Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:10

Regeringens proposition

1984/85:10

om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), m. m.;

beslutad den 30 augusfi 1984.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har tagils upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

För atl komma till rätta med vissa akula problem med övergödning av föroreningskänsliga vattenområden, bl.a. Ringsjön i Skåne, föreslås i pro­positionen ändringar i miljöskyddslagen (1969:387). Förslaget innebär alt regeringen skall kunna förklara elt vallenområde och angränsande marker som elt särskilt föroreningskänsligt område. Regeringen och länsstyrelsen skall ha rätl all ge generella föreskrifter om de skyddsålgärder, begräns­ningar av verksamheier och försiklighetsmålt i övrigt som behövs för att lillgodose syftet med regeringsförordnandet. Sådana föreskrifter kan t. ex. avse hanleringen av gödsel och avloppsslam inom områdel.

I syfte atl få en bäitre samordning mellan miljöskyddslagen och vattenla­gen (1983: 291) och undvika onödig dubbelprövning av vissa verksamheier i vallen, bl.a. musselodlingar, föreslås också ändringar i fråga om miljö­skyddslagens lillämpningsområde och tillslåndspliklen enligt vattenlagen.

I propositionen föreslås ocksä vissa förtydligande ändringar rörande vattenlagens tillämpning på värmeulvinningsföretag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den Ijanuari 1985.

Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositio­nen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7), lagrådels yttrande (s. 75) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 79).

För all få skälen lill lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

I    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 10

 

Prop. 1984/85:10                                                                  2

1    Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)'

dels all 1, 45 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 8a och 43a§§, av nedan

angivna lydelse, dels att närmasl före 8 § skall införas en ny rubrik med lydelsen "Skydd

mol förorening av vissa vallenområden".

Föreslagen lydelse

Denna lag är lillämplig på 1. utsläppande av avloppsvallen, fast ämne eller gas från mark, bygg­nad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annal vallenområde.

Nuvarande lydelse

1§-

Denna lag är tillämplig på

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätl som eljesi kan medföra förorening av vatten­drag, sjö eller annal vattenområde.

1.  utsläppande av avloppsvallen, fast ämne eller gas från mark, bygg­nad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om åtgärden inle utgör vatienföreiag enligt vattenlagen (1983:291),

2.  användning av mark, byggnad eller anläggning på sätl som eljesi kan medföra förorening av vatten­drag, sjö eller annat vattenområde, om användningen inte utgör vat­ienföreiag enligt vattenlagen (1983:291),

3.  användning av mark, byggnad eller anläggning på sätl som kan medfö­ra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådanl, om störningen ej är helt lillfällig.

Lagen är icke lillämplig på sådanl utsläppande av avfall som avses i lagen (1971: 1154) om förbud mol dumpning av avfall i vallen eller på störning i radiomotiagningsapparal. Ej heller är lagen lillämplig i fråga om joniserande sirålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk an­läggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagls omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhel.

8a §

' Lagen omtryckt 1981:420. - Senaste lydelse 1983:656.

Om det från allmän synpunki är särskilt angeläget att skydda ett vattendrag, en sjö eller etl annat vattenområde mot förorening, får regeringen förklara vattenområdet och angränsande marker som ett särskUt föroreningskänsligt områ­de.

För etl sådanl område skall rege­ringen eller, efter regeringens be-

 

Prop. 1984/85:10                                                                     3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

myndigande, länsstyrelsen ge när­mare föreskrifier om skyddsåt­gärder, begränsningar och försik­tighetsmått i övrigl för verksam­heter inom områdel. Sådana före­skrifter innebär inte ändring i lidi­gare meddelade tillsiåndsbeslut.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

43 a §

Bestämmelserna i 38—40, 42 och 43 §§ gäller också ifråga om sådan verksamhet som omfattas av före­skrifter enligt 8a§ andra slyckel.

45 §'

Till böter eller fängelse i högst    Till böler eller fängelse i högst

två år döms den som uppsålligen     två år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet                    eller av oaktsamhet

1.  bryter mol förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med slöd av 2 § tredje stycket,

2.  underiåler atl iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 10 §,

3.  åsidosätter villkor eller före- 3. åsidosätter villkor eller före­skrifter som meddelals med slöd av      skrifter som meddelats med stöd av 17§, 18§ första slyckel, 19-21 §, 8a § andra stycket. 17§, 18 § försia 21 a§ andra stycket, 23-25, 27§, stycket, 19-21 §, 21 a§ andra 29§ andra stycket eller 41 §,  stycket,   23-25,  27 §,  29 §  andra

stycket eller 41 §,

4.   underiåler all fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket
eller i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt
föreskrift som har meddelals med stöd av lagen lämnar vederbörande
myndighel oriktiga uppgifter rörande elt förhållande av betydelse för pröv­
ning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen.

I ringa fall döms inte lill ansvar.

Till ansvar enligt första slyckel döms inle, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

48§'*

Beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämnden, och hos regeringen, om beslulel har meddelats av länsstyrelsen, koncessionsnämn­den eller slalens nalurvårdsverk. Dock överklagas beslul om ersättning för

 Senaste lydelse 1983:656. ■* Senaste lydelse 1983:296.

 

Prop. 1984/85:10                                                      4

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

kostnader enligt 14 § femle stycket andra meningen eller 43 § tredje slycket eller beslut om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrätien genom besvär. Om klagan över beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda be­slämmelser i 59-62 §§.

Naturvårdsverket får föra talan Naturvårdsverket får överklaga

mol beslul som har meddelals i frå- beslut som har meddelals i frågor

gor om tillstånd och i frågor som om tillstånd och i frågor som avses i

avses   i   40,   41   eller  43 §   andra Sa § andra eller tredje styckena, 40,

stycket.                            41 §§ eller 43 § andra slyckel.

Rätt atl föra talan mot beslul Rält atl överklaga beslul som har
som har meddelats i frågor om till- meddelals i frågor om lillslånd och i
slånd har också kommuner och så- frågor som avses i 8a§ andra eller
dana lokala arbetstagarorganisalio- tredje styckena har också kom­
ner som organiserar arbelslagare i muner och sådana lokala arbelsla-
den verksamhet som avses med be- garorganisationer som organiserar
slulel.                          arbetstagare i den verksamhel som

iivses med beslulel.

Denna lag iräder i kraft den I januari 1985.

2    Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om vatienlagen (1983:291)

dels att 1 kap. 4§, 2 kap. 4§ och 4 kap. 1§ skall ha nedan angivna

lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. I a§, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap. 4§

I denna lag avses med

1.  vattenreglering: ändring av vatlenföringen i etl vattendrag lill förmån för annal vattenförelag,

2.  vaitenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från ell vallenområde lill ell annat,

3.   vattentäkt: bortledande av yl- 3. vattentäkt: borlledandfe av yi-
eller   grundvalten   för   valtenför-     eller   grundvallen   för   vallenför­
sörjning eller bevattning,                      sörjning, värmeutvinning eller be­
vattning,

4.  markavvattning: åtgärder enligt 3 \\ första stycket 4,

5.  avloppsvatten: spillvallen eller annan flytande orenlighet, vatten som använls för kylning vid driflen av en fabrik eller annan inrättning, vallen

 

Prop. 1984/85:10                                       '                             5

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

som avleds för sådan avvaltning irioin sladsplan eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml vallen som avleds för avvaltning av en begravningsplats.

2 kap.

4§

Den som vill ulföra

1.     en vallenreglering,

2.   en vaUentäkt för allmän val-        2. en vattentäkt för allmän vat­
tenförsörjning eller bevattning,  tenförsörjning,   allmän   värmeför­
sörjning eller bevattning,

3.  eU markavvauningsföretag,

4.  elt vatienföreiag som behövs för allmän väg, allmän farled, allmän hamn eller allmän flolfied eller

5.    etl vatienföreiag som behövs för all molverka förorening genom
avloppsvatten

har för ändamålet rådighei som anges i 1 §.

4 kap.
1§
För vallenföretag krävs tillstånd  För vallenförelag krävs lillslånd

enligt denna lag. Tillstånd behövs     enligt denna lag,  om  inte annat dock inte, om det endast är fråga     följer av la§, 2§ första stycket, 3 om vattentäkt för atl förse en viss     eller 4 §. fastighet  med  vatten för  husbe­hovsförbrukning. Inte heller behövs tiUstånd ifall som avses i 2 § försia slyckel, 3 eller 4 §.

När del krävs tillstånd lill etl vallenföretag får arbelen av slörre omfau­ning i anslulning lill förelagel inte påbörjas innan sådant tillstånd har meddelats.

Den som vill utföra ett vallenförelag har rätl atl begära prövning även om tillstånd inte krävs.

I 14 kap. 5 § finns beslämmelser om skyldighel atl begära prövning innan en anläggning för bortledande av grundvallen las ur bruk.

la§

Tillstånd krävs inte för

1.    vattentäkt för en en- eller två-
familjsfastighets eller Jordbruksfas­
tighets husbehovsförbrukning eller
värmeförsörjning,

2.   utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräft­djur,

3.   utförande av anläggningar för uivinning av värme, om ålgärden inte avser vattentäkt.

 

Prop. 1984/85:10

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1985.

I fråga om vattentäkter för andra fastigheter än sådana som anges i 4 kap. 1 a § 1 som pågår vid ikraftlrädandet samt före ikraftträdandet utförda vatlenanläggningar för sådana takter gäller 4 kap. 1 § försia slycket i dess äldre lydelse.

 

Prop. 1984/85:10

Uidrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET                  PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-05-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss    med    förslag   till    ändring   i    miljöskyddslagen (1969:387), m.m.

1    Inledning

I betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnäring har utredning­en om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket' bl. a. lämnal förslag lill lagsliftning om gödselhanteringen inom vissa områden.

Belänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytl­randena i denna del bör fogas till regeringsprotokollel i deUa ärende som bilaga 1.

I delbeiänkandel (Ds Jo 1983: 1) Förorening av mark och grundvauen har miljöskyddsuiredningen bl. a. lämnal förslag i fråga om samordningen mellan miljöskyddslagen (1969: 387), ML, och vattenlagen (1983: 291), VL.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyll­randena i berörd del bör fogas lill regeringsprotokollel i della ärende som bilaga 2.

I nämnda betänkanden saml i miljöskyddsulredningens betänkande (SOU 1983:20) Bälire miljöskydd II, som också har remissbehandlats, har lämnats förslag också i andra avseenden. Förslagen övervägs i jordbruks­departemenlel.

Regeringen uppdrog den 16 seplember 1982 åt slalens nalurvårdsverk atl uireda del framlida behovet av förprövning enligt ML av musselodlingar.

' Generaldirektören Arne Engström, ordförande, samt riksdagsledamöterna L. Arne Andersson, John O. Andersson, Einar Larsson, Grethe Lundblad, Kari Erik Eriksson och Åke Wictorsson.

 F.d. vattenrättsdomaren Lennart af Klintbejg, ordförande, riksdagsledamöterna Tage Adolfsson, Per Olof Håkansson. Lars-Åke Larsson, Kjell A. Mattsson och Maj-Briu Theorin samt förutvarande riksdagsledamoten Torkel Lindahl.

 

Prop. 1984/85:10                                                       8

Naturvårdsverket har i skrivelse fill jordbruksdepartemenlel den 18 janua­ri 1984 lämnal förslag lill en ändrad prövningsordning beiräffande sådana anläggningar. Skrivelsen har inle remissbehandlats.

Problemen med övergödning av vissa föroreningskänsliga vattenområ­den i landet kräver snabba insalser. Jag vill därför nu la upp frågan om hur man bl.a. lagstiftningsvägen bör kunna bidra till en lösning av sådana problem.

Frågan om en lämplig samordning mellan ML och VL fordrar också en snar lösning. I del sammanhanget bör vissa förtydligande ändringar i VL:s regler om värmeulvinningsföretag vidlas. Efter samråd med chefen för juslitiedepartementel villjag nu ta upp även dessa frågor lill behandling.

2    Allmän motivering

2.1 Problemen med övergödning av vattenområden

2.1.1 Allmänna utgångspunkter

Den stora satsning på vattenvården som särskilt från slutet av 1960-lalet har gjorls genom utbyggnad av de kommunala avloppsreningsverken och begränsningar av indusirins avloppsulsläpp har varil framgångsrik. I många sjöar, vaitendrag och kustvatten medförde åtgärderna mot utsläp­pen av vissa växtnäringsämnen och andra förorenande ämnen redan efler några få år slora förbällringar.

Emellertid har i många fall de positiva effeklerna av reningsåtgärderna varil små eller uteblivit, beroende bl.a. på föroreningstillskolt från annat håll. Överflödet av växtnäringsämnen i sjöar och vallendrag inom vissa av Sydsveriges jordbruksområden utgör i detta sammanhang ett allvarligt problem. Som exempel kan nämnas Ringsjön i Skåne. Gjorda undersök­ningar lyder på atl moderna jordbruksmetoder med bl.a. ökad gödsling bidrar till all påverka vattnets näringslillstånd negaiivt inom dessa områ­den. Även kvarvarande utsläpp av föroreningar från industrier, tälorler och fritidsbebyggelse bidrar lill överflödet av växtnäringsämnen i vattnet.

Den intensiva näringstillförseln lill vatienområden medför negaliva ef­fekter av olika slag. Vegetationen, främst algiillväxlen, ökar och vattnet blir grumligt. Som exempel kan nämnas alt siktdjupet i Ringsjön sommar­lid på elt par decennier har minskat fnln 2,5 till 0,5 meter. Vattnet får av vissa alger en dålig lukt och smak som gör del odrickbarl. Vissa alglyper är giffiga. Bad-och fiskemöjligheterna försämras. Åven fiskreproduklionen skadas. På kort tid kan en kraftigt näringsbelastad sjö växa igen eller få andra svåra skador av beslående karaktär.

Övergödning förekommer inte bara i sötvattenområden. I skärgårdar och i vissa andra avgränsade kustområden, som har fått la emot stora mängder växtnäringsämnen från tätorter och industrier, har problemen sedan länge varit kända. Under de senaste åren har emellerlid övergöd-

 

Prop. 1984/85:10                              ,                        9

ningsproblem uppkommit också längs öppnare kuslslräckor. ILaholms-bukten och angränsande delar av södra Hallands och norra Skånes kust­vatten har kraftiga algblomningar och följdverkningar härav inverkat skad­ligt på fiskeförhållandena, medfört omfallande skador på bottnarna och gjort vattnet otrevligt atl bada i. I kustvallen på västkusten har vidare giftiga alger börjal upplräda i en omfattning som inle torde ha förekommil där lidigare.

Även grundvattnet påverkas negativt av gödsling. Främst inom områden med sandjordar påträffas ofta höga kvävehaller i vattnet. Detla ulgör en hälsorisk för människan.

Många ämnen har belydelse som växtnäringsämnen. De i samband med övergödning viktigaste ämnena är kväve och fosfor. I främsl jordbruket används i slor utsträckning gödselmedel, både handelsgödsel och stallgöd­sel, som innehåller dessa ämnen.

2.1.2 Förslag i betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnäring

I belänkandet (SOU 1983: 10) Användning av växtnäring konslalerar utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbrukel alt användningen av handelsgödsel i jordbruket har ökat snabbi under efter­krigstiden, bl.a. på grund av relativt låga priser på sådana gödselmedel. Förbrukningen har dock minskat någol under de senasle fem åren. Skogs­gödsling har sedan millen av 1960-talet blivit mera allmän inom slorskogs­brukel i norra och mellersla Sverige.

Utredningen redogör vidare för de negativa effeklerna av övergödningen på yl- och grund vattentillgångarna, somjag har beröri tidigare. Ulredning­en anser all fosfor oftast är den begränsande faktorn för produktionen och förekomsten av alger i inlandsvatten, medan kvävetillgången oftast är begränsande för produktionen i havet. Utredningen konslalerar också all höga kvävehalter i grundvattnet är vanligt förekommande i södra Sveriges jordbruksbygder. En annan hälsorisk som behandlas är kadmium i livsme­del. Växternas kadmiuminnehåll härrör dels från den naturiiga kadmium­förekomsten i marken och dels från tillförsel från atmosfären och genom gödsel och jordförbätlringsmedel.

Enligt utredningen lalar olika undersökningar för alt gödselgivorna i många jordbruksförelag borde kunna sänkas utan någon försämring av lönsamheten. Eu bälire utnyttjande av stallgödseln och en anpassning fill de lokala förulsällningarna för gödsling bör enligt utredningen ske.

Utredningen föreslår flera ålgärder för att åsladkomma en anpassning av gödselanvändningen med minskade växtnäringsföriuster som följd. Bl.a. föreslås följande:

-Förstärkningar av lantbruksnämndernas gödslingsrådgivning och länsslyrelsernas tillsynsverksamhet. Underiagsmaterialel visar all risken för förorening av yl- och grundvatten lill följd av odlingsåtgärderna vari­erar beroende på lokala förutsättningar. Rådgivnings- och tillsynsarbetet

 

Prop. 1984/85:10                                                                    10

bör därför enligt ulredningen i inledningsskedet koncenlreras på sådana områden som bedöms som särskilt föroreningskänsliga. Utredningen be­dömer ålgärderna särskilt angelägna i Hallands, Krislianstads och Malmö­hus län.

-     En karlläggning av jordbruksmarken med avseende på risken för
förorening av yl- och grundvallen genomförs. Arbelet syftar till all redovi­
sa föroreningskänsliga områden.

-En särskild lag om gödselhanlering inom vissa områden. Regeringen skulle därigenom få befogenhet all bestämma omfattningen av de områden som är särskilt föroreningskänsliga. I fråga om dessa områden skulle länsstyrelsen få meddela de föreskrifier avseende gödselhanieringen som behövs för atl molverka vattenförorening.

-     Produklkonlrollnämnden och naturvårdsverket ges i uppdrag all ular­
bela elt program för en successiv nedlrappning av kadmiumlillförseln till
jordbruksmarken. Detla kan innefalla föreskrifier om högsia lillålna hall
av kadmium och andra föroreningar i gödsel och avloppsslam samt utred­
ning om olika vägar all minska kadmiumtillförseln till åkermark.

Vid remissbehandlingen har flerlalel remissinslanser allmänl förordal ålgärder för en bättre anpassad gödselanvändning. Bl.a. pekas det på all frågan om stallgödselns miljöpåverkainde roll inte har uppmärksammals lillräckligl. Några remissinslanser, bl.a. Induslriförbundel och Kemikon-torei, anser all ulredningen i stället för atl behandla frågan om en minsk­ning av användningen av handelsgödsel i störte utsträckning borde ha koncentrerat sig på åtgärder för alt minska riskerna.

Flertalet remissinstanser stödjer förslaget om en förstärkning av rådgiv­ningsverksamheten. Elt slort antal remissinstanser lillslyrker också försla­gel om ökade resurser för lillsyn, medan andra på denna punkl är tvek­samma eller avvisande.

Flera remissinstanser har påtalat del angelägna i alt yllerligare åtgärder vidtas beiräffande kadmiumtillförseln lill jordbruksmark. Ett antal remiss­instanser anser atl yllerligare ålgärder beiräffande skogsgödslingen är påkallade med hänsyn bl.a. lill försurningen.

2.1.3 Ett allmänt åtgärdsprogram

Såsom framgår av min tidigare redogörelse är det nödvändigt atl över­gödningen av våra vallentillgångar motverkas. En rad åtgärder måste sällas in i syfle att komma lill rälla med övergödningsproblemen på både korl och lång sikl. Jag ansluter mig därvid lill flera av de förslag som framlagts av utredningen. De lagstiftningsåtgärder som jag tar upp i del följande måsle således ses som elt led i ett störte åtgärdsprogram. Jag vill här i korthet redovisa även vissa andra åtgärder somjag nu anser nödvän­diga, även om dessa inte kräver något ställningstagande av riksdagen. Dessa åtgärder berör de areella näringarna, främsl jordbrukel.

Jag vill i sammanhanget erinra om all regeringen nyligen i prop.

 

Prop. 1984/85:10                           ;; :                     11

1983/84: 176 om avgifier på gödsel- och bekämpningsmedel föreslagit riks­dagen alt anla en lag om avgifi på gödselmedel. Avsikten är ätt genom en sådan avgiftsbeläggning uppnå en från hälso- och miljösynpunkt nödvändig minskad användning av gödselmedel.

Verksamhelen inom de areella näringarna har ell belydande inflylande på beskaffenheten av mark och vallen. I framliden måsle enligt min me­ning ökad hänsyn las lill del belydande läckagel av växtnäringsämnen från jordbruksmark till vallen i de områden där övergödning av sjöar, vallen­drag och kustvatten nu blivil ett problem. Hänsyn måste också tas lill nilratförorening av grundvallen och till försurning och annan påverkan på marken lill följd av gödsling. På många håll lillförs i dag näringsämnen i en omfattning som översiiger vad marken och grödan kan lillgodogöra sig. Minskade gödselgivor och andra ålgärder kan i sådana fall innebära en besparing av gödslingskoslnaderna utan någon negativ inverkan på pro­duktionen.

På motsvarande sätl som gäller för annan näringsulövning ankommer det i försia hand på dem som bedriver jord- och skogsbruk all själva svara för alt miljöskyddshänsyn integreras i jord- och skogsbrukets driftsformer. Det är min förhoppning att den ökade kunskapen om bl. a. övergödnings­problemen också skall medföra en ökad förståelse för miljöskyddets intres­sen bland dem som bedriver jord- och skogsbmk. Della bör underlättas av atl miljöskyddsinlresset lill slor del kan antas sammanfalla med inlressel av en långsiktigl hög produklion.

Insalser av skilda slag behövs emellertid också av olika samhällsorgan. Rådgivning och lillsyn är viktiga samhällsuppgifter som bör kunna medver­ka lill all ökad hänsyn las lill miljöskyddet inom jord- och skogsbruket. Skogsslyrelsen och naturvårdsverket utfärdade 1977 anvisningar för han­lering av handelsgödselmedel vid skogsgödsling. De båda myndigheterna har dessulom nyligen i samråd utarbetat allmänna råd för användning av kvävegödselmedel vid skogsgödsling. Därutöver behövs nu insalser be­träffande jordbruket från framför allt lanlbruksnämnderna och länsstyrel­serna i jordbrukslänen. I första hand är det därvid nödvändigt att miljö­skyddet ges en ökad uppmärksamhel i lantbruksnämndernas rådgivning. Det är också nödvändigl alt länsslyrelserna inom ramen för den vanliga miljöskyddslillsynen intensifierar sin tillsyn över miljöskyddet inom jord­och skogsbrukel. Ell närmare samarbete mellan länsstyrelserna och lant­bruksnämnderna bör komma till slånd i dessa frågor.

Vad jag nu anfört ligger helt i linje med den ändring i lagen (1979:525) om skötsel av jordbruksmark som nyligen antagits av riksdagen (prop. 1983/84:96, JoU 24, rskr 198) och som syftar till alt allmänl öka hänsynsta­gandet lill naturvårdens intressen inom jordbruket. Detta är självfallel av belydelse också i nu förevarande sammanhang. Vissa särskilda insatser däruiöver behövs emellertid nu. Jag kommer i del följande alt föreslå vissa ändringar i ML som syftar lill all möjliggöra en effektivare lillsyn inom

 

Prop. 1984/85:10                                                      12

särskilt föroreningskänsliga områden. För att de lagstiftningsåtgärder som redan genomförts och som nu föreslås skall leda lill konkreia resultat behövs bl a. också nya råd och riktlinjer från berörda centrala myndigheler som underlag för den rådgivning och lillsyn som lantbruksnämnder och länsslyrelser har atl svara för.

En grundläggande utgångspunki för sådana nya råd och rikllinjer bör vara hänsynstagandet lill miljöskyddets iniressen i samband med använd­ningen av handelsgödsel och stallgödsel. Riktlinjerna bör bl.a. också be­handla sådana frågor om markkartering, markbearbetning och produk­lionen i övrigl som har belydelse i sammanhanget. Hänsyn måste vidare tas fill försurningsefTekter och annan påverkan på mark av vissa gödselme­del. Behovet av ytterligare kalkning bör också uppmärksammas.

Det är en uppgifl för lantbruksstyrelsen atl ge ut sådana råd och rekom­mendationer som behövs när del gäller hänsynstagandet till miljön vid jordbruksdrift i allmänhel. På molsvarande sätt är det en uppgifl för nalurvårdsverkel att ge ut råd och riktlinjer för tillämpningen av ML. När det gäller de nya råd som nu behövs för att minska övergödningen i vissa områden är det självfallet nödvändigl att myndigheternas arbete samord­nas. Jag utgår därför från atl nalurvårdsverkel och lanlbruksstyrelsen gemensamt och skyndsami utarbetar de nya råd som nu behöver ges ut.

Det är vidare angelägel atl ell bäitre underiag tas fram för bedömning av belägenheten och karaktären av olika geografiska problemområden, dvs. särskilt föroreningskänsliga områden. Jag avser därför atl återkomma lill frågan om de uppdrag som kan behövas för atl sådana områden skall kartläggas. I försia hand bör naturvårdsverket i samarbele med länsslyrel­serna genom sammanställning av tillgänglig informalion ange områden som är särskilt föroreningskänsliga.

För atl lättare förena de produklionsekonomiska intressena med miljö­skyddsintressena krävs - uiöver vad jag nu angivii - också en utveckling av allernaliva produktionsformer och av en maskinell utrustning inom jordbrukel som är anpassad lill miljöskyddels krav. Frågan om alternafiva produktionsformer inom jordbrukel och irädgårdsnäringen harjag nyligen tagit upp i prop. 1983/84: 107 om forskning. Den angelägna miljöskyddsan­passningen av maskinell och annan utrustning inom jordbruket bör vara etl naturligt led i verksamheten hos olika berörda organ och företag.

2.1.4 Lagstiftning

Jag vill i fortsättningen behandla den av utredningen väckta frågan om lagstiftning, eftersom den fordrar beslul av riksdagen. I utredningens för­slag lill åtgärdsprogram ingår som nämnts också ell förslag lill en särskild lag om gödselhanlering inom vissa omiåden.

Ulredningens lagförslag innebär alt regeringen får befogenhet att avsätta vissa områden som särskilt föroreningskänsliga. I fråga om dessa områden skall länsstyrelsen få meddela de föreskrifter avseende gödselhanteringen

 

Prop. 1984/85:10                                   ;«<                           13

som behövs för att motverka vattenförorening. Sådana föreskrifier får avse bl. a. förbud mot spridning av gödselmedel under vissa lider, skyldig­het atl anskaffa planeringsunderlag för gödsling, utrymmen för lagring av stallgödsel och storleken av spridningsarealer för stallgödsel.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag till lagreglering fått ett blandat mollagande. Flertalel remissinstanser anser all del kan finnas ell behov av ytteriigare författningsreglering beiräffande gödselhanlering men är iveksamma lill eller avslyrker den särskilda lagsliflning som ulredning­en föreslår. Ell anlal remissinslanser föreslår all erforderiig författnings­reglering bör ske i miljöskyddslagsliflningen. Några remissinslanser, bl. a. LRF, avstyrker ulredningens förslag. De kriiiska insianserna anser bl.a. all man bör kunna komma lill rätta med problemen genom ökad informa­tion och rådgivning.

