Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1984/85:1

om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

beslutad den 7 juni 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGT GÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

En beskrivning av musikens situation och regionmusikens och Rikskon­serters betydelse för musiklivel ger bakgrund till förslagel i propositionen att riksdagen nu bör fatta elt principbeslul om atl verksamheten vid region­musiken och Rikskonserter skall omorganiseras.

Förslagel till principbeslul innehåller följande huvudpunkter. Regionmu­siken och Rikskonserter samordnas både på central och regional nivä. Landstingen erbjuds att överta huvudmannaskapet förden regionala verk­samheten. Statligt bidrag skall utgå lill den nya regionala musikorganisa­tionen. En central musikinstilulion - för vilken siaten har ansvaret - skall finnas pä riksnivå och ha till uppgift atl främja ulvecklingen av musiklivet i hela landel och inom olika musikaliska uttrycksformer. Siaten skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar för musiken i försvaret och i slatscere­moniella sammanhang och föreslås därför behälla ansvaret för regionmu-sikavdelningen i Stockholm. Ute i landet läggs ansvaret för ijänslemusik inom försvaret på fem regionala ensembler. Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga resurser.

Propositionen innehåller också rikllinjer för del förberedelse- och för­handlingsarbete som skall ta vid sedan principbeslutet är fattat. Riktlinjer anges för arbetet med den nya regionala musikorganisationen vad gäller den regionala indelningen, uppgifterna, verksamhetsformen och fördel­ningen av det statliga bidraget till den nya organisationen. Av lillgängliga resurser, nu sammanlagt 142 milj. kr., föreslås 110 milj. kr. gå lill den regionala verksamhelen, vilket är i runt tal 10 milj. kr. mer än vad den regionala delen av regionmusiken och rikskonsertverksamheten nu kostar. 1    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr I

Prop. 1984/85:1

 

Prop. 1984/85:1                                                        2

Bl. a. föreslås atl totalt 4750000 kr. skall användas för atl förstärka musik-resurserna i Kalmar län, i Värmlands län, i Gävleborgs och Västernorr­lands län Eamt i Norrbollens län.

Rikllinjer anges också för arbelel med den centrala musikinstitutionen och dess uppgifter, verksamhetsform och resurser.

Enligt propositionen kommer regeringen att ge statens förhandlings­nämnd i uppdrag att träffa avtal med de nya huvudmännen om villkoren för alt överta den regionala verksamhelen. En organisationskommitté kom­mer all tillkallas för att bl. a. utforma förslag till central musikinslitution. Avsikten är att riksdagen skall behandla frågan på nytt under våren 1986 och atl omorganisationen skall genomföras den 1 januari 1988.

 

Prop. 1984/85:1

Uidrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-06-07

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bod-ström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

1    Inledning

I proposilionen 1983/84:100 (bil. 10 s. 316, 317 och 327) anmälde jag att jag avsåg alt föreslå regeringen atl i en särskild proposition lägga fram förslag om regional musikverksamhet m. m.

Jag anhåller nu om all få la upp dessa frågor.

Av de två institutioner som skall behandlas i detla sammanhang är Institutet för rikskonserter äldst. Institutet, somjag i fortsättningen kom­mer atl kalla Rikskonserter, tillkom efter beslut av riksdagen år 1968 (prop. 1968: 45, Su 114, rskr 263). Det är en statligt finansierad stiftelse med uppgift atl pä olika sätt främja musiklivel. Enligt sina stadgar som fast­ställdes i regleringsbrev 1968/69 (ändrade i brev 1974-06-08 lill teater- och musikrådet samt 1979-08-31 och 1982-03-11 till statens kulturråd) skall Rikskonserter ge råd och informera i frägor om konsertverksamhet och andra musikframträdanden, anordna och förmedla konserter som komplet­tering till annan musikverksamhet saml i övrigl verka för musiklivets utveckling.

Regionmusiken tillkom efter en omfattande omorganisalion av militär­musiken, en omorganisation som påbörjades redan i mitten av 1950-talel. I riksdagen behandlades den nya organisationen dels år 1970 (prop. 1970:31, SU 21, rskr 282), dels år 1973 (prop. 1973:65, KrU 18, rskr 142). Region­musiken är en statlig myndighet. Dess uppgift är enligt förordningen (1973:446) med instruktion för regionmusiken (ändrad 1973:793, 1975:1232, 1977:487 och 1979; 395) alt framföra musik inom det allmänna musiklivet, främsl genom medverkan i rikskonserlverksamhelen och inom försvarei. I förordningen finns även beslämmelser om regionmusikens samverkan med Rikskonserter och med överbefälhavaren.

 

Prop. 1984/85:1                                                        4

Regionmusiken och Rikskonserler svarar för en belydande del av de slatliga insatserna i musiklivet. Under så gott som hela den tid som de båda institutionerna funnits och verkat har frågan om organisationen av dessa statliga insalser diskuierats, dock utan atl delta letl lill några beslut om större förändringar.

Genom beslut den 20 oktober 1978 uppdrog regeringen åt statens kultur­råd atl göra en ulredning om regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamheten. Kulturrådet har under år 1981 lill regering­en avlämnat två rapporter. Musik i försvaret (1981:5) och Regional musik­politik (1981:6). Rapporterna har remissbehandlats tillsammans med en promemoria, kallad Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regiona­la musiklivet, som utarbetats gemensamt av direktörerna för regionmusi­ken och Rikskonserter.

Till protokollet i della ärende bör fogas dels, som bilaga 1—3, samman­fattningar av kulturrådets båda rapporter och direktörernas promemoria, dels, som bilaga 4, en förteckning över remissinstanserna och en samman­ställning av remissytlrandena. Tvä figurer som visar regionmusikens och Rikskonserters regionala organisation bör bifogas som bilaga 5 resp. 6. Beträffande bakgrund, nuvarande förhållanden samt de närmare övervä­ganden, som görs i rapporterna, hänvisas till dessa.

I fråga om de förslag som jag i det följande lägger fram har samråd ägt rum med Landstingsförbundet. I samband därmed gjorde Landstingsför­bundet följande uttalande; Landstingens övertagande av regionmusiken och Rikskonserter sker under förutsättning att de villkor som anges i regeringens förslag till riksdagen inle förändras under återstående tid med statligt huvudmannaskap och atl överenskommelse om ekonomiska ersätt­ningar och andra frågor träffas mellan staten och de nya huvudmännen innan riksdagen fattar slutligt beslut om ändrat huvudmannaskap.

I frågor som rör musik i försvaret har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

2    Föredragandens överväganden

2.1 Musiklivet, regionmusiken och Rikskonserter. Bakgrund och allmänna slutsatser

2.1.1 Det musikpolitiska utgångsläget

Den musikpolitiska situationen i vårt land är i dag helt annorlunda än den vi hade i slutet av 1960-talel och böijan av 1970-lalel. Då fanns visioner om levande musik åt alla och en så gott som obegränsad tilltro till möjligheterna att överbrygga klyftorna i musiklivel och ge rum för alla musikintressen. I dag är situalionen en annan. Musiklivet har visserligen under 1970-talel på många områden utvecklats positivt. Många människor sjunger och spelar och musiklyssnandet ökar stadigt. Men samtidigt är de

 

Prop. 1984/85:1                                                        5

negaliva utvecklingstendenserna flera och framför alll starkare än lidigare. Den levande musiken hotas av explosionen på elektronik- och massme­dieområdet och av de allt starkare kommersiella slyrkrafterna på musik­området. Delta framgår av kulturrådets översikt över den musikpolitiska utvecklingen från det år då Rikskonserler inrättades i sin permanenta form fram till böijan av 1980-lalet. Översikten ingår i rapporten Regional musik­politik och behandlar främsl den del av musikpolitiken som rör Rikskon­serters och regionmusikens ansvarsområde.

Kulturrådet beskriver i sin rapport hur de vittsyftande visionerna i slutet av 1960-talet kommer till uttryck i riksdagsbesluten om Rikskonserter och om omvandlingen av militärmusiken till en civil regionmusik. Det var en snabb reformprocess utan beslämda organisaloriska och ekonomiska be­gränsningar som då inleddes. Men utbyggnaden blev aldrig genomförd fullt ut. Utrymmet för reformen blev alltmer begränsat. Det fanns ocksä kultur-politiska förklaringar till förändringen.

När det kulturpolitiska programmet fastställdes av riksdagen år 1974 ändrades riktlinjerna för de statliga insatserna till bl. a. kulturinstitutioner­na. De nya riktlinjerna utgår från del mål för den statliga kulturpolitiken som säger atl kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksam­het och beslutsfunktioner på kulturområdet. För kulturinstitutionernas del betyder detta att de måste siräva efter en ökad geografisk spridning av verksamheten och en bredare förankring av beslut och ansvarstagande. Statens uppgift blir att stödja uppbyggnaden av en självständig regional kulturverksamhet. Målen för den verksamheten skall landsting och kom-rnuner kunna fastställa på egen hand. Folkrörelsernas engagemang och direkta medverkan i verksamheten skall understödjas.

Även för institutionerna på musikområdet, däribland Rikskonserter och regionmusiken, gäller dessa nya riktlinjer. Också för dem betonas genom 1974 ärs kulturpolitiska beslut vikten av ett ökat regionalt ansvarslagande. I beslulel förutsattes att ett arbete med alt planera en regional musikverk­samhet skulle komma igång på regionalt initiativ. Arbetet skulle klarlägga villkoren för en musikverksamhet på regional nivå som bl. a. skulle bygga på regionmusiken som en viktig tillgång och som skulle kunna överta ansvaret för de uppgifter som lagts ut på regionkontor inom Rikskonserters organisation.

Genom den nya inriktningen av kulturpolitiken blev regionmusiken och Rikskonserter mer än tidigare beroende av regionala initiativ och önske­mål. Uppgiften ändrades för Rikskonserler som blev ett allmänt expert-och konsultorgan för musiklivet mer än en producerande institution. För musikulbudet kom nya riktlinjer som innebar att Rikskonserter skall kom­plettera det regionala musikutbudet och därmed mer än tidigare anpassa sitt utbud till de behov och önskemål som finns i musiklivet ute i landet.

Kulturrådet gör i sin översikt ett försök att sammanfatta regionmusikens och Rikskonserters betydelse för musiklivet. I delta syfte går kulturrådet

 

Prop. 1984/85:1                                                        6

igenom de båda instilulionernas insalser under 1970-talet och förväntning­arna på deras framtida verksamhet. De frågor som kulturtådet försöker besvara är följande. I vilken mån har verksamhelen vidgat intresset för levande musik? Har den nätt en ny publik? Har den stimulerat människor till egel musicerande eller sjungande? Har den betytt nägol som slöd för nyskapandet i musiklivel och inom olika musikaliska genrer? Har verk­samhelen inspirerat regionala och lokala organ till egna initiativ och själv­ständig verksamhet? Kulturrådets slutsats är att del finns många positiva tendenser men att det också finns brister som inte går atl avhjälpa så länge de nuvarande organisations- och verksamhetsformerna bibehålls.

En av de positiva tendenser som kullurrådet särskilt framhåller är att Rikskonserter tillsammans med regionmusiken gjort en pionjärinsats i skolorna. Rikskonserter har också betytt mycket för utvecklingen av nya konsertformer.

De problem och brister som kulturrådet pekar på är för regionmusikens del bindningen lill vissa ensembletyper som mer återspeglar de anställdas intressen och försvarets specifika behov än det regionala musiklivets öns­kemål. Regionmusikemas anställningsvillkor har, genom atl de styrs av statliga avtal, lagt vissa hinder i vägen för samarbetet med andra musikin­stitutioner. Regionmusiken har inte heller i tillräcklig utsträckning stött amatörverksamheten.

För Rikskonserters del är det framför allt bristen på verklig regional förankring som kulturrådet påtalar. Rikskonserters regionala verksamhet har inte, som kulturrådet uttrycker del, "vuxit fram utifrån regionala traditioner och behov". En utomstående uppfattar Rikskonserters enheter som slulna, de har sin egen verklighetsuppfattning och en större lojalitet med den egna institutionen än med regionens organisationer och institutio­ner. Kontakterna med folkbildningen och dess organisationer har inle motsvarat de förväntningar som fanns när rikskonsertverksamheten star­tade.

En annan viklig omständighet som påverkat utvecklingsmöjligheterna för regionmusiken och Rikskonserter nämns också i kulturrådels översiki. Det är vad kulturrådet kallar det oklara partsförhållandet mellan de båda institutionerna som hela tiden komplicerat såväl ansvarsfördelningen mel­lan dem som deras inbördes relationer. När Rikskonserter inrättades fick institutionen ett slags övergripande konstnärligt ansvar för regionmusiken. Detta sammanhänger med att Rikskonserter förutsätts utnyttja en slor del av regionmusikens kapacitet inom sin verksamhet, en uppgift som Riks­konserter med åren hafl allt svårare att fylla. Att Rikskonserter är en stiftelse och regionmusiken en myndighet har bidragil till svårighelen att samverka.

Kulturrådet drar slutsatsen atl en aktiv musikpolitik till stöd för den levande musiken nu är angelägnare än någonsin. Tiden är inne för att fullfölja ambitionerna i 1974 års kullurpolitiska beslut.

 

Prop. 1984/85:1                              '                          7

Jag delar i stort kulturrådets bedömning av musikens situation. Jag delar också uppfatlningen att det behövs en aktiv musikpolilik för atl främja en levande konlakl mellan människor med musiken som medium. Som elt led i detta behövs en decentralisering av ansvaret för musiklivet. Ochjag vill särskilt betona hur vikligl det är, särskilt i lider av ekonomisk åtstramning, atl insatserna på musikomrädet riktas och används sä att de på bästa sätt främjar våra kullurpolitiska intressen. Därför ser jag det som angeläget atl nu inleda en omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter. Jag hänvisar lill mina förslag som kommer atl presenteras närmare i del föl­jande, i försia hand under avsnittet 2.1.4 Principbeslut.

2.1.2 Bättre regionalllokal förankring

Decentralisering har redan frän början varil ett stående tema i diskussio­nerna om regionmusikens och Rikskonserters uppgifler och ansvar. Del framgår av kulturrådets redogörelse för hur de båda institutionernas regio­nala förankring har utvecklats under 1970-talel. Hos både regionmusiken och Rikskonserter har del funnits elt intresse för att stärka det regionala och lokala inflytandet över verksamhelen och få denna bättre förankrad bäde hos samhällsorgan på det regionala och lokala planet och i förenings­livet, då framför allt i folkbildningsorganisationerna. En hel del ålgärder har också genomförls under åren i delta syfle. Rikskonserter har inte bara flyttat ul resurser och verksamhet till sina regionkontor utan också utveck­lat metoder för samverkan och samarbete med det lokala och regionala musiklivet. Detta har framför allt skett i olika projekl som bedrivits frän regionkontoren och i den försöksverksamhel med social och pedagogisk inriktning som varit en av huvudkontorets uppgifter. Regionmusiken, som redan frän början har haft huvuddelen av sin organisation regionall pla­cerad, har strävat efter atl profilera sina ensembler på etl sätt som anpas­sar dem lill olika regioners musikliv och behov och gjort ett försök med regionala räd. Men eftersom det hela tiden rört sig om en decentralisering som tillkommit pä centralt, statligt inilialiv och som är gjord efler inlerna och administrativa bedömningar och önskemål har delta, som kullurrådet också visar i sin redogörelse, haft begränsade effekler. En sådan decen­tralisering leder inle automatiskt till ett stärkt regionalt eller lokalt inflylan­de. Dessulom har det ocksä funnits ell visst motstånd inom institutionerna mot en alltför långtgående decentralisering med hänvisning till riskerna för att den konstnärliga överblicken och sammanhållningen i arbelel kan gå förlorad.

Rikskonserters regionala organisation har byggis ul successivi och om­fattar i dag nio regionkontor. Del började under budgetåret 1969/70 med tre konlor för vilka Rikskonserter fick särskilda medel, ell i Luleå, etl i Göteborg och elt i Kristianstad. Genom egna beslul och omfördelning av resurser inom organisationen inrättade sedan Rikskonserter under budget­året 1971/72 tvä nya regionkonlor i Härnösand och Norrköping. Året därpå

 

Prop. 1984/85:1                                                        8

tillkom på samma sätl regionkontoren i Karislad och Jönköping. Det åttonde regionkontorel i Stockholm började sin verksamhet år 1975. Det sisla regionkontorel, i Falun/Gävle, som inrättades år 1981, är det första som tillkommit på uttrycklig begäran från landsting som också delvis finansierar del. Ulbyggnaden av den regionala organisalionen har letl lill atl Rikskonserter i dag har en regional personalstyrka pä sammanlagt 58 anslällda. Den regionall verksamma personalen beslår av regioninlen-denter, producenter, assistenter/sekreterare samt redaktörer.

1 regionmusikens regionala organisation ingår 22 musikavdelningar. Dessa består av den musikaliskt verksamma personalen, sammanlagi ca 530 tjänster som musiker och 23 som kapellmästare, jämte en tjänsl som inspicient vid varje avdelning. Musikavdelningar finns i alla län i landet utom Kalmar och Gävleborgs län. Detta innebär atl 21 landsting jämte Gotlands kommun har en regionmusikavdelning inom sitt område. I anslut­ning till åtla av musikavdelningarna finns ell regionkansli med en regionka­pellmästare, som tillika är kapellmästare i en egen musikavdelning, musik­sekreterare och viss kontorspersonal.

Rikskonserters och regionmusikens regionindelning överensstämmer, utom på en punkt. I regionmusikens Bergslagsregion ingår inle bara Värm­lands och Örebro län utan även Kopparbergs och Gävleborgs län.

I fyra regioner finns Rikskonserters regionkonlor och regionkansli inom regionmusiken på samma ort. Del gäller Stockholm, Karlstad, Jönköping och Kristianstad. I övriga regioner ligger inte regionkontor och region­kansli på samma ort. Jag hänvisar till bilagorna 5 och 6 som visar var Rikskonserter och regionmusiken f. n. har sin regionala organisation.

I sin rapport redovisar kullurrådet de argument för och emot en föränd­ring av huvudmannaskap och ansvar för regionmusiken och Rikskonserter som brukar komma upp i diskussionen om de båda institutionernas fram­tid. Den första frågan som kulturrådet ställt sig är om del går att förena ett fortsatt statligt huvudmannaskap för regionmusiken och för Rikskon­serters regionala verksamhet med ökad decentralisering enligt 1974 års kullurpolitiska beslut. Den andra frågan gäller formerna för att flytta över ansvaret till regional nivå. För regionmusikens del är argumenten mot en regionalisering, som innebär att enskilda landsling övertar huvudmanna­skapet, att de olika regionensemblerna inte lever ett självständigt liv utan kompletterar varandra. En riksorganisation är därför fördelaktigast både av konstnärliga och administrativa skäl. Ett annat argument är att region­musikens engagemang för den militära musiken kan minska kraftigl med ett regionalt huvudmannaskap. Ett fortsatt statligt ansvar skulle således vara en garanti för att försvaret får sina intressen tillgodosedda. När det gäller Rikskonserter är det främsta argumentet mot ett regionalt huvud­mannaskap att rikskonsertverksamheten ute i landet behöver det oberoen­de och den självständighet som verksamheten nu har.

 

Prop. 1984/85:1                            ■''                       9

Kulturrådet sammanfattar diskussionen pä ett sätt som jag tycker det finns anledning alt upprepa här. Att regionmusiken och Rikskonserter, två slatliga organ på musikomrädet, skall fortsätta atl arbela parallelll på det regionala planet under så vaga villkor för samverkan sinsemellan som nu råder, anser kulturrådet ohållbart. En förändring av organisationen är alllsä nödvändig redan av detla skäl. Del avgörande argumentet för ett regionalt huvudmannaskap är dock atl bäde regionmusiken och den regio­nala delen av rikskonsertverksamheten skall kunna ingå som elt organiskt led i en sammanhängande regional musikpolitik som landsling och kom­muner gemensaml svarar för och som omfaltar alla delar av musikpolili-ken: musikundervisning, folkbildning, instilutionsverksamhet i orkestrar och ensembler, frilansmusikernas situation och insatser, amatörmusikalisk verksamhet, arrangörsuppgifter och publikarbete m. m. Även om ett över­fört huvudmannaskap inte erbjuder någon patentlösning på musikomrädels problem så öppnar det i alla fall en framkomlig väg. Del ger nya möjlighe­ter för samverkan och utveckling, medan det rådande systemet snarare passiverar del regionala musikpolitiska arbelet.

Landstingen har under 1970-talel lagit en rad initiativ som tyder på ett ökal intresse för det musikpoliliska områdel. Vid Landstingsförbundets kongress år 1976 logs vissa beslut som underlag för landslingens kullurpo­litiska programarbete. Under senare hälften av 1970-talel har flertalet landsting satt i gäng utredningar och antagit kullurpolitiska program som ocksä innefattat musikpolitiska riktlinjer. Under 1970-lalets sista är har flera landsting tagil upp sin musikpolitik till förnyad prövning. OUka pro­jekt har tagit form som innebär ett ökat regionalt ansvar. Exempel pä detta nämns i sammanfattningen av kulturrådets rapport Regional musikpolitik (se bilaga 1) och beskrivs mer utföriigt i själva rapporten. Bland exemplen finns initiativ som tagits i samverkan mellan regional och lokal nivå, dvs. mellan landsting och primärkommuner, och exempel i vilka både samhälls­organ och fria organisaiioner är inblandade.

Kulturrådet finner atl grunden för en regional musikpolitik redan är lagd. På många häll pågår en decentralisering inle bara av verksamhel utan också av ansvar till regional och lokal nivå. Det gäller nu alt ta ytterligare ett steg och föra över hela ansvaret för den regionala musikpolitiken lill regional nivå. Kulturrådet använder termen regionalisering för en sådan fullständig decentralisering. Regionaliseringen innebär atl det direkta stat­liga ansvaret för regionmusiken och den regionala delen av Rikskonserter upphör. Genom att använda termen regionalisering markerar kulturrådet också att det politiska ansvaret läggs på länsnivå, i första hand på de enskilda landstingen, och atl en samverkan på länsnivå behövs. Kulturrå­det menar atl del är inom en sådan samverkan som del lokala inflytandet bäst gör sig gällande. Resurserna kan utnyttjas så atl de kommer alla, även de mindre kommunema, tillgodo. En samverkan kan ske mellan samhälls­organ och organisaiioner pä flera olika nivåer.

 

Prop. 1984/85:1                                                       10

Jag delar kulturrådels uppfattning atl en samordning av regionmusiken och Rikskonserter och en regionalisering av verksamheten i den mening som rådel använder i sitt förslag bör genomföras. Kulturrådets arbete, liksom de kontakter med Landstingsförbundet och landslingen som jag hafl under arbetet med detta förslag, har övertygat mig om atl del nu finns förutsättningar för en sådan förändring. När jag i forsältningen lalar om regionalisering till landsting avser jag därmed även Gotlands kommun. Jag hänvisar till mina förslag i det följande, i första hand under avsnittet 2.1.4 Principbeslut.

2.1.3 Det statliga ansvaret

Det statliga huvudmannaskapet för regionmusiken är ett arv från den tidigare militärmusiken. När militärmusiken med början under åren 1970-73 omvandlades till regionmusik ansågs det nödvändigt att staten bibehöll huvudmannaskapet. Omvandlingen innebar ändå mycket genom­gripande förändringar både av organisalionen och för de människor som arbetade i den. De gamla militärmusikkårerna blev regionensembler med hell nya uppgifler och regionmusikerna fick en ny yrkesroll i musiklivet. Trots önskemålel om elt allt starkare regionalt engagemang i regionmusi­ken förblev alltså organisalionen statlig. De nya regionensemblema för­blev statliga ensembler. En ny slallig myndighel, regionmusiken, ska­pades. Dess huvuddel beslår, som jag tidigare har redogjort för, av en regional organisation med 22 musikavdelningar och åtta regionkanslier. Den leds av en styrelse och en direktör och har etl centralt kansli i Stockholm med huvudsakligen administrativa uppgifler.

Rikskonserter är, som redan har framgått, en slatligt finansierad stiftel­se. När beslutet togs år 1968 om att lägga ansvarei för rikskonsertverksam­heten på ett permanent organ uttalade sig riksdagen för en organisation som kunde verka i så fria former som möjligt. Bakgrunden var de mycket stora krav som ställdes framför allt på den centrala verksamheten, på dess förmåga till samarbete med olika intressenter i musiklivet, dess möjligheter att anpassa verksamheten till nya erfarenheter, att ta nya initiativ och planera sitt mångskiftande arbete på ett effektivt sätt. Därför beslöts att den centrala verksamheten behövde organiseras som en stiftelse vars uppgift och organisation bara skulle regleras genom ett begränsat antal allmänna föreskrifter. Samma frihet skulle gälla den kansliorganisation som behövdes för arbetet på central nivå. Sliftelsens styrelse fick bl.a. i uppgift att avtala om löner och anställningsvillkor för personalen.

Redan år 1968 betonades att det statliga ansvaret för rikskonserlverk-samheten främst var knutet till det centrala institutet. Frågan om ansvaret för den regionala organisationen och utformningen av den lämnades öp­pen. I stället gavs vissa riktlinjer som gick ut på att rikskonsertverksamhe­ten efterhand måste förankras på del regionala planet och alt den regionala organisationen både organisatoriskt och ekonomiskt skulle vara fristående i förhållande till staten och institutet.

 

Prop. 1984/85:1                                                       H

Somjag redan har nämnl återkom kravet på ell ökal regionall ansvarsla­gande i samband med 1974 års kullurpolitiska beslul. Då fanns också förhoppningar om att ett regionalt utrednings- och planeringsarbete skulle klarlägga villkoren för all bygga upp en självsländig regional musikverk­samhel med regionmusiken och den regionala delen av rikskonsertverk­samheten som vikliga beståndsdelar. Dessa förhoppningar har bara delvis infriats. Först i och med kulturrådets utredning finns nu en samlad genom­gäng av problemen pä omrädet och därmed också underlag för beslul.

Det förslag till regionalisering av regionmusiken och Rikskonserler, som jag här lägger fram, innebär inte en avveckling av del slalliga ansvarei. Statens musikpoliliska ansvar och del slatliga engagemanget i den fortsatta verksamheten kommer atl finnas kvar - men i andra former. Även om landstingen efler en regionalisering tar över del direkta ansvarei för verk­samhelen på det regionala planet kommer staten att indirekt medverka genom att ge ekonomiskt stöd till den nya regionala musikorganisationen.

Elt direkt statligt ansvar kommer också atl finnas kvar. Det kan sam­manfattas i följande tre punkter.

