komma atl bli utsatta för slitage som går utöver vad de bör finna sig i med hänsyn lill allemansrätten. 1 dylika fall måste ersällning ulgå också för detla. Jag delar uppfaiiningen au fiskeristyrelsen inle bör avgöra ersättningsfrågorna. Fiskeristyrelsen bör istället ha slällning av förhandlingspart. Jag är medveten om att mina synpunkter belräffande ersättning lill fastighetsägarna leder lill att kostnaden för statsverket blir väsentligt högre än vad som blir fallet med de beräkningsmetoder som föreslås i promemorian. Jag är emellertid inte beredd alt acceptera att statsmakten av besparingsskäl fattar beslut om principer för ekonomisk ersättning i samband med inskränkningar i den enskilda äganderätten, vilket är främmande i svensk rättstradition. Det torde kunna övervägas alt genomföra reformen successivt med början i de områden där intresset kan förväntas vara störst.

Prop. 1984/85:107 99

2.8 Statens naturvårdsverk: Beträffande ersättningsfrågan bedömer man i promemorian (s. 25-30) att lagförslaget endast kommer att orsaka ett begränsat intrång i den enskilde fiskerättsägarens förfogande över sitt fiskevatten. Uiifrån den bedömningen kan man fråga sig om det inle vore lämpligl att i den kommande propositionen precisera de fall där inträngser-sättning kan komma i fråga. En sådan precisering bör bl. a. kunna medföra att ärendebelaslningen minskar vid fiskeristyrelsen och fiskenämnderna, dvs. de myndigheter som föreslås fä uppgiflen alt (som första instans) pröva uppkommande ersättningsärenden och då tolka begreppet "avsevärt försvårande av pågående markanvändning" inom etl helt nytt fält. Del bör observeras att det i dag endast finns en begränsad praxis om innebörden av della begrepp, vilkel gör en precisering av ersättningsberättigade fall än mer angelägen.

2.9 Statens lantmäteriverk: Oaktat en annan ståndpunkt intogs i 1950 års lagstiftning och 1978 års förslag lill lagstiftning om utvidgat frifiske har LMV ingen erinran mol den i promemorian intagna ståndpunkten att frisläppandet av handredskapsfiske kan ses som en rådighelsinskränkning av liknande slag som restriktioner enligt naturvårdslagen. Från denna utgångspunkt bör ersällning utgå i fall då pågående användning av marken - dvs. här vattnet - avsevärt försvåras. För all pågående användning skall anses föreligga fordras i promemorian ell pågående utnyttjande av fiskerätten. Delta krav stämmer enligt LMV:s mening inte överens med den innebörd som hittills har lagts i begreppet pågående markanvändning med uigångspunkt från de diskussioner som fördes när begreppen pågående markanvändning och ändrad markanvändning fördes in i lagstiftningen år 1972. Också inträng i fiskerätt som vid den aktuella lidpunkten inle utnyttjas lorde i della perspektiv få betraktas som intrång i en pågående markanvändning. För de fall där ersättning skall utgå finns i promemorian ingen materiell regel om hur ersättningen skall beräknas. 1 naturvårdslagen och andra lagar finns en hänvisning i detta avseende till expropriationslagen. Det finns enligt LMV:s mening inle skäl atl i det nu aktuella fallet avvika från den lösningen. En hänvisning lill expropriationslagen bör därför göras i det här åsyftade avseendet.

2.10 Domänverket: Verket anser, i motsats Ull den uppfattning som fram
förs i promemorian, atl frisläppandet av fiske med handredskap måste
betraktas som ett ingrepp av expropriativ natur. De berörda fiskevatten
ägarna skulle därmed vara berättigade till ersättning enligt reglerna i expro
priationslagen. Härav följder atl ersättningsfrågan inle torde kunna lösas
enbart genom att det införs en särskild fiskevårdsavgift. Verkel ulgår ifrån
alt en ansenlig del av intrångsersältningarna måste bekoslas över statsbud
geten. Som en ytterligare följd av all nu aktuellt frisläppande av handred
skapsfiske, enligt verkels mening, skall ses som ett expropriativt ingrepp i

Prop. 1984/85:107 100

en äganderätt, bör det tillsattas en siirskild värderingsnämnd som skall handlägga ersällningsmålen i försl;i instans. Det finns dock skäl som lalar för atl särskild värderingsnämnd bör lillsätias även om frisläppandet kan uppfattas som en rådighelsinskränkning.

2.14 Svea hovrätt: Det ingrepp i fastighetsägarens rättigheter som den föreslagna lagstiftningen skulle ge upphov till medför visserligen inte elt avhändande av fasl egendom. Däremot innebär del ett frånhiindande av en del av en i äganderätten ingående räll alt förfoga över fastigheten, som genom frånskiljandet får karaktären av nyttjanderätt.

Denna del av förfoganderätten över fastigheten - möjligheten till fiske med handredskap - lorde för många av de berörda faslighelerna ulgöra det centrala momentet i fastighetens fiskerätt. Detta gäller inte blott de fall där fiskerätten är utarrenderad eller på annal sätl upplåten med nyttjanderätt Ulan även de fall där ägaren själv nyttjar fiskei. Dä frånhändandei av rälten till fiske med handredskap sker tvångsvis, skall enligt hittills gällande rättsprinciper kompensalion ulgå lill fiskeräilsägaren enligt expropriationsrättsliga grunder. Fiskerättsägaren skall enligt dessa grunder ha jiill ersättning för ivångsavhändelsen.

Departementspromemorians förslag till ersättningsreglering avviker emellertid i flera hänseenden från de nu gällande expropriationsräitsliga principerna. Sålunda är rällen till ersättning ej knuten lill varje uppkommande minskning av hittillsvarande fiskerätt (= rättsligt skyddad möjlighet alt fiska). Ersättningens storlek skall inle heller grundas på en värdering av denna minskning ulan på en värdering av minskat faktiskt utbyte av nu bedrivet fiske. Ej ens denna sistnämnda minskning skall sedan kompenseras lill fullo, vare sig genom fiskevårdande ålgärder med inriktning pä just fiskerätlsägaren eller genom penningersättning lill denne. Hoviätten kan inle finna en sådan från gällande rätt avvikande ersätiningsreglering godtagbar.

Om emellertid ersättningsreglerna trols allt skulle utformas enligt förslagels huvudprinciper vill hovrätten härulöver anföra följande. 1 promemorian uttalas all "i fråga om rådighetsinskränkningar som avser mark och vattenområden gäller numera ganska allmänt au ersällning utgår endast om pågående markanvändning avsevärt försvåras, inle annars", innebärande bl.a. all förvänlningsvärden inte skall ersättas. 1 promemorian görs därvid gällande att man kan "jämställa elt faktiskt utnyttjande av enskild fiskerätt med pågående markanvändning i naturvårdslagens mening" och att ersättning därför kan begränsas till att avse intrång som medför att pågående utnyttjande av enskill fiske avsevärt försvåras (jfr också övergångsbestämmelserna). Detta resonemang synes Ull en början ologiskt såtillvida atl del bygger på uppfattningen alt vad som skall ersättas är fiskerällsägarnas föriust av ännu ej fångad fisk, vilken ju emellertid ej är föremål för fiskerällsägarnas äganderätt. Dessulom överensstämmer inte.

Prop. 1984/85:107 101

såsom påstås i promemorian, detta synsätt med nu giillande rätt på naturvårdslagens område. Begreppet "pågående markanvändning" utgör inte en beskrivning av del sätt på vilkel en fastighet nu utnyttjas. För att en markanvändning skall anses vara "pågående" fordras tvärtom endast att det skall föreligga en rättslig möjlighet att nyttja fastigheten i vissl hänseende, så länge elt sådant nyttjande inle medför en relevant förändring av markens karaktär. Ersättningsrätten är således inte beroende av om och i vilken utsträckning fastighetsägaren faktiskt utnytUar denna rättsliga möjlighet. Ett vattenområdes karaktär av fiskevatten är uppenbarligen inte beroende av om fiskerättsägaren bedriver eller inte bedriver fiske i vattnet. Fiskerältsägarens blotta möjlighet att utöva fiskerätten återspeglas också i fastighetens aktuella saluvärde. Eftersom fiskerättsiigaren. vare sig han utövar sin fiskerätt eller inte. hela liden har rättslig möjlighet att omedelbart börja fiska ulan alt delta medför ändring av markanvändningen, har han också rätt lill ersättning för förlusten av denna möjlighet. Att som i promemorian begränsa ersättningsrätten till att avse fångad fisk har hittills inte ens ifrågasatts i svensk rätt vid tillämpning av vare sig naturvårdslagen, expropriationslagen (1972: 719) eller vattenlagen.

Vad gäller ersättningens bestämmande synes promemorian utgå ifrån att endasl fakliskl inkomstbortfall skall ersättas.

Detla bygger som redan framgår av det föregående på en missuppfattning beträffande gällande regler i naturvårdslagen. All skada skall, om den överstiger loleranspunkten. ersättas enligt denna lag och inte enbari inkomstbortfall. Sålunda, skall alllid den värdeminskning, som fastigheten undergår till följd av den aktuella åtgärden enligt naturvårdslagen, gott-göras. Vad gäller fiskerätt skall således hela skadan på fiskei ersättas om den överstiger toleranspunkten, varvid vattenrättsliga beräkningsgrunder lorde kunna Uäna lill ledning vid värdering av skada. - 1 promemorian anlyds att den omständigheten alt fiskerätlsägaren är bibehållen vid sin -nuvarande — möjlighet att fiska inom eget vatten och dessutom får möjlighet till fiske med handredskap i andras vatten bör inverka vid ersättningens beräkning. Härtill vill hovrätten endast anmärka att fiskerättsägarens kvarstående del av fiskerätten självfallet inle ökar i värde genom att fiskerätten i övrigt överförs lill andra subjekt saml att fiskerätten på annans vallen inle garanterar fiskerättsägaren samma utbyte av fisket som hittills och inle torde slå igenom som en höjning av värdet på fiskerältsägarens egen fastighet. Fiskerättsägarens möjlighet all fiska på annans vatten skall för övrigt enligt promemorian beläggas med avgift.

För övrigt vill hovrätten framhålla att fiskevårdande ålgärder i enlighet med promemorian givetvis måsle riktas direkt mot den skadelidande fasligheten, om de skall kunna beaklas som kompensation för intrånget i fiskerältsägarens fiskerätt och föranleda i motsvarande mån reducerad penninglikvid lill faslighetens ägare eller nyttjanderätlshavare. Del bör i detta sammanhang påpekas atl fiskevårdande ålgärder, i den mån de avses

Prop. 1984/85:107 102

skola utföras i havet, kan förutsättas bli verkningslösa. Alt över huvud laget söka fastställa om och i vad mån sådana åtgärder har effekl på fiskbeståndet inom en viss fastighets vatten lorde för övrigl kräva omfattande och kostsamma utredningar, som ej slår i rimlig proportion till den uppkommande skadan. - Att som i promemorian rekommenderas uppskatta skada på grundval av huvudsakligen självdeklaration och bokföring är helt främmande för exempelvis vattenrättsskipningen. Som förul antytts är del inte förenligt med gällande räll på likartade områden alt ersälla endast inkomstbortfall och än mindre atl begränsa ersättningsrätten lill deklarationsplikliga inkomsler.

En grupp skadelidande som enligt promemorian synes ha en oviss slällning i ersätlningshänseende är yrkesfiskare som arrenderar fiskerätt, inle minst om möjligheten atl erhålla ersättning, såsom i promemorian föreslås, i princip skall begränsas lill fiskerältsägarens bortfall av inkomsl för upplåtelse av fiskerätt. Värdet av yrkesfiskares arrende kan genom frisläppandet av fiske med handredskap i vissa fall nedgå avsevärt, om del arrenderade valtnel eller fiskevatten i dess närhet visar sig attraktiva för utövande av det frisläppta fisket med handredskap. Så kan ske inte bara genom en -i och för sig förmodligen ej alltför kännbar - minskning av tillgången på fisk. Därulöver föreligger risk för en ökning av redan nu förekommande obehörig vittjning av nät och fasla redskap som ålryssjor samt stöld och förstörelse av fiskredskap. Allt detla medför alt yrkesfiskaren inte får det ulbyte av arrendet som förutsatts vid arrendets ingående. Löper arrendet i tiden efler den nu föreslagna reformens genomförande ulan möjlighel till uppsägning, åsamkas han alltså en förlust. Efter arrendets upphörande kan det också visa sig svårt för yrkesfiskaren atl finna nya likvärdiga arrende-vatten. — En yrkesfiskares nu föreliggande rätl lill frifiske på enskill vallen skyddas ej av ersättningsbestämmelserna.

2.15 Linköpings tingsrätt: Tingsrätten vill ifrågasätta om icke införandet av ett fritt handredskapsfiske kan vara ett ingrepp som 2 kap 18 § regeringsformen tar sikte på. Det är visserligen riktigt att enligt naturvårdslagen vissa åtgärder får vidtas som en fastighetsägare måste tåla ulan att man därvid kommer i konflikt med regeringsformens nyssnämnda bestämmelse. För tingsrätten framstår dock inle jämförelsen som i alla avseenden hållbar. Ser man fisket uteslutande i ekonomiskt perspektiv så kan den tilltänkta reformen med ett fritt handredskapsfiske knappast uppfattas på annat säll än all man överför viss ekonomisk fördel som fastighetsägaren har på dem som tillåts fritt bedriva handredskapsfiske. Ett liknande arrangemang föreligger icke då det gäller ålgärder enligt naturvårdslagen där del inte är fråga om att bereda andra personer direkt ekonomisk vinning på fastighetsägarens bekostnad. 1 förslaget har man - oaktat sin syn på reformens relation till bestämmelserna i 2 kap 18 § regeringsformen -ändock utgått från att en viss ersättningsrätt skal! föreligga för nuvarande

Prop. 1984/85:107 103

fiskerättsinnehavare. Enligt remissförslaget skall ersätlningsrätt emellertid endast föreligga dä intrånget kan bedömas vara kvalificerat. Det väsentliga för tingsrätten är vad som i så fall skall bedömas vara kvalificerat och föranleda rätt till ersättning. Intrång som får bedömas vara rent bagatellar-tat till sin natur är tingsrätten för sin del visserligen beredd att godta men tröskeln, som måste överskridas för att rätt till ersättning skall anses föreligga, får med hänsyn till reglerna i 2 kap 18 § regeringsformen dock inte sättas alltför hög. Det tröskelvärde, som möjligen antytts i promemorian (sid 29) - en åriig nettointäkt av "några tusen kronor" - synes vara för högl.

1 förslagel har inte närmare preciserats var gränsen skall dras för skador som icke skall vara ersättningsgilla och skador som skall kunna ersättas. Att helt överlämna till rättstillämpningen att dra den gränsen finner tings-rällen vara mindre lämpligt. Det må erinras om att bedömningen av frågan huruvida en pågående markanvändning avsevärt försvårats på naturvårdslagens område föranlett svårigheter i rättstillämpningen. Se exempelvis del i NJA 1981 sid. 351 refererade rättsfallel.

Den i promemorian på sid. 23 nederst och 24 överst framförda uppfattningen att ersättning inte bör lämnas för annat än intrång i etl pågående ulnytUande av vatien för fiske synes vara diskutabel eftersom med "pågående nyttjande" tydligtvis endast avses sådant nyttjande som ger påvisbar nettointäkt (jämför promemorian sid 24 andra stycket). Om två fastigheter har lika goda fiskevatten men den ena utarrenderar sitt fiske och den andra icke. skall då endast den som utarrenderar fisket bli berättigad till ersättning? Hur ska detta förklaras? Båda fastigheterna mister en ensamrätt till handredskapsfiske och detta måste ju också återspeglas i båda fastigheternas marknadsvärde. Ur rättvisesynpunkt synes båda böra få samma rätl lill ersättning.

Tingsrätten finner del önskvärt att i författningstext eller moliv närmare preciseras vilka personer som har rätt alt framställa anspråk på ersättning. För sin del har tingsrätten utgått ifrån alt även en fiskevårdsområdesför-ening får anses vara saklegilimerad alt framställa anspråk på ersättning. År denna uppfattning riktig bör emellertid även klarläggas vid behandlingen av förslagel huruvida enskild markägare vid sidan av fiskevårdsområdes-föreningen är saklegilimerad att föra ersättningstalan. Vidare bör preciseras huruvida markägare och fiskerätlsarrendator vid sidan av varandra är saklegilimerade att föra ersättningstalan.

Enligi de föreslagna bestämmelserna skall ersättning även kunna utgå med årligt belopp. En sådan konstruktion har i andra sammanhang avvisats, så l.ex. på expropriationsområdet. se NJA 11 1918 s 152 f. Det har i promemorian ej heller närmare utvecklats huruvida tanken är att årligt belopp skall kunna ulgå endasl under begränsat antal år eller huruvida förpliktelsen skall beständigt beslå.

Till skillnad från 1950 års lag om ersättning för minskad fiskeräii §9

Prop. 1984/85:107 104

innehåller den akluella föreslagna ersättningslagen icke någon bestämmelse som lar sikle på alt tillgodose den som har panträtt i faslighet vars fiskevallen berörs av reformen. I promemorian har denna fråga icke behandlats, vilkel förefaller anmärkningsvärt.

De skatterätlsliga effekterna av förslaget har ej berörts. Är avsikten atl ersättning som ulbelalas enligt den föreslagna ersällningslagen skall behandlas som inkomsl av fastighet? Eller skall ersättningen vara undantagen från skatteeffekt? Denna fråga finner tingsrätten även böra klarläggas vid ärendets fortsatta handläggning.

I promemorian synes man ha ulgfitt ifrån att i huvudsak endast två kategorier skall komma i åtnjutande av ersättning, nämligen de som bedriver yrkesfiske saml de fiskerättsägare som upplåter vatten för yrkesfiske eller fritidsfiske. Däremot synes de fiskerättshavare som fiskar till husbehov eller som ett fritidsnöje bli uteslutna från ersättning. Med hänvisning till vad tingsrätten anfört beträffande promemorian 3.2.1. synes en sådan lösning vara diskutabel. Över huvud taget synes man i promemorian ha utgått ifrån atl den förändring som en faslighets marknadsvärde kan undergå till följd av reformen icke skall tillmätas någon som helst betydelse. Eflersom förhållandena på fiskerättsområdet inte är helt jämförbara med vad som gäller på naturvårdsområdet eller byggnadslagstiftningens område finner tingsrätten en sådan princip ej acceptabel.

Vissa beräkningar har gjorts i syfte att fä fram vad reformen kan kosta det allmänna för silt genomförande. Beräkningarna synes vara ytterst osäkra. 1 promemorian har också hänvisats lill att remissbehandlingen av promemorian senare får utvisa vilka koslnader reformen kan föranleda. Vågar man hoppas på alt det genom remissbehandlingen finns möjlighet att klarlägga frågan? Eflersom ersättningsreglerna i förslaget är så vagt utformade framsiår det för tingsrätten som ytterst vanskligt alt över huvud laget kunna beräkna vad reformen kommer att kosta det allmänna. Atl genomföra en reform utan alt i förväg vela vad den tillnärmelsevis kommer att belasta samhället ter sig i dagen ekonomiska situation sorn elt alltför riskfyllt företag.

2.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt utredningen syftar frisläppandet av handredskapsfiskel, liksom naturvårdslagstiftningen, till att tillgodose allmänhetens intresse för friluftsliv. Viss molsvarighel kan ocksä sägas råda mellan frisläppandet av handredskapsfiskel och de möjligheter som finns enligi nalurvårdslagen atl föreskriva sådana inskränkningar i rätten att förfoga över en faslighet som behövs för alt tillgodose l.ex. friluftslivet och alt förplikta ägaren att låla vissa intrång i syfte att göra ett markområde mer tillgängligt för allmänheten (sid 23). Enligt länsstyrelsens mening föreligger en principiell skillnad mellan ä ena sidan atl tvinga en ägare aU avstå från pågående markanvändning t.ex. skogsavverkning och å andra sidan bereda även utomstående rätt att utnyttja en näring/naturre-

Prop. 1984/85:107 105

surs. Andra med fisket jämförbara areella näringar är jakt, skogsbruk och jordbruk.

Enligt allemansrätten anses det lovligt aU tillgodogöra sig vissa naturprodukter såsom blommor och andra örter samt bär, svamp och kottar. Däremot är det inte tillåtet att ta växande delar av träd liksom vindfällen, sten, grus, torv, lång m.m., dvs. sådant som, i vart fall efter något äldre värderingar, har egentligt ekonomiskt värde. På fiskets område har emellertid det s.k. enskilda frifisket redan tidigare införts i 1950 års FL. Med den utformningen som förslaget fått. innebärande atl endasl handredskap släpps fria och med möjligheteratt inom känsliga områden även inskränka häri lorde dock effekten närmast bli att jämföra med ett lovligt utnyttjande av allemansrätten till lands.

Utredningen anser atl etl frisläppande av handredskapsfisket i de flesta fall inte medför någon skada för fiskerättsinnehavarna. Länsstyrelsen håller för sannolikt att detta stämmer såvitt gäller det direkta utbytet av fisket. Utredningen menar vidare att intrånget i pågående utnyttjande av vattnen för fiske skall utgå från hur de faktiskt har utnyttjats. Länsstyrelsen menar all del kanppasl kan få ha sådan avgörande betydelse om nuvarande fastighetsägare faktiskt utnyttjat sin räll eller ej. Förändringen måste i stället bedömas mot bakgrund av vad som gällde innan lagändringen genomfördes.

Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Rosell, Berglund, Hjerlsson, Cederschiöld och Dingertz) reserverar sig såvitt gäller den principiella bedömningen av ersättningsfrågorna.

2.17 Länsstyrelsen i Uppsala län: Vad gäller ersättningsprinciperna delar länsstyrelsen den i promemorian framförda uppfattningen atl rällen till ersättning skall begränsas till att avse sådant intrång som medför att pågående utnyttjande av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras. Den rådighelsinskränkning som elt frisläppande av handredskapsfiskel i övriga fall medför är relativt obetydlig i förhållande lill andra inskränkningar i äganderätten som fastighetsägarna har all låla med hänsyn till allmänna intressen.

2.18 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Atl naturvårdslagens regler används för alt bedöma kvalifikationsgränsen för ersällning Ullstyrks. Del är angeläget att gränsen för "avsevärt försvåras", som utgör gräns för ersättning, klarläggs för att undvika olika tolkningar och tvister. Åven i övrigt bör naturvårdslagens ersättningsregler gälla.

2.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Promemorians redogörelse och motiveringar i ersättningsfrågorna är myckel knapphändiga och bygger i huvudsak på en analogi med ersättningsreglerna i nalurvårdslagen. En väsentlig punkt är härvid att man pä sid. 23-24 utgår från att ersättning enligt

Prop. 1984/85:107 106

naturvårdslagen ej lämnas om vattnen inle tidigare utnyttjats; för fiske. Man anger dock inte någon närmare motivering härför. Inte heller framgår klart om skälet skulle vara atl verksamheten ej utgör "pågående markanvändning" eller ej "avsevärt försvårar" en sådan. Promemorian förutsälter alltså att en enskild fiskerätt skall ha fakliskl utnyttjats för atl den skall kunna anses som pågående markanvändning och för att ett intrång av nu avsedd karakiär skall kunna föranleda ersättningar. Som faktiskt utnyttjande räknas därvid endasl atl man bedriver yrkesfiske, utnyttjar sina fiskevatten för husbehovsfiske eller som etl fritidsnöje eller upplåter vallen för yrkesfiske eller fritidsfiske. 1 princip begränsas ersätlningsmöjlig-heten lill de situationer där ett fakliskl inkomstbortfall kan konstateras till följd av reformen. Begreppet pågående markanvändning infördes i början av 1970-talet i anslulning till ändringar i byggnads- och naturvårdslagstiftningarna. Någon direkt ledning för tolkningen i den här akluella situationen kan förarbetena inte sägas ge. I prop 1972: III bilaga 2 (s 332 ff) anges emellertid att begreppet bör ges en relativt generös tillämpning liksom atl del inrymmer förändringar som innebär en normal och naturlig rationalisering av en aktuell markanvändning. Någon entydig rällspraxis synes ännu inle ha ulvecklats och fiskefrågor torde så vitt k.änl inle ha aktualiserats i rättsavgöranden. Staffan Westerlund har i sitt arbele "Naturvård och pågående markanvändning" (Liberförlag 1980) niigol berört också fiskefrågor. Enligt hans framställning (bl. a. avsnitt 14.1 jämföri med 13.2) synes fiskerätt, ålminslone där en sådan kan antas sedan en längre tid ha inverkat på fastighetens objektiva värde, få anses ingå i en pågpående markanvändning även om det inle bedrivs någol fiske i områdel. Rättsläget synes därför snarast vara del alt en fiskerätt anses vara pågående markanvändning även om den eventuellt ej utnyttjas. Del torde också vara antagligt atl fiskerätten i olika värderingssammanhang ingår i fastighetsvärdet och i skärgårdsområdet i vissa fall ganska slarkt påverkar delta. I sammanhang där länsstyrelsen deltagit i förhandlingar om ersättningar enligt naturvärdslagen, har fiskerätten vägts in vid ersättningen oavsett om rälten rent faktiskt varit utnyttjad vid Ullfällel eller ej. Länsstyrelsen finner därför all en förefintlig fiskerätt, oavsett om det bedrivs fiske med slöd av denna eller ej, måste betraktas som pågående markanvändning. EU intrång i rällen skall därför vara i princip ersättningsgillt.