För egen del kan jag konstalera all gällande lagstiftning ger vissa möjlig­heter atl kontrollera och ingripa mol verksamheier som förorenar vatten­områden. Det är främst ML som reglerar sådana frågor. ML innehåller beslämmelser lill skydd mol olika slag av miljöstörningar i form av bl.a. vatten- och luftföroreningar. Lagen är bl.a. lillämplig på ulsläpp av av­loppsvallen och fasla ämnen i vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt på användning av mark, byggnader eller anläggningar på sätt som kan medföra atl ett vattenområde förorenas.

Åtgärder eller användning som omfattas av ML kallas miljöfarlig verk­samhet. Beteckningen ger bl. a. uttryck för grundtanken att även risken för olägenhel skall beaklas.

För all en miljöfarlig verksamhet skall få ulövas krävs som huvudregel atl den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamhelen skall vidta de skyddsålgärder, låla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigl som skäligen kan fordras för alt förebygga eller avhjälpa olägenhel. För många olika verksamheier krävs däruiöver lillstånd enligt ML för all de skall få bedrivas. Nägon sådan förprövnings-plikl gäller inte beiräffande l.ex. spridning av gödsel, men verksamhelen faller under lagen. 1 lagens förarbeten anges sålunda som exempel på miljöfarlig verksamhet anordnande av upplag som kan medföra vallenför­orening och vidare utspridning av gödselmedel och andra ämnen som genom avrinning kan spridas lill sjöar och andra vattenområden (prop. 1969:28 s. 259).

Även VL innehåller i 19 kap. vissa vauenskyddsbeslämmelser. Dessa avser skyddel för yl- och grundvallenlillgångar som utnyttjas eller kan komma all ulnylljas för vattentäkter, dvs. till kommunal eller industriell vattenförsörjning eller bevattning. För verksamheter som bedrivs vid en sådan vattentillgång gäller en allmän aktsamheisregel, men om denna inte är tillräcklig kan länsstyrelsen inrätta särskilda skyddsområden och före­skriva de yllerligare inskränkningar i rälien alt förfoga över fastigheter inom området som behövs för alt lillgodose syflel med området.

 

Prop. 1984/85:10                                                      14

Hälsoskyddslagen (1982:108) reglerar åtgärder för all hindra uppkoms­len av sanitära olägenheler och för all undanröja sådana olägenheler. Enligt 11 och 12§§ hälsoskyddsförordningen (1983:616) får en kommun, om det behövs för atl hindra uppkomslen av sanitär olägenhel inom kom­munen, meddela föreskrifter om spridande av naturlig gödsel, slam och annan orenlighet inom tätbebyggda områden eller om skydd för ytvatlen-läkter och enskilda grundvattenläkter.

Naturvårdslagen (1964:822) innehåller beslämmelser lill skydd för na­turmiljön. Länsstyrelsen kan förklara ett område som naturreservat om det är värdefulll ur velenskaplig eller kulturell synpunkt eller om områdel är av väsenllig belydelse för allmänhetens friluftsliv. I samband med beslut om bildande av naturreservat skall anges bl.a. de inskränkningar i rätten all förfoga över ett sådant område scm behövs för atl trygga ändamålet med reservatet.

Som exempel på sådana inskränkningar nämns i lagen bl. a. förbud mol användning av bekämpningsmedel. Som ytterligare exempel på åtgärder som kan förbjudas har i förarbelena nämnts användning av handelsgödsel (L3U 1964:41 s. 84). Om reservalslörordnandet medför all pågående markanvändning avsevärt försvåras, är innehavaren av marken berättigad till ersättning för det intrång reservalslörordnandet medför.

Ett område, inom vilket särskilda ålgärder behövs för all skydda eller vårda naturmiljön kan av länsstyrelsen förklaras som nalurvårdsomräde. Länsstyrelsen kan föreskriva inskränkningar i fastighetens nyttjande eller skyldighel all låla vissa landskapsvårdande åtgärder. Institutet naturvårds-område används i sådana fall dä erforderliga vård- och kontrollåtgärder är förenliga med bedrivandet av ell normalt jord- och skogsbruk.

Som lidigare nämnls har riksdagen nyligen anlagil en ändring i lagen (1979:425) om skötsel av Jordbruksmark, som innebär alt hänsyn lill natur­vårdens iniressen skall las vid bedrivande av jordbruk.

Även enligt skogsvårdslagen (1979:429) skall hänsyn las lill naturvår­dens och andra allmänna intressen i samband med skogsavverkning och skogsvård.

Av min nu lämnade redogörelse framgår alt den gällande lagstiftningen i viss utsträckning också kan lillämpas på frågor rörande del nu akluella problemet med övergödning av vatienområden. Alla från allmän synpunkt önskvärda styr- och konlrollmedel ryms emellertid inle inom ra.men för den gällande lagstiftningen. Sålunda medger ML i sin nuvarande ulform­ning endast möjligheter lill ingripanden i individuella fall mol miljöfarliga verksamheter. VL:s vauenskyddsbeslämmelser har en mera generell in­riktning, men de är begränsade till skyddel av sådana vallentillgångar som behövs för vallenförsörjning eller bevattning. Hälsoskyddslagsliflningen är begränsad till ålgärder mot sanitär olägenhel. Naturvårdslagen och övriga angivna lagar slutligen tar sikte på speciella naturvårdssynpunkter, vari inte alllid föroreningsaspeklen kan inbegripas.

 

Prop. 1984/85:10                                                     15

Vid mina överväganden har jag kommit lill den slulsalsen alt del bör skapas yllerligare möjligheter i lagsiiftningen lill ell mera generellt skydd mot förorening av särskilt föroreningskänsliga vattenområden. Ulredning­en har också föreslagit en sådan lagstiftning, såvitt gäller användningen av gödsel inom sådana områden.

Jag har tidigare anfört att användningen av gödsel inom främsl jordbru­ket är en bidragande orsak till övergödningen av vissa vallenområden. Gödselanvändningen är emellertid inle den enda orsaken till detla. Bl.a. bidrar utsläpp av avloppsvallen i vissa fall också till övergödningsproble­men. En lag som endasl reglerar gödselhanieringen är därför enligt min mening inte en ändamålsenlig lösning. En lösning i linje med utredningsför­slaget skulle dessutom kräva ytteriigare ulbyggnader av regelsystemet.

Del ligger enligt min mening närmare till hands atl åsladkomma den önskvärda lagregleringen inom ramen för miljöskyddslagsliflningen. Den­na reglerar redan nu frågor om sådan mark- och vallenanvändning som kan orsaka vattenförorening. ML tillhandahåller genom sina tillåtlighets-, till­stånds-, tillsyns- och ansvarsbestämmelser elt regelsystem som med inle alltför omfattande ändringar kan göras tillämpligt på de nu aktuella frå­gorna. Del bör därför enligt min mening införas regler i ML som gör del möjligt att, utöver individuell prövning och andra ingripanden beträffande olika miljöslörande verksamheter, mera generelll meddela föreskrifier om skydd mol förorening inom särskilt föroreningskänsliga områden.

En regel av mera generell innebörd finns redan i dag i 8 § ML. Bestäm­melsen ger möjligheter för regeringen all, om del är av särskild betydelse från naturvårdssynpunkl eller annars med hänsyn lill något allmänl inlres­se, med avseende på viss del av landet förbjuda allt utsläppande av av­loppsvatten m. m. i etl vattenområde.

Den lagreglering av övergödningsfrågorna som nu är i fråga bör kunna anknytas lill nu angivna beslämmelse. Jag förordar därför all del i ML, efter denna beslämmelse, införs en ny 8 a §, enligt vilken paragraf regering­en bemyndigas förklara etl vattenområde och angränsande marker som ett särskilt föroreningskänsligt område, om det från allmän synpunki är ange­läget atl skydda vattenområdet mol förorening.

Ell förordnande av regeringen av angivei slag innebär etl konstaterande av att del behövs skärpta krav på mark- och vattenanvändningen inom områdel redan vid tillämpningen av de vanliga lillållighetsreglerna i 4-7 §§ ML, och då särskilt 5 och 7§§. Regeringens ställningstagande bör därför grundas på noggranna överväganden, bl.a. i fråga om den geografiska omfattningen av områdel. Min lanke är all lill en början låla något eller några vallenområden i södra Sverige, främsl Ringsjön i Skåne och angrän­sande marker, beiräffande vilken sjö betydande erfarenheter och kunska­per om övergödningsproblematiken redan finns, omfallas av etl förord­nande av angivei slag.

Genom elt sådant förordnande som jag nu berört slås således fast alt

 

Prop. 1984/85:10                                                     16

miljön är så känslig atl det måste ställas långtgående krav på t. ex. skydds­ålgärder vid miljöfarliga verksamheier inom området. Genom förordnan­det bör emellertid, som jag tidigare berört, också skapas formella möjlighe­ter all meddela särskilda föreskrifier för mark- och vallenanvändningen inom området. I viss överensstämmelse med ulredningsförslagel och i enlighel med terminologin i 5 § försia slyckel ML föreslår jag därför all regeringen eller, efter bemyndigande £iv regeringen, länsstyrelsen får rätl alt meddela föreskrifier om de skyddsåtgärder, begränsningar och försik­tighetsmått i övrigl för verksamheier inom områdel som generelll behövs för att lillgodose syflel med regeringens förordnande. En sådan bestäm­melse bör tas in som en ny 8 b § i ML.

Regeringen bör redan i samband med atl elt område förklaras som särskilt föroreningskänsligt ange vilka föreskrifier som i huvudsak skall gälla. Inom ramen för vad regeringen sålunda bestämt bör de närmare föreskrifier som behövs meddelas av länsstyrelsen.

De föreskrifier som bör kunna komma i fråga kan t. ex. avse lagring av stallgödsel, spridning av gödsel på åkermark, doseringen vid sådan sprid­ning, användning av avloppsslam på åkermark saml ulsläpp av avloppsval­len från permanentbostäder och fritidshus. Länsstyrelsen bör samråda med lantbruksnämnden vid ularbetande av föreskrifter som rör jordbruket. Föreskrifierna bör naturligtvis inle gå längre än som är nödvändigl för atl lillgodose syflel med regeringens förordnande. Somjag lidigare beröri syftar mina förslag framför alll lill all komma lill rälla med de på sina håll belydande övergivorna av gödsel inom jordbrukel. Jag räknar därför med all det skall vara möjligt all nå betydande förbättringar från miljöskydds­synpunkt ulan atl produktionsresultatet för den skull påverkas negaiivt. Minskade gödselgivor kan som jag lidigare sagl i stället innebära bespa­ringar av gödslingskostnaderna ulan någon negativ inverkan på produk­tionen. Della utesluter nalurliglvis inte all längre gående föreskrifier kan behövas i vissa fall. De avvägningar som i sådana fall behöver göras får ske med stöd av ML:s allmänna lillållighelsregler. Eflersom dessa föreskrifier är betingade av miljöskydds- och hälsoskäl, kan inte de som drabbas av inskränkande föreskrifier hävda någon rätl till ersättning.

2.2 Samordningen ML—VL

2.2.1 Allmänna utgångspunkter

Genom den markpoliliska lagstiftningen kan samhällel styra och kon­trollera mark- och vallenanvändningen. Exempel på sådan lagsliftning är byggnads-, exproprialions-, nalurvårds-, miljöskydds-, fastighetsbild­nings-, hälsoskydds-, vatten-, fiske- och väglagstiftningen.

Genom reglerna ges samhället möjligheter all konlrollera atl sådana verksamheier inle kommer lill slånd som slår i strid med mera långsikliga bedömningar av hur landets mark- och vattenresurser bäst skall utnyttjas.

 

Prop. 1984/85:10                                                     17

Även i ell mera begränsat perspekliv möjliggörs avvägningar mellan olika anspråk på utnyttjande eller bevarande av mark- och vattenresurserna. Ibland är skyddet mera begränsai lill elt visst eller vissa iniressen, l.ex. i hälsoskydds-, naturvårds- och fiskelagstiftningen.

Elt viktigt kontroll- och styrinstrument för samhällel är krav på lillstånd för verksamheter som innebär användning av mark eller vallen. För många verksamheter krävs i dag lillslånd enligt flera olika förfatiningar. 1 vissa författningar förulsälls en allsidig bedömning av ell förelags verkningar, medan del enligt andra skall göras en mera begränsad, sekloriell bedöm­ning.

En tillståndsprövning tar i många fall betydande resurser i anspråk. Della gäller naturligtvis beiräffande den lillståndsprövande myndigheten själv, men prövningen medför också myckel arbele för andra slalliga och kommunala myndigheter. För de enskilda medborgarna, såväl de som vill bedriva den verksamhel som är föremål för prövning som de som på olika sätt berörs av verksamheten, innebär en tillståndsprövning en besvärlig och i många fall kostsam procedur. Som än mera besväriigi upplevs syste­met nalurliglvis av den enskilde, när en och samma verksamhel kräver tillstånd enligt olika författningar.

Enligt min mening måste man acceptera att ålskilliga verksamheier även i fortsättningen kommer all kräva lillslånd enligt olika specialförfatlningar och då prövas av olika myndigheler. Det är emellertid ett berättigat krav att samhällets resurser utnyttjas så effektivi som möjligt. En prövning av olika lillståndsmyndigheter av i stort selt samma frågor kan enligt min mening inte anses innebära elt effeklivl resursutnyttjande. Därtill kommer alt en sådan ordning för den enskilde är kostsam och upplevs som onödigl byråkratisk. En sirävan måsle därför vara all försöka förenkla tillstånds­prövningen, då del kan ske utan atl motstående allmänna och enskilda intressen eftersatts.

Mol den nu angivna bakgrunden harjag funnit all del bör vara möjligt atl ha en enklare och rationellare prövningsordning beiräffande vissa verk­samheter som ligger inom mitl ansvarsområde. Jag avser då närmasl behovet av en bälire samordning mellan ML;s och VL:s regelsystem. Jag vill också redovisa vissa överväganden som rör prövningen av fisk-, mus-sel- och kräfldjursodlingar enligt fiskelagstiflningen.

2.2.2 Gällande ordning

1 både VL och ML regleras frågor som rör vattenanvändningen. VL, som fr. o. m. den Ijanuari 1984 har ersatt 1918 års vattenlag, är tillämplig på vatienföreiag. Med vatienföreiag avses bl. a. ulförande av anläggningar i vattendrag, sjöar och andra vattenområden, utfyllnader i vallenområden samt bortledande av vallen från vallenområden (Ikap. 3§ försia slycket punkt 1 VL). 2    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 10

 

Prop. 1984/85:10                                                     18

ML är bl.a. lillämplig på sådan miljöfarlig verksamhel som består i utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vallendrag, sjö eller annat vattenområde, om åtgärden inte utgör vallenförelag enligt VL eller omfattas av lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vallen (1§ första stycket punkt I och andra stycket). ML är vidare lillämplig på användning av mark, byggnad eller anläggning på sätl som annars kan medföra förorening av vaitendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen inle ulgör vatienföreiag enligt VL (1 § första slyckel punkl 2).

Gränsen mellan VL:s och ML:s tillämpningsområden har alltså dragits så att ML inte är lillämplig på åtgärder som utgör vattenförelag. Trots detta kan det förekomma fall då båda lagarna blir tillämpliga. VL är sålunda tillämplig på uppförandel av en anläggning i vatten, medan an­vändningen av anläggningen kan falla under ML. Exempel på sådana fall är fisk-och musselodlingar.

Även annan lagsliflning kan bli tillämplig på valtenanvändningsfrågor. I det nyss angivna exemplet med fisk- och musselodlingar blir en lillämpning av 35 § fiskeriförordningen (1982: 126) och slrandskyddsbestämmelserna i 16 § naturvårdslagen (1964:822) också akluell.

Del anförda visar alt det kan förekomma vissa samordnings- och gräns­dragningsproblem när ell förelag i vatten omfattar olika moment och när en och samma verksamhelsiyp faller inom tillämpningsområdet för flera författningar. En prövning av flera myndigheler kan då komma i fråga.

Reglerna om lillståndsplikt i angivna förfatiningar är mofiverade från olika utgångspunkter. Sålunda skall vid en bedömning enligt ML främsl föroreningsfrågorna beaktas. Även annan inverkan på omgivningen skall emellertid bedömas, t. ex. inverkan på fiskel, landskapsbilden och frilufts­livet. Bedömningar av motsvarande slag skall också göras vid tillstånds­prövningen enligt VL, och då kan även föroreningsaspekler vägas in. Vid en prövning enligt slrandskyddsbestämmelserna i naturvårdslagen skall bedömas förelagets inverkan på möjligheterna för allmänheten att bada och idka friluftsliv i övrigt. Prövningen av fisk-, mussel- och kräfldjursod­lingar enligt fiskeriförordningen slutligen är, även om det inte direkt fram­går av författningstexten, inriktad enbart på biologiska förhållanden, dvs. på riskerna för spridning av smillsamma sjukdomar och av ej önskade arter eller slammar.

Anförda exempel visar all prövningen av vissa företag i vatten enligt de olika författningarna åtminslone delvis avser likarlade frågor. Insikten om della har medförl att man i 16 § naturvårdslagen har infört etl undanlag från prövningspliklen enligt det stadgandet i fråga om förelag vartill till­stånd lämnals enligt VL eller ML. I övrigt kan i stort setl samma prövning enligt de olika författningarna behöva ske beträffande ell företag i vallen. Före VL:s ikraftträdande vid del senasle årsskiftel torde en dubbel­prövning enligt både ML och 1918 års vattenlag av etl förelag i vatten inle

 

Prop. 1984/85:10                          ,    ,                     19

ha varil så vanlig. Anledningen härtill har varit atl reglerna i 1918 års vattenlag om lillståndsplikt var så ulformade att tillstånd enligt den lagen sällan inhämtades lill mindre vallenföretag, som ingick som ell led i en miljöfarlig verksamhel som prövades enligt ML, bl. a. fisk- och musselod­lingar.

VL:s regler om fillslåndsplikt har emellertid inneburit skärpningar i förhållande lill 1918 års vattenlag. Man kan därför anla atl elt störte anlal vatienföreiag än fidigare kan behöva tillståndsprövas enligt VL, och då även sådana förelag som ulgör ell led i en miljöfarlig verksamhel som också skall prövas enligt ML.

2.2.J Framförda förslag om ändringar i prövningssystemei

2.2.3.1         Riksdagsuttalande (JoU 1982/83:30)

Vid sin behandling av prop. 1981/82:130 med förslag till ny vallenlag m.m. efterlyste jordbruksutskottet en rafionellare gränsdragning mellan prövningen enligt ML och VL. Som exempel på fall där gränsdragningsfrå­gan var särskilt aktuell anförde utskottet muddrings- och muddertippnings-förelag, fisk- och musselodlingar samt anläggningar för utvinning av värme ur yl- eller grundvallen. Utskottet ulgick från alt regeringen, efler bered­ningen av ell förslag i gränsdragningsfrågan av miljöskyddsutredningen i delbetänkandet Ds Jo 1983:1, skulle åierkomma till riksdagen med förslag i frågan. Riksdagen godtog vad uiskoUel anförl.

2.2.3.2         Miljöskyddsulredningens förslag i Ds Jo 1983:1

Enligt miljöskyddsulredningen är det synnerligen angeläget atl få lill slånd en rationell gränsdragning mellan VL och ML, särskilt när del gäller prövningen av muddringar och muddertippningar, fisk- och musselodlingar samt värmeulvinningsförelagen.

Ulredningen anser alt huvudorsaken till den olämpliga ordningen f. n. är atl man har dragit gränsen mellan de båda lagarnas tillämpningsområden genom definitionen av miljöfarlig verksamhel i 1 § ML. Ulredningen före­slår alt man hell avskaffar den gränsen och i slället drar en gräns mellan lagarna i fråga om förprövningspliklen. Delta borde enligt utredningen ske på del sättet alt regeringen genom ett tillägg lill reglerna i 4kap. VL om fillslåndsplikt med slöd av 8 kap. 7§ första slycket 4 regeringsformen bemyndigas atl medge undanlag från tillslåndspliklen enligt VL. Med slöd av eu sådant bemyndigande skulle regeringen sedan i förordning meddela undanlag från tillslåndspliklen enligt VL beiräffande vissa vattenförelag som är omfattade av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt ML.

Ulredningens förslag har i allmänhel godtagils av remissinslanserna. Fyra vattendomstolar och LRF avstyrker dock förslagel. Vallenöverdom­stolen anser sig inte kunna vare sig lill- eller avstyrka förslagel på grundval av del av utredningen förebragta materialet.

 

Prop. 1984/85:10                                                     20

2.2.3.3          Rapporten (82: 14) VaUenbruk för Sverige

För att närmare precisera problemen och uireda förutsättningarna för en positiv utveckling av etl svenskt vallenbruk, innefattande bl. a. fisk-, mus­sel- och kräfldjursodling, tillsatte forskningsrådsnämnden och delegalio­nen för samordning av havsresursverksamheten en särskild slyrgrupp för vallenbruk. I en rapporl (82: 14) till regeringen har av nämnden och delega­tionen föreslagits ålgärder för svenskl vattenbruk. Bl.a. föreslås atl till­ståndsprövningen beträffande fisk- och skaldjursodlingar förenklas i rikl­ning mol ett enda provningssyslem. Remissinstanserna har ställt sig posi­liva lill ett förenklat prövningsförfarande.

I prop. 1983/84: 10 om svensk havsresursverksamhel framhöll jag (bilaga 5) all jag fäste slor vikl vid atl prövningsförfarandet får en utformning som är så enkel och obyråkralisk som möjligt. Samtidigt måste samhällels iniressen fillgodoses i fråga om miljöskydd och skydd mot sjukdoms­spridning. Med hänsyn lill atl statens nalurvårdsverk då utredde frågor om lillslåndsprövning för fisk- och musselodlingar, bl.a. förenklingar i pröv-ningsförfarandel, förklarade jag mig inle beredd all i del sammanhanget ta ställning till eventuella ändringar i prövningsförfarandel.

2.2.3.4         Förslag av statens nalurvårdsverk angående förprövning av mus­
selodlingar

1 skrivelse lill jordbmksdepartementet den 18 januari 1984 har natur­vårdsverket föreslagil all lillståndsplikten för musselodlingar enligt ML slopas och all i slället anmälningsplikt enligt ML bör gälla för sådana anläggningar. Vid sidan av denna anmälningsplikt bör enligt naturvårds­verket lillståndsplikt enligt VL gälla för musselodlingar.

Naturvårdsverket arbetar också med ell förslag till ändring av miljö­skyddsförordningen, som bl.a. rör fiskodlingar. Verkel avser atl senare återkomma i denna fråga.

2.2.4 Reformbehovet

Genom regler om lillståndsplikt och lillslåndsprövning i olika författ­ningar rörande utnyttjande av vatten för olika ändamål kan samhällel se lill att rimliga avvägningar kommer till stånd. Samtidigt är det, som jag har sagl tidigare, vikligl alt prövningsforrnerna är enkla och obyråkratiska. Därför måsle onödiga fall av dubbelprövning undvikas. För della lalar såväl samhällsekonomiska som företagsekonomiska skäl.

Av min nyss lämnade redogörelse framgår att del beiräffande vissa förelag i vatten kan bli fråga om besvärande dubbelprövningar enligt i försia hand ML och VL. Del är enligt min mening angelägel att försöka få lill slånd förenklingar i prövningssystemen. Jag vill dock betona atl den nuvarande gränsdragningen mellan ML och VL i storl sell fungerar bra, varför del inte är fråga om några stora ingrepp i prövningsordningarna. De fall som nu närmast moiiverar en ändring är de av jordbruksulskollel och

 

Prop. 1984/85:10                                                     21

miljöskyddsulredningen särskilt nämnda, nämligen muddrings- och mud-dertippningsförelagen, fisk- och musselodlingar samt vissa anläggningar för uivinning av värme ur yl- eller grundvallen.

2.2.5 Lagteknisk principlösning

Vid mina överväganden om den lämpligaste laglekniska lösningen har jag funnit atl del inle är en framkomlig väg atl, som föreslagils av några remissinslanser, ytterligare detaljreglera tillämpningsområdet för de båda lagarna, dvs. definiera vad som är vattenföretag enligt VL resp. miljöfariig verksamhel enligt ML. En sådan detaljreglering skulle kunna leda lill au ännu fler förelagslyper kommer all falla under båda lagarnas lillämpnings­område. Syflel med min översyn av samordningsfrågorna, nämligen all undvika en dubbelprövning enligt både ML och VL, skulle därigenom komma atl molverkas.

Jag anser all del ligger närmare lill hands all söka en lösning av dubbel-prövningsproblemel med ulgångspunkl i miljöskyddsulredningens förslag. Enligt detla förslag bör man hell avskaffa den nuvarande gränsen mellan de båda lagarnas tillämpningsområden och i stället dra gränsen mellan lagarna såvitt gäller förprövningspliklen. En förprövning som företas enligt endera av de båda lagarna skulle alltså medföra att någon motsvarande förprövning inte skall behöva vidtas enligt den andra lagen.

Jag har nyss avvisat tanken på aU dra en ny gräns mellan ML och VL genom ändrade definitioner i resp. lags inledande beslämmelser om fill-lämpningsområdel. 1 sammanhanget vill jag erinra om vad jag tidigare har anfört om att det inle är möjligt all alllid göra en lag exklusivt fillämplig på en viss verksamhet i vallen. Man måste acceptera atl del finns speciallag­stiftning, så atl vissa frågor får en speciell belysning och kan bedömas av myndigheler med särskild sakkunskap. Å andra sidan bör man, som jag också sagl, naturiiglvis sträva efter all samma bedömningar inle behöver göras av flera olika prövningsmyndigheter som har i storl sell samma sakkunskap. Så är delvis fallel med de myndigheler som prövar frågor om lillstånd enligt ML och VL, dvs. koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna resp. vattendomstolarna. Del är i sådana fall angelägel alt prövningen kan göras enligt den lag och av den prövningsmyndighel som framslår som lämpligasl för just den verksamhel del gäller.

Vad jag nu har anfört talar för en lösning i huvudsak enligt miljöskydds­ulredningens förslag. Från myndighelssynpunkt är den lösningen tillta­lande. Man bör emellerlid också beakla hur de enskilda rätisägarnas ställ­ning påverkas vid en ändring av systemet. Den som vill bedriva en verk­samhel i vatten är naturiiglvis betjänt av en så enkel prövningsprocedur som möjligt. Samiidigi måsle man se lill att möjligheterna för enskilda sakägare som företräder motstående iniressen aU tillvarata sin rält vid prövningen inle försämras i nämnvärd mån. Jag vill därför diskulera frågan om de enskilda intressenternas ställning från olika utgångspunkter.

 

Prop. 1984/85:10                                                     22

Som miljöskyddsulredningen påpekar, bör vid överväganden av nu angi­vet slag komma i blickpunkten främst frågor som rör möjligheterna lill en frivillig tillståndsprövning, tillsynen och möjligheterna för enskilda sak­ägare atl föra talan om ersättning och andra enskilda anspråk. Därtill bör enligt min mening läggas möjligheterna för enskilda sakägare att i erforder­lig män la lillvara sin räll vid tillståndsprövningen.

Vad först gäller frågan om den frivilliga tillståndsprövningen innebär miljöskyddsutredningens förslag alt den som vill bedriva en verksamhet i vatten, som utgör både miljöfarlig verksamhet enligt ML och vatienföreiag enligt VL men som inte är förprövningspliktig enligt någondera lagen, får vidgade möjligheter alt frivilligl söka tillstånd enligt en av eller båda lagarna. Etl lillslånd som har lämnals enligt den ena lagen har visserligen inle någon laglig rättskraft enligt den andra men tillståndet får i alla fall giltighet i enlighel med sill innehåll. En viss fördel kan företagaren ha av atl söka lillstånd enligt VL på grund av bevisbörderegeln i 4 kap. 6§, som kan få betydelse i en evenluell skadeståndsprocess senare. Della innebär inga nackdelar för den enskilde och inte heller några olägenheler för det allmänna.