För det försia bör staten även i fortsättningen ta ansvar för en central musikinslitution med uppgift atl på olika sätt stödja musikverksamhelen och den musikpoliliska ulvecklingen ute i landet.

För det andra bör staten behålla ett särskilt ansvar för musikverksamhe­ten inom försvaret.

Slutligen bör staten också ta huvudansvarei för omställningen till den nya organisalionen.

Sammantaget betyder del jag nu sagl att det slatliga engagemanget uttryckt i ekonomiska termer i princip kommer alt vara lika stort som nu även efter en ändring av organisation och ansvarsfördelning.

 

Prop. 1984/85:1                                                       12

2.1.4 Principbeslul

Mitt förslag: Regionmusiken och Rikskonserler samordnas både på central och regional nivå. Landstingen i berörda län erbjuds alt överta huvudmannaskapel för den regionala verksamheten. Slalligl bidrag skall ulgå lill de nya huvudmännen.

På central nivå skall finnas en statlig musikinstitution med uppgift alt siödja den regionala musikverksamheten och den musikpolitiska ul­vecklingen i landet.

Staten skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret och för att upprätthålla och utveckla de militärmusika­liska traditionerna. Detta innebär all staten behåller ansvaret för re-gionmusikavdelningen i Stockholm. Ute i landet läggs ansvaret för Ijänslemusik inom försvaret pä fem regionala ensembler. Ekonomisk kompensation från staten skall utgå för dessa åtaganden.

Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga re­surser. Den nya organisationen bör träda i verksamhel med början den 1 januari 1988.

Utredningsförslaget: Överensstämmer i slort sett med de ställningstagan­den somjag här har gjort. Kulturrådet har emellertid en annan uppfattning om hur regionaliseringen bör genomföras, nämligen atl den skall ske suc­cessivt och att nya huvudmän övertar verksamheten allleftersom förhand­lingar kan slutföras med varje enskilt landsting. Kullurrådet anser också att alla musikuppgifter i försvaret kan lösas inom ramen för en regional organisation och att således även musikavdelningen i Stockholm bör få ny huvudman. Ett tiotal ensembler ute i landet skall enligt kulturrådets förslag ha en profilering som hela blåskårer, dvs. efter militärmusikaliska behov.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till kulturrådets rapporter och de förslag som dessa innehåller. Det finns emellertid många ■emissinslanser, framför alll bland landstingen, som stöder förslagel om en 'ullständig regionalisering endast på elt bestämt villkor, nämligen att sta-ens bidrag bibehålls på minst nuvarande nivå och atl bidragets värdebe-itändighet garanteras. Vissa remissinstanser, som är tveksamma, förordar stället fortsatt statligt huvudmannaskap, antingen för både regionmusiken )ch Rikskonserter eller för någon av dem.

De båda berörda institutionerna, regionmusiken och Rikskonserter, till-lör de remissinstanser som anser att staten även i fortsättningen bör ha luvudansvaret för att de resurser som ställs till musiklivets förfogande är v hög kvalitet och kommer alla landsdelar till godo på någoriunda lika illkor. De förordar därför bibehållet statligt huvudmannaskap. Men de vill

 

Prop. 1984/85:1                                                       13

ocksä ha en fullständig sammanslagning av de båda nuvarande institutio­nerna. Till de remissinstanser som inslämmer i delta, hör bl. a. Stockholms läns landsting och Musikaliska akademien. TCO liksom nägra andra fackli­ga organisationer uttalar sig mot en sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter. Svenska kommunförbundet och Svenska musikerförbun­det förordar att staten bibehåller huvudmannaskapet för regionmusiken. Överbefälhavaren m. fi. förordar att musikavdelningen i Stockholm förblir en statlig musikkår.

Skälen för mitt förslag: Bakgrunden till mina övergripande ställningstagan­den och mitl förslag lill principbeslul har jag redovisat i de inledande avsnitten. Mina slutsatser i denna del avviker frän kulturrådets pä två punkler. För det första anser jag atl det är nödvändigt att genomföra omorganisationen pä ett samlal sätt. Förhandlingar och andra förberedel­ser i vilka både nuvarande och blivande huvudmän är inblandade kan inte genomföras successivt så som kulturrådet föreslår. Alltför många problem är gemensamma för att della skall vara en lämplig eller praktisk lösning. Den andra punklen gäller regionmusikavdelningen i Stockholm. Med hän­syn till att avdelningen har och kommer atl behålla omfattande uppgifter för försvaret och i slatsceremoniella sammanhang bör den inte föras över till regional huvudman.

Liksom kulturrådet anser jag att det finns goda skäl för att nu samordna regionmusikens och Rikskonserters verksamhet och organisation både pä central och regional nivä.

Det viktigaste syftet med det förslag lill principbeslul somjag här lägger fram är emellertid alt uppnå en regionalisering av regionmusikens och Rikskonserters verksamhet ute i landet, dvs. att överlåta ansvar och beslu­tanderätt till landstingen för en belydelsefull del av den nuvarande slatliga musikverksamheten. Det är självklart atl det är de nya huvudmännen som skall faslställa rikllinjer för och falla beslul om den nya regionala musikor­ganisationen. Lika självklart är atl del från statlig sida finns önskemål och rekommendalioner om den verksamhet som landstingen tar över. Verk­samheten tillhör f. n. del statliga ansvarsområdet. Den är och förblir en viktig kulturpolitisk angelägenhel av stor nationell betydelse. Det är med dessa utgångspunkter somjag nu gär över lill atl närmare behandla den nya organisationen, under huvudrubrikerna Den regionala musikorganisa­tionen och Den centrala musikinstilulionen. Tidsplanen och formerna för det fortsatta arbetet med omorganisationen återkommer jag till i avsnittet Genomförande.

 

Prop. 1984/85:1                                                                  14

2.2 Den regionala musikorganisationen

2.2.1 Grunder för regional indelning

Mitt förslag: Verksamheten vid regionmusiken och den regionala delen av rikskonsertverksamheten skall överföras till en ny musikorganisa­tion med landslingen som huvudmän. De nya huvudmännen får själva avgöra vilken regional indelning som är lämplig. De kan därmed välja en regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna.

Samverkan kan ske i olika former, såsom samarbetsavtal, delat hu­vudmannaskap m.m. De nya huvudmännen har att själva besluta om detta.

Med Stockholms läns landsting, som inte berörs direkt av omorgani­sationen, bör staten Iräffa en särskild överenskommelse.

Utredningsförslaget: Kulturrådet behandlar regionaliseringen av regionmu­siken och den regionala delen av Rikskonserter som två separata frägor. Risken med en regionalisering av regionmusiken är enligt kulturrådet att musikulbudet inte längre får samma variation och bredd som del kan få med den nuvarande samlade organisationen med dess regionbaserade pro­filering av ensemblerna. Kullurrådet menar alt det måste vara ett självklart intresse för varje landsting atl främja ett brett och varierat musikulbud genom ett rikl nationellt och internationellt utbyle. Landstingen bör därför vara angelägna om atl konstnärligt utveckla de ensembler, som de övertar, så atl dessa inte direkt dubblerar ensembler i angränsande län. Eftersom det är en stor, kulturpoliliskl betydelsefull resurs som överförs bör staten enligt kulturrådet överväga alt ställa som villkor för överföringen atl musi­kerna inte bara skall disponeras inom sin egen region.

Kulturrådet konstaterar också att en regionalisering av regionmusiken inte behöver följa modellen ett landsting - en regionmusikavdelning. Där ett samarbete är naturligt kan det mesl ändamålsenliga vara ett delal huvudmannaskap för tvä eller tre avdelningar. Del kan också pä vissa häll bli aktuellt att dela huvudmannaskapet mellan landsling och primärkom­muner. Kulturrådet föreslår att landsting eller, om sä är lämpligt, även vissa primärkommuner skall erbjudas att överta huvudmannaskapet för enstaka avdelningar eller grupper av avdelningar. Villkoren för övertagan­det skall knytas tiil den s. k. basresurs som kulturrådet föreslår.

Kulturtådet kommer även in på de särskilda svårigheter att uppnå en rimlig regional rättvisa som uppstår, framför allt i Gävleborgs och Kalmar län eftersom dessa saknar regionmusikavdelning. Samtliga landstingsom­råden bör enligt rådel tillförsäkras en basresurs.

För Malmö och Göteborgs kommuner, som står utanför landstingsindel­ningen, är det enligt kulturrådet lämpligl att diskulera samverkan med

 

Prop. 1984/85:1

15

omgivande landsting. Etl delal huvudmannaskap för en eller flera region-musikavdelningar, i vilkel de båda kommunerna ingår, är också tänkbart. Kulturrådet föreslår att regionaliseringen av Rikskonserter skall gå till på samma sätl som för regionmusikavdelningarna. De nya huvudmännen - enskilda landsting, landsting i samverkan eller landsting och primärkom­muner — erbjuds att disponera de resurser som nu går till rikskonsertverk­samheten i resp. region.

Remissinstanserna: Huvudfrågan vid remissbehandlingen av förslagen har varit regionalisering eller fortsatt statligt ansvar. Flera remissinslanser är emot en regionalisering med motiveringen all denna kan molverka en förnyelse och utveckling av den musikaliska repertoaren. Udda musik­genrer, som redan har svårt atl göra sig gällande, även pä riksplanet, skulle möta ännu större svårigheter.

Endast ett fålal av de remissinslanser, som stöder förslaget om en regionalisering, har några särskilda synpunkter på den regionala indelning­en av den nya organisationen. I allmänhet har de inle hafl något atl invända mot kulturtädets synpunkter i denna fräga.

Skälen för mitt förslag: De nya huvudmännen kommer att fä överta en organisalion med en fungerande verksamhel och ett stort antal kunniga och engagerade människor med rik erfarenhet av musiklivel i olika regio­ner. Det är viktigt atl denna både konstnärligt och kulturpoliliskl värde­fulla resurs utnyttjas på rätt sätl. En nyckelfråga är den regionala indel­ningen av den nya organisationen. Som kulturrådet framhåller bör en regionalisering inte leda till att varje landsting bygger upp en organisation som isolerar sig, vare sig gentemoi omgivande landstingsområde eller geniemot omvärlden på ett vidare nationellt eller internationellt plan. Den regionala organisation som regionmusiken och Rikskonserler nu har, är uppbyggd av enheler som arbelar över mer än ell län. Det finns i den nuvarande organisationen en bestämd uppfattning att ett län i allmänhel är en för liten enhet för den lyp av organisation och verksamhel som det är fråga om. För egen del anser jag all de nya huvudmännen bör ha möjlighet alt göra en regional indelning som bygger på samverkan över länsgrän­serna. Det kan vara viktigt att de olika enhelerna inom den nya organisa­tionen fär möjlighet att verka även utanför den egna regionen. Därför är del angeläget att undvika likriktning när det gäller enhelernas musikaliska profil och användningsområde. De olika enhelerna bör helsl inte stöpas i samma form. De bör inriktas på atl kompleltera varandra, så alt de kan delta i ett bretl och varierat uibyle av konserter och musikupplevelser inom en större del av landet, ibland t.o.m. hela landel. Del gäller, som kullurrådet uitrycker del, att vid regionaliseringen behålla och utnyttja fördelarna av ett väl organiserat riksjamband.

 

Prop. 1984/85:1                                                       16

En regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna är motiverad ocksä av elt annat skäl, nämligen för att olika regioner på etl någorlunda rättvist sätl skall kunna utnyttja resurserna. 1 den förestående omorganisationen är det särskilt viktigt alt försöka åsladkomma största möjliga rättvisa mellan de län som redan har en musikavdelning inom regionmusiken och de län som inle har del - Kalmar och Gävleborgs län -samt mellan län med stora geografiska avstånd och mindre län. Delta måste göras på ett sätt som inte ställer organisationen inför alllför stora omflyttnings- och omställningsproblem. Med en samverkan över länsgrän­serna skulle de nuvarande musikavdelningarna inom regionmusiken inte behöva splittras och inle heller flyttas, om inte berörda parter är eniga om detta. De resurser som finns i regionmusikens regionkanslier och region­kontoren inom Rikskonserter bör kunna fördelas på etl sätl som är rimligl, både med hänsyn till den regionala rättvisan och till kravet på en fungeran­de organisation och goda arbetsförhållanden.

Mina kontakter med förelrädare för de nya huvudmännen har visat atl del bland landstingen finns etl intresse av alt den nya organisationen kan spela en roll inte bara inom sill eget omräde. Givelvis är det i första sleget viktigt atl bygga upp en organisalion som i fråga om musikalisk profil, verksamhetsformer m. m. passar del egna områdel. Men delta skall inle behöva vara något hinder för atl den nya organisalionen och de däri ingående enheterna ocksä inriktas sä alt de passar in i en större helhel.

Redan nu finns erfarenheter av och konkreta exempel på samverkan inom en slörre region än etl landstingsområde. Exemplen visar både atl en samverkan behövs och all del hos de nya huvudmännen finns en beredvil­lighel att ta elt sådant vidare ansvar. Det första exemplet är den samverkan som sker inom Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet som började sin verksamhet redan år 1979. Initiativet kom från Rikskonserters regionkon­tor i Göteborg. Sliftelsens uppgift är att utveckla och främja samarbetet kring musikfrågor i Västra Sverige. Göteborgs och Bohus läns landsling, Skaraborgs läns landsting och Göteborgs kommun står som stiftare medan Älvsborgs läns landsting är adjungerat i stiftelsens styrelse. Kullurrådel anser i sin rapport Regional musikpolitik att en gemensam västsvensk stiftelse är någol all bygga vidare på när en regionalisering genomförs.

Ett liknande initiativ är på gång inom Kultur i Skåne, som är en organisa­tion för regionala och kullurpolitiska frågor, gemensam för landstingen i Malmöhus och Kristianstads län saml Malmö kommun. Där har under senare år de regionala musikfrägorna stått i centrum för den kulturpolitiska diskussionen. Till att börja med vill landstingen i Malmöhus, Blekinge och Kristianstads län tillsammans med Malmö kommun få möjlighel alt göra en utredning som skall syfta till alt skapa en ändamålsenlig organisation och samordning av de professionella musikresurserna i regionen.

I båda dessa exempel samverkar alltså landsling med primärkommuner.

 

Prop. 1984/85:1                                  ;i                                  '

Det bör ocksä noteras atl exemplen gäller Göleborgs och Malmö kom­muner som båda slår ulanför landslingen.

Elt annat exempel, som tillkommit på gemensaml initiativ av Rikskon­serter och berörda landsting, är det regionkontor i Falun/Gävle som svarar för rikskonsertverksamhel inom Gävleborgs och Kopparbergs län. De båda landstingen bidrar lillsammans med hälften av personalkostnaderna vid regionkontorel. Rikskonserter har arbetsgivaransvaret för de anställda och skjuter fill huvuddelen av produktionsmedlen men får också visst bidrag till dessa från landstingen.

De nya huvudmännen får själva besluta om omfattningen och formerna för samverkan. Denna kan göras mer långsiktigl bindande genom all hu­vudmannaskapel för en del av den nya regionala musikorganisationen delas mellan flera landsting eller mellan landsting och primärkommuner. Men samverkan kan givetvis ocksä ske genom samarbelsavlal. Della är frägor som får övervägas under det förberedelse- och förhandlingsarbete som tar vid sedan principbeslulet fallats.

Önskemålet om en regional indelning som bygger på samverkan över länsgränserna leder till att alla landsting blir berörda av arbelel med omor­ganisationen, inte bara de som nu har en del av den slatliga organisalionen inom silt område. Del enda undanlaget är Stockholms läns landsting. Staten bör, somjag redan nämnt och somjag återkommer lill närmare i del följande behålla ansvarei för regionmusikavdelningen i Stockholm. I det läget anser jag det lämpligt atl även rikskonserlverksamhelen i Stockholms län blir kvar under slatligt ansvar. Frågan om anknyiningen av Stockholms musikavdelning och rikskonsertverksamheten i Stockholms län till den nya cenirala musikinslituUonen ålerkommer jag lill senare (avsnill 2.3.2). Jag förordar all en särskild överenskommelse iräffas mellan staten och Stock­holms läns landsting om utnyttjandet av de statliga musikresurserna inom landslingets område. En ganska stor del av de statliga musikresurserna kommer nämligen liksom nu atl kunna användas för uppgifter inom det allmänna musiklivet, i skolor, i föreningssammanhang och vid offentliga konserter. Även om Stockholms läns landsting inte kommer att ha ansva­ret som huvudman för en egen regional musikorganisation har landstinget ett fortsatt ansvar för alt länels musikbehov tillgodoses, all de slalliga musikresurserna i länet utnyttjas för detta ändamål och att arrangörerna inom länet kan göra detta på samma villkor som kommer alt gälla för landet i övrigt.

2    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 1

 

Prop. 1984/85:1

2.2.2 Uppgifier

Mitt förslag: För att klargöra uppgiflerna för den nya regionala musikor­ganisationen behövs en regional musikpolitisk planering som utgår frän musiklivets lotala situation inom regionen. I planeringen bör beaklas atl den nya regionala organisationen byggs upp för atl fullfölja regionmusi­kens uppgifter på det regionala planel och den regionala delen av Rikskonserters verksamhel. Alt planeringen utgår från musiklivets lo­tala situation innebär emellertid all den bör ha betydligt vidare syften. Bl.a. bör den klargöra situationen och behovet av insatser för frilans­ande musiker och för arrangörs verksamhel.

Fem regionala ensembler, nämligen de nuvarande musikavdelningar­na i Boden, Östersund, Linköping, Uddevalla och Karlskrona bör, tillsammans med den slatliga musikkåren i Siockholm, få ansvarei för att tillgodose behovet av tjänstemusik för försvarels myndigheter inom var sin räjong.

Utredningsförslaget: Enligt kulturrådet bör slalens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundet böija förhandla efter del att riksdagen fallat beslut, om en regionalisering. Vidare förutsälter kulturrådet atl rådel som tillsyns­myndighet bör följa förberedelsearbetet och även medverka i förhandlings­arbetet.

Som villkor i förhandlingsarbetet bör enligt kulturrådet gälla att lands­tingen tagit ställning lill en långsiklig målsättning för den regionala musik­politiken som ell led i regionens samlade kulturpolitik. Vidare föreslår rådet alt landstingen skall redovisa en organisationsplan med ett utveck­lingsprogram för den regionala musikpolitiken, som bl.a. innefatlar an­svarsfördelning, uppgifter samt organ för samplanering och samverkan. Rådel sammanfattar sitt förslag på följande säll. Figuren är hämtad från rapporten Regional musikpolitik (s. 322).

 

Prop. 1984/85:1

19

 

Vem skall göra vad?

Musikpolitiska uppgifler på länsplanet inom sektom produktion, uppsökande informalion, utläggning av kulturprogram, musikförmedling, arrangörsutbildning o.d.

Möjliga arrangörer at program med musik

Arbelsuppgifler

"Regionalt samspel" Utveckling och planering Ständig kontakt med riksutbud från IRK/det nya centrala stödorganet

— KONTAKTVÄGAR-—ALLTID ÖPPNA    -

Samplanering med övriga län Produktionsuppgifter: förskola, skola, uppsökande konserter i försvaret, värd­institutioner, förenings­livet

KONTINUERLIGT-

AKTIVT

UPPSÖKANDE

Pilotprojekt av riksintresse Riksproduktioner med regio­nala krafter

Turnéläggning inom länet Information om kulturprogram med musik, utbudskatalog, utbudsdagar

Aktivt publikarbete av den typ t ex Skädebanan bedriver Utbildning av arrangörer och "animatörer" som kan inspirera till ökat musik­intresse

 

Offentlig arbetsförmedling

registrerar alla

(statlig)

arrangörer A —D

 

-f- alla artister

Musikerförbundets förmedling

kat I. Samverkar

(organisationsform)

med alla parter

A.   Förskolor, skolor

B.   Permanenta konsertarrangörer
(hela året el i "festivaler", musik­
veckor etc)

Ex orkesterinstitutioner SOR-föreningar jazzklubbar, musikforum ev allsköns musik i t ex folkets hus/park, restauranger, pubar etc

C.   Tillfälliga musikarrangörer
Studieförbund (lokalavd), föreningar,
samfund, folkhögskolor (även kort-
kuner), värdinstitutioner, försvaret,
kulturnämnderna (även biblioteken),
lokalradion

D.   Amatörgrupper

som behöver stöd av instruktörer, stämledare, "inspiratörer" Ex körer, RS AO-orkestrar, jazz, pop/ rockgrupper, folkmusikanter

Möjliga medverkande

I    Professionella
upphovsmän, artister, amatörin­
struktörer, "programproducenter",
konsulter (de flesta frilansare)

fast anställda i orkestrar, regionmusik

II        Icke professionella

III      Elever under utbildning (även som praktikanter)

Remissinstanserna: Endast elt fålal remissyttranden innehåller synpunkter på uppgifterna för den nya regionala musikorganisationen. Malmöhus läns landsting framhåller att reformen inle bara får leda lill atl landstingen överiar en verksamhet som staten hitlills svarat för. Den regionala musik-politiken måsle enligt landstinget ses som en utveckling av de kullurpoli­tiska insatserna. LO saknar förslag till aklivt publikarbele. Rikskonserler anser all det är vikligl för den kulturpolitiska och konstnäriiga ulveckling­en atl den nya organisationen får stora möjligheter all engagera frilansmu-siker. Även Svenska musikerförbundet pekar på behovel av all resurserna för frilansmedverkan ökar, dock utan atl antalet fast anställda minskar.

 

Prop. 1984/85:1                                                                 20

Skälen för mitt förslag: Ett viktigt skäl för atl omorganisera regionmusiken och Rikskonserter på det sätt jag förordar är att detla ger betydligt bättre förutsättningar än hillills för en självsländig och helläckande regional musikpolilik. Därför är del lämpligl alt landstingen innan de övertar hu­vudmannaskap och ansvar för en ny regional musikorganisation engagerar sig för att göra en regional musikpolitisk planering. Arbetsuppgifter och arbetssätt för den nya organisalionen bör bestämmas med ledning av en sädan planering.

Jag använder begreppel regional musikpolitik på samma sätl som kultur­rådet gör i sin huvudrapport. I ett avsnitt av rapporten går kullurrådel igenom vad del är för frågor som måsle beaklas i ell regionall musikpoli-liskt utvecklingsarbete. Jag skall här nämna några. Arbetet bör leda fram till ett handlingsprogram med klara musikpolitiska prioriteringar. Det bör ulgå ifrån en kulturpolitisk helhetssyn och ha som mål alt utveckla ell musikliv som fungerar för människor i olika miljöer och med olika levnads­villkor. Bl.a. av delta skäl bör musikulbudet präglas av bredd och mång­fald och ge utrymme också åt den musikaliska repertoar och de musik­former som i dag har svårt att hävda sig inom de elablerade orkesterinstiiu-tionerna. I arbelet bör ingå en inventering av alla de parler eller intressen­ter som finns inom regionen och som kan spela en roll för musiklivets utveckling. Det gäller poliliska organ och beslutsfattare på olika nivåer, musiker på olika områden, både yrkesutövande och fritidsverksamma, andra konstnärligt och pedagogiskt verksamma (tonsättare, musikskapare i övrigt, musiklärare m.fl.) organisatörer, arrangörer, informatörer i skif­tande uppgifter, som finns både i samhällsorgan och i organisations- och föreningslivet. En viklig del av arbetet består i all åsladkomma ett samspel eller en fungerande arbetsfördelning mellan olika parler, främst mellan samhällsorgan och frivilliga organisationer, som garanterar de olika par­terna självständighet, utnyttjar de krafter som redan finns tillgängliga och bygger vidare på redan etablerade kontakter.

På de flesla häll i landel är redan ett regionalt utvecklingsarbete av detla slag i gång. Pä några häll har del kommit ganska långt. Det finns alltså material att bygga vidare på i det fortsalla arbetet.

Innehållet i och formerna för samverkan mellan den regionala musikor­ganisationen och det slatliga organ som enligt mitt förslag skall finnas på central nivå bör också behandlas i detta sammanhang. På flera områden, t. ex. det musikpoliliska och konstnärliga utvecklingsarbetet, måste det bli fråga om ett delat ansvar och etl nära samspel mellan den regionala och centrala nivån. Arbetet med att bestämma del centrala organets ansvar och uppgifler kommer att pägä parallellt med diskussionerna om den regionala organisationen. Jag ålerkommer i del följande till mina förslag om den centrala musikinstutitionen (avsnitt 2.3.1-2.3.3).

I samband med de kontakter som jag har haft med förelrädare för landslingen under arbetet med detta förslag har vi uppmärksammat några

 

Prop. 1984/85:1                                                       21

av uppgiflerna för den nya regionala musikorganisationen. Del gäller för del första musikuppgifterna för försvaret, för det andra situationen för frilansmusikerna och för del tredje arrangörsledel som är del samlingsbe­grepp som kullurrådet använder för alla de föreningar, institutioner, grup­per eller enskilda organisatörer som tillfälligl eller mer kontinuerligt funge­rar som förmedlande länk mellan musiker och publik.

Som redan tidigare framgått föreslår jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet atl staten skall ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret. Häri ingår både ansvarei för att bevara och utveckla de mililärmusikaliska traditionerna och de löpande uppgiflerna för försvaret i form av ceremonimusik (musik vid statsbesök etc), högvaktsmusik och tjänstemusik vid försvarels myndigheter. Del musikulbud i övrigl i form av s. k. inlerna konserter som försvaret också har inlresse av, harjag dä inte räknal in. Interna konserter inom försvarei är atl likställa med vilka andra musikframträdanden som helst i civila sammanhang och bör ocksä kunna göras av vilken regional ensemble som helst.

Mitt förslag beträffande de löpande uppgiflerna för försvarei innebär all huvudansvarei för ceremoni- och högvaktsmusik bör ligga pä den musik­kär i Siockholm som enligt vad jag också föreslår skall kvarslå under slatligt ansvar. Den återstående uppgiften, dvs. ijänslemusik vid försva­rels förband och skolor, bör efter omorganisationen ligga på den statliga musikkåren i Stockholm jämle fem regionala ensembler som i nuvarande organisalion är musikavdelningarna i Boden, Östersund, Linköping, Ud­devalla och Karlskrona. Enligt beräkningar som har gjorts för försvarels räkning behövs Ijänslemusik vid sammanlagi 700 speltillfällen, vilket mot­svarar elt årligt behov av åtta spellillfällen per förband och etl per skola. Uppgiften bör fördelas mellan Stockholms-kåren och de regionala ensem­blerna genom atl landet delas in i räjonger. Jag återkommer i del följande till vilka medel som siaten bör ställa lill förfogande för all kunna utnyttja de berörda ensemblerna för dessa ändamål och hur medlen bör fördelas.