Näsla fråga blir sedan vilka intrång som går ulöver den s. k. tolerans-punkten, dvs. "avsevärt försvårar" den pågående markanvändningen och därför skall ersättas. Som är förhållandet vid andra intrång i pågående markanvändning bör fastighetsägaren vara skyldig att tåla vissa inskränkningar. 1 förslaget anges också att det för rätt lill ersättning bör krävas atl skadan mätt i absoluta lal inte framsiår som obelydlig. En sådan tillämpning synes rimlig. Del bör emellertid också fastslås elt belopp över vilket skadan i princip aldrig skall anses obelydlig. Som exempel på så små nettointäkter av kortfiskeupplåtelser att föriusten inte bör vara ersättnings-

Prop. 1984/85:107 107

gill anges i promemorian (sid 29) "intäkter som endast uppgår lill några tusen kronor". Ett belopp av till exempel tre tusen kronor motsvarar vid en kapilalisering efter 6% en värdesänkning av 50000 kronor. Beräknad på detta sätt är värdeminskningen ej obelydlig. Gränsen lorde i stället böra sällas lill storleksordningen några tusen kronor total värdesänkning.

Vid den totala kostnadsuppskattningen hävdas i promemorian atl man vid beräkningen av ersättning inle schablonmässigt bör använda sig av en viss kapitaliseringsfaktor. Del är givet alt situationer kan förekomma där särskilda förulsättningar kan konstateras föreligga och där ett schablonförfarande framstår som direkt olämpligt. 1 normalfallei bör dock schablonregler tillämpas. För delta lalar den slora osäkerhel som ändå vidlåder beräkningar av denna art. Det må räcka med all peka på den avgörande betydelse för resultatet som valet av kalkylränta har. Beräkningen måste emellertid alltid slutligen stämmas av mol en rimlighetsbedömning.

2.20 Länsstyrelsen i Jönköpings län: De föreslagna reglerna om ersättning
lill fiskevallensägarna bör göras betydligt generösare. Sålunda bör ersätt
ning ulgå med belopp som motsvarar del verkliga värdet (motsvarande
marknadsvärdet) av upplåtelserätten för handredskapsfisket. Oberoende
av om den enskilda fiskevallensägaren tar ul ersällning eller ej för upplå
telse till handredskapsfiske så finns del elt ekonomiskl värde i rätten att
upplåta vatten för handredskapsfiske. Upplåtelsen kan ha skett genom
arrende, via kortfiskeförsäljning eller genom alt allmänheten fått fiska fritt.
De fiskevatlensägare som upplåtit sitt enskilda vatten för handredskaps
fiske mot ingen eller ringa ersättning bör inte frånkännas rätt till ersättning.
Skäligen bör väl också de fiskevatlensägare tillgodoses ekonomiskt som
varit generösa nog att tillåta allmänheten atl fritt fiska på sina vatten utan
all belala någol vederlag.

Länsstyrelsen anser vidare, atl möjlighet alltid bör ges åt fiskevallensägarna atl få ul viss andel av ersättningen i pengar, detta på grund av att ersättning i form av bidrag "för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket" endast till viss del kommer fiskevattensägarna lill godo.

2.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt 1 -2 §§ lagförslaget skall fiskerätts
havare ha rätl till ersättning om pågående användning av enskill fiskevat
ten avsevärt försvåras. Ersättning skall främst ulgå i pengar men kan även,
om det befinns lämpligt, utgå i form av bidrag för fiskevårdsålgärder eller
åtgärder som främjar frilidsfisket. Lagförslaget utgår från att den enskilde
fiskevattenägaren senast år 1989 hos fiskeristyrelsen gör anspråk på ersätt
ning. Man förutsätter också alt den sökande själv kan visa atl en verklig
skada föreligger. Bevisbördan ligger således hos den enskilde. Länsstyrel
sen anser del vara orimligt att begära atl en enskild fiskevaltenägare, som
kanske själv inle bedriver yrkesmässigt fiske, skall kunna visa att en
ersätlningsberälUgad försämring av fiskei skett. Endast yrkesfiskare, vilka

Prop. 1984/85:107 108

för statistik över fångster och för böcker över sin verksamhel saml fiskevattensägare som mol ersättning upplåtit handredskapsviske till andra, torde kunna bevisa om sådana skador föreligger.

Länsstyrelsen, som avslyrker förslagel i denna del, vill istället föreslå, dels atl någon form av inlösen kan ske i områden där frifiske i betydande omfattning kan förvänlas, exempelvis utanför större tätorter, dels att ersättning - efter ansökan - kan utges med ett generelll belopp för vatje enskill fiskevatten. Om det generelll bestämda beloppet ej täcker skadorna och den enskilde fiskevattenägaren i detta fall kan visa att så är förhållandet, bör ersättningsregler liknande de nu föreslagna träda i krafl. Frågan om ersättningsreglerna bör således ulredas yllerligare.

2.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: Såvitt gäller ersättning kan länsstyelsen i och för sig ansluta sig lill den i promemorian redovisade uppfattningen att en fiskerättsägare skall styrka att han lidit ekonomisk skada genom del frisläppta handredskapsfisket för all ersättning skall ulgå. Del kan dock ifrågasällas om förutsättningarna för ersättning skall sältas sä snävt som skell dvs. "med utgångspunkt i det fakiiska inkomstbortfall som den enskilde fiskerätlsägaren får vidkännas till följd av etl frisläppande av handredskapsfisket". (sid 24). Om ett frilt handredskapsfiske medför annan påvisbar skada på enskild fastighet, genom nedskräpning, vägslilage osv., bör även detta kunna berättiga till ersättning.

2.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt anser länsstyelsen vara väl genomarbetat.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Bengtsson, Lundström, Petersson, Peterson. Carin Thomasson och Thorell) reserverar sig och anför: Förslagel lill lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt anser vi bör omarbetas så att fiskerättsinnehavare ges skälig ersättning för värdet av mistad fiskerätt vid inlösen.

2.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Tvångsvis ianspråktagande av mark
eller vattenområde får inle ske ulan slöd av lag. Regeringsformen anger atl
varje medborgare är tillförsäkrad rätt lill ersällning för förlusten då hans
egendom las i anspråk på olika sätt. främsl då genom exproprialion.

Enligt naturvårdslagstiftningen kan en fastighetsägare tvingas atl låla en inskränkning i rätten alt förfoga över fastigheten eller all anordningar eller åtgärder vidtas med syfte atl göra elt reservat tillgängligt för allmänheten. Dessa begränsningar, som i och för sig kan leda lill alt ersättning utges, är enligt förarbetena till regeringsformen dock inte att betrakta som med exproprialion likställda ingrepp.

Vid en jämförelse med de nu redovisade rådighetsinskränkningarna framstår det enligt länsstyrelsen som helt klart alt inle heller det ingrepp i ägandet som det fria handredskapsfisket medför kan jämställas med sådan

Prop. 1984/85:107 109

tvångsavhändelse som grundar ersättning enligt expropriationsrätlsliga regler. Länsstyrelsen delar således uppfattningen i promemorian om att någon självklar rätt till ersättning inte kan anses föreligga på grund av frisläppandet av det fria handredskapsfisket men atl rätt lill ersättning bör utgå när pågående utnyttjande av enskilt vallen för fiske avsevärt försvåras. Mol denna bakgrund framsiår det som naturligt att ersättning normalt skall uppskattas med uigångspunkt från ett faktiskt inkomstbortfall som den enskilde fiskerättsinnehavaren får vidkännas och som föreslås i promemorian. Med hänvisning till vad som anförts ovan under 1.24 är länsstyrelsen dock av den åsikten att även vissa ölägenheter till följd av en kraftig anhopning av fiskande bör kunna berättiga tili ersättning i en eller annan form, l. ex. bidrag till serviceanläggningar, parkeringsplatser, vägar o. d.

2.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Promemorieförslaget utgår från att endast fiskerättshavare som har utnyttjat sin fiskerätt skall kunna erhålla ersättning för det intrång som etl fritt handredskapsfiske kan medföra. Intrånget anses inte vara av expropriativ nalur. I stället liknas intrånget med de rådighetsinskränkningar som kan förekomma enligt nalurvårdslagen. Enligt denna lag kan ersällning utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras. Ersättningen lill fiskerättshavaren skulle därför begränsas till det intrång som medför alt pågående utnyttjande av enskilt vatten för fiske avsevärt försvåras.

Enligt länsstyrelsens bedömning finns en avgörande skillnad mellan de båda slagen av intrång. Ett förordnande enligt naturvårdslagen innebär inte att fastighetens naluraprodukter kan las i anspråk av någon annan än fastighetsägaren. Förordnandet innebär i stället som regel att faslighels-ägaren betages möjligheten att fritt förfoga över fastigheten. Ett fritt handredskapsfiske enligt förslaget betyder däremol alt faslighetens naturiiga avkastning kan tillgodogöras av allmänheten, dvs. allmänheten erhåller en form av nyttjanderätt till fastigheten. Enligt länsstyrelsens uppfallning är del med ell sådani synsätt naturligare att jämföra intrånget med expropriation eller annan ivångsupplåtelse. Denna uppfatlning synes också ha intagits av 1973 års fiskevattensutredning i belänkandel Fiska på frilid (SOU 1978:75).

Skulle emellertid de föreslagna ersättningsreglerna antas av riksdagen bör kravet på ersättningsgill skada inie sättas för högl. Länsstyrelsen kan inte dela den uppfattning som framförs i promemorian (sid 29) alt elt ikomsibortfall som endasl uppgår lill några lusen kronor inie skulle berättiga lill ersällning. En kapilalisering av exempelvis 2 000 kr/år i 20år efler 6% motsvaras av 23000 kr.

Såvitt länsstyrelsen känner till finns del inga fiskekortsområden i Vänern eller Vättern. Däremot kan del, om än i ringa omfattning, förekomma ularrendering av fiskerätt på enskilt vatten.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Skaraborgs län (Anell, Eksell,

Prop. 1984/85:107 110

Jansson, Johansson, Lindberg och Nordström) reserverar sig och ansluter sig i fråga om ersättningsprinciperna till förslagel i promemorian.

2.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt de ersättningsprinciper som anges i promemorian skall kortfiskeupplålare ersättas för de förluster som åsamkas honom i samband med att handredskapsfisket släpps fritt. Som underlag för beräkningar av förhållandel mellan intäkter och omkostnader för kortfiskeupplålare har man bl. a. hänvisal till omkostnader för administrationen av länsfiskekortet i Stockholms län. Enligt länsstyielsens bedömning förefaller omkostnaderna för ifrågavarande länsfiskekort onödigt stora. För de flesta privata kortfiskeupplålare ligger sannolikl denna kostnad under 50% av intäkterna. Administrationen sköts i de flesta fall ideellt och kostnaderna hålls även i övrigt på en låg nivå. Summan .av nettoinkomsterna av kortfiskeupplåtelser lorde därför uppgå lill elt större belopp än vad som beräknas i promemorian. Enligt länsstyrelsens mening bör — om förslaget genomförs - inte någon nedre gräns finnas för ersättningar lill kortfiskeupplålare. Åven om vissa belopp kan anses små i del lotala sammanhanget kan de vara av betydelse för den enskilde upplålaren. I vatlenmål tillämpas exempelvis inle någon nedre gräns för ersättningar. En viss schablonisering kan emellertid vara nödvändig. Sammanlaget får dock ersättningsprinciperna anses rimliga.

2.27 Länsstyrelsen i Örebro län: I promemorian konstateras att den fiske-rättsägare som utnyttjar sitt fiskevatten för husbehovsfiske eller som fritidsnöje inle åsamkas någon sådan skada, som berättigar lill ersättning. Enligt länsstyrelsens mening är detta atl tolka naturvårdslagens ersättningsregler väl fritt och generellt. Konstaterandet är säkert rikligt i många fall. Men i sådana vatten, där fisket är särskilt givande, kan elt fritt handredskapsfiske begränsa fiskevattensägarens möjligheter atl ulnyttja det fiske som hör lill fastigheten. De föreslagna ersättningsreglerna kan leda lill all fiskerällsägare i vissa fall måsle tåla intrång ulan ersättning i en omfattning, som avviker från gällande räll i liknande siluationer. Länsstyrelsen anser därför att ersättningsreglerna enligt nalurvårdslagen bör Ull-lämpas ulan inskränkande tolkningar.

Enligt förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt skall anspråk på ersällning framställas före utgången av år 1989. Med hänsyn till alt det i promemorian anges att lokala föreskrifter kan meddelas eller fiskevårdande ålgärder kan sättas in i stället för att ersättning ulgår, kan en definitiv lidsangivelse medföra rättsförlust för en fiskerättsinnehavare. Ett beslut om lokala föreskrifier eller om fiskevårdande ålgärder kan ändras ulan fiskerätlsinnehavarens medgivande. Om delta sker efler år 1989, kommer han enligt förslagel inle alt kunna få ersättning. En anpassning till en sådan situation bör därför ske.

Prop. 1984/85:107 111

2.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Ett frisläppande av handredskapsfisket får bland annat lill följd alt innehavare av enskild fiskerätt blir skyldiga att tåla atl allmänheten fiskar med sådana redskap på deras vatten. Av betydelse i sammanhanget är givetvis frågan om och i vad mån fiskerätlsägaren skall vara beräuigad lill ersällning för de ingrepp i den enskilda fiskerätten som frisläppandet kan innebära. Enligt 2 kap 18 § RF är varje medborgare tillförsäkrad rätt till ersättning för föriusten dä hans egendom tas i anspråk genom exproprialion eller annal sådant förfogande. Regeln är lillämplig endast vid ingrepp av expropriativ nalur i äganderätt och liknande rättigheter. Den grundlagsfästa ersättningsrätten omfattar däremol inle andra inskränkningar i en ägares rådighel. Ulredningsförsla-get anger att de inskränkningar i enskild fiskeräii som kan bli akluella inte är alt betrakta som sådana ingrepp av expropriativ natur som avses i nämnda lagrum. Ulredningen konstaterar vidare atl gränsen mellan tvångsavhändelser och lålighelsinskränkningar i allmänt intresse kan vara svår alt dra.

Till slöd för uppfattningen alt inskränkningen i den enskilda fiskerätten endast är av rådigheiskaraklär konstateras atl fiskevaitenägarna inte fråntas någon rätt vilket har sin grund i att de har kvar rätten att fiska med handredskap i egel vatien. Enligt länsstyrelsens mening kvarstår härvid endast samma rätl för sakägaren i vad avser handredskapsfiske som gäller för alla svenska medborgare. Den exklusiva rätt lill handredskapsfiske och rätten att tillgodogöra sig avkastningen från fasligheten går föriorad. Ulredningen har vidare jämställt elt faktiskt utnyttjande av enskild fiskerätt med pågående markanvändning i naturvårdslagens mening och anknutit lill naturvårdslagens regler avseende inlrångsersältning. Jämförelsen är behäftad med allvarliga brister eflersom inträngsersätiningen avser att kompensera inskräkningar i fastighets nyttjande medan föreliggande förslag avser rätt att tillgodogöra sig en form av avkastning från fasUghel.

Del saknar i och för sig betydelse för ersättningfrågan hur åtgärden atl inskränka den enskilda fiskerätten skall betecknas. 1 sak får de föreslagna åtgärderna anses vara av expropriativ nalur eftersom en funktion, fiskerätten, som tillsammans med värdel av övriga funktioner ingår i fastighetens totala värde, tvångsvis frånhänds ägaren. Full kompensalion skall, i likhet med vad gäller vid rätligheisexpropriaiion, därför lämnas lill de fiskerättsägare som lider ekonomisk skada av åtgärderna.

1 vad avser de ersäitningsberäliigade kategorierna fiskerättsinnehavare kan påpekas au i Mälaren samarrenderar yrkesfiskare och fritidsfiskeor-ganisalioner slora fiskevallen som utnyttjas gemensaml. Bortfaller arrendet med den ena parlen kommer sannolikt yrkesfiskarnas arrendeavgifter alt höjas avsevärt vilket skulle medföra negaliva effekler på yrkesfiskets utvecklingsmöjligheter, öm handredskapsfiske upplåts på sätl utredningen föreslagil kan faslighelsägare och fiskeräUsägare, som i dag tillhandahåller service ål fritidsfiskare i form av upplåtelse av vägar, parkeringsplatser.

Prop. 1984/85:107 112

båtar och bryggor förväntas till en del upphöra med denna verksamhel. Eftersom dessa former av service ofta är en förutsättning för fiskets bedrivande bör kostnaden härför täckas av de medel som influtit i form av fiskevårdsavgifter.

2.32 Landstingsförbundet: Förbundsstyrelsen ansluler sig lill den uppfallning som redovisas i promemorian om alt allmänintresset motiverar atl fiskevattensägarna bör tåla etl visst intrång när vattnen släpps fria men all ersällning bör utgå när ägaren lider avsevärd skada i pågående nyttjande av fiskevatten.

De fiskerällsägare som i första hand kan komma i fråga för räll lill ersällning är enskilda fiskevatlensägare som upplåter handredskapsfiske till andra. Inkomstbortfall drabbar också t.ex. primärkomnuner och landsting som av rekreationspoliiiska moliv upplåter handredskapsfiske. Förbundsstyrelsen accepterar förslaget att de senare inte skall kunna få ersättning p. g. a. atl handredskapsfisket släpps fritt. Styrelsen anser emellertid all denna princip också skall gälla för andra juridiska personer. Rälten lill skadeersättning bör enligt förbundsstyrelsen således begränsas lill fysiska personer och avse styrkt bortfall av inkomsler av väsentlig betydelse för den enskildes ekonomi. I promemorian föreslagna ersäit-ningsgrunder bör därför ytterligare preciseras.

Åtta av ledamöterna i landstingsförbundets styrelse (Eriksson, Anita Eslberger, Henstrand, Högemark, Hörnlund, Leuchovius, Rosell och Torfgård) reserverar sig och anför: Riksdagen har fattat ett principbeslut att släppa handredskapsfisket fritt längs återstående kustområden och de stora sjöarna. Beslutet är omstritt, och har väckt kraftig reaktion hos den bofasta befolkningen och fiskevatlenägarna i de berörda regionerna.

1 den nu aktuella departementspromemorian föreslås alt dagens

fiskerällsägare inte skall ersättas enligt normall förekommande ersättningsregler för intrånget i deras äganderätt. Ersättning föreslås endasl utgå för den skada som nuvarande ägare kan anses lida för atl han inle längre kan nyttja vattnen för fiskekortsförsäljning på sätt som han kan visa atl han hittills gjort. Den ekonomiska situationen för byalag eller samfälligheter har inle berörts. Kommuner och landsting som i dag är fiskevaltenägare föreslås över huvud taget inte få någon ersättning alls för den förlorade rätten.

Ell fritt fiske medför utan tvekan stort intrång för den bofasta befolkningen och fiskevatlenägarna i de berörda områdena. Del finns en uppenbar risk alt möjligheterna all bedriva ell yrkesfiske kraftigt beskärs. Mot denna bekgrund måste ersättningsreglerna noggrant övervägas. Olika former av fiskevattenägare måste behandlas lika. Vi anser del vara orimligt att begära atl en enskild fiskevattenägare, som kanske själv inte bedriver yrkesmässigt fiske, skall kunna visa att en ersättningberättigad försämring

Prop. 1984/85:107 113

av fisket skett. Vi avslyrker därför föreliggande förslag och efteriyser ett förslag som beaklar ovanstående synpunkler.

2.33 Lantbrukarnas riksförbund: Rätl till ersättning har enligt promemorian yrkesfiskare, den som fiskar lill husbehov eller som elt fritidsnöje saml fiskerällsägare som upplåler handredskapsfiske lill andra. Av dessa kategorier anses endast de sistnämnda åsamkas någon nämnvärd skada och kunna påräkna någon ersättning. Detla är enligt förbunden en felaktig uppfattning. I områden där yrkesfiske normalt bedrivs efter de fiskarter som handredskapsfisket i hög grad är inriktat på, t.ex. gädda, gös och abborre, kommer yrkesfisket att få vidkännas förluster. Dessa fiskslag växlar i betydelse för yrkesfisket både inom regionen och mellan olika år. Under den senasle 10-årsperioden har strömmingsfisket varil ovanligt givande och förhållandevis lite Ud har ägnats åt skärgårdsfiskel på andra för sportfisket attraktiva arter. Den senaste tiden har strömmingsfisket försämrats. Belydelsen av skärgårdsfiskel kommer därför alt öka. Förbunden vill därför bestämt hävda att handredskapsfisket i väsentlig omfattning inkräktar på yrkesfisket. Försök till värdering av detta intrång har som ovan sagts gjorts av SOC.

Förutsättningen för en levande skärgård är att yrkes- och binäringsfiskel kan bedrivas ostört. Regler som ger garantier för all så kan ske måsle tillskapas.

Såvitt avser den kategori som fiskar till husbehov eller som ett fritidsnöje kan förbunden inte se all reformen skall, som påslås, kunna medföra någon förmån. Ett allvarligt problem torde, framför allt inom lätorlsre-gioner, bli konkurrenssituationen på attraktiva fiskeplatser. Med andra ord vem skall ha företräde - den som fiskar med stöd av frifiskerätl eller fiskeräUsägare som fiskar exempelvis med nät med stöd av enskild rätt?

Vid försök att bestämma storieken av aktuella ersättningar lill kategorin fiskerättsägare som upplåter handredskapsfisket till andra har man i promemorian använt sig av värderingsmaterial som framtagits av av förbunden m.fl. Därvid har felakiiga slutsatser dragits. Sålunda avser inte etl väsentligt antal av redovisade upplåtelser statligt och kommunalt ägt vatten. Absoluta merparten av i utredningsmaterialet redovisade upplåtelser är gjorda av fiskevårdsområden, fiskevårdsföreningar och enskilda personer. Omkostnaderna för upplåtelse av kortfiskevatlen har i promemorian beräknats till minst 50% av intäkterna. Förbunden anser att omkostnaderna är avsevärt mindre. I promemorian konstateras utan motivering att viss kapitaliseringsfaktor inte schablonmässigt bör användas. Enligt förbundens mening bör givetvis ersättningar för framtida bestående skador kapitaliseras på gängse sätt. I t.ex. vattenmål brukar i de allra flesta fall kapilaliseringsfaktorn sättas till 4%.

Det konstateras i promemorian atl de kommunala fiskeupplåtelserna endast har etl rekrealionspolitiskt motiv. Denna syn är inte riktig. Intäk-8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 114

terna frän fiskevaltnen, exempelvis i Slockholms lan. möjliggör heltidsanställning för två personer samt fiskevårdsiitgärdcr för ca 250000kr. årligen. Om reformen genomfors kommer fritidsfisket i länet att försämras genom förlusten av tvä personers heltidsarbete inom fiskesekiorn samt bortfallet av medel för fiskevård.

Sammantaget innebär ;illtsä kostnadsberäkningen i promemorian en grov underskattning av toialbeloppet. Enligt förbundens uppfattning skall vid ianspråktagande av enskild fiskerätt ersättning utgå till samtliga fiskerättsägare. De av förbunden m.fi. i tidigare skrivelse redovisade kostnaderna får däiför anses vara realistiska.

Som jämförelse kan man fundera över det värde som handredskapsfisket representerar. Elt mått på detta kan erhållas om man beaktar intäkterna från fiskevårdsavgifien. Den kalkylerade intäkten därav utgör 19 - 38 Mkr/år beroende av avgiftens storlek (50 - 100 kr). Handredskapsfiskel kan därtör anses motsvara ett mot denna intäkt svarande värde. Används i promemorian angivna omkostnadsavdraget 50%. ger delta eli neiio av 9.5 - 19 Mkr/år, kapilaliseral efter 4%, 237.5 - 475 Mkr.

2.35 Svenska kuinmunfurbundet: Frisläppandet av handredskapsfisket innebär en viss inskränkning av nuvarande fiskevattenägares rätt lill fiske. Styrelsen ansluter sig till den uppfattning som redovisas i promemorian att allmänintresset motiverar att fiskevattenägarna bör tåla ett visst intrång när vattnen släpps fria. och atl ersättning bör utgå endast när ägaren lider avsevärd skada i pågående nyttjande av fiskevatten. När frågan om rätt till ersättning skall avgöras bör hänsyn tas till att frisläppandet av handredskapsfisket också kan leda lill koslnader för åtgärder på hmd för t.ex. parkeringsplatser och ökal vägunderhåll.

Allmänintresset motiverar emellertid också att genomförandet kan ske med administrativa insatser som kan anses rimliga i förhållande till de ersättningsbelopp som kan komma i fråga.

Bruttointäkterna 1982 för fiskekortsförsäljning och arrendeupplåtelse beräknas till cirka 4 miljoner kronor. Summan av ersättningar för att införa fritt handredskapsfiske kommer emellertid att uppgä till avsevårt lägre belopp. Adminisiraiionen av fiskekortsförsäljningen skall avr.iknas liksom de belopp som inte är så stora atl ersättning kan bli aktuell.

Mol den bakgrunden är del angelägel all mer konkret klarlägga i vilka fall ersättning kan komma i fråga för all undvika ett stort antal framställningar som kräver handläggning men som resulterar i avslag. Om så inle sker är del risk för atl koslnaderna för all genomföra reformen kommer alt överstiga de ersättningsbelopp som kommer all ulgå. Dessa cmödiga kostnader kommer all minska möjlighelerna all effektivt slödja fritidsfisket.