I fråga om samhällets möjligheter all ulöva tillsyn år del enligt min mening vikligl all framhålla all VL:s lillsynsregler är utformade efler mönster av ML. Länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter och har all lilläm­pa regler som i slort sell är desamma, bortsett från all ML:s i några avseenden är mera delaljerade. Några avgörande skäl mol en lösning i enlighel med miljöskyddsulredningens förslag föreligger därför inle heller såviu avser lillsynsmöjligheierna.

När del gäller ersättningsanspråk av den som drabbas av skador av en verksamhel i vallen, föreligger vissa skillnader enligt ML och VL. Enligt ML kan ersättningsfrågan inte behandlas i samband med tillståndspröv­ningen, utan vid fall av skada får ersättningstalan väckas i efterhand vid fastighetsdomstolen. Vid prövningen enligt VL behandlas däremoi ersätt­ningsfrågorna i samband med tillståndsprövningen i ansökningsmålet. Ska­deersättningarna för etl vallenföretag skall i princip vara betalda innan förelaget får ulföras. En skillnad föreligger också i fråga om sakägarnas rätl alt få ersällning för sina kostnader i samband med tillståndsprövning­en. Sådan räll föreligger i princip enligt VL men inte enligt ML.

Nu angivna skillnader mellan ML och VL måsle beaklas när man tar ställning till hur förprövningspliklen skall fördelas enligt de båda lagarna. Förprövning enligt ML av företag som också faller under VL bör sålunda ske främst i sådana fall då några skador för enskilda sakägare typiskt setl inle uppstår på grund av den ifrågavarande verksamheten och några omfal­lande insatser inle heller i övrigl krävs av sakägarna för alt de skall kunna bevaka sin rält vid tillståndsprövningen.

Det kan uppkomma ersättningsfrågor också i andra fall, nämligen då en verksamhet i vallen, som orsakar skador, inle har förprövals enligt vare

 

Prop. 1984/85:10                                                     23

sig ML eller VL. I sådana fall har den skadelidande alt genom stämning väcka ersättningstalan. Eflersom tillämpningsområdet för ML genom mil­jöskyddsutredningens förslag kommer all utvidgas, kommer den skadeli­dande all ha störte frihet än lidigare alt välja forum för sin ersättningstalan. Jag vill dock anmärka all, om en ersättningstalan enligt 34 § ML väcks vid fastighetsdomstolen, denna inte är behörig all pröva sådana skadestånds­anspråk som grundas på annal än ML (se rättsfallet NJA 1973 s. 1). Vattendomstolen kan däremot vara behörig att också bedöma yrkanden som grundas på ML, 3 kap. jordabalken, skadeståndslagen (1972:207) och allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser i övrigl(se 13 kap. 17 § VL). Från den enskildes synpunki innebär den angivna ordningen inga nackde­lar ulan snarare fördelar.

Jag vill i sammanhanget erinra om atl miljöskadeutredningen i betänkan­det (SOU 1983:7) Ersättning för miljöskador har föreslagil all ML:s ersätt­ningsregler bryts ul ur ML och förs in i en särskild lag, miljöskadelagen. Enligt förslagel skall fastighetsdomstolen som har all pröva ersättningsfrå­gor enligt den lagen också kunna pröva yrkanden som har samband med den verksamhet det är fråga om men rör rättsförhållanden som inle skall bedömas enligt miljöskadelagen. Efler remissbehandling övervägs försla­gel i regeringskansliel.

Inle heller i fråga om andra enskilda anspråk än rena ersättningsanspråk torde den av miljöskyddsutredningen föreslagna ändringen innebära några olägenheler för en sakägare. Så bör l.ex. en lalan om uirivning av eller vidtagande av andra skyddsålgärder beiräffande en anläggning i vallen, som inle är laglig enligt någondera lagen, enligt sakägarens önskan kunna väckas vid anfingen fastighetsdomstolen eller vattendomstolen.

Sammanfattningsvis anser jag atl det inle föreligger några avgörande skäl mot en parallell tillämpning av ML och VL i vissa fall, om man samlidigt, för alt slippa en icke önskad dubbelprövning, ändrar reglerna om förprövningsplikt i de båda lagarna.

2.2.6 Närmare om den lagtekniska lösningen

Utgångspunkten för ändringarna i fråga om tillslåndspliklen enligt ML och VL är, somjag har sagt lidigare, all åsladkomma en från både allmän och enskild synpunki rationell uppdelning av de förprövningspliktiga före­lagen mellan prövningsmyndighelerna och undvika en onödig dubbel­prövning.

Lagstiftningstekniken i ML och VL är olika när det gäller all ange vilka verksamheter som är förprövningspliktiga. I ML anges i 10 och 17 §§ endasl huvudprinciperna för förprövningspliklen (dvs. tillstånds- eller an­mälningsplikt), medan befogenheten atl meddela närmare föreskrifter här­om har delegerats lill regeringen. Sådana föreskrifier har därefler medde­lals i miljöskyddsförordningen genom uppräkning av de lyper av anlägg­ningar eller verksamheter som är förprövningspliktiga.

 

Prop. 1984/85:10                                                     24

I VL är däremot tillslåndspliklen fullständigt reglerad i lagen. I själva lagen preciseras sålunda under vilka förutsäUningar lillståndsplikt förelig­ger. Anledningen lill detta är atl vissa frågor som behandlas i VL faller ulanför det delegeringsbara områdel enligt 8 kap. 7§ försia stycket rege­ringsformen.

Miljöskyddsutredningens förslag innebär som lidigare nämnls all i VL:s kapilel om lillståndsplikt (4 kap.) las in ett bemyndigande för regeringen all medge undantag från VL:s regler om lillståndsplikt i vissa fall. Enhgt min mening ligger dock frågan om lillståndsplikt enligt VL ulanför det delege­ringsbara områdel enligt 8 kap. 7 § försia stycket 4 regeringsformen. De fall för vilka undantag bör göras från VL:s lillståndsplikt bör i stället anges särskilt i 4 kap. VL.

Sammanfattningsvis skulle den laglekniska lösningen se ut så här.

Reglerna om VL:s lillämpningsområde lämnas oförändrade, medan i 1 § försia stycket punklerna 1 och 2 ML de nuvarande undantagen från ML:s tillämpningsområde beträffande vattenförelag enligt VL las bort.

Bland reglerna om lillståndsplikt för vaUenföretag i 4 kap. VL införs regler om undantag från lillståndsplikten enligt VL i fråga om vissa vatten-företag som utgör ett led i en miljöfariig verksamhet, för vilken föreligger fillslåndsplikt eller anmälningsplikt enligt ML. I en ny bestämmelse i 4 kap. VL - la§ - bör alltså räknas upp de vatienföreiag som inle behöver prövas enligt VL utan i stället enligt ML.

I miljöskyddsförordningen tas in bestämmelser om att förprövning enligt ML inte behöver ske av vissa miljöfariiga verksamheter som har prövats enligt VL (jfr 16 § naturvårdslagen).

2.2.7 De verksamheter som bör omfattas av den föreslagna ordningen

Jag har lidigare angett de verksamheter där elt reformbehov finns nu. Del gäller muddringar och muddertippningar, fisk-, mussel- och kräftdjurs-odhngar saml vissa företag i vaUen för utvinning av värme.

Muddring - muddertippning. Enligt 2 § försia stycket 5 miljöskyddsför­ordningen och punkl 2.3 i bilaga A fill denna föreligger f. n. fillslåndsplikt i fråga om utsläpp av fast avfall eller annal fast ämne från mark, byggnad eller anläggning i vaitendrag, sjö eller annat vattenområde samt i fråga om uppläggning av sådant ämne på etl sätt som kan förorena ett vattenområde. Utsläpp eller uppläggning av detta slag sker ofta i samband med etl mudd-ringsarbele, vilket ulgör etl vattenföretag. För alt undvika prövning vid två olika myndigheter bör vattendomstolen i sådana fall - med stöd av stad­gandet i 13 kap. 16§ VL - pröva också utsläppet eller uppläggningen av muddermassorna, även om syftet med utsläppet eller uppläggningen inle är atl åsladkomma en anläggning som kan komma lill nyttig användning. Självfallet skall miljöskyddsaspekterna beaktas av vattendomstolen, vilket följer av tillåtlighelsbestämmelsen i 3 kap. 3 § VL. På grund härav bör i 2 § miljöskyddsförordningen införas en bestämmelse av innebörd alt lillslånd

 

Prop. 1984/85:10                                                     25

lill en ålgärd som avses i paragrafens första siycke 5 inle behöver sökas, om ålgärden prövats i samband med elt vatienföreiag enligt VL.

Musselodling. Anläggningar för odling av musslor med en årsproduktion översiigande 50 ton är tillståndspliktiga enligt punkt 2.1.19 i bilaga A till miljöskyddsförordningen.

Nalurvårdsverkel har i sin skrivelse lill regeringen föreslagit att del skall föreligga anmälningsplikt enligt ML för musselodlingar av alla storlekar saml dessulom den vanliga tillslåndspliklen enligt VL för större musselod­lingar. Skälen för naturvårdsverkets förslag är att musselodlingar kan ge siörningar i miljön. Enligt verkets uppfattning är dessa emellertid inle av den omfattningen atl en separat miljöskyddsprövning behövs vid sidan av prövningen enligt VL.

Naturvårdsverkets förslag i fråga om musselodlingar innebär atl lill­ståndsplikten enligt ML ersätts av en anmälningsplikt enligt samma lag. Eflersom föroreningsproblemen i fråga om musselodlingar normall lorde vara av mindre allvarligt slag, bör del enligt min mening i varje fall beträffande mindre odlingar räcka med en anmälningsplikt. För större odlingar bör dock enligt min mening tillslåndspliklen enligt ML kvarstå. Enligt naturvårdsverkets förslag bör sådana odlingar emellerlid även i fortsättningen tillståndsprövas enligt VL. Enligt min mening bör dock samhället anses få fillräckliga konlroll-och styrmöjligheter beiräffande musselodlingarna genom elt tillstånds- resp. anmälningsförfarande enligt ML, Att däruiöver kräva lillståndsplikt enligt VL för i varje fall vissa musselodlingar strider mot de ställningstaganden mot dubbelprövning som jag har gjort lidigare. Riksdagen (JoU 1982/83: 30 s. 15) har också uttalat aU fiskodling och liknande verksamheter inte bör hindras genom etl admini­strativt regelsystem som är onödigl komplicerat. På grund härav bör mus­selodlingarna omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt ML och undanlas från lillståndsplikt enligt VL.

I sammanhanget avser jag atl närmare överväga om del går atl bälire samordna prövningen av musselodlingar enligt ML med tillståndspröv­ningen av fiskeristyrelsen enligt 35 § fiskeriförordningen.

Fiskodling och kräfldjursodling. Alla anläggningar för odling av fisk är lillslåndsplikliga enligt punkl 2.1.19 i bilaga A fill miljöskyddsförordningen samt enligt 35 § fiskeriförordningen. Samma synpunkter i fråga om dubbel­prövning gör sig gällande här som beträffande musselodlingar. En pröv­ning enligt ML är enligt min mening tillräcklig och bör alltså ersätta en prövning enligt VL. Detsamma bör gälla anläggningar för odling av kräft­djur, vilka för närvarande inte är prövningspliktiga enligt ML. Nalurvårds­verkel ulreder f. n. frågan om förprövningsplikt i miljöskyddsförordningen beträffande fiskodhng. Jag avser all åierkomma fill regeringen i den frågan, liksom beträffande kräfldjursodling, när resultatet av den utredningen föreligger. Anläggningar för uivinning av värme ur vallen. F.n. stadgas i punkt

 

Prop. 1984/85:10                                                     26

1.1.38 och 2.1.41 i bilaga A lill miljöskyddsförordningen lillståndsplikt enligt ML såvitt gäller anläggningar för en uttagen effekl översiigande 10 MW och enligt 1.19 i bilaga B anmälningsplikt beiräffande anläggningar mellan 1 och 10 MW. Värmeulvinningsförelagen har ansetts utgöra miljö­fariig verksamhet främst på grund av alt de är ägnade all orsaka väsenllig ändring av temperalurförhållandena i mark och vatten, s. k. termisk för­orening, eller på grund av risken för läckage av miljöfarlig froslskydds-välska. Anläggningar av detla slag omfattas också i viss utsträckning av VL. Del är fallel om förelaget innefaUar uppförande av en anläggning i vaitendrag, sjö eller annal vallenområde. Definilionen av yl vatienföreiag i 1 kap. 3 § försia stycket punkl 1 omfattar således utläggning av rör- och slangsyslem e.d. i vattenområde för värmeutvinningsändamål. Är syste­met slutet, som l.ex. då en värmebärarvälska cirkulerar i rörsystemet, utgör endasl själva uppförandel av anläggningen ell vatienföreiag. I etl öppet system, där vattnet utnyttjas som värmebärare, förekommer dessut­om etl kontinuerligt bortledande av ytvatten som i sig ulgör vatienföreiag enligt nyssnämnda punkt.

I andra typer av värmeutvinningsanläggningar utnyttjas gmndvallen i jord och berg som värmekälla. VL:s tillämplighet på dessa förelag är beroende av om del förekommer ell bortledande av grundvallen eller ej. Såväl bortledande av gmndvallen som utförande av anläggningar härför utgör vatienföreiag enligt 1 kap. 3 § första slycket punkl 2 VL.

Enligt min mening talar övervägande skäl för all slulna värmeulvin­ningsföretag, som inle är kombinerade med bortledning av yl- eller grund­vatten för vattnets tillgodogörande, bör kunna prövas enbart enligt ML. Värmeulvinningsföretag som innefatlar bortledande av yl- eller grundvat­ten bör däremot prövas enligt VL och inte enligt ML. Vattendomstolens prövning kan därvid enligt 13 kap. 16 § VL eller såsom en skadeförebyg­gande åtgärd omfatta även eu evenluelll åleriedande av del använda vatt­net. Från tillstånds- och anmälningsskyldigheten enligt ML bör i så fall göras undantag för dylika kombinerade företag, samiidigi som i 4kap. 1 a§ VL undanlag från lillståndsplikten enligt VL görs beiräffande övriga vär­meulvinningsföretag.

Efter samråd med chefen för juslitiedepartementel harjag funnil aU del i delta sammanhang är lämpligl all göra vissa förtydliganden rörande VL:s tillämpning på vissa typer av värmeulvinningsföretag. Jag ålerkommer fill dessa frågor i specialmotiveringen.

 

Prop. 1984/85:10                                                               27

3   Upprättade lagförslag

I enlighel med del anförda har inom jordbruksdepartemenlel upprättats förslag till

1.  lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

2.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för justitiedeparte­mentet. Förslagen bör fogas lill prolokollet i detla ärende som bUaga 3.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

1§

I första stycket har i punkterna 1 och 2 undantagen från ML:s tillämp­lighet beträffande åtgärder som ulgör vattenföretag enligt VL tagils bort Ofr. prop. 1982/83:26).

I frågan om gränsdragningen mellan ML:s och VL:s tillämpning är det i punkt I endasl åtgärder som innebär utsläppande av fasta ämnen i ell vattenområde som blir aktuella. För det fallet innebär upphävandet av undantaget i sak ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller. Med "utsläppande" avses lippningar och liknande åtgärder som endast avser kvitlblivning av de fasta ämnena. VL är däremot som förul direkl tillämp­lig på åtgärder som sker i utfyllnadssyfle, även om en avsikl med ålgärden är kvittblivning (jfr prop. 1981/82: 130 s. 395). Som jag har sagl i den allmänna motiveringen skall del emellertid vara möjligt alt med slöd av 13 kap. 16 § VL pröva frågor om tippning av muddermassor enligt VL samti­digt med prövning av upptagningen av muddermassorna. Jag ämnar senare föreslå regeringen en ändring i 2 § miljöskyddsförordningen som innebär alt lillståndsplikt enligt ML lill bl.a. sådan tippning inte föreligger, om företagel prövats enligt VL.

Ändringen i punkl 2 innebär däremoi en viss utvidgning av ML: s tillämp­ningsområde. Vattenförorening som orsakas av vattenföretag, t. ex. regle­ringar eller valtenbortledningar, omfallas efler ordalydelsen av stadgan­det. Verkningar av den arten kommer dock normall alt även i fortsättning­en prövas i samband med tillståndsprövningen av vallenförelaget enligt VL. Någon uiökad dubbelprövning kommer därför enligt min mening inte all bli följden.

Rubrik före 8 §

En ny mellanrubrik med lydelsen "Skydd mol förorening av vissa vat­tenområden" har införts före den nuvarande 8§. Denna paragraf har

 

Prop. 1984/85:10                                                     28

hittills funnils bland tillåtlighelsreglenria, men eflersom paragrafen enligt min mening har etl störte sakligt samband med skyddsområdesbeslämmel-sernaide nya 8 a och b§§, har jag anseu all även denna bör hänföras under den nya rubriken.

8a§

Om del från allmän synpunki är angelägel att skydda ett vaitendrag, en sjö eller ett annal vallenområde mol förorening, får regeringen förklara vattenområdet och angränsande marker som elt särskilt föroreningskäns­ligt område.

Paragrafen är ny.

Genom paragrafen bemyndigas regeringen att förklara ell vallenområde och markområdena kring delta som ett särskilt föroreningskänsligt områ­de.

Omfattningen av området får regeringen bestämma efler förhållandena i varje särskilt fall. Först och främsl bör det naturligtvis omfatta själva vattenområdet som sådant. Det lorde ofta bli akluelll alt också låla käll-och biflöden lill vattenområdet bli omfattade. Även angränsande markom­råden bör inrymmas för all t. ex. förhindra direkta utsläpp därifrån av avloppsvatten och andra förorenande ämnen eller atl sådana ämnen vid l. ex. häftiga regn sköljs ul direkt i vattenområdet eller genom ytvattendrag och dräneringsdiken så småningom tillförs detla. Områdel bör även be­slämmas med hänsyn till läckage av förorenande ämnen till grundvallen-ådror som mynnar i vattenområdet.

Gränserna för området bör utmärkas på en karta, som bör fogas till regeringens beslut.

Som framgår av paragrafen och som jag har sagt i den allmänna molive­ringen, skall grunden för regeringens beslut vara atl del är från allmän synpunki angelägel all skydda vattenområdet mol förorening. Befogenhe­ten bör inte utnyttjas i sådana fall, då skyddsintresset kan lillgodoses genom lillämpning av VL:s eller hälsoskyddslagens vauenskyddsbesläm­melser. Tanken är all den inle heller bör utnyttjas i sådana fall, då del är möjligt all komma till rätla med föroreningsproblemen med slöd av ML:s vanliga bestämmelser, l.ex. i fall då föroreningarna härrör från endasl någon eller några få verksamheier, som man kan ingripa mot genom individuella ålgärder. Delta gäller l.ex. i fråga om utsläpp av avloppsvat­ten från industrier och tälorler. Det skall alltså vara fråga om ingripanden mot förorenande verksamheter som bedrivs av en störte krets av personer, t. ex. jord- och skogsbruk på markerna runt en sjö eller utsläpp av avlopps­vatten från bebyggelse vid denna.

Inom ell område som av regeringen har förklarats som särskilt förore­ningskänsligt gäller de vanliga fillåtlighelsreglerna i 4-7 §§ ML för den som bedriver miljöfarlig verksamhet. Vad avser den individuella bedöm­ningen av etl företag inom området innebär förordnandet närmasl ett

 

Prop. 1984/85:10                                                     29

r

konstaterande all det föreligger förutsättningar för mera långtgående krav för all en förorenande verksamhel skall få bedrivas. Närmast är dock syftet med förordnandet att göra det möjligt atl på ell smidigare säll, dvs. genom generella föreskrifter, reglera verksamheten vid etl slörre anlal företag av samma slag. Sådana föreskrifter avses enligt den nya 8 b § skola meddelas av regeringen eller länsstyrelsen.

8b§

Om elt område har förklarats som särskilt föroreningskänsligt enligt 8a§, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen föreskriva de skyddsålgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigl för verksamheter inom områdel som behövs för all lillgodose syftet med regeringens förordnande.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifier som har meddelals med slöd av första slycket.

Paragrafen, som är ny, avses ge regeringen och länsstyrelsen befogenhel att meddela vissa föreskrifier om mark- och vattenanvändningen inom ell område, som av regeringen har förklarals som särskilt föroreningskänsligt. Eflersom de generella föreskrifierna kan avse slora mark- och vattenområ­den och sålunda får sägas vara av normgivningskaraktär, har med hänsyn till 8 kap. 11 § regeringsformen normgivningsbefogenheten givils regering­en men med möjlighel för regeringen alt överlåta ål länsstyrelsen atl meddela föreskrifier i ämnel.

Av vad jag har anfört i den allmänna moliveringen framgår alt tanken är alt regeringen, i samband med all elt förordnande meddelas om all elt område är särskilt föroreningskänsligt, också skall ange vilka föreskrifier som i huvudsak skall gälla. Inom ramen för vad regeringen sålunda be­stämt kan länsstyrelsen sedan meddela mera delaljerade föreskrifier.

Somjag har sagl i specialmotiveringen till 8a§, innebär redan elt rege­ringsförordnande enligt den paragrafen elt klariäggande av alt slränga lillållighelskrav skall gälla för förorenande verksamheter inom del ifråga­varande områdel.

Försia slycket. Om regeringen finner, alt del behövs särskilda föreskrif­ter beträffande verksamheier inom områdel, får regeringen meddela så­dana. Regeringen kan också överiämna ål länsstyrelsen all meddela när­mare föreskrifter. Dessa föreskrifier, som är all belrakla som preciseringar av ML:s lillåfiighetsregler i 4-7§§ för miljöfariiga verksamheter, bör naturiiglvis inte sträcka sig längre än som i varje särskilt fall anses nödvän­digl för all lillgodose syftet med regeringens förordnande.

Som exempel på föreskrifter som bör kunna komma i fråga kan nämnas föreskrifter rörande gödselanvändningen, dosering av gödselmedel i jord­och skogsbruket, gödsellagring i jordbrukel saml utsläppande av avlopps­vallen från ekonomibyggnader, permanenlbosläder och fritidshus.

Ingenting hindrar atl regeringen eller länsstyrelsen, sedan föreskrifter en gång har meddelals, meddelar beslul om nya eller ändrade föreskrifier.

 

Prop. 1984/85:10                                                     30

Föreskrifterna skall naturligtvis upphävas, om de inle längre behövs.

Somjag har anfört i den allmänna moliveringen, har ägare och innehava­re av särskilda rättigheter till de fasligheler som kan omfattas av föreskrif­ter inle någon rätt lill ersäitning för de inskränkningar i möjligheterna atl förfoga över fastigheterna som föreskrifterna kan medföra.

Enligt andra stycket kan länsstyrelsen medge undantag från meddelade föreskrifier, även sådana som har meddelats av regeringen. Ingenting hindrar heller atl föreskrifier i vissa fall meddelas i form av förbud all vidta vissa ålgärder ulan länsstyrelsens tillstånd.

Eflersom föreskrifierna är av generell natur, gäller de också för sådan miljöfarlig verksamhet som vid tidpunkten för meddelande av föreskrifter­na ulövas med slöd av ett tillstånd enligt ML (se förslagel lill ändring av 22 §). För lillståndsgivna verksamheier kan del dock finnas skäl för medgi­vande av undanlag enligt andra stycket. Ell lagakraftvunnel tillstånd enligt ML, som meddelas efler del föreskrifterna har meddelats, gäller däremot enligt sitl innehåll, såvida inte nya föreskrifier därefler meddelas med stöd av försia stycket.

Länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får överklagas hos regering­en genom besvär, se 48 § försia slycket. Enligt de allmänna reglerna i förvaltningslagen (1971:290) får den klaga som beslutet angår, dvs. ägare och innehavare av särskild rätt till berörda fasligheter. Jag har också ansell det vara lämpligl alt ge statens nalurvårdsverk, kommunerna och lokala arbetstagarorganisationer rätt att överklaga beslut av nu angivet slag. Därför har ändringar gjorts i 48 § andra och Iredje slyckena.

Uiöver de nu behandlade lagbeslä:mmelserna behövs vissa regler om förfarandel vid meddelande av föreskrifter, jfr. 11 och 12 §§ naturvårdsför­ordningen (1976:484). Jag återkommer senare lill regeringen med förslag om ändringar i miljöskyddsförordningen i detta hänseende.

22 §

Den som fåll tillstånd enligt denna lag lill miljöfarlig verksamhel kan ej på grund av beslämmelse i lagen eller ii hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningslagen (1979:596) åläggas alt upphöra med verksamhelen eller att med avseende på denna vidtaga försiklighetsmålt uiöver vad som anges i tillståndsbeslulel, om ej annal följer av 8b, 23-25 §§, 29 § andra slyckel eller 40 § andra stycket.

1 paragrafen, som innehåller den grundläggande bestämmelsen om rätts­verkan av ett tillståndsbeslut enligt ML, har den nya 8 b § lagits in bland de stadganden som kan medföra inskränkningar i etl lillslåndsbesluls rätts­kraft. Som jag har anförl i specialmotiveringen lill sisinämnda paragraf, skall nämligen föreskrifter om mark- och vattenanvändningen inom ett särskilt föroreningskänsligt område kunna innebära också inskränkningar i sådana miljöfarliga verksamheter, vartill tillstånd meddelats enligt ML.

 

Prop. 1984/85:10                                  j .. .                            31

43a§

Bestämmelserna i 38-40, 42 och 43 §§ gäller också i fråga om en verk­samhet som omfattas av föreskrifter enligt 8b§.

Paragrafen är ny.

De föreskrifier som regeringen och länsstyrelsen kan meddela med stöd av 8b§ avser miljöfarliga verksamheier av olika slag. Därför är ML:s lillsynsbestämmelser i och för sig lillämpliga på åtgärderna. ML:s tillsyns­regler inriktar sig emellertid på de enskilda verksamhelerna. Som jag har utvecklat tidigare, har de nu akluella föreskrifierna en mera generell inrikt­ning. Tillsynen i dessa fall bör därför också kunna ges samma inriktning. För att undanröja varje tveksamhet om lillsynsbeslämmelsernas lillämp­ning i nu angivna fall, harjag ansett del vara lämpligl all denna paragraf införs bland ML:s tillsynsregler. Tillsynsmyndigheterna kan alltså se lill all de föreskrifier som meddelals med slöd av 8b§ följs och kan ingripa med råd och olika förelägganden m.m.

Som framgår av paragrafen har 41 § undantagits från tillämpligheten i nu angivna fall. Regeringen och länsstyrelsen har befogenhel all med slöd av 8b § direkl utfärda förbud eller föreskrifter av molsvarande innehåll.

45 §

Till böler eller fängelse i högsl två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  bryler mol förbud som har meddelals med slöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med slöd av 2 § iredje stycket,

2.  underiåler atl iaklla föreskrifl som regeringen har meddelat med stöd av 10§,

3.  åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 8 b, 17§, 18§ första slyckel, 19-21 §, 21 a§ andra slycket, 23-25, 27§, 29§ andra slycket eller 41 §,

4.  underlåter atl fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § försia slyckel eller i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt föreskrift som har meddelats med slöd av lagen lämnar vederbörande myndighet orikliga uppgifter rörande elt förhållande av belydelse för pröv­ning av en fråga om tillstånd eller för lillsynen.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första slyckel döms inle, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Genom ell lillägg till punkt 3 i försia stycket har åsidosällande av föreskrifier som regeringen eller länsstyrelsen meddelat med stöd av 8 b § slraffsankfionerals. På grund av hänvisningar i 47 § försia stycket och 52 § första stycket blir bestämmelserna om handräckning och miljöskyddsav­gift också lillämpliga.