Situationen för frilansmusiker mäste uppmärksammas i samband med den omorganisation som förestår. Med frilansmusiker menar jag dä alla de yrkesutövande musiker som finns i musiklivet utanför institutionerna, både som sångare och instrumentalister, som solistiski verksamma eller som ensemblemusiker och som verkar inom de musikaliska genrer och arrangörsgrupper som är kulturpoliliskl intressanta. Det kan finnas en risk för all regionaliseringen missgynnar frilansmusikerna genom alt intresset ute i regionerna i försia hand dras till de fasta ensemblerna och deras roll och uppgifler. Skillnaderna mellan frilansmusiker och fast anställda musi­ker när del gäller sysselsättnings- och utkomstmöjligheter, kan fördjupas. Kulturrådet, som undersökt frilansmusikernas situation i det regionala musiklivet, bl. a. genom en enkät, konstaterar all skillnaderna redan nu är slora. Situationen för frilansmusikerna har enligt kulturrådet förvärrats de senasle åren. Anlalet arrangemang hotar atl stagnera eller minska alltefter-

 

Prop. 1984/85:1                                                       22

som arrangörerna får allt slörre ekonomiska svårigheler. Många engage­mang sker till gager under miniminivån i träffade avtal. Musikerna får ofta sköta sitt kontakt- och arrangörsarbele själva.

En av de iakttagelser som kulturrådet gör efler sin genomgång av musik­livet som arbetsmarknad är all det krävs förändringar i arrangörsledet för all sysselsältningslägel och engagemangsmöjligheterna, särskilt för frilans­musikerna, skall kunna bli bättre. Alt förslärka och utvidga arrangörsnätel är viktigt inte bara för frilansmusikernas del ulan för atl det överhuvudta­get skall bli möjligt att komma vidare och lyckas bättre med publikarbelet. Därför är enligt kullurrådet artangörsverksamhelen en nyckelfråga för musikpolitiken under 1980-talet. Jag kan instämma i detta. Det finns behov av fler arrangörer. Men verksamheten kan stödjas även pä andra sätl. Jag ålerkommer i del följande lill behovel av att se över systemet för artan-görsavgifter. Del är också viktigt atl fördela ansvaret för de olika uppgifler som ingår i arbetet med musikproduklion på etl sätt som stärker arrangörs­ledet. Kulturrådet beskriver produktionsarbetet som en rad ålgärder i en produktionskedja som börjar med programidén och slutar med genomfö­rande och uppföljning. Jag delar kulturrådets uppfattning alt det inte är rimligt att lägga ansvaret för hela produktionskedjan på etl fåtal anslällda producenter. Inflytandet över produktionsarbetet och därmed över musi­kaliska och musikpoliliska prioriteringar av belydelse för hela musiklivel bör spridas. Arrangörsuppgifterna, det sista ledet i produktionskedjan, bör lyftas fram. Möjligheterna att bygga på medverkan från redan tillgängliga krafter inom musiklivet, inom pedagogisk verksamhel och inom förenings­livet bör kunna utnylljas bättre.

Dessa enligt min mening viktiga frågor bör övervägas i det musikpoli­tiska planerings- och utvecklingsarbetet jag nyss talat om. De nya huvud­männen får med ulgångspunkl från siluationen inom sin region avgöra vad som behöver göras. I detta sammanhang kan kulturrådets material och iakttagelser komma till nytta. Jag förordar ocksä att vissa statliga medel skall kunna utgå för åtgärder som förbättrar frilansmusikernas siluaiion och förstärker arrangörsledet. Jag återkommer till detta i avsnittel 2.2.4 Resurser.

En fråga som aktualiserats i detta sammanhang är studieförbundens möjligheter att använda sina statsbidrag till kulturverksamhet för att anlita regionmusiken i interna konserter eller andra amatörkullurella aktiviteter. I prop. 1980/81:127 om folkbildning m. m. framhöll dåvarande utbildnings­ministern betydelsen av att en positiv samverkan äger rum mellan amatör-kulturella aktiviteter inom studieförbunden å ena sidan och olika kulturin­stitutioner ä den andra. För detla krävs enligt den nämnda propositionen dels atl kulturinstitutionerna ser som sin uppgift atl nå de grupper av amatörer som ägnar sig ål kulturellt skapande, dels alt studieförbunden använder sig av institutionernas utbud av kulturprogram och aktiviteter. Enligt min mening är det angeläget att utvidga möjligheterna till samarbete

 

Prop. 1984/85:1                                                       23

och atl undanröja evenluella hinder för detta. Jag avser alt återkomma till regeringen i denna fräga.

Jag ålerkommer i det följande lill två andra frågor som kulturrådet lar upp i sammanhanget och som också har atl göra med musiklivet som arbetsmarknad, nämligen arbelsförmedlingen på musikområdet och förhål­landena när det gäller arbelsgivartillhörighei och arbetsgivarsidans organi­sation (avsnill 2.3.1 och 2.2.3).

2.2.3 Verksamhetsform

Mitt förslag: De nya huvudmännen skall själva bedöma vilken verksam­hetsform som är lämplig för den nya regionala musikorganisationen och därvid väga samman olika intressen och önskemål.

Utredningsförslaget: Kulturrådet tar upp frågan om ansvar och ansvarsom­råden i musikpolitiken. Bl.a. diskuteras innebörden i begreppen polifiskt ansvar, ekonomiskt ansvar, ansvar för verksamhelens kvalitet och utveck­ling och ansvar för verkställighet och förvallning.

En diskussion förs också om begreppet huvudman. Med huvudman menar utredningen det poliliska organ som har huvudansvarei för en verksamhet, för dess bestånd och utveckling, l.ex. siaten i fråga om regionmusiken och Rikskonserter. Utredningen diskulerar tanken pä ett kombinerat slatligl/regionall huvudmannaskap för den nya regionala mu­sikorganisationen men ser fä fördelar med detla.

Staten kan enligt kullurrådet inte ställa upp nägra villkoi" beiräffande valet av verksamhetsform men däremot givetvis diskulera lämpliga verk­samhetsformer och framföra önskemål. Etl sådanl önskemål är atl de nya huvudmännen bör pröva verksamhetsformer som sprider inflytande och iniliativ och där också organisalionslivel kan utnyttjas. Kulturrådet disku­terar för- och nackdelar med direkt kommunal förvaltning resp. olika indirekta förelagsformer som stiftelse, förening elc. Enligt kulturrådet bör en stiftelse eller en förening som drivs av allmänna medel och har kullurpo­litiska uppgifter, i princip stå helt öppen för offentlig insyn.

Remissinstanserna: Det är bara etl fåtal remissinstanser som har syn­punkter på verksamhetsformen vid en regionalisering. Folkbildningsför­bundet, vissa länsbildningsförbund och Kalmar läns landsting framhåller emellertid att de uppgifter som i dag ligger pä Rikskonserters regionkonlor borde kunna överföras till länsbildningsförbunden.

Ifråga om huvudmannaskap ansluter sig de flesta av de remissinstanser, som förordar en regionalisering, till kullurrådels uppfattning om odelat regionall huvudmannaskap. Bl. a. nägra landsting förordar stiftelseformen som den bästa lösningen.

 

Prop. 1984/85:1                                                                  24

Skälen för mitt förslag: Självfallel skall de nya huvudmännen själva bedö­ma vilken verksamhetsform som det är lämpligt alt välja för den regionala musikorganisationen. En del av de olika intressen och önskemål som då måste vägas samman har kullurrådel beröri i sina rapporter. En del har kommit fram i samband med de konlakler som jag har haft under arbelel med detta forslag. Några harjag redan berört. Behovet av samverkan över länsgränserna harjag behandlat i avsnitt 2.2.1. Omfattningen och formerna för samverkan päverkar valet av verksamhetsform. Den nya organisatio­nens uppgifter har jag behandlat i avsnitt 2.2.2 som ocksä innehåller synpunkter på hur organisationen bör fungera.

De flesla regionala institutioner pä kulturområdel som bildats efter 1974 års kulturpolitiska beslut har formen av stiftelser. Även förvaltning direkl inom landsting förekommer i några fall. Direkl förvaltning kan inte väljas som förelagsform om flera landsting eller landsting och kommuner gemen­samt skall driva verksamhet.

Kulturrådet tar inte ställning för någon beslämd verksamhetsform. I stället för rådel en principiell diskussion om organisationsmodeller och styrformer och gör med ledning av denna diskussion vissa kommenlarer om de olika verksamhetsformer som finns att välja mellan. Atl sprida inflylande, initiativ och ansvar är enligt rädel särskilt viktigt i en organisa­tion som sysslar med musikpolilik, där så många genrer, iniresseriktningar och värderingar är inblandade. Organisationen måste ha styrformer som klart anger vad som ingår i det politiska och ekonomiska ansvarei men också stor frihet atl inom det givna uppdraget utforma verksamheten. Kulturtådet anknyler därmed lill de allmänna resonemang som brukar föras när del gäller verksamhetsform för institutioner med konstnärlig verksamhet. Samtidigt anser rådet att den nya regionala musikorganisa­tionen bör arbela öppet på ett annat sätt än många kulturinstitutioner gör, öppet både för offentlig insyn och för inflytande från fältei. Della gäller särskilt det musikpolitiskt angelägna arrangörsarbelet, den uppsökande verksamhelen i föreningsliv och vårdinstitutioner och det akliva publikar­belet i olika miljöer. Här bör folkbildningsorganisalionerna, andra delar av det fria organisationslivet samt grupper och enskilda med funktioner utan­för organisationen kunna få självständiga uppgifter och spela en viklig roll. Enligt min mening bör kulturrådets principiella diskussion liksom kom­mentarerna i anslutning till denna vara av intresse vid valet av verksam­hetsform för den nya regionala musikorganisationen. Diskussionen bör också kunna ge viss vägledning för besluten i denna fråga.

Etl önskemål som jag anser det angeläget att framhålla är all verksam­hetsformen för den nya organisationen blir så enheilig som möjligt. Skälet är alt en enhetlig verksamhetsform underiäiiar samverkan både inom organisationen och med andra kulturinstitutioner.

Ett problem som enligt kullurrådel bör lösas i samband med den förestå­ende regionaliseringen och omorganisationen av regionmusiken och Riks-

 

Prop. 1984/85:1                                                      25

konserter är arbetsgivarsidans organisation på kulturområdet. Den nuva­rande ordningen är enligt kulturrådet olillfredställande, inte minsl för musikområdet. Atl arbetsgivarsidan är spliltrad kan enligt rådel försvåra den positiva utveckling som regionaliseringen syftar till. Kulturrådet anser det orimligl att längre låla Teatrarnas riksförbund, som är anslutet lill Svenska arbetsgivareföreningen, ha elt förhandlingsansvar för institutio­ner som finansieras av slal, landsting och kommuner och som slyrs av kullurpolitiska mål.

Frågan om arbelsgivartillhörighei för kulturinstitutioner som är stals­ägda förelag har också varil uppe i riksdagen. Jag erinrar om all riksdagen under 1982/83 års riksmöie beslutat alt stalsägda företag inle skall lillhöra Svenska arbetsgivareföreningen.

Jag delar kulturtädets uppfattning om behovel.av en mer samlad arbets­givarorganisation på kulturområdet än vad vi nu har. Denna fråga bör kunna behandlas bl.a. i samband med överläggningar mellan befintliga arbetsgivareorganisationer inom siat, kommun och landsting.

2.2.4 Resurser

Mitt förslag: Omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga slalliga resurser. Här anges dessa i belopp som är hämtade från eller relaterade till nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84.

Resurserna, tolall 142 milj. kr., fördelas så alt 110 milj. kr. skall utgöra det statliga bidraget till den regionala musikorganisationen. I bidraget ingår medel för all läcka kostnaderna för musik i försvarei genom berörda regionala ensembler. Vidare ingär medel för att förslär­ka resurserna för musikverksamhel i vissa län samt för utjämnings- och stimulansåtgärder inom det fria musiklivel. Den största delen av bidra­get moisvarar baskostnaderna för personal, lokaler, resor och trakta­menten samt produktions- och verksamhetsmedel. Den närmare fördel­ningen av det slatliga bidraget görs i förhandlingar mellan staten och de nya huvudmännen.

Staten skall under övergångsperioden före omorganisationen i vanlig ordning pröva lokalfrågorna.

Del framlida statsbidraget faslslälls efler åriiga överiäggningar mel­lan siaten och Landstingsförbundet. Någon koslnadsövervällring till landstingssektorn skall inte ske.

Utredningsförslaget: Kulturrådet föreslår att staten och de nya huvudmän­nen avtalar om en gemensam s.k. basresurs. Den princip som rådel tilläm­par vid beräkningen av den statliga andelen av basresursen är atl varje ny regional enhel skall tillföras sin del av de nuvarande lönekoslnaderna, rese- och traktamenlskostnaderna, lokalkoslnaderna och verksamhets-

 

Prop. 1984/85:1                                                       26

medlen. De centrala resurser, framför allt från Rikskonserter, som nu används i den regionala verksamhelen, skall fördelas och ingå i basresur­sen. Kulturrådet föreslår vidare all den regionala parten tillskjuter medel till basresursen atl användas för musikpolitiskt utvecklingsarbete. Någon fast procentsats för den regionala partens andel föreslås emellertid inle. Både staten och den regionala parten skall förbinda sig atl genom årlig pris-och löneomräkning upprätthälla realvärdet av den gemensamma basresur­sen.

Remissinstanserna: Många remissinstanser är som redan nämnts posiliva till kulturrådets förslag om regionalisering endasl om slatens bidrag bibe­hålls på minsl nuvarande nivå och om bidragets värdebeständighet garan­teras. Malmöhus läns landsting framhäller alt även om utredningen inte vill ange en fast procentsats för landslingens andel av basresursen så torde del vara nödvändigt att precisera några olika nivåer i förhandlingsarbetet. Örebro länc landsting vill inle alt landslingens insatser skall sättas som villkor för ett regionalt övertagande. Insatserna skall i stället motiveras av de olika landstingens egna musikpolitiska program. Statskontoret anser atl idén om en basresurs bör vidareutvecklas till ett mera schabloniserat statsbidragssystem för alla typer av regional och lokal kulturverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Anslaget till rikskonsertverksamheien för budget­året 1983/84, bortsett från det belopp som anvisats i tilläggsbudget II, uppgår lill 40582000 kr. Härtill kommer arrangörsinkomster som enligt uppgift kan beräknas till 6,0 milj. kr. Artangörsinkomster i samband med verksamhet, i vilken regionmusiken medverkar, ingår då inte.

Till regionmusiken är för samma budgetår anvisat ett anslag av 89638000 kr. Beräknade intäkter för skolkonserter, inlerna och offenlliga konserter är 4 188000 kr. För musik inom försvarei och vid slatsceremo-nier uppgår intäkterna till 14672000 kr. Motsvarande belopp finns budge­terat under Qärde huvudtiteln.

I årets budgetproposition anmälde jag att statens kulturråd pä uppdrag av regeringen har utrett regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamhelen. Jag meddelade också all jag avsåg att under våren 1984 återkomma med förslag i dessa frågor. Med hänsyn härtill är huvudförslaget inte tillämpat vid beräkningen av anslagen för budgetåret 1984/85 till rikskonsertverksamhet och lill regionmusiken.

Som jag lidigare har angett beräknar jag det totalbelopp som stär till förfogande för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter till 142 milj. kr., vilket motsvarar de båda nuvarande anslagen jämte 11,8 milj. kr. för musik inom försvaret. Beloppen, även de somjag fortsätiningsvis anger, är hämtade från eller relaterade lill nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84. För kommande budgetår görs en omräkning av belop­pen enligt de regler som tillämpas i det statliga budgetarbetet.

 

Prop. 1984/85:1                                                       27

I den slalliga insatsen för den nya regionala musikorganisationen ingär några olika delbelopp som är avsedda all användas för speciella syflen. Elt av dessa är ersättningen av försvarsmedel för uppgiflerna för försvarei. 1 denna fräga harjag samrått med chefen för försvarsdepartemenlel.

Under perioden fram lill det all omorganisationen genomförs bör medel från fjärde huvudtiteln slä lill regionmusikens förfogande på samma sätt och i samma omfattning som nu. Detla betyder en årlig insats av i runt lal 14,7 milj. kr.

Försvarels behov av ijänslemusik kommer atl minska i omfattning. Därför bör den åriiga insatsen från försvarsbudgeten efler omorganisa­tionen också kunna minska. Jag beräknar att behovel av försvarsmedel uppgår lill 11,8 milj. kr.

Som jag redan lidigare har förordal bör uppgifterna för försvaret delas mellan regionmusikavdelningen i Stockholm, som förblir en slallig ensem­ble, och fem regionala ensembler som i nuvarande organisalion är musik­avdelningarna i Boden, Östersund, Linköping, Uddevalla och Karlskrona. Deras ålaganden gentemot försvarei och medelsfördelningen mellan dem bör regleras genom särskilda avtal, dels med Stockholmsavdelningen, dels med de berörda nya huvudmännen. Därvid bör prövas vilken lösning för Gollands kommun som är mesl praklisk. Sammanlaget bör de angivna ensemblerna svara dels för tjänstemusik vid förband och skolor vid ca 500 spellillfällen årligen, dels för musik vid statsceremonier vid ca 200 speltill­fällen per år. Fördelningen av dessa speltillfällen fastställs i de särskilda avtalen. Jag räknar med att Stockholmsavdelningen skall svara för huvud­delen av de speltillfällen som avser musik vid stalsceremonier och dessul­om för ca 25 % av antalet spellillfällen som avser ijänslemusik vid förband och skolor. Av försvarsmedlen beräknarjag att 3,3 milj. kr. skall avdelas för Stockholmsavdelningen. Återstoden, 8,5 milj. kr., bör fördelas mellan de angivna regionala ensemblerna i förhållande till deras åtagande. Om åtagandena förändras bör de särskilda avtalen kunna jusleras. Della kan lämpligen ske i samband med de årliga överläggningar om del slatliga bidraget lill den regionala musikorganisationen somjag förordar.

De särskilda avtalen om uppgifterna för försvarei bör gälla l.v. med en uppsägningslid om två år. Staten bör dock förbinda sig all den slatliga insatsen till de berörda regionala ensemblerna skall vara oförändrad under den försia femårsperioden sedan avtalen trätt i kraft.

Etl syfle med den slatliga insatsen för den nya regionala musikorganisa­tionen är att uppnå en bäitre och rällvisare fördelning mellan olika regioner av del statliga slödel lill musikverksamhel än vad vi nu har. Nägra av de landstingsområden som är underförsöijda vad gäller resurser för musiker och/eller lokaler för musikverksamhel bör få en särskild förstärkning. Gävleborgs och Kalmar län, som inle har någon regionmusikavdelning inom sitt område, bör i första hand få del av denna förstärkning. Det belopp jag beräknar för Gävleborgs län är 1 020000 kr. och för Kalmar län

 

Prop. 1984/85:1                                                       28

1410000 kr. I övrigl förordar jag en särskild försiärkning i Värmlands län som har en musiktealer ulan egna musikerresurser. För delta beräknarjag 780000 kr. Slutligen anser jag del angeläget all ge etl ytteriigare tillskott till musikresurserna i Nortland. Detla lillskotl beräknarjag till 1540000 kr. Av denna summa föreslär jag all 1040000 kr. går lill Norbotiens län och 500000kr. till Västernorrlands län. Jag räknar med atl dessa förslärkning­ar, sammanlagt 4 750000kr., gör det möjligt atl i de berörda regionerna sammanlaget öka antalet musiker med ett 30-tal tjänster.

I övrigt räknar jag inte med någon ökning av antalet musiker. DeUa innebär att det är högsl 480 musikerljänster, fördelade på 21 musikavdel­ningar (samtliga avdelningar utom musikavdelningen i Siockholm) som förs över lill den nya regionala musikorganisationen. Om det i de kom­mande förhandlingarna mellan siaten och de nya huvudmännen skulle visa sig befogal atl göra någon mindre jusiering av anlalet musiker bör detla kunna godlas. Jusieringen fär då göras inom den medelsram som slår till förfogande.

Lokalsituationen för de nuvarande regionmusikavdelningarna ute i lan­det är ojämn. Pä flera håll har musikavdelningarna fullgoda, nya lokaler, pä andra håll, exempelvis Sollefteå, Väslerås, Örebro och Kristianstad, har de kvar provisoriska lokaler eller lokaler i behov av upprustning. På fyra orter är lokalerna statsägda och på de övriga kommunala eller privatägda förhyrningar. Lokalsituationen återspeglas i de hyreskostnader som beta­las över anslaget till regionmusiken. Under övergångsperioden före omor­ganisationen och så länge staten har kvar ansvaret för musikverksamheten ute i landet bör lokalfrågorna prövas på samrna sätl som hittills. Strävan bör vara atl före förändringen av huvudmannaskapel lösa så många som möjligt av lokalproblemen. Della betyder ail staten bl.a. i samband med det årliga statliga budgetarbetet prövar frågan om byggnadsåtgärder och andra lokalförändringar. De hyreshöjningar som föranleds av olika lokal-förbättringar följs sedan upp genom en höjning av anslagen för lokalkost­nader i den statliga budgeien. Eventuella lokalproblem som finns kvar i samband med att nya huvudmän tar över verksamheten får lösas i de avtal som först skall träffas mellan staten och de nya huvudmännen.

Etl annat syfte med den statliga insatsen för den regionala musikorgani­sationen är alt stimulera de nya huvudmännen atl göra insalser till stöd för det fria musiklivet i sitt område. Under avsnittet Uppgifter harjag redan varit inne på detta och då särskilt nämnt behovet av att förbättra frilansmu­sikernas situation och förstärka arrangörsledet. Enligt uppgifter hämtade ur kulturrådets huvudrapport stöder landstingen f. n. musiklivet med totalt ca 15 milj. kr. Därav går ca 8,5 milj. kr. lill studieförbunden och 6,5 milj. kr. till musikverksamhet i övrigl. Jag anser det angeläget atl dessa insalser för det fria musiklivet fortsälter. Del är också angeläget att utjämna de skillnader som finns i stödel mellan olika regioner. Därför föreslår jag att ett belopp, beräknat till 2,5 milj. kr., slälls till förfogande för olika slimu-

 

Prop. 1984/85:1                                                       29

lans- och utjämningsåtgärder. Beloppet bör fördelas i de kommande för­handlingarna mellan staten och de nya huvudmännen.

Den återstående och största delen av den statliga insatsen för den regionala musikverksamhelen, som alllsä är det statliga bidragel lill bas­kostnader för personal, lokaler, resor och traktamenten samt produklions­och verksamhetsmedel, beräknar jag till 94250000kr., varav ca 3,4 milj. kr. kan beräknas vara en förstärkning för resor och traktamenten.

Vissa möjligheter bör finnas för enheter inom den regionala musikor­ganisationen atl få stöd för all kunna turnera med en produktion utanför sitt eget område. Jag återkommer till delta i avsnitt 2.3.1.

Mina beräkningar innebär att sammanlagt llOmilj. kr. bör utgå som statligt bidrag till den regionala musikverksamhelen. Ell förslag lill fördel­ning av bidraget bör göras i samband med förhandlingarna mellan siaten och de nya huvudmännen. Jag förutsätter att de avtal som dä kan Iräffas också innehåller elt förslag om formerna för att anvisa det statliga bidraget.

Beträffande ulvecklingen av del framtida stalsbidragel förordar jag att bidraget fastställs efter årliga överläggningar mellan staten och Landsfings-förbundet. Någon koslnadsövervällring till landstingssektorn skall inte ske, varken vid övertagandet eller därefler. De nya huvudmännen har rätt att anpassa verksamhelens omfallning efler del statliga bidragets reella värde. Eventuella värdeminskningar av det slalliga bidragel bör inle ske utan att de nya huvudmännen fär skälig tid och reella möjligheter att vidta de åtgärder som då blir nödvändiga.

Utöver det statliga bidraget till verksamhelen kan de nya huvudmännen räkna med att verksamheten ger vissa inkomster genom att arrangörerna betalar avgifier. Tillsammans har regionmusiken och Rikskonserter f. n. arrangörsinkomster i storleksordningen 13 milj. kr.

Arrangörerna får vissa subventioner av statsmedel enligt grunder som ursprungligen fastställdes genom 1968 års riksdagsbeslut om rikskonsert­verksamheten (prop. 1968:45, SU 114, rskr 263). 1 slort innebär det nuva­rande stödet till arrangörsledet atl regionmusiken och Rikskonserter kan tillämpa fasta artangörspriser oavsett avstånd. Siödet till arrangörsledel är slörre vid skolkonserter och s.k. interna konserter, dvs. konserter inom föreningar, vid vårdinrättningar etc, än vid offentliga konserter.

Enligt min mening finns det anledning att under förberedelserna för omorganisafionen av regionmusiken och Rikskonserter också göra en översyn av del nuvarande sysiemel för artangörsavgifter. En nackdel med det nuvarande systemet, som också kullurrådel tar upp i sin huvudrapport, är att arrangörsavgifterna är alllför beroende av om produktionen är sub­ventionerad eller inle. Delta missgynnar del icke- subventionerade ulbu­del, bl.a. frilansmusiker och fria musikgrupper med inget eller begränsai samhällsstöd. En översyn av arrangörsavgifterna bör syfta till alt skapa en bättre balans mellan stödet till produklionssidan å ena sidan och subven­tionerna till arrangörsledet å den andra och på sä vis minska skillnaderna i

 

Prop. 1984/85:1                                                       30

kosinader för den lokala arrangören mellan fast anställda musiker och ensembler och frilansande musiker och grupper. Enligt min mening är det angeläget att få lill stånd etl sä långt möjligt enhetligt syslem som gär alt lillämpa inom hela den nya organisalionen och som kan vara vägledande när de nya huvudmännen bestämmer arrangörsavgifterna.

2.3 Den centrala musikinstitutionen

2.3.1 Uppgifter

Mitt förslag: Den centrala musikinstilulionen skall främja utvecklingen av musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer. Uppgifterna skall anpassas efter regionala och lokala behov.

Sammanfattningsvis skall den centrala musikinstilulionen ha följande uppgifter: egen musikproduktion, som också innefattar produktion av fonogram, internationella kontakter, utvecklingsarbete och fortbild­ning, konsult- och informalionsverksamhel, samt administrativ service. Tyngdpunkten i verksamheten bör ligga pä ell aktivt, musikpolitiskt och musikpedagogiskl utvecklingsarbete med särskild inrikining pä mu­sikverksamhet bland barn och ungdom och i nya publikgrupper.