1 promemorian föreslås att kommuner och landsting inle skall få ersättning för skada på grund av det utökade fria fisket. Styrelsen accepterar denna begränsning som en konsekvens av att den godtagit principen om alt ersättning skall ulgå endasl när ägaren lider avsevärd skada.

Prop. 1984/85:107 115

Enligt promemorian är del inle möjligl att bestämma belopp i absoluta eller relativa tal som grundar rätt till ersättning utan frågan mäste bedömas

från fall tili fall. Enligt styrelsens uppfatlning är det emellertid nödvändigl alt närmare precisera ersällningsgrunderna. I annat fall är det risk for att flertalet fiskevattenägare kommer att begära ersättning för att få en prövning av det enskilda fallet. Detla kan komma alt leda lill all handläggande organ överhopas av ärenden som faller uianför ersällningsgrunderna och som försenar handläggningen av de ärenden där ersättning kommer att utgå.

2.36 Svenska turistföreningen: 1 avsnitt 3 redogörs för omfattande åtgärder i fråga om ersättningsprinciperna. STF har inga invändningar mot föreslagna åtgärder i avsnitten 3.2-3.3.

2.37 Svenska ostkustfiskarenas centralförbund: Den som äger en skär-gårdsfaslighel eller fiskevatten på annat säll har i sitt taxeringsvärde ingående även fiskels värde. Han har alltså köpt, ärvt eller på annat sätt blivit innehavare av en fiskerätt som har ett betydande värde även om del delas upp på olika slags fiskesält och fiskarter. Värdel är självfallet oberoende av om vederbörande utnyttjar valtnel för egen del, för ularrendering eller kortupplålelser. Införande av fritt handredskapsfiske ulan ersällning eller otillräcklig sådan är därför en konfiskation. Om regering och riksdag skulle gå ifrån denna princip kommer med all säkerhet Europadomstolen alt få en mängd ärenden från fiskerällsägare efter berörda kuslsträckor.--------------------

2.38 Svenska insjöfiskarenas centralförbund: Ulredningen fördelar

ersäitningsberäliigade på tre kalegorier -yrkesfiskare, husbehovsfiskare, fiskerätlsinnehavare - som upplåler lill andra. SIC anser härvid all fiskerällsägare som bedriver yrkesfiske särskili skall beaklas. Framför allt gäller del då fiskei är inriktal på attraktiva arter såsom lax, kräfta m.fl. Härvid bör särskilt påpekas all yrkesfisket bekostar inplanleringsålgärder på dessa vatten, vilka i första hand lidigare kommer yrkesfiskaren tillgodo.

2.41 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet delar den i departementspromemorian framförda uppfattningen att ersättningarna lill fiskerättsägarna skall grundas på samma principer som gäller enligt nalurvårdslagen, nämligen så all ersällning inle skall lämnas för annat än intrång i ell pågående utnyttjande av vallen för fiske. Vidare all ersättningen härvid uppskattas med utgångspunkt i det fakiiska inkomstbortfall som den enskilde fiskerätlsägaren får vidkännas lill följd av elt frisläppande av handredskapsfiskel.

Prop. 1984/85:107 116

3 Handläggningen av ersättningsfrågor.

3.7 Fiskeristyrelsen: Enligt promemorian bör ersättningsfrågorna i första hand lösas förhandlingsvägen. Fiskeristyrelsen delar denna principiella uppfatlning. Styrelsen är beredd att efter samråd med berörda organisationer utarbeta vägledande rekommendationer som kan ligga till grund för ersätiningslörhandlingarna. Fiskeristyrelsen vill emellertid, liksom några fiskenämnder ifrågasätta om det är lämpligt att styrelsen, eller nämnderna, genomför förhandlingarna och iräffar överenskommelser med ersättningsberättigade fiskerällsägare. Slyrelsens tveksamhet grundar sig på följande skäl. För fiskeriverkets vidkommande kan det uppfattas som mindre lämpligt att fiskeristyrelsen dels kan meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande och dels skulle bli beslutande i ersättningsfrågor. Även om styrelsen ovan avvisat tanken på att använda fiskeregleringar i förhandlingsverksamheten kan det föreligga en risk all ersättningsförhandlingarna inie uppfattas som fristående från regleringsverksamheten.

Som ett alternativ till promemorieförslaget vill fiskeristyrelsen föreslå att förhandlingarna om ersättning bedrivs av någol från fiskeriverket fristående organ. Verket bör dock finnas företrätt i della förhandlingsorgan för att hänsyn på så sätt skall kunna tas till den förutsatta avvägningen mellan ersättning i pengar och fiskevårdande ålgärder. De fiskevårdande ålgärder som kan sättas in måsle naiurligen stå i överensstämmelse med de fiskevårdsprogram som fiskeristyrelsen uppdragit åt fiskenämnderna att ulföra.

Förhandlingsulrymmet vid konlanla ersättningar kommer, om de i promemorian angivna ersättningsprinciperna faslslällas. alt bli ganska snävt. Om sökanden visar sin fiskeräii och styrker sill inkomstbortfall skall ersättning utgå om inle beloppen är alltför ringa. En förhandlingsfråga kan exempelvis vara hur slora omkosinadsavdrag som kan godtas. Styrelsen kommer att behandla frågor om t.ex. omkostnadsavdrag och andra principer i sina vägledande rekommendationer för att på så säti underlälta förhandlingsarbetet. Vad förhandlingarna ofta kan komma alt gälla är om kontantersättning skall utgå eller om fiskevårdande ålgärder i stället skall bekostas av slaten. Åven övrigt grundläggande malerial som ertbrdras vid förhandlingarna kan lagas fram inom fiskeriverket. Kunskap och erfarenhet från likande arbete finns inom intendeniorganisationen, vars personal för närvarande lill övervägande del arbetar med uppdragsverksamhel i vattenmål.

De nya uppgifterna för fiskeriverket kan enligt promemorian kräva en viss tillfällig personalförstärkning. Styrelsen vill mycket bestäml stryka under behovet av personalförstärkning och därvid peka på del slora antalet enskilda fiskerällsägare, nedan uppskattat lill 90000! Åven med den av styrelsen förordade alternativa lösningen krävs en förslärkning dels då de vägledande rekommendationerna utformas dels under förhandlingsskedena. Personalbehovet kommer att påverkas bl. a. av vilka ersiiiiningsprin-ciper som skall gälla.

Prop. 1984/85:107 !I7

Fiskeristyrelsen tillstyrker att ersättningfrågor som inte löses förhandlingsvägen prövas av fastighetsdomstol. Styrelsen vill ifrågasätta om inte domstolen bör kunna gå under de ersättningar som bjudils och avvisats under förhandlingarna. Om exempelvis beslut om fiskevårdande åtgärder, t.ex. utsättning av öring, har fattals under förhandlingarna med andra fiskerällsägare inom samma eller angränsande vattenområden bör de fördelar delta kan ge samtliga fiskerättsägare beaktas vid domstolsprövningen.

Möjligheten att begära ersättning föreslås bli tidsbegränsad under en femårspersiod. Det kan emellertid la viss tid innan mönslret för ulnylljandel av del fria handredskapsfisket har ulbildats. Om fiskevårdande åtgärder helt eller delvis skall ulgöra alternativ till kontanta ersällningar kommer delta tillsammans med den tröghet som ligger i del biologiska syslemet innan del ändrade fiskelryckel ev. får genomslag på fiskbestånden atl medföra all del behövs längre lid innan ersättningsfrågorna kan vara hell avklarade. Styrelsen föreslår därför atl liden sålts till 8 år.

Ansökan skall kunna göras av enskilda fiskerätt.sägare. Enligt en myckel grov uppskattning, byggd på underhandsuppgifter från fiskenämnderna i de akluella länen, skulle del lolala antalet fiskebärande fasligheler som berörs av reformen kunna uppgå till storleksordningen 90000. Alt hanlera en sådan mängd ärenden skulle dra betydande koslnader genom regisirering hos fiskenämnderna, beredning och expediering hos nämnderna, fortsall handläggning hos styrelsen eller ett frislående organ, expediering av ersällningsbeslui och utbelalning av beslulade ersättningar.

3.9 Statens lantmäteriverk: Enligi LMV:s uppfallning är ett förrättnings-förfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten den mest rationella och kostnadsbesparande formen för alt handlägga ersättningsfrågorna. Förrättningsförfarandet skulle lämpligen kunna initieras såväl av fiskeräushavarna som av fiskerimyndighelerna. Förrättningar skulle alltså kunna undvaras i fall då fiskerimyndighelerna Iräffar överenskommelse med fiskerätlshavarna om ersättningarna. Vid handläggningen av förrättning för ersättning skulle gode män kunna della på motsvarande säll som i vissa fall skall ske vid fastighetsbildningsförrättningar. Vid behov skulle på molsvarande sätt som vid fastighetsbildning biträde av särskild sakkunnig kunna beslutas.

Förrätlningslösningen är lämplig bl.a. med hänsyn till all det torde bli ofrånkomligt au ersättningsfrågorna i betydande ulslräckning aktualiserar frågor om vilka fiskerättsförhållanden som föreligger. Del vanligasle är atl fisket i ell vissl vallenområde är samfälll. Del måste oftasl ske någol slag av ulredning för alt konstatera om fiskei är delat eller samfällt och för vilken krets av fastigheter fisket i förekommande fall är samfällt. Om fiskevårdsområde finns lorde fiskevårdsområdesföreningen kunna behandlas som företrädare för fiskerällsägarna vilkel självfallel skulle under-

Prop. 1984/85:107 118

lätta handläggningen i hög grad. Också med avseende på förutsättningarna för cn rationell behandling av själva ersättningsfrågan är cn förrättnings-lösning den mest ändamålsenliga.

3.11 Kammarkollegiet: 1 andra satsen i 2§ ersättningslagen föreslås att, om del är lämpligl, ersättning skall utgå i form av bidrag till den ersäitningsberäliigade för fiskevård och andra ålgärder. Specialmotiveringen (s 47-48) anger som exempel på sådana ålgärder bl. a. fiskevårdsåtgärder som främjar fritidsfisket och serviceanläggningar för fritidsfiskets behov. Sådana åtgärder torde knappast kunna anses som ersättning för den föriust som intrånget innebär. Den som utsatts för sådan förlust kan efter reformens genomförande knappast ha något ekonomiskt intresse av att främja frilidsfisket på eget vatten. Atl en fiskerällsägare i nuläget genom åtgärder främjar fritidsfisket synes helt bero på möjligheten att sälja fiskekort eller på annat sätt få ekonomiskt utbyte av åtgärderna. Det bör därför klart framgå av lagtexten atl bidrag får användas endast till ålgärder som i sin helhel kommer den ersäitningsberäliigade till godo.

Det finns i och för sig inget atl erinra mot uttalandet i specialmoliveringen till 3§ (s48) att fiskeristyrelsen på ett lidigl sladium bör avslå ett ersättningsanspråk som uppenbarligen saknar grund. Däremot är det överflödigt att i lagtexten speciellt markera detta (jfr 29 S naturvårdslörordning-en).

Formuleringen av den föreslagna texten förefaller inle heller vara ett träffande uttryck för vad som är avsett. Del finns inte någon klar gräns mellan förhandlingar och andra muntliga eller skriftliga kontakter för att utreda ersättningsanspråk och deras grunder. Kontakler bör självfallet skötas på mest ändamålsenliga sätl för all så snart som möjligt ge myndigheten underlag för ell beslut. Kollegiet föreslår därför all bisatsen "när ett ersättningsanspråk framstår som grundat" utgår i tredje satsen.

Kollegiet tillstyrker atl stålens talan i ersättningsmål enligt lagförslaget utförs av kollegiet. I specialmotiveringen Ull 4§ (s 49) sägs att kollegiet vid talans utförande får anses bundet av fiskerimyndighetens beslui såtillvida all anspråkel måsle medges lill den del det godkänts av myndigheten. Denna tanke - som inte lorde kunna genomföras enbart genom ell motiv-uttalande - strider mot vad som gäller i andra sammanhang. Beträffande ersättningsmål enligt naturvårdslagen, där kollegiel för statens talan, är kollegiel sålunda inle bundet av länsstyrelsens ersätlningserhjudande till den skadelidande. Kollegiel kan inle finna .skäl Ull all andra regler i delta avseende skall gälla i den nu föreslagna lagen.

Utredningen har i 5 S föreslagil all fiskeristyrelsen tillsammans med berörda fiskeorganisalioner skall utarbeta vägledande rekommendationer för atl underiätta ersällningsförhandlingarna. Trots detta föreligger en betydande risk för oenheilighel i ersättningsbeslulen mellan fiskeristyrelsen och nämnderna. Eftersom vallenägar- och yrkesfiskeintressena har

Prop. 1984/85:107 119

olika slarkt inflytande i nämnderna i förhållande lill fritidsfiskcinlrcssc. kan befaras att ersättningsbeslulen iiven mellan nämnderna blir oenhetliga. Därtill kommer atl nämnderna saknar juridisk kompetens. Ersättningsfrågorna kan komma alt rymma ytterst komplicerade rättsfrågor och röra betydande belopp. Sökandena kan antas ofta ha kvalificerat biträde i ersältningsärendena. För den fortsatta handläggningen av sådana iirenden där uppgörelse inte Iriiffas är det angeläget med cn kvalificerad handläggning redan på förhandlinpsstadiet. Kollegiet föreslår därför all fiskeristyrelsen ensam får beslutanderätt. Detta hindrar inte all styrelsen uppdrar åt fiskenämnd all göra utredningar eller lämna upplysningar om lokala förhållanden som har betydelse för ersättningsfrågan.

3.13 Riksrevisionsverkel: Ulredningen gör ingen bedömning av del

merarbete som förslaget kommer atl medföra för den statliga fiskeriadministrationen. Avgörande därvidlag torde i första hand inte vara de lotala ersättningsbeloppen, utan antalet sakägare och deras benägenhet att anmäla krav på ersättning. Som framgått har utredningen gjort en grov bedömning av de förväntade ersättningsbeloppen. Någon motsvarande bedömning a\ den förväntade ärendemängden har inle redovisats. Utifrån del underlag ulredningen redovisar kan RRV inte bedöma huruvida ärendebelaslningen kan komma att medföra problem, t.ex. i form av en orimligt utdragen genomförandefas eller genom att andra arbetsuppgifter måste åsidosättas inom fiskeriadministrationen. 1 detta sammanhang bör beaktas att fiskeriadministrationen. genom sin ringa storlek och uppdelning på flera geografiska och funktionella enheter, är förhållandevis känslig för slörre förändringar i arbetsbelastningen.

3.14 Svea hovrätt: Det synes hovrätten olämpligt atl fiskeristyrelsen på
säll i promemorian föreslagits tilläggs rättslig befogenhet atl avslå en
ansökan om ersättning eller fastställa ersättning lill lägre än yrkat belopp.
Fiskeristyrelsen. som får förutsättas tillvarata statens fiskala intresse av
atl ersättningarna begränsas så mycket som möjligl och alltså har ställning
av part i målet, skulle med en sådan ordning komma att framstå som en
första instans beträffande mål om fiskerättsersällning. Hovrätten föreslår i
stället alt fiskerislyrelsens ställning av förhandlingsorgan betonas. Som
påbyggnad härtill bör sedan anges atl. därest överenskommelse om ersäll
ning inte kan nås med fiskeristyrelsen. fiskerätlsägaren skall äga väcka
talan mot staten vid fastighetsdomstol inom den tid som föreskrives i 3S
lagförslaget för att få sina ersättningsanspråk prövade. - Under alla för
hållanden vill hovrätten erinra om att den föreslagna regeln all lalan mol
fiskerislyrelsens beslut skall väckas genom stämning hos fasiighetsdom-
stol inom tre månader från beslutet måsle komma Ull klart ullryck i
styrelsens beslut till undvikande av rättsförlust för den som inle vill ålnöjas
med beslutet.

Prop. 1984/85:107 120

Vad angår föreslagen möjlighet atl erhålla ersättning för rättegångskostnader (6 §) vill hovrätten erinra om vad den tidigare uttalat under 2. ovan, nämligen att ersättningsreglerna till alla delar bör utformas i en,lighet med expropriationslagens regler.

3.15 Linköpings tingsrätt: I förslaget har inle någol försök gjorts all uppskatta det antal ersättningsärenden som kan tänkas uppstå. Givetvis är del minsl lika vanskligl all ställa någon prognos över ett sådant antal som atl uppskatta reformens sammanlagda kostnader för det allmänna såvitt gäller ersättningar. För tingsrätten framstår det emellertid som sannolikt att ärendena kommer all bli många och arbelskråvande. Över huvud laget synes vid reformens utarbetande icke tillräckligt beaktats alt enbart utredningen vem som enligt gällande regler har fiskerätt kan vara en :;ynneriigen komplicerad och tidskrävande åtgärd, som t.o.m. kan kräva sludier av handlingar långt tillbaka i tiden.

Enligt reformförslaget är det tänkt att ersättningsfrågor i slörsla möjliga utsträckning skall lösas genom förhandlingar och frivilliga överenskommelser. Det skall ankomma på fiskeristyrelsen eller fiskenämndema att ansvara för verksamhelen med förhandlingar och frivilliga överenskommelser. För närvarande synes resurser inle finnas hos vare sig fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna atl ta hand om denna uppgifl. Frågan har behandlats synnerligen ytligt i promemorian. För tingsrätten framstår del som mycket troligt att reformen kommer att förutsätta att åtskillig specialutbildad personal ställes till fiskeristyrelsens och fiskenämndernas förfogande, däribland jurister med kunnighet på del faslighetsrättsliga områdel.

Tydligen mot bakgrunden av att ersättningsreglerna blivit så vagt utformade har man i förslaget utgått ifrån att fiskeristyrelsen skall utfärda rekommendationer rörande ersättningsbestämmelsernas tillämpning. Givetvis kan icke en administrativ myndighet utfärda normer förde dömande instanserna. Emellertid är del dock ganska troligt atl dessa av fiskeristyrelsen utfärdade rekommendationer kommer atl få stor betydelse eflersom varken de föreslagna lagbestämmelserna eller — av promemorian atl döma - förarbetena till dessa innehåller några klargörande uttalanden. Att en administrativ myndighet kommer alt få en sådan beiydelse för hur ersättningsbestämmelserna bör tillämpas ter sig olustigt.

I den mån överenskommelse inte kan nås på frivillighelens väg är det enligt förslaget tänkt att part skall få instämma slaten vid fastighetsdomstol med yrkande om ersättning. I och för sig vill inle tingsrätten motsätta sig ett sådani arrangemang, men uppenbart är att de fastighetsdomstolar som berörs av reformen på goda grunder kan antagas bli mycket hårt belastade av sådana ersättningsmål. Jämförelsen med 1950 års fiskerättsreform avskräcker. Del bör även understrykas att en fastighetsdomstol normall har en sammansättning av två juristdomare, elt fastighetsråd och två nämndemän. Jämfört med 1950 ärs fiskevärderingsnämnder, som bestod av en

Prop. 1984/85:107 121

jurisldomare och två ledamöler synes fastighetsdomstolens sammansättning för dessa ersättningsmål bli tämligen personalkrävande. 1 promemorian har över huvud laget dylika frågor icke uppmärksammats. Tingsrätten befarar för egen del att, om reformen genomförs, domstolen måste i väsentlig grad erhålla personalförstärkning för att klara de ersättningsmål som reformen kommer alt föranleda.

En fråga som uppkommer, när det gäller handläggningen av ersättningsfrågor, är om inte föreskrift bör ges att den som fordrar ersättning bör styrka sin behörighet därtill, dvs. styrka att han äger fiskerätt. Såsom redan framhållits i det föregående kan det vara tämligen vanskligl för den som skall pröva ersättningsfrågan alt fastställa atl saklegilimation föreligger. Ett krav i sådan riktning kommer att medföra svårigheter för den som vill göra anspråk på ersättning. Öm emellertid icke ell sådani krav upprätthälles är väl risken stor att myndighelen nödgas godta saklegitimation såvida inte det framkommer omständigheter som motsäger påståendet härom. Denna ur praktisk synpunkt så betydelsefulla bevisbördefråga har över huvud tagel icke berörts i den remitterade promemorian. Frågan bör uppmärksammas vid ärendets fortsatta behandling.

När det gäller den enskildes kostnader för att få sitt ersättningsanspråk prövat har man i promemorian icke ingått på frågan huruvida rättshjälp enligt rätlshjälpslagen skall kunna beredas sökanden vid ärendets handläggning hos fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna. Denna fråga bör dock behandlas vid ärendets fortsatta handläggning eftersom rättshjälpslagen i så fall måste erhålla förtydligande. - När det gäller förslaget rörande rättegångskostnader i fastighetsdomstol återkommer tingsrätten till denna fråga i samband med behandlingen av författningstexten.

I sin behandling av promemorians avsnill 3.2.3. har tingsrätten ställt frågan huruvida avsikten är att rättshjälpslagen skall vara tillämplig icke blott i ärenden som behandlas av fastighetsdomstol utan även i ärenden som handläggs av fiskeristyrelse eller fiskenämnd.

Vad gäller reglerna om rättegångskostnaderna i fastighetsdomstolen synes del vara skäl att i början av dessa reglers tillämpning bereda ersäll-ningskrävande större möjligheter att få sina rättegångskostnader ersatta av staten till dess en någoriunda fast praxis utbildat sig rörande ersättningsbestämmelsernas tillämpning. De koslnader som kommer att belasta staten med anledning av de föreslagna rättegångskostnadsreglerna kan bli beaktansvärda i den mån ärendenas antal blir stort och frågorna, som tingsrätten befarat, blir komplicerade.

3.17 Länsstyrelsen i Uppsala län: Del i promemorian föreslagna systemet för handläggning av ersättningsfrågor synes ändamålsenligt och föranleder inte någon erinran från länsstyrelsens sida. De föreslagna reglerna om fördelning av rättegångskostnaderna vid en domsslolsprövning lorde innebära en viss garanti för atl domstolsväsendet inle belaslas med ersättningsanspråk som är bagatellartade eller obefogade.

Prop. 1984/85:107 122

3.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län: De synpunkler som har lagls fram i 2.19 leder lill flera och belydande inslag av regelrätt värdering än vad promemorieförslaget gör. Det torde därmed knappasl vara lämpligt alt lösa handläggningsfrågan på föreslaget sätl. De alternativ som bör övervägas är omedelbar domstolsprövning eller förslahandsprövning i förrättningsform genom en myndighel med erfarenhel av sådan handläggning och kunnande i värderings- och ersätlningsfrågor.

Enskild fiskeräii i enskill vallenområde får som en huvudregel utövas endast av jordägaren. Åtskilliga, bl.a. territoriellt avgränsade undanlag finns dock mol denna huvudregel. Det värde som en sådan fiskerätt kan ha kommer alt inverka på marknadsvärdet av en fasUghel med vilken fiskerätten är förenad. Promemorians förslag lill lag om ersällning för intrång i enskild fiskerätt har över huvudtagel inte beaktat denna koppling. Den lalar endast om "fiskerätlsinnehavare". Förslaget måste därför kompletteras med ett regelsystem som också tillgodoser den rätt som intecknings-havare m.fl. kan ha i en faslighet. Della skydd kan lämpligen byggas upp på motsvarande säll som i naturvårdslagen eller i fastighetsbildningslagen, beroende på vilka handläggningsformer som väljs för att hanlera ersättningsfrågorna.

3.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget rörande betalning och fördelning av rällegångskosinaderna. Fastighelsdomsto-len bör vidare i varje enskilt fall ex officio behandla denna fråga.

3.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: Fiskenämnden har i sitt ytliande ställt sig tvekande Ull att handlägga ersättningsfrågor och föreslår i stället en fiskevärderingsnämnd. Länsstyrelsen vill som etl alternativ peka på möjligheten att använda lantmäteriet. Lanlmäteriet har erfarenhel av såväl äganderättsutredningar som värderingar men också av förhandlingar. Med ett förrätlningsförfarande enligt fastighetsbildninglagens modell skulle lantmäteriet även kunna svara för ärenden i vilka överenskommelse inle kan nås. En överprövning i faslighetsdomslol skulle därigenom få en med ordinarie fastighetsmål likartad prövning.

3.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I lagförslaget har angetts all - i likhel med tillämpning av naturvårdslagen - ersättningsfrågor skall las upp vid förhandling med den som framslälll anspråk på ersällning. Del är angeläget alt domstolar inle belaslas med mål om ersättningsanspråk som kan lösas förhandlingsvägen. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte länsstyrelsen kan anses som en lämpligare förhandlare än fiskeristyrelse och fiskenämnd. Länsstyrelsen har tillgång lill juridisk och förhandlingserfaren expertis vilken ju ulnylljas i förhandlingar enligi nalurvårdslagen. Härigenom kan den föreslagna personalförslärkningen undvikas. Det kan givetvis för länsstyrelsen uppslå vissa problem om kontant ersättning skall ersättas

Prop. 1984/85:107 123

med bidrag för fiskevårdande uppgifter. På detta område har personal inom fiskeriverket större kunskaper. Problemet bör dock kunna lösas genom att fiskeriljänsteman kan biträda länsstyrelsen i enlighet med instruktionen för fiskenämnd (1977:464).