48 §

Beslul enligt denna lag får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelals av miljö- och hälsoskyddsnämnden, och hos

 

Prop. 1984/85:10                                                     32

regeringen, om beslutet har meddelals av länsstyrelsen, koncessionsnämn­den eller slatens naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för kostnader enligt 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrällen genom besvär. Om klagan över beslul i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda be­slämmelser i 59- 62 §§.

Nalurvårdsverkel får överklaga beslul som har meddelals i frågor om lillstånd och i frågor som avses i 8b, 40, 41 eller 43 § andra stycket.

Rätl alt överklaga beslut som har meddelats i frågor om lillslånd och i frågor som avses i 8 b § har också kommuner och sådana lokala arbetsta­garorganisationer som organiserar arbelslagare i den verksamhel som avses med beslutet.

Slalens naturvårdsverk, kommunerna och lokala arbetstagarorganisatio­ner har genom tillägg till andra och tredje slyckena givits rätl all överklaga beslul av länsstyrelsen enligt 8b § om föreskrifier inom ett område, som av regeringen har förklarats som särskilt föroreningskänsligt. I stadgandena har dessutom vidtagils några redaktionella ändringar.

4.2 Förslaget till ändring i vattenlagen (1983:291)

Förslaget till ändring i VL avser dels undantag från lillståndsplikten enligt VL för vissa vattenföretag som förprövas enligt ML, dels förtydli­ganden rörande VL:s tillämpning i vissa fall på bortledande av yl- och grundvatten för värmeutvinningsändamål.

1 kap. 4§

I punkt 3 har genom tillägg av ordel "värmeutvinning" gjorts klarl alt med vattentäkt även avses bortledande av yt-och grundvatten för värmeut­vinningsändamål. Även om vattnet leds åter lill samma vallentillgång, är det fråga om elt bortledande i VL:s mening.

4 kap. 1 §

För vatienföreiag krävs tillstånd enligt denna lag, om inle annat följer av 1 a §, 2 § försia slyckel, 3 eller 4 §.

När del krävs fillstånd till ett vatienföreiag får arbeten av slörre omfatt­ning i anslutning till företaget inte piibörjas innan sådant fillstånd har meddelals.

Den som vill ulföra ell vattenföretag har rält att begära prövning även om tillstånd inte krävs.

I 14 kap. 5 § finns beslämmelser om skyldighel alt begära prövning innan en anläggning för bortledande av grundvalten tas ur bruk.

Det nuvarande undanlaget från tillståndsplikten enligt VL för husbe-hovsvaltenläkier i första stycket har utgått ur stadgandet. Det har i stället tagils in bland undantagen i den nya 1 a§ i kapitlet, lill vilken hänvisas.

 

Prop. 1984/85:10                                                     33

4 kap. 1 a §

Tillstånd krävs inle för

1.  vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfaslighels eller jordbruksfastighets
husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning.

2.  utförande av anläggning för odling av fisk. musslor eller kräftdjur,

3.  ulförande av anläggning i vattendrag, sjö eller annal vattenområde för utvinning av värme, om ålgärden inle avser vattentäkt.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa undanlag från tillslåndspliklen enligt VL.

I punkt I har tagils in del nuvarande undanlaget i 4 kap. I § försia stycket andra meningen från tillslåndspliklen enligt VL för husbehovsvallen-täkler. Del har visat sig att del nuvarande ullryckel i nämnda sladgande "viss faslighet" har föranlett vissa tolkningssvårigheler i praktiken. Del har därför ersaUs med uttrycket "en- eller tvåfamiljsfastighet eller jord­bruksfastighet."

Det har anseUs iveksaml om i uUryckel "husbehovsförbrukning" kan innefattas värmeförsörjningen för en fastighet. Samma skäl som talat för all undanta husbehovsvattenläklerna från lillståndsplikten enligi VL lalar för att värmeuivinningsläklerna för samma fastigheter undanlas. Ell ut­tryckligt stadgande härom har intagits i punkt 1.

Jag vill erinra om alt riksdagen nyligen har givit regeringen tillkänna att det behövs en ytteriigare översyn av regler och normer m. m. beiräffande användning av värmepumpar (BoU 1983/84:21, rskr 195). Denna översyn pågår i regeringskansliet.

I punklema 2 och 3 har gjorls undanlag från lillståndsplikten enligt VL för vissa andra vatienföreiag, som i stället förprövas enligt ML. Jag hänvi­sar till vad jag har anfört i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.6 och 2.2.7).

5   Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.  lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

2.  lag om ändring i vallenlagen (1983: 291).

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

3    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 10

 

Prop. 1984/85:10                                                                34

Bilaga 1

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnärin: beträffande frågan om lagstift­ning för att reglera gödselhantering inom vissa områden.

Remissinstanserna

Efter remiss har yllranden över betänkandet i ovan angivei avseende avgelts av socialstyrelsen, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, slatens livsmedelsverk, slalens jordbruksnämnd, slatens naturvårdsverk, domän­verket, länsstyrelserna i Östergötlands. Kronobergs, Kalmar, Gollands, Krislianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kop­parbergs, Västernortlands och Norrbollens län. Svenska kommunförbun­det. Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundel (KF), Sveriges indu­striförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Trädgårdsnäringens riksförbund.

Lanlbruksstyrelsen har bifogal yttranden från samtliga lantbruks­nämnder. Statens nalurvårdsverk har bifogal ett yltrande från produklkon­lrollnämnden.

Några länsstyrelser har bifogal yttranden från bl.a. kommuner, länsor­gan och naturvårdsföreningar.

Yttranden har dessutom inkommii från slatens planverk, Sveriges ke­miska industrikonlor (kemikonlorel) och Hushållningssällskapens för­bund.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen: Socialstyrelsen har ingenting atl erinra mot all frågan om gödselhanieringen inom vissa områden lagregleras. Styrelsen anser emel­lertid att man i stället för all skapa en särskild lag jämle förordning om gödselhanlering inom vissa områden bör använda miljöskyddslagen för atl ingripa vid risk för vattenföroreningar på grund av gödselhanlering.

Socialstyrelsen finner sålunda atl det i samband med alt ställning las till de förslag som förs fram i betänkandet "Bäitre miljöskydd II" (SOU 1983: 20) bör övervägas om inle 8 § ML kan utvidgas att även gälla gödsel­hantering. Skyddet av miljön bör på della säll kunna bedömas ulifrån den avvägning mol övriga intressen och den ambilionsnivå som miljöskyddsla­gen innehåller. Därigenom skapas en enhetlighet vad gäller bedömning av miljöfarlig verksamhel. Man gör inle heller avsleg från den elablerade principen all undvika branschlagar.

Lagförslagel omfallar inle generella eller lokala reslriklioner vad avser handelsgödselanvändningen, vilket från hälsosynpunkt kunde tyckas vara befogat i vissa områden. Del sägs dock i utredningslexlen all om de

 

Prop. 1984/85:10                                                     35

föreskrifter som utfärdas för ell föroreningskänsligt område inte är tillräck­liga kan länsstyrelsen med slöd av miljöskyddslagens lillsynsbestämmelser i enskilda fall meddela föreläggande om de yllerligare begränsningar i fråga om gödselmedelsanvändning som behövs för all molverka olägenhet. Del­la är ytterligare elt argument för förslagel atl tillämpa miljöskyddslagen i angivei syfle.

Lantbruksstyrelsen:- Det är enligt lantbruksstyrelsens mening svårl

all genom lagsliflning effekiivt reglera användningen av växtnäring inom jordbrukel. Behovel av växtnäring varierar inle endasl för olika grödor utan även år från år. Därtill kommer atl växtnäring, särskilt kväve, kan lillföras jorden i flera former. Mol denna bakgrund framgår att en lagslifl­ning på områdel blir svår atl lillämpa och så gott som omöjlig atl kontrolle­ra. Den av ulredningen föreslagna lagen har emellerlid till syfle alt i särskilt föroreningskänsliga områden utgöra slöd för rådgivning om bäitre gödselhanlering och atl göra del möjligt all gripa in i flagranta fall. Lant­bruksslyrelsen lillstyrker från dessa utgångspunkter den föreslagna lagen. Styrelsen fömtsätter därvid alt beslut om geografiska områden präglas av restriktivitet.

Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen tillslyrker utredningens förslag.

Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket tillslyrker utredningens förslag.

Statens jordbruksnämnd: Jordbruksnämnden släller sig iveksam till försla­get fill lag om gödselhanlering jämle förordningen om gödselhanlering inom vissa områden. Frågan är om inte nu gällande lagar, främsl miljö­skyddslagen, ulgör lillräckligl slöd för lillsynen. Tillsynen av atl nuvaran­de beslämmelser efterlevs bör däremoi skärpas. Enligt nämndens mening bör en intensifiering av rådgivningen prövas innan ytterligare lagstifining tillgrips. Del är troligt alt rådgivning är ell smidigare medel än lagsliflning för atl åsladkomma önskad anpassning av gödselgivorna.

Statens naturvårdsverk:--- För särskilt föroreningskänsliga områden

bör speciella reslriklioner gälla. Kriterierna för dessa områden ulgörs dels av den geologiska förulsällningen, som bör bedömas av SGU, saml dels av en bedömning avseende recipientens värde. Den senare bedömningen bör ulföras av länsstyrelsen. Genomgången av dessa kriterier kommer all fordra viss lid och början görs i södra Sverige. De begränsningar som krävs inom föroreningskänsliga områden (bl.a. sandjordar) innebär främsl atl jordbrukarna följer de gödslingsplaner som rådgivningen utarbetar, som regel för varje företag. Därmed avses atl i försia hand komma borl från överdosering av gödselmedel aniingen del gäller handelsgödsel eller stall-

 

Prop. 1984/85:10                                                     36

gödsel. Därvid skall lämplig storlek på gödselvårdsanläggning också beräk­nas. 1 princip bör spridning nära vårbruket eflerslrävas. Anvisningar för denna verksamhet bör utarbetas av naturvårdsverket efter samråd med lantbruksstyrelsen såsom utredningeiti föreslagil. Nalurvårdsverkel in­slämmer i huvudsak i utredningens lagförslag.

Eflersom åtgärderna inom föroreningskänsliga områden innebär restrik­
tioner för jordbruket, bör en försia etapp omfalla 2-3 vattendragsområden
i södra Sverige, där kunskaper redan finns om kväve- och fosforlranspor-
terna i vattendraget. Inom dessa försöksområden införs de begränsningar
som ulredningen föreslagil och mätningar utförs i vallenmiljön under en
fyraårsperiod för att avläsa effeklen av åtgärderna. Därefter fattas beslul
om hur och i vilken omfattning verksamheten skall fortsätta.     

Domänverket:-- Föreslagen karlläggning bör först ulvärderas innan

ny lagsliftning föreslås för all begränsa spridning av gödselmedel inom vissa områden. Avgörande för om en lagsliftning behövs och hur den skall ulformas, blir hur avgränsningen av föroreningskänsliga och försurnings­känsliga områden kan göras. Dessulom behöver som fidigare sagls effek­ten av den förstärkta rådgivningen först ulvärderas. Domänverket av­styrker därför bestämt förslaget till lag om gödselhanlering inom vissa områden.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser atl den föreslagna lagen kan vara betydelsefull främst beiräffande grundvattenförorening i avgränsade områden, föroreningssitualionen i mindre vattendrag och i havsvikar. För den totala belaslningen på större inlandsrecipienier och på den marina miljön kan lagen inle väntas få några mera avgörande posiliva effekler.

En minoritet av ledamöterna i länsstyrelsen anför i reservalion:

Vi molsäller oss också alt en ny lagstifining införes för all reglera använd­ningen av handelsgödsel. Redan befinllig lagsliftning är tillräcklig på della område genom bl.a. den nya hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen har lidigare vid flera fillfäl­len framhållit värdet av en samlad miljölagstiftning. Att införa en särskild lag om gödselhanlering inom vissa områden vore elt steg i motsatt riklning. Länsstyrelsen föreslår istället atl miljöskyddslagen ulformas så alt den även kan tjäna som styrmedel för gene:rella reslriktioner i gödselmedelsan­vändningen om sådana anses nödvändiga.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillslyrker utredningens förslag.
Landshövdingen saml en minoritet av ledamöierna i länsstyrelsen av­
slyrker ulredningens förslag och anför i reservalion:         Vi anser att

 

Prop. 1984/85:10                                                     37

den föreslagna särskilda lagstiftningen kan försvåra den samordning som erfordras med andra miljöskyddsregler. Vi förordar därför i stället en kompleUering av miljöskyddslagstiftningen. En sådan komplettering bör dels innehålla möjligheter lill prövning av animalieproducerande förelag (med mindre än 100 djurenheter) om de egna spridningsarealerna för natur-gödsel är små i förhållande lill djurhållning, dels alt inom "förorenings­känsliga områden" kunna pröva växinäringshanleringen. Vi anser all man därmed får bäitre överensslämmelse med miljöskyddslagens huvudprin­ciper. Naturvårdsverkets råd och riktlinjer (RR 1982: 1) "Miljöskydd vid djurhållning.." skulle därvid också i huvudsak kunna tillämpas.

Dessulom reserverar sig en ledamot och en suppleant mol beslulel och ansluter sig till kommiltéledamolen L. Arne Anderssons reservation över utredningens belänkande.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen är av flera skäl emot all införa ny lagsliflning för spridning och hanlering av gödsel. En lag med detta innehåll skulle vara ell klart avsteg från den i miljöskyddssammanhang elablerade principen om alt undvika "branschvis lagstifining". Man ris­kerar nämligen all mista helhetssynen vad gäller kraven på "miljöfarlig verksamhel". Kraven på skyddet av miljön bör ställas utifrån den ambi­lionsnivå och med den avvägning mol andra intressen som finns formulera­de i miljöskyddslagen. Om "branschvisa" lagar uppstår finns risken all ambilionsnivån påverkas i någon riklning till men antingen för den akluella branschen eller - vilkel kan ligga nära lill hands - till men för alla de andra branscher som finns medtagna i miljöskyddslagen som miljöfarlig verksamhet.

En alternativ handlingslinje borde vara all undersöka möjligheterna all få viss ändring av miljöskyddslagen (l.ex. 8§ ML för alt kunna lillgodose önskemålel om alt kunna avgränsa etl visst område inom vilket särskilda restriktioner skall gälla). Detla förslag bör undersökas bl.a. med lanke på atl sådant arbele pågår och för närvarande är föremål för remissbehandling nämligen, BäUre miljöskydd II, SOU 1983:20.

Ytterligare etl skäl lill all avslå från en mera delaljerad lagsliflning är de brister i kunskap som forlfarande finns. Ulredningen har själv pekat på behovet av grundläggande forskning. All som myndighel ha ansvaret för efterlevnaden av en lagstifining inom ell område där kunskaperna är rela­tivt begränsade är myckel svårt bl.a. därför att myndighetens ålgärder eller brist på ålgärder hela liden blir ifrågasatta. Delta leder till all myn­dighelens arbele blir tungrott och ineffektivt. Dessulom riskerar myndig­helen atl ell sådanl förhållande undergräver allmänhetens förtroende för myndighelen vilkel på sikl kan komma atl återspegla sig också på andra områden av myndighetens verksamhel.

 

Prop. 1984/85:10                                                                38

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen avslyrker ulredningens förslag och anför.

Beträffande förslaget till lagstifining anser länsstyrelsen atl en kriminali­sering av en på försök och forskning grundad växtodling och växtnärings-tillförsel faller ulanför vad som är värdigt ell demokratiskt samhälle.

1 övrigt ansluter länsstyrelsen sig lill den av ulredningsledamoten L. Arne Andersson avgivna reservalioner.

Landshövdingen, en minoriiei av ledamöierna samt tre ijänslemän anför i skiljaktig mening all länsstyrelsens yttrande borde hafl följande lydelse:

Länsstyrelsen anser inte all en utökad rådgivning och lillsyn räcker för
all åstadkomma den nödvändiga begränsning av växtnäringsläckagel som
dagens miljösituation otvetydigt påkallar. En lagfäst reglering av gödsel­
hanteringen inom särskilt känsliga områden är därför, enligt länsstyrelsens
mening, befogad. Länsstyrelsen är emellerlid tveksam lill om en särskild
lag - såsom ulredningen föreslagit - behöver införas. Miljöskyddslagen är
nämligen lillämplig även på användning av mark (ML § 1:2). Denna lag bör
därför enligt länsstyrelsens mening komplelleras i den mån det är lagtek­
niskl nödvändigt för alt uppnå syftena med utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:       

För alt komma tillrätta med miljöproblemen inom jordbruket föreslår
ulredningen dels atl lillsynen enligt miljöskyddslagen (ML) ökas och dels
atl möjlighet skapas all ge generella föreskrifier och begränsningar av
växtnäringstillförseln genom en ny lagstiftning. Av ulredningen framgår ej
klarl hur en uppdelning mellan lillsynen enligt ML och tillämpningen av
den nya lagen skall ske. För alt minimera behovet av resursförslärkning
bör enligt länsstyrelsens mening den nya lagen utnyttjas för atl administra­
tivt underlätta för myndigheterna alt komma lill rälla med miljöproblemen
inom slörre sammanhängande föroreningskänsliga områden, såsom Ring­
sjöområdet. Inom dylika områden behöver således normalt ingen detalj­
reglering av del enskilda jordbruksförelaget göras. Tillsynen bör, å andra
sidan, i första hand inriktas mol föroreningskänsliga områden av mindre
geografisk utbredning, som ej är särskilt utvalda enligt den föreslagna nya
förordningen.---

En minoriiei av ledamöierna i länsstyrelsen anför i skiljaktig mening:
---- I länsstyrelsens yttrande har inle föreslagen lagsliflning med myc­
ket hård straffpåföljd kommenterats och har således godtagils av länssty­
relsen. Vi anser inle alt nämnda förslag kan läggas lill grund för beslul om
lagstifining. En kriminalisering av en på försök och forskning grundad
växtodling och växlnäringslillförsel faller utanför vad som är värdigt elt
demokratiskt samhälle.

I övrigl ansluter vi oss till den av ulredningsledamoten L. Ame Anders­son avgivna reservalionen.

 

Prop. 1984/85:10                                                               39

Länsstyrelsen i Hallands län: När del gäller beslämmelser lill skydd

för yl- eller grundvatten som utnyttjas eller kan komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen med stöd av den nya vallenlagen som träder i kraft den Ijanuari 1984 möjlighet all besluta om behövliga valtenskydds-områden och föreskriva inskränkningar i rälien all förfoga över berörda fasligheter för alt erforderligt skydd skall erhållas. Genom hälsoskyddsför­ordningen som trädde i krafl den Ijuli 1983 får kommun om del behövs för atl förhindra sanitär olägenhel meddela föreskrifier om spridning av natur-gödsel, slam och annan orenlighet inom område med slads- eller byggnads­plan eller inlill sådanl område. Vidare får kommun meddela skydd för ylvatlentäkler och enskilda grundvattenläkter. När del gäller lagsliflning lill skydd för yl- eller grundvatten som utnyttjas eller kan komma att utnylljas för vatlenläktändamål anser länsstyrelsen atl dessa beslämmel­ser är tillfyllest.

Vad gäller skyddet av vattenmiljön i övrigl ger miljöskyddslagen möjlig­
heter till ingripande i individuella fall. Enligt länsstyrelsens mening moti­
verar det velenskapliga underlaget inte att det härutöver införs möjlighet
till generella föreskrifter.

Om forskningen inom vallenmiljön kommer fram till alt jordbruksverk­samheten inom vissa tillrinningsområden har en avgörande betydelse för uppkomsten av negativa miljöförändringar inom värdefulla vattenmiljöer - sedan vad göras kan är gjort genom rådgivning och lillsyn - torde längre gående inskränkningar vara erforderliga än vad framlagl lagförslag avser. Etl lagförslag lill skydd för särskilt värdefulla nalur- och vattenmiljöer borde vid sådant förhållande ulformas analogi med skyddel för yl- eller grundvalten i vattenlagen. I denna lag föreskrivs bl.a. räll lill ersällning om föreskrifl medför alt pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Om reglerna i det av utredningen redovisade författningsförslagel trots allt kommer atl införas bör enligt länsstyrelsens mening dessa lämpligen inlagas i miljöskyddslagen i analogi med bestämmelserna i 8 § miljöskydds­lagen som ger regeringen räll att förbjuda avloppsvattenutsläpp inom vissa områden. En sådan reglering skulle lillgodose intresset av en samlad lagstiftning inom miljöskyddsområdet.

Vad gäller arten och omfattningen av de föreskrifier som föreslås kunna meddelas framgår av utredningen att miljöskyddslagens lillållighelsregler bör tjäna som utgångspunki. Della torde innebära att den framtida regle­ring som föreslagils i princip inle kan avse annal än en precisering i vissa avseenden av de lillållighetskrav som redan nu gäller enligt miljöskyddsla­gen. Härigenom kommer de enskilda jordbrukarna alt få ell visst skydd mot alllför ekonomiskt betungande krav. De föreslagna föreskrifierna ger vid handen alt generella restriktioner endasl skall kunna meddelas i be­gränsad omfattning i fråga om handelsgödsel. Föreskrifierna synes när­mast ha sin udd riklad mot användningen av naturlig gödsel och dilo slam, vilket mol bakgrund av utredningsdirektiven ter sig något förbryllande. De

 

Prop. 1984/85:10                                                     40

föreslagna möjligheterna lill restriktioner i fråga om naturlig gödsel kan, i avsaknad av molsvarande beslämmelser rörande handelsgödsel rent av befaras få en i förhållande lill intentionerna i lagförslaget motsatt effekt på användningen av handelsgödsel. T. ex. kan krav på utbyggnad av lagrings­utrymmen för naiurgödsel bedömas vara alll för ekonomiskt belungande och leda lill att djurhållningen läggs ner. Detta lorde i de flesla fall komma att beröra anläggningar med mindre än hundra djurenheter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Enligt länsstyrelsens mening kan

värdel av en ny lag ifrågasättas. Med lanke på alt förslaget bara ger möjlighel all reglera själva gödselhanieringen och inle tillförda mängder av växtnäringsämnen anser länsstyrelsen atl effekten av en sådan lagstifining kan bli begränsad. Miljöskyddslagen ger redan idag möjlighel atl reglera gödselhanieringen. Alt så inle gjorls i önskad ulslräckning är snarast en fråga om resurser på länsslyrelserna.

Länsstyrelsen anser all man bör söka andra vägar inom ramen för en långsiktig miljöplanering för atl uppnå elt bättre utnyttjande av växtnä­ringsämnen inom jordbruket och samiidigi minska påverkan på vattenmil­jön. Länsstyrelsen bör därför i samarbele med lantbruksnämnden uiarbeta rekommendationer för jordbrukels bedrivande från hälso- och miljö­skyddssynpunkt. I dessa rekommendalioner bör avgränsningar av de från föroreningssynpunkt mesl känsliga och föroreningsbelastade områdena anges. Rekommendationerna bör sedan vara vägledande för lantbruks­nämndens rådgivningsarbele och länsstyrelsens tillsynsverksamhet.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om del finns behov av en särskild lag för all reglera användningen av växtnäringsämnen inom vissa känsliga områden. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det möjligt och lämpligl alt använda miljöskyddslagen. Del kräver dock en komplettering av miljöskyddsförordnirigen.

En minoritet av ledamöterna i länsstyrelsen reserverar sig mot beslutet och ansluter sig lill kommiltéledamolen L. Arne Anderssons reservalion över ulredningens betänkande.

Länsstyrelsen i Örebro län: Genom komplellering av förslagsvis 8§

miljöskyddslagen borde användandet av gödselmedel kunna regleras gene­relll för vissa områden. Föreslagen lillämpning och anpassning av miljö­skyddslagen skulle dessutom medföra att även den lillsynsapparat som samhället förfogar över inom miljöskyddslagens ram blir tillämplig på gödselhanieringen. Enligt länsstyrelsens uppfattning är någon lagstiftning som enbart skall reglera gödselhantering inle nödvändig.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:    Enligt länsstyrelsens mening är del

tveksamt om det för närvarande föreligger behov att införa legala restrik­tioner - utöver nu gällande - för gödselhantering.

 

Prop. 1984/85:10                             y-H                            41

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen är iveksam till införan­det av en särskild lag om gödselhanlering och anser i princip atl miljö­skyddsfrågorna bör hanleras med stöd av miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker ulredningens för­slag.

Svenska kommunförbundet:------------------- Om föroreningssitualionen - trots om­
fattande informationsinsatser inom jord- och skogsbruk samt trädgårdsnä­
ring - ej har påtagligt förbättrats synes del rimligl all införa en särskild
lagsliftning om gödselhantering inom vissa känsliga områden. Denna lag­
stiftning bör i så fall även avse bevattning, markberedning och andra
liknande ålgärder som kan medföra skador på eller olägenheter i vallenmil­
jön. Frågan om förulsällningarna för regionala myndigheler all - vid sidan
av miljöskyddslagsliflningens regler m.m.- utfärda lokala föreskrifier bör
klarläggas. Styrelsen vill även peka på de möjligheter all skydda yl- och
grundvallenlillgångar som finns i den nya vattenlagen.     

En minoritet av ledamöierna i kommunförbundets slyrelse anför i reser­vation: I styrelsens yttrande har inle föreslagen lagsliftning med myckel hård straffpåföljd kommenterats. Vi anser inte atl nämnda förslag kan läggas lill grund för beslut om lagsliftning. En kriminalisering av en på försök och forskning grundad växtodling och växlnäringslillförsel faller ulanför vad som är värdigt ett demokratiskt samhälle.

I övrigl ansluter vi oss till den av ulredningsledamoten L. Arne Anders­son avgivna reservationen.

Ytteriigare en minoritel i kommunförbundets slyrelse anför i särskild

reservalion:-- Enligt vår uppfallning finns idag inom lanlbmksnäring-

en en vilja all begränsa utnyttjandet av växlnäringsmedel. Inte minsl prisutvecklingen främjar denna inslällning. Upplysning, rådgivning och allmän debatt i frågan bidrar ytterligare härtill. Vi kan därför inte biträda den linje som ulredningsmajorileten förordar utan vill i stället finna lös­ningar i linje med vad ledamolen i ulredningen Einar Larsson anger i sin reservalion.

Sveriges grossistförbund: Förbundel anser all del inle finns behov av någon ny lag. De lokala hälsovårdsnämnderna, som har bästa kunskap om vilkel område inom en kommun som kan anses "särskilt föroreningskänsligt", kan utfärda föreskrifl i de fall gödselmedel bevisligen är orsak till vallen­förorening.

I stället för en ny lag kan berörda myndigheter öka sin rådgivning bl. a. beiräffande lönsamhel.

 

Prop. 1984/85:10                                                     42

Kooperativa förbundet (KF): KF ifrågasätter ulredningens förslag

lill lag om gödselhantering inom särskilt föroreningskänsliga områden, där vidare länsstyrelsen skulle meddela föreskrifier om gödselanvändningen. En inlensifierad rådgivning från lantbruksnämnder m.fl. organ och infor­mation via olika massmedia bör vara mera verkningsfullt och lokalt anpas­sal än en generelll verkande lagstiftning, vars efterlevnad del torde vara myckel svårt att kontrollera.