Utredningsförslaget: Regeringens uppdrag lill kulturrådet gällde regionmu­sikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamheten. Enligt direkliven behövde kulturrådet inte göra nägot detaljerat förslag om hur ell centralt organ på musikomrädet skulle se ut vid en regionalisering. Denna uppgifl skulle i slället överlåtas på en organisalionskommillé. I sin rapporl Regional musikpolitik begränsar sig kullurrådel lill vissa principiella syn­punkter.

Kulturrådet anser det självklart att elt centralt organ behövs ocksä i ett läge med en utvecklad regional musikpolitik. Det bör ha som huvuduppgifl atl ulifrån riktlinjerna i den slatliga kulturpolitiken stimulera del regionala och lokala musiklivet. De allmänna riktlinjer som gäller för den hillillsva­rande rikskonsertverksamheten bör gälla även för det nya organel. Detla innebär krav på bredd och mångfald i fråga om musikrepertoar och former för musikutbudet. Det innebär också att det nya organet, som kullurrådet uttrycker det, skall vara ett stödorgan och inte ell organ som slyr musikli­vet efler någon egen konstnärlig eller musikpolitisk linje.

Kulturrådet anser att etl mer regionaliseral ansvar för musikverksamhe­ten ute i landet ändrar förutsättningarna för och förväntningarna på det centrala organel. Omfaltningen av och uppgiflerna för del nya organel bör därför prövas noga. Ulgångspunkten bör vara all del nya organel skall byggas upp för alt svara mot redovisade behov i den regionala och lokala

 

Prop. 1984/85:1                                                       31

musikpoliliken. En jämförelse med Riksutställningar är enligt kullurrådel intressant att göra.

Som försia punkt i sin uppräkning av uppgifter för det centrala organet nämner kulturrådet uppgiflen att samla erfarenheter från hela landet från dem som sysslar med musik bland barn och ungdom. När det gäller musikproduktion föreslär kulturrådet atl det centrala organet skall ha resurser för att kunna erbjuda ett riksutbud, dvs. medverkan av artisler och ensembler i lurnéer över hela landet eller i varje fall vissa landsdelar. Kulturtådet nämner särskilt artister och ensembler från andra länder. Det nya organet bör alltså ha resurser för att kunna uppehålla de internationella kontakterna. Utvecklingsarbete och försöksverksamhet med social och pedagogisk inrikining, där musikens konslnärliga och kulturpolitiska kvali­teter kontinuerligt diskuleras och pedagogiska grepp prövas och redovisas, bör bli en av del nya organets viktigaste övergripande uppgifler. Fortbild­ning, bl.a. av musiker, bör vara en cenlral uppgifl, nära anknuten till utvecklingsarbetet. När det gäller fonogramproduktionen anser kullurrå­del bl.a. att denna till slor del bör beslå i inspelning av musik ule i regionerna. Konsult- och informationsverksamhet bör vara en fortsatt viklig uppgift för det cenirala organet. Det kan ocksä enligt kulturrådet vara lämpligt att det nya organel kan ge viss administrativ service.

Kullurrådel tar också upp frågan om namn pä det cenirala organel men ger ingel förslag. Enligt rådet kan det ligga nära till hands atl behålla namnet Rikskonserter men det finns också flera skäl för ett namnbyte. Frågan bör övervägas av organisationskommittén.

Remissinstanserna: I allmänhet slöder remissinslanserna kulturrådels prin­cipiella synpunkter på det cenirala organets roll och uppgifter. Statskon­toret anser att beredningen av uppgifter för del nya organel bör samordnas med beredningen av frågan om kullurrådels framlida ställning, uppgifter och organisation. Svenska kommunförbundei förordar att delar av Riks­konserters huvudkontor omvandlas till etl stödorgan. Fonogramutgivning-en bör drivas av ett för ändamålet inrättat statligt bolag. Även andra remissinstanser anser alt fonogramverksamheten bör vara fristående. Fle­ra remissinstanser betonar viklen av all del nya organel kan bedriva utvecklings- och försöksverksamhet med social och pedagogisk inrikining.

Skälen för mitt förslag: Jag har redan uttalat mig om hur jag ser på del fortsatta statliga ansvaret för musikverksamheten och den musikpoliliska utvecklingen i landet. Som ett uttryck för det statliga ansvarei bör det enligt min mening även i fortsättningen finnas en musikinstilulion på central nivä.

Den centrala musikinstilulionen blir i vissa bemärkelser en ny institu­tion. Den fär en ny roll i musiklivet. Även om uppgifterna liknar dem som i den nuvarande organisalionen ligger på cenlral nivå, ändras förutsättning-

 

Prop. 1984/85:1                                                       32

arna för institutionens arbete. Jag delar alltså kulturrådels uppfattning att både förutsättningarna för och förväntningarna på en cenlral institution ändras i och med atl ansvaret för musiklivet ule i landet flyttas lill regional nivå. Därför är del angelägel att den cenirala institutionens roll, omfallning och uppgifler noga prövas och anpassas lill de nya förutsättningarna och förväntningarna.

Arbetet med atl utforma den cenirala inslilutionen skall ingå som elt led i förberedelserna för omorganisationen av regionmusiken och Rikskon­serter. Det bör få ankomma på regeringen alt besluta om formerna och riktlinjerna för arbetet med detla. I delta skede är jag beredd atl göra endasl en mycket översiktlig beskrivning av den nya institutionens upp­gifier, arbetsformer och organisaloriska uppbyggnad. Jag kommer bara att ta upp några centrala punkter som ledning för del fortsatta arbetet.

Mitt förslag till uppgifler för den centrala institutionen knyter an lill kulturrådets principiella synpunkter i rapporten Regional musikpolitik. Jag tycker också all det kan vara berättigat atl jämföra den nya institutionen med Riksulslällningar. Den nya institutionen bör kunna verka som centralt stimulans- och utvecklingsorgan på musikområdet på liknande sätl som Riksutställningar gör för utställnings- och konstbildningsverksamheten.

1 likhet med kulturtådet anser jag atl tyngdpunklen i verksamheten bör ligga på del jag sammanfattningsvis kallar utvecklingsarbete. I elt aklivt och systematiskt utvecklingsarbete ingår många olika slags uppgifter som alla syflar lill alt påverka utvecklingen av musikverksamhet i olika sam­manhang. I uppgifterna ingår bl.a. atl främja förnyelse och konslnäriig utveckling inom olika musikgenrer, all initiera verksamhet i nya former, alt uiarbeta läromedel och annat pedagogiski material, atl praktiskt utnytt­ja musikvetenskaplig eller annan forskning av kulturpoliliskl intresse, atl samla, bearbela och dokumentera kunskaper och erfarenheter som görs inom musiklivet både på del nationella och inlernalionella planet. Den centrala institutionen bör ha resurser både för atl bedriva egen verksam­hel, exempelvis i form av försöksprojekt, och för alt kunna upprällhålla ett brett kontaktnät med skolan, den kommunala musikskolan, förskolan, musikutbildningen, olika slags lärarutbildning, folkbildning och amatör-verksamhet samt med olika grupper av yrkesutövare på musikomrädet. Liksom kulturtådet anser jag atl det viktigaste inslaget i utvecklingsarbetet bör vara alt slimulera och stödja arbetet med musik bland barn och ungdom och att hitta former för att bredda musikverksamheten till nya miljöer och publikgrupper.

Den nya institutionen bör kunna bedriva fortbildning av musiker. Lik­som kulturrådet anser jag all fortbildningen bör ses som en del av utveck­lingsarbetet.

I jämförelse med den nuvarande centrala verksamheten inom regionmu­siken och Rikskonserter är del enligt min mening framförallt på tre områ­den som den nya institutionens ansvar kan minska, nämligen administra­tion, fonogramverksamhet och samordningen av musikproduktionen.

 

Prop. 1984/85:1

33

En väsentlig del av de cenirala administrativa uppgifterna både inom regionmusiken och inom Rikskonserler kommer i och med regionaliserin­gen all försvinna från den cenirala nivån. Som kulturrådet föreslår kan det emellertid vara lämpligl atl den nya cenirala institutionen har kvar vissa administrativa serviceuppgifter.

Sedan början av 1970-talet ingår produklion och distribution av fono­gram, bl.a. med märket Caprice, i Rikskonserters verksamhet. Av ansla­get för budgetåret 1983/84 får 4950000 kr. disponeras för denna del av verksamhelen. Medlen avser kostnaderna för den basorganisation inom Rikskonserter som svarar för produktion och distribution av fonogram­men. Utöver det egna anslaget kan Rikskonserter söka produklionsbidrag för sin fonogramulgivning från statens kullurräd som disponerar medel för sådana ändamål under anslaget Slöd till fonogramverksamhet. Under inne­varande budgetår har Rikskonserter fått bidrag frän kulturtådet med 1750000 kr. Rikskonserler har dessulom inläkler frän sin fonogramulgiv­ning som nu är beräknade till 1,8 milj. kr. Den sammanlagda medelsramen för fonogramverksamheten uppgär således innevarande budgetår till 8,5 milj. kr. Inom denna ram planerar Rikskonserter en årsulgivning om 24 fonogram.

I den senasle budgetpropositionen anmälde jag atl jag under våren 1984 avsåg atl återkomma till regeringen med synpunkier pä Rikskonserters fonogramulgivning.

Beredningen av förslagen i rapporten (Ds U 1983:19) Fonogramdislribu-tionen i Sverige, som också nämndes i budgetpropositionen, är ännu inle avslulad. Resultatet av beredningsarbetet kan påverka Rikskonserters fonogramverksamhet.

Enligt olika beslut av regering och riksdag, del senaste från våren 1982 (prop. 1981/82:128, KrU 30, rskr 360) skall Rikskonseriers fonogrampro-duktion inriktas pä all kompleltera den musikrepertoar som finns på fono­gram, huvudsakligen med svensk musik och/eller svenska artister vars konsinärsskap är olillräckhgt dokumenterat. Siatsmakterna har även utta­lat atl det är en fördel om Rikskonserter kan integrera fonogramproduk­tionen med sin övriga musikverksamhet. Rikskonserter har fr.o.m. bud­getåret 1982/83 lill uppgift all också ge konsulthjälp åt lillfälliga fonogram­producenter.

Rikskonserter intog länge en särslällning genom sin omfattande utgiv­ning av kvalitelsfonogram inom sädana genrer som jazzmusik, svensk konstmusik och folkmusik. Under senare är har emellertid allt fler andra producenter börjal ägna sig åt sådan utgivning. Kulturtådet har numera särskilda medel atl fördela ull producenier av fonogram som håller god kvalilet. Musikaliska akademien ger med hjälp av särskilda slalsbidrag ut en svensk skivanlologi.

Med hänsyn till dessa båda insatser och med tanke på de förhållandevis höga kostnaderna för Rikskonserters fonogramverksamhet finns det enligt 3   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr I

 

Prop. 1984/85:1                                                       34

min mening anledning all se över och på nyll precisera Rikskonseriers uppdrag på fonogramområdet.

Jag anser därför all Rikskonserter bör få i uppdrag alt göra en särskild utredning om sin fonogramverksamhet och därvid samräda med statens kullurräd. Jag avser att åierkomma till regeringen med elt förslag till ell sådant uppdrag. Syftet med utredningen bör vara all begränsa kosinaderna för fonogramutgivningen och anknyta den närmare lill den verksamhet som Rikskonserter svarar för i övrigt. Rikskonserter bör uireda och avge förslag om vilken fonogramulgivning som är möjlig inom en kostnadsram som är minskad lill 2/3 av den nuvarande kostnaden, dvs. med i runt lal 3 milj. kr. Rikskonserter bör i sin ulredning la hänsyn till vad som händer i det beredningsarbete på distributionsområdet, somjag tidigare nämnde. Utredningen bör vara klar i sådan tid all förslaget kan ingå i Rikskonseriers anslagsframslällning för budgetåret 1986/87.

I den nya organisationen kommer en slörre del av musikproduklionen att kunna skötas regionall. Trots della är det angelägel atl den cenirala institutionen har resurser för egen musikproduklion. Jag anser alltså alt det behövs etl riksutbud av produktioner med nationell och internalionell prägel som kan komplettera och berika det regionala och lokala musiklivel. Jag anser också atl den centrala institutionen bör ha medel för alt siödja lurnéer över hela eller delar av landel med regionala produktioner.

I sitt eget musikutbud bör den nya institutionen arbela med sådana produklioner som av olika skäl inle kan tillkomma pä regionalt initiativ. Del kan gälla produklioner med solister eller ensembler frän andra länder, med svenska symfoniorkestrar, musikteaierproduklioner eller sädana komplexa produklioner som av ekonomiska, konstnärliga eller tekniska skäl inte kan ingå i det regionala utbudet.

Den nya institutionen får ocksä svara för produktion med en egen musikerensemble, nämligen regionmusikens nuvarande musikavdelning i Siockholm som bör knylas lill den nya institutionen. Denna ensemble får både nationella uppgifler och uppgifler på det regionala och lokala planel. 1 uppgifterna på del nationella planel ingår främsl ansvaret för ceremoni-och högvaktsmusik för försvarets räkning. Avdelningen kan få nationell betydelse genom atl den också kan verka som symfonisk blåsorkester. Uppgifterna för Stockholmsavdelningen i det regionala musiklivet blir desamma som för de regionala ensemblerna ute i landet.

Något ekonomiskl uirymme för atl knyta ytteriigare fasla musikerte-surser till den nya institutionen finns inte. Atl tillmötesgå önskemål om ensembler för nutida eller lidig musik är således inle möjligt. Vad som givetvis är möjligt är alt undersöka i vilken mån del går alt utnyttja den musikaliska kapacitet som finns hos regionmusikavdelningen för uppgifter som ligger utanför avdelningens egenlliga ansvarsområde.

De uppgifter i övrigl som jag räknat upp i min sammanfattning, dvs. internationella kontakter och konsult- och informationsverksamhet, kom-

 

Prop. 1984/85:1                                                       35

mer jag inte atl närmare kommeniera mer än på en punkt. Det gäller ett förslag om en försöksverksamhet med inlernalionell arlistförmedling, som Rikskonserler lagl fram efler samråd med arbelsmarknadsstyrelsen, sta­tens kulturråd. Teatrarnas riksförbund, Svenska musikerförbundet och Musikcentrum. Förslagel går ut på atl under en försöksperiod på tre år etablera en särskild enhet inom Rikskonserter, som skall ha till uppgifl dels atl förmedla ulländska artisler lill svenska arrangörer, dels alt placera svenska artisler och ensembler hos ulländska arrangörer.

Regeringen har den 15 december 1983 överiämnat förslaget lill utred­ningen (A 1981:02) om arbelsmarknadsverkels ansvarsområde och organi­salion. Ell förslag från ulredningen väntas inom kort.

2.3.2 Verksamhetsform

Mitt förslag: Den nya cenirala musikinstilulionen bör ha samma verk­samhetsform som Rikskonserter f. n. har och således vara organiserad som en statlig sliftelse. Sliftelsen bör ledas av en styrelse med slort regionalt inflylande och en direkiör.

Personalen hos stiftelsen bör ha statligt reglerade tjänster. Verksam­heten vid den nuvarande regionmusikavdelningen i Stockholm och rikskonserlverksamheten i Stockholms län bör på lämpligt sätl ankny­tas fill den nya institutionen.

Regeringen bör under övergångsperioden före omorganisationen få besluta om förändringar i fråga om sammansättning och mandatlider för slyrelserna för regionmusiken och Rikskonserter.

Utredningsförslaget: Kulturrådet diskulerar fördelarna med ett kombinerat statligt/regionalt huvudmannaskap för det cenirala organet. Della skulle innebära alt stal och landsling delar ansvarei. Pä så sätt skulle de regionala intressena fä direkt inflylande över del organ som i försia hand skall stödja den regionala och lokala musikverksamheten och stimulera samverkan mellan de nya regionala institutionerna. Kulturrådet tar ingen beslämd ställning i frågan. Om etl kombinerat huvudmannaskap inle kan genomfö­ras anser rädel all de regionala intressena i varje fall bör få ett stort inflylande i del cenirala organels styrelse, förslagsvis genom atl hälflen av slyrelseledamöterna består av representanter för regionala och lokala mu­sikpolitiska organ.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan räknar med etl stort regionall inflytande i den nya cenirala institutionen.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag redan har sagl i föregående avsnitt anser jag inte att det i nuvarande skede finns anledning atl binda

 

Prop. 1984/85:1                                                       36

den organisatoriska uppbyggnaden av den nya institutionen annat än på några centrala punkter.

För del första anser jag alt den nya inslilutionen bör fortsätta i samma form som Rikskonserter f.n. har, dvs. som stiftelse.

För det andra förordar jag att vissa ändringar genomförs i nu gällande regelsyslem för Rikskonserler. Stiftelsen bör ledas av en styrelse som bör ha ell starkt inslag av ledamöter som företräder de nya huvudmännen för den regionala musikorganisationen. För den direkta ledningen bör liksom nu finnas en direktör. Löne- och anställningsvillkor för personalen bör fastställas med statlig medverkan på samma sätl som gäller för Riksutställ­ningars personal, dvs. statens arbetsgivarverk bör få befogenhet att för­handla och medverka vid fastställandet av sådana löne- och anställnings­villkor som skall beslämmas genom avtal.

F.n. gäller olika regler för sammansättning av slyrelserna för regionmu­siken och Rikskonserter. I båda slyrelserna är direklören självskriven. I övrigt ulses regionmusikens slyrelse i sin helhet av regeringen. I styrelsen för Rikskonserter ulser regeringen tre ledamöier. Av de övriga fem leda­möterna ulses en av skolöverslyrelsen, en av Svenska kommunförbundet, en av Landstingsförbundet, en av Folkbildningsförbundet och en av Svenska musikerförbundet. Mandattiden för de båda styrelserna är tre år. För de nuvarande ledamöterna går mandattiden ul den 30 juni 1985.

Under övergångstiden före den omorganisation som jag här behandlar, kan del finnas anledning för regeringen att anpassa valel av ledamöier, mandattid elc. lill tidsplanen för omorganisationen. Jag föreslår därför alt regeringen begär riksdagens medgivande att vidta de förändringar i fråga om sammansättning och mandattider som omorganisationen föranleder. Lämpligen kan detla ske när de nuvarande mandattiderna löper ut.

Enligt vad jag tidigare har förordal bör regionmusikavdelningen i Stock­holm och rikskonsertverksamheien i Stockholms län inle överföras till regional huvudman. De bör förbli statliga och inordnas i den cenirala musikinstilulionen. Det är angeläget alt de båda enhelerna kan samordnas.

 

Prop. 1984/85:1                                                                 37

2.3.3 Resurser

Mitt förslag: Resurserna för omorganisationen, som i detla samman­hang anges i belopp hämtade från eller relaterade lill nivån i reglerings­brevet för budgetåret 1983/84, fördelas så att 20250000 kr. beräknas stå lill förfogande för den centrala musikinstilulionen.

För regionmusikavdelningen i Stockholm beräknas kosinaderna lill drygl 11 milj. kr. och för rikskonsertverksamheien i Stockholms län till ca 750 000 kr. Av kostnaderna för regionmusikavdelningen ulgör 3,3 milj. kr. ersättning för uppgifterna inom försvarei.

En överenskommelse bör träffas med Stockholms läns landsting om landstingels bidrag lill kosinaderna för musikverksamhelen i länel.

Utredningsförslaget: Kulturrådet har ingel konkret förslag i fråga om re­surser för det centrala organel.

Remissinstanserna: Inga synpunkter.

Skälen för mitt förslag: Uiöver de allmänna rikllinjer för arbetet med atl utforma den centrala musikinstilulionen, som jag redan varil inne på i föregående avsnitt, räknar jag här med att det nya organet bör kunna budgetera sin verksamhel inom en koslnadsram av 20250000 kr. Beloppet, som är relaterat till nivån i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84 exklusi­ve lilläggsbudgel, omräknas för kommande budgelår enligt de regler som tillämpas i det statliga budgetarbetet.

Liksom det nuvarande anslaget Rikskonsertverksamhet bör del slatliga anslaget till den nya institutionen delas in i anslagsposter eller program för olika verksamhetsgrenar.

Vad beträffar arrangörsinkomsterna erinrar jag om den översyn av det nuvarande sysiemel för arrangörsavgifler som jag behandlat i avsnittel 2.2.4 om resurser för den nya regionala organisalionen.

De medel somjag beräknar för regionmusikavdelningen i Stockholm och för rikskonsertverksamheten i Stockholms län är oförändrade i förhållande lill nuläget. Ersättningen av försvarsmedel harjag också behandlat i av­snitt 2.2.4. Regionmusikavdelningen avses under år 1985 flytta in i om­byggda lokaler i Kungl. myntet i centrala Stockholm.

I avsnittet 2.2.1 Grunder för regional indelning har jag redogjort för förslagel om en särskild överenskommelse med Stockholms läns landsling.

2.4 Genomförande

1 den tidsplan somjag föreslagit för omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter räknar jag med alt det återstående förberedelse- och

 

Prop. 1984/85:1                                                       38

förhandligsarbelet kommer atl bli lidskrävande. Startpunkten för arbelet är det principbeslut av riksdagen somjag här föreslär. Sedan principbeslu­let är fattat avser jag att återkomma till regeringen med förslag om att ge slatens förhandlingsnämnd i uppdrag att träffa avtal med landslingen om villkoren och formerna för deras överlagande av ansvaret för den regionala delen av musikverksamhelen. Avtalen bör iräffas under förutsätlning av regeringens godkännande. Jag räknar med atl del skall vara möjligt all behandla frågan på nyll i riksdagen under våren 1986 och att det sedan skall finnas lid för all genomföra de omställningsåtgärder och detaljulred-ningar som behövs för atl den nya organisalionen skall kunna börja sin verksamhel. Riktpunkten för arbetet bör vara atl den nya organisalionen skall kunna börja verksamhelen den 1 januari 1988.

Under övergångsperioden före omorganisationen finns det anledning atl på olika säll förslärka del samråd som redan förekommer mellan den nuvarande organisalionen på regional nivå och landslingen, i förekomman­de fall även kommunerna i regionen.

När principbeslulet är fattat vidtar också arbetet med en annan del av omorganisationen, nämligen atl ulforma förslag till en ny cenlral musikin­stilulion. Del bör få ankomma på regeringen att besluta om hur detla arbele skall bedrivas. Jag kommer alt föreslå regeringen att en organisa­tionskommitté tillkallas för alt lägga fram förslag i frågan. Förslagen bör kunna föreläggas riksdagen under våren 1986.

Arbelel med den cenirala och den regionala organisalionen behöver samordnas. Den organisationskommitté somjag kommer att föreslå rege­ringen all tillkalla, bör ha detla samordningsansvar. Av della följer all organisationskommittén bör fä i uppdrag att förse statens förhandlings­nämnd med det underlag och de utredningar som behövs för att förhand­lingarna med landslingen skall kunna fullföljas.

Omorganisationen kommer inte bara all bli lidskrävande. Den kommer också atl innebära en avsevärd och säkerligen också en svär omslällning för den nuvarande organisationen och dess personal. Jag är angelägen om alt omställningen kan planeras väl och genomföras på etl för alla parler godtagbart sätt. Att personalens och personalorganisationernas intressen blir väl tillgodosedda betyder mycket för resultatet av omorganisationen. Ansvaret för att planera och genomföra omställningen till den nya organi­sationen bör åvila den centrala organisationskommittén i nära samråd med regionmusiken och Rikskonserter.

Jag vill också i detta sammanhang kort beröra en allmän fråga om regionmusikens roll och musikernas uppgifter. Som framgår av regionmu­sikens instruktion skall regionmusiken framföra musik inom det allmänna musiklivet och försvarei samt utföra musik i slatsceremoniella samman­hang. Det är naturligt atl verksamheten i första hand är inriktad på den levande musiken. Kulturrådet framhåller också med rätta de slora konst­näriiga, kommunikaliva och sociala värden som ligger i den levande kon­takten mellan människor och musiken.

 

Prop. 1984/85:1                                                       39

Samiidigi är det emellertid naluriigt och vikligl all regionmusiken skall medverka lill alt musik kan föras ul lill människorna också på andra sätt. Medietekniken öppnar sädana möjligheter i många olika avseenden. Jag tänker på radio och TV och skiv- och bandinspelning. Det bör självfallet vara en skyldighet för dem som arbetar inom regionmusiken all tillvarata de möjligheter som denna teknik erbjuder sä att verksamheten kan drivas rationellt och musiken spridas med hjälp av bl. a. etermedia och fonogram. Jag förulsätlter atl det skall gå atl skapa avlalsenliga förutsättningar för detla.

3   Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen dels all godkänna vad jag har föreslagit

1.   beträffande  omorganisation  av  regionmusiken  och   Rikskon­serter,

2.   beträffande den regionala musikorganisationen,

3.   beträffande den centrala musikinstilulionen,

dels alt medge atl regeringen fär besluta om de förändringar av samman­sättning och mandattider för styrelserna för regionmusiken och Rikskon­serler som föranleds av omorganisationen.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1984/85:1                                                       40

Bilaga 1

Sammanfattning av statens kulturråds rapport (1981:6) Regional musikpolitik

Uppdrag och metod (kap. 1 —2)

En särskild arbetsgrupp utsedd av kulturrådet har sammanställt rapporterna. Den har arbetat brett och öppet med referensgrup­per, medverkan vid konferenser etc och avlyssnat reaktionerna på sina idéskisser i olika grenar av musiklivet. Utredningen har sökt åstadkomma en aktiv regional planering redan under utred­ningstiden i landstingsområden genom att sända ut problemsam­manställningen "Regionalt samspel" augusti 1979.1 oktober 1980 anhöll rådet om regeringens uppdrag att medverka vid förhand­lingar om länsprojekt för ökat regionalt ansvar. Sädan verksam­het påbörjas bl a i Norrbotten.

Tillkomsten av IRK och RM (kap. 3)

Betänkandet inleds med en redogörelse för bakgrunden till kon-sertbyråutredningen (KBU) och dess försöksverksamhet i fyra län 1963—1968. KBU:s ursprungliga uppdrag — en alternativ konsertbyrå för tonkonstnärsförmedling (ett f ö ännu olöst pro­blem) — kom snart i bakgrunden för visionen att skapa ett vittsyftande organ för utveckling av hela musiklivet. Idén om levande konserter (20 000) i alla sociala miljöer över hela landet, bl a 15 000 för alla skolelever, förde i sin tur med sig omvandling­en av militärmusiken till en civil musikresurs pä 22 orter. IRK startades i en anda av bildningsidealism men med företagseko­nomisk terminologi: "Distribution och konsumtion av god mu­sik".