3.25 Länssiyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen inslämmer i förslaget att ersättningsfrågorna i första hand bör lösas förhandlingsvägen och atl staten vid dessa förhandlingar företräds av fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna. I vissa fall. l.ex. vid oklara fastighelsförhållanden, bör del vara möjligt för fiskeristyrelsen atl anlita biträde av fastighetsbildnings-myndigheten eller överlantmätarmyndigheten. I promemorian berörs ej hur ersättningsfrågorna vid intrång i samfällt fiske skall lösas. Här kan åtskilliga komplikationer uppkomma. Länsstyrelsen bedömer att det behövs klara riktlinjer för handläggningen av ersättningsfrågorna. En möjlighet kan vara alt i stället för atl pröva frågan inför fastighetsdomstol handlägga ersättningsfrågorna vid en förrättning. Därvid kommer en opartisk förrätlningsman alt ulföra faslighetsulredning och värdering, söka nå överenskommelse och slulligen falla beslut i ersättningsfrågan. Åven om förrättningar i allmänhel betingar en kostnad som i förstone kan verka hög. lorde dessa koslnader dock bli lägre än de totala kostnaderna för etl rättegångsförfarande. Förrättningsutlåtandet bör kunna överklagas till fastighetsdomstolen.

3.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: 1 promemorian anges atl handläggningen av ersättningsfrågorna bör anförtros fiskeristyrelsen eller fiskenämnderna. Länsstyrelsen vill i samband härmed erinra om alt fastighels-bildningsmyndigheten sedan lång tid har erfarenhet av liknande ersättningsfrågor i samband med fastighetsbildningar. Länsstyrelsen föreslår därför alt fastighelsbildningsmyndighetetn får bistå fiskeristyrelsen och fiskenämnden vid handläggningen av ersätlningsfrågor av ifrågavarande arl. 1 övrigt anser länsstyrelsen den föreslagna handläggningsformen väl lämpad för sill ändamål. Det är en klar fördel om förhandlingarna i ersättningsfrågorna kan ske i obundna former och anpassade till de individuella fallen.

3.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: 1950 års fiskerättsliga lagstiftning innebar bl. a. atl frifiske blev tillåtet på visst enskilt vatien. Ersättningsfrågorna i samband härmed handlades av särskilda fiskevärderingsnämnder. Ersättningsfrågorna var mycket komplicerade, tog lång tid och utbetalade ersättningar, inklusive rättegångskostnader, uppgick till betydande belopp.

Enligt länsstyrelsens mening bör övervägas att i första hand pröva ersättningsfrågorna i domstol. Ur den enskildes synpunkl är delta en

Prop. 1984/85:107 124

rätlssäkerhetsgaranti. Det kan även ifrågasättas om fiskenämnderna i erforderlig omfattning har formell juridisk eller värderingsleknisk kompetens att handlägga ersättningsfrågor av hithörande nalur.

För atl om möjligt undvika de svårigheter som följde av 1950 års lagändringar bör, oavsett handläggande instans, särskild vikt läggas vid ulformningen av regelsystemet för handläggningen av ersättningsfrågorna.

3.33 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt förslag skall fiskeristyrelsen eller, efter fiskeristyrelsens bestämmande, fiskenämnden utgöra första instans vid handläggning av ersättningsfrågor. Utanför fiskeriverket finns knappast några sakkunniga på fiskets område att tillgå. Del kan däri'ör förutsättas att fiskeristyrelsen och fiskenämnderna kommer atl få svara för utredningar och sakuppgifter i de fall ärendena överklagas till fastighetsdomstol. Ur rättssäkerhetssynpunkt är del oacceptabelt att den myndighet som beslutar i första instans har både partsställning och dömande funktion saml dessutom kan komma atl vara sakkunnig i överinstans. Förbunden anser därför att ersättningsfrågorna bör, i likhet med 1950 års lag, handläggas av särskilda värderingsnämnder eller direkt av domstol. Om ersättning för skada vid yrkesmässigt fiske skall utgå först sedan förlusten påvisats anser förbunden att tiden för anmälan av skada bör sättas lill minst 10 år. Beträffande rättegångskostnader bör samma regler gälla som enligt 1950 års lag.

3.43 Statstjänstemannaförbundet: Frisläppande av handredskaps
fiskel kommer med stor säkerhet innebära krav från markägare och yrkes
fiskare om införande av skyddsföreskrifter för deras fiske. Författnings
mässigt har både fiskeristyrelsen och länsstyrelserna sådana befogenheter.
Framställningar om skydd för visst fiske innebär att fiskeriverket får en
ökad arbetsbelastning med sådana frågor.

Ersättningsfrågor i samband med 1950-års fiskerätlslag har i vissa fall tagit ca. 30 år att reglera vilket skapat problem för den enskilda fiskerättsinnehavaren samt för staten. Värderingskoslnaden för nämnda lags genomförande har blivit mycket hög. Fiskeriverket med fiskenämnder som besitter erforderlig kompetens bör få förtroendet att handlägga ersätlningsfrågor vid denna reforms genomförande. För all ersättningen skall bli så rättvis som möjligt bör ersättningsprinciperna vara föremål för ytteriigare övervägande och klarläggande. Fiskeriverket har sakkunskap och bör få medverka i den vidare utformningen av reglerna för ersättningsprincipen.

Enligt förslaget skall stat- och kommun inte ersättas för intrång på deras enskilda fiske. Vi har i princip inget att erinra mot detta. Däremol vill vi med skärpa framhålla att inom de s. k. länsfiskekortens ram bedrivs belydande fiskevård. Ulredningen redovisar bl. a. alt länsfiskekonel för Slockholms län ger en nettoinkomst på endast SOOOOkronor. Av utredningen

Prop. 1984/85:107 125

framgår ej att fiskevård i form av ulplanteringar av fisk åriigen görs för ca 200000 kronor samt deras personalkostnader för fiskevård och tillsyn på närmare 400 000 kronor. Vi anser alt det är myckel viktigt att uppmärksamma atl fiskevården inle försummas genom atl fiskekortsförsäljning inte längre finansierar fiskevården. Reformen medför att fiskelrycket förskjuts delvis lill nya områden, vilkel medför ökat behov av fiskevård.

Tillsynen av fisket kommer även att till stor del upphöra inom de samhällsägda fiskevaltnen. Vi anser alt reformen om fritt handredskapsfiske kräver fortsatt fiskelillsyn för atl de fiskande som löst erforderiig avgift skall känna det meningsfullt att vara lojal mot samhället.

Vi anser att i det fall en fiskevårdsavgifi skall införas så bör den vara generell för hela landel. 1 annal fall anser vi inte en sådan skall införas. Genom en allmän fiskevårdsavgifi skapas ökade resurser till fiskevård saml en besparing för samhällsekonomin. Fiskeriverket bör på något vis få medel i förskott till fiskevård så all inle glapp uppstår mellan den fiskevård som för närvarande bedrivs och den som blir möjlig efter det atl reformen kan finansiera fiskevården.

Vi vill avslutningsvis framföra att vi ställer upp på de delar av reformen som ankommer på fiskeriverket. Däremot måste vi med skärpa framhålla all fiskeriverket måsle få de resursförstärkningar som behövs för handläggning av ersättningsfrågor som följer av reformen saml för erforderiiga fiskevårdsinsatser.

4 Statligt stöd till fiskevårdande åtgärder

4.7 Fiskeristyrelsen: Reformen innebär att samhällets ansvar för fiskevården inom de aktuella områdena ökar. Fiskevård är också den åtgärd som står lill buds för alt i stället för ersällning i pengar kompensera enskilda intressen. Det kan förutsättas all fiskevattenägarnas intressen för ålgärder som mera direkl är riktade till fritidsfisket upphör i och med atl handredskapsfiskel släpps fritt.

De åtgärder som i första hand kan komma i fråga är utsättning av lax, havsöring, ål saml i vissa områden gös. Utsättning av ål kan i första hand ses som en åigärd för fiskerättsägare och yrkesfiskare eftersom den fångas främsl med redskap förbehållna dessa grupper. Därulöver krävs serviceåtgärder för fritidsfisket samt organiserad tillsyn. Kraven på samhällets engagemang ökar både vad gäller personalresurser för planering och projektering av ålgärder och vad gäller medel för genomförandet.

Del är mycket angeläget att ekonomiska och personella resurser slälls lill fiskeriverkets förfogande för att en kraftfull fiskevård skall kunna bedrivas. Brist på enskilt eller kommunalt intresse får inte utgöra hinder för fiskevården.

Som framgår av yttrande från fiskenämnden i Slockholms län finansierar l.ex. en fiskerikonsulent en omfallande fiskelillsyn och fiskevård via in-

Prop. 1984/85:107 126

läkler från länsfiskekortet. Detta belyser omfattningen av de resurser som måsle ersättas genom medel från en fiskevårdsavgift när reformen genomföres.

4.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: Vad gäller fiskevården vill länsstyrelsen
betona all det är av slor betydelse vid det praktiska genomförandet av
fiskevården om del finns många aktiva lokala fiskevårdsföreningar och
fiskevårdsområdesföreningar. Det kan antas att frisläppandet av handred
skapsfiskel kommer all medföra all fiskevatlenägarna blir mindre intresse
rade av atl medverka i sådana sammanhang eflersom ingen längre har
behov av atl köpa fiskekort för att bedriva handredskapsfiske i kustområ
dena. ----

4.33 Lantbrukarnas riksförbund: Förbunden delar uppfattningen att det är både ell allmänl och etl enskilt inlresse att reformen inte innebär en försämring av fiskevården. Behovet av fiskevårdsinsalser är i stor utsträckning beroende av fiskelrycket. Som förbunden tidigare framhållit blir det efter reformen svårare all anpassa fisketrycket till fiskevatinens produktionsförmåga. Behovel av fiskevårdsålgärder ökar därför väsenlligl i samband med all handredskapsfisket frisläpps. Inriklningen av fiskevården får inle bli beroende av om lokala medel till fiskevård finns lillgängliga. Slöd till dessa fiskevårdsålgärder måsle därför ulgå med 100% av koslnaderna. Ansvarel för den övergripande planeringen av fiskevården bör åvila fiskenämnderna. Förbunden anser det vidare angeläget alt fiskevårdsarbelet kommer igång jämsides med ell frisläppande av handredskapsfisket. Det krävs därför alt slaten förskotierar medel lill fiskevård till dess att de särskilda avgiftsmedlen blir lillgängliga.

1 promemorian har man icke berört frågan om hur nödvändiga fiskevårdsålgärder skall ulföras. Det finns skäl all notera atl fiskevård på enskill vatien endast kan bedrivas av vattenägaren eller med dennes medgivande. Förslaget om bildandet av fiskevårdsområden är även av den anledningen att föredra.

Enligt gällande bestämmelser om statligt slöd lill bildandet av fiskevårdsområden krävs alt fisket upplåtes lill allmänheten. Sädana upplåtelser kan givetvis inte fortsättningsvis ske, varför förordningen måste omarbetas så alt statsbidrag även fortsällningsvis kan ulgå vid bildandet av fiskevårdsområden.

4.38 Svenska insjöfiskarenas centralförbund: Av vad som tidigare anförts kommer förslagel all innebära försämring vad avser fiskevård och fisketillsyn. De ålgärder som utredningen föreslår är klart otillräckliga. Etl program för fiskevårdande åtgärder bör upprättas för atl kompensera bortfallet av frivilliga ålgärder. Programmet bör i huvudsak vara inriktat på lokala ålgärder och bedrivas av fiskenämnderna. Medel bör ställas till förfogande över statsbudgeten.

Prop. 1984/85:107 127

4.41 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: I enlighet med förslaget anser förbundet det självklart atl en rationell fiskevård bör bedrivas i de akluella områdena. Som anlyds bör denna inle enbart grundas på slalliga medel, utan även genom insatser från fiskerättsägare, yrkesfiskare och sportfiskare. Däremot ställer sig förbundet tveksam till nödvändigheten av atl det bildas fiskevårdsornråden där handredskapsfisket släpps fritt. De slalliga bidrag som ulgår till bildande av fiskevårdsområden skulle i stället med fördel kunna användas för andra ålgärder inom ramen för del fria handredskapsfiskel.

5 Finansieringen av reformen

5.2 Riksåklagaren:--- När det gäller förslaget att införa en fiskevårds
avgift känner jag tveksamhet. 1 och för sig kan jag ansluta mig lill principen
att de som fiskar också skall vara med och belala ersättningen för det
intrång som de härigenom uiövar. Skäl kan emellertid anföras emot den
föreslagna ordningen. En svaghet i förslaget är alt skilda regler kommer all
gälla i olika delar av landel.

5.5 Postverket:--- För att bl.a. förbilliga administrationen av avgifts
uppbörden föreslår man all åtgärder bör vidtas för att stimulera till färre
inbeialningslillfällen med högre inbetalningsbelopp per tillfälle. Detta är
något som också är av intresse för Postverket.

I promemorian föreslås att uppbörden av eventuella fiskevårdsavgifter skall ske till ett speciellt postgirokonto. Vi tillstyrker detta och förutsälter alt basrutinen för sådana betalningar skall vara identisk med den som gäller för Fiskeristyrelsen (System-S). Rutinen kan ulvecklas till en integrerad datarutin.

Det bör ligga i samtliga parters intresse att underlätta inbetalning av fiskevårdsavgifien. Som elt sidoåtagande kan Postverket åtaga sig au efter förtVågan på posikontor och hos lantbrevbärare Ullhandahålla de särskilda inbetalningskort som blir akluella för inbetalning av fiskevårdsavgifier. Ett åtagande som är analogt med det som gäller för inbetalningskort för jakt-vårdsavgifier. Inbeialningskoriet kan kombineras med fiskekort som görs giltigt tillsammans med kvitto pä erlagd avgift. På så sätt kan underlaget för inbetalningarna göras läiiåikomligt. Inför etl införande av fiskevårdsavgifter enligt promemorian finner Postverket det vara angeläget att uppbördsansvariga i god lid lar koniakt med Poslens Giro- och kassaservice. Beialningsmarknaden. för samråd om den mesl praktiska, ekonomiska och effektivaste betalningsrutinen över Postgiroi.

5.7 Fiskeristyrelsen: I promemorian saknas underlag för en någorlunda lillförlitlig bedömning av vad reformen konimer att kosta. Möjligen skulle en specialstudie enligt slyrelsens förslag under avsnitt (2.7) kunna lämna

Prop. 1984/85:107 128

viss vägledning. Vissa erinringar anser styrelsen sig dock kunna göra redan nu. I promemorian har kostnaden för förslagets genomförandi;, uppskattats till ".. ett eller några tiotal miljoner kronor" kapilaliseral värde. Redan denna kostnad synes för lågt tilltagen. Vidare är kostnaderna för fiskevårdsinsatser, tillsyn och administration inte inräknade eller uppskattade. Osäkerhet råder dessutom om hur stora intäkter det föreslagna frifiskekortet kan komma att ge.

Enligt förslaget skall en avgift på mellan 50 och 100 kronor tas ut av icke fiskerättsägare inom de områden där handredskapsfisket släpps frilt. Man hänvisar här till rättviseskäl. Tvärtom torde det upplevas som orättvist atl just detta handredskapsfiske skall avgiftsbelåggas när man inom vissa av de aktuella kustområdena - Gotland och Blekinges sydkust - får fiska fritt t.o. m. med nät. När fisket med rörliga redskap blev fritt inom slora områden i samband med 1950 års reform skedde det utan att speciell avgifl togs ut av de fiskande. Avgiften som föreslagits är dessutom så pass hög att det kan innebära atl den slora grupp fritidsfiskare som endast fiskar någon eller några få gånger per år kommer atl avstå från fiske. Alternativt korhmer man att fiska men underlåta atl erlägga avgiften.

Som flera fiskenämnder föreslagit vore det av många skäl alt föredra en allmän fiskevårdsavgift för allt fiske på det sätt som 1973 års fiskevattenutredning föreslog. Fiskeristyrelsen anförde i sitt yttrande över "Fiska på fritid" (SOU 1978:75) 1979-06-12 att införandet av en fiskevårdsavgift var ett nödvändigt och lämpligt sätt att lösa de resursbehov som följde av utredningens förslag. Förhållandena är likartade vad gäller det nu framlagda förslaget om fritt handredskapsfiske. Styrelsen föreslår att förslagel nu genomförs. Medel kommer då att finnas dels för intrångsersättningar i samband med reformen dels för nödvändiga, fiskevårdsinsatser och de personella resurser som samhällets ökade ansvar för fiskevåcden kräver. Del vore då också möjligt att finansiera en erforderlig tillsyn. En sådan avgift kan begränsas lill 20 - 30 kronor per år vilket inte bör verka avskräckande ens på den som endast fiskar någon eller några gånger per år! Influtna medel bör kunna förvaltas av fiskeristyrelsen. Någon speciell fond som kräver särskild administration erfordras ej.

5.8 Statens naturvårdsverk: När det gäller finansieringen av samhällels stöd lill fritidsfisket har naturvårdsverket i lidigare yttranden lill regeringen (1968-05-15 och 1979-06-27) avvisat dåvarande förslag om en allmän statlig avgifl för alt läcka samhällskostnaderna i sammanhanget. Verkel har bl.a. hävdat att det måste betecknas som tveksamt aU avgiftsbelägga aktiviteter som allmänheten under lång lid kunnal betrakta som en fri tillgång att få ägna sig åt. Flertalet fritidsfiskare skulle inte uppleva att de finge ett mer påtagligt utbyte av de åtgärder som skulle finansieras med avgiften. I föreliggande departementspromemoria har del knappast kommit fram

Prop. 1984/85:107 129

sakförhållanden som ger verket anledning atl ompröva sin Udigre ståndpunkt. Tvärtom finns del risk för alt nuvarande förslag kan komma all ifrågasättas från rättvisesynpunkt. Som motiv för atl endast ta ut avgift av dem som beräknas komma all fritidsfiska på enskilt vatten vid de aktuella havs- och insjökusterna - innebärande ungefär 1/4-1/5 av samlliga som fritidsfiskar någon gång/år i landel - anför man (s 37) att del bara är dessa som "kommer i direkt åtnjutande av reformen". Övriga fritidsfiskare skulle förmodligen anse att "de fick belala för en reform som endast andra fick glädje av" ifall en allmän avgift infördes, framhålls det i promemorian. Men de som nu skall avkrävas avgift kan ju å andra sidan fråga sig varför just de skall betala för en rättighet som fritidsfiskare i andra delar av landel slipper betala för. Till detta kommer atl alla nu inflytande medel inte skall användas för att finansiera enbart reformen utan delvis gå "lill fiskevårdande ålgärder i allmänhel och andra åtgärder som främjar fritidsfisket" (s 41), dvs. åtgärder som av alll all döma skall komma alla friUdsfiskare lill godo.

Enligt promemorian beräknas intrångsersättningarna belöpa sig lill drygt 1 miljon kr/år (s 28-31), vilkel exempelvis diskonterat med 5% ränla under 100 år ger ett belopp av storieksordningen 20 miljoner kr. (summa nuvärde. Skillnaden mellan 100 och t.ex. 50 år är obelydlig i sammanhanget). Statens bidrag till fiskevårdande åtgärder (exklusive kalkning av sjöar) uppgår f.n. till knappt 10 miljoner/år. Sammanlagt skulle det alUså kunna röra sig om en statsutgift på 30 miljoner kr. där inlrångsersättningen, väl att märka, är en engångskostnad. Åven om bidraget till fiskevårdande åtgärder höjs påtagligt framdeles - vilket är önskvärt - torde det ändå komma att handla om en mycket blygsam andel av de samlade statsutgifterna. Med hänsyn till detta och till den snedsits mellan olika fritidsfiskare som föreliggande förslag kan komma atl leda till, är del enligt naturvårdsverkets mening bättre att finansiera reformen och aviserade fiskevårdsåtgärder via allmän beskattning och/eller omprioritering i statsbudgeten än genom den föreslagna s.k. fiskevårdsavgiften. Om en sådan avgift måste införas bör den åtminstone tas ul av alla fritidsfiskare i landet (med de åldersgränser, rabatter m. m. som i övrigt föreslås).

Del kan vidare starkt ifrågasättas om inte den föreslagna avgiftsnivån, minst 50 men högst 100 kr. per person och år, är väl hög. Redan om man begränsar avgiften till de ca 380000 fritidsfiskare, som är knutna till de vatten reformen avser, innebär förslaget att det på ett år skulle strömma in i runt tal 30 miljoner kr. till statskassan om nivån sätts till 75 kr. per person och år. Detta kan ställas mot de ovannämnda 30 miljonerna på utgiftssidan, av vilka 20 är en engångskostnad. Kalkylen gäller förstås under förutsättningen atl alla berörda fritidsfiskare betalar in avgiften.

Beträffande förslaget Ull lag om fiskevårdsavgift (s 58) förefaller 2§ punkl 2 vara något oklar. Innebörden skall väl vara att avgiftsskyldigheten inte gäller person med enskild fiskerätt när vederbörande utnyttjar denna. 9 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 107

Prop. 1984/85:107 1.30

En delägare i ell samfällt fiske skulle således fä fiska inom det samfällda fiskevaltnel ulan avgift även om han/hon ju inte är ensam fiskerättsinnehavare. Med andra ord: äganderätt lill fiske behöver inte betyda all man ensam äger fiskei eller vattnet.

5.12 Statskontoret: Enligt stalskonlorels upplänning måste administrationen av avgifterna vara enkel. 1 belänkandel föreslås all avgiften skall sällas in på elt särskilt postgirokonto. Eflersom frifiskekortet måste göras personligt eller knylas lill vissa familjemedlemmar måsle rutiner ularbeias för delta förslagsvis i samarbete med poslverkel. Della är inle gjori i belänkandel.

Efterievnaden av bestämmelser om frifiskekort kan förviinias bli dålig eflersom konlrollen av fiskei skall ske med befinlliga resurser dvs. kustbevakning och polis. Så sker även för närvarande men på väsenligl mindre områden som i dag är upplåtna för korifiske. Slalskontorel ifrågasätter därför om den av jordbruksdepariemenlel föreslagna ordningen, med en fiskevårdsavgifi som skall belalas lika av alla som fiskar oavsett om del rör sig om elt enstaka tillfälle eller mera regelbundet fiske, kan komma alt accepteras av allmänhelen. Statskontoret släller sig också tveksamt till om de avgifier som kommer in kan täcka de koslnader som bl.a. uppkommer vid inlösen av förlorade fiskerätter.

5.13 Riksrevisionsverket: Ulredningens ekonomiska utgångspunkt är atl kostnaderna för ell frisläppt handredskapsfiske skull läckas genom avgifter. Enligt RRV:s mening är del underiag som redovisas inie tillräckligt för en bedömning av de ekonomiska förulsällningarna atl - i den form ulredningen föreslår - genomföra riksdagens principbeslut som en självfinansierad reform.

Kostnaderna i form av ersättning till fiskerättsägarna är grovt uppskattade till "ett eller några tiotal" mkr. - för en del av kostnaderna förutses tydligen atl det egentliga underiagel skall komma fram försl genom remissbehandlingen. Vissa kostnader har utredningen inte gjori mågon bedömning av. Det gäller t. ex. fiskeriadministrationens handläggningskoslnader, rättegångskostnaderna saml kostnaderna för den ytterligare lillsyn och kontroll som kan behövas för atl avgiftssystemet skall resultera i tillräckliga intäkter.

Inte minst utredningens intäklsantaganden kan ifrågasättas. Bortser man från rabatten för flerårsbetalningar tycks ulredningen räkna med åriiga intäkter på mellan 19 och 38 mkr. (380000 "avgiftsskyldiga" x 50- 100 kr). Dessa belopp kan jämföras med de 3,5 mkr. som den nuvarande kortförsäljningen tydligen inbringar i de aktuella områdena. Även med hänsyn till att de nya fiskekorten gör fler vatten tillgängliga än de nuvarande korten kan det inte uteslutas att reformen av många fritidsfiskare i huvudsak kommer att upplevas som en höjning av priset på fiskekorten. Enligt

Prop. 1984/85:107 131

RRV:s mening är det därför inle osannolikt atl reformens finansiering kan försvåras genom utbredd belalningsovilja.

Utredningen diskuterar huruvida den föreslagna fiskevårdavgiften skall las ut i hela landet eller enbari inom de områden där handredskapsfisket nu skall släppas fritt. Man förordar del senare och motiverar del med rättviseskäl. En nationell avgifl skulle upplevas som orättvis inom de delar av landet som redan har fritt fiske. Enligt RRV;s mening är även ulredningens förslag, i synnerhet om del bedöms i ell längre tidsperspektiv, öppet för invändningar utifrån rättvise- eller rimlighetssynpunkt.

Godtags utredningens bedömning av kostnader och intäkter följer all redan några årsintäkter räcker för att finansiera de direkta koslnaderna för reformen, dvs. ersättningen lill sakägarna. Fortvarigl därefier kommer, enligt ulredningens förslag, åriiga inläkler alt strömma in i oförändrad omfattning. Enligt förslagel till lag om fiskevårdavgift skall medlen användas för att "främja fiskevården och till andra ändamål som har samband med fritidsfisket". Det krävs inte att medlen används inom de områden varifrån intäkterna härrör. Medlen kan således antingen användas uteslutande för åtgärder inom de områden där avgiften tas ut, eller så länkas en del av för användning inom andra delar av landet.

Enligt RRV:s uppfattning kan båda alternativen föranleda invändningar av den arl som påverkade utredningens val av avgiftsmodell. Nackdelen med del första alternativet är - om man i likhel med utredningen förutsätter en realt oförändrad nivå (sju mkr. innevarande budgetår) på fiskerislyrelsens anslag för bidrag till fiskevård m. m. - att del medför till synes orimliga geografiska skillnader i omfattningen av de frilidsfiskefrämjande ålgärder som genomförs genom staUiga myndigheler. Nackdelen med det andra allernativet är att del sannolikt kommer all uppfattas som orättvist av dem som betalar fiskevårdsavgifien.