Sveriges industriförbund:- användningen av handelsgödsel ger i

själva verket de bästa möjligheterna atl anpassa näringstillförseln lill väx­ternas behov. Detla minskar risken för näringsläckage. All sådan anpass­ning inle alllid sker torde mera bero på brislande kunskap hos användaren av gödselmedlen än på valet av gödselmedel.

Enligt förbundels mening bör denna brisl på kunskap avhjälpas genom iniensiv rådgivning och information, ej genom lagstiftning. Av denna an­ledning avvisar vi förslagel om särskild lag om gödselhantering. Existeran­de lagstiftning ger för övrigl möjlighel att ingripa mot uppenbara missför­hållanden.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF): Naturvårdsverket har tidigare i

år skärpt kraven på lagringsutrymme för gödsel och urin i den nya utgåvan av "Råd och rikllinjer för miljöskydd vid djurhållning". De nya kraven har tillkommit efter samråd med lantbruksslyrelsen och LRF. Mot denna bakgrund kan inle LRF se all del nu finns anledning atl ytterligare skärpa kraven. Bl. a. av denna anledning bortfaller moliv för införande av den lag om hanlering av gödsel som föreslås. En rad andra motiv anförs i reserva­lioner och särskilda yttranden lill betänkandet.

---- LRF avstyrker införande av den lag om hantering av gödsel som

föreslås.

Trädgårdsnäringens riksförbund:--- Riksförbundel vill framhålla vik­
len av atl hänsyn tas till enskildas intressen och att inte nya lagar gör
intrång som åsidosätter bmkningsrällen. 1 den mån della trots allt kommer
alt ske måste vederbörande erhålla kompensation för sådant intrång.

Statens planverk:- Konstruktionen med en särskild lagstiftning för

reglering av gödselanvändningen verkar i della fall inle vara motiverad. Atl för en mängd arbelsföretag ha speciallagar som enbart reglerar en viss fråga har blivil alll vanligare men innebär en utveckling som är iveksam då den försvårar en samordning av lagstiftningen. Regelsystemet blir därmed också oöverskådligt för medborgarna.

Gödselspridning regleras redan nu genom miljöskyddslagen och de all­männa hänsynsreglerna har sin plats där. De bör dessulom kopplas till den allmänna aktsamheisregel som enligt riksdagens uttalande (JoU 1982/83; 4)

 

Prop. 1984/85:10                           ,   .                     43

bör införas i lagen om skötsel av jordbruksmark (1979:425). Planverket har vid flera tillfällen hävdat atl miljöpåverkande verksam.heter måste låla de begränsningar som allmänna miljöhänsyn kräver. Del är enligt verket angelägel atl della framgår av lagstiftningen för respektive näring. I detla fall lagen om skötsel av jordbruksmark (1979:425).

Delta utesluter inte att särskilda regler bör införas för regeringen atl la inilialiv i enlighet med vad som nu föreslås beiräffande gödselhanieringen. De områden som del är fråga om (nederbördsområden) har ju ofta en belydande omfattning och följer i allmänhel inle några kommungränser. Planverket tilslyrker därför alt regeringen ges i förslagel angivna befogen­heter. Dessa bestämmelser bör dock införas i miljöskyddslagen och inte som i förslaget uigöra en särskild lag.

Sveriges kemiska industrikontor:-------------------- Kemikonlorel anser del ej moti­
verat all införa en särskild lag om gödselhanlering. Redan exislerande
lagar ger möjligheter till de ingrepp som kan anses påkallade.     

Hushållningssällskapens förbund:    Om en lag trots alla betänkligheter

som framförts i reservationer och särskilda yttranden, och som sålunda också delas av förbundet, ändå skulle komma lill slånd, vill förbundel särskilt understryka atl redan missianken om all spridning av gödselmedel kan ge upphov fill vattenförorening rimligtvis ej kan vara tillräckligt skäl atl belrakta ett område som föroreningskänsligt. Det skulle kunna medföra gränsdragningsproblem och också kunna leda lill långtgående inskränk­ningar för den enskilde jordbmkaren i hans sätt alt bedriva jordbmk. Lagförslagel innehåller ingenting om ersäitning för detta och ej heller för kosinader för evenluell utbyggnad av lagringsutrymmen för stallgödsel m.m.

Vidare motsätter sig förbundel på del bestämdaste atl man genom en tvångslagstiftning mer eller mindre "kriminaliserar" tillförsel av växtnär­ing med möjlighet lill polisiära ålgärder. Förbundels ställningslagande i denna fråga får ses mot bakgrund av atl en väl avvägd tillförsel av växtnär­ing med såväl stallgödsel som handelsgödsel är en av gmndfömlsättning-arna för atl man även i framtiden skall kunna trygga vårt lands livsmedels­försörjning.

 

Prop. 1984/85:10                                                               44

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över miljöskyddsutredningens delbetänkande (Ds Jo 1983:1) Förorening av mark och grundvatten

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslagel i delbeiänkandel rörande gränsdragningen mellan miljöskyddslagen och vattenlagen avgells av kam­markollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkei, lantbruksslyrelsen, fis­keristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljö­skydd, slalens planverk, slatens induslriverk, slalens vattenfallsverk, Svea hovrätt, vattendomstolarna vid Växjö tingsrätt, Vänersborgs tings­rätt, Stockholms tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Umeå tingsrätt och Luleå lingsrätt, delegationen för samordning av havsresursverksamhelen, forsk­ningsrådsnämnden, länsslyrelserna i Gollands, Göleborgs och Bohus, Hal­lands, Jämllands, Kristianstads, Malmöhus, Norrbottens, Skaraborgs, Sö­dermanlands, Uppsala, Väslernorriands, Västmanlands, Örebro och Ös­tergötlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges fiskares riksförbund.

Fiskeristyrelsen har bifogat yttranden från fiskeriinlendenierna i nedre norta, mellersta, övre södra, nedre södra, östra och västra dislriklen. Länsstyrelsen i Gotlands län har bifogEit yttranden från Gotlands kommun och lantbruksnämnden i Gollands län.

I följande sammanslällning återges de refererade yttrandena i regel i oavkortat skick.

Remissyttrandena

Kammarkollegiet: Kollegiet tillslyrker ulredningens förslag. I anslutning till vad som sägs om nuvarande dubbelprövning av muddringsföretagen uttalar kollegiel följande:

Före tillkomsten 1969 av en särskild miljöskyddslag (ML) prövades tippning av muddermassor enligt reglerna i vallenlagen (VL). ML innebar atl denna typ av företag i fortsättningen skulle prövas enligt reglerna i ML - i vart fall var det så länkl. Samtidigt gjordes emellerlid inle någon ändring i VL för all undanta muddertippningsförelagen från VL:s pröv­ningsområde. Del medför atl muddertippning alltjämt kan prövas enligt reglerna i VL. Så sker också ibland, nämligen då sökanden till ell mudd-ringsföretag i sin ansökan Ull vattendomstolen begär att domstolen också prövar muddermassornas deponering. Del vanliga har dock varit att vat­tendomstolen först prövai själva muddringsarbetena enligt VL och länssty­relsen därefter prövat deponeringen enligt ML. Men del finns också exem-

 

Prop. 1984/85:10                                                     45

pel på muddringsförelag som först prövals av vattendomstolen med avse­ende på såväl muddringsarbetena som massornas deponering, varefler sökanden - förmodligen därför atl del varken i 1 § försia stycket 1 ML eller i 2§ miljöskyddsförordningen (MF) gjorts undantag för förelag som prövals enligt VL - hos länsstyrelsen begäri prövning av muddertippning-en enligt ML. Länsstyrelsen i del åsyftade exemplet prövade ärendet enligt 2§ MF och meddelade i samband med delta allehanda råd enligt 39 § ML. Dessa råd avsåg såväl muddringsarbetena som deponeringen av massorna. Kollegiet vill med del sagda undersiryka behovet av samordnade bestäm­melser om förprövningsskyldigheten enligt ML och enligt VL.

Statskontoret: Statskontoret konslalerar med lillfredsslällelse att utred­ningens förslag möjliggör en ralionell ärendefördelning mellan ML:s och vallenlagstiflningens prövningsmyndigheter. En sådan ärendefördelning kan förulses bli av posiliv belydelse bland annal i samband med prövning av ansökningar om lillstånd rörande vatlenbruksföretag.

Statskontoret noterar all laglexlen, i vissa avsnitt som är lika i nuvaran­de och föreslagen lydelse, inte är hell entydig. Som exempel kan nämnas, i 1 § första stycket punkl I ML och i 8§ första stycket ML, risken för den felaktiga anknytningen "anläggning (som finns) i vattendrag, sjö...". För­slagsvis bör "i vallendrag" ändras lill "till vallendrag" eller också bör kommatecken fillfogas efter "gas" och efler "anläggning".

Riksrevisionsverket (RRV): RRV anser all ulredningens målsättning - alt genom samordning av miljöskyddslagstiftningen med vattenlagstiflningen - förenkla tillämpningen av två delvis parallella lagstiflningskomplex är principiellt riklig. RRV menar dock all ulredningens exempel inle överty­gar om all förslagen leder till den eftersträvade förenklingen.

Utredningen föreslår en gränsdragning enbart i fråga om förprövnings­pliklen för all undvika dubbelprövning och få en bättre uppdelning mellan de båda lagarnas tillämpningsområden. RRV förutsätter därvid alt talan om ersällning och den praktiska tillämpningen i samband härmed löses i och med miljöskadeutredningens belänkande. Frågor om lillsyn menar RRV bör kunna lösas om länsstyrelsema ges del samlade ansvarei enligt båda lagstiftningarna.

Vad beträffar förprövningsskyldigheten inslämmer RRV i vad utred­ningen anför om samordning, rationell uppdelning och onödig dubbel­prövning, Ulredningens exempel på hur samordningen av förprövnings­skyldigheten kan ske finner RRV föga övertygande. Förslagen innebär inte att gränsdragningsproblemen blir färre. RRV kan också instämma i alt en översyn behövs av miljöskyddsförordningen och lillhörande förteckningar över tiUståndspliktig och anmälningspliklig verksamhel.

I det sammanhanget bör även värdel av dessa förteckningar prövas. RRV menar aU dessa är eu otympligt inslrumenl för aU klassificera miljö-

 

Prop. 1984/85:10                                                     46

fariig verksamhet. Listorna är grovhuggna och innehåller oklarheter vilket medför flera tolkningsproblem. Dessutom kan ifrågasättas om kriterierna för klassificering är akluella. En översyn av miljöskyddsförordningen med lillhörande förteckningar kan föranleda sådana förändringar all de borde beaktas i elt förslag lill ändringar av miljöskyddslagsliflningen.

Lantbruksstyrelsen: Styrelsen har ingen erinran mot ulredningens förslag i denna del.

Fiskeristyrelsen: I dag sker prövning av muddringsarbelen enligt VL me­dan tippning eller deponering av muddermassor även måste prövas enligt ML. Fiskeristyrelsen lillstyrker miljöskyddsutredningens förslag alt vat­tendomstolen prövar samtliga delar enligt den nya vallenlagen med slöd av dess 16§ i 13 kap.

I dag krävs för alla anläggningar för odling av fisk och större musselod­lingar (mer än 50 ton) tillstånd enligt miljöskyddsförordningen. Ulredning­ens förslag innebär atl dessa odlingar inle skall behöva prövas enligt den nya vattenlagen. 1 stället föreslås atl all fisk- och musselodling oberoende av storleken skall prövas enbart enligt miljöskyddslagen. Då fråga är om direkl byggande i vatten förutsätts dock tillståndsprövning enligt vallenla­gen. Fiskeristyrelsen lillslyrker de av utredningen avgivna förslagen.

Vad gäller anläggningar för utvinning av värme ur mark, grundvalten och ytvatten innebär utredningens förslag atl prövning skall ske enligt den nya vallenlagen för värmeulvinningsföretag som är kopplade lill bortled­ning av yl- eller grundvalten dvs. öppna system, medan övriga anläggning­ar, dvs. slutna system, skall prövas enligt miljöskyddslagen. Fiskeriinten­denlen i nedre norra distriktet har i denna fråga anfört alt förslaget bör tillstyrkas under förutsättning atl själva anläggningsarbetet även för slutna system t. ex. i en sjö, bör kunna prövas enligt vattenlagen med hänsyn lill muddring m. m. Fiskerisiyrelsn delar intendentens uppfattning i denna fråga. Samtidigt får styrelsen framhålla vikten av komplettering av bil. A och B lill miljöskyddsförordningen i enlighel med vad som slatens nalur­vårdsverk föreslagil.

Enligt miljöskyddsutredningens förslag finns även möjlighet lill frivillig tillståndsprövning. Har förelagen därvid räu aU välja mellan prövning enligt ML och enligt VL kommer de sannolikl att välja det prövningsförfar­ande som är mest ekonomiskt fördelaktigt, dvs. prövning enligt ML.

Miljöskyddsutredningen berör i del nu avgivna delbetänkandet även frågor om ersättningstalan m. m. och anför all det är betydelsefullt atl lagregleringen här blir entydig och förhindrar tvekan om vilka materiella bestämmelser och formregler m.m. som skall tillämpas i del enskilda fallet. Enligt vad ulredningen uppger avser en annan utredning den s. k. miljöskadeutredningen (Ju 1976:08) med direkliv alt se över ML:s ersätt-

 

Prop. 1984/85:10                                                     47

ningsbeslämmelser föreslå all dessa beslämmelser bryts ul ur ML lill en särskild miljöskadelag.

Flera av de hörda fiskeriinlendenierna berör i sina remissyttranden vissa påtagliga skillnader i fiskerimyndighelers möjligheter alt bevaka fiskefrå­gor vad gäller prövning enligt ML och VL och slyrelsen vill därför något närmare beröra denna fråga.

I flertalel fall berörs fiskefrågor vid prövning enligt ML. För närvarande bereds fiskerimyndighet endasl möjlighet all avge yllrande saml får inom eget anslag bestrida kostnader för yttrande, eventuell inslällelse vid sam­manlräden, egna undersökningar m. m. Ej heller har av fiske berörda sakägare möjlighel lill kostnadsfri sakkunnighjälp. Kammarkollegiet är vidare ej heller remissinstans och kan inte på samma sätt som i vatlenmål bevaka fiskefrågor. Fiskeristyrelsen finner liksom intendenterna denna behandlingsordning högst olillfredsslällande.

Slyrelsen har bl.a. i yltrande 1975-12-30 (dnr 3514) till jordbruksde­partementet över fiskeintressenlernas rätl i samband med lillslånd eller dispens enligt miljöskyddslagen påtalat de stora bristerna i ovannämnda behandlingsordning. Styrelsen vill från nämnda skrivelse citera följande som fortfarande är relevant för vad nyss anförts:

"Uppslår till följd av vallenförorening skada av belydelse på allmänt fiskeriintresse kan etl slort anlal människor bli lidande därav. Yrkesfiskar­ena kan då få mindre fångster och/eller högre omkosinader för fisket, medan fritidsfiskarena kan få sämre möjligheter till meningsfull fritidssys­selsättning. Det är i sådana fall synnerligen otillfredsställande, atl ingen slallig myndighel kan föra lalan inför fastighetsdomstol för alt få skadan på fiskbeståndet kompenserad genom fiskevårdsåtgärder. I byggnadsmål en­ligt vattenlagen har kammarkollegiet att bevaka allmänna iniressen. Slyrel­sen vill starki förorda all kollegiel tilläggs samma befogenhet i förorenings­ärenden inför fastighetsdomstol.

För all kammarkollegiet med utsikt lill framgång skulle kunna föra lalan inför fastighetsdomstol blir del i många fall nödvändigt för kollegiel alt föranslalla om undersökningar av fiskesakkunnig. Eftersom, då allmänl fiskeriintresse skadas, även enskilda fiskerätisägare ofta blir lidande, skul­le dessa få stor nylla av kollegiels uiredningar för sin egen lalan. Deras rättsställning skulle således väsenlligl stärkas, om kammarkollegiet får föreslagen befogenhel i föroreningsärenden. Det bör emellerlid uppmärk­sammas, alt kammarkollegiet skulle komma in i föroreningsärendena först när skada redan uppstått. För kollegiels bevisföring inför fastighetsdom­stolen skulle då erfordras, all ulgångsförhållandena i recipienten redan vore belagda. Om förfarandel med lalan inför fastighetsdomstol om ersätt­ning eller kompensationsåtgärder skall få någon verklig betydelse måsle således basundersökningar utföras i recipienten redan i samband med all prövning sker inför koncessionsnämnden."

Sammanfattningsvis anser fiskeristyrelsen all del för fiskels del är vä-

 

Prop. 1984/85:10                                                     48

sentligt atl de miljöskyddsärenden, som berör fiskefrågor, ges en rättslig behandling vad gäller främst ersällning för undersökningskostnader, prö­votid m.m. i likhet med vattenlagens bestämmelser.

Statens naturvårdsverk: Verkel delar utredningens uppfallning, all en pa­rallell lillämpning av miljöskyddslagen och vattenlagen eller nya vallenla­gen i fråga om vissa av de verksamheier som omnämns i 1 § försia slyckel miljöskyddslagen inle skulle försämra möjligheterna atl lillgodose syftena med dessa lagar. En lämplig väg för alt förhindra onödiga dubbelprövning­ar synes vara all i en särskild förordning reglera vilka verksamheier som är lillslåndsplikliga enligt miljöskyddslagen och vilka som är det enligt vat­tenlagen i enlighet med ulredningens förslag. Naturvårdsverket är berell all la fram förslag lill en sådan uppdelning.

Den nya hälsoskyddslagsliflningen med dess inrikining på sanitära frå­gor begränsar hälsovårdsnämndernas möjligheter all ingripa mol vatten­förorening. På grund härav och då möjligheterna atl ingripa med stöd av miljöskyddslagen ökar, vill naturvårdsverket framhålla atl det är motiverat atl hälsovårdsnämnderna snarasl får ställning som tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen, så all de kan utnyttja miljöskyddslagen för atl förhindra eller motverka vattenförorening.

Koncessionsnämnden för miljöskydd: Såsom ulredningen föreslagit bör i den nya vattenlagen (4 kap.) införas en bestämmelse, som ger regeringen befogenhet atl medge undantag från den lillståndsplikt som föreskrivs i lagen beträffande sådana vallenförelag som är förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen.

Statens planverk: Verket finner förslagel om gränsdragningen mellan mil­jöskydds- och vattenlagstiftningen rationellt och tillstyrker all del genom­förs.

Statens industriverk (SIND): När del gäller avgränsningen mellan ML och förslagel till ny vattenlag i det vällovliga syftet all möjliggöra en rationell ärendefördelning mellan respektive prövningsmyndighel och undvika dub­belprövningsfall föreslår miljöskyddsulredningen en ändring i I § ML. Man vill la borl undantaget som görs i fråga om byggande i vallen i ML. Därigenom ökar oklarheterna ifråga om gränsdragning mellan de båda lagarna. För att undvika dubbelprövning görs gränsdragningen i bestäm­melserna som reglerar förprövningspliklen. Ulredningen menar att det inle är möjligt atl åstadkomma en delaljerad och praktisk lämplig uppdelning redan i ML. Konkret innebär förslaget atl en översyn av miljöskyddsför­ordningen (MF) och dess förleckning över tillstånds- och anmälningsplik­tiga verksamheier måste göras. Dessulom måste regeringen via nya vallen­lagen ges möjlighet atl i en administrativ förfallning medge undantag från

 

Prop. 1984/85:10                                                     49

den vallenrätlsliga lillståndsplikten i de fall det anses lämpligl med den förprövningsskyldighel som föreligger enligt ML och MF. Härigenom lorde dubbelprövning av flertalet nu kända verksamheter undvikas. Ulred­ningen exemplifierar med fallen muddertippning, fisk- eller musselodling och värmepumpar för utvinning av värme ur vallen eller mark.

En konsekvens av del föreslagna förfarandel är att miljöfarlig verksam­hel som ulgör vatienföreiag enligt nya vattenlagen i vissa fall kan bli underkaslad lillsyn enligt ML. SIND har svårt all överblicka de prakliska konsekvenserna för den enskilda verksamhelen och om della kan gälla verksamhel som inte omfallas av föreslagen prövningsuppdelning. För atl undvika eventuella oklarheter vore det önskvärt alt åstadkomma sådan systematik atl prövning och tillsyn sker enligt samma lagsystem. Delta torde knappasl föranleda någon olägenhet ur allmän synpunki eftersom tillsynsreglerna i förslagel lill ny vattenlag skärps mol den nuvarande.

Med beaktande av nämnda påpekande avseende överensslämmelse av prövning och lillsyn har SIND i övrigl ingel alt erinra mot ulredningens förslag. SIND vill dock betona alt det är nödvändigl atl föreslagna lag- och förfallningsförändringar genomförs konsekvenl och vid samma lidpunkl (inklusive nya vattenlagen) för all undvika tidsmässiga luckor och därmed oklarheter och risker för dubbelprövning.

Statens vattenfallsverk: I delbeiänkandel föreslås en ändring i 1 § miljö­skyddslagen så all del undanlag med avseende på lagens tillämplighet som nu gäller beträffande vissa vallenbyggnadsförelag utgår. En sådan ändring skulle möjliggöra en rationell ärendefördelning mellan miljöskyddslagens och vatlenlagsliftningens prövningsmyndigheler och nedbringa förekoms­len av dubbelprövningsfall. I delbetänkandet understryks all den föreslag­na ändringen förutsätter alt samordnade bestämmelser om förprövnings­skyldigheten enligt miljöskyddslagen och enligt vattenlagstiflningen med­delas av regeringen.

Enligt Vattenfalls erfarenhei skulle för verkets del dylika bestämmelser om förprövningsskyldighel bli särskilt akluella när del är fråga om:

-     Föroreningssilualioner i vallen i samband med vatienföreiag för vilka enheilig förprövning bör förekomma.

-     Grumling genom älvrensningar och spillvaUen från bergborrning och sprängningar.

-     Nitrilresler från sprängmedel som följer med bortvatlen eller vid valten-påsläpp när idrifttagningen görs.

-     Kvitlblivning och/eller nyttiggjord uppläggning av rensningsmassor kontaminerade med förorenade sediment som frigörs l.ex. från cellu­losa- eller annan induslri.

-     Läckage från värmeupplagande medium vid värmeutvinningsanlägg­ningar.

Del är enligt Vattenfalls uppfattning angeläget all förelag med ovan­nämnda inslag kan genomföras på ell smidigt sätl. 4   Riksdagen 1984185. I saml. Nr 10

 

Prop. 1984/85:10                                                     50

Svea hovrätt: Hovrätten använder i fortsäUningen beteckningarna ML för miljöskyddslagen, VL för nu gällande vattenlag och NVL för den i propo­silionen 1981/82:130 föreslagna nya valtenlagen.

Enligt propositionen 1982/83:26 om ändring i bl.a. ML skall ML inte vara lillämplig på vattenföretag enligt NVL. Miljöskyddsulredningen före­slår nu i sill delbelänkande all denna reglering ulgår och ersätts med en reglering i administrativ ordning av skyldighelen all i förväg söka tillstånd enligt ML och NVL. Härvid skulle i NVL införas en bestämmelse med bemyndigande för regeringen all medge undantag från den lillståndsplikt som stadgas i lagen. Med stöd härav skulle regeringen utfärda en administ­rativ författning med angivande av undantagen. Vidare skulle miljöskydds­förordningens beslämmelser om vilka förelag som är förprövningsskyldiga enligt ML utsträckas till att omfatta även vissa vatienföreiag enligt NVL. Den av miljöskyddsulredningen åsyftade gränsdragningen skulle alltså ge­nomföras uteslutande genom en administrativ reglering av förprövnings­skyldigheten.

Syftet med utredningsförslaget är all möjliggöra en rationell ärendeför­delning mellan ML:s och NVL:s provningsmyndigheter och nedbringa förekomsten av "dubbelprövningsfall". - Mol denna målsättning finns i och för sig intet all erinra. Delbeiänkandel innehåller emellerlid enligt hovrättens mening inte tillräckligt maierial för att medge ell ställningsta­gande lill vare sig angelägenhelen eller konsekvenserna av en reform enligt förslagel. Hovrätten anser sig därför på den föreliggande utredningen inte kunna vare sig tillstyrka eller avstyrka förslagel i denna del. - Någon möjlighel all, som angivits i remissen, föreslå tillägg eller ändringar i NVL, vilka kan föranledas av delbeiänkandel, anser sig hovrätten inte ha, men utgår från atl de synpunkier på förslagel som lämnas i del följande kan vara av värde för del fortsatta lagstiftningsarbetet.

Som motiv för sitt förslag anför miljöskyddsutredningen dels angelägen­helen av att undvika "dubbelprövning" i de "många" fall där del "kan räcka" med prövning hos en myndighet, dels del olämpliga i all viss lyp av förelag - värmeulvinning och värmelagring - i den mån de ej är underkas­tade "dubbelprövning", nu fördelas mellan prövning enligt VL (NVL) och ML "utan atl skillnaden i prövningssystem är sakligt motiverad".

Det hittillsvarande undantagandel av byggande i vatten från prövning enligt ML har såvitt är känt inte ansetts föranleda någol men för iniressen som skyddas av ML. I den mån vid vattenbyggnaden skall utövas en miljöfarlig verksamhet, har tillstånd enligt ML fordrats för verksamhelen, och vid den vattenrällsliga prövningen av vattenbyggnaden lorde den miljöfarliga verksamheten ej ha beakiats. I rättsfallet NJA 1977 s. 558 har Högsta domstolen dock vid en prövning enligt VL bedömt de miljömässiga effekterna av verksamheten vid en byggnad i vatten. Konsekvenserna av en sålunda utvidgad vallenrätlslig prövning är svårbedömda i flera hänse­enden, såsom i fråga om en avgränsning av sakägarkrelsen i valtenmålet

 

Prop. 1984/85:10                                                     51

och i anslutning härtill omfattningen av vattendomstolens kungörande av ansökan om fillstånd enligt VL, tillämpligheten av VL:s och ML:s ersätt­ningsbestämmelser och den vattenrällsliga prövningens prejudicerande verkan vid en senare prövning enligt ML. Utgången i rätlsfallel aktualise­rar enigt hovrättens mening i högre grad än de av ulredningen anförda exemplen behovel av en mer distinkt författningsmässig reglering av grän­sen mellan VL (NVL) och ML. Hovrätten vill tillägga all hithörande ersättningsfrågor enligt stadgad valtenrällslig praxis hittills lösts genom atl sökanden medgivii fillämpning av VL:s materiella bestämmelser på miljö­mässiga siörningar. Jämför dock i anslulning härtill proposilionen med förslag till ny vattenlag s. 522 f.