Samtidigt pågick 1965—1970 en omorientering i hela den kul­turpolitiska debatten. Musiken som medel för gemenskap kom mer i centrum än dess egenkvalitet, allas musik betonades mer än det konstnärligt professionella.

Kulturrådets betänkande 1972 och prop. 1974:28 med dess samhällsinriktade kulturpolitiska mål angav i något oklara orda­lag IRK:s och RM:s viktiga roller i en musikpolitisk decentrali-

 

Prop. 1984/85:1                                                  41

seringsprocess. Propositionen talar om en ny typ av regionala musikinstitutioner med bredare ansvar för olika genrer och om lRK:s statliga regionkontor som provisorier.

I kap. 3 refereras också utredningar av orkester- och musiktea-terfrågorna som ledde till åtgärder 1974, liksom Riksdagsreviso­rernas granskningspromemoria 1978, vilken bl a förordar sam­manslagning av IRK och RM.

Landstingsförbundets underlag för regional kulturpolitik (kap. 4)

Vid kongressen 1976 enades Landstingsförbundet om ett under­lag för landstingens kulturpolitik, där bl a ett aktivt engagemang i musikfrågor och ett huvudmannaansvar för RM ställdes i utsikt. Utredningen visar läget 1981 i en tablå över utredningar och beslut i olika landstingsområden. Bilden är högst varierande — vissa län är avvaktande, andra har tagit långtgående initiativ.

Decentralisering — profilering — regionalisering (kap. 5)

Utredningen beskriver Statens försöksverksamhet med Rikskon­serter och IRK:s och RM:s verksamhet under 70-talet med kon­centration på institutionernas regionala roll och förankring i det lokala musiklivet. Stort utrymme ges åt uttalanden i decentrali­seringsfrågor från IRK:s och RM:s personal och institutionernas egna utvärderingar, men utredningen tillfogar egna iakttagelser och kommentarer. Inledningsvis citeras försöksledaren och för­ste IRK-chefen Nils L Wallins återblick på Rikskonsertidéns framväxt under 60-talet, där decentraliseringstemat framtonar allt tydligare — bort från distributionstänkandet och turnékultu­ren till ett nätverk av regionala produktionscentra med entusias­tiska förväntningar på RM :s möjligheter. En uppsats av Henrik Karlsson kritiserar IRK-reformen för dess ensidiga satsning på endast elt musikpolitiskt alternativ med tyngdpunkten i produ­centsektorn mer än hos artisterna och mottagarsidan.

Decentraliseringssträvanden 1968 — 1980 belyses med utgångs­punkter i IRK:s stadgar och styrelsens målbeskrivning 1971. KBU ville skapa "en kraftig planeringsenhet i central instans". Under försökstiden ökade antalet tjänster från 6 till 33. Då IRK fr o m 1968 fick ett totalt riksansvar, konstruerades en organisa­tionsmodell som alltjämt gäller med gemensam ledning för pro­gramproduktioner och utlokaliserade regionala enheter med viss självständighet att agera. Huvudkontoret byggdes ut från 43 tjänster 1968 till 78 tjänster 1971. Är 1981 har det ca 80 tjänster, medan de nu 9 regionkontoren har tillsammans ca 50 tjänster (intendenter, producenter, redaktörer och assistenter).

De 17 IRK-intendenter som KBU föreslog — i princip 1 per

 

Prop. 1984/85:1                                                   42

avdelning — prutades ned till 3 i IRK-propositionen. IRK hem­ställde år efter år att få utöka anlalet men regeringen gav undvi­kande svar. Utbyggnaden av de nio regionkontoren har skett utan regeringsbeslut genom omprioritering inom givna rair>tr. Endast ett kontor (Falun/Gävle 1981) har tillkommit på landstingsinitia­tiv.

Verksamhetsberättelserna hela 70-talet har decentralisering som genomgående tema. Allt större andel av produktionsmedel förs över till regionkontorens ansvar. Är 1979/80 betonas särskilt positiva effekter av ökad samverkan med vissa landsting.

Uttalanden från IRK-ledningen under olika skeden refereras. I debatten om kulturrådsutredningen 1972 lägger IRK vikt vid centralorganets expert- och konsultuppgift: det gäller att förhind­ra att decentralisering slutar i provinsialism. De regionala orga­nen måste vara mogna för uppgiften. U Rosenblad betonar 1975 att IRK får akta sig att bli maktfaktor. 1979/80 framhåller H Sjögren att man inte åstadkommer en kulturpolitisk decentrali­sering på centrala auktoriteters villkor. I anslagsframställningen för 1982/83 framhäver den nye VD, M Enhörning, de konstnär­liga värderingama.

En detaljerad analys av IRK:s nyckelbegrepp "producent" och "projekt" utgår från den s k producentkedjans 14 länkar. Här berörs också försöksverksamheten med social och pedagogisk inriktning, bl a musik i förskola och "musik i närmiljön". Utred­ningen ifrågasätter principen att fast anställda producenter skall ta ansvar för hela produktionskedjan, i varje fall att en regional musikorganisation skulle bygga på enstaka tjänstemän med så dominanta roller. Det konstnärliga och pedagogiska ansvaret bör kunna överlåtas mer på musiker, lärare och andra kulturskapare. Projekt bör redovisas mer än hittills för en vidare krets för att stimulera lokala initiativ.

Utredningen analyserar IRK:s förankringsmetoder inom olika budgetprogram. IRK:s mest omfattande uppdrag "musikaktivi­teter i förskola och skola" övergår alltmer från podiekonserter för stora grupper till besök klass för klass och återkommande besök. Förskolans musikmiljö blir allt mer betydelsefull. Barnens första möten med musiken bestämmer grundläggande attityder. IRK har gjort en pionjärinsats i skolorna tillsamman med RM, men det direkta samarbetet med skolomas egna lärare och med den kommunala musikskolan bör utvecklas ytterligare.

IRK har också betytt mycket för utvecklingen av nya okonven­tionella konsertformer: musikveckor under sommaren, samvaro­dagar, "verkstäder", musikkaféer, karneval 80, men också nya distributionsmetoder: musikpaket och s k riksproduktioner.

Av särskilt musikpolitiskt intresse har mer övergripande pro­jekt varit som gällt t ex hela kommuner. De s k interna konserter-

 

Prop. 1984/85:1                           ;iwv                      43

na —■ uppsökande verksamhet i intstitutioner, föreningsliv osv är ett problematiskt arbetsfält för IRK, men av största vikt i strävan att nå ny publik. Det statliga stödet sedan 1974 till "Kul­turprogrammen i föreningslivet", där medlen utnyttjats direkt av studieförbund och länsbildningsförbund, har medfört minskat IRK-engagemang i uppsökande verksamheter, allrahelst som också RM själv alltmer producerar sina interna konserter. Över­huvud synes det ömsesidiga utbytet av idéer och erfarenhet mel­lan studieförbunden och IRK inte ha blivit vad bildningsentu­siaster under 60-talet tänkte sig. Utredningen refererar debatter och antyder tänkbara orsakssammanhang. Folkbildningsförbun­det uttalade sig 1979 för att länsbildningsförbunden borde få överta uppgifter som nu görs av IRKis regionkontor. Folkbild­ningspropositionen med dess nya bidrag fr o m 1981/82 till "kul­turverksamhet" med stöd till både program och amatörensembler medför ett nytt ovisst utgångsläge.

RM får i avsnitt 5.6 en utförlig genomlysning. Här behandlas profileringssträvanden, den nya rollen som regionmusiker, led­ningsfunktionen regionalt, profileringsgruppens arbete och dess resultat 1975, de regionala råden, avtalen med institutioner och amatörorganisationer osv och slutligen RM :s brydsamma eko­nomiska situation 1981.

I sina kommentarer pekar utredningen på en rad svårigheter för RM. Det är problematiskt att basera konstnärlig verksamhet på en fast musikerresurs anställd efter tjänstemannaavtal inom en statlig myndighet. Kammarensembler växer fram ur gemensam konstnärlig strävan, inte genom anställning vid vakanser en för en. Det är svårt för en kapellmästare att hålla samman ett antal självständiga ensembler. Utgår man från en orkesterprofil för att dämr göra ensembler, hamnar man å andra sidan lätt i en låsning vid symfonimusikens modeller. Ensemblebindningen förefaller inte sällan ha försvårat angelägna insatser för amatörmusiken. Rollen som kapellmästare, dvs konstnärlig ledare, har inte fun­nit sin form ännu. Här liksom i fråga om den nya utåtriktade musikertyp som behövs för uppsökande konserter, saknas ännu lämplig utbildning. RM:s ekonomi illustrerar den negativa kon­sekvensen av att anslagen alltmer binds upp av löner, medan marginalresurserna för produktioner, resor osv krymper. Till slut kan ensemblerna knappast lämna slationeringsorten.

I 5.7 behandlas de oklara relationerna mellan IRK och RM. "IRK behöver inte längre ha övergripande konstnärligt ansvar för RM när det regionala utvecklingsarbetet är avslutat", heter det i prop. 1974:28. När har den tidpunkten nåtts? IRK gör allt mindre insatser för RM:s vidareutbildning, och enligt RM har IRK:s producentmedverkan minskat långt under den andel som fömtsätts i regleringsbrev. Enligt IRK har man där inte resurser

 

Prop. 1984/85:1                                                                  44

att göra de speciella producentinsatser som krävs för de fasta ensemblerna.

Till sist redogörs i kap. 5 för regionaliseringssträvanden som 1981 pågår i olika landstingsområden: Västerbottensprojektet (sedan 1977 landsting — Norrlandsoperan — IRK — RM i samverkan). Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet (sedan 1979 stiftad av Göteborgs kommun, landstingen i Göteborgs och Bo­hus län och Skaraborgs län med Älvsborgs län som bidragsgiva­re), det 9:e regionkontoret i Falun/Gävle (med IRK i gemensam ledningsgmpp: 4 landstingsrepresentanter av 6), Uppsala läns musikråd (IRK-initiativ sedan 1977 med början i kommunpro­jekt), regional musikplanering i Örebro län, Musik i Norrbotten (landstinget vill ta ansvar för IRK/RM) samt initiativ från Jämt­lands och Kalmar län.

Eokätundersökcingar (kap. 6)

Tre omfattande enkäter har genomförts 1979/80: till IRK:s och RM:s regionala personal, till frilansmusiker och till länsbild­ningsförbund och studieförbund.

Några iakttagelser ur det rikhaltiga materialet:

— IRK:s regionkontor avvisar helt tanken på sammanslagning med RM men önskar bevara statligt huvudmannaskap.

— RM-personalen har delade meningar om sammanslagning med IRK och överföring till regional huvudman.

— IRK:s svar är musikpolitiskt medvetna och samstämda. RM uppvisar stor variation i svaren som är mindre inriktade på musikpolitiska problem.

— Flertalet av de 53 frilansmusiker i olika genrer som besvarat enkäten är besvikna på IRK:s insatser för dem, liksom på förmedlingsorganisationen överhuvud. De är starkt kritiska mot RM som konkurrent om arbetstillfällen.

— Studieförbundens samarbete med IRK och RM förekommer ganska sparsamt och sporadiskt. RM svarar för högst 8 % av studieförbundens konsertutbud, IRK medverkar vid ca 5 % av arrangemangen.

Musiklivet som arbetsmarknad (kap. 7)

Arrangörsledet och förmedlingssituationen beskrivs ingående, liksom personal- och intresseorganisationer i utredninesfältet

 

Prop. 1984/85:1                        '/.                       45

samt avtals- och sysselsättningsläget. Situationen är komplicerad och problematisk. Samhället bör omgående förbättra förmed­lingsorganisationen och stärka arrangörsledet för att inte de fria musikernas och tonsättarnas situation skall bli ytterligare försäm­rad.

Det ekonomiska underlaget för en regional musikpolitik (kap. 8)

En detaljerad redogörelse ges för samhällets nuvarande stödfor­mer både på produktionssidan och till amatörverksamhet, arran­görsled osv. Utredningen presenterar — delvis efter egna enkä­ter — ett material som visar anslagen länsvis från stat, landsting och kommuner till musiklivet 1979/80 och en särskild tabell där IRK;s och RMrs ekonomiska insats redovisas län för län samt satsningarna uträknade per invånare i respektive län.

Stora variationer mellan landstingsområdena kan konstateras såväl när det gäller stödets storlek som dess inriktning.

Utgångspunkter för utredningens förslag (kap. 9)

Inledningsvis (9.1) sammanfattar utredningen sina bedömningar av IRK:s och RMis roll i den regionala musikverksamheten under 70-talet. Avsnittet innehåller många nyanser och detaljvär­deringar, här återges endast ett urval särskilt framträdande syn­punkter.

— 1960-talets vision var 20 000 konserter/år — god levande mu­sik åt alla. Greppen att skapa ett statligt institut för konsert­spridning över hela landet och än mer att "civilisera" militär-mubiken för att få regionala produktionscentra var djärva försök att förnya ett stagnerande musikliv. I reformpropositio­nerna 1968 och 1970 betonades att de nya institutionerna själva skulle ompröva organisation och metoder under utveck­lingens gång.

— Oklarhet om regionalt samband. Konsertbyråutredningen (KBU) hade utifrån försöksverksamhetens erfarenheter lagt en serie förslag om IRKisoch RM:s regionala förankring (bl a 17 intendenter och förstärkta länsbildningsförbund) och om stegvis utbyggnad län för län, först sedan förmedlings- och mottagarled organiserats regionalt. IRK-propositionen gav dock IRK totalt riksansvar och begränsade antalet intendenter till 3. Hur det regionala sambandet skulle byggas upp förblev under hela 70-talet en öppen fråga. IRK började redan 1970 utlokalisera sin medarbetarslab lill egna regionkonlor.

— Kärvt ekonomiskt klimat på 70-talet. IRK fick sina ekonomiska
lyft i början. Sedan har satsningen snarast stagnerat. IRK har

 

Prop. 1984/85:1                                                   46

förstärkts för specialuppgifter (fonogram, barnverksamhet, internationella kontakter). RM:s fasla kostnader och rörliga produktionsmedel har kommit i olakt. Fr o m 1981/82 är en 1975 beslulad profilering ulifrån 590 musiker på 22 orter inte en realistisk möjlighet, snarare riskerar vi en minskning av nuvarande musikerantal.

-   Oklart partsförhållande IRK - RM. RM.s roll förändrad.
Siatsmakterna har aldrig med klar markering av resurser och
personal preciserat IRK:s förväntade insats för RM. F n ut­
nyttjar inle IRK 45 % av RM :s kapacitet. RM hänvisas atl själv
producera och informera.

Är 1967 sågs RM som välkommen ulväg atl genomföra visionen 20 000 konserter, eftersom anlalel frilansmusiker inte skulle räcka lill. Är 1981 ser undersysselsatta frilansmusiker RM som svår konkurrent med förmånlig stalssubvention.

—  IRK och RM som instrument för ny musikpolitik. Väsentliga
musikpolitiska syflen för IRK och RM efler 1974:

O all nå ny publik med levande musik

O all slimulera alltfler lill egel musicerande i ensembler och

körer O all iniliera det nya och vitala i musiklivel i alla genrer och

stilar O all inspirera regionala och lokala organ lill självständig

salsning Ulredningen ser positivt på IRK:s och RM:s utveckling av konserlmelodik i förskola och skola, medan kommunala mu­sikskolan och dess anknytning till amatörmusiken ännu är ganska oprövat område. IRK har betytt mycket för nya former av offentliga konserter. Den uppsökande verksamhelen i bl a föreningslivet är ett svårarbetat men ytterst angeläget fält, liksom kontakten med invandrarnas musikkullurer. Produ-centrollen är problematisk. Fler producenter borde engageras på frilansbas, gärna med nära anknylning till de miljöer och gmpper man vill nå.

— IRK:s regionkontor och regionaliseringen. Regionindelningen har lillkommil på centralt initiativ efter administrativa bedöm­ningar. Ulredningen ser som en risk att elt statligt IRK formar etl slulel syslem, som kan fungera effekiivt inom sig, men som får alllmer permanent karaktär och inte är det provisorium i väntan på en regionalt baserad organisation som 1974 års kulturpolitik fömtsätter.

— RM:s regionala förankring. RM såsom statlig myndighel har besvärats av en tungrodd organisalion och har hafl alllför

 

Prop. 1984/85:1                                                  47

knappa resurser alt adminislrera den. Ensembleindelningen verkar delvis stereotyp och bindande. Större andel frilansre-surser i proportion lill fasla tjänster skulle ge mera rörlighet. Det är kulturpoliliskl angelägel att regionmusiker kan enga­geras mera inom tjänslen för alt utveckla amatörmusicerandet.

Utredningen gör den allmänna bedömningen att ett direkl regio­nalt ansvar för IRK- och RM-resurser skulle smidigare lösa åt­minstone en del av de nuvarande problemen, framför alll föra med sig slörre engagemang från landsting, kommuner och fria organisaiioner i musikpoliliska frågor.

19.2 görs ett försök till positionsbestämning av musikens situa­tion i samhället 1981 som bakgmnd till 80-talels musikpolilik.

—Datateknik och eleklronik vidgar ständigt gränserna för män­niskors möjligheter alt lyssna lill perfekt ljudåtergivning och atl skapa ny musik. Samlidigt ökar lyssnandet via lekniska media — med risk för att allt fler får ett ytligt konsumentför­hållande till musik. Ständig bakgmndsmusik i hem och offenl­liga miljöer verkar i samma riklning.

—Kommersiella styrkrafler förstärks, cenlraliserade i multina­tionella förelag, som I ex dominerar fonogramindustrin.

—Olika etniska musikkulturer konfronteras direkt med varand­ra. Invandrarnas musik har dock hitlills föga påverkal musi­ken i det svenska samhället.

—Del kulturpolitiska programmet 1974 med dess markerade vilja lill reell yttrandefrihet och kulturdemokrati antogs enhäl­ligt av alla partier, men har av den aktuella debatten att döma börjal ifrågasättas i ett trängt ekonomiskl läge.

—De spontana proteströrelserna från 70-talets början med bl a musiken som vapen och uttrycksmedel lycks ha matlats av mol decenniets slul.

—Mot 70-talels slut har musikens sociala funktion tonats ner något till förmån för en ny professionalism där rent konstnär­liga kvaliteter framhålls mer än kullurpolitiska.

 

—Frilansmusikernas och lonsällarnas siluaiion har förvärrats.

—Vi har fått ökad insikt om musikens betydelse i barnens värld samlidigt som vi blivit medvetna om barnens och ungdomens kulturella identitetskris i del moderna industrisamhället.

 

Prop. 1984/85:1                                                   48

Utredningens slutsats av översikten — dess gmndläggande tes i belänkandet — är att vi under 80-talet måste med alla meloder söka ge levande musik bärkraft atl beslå och ulvecklas som kul-lumpplevelse för kommande generationer.

Ulredningen definierar i 9.3 vissa musikpolitiska begrepp och anger därmed ocksä förslagens gmndlinjer. Med "decentralise­ring" betecknas en process, där politiskt ansvar — iniliativ, be­slut, verkslällighel — mer och mer förs över till regional/lokal nivå. Med "regionalisering" avses den specifika decentralisering som gäller överföring av politiskt ansvar till landstingsnivån. Ulredningen betonar viklen av atl både poliliska och konstnär­liga beslutsfattare beaklar det flerdimensionella i kvalitetsbe­greppet.

De mångtydiga termerna "professionell" och "amatör" disku­leras, liksom begreppen "administratör" eller "byråkrat" som kan missbmkas som slagträn i en förenklad deball. En särskild analys görs av ansvarsbegreppel och huvudmannaskapels inne­börd. Ulredningen betonar all elt politiskt ansvarslagande inte behöver belyda att verkställigheten måste ske inom landstingets egen förvaltning. Många musikpoliliska uppgifter kan med för­del delegeras till fria organisaiioner, om de vill åla sig dem. Fördelar och nackdelar med olika förvaltningsformer diskute­rats. Offentlighetsprincipen bör gälla även i föreningar, bolag och stiftelser som drivs av kommuner.

Utredningens överväganden och förslag (kap. 10)

Utredningens fömtsättningar har ändrats under arbetets gång genom atl både IRK och RM liksom de länkta huvudmännen ivingas till största ekonomiska återhållsamhet. Utredningen ul­går dock för sin del från att sträng hushållning snarast framtving­ar regionall planerad musikpolilik.

Utredningen väger mot varandra argument emot och för en regionalisering av RM och IRK. Utredningen driver ivå huvud­teser:

1)   fömlsätlningar måste skapas för en samlad regional musikpo­litik

2)   nuvarande oklara partsförhållande mellan RM och IRK mås­te upplösas regionall och centralt.

Regionalisering framstår långsiktigl som ett rimligare altemativ än sammanslagning till en slor helslatlig institution för regional musik. Permanentning av ett system med siaten som huvudman för RM skulle betyda etl avsteg från decentraliseringen som princip och avbryta den utveckling som påbörjats.

 

Prop. 1984/85:1                                                  49

RM-ensemblerna måsle liksom IRKis regionala resurser vid prioriteringar kunna behandlas som organiskt ingående inslag i en regional/lokal musikpolitik som landsting och kommuner i samspel ansvarar för och som berör hela fältet: musikundervis­ning, folkbildning, amalörstöd, frilansmusiker, arrangörsled, eg­na orkeslerinslilulioner etc. De nackdelar som anförs med regio­nala inslilulioner, t ex risken för provinsiell isolering eller sämre personalrörlighet än i en riksorganisaion, kan molverkas bl a genom elt gemensamt ulvecklings- och stödorgan på cenlral nivå.

Ulredningen föreslår

att principbeslul fattas i riksdagen om all RM successivi av­vecklas som statlig myndighel;

att landsting (eventuellt även primärkommuner eller gmpper av landsting) erbjuds överta huvudmannaskapet för RM-avdelningar eller gmpper av RM-avdelningar;

att landsting (eventuellt primärkommuner etc) erbjuds att få disponera över de resurser som nu tillförs respeklive lands­tingsområde för IRK-funklioner i form av personal och produktionsmedel. Varje landsting får självl efter samråd med angränsande landsting avgöra om del vill utnyttja resurser i samverkan med andra eller separal länsvis;

att ett centralt stödorgan utvecklas genom en sammanläggning av IRK:s nuvarande huvudkontor och RM:s nuvarande cenirala kansli. Elt regionall inflylande garanteras över della organ.

I det följande berör ulredningen organisatoriska problem vid en regionalisering och söker anvisa lösningar. Eftersom musikpoli­lik är elt frivilligt ålagande kan en regionalisering inte åläggas alla landsting. Avtal måste slutas med varje landsling för sig. Det kan alltså bli etl övergångsläge där t ex vissa RM-avdelningar är regionaliserade, andra statliga. Del medför svårigheter, men vid en permanentning av helstatligt RM och IRK kommer vi också all få mycket varierande relalioner med olika landsling, separata avtal med teatrar och orkestrar etc men då utan riktmärke, efter­som decentraliseringsprincipen är satt ur spel.

Ulredningen förordar ett hell regionalt huvudmannaskap för enskilda avdelningar och avvisar altemativet slal — landsting i kombinalion.

Som förhandlingsunderlag arbelar utredningen med begreppel basresurs, d v s en ekonomisk gmndval för självständig regional musikpolitik. En basresurs skapas genom avtal om solidariska åtaganden från statens respektive landstings (eventuellt vissa pri­märkommuners) sida och skall garanteras pris- och löneomräk­ning. Statens åtagande i fråga om RM skall innefatta dess lotala

4    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr I

Prop. 1984/85:1                                                   50

anslag till avdelningens regionala verksamhel, inklusive hyra för lokalerna. I fråga om IRK beräknas slatens åtagande dels som andel av regionkontorels kostnader, dels som produktionsmedel. 1 fråga om RM måste Gävleborgs och Kalmar län bedömas i särskild ordning, eftersom de saknar RM-avdelning. Den regio­nala parten tillskjuter medel till basresursen med hänsyn till den plan för musikpolitisk utveckling som man redovisar som under­lag för avtalsförhandlingen. Basresurserna kan senare utökas på två sätt: genom generella landsomfattande höjningar eller genom att basresursen lillförs gmndbelopp (molsvarande) med kombi­nation av statsmedel och regionala medel.

Ulredningen ger principiella synpunkier på arbelsuppgifterna i det nya centrala utvecklings- och stödorganet. Omfattningen av dess personal bör prövas med hänsyn lill uppdragel. Omdispo­nering från cenlral nivå lill regionala resurser kan visa sig lämp­lig. Det bör främst upprällhålla internationella kontakter, svara för etl riksulbud av nationella och inlernalionella artisler, sam­ordna vidareutbildning av konstnärlig personal i de regionala ensemblerna, medverka lill repertoarförnyelse, driva försökspro­jekt av allmänt inlresse t ex inom skolan eller kommunerna. Organet bör inte fördela bidrag utan tyngdpunkten skall ligga på konsultation och informalion.

Utredningens förslag lämnar frilt spelmm för variationer i den regionala organisationen. I etl ekonomiskl pressal läge måsle man bygga på befintliga resurser och mönster som redan fungerar. Det väsentliga är atl man vid den musikpoliliska planeringen i re­spektive landstingsområde klargör en arbetsfördelning, undviker dubbelorgani.sation, men samlidigt sprider initiativ och ansvar inte minsl lill fria och frivilliga krafter i organisalionslivel.

Ulredningen framhåller atl den nuvarande organisationen för arbetsgivarparterna på musikomrädet bör ses över. Förhandlings­ansvaret för institutioner som finansieras nästan helt med offent­liga medel bör rimligen inte åvila del privala näringslivels orga­nisationer. Del vållar också ständiga komplikationer atl organi­sera kultur efter statsljänstemannaavlal som sker f n inom RM. Regionaliseringen bör ses som en fortlöpande process, som redan pågår som en konsekvens av 1974 års kullurpolitiska pro­gram. I skrivelse till regeringen oktober 1980 önskar kulturrådet få medverka lill en försöksverksamhel med ökal regionalt ansvar för IRK:s och RM :s verksamhel bl a i Norrbollens län. Regering och riksdag har lillslyrkl förslagel. Flera landsting (Örebro, Kal­mar och landslingen i Sliftelsen för västsvensk musikverksamhel) önskar driva liknande projekt. Etl projekl i Västerbotten pågår redan. Musikpolitiskt utvecklingsarbete av denna lyp fungerar som elt nalurligl led i förberedelsen för en regionaliseringsreform enligt utredningens förslag.