5.14 Svea hovrätt: De kostnader som den föreslagna lagstiftningen kan komma atl medföra är otillräckligt utredda. Del lorde för närvarande förhålla sig så alt en stor del av det fiskevårdande arbetet utförs på ideell väg och till ringa eller ingen kostnad. Det kan inle bortses från atl detta intresse för den enskilda fiskevården kan komma att minska, liksom ej heller från att nu bildade fiskevårdsområden kan komma att försvinna. Detla medför ökade fiskevårdskostnader för det allmänna, om ambitionen är atl upprätthålla nuvarande nivå på de fiskevårdande insatserna. Om kontrollen av alt friUdsfiskarna fullgjort sin avgiftsskyldighet blir så dålig som synes framgå av promemorian torde många av de fiskande underlåta att betala avgift. Det är därför knappast realistiskt alt anta atl de pengar som må flyta in i form av fiskevårdsavgift skall förslå till att bekosta den tilltänkta reformen. Överhuvudtaget synes det något anmärkningsvärt att avgiftsbelägga frifiske inom nu ifrågavarande vatien, när ett mer omfattande frifiske på många andra håll i landel bedrivs ulan någon avgift.

Prop. 1984/85:107 132

1 promemorian uttalas atl del inle behöver bli några skador från nalurvårdssynpunki till följd av att fiskei med handredskap släpps frill, eftersom del toiala utnyttjandet av berörda vattenområden inte kommer att öka i nämnvärd omfallning. Emellertid kan från fiskesynpunkt specielli attraktiva vallenområden enligt hovrättens mening komma all drabbas hårt av frifiskerätlen. Hänsyn härtill har inte lagils i promemorian. Även om de ingrepp, som kommer att ske i fiskerällsägarnas rättssfär, inte alllid kan förvänlas bli särskilt omfattande, måste det sålunda befaras all åtskilliga strandområden med gott fiske, särskilt i närheten av slörre tätorter, kommer all i samband med fiskei bli föremål för en nedslitning som går utöver vad faslighelsägaren enligt allemansrällsliga regler är skyldig all låla. En sådan fastighetsägare är naturiigtvis berättigad till ersättning härtor.

Om ersällning såsom hovrätten förordat bestäms i enlighel med hittills gällande principer vid expropriation och andra tvängsingripanden, lorde den sammanlagda ersällningssumman komma all uppgå lill betydligt högre belopp än del i promemorian förutskickade.

Del hade för en kostnadsberäkning självfallet varit av värde att ha tillgång till en uppgifl om vad 1950 års reform kostade slalen, och del framsiår som anmärkningsvärl all en sådan uppgifl ej framtagits.

5.15 Linköpings tingsrätt: Enligt förslaget är det tänkt atl endast de som Utnyttjar de föreslagna beslämmelserna all fiska med handredskap i enskilt vatten i berört område skall vara avgiftsskyldiga. I princip finns givelvis icke någol atl erinra mol elt sådani arrangemang. Syslemet står och faller emellertid med om en verklig kontroll kan utövas av atl avgiflsskyldighelen fullgöres. Tingsrätten ställer sig ytterst tveksam Ull om någon fungerande kontroll och tillsyn går all tillskapa. Är så inie fallet lorde man inle kunna räkna med all avgiftsskyldighet fullgöres i avsedd omfattning. Därmed faller även underiagel för finansieringen av reformen. Med gällande bestämmelser har markägaren eller fiskerältsinnehavaren intresse av att själv kontrollera att ingen fiskar på hans vatien som icke är berättigad därtill. Efter reformens genomförande kan man icke påräkna alt samma inlresse förefinns. Det blir därför staten som själv får sörja för kontrollens utövande. I förslaget har inte aviserats att antalet befattningshavare med räll till fiskelillsyn kommer att utökas. Mol bakgrund av vad nu sagls ställer sig tingsrätten tvivlande till om avgiftssyslemel kominer att fylla avsedd funktion.

5.16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen redovisar de förslag om fiskevårdavgifter som tidigare lagts fram när ändrade fiskeräiisförhållan-den införts i andra delar av landet. I dessa fall har förslagen om avgift avvisats. Länsstyrelsen avstyrker att avgifter införs enbart i de områden och för de redskap som nu får en form av fiske som är mindre frill för allmänheten än vid övriga havskuster. Fiskevårdsavgiften bör gälla alla fiskande då de alla kan få del av insatserna för frilidsfisket.

Prop. 1984/85:107 I??

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Slockholms län (Jacobson. Hörlén. Andersson, Axell. Westeriund och Ringholm) reserverar sig och avstyrker att avgifter införs.

5.17 Länsstyrelsen i Uppsala län: i sitt yttrande över fiskevattensutredningens betänkande avstyrkte länsstyrelsen införande av en särskild fiskevårdsavgift och förordade i stället all koslnaderna för fiskevård m. m. finansierades över statsbudgeten. I promemorian framhålls emellertid alt det statsfinansiella läget inte tillåter att några ytterligare skattemedel -utöver de till några tiotal miljoner kronor beräknade ersättningarna till fiskerällsägarna - nu lillförs frilidsfisket. I promemorian upprepas därför förslagel om en särskild avgift för fiskevårdande ålgärder. en fiskevårdsavgifi. Länsstyrelsen är fortfarande skeptisk till denna finansieringsform. Det kan ifrågasättas om laglydnaden på områdel - i brist på effektiv konlroll och lillsyn - kommer all vara den bäsia. SåUllvida kan förslagel i denna del komma att medföra en uppluckring av rättsmedvetandet på samma sätl som gäller i fråga om vissa andra slraffsanklionerade beslämmelser vars åsidosättande medför ingen eller ringa risk för upptäckt.

5.18 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Fiskevårdsavgiften föreslås bli 50-100 kronor. Det är naturiigtvis viktigt, all avgiften inte är så stor. alt elt stort antal fiskande av detta skäl underiäler att betala den. Många fiskar kanske bara ell fåtal gånger per år och 100 kronor är då en inte obelydlig kosinad. Avgiftens sloriek bör noga övervägas mol denna bakgrund.

5.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I promemorian föreslås alt ersättningarna m.m. finansieras genom uttagande av en årlig avgifl för fisket. Mot ett avgiftssystem kan bl.a. invändas dels alt fiskei härigenom ej blir helt frill dels atl tillämpningen medför införande av elt nyll administrativt och judicielll syslem med ålföljande gränsdragnings- och övervakningsproblem. Samiidigi är ulgängspunklen för promemorians förslag alt reformen inte får medföra ökade kostnader för slalen.

En kategori fiskande är sådana som hittills endast fiskal några enslaka gånger per år och då efler överenskommelse med markägaren gjort della kanske ulan avgifl eller mol en myckel låg ersättning. Införandel av en avgift kan för denna kategori närmast försämra möjlighelerna att fiska. Å andra sidan finns naturligtvis många som utnyttjar fiskemöjligheten i högre grad och för vilka en rimlig årlig avgift framstår som naturlig.

En avgifl medför också gränsdragningsproblem i fråga om markägarens fiske i silt eget vallen. I 2§ 2p av den föreslagna lagen om fiskevårdavgift görs etl undantag för den som är innehavare av enskild fiskerätt vid fiske i eget vallen. Strikt lillämpal innebär della alt endasl den som är lagfaren ägare (t.ex. den ena maken) lill en faslighel är undantagen. En sådan avgränsning är orimlig. Den föreslagna bestämmelsen, måste naturligtvis

Prop. 1984/85:107 134

om den införs utformas så alt markägaren, hans familj och gäster är undantagna från avgift vid fiske på markägarens vatten.

De synpunkter som länsstyrelsen lämnal på de föreslagna ersättningsreglerna kan medföra all del lolala ersättningsbeloppet ökar jämfört med de beräkningar som gjorls i promemorian. Del är dock mycket svårt att göra någon beräkning eller närmare uppskattning härav. Frågan fordrar ytteriigare utredning. Om ersättningsbeloppet ökar i någon mer påtaglig omfattning påverkar detta avgiftens storiek. Om ersättningsbeloppen skulle visa sig bli väsenligl slörre än vad beräkningarna i promemorian pekar på kan avgiften behöva blir så slor atl lämpligheten av avgiftssyslemel också behöver omprövas från dessa utgångspunkter.

Ell avgiftssyslem medför också behov av konlroll- och tillsynsfunktioner. Om man inle vill riskera all avgiftssystemet åsidosätts i någon mer allmän omfattning måste det finnas en något så när effektiv övervakning av eflerievnaden. Resurserna för sådan verksamhet i skärgårdsområdet är begränsade särskilt om kuslbevakningens bemanning i området minskas.

5.20 Länsstyrelsen i Jönköpings län: I promemorian anges alt reformen bör finansieras genom att en fiskevårdavgift om mellan 50 och lOfi kronor tas ul av dem som fiskar i enskill vallen i de akluella vattenområdena. Reformen lorde därför inle komma alt uppfällas som någon egenllig förmån av dem som i dag fiskar ulan avgifl i enskill vatien. Sedan ersättningsfrågorna lösts avses fiskevårdsavgiften all användas lill fiskevårdande ålgärder. Del framgår inle klart av promemorian om dessa ålgärder endasl skall avse vatien som omfattas av förslagen i reformen. Om avgiftsmedlen kommer atl användas lill fiskevård även på andra vallen än dem som avses med reformen förefaller del sannolikl alt den avgiftsbelalande allmänheten uppfattar avgiften som orättvis. På anförda skäl förordar länsstyrelsen all reformen finansieras via budgetmedel eller eventuellt genoni en allmän fiskevårdsavgift.

5.21 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget

om all en årlig fiskevårdsavgift införs samt förslaget lill användningsområden för de influlna medlen.

Länsstyrelsen avstyrker däremol förslagel alt medel som influtit

skall tillfalla statskassan. En konstruktion molsvarande vad som nu gäller enligt jaktlagen och jaktstadgan för jaktvårdsavgift, dvs. alt en särskild fond bildas för ändamälel, vore mera lämplig. För denna fiskevårdsfond kan därvid ändamålsbestämmelser ulformas i enlighet med 1§ 2 slyckel lagförslaget.

Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kalmar län (Andersson. Eriksson. Fust, Anita Jonsson. Kronblad. Schultz och Hjelmberg) reserverar sig och avstyrker en fiskevårdsavgift för endasl en del av kusten.

Prop. 1984/85:107 1.35

5.22 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen motsätter sig cn fiskevårdsavgift av den föreslagna modellen. Ur rättvisesynpunkt är det svårt att förstå varför den fiskande allmänheten i vissa delar av landet skall betala för del som i andra delar är fritt. Enligt länsstyrelsen bör inlrångsersäiiningar lill följd av del frisläppta handredskapsfiskel betalas med budgetmedel. Som etl alternativ kan länsstyrelsen länka sig att man infiSr en allmän fiskevårdsavgifi för hela landet. Genom del senare alternativet skulle varje län kunna tillförsäkras åriiga medel för fiskevårdande åtgärder. Övergångsvis skulle även inlrångsersäiiningar kunna betalas med dessa medel.

5.23 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen anser det skäligt att kostnaderna för frisläppandet av handredskapsfiskel i kustområdet belalas av utövarna av delta fiske. Inte heller finns någol all invända mol att fritidsfiskarna såsom föreslås får bidra lill fiskevården.

Fiskevårdsavgifien förutsätts kvarstå även efter atl de ersättningsan
språk behandlats som blir en direkl följd av beslutet om frisläppande.
Härefter - och till viss del redan från början - blir avgiften en allmän
fiskevårdsavgift. Även eriäggandel av avgiften bör då vara "allmänl"
bland utövarna av fritidsfiske och inle begriinsas lill den som fiskar i vissa
regioner. Länsstyrelsen anser att förslaget i denna del ej kommer alt
uppfällas som rättvist.--

Länssiyrelsen föreslår atl cn allmän fiskevårdavgift i stället tas ul som omfattar hela den svenska kusten och de stora sjöarna. Beträffande formerna för uttagandet av avgiften ansluler sig länsstyrelsen till vad som föreslås i promemorian. Del är angeläget atl. som föreslås, avgiften hålls på en från normalfamiljens synpunkl måttlig nivå.

5.24 Länsstyrelsen i Alvsborgs län: Kravel på slatligl slöd lill fiskevård lorde öka i och med att frilt handredskapsfiske införs. Ersättning till innehavare av fiskerätt kräver också medel. Det får därför anses hell naturiigl alt den som fiskar där någon annan har enskild fiskerätt skall belala för del. Länsstyrelsen lillslyrker därför förslaget om all införa cn fiskevårdsavgift för att användas i nämnda syften. Del finns enligt länsstyrelsen inle någon anledning atl avgiften skall hållas särskilt låg. För huvud-parlen av de frilidsfiskandc är fisket en hobbyvcrksamhel. Sådana verksamheter kräver många gånger slora koslnader för resor, ulruslning m. m. som accepteras av utövarna. Sell från den synpunklen är en avgift på minsl 100 kr. per år inle någon större utgift, medan den samiidigi kan bli elt betydande tillskott till fiskevården.

5.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: 1 promemorian föreslås att reformen skall finansieras genom all en avgift (fiskevårdsavgift) om 50- 100 kr. las ul av i princip alla som fiskar i de enskilda vatien som blir fria för

Prop. 1984/85:107 136

handredskapsfiske. Avgiften, som tillfaller staten, skall också kunna användas för fiskevårdande åtgärder. De skäl som anförs för en avgift — främst all reformen bör belalas av dem som får nytta av den - är i och för sig fullt lopiska. Trots detta släller sig länsstyrelsen tveksam lill en sådan avgift.

Som framgår av promemorian har tidigare förslag om en allmän fiskevårdsavgift (som i princip betalas av alla fiskande i landels vatten) inle föranlett någon lagstiftning. Enligt länsstyrelsens uppfattning fyller emellertid en allmän fiskevårdsavgift en större funktion för fritidsfisket i allmänhel än enbart en avgiftsbeläggning av de vatten som nu är aktuella för ett frilt handredskapsfiske. De skäl som fiskevatlensulredningen (ovannämnda belänkande sid 330 ff) anförl för en allmän fiskevårdsavgifi anser länsstyrelsen alltjämt vara gällande. Länsstyrelsen tillstyrkte också utredningens förslag om en sådan avgifl.

En allmän avgift är väl motiverad, då medel bl.a. behövs till restaurering, vård och skydd av reproduktions- och uppväxtområden för värdefulla fiskarter som t. ex. gullspångslax och -öring, vätteröring, emåöring m. fl. 1 takt med förbättrad rening vid industrier och ökad fritid blir också restaurering av tidigare skadade reproduktionsområden än mer angeläget. Värdefulla fiskevårdande åtgärder skulle kunna genomföras i bl.a. Gull-spångsälven, Tidan, Lidan (Flian) och Nossan. Vissa åtgärder har akluali-serats av fiskenämnden. En allmän fiskevårdavgift har tillslyikts av Fritidsfiskarna.

Avgiften bör vara 35 kr./år eller 150 kr. för 5 år. För en familj kan avgiften sättas Ull 75 kr./år. Avgiften bör betalas av alla med undantag av yrkesfiskare, samer och ungdom under 16år. Jämfört med vad en sportfiskeutrustning i dag kostar (ca 500-1000 kr.) är avgiften ej betungande. Den motsvarar kostnaden för 2-3 fiskedrag. Förutsättningarna att få in nödvändiga medel blir bättre med en allmän avgift och utformningen och kontrollen av systemel blir enklare. En allmän fiskevårdsavgifi har funnits i bl.a. Norge och Finland sedan mitten på 1960-talet. Länsstyrelsen anser mot bakgrund av det anförda att den föreslagna lagen om fiskevårdsavgift bör utformas som en allmän fiskevårdsavgift. Del bör tydligt anges exempel på vad avgiften, förutom ersättningar, skall användas till, dvs. exempel på direkta fiskevårdsåtgärder.

5.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: Som förut nämnts fiskar flerta
let handredskapsfiskare i Vänern inom Värmlands län redan nu ulan avgift
i enskilt vatten då kommuner och fiskevattensägare upplåter sina vatten
för fritt handredskapsfiske. Förhållandena i de vattenområden som berörs
av förslaget torde i många fall vara likartade dem som nu fiirekommer i
Vänern, i vart fall vad avser de stora sjöarna. De som nu fiskar utan
kostnad i enskilt vatten torde därför inte uppleva det fria handredskapsfis
ket som någon förmån som man är beredd att betala en avgift för. Om en

Prop. 1984/85:107 137

avgift uppfattas enbart som pålaga utan "återbäring" och dessutom kontrollmöjligheterna är begränsade finns det stor risk alt många inte fullgör betalningsskyldigheten. Med hänsyn till de krångliga och invecklade beslämmelser som reglerar gränserna mellan enskilt och allmänl vatten skulle det dessulom bli mycket svårt för allmänheten att få en klar bild av vilka vatten som är avgiftsbelagda och vilka vatten som inte är del.

Man förutsätter i promemorian att det ligger i de fiskandes intresse att fullgöra betalningsskyldigheten eftersom insatserna av fiskevårdande åtgärder är direkt beroende av inbetalda avgifter. Enligt länsstyrelsens bedömning torde det vara svårt att bedriva någon meningsfull fiskevård i de vatien det här är fråga om. Vassröjning kan försvaras inom begränsade områden, medan fiskeutsättning förefaller mindre lämplig, då man inle kan vänta sig att fisken i konkurrens med det befintliga beståndet i större utsträckning skall stanna kvar i området. I dessa vatten fiskas mest gädda, gös och abborre vilka sällan kräver några fiskevårdande insatser. För den enskilde torde det därför vara svårt atl lokalt se något samband mellan erlagd fiskevårdsavgift och eventuella fiskevårdande insatser.

Vidare förutsätts att Sveriges fritidsfiskares riksförbund ställer sig bakom införandet av fiskevårdsavgifien och därmed kommer atl föra en aktiv informations- och propagandainsats för fiskevårdsavgiftens införande. Med hänsyn till vad länsstyrelsen erfarit rörande förbundets inställning till avgiften och dess utformning är det föga sannolikt all förbundet kommer att medverka till de insatser som sålunda förutsatts i förslagel.

Med hänvisning till vad som här nämnts finner länsstyrelsen beräkningarna angående intäkterna av fiskevårdsavgifterna orealistiska. Länsstyrelsen avstyrker i första hand förslaget i sin helhet. Länsstyrelsen avslyrker i andra hand att reformen finansieras på det sätt promemorian föreslår.

5.27 Länsstyrelsen i Örebro län: förordar även länsstyrelsen att en

allmän fiskevårdsavgift införs. Ett införande av fiskevårdsavgift bara för det nu frisläppta handredskapsfisket enligt förslaget kan enligt länsstyrelsens uppfattning medföra osäkerhel, ökade koslnader och tillsynsproblem jämfört med dagens förhållanden i många av dessa vatten i en sådan utsträckning att ambitionen att underlätta för fritidsfisket motverkas.

Ett alternativ till en allmän fiskevårdsavgift skulle kunna vara en speciell statlig fiskevårdsavgift som omfattar fiske inom alll allmänl vallen och sådani enskilt vatten där handredskapsfisket är frisläppt och där staten löst in eller kan komma att lösa in delar av fiskerätten och helt eller delvis svarar för fiskevården. Med utgångspunkt från förhållandet i länets vatien skulle detta innebära så enkla regler som att för fritidsfiske i hela Hjälmaren eller Vättern erfordras eriagd fiskevårdsavgift, för övriga vatten erfordras fiskekort eller annan enskild upplåtelse av fiskerätt.

Prop. 1984/85:107 138

5.28------------------------------ Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen har i yttrande

över slutbetänkande av 1973 års fiskevallenutredning (SOU 1978:75) tillstyrkt alt en allmän fiskevårdsavgift införs. Länsstyrelsen vidhåller denna uppfattning. Skulle fiskevårdsavgiften komma att geografiskt begränsas på sätt utredningen föreslår skall inflytande medel - förutom till intrångsersättningar - i sin helhet återgå till främjandet av fiskevården och andra åtgärder i ifrågavarande vatten. Ingen del skall således användas för opreciserade åtgärder i allmänhel för fritidsfiske.

5.29 Länsstyrelsen i Jämtlands län: För att finansiera de kostnader som elt
fritt handredskapsfiske medför föreslås en särskild avgift, fiskevårdsavgift,
på mellan 50 och 100 kr. För närvarande är del möjligl atl i Storsjön för en
ringa avgift, ca 30 kr., få bedriva - förutom handredskapsfiske - utter-,
nät- och dragfiske från båt. För den enskilde fiskaren blir del således en
klar försämring i det avseendet. Förslaget kan få till följd att fiskekortsför
säljningen mer eller mindre upphör och därmed försvinner möjligheterna
att få bedriva annat fiske än handredskapsfiske. Fiskenämndens förslag
om en allmän fiskevårdsavgift verkar däremol mer intressant och bör
kunna övervägas närmare.

Det måsle även sältas i fråga om det framlagda förslaget ger förutsättningar för en bällre fiskevård. Risk finns för atl inskränkningar i enskild fiskerätt som ett frisläppande innebär minskar fiskerättsägarnas engagemang och intresse för all bedriva en bällre fiskevård och all ägna sig ål bevakningsuppgifter. Då avsikten ej är att avsätta några särskilda resurser för övervakning av att fiskevårdsavgift erlagts får man föriila sig på en viss hjälp med den uppgiften från fiskerällsägarnas sida. Minskad motivation överhuvudtaget från det hållet leder även lill sämre övervakning. Om fiskevårdsavgiften Ullfaller slalskassan och ej med säkerhel går tillbaka lill fiskevårdsföreningar och - områden i form av bidrag till fiskevård bidrar även detta till minskal engagemang från fiskerättsägarnas sida.

5.31 Landsorganisationen i Sverige: Lö hade naturiigl nog helst sell all någon fiskevårdsavgift inle skulle behöva tas ul. LO bedömer genomförandel så viktigt att hellre än att skjuta avgörandet längre fram i tiden så godtar Lö att reformen avgifisfinansieras på grund av del slalsfinansiella lägel. Koslnaderna för frifiskekort för enskild person bör vara sä lågl som möjligt. Familjekortet bör hållas på 100kronor per år.

5.32 Landstingsförbundet: Vad gäller frågan om avgiftsbeläggning av det fria fisket har förbundsstyrelsen tidigare avstyrkt della. Denna uppfattning kvarstår. De administrativa koslnaderna med att ta ut och kontrollera en avgiftsfinansiering samt andra olägenheter kan befaras bli alltför stora i förhållande till det ekonomiska netlo som en avgift skulle ge. En avgift skulle också strida mot inlentionerna atl förenkla fritidsfisket. Nuvarande

Prop. 1984/85:107 139

skillnader i rätten till fritt fiske mellan Udigare fria kuststräckor och i promemorian behandlade fiskevatten skulle vidare bestå. Det är mot denna bakgrund förbundsstyrelsens principiella uppfattning att ekonomiska och administrativa inskränkningar vid genomförandet av reformen fritt fritidsfiske bör undvikas så långt det är praktiskt möjligt.

5.33 Lantbrukarnas riksförbund: Om förslaget genomförs tillstyrker förbunden införande av fiskevårdavgift. Avgiften bör jämföras med de fiske-korlspriser som tas ul vid upplåtelse av enskild fiskerätt. Icke subventionerade årskort kostar vanligtvis ca 100 kr. Förbunden anser atl den nya fiskevårdsavgiften möjliggör ett fiske som arealmässigl överstiger normala korlfiskevalten. Fiskevårdsavgifien bör därför höjas i relation lill detta. Avgiften bör indexregleras. Som framhålles i promemorian bör den som fiskar på eget vallen vara befriad från skyldigheten atl erlägga avgift.

5.35 Svenska kommunförbundet: Riksdagens beslut om frill hand
redskapsfiske måste anses innebära att fiskei skall vara fritt inom de
frisläppta vattnen. Införandel av en fiskevårdavgift innebär att reformen
förfelas. Bl.a. skulle nuvarande skillnader i rätten till fritt fiske mellan
lidigare fria kuststräckor och i promemorian behandlade fiskevallen beslå.

Förslag om att avgiftbelägga del fria fiskei har framlagts tidigare ulan att förslagen vunnit gehör hos statsmakterna. Del främsla argumentet mot har varil all de adminislrativa kostnaderna och andra olägenheter ansetts vara alltför stora i förhållande lill det ekonomiska netto som en avgifl skulle ge.

Förbundsstyrelsen har vid tidigare tillfällen avstyrkt en avgiftsbeläggning av det fria fisket och har samma uppfatlning denna gång. Neltotill-skollet för all finansiera genomförandel av den föreslagna reformen kan inle anses komma all uppväga de olägenheter som avgiften medför både för fiskeutövarna och berörda myndigheter.

Enligt promemorian skall kontrollinsatserna inte utökas, då fritidsfiskarna förvänlas lojall betala avgiften på grund av tillskottet lill fiskevården som avgiften skall ge. Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund förväntas också informera om reformen och därmed påverka betalningsviljan.

Styrelsen vill ifrågasätta riktigheten i denna bedömning. Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund kommer att nå en förhållandevis lilen del av de cirka 380000 som beräknas fiska inom de nyöppnade områdena och främst dem som fiskar regelbundet. Avgiften skall emellertid även eriäggas av den som en enstaka gång använder t. ex. elt metspö och som inte kommer alt nås av informalion om avgiften. Flertalel fiskare kommer inle heller all se någol samband mellan avgiften och fiskevårdande ålgärder som skall finansieras med avgiften.