Vad så belräffar frågan hur angelägel del kan vara all undvika "dubbel­prövning" vill hovrätten anföra följande. Det framslår självfallel som angeläget atl, främsl till förmån för allmänheten, såvitt möjligt begränsa den procedur som föregår meddelandet av tillstånd lill en anläggning eller en verksamhel. Ett led i denna strävan kan vara atl begränsa del anlal myndigheler som en företagare har atl laga konlakl med för all erhålla sill lillslånd. I nu förevarande sammanhang är del dock inte fråga om en dubbelprövning i den bemärkelsen all en anläggning eller verksamhel, enligt gällande rätl eller enligt NVL. / sin helhet prövas enligt såväl valten-som miljörältsliga regler. "Dubbelprövningen" inskränker sig lill atl viss anläggning, där miljöfarlig verksamhet skall bedrivas, kan vara atl hänföra lill byggande i vatten (enligt VL) eller vatienföreiag (enligt NVL), varför, utöver lillstånd enligt ML till verksamheten, fordras tillstånd enligt VL eller NVL till anläggningen (och i förekommande fall den "verksamhet" som består i bortledande av ytvatten eller tillgodogörande av gmndvallen). Mot bakgrund av att VL och NVL, å ena sidan, saml ML, å den andra, inte har idenliska syflen och inle heller erbjuder samma förhiåner för förelaga­ren eller samma skydd för motstående intressen är della förhållande i och för sig inte särskilt anmärkningsvärt; en likarlad reglering ålerfinns f.ö. inom andra rättsområden.

Innan en prövning enligt båda syslemen utesluts eller begränsas, torde böra övervägas om så kan ske utan men för företagarens och motstående sakägares intressen. Andra frågor som aktualiseras i detta sammanhang är: Skall den prövande myndigheten i de fall där "dubbelprövning" elimineras tillämpa även det eliminerade prövningssyslemels maleriella bestämmel­ser? Vilken prejudicerande verkan skall den första prövningen eljesi ha vid en efterföljande prövning enligt del andra systemet? Vilka fullföljdsregler skall gälla vid en sammanhållen prövning enligt de maleriella bestämmel­serna i båda syslemen?

Vad särskilt angår företagarens inlresse av alt erhålla prövning enligt viss lag må framhållas den möjlighet till tvångsräll lill mark och vatten som VL och NVL erbjuder utöver ML i dess nuvarande utformning. - Rättig­heten atl söka tillstånd enligt båda syslemen fömtses i beiänkandei slå

 

Prop. 1984/85:10                                                     52

kvar oförändrad. Utan en reglering om prejudicerande verkan av prövning enligt det ena sysiemel för bedömning enligt det andra minskar emellertid under sådana omständigheter företagarens vinsl av alt slippa skyldigheten alt söka tillstånd även enligt det andra systemet. Etl lillslånd enligt ML eliminerar ju exempelvis inte risken för all förelagaren enligt VL (NVL) kan bli ålagd all laga borl eller ändra en såsom olaga belraklad byggnad i vatten.

Motstående sakägares iniressen behandlas olika enligt de båda syslemen i fråga om bl.a. kungörelseförfarandel samt rätl lill ersäitning för skada och rättegångskostnader. VL och NVL tillgodoser i dessa och andra hänseenden i högre grad än ML en grannelagsrätlslig reglering fasligheler emellan.

I delbeiänkandel redovisas inte några överväganden i anslutning till de nu antydda problemen.

Miljöskyddsutredningen har med tre exempel belyst hur en samordnad reglering av förprövningsskyldigheten skulle kunna utfalla. Hovrätten de­lar utredningens uppfattning atl tyngdpunkten i muddringsfallel ligger på den vattenrällsliga bedömningen samt atl vattenbruk såsom odling av fisk och musslor får förutsättas medföra en huvudsakligen miljömässig påver­kan. En anläggning för utvinning av värme låter sig knappast med hänsyn lill sin inverkan på motstående intressen av olika art hänföras väsenfiigen till antingen vattenrätt eller miljörätt. - Det sagda innebär all en prövning uteslutande enligt NVL av mudderföretag och uteslutande enligt ML av vattenbruksföretag kan övervägas men först efler en närmare analys av konsekvensema. Elt hänförande av värmeulvinningsföretag till endera NVL eller ML framstår som slumpartal och svårt all acceptera med hänsyn till vad som förloras vid en prövning enligt den eliminerade lagen. - De anförda exemplen får fömtsättas vara de situationer då utredningen funnit en omreglering av gränsen mellan NVL och ML mesl angelägen. Enligt hovrättens uppfattning utgör, i belysning av vad lidigare anförts, de genom exemplen påtalade olägenheterna inte tillräckligt moliv för den föreslagna omregleringen. Hovrätten vill lillägga all det i fråga om vatten­bruk och värmeutvinningsanläggningar ännu så länge bara finns begränsa­de erfarenheter.

Utredningen uttalar all det måste anses betydelsefullt att "lagreglering­en blir entydig och förhindrar tvekan om vilka maleriella beslämmelser och forumregler m.m. som skall fillämpas i varje särskilt fall". Denna målsättning lillgodoses knappast genom att under hänvisning till en even­tuell senare miljöskadelag lämna de angivna frågorna oreglerade vid en omläggning av förprövningsskyldigheten i enlighel med utredningsförsla­get.

Hovrätten anser det vara en brist i delbeiänkandel all andra tekniska lösningar all eliminera en "dubbelprövning" inle närmare övervägts. Ul­redningen avfärdar sålunda tanken på atl söka nå del angivna målet genom

 

Prop. 1984/85:10                                                     53

atl, som i gällande rält, utforma definitionerna för vatienföreiag och miljö­farlig verksamhel på visst sätt och sedan stadga undanlag från dessa definitioner. En sådan teknik har dock den fördelen framför en uppdelning i fråga om förprövningsskyldighel att man därigenom hell utesluter lillämp­ningen av endera regelkomplexet på en viss lyp av förelag eller anläggning och sålunda åstadkommer en klar gränsdragning. En annan lösning som kan vara förtjänt av all övervägas är all i "dubbelprövningsfallen" ordna elt remissförfarande från den myndighet som fått mottaga en ansökan lill prövningsmyndighelen enligt det andra regelkomplexel.

Stockholms tingsrätt, vattendomstolen: Den andra i betänkandet behand­lade huvudfrågan, gränsdragningen mellan miljöskyddslagen och valtenla­gen, är väsentligen av rättslig art och av inle ringa belydelse för vatten­domstolens verksamhet. Givetvis är del angelägel alt få till slånd en sådan gränsdragning alt såvitt möjligt dubbelprövning undviks och likartade före­lag prövas enligt samma lag. Vattendomstolen vill emellertid samtidigt framhålla alt dubbelprövning och andra olägenheter aldrig kan elimineras när nu lagstiftaren vall all anordna olika prövningsförfaranden för närbe­släktade föreleelser. Vid tillkomsten av miljöskyddslagen gjorde också föredragande departementschefen uUalanden (prop. 1969:28 s. 197 O som visar att han var medveten härom.

Sedan statsmakterna i skilda sammanhang (prop. 1980/81:92, 1981/82:130 och 1982/83:26) beslutat aU den vid miljöskyddslagens till­komst gjorda uppdelningen mellan vattendomstolens och administrativa myndigheters kompelens skall beslå slår del enligt vattendomstolens me­ning klart atl gränsdragningsproblem inle heller i framliden kan undvikas. DeUa hindrar givelvis inte atl man bör siräva efter all begränsa olägenhe­lerna så långl del är möjligt. Ulredningens förslag får ses som elt försök härtill. Försöket kan enligt vattendomstolens mening inle betecknas som lyckat.

Till en början må framhållas atl det från rättssystemafisk och lagteknisk synpunki framslår som minsl sagl tvivelaktigt atl, som ulredningen föror­dal, hell avskaffa den nuvarande gränsdragningen mellan lagarnas lill-lämpningsområden och i stället "göra en gränsdragning i fråga om förun­dersökningsplikten". All fastslå olika lagars tillämpningsområden är enligt vattendomstolens mening en uppgift för lagstiftaren. Såviu domstolen har sig bekant har den av ulredningen använda tekniken lidigare inle lillämpals i svensk rätt och del saknas anledning atl i förevarande fall bryla mol vedertagna principer. Del synes nämligen fulll möjligt alt genom bestäm­melser i de olika lagarna och därtill anknytande motivutlalanden få lill slånd en lämplig gränsdragning. Ulredningens förslag är särskilt anmärk­ningsvärt mot bakgrund av aU syftet med 1 § miljöskyddslagen är att ange lagens tillämpningsområde och dra upp gränsen mol annan lagsliftning.

Förslagel företer också etl flertal andra bristfälligheler. Då ulredningen

 

Prop. 1984/85:10                                                     54

påtagit sig uppgiften att få fill stånd en rafionell gränsdragning borde den givetvis ha gjort en kartläggning av de lörelag som i förevarande hänseen­den ger anledning fill svårigheter och sedan - med ulgångspunkl i de moliv som ligger bakom kompetensfördelningen mellan de olika prövningsmyn­digheterna - söka sig fram lill en från såväl principiella som prakfiska synpunkier godlagbar gränsdragning varvid beträffande varje typ av före­tag borde ha angetls humvida prövning skall ske enligt den ena eller andra lagen eller enligt båda lagarna. Utredningen har, av inle närmare angivna skäl, inle ansett sig kunna göra en kartläggning ens av de enligt miljö­skyddsförordningen tillstånds- eller anmälningspliktiga förelagen utan en­dast lämnal några exempel på hur samordningen kan ske. Enligt vatten­domstolens mening har ulredningen härigenom undandragit sig en av sina vikligasle uppgifter. Ulredningen har härigenom avsevärt försvårat re­missgranskningen av förslaget.

Vad gäller de exempel utredningen redovisat har vattendomstolen inle blivil övertygad om att den förordade kompetensfördelningen mellan olika prövningsorgan är ralionell. Vattendomstolen kommer senare atl redovisa sin uppfattning hur kompetensfördelningen bör ske i fråga om de företag som här avses men vill redan i detla sammanhang anföra några kritiska synpunkier på vad utredningen föreslagit rörande musselodlingar och vär­meutvinningsanläggningar.

Beiräffande musselodlingar med mindre årsproduktion än 50 lon innebär utredningsförslaget all dessa inle skall vara tillståndspliktiga vare sig enligt miljöskyddslagen eller enligt vattenlagen. Även sådana mindre odlingar kan emellertid — låt vara endast undantagsvis - förutsätta byggande i vatten som i och för sig är tillslåndspliktigt enligt vallenlagen. Alt byggan­det skall undanlas från all lillståndsplikt enbart därför all det sker för musselodlingsändamål synes inte rimligl. Slörre musselodlingar skall en­ligt förslagel prövas endasl enligt miljöskyddslagen. Sådana odlingar kan emellertid kräva vatlenbyggnadsåtgärder som påverkar vattenförhållan­dena och som bör prövas av vattendomstol.

I fråga om företag för uivinning av värme ur vatten gör utredningen av till synes oförklariig anledning skillnad mellan å ena sidan sådana företag som är kombinerade med bortledning civ yl- eller gmndvallen för vaUnels tillgodogörande och å andra sidan sådana som endasl skall utnyttja vär­meenergin i vattnet. Förslnämnda förelag, vilka såviit vattendomstolen förstår kommer atl bli mycket sällsynta, skall prövas enbart enligt vatten­lagen och övriga företag enbart enligt miljöskyddslagen samt med tillämp­ning av vissa av naturvårdsverket lanserade prövningsbestämmelser. Sist­nämnda beslämmelser innebär atl från all fillslåndsplikt undanlas värmeul­vinningsföretag där den uttagna effeklen inte överstiger 10 MW. DeUa synes anmärkningsvärt eftersom del här kan vara fråga om ganska stora vatlenanläggningar som väsentligl inverkar på vattenförhållandena. Som ännu mer anmärkningsvärt framstår att någon valtenrällslig prövning inte

 

Prop. 1984/85:10                         '  <                       55

skall ske av de mycket betydande vattenanläggningar som krävs för att utvinna ännu högre effekler ur vatten.

Ulredningen tar enligt vattendomstolens mening vidare alllför lätt på frågan om sambandet mellan tillstånds- och ersättningsreglerna genom att hänvisa till mljöskadeutredningens pågående arbete med översyn av mil­jöskyddslagens ersättningsbestämmelser. Såvitt vallendomstolen förslår kan del knappasl komma i fråga all ändra del för de enskilda sakägarna förmånliga syslem för prövning av ersättningsfrågor i samband med hand­läggningen av tillståndsfrågan som gäller såväl enligt den nuvarande vat­tenlagen som enligt den föreslagna nya vattenlagen. Om della är rikligt kan lagstiftaren inte undgå att vid övervägande av ändring i kompetensfördel­ningen mellan vattendomstol och administrativ myndighel såviit gäller tillståndsgivning beakta vilka konsekvenser ändringarna kan få i fråga om skadeslåndsregleringen.

Vattendomstolen anser sig i förevarande sammanhang böra peka på elt antal felaktiga eller i vart fall ivivelakfiga uttalanden i betänkandet. I sin redogörelse för brister i den nuvarande och den i prop. 1982/83:26 före­slagna gränsdragningen mellan miljöskydds- och vatlenlagsliftningen häv­dar utredningen (s, 24) atl vallenbortledning inte omfattas av undantaget för byggande i vatten i 1 § försia stycket 2 miljöskyddslagen eflersom enligt 2 kap. 1 § andra stycket vattenlagen (den nuvarande) bortledande av vatten ur etl ytvatlenområde inte utgör byggande i vatten ulan bara är jämställt med sådant byggande såvitt gäller fillämpningen av vattenlagen. Detla påslående slrider mol ell klart motivutlalande i förarbetena lill miljö­skyddslagen (prop. 1969:28 s. 258). Vidare sägs (s. 26) alt någon motsva­righet lill reglerna i 39-41 §§ miljöskyddslagen inle finns i förslagel till ny vattenlag. Utredningen synes härvid ha förbisett föreskriften i 21 kap. 3§ nämnda förslag som ger länsstyrelsen rält alt meddela förelägganden om rättelse m. m. Om lillsynsbeslämmelserna i valtenlagsförslaget skulle anses otillräckliga finns givelvis alllid möjlighelen all komplettera dem. Det måste anses orimligl alt, som ulredningen föreslagil låla ell förelag som skall tillståndsprövas endasl enligt vattenlagen omfattas av de spe­ciella tillsynsreglerna i miljöskyddslagen, vilka bl.a. medför rätl för koncessionsnämnden all förbjuda företaget. Slufligen kan vattendomsto­len inte undgå atl reagera mol ulredningens påslående (s. 27) alt lalan om enskill anspråk av annal slag än ersättningsanspråk inle är vanlig vid vallendomstol. Förhållandet är enligt vattendomstolens erfarenhei precis det motsatta; yrkanden om åläggande för sökanden att utföra ålgärder lill förebyggande eller minskande av skada på gmnd av vallenförelag fram­ställs ofta i vallenmål. En inskränkning av tillslåndspliklen enligt vattenla­gen skulle otvivelaktigt vara till nackdel för den som vill föra sådan talan.

På grund av vad som nu anförts finner vattendomstolen atl förslaget lill ändrad gränsdragning mellan vallenlagen och miljöskyddslagen är behäf­tad med sädana brister att det inte bör läggas till gmnd för lagsfiftning.

 

Prop. 1984/85:10                                                     56

Frågan om en ändring av gränsdragningen bör därför göras fill föremål för ytterligare överväganden. Vattendomstolen vill nedan i korthet ange sin syn på dessa frågor.

Av skäl som tidigare redovisats bör gränsdragningen ske genom lagslifl­ning. Ulgångspunklen vid gränsdragningen bör som lidigare framhållils vara de motiv som föranlett lagsliflarein atl anförtro tillståndsprövningen enligt de olika lagarna åt skilda myndigheler. I proposifionen med förslag fill den nya vattenlagen övervägdes myckel ingående frågan huruvida tillståndsfrågor i vatlenmål skulle prövas av administrativa myndigheter, i första hand koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna, eller av vattendomstolarna (se prop. 1981/82:130 s. 68 fO. Föredragande depar­tementschefen kom därvid till slulsalsen att vallendomstolarna borde vara prövningsorgan såväl i tillstånds- som i ersättningsfrågor. De skäl som åberopades till stöd för detla slällningstagande har bärkraft också när det gäller vatienföreiag som ger upphov till miljöstörningar. Atl märka är härvid alt begreppet vattenföretag innefattar dels utförandet av anlägg­ningar i vatten, dels driften vid sådana anläggningar (prop. 1981/82:130 s. 264). I tillståndsprövningen enligt vallenlagen ingår också normall etl bedömande av miljöstörningar som uppkommer såväl vid utförandet som vid driften av vatlenanläggningen (jfr 2 kap. 3 § 2 st. nuvarande vattenlag och 3 kap. 3 § förslagel fill ny vattenlag samt NJA 1977 s. 558).

Vid tillkomsten av miljöskyddslagen gjorde föredragande departements­chefen det ställningstagandet att man borde ha en gemensam prövnings­ordning för ärenden om vattenförorening - departementschefen synes härvid i första hand hafl förorening genom avloppsulsläpp i åtanke — och ärenden om andra miljöstörningar från fast egendom saml alt tillstånds­prövningen enligt miljöskyddslagen borde ske i administrativ ordning (prop. 1969:28 s. 195 ff). Beiräffande andra vallenföroreningar än sådana som härtör från ulsläpp uttalade dock departementschefen i annal sam­manhang (s. 258) all det i den mån vattenbyggnadsföretag medförde olä­genheter ankom på vattendomstolarna alt föreskriva åtgärder också i vat­tenvårdens intresse. Departementschefen hänvisade till bestämmelserna i 11 kap. 36 § sisla slycket vattenlagen och ansåg att del där stipulerade förfarandel gav de vatlenvårdande myndigheterna möjlighet att i fid få kännedom om vattenbyggnadsföretag som kunde medföra förorenings­verkningar samt atl följa handläggningen och bevaka vallenvårdsinlresset.

Nu anförda överväganden låg lill grund för den gränsdragning mellan miljöskyddslagen och vattenlagen som kom fill ultryck i bestämmelserna i 1 § första slyckel punkterna 1 och 2 i miljöskyddslagen. Gränsdragningen innebär atl frågor om vattenförorening genom ulsläpp alllid skall prövas enligt miljöskyddslagen medan andra vatienföroreningsfrågor skall prövas enligt vattenlagen om de har samband med vattenförelag (utförande och drifl av valtenanläggning) och eljest enligt miljöskyddslagen. Vattendom­stolen kan inte finna annat än atl delta i stort setl innebär en lämplig avvägning mellan de iniressen som här gör sig gällande.

 

Prop. 1984/85:10                               •                     57

Förslagel lill följdlagstiftning till den nya valtenlagen (prop. 1982/83; 26) upptar en ny lydelse av 1 § miljöskyddslagen. Någon saklig ändring synes inle vara åsyftad därmed (se nyssnämnd prop. s. 51 och prop. 1981/82: 130 s. 395). Med hänsyn lill all begreppet vatienföreiag i den nya vattenlagen omfallar även driften av valtenanläggning kan punkt 1 i försia slyckel i sin nya lydelse dock lolkas så au vattendomstol i samband med prövning av fråga om byggande av avloppsledning skall kunna pröva även frågan om förorening genom utsläppet från ledningen. Detla är inte förenligt med de UUalanden om kompetensfördelningen mellan administrativ myndighel och domslol som gjordes vid tillkomsten av miljöskyddslagen och som synes ha bekräftats i prop. 1980/81:92. Vattendomstolen anser därför aU den föreslagna ändringen av punkt 1 inle bör genomföras. Della innebär all vid byggande av avloppsledning i vattenområde prövning enligt såväl vallenlagen som miljöskyddslagen kan vara erforderiig.

Enligt vattendomstolens mening bör även i annal avseende den gräns­dragning mellan miljöskydds- och vatlenlagsliftning som föreslagils i sam­band med införandel av den nya valtenlagen ändras. Vattendomstolen syftar härvid på den reglering av frågan om tillstånd till tippning som framgår av vissa motivutlalanden i anslulning lill 1 kap. 3 § i den nya lagen (prop. 1981/82:130 s. 395). Enligt dessa uttalanden skall det avgörande för frågan huruvida prövning skall ske enligt vattenlagen eller miljöskyddsla­gen vara syftet med ålgärden; är syflel endasl au bli av med tippningsmas-sorna skall prövning ske enligt miljöskyddslagen, i annal fall enligt vaUen-lagen. En sådan gränsdragning är från principiell synpunkt svårförståelig och från praktisk synpunki olämplig. Tippning är oavsett ändamålel ell typiskt valienrätlsligt förelag eflersom ålgärden påverkar vattnets läge och djup. 1 den mån föroreningsfrågor uppkommer kan de här som eljest beaklas vid den vallenrätlsliga tillståndsprövningen. Härfill kommer all tippning ofta förekommer i samband med muddring. EU sådanl kombinerat förelag bör uppenbariigen bedömas i ett sammanhang även när syftet med lippningen enbart är all bli av med muddermassorna. Vattendomstolen föreslår därtor aU all tippning i vattenområde hänförs till byggande i vaUen och lämnas ulanför miljöskyddslagens tillämpningsområde.

Vad gäller övriga i miljöskyddsutredningens belänkande exemplifierade förelag bör anläggningar för odling av musslor och fisk prövas enbart enligt vaUenlagen om utförandet och driften av anläggningen är att hänföra till vatienföreiag. Till stöd härför kan åberopas i slort samma synpunkter som ovan angetts beträffande tippning i vallenområde.

Anläggningar för uivinning av värme ur vatten med öppna system föml­sälter bortledning av yt- och grundvaUen och - i regel - byggande av ledning i vatten. Även anläggningar med slutna syslem där värmen ultas ur vatten eller ur bottensediment i vattenområden lorde kräva byggande i vallen. I sådana fall bör tillåtligheten av företaget i dess helhet prövas enligt vaUenlagen. Frågor om temperaturförändringar ("lermiska förore-

 

Prop. 1984/85:10                                                     58

ningar") i vallen till följd av vatienföreiag, exempelvis driflen av kraftverk och vattenregleringsföretag, har sedan länge bedömis av vattendomsto­larna som på detla område lorde ha minsl lika slor kunskap och erfarenhei som prövningsmyndighelerna enligt miljöskyddslagen.

Vad vattendomstolen här förordal synes lagtekniskl kunna genomföras så alt i 1 § miljöskyddslagen ges den lydelse som föreslagils i prop. 1982/83:26 med den ändringen i punkl 1 atl orden "fast ämne" och "om ålgärden inte utgör vallenförelag enligt valtenlagen (1982:000)" får utgå. Vissa ändringar bör vidare göras i miljöskyddsförordningen. Måhända krävs också atl ordel "fyllning" i I kap. 3§ förslaget till ny vattenlag ersätts med "tippning". Med dessa ändringar och därtill anslutande moliv­uttalanden uppnås så långt vattendomstolen kan bedöma en tillfredsstäl­lande gränsdragning mellan vattenlagen och miljöskyddslagen även i fråga om andra företag än de ovan angivna.

I remisskrivelsen har vattendomstolen anmodats atl särskilt yttra sig över vilka tillägg eller ändringar i förslagel till ny vallenlag som kan föranledas av miljöskyddsutredningens delbelänkande. Såvitt vattendom­stolen kan finna kräver ett genomförande av utredningens förslag endast den ändringen i valtenlagsförslaget att detta kompletteras med en bestäm­melse som ger regeringen befogenhet atl medge undanlag från den fill­slåndsplikt som föreskrivs i lagen. Bestämmelsen kan placeras i sluiet av 4 kap. 1 § första stycket och ges följande lydelse: "Regeringen får meddela föreskrifier om ytterligare undantag från tillslåndsskyldigheten."

Växjö tingsrätt, vattendomstolen: I uttalat syfte atl möjliggöra en ralionell ärendefördelning mellan ML:s prövningsmyndigheler och vattendomsto­larna och därmed nedbringa förekomsten av dubbelprövningsfall har mil­jöskyddsutredningen föreslagit, alt del undantag med avseende på ML:s fillämplighet som enligt punkl 2 i 1 § första stycket ML nu gäller beträffan­de vissa vattenförelag skall ulgå ur lagtexten. Miljöskyddsutredningen har därvid fömtsalt, att samordnade bestämmelser om förprövningsskyldighe­ten enligt ML och enligt vattenlagstiflningen kommer alt meddelas av regeringen. Förslagel syftar även till ändring av regeringens propositioner till ny VL och fill följdlagstiflning. Om delta förslag uttalar vattendomsto­len följande.

1 regeringens proposition 1981/82:130 med förslag till ny VL s. 395 har departementschefen uttalat, att vatlerdomslol vid den vattenrällsliga lill-låtlighetsprövningen av muddring, tippning och sandsugning har möjlighet att också meddela föreskrifter fill skydd mol förorening. Å s. 396 klargörs vidare att vattendomstol har att pröva bortledande av grundvatten för tillgodogörande av vattnets värmeenergi. I överensstämmelse härmed har i regeringens proposition 1982/83:26 med förslag till följdlagstiflning fill den nya VL anseits inte behöva föreslås annan ändring i ML än alt verksamhet enligt punkterna I och 2 i 1 § första stycket samma lag undanlas från lagens

 

Prop. 1984/85:10                                                     59

tillämpning om den utgör vatienföreiag enligt den nya VL. I dessa bägge lagförslag har regeringen således redan dragit gränsen mellan VL:s och ML:s tillämpningsområden. Gränsdragningen överensslämmer i huvudsak med nuvarande rättstillämpning. Del har nämligen på grund av bl.a. ulla­landen i ML:s förarbeten (proposiiion 1969:28 s. 258) ansells, att det ankommer på vattendomstol all föreskriva ålgärder också i vallenvårdens intresse, om ett byggande i vatten skulle medföra olägenheter frän vatten­föroreningssynpunkt. Sådan prövning av vatlenmål med föroreningsfrågor har visal sig fungera väl. Eflersom gränsdragningen mellan punklerna I och 2 i 1 § försia slyckel ML inle kan sägas vara entydig, innebär den i proposifionen 1982/83:26 föreslagna utvidgningen av undantaget för vat­ienföreiag i ML i huvudsak inle någon ändring av nuvarande rättstillämp­ning. Den nuvarande gränsdragningen mellan ML och VL har enligt vat­tendomstolens erfarenhet inle medfört några slörre olägenheler och kom­mer sannolikt inte heller att göra det i framtiden.

Vattendomstolen anser därför anledning saknas atl frångå den i proposi­tionerna föreslagna gränsdragningen mellan VL och ML. Miljöskydds­ulredningen har enligt vattendomstolens mening inte förmått atl på överty­gande säll motivera det ändamålsenliga i atl ändra regeringens lagförslag. Ulredningen har endasl diskuterat några exempel på hur den kommande gränsdragningen bör ske för all undvika prövning enigt både VL och ML, och inte ens framlagt någol författningsförslag. Gränsdragningen mellan VL och ML bör - såsom redan skett i propositionerna - lösas i lagstift­ningens form och inle som miljöskyddsutredningen föreslagit genom för-prövningskungörelse. Som ytterligare skäl härför kan anföras följande.

Miljöskyddsulredningens förslag alt avskaffa nuvarande gränsdragning mellan de bägge lagsystemen och nöja sig med alt göra en gränsdragning i fråga om förprövningspliklen kommer att framslå som förvirrande både för de domstolar och myndigheter, som skall tillämpa dessa lagar, och särskilt för parterna. Eftersom miljöskyddsutredningen inte presenterat någol ge­nomarbetat förslag utan endast allmänna resonemang med utgångspunki från några exempel på dubbelprövning, är del svårl all framföra delaljkri-lik. Vattendomstolen tillåter sig ändå atl starki betvivla utredningens ulla­lande, alt den i proposiiion föreslagna gränsdragningen mellan ML och nya VL skulle leda lill störte olägenheter än den nuvarande gränsdragningen. Till följd av departementschefens klara uttalanden blir motsatsen fallel.