 

Prop. 1984/85:1                       *                         51

Statens ekonomiska stöd till regional musikpolitik — några prin­ciper för fortsatt utveckling (kap. 11)

Ulredningen knyter samman sitt förslag om det gemensamma skapandet av en basresurs vid regionaliseringen av IRK och RM med del statliga stödet i övrigt till musiklivel och anger vilka allmänna slödprinciper som bör tillämpas i konsekvenser med 1974 års kulturpolitik.

Ulredningen anser den nuvarande principen med gmndbe­lopp lill regionala institutioner vara riktig, men föreslår atl sam­ma princip bör kunna lillämpas även i fråga om andra mottagare än institutioner, t ex vid ulbyggnad av basresursen.

Som en fömtsättning för mångfald, yttrandefrihet och förnyel­se bör man i 80-talets musikpolitik fömtom den föreslagna regio­naliseringen prioritera etl stöd lill de fria musikerna riktal lill arrangörsledet, specielll de s k arrangerande musikföreningarna. Hit räknas bl a kammarmusikföreningar, musikfomm, jazzklub­bar, men också vissa SOR-orkeslrar, körer, blåsorkestrar osv som bedriver permanent offentlig konsertverksamhet. Folkpar­ker och folkets hus kan också tänkas utveckla sin verksamhet i denna riktning. Särskilda reformförslag läggs här direkl av kul­turrådet i anslagsframslällningen för 1982/83.

Ätgärdsprogrammet (kap 12)

IRK och RM fömtsätts få direktiv för sin medverkan i regiona-liseringsprocessen. Personalorganisationerna skall fortlöpande della i reformarbetet.

Kulturrådet kommer kontinuerligt alt lägga konkreia detalj­förslag, allt eftersom utvecklingen fortskrider.

Etl riksdagsbeslut i principfrågorna bör leda till förhandlingar mellan staten, Landslingsförbundel och Svenska kommunför­bundet om en gemensam stomme för de separata avtalsförhand­lingarna. En organisationskommitté bör tillsältas för alt beräkna basresurserna, sleg för sleg utveckla del nya cenirala organet och i övrigt förbereda de statliga åiagandena i anslulning till regio-naliseringsprocessen. Det ligger i allas intresse, inle minsl musik­livels atl relativt snabbt genomföra förberedelser och förhand­lingar. Enligt utredningens bedömning lorde en pressad ekono­misk situation snarare påskynda än fördröja regionaliseringen.

 

Prop. 1984/85:1                                                                  52

Bilaga 2

Sammanfattning av statens kulturråds rapport (1981:5) Musik i försvaret

1    Inledning

I regeringens uppdrag till statens kulturråd år 1978 ingick ocksä att uireda försvarels behov av musik och regionmusikens relalioner till för­svaret.

Rapporten Musik i försvarei innehåller en kartläggning av försvarels behov av musik under 1980-talel och en bedömning av olika möjligheter atl läcka detta behov genom regionmusiken och insatser frän andra håll. Vissa av rapportens förslag kan genomföras oberoende av framlida förändringar i den regionala musikverksamhelen.

2    Utgångspunkter för förslagen

Till utgångspunkt för rapportens överväganden och förslag ligger prome­morian Musik ulom försvarsmaklen och i statsceremoniella sammanhang, sammanställd av en referensgrupp inom försvaret. Gruppen har lämnat detaljerade uppgifter om försvarets beräknade behov av musikmedverkan. Med genomsnittligt spellillfällen per förband och en medverkan pä skola i form av s. k. ijänslemusik skulle del lotala årsbehovet omkring år 1985 uppgå till högst ca 1 250 konserter, fördelade enligt följande:

 

statsceremonier

25

högvakter

235

ijänslemusik vid

 

militära förband

640

interna konserter, inte

 

direkt försvarsinriktade

350

Om antalet förband reduceras under 1980-lalel minskar behovel i mot­svarande grad.

Vidare har kullurrådel gjort etl anlal enkäter som visar etl klart intresse bland värnpliktiga och försvarels personal för levande musik, men en kritisk inställning bland regionmusikerna till slentrianmässig medverkan i militära ceremonier. Särskilt framträder i enkätsvaren behovet av direkt dialog om innehåll och kvalitet mellan beställare och musiker.

I rapporlen konstateras atl regionmusiken utnylljas allt mindre för med­verkan i försvaret. Sålunda upptog försvarei budgeiårei 1975/76 ca 35 % men budgelåret 1979/80 endasl ca 20 % av det totala anlalel produklions­limmar inom regionmusikens olika avdelningar.

 

Prop. 1984/85:1                                                                     53

3    Rapportens förslag

Rapportens bedömningar och förslag kan sammanfattas i följande punk­ler

—Musiken i försvaret skall ses som en del av musiklivet på samma sätt som musik anpassad lill andra traditioner och miljöer. Kullurpolitiska och försvarspolitiska intressen sammanfaller härvidlag i alll väsenlligl.

—Musikuppgiflerna i försvaret bör därför kunna lösas inom ramen för en regionaliserad organisation med garantier i avtal att ensembler kan ulföra viss Ijänslemusik vid mililära förband, vid statsceremonier och högvakter. Försvarels behov av ijänslemusik kommer inte atl vara sä omfattande atl ensidig hänsyn lill denna musikform får hindra en positiv utveckling av regionalt musikliv i övrigl.

—Stockholmsavdelningen bör specialiseras så all samtliga ca 50 musiker bildar en blåsorkesler som kan fungera i stalsceremonier, vid högvakt och i tjänstemusik.

Dessa uppgifter beräknas dock fylla högst 40-50 % av avdelningens tjänstgöringstid. I övrigt kan avdelningen göra civila insatser i regionen och bör ingå i samma regionaliserade syslem som övriga avdelningar inom regionmusiken. Den beridna avdelningens uppgifter föreslås på sikt i störte utsträckning lösas med hjälp av frivilliga musiker.

—         Ansvar för musik i försvaret mäste allljäml ligga hos alla nuvarande
avdelningar inom regionmusiken som kan medverka, bl.a. av personal-
och kvalitetsskäl och med hänsyn till planering och resekostnader. Vissa
ensembler bör t. v. behålla sin profil som bläsorkeslrar, ocksä av allmänt
musikpolitiska skäl (svensk bläsartradilion), och sluta avtal om medverkan
vid mililära förband, högvakter osv. Ansvarei för utbildning och utveck­
ling i militär musiktradition kan inle åvila Stockholmsavdelningen ensam
utan alla de "traditionsbärare" som finns utspridda i nuvarande avdelning­
ar inom regionmusiken. Ca 400 regionmusiker har lidigare varit anställda i
mililärmusiken.

—        Som led i en långsiktig utveckling bör inle minsl av kulturpolitiska skäl
eftersträvas atl värnpliktiga, hemvärnsmusikkårer och andra amatörer
övertar en del av regionmusikens nuvarande insatser i försvaret. Härige­
nom blir regionensemblernas slämbesättningar mindre uppbundna för mili­
tärmusikaliska syften.

Del finns etl stort intresse för blåsmusik i orkester bland ungdom (bl. a. inom RSAO och Riksförbundet Unga musikanler). Hemvärnsmusikkårer­na har sedan år 1972 ökal i anlal från 7 till 36. Försvaret bör självt ta ansvar för utbildning i mililärmusikaliska traditioner och anknyta till della breda inlresse. Här förväntas en avgörande insats från regionmusikens "tradi­tionsbärare". Försöket med de värnpliktiga musikplutoner som påbörjar sin utbildning år 1972 kommer att få stor belydelse.

—        Det finns f. n. inom försvarei elt stigande engagemang för förnyelse av

 

Prop. 1984/85:1                                                       54

musik och ceremonier. Andra musikformer än blåsorkester kan alllmer komma i fråga t. ex. vid "Krigsmans erinran".

—       Försvaret bör genom l. ex. en egen musiknämnd i samverkan med nuva­
rande regionmusiken och rikskonserter, hemvärnet, RSAO etc. la ansvar
för utvecklingen av musiken i försvaret. Del är angelägel all skapa en
levande dialog mellan musiker och beställare för alt molverka atl tradition
blir slentrian.

- Försvarets fasta "abonnemang" på musik inom regionmusiken med
f.n. ca 12 milj. kr. inom anslagen via försvarsbudgeten bör upphöra.
Försvaret fär - liksom övriga musikarrangörer - köpa sina konserter till
avtalat artangörspris. Särskilda medel för ca 1250 konserter avdelas för
ändamålet. Omställningen får självfallet inle påverka regionmusikens
grundresurs.

 

Prop. 1984/85:1                                                       55

BUaga3

Sammanfattning av den av direktörerna för Rikskon­serter och regionmusiken gemensamt upprättade prome­morian Regionmusikens och Rikskonserters roll i det re­gionala musiklivet

I promemorian Regionmusikens och Rikskonseriers roll i det regionala musiklivel återges kort erfarenheler från regionmusikens och Rikskon­seriers hittillsvarande verksamhet. Vidare föreslås en ny musikorganisa­tion som samordnar de två organisaiionernas nuvarande resurser i syfle att effektivisera verksamheten och vidareutveckla den konstnärligt. Samiidigi bör en ökning av del regionala/lokala ansvarslagandel ske.

Den nya riksomfattande musikorganisationen som föreslås bör ha elt sammanhållel slalligl huvudmannaskap. Vid bildandel bör hänsyn las lill den verksamhel som kan ulövas av befintliga regionala musikinstilutioner. Störte andel än f.n. inom regionmusiken föreslås avsättas för resor och frilansmedverkan.

Organisationen föreslås verka genom regionala enheter fördelade pä ett lämpligt anlal regioner beslående av elt eller flera län. Ett tiotal regioner föreslås. För de regionala enheterna bör inrättas särskilda ledningsorgan. En central enhet bör finnas för vissa gemensamma konslnärliga och admi­nistrativa uppgifter. För hela den sammanslagna organisalionen bör finnas en styrelse med förelrädare för bl. a. staten, landstingen, kommunerna och folkrörelserna samt personer med kvalificerat konslnärligl kunnande. Inom varje region bör finnas elt regionkontor med en regional chef, produ­cent, redaktör, handläggare för ekonomi och administration m.fl. Musi­kerresurserna föreslås fördelas pä dels fasla ijänster och dels lillfälliga tjänsler bl. a. för frilansanställningar.

1 varje region förutsätts atl ell ledningsorgan inrättas vars sammansätt­ning möjliggör dels den regionala enhetens förankring i regionens musikliv, dels delaktighet i en riksomfallande musikplanering. Ledningsorganen skall bl.a. dra upp riktlinjerna för användningen av den statliga musikre­sursen, göra anslagsframställningar, ha hand om personalrekrytering m. m. I ledningsorganen bör finnas företrädare för lokalartangörerna.

Huvudområden för den centrala enheten föreslås vara dds produktion som inte bedrivs från regionala enheter t. ex. utlandsverksamhet, dels atl siödja och samordna den regionala verksamhelens t. ex. planering av riks­omfattande turnéer, främjande av konstnäriigt och pedagogiskt utveck­lingsarbete och dels intern administration för organisationen som helhet.

Totall för den centrala enheten beräknas ca 70 årsverken. Dessulom lillkommer Rikskonserters fonogramverksamhet.

När det gäller statsceremonimusik och musik för försvaret anförs att de specialprofilerade resurserna utnyttjas i minskande omfallning. En om-

 

Prop. 1984/85:1                                                       56

prövning måsle därför ske och andra vägar prövas för all effektivt utnyttja tillgängliga resurser. De för blåsmusik specielll profilerade enheterna bör kompletteras genom att utnyttja andra ensembler med likartad besättning, frivilliga musikkårer och värnpliklig musikplulon.

En omprofilering av regionmusiken föreslås som ytterligare skall bredda dess användningsmöjligheter. Utgångspunkter för omprofileringen bör vara att dels behålla nuvarande fördelar med lätl rörlighet och anpass­ningsförmåga, dels breddad repertoar och dels större variation i besätt­ningstyper och breddning av det geografiska avsättningsområdet. Ett ökat utrymme för frilanmusiker och tillfälliga anslällningar bör ges. Vidare bör anlalet stråkmusiker ökas. Några sinfoniellor med 12 musiker och några kammarorkestrar bör bildas. För sådana småorkeslrar behövs också konstnärliga ledare. Vid en ny organisationsprofilering bör hänsyn las till befintliga regionala musikinstitutioner. Den förordade resursen för lillfäl­liga tjänster bör användas för i huvudsak följande områden:

a)  förstärkning för fasta ensembler,

b) musiktraditioner som inte är företrädda genom de fasta ensemblerna,

c)  särskilda behov l.ex. musikteaterproduktion, dansprojekt och peda­gogiska projekt.

Den nya slatliga organisalionen föreslås få formen av en stiftelse till huvuddelen finanasierad genom statligt anslag.

Genomförandet av förslaget bör göras vid etl tillfälle den 1 juli 1988 dvs. efter förberedelser m. m. under fem år. Efler principbeslul i riksdagen våren 1983 föreslås en organisationskommitté tillsättas.

I förslaget förutsätts regionmusiken efter bl. a. naturlig avgång ha kvar 300 fast anslällda musiker är 1988.

 

Prop. 1984/85:1                                                                 57

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över statens kulturråds rapporter Musik i försvaret (1981:5) och Regional musikpolitik (1981:6) samt över den av direktörerna för Rikskonserter och regionmusiken gemensamt upprättade promemorian Regionmusikens och Rikskonserters roll i del regionala mu­siklivel, avgetls av statskontoret, statens arbetsgivarverk, överbefälha­varen (ÖB), chefen för armén, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), regionmu­siken. Institutet för rikskonserter. Landstingsförbundet, landstingskom­munerna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönkö­pings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal­lands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernortlands, Jämtlands, Västerbottens samt Nortbotlens län, Malmö kommunslyrelse, som bifogat yltrande frän Malmö skolstyrelse. Stiftelsen Malmö konserthus och För­eningen Malmö Stadsteater, Göteborgs kommunstyrelse, som bifogal ytt­rande från Göleborgs stadskonlor. Svenska kommunförbundei, Kungl. Musikaliska akademien. Stiftelsen Västsvensk musikverksamhel. Lands­organisationen i Sverige (LO), Svenska Musikerförbundet, Tjänstemän­nens centralorganisation (TCO), som bifogat yttranden från Slalsljänsle-mannaförundet, Officerarnas Riksförbund och Regionmusikernas Riksför­ening, Centralorganisationen SACO/SR, som bifogal yllrande från DIK-förbundet. Teatrarnas riksförbund. Folkbildningsförbundel, Kronobergs, Stockholms, Örebro, Kalmar och Jönköpings läns bildningsförbund, Läns­bildningsförbundet i Västerbotten, Dalarnas bildningsförbund, Sveriges orkcslerföreningars riksförbud (SOR), Samarbetsrådel för Sveriges körer (KÖRSAM), Riksförundel Sveriges Amalörorkestrar (RSAO), Konstnär­liga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska jazz­riksförbundel, som bifogal yltrande frän Föreningen Sveriges Jazzmusi­ker, Folkparkernas Cenlralorganisalion, Folkels Husföreningarnas Riks­organisation, Stiftelsen Riksskådebanan, Musikcentrum, Stockholms kon­serthussliflelse, Göteborgs lealer- och konsert AB, Stiftelsen Malmö kon­serthus, Norrköpings orkeslerförening, Helsingborgs konsertförening, Sliftelsen Gävleborgs symfoniorkester, Västerås Musiksällskap, Upplands Musikstiftelse, Kalmar läns kammarorkesler och Örebro orkestersliftelse. Dessutom har skrivelser kommit in från bl. a. Föreningen Svenska Popu­lärauktorer, Föreningen Svenska Tonsättare, Sollefteå kommun, Svenska Teaterförbundel,   Militärmusiksamfundet,   HTF-klubben   vid   Rikskon-

 

Prop. 1984/85:1                                                       58

serier, Gävle kommuns kulturnämnd. Gollands kommunstyrelse. Studie­förbundet Vuxenskolan, Statens kulturråd, Jönköpings kommun. Södra Hälsinglands orkesterförening, Kalmar, Stockholms och Örebro läns bild­ningsförbund. Dalarnas bildningsförbund och Gösta Lundberg.

I följande sammanslällning återges yttranden över rapporterna och pro­memorian var för sig.

1    Regional musikpolitik 1.1 Synpunkter i stort

Flertalel remissinstanser är allmänt mycket positiva till kulturtädets rapport och de analyser som har gjorts.

Landstingsförbundet ställer sig bakom principerna om decentralisering av kulturverksamheten och förslärkt regionall inflytande över denna. Kul­turrådets syn på ett vidgat och fördjupat landstingskommunall inflylande och ansvar ligger i linje med tidigare uttalanden från förbundet. I elt läge då regionaliseringen eventuellt skall genomföras är det nödvändigl att ansla­gen till Rikskonserter och regionmusiken inte minskar. 1976 ärs profile­ringsbeslut bör enligt förbundet ses som långsiktigt mål för statens åtagan­den. Kraven på flexibilitet och rörlighet i resursutnyttjandet bör vara vägledande. Strävan bör vara atl få lill slånd en organisation med ett reellt regionalt ansvar för stöd och stimulans till musiklivet. Landstingsförbun­dets synpunkt delas av flertalet landsting.

Flera landsting bl. a. de i Malmöhus, Västmanlands och Norrbottens län anser all rapporten utgör en i alla delar riktig grund för en regional musik­politik i enlighel med den kulturpolitik som formulerades i den första kulturproposilionen (prop. 1974:28).

Örebro läns landsting anser atl utredningens förslag om decentralisering och samordning av regionmusikens och Rikskonserters verksamhet stäm­mer överens med de principer som redovisats tidigare i såväl kulturrådets utredning Ny kulturpolitik som i landstingsförbundets kullurpolitiska prin­cipprogram "Landstingen och kulturen". Det är angeläget atl dessa två principer om samordning och stabilt regionalt inflytande samstämmigt släs fast.

Norrbottens läns landsting vill särskilt understryka att det statliga stödet till skilda kuhurinstitutioner är en grundläggande föruisättning för atl vid­makthålla och på sikt förstärka en decentralisererad kulturpolitik. I linje med vad som sketl vid uppbyggnaden av regionala teatrar, länsmuseer och länsbibliotek gäller detta även pä musikens omräde.

Bl. a. Malmöhus läns landsting framhåller att den viktigaste kulturpoli-iska reformen under 1980-lalel inte fär leda till atl landslingen bara övertar ;n verksamhet som staten hittills ensam svarat för. Den regionala musik-

 

Prop. 1984/85:1                                                       59

politiken måste ses som en utveckling av de kullurpolitiska insatserna, inte som en avveckling av etl statligt engagemang.

Västerbottens läns landsling påpekar atl frågan om Norrlandsoperans finansiering måsle las upp till behandling och lösas inom ramen för del kommande beredningsarbetet.

Ulredningsuppdragel borde enligt Gävleborgs läns landsling ha omfattat även landets symfoniorkestrar. Del kan inle vara rimligl all enskilda lands­ting och kommuner tvingas avsätta huvddelen av sina bidragsresurser till dessa specialiserade och resurskrävande inslilulioner. Statsbidrag bör i Slället utgå på samma nivä till symfoniorkestrarna som utredningen före­slagit lill regionmusiken.

Svenska kommunförbundei konslalerar att grunden för det svenska mu-.siklivet aren brett förankrad verksamhet ute i kommunerna, där inte minsl de kommunala musikskolorna, alla amalörensembler saml föreningslivet har en avgörande belydelse. Förbundel delar kulturrådets uppfallning atl statliga resurser måste kvarstå, fördelade över regioner, för att en me­ningsfull musikpolitik skall kunna föras regionall. Likaså att en långsiktig musikpolitik med minst nuvarande statliga ambitionsnivå är nödvändig.

LO delar utredningens förslag om en regionalisering av regionmusiken och Rikskonserter. Staten bör emellerlid la etl fortsatt belydande ansvar. Vidare påpekar LO all en regionalisering inle får medföra sämre fackliga villkor än f. n. Enligt LO saknas ett förslag lill ell aktivi publikarbele. Skädebanan föresläs ges möjlighel att delta i det fortsatta reformarbetet.

Svenska musikerförbundet framhåller atl den regionala och riksomfat­tande musikpolitiken måsle grundas på en helhetssyn där såväl kulturarbe­tarnas som mottagarnas intressen beaktas oavsett hur samhällets ansvar för musiklivet som helhet ulformas och praktiskt organiseras. Förbundel konstaterar all kulturrådet i sin utredning har utgått från en sädan helhets­syn.

Några remissinslanser framför även kriiiska synpunkier på rapporten.

Trols att regionmusiken och Rikskonserter lillstyrker en ökad decen­tralisering av beslut och verksamhet inom sina ansvarsområden kan de inle helt acceptera de förslag som slatens kulturråd lägger fram. Kulturrådet har enligt dessa remissinslanser inte lillräckligl motiverat fördelarna med etl förändrat huvudmannaskap ulan endasl gjort en snäv tolkning av 1974 års kulturproposition vad avser regionmusiken och Rikskonserter. Kultur­rådet har i sina organisalionsförslag inle heller tillgodosett de krav som måsle slällas för all garaniera kvalitet i konslnäriig verksamhet. Med utgångspunkt från det innehållsrika utredningsmaterial som föreligger finns det enligt regionmusiken och Rikskonserler emellertid möjligheter att konstruera etl genomförbart alternativ som står i bäitre samklang med kulturpolitikens mål och med musiklivels behov. Det är möjligt all åslad­komma en betydligt ökad regionalisering av den verksamhel som Rikskon­serter och regionmusiken i dag bedriver till en relativt låg koslnad och pä

 

Prop. 1984/85:1                                                       60

elt sätl som ger goda förutsättningar för fortsatt konstnärlig utveckling. Därigenom skulle det också bli möjligt med en vidareulveckling mol regio­nalt huvudmannaskap om föruisäiiningar härför kommer alt föreligga i framtiden.

Regionmusiken och Rikskonserter avstyrker alltså kullurrådels förslag lill förändringar av huvudmannaskap och organisation och presenlerar egna alternativ.

Statstjänstemannaförbundet framhåller atl rapportens utgångspunkt är att decentraliseringen bl. a. skulle skapa förutsättningar för nya regionala ekonomiska satsningar. En realistisk bedömning i dag bör utesluta sådana tankar. Däremoi finns både nu och på sikt en stor risk alt musikpolitiken kommer att bibehälla en låg status vid regionala, ekonomiska prioritering­ar.

SOR konstaierar all lileln Regional musikpolilik inle molsvaras av inne­hållet i så måtto att utredningen visserligen behandlar användningen av regionsmusikens och Rikskonserters resurser, men inte anger totallösning­ar för etl regionalt musikliv.

1.2 Synpunkter på olika förslag

Kulturrådet föreslår i sin rapport en regionalisering av region­musiken och Rikskonserter. Regionmusiken bör successivi av­vecklas som statlig myndighet och landsting eller primärkommuner erbju­das överta huvudmannaskapet över enstaka avdelningar eller grupper av avdelningar. Regionmusikens centrala kansli sammanförs med Rikskon­serters huvudkontor till ett centralt utvecklings- och stödorgan.

Kulturtädets förslag tillstyrks av drygl hälften av remissinstanserna, bl.a. av statskontoret, fiertalet landsting, LO, Folkbildningsförbundet, Västsvensk musikverksamhel, RSAO, KLYS, Riksskådebanan, Musikcen­trum och Västerås Musiksållskap. Etl 20-tal av dessa remissinslanser, bl.a. flertalet landsting, Malmö och Göteborgs kommunstyrelser, KÖR­SAM och Upplands Musikstiftdse bilräder dock förslagel enbart under förutsättning alt statens bidrag lill verksamheten bibehålls på minst nuva­rande nivå och att bidragets värdebeständighet garanteras.

Landstingsförbundet anser atl förslaget ger en god grund för fortsatta överläggningar om den regionala musikpolitiken men påpekar även att en självklar förutsättning för landstingens engagemang är att statens ekono­miska insatser för den regionala musikpolitiken förblir på minst nuvarande nivå. Förhandlingar bör därför tas upp mellan staten och Landstingsför­bundet om förutsättningama för etl överförande av huvudmannaskapet. Under detta förhandlingsarbete skulle nedskärningar av regionmusikens resurser försvåra och eventuell nedläggning av musikavdelningar rycka undan grunden för konstruktiva diskussioner. I en reservation anmäler tre ledamöter av landstingsförbundets styrelse avvikande mening. De förordar

 

Prop. 1984/85:1                                                       61

ett fortsalt statligt huvudmannaskap, med moliveringen bl. a. att det skulle säkerställa kommunikationen mellan de regionala enhelerna och ge utrym­me för musikaliskt nytänkande utveckling.

Flera landsling bl. a. Kopparbergs läns landsting framhåller alt de se­nasle årens förändringar i slaisbidragsregler pä olika områden kraftigt har drabbat landslingens ekonomi. Elt överförande av de regionala statliga musikinsatserna lill landslingens ansvarsområde kan därför övervägas bara om de ekonomiska effekterna härav kan inplaceras i etl långsiktigt ekonomiskt utvecklingsperspektiv. De regler som kan tillkomma för den slalliga bidragsgivningen måste därför vara sä långsiktiga, att landstingen inte behöver frukta för en krafiig statlig bantning av anslagsgivningen i det ögonblick som ansvarei övergår pä dem.

Västerbottens läns landsting m.fi. framhäller betydelsen av atl regional musikplanering och verksamhet vid regionala musikinstitutioner samver­kar med amatörulövare, musikskolor, folkrörelser, studieorganisationer m.fl. Etl direkt inflytande i länet över verksamhet och resurser grundad på en sådan samverkan är en garanti såväl för kvalitet som för mångfald. En förutsätlning för atl etl gott resultat ska kunna uppnås är dessutom all tillräckliga resurser tillkommer, l.ex. producenier.

Landstinget i Västernorrlands län anser att etl ökal regionall inflytande är nödvändigl för det fortsatta musikpolitiska arbelel i länet. Del behövs enligt landstingets mening en störte integrering av regionmusiken i länels övriga musikliv. Genom att regionmusikerna utför störte delen av sill arbele inom elt begränsat geografiskt område är del angelägel all man följer modellen ell landsting - en musikavdelning.

Även Örebro läns landsting finner del orimligl, att tvä slatliga organ som regionmusiken och Rikskonserter på musikomrädet fortsälter att arbela parallelll på regional nivå. Regionmusikensemblerna bör i alla priorite­ringsöverväganden kunna ingå som etl led i en integrerad regional musik­polilik.