Enligt slyrelsens uppfallning finns del slor risk för att ell genomförande av avgiftsbeläggning av fiskei i de frisläppla vattnen inle ger avsedd effekt. Avgiften förutsätts finansiera både ersättningen lill nuvarande fiskevallen-

Prop. 1984/85:107 140

ägare och fiskefrämjande åtgärder. För att avgiften skall ge Ullräckligt bruttobelopp får man räkna med att fiskevårdsavgiften måste sällas så hög atl den också räcker att finansiera erforderiig kontroll. Det kommer att betyda att avgiften för många kommer att utgöra ell hinder mot frilidsfiske. Utan kontroll kommer sannolikt antalet betalande atl minska vilket dels ger låga intäkter, dels innebära att respekten för givna föreskrifter minskar, vilket kan återverka på efterlevnaden av föreskrifter även inom andra områden.

5.36 Svenska turistföreningen: Vad emellertid avser avgiftsuttaget, anser STF att avgiften bör kunna ligga på högre nivå än 50 - 100 kr. Om fiskevårdande åtgärder i ökad utsträckning kommer atl sättas in bör, enligt STF:s mening, därför högre avgifter kunna diskuteras. En alltför låg avgifl kan ge inlryck av att det fria fisket inte är värt något. STF anser vidare alt avgiften bör vara årlig och inte rabatteras genom flerårsbetalningar. Om någon rabatt skall införas, skall den i så fall sammankopplas med medlemskap i sportfiskeförening eller motsvarande. Ett särskilt familjekort bör också kunna övervägas för att bereda hela familjer möjlighet till denna form av rekreation. Medlemmar i sportfiskeföreningar får förutsättas ha en djupare kunskap om fiske och fiskevård. En rabattering av avgiften till sådana medlemmar utgör både en stimulans till föreningarna och möjligheter till bättre information till handredskapsfiskarna.

5.41 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Så gott som samtliga av

förbundets distrikt har ställt sig hell negaliva lill den föreslagna avgiften. Man anser att det saknas motiv för att ta ut en avgifl, och en relaiivi hög sådan, för handredskapsfiske i de aktuella områdena samlidiigl som allt fiske med rörliga redskap är fritt längs övriga kuslsträckor saml i de cenirala delarna av de fem slora insjöarna. En ytterligare konsekvens av förslaget skulle bli att man får betala mellan 50 och 100 kronor för all fiska med handredskap från land och i princip 300 meter ut, medan man utanför denna gräns har möjlighet att bedriva etl rovfiske med hundratals nät utan att betala någon som helst avgift.

Det framlagda förslaget har enligt förbundet tyvärr så stora brisler att ett genomförande skulle skapa en negativ inställning hos de fiskande. Detta i sin tur kunde medföra att betalningsvilligheten blev låg, helsl som man i promemorian inte förordar några ytterligare åtgärder vad gäller fisketillsyn. Förbundet anser därför att handredskapsfisket efter södra ostkusten och i de stora sjöarna skall vara kostnadsfritt. Intrångsersältningarna bör finansieras genom de budgetmedel som anvisats för fiskevård m.m. Om det statsfinansiella läget inte medger avsättning av tillräckliga medel för inträngsersättningar och fiskevård, är förbundet emellertid berett atl acceptera en fiskevårdsavgift i enlighet med 1973 års fiskevallensulrednings förslag. Således gällande för hela landet och i storieksordningen 25 kronor.

Prop. 1984/85:107 141

En avgifl för fiske på västkusten kommer emellertid atl mötas av stort motstånd då fisket här varit fritt sedan urminnes tider och upplevs som en allemansrätt. Som ett alternativ kan förbundet därför tänka sig en fiskevårdsavgifi enligt den modell som under många år fungeral i Norge, dvs. gällande för enbart sölvalten samt för lax- och havsöringsfiske i havet. I båda fallen bör influlna medel förvaltas genom en särskild fond i vars styrelse ingår representanter för bl.a. fritidsfiskarna, vattenägarna, kommunförbundet samt fiskeristyrelsen.

6 Avgiftsskyldigheten; kontroll och tillsyn

6.2 Riksåklagaren: Min allvarligaste invändning mot förslaget (om en avgift) har emellertid atl göra med kontrollmöjligheterna och sanktionsformerna. Del finns enligt min mening en uppenbar risk för all beslämmelserna inle kommer all kunna upprätthållas. I promemorian uttalas (s.42) i konirolldelen all det åtminstone inte för närvarande kan anses motiverat all avsälla några särskilda resurser för att kontrollera att de som fiskar i de aktuella områdena har betalat sina avgifier. Kontrollnivån kommer således enligt förslagel all bli låg, sannolikl myckel låg. Då jag inte kan ansluta mig lill den i promemorian uttalade Uppfattningen alt det finns förutsättningar för all syslemel skall fungera utan förstärkt övervakningsorganisalion vill jag ifrågasätta om avgiftssystemet bör införas.

Om ändock ell sådani system med avgifier anses böra genomföras, har i promemorian diskuterats vilka sankiionsformer som kan komma i fråga. Den mesl lämpliga påföljden har därvid ansetts vara etl lågt bötesstraff. Även här har jag emellertid invändningar au göra. Som del påpekais i promemorian (s 43) ligger de akluella överträdelserna på gränsen lill vad som bör vara kriminaliserat. Under senare tid har olika inilialiv lagils för alt avkriminalisera brotl av liknande art saml på olika säll begränsa brottsutredningar av den typ del här är fråga om. Skälen för dessa initiativ från statsmakternas sida är flera. Ell är all rättsväsendets begränsade resurser måste las lill vara på elt så effektivt sätt som möjligl och i första hand inriktas mot den allvarligare brottsligheten. Ett annal är all få bort den "överkriminalisering" som finns på vissa områden. Mot bakgrunden av del anförda finner jag inle skälen Ullräckliga för alt ha en straffsanktion på det här aktuella områdel. Vidare kan tilläggas. En väsentlig del av överträdelserna måste med den låga konirollnivå som förutsätts antas bli obeivrade. Från mera allmänna utgångspunkter är det angeläget atl undvika att lagstiftningen får sådana konsekvenser, bl.a. med hänsyn lill de negativa verkningarna på den allmänna laglydnaden i samhällel.

Mot bakgrunden av del stora antal fritidsfiskare som den föreslagna lagstiftningen skulle komma atl omfatta och därmed de betydande avgifter det skulle bli fråga om framsiår del som rimligt atl någon form av kontroll-organisation byggs upp i syfte att upprätthålla det föreslagna avgiftssyste-

Prop. 1984/85:107 142

mel. Det bör vara möjligt att här finna en lösning, som både tillgodoser kravet på enkelhet och effektivitet. (En möjlighet skulle kunna vara att ha lokala övervakare med funktioner som var begränsade lill den här akluella kontrollen.) För egen del förordar jag således denna lyp av sanklionssystem i stället för ett system med böter.

6.3 Rikspolisstyrelsen: Styrelsen delar utredningens uppfattning att del inte är samhällsekonomiskt motiverat alt avsätta särskilda resurser för övervakning av det fria handredskapsfisket i aktuella områden. Med hänsyn till atl fiskevårdsavgiften föreslås bli förhållandevis låg samt att avgiften avses komma de fiskande tillgodo i form av fiskefrämjande ålgärder är förutsättningarna goda för atl systemet skall fungera utan någon förstärkl övervakning.

Från polisiär synpunkl är del angelägel atl fiskelagstiftningen är så utformad att en enkel och fullgod kontrollmöjlighet av bestämmelsernas efterlevnad föreligger. Detta har enligt styrelsens uppfatlning blivit tillgodosett genom bestämmelsen att elt särskilt frifiskekort skall medföras och på begäran uppvisas för den som utövar fiskelillsyn.

Styrelsen lillslyrker utredningens förslag om etl lågl bötesstraff framför en sanktionsavgift. Den föreslagna påföljden kan dessutom bidra till atl den som kommer alt utnyttja det frisläppta handredskapsfisket fullgör sin avgiftsskyldighet.

6.6 Generaltullstyrelsen: För kuslbevakningens del kan det bli aktuellt alt kontrollera atl personer som fiskar med handredskap inom ifrågavarande områden medför frifiskekort. Kontrollen skall i så fall ske med hjälp av bl.a. kuslbevakningens nu disponibla resurser. Det kan redan nu förutsägas att aktuell kontrollverksamhet endast kan ske i begränsad omfattning med hänsyn lill svårigheten att avsätta erforderliga övervakningsresurser för ändamålet. Därulöver bör erinras om alt det i praktiken är myckel svårt för en övervakningstjänsteman att vid kontrolltillfällel fastställa vem eller vilka som är innehavare av aktuell enskild fiskerätt. Det kan därför i vissa områden krävas ganska omfattande undersökningar för alt fastställa om den fiskande är innehavare av den enskilda fiskerätten eller ej. Med hänsyn lill att de enskilda fiskerätisinnehavarna inte får kontrollera frifiske-korten, kan de också förväntas ha slarka krav på att myndigheter (bl.a. kustbevakningen) skall utföra en relativt intensiv konlroll av frifiskekort.

För att det klarl skall framgå vem som får kontrollera frifiskekort,
föreslås att 3§ i förslag Ull lag om fiskevårdsavgift ändras. Generallullsty
relsen föreslår följande lydelse: Detla skall på begäran uppvisas för

polis, kustbevakningstjänsteman eller särskilt förordnad fiskeiillsynsman.

Med hänsyn lill atl bestämmelserna om jakivårdsavgift är intagna i lag om rätt lill jakt kan ifrågasättas om inte nu aktuella bestämmelser om fiskevårdavgift kunde på motsvarande sätt inarbetas i lag om rätt till fiske.

Prop. 1984/85:107 143

Om så görs bortfaller även ovan redovisade behov av mera exakt beskrivning av vem som har befogenhet att kräva uppvisande av frifiskekort, eflersom det i lagen om rätt till fiske klart framgår vilka befattningshavare som har all ulöva lillsyn av efterievnaden av lagens beslämmelser.

6.7 Fiskeristyrelsen: Ell fritt handredskapsfiske enligt promemorians förslag kommer au svälla ökade krav på fisketillsynen inle minst för att de förutsatta fiskevårdande åtgärderna skall få avsedd verkan. Styrelsen vill särksilt understryka behovel av en förbättrad tillsyn. Om styrelsens förslag under avsnitt 5.7 kan genomföras bör medel för tillsynsverksamheten kunna ställas lill förfogande i ökad ulslräckning. En god lillsyn kommer även del enskilda fisket till nytta.

6.10 Domänverket: Verkel har i princip ingel atl erinra mol förslagel att fiskevårdsavgift, med vissa undantag, skall erläggas av den som vill fiska i nu aktuella vatten. Däremot kan verket inie acceptera den inställning till konlroll som redovisas i promemorian. En medvetet bristfällig uppföljning av atl fiskande löser fiskevårdsavgifien, bedöms av verkel resultera i atl allmänhetens rätlsmedveiande luckras upp även i andra fiskesammanhang än del nu aktuella. Verket anser att fiskevårdsavgifiens storiek bör vara sådan att den förutom all den läcker viss andel av intrångsersältningarna lill fiskevatienägare och kostnader för fiskevård, även skapar ekonomiskl utrymme för konlroll och lillsyn. Avgiften bör indexregleras och från början inle vara lägre än 100 kr.

6,16 Länsstyrelsen i Stockholms län: Om inga särskilda konlrollresurser avses bli avsalta för övervakning av atl fiskevårdsavgift belalas lorde man få räkna med en omfatlande betalningssmitning. Emellertid finns övervakande myndigheler redan i dag i form av kustbevakningen och sjöpolisen. Dessa bör naturiigtvis i mån av resurser även sköta Ullsyn över att fiskevårdsavgifter betalas. Detta lorde i sig vara belydligi enklare än övervakning av enskill fiske i dag. Del är dock givet atl någon effektivare övervakning genom dessa organ inte kan påräknas. Det är därior av avgörande betydelse all. i vart fall övergångsvis, en intensiv upplysningsverksamhet bedrivs om del fria handredskapsfisket och fiskevårdsavgiften - om en sådan införs.

6.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Svårigheter kan givetvis uppkomma atl övervaka inbetalning av fiskevårdsavgifter. En hell effektiv konlrollor-ganisaiion lorde vara hell otänkbar. Åven av den anledningen finns det, för alt bekosta nödvändig fiskevård motiv för alt hålla avgiften relativt hög, även om detta medför all den laglydige får fullgöra även vad som ankommer på mindre nogräknade personer. Det kommer att vila eu siori ansvar på fritidsfiskarnas organisation all verka för en god moral i detla sammanhang.

Prop. 1984/85:107 144

Enligt gällande fiskelag har rättsägaren rätt att beslagta fångst och redskap för den som ertappas med att bryta mot lagen m.m. För en något bättre kontrollmöjlighet bör det därför övervägas om inte det s. k. frifiskekortet skall kunna uppvisas även på begäran av fiskerältsinnehavaren.

6.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: 1 fråga om påföljd för underlåtenhet att betala fiskevårdsavgift anser länsstyrelsen att en sanktionsavgift eller kontrollavgift bör övervägas i stället för bötespåföljd. Delta ligger i linje med samhällets strävan att avkriminalisera bagatellartade förseelser och därigenom minska arbetsbelastningen hos åklagarna och de allmänna dom-stolama.

6.28 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Den som fiskar utan atl ha betalt fiskevårdavgift eller inte medför bevis om att sådan avgift erlagts skall enligt utredningens förslag kunna ådömas böter om högst 500 kr. Etl system med sanklionsavgift har övervägts men inte befunnits lämpligl på grund av att det ur administrativ synvinkel skulle bli alltför tungrott.

Förseelserna är i sig inte enligt länsstyrelsens mening av sådan karaktär att de från straffrätlslig synpunkt bör vara kriminaliserade. Möjlighelerna alt effektivt kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna kommer dessutom att vara synnerligen begränsade eftersom någon förstärkt övervakningsorganisation inte förslås. Utredningen har inte heller visat atl ett judicielll förfarande av administrativa skä) skulle vara lämpligare än ett system med sanktionsavgifter.

6.34 Lantbrukarnas riksförbund: En förutsättning för att systemel med fiskevårdsavgift skall fungera är att tillsynen redan från början blir så effektiv atl inle alltför många fiskare väljeratt fiska ulan att erlägga avgift. Förbunden tror inte att vetskapen om all avgifterna går lill fiskevård skulle ulgöra elt så tungt väganade skäl att de fiskande enbart av denna anledning skulle fullgöra sina skyldigheler. Del behövs en förstärkt fiskelillsyn för kontroll av avgiftsskyldigheten liksom för upprätthållandet av ordningen och efterlevnaden av bestämmelserna för fiskeutövningen i dessa vatten.

6.37 Svenska ostkustfiskarenas centralförbund: Förslaget i promemorian om lillsyn är häpnadsväckande liksom förslaget alt, till skillnad mol nu, inte fiskerältsinnehavaren ska kunna kontrollera att vederbörande har frifiskekort. Enligt SOC:s mening är det nödvändigt alt införa en skärpt fisketillsyn.

6.38 Svenska insjöfiskarenas centralförbund: Fisketillsynen är redan i dag bristfällig. Dessutom är allmänhetens och myndigheternas rättsuppfattning vad avser fiske otillräcklig. Ett frisläppande enligt förslaget måste följas av etl ökat skydd, för de som bedriver yrkesfiske på enskilt vatten efter

Prop. 1984/85:107 146

Bilaga 3

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt till fiske dels att 21, 22 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 20a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20a §

Vid kusten av Östhammars kommun i Uppsala län, Stockholms län, Södermanlands län. Östergötlands län, Kalmar län. Goltands län och Blekinge län saml i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får svenska medborgare, utöver vad som följer av 7-11 och 14-20§§, Jiska i enskilt vatten med metspö, kastspö, pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och består av lina med en eller ett mindre antal krokar (handredskapsfiske).

21 §'
Utlänning, som sedan minst två Utlänning, som sedan minst två

år är stadigvarande bosatt här i ri- år är stadigvarande bosatt här i ri
ket, är likställd med svensk med- kel, är likställd med svensk med
borgare med avseende å fiske enligt borgare med avseende på fiske en-
föreskrifterna i 6-20 §§. ligt föreskrifterna i 6-20(7 §§.

I övrigl må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer så medgiver.

22 §=
Till förekommande av alt fiske Till förekommande av atl fiske
som är förbehållet innehavare av som är förbehållet innehavare av
enskild fiskerätt hindras eller ska- enskild fiskerätt hindras eller ska
das genom fiske som utövas med das genom fiske som utövas med
stöd av sladgande i 6-9 §§ eller stöd av 6-9 §§ eller 11 ii/år rege-
11 § äger regeringen eller myndig- ringen eller myndighet som rege-
het som regeringen bestämmer ringen beslämmer meddela före-
meddela erforderliga föreskrifter skrifter rörande längden av de red-

' Senaste lydelse 1975: 176. ' Senaste lydelse I97.S: 176.

Nuvarande lydelse rörande längden av de redskap som därvid får användas och avståndet mellan dem ävensom meddela förbud mot att utsätta skotar, nal eller annal fiskeredskap inom visst av-slånd från nolvarp som ulmärkts med märke som fastställs av myndighel som nyss sagts.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första slyckel sägs meddela de föreskrifter som erfordras för all förebygga all fiske med fast redskap som ulövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätl.

Föreslagen lydelse

skåp som därvid får användas och avståndet mellan dem saml meddela förbud mot aU utsätta skolar, nät eller annat fiskeredskap inom visst avstånd från nolvarp som utmärkts med märke som fastställs av myndighel som nyss sagls.

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får också i annat fall än i första styckel sägs meddela de föreskrifter som behövs för all förebygga att fiske med fasta redskap och nät som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas ulan slöd av sådan fiskerätl.

Denna lag Iräder i kraft den I april 1985.

2 Förslag till

Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Medför beslämmelserna om handredskapsfiske enligi 20a§ lagen
(1950: 596) om rätl lill fiske ett inkomstbortfall för den som är innehavare
av enskild fiskerätl, har han enligt denna lag rätl lill ersällning av slaten för
skadan.

En kommun eller en landstingskommun har inte rätt till ersättning enligt denna lag. Detsamma gäller den som är fiskerättshavare till följd av elt avtal med en kommun eller en landstingskommun.

2 § Ersättningen bestäms i pengar att belalas på en gång. Om del är
lämpligl och den ersättningsberättigade samtycker får ersättningen i stället
lämnas antingen i form av ell bidrag lill den ersällningsberältigade för
fiskevård och andra ålgärder som främjar frilidsfisket eller genom atl
fiskeristyrelsen låter utföra sådana ålgärder.

' Senaste lydelse I97.S: 176.

Prop. 1984/85:107 148

3 § Anspråk på ersällning skall framslällas skriftligen hos fiskeristyrel
sen före uigången av år 1989. Annars är rällen till ersällning föriorad.
Fiskeristyrelsen beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor. Styrel
sen skall i första hand genom förhandlingar söka Iräffa överenskommelse
med den som framställt anspråket.

Fiskerislyrelsens beslut skall meddelas ulan dröjsmål. Beslutet skall innehålla en upplysning om vad som föreskrivs i 4§.

4 § Är den som framställt anspråk på ersättning inle nöjd med fiskeristyrelsens beslut, får han väcka talan mot staten vid den faslighetsdomslol inom vars område fiskevaltnel är beläget. Sådan lalan skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut delgavs sökanden. Annars är rälten Ull lalan föriorad.

5 § Kammarkollegiel förelräder slaten vid lalan inför domstol om ersättning enligt denna lag.

6 § Om talan om ersättning ogillas men käranden har haft skälig anledning att få sin talan om ersättning prövad av domstol, kan domstolen förordna att slaten skall ersälla honom hans rättegångskostnader eller all vardera parlen skall svara för sina kostnader.

7 § Beslut av fiskeristyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.

1. Denna lag Iräder i kraft den 1 april 1985.

2. Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidtagits efterden 1 mars 1984 skall inte ligga till grund för beräkning av ersättning enligt denna lag.

Prop. 1984/85:107 149

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-01-03

Närvarande: juslilierådel Mannerfell, regeringsrådet Wahlgren, juslitierådet Rydin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1984 har regeringen på hemslällan av statsrådet Lundkvist beslutat inhämia lagrådets yllrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt.

Förslagen har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorn Ulf Andersson.

Vid föredragningen har funniis tillgängliga skrivelser som inkommit lill lagrådet från elt antal organisationer och privatpersoner.

Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådel.

Allmänna synpunkter

Det remitterade förslaget har lill huvudsyfte au som eti led i samhällels rekreationspolitik ge allmänheten möjlighet till fritt handredskapsfiske i enskilt vatten längs södra ostkusten, vid Gotlands kuster och Blekinges sydkust saml i de fem stora sjöarna. 1 anslutning till reformen föreslås en särskild lag om ersällning för inkomstborifall som kan uppkomma hos den som är innehavare av enskild fiskerätt.

Huvudregeln när det gäller rätlen lill fiske i enskilt vatien finns i 5 S lagen (1950:596) om räll lill fiske (fiskelagen). Regeln innebär att, såvitt inle annal stadgas i fortsättningen i lagen, fiske i enskilt vallen får bedrivas endast av jordägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd. dom eller skattläggning eller på annan särskild grund äger rätt därtill. De i forlsiitt-ningen i lagen befintliga bestämmelserna om undantag från nu berörda huvudregel uppvisar en splittrad och svåröverskådlig bild av förhållandena på olika håll inom Sveriges sjöterritorium. Några enhetliga principer för behandlingen av frågan om det fria fisket i enskilt vatten synes inte kunna urskiljas.

Når del gäller kusttrakterna mä märkas att vid västkusten alll fiske i enskilt vatten år fritt, frånsett dock fiske efter osiron (13 §). Vid större delen av norra ostkusten får allmänheten fritt bedriva fiske med rörligt redskap, dock inle efler lax (6 S). Längre söderut efter ostkusten är det fria fisket deialjreglerai (7- 11 S!i). Vid Skånes öslra och södra kusler är fiske med rörligt redskap fritt (12 S). Åven allmänhetens rätt till fiske i enskilt vatten i de fem stora sjöarna är deialjreglerat (16-20 SS). 11 Riksdagen 1984/85. 1 .uind. Nr 107

Prop. 1984/85:107 150

Del remitterade förslagel medför en väsentlig förenkling i förhållandena (se avsnitt 2.1 i remissprotokollet). 1 fråga om handredskapsfiskandel kommer sålunda både allmänhelen och lillsynsorganen att slippa hålla reda på var gränsen går mellan allmänl och enskill vatten. Till det nu anförda måsle emellertid fogas en reservation. Del remitterade förslagel innebär en ändring även av 22 § andra slyckel fiskelagen. Genom denna ändring avses au införa en möjlighet för regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer all meddela erforderliga föreskrifter lill förebyggande av alt fiske med nät, som ulövas med stöd av enskild fiskerätt, hindras eller skadas genom frifiske. Om, som lagrådel närmare kommer att utveckla i fortsättningen under nämnda förfatlningsrum, skyddsföreskrifter av här antydd art anses böra av exempelvis konirollskäl utformas som förbud för handredskapsfisket inom vattenområden där nälfiske bedrivs, kommer myckel av förenklingsvärdet i den föreslagna reformen all förringas.

Av fiskeristyrelsens remissyttrande framgår att omkring 90000 enskilda fiskerällsägare kommer att beröras av förslaget lill fritt handredskapsfiske. Föredragande departementschefen har i remissprotokollet inte redovisat sin uppfallning om de ekonomiska verkningarna av förslaget ulan — i samband med slåndpunktsiagandel att reformen bör betalas rned budgetmedel - nöjt sig med atl tillkännage sin avsikl att återkomma till anslagsfrågan i sin anmälan lill budgetpropositionen 1985. Under föredragningen inför lagrådel har uppgivits atl slalsverkels kostnader uppskattas till ca 5 miljoner kr. per år under omkring 10 år.

Beräkningen av statsverkets koslnader för reformen sammanhänger givelvis med utformningen av reglerna om ersättning lill de enskilda fiskerätlshavarna - en fråga vartill lagrådet återkommer i det följande. Dessförinnan bör emellertid beröras ett annal spörsmål av grundläggande betydelse för bedömningen av reformens konsekvenser. Detla spörsmål gäller del fria handredskapsfiskels inverkan på fiskbeståndet.

Föredragande departementschefen har ullalal (avsnitt 2.3) all den föreslagna reformen enligt fiskeristyrelsens bedömning inle kommer all inverka på fiskbestånden i sådan omfattning alt något intrång kan anses ske i möjlighelerna att utnyttja enskild fiskerätt. (Här bör anmärkas att uttalandel förekommer omedelbarl efter en redovisning av all fiskerättshavare kommer att förlora möjligheten atl genom arrende eller fiskekort upplåta vattnet för handredskapsfiske.) Mot della uttalande av föredragande departementschefen står på många håll uttryckta farhågor för beaktansvärda minskningar i fiskbestånd, till men för såväl yrkesfiskare som husbehovsfiskare.