Vad nu sagls gäller även skadeståndstalan angående miljöförhållanden vid fastighetsdomstol, allmän domslol eller vattendomstol. Utirycklig lag­reglering är nödvändig för den som skall väcka sådan lalan vid domslol. Negaliva processuella följder med förnyad prövning inför ny domstol kan bli konsekvensen, om talan ogillas på åberopad grund enligt l.ex. ML. Som framgår av rättsfallet NJA 1973 s. 1 kan sålunda talan vid faslighels-domstol i sak komma att ogillas, om fråga ej är om miljöfarlig verksamhel. Part kan då, efler dryga rättegångskostnader och omfattande ulredning i målel vid fastighetsdomstol, få föra sin talan på nytt vid annan domstol.

 

Prop. 1984/85:10                                                     60

Vattendomstolen avslyrker på anförda skäl miljöskyddsulredningens förslag om ändring av 1 § ML, såvitt gäller förslaget alt undanta vattenföre­tag från ML:s lillämpning. För framliden förordas den i propositionen 1982/83: 26 föreslagna gränsdragningen mellan ML och VL.

Vattendomstolen anser på grund av vad nu sagts om delförslagel del vara föga meningsfullt all i enlighel rned remissen särskilt ytlra sig över vilka fillägg eller ändringar i förslaget lill ny VL som kan föranledas av delbetänkandet.

Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen: Vad belräffar frågan om gräns­dragning mellan miljöskyddslagen och vallenlagen har den nuvarande gränsdragningen mellan lagsystemen, såvitt oss är bekant, ej medförl några störte olägenheler. Endasl i undantagsfall torde i prakliken ha före­kommit någon onödig dubbelprövning. Även om den nya vatlenlagslift­ningen kan komma att leda fill någon ökning av sådana fall ställer vi oss starki tvivlande fill såväl lämplighelen som behovet av en så radikal ålgärd som alt, såsom utredningen föreslagit, överge meloden med gränsdragning mellan lagarnas tillämpningsområden och i stället göra en gränsdragning i fråga om förprövningspliklen. Utredningen har ej ens ansett sig kunna verkställa den översyn som behövs för samordning av förprövningsskyl­dighel enligt de båda lagsystemen. Det framstår även som tveksamt om ulredningens förslag medför några mera pålagliga fördelar. Inte heller med ulredningens förslag kan ju dubbelprövning hell undvikas. Vidare kan ej uteslutas att ett borttagande av undantaget i 1 § miljöskyddslagen för "byggande i vatten" respektive "vatienföreiag enligt vallenlagen" kan ge upphov fill nya gränsdragningsproblem och även till kompetenskonflikter. Gränsdragningsfrågan synes dessutom vara av sådan arl alt den bör regle­ras i lag.

Enligt vår mening bör man alltså bibehålla nuvarande gränsdragnings­metodik. Sådan onödig dubbelprövning som särskilt berörs i beiänkandei skulle kunna undvikas bl.a. genom en reglering av samma lyp som den i 16, 18 och 20§§ naturvårdslagen.

Med hänsyn lill den uppfattning vartill vi sålunda kommii samt till den korta tid som stått oss till buds för delta remissvar finner vi oss ej kunna yllra oss särskilt över vilka tillägg eller ändringar i förslagel till ny vatten­lag som kan föranledas av delbetänkardet.

Östersunds tingsrätt, vattendomstolen: Utredningen har vidare föreslagit att 1 § 1 st. 2 p. i lagen skall ändras så alt det där orda undantaget i fråga om byggande i vatten skall borttagas, och atl vattenlagens och miljö­skyddslagens bestämmelser om förprövningsskyldighel skall samordnas på annal sätl, nämligen så att regeringen med stöd av grundlagen skall bemyndigas att i administrativ författning medge undantag från den vatten­rällsliga tillståndsplikten i den mån det anses lämpligt med hänsyn till den

 

Prop. 1984/85:10                                                     61

förprövningsskyldighel som kan föreligga enligt miljöskyddslagen och mil­jöskyddsförordningen.

Vattendomstolen är ej övertygad om all denna lösning är den lämpligas­le för alt komma till rälla med de gränsdragningsproblem som föreligger beiräffande företag som kan vara underkastade förprövningsskyldighel såväl enligt vattenlagen som miljöskyddslagen. Ur formella synpunkter kan den av ulredningen föreslagna konstruktionen i och för sig vara ulan anmärkning, men förslaget torde inle vara ägnat atl minska den svåröver­skådlighet som för närvarande framslår som en allvarlig olägenhet med den nuvarande lagstiftningen. Redan ur systematisk synpunki kan sålunda invändningar göras mol förslagel.

När det sedan kommer till den prakliska lillämpningen av del föreslagna sysiemel, sådanl della illustrerats i de exempel som utredningen andragit, i fråga om muddertippning, mussel- och fiskodling samt värmeutvinningsan­läggningar, visar det sig all en undanlagsregel av det slag utredningen förordat ingalunda kommer atl bli entydig och lällillämpad. Sålunda kom­mer ulredningen fill, all förprövningen både i fall av muddertippning och vissa värmeulvinningsföretag i sin helhel — alltså även i fråga om miljöin­verkningarna - lämpligen bör ske vid vattendomstol. Ur vattenbyggnads-synpunkt föreligger ofta olägenheler även med de slulna system för vär­meulvinning ur sjöar och andra vattendrag som enligt nuvarande regler -vid en viss slorlek - skall förprövas enligt miljöskyddslagen. Även anlägg­ningar av mindre slorlek kan få belydande negaliva inverkningar i vatten­områden. Endasl i fråga om mussel- och fiskodlingar har ulredningen funnil förutsättningar föreligga för all undanta dessa från prövning enligt nya vattenlagen. Även detla är i sig diskulabell eflersom sådana odlingar ofta lorde komma alt kräva relativt omfattande anläggningar i vattenområ­den, rörande vilka dispositionsrätts- och inlrångsfrågor alltjämt bör prövas enligt vattenlagens regler. I sammanhanget kan erinras om att högsta domstolen på senare lid visal stor restriktivilel i fråga om omfaltningen av den rätl som enligt valtenlagen kan tillkomma strandägare vid vattenom­råde atl vid sin strand ha en mindre brygga. (NJA 1982 sid 653). Del är oklart hur ulredningen länkl sig all frågor om dispositionsrätt över annans vallenområde, liksom uppkommande inlrångsersältningsfrågor skulle lö­sas, för det fall ingen vallenrältslig prövning skulle ske av sådana anlägg­ningar.

Dubbelprövning av företag som avser såväl bortledning som ulsläpp av exempelvis kylvatten bör undvikas.

Enligt vallendomstolens mening bör huvudregeln vara alt de miljöin­verkningar som kan uppkomma i samband med etl vatienföreiag - enligt nya vattenlagens definiiion - i sin helhet skall prövas av vattendomstolen. I sådana fall skall sålunda tillstånd enligt miljöskyddslagen inte behöva sökas. Likaså bör ersättningsfrågor vid uppkommande miljöskador i sam­band med vattenföretag prövas av vallendomstolen, Detla är också inne-

 

Prop. 1984/85:10                                                     62

börden av del förslag lill miljöskadelag som nyligen framlagts av miljöska­deulredningen (SOU 1983:7). Vattendomstolen släller sig bakom både della och del förslag om ändring av I § miljöskyddslagen som framlagts i regeringens proposition 1982/83:26, vari föreslagils tydligare undanlag såväl i punkt 1 som punkt 2 från miljöskyddslagens tillämpningsområde i de fall fråga är om vatienföreiag enligt vallenlagen.

Slulsalsen av del nu anförda blir sålunda, all vattendomstolen menar att utredningens förslag endasl bör föranleda den ändringen i den föreslagna nya vallenlagen och i miljöskyddslagen, all ordel "gmndvallen" bör fogas till den uppräkning som finns i 1 § 1 st. 2 p. miljöskyddslagen, saml orden "luften eller marken" fogas lill uppräkningen i 3 p., varemot lagmmmet i övrigl bör ges samma lydelse som föreslagils i proposilionen 1982/83:26. De av ulredningen föreslagna ändringarna 17,8 och 10 §§ miljöskyddslagen bör genomföras. I stället för de av utredningen tilltänkta ändringarna i 4 kap. nya vattenlagen bör övervägas atl komplettera den föreslagna be­stämmelsen i 13 kap. 17 § i denna lag med en bestämmelse om alt förpröv­ning enligt miljöskyddslagen får företagas av vattendomstol i de fall för­prövningsskyldighel föreligger såväl enligt vallenlagen som miljöskyddsla­gen, och att vattendomstolen i sådana fall även skall pröva frågor om uppkommande miljöskador. I konsekvens härmed bör i 2§ miljöskyddsförordningen införas en fijreskrift av innebörd att tillstånd till åtgärd som avses i paragrafens första siycke 5. inle behöver sökas, om åtgärden prövas i samband med ett vattenföretag enligt vattenlagen. Avslutningsvis vill vattendomstolen anföra följande synpunkier: Den rådande svåröverskådlighelen och andra olägenheler i samband med förprövning av miljöskadliga företag har sill egentliga ursprung i alt regeringen på inifialiv av nalurvårdsverkel vid införandet av miljöskydds­lagsliflningen frångick de immissionssakkunnigas intentioner i ulredningen år 1966 (SOU 1966:65) om all all tillstånds- och ersätlningsprövning i immissionsmål skulle läggas på vattendomstolarna. Om de immissionssak­kunnigas förslag hade genomförts, skulle den nuvarande besvärliga situa­tionen på rättsområdet ha undvikits. Såsom vattendomstolen i flera sam­manhang fidigare framfört, är det alltjämt möjligt atl avsevärt förbällra förhållandena genom att sammanföra, prövningen enligt vallenlagen och miljöskyddslagen i ett enhetligt provningssyslem. Härigenom skulle man kunna undvika de problem med gränsdragning och invecklad lagstiftning som nu diskuleras av olika utredningar. Etl enkell och lämpligt sätt att lösa frågan är att genomföra den organisaloriska förändringen, all koncessions­nämnden för miljöskydd utlokaliseras och sammanföres med de nuvarande vattendomstolarna till regionala miljödomstolar, med samma verksamhets­område som vatlendomstolarna. Frågan har diskuterats under remissarbe­tet med det nya valtenlagsförslaget, men departementschefen har nu i propositionen (1981/82: 130 s. 75) funnil alt tanken på regionala konces­sionsnämnder, miljörätter eller miljödomstolar, som förutsälter en prov-

 

Prop. 1984/85:10                                                     63

ning enligt både vallenlagen och miljöskyddslagen, måsle falla. Som enda skäl för denna inslällning har departementschefen anfört atl betydelsen av en samordnad prövning av vallen- och miljöskyddsärendena inte är så stor, eftersom vatlenföretagen i allmänhel lypiskl sell skiljer sig ganska myckel från sådan miljöfarlig verksamhet som skall prövas enligt miljö­skyddslagen.

Om situalionen däremoi är sådan som miljöskyddsulredningen anser nämligen all uppenbara olägenheter och lillämpningssvårigheler föreligger med den nuvarande gränsdragningen mellan miljöskyddslagen och nya vallenlagen - vilken uppfattning vattendomstolen delar -bör slarka skäl föreligga all på nyll pröva förslaget om regionala miljödomslolar. I sam­manhanget skall också beaklas all sådana lilllänkla miljödomslolar skulle få belydligl bäitre kompetens än nuvarande fastighetsdomstolar atl pröva ersättningsfrågor enligt den av miljöskyddsutredningen föreslagna miljö­skadelagen.

Vattendomstolen vill sålunda i första hand föreslå att - innan andra ändringar vidtages i nya vattenlagen och miljöskyddslagen - frågan om en samordning av prövningssystemei genom utlokalisering av koncessions­nämnden för miljöskydd och sammanföring av dessa enheler med nuvaran­de vattendomstolar överväges på nyll.

Umeå tingsrätt, vattendomstolen: Det av utredningen framlagda förslagel till ändring i miljöskyddslagen syftar till all undvika dubbelprövning av ärenden vid miljö- och vallenlagstiflningens prövningsmyndigheler. Tings­rällen finner förslaget välgmndat och tillslyrker all föreslagna ändringar snarasl får träda i kraft.

Enligt tingsrättens mening föranleder delbeiänkandel inga ytterligare fillägg eller ändringar i förslagel lill ny vattenlag uiöver de som föreslagils av ulredningen.

Luleå tingsrätt, vattendomstolen: Domstolen har ingen erinran mot försla­gel lill lagsliftning.

Vad gäller de exempel som lämnats beträffande ärendefördelningen mellan ML:s och vatlenlagsliftningens prövningsmyndigheler vill dock vattendomstolen ifrågasätta om inte vattendomstolen bör pröva samtliga förelag som är kombinerade med vattenbortledning eller vallenreglering och således i dessa fall pröva även anläggningar för odling av musslor och fisk.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten:          hälsar

med lillfredsslällelse miljöskyddsutredningens förslag alt regeringen i en särskild förordning undantar bl.a. alla musselodlingsanläggningar oavsell slorlek från den vattenrällsliga prövningen för alt därmed hindra onödig dubbelprövning.

 

Prop. 1984/85:10                                                     64

Delegafionen vill emellertid samtidigt fästa regeringens uppmärksamhel på all musselodlingarnas lillslåndsproblem ändå inle är löst. Det finns av miljövårdsskäl ingen anledning all ha gränsen för lillståndsplikt för mussel­odling så lågl som till 50 lon/år, varför denna gräns från miljövårdssyn­punkt borde kunna höjas till minst del dubbla. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att för musselodlingar närmare se över bl.a. dessa förhållanden.

En höjning av gränsen för tillslåndsFiliklen skulle emellertid innebära att mycket ytkrävande anläggningar skulle kunna komma lill slånd utan alt samhället har möjlighet atl pröva lämpligheten av dess lokalisering. Samti­digt skulle musselodlaren gå miste om den säkerhel för sin verksamhel som elt tillstånd enligt ML ger. En dispens enligt 16 § naturvårdslagen löser inte odlarens behov av säkerhel lör sin verksamhel.

Musselodlingarnas huvudproblem är för närvarande deras krav på ut­rymme och därmed sammanhängande konflikter med andra intressen t. ex. sjöfart, friluftsliv, båtsport m. m. Med en ralionell valtenbruksplanering skulle i lämpliga områden flera odlingsanläggningar kunna samlokaliseras och förhållandet mellan odlingsytor och olika slag av friytor kunna regleras liksom frågor om anläggningars utseende, dimensionering m.m. Detta under fömlsätlning att musselodlingsanläggningar vore prövningsplikfiga enligt byggnadslagen. Delegationen har i en försöksverksamhel avseende fysisk planering i havsområden i Göleborgs och Bohus län med inriktning på Strömstads kommun närmare studerat dessa frågor. Med utgångspunkt i erfarenheter från denna försöksverksamhet har delegationen till dem som arbelar med förslaget till ny plan- och bygglag framfört sina synpunkter på behovet av atl vattenplaneringen kopplas lill byggnadslagsliflningen.

Delegalionen finner det sålunda angeläget all regeringen närmare över­väger förslagel all föra in musselodlingar under byggnadslagens besläm­melser och klargöra kopplingen mellan byggnadslagen och miljöskyddsla­gen, där delta blir akluelll.

Forskningsrådsnämnden: Nämnden har framfört en del principiella syn­punkter på utformningen av miljöskyddslagstiftningen ulan någon direkl anknytning till del remitterade förslaget.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig helt bakom förslaget
till avgränsning så alt dubbelprövning undviks dvs. för vissa verksamheier
lar prövningen enligt vattenlagen över och onödiggör prövning enligt mil­
jöskyddslagen, typ muddertippning. Även det omvända förhållandel avses
kunna gälla, lyp odling av musslor eller fisk. Vad däremoi gäller skyddet
av mark bör kanske närmare ulvecklas avgränsningen mellan å den ena
sidan miljöskyddslagen och å den andra sidan lagen om hälso- och miljöfar­
liga varor.---


 

Prop. 1984/85:10                                                                   65

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har ingel atl erinra mol förslaget.

Länsstyrelsen I Hallands län: Nuvarande gränsdragning mellan miljö­skyddslag och vallenlag ger i vissa fall upphov iill onödig dubbelprövning och kan däruiöver medföra svårigheler i tillsynssammanhang. Den ändring av I § miljöskyddslagen som föreslagils i prop. 1982/83:26 lorde medföra all dubbelprövningsfallen ökar och all problemen beiräffande tillsyns-utövning delvis kvarslår. Genom denna ändring skulle dessutom sådana "typiskt miljöfarliga" verksamheter som utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas falla ulanför miljöskyddslagens lillämpningsområde i fall då dessa verksamheier ingår i "vatienföreiag". Ell sådanl undanlag kan inte länsstyrelsen anse ändamålsenligl.

Övervägande skäl talar istället för alt gränsdragningsproblemen löses såsom utredningen föreslår genom alt samordnade beslämmelser om för­prövningsskyldigheten enligt miljöskyddslagen och vatlenlagsliftningen meddelas av regeringen. Dubbelprövningsfall skulle då endast kunna upp­slå undanlagsvis och gränsdragningsproblemen i lillsynsulövningen hell försvinna. Enligt länsstyrelsens bedömning bör dessulom på motsvarande sätl beslämmelser meddelas för frivillig prövning och omprövning av till­ståndsbeslut.

Länsstyrelsen tillstyrker del framlagda förslaget till ändring av miljö­skyddslagen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen anser atl miljöskyddslagen bör ändras i enlighet med utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen har intel alt erinra mol vad miljöskyddsutredningen anfört rörande gränsdragningen mellan tillämp­ningsområdena för miljöskydds- och vatlenlagsliftningarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:-- Genomförs den samordning som

föreslås mellan miljöskydds- och vattenlagsliftningen kan stora rationali­seringsfördelar erhållas genom alt onödig dubbelprövning undvikes.

-------- Länsstyrelsen har ingen invändning mot au den nuvarande gräns­
dragningen vattenlagen - miljöskyddslagen avskaffas. Ibland kan del sna­
rare ses som en fördel alt ett företag faller inom såväl miljöskyddslagen
som vattenlagens lillämpningsområde. Någon unik situation tillskapas ju
inte heller härigenom. Ofta kan t. ex. miljöskyddslagen, hälsovårdssiadgan
och lagen om hälso- och miljöfariiga varor vara samlidigt tillämpliga på etl
och samma förelag. Det har emellertid inle alllid varil så enkelt alt utan
vidare avgöra när ett förelag ulgör byggande i vatten. Del är därför av allra
5    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 10

 

Prop. 1984/85:10                                                     66

största vikl all det nya förslagel skapar större klarhet i frågan om lillämplig lagsliftning istället för tvärtom.

Det måste följaktligen ställas myckel höga krav på hur den "lämpliga" och "ralionella" fördelningen mellan de olika prövningsmyndigheterna görs. Ulredningen borde, enligt länsstyrelsens mening, ha närmare utveck­lat hur man tänkt sig innehållel i den administrativa förfallning, enligt vilken undanlag från lillståndsplikte:n enligt vattenlagen skulle kunna medges. Skall man i författningen "lista" alla länkbara vattenföretag en gång för alla? Eller skall man överlämna dispensbefogenheien åt någon myndighel, och i så fall vilken?

Ulredningen har särskilt kommenterat prövningen av mussel- och fisk­odlingar och har därvid föreslagit att den vallenrätlsliga prövningen hell bör bortfalla även när del gäller musselodlingar med mindre årsproduktion än 50 ton. Hur man däremot avsett all prövningen enligt miljöskyddslagen bör ske av dessa odlingar har inte berörls. Med hänsyn lill rättssäkerheis-aspekierna, ifrågasätter länsstyrelsen om inte någon form av prövning bör föregå även anläggning av musselodling under 50 lon.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillslyrker föreslagna änd­ringar av miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Beträ:ffande anläggningar för utvinning av värme ur mark, luft eller vatten anser ulredningen atl vattendomstol för alt undvika dubbelprövning bör pröva sådana anläggningar om de är kombine­rade med bortledning av yl-eller grundvatten. I övriga fall skall de prövas av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan ej tillstyrka della förslag. För det första blir det två olika prövningsmyndigheter med olika utgångspunkter i lagstiftningen som skall pröva dylika värmeanlägg­ningar. Avsiklen med naturvårdsverkets förslag all dessa anläggningar skall prövas enligt miljöskyddslagen torde vara risken för förorening av mark och grundvalten från själva del lekniska sysiemel saml den påverkan på det biologiska livet som kan uppkomma i ytvallensedimenl. Därför bör alla dylika ärenden prövas av samma lillsiåndsmyndighel. Olägenheterna av utredningens förslag minskas visserligen genom att länsstyrelsen från vattendomstolen får kungörelse om del sökta förelaget och sålunda har möjlighel alt anföra synpunkter i ärendel. Beaklas måsle dock alt länssty­relsen har begränsade möjligheter atl tillvarataga allmänna iniressen i vattenmål, eflersom länsstyrelsen inle får ärendet på remiss och därige­nom fillgång lill ansökningshandlingarna saml all kungörelsefiden för del mesla är korl. Länsstyrelsens knappa resurser räcker inte till för atl kunna agera i de vallenmål som nu handläggs på detla sätt.

För del andra skall länsstyrelsen enligt förslagel till ny vallenlag bli tillsynsmyndighet över vatienföreiag. En av fömtsätiningarna för att kun­na ulföra en effekfiv lillsyn är att tillsynsmyndigheten vid prövningen har

 

Prop. 1984/85:10                                                                   67

haft möjlighet au såna sig in i anläggningen och atl den har alla prövnings­handlingarna hos sig.

Länsstyrelsen får föreslå alt utredningen överväger elt annat prövnings-system för dessa anläggningar utan alt del uppslår en dubbelprövning. Förslagsvis kan tillståndsprövningen i dess helhet ske hos koncessions­nämnden eller länsstyrelsen medan vattendomstolen uualar sig över lämp­ligheten av vattenförelaget. Om ell dylikt förfarande ej är länkbart anser länsstyrelsen alt vallenlagens beslämmelser mäste ändras så all länsstyrel­sen blir remissinstans i dessa ärenden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar helt miljöskydds­utredningens målsättning atl man skall åsladkomma en ralionell uppdel­ning av lillslåndsplikliga förelag mellan olika prövningsmyndigheler och alt dubbelprövning förorsakad av skilda lagstiftningar är tidsödande och kosinadskrävande och därför i största möjliga ulslräckning skall undvikas.

Regionala och lokala myndighelers ställningstaganden spelar ofta en stor roll vid prövning av olika verksamheier. 1 de fall vattendomstol blir pröv­ningsmyndighel avseende viss miljöfarlig verksamhet förulsäller därför länsstyrelsen atl regionala och lokala myndigheler blir remissinstanser. Detta innebär att även de beslul som fattas i vattendomstol kommer atl spegla bl.a. länsslyrelsernas uppfattning om hur akluell verksamhet skall bedrivas.

Någon anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen för utvinnande av värme ur grundvallen eller mark i anläggningar mindre än 1 MW föreligger inle. Enligt av vad som framgått av betänkandet kommer emellertid vatje val­lenförelag atl kunna underkastas lillsyn med stöd dels av en allmän akt­samheisregel i den kommande vattenlagen dels av 6 och 14 §§ i kommande hälsoskyddslag. Länsstyrelsen förulsäller all aktsamhetsregeln i vattenla­gen utformas i princip så alt tillsynen kan bedrivas såsom nu sker med stöd av miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen delar miljöskyddsulredningens uppfallning au del finns anledning atl närmare överväga, på vilkel sätt tillståndsprövning av vär­meulvinning ur mark och vatten liksom värmelagring bör ske. Då man kan vänla sig elt ökat intresse från enskilda fastighetsägare atl anordna mindre anläggningar för uivinning av värme kan man inle bortse från behovel av kompletterande lagsliflning som slöd vid lillsynen av dessa mindre förelag. En sådan lillsyn bör lämpligen ulföras genom de lokala myndighelernas försorg.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Såviu gäller frågan om tillämpningsområdet för de båda lagstiftningarna och möjligheterna all undvika en dubbelpröv­ning i vissa ärenden har det för länsstyrelsens del sedan länge varil elt önskemål att en förenkling kommer lill stånd. Huruvida detta bör ske genom ändring i lagen eller förordningen synes närmast vara en lagteknisk fråga.

 

Prop. 1984/85:10                                                               68

Länsstyrelsen i Västernorrlands lan: Länsstyrelsen lillslyrker ulredningens förslag.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen finner de föreslagna lag­ändringarna moliverade.

Beiräffande frågan om evenluell dubbelprövning förutsätter länsstyrel­sen atl del klart kommer alt framgå i nya vattenlagen vilka typer av vattenföretag som skall undanlas från prövning enligt denna lag för all prövas enligt miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen lillstyrker ulredningens förslag.

Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

---- Även om gränsdragningarna, mellan nuvarande vattenlagstiftning

och miljöskyddslagen inte i särskilt stor omfallning lelt till dubbelpröv­ningar av ärenden har dock problem i samband med vissa prövningar förekommil i länet. Genom den nu föreslagna ändringen och föreliggande förslag lill ändring av valtenlagen med en striktare förprövningsplikt kan dock dessa problem komma atl öka såvida inle särskilda åtgärder vidtas. Den av ulredningen föreslagna samordningen av de båda lagsystemens bestämmelser om förprövningsplikt synes dock i slort kunna förhindra dubbelprövning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen finner alt ulredningens förslag är angelägna och bör genomföras omgående.

Svenska kommunförbundet: I samband med behandlingen av proposition 1981/82:130 med förslag lill ny vattenlag och i anslutning därtill framlagda förslag lill följdlagstiflning påpekade förbundel den oklara och delvis olämpliga gränsdragning mellan valtenlagen och miljöskyddslagen, som skulle bli följden om förslagen godtogs. Samiidigi påpekades den dubbel­prövning eller olikartade prövning som förslagen kunde leda till. Tveksam­het kring prövningsproceduren avseende värmeutvinning och värmelag­ring gjorde det angelägel alt snarasl skapa klarhet kring gränsdragningen mellan de båda lagarnas tillämpningsområden.

Om föreliggande förslag lill ändringar i miljöskyddslagen kompletteras med samordnande bestämmelser om förprövning torde kunna uppnås en allsidig prövning och rationell handläggning av ärenden som faller både inom vattenlagen och miljöskyddslagen. Slyrelsen lillstyrker därför försla­gel.

Sveriges industriförbund: Förbundel har ingel atl erinra mol delbelänkan-dets förslag under förulsältning atl en ralionell ärendefördelning kan erhål­las i den efterföljande översynen av miljöskyddsförordningen.

 

Prop. 1984/85:10                                                               69

Lantbrukarnas riksförbund (LRF): LRF konslalerar alt en utbrytning av vissa vatienföreiag från VL:s tillämpningsområde innebär avsteg från någ­ra av de principer som kommit lill ultryck vid ularbetandel av förslagel till ny VL. Visserligen är det utomordentligt angeläget atl dubbla tillstånds­prövningar undviks men denna strävan får inle leda lill atl regler som föranleder alt än slörre olägenheler tillskapas.