Regionerna måsle göras lillräckligt stora, för alt resurserna inte skall bli för smä och leda till atl verksamheten slutar i provinsiell isolering, konsta­terar Helsingborgs konsertjörening.

RSAO poängterar att ett eventuellt överförande av huvudmannaskapet för IRK och RM inte får vara ett mål i sig utan måste bli en konsekvens av en ulvecklad regional musikpolilik. Poliliska ansvariga organ bör ge be­sked om viljan och beredskapen för atl en regional musikpolitik finns.

KLYS påpekar atl praktiska svårigheter med genomförandet av regio­naliseringen av regionmusiken kan göra all etl bibehållet statligt huvud­mannaskap är nödvändigt till dess att en samlad lösning kan åstadkommas.

Kulturrådet har inle fört fram någon helhetssyn beiräffande länsmusik-planeringen anser SOR. Det centrala för elt regionalt musikliv är att stärka förutsättningarna för en länssymfoniorkester eller länssymfoniorkesteror-ganisation. Ur denna kan man i perioder få gruppaktiviteter av olika slag.

 

Prop. 1984/85:1                                                       62

Även om man väljer all ha en regionmusikavdelning kvar som en egen gruppering i länel, bör detta emellertid ske med sikle på alt ensemblerna successivt och så snart som möjligt skall bli en inlegrerad del av ett länsbaseral musikliv.

KÖRSAM tillstyrker kulturrådets förslag om regionalisering av slörre delen av nuvarande regionmusikens och Rikskonseriers resurser. I första hand bör landslingen erbjudas alt få disponera dessa resurser men även andra regionala huvudmän bör kunna komma i fräga, l.ex. länsbildnings­förbund, länsavdelningar av kommunförbundei eller särskilda stiftelser.

Nära en Iredjedel av remissinslanserna, bl.a. regionmusiken, Rikskon­serler, Stockholms läns landsting, Ålvsborgs läns landsling, Gotlands kammun, Militärmusiksamfundet och Föreningen Svenska Populärauk­torer är tveksamma till kullurrådels förslag atl samordna och regionalisera regionmusiken och Rikskonserler och de förordar i stället ett fortsatt slatligt huvudmannaskap för aniingen båda organisationerna eller för nå­gon av dem. Flera av dessa remissinslanser framhåller atl udda genrer har svårt alt göra sig gällande redan på riksplanet. Med regionen som bas lorde dessa svårigheter bli större. Liknande farhågor finns även beiräffande förnyelse och utveckling av den musikaliska repertoaren och fortlöpande beställningar av kompositioner och artangemang.

Staten har ett ansvar pä musikområdet, konstaterar regionmusiken och Rikskonserter, och staten bör även i fortsättningen ha huvudansvarei för all de resurser som ställs till musiklivets förfogande är av hög kvalitet och kommer alla landsdelar till godo.

Regionmusiken förordar alt regionala musiknämnder och en central förvaltningsmyndighet för regionmusiken, med styrelse utsedd av rege­ringen, inrättas. Vid den cenirala myndighelens kansli bibehålls de stöd­funktioner som behövs för atl administrera de regionala musiknämndernas verksamhel. Kansliels funklioner skulle i slort setl överensstämma med dem som nu finns vid regionmusikens cenirala kansli och förestås av en direktör. Länsmusiknämnderna skall fungera både som styrelse för länets musikavdelning och som planeringsorgan för länets musikliv. Till länsmu-siknämnden knyts ell kansli som byggs upp genom en sammanslagning av regionmusikens regionkanslier och Rikskonserters regionkonlor. Rikskon­serler utvecklas i stället till elt centralt serviceorgan för hela landels musikliv med de funktioner som kulturtådet föreslagit för del centrala organel.

Rikskonserter förordar däremot en fullständig sammanslagning av re­gionmusiken och Rikskonserter med ett bibehållet statligt huvudmanna­skap. Det regionala och lokala inflytandet över verksamheten bör säker­ställas genom slyrelser eller nämnder, där regionala intressen har majori­tet. Rikskonserters och regionmsikens nuvarande regionala enheter sam­manslås till en gemensam organisation, för atl därmed säkerslälla en ge­mensam planering vilket ger slora fördelar ät samtliga regionala enheter.

 

Prop. 1984/85:1                                                       63

Som ny ledningsfunktion på regional nivå föresläs att musiknämnder inrät­tas. Musiknämnden skall fungera som styrelse för de statliga resurser som finns inom regionen. Detla gäller bl.a. fast anslällda musiker, och annan personal, saml medel för produktioner och projekl som inte ulförs av den fast anställda musikpersonalen. Etl centralt organ bildas genom en sam­manslagning av Rikskonserters och regionmusikens nuvarande centrala enheter och har till uppgift atl sköta vissa administrativa funklioner gent­emot de regionala enhelerna och att vara produktions-och stödorgan. Dess slyrelse skall utses av regeringen. Liknande åsikter framförs av Stock­holms läns landsting och Stockholms läns bildningsförbund, vilka även konstaierar att det gynnsamma musikulbudet i Siockholm gör att region­musikavdelningen i Stockholm även i fortsättningen bör behålla sin blåsor-keslerprofil.

Förändringar av huvudmannaskap från stat till landsling har alllid inne­burit ökade kosinader för landstinget framhåller Blekinge läns landsting. När nu landstingen skär ner pä sin verksamhel, skall man inte överta huvudmannaskapet för ytterligare verksamhet.

Svenska kommunförbundet anser atl Rikskonserters verksamhel bör regionaliseras och resurserna överföras lill länsvisa stiftelser. Dessa slif­telser skall förstärka del i dag outvecklade arrangörsledel. En del av Rikskonserter bör dock finnas kvar centralt som ett stödorgan. Däremoi avvisar kommunförbundei kulturrådets förslag alt regionalisera regionmu­siken. Risken för en successiv övervällring av kostnaderna på de nya huvudmännen är alllför slor. Vid regionala förhandlingar kan det bli aktu­ellt alt kräva utfästelser från primärkommunerna, som då tvingas låsa resurser avsedda för det lokala musiklivet. Man bör överväga atl låla orkesterinstitutioner och musikteairar fä överta en del regionmusiktjänster i form av grundbelopp. Reslerande del av den i ulredningen skisserade basresursen tillförs del regionaliserade organel Rikskonserter.

Musikaliska akademien förordar en sammanhållen organisalionsform för Rikskonserter och regionmusiken. Enligt akademien markerar den promemoria som har utarbetats av direktörerna för Rikskonserter och regionmusiken tydligare än kulturrådets rapporl en konstnärligt motiverad ambilionsnivå. Akademien föreslår atl den tilltänkta organisationskommit­tén skall beakta möjligheterna atl samordna förslagen i kulturrådets rap­port med dem i promemorian. Nägol principbeslut att avveckla regionmu­siken bör ej fallas nu. Organisationskommittén bör ange former och lids­planer för detta. Det fortsatta regionala ansvarstagandet bör ske etappvis och i form av försöksverksamheter.

Länsbildningsförbunden har länge fungerat som samråds- och informa­tionscentral inom musikområdet, påpekar Folkbildingsförbundet. Det är därför lämpligt att till dem överföra de likartade uppgifter, som i dag ligger på Rikskonserters regionkontor. Därigenom skulle länsbildningsförbunden få en resursförstärkning, så att de bättre fyller denna funktion. De närmare

 

Prop. 1984/85:1                                                       64

villkoren för övertagandet bör kunna regleras i etl avtal mellan staten och Folkbildningsförbundet på motsvarande sätl som del tänkta avlalet mellan staten och Landslingsförbundel. Liknande åsikter framförs även av läns­bildningsförbunden i Kronobergs, Örebro, Jönköpings och Kalmar län saml Kalmar läns landsting.

Svenska Musikerförbundet förordar ell statligt huvudmannaskap för regionmusiken, där avdelningarna bör vara de regionala organisalionsde-larna. Regionkontoren slopas och resurserna överförs till avdelningarna. Alla avdelningar behöver en administrativ chef, med framför allt produce­rande och säljande uppgifter. Centrala kansliet blir en mindre serviceen­het, med vissa samordnande funklioner. Beiräffande Rikskonserter föror­dar Musikerförbundet att etl centralt utvecklings- och stödorgan inrätlas. Rikskonserters regionkontor bör enligt förbundel däremot överföras till resp. region lillsammans med övriga statliga resurser i form av en genom avtal värdebeständig minimibasresurs lill resp. region. Liknande åsikter framförs även av Stockholms konserthusstiftelse.

TCO, Officerarnas Riksförbund och Regionmusikernas Riksförening an­ser att siaten även i fortsättningen mäste la ansvar för den riksomfattande musikpolitiken och förordar ett fortsatt statligt huvudmannaskap i myn­dighetsform. Någon sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter bör inte ske. Däremot bör vissa personella och ekonomiska resurser över­föras från Rikskonserter till regionmusiken. Ett centralt ledningsorgan för regionmusiken bör skapas med i storl sett samma uppgifier som det nuva­rande kansliet och en styrelsesammansättning liknande nuvarande styrel­se. Vissa frågor, l.ex. profileringsfrågor, skulle dock kunna delegeras till de regionala organen. Inom varje region bör en musiknämnd inrätlas. I nämndens uppgifter bör ingå atl behandla övergripande frågor som rör verksamhelens inrikining och planering i stort, saml ekonomi och budget. DlK-förbundet förespråkar en sammanslagning av regionmusiken och Rikskonserter under statligt huvudmannaskap bl.a. av ekonomiska skäl. Utvecklingsmöjligheter och flexibilitet lorde bli betydligt störte i en sam­manslagen organisation samt arbetsmöjligheterna för frilansartisler öka. Den nya organisationen bör ledas av en slyrelse som lill sitt förfogande har etl centralt kansli. I styrelsen skall regionala intressen tillförsäkras etl siarkt inflytande. Liknande åsikter framförs av Statstjänstemannaförbun­det.

HTF-klubben vid Rikskonserter anser att utredningens förslag medför uppenbara risker för alt personalens anställningsförhållanden försämras jämfört med ett bibehållet statligt huvudmannaskap. Rikskonserters regio­nala organisation bör i stället hållas samlad enligt ungefär nuvarande mönster och även i framtiden finnas under statligt huvudmannaskap. Eventuellt krav på insyn och deltagande från landslingens sida borde även med denna organisalion kunna regleras tillfredsställande.

Enligt Musikcentrum bör regionmusikens och Rikskonseriers cenirala

 

Prop. 1984/85:1                                                      65

funktioner kunna slås samman under statligt huvudmannaskap när del gäller vissa administrativa moment. För regionmusikavdelningarna och rikskonserters regionkontor är det lämpligl med regionalt huvudmanna­skap. Skolmusikproduktionen bör dock ha elt kombinerat statligl-regionalt huvudmannaskap.

Föreningen Svenska Tonsättare framhåller att en regionalisering av musikresurserna skulle medföra en regional isolering och förordar i stället det förslag till en riksomfattande musikorganisation med sammanhållet statligt huvudmannaskap, som lagts fram av direktörerna för Rikskon­serter och Regionmusiken. Därigenom kan en riksomfattande spridning av nyskriven musik främjas.

Även Sollefteå kommun ansluter sig till förslagen i direktörernas PM. Ett statligt huvudmannaskap för främsl regionmusiken är en garanii för att verksamhelen bedrivs vid en professionellt hög nivå.

Svenska Teaterförbundet förordar att Rikskonserter och regionmusiken förändras mindre drastiskt än vad ulredningen föreslår. Förbundet anser all en central ledning bör bibehållas samt att regionala institutioner bör byggas upp.

Kulturrådet föreslår en successiv överföring av huvudmannaska­pel för regionmusiken och Rikskonserter genom förhandlingar mel­lan staten och varje enskilt landsting. Ett 10-tal remissinstan­ser, däribland Jönköpings och Kalmar läns landsting, Stockholms läns bildningsförbund, Upplands Musikstiftelse och Musikcentrum stöder detta förslag.

Stockholms läns bildningsförbund anser att organisationsförändringarna måste ske successivt med tanke på varje regions speciella förutsättningar. Av hänsyn till personalen vid regionmusiken och Rikskonserter är det viktigt att arbetet skyndsamt kommer i gång och att realistiska tidsplaner fastställs.

Det är angeläget med en snabb omvandlingsprocedur anser Musikcen­trum. Arbetet därmed bör kunna avslutas inom tre år.

Cirka en tredjedel av remissinstanserna bl.a. Landstingsförbundet, ett lO-tal landsting samt Malmö och Gotlands kommuner avvisar kulturtädets förslag till successiv överföring och förordar i stället att ett centralt prin­cipavtal först träffas mellan Landstingsförbundet och staten. Några av dessa remissinstanser, bl. a. Örebro läns landsting, Folkbildningsförbun­del och Gotlands kommunstyrelse anser atl omorganisationen sedan skall vara gemensam för samtliga landsting och ske vid etl tillfälle, så att landstingen inte kan spelas ut mot varandra medan Landstingsförbundet, Skaraborgs läns landsting, Helsingborgs konsertförening m.fi. påpekar att efter det att principavtalet har slutits bör regionaliseringen ske under en övergångsperiod, som besläms genom vidare förhandlingar.

Hallands läns landsting m. fl. framhåller att genom ett centralt avtal med Landstingsförbundet kan man undvika att de regionala skillnaderna inom musikområdet konserveras eller förstärks. 5   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 1

Prop. 1984/85:1                                                       66

Flera remissinslanser, bl.a. Södermanlands och Västerbottens läns landsting. Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet. Dalarnas bildningsför­bund och länsbildningsförbundet i Västerbotten delar kulturrådels uppfatt­ning alt övergången till regionalt huvudmannaskap skall förberedas av en organisationskommitté i vilken representanter frän Landslingsförbundel, Svenska kommunförbundei, folkrörelserna och personalorganisationerna skall ingå.

Norrbottens läns landsting föreslår atl ett beredningsorgan tillsätts cen­tralt med representanter för berörda parter för att precisera de statliga insatserna. Staten och landstingen medverkar sedan i etl praktiskt utveck­lingsarbete i enlighet med kulturrådets förslag, under en femårsperiod, i samtliga län. Inom regionmusiken och Rikskonserter inleds etl arbele med att finna former för del centrala utvecklings- och stödorganet. Liknande åsikter framförs av Kungl. Musikaliska akademien och Malmöhus läns landsting, som poängterar att inga oåterkalleliga beslut om organisations­förändringar därigenom kan försvåra regionaliseringen.

Stiftelsen Västsvensk musikverksamhet framhåller all organisationkom­mitténs arbete bör leda till ett ramavtal där statens ekonomiska åtaganden, fördelning av grundresurserna, landslingens motprestation och frågan om stiftelsernas huvudmän preciseras.

Organisationskommitténs arbete bör syfta till att i största möjliga ut­sträckning garantera varje region jämförbara villkor i sitt musikpolitiska arbete, poängterar flera remissinstanser, bl. a. Örebro läns landsting. Kan inte en jämn fördelning av den slatliga resursen åstadkommas vid överfö­ringen av huvudmannaskapel, bör staten i en långsiktig plan redovisa hur de länsvisa skillnaderna i del statliga stödel på längre sikt kan utjämnas.

Västerås Musiksällskap framhåller atl ett samrådsorgan mellan kom­muner och landsting bör skapas, dels för all alla intressenter inom regionen bör få komma till tals, och dels för att kommunerna i dag har en betydligt större erfarenhet av musikpolitiskt arbete än landstingen.

Några remissinstanser, bl. a. Malmö och Värmlands läns landsting avvi­sar kulturrådels förslag om löpande avtal, vilka kan sägas upp på tolv månader. Det skulle inte ge erforderliga garantier för en sädan värdesäk­ring av det statliga bidragel att ett landsting kan överta arbetsgivarans­varet. En annan viktig invändning är, att risken ökar för att de regionala orättvisorna förvärtas, eller kvarstår oförändrade.

I avvaktan på ett centralt avtal anser Landstingsförbundet och lands­tingen i Västerbottens, Skaraborgs och Hallands län att de påbörjade musikprojekten i olika län bör bedrivas som försöksverksamhet, genom vilken riktlinjerna för den regionala musikpolitiken kan arbetas fram.

SOR föreslår att kulturrådet får i uppdrag att starta en försöksverksam­het med en länsorkesterorganisation i form av musikinstitutioner som garanterar regionmusiker och övriga musikerkategorier kontakter och trygghet för arbetsplanering.

 

Prop. 1984/85:1                                                       67

Vad gäller frågan om huvudmannaskap ansluter sig övervägande delen av de remissinstanser, som förordar en regionalisering, till kulturtä­dets ståndpunkter, vilket innebär odelat regionalt huvudmannaskap för regionala institutioner och kombinerat statligt/regionalt huvudmannaskap för det centrala stödorganet. Bland de remissinstanser som har denna uppfattning kan nämnas statskontoret, flertalet landsting och bildningsför­bund, KÖRSAM, Folkparkernas Centralorganisation saml Folkets Hus­föreningarnas Riksorganisation. Man menar atl etl odelat regionalt huvud­mannaskap ger den bästa garantin för en varierad och lill regionala förhål­landen anpassad musikverksamhet. En förutsättning för en musikverksam­het uppbyggd pä de regionala behoven är dock möjligheten alt flexibelt och fritt kunna disponera de resurser som staten och landstingen kan komma att ställa till förfogande.

Västmanlands, Hallands och Jönköpings läns landsting samt Studieför­bundet Vuxenskolan förordar stiftelseformen som den bästa formen för att ulöva regionalt huvudmannskap. Den möjliggör självständigt agerande och en friare ställning gentemot den politiska huvudmannen.

Ålvsborgs läns landsting anser att frågan om politiskt inflytande över verksamhetens utformning inte nödvändigtvis behöver sammankopplas med frågan om ändrat huvudmannaskap. Angeläget i sammanhanget är att det skapas reella förutsättningar för politiskt inflytande över verksamhe­tens inriktning och omfattning, eftersom de musikpolitiska insatserna bör återspegla de politiska partiemas ideologi och ambition på området.

I rapporten föreslås att en ekonomisk uppgörelse om en gemensam s. k. basresurs träffas mellan stat och landsting. Denna basresurs skall om­fatta lönekostnader för personal, rese- och traklamentskostnader, hyra för lokaler samt en viss summa produktionsmedel atl utnyttja i det musikpoli­tiska utvecklingsarbetet. Den regionala parten skall också tillskjuta medel lill basresursen. Denna resurs skall garanteras oförändrat realvärde.

Flertalet landsting och länsbildningsförbund. Folkbildningsförbundet, RSAO, KLYS, Folkparkernas Centralorganisation, Musikcentrum och Helsingborgs konsertförening instämmer i kulturrådels förslag och beto­nar särskilt vikten av att basresursernas realvärde består.

Kopparbergs läns landsting anser dock att regionmusikens ekonomiska ursprungsstandard bör återupprättas innan ett övertagande kan ske.

Örebro läns landsling framhåller att landstingens insatser för att förstär­ka basresursen inte får sättas som villkor för regionalt övertagande. Dessa insatser skall i stället motiveras av de olika landstingens egna musikpoli­tiska program.

Malmöhus läns landsting anser att meloderna för uträkning av basresur­serna i och för sig är acceptabla. Men även om utredningen inte anser sig kunna ange en fast procentsats, lorde det vara nödvändigt att precisera ett par olika nivåer, annars blir förhandlingsarbetet orimligt komplicerat. Man är vidare tveksam inför förslaget om utökning av basresurserna vilket

 

Prop. 1984/85:1                                                       68

innebär att den regionala huvudmannen tillförs grundbelopp eller motsva­rande efter ansökan hos statens kulturråd. Man menar alt elt sådant förslag torde innebära stora svårigheter att upprätthålla överenskommelsen om basresurs.

Statskontoret finner förslagen till teknisk konstruktion av en basresurs vara behäftad med åtskilliga svagheter, som i dagens samhällsekonomiska och statsfinansiella situation gör denna modell mer eller mindre omöjlig som grundval för en långsiktig överenskommelse mellan stat och landsting. Statskontoret anser dock själva idén om en basresurs värd atl vidareut­veckla till ett mera schabloniseral statsbidragssystem för alla lyper av regionala och lokala kulturverksamheter, t. ex. regionala orkestrar och teatrar, länsmuseer och länsbibliotek.

Kullurrådet föreslår i sin rapporl att Rikskonserters nuvarande huvud­kontor och regionmusikens centrala kansli sammanförs till ett centralt utvecklings- och stödorgan, över vilket ett regionall inflytande garanteras.

Statskontoret anser att de uppgifter som bör läggas på ett sådant organ sammanhänger med den framtida utformningen av eventuella förändringar inom den statliga kulturadministrationen. Statskontoret fäster stor vikt vid alt administrativa samordningsproblem och därmed sammanhängande gränsdragningsfrågor uppmärksammas i den fortsatta beredningen av detta ärende och samordnas med den departementala beredningen av frågan om kulturrådets framtida ställning, uppgifter och organisalion.

Samtliga landsting som kommenterat frågan saml KL YS stöder kulturrå­dets förslag angående stödorganet och dess arbetsuppgifter. Enligt KLYS bör delta organ även tillförsäkras, medel till egna konsertproduktioner.

Örebro läns landsting m. fl. framhåller att ell centralt organ kan komma atl utgöra en väsentlig resurs för en väl utvecklad regional musikpolilik. Det bör vara möjligt att omvandla en del av de nuvarande centralt placera­de administrativa funktionerna till en resursförstärkning på regional nivå. Genom det centrala organet främjas en rörlighet bland personalen på avdelningarna på ett friare sätl än med nuvarande hierarki med regionala mellanhänder. Därmed minimeras ocksä risken för de olika avdelningarnas isolering. Ett regionalt inflytande över detta centrala organ mäste dock garanteras.

Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget om inrättande av ett centralt organ men det bör enligt förbundel inte ske genom en sammanslag­ning av regionmusikens och Rikskonserters cenirala funktioner utan ge-rom att delar av Rikskonserters huvudkontor omvandlas till ett stödorgan. Eti sådant organ bör främst ha förmedlingsuppgifter och konsultverksam­het men även försöks- och utvecklingsverksamhet. Det bör finansieras med statsmedel. Fonogramproduktionen bör drivas av ett för ändamålet inrättat statligt bolag, där verksamhelen delvis kan finansieras genom de s.k. kassctiavgifterna.

 

Prop. 1984/85:1                                                       69

SOR anser all en angelägen uppgift för del cenirala organel bör vara all svara för lonkonstnärsförmedling. Dit kunde också knylas en subvenlion-seringsmöjlighel för alt göra frilansartisterna lika tillgängliga överallt.

Svenska Jazzriksförbundet anser all del cenirala stödorganet bör fä till uppgifl all ge service och hjälp lill fria grupper när det gäller produklion av affischer, foldrar, pressmalerial elc.

Folkparkernas Centralorganisation framhåller alt ett centralt stödorgan bör beakla de regionala organens integritet och utöva tillsyn med stort ansvar. Vad belräffar arbelsuppgifterna för del cenirala stödorganet biträ­der man kulturrådets förslag och vill samtidigt betona vikten av försöks­verksamhet med social och pedagogisk inriktning och den så försummade musikvelenskapliga forskningen.

Musikcentrum förordar en sammanslagning av regionmusikens och Rikskonserters cenirala funktioner såvitt gäller vissa administrativa mo­ment samt informationsverksamheten.

Beträffande återstående cenirala funktioner bör var och en kunna or­ganiseras som fristående institutioner (fonogram- och skolmusikproduk-lion samt förmedlingsorganisation).

Helsingborgs konsertförening framhäller betydelsen av stark samverkan mellan det centrala stödorganet och de olika regionala organen då dessa organ på egen hand och på fullgott sätl kan ha svårl all leva upp lill de musikpoliliska och ekonomiska krav som ställs.

De remissinstanser som kommenierai kulturrådets synpunkter på sta­tens ekonomiska stöd till regional musikverksamhel in­slämmer i vad som anförs om lokala och regionala inilialiv, enkelhet i administrationen, spridning av beslut och verkställighetsansvar, rättvisa i mångfalden, premiering av kvalitetsambitioner samt nationellt och interna­tionellt uibyle. Remissinstanserna, bl.a. fiera landsting. Folkbildningsför­bundet, Svenska Musikerförbundet, SOR, KÖRSAM, KLYS, Musikcen­trum och Västerås Musiksällskap, betonar speciellt behovel av slöd till arrangörsledet.

Örebro läns landsting framhåller vikten av att stöd i olika former till SOR-orkestrarna allvariigl beaklas i arbelet med den regionala musikpla­neringen. Liknande åsikter framförs även av Svenska Musikerförbundet, Dalarnas bildningsförbund och SOR.

Landstingsförbundet och Folkparkernas Centralorganisation anser atl det artangörsslöd som diskuleras i rapporlen bör ses som elt nödvändigl komplemenl till rapportens övriga förslag. Kullurrådels förslag om en permanentning av vissa resurser från arbeismarknadsverket lill slöd för köpare av professionell musik är väl motiverat.

Hallands läns landsting framhåller all etl utvecklat arrangörsslöd måste kombineras med etl produklionsstöd. De rationaliseringsvinster som upp­står vid en sammanslagning av Rikskonserter och regionmusiken bör inne­bära att administrativa resurser kan överföras till regionerna utan att nya ekonomiska lillskotl av störte omfattning behövs för delta. 6   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 1

 

Prop. 1984/85:1                                                       70

FolkbUdningsförbundet föreslår en utbyggnad av statsbidraget till kul­turverksamhet i folkbildningen och av producenlresurser i form av rörliga medel, som studieförbund, skolor, musikorganisationer, regionala musik-stiftelser och andra organisaiioner kan söka hos samverkansorganen för visst program eller viss produklion.

Svenska Musikerförbundet och KLYS anser alt arrangörsledet har en avgörande betydelse för en utövande musikers möjlighel alt överhuvudta­get bedriva en yrkesmässig konslnäriig yrkesutövning. En förutsättning för att samhälleliga resurser skall anslås för arrangerande musikverksamhet måste vara att ifrågavarande arrangör på alla sätl uppfyller de förpliktelser som vilar på arbetsgivaren i övrigl, som anlitande av legalt förmedlingsor­gan, avtalsenliga gager och arbelsvillkor saml korrekt skatleredovisning. Nuvarande regionala och lokala musikinslilulioner och musikleaterinslitu-tioner bör också uppmanas att la visst ansvar även för frilansande musiker inom sådana genrer som ligger inom institutionens repertoaromräde eller intressesfär. Della förutsätter dock alt specialdestinerade medel slälls till berörda institutioners förfogande.