Av fiskerislyrelsens remissyttrande i ärendel kan såvill angår inlrångs-verkningarna utläsas endasl all fiskerisiyrelsen anser atl etl handredskapsfiske "totalt sett" inte inverkar på fiskbestånden i sådan omfattning att intrång "regelmässigt" sker i den enskilda fiskerätten. Under föredragningen inför lagrådet har uppgivils all fiskerisiyrelsen i samband med

Prop. 1984/85:107 151

lagstiftningsärendets beredning i jordbruksdepartementet i fråga om utfisk-ningsproblematiken hänvisat till en skrivelse, dagtecknad den 8 mars 1983, av sötvattenslaboratoriet. 1 denna skrivelse, som har varit tillgänglig för lagrådet, behandlas främst behovel av särskilda skyddsåtgärder för olika fisksorter vid elt frisläppande av handredskapsfisket.

Av den utredning som sålunda och i övrigt står till lagrådets förfogande synes inle några säkra slutsatser kunna dras om reformens skadeverkningar för enskilda fiskerättshavare. Det synes dock inte föreligga egenllig grund för farhågor all skadeverkningarna, totalt sett. skulle behöva bli av så mycket större ekonomisk omfaUning än vad som motsvarar den tidigare återgivna uppskattningen. Denna uppskattning kan stödja omdömet all reformen trots alll har en begränsad ekonomisk betydelse. Det är i delta ljus man generelll bör betrakta de åtgärder för kompensalion ål skadelidande och den förhållandevis enkla ordning för reglering av ersättningsfrågor i fiskerislyrelsens regi som del remitterade förslagel innehåller. Som lagrådet senare kommer atl utveckla innebär det nu sagda emellertid inte att rälten till kompensalion får eftersättas i sådana fall där för enskild person skada av någon betydelse verkligen har uppkommit.

Lagrådel övergår härefter till att behandla de viktiga principiella spörsmålen om förslagets förenlighet med regeringsformen (RF) och med Sveriges åtaganden på grund av ratifikationen av Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna saml av del första tilläggsprotokollet till nämnda konvention.

Belräffande frågan om del remitterade förslagets förenlighet med RF och därmed sammanhängande spörsmål vill lagrådet anföra följande.

Inledningsvis är av vissl inlresse alt notera innebörden av de ersättningsregler som i samband med 1950 års fiskerältsreform upptogs i lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätl m.m. 1 lagens I § första stycket reglerades del i nu förevarande sammanhang mindre intressanta spörsmålet om ersätlningsrätt för det fall jordägares fiskeräii hell utsläcktes genom 1950 års lagstiftning om gräns mot allmänl vallenområde. 1 paragrafens andra slycke intogs ersätlningsföreskrifter för del fallet alt jordägares fiskerätt inskränktes därigenom att jämlikt de nya fiskerällsbe-stämmelserna annan än innehavare av den enskilda fiskerätten fick bedriva visst fiske, som enligt äldre lag varit förbehållet strandägaren; utöver jordägare blev också vissa andra som på särskild grund ägde ulöva enskild fiskerätt berättigade lill ersällning. För berörda kalegorier innebar regleringen alt ersättning skulle ulgå "för värdet av förlorad förmån och för annan skada".

Den förändring i rättsläget som den nu föreslagna reformen medför kan i stort beskrivas på följande sätl. Förslaget har från fiskerätlssynpunkl samma principiella innebörd som 1950 års reglering i vad denna - ulan all vattnets nalur av enskill rubbades - öppnade möjlighel för allmänhelen all. jämle fiskerättshavaren. bedriva vissl fiske på enskill vallen. Kärnan i

Prop. 1984/85:107 152

den nu - liksom då - akluella förändringen genom lagsfiftning kan sägas vara alt ett intrång görs i fiskerällshavarens ensamrätt lill fiske av vissl slag i del all han får finna sig i att allmänheten berättigas all utöva sådani fiske i samma mån som han själv. Den nyskapade frihelssektorn blir alliså en förmån för allmänheten, och fråga är inle om all, såsom vid expropriation, en markägaren Ullkommande rätl frångår honom för alt överföras lill annal individualiserat rättssubjekt. 1 remissprotokollet (avsniU 2.3) betecknas förändringen som "en vidareutveckling av allemansrätten". Om allemansrätt i iradilionell mening, vilande på hävd, är inle fråga men oberoende härav kan någon principiell invändning inle resas mol all del lagstiftningsvägen tillskapas en ny frihei av i sak allemansrätlslig natur, när del gäller att, såsom här, tillgodose ell framlrädande frilidspoliliskl inlresse. Underslrykas bör dock all, om en nyskapad befogenhet för allmänheten innefattar rätt atl på annans fasta egendom tillgodogöra sig naturprodukter, allemansrällsliga analogier kan anses berältigade endast när fråga är om produkter som inle representerar någol förmögenhetsvärde för markägaren (eller på sin höjd försumbart sådant); härtill kan anmärkas alt ofångad fisk inte är föremål för någons äganderätt.

Vad angår spörsmålet om ersättning till fiskerättshavaren innehåller del remitterade förslagel en snävare reglering än den som, enligi vad lidigare beskrivits, fanns i 1950 års ersätlningslag. Den nu föreslagna regleringen innebär att, om de nya beslämmelserna om frill handredskapsfiske medför inkomslbortfall för den som är innehavare av enskild fiskerätt, han skall ha räll till ersättning härför. Motiven för ersältningsregleringens avgränsning och utformning i övrigt framgår av avsnill 2.3 i remissprotckollet. Däri redovisas också synpunkler i grundlagsfrågan vilka utmynnar i all 2 kap. 18 § RF inte anses tillämplig i förevarande fall.

1 2 kap. 18 § RF (i lydelse enligt lag 1979:933) sägs. all varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådani förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag. Utanför stadgandets tillämpningsområde anses, såsom framhålls i remissprotokollet, falla ingripanden som innefattar vad som brukar kallas rådighetsinskränkningar eller användningsregleringar (jfr prop. 1973:90 s. 237). Av dessa ullryck. som i det väsentliga lorde vara synonyma, används del förstnämnda i del följande.

Av de fall som omfatlas av 2 kap. 18 § RF nämns alltså först expropriation, varvid får anses inbegripet utom exproprialion enligt expropriationslagen även i annan lagstiftning stadgad inlösen och andra t\ängsförvärv som anknyter till expropriationslagen. De av lagrådsremissen omfattade fallen kan inle anses hänförliga under RF:s exproprialionsbegrepp.

Vad angår del Ulläggsområde för paragrafens räckvidd som innefattas i ullrycket "annat sådani förfogande" är ullryckssällel språkligt vagt, och naiurligen kan lolkningen här ge ulrymme för olika meningar. Som ivå framlrädande tolkningsdala är att beakla följande. Å ena sidan är av vikl

Prop. 1984/85:107 153

att notera alt de exempel på åsyftade fall som sårskilt nämnts under lagstiftningsarbetet rörande bestämmelsen och dess föregångare är förfogande- och rekvisitionsförfaranden (se numera främst förfogiindelagen 1978: 262): fall som det förevarande kan inte anses vara dylika förfaranden särskilt närslående. Å andra sidan är belysande att utanför grundhigsbe-stämmelsens tillämpningsområde ansetts falla rådighetsinskränkningar, varvid som exempel brukar nänmas byggnads-, n;iliirvårds- och miljöskyddslagstiftning. Då etl framträdande drag i förevarande lagstiftningsärende är att fiskerättshavare får finna sig i ett visst tålande - han får som nämnts underkasta sig atl vid sid;in av honom själv andra får fiska med handredskap på hans enskilda vattenområde - företer nu aktuellt fall vissl släklskap med rådighetsinskränkandc lagstiftning på andra områden.

Det kan väl erkännas att mellan kl;ira fall av den k;ir;ikt;ir grundlagsstadgandet åsyftar och fall som bestämt är att hänföra till rådighetsinskränkningarna finns en "gråzon", inom vilken del är svårt all med anspråk på full säkerhet göra uttalanden huruvida uppkommen lagstiftningsfråga faller på ena eller andra sidan av gränsen mellan respektive områden. I fall inom angiven gråzon torde från rättssäkerhetssynpunkt det mest tillfredsställande vara alt utforma lagstiftningen så, alt den fyller kraven enligt grundlagsbestämmelsen.

I enlighet med det anförda anser sig lagrådet inte ha anledning till invändningar mot den i remissprotokollet intagna - och försiktigt uttryckta - ståndpunkten atl 2 kap. 18 S RF inte är att anse som lillämplig i förevarande fall. Lagrådels synpunkter i det föregående har åsyftat att belysa att beaktansvärda skäl kan anföras för alt de allmänna grunder som ligger bakom stadgandet i 2 kap. 18 S RF bör ges genomslagskraft även när det gäller lagstiftning som må anses inte formellt vara omfattad av detta sladgande men sakligt sett är näriiggande. Det kan inskjutas all för en saklig lösning av sådan innebörd kan anses tala också att på fiskets område ligger nära till hands atl anknyta till den grundsyn som - låt vara under tidigare RF:s lid - kom till uttryck i 1950 års ersätlningslag.

I remissprolokollel anges den principiella ulgängspunklen för diskussionen om ersällningsregleringens niirmare utformning på elt sätt som inte slår i någon motsättning till nyss anförda synpunkter. Sålunda uttalar föredragande departementschefen - efter ställningstagandet belräffande tillämpligheten av 2 kap. 18 S RF - att det är angeläget att ersättningsfrågan får en lillfredsställande lösning med hänsyn Ull det skydd för den enskilde som man velat uppnå genom den nämnda grundlagsbestämmelsen och alt därför de innehavare av enskild fiskerätt som gör en förlusl genom del fria handredskapsfiskel bör ges rätl lill ersättning för denna föriust enligt grunder som bestäms i lag.

Den i remissprolokollel angivna principiella utgångspunkten kan emellertid enligt lagrådets mening inte i tillräcklig grad anses ha blivit realiserad i utformningen av ersättningsreglerna.

Prop. 1984/85:107 154

Som nämnts beaktar ersättningsförslaget endasl inkomstbortfall som föranleds av de föreslagna bestämmelserna om fritt handredskapsfiske. Inkomstbortfall förutsätts därvid uppslå huvudsakligen vid en minskning av arrendeinläkler och i de fall där försäljning av fiskekorl inle längre kan ske; även del fall all minskad fångst för en fiskerättshavare föranleder inkomstminskning avses leda lill ersällning. Inkomstbortfallets storiek skall enligt förslaget beräknas på grundval av del netto som framkommer efler avdrag av koslnader.

Den ersältningsgrund som finns upptagen i förslagel kan inte anses tillräckligt vid för atl bereda fiskerättshavare kompensalion för del intrång och de skador i övrigl, som det ändrade läget i fiskerätlsligl avseende direkt föranleder, (ölägenheter som endast indirekt kan föranledas av det vidgade handredskapsfisket - ökad förslitning på kustområde och liknande - skall lagrådet senare beröra.) Den i remissprolokollel uttryckta uppfattningen alt tillkomsten av fritt handredskapsfiske inte kan antas inverka sänkande på berörd faslighels marknadsvärde finner lagrådet inte anledning all ifrågasätta såvill angår del slora flertalel fall; enslaka undantag kan dock antagas förekomma. Alt beakta är vidare det fallet att en fiskerättshavare råder över vatien, vilket fiskerättshavaren kunnal utnytUa på etl sätl som givit honom inkomsler genom arrendeupplåtelse eller fiskekortsförsäljningar. All fiskerättshavaren av ell eller annat skäl lills vidare avstått från atl ekonomiskl tillgodogöra sig etl sålunda slumrande värde berättigar inte lill bedömningen att någol ersättningsgillt värde aldrig kan anses existera i dylika fall. Minskat ulbyle av yrkesfiske eller husbehovsfiske kan också i vissa fall länkas bli en följd av vidgat frilt fiske med handredskap, och därvid ulan atl elt egentligt inkomslbortfall kan vara påvisbart.

Med tanke på fall av nu angiven art synes mol bakgrunden av det förut anförda - inle minsl den i remissprolokollel intagna principiella utgångspunkten för della resonemang - ersältningslagens Ullämpningsområde böra göras mer omfallande. så atl alla typer av skadefall i princip fångas upp. Men därav följer ingalunda all varje påslående om skadlig inverkan lill följd av reformen skulle berättiga lill ersättning.

Till en början bör från den principiella ersättningsrätten utmönstras fall, då skadan har en ekonomiskl sett försumbar nivå. Klart är att syslemel för ersättningsfrågornas handläggning inle bör belaslas med prövning av helt obetydliga belopp. I sammanhanget kan erinras om alt expropriationslagen (4 kap. 2 §) för ersätlningsrätt förutsätter att exproprialionen "medföri inverkan av någon beiydelse på fasUghelens marknadsvärde" och ytteriigare att inverkan skall beaklas endast i den mån del finne:; skäligt med hänsyn Ull vad som brukar betecknas som orlsvanlighet eller allmänvan-lighel.

Vidare bör ställas vissa krav på den utredning som ersätlningssökande har att lägga fram som grund för silt anspråk. 1 princip lorde böra krävas

Prop. 1984/85:107 155

all den ersätlningssökande på elt lillfredsslåilande säll visar såväl den uppkomna skadans art som dess omfattning. Delta synes, åtminstone i fråga om sådan skada som består av inkomstborifall, såsom framförs i remissprolokollel bäst kunna ske genom utdrag av deklaralion eller bokföring. Lagrådet vill emellertid fästa uppmärksamheten vid det förhållandet alt bokföringsplikl eller deklarationsskyldighet inle föreligger för alla dem som kan komma att drabbas av inkomstbortfall. Deklarations- och bokföringsskyldighet åvilar främsl sådan fiskerättshavare som driver rörelse med fiske som inkomstkälla. Vidare föreligger deklarationsskyldighet och skyldighel enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) att föra räkenskaper som underlag för laxeringen för enskild person, som äger eller brukar jordbruksfastighet. Aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976: 125) även om bolaget eller föreningen ej uiövar näringsverksamhet. 1 övrigt torde man ej kunna lita lill deklarationer eller bokföring som underiag för en skadeståndstalan. 1 sådana fall torde del vara ofrånkomligl att godta annan typ av bevisning, t.ex. vittnesintyg från trovärdiga personer eller rentav muntliga utsagor. Fiskeristyrelsen liksom fastighetsdomstolarna har möjlighel lill fri bevisprövning liksom att där omständigheterna så kräver försöka få in kompletterande utredning, t.ex. från fiskeriinlendent e.d.

Vad här anförts om sättet atl förebringa utredning om inkomstbortfall vid sidan av deklarationer och bokföring gäller även andra typer av skador som lagrådet förordar skall omfatlas av ersättningsrätten.

Vad som nu anförts leder sammanfallningsvis lill atl lagrådet vill förorda atl ersättningsrätl tillerkänns inte endast de fiskerättshavare som åsamkats inkomslbortfall ulan även de fiskerättshavare som på annal sätl lider skada i följd av reformen. Belräffande den sistnämnda kategorin förordas dock en "tröskel", åsyftande att skada för atl vara ersättningsgill skall gå utöver vad som kan betecknas som en skälig toleranspunkl.

På grundval av nu gjorda överväganden har lagrådel såsom förslag utformat en kompletterande föreskrift om ulvigdad ersättningsrätt. Den av lagrådet föreslagna lydelsen redovisas i del följande under ersältningslagens 1 § första stycket.

I lagstiftningsärendet har från flera håll uttryckts farhågor för atl en vidgad rätt för allmänhelen att bedriva handredskapsfiske kommer att medföra olägenheter för strandägarna i form av ökad förslitning på naturen, risk för skador på den fiskeutövande kustbefolkningens fiskeredskap och åtskilligt annat. Belräffande sådana skador, vilka såsom indirekta inte omfatlas av den nu aktuella ersältningsregleringen, ges i remissprolokollel del i och för sig oklanderliga beskedet att ersättningsanspråk är atl rikta mot den som åstadkommil skadan. I öppen dag ligger dock att möjligheten för fiskerättshavare att komma till sin rätt gentemot en skadegörare näslan alllid är obefintlig, oftast av det skälet att skadegörarens identitet inte kan utrönas. Lagrådel vill med det sagda fästa uppmärksamhel vid att del kan

Prop. 1984/85:107 l.S6

finnas behov av exempelvis cn fond varur kan utgå ersiitlning för skador av nu berörd arl.

Beträffande det remilieiadc förslagets förenlighet med den i det löicg;i-ende nämnda Europakonventionen synes det higiiidet som om inga invändningar med fog kan resas. Den fråga som närmast kan bli aktuell i sammanhanget gäller huruvida lagförslagen strider mot innehållet i första stycket av Artikel I i det första lilliiggsproiokollet till Euiopakonventionen. Härom torde dock kunna sägas att slorl utrymme anses föreligga lör konventionsslaterna att bestämma om vad som skall ulgöra sådant allmimt inlresse för vilkel ingrepp i egendomsrätt får göras (se ex.vis SOU 1974:88 s. 111). Någon anledning att från här angivna synpunkter underkänna det remitterade förslaget torde siilunda inle föreligga.

En annan aspekt av frågan om förenligheten med nämnda konvention rör ersättningsfrågorna. Konventionstexten innehåller inga utli yckliga beslämmelser om rätt till ersättning med anledning av ingrepp i äg.mderätlen. Dock anses ligga ett sådant krav i andra meningen i första stycket av Artikel I. Beaktas vad lagrådel i det föregående anförl belräffande ei sättningsfrågorna, torde i allt fall några problem i det nu diskuterade konvcn-Uonshänseendei inie uppkomma.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

20 a §

Denna paragraf upplär de grundläggande bestämmelserna om rätten för allmänheten alt fiska med handredskap i enskilt vatten liings södra ostkusten och i de fem slora sjöarna. Regleringen avser enligt den föreslagna lagtexten fiske med melspö, kastspö, pilk, pimpel och liknande redskap som förs från hand och beslår av lina med en eller ett mindre antal krokar (handredskapsfiske).

Enligt lagrådels mening lorde det inle vara behövligt atl i lagtexten vid sidan av pilk särskilt omnämna det liknande redskapet pimpel. Så har inle skell l.ex. i gällande lydelse av 27S fiskeriförordningen (1982: 126). Ordet pimpel lorde sålunda lämpligen böra ulgå.

UUryckssällel "förs från hand" synes mindre väl valt. Däri skulle kunna inläsas ett krav på att redskapet, exempelvis ett metspö, ovillkorligen hålls i handen hela tiden medan fiskei pågår. Den föreslagna ordalydelsen lorde inle närmasl la sikle på alt elt sådant krav skall upprätthållas. Hinder lorde sålunda l.ex. inte möla all för en kortare sturd sätta fasl melspöel i en trädklyka. Meningen synes främsl vara att ange den lyp av fiskeredskap som får användas och all utesluta övriga redskapstyper, exempelvis slåndkrokar på is. från lillämpningsområdet (jfr SOU 1978: 75 s. 248). Enligt lagrådets uppfattning skulle del vara Ullräckligt; all i slället för "liknande redskap som förs från hand" skriva kort och goit "liknande handredskap". Även i nu berörda hänseende kan pekas på regleringen i 27 § fiskeriförordningen.

Prop. 1984/85:107 157

Det ler sig någol oegenlligl atl, såsom enligt det remitterade förslagel, säga all l.ex. etl metspö "beslår av" lina med krok. Ett naluriigare uttryckssätt i lagtexten synes vara atl redskapet "är utrustat med" lina jämle krok. Detta gäller även med beaklande av all regleringen, såvitt framgår av promemorian (avsnitt 3.1), är avsedd atl omfalla också det i sammanhanget mindre vanliga fallet all fiskei bedrivs med lina och krok utan spö.

Enligt specialmoliveringen lill paragrafen skall mer än lio krokar aldrig kunna rymmas under uttrycket "elt mindre antal". Denna maximering synes i klarhetens intresse - bl.a. med tanke på tillämpningen av lagens ansvarsbestämmelser - böra framgå av lagtexten.

En praktiskt viktig fråga är, om det avsedda fiskei med handredskap får bedrivas från båt. Den föreslagna lagtexten ger inle besked härom. Frågan är emellertid besvarad i specialmoliveringen. Där sägs alt fiske från bål är tillåtet men att båten inle får vara etl nödvändigl hjälpmedel för atl redskapet skall kunna användas över huvud taget. Fiske med dragutler omfatlas t.ex. i enlighet härmed inte av reformen. Däremot blir det uppenbarligen tillåtet med sådant fiske som kan bedrivas såväl från land som från båt, exempelvis fiske med metspö eller kastspö. Enligt lagrådets mening bör den sålunda intagna ståndpunkten när del gäller fiske från bål också komma lill uttryck i lagtexten.

Med åberopande av det anförda får lagrådet föreslå att paragrafen ges
följande lydelse: "Vid kusten-- kastspö, pilk och liknande handred
skap som är utrustat med lina och krok. Redskapet får dock inle ha mer än
tio krokar. Ej heller får fiskemeloden som sådan kräva användning av
båt."

22 §

1 andra stycket finns f.n. en regel av innehåll all regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som erfordras för atl förebygga att fiske med fast redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt hindras eller skadas genom fiske som får bedrivas utan stöd av sådan rätt.

Del remitterade förslaget medför i här berört hänseende den utvidningen all föreskrifter får meddelas även till skydd för fiske med nät.

I remissprotokollet finns inga närmare uttalanden lill ledning för hur föreskrifier till skydd för nätfisket bör ulformas.

Till en böijan må anmärkas atl del sålunda utvidgade skyddsintresset är otydligt definierat. Vilka förfaranden som kan anses innebära ett hindrande av nätfiske har inte närmare angivils.

Eftersom skyddsintresset inle klart kan urskiljas, lär det bli svårt för länsstyrelsen att i sina föreskrifier närmare precisera vad utövare av det fria handredskapsfisket skall iaktta. En utgångspunkt kan vara atl förbjuda handredskapsfisket på visst avstånd från utlagda nät. Någol krav på att 12 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 107

Prop. 1984/85:107 158

näten skall vara iakllagbara finns inte i del remitterade förslagel (jfr kravel på utmärkande med märke som faslslälls av myndighet i förevarande paragrafs första stycke). Vidare må uppmärksammas att föreskrifier om fria zoner kring utlagda nät medför avsevärda konirollsvårigheier.

Det måste med hänsyn till vad nu anförts ligga nära lill hands att anla att föreskrifter till skydd för nälfiske för all vara praktiskt lillämpbara och effektiva måsle innehålla förbud under näifiskesäsongen för frill handredskapsfiske inom vissa angivna vattenområden. Å andra sidan kan, med hänsyn till den föreslagna lagens huvudsyfte, föreskrifter innehållande förbud mol frill handredskapsfiske inom vissa vattenområden under näifiskesäsongen synas gå utöver gränserna för vad delegationsfullmakten i förevarande andra slycke av paragrafen bör omfalla. Lagrådel anser det önskvärt med ett klarläggande uttalande på denna punkl.

Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

I §

Förslå Slyckel

1 detta stycke föreskrivs alt, ifall beslämmelserna om handredskapsfiske enligt 20 a § fiskelagen medför inkomstbortfall för innehavare av enskild fiskerätt, han enligi förevarande lagförslag har rätl till ersättning av stulen för skadan. Med skadan avses här ingel annal än inkomstborilällei. För all innebörden skall framgå fullt klarl torde ordet "skadan" i lagtexten böra utbytas mol "inkomstborilällei".

Av skäl som anförts förul under rubriken "Allmänna synpunkter" förordar lagrådet atl till förevarande stycke fogas en ny andra mening vilken fångar upp de yllerligare fall som enligt lagrådels uppfattning bör hänföras till del ersäitningsgilla områdel. Denna mening föreslås få följande lydelse; "Om i annal fall sådani fiske medför skada av någon betydelse på fiskerätlshavares fiske, skall ersättning utgå även för sådan skada."

Vad som anförts under "Allmänna synpunkler" torde utgöra Ullräcklig kommeniar vad gäller de åsyftade grunderna för föreskriflen.

Beträffande etl par laglekniska spörsmål kan tilläggas följande.

Lagrådets förslag lill en ny andra mening bygger på atl forsla meningen behåller den innebörd den avses få enligi del remitterade förslaget, dvs. den förutsätts omfatta endast bortfall av fakiiska inkomster. När lagrådel i andra meningen tar upp skada som uppslår "i annal fall", åsyftas alltså utsläckandet av vid ikraftträdandet latenta inkomstmöjligheier, lika väl som skada genom minskal utbyte av fiskerällshavarens fiske. Det bör framhållas att fall kan förekomma där såväl första som andra meningen kan bli lillämpliga.

Med Uttrycket "skada av någon betydelse" avses att åstadkomma en sådan tröskel som lagrådet förordat i det föregående. Som exempel på bestämmelser med likartat syfte kan, utöver den förut nämnda 4 kap. 2 §

Prop. 1984/85:107 159

expropriationslagen, anföras 30 § miljöskyddslagen. Lagrådet vill anmärka all den här avsedda begränsningen i andra meningens fall kan gälla även om någon molsvarighel inte föreslagits för första meningens fall.

Andra stycket

Della slycke innehåller bestämmelser om undanlag från rälten lill ersällning enligi lagförslagel. Sålunda har enligi förslå meningen kommun eller landslingskommun inle rätt till ersättning. Denna regel innebär att kommuner och landstingskommuner är undantagna från ersättningsrätl inte bara om de äger fiskevaltnel ulan också om de arrenderar och upplåter vatien som annan äger.