LRF konstaterar att utredningen ulgår från att en rad lagstiftningsåt­gärder kommer till utförande på visst sätt och med visst innehåll. Sålunda fömtsätls, uiöver detaljerade regler för obligatorisk förprövning, ändringar i framlagl förslag lill VL och en översyn av miljöskyddsförordningen (MF). Hämtöver krävs att den s.k. miljöskadeutredningen åstadkommer en än­damålsenlig gränsdragning mellan VL:s och ML:s ersättningsregler. Inte minst för berörda sakägare torde det, bl. a. med hänsyn till gällande regler för rättegångskostnader, vara av största betydelse om etl lillståndsärende handläggs enligt VL eller ML. Enligt LRF:s bedömning föreligger risk för att den av utredningen föreslagna ordningen leder till ett för den enskilde medborgaren svårförståeligt regelsystem. Detta gäller i högsta grad vid frivillig tillståndsprövning, där sökande skall äga rätt alt välja mellan två helt skilda lagsfiftningar. Ett dylikt system kommer med säkerhet atl leda fill en obenägenhet all ansöka om s.k. frivilliga fillstånd. Härtill kommer att utredningsförslaget innebär en överflyttning av vissa ärenden från VL fill ML:s tillämpningsområde, någol som i sig begränsar möjligheterna alt fullt ut beakta olika motstående vallenrätlsliga iniressen. Atl en sådan avvägning kommer lill stånd har i förslaget till ny VL angivits som ell av huvudsyftena med lagförslaget. Som likaledes upptagils vid remissbehand­lingen av förslaget fill VL föreligger det elt högsl påtagligt samband mellan VL:s regler för tillstånd, skadeförebyggande åtgärder och ersättning till sakägare. En överflyttning av vissa vattenföretag från VL:s lill ML:s lillämpningsområde leder fill atl tillstånds- och ersättningsfrågor för förela­get handläggs av olika organ.

Mol bakgmnd av bl. a. ovan anförda synpunkier konslalerar LRF att miljöskyddsutredningen inte i beiänkandei lyckats klarlägga atl föreslagna lagändringar leder fill en tolall sett förbättrad gränsdragning mellan ML och VL. Förbundet avstyrker därför atl ulredningens förslag i berörda hänseenden genomförs.

Svenska värmeverksföreningen: Föreningen anser alt formuleringar som innebär att värmepumpar kan behöva prövas med hänsyn fill såväl vatten­lagen som miljöskyddslagen bör undvikas. Miljöskyddslagen bör i dessa fall vara övergripande vattenlagen och prövning sålunda endasl ske enligt denna.

Sveriges fiskares riksförbund: Förbundel har ingel att invända mol utred­ningens förslag.

6   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 10

 

Prop. 1984/85:10                                                     70

Bilaga 3

De remillerade

förslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)'

dds all 1, 22, 45 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 a, 8 b och 43a§§, av

nedan angivna lydelse, dels atl närmasl före 8 § skall införas en ny mbrik med lydelsen "Skydd

mot förorening av vissa vattenområden".

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

\f

Denna lag är tillämplig på           Denna lag är lillämplig på

1.   utsläppande av avloppsvatten, 1. utsläppande av avloppsvatten,
fast ämne eller gas från mark, bygg- fast ämne eller gas från mark, bygg­
nad eller anläggning i vattendrag, nad eller anläggning i vaitendrag,
sjö eller annat vattenområde, om sjö eller annat vattenområde,
åtgärden inte utgör vattenföretag

enligt vattenlagen (1983:291),

2.   användning av mark, byggnad 2. användning av mark, byggnad
eller anläggning på sätl som eljest eller anläggning på sätt som eljesi
kan medföra förorening av vallen- kan medföra förorening av vatten­
drag, sjö eller annat vattenområde, drag, sjö eller annat vattenområde,
om användningen inte utgör vat­
tenföretag      enligt      vattenlagen

(1983:291),

3.   användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medfö­
ra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus
eller annat sådant, om störningen ej är hell tillfällig.

Lagen är icke lillämplig på sådanl utsläppande av avfall som avses i lagen (1971:1154) om förbud mol dumpning av avfall i vatten eller på störning i radiomotiagningsapparal. Ej heller är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller inverkan av elektrisk slröm från elektrisk an­läggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Ålgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet.

' Lagen omlryckl 1981:420.  Senaste lydelse 1983:656.

 

Prop. 1984/85:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

71

8a§

Om det från aUmän synpunkt är angeläget all skydda ett vatten­drag, en sjö eller ett annat vatten­område mot förorening, får rege­ringen förklara vattenområdet och angränsande marker som ett sär­skilt föroreningskänsligt område.

8b§

Om ett område har förklarats som särskilt föroreningskänsligt enligt 8a§, får regeringen eller, ef­ter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen föreskriva de skydds­åtgärder, begränsningar och för­siktighetsmått i övrigt för verksam­heter inom området som behövs för att tillgodose syftet med regering­ens förordnande.

Länsstyrelsen får i särskilda faU medge undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av första stycket.

22 §3

Den som fåll lillstånd enligt den­na lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på gmnd av bestämmelse i lagen eller i hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningsla­gen (1979: 596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med av­seende på denna vidtaga försiktig­hetsmått utöver vad som anges i fillståndsbeslulet, om ej annat följer av 23-25§§, 29§ andra stycket el­ler 40 § andra stycket.

Den som fått tillstånd enligt den­na lag lill miljöfarlig verksamhel kan ej på gmnd av bestämmelse i lagen eller i hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningsla­gen (1979:596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med av­seende på denna vidtaga försiktig­hetsmått utöver vad som anges i tillståndsbeslulel, om ej annat följer av 8 b, 23-25 §§, 29§ andra stycket eller 40 § andra stycket.

 

' Senasle lydelse 1983:296.

43a§

Bestämmelserna i 38-40, 42 och 43 §§ gäller också i fråga om en verksamhet som omfattas avföre­skrifter enhgt 8b§.

 

Prop. 1984/85:10                                                                    72

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

45 §'

Till böter eller fängelse i högsl     Till böler eller fängelse i högsl

två år döms den som uppsåtligen     två år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet                    eller av oaktsamhet

1.    bryter mot förbud som har meddelals med stöd av 8, 23 eller 41 § eller
åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med slöd av 2 § tredje
stycket,

2.    underlåter atl iakttaga föreskrifl som regeringen har meddelat med
slöd av 10§,

3.  åsidosätter villkor eller före- 3. åsidosätter villkor eller före­skrifter som meddelals med slöd av    likrifter som meddelats med slöd av 17§, 18§ första stycket, 19-21 §,      Sb, 17§, 18§ försia slyckel, 19-21 a § andra slycket, 23-25, 27 §,                                     21 §, 21 a § andra stycket, 23-25, 29§ andra slyckel eller 41 §,     27§,29§ andra slycket eller 41 §,

4.  underlåter all fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket eller i ansökan eller annan handling sorn avges enligt denna lag eller enligt föreskrifl som har meddelals med slöd av lagen lämnar vederbörande myndighel oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för pröv­ning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

48 §'

Beslut enligt denna lag får överklagais genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelals av miljö- och hälsoskyddsnämnden, och hos regeringen, om beslulel har meddelals av länsstyrelsen, koncessionsnämn­den eller statens naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för kosinader enligt 14 § femle slycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrällen genom besvär. Om klagan över beslul i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda be­stämmelser i 59- 62 §§.

Naturvårdsverket får föra talan   Naturvårdsverket får överklaga

mot beslut som har meddelats i frå- beslut som har meddelats i frågor

gor om ullstånd och i frågor som om tillstånd och i frågor som avses i

avses  i 40, 41   eller  43 §  andra Ifc, 40, 41 eller 43 § andra stycket,
stycket.

Rätl atl föra talan mot beslut Rätt att överklaga beslut som har
som har meddelals i frågor om till- meddelats i frågor om tillstånd och i
stånd har också kommuner och så- frågor som avses i 8b§ har också
dana lokala arbetstagarorganisalio- kommuner och sådana lokala ar-
ner som organiserar arbetstagare i t)etslagarorganisationer som or­
den verksamhet som avses med be- ganiserar arbetstagare i den verk-
slutet,                                     samhet som avses med beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

" Senaste lydelse 1983:656. ' Senaste lydelse 1983:296.

 

Prop. 1984/85:10                                                                73

2   Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallenlagen (1983: 291) dels atl 1 kap. 4 § och 4 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.

4§

I denna lag avses med

1.  vattenreglering: ändring av vatlenföringen i elt vattendrag lill förmån för annal vatienföreiag,

2.  vattenöverledning: valtenreglering genom överföring av ytvatten från etl vattenområde fill ell annal,

3.   vattentäkt: bortledande av yt-      3. vattentäkt: bortledande av yl-
eller   gmndvallen   för   valtenför-     eller   gmndvallen   för   vallenför­
sörjning eller bevattning.                      sörjning, värmeutvinning eller be­
vattning.

4.  markavvattning: ålgärder enligt 3 § första slycket 4,

5.  avloppsvatten: spillvatten eller annan flylande orenlighet, vatten som använls för kylning vid driflen av en fabrik eller annan inrättning, vatten som avleds för sådan avvaltning inom sladsplan eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning saml vallen som avleds för avvaltning av en begravningsplats.

4 kap.
1§
För vallenföretag krävs tillstånd För vallenförelag krävs tillstånd

enligt denna lag. Tillstånd behövs     enligt  denna lag,  om inte annat dock inte, om det endast är fråga     följer av 1 a§, 2§ första stycket, 3 om vattentäkt för att förse en viss     eller 4 §. faslighel   med  vatten för  husbe­hovsförbrukning. Inte fieUer behövs tillstånd ifall som avses i 2 § försia stycket, 3 eller 4 §.

När det krävs tillstånd lill etl vatienföreiag får arbelen av slörre omfall­ning i anslulning till förelaget inte påbörjas innan sådant lillslånd har meddelals.

Den som vill ulföra ell vattenförelag har rätl atl begära prövning även om lillstånd inle krävs.

114 kap. 5 § finns bestämmelser om skyldighel alt begära prövning innan en anläggning för bortledande av grundvatten las ur bruk.

 

Prop. 1984/85:10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

74

la§

Tillstånd krävs inte för

1.    vattentäkt för en en- eller två-
familjsfastighets eller Jordbruksfas­
tighets husbehovsförbrukning eller
värmeförsörjning,

2.   utförande av anläggning för odling av fisk, musslor eller kräft­djur,

3.   utförande av anläggning i vat­tendrag, sjö eller annat vattenom­råde för utvinning av värme, om åtgärden inte avser vattentäkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

 

Prop. 1984/85:10                                                     75

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammaniräde 1984-06-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justi­tierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 10 maj 1984 har regering­en på hemställan av statsrådet och chefen för jordbmksdepartementet Lundkvist beslutat inhämla lagrådels yttrande över förslag lill

1.  lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

2.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

De remitterade förslagen avser atl lösa två skilda frågor, den ena atl komma till rätta med föreliggande problem med övergödning av vissa särskilt föroreningskänsliga vattenområden, den andra att åstadkomma en bättre samordning mellan reglerna i miljöskyddslagen och valtenlagen samt alt undvika dubbelprövning av vissa verksamheter i vatten.

Frågan om övergödning av vissa vattenområden

Förslagen i förevarande hänseende innebär att regeringen bemyndigas förklara atl etl visst vattenområde, som från allmän synpunki anses ange­lägel alt skydda mot föroreningar, skall utgöra "särskilt föroreningskäns­ligt område" och alt regeringen eller, efler bemyndigande, länsstyrelsen skall kunna utfärda allmänna föreskrifter om de skyddsålgärder, begräns­ningar och försiklighetsmålt i övrigt för verksamheier inom områdel som behövs för ändamålet. Bestämmelser härom har inlagils i två nya paragra­fer i miljöskyddslagen, 8a§ och 8b§. Regleringen syftar enligt remisspro­tokollet främst till att komma fill rätta med de på sina håll betydande övergivoma av gödsel inom jordbmket.

De förutsatta begränsningarna i pågående näringsverksamhet kan givel­vis medföra vissa ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Någon räll fill ersättning härför föreligger inte enligt miljöskyddslagen. Oro för de ekonomiska följderna av sådana ingrepp har också kommii till utiryck både inom den utredning - utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbmkel - vars betänkande (SOU 1983:10) närmast föran­lett de remitterade förslagen i förevarande del, och vid remissbehandlingen av betänkandet. Det finns i anslutning härtill anledning att framhålla att den föreslagna regleringen inle i och för sig är avsedd alt innebära någon skärpning av de allmänna tillåtlighelsregler, som nu gäller enligt 4-7 §§

 

Prop. 1984/85:10                                                     76

miljöskyddslagen, utan i princip endasl lorde innebära atl ell moment i den avvägning, som skall göras enligt 5§, ges särskild lyngd.

Vid bedömandet av hur långt nu aktuella begränsningar kan sträcka sig synes enligt lagrådels mening viss ledning kunna hämias från reglerna i 19 kap. vallenlagen, avseende skydd för v.attenförsörjningen m. m. I kapitlets 1 § finns till skydd för yl- eller gmndvattenlillgång en allmän aktsamheisre­gel, som i alll väsentligl överensslämmer med motsvarande regel i 5§ försia slycket miljöskyddslagen. Enligt 19 kap. 2 § vallenlagen kan länssty­relsen besluta om etl särskilt skyddsområde till skydd för vattentäkt och därvid föreskriva begränsningar i rälien all förfoga över fastighet inom skyddsområdet. Enligt 7§ i samma kapilel utgår ersällning för sådan inskränkning av förfoganderätten endaist om föreskriften innebär atl på­gående markanvändning avsevärt försvåras eller atl mark las i anspråk; begränsning som ligger inom ramen för den allmänna aktsamhetsregeln är den enskilde således skyldig att tåla ulan ersättning. Den situation som uppkommer när länsstyrelsen enligt 19 kap. 2 § vattenlagen meddelar före­skrifter angående ett skyddsområde företer från systematisk synpunkt stora likheter med det fall, som uppstår när de föreslagna 8 a och 8b §§ miljöskyddslagen tillämpas. Det ligger därför nära till hands att av vatten­lagens nämnda reglering av ersättningsfrågorna dra den slutsatsen för miljöskyddslagens del att föreskrifter enligt 8 b § inte - i vart fall inle utan synnerligen lungl vägande skäl - får medföra sådanl ingrepp alt pågående markanvändning avsevärt försvåras. I sammanhanget må vidare hänvisas lill uttalanden, som föredragande departementschefen vid tillkomsten av miljöskyddslagen gjorde angående behandlingen av verksamhel, som på­gick när lagen trädde i kraft (prop. 1969:28 sid. 214-216).

8a§ och 8b§ miljöstcyddslagen

En förklaring enligt 8a§ kommer inte all få någon rättsverkan med mindre den följs av sådana föreskrifter som avses i 8b§. Enligt lagrådels mening bör därför lagtexten utformas så att föreskrifier enligt 8b§ är obligatoriska när förklaring enligt 8a§ meddelas. Sambandet mellan de olika momenten i regleringen torde vidare komma fram bättre om de tilltänkta bestämmelserna i 8 a och 8 b §§ tas in i samma paragraf; i så fall kan innehållel i den föreslagna 8 b § lämpligen ingå som andra och tredje styckena av 8 a §. Lagrådet föreslår atl en sådan ordning genomförs. (Jfr 19 kap. 2 § valtenlagen)

Vad angår det närmare innehållet i bestämmelserna torde den särskilda situation, som åsyftas i 8a§, böra komma till tydligare uttryck i lagtexten. För att en förklaring enligt paragrafen skall kunna meddelas torde sålunda få fömtsättas att skydd för ell visst vattenområde framstår inle bara som angeläget - detta torde kunna sägas orn alla vattenområden - utan som särskilt eller måhända synnerligen angeläget. Lagtexten bör därför kom­pletteras i delta hänseende. Enklast kan detta ske genom att "särskilt" eller annat liknande ord skjuls in före ordel "angeläget".

 

Prop. 1984/85:10                                                     77

Beträffande 8 b § i del remitterade förslagel synes den avsedda innebör­den komma lill tydligare ultryck om regeringens och länsstyrelsens befo­genhet enligt försia slycket utformas så att de kan meddela "närmare" föreskrifter om vad som skall iaktlas. Med beaklande tillika av vad lagrå­del lidigare anfört kan slyckel lämpligen ges följande förenklade utform­ning: "Har förklaring meddelals enligt första slycket skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifier om skyddsåtgärder, begränsningar och försiklighetsmålt i övrigt för verksam­heter inom området." Lagrådel ålerkommer vid 22§ med förslag atl slycket kompletteras med ytterligare en mening.

Del må slutligen påpekas all, om lagrådels laglekniska lösning biträds, hänvisningarna lill 8b § i följande paragrafer behöver jämkas.

22 § miljöskyddslagen

Denna paragraf innehåller den gmndläggande bestämmelsen om elt till­ståndsbesluts rättsverkan. Bestämmelsens huvudsakliga innebörd är all etl enligt lagen meddelat tillstånd till viss verksamhel inte får upphävas eller ändras i skärpande riktning "om inte annal följer" av vissa särskilt uppräk­nade bestämmelser i lagen.

I remissprolokollet föreslås den ändringen all 8b§ införs bland de sär­skilt uppräknade beslämmelser som anges kunna uigöra grund för ett undantag från huvudregeln om ett beviljat tillstånds i princip oinskränkta gilfighet.

Vid en jämförelse med de beslämmelser lill vilka förevarande paragraf nu hänvisar framträder den väsenlliga skillnaden alt de föreskrifier som avses i 8b§ är av generell natur och kommer atl beröra etl sannolikl ganska vidsträckt område medan del i samtliga andra fall gäller etl inskri­dande i en given situation med nya föreskrifter beträffande en enskild verksamhet för vilken etl tillsiåndsbeslut redan har meddelals.

En ordning som sålunda medför att ett individuellt tillståndsbeslut i växlande utsträckning kan få ändral innehåll på grund av senare medde­lade generella föreskrifier inger så pass slarka belänkligheter av principiell nalur all den bör lillgripas endast om mycket lungt vägande skäl kan åberopas härför. Sådana skäl synes inte föreligga i nu aktuellt fall eftersom bestämmelserna i 24 och 25 §§ torde öppna tillräckliga möjligheter för de ändringar i skärpande riklning av enskilda tillståndsbeslut som kan tänkas bli erforderliga på grund av de förhållanden som moiiverar all det område där verksamhelen bedrivs förklaras som "särskilt föroreningskänsligt".

Del kan tilläggas att, i motsats till den som förebild närmast åberopade bestämmelsen i 8 § om generelll förbud mol utsläppande av avloppsvallen i visst vattenområde, de nu föreslagna bestämmelserna inte innehåller nå­gon föreskrifl om att hänsyn skall las till bl. a. "fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats". Av specialmotiveringen till den före­slagna 8b§ framgår emellertid alt del i varje särskilt fall beträffande

 

Prop. 1984/85:10                                                     78

verksamheter för vilka tillstånd har beviljals innan de generella föreskrif­terna meddelades kan "finnas skäl" aitt medge undantag enligt den före­slagna särskilda dispensregeln i andra stycket (tredje slyckel enligt den av lagrådet förordade lydelsen av 8a§).

Mot bakgmnd av vad som nu anförts finner lagrådel alt övervägande skäl talar för den lösningen all ifrågaivarande generella föreskrifier inle skall bli direkt tillämpliga beträffande verksamheier för vilka särskilda tillsiåndsbeslut har meddelats. Godtas denna uppfallning bör lämpligen del av lagrådel föreslagna andra slycket i 8a§ komplelleras med förslagsvis följande mening: "Sådan föreskrifl innebär inle ändring i lidigare meddelat tillsiåndsbeslut." Vidare bör i så fall förevarande paragraf lämnas i oför­ändrat skick.

Samordningen mellan miljöskyddslageri och vattenlagen

Punkten 1 i den nya 4 kap. 1 a§ valtenlagen synes medföra en skärpning av gällande krav på lillslånd till vatlenläkl. Den nuvarande bestämmelsen i 1 § första stycket innebär sålunda bl. a., enligt vad som framgår av uttalan­de vid lagens tillkomst (se prop. 1981/82:130, sid. 431), aU vattentäkt för atl förse hyreshus med vatten för husbehovsförbmkning inte kräver till­stånd. Med den föreslagna formuleringen av nämnda punkt erfordras i fortsättningen tillstånd för sådan vattentäkt. Skärpningen av bestämmel­sen synes aktualisera behov av en övergångsregel i syfte all sådana vatten­täkter, som kan ha inrättats före den nya lagens ikraftträdande ulan alt lillslånd erfordras, inte skall bli olagliga. Lagrådet föreslår att en sådan regel införs och atl den ulformas med förebild av 9§ lagen (1983:292) om införande av vattenlagen. En bestämmelse av della slag kan även vara påkallad av del förhållandet att ordet "värmeutvinning" införs i laglexlen i 1 kap. 4§ 3. valtenlagen.

 

Prop. 1984/85:10                                                     79

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET            PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-08-30

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carls­son, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), m. m.

1    Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.  lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

2.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291). Föredraganden redogör för lagrådels yllrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Lagrådet har anfört att det ligger nära till hands atl av VL:s reglering av ersättningsfrågorna i 19 kap., avseende skydd för vattenförsörjningen m.m., dra den slutsatsen för ML:s del att föreskrifter enligt 8b§ inte - i vart fall inte utan synnerligen lungl vägande skäl - får medföra sådana ingrepp att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Jag vill för egen del anföra följande. Begreppel pågående markanvänd­ning infördes i byggnadslagen och vissa angränsande lagar — däribland naturvårdslagen - år 1972 i samband med lagstiftningen om den fysiska riksplaneringen för atl avgränsa de intrång i markanvändningen som borde medföra rätt till ersättning. Bestämmelserna om ersällning i 19 kap. VL har utformats efter mönster av ersättningsbestämmelserna beiräffande naturteservalsföreskrifter i naturvårdslagen. Ersättningsreglerna bygger på den grundsatsen alt ersättning skall utgå endast om pågående markan­vändning avsevärt försvåras genom föreskrifter för valtenskyddsområde eller om mark tas i anspråk.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 10 maj 1984.

 

Prop. 1984/85:10                                                     80

Somjag framhållil i den allmänna moliveringen skall omfattningen av de generella föreskrifterna enligt 8 b § bestämmas med slöd av ML:s allmänna fillållighetsregler. Någon räll till ersättning föreligger inte för den som drabbas av inskränkande föreskrifter enligt ML, oavsett hur långtgående inskränkningarna än är. Jag vill dock yllerligare understryka mitt uttalande i remissprolokollel alt de generella föreskrifterna inte bör vara mer omfat­tande än vad som är nödvändigt för att tillgodose syftet med regeringens förordnande.

Mot bakgmnd av den funktion begreppet pågående markanvändning har som ersätlningsnorm i den markpoliliska lagsiiftningen bör någon koppling till detla begrepp enligt min mening inte göras när del gäller atl bestämma omfattningen av de generella föreskrifterna enligt 8 b §.

Jag bilräder lagrådels förslag alt föra samman bestämmelserna i remis­sens 8a och 8b§§ till samma paragraf, 8a§, som bör ulformas i enlighet med lagrådets förslag. Jag godtar också lagrådels uppfallning all elt redan meddelat fillslåndsbeslui enligt miljöskyddslagen inle bör kunna få ell ändral innehåll på gmnd av generella föreskrifier som senare meddelats med stöd av de nya bestämmelserna. Föreskrifterna får anses innebära sådana ändrade förhållanden som enlijit 24 och 25 §§ kan utgöra grund för omprövning av fillslåndsbeslui. Någon ändring i 22 § bör därför inte vidtas. I stället bör det av lagrådet föreslagna tillägget till 8 a § andra stycket göras. Dessutom bör redaktionella jämkningar göras i 8 a, 43 a, 45 och 48 §§.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Jag instämmer i vad lagrådet har anfört i fråga om behovel av en övergångsregel beiräffande sådana vattentäkter, som kan ha inrättats före den nya vattenlagens ikraftträdande utan att tillstånd då erfordrats. Jag föreslår att en sådan regel införs. Jag vill dock framhålla att den omstän­digheten att en vattentäkt för ett hyreshus inte omfattas av undantaget från tillslåndspliklen i den nya 4 kap. 1 a § inte automatiskt medför all en sådan plikt föreligger. Frågan humvida lillståndsplikt föreligger i dessa fall får bedömas enligt regeln i 4 kap. 2 § första stycket första meningen. Tillstånd skall alltså inte behöva inhämtas i de fall det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadais.

Det remitterade förslaget innehåller en förtydligande ändring i 1 kap. 4 § beträffande vattentäkter för värmeutvinningsändamål. I konsekvens här­med bör en motsvarande ändring göras i 2 kap. 4 §, så att den gmndläggan­de rådighelen över ett ytvattenområde eller en gmndvattenfillgång också fillkommer den som utför en vattentäkt för allmän värmeförsörjning, jfr. 2 kap. 3 § första stycket expropriationslagen (1972:719).

Slutligen bör några redaktionella ändringar göras i den föreslagna nya 4 kap. la§.

 

Prop. 1984/85:10                                                               81

2   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

all regeringen föreslår riksdagen alt anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredragan­den har lagl fram.

 

Prop. 1984/85:10                                                               82
Innehåll

Proposition  ........................................................ .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ...................... .... 1

Lagförslag .......................................................... .... 2

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 10 maj 1984   ....       7

1      Inledning.........................................................      7

2      Allmän mofivering   ........................................... .... 8

2.1                                                                 Problemen med övergödning av vattenområden             8

2.1.1    Allmänna utgångspunkter   ......................      8

2.1.2    Förslag i betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnäring                    9

2.1.3    Elt allmänt åtgärdsprogram ..................... .. 10

2.1.4    Lagstifining   ........................................    12

2.2                                                                  Samordningen ML-VL             16

2.2.1    Allmänna utgångspunkter   ......................    16

2.2.2    Gällande ordning  ..................................    17

2.2.3    Framförda förslag om ändringar i prövningssystemei   .          19

 

2.2.3.1     Riksdagsuttalande (JoU 1982/83:30)                19

2.2.3.2     Miljöskyddsulredningens förslag i Ds Jo 1983:1   19

2.2.3.3     Rapporten (82:14) Vallenbruk för Sverige  ....   20

2.2.3.4     Förslag av statens naturvårdsverk angående för­prövning av musselodlingar             20

 

2.2.4    Reformbehovet   ...................................    20

2.2.5    Lagteknisk principlösning   .......................    21

2.2.6    Närmare om den lagtekniska lösningen   ..... .. 23

2.2.7    De verksamheter som bör omfattas av den föreslagna ordningen                   24

 

3       Upprättade lagförslag  ...................................... .. 27

4       Specialmotivering   .......................................... .. 27

 

4.1    Förslaget till ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)                    27

4.2    Förslaget till ändring i vaUenlagen (1983:291)   .    32

 

5       Hemställan   ...................................................    33

6       Beslut   ..........................................................    33

Bilaga 1 Sammanställning av remissyllrandena över betänkandet (SOU 1983:10) Användning av växtnäring beträffande frågan om lagstiftning för att reglera gödselhantering

inom vissa områden    .............................    34

Bilaga 2 Sammanställning av remissyftrandena över miljöskydds­utredningens delbetänkande (Ds Jo 1983:1) Förorening

av mark och gmndvatten   .......................   44

Bilaga 3       De remitterade lagförslagen    .............. .. 70

Utdrag av lagrådets protokoll den 8 juni 1984   ......... .. 75

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 30 augusli 1984 .       79

1      Anmälan av lagrådsyttrande   .............................   79

2      Hemställan  ....................................................   81

3      Beslut   .......................................................... . 81

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984