Åtgärder i syfte att inom körverksamhelen ulbilda arrangörer och stödja samarbetet mellan amatörer och yrkesverksamma musiker ser KÖRSAM som en viktig angelägenhet inom dagens musikliv.

Folkets Husföreningarnas Riksorganisation förordar en bred folkrörel-sesatsning på musiklivet, genom vilken man kan skapa ett siarkt lokalt arrangörsansvar.

Stockholms läns landsting och Stockholms läns bildningsförbund m.fi. påpekar all en viklig principiell fråga som ulredningen inte tillräckligt starkt tar upp är att merparten av de ekonomiska resurserna som avser kosinader för själva konserttillfället bör ligga hos de arrangerande organi­sationerna. Nu erbjuds artangörsledet konsertproduktioner till starkt sub­ventionerade priser, l.ex. frilansarbetande musiker, som har stöd genom bidragen lill fria grupper. För utövarna innebär del konkurrens om arbets­tillfällen på ojämlika villkor. För arrangörerna/mottagarna innebär del alt man på gmnd av otillräckliga ekonomiska resurser frestas välja det billi­gare alternalivel i stället för gruppen eller produklionen som inle kan erbjuda sina tjänster med en på förhand lämnad subvention.

Ett tjugotal remissinstanser, däribland statskontoret, regionmusiken. Rikskonserter, flertalet landsting. Svenska kommunförbundet, LO och Svenska Musikerförbundet lillstyrker kulturrådets förslag om en över­syn av arbetsgivarorganisationen inom kulturområdel. Många understryker i likhet med utredarna del orimliga i att en arbetsgi­varorganisation, som är ansluten till SAF (Teatrarnas Riksförbund), har ell förhandlingsansvar för samhällsfinansierade institutioner för vilka kultur­politiska mål skall vara styrande.

Teatrarnas Riksförbund delar däremot inle den åsikten utan anser alt eftersom kulturinstitutionerna inle skall vara offentliga förvaltningar utan

 

Prop. 1984/85:1

71

akliebolag, stiftelser eller föreningar och facket är anslutet till LO måste del vara logiskt all arbelsgivarsidan samarbetar fackligl med organisatio­ner i samma juridiska utgångsläge. Teatrarnas Riksförbund delar emeller­lid kulturtädets uppfattning att ett odelat arbetsgivaransvar bör föreligga på hela musikomrädet. Detta ansvar bör föras över pä Teatrarnas Riksför­bund.

Flera remissinslanser, bl.a. Värmlands och Västerbottens läns lands­ting och Örebro orkesterstiftelse framhåller viklen av all varje län får utveckla och profilera silt musikliv och att det sker på länsnivå under medverkan av länets egna företrädare.

Rikskonserter anser det vara nödvändigl att regionmusiken omprofileras bl. a. mol bakgrund av att de militära beställningarna av ren ceremonimu­sik sjunker och regionernas nuvarande resurser är så likartade. Man bör eftersträva all behålla regionmusikens lättrörlighet och dess unika kon­taktskapande funktioner, skapa förutsättningar för en breddad repertoar, samt bredda varje ensembles geografiska avsättningsområde. Man bör vidare eftersträva elt riksperspektiv på profileringen som innebär att ell antal olika ensembletyper sprids över landet. Skall repertoaren breddas mäste sträkmusiker in i bilden. Elt riksperspektiv ulesluler inte regionalt ansvar, inflytande och intresse. Del är även mycket viktigt all diskulera dels det militära behovet av besällningslyper, volym och lokaliserings­orter, dels utifrån detla vad som behövs för att ta tillvara och utveckla blåsmusiklradilionen. Rikskonserter tillslyrker vidare de utgångspunkter för en profileringsöversyn som direktörerna för regionmusiken och Riks­konserter presenterar i sin skrivelse.

Även Svenska kommunförbundet framhäller vikten av all bläsorkes-Irarna får lillräckligl många Ijänsler för alt föra bläsartraditionerna vidare.

Regionmusikens nuvarande profilering är till stora delar alltför ensidig för all motsvara regionernas behov påpekar Hallands läns landsting. Pro­fileringen av avdelningen i Halmstad bör särskilt uppmärksammas i den nya musikorganisationen. Behovet av yrkesverksamma stråkmusiker i länel är slort, vilkel redan påtalats av landslingets kulturutredning. Detla gäller inle minst den pedagogiska sidan.

Västerbottens läns landsting framhäller atl Västerbotlensprojeklet be­kräftar flera av de problem som redovisas i kulturrådets rapport beträffan­de profileringsslrävanden. Men del har också varil möjligt atl i planerings­arbelel finna flexibla lösningar i sammansättning av ensembler, vid önske­mål om kammarmusik och när det gäller symfonisk orkesterverksamhet under vissa lidsperioder. Det är möjligt alt i en regional musikorganisation förena många syften utan låsningar i ensembleformer och genrer.

Officerarnas riksförbund påpekar att regionmusiken är inriktad på blås­musik, vilket gör all man kan spela både utomhus och inomhus med goll resultat. Svårigheten alt sälja blåsarensembler har inte berott på ensem­blens art utan på bristande resurser i fräga om ekonomi och marknadsfö-

 

prop. 1984/85:1                                                       72

ring. Med ökade resurser för frilansproduktioner skulle utbudet också lätl kunna göras större. Blåsmusiken är en musikform som är stadd i ständig utveckling.

RSAO delar utredningens uppfattning alt profileringsbeslutel 1975 inne­bar stereotypt bundna ensembleprofiler, vilket förhindrat utförande av musik med andra kombinationer. Del är minst lika vikligl all diskulera musikerns roll, uppgifter och förankring som inslrumenisammansätlning-en. En omprofilering, l.ex. från blås- lill slråkensemble kan evenluelll rycka undan grunden för den ungdomsverksamhet och de pedagogiska insalser som lagls för amatörbiåsarna förulom all siödet lill hemvärnsor­kestrarna försvinner.

Enligt Stockholms konserthusstiftdse finns det inom regionmusiken en betydande överkapacitet inom vissa repertoarområden l.ex. bläskvintett, brassensemble, medan möjligheterna att lillvarala och utveckla den värde­fulla svenska blåsorkestertradiiionen är för små. Utvecklingen på stråkmu-siksidan gär mycket långsamt. Grundtanken inom regionmusiken att varje avdelning skall beslå av mindre emsembler, vilka tillfälligl kan sällas ihop lill en orkester, har medfört att dessa kvalificerade musiker endast i liten omfattning kan ägna sig ål orkestermusiken.

Militärmusiksamfundet framhåller det önskvärda i att musik utförd på blåsinstmment bedöms i princip slå i paritet med musik utförd på andra instrument såväl beträffande konslnärliga uttrycksmöjligheter som musik-social och kulturell status. För alt den bläsmusikaliska traditionen skall kunna leva kvar och förkovras, krävs en institution för utbildning av blåsinstrumentalister såväl för musik i försvaret som för civilt ceremoniellt bruk.

I fråga om musiklivet som arbetsmarknad konstaierar flera remissinstanser, bl.a. Kalmar läns landsting, att de subventionerade ar­rangörsavgifterna har skapal en konkurrenssituation som försämrat fri­lansmusikernas och amalörmusikernas ställning. Man måsle få elt rättvist och enhetligt syslem för gager. Även AMS måste gä in med statliga medel.

AMS framhäller atl den föreslagna försiärkningen av arrangörsledet kan komma att vidga marknaden för de professionella frilansmusikerna. Kon­sekvenserna för den offentliga arbetsförmedlingen och vissa organisations­förmedlingar har dock inle blivit utredd i rapporten. En annan viktig fråga är den internationella förmedlingsverksamheten. Dessa frågor bör utredas i samband med all organisationen av förmedlingsverksamheten inom kul­tursektorn ses över inom arbetsmarknadsdepartementet.

Ett framtida centralt stödorgan skall ha programförmedlande uppgifter anser Svenska Musikerförbundet. Däremot kan ej detla artangerande och producerande organ, som tillika förfogar över vissa subventionsinstm-menl, samtidigt vara "arbetsförmedlande" organ, eflersom man slår som arbetsgivare gentemot anställda musiker/kulturarbetare. Medel för inlres-seskapande informations- och stimulansverksamhet bör kanaliseras över

 

Prop. 1984/85:1                                                      73

såväl arrangerande som programproducerande, programförmedlande och arbetsförmedlande organ liksom publikorganisationer. Förmedlingen mås­te vara riksomfallande och avgiftsfri. Därför måsle slalsbidrag via arbets­marknadsbudgeten ulgä lill det arbetsförmedlande organel. Förmedlingen är en av de vitalaste funklionerna i ett framlida regionaliseral musikliv. Musikerförbundet bedriver själva en rikstäckande organisationsförmed­ling. Förbundel är berelt att diskulera problemen och lösningar angående arbetsförmedlingsbehoven. Förbundet samt KLYS och Svenska Teaterför­bundel hänvisar till Musikcenlrums "Förslag lill ell nylt förmedlingsorgan för del samhällsslödda konsert- och musiklivel i Sverige, saml för inlerna­tionell förmedling av musiker och sceniska artister till och frän Sverige" och föreslår alt della förslag beaklas och tas upp till behandling i del vidare arbetet.

Folkparkernas Centralorganisation framhäller atl Folkparkernas Artist-förmedling skall betraklas som en folkrörelseförmedling och inle som en renodlad arbetsgivarförmedling. Centralorganisationen delar kulturtädets uppfattning att förändringar i sysselsätlningsläget inte kan uppnås ulan förändringar i bl. a. artangörsledet. Organisalionen avvisar synpunkten alt den huvudsakliga förmedlingen inom musikomrädet måste skötas av an­tingen arbetslagarnas egen organisationsförmedling eller en helt fristående förmedling, där arbelslagarparten har det dominerade inflytandet. Inte någol annat fackförbund än Musikerförbundet bedriver som sådant någon förmedlingsverksamhet i dag. Uttalandet skulle också innebära atl inle heller den offenlliga arbelsförmedlingen skulle vara tillfredsställande, då den ju inte har etl dominerande inflytande av arbelslagarparten. Centralor­ganisationen delar dock kulturtädets syn på av satsningen av s.k. AMS-medel inom musiksektom, och instämmer i alt sädanl stöd bör ersättas av permanenta resurser till arbetstillfällen, som bör fördelas av lokala och regionalpoliliska organ.

Rikskonserter framhåller alt det är av avgörande betydelse att den nya organisationen har ell väsentligt uirymme för engagemang av frilans­musiker. Detta är nödvändigl för den nya organisalionens kulturpoli­tiska och konstnärliga utveckling, för att förstärka mångfalden i verksam­heten och för atl lillföra den konslnärliga uttrycksformer, som inle läcks in genom de fasta tjänsterna. Även om den dominerande delen av resursen för tillfälliga anställningar kommer att utnyttjas för engagemang av musi­ker, bör den också kunna användas för engagemang av producenter, pedagoger och animatörer som kan bidra till atl utveckla, förändra och även ifrågasätta organisationens verksamhetsformer.

Även Svenska Musikerförbundet inslämmer hell i förslagel om ökade

resurser för frilansmedverkan men framhåller att dessa resurser inte får

tillskapas genom minskning av antalet fast anställda ulan genom tillskott

av medel för verksamheten.

1 sammanhang där direkt konkurrens kan uppstå med frilansande musi-

 

Prop. 1984/85:1                                                       74

ker bör regionmusikens och Rikskonserters arrangörsavgifter nivämässigl sammanfalla med avtalsenliga gager för frilansare. Nyproduktion, genre­mässig och innehållsmässig förnyelse är angelägen. En ökad geografisk spridning av en viss produktion eller grupp, kan stimuleras genom special-destinerad subvention av rese-, transport- och traklamentskostnader.

Kalmar låns landsting konstaterar atl frilansmusikernas situation i dag är ännu sämre än vid Rikskonserters tillkomst. Elt förmedlingsorgan måste lillskapas för all kunna förbättra siluationen.

BUdningsförbunden i Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län anser alt en förmedling av artister enbart via AMS inte kan lösa problemen med artisternas arbelsmöjligheter. En ökad salsning pä kulturverksamhet i studieförbunden och länsbildningsförbunden inom respektive län är en väg som bör utnyttjas bättre än vad som nu görs.

2   Musik i försvaret

Kulturrådet anser atl musiken i försvaret skall ses som en del av musikli­vet på samma säll som musik anpassad till andra traditioner och miljöer. Kulturpolitiska och försvarspolitiska intressen sammanfaller härvidlag i allt väsentligt. Till denna ståndpunkt ansluter sig knappt hälflen av de 20-tal remissinstanser som yttrat sig över rapporten. Kulturrådet föreslår atl försvarets musikuppgifter bör lösas inom ramen för en regional organisation av musiklivet där landsting/kommuner får störte ansvar och inflytande över de regionala musikavdelningarna. Vid elt region all huvudmannaskap måste garanlier lämnas genom avtal så atl Ijänsle­musik kan utföras vid högvakter, statsceremonier och vid militära förband och skolor. Detta stöds av Örebro, Södermanlands och Jönköpings läns landsting saml av Örebro orkesterstiftelse.

Inte heller ÖB har något att erinra mot förslaget under fömtsättning att förslagen om en särskild störte musikavdelning i Siockholm saml vidgande av amatörorkestrar kan genomföras. ÖB anser dock atl den evenluella Stockholmsavdelningen bör förbli under statligt huvudmannaskap.

Rikskonserter och regionmusiken avstyrker förslaget om regionalt hu­vudmannaskap men anser att inom ramen för en övergripande riksplan för profilering bör särskilda överenskommelser rörande användningen av mu­sikresurserna i varje län kunna träffas mellan regionala musiknämnder och respektive militärbefälhavare. Man anser även i detta sammanhang att medel för tjänstemusiken bör beviljas och redovisas i särskild ordning.

Jämtlands läns landsting anser alt försvarets musikbehov knappast tillgodoses bättre genom ett regionalt huvudmannaskap och,hänvisar till det låga utnyttjandet av regionmusikens tjänster i försvarei.

Svenska Musikerförbundet, RSAO och Militärmusiksamfundet förordar statligt huvudmannaskap för regionmusiken. RSAO betonar i detta sam-

 

Prop. 1984/85:1

75

manhang ett slatligt sammanhållande ansvar i syfte atl bevara blåsmusik­lradilionen.

ÖB, regionmusiken, Rikskonserter, SOR och RSAO slöder kullurrådels förslag om all Stockholmsavdelningen bör få ell inslrumenlarium som gör det möjligt all ta etl betydande ansvar för den slatsceremoniella musiken. ÖB förordar, som lidigare nämnts, slatligt huvudmannaskap för denna Stockholmsavdelning samt påpekar del önskvärda i atl denna mu­sikkär organiseras på två musikavdelningar. Även Uppsala läns landsting förordar statligt huvudmannaskap för Stockholmsavdelningen. Regionmu­siken och rikskonserter anser all denna specialiserade musikkår även kunde ansvara för framföranden av symfonisk blåsmusik över hela landel.

Statskontoret anser atl förslaget om en Stockholmsavdelning är verklig­hetsfrämmande. Regionmusiken möter redan i dag -som civil statsmyn­dighet- åtskillig kritik vad beträffar denna del av verksamheten, vilket framgår av dokumentalionen i kullurrådels rapport.

I kulturtädets rapport föreslås atl utbildning och utveckling i den militärmusikaliska traditionen handhas av särskilt utsedda mili-tärmusikaliskt ulbildade och intresserade regionmusiker. Sådana "tradi­tionsbärare" bör finnas inom alla regionala musikavdelningar som "stöd­funktioner". I utbildning av värnpliktiga och hemvärnsmusiker bör dessa regionmusiker medverka som instmktörer och stämledare i bläsorkes-trarna.

Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig i denna fråga.

Örebro läns landsting anser att militärmusiktraditionen har ett visst värde som historisk tradition, men pekar på behovel av förnyelse. Denna förnyelse åstadkommes bäst i samspel med länens musikliv.

Statstjänstemannaförbundet slöder hell kullurrådels ståndpunkt.

RSAO stöder förslagel under fömlsätlning alt dessa musiker får en verklig stödfunktion inom amatörmusiklivet.

Kullurrådet föreslår atl i etl utgångsläge ett tiotal regionala musi­kavdelningar profileras som hela blåskårer men atl del på längre sikt sker en friare anpassning lill det regionala musiklivels behov. Ett fåtal remissinstanser har lämnal synpunkier på della förslag.

Landstingsförbundet och Hallands läns landsting menar atl försvarets behov av musik ej är av den omfattningen atl musikavdelningarnas profil skall låsas för att lillgodose den militära efterfrågan.

Södermanlands läns landsting tillslyrker förslaget om militärmusika­liska slämbesättningar endasl om särskilda resurser härför tillkommer från staten.

Statstjänstemannaförbundet delar kulturrådets uppfallning i frågan.

Kullurrådels förslag om alt värnpliktiga musikpluloner, hem-värnsmusikkärer och andra frivilliga musikkårer på sikl bör överta en ganska stor del av de regionala musikavdelningarnas upp­gifter inom försvaret slöds av ell flertal landsting, Svenska kommunför-

 

Prop. 1984/85:1                                                       76

bundet, Statstjänstemannaförbundet, SOR och Helsingborgs konsertför­ening.

Norrbottens läns landsting vill dessulom poängtera värdel av evenluelll samarbete med musikhögskolorna i detta sammanhang. Västmanlands, Södermanlands och Jönköpings läns landsting anser all värnpliktiga mu­sikplutoner snarasl bör få en permanent organisation för att tillsammans med hemvärns- och frivilliga musikkårer sköta försvarels behov av musik.

ÖB stöder förslaget med tillägget all dessa musikplutoner samt hem­värns- och amatörmusikkårerna främsl bör tjänstgöra under sommarmåna­derna i högvaklstjänsten.

Tveksamhet mot förslaget råder hos regionmusiken, Rikskonserter, Re­gionmusikernas riksförening samt Militärmusiksamfundet. Regionmusi­ken och Rikskonserter hävdar att försvarets musikbehov bör lillgodoses av fasta ensembler och frilansartisler på samma villkor som gäller för del allmänna musiklivet även om man givelvis bör beakta det utbud från musikpluloner och hemvärnsmusikkärer som finns. Regionmusikernas riksförening anser att försvarets musikbehov måste tillgodoses av profes­sionella bläsorkeslrar. Militärmusiksamfundet pekar pä de problem som uppstår om man anlitar frivilliga musikkårer eflersom de har ordinarie arbelen som skall skötas.

Vad beträffar utbildning och rekrylering föreslår kulturrådet atl försvaret medvetet skall satsa på utbildning i militärmusikaliska traditioner och anknyta till del breda intresset bland ungdom för blåsmusik, l.ex. inom hemvärnets organisation. Denna idé stöds av Statstjänstemannaför­bundet. RSAO betonar att förslaget måste konkretiseras i form av utbild­ningsplaner. Militärmusiksamfundet går ännu längre genom att kräva en utbildningsinstitution för blåsinstrumentalister.

I rapporten föreslås att en särskild musiknämnd inom försvarei inrättas som i samverkan med regionmusiken, Rikskonserter, hemvärnet och RS AO/RUM skall ansvara för utvecklingen av musiken inom försvars­maklen. ÖB, regionmusiken. Rikskonserter saml Regionmusikernas Riks­förening avstyrker förslaget och hävdar atl försvaret i slället bör vara representerat i de beslutsorgan som inrätlas inom ramen för en ny organi­sation. Värmlands läns landsting, Statstjänstemannaförbundet, RSAO och Militärmusiksamfundet tillstyrker förslaget.

ÖB instämmer i förslaget om att försvaret inom sin budget bör disponera särskilda resurser för atl beställa musik. Hur stort belopp som erfordras för musikljänster bör däremot avgöras efter genomfört budgetarbete. ÖB tillstyrker förslaget att nuvarande finansi­ering av musik för försvarsmakten i statsceremoniella sammanhang via en fast summa över försvarsbudgeten till regionmusiken upphör. Försvarsmakten bör i princip (utom vad beträffar högvaklsmu-sik) behandlas på samma sätt som andra beställare samt att det bör stå varje mihtär enhet fritt att köpa den musik den önskar inom ramen för tillgängliga medel.

 

Prop. 1984/85:1

77

Liknande synpunkter framförs av Jämtlands, Västmanlands och Väs­terbottens läns landsting saml av Svenska kommunförbundei.

Vad rapporten har all säga om resursfördelning och resekosl­nader har ÖB en rad synpunkier på. Om slalsmakterna av kulturpoli­tiska skäl genom anslag över ulbildningshuvudtiieln vill underlätta sprid­ningen av levande musik till medborgarna föreligger enligt ÖB inga sakliga skäl för alt pålägga enbart försvarsmakten rese- och traklamentskostnader för regionmusikavdelningarnas medverkan.

Vidare anför ÖB vad beträffar samma konserlpris för yrkesmu­siker och amatörer all musiklivel synes kunna skadas av en sådan före­skrift. Förslagel kan icke godtas av ÖB. Valfriheten bör icke få begränsas genom en sådan ekonomisk styrning.

Slutligen anser ÖB när del gäller oförändrad grundresurs lill r e g i o n m u s i k e n all del minskade utnyttjandet av regionmusiken i riks­ledningen och försvarsmakten givelvis måsle påverka eventuell överföring av medel från försvarsdepartementet. Om en slallig Stockholmsavdelning kommer atl bibehållas och försvarsmaktens behov av levande musik i alll störte omfattning kommer all tillgodoses genom hemvärnsmusikkårer m.fl. försvarsanknulna enheler vid sidan av regionmusiken lorde ingen överföring av medel från försvars- lill utbildningshuvudtiteln kunna bli aktuell.

3   Promemorian Regionmusikens och Rikskonserters roll i det re­gionala musiklivet

Direktörerna vid regionmusiken och Rikskonserler har i promemorian Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala musiklivet fram­lagt etl alternativt förslag till omorganisalion i vilken en ny riksomfattande musikorganisation under statligt huvudmannaskap föresläs inrätlas. Skri­velsen kommenteras av ett 20-tal remissinslanser. Några av dessa bl.a. Rikskonserter anser att promemorian bör kunna vara en utgångspunkt för en vidareutveckling av regionmusikens och Rikskonserters verksamhel och av formerna för etl ökat regionalt inflytande.

Musikcentrum, Stockholms konserthusstiftelse och Föreningen Svenska Tonsättare delar direktörernas uppfallning beiräffande fördelarna med alt utveckla sinfoniellor i länen.

Stockholms konserthusstiftelse påpekar vidare alt kulturrådets rapport har betydande brisier i fråga om de renl musikaliska och konslnärliga bedömningarna och anser att det därför är angeläget atl man beaklar de synpunkier som framförs i promemorian. Liknande åsikter framförs av Musikaliska akademien och Helsingborgs konsertförening.

Några av remissinstanserna, bl.a. Slatens kulturråd, Kalmar och Malmöhus läns landsting, Folkbildningsförbundel och Svenska Musiker-

 

Prop. 1984/85:1                                                       78

förbundet anser dock alt förslagen i promemorian saknar en samlad kullur-poUtisk helhetssyn och inte heller lar hänsyn lill kraven på elt decentralise­rat musikliv.

Svenska kommunförbundet anser del inte vara angelägel alt omvandla regionmusiken lill sinfoniellor. Enligt förbundet är del viktigare all stödja små ideella symfoniorkestrar.

Promemorians förslag är lagt enbart ur institutionernas synvinkel och innehåller som sådanl vissa konstnärliga ambitioner, framhåller RSAO, men amatörmusiklivets behov har inte beaklals.

Jazzmusiken är marginellt och oinitieral behandlad i skrivelsen, påpekar Föreningen Sveriges Jazzmusiker.

Flera landsling samt Örebro läns bildningsförbund m.fi. betraktar skri­velsen som ett inlägg i den musikpolitiska debatten och avstår frän att ytlra sig över den.

 

Prop. 1984/85:1

79 Bilaga 5

 

Rikskonserters regionindelning

•    =      Regionkontor o    =     Filial (motsv.)

till regionkontor

Västri Vaneftborg

to

< 

Göteborg»        P

Jönköping

StockKplmsregionen AB.

 

Prop. 1984/85:1

Regionmusikens lokalisering och regionindelning

ÖN = Övre Norrland

NN = Nedre Norrland

B     »       Bergslagen

S     =      Stockholm

O     =      Östra

V     =      Västra

NG =       Norra Götaland

SG   =      Södra Götaland

O =       musikavdelning

• °° musikavdelning
och regionkansli

Uddevalla

Halmstai

Kristianstad

Karlskrona

 

1981 Regionmusiken 10 är

Ystad

 

Prop. 1984/85:1                                                                  81
Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ..... 1

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 7 juni 1984                      3

1   Inledning ....................................................................... ..... 3

2   Föredragandens överväganden .................................... ..... 4

2.1 Musiklivel, regionmusiken och Rikskonserler. Bakgrund

och allmänna slutsatser ........................................... ..... 4

2.1.1    Del musikpolitiska utgångsläget   ..................... ..... 4

2.1.2    Bälire regional/lokal förankring   ....................... ..... 7

2.1.3    Det statliga ansvarei  .......................................     10

2.1.4    Principbeslut   ................................................... ... 12

2.2 Den regionala musikorganisationen   ....................... ... 14

2.2.1    Grunder för regional indelning   ........................     14

2.2.2    Uppgifler    ........................................................     18

2.2.3    Verksamhetsform   ........................................... ... 23

2.2.4    Resurser   ......................................................... ... 25

2.3 Den cenirala musikinstilulionen   ............................... ... 30

2.3.1    Uppgifler    ........................................................ ... 30

2.3.2    Verksamhetsform   ........................................... ... 35

2.3.3    Resurser   ......................................................... ... 37

2.4 Genomförande   ........................................................     37

3   Hemställan   ................................................................... ... 39

4   Beslut   ........................................................................... ... 39

Bilaga I Sammanfatining av statens kulturråds rapport (1981:6) Re­
gional musikpolitik    ............................................. ... 40

Bilaga 2 Sammanfattning av slatens kulturråds rapport (1981:5) Mu­
sik i försvarei   ......................................................     52

Bilaga 3 Sammanfallning av den av direktörerna för Rikskonserter
och regionmusiken gemensamt upprättade promemorian
Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala mu­
siklivel   ................................................................ ... 55

Bilaga 4   Förleckning över remissinslanser och sammanslällning av

remissyttranden   .................................................    57

Bilaga 5   Rikskonserters regionindelning (figur)    ........... ... 79

Bilaga 6   Regionmusikens lokalisering och regionindelning (figur)   . .           80

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984