Enligt andra meningen gäller samma undanlag belräffande den som grundar sin fiskerätt på avtal med kommun eller landstingskommun. Någon närmare motivering för att undanlaget skall omfatta även della fall har inle lämnats. Bakom förslagel kan antas ligga synsättet atl den som härleder sin räll från en annan i princip inle bör ha bättre slällning än denne. Det kan ifrågasättas om regleringen är sakligt motiverad.

Till en början kan i fråga om räckvidden av undantagsregeln i andra meningen böra anmärkas, atl bestämmelsen inte torde omfatta innehavare av fiskeservitut som har tillskapats vid fastighetsbildningsförrättning. Åven sådan fiskerätl som är grundad t.ex. på urminnes hävd (jfr 5 § fiskelagen) faller uianför.

Av remissprolokollel framgår inte om fall föreligger då kommun har arrenderat ul fiskevatten till någon som bedriver yrkesfiske eller annal fiske av betydelse för hans försörjning. I sådana och liknande fall som må förekomma synes fiskerättshavare kunna gå miste om inkomster eller annan nytta lill följd av reformen. Del finns knappasl sakliga skäl atl i ersätlningshänseende behandla sådana fiskerättshavare annorlunda än enligt första stycket.

Mol bakgrund av det sagda torde kunna övervägas om inte andra meningen i andra stycket av paragrafen bör utgå.

2§

Ersättning till fiskerättshavare skall enligt denna paragraf bestämmas i pengar all belalas på en gång. Paragrafen innehåller dessutom en regel av innehåll all ersättningen i stället får lämnas antingen i form av ett bidrag till den ersättningsberättigade för fiskevård och andra åtgärder som främjar fritidsfisket eller genom atl fiskeristyrelsen låter utföra sådana åtgärder. Som förulsättning för en tillämpning av fiskevårdsallernativen gäller emellertid alt del är lämpligt saml all den ersätlningsberättigade lämnar sitt samtycke. Hinder torde inte föreligga mot att de olika ersättningsformerna kombineras exempelvis så, att ersättningen bestäms till en viss summa pengar jämle ett bidrag för fiskevård.

Paragrafens andra mening reglerar egentligen endast ett specialfall av

Prop. 1984/85:107 160

användning av den ersättning till vilken fiskerättshavare må vara berättigad. Bidragel lorde inle i någol läll kunna översliga den i I S i förslaget givna ersätiningsramen.

Del remitterade förslagel innehåller en oklarhet därigenom all lagtexten anger atl de fiskevårdande åtgärderna skall främja fritidsfisket medan remissprolokollel understryker viklen av all del lillses alt åtgärderna verkligen gagnar fiskerättshavaren.

Paragrafen har i förslagel getts en formellt mindre lyckad utformning. Lagrådet förordar all paragrafen omredigeras enligt följande; "Ersättningen bestäms i pengar som ell engångsbelopp. Om del är lämpligl och den ersäitningsberäliigade samiycker, får ersättningen lämnas i form av ell engångsbidrag för fiskevård eller andra ålgärder som främjar friiidsfiskei. Under samma förulsällningar får i slällei fiskerisiyrelsen låta utföra sådana ålgärder."

3 §

Enligt vad som sägs i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) bör anmälan om ersättningsanspråk göras hos fiskeristyrelsen inom fem år från del all reglerna har trätt i kraft. Promemorieförslaget upptog också en sådan tidsfrist. I första stycket av denna paragraf stadgas att anspråk på ersättning skall framslällas skriftligen hos fiskerisiyrelsen före utgången av år 1989. Eftersom del remitterade lagförslagel avses skola träda i kraft den I april 1985, kommer den som vill framställa anspråk på ersällning all ha endast fyra år och nio månader på sig all göra detta. Om den enligt motiven avsedda femårstiden skall gälla måste - under förulsällning atl ikraftträdandet äger rum angivna dag - beslämmelsen ändras så, att anspråk på ersättning skall framslällas före uigången av mars 1990.

I andra stycket föreskrivs all fiskeristyrelsens beslut skall meddelas ulan dröjsmål. Denna föreskrift synes inte vara av sådan naiur att den bör upptas i lagen. Den lorde sålunda böra ulgå. öm en beståmm,else i ämnet anses behövlig, kan den upptas i administrativ författning. 1 delta sammanhang bör påpekas att förvaltningslagen (1971:290) är lillämplig på handläggningen hos fiskeristyrelsen, dock med den jämkning som följer av ersättningslagen.

Enligt 4 § i förslaget skall ersättningstalan vid fastighetsdomstol väckas
inom viss tid från den dag då fiskeristyrelsens beslut delgavs sökanden.
Det synes vara förutsatt att delgivning av beslutet skall ske genom slyrel
sens försorg. En uttrycklig regel härom torde böra införas, förslagsvis i
andra stycket av förevarande 3 §. Lagrådet får sålunda föreslå att andra
stycket i paragrafen ges denna lydelse; "Beslutet skall i 4 §. Beslu
tet skall delges sökanden."

I 7 § av förslaget stadgas atl beslut av fiskerisiyrelsen enligi den föreslagna lagen inte får överklagas. Enligt lagrådets mening bör en bestämmelse om fullföljdsförbud lämpligen ha sin plals i lagen före de regler som

Prop. 1984/85:107 161

handlar om lalan vid fastighetsdomstol. Lagrådet får därför föreslå alt bestämmelsen, utformad så som förordas vid 7 § i del följande, i slället tas upp som elt tredje slycke i förevarande 3 S.

4 §

Om den som har framslälll anspråk på ersättning hos fiskeristyrelsen inle är nöjd med slyrelsens beslui. får han enligi lagförslagel inle överklaga beslutet till högre instans. Han kan. enligt vad som föreskrivs i denna paragraf, i slället väcka talan mot slalen vid vederbörande fastighetsdomstol. Kammarkollegiet - som enligt 5 § i förslagel förelräder staten vid talan om ersättning inför domstol - har inle molsvarande möjlighel atl dra frågan under faslighetsdomslolens prövning.

Den föreslagna ordningen innebär att faslighetsdomslolen inle har ställning som fullföljdsinslans i förhållande lill fiskeristyrelsen. Om talan angående ersättningsanspråk enligi förslaget väcks vid faslighetsdomslolen. uppkommer ell frislående mål inom domslolsförfarandels ram med faslighetsdomslolen som första instans. Fastighelsdomslolens avgörande kan på vanligl sätt överklagas hos hovrätten. Därifrån kan lalan fullföljas lill högsla domstolen; all möjlighelen all få ersättningsfrågan prövad där är starkt begränsad framgår av 54 kap. 9 och 10 §§ rättegångsbalken.

Möjligheten alt. såsom föreslagits, växla över från ell prövningsförfarande hos fiskerisiyrelsen till ell domslolsförfarande kan aklualisera ell flertal lillämpningsfrågor i olika hänseenden vilka det är svårt all överblicka. Lagrådet inskränker sig lill alt här beröra endast några av dessa.

Del kan hända all fastighelsdomslolen i elt ersättningsmål anser sig sakna lillräckligi grundmaterial för alt kunna avgöra målel på elt tillfredsställande säll. Eflersom fiskeristyrelsen inte är underinslans i förhållande till fastighetsdomstolen, torde domstolen inte kunna återförvisa tvistefrågan lill fiskeristyrelsen för kompletterande behandling. Faslighetsdomslolen är likväl oförhindrad att. i den mån ytteriigare utredning eller belysning av saken behövs, inhämia yttrande av fiskeristyrelsen i målel.

Fastighelsdomslolens avgörande av en ersättningsfråga har rättskrafts-verkan enlipl reglerna i 17 kap. 11 § rättegångsbalken. Det innebär att, om fastighelsdomslolen har pröval en fiskerällshavares lalan om ersällning i vissl hänseende, fiskerättshavaren inte kan få samma sak prövad ännu en gång hos domstolen. En förnyad talan hos fastighetsdomstolen i en fråga, som den redan har pröval, skall avvisas. Om en annan grund för den nya framställningen om ersättning åberopas, kan framställningen likväl upptas lill prövning. Som exempel kan nämnas alt fiskerättshavaren i sin första, av faslighetsdomslolen prövade framställning åberopat inkomslbortfall på grund av uleblivna arrendeupplålelser. medan han i den nya framställningen åberopar inkomstbortfall till följd av minskning i den egna fångslen. Ehuru särskilda beslämmelser därom saknas i förslaget, synes del för all systemet skall bli konsekvenl vara nödvändigt alt fiskeristyrelsen finner

Prop. 1984/85:107 162

sig förhindrad alt till ny prövning uppta samma fråga, som en gång redan har avgjorts av fastighetsdomstolen eller högre rätl.

Enligt rättegångsbalken gäller all högre rätl inte får ändra ell överklagat avgörande till den klagande partens nackdel (se bl.a. Welamson, Rättegång VI, 2 uppl., s. 61). Om den som har väckt ersättningstalan hos fastighelsdomslolen överklagar domstolens avgörande lill hovrätten med yrkande om högre ersällning, kan hovrätten inle - ulan all även molparten överklagat - sänka den ersättning som fastighetsdomstolen har fastställt. Principen enligt rättegångsbalken om förbud mol ändring lill det sämre slår formellt inle lill i del fallet alt en fiskerättshavare, som är missnöjd med fiskerislyrelsens beslut, väcker talan vid faslighetsdomslolen med yrkande om högre ersättningsbelopp. Enligt promemorian får emellertid kammarkollegiet vid talans utförande hos fastighelsdomslolen anses såtillvida bundet av fiskeristyrelsens beslut all anspråkel måsle medges till den del del godkänls av siyrelsen. Denna uppfallning har vid remissbehandlingen föranlett invändningar från kammarkollegiets sida. Föredragande departementschefen har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) uttalat all fastighetsdomstolen vid sin prövning av framställda ersättningsanspråk är i princip obunden av fiskeristyrelsens beslut. Någol formellt hinder mol alt faslighetsdomslolen fastställer en lägre ersättning bör enligt departementschefen inle uppställas.

Angivna uttalanden i lagrådsremissen slår i slrid med de länkar som ligger bakom grundsatsen om förbud mol ändring till del sämre. Om man vill åsladkomma den ordning som enligi den allmänna moliveringen ansetts böra gälla, lorde del krävas en räll även för kammarkollegiel all med anledning av fiskerislyrelsens beslui väcka lalan hos fasUgheisdomstolen.

1 avsaknad av en sådan laleräll för kollegiet får enligt lagrådels mening
faslighetsdomslolen inle anses ha möjlighel atl besluta om lägre ersättning
lill fiskerättshavare som har väckt talan vid domstolen. En uttrycklig regel
i ämnet framsiår inte som nödvändig.

Ett förbud mot ändring till det sämre innebär inte all fasUgheisdomstolen under alla förhållanden är förhindrad alt utdöma en lägre summa pengar än den som fiskeristyrelsen fastställt. En sänkning av beloppet kan få ske om t. ex. fiskerättshavaren blir fullt kompen.serad härför genom all han - efter egel samtycke - erhåller bidrag för fiskevårdande ålgärder (jfr

2 § i förslagel).

Vad till sist angår den närmare utformningen av paragrafen torde det vara avsett atl endast fiskeristyrelsens beslut i ersättningsfrågan skall kunna ge upphov Ull en talan vid fastighetsdomstolen. Till förtydligande härav torde omedelbart efter ordet "beslut" i paragrafens första mening böra tillfogas "i ersättningsfrågan". Till "ersättningsfrågan" torde vara all hänföra även beslut varigenom någon förklarats icke vara sakägare.

Prop. 1984/85:107 163

7 §

I linje med vad lagrådet har anfört i fråga om 4 § torde del i förevarande paragraf upptagna förbudei atl överklaga böra avse endast fiskeristyrelsens beslut i ersättningsfråga enligt lagförslaget. Beslut varigenom fiskeristyrelsen har avslagit etl ersättningsanspråk eller bestämt ersättningen till lägre belopp än som yrkats skall sålunda inle kunna överklagas. För dessa fall har i 4 § i slället anvisais vägen atl väcka lalan mol slaten vid faslig-hetsdomstol. Beslut som inte avser själva ersättningsfrågan torde emellertid böra få överklagas enligt vad som annars gäller därom. För atl del här sagda skall komma till uttryck i lagtexten får lagrådet föreslå att mellan orden "fiskeristyrelsen" och "enligi" i förevarande paragraf inskjuls orden "i ersättningsfråga".

I enlighel med vad lagrådet har förordal vid 3 § lorde beslämmelsen om förbud all överklaga i slället böra upptas som ell Iredje stycke i nämnda paragraf.

Prop. 1984/85:107 164

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-17

Närvarande: sialsrådel Lundkvisl, ordförande, och slalsråden Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Andersson, Boslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: sialsrådel Lundkvisl

Proposition om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m. ni.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt lill fiske,

2. lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har utförligt behandlat och analyserat de frågor av principiell art som har väckts genom reformförslaget. Därigenom har rättslägel enligt min mening på etl värdefulll säll klarlagls. Under rubriken Allmänna synpunkler i lagrådsyttrandel framgår alt lagrådel inslämmer i vad som sägs i lagrådsremissen att reformen inle är all karakterisera som en exproprialion eller etl annal sådant förfogande som avses i 2 kap. 18 § regeringsformen.

Lagrådet har dock vissa erinringar mot de i lagrådsremissen föreslagna ersättningsbestämmelserna. Lagrådet godtar såsom en huvudregel den ersättningsbestämmelse som jag har föreslagit i lagrådsremissen. Lagrådet anser dock att den ersältningsgrund som finns upptagen i förslaget inte kan anses tillräckligt vid för all bereda fiskerättshavare kompensalion för det intrång och de skador i övrigt, som det ändrade läget i fiskerätlsligl avseende direkt föranleder. Lagrådet föreslår därför en kompletterande föreskrift om utvidgad ersättningsrätl.

Som jag har framhållit i lagrådsremissen anser jag det angeläget atl innehavare av enskild fiskerätl som gör en föriust genom det Ifria handredskapsfiskel ges rätt till ersättning. Sådana föriuster föreligger i de fall då fiskerättshavaren kan visa på etl direkt inkomslbortfall. l.ex. på grund av bortfall av försäljning av fiskekort eller uppsagt arrendeavtal. Med anledning av vad lagrådet anfört om komplettering av ersättningsbestämmelsen

' Beslut om lagrådsremiss fallat vid regeringssammanträde den 8 november 1984.

Prop. 1984/85:107 165

vill jag nämna att jag inte utesluter att det kan förekomma andra fall än de jag lidigare nämnt då fiskerättshavaren gör en förlust. Jag tänker dä t.ex. på sådana fall då uppehåll i den inkomstbringande verksamheten skett under något eller några år men det kan visas atl inkomster skulle ha kunnat erhållas även i fortsättningen. Även dessa fall omfattas av den av mig föreslagna ersättningsbestämmelsen.

Om man på sätt som jag har föreslagit utformar regleringen med hänsyn till den ekonomiska skada som kan drabba en fiskerättshavare personligen kan enligt min mening alla berättigade ersättningsanspråk tillgodoses. Det saknas då skäl att lämna utrymme för anspråk om ersättning för sänkta marknadsvärden eller för sådana "slumrande" värden som lagrådet angett. Ersättningsanspråk av sislnämnda slag kan enligi min mening jämställas med förväntningsvärden som inte ersätts enligt markpolitisk lagstiftning.

När del gäller lagrådets uttalande om minskat ulbyte av yrkesfiske eller husbehovsfiske kan enligt min mening annan personlig skada till följd av det fria handredskapsfisket än sådan som är att anse som inkomstbortfall inte förekomma.

För att tillgodose det skydd för den enskilde, som man vill uppnå med 2 kap. 18 § regeringsformen, är det alltså enligt min mening inte behövligt att kompleltera ersättningsregleringen på sätt lagrådet föreslår.

Föreleende av bokföring eller deklaralionshandlingar är enligt min mening etl lämpligt sätt att styrka inkomster från upplåtelse av fiskerätl. Såsom lagrådel har anfört gäller dock principen om fri bevisprövning. Även andra bevismedel kan alltså användas. Jag har därvid ingel att erinra mot de exempel på bevismedel som lagrådet har anfört.

Lagrådet har tagit upp frågan om den föreslagna reformens förenlighet med Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna m. m. och har funnit att några invändningar med fog inle kan resas. Det förhållandel all lagrådels förslag till kompletterande ersättningsbestämmelse inte följs föranleder enligt min mening ingen annan bedömning.

Vad lagrådet i övrigt anfört under Allmänna synpunkter föranleder ingen kommeniar från min sida.

Jag övergår nu till alt ange mina ställningstaganden till vad lagrådet har anförl i anslulning lill de olika förfatlningsförslagen i lagrådsremissen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

20 a §

Jag har ingel atl erinra mol vad lagrådet har anfört och tillstyrker de ändringar i lagtexten som lagrådel har föreslagil.

22 §

Lagförslaget om skyddsföreskrifter för nätfiske som bedrivs med stöd av

Prop. 1984/85:107 166

enskild fiskerätt har vid remissbehandlingen av departementspromemorian i stort sett lämnals utan erinran av remissinstanserna. De problem som lagrådet har pekat på är emellertid av väsenllig betydelse i sammanhanget. Jag vill härvid också peka på vad som föreskrivs i 33 b § lagen om rätl till fiske. Enligt denna paragraf skall varje fiskande söka undvika alt hans fiskeredskap kommer så nära fiskeredskap, som annan fiskande tidigare utsatt eller börjat utsätta, att fara uppkommer för att redskapen hopsnärjs. Överträdelse av bestämmelsen kan enligt 35 § samma lag bestraffas med böter eller fängelse i högst sex månader. 1 33b§ ges visserligen inle företräde åt den som fiskar med stöd av enskild fiskerätt men bestämmelsen syftar likväl lill att förebygga skador på redskapen. Jag anser dessutom att man kan förutsätta att sportfiskarnas organisationer lämnar information om vikten av all de enskilda fiskerättshavarnas redskap lämnas oskadade. Med hänsyn lill de omsländigheter som jag nu har angelt förordar jag atl paragrafen inle ändras.

Förslaget till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

l§

1 fråga om paragrafens första slycke delar jag lagrådets uppfattning att ordel "skadan" bör bytas ul mol ordet "inkomstbortfallet". Som jag redan lidigare sagl har lagrådels förslag till en kompletterande ersättningsbestämmelse inte följts.

I fråga om andra slyckel torde enligt lagrådel böra övervägas all låla den mening ulgå enligi vilken den. vars fiskerätl grundas på avtal med en kommun eller landstingskommun, inle har räll till ersättning. En bestämmelse med motsvarande innebörd fanns i departementspromemorian och lämnades utan erinran av remissinstanserna. Vad lagrådet har anfört ger enligt min mening inte anledning alt frångå förslaget i lagrådsremissen.

2§ Paragrafen bör enligt min mening ändras i enlighet med lagriidels förslag.

3§

Tidsfrislen för att framställa ersättningsanspråk bör lämpligen ulgå i samband med ett årsskifte. Jag finner därför inle anledning atl frångå förslaget att ersättningsanspråk skall framslällas före uigången av år 1989.

1 övrigt bör paragrafen, dock med en redaktionell jämkning, ändras i enlighel med lagrådets förslag.

4§

Lagrådet tar upp frågan om förbud mot ändring lill det sämre av fiskeristyrelsens beslut när talan om ersättning förs i fastighetsdomstolen. Enligt lagrådet får fastighetsdomstolen lill följd av den processuella grundsaisen

Prop. 1984/85:107 167

om förbud mot ändring till det sämre inte anses ha möjlighel att besluta om lägre ersättning Ull fiskerättshavare som har väckt talan vid domstolen. Som skäl för detta anger lagrådet aU kammarkollegiet saknar möjlighet att föra talan inför domstol mot fiskerislyrelsens beslut.

Fall där en administrativ myndighet förhandlar och fattar beslut om ersättning men med möjlighet Ull domstolsprövning förekommer även inom andra områden. Jag tänker här på ersättningsfrågor som handläggs t.ex. enligt jordabalken och naturvårdslagen (1964:822). I sådana fall anses domstolen principiellt obunden att fatta beslut om lägre ersättning än vad myndigheten har kommit fram till. Detta beror bl. a. på att myndighelen företräder staten som avtalspart och att myndighetens beslut således är alt jämställa med elt partsbesked. Samma förhållande bör gälla på det nu akluella området. Åven om man enligt min mening bör utgå från att del i allmänhel inte finns anledning atl sänka den ersättning som fiskeristyrelsen har beslutat, får därför domstolen anses vara principiellt obunden atl fatta ell beslut i sänkande riktning.

Vad jag nu har anfört medför molsvarande principiella obundenhet för kammarkollegiet.

I övrigt inslämmer jag i vad lagrådet har anfört och förordar att paragrafen ändras i enlighet med lagrådets förslag.

6§

En redaktionell jämkning bör göras i lagförslagel.

7§ Jag inslämmer i lagrådets förslag.

2 Upphävande av vissa författningar

Under utredningen av lagstiftningsärendet har framkommit all samlliga ärenden enligt lagen (1950; 599) om ersällning för mistad fiskeräii är slutligt avgjorda. Nyssnämnda lag samt lagen (1956:215) angående utsträckt tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. saknar därför betydelse och bör upphävas. Vad som nu har sagls gäller även lagen (1967; 193) angående tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i Torne skärgård.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

Prop. 1984/85:107 168

dels atl antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels att antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

3. lag om upphävande av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätl m.m.,

4. lag om upphävande av lagen (1956:215) angående utsträckt tillämpning av lagen (1950: 599) om ersättning för mistad fiskerätl m. ni.,

5. lag om upphävande av lagen (1967; 193) angående tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i Torne skärgård.

Med hänsyn till den enkla beskaffenheten av lagförslagen 3-5 anser jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämlas över dem.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

I prop. 1984/85: 100 (bil. 11 s. 59) har regeringen föreslagil riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposition i ämnel, för budgelåret 1984/85 under anslagsrubriken Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m. m. beräkna ett belopp av 1 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga.

NIONDE HUVUDTITELN E. Fiske

E 9. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m.

1983/84 'Utgift

1984/85 'Anslag 1000

1985/86 Förslag 3000000

' Anslaget Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m. m.

1 min anmälan Ull protokollet i detta ärende den 8 november 1984 redovisade jag mina förslag till hur och i vilka fall ersättning bör kunna lämnas lill fiskerättsägare när handredskapsfisket blir frilt för allmänhelen i vattnen längs södra ostkusten m.fl. vatten. Jag föreslog därvid bl.a. alt ersättning för inkomslbortfall skall bestämmas i pengar att betalas ul på en gång eller ges i form av bidrag till fiskevård eller som andra åtgärder som främjar fritidsfisket (avsnitt 2.4, 2.7 och 4.2). 1 fråga om handläggningen av ersättningsfrågor förordade jag all fiskeristyrelsen skall besluta för statens räkning efter att ha förhandlat med dem som har framställt ett anspråk (avsnitt 2.5). För fiskeristyrelsens adminislralion bör i första hand utnytt-

Prop. 1984/85:107 169

jas sådan personal som på uppdragsbas sysslar med ulredningar i vattenmål men som har brist på arbetsuppgifter.

Slatens koslnader för ersättningar, ifrågavarande fiskevårdsbidrag och fiskeristyrelsens adminislralion bör läckas från anslagel Ersättning till strandägare för mistad fiskeräii m. m. Anslagels benämning bör i fortsättningen vara Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m. Jag beräknar de sammanlagda årliga koslnaderna till 5 milj. kr. under en tioårsperiod. Jag räknar dock med att koslnaderna under det första året kommer atl begränsas Ull 3 milj. kr. Finansieringen härav bör ske genom atl 2,5 milj. kr. avräknas anslaget Bidrag lill fiskevård m.m., som jag i annal sammanhang kommer alt anmäla för regeringen. Resten bör avräknas bidragsramen för turist- och rekrealionsanläggningar av riksintresse under anslagel Slöd till turism och rekreation.

Del ankommer på regeringen eller efler regeringens bemyndigande fiskeristyrelsen atl besluta om de särskilda föreskrifter som kan behövas för handläggningen m.m. av nu ifrågavarande ersättnings- och bidragsärenden.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för intrång i enskild fiskerält m. m. för budgetårel 1985/86 anvisa ell förslagsanslag av 3000000 kr.

5 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1984/85:107 170

Innehåll

Proposition ........................................................ .... I

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ .... 1

Lagförslag .......................................................... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1984 5

1 Inledning ......................................................... .... 5

2 Allmän motivering ........................................... .... 5

2.1 Allmänna utgångspunkter....... 5

2.2 Ändringar i lagen om rätt till fiske .................. 10

2.3 Principerna för ersättning ............................... 11

2.4 Betalningen av ersättningen .......................... 16

2.5 Fiskerislyrelsens handläggning av ersättningsfrågor 16

2.6 Domstolsprövningen av ersätlningsfrågor ........... .. 19

2.7 Det statliga stödet till frilidsfisket .................... .. 20

3 Upprättade lagförslag ........................................ 21

4 Specialmotivering ............................................ 21

5 Hemställan ..................................................... 27

6 Beslut ........................................................... 27

Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds Jo 1984:3) Frill handred
skapsfiske ............................................. 29

Bilaga 2 Remissammanställning ........................... 66

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen .................. 146

Uidrag av lagrådets protokoll den 3 januari 1985........ 149

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1985 . 164

1 Anmälan av lagrådsyttrande ............................. 164

2 Upphävande av vissa författningar ..................... 167

3 Hemställan ..................................................... 167

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86 ................ 168

5 Beslut ........................................................... 169

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985