18

Motion
1984/85:85

Inga Lantz m. fl.

En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19)

Regeringens nu framlagda proposition angående en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik förtjänar stöd på flera punkter. Främst därför
att målet - ett narkotikafritt samhälle - så tydligt läggs fast. Det är bra att
inga tvivel råder om att strävan skall vara att skapa ett samhälle, där unga
människor ges möjlighet att växa upp utan att komma i kontakt med
narkotika. Det är också bra att regeringen insett betydelsen av att ett helt
nätverk av åtgärder behövs för att stävja narkotikamissbruket.

Men propositionen innehåller också brister som undergräver de goda
ambitionerna. Nedan följer några allvarliga invändningar som vpk vill rikta
uppmärksamhet på.

— Samordningen med de sociala lagarna saknas. De sociala lagarna utgör
en viktig grund för de åtgärder som kan bli aktuella vid uppdagat
missbruk. Skapandet av och samordningen mellan en entydig narkotikastrafflag
och trovärdiga sociala lagar är en del av den grund varpå en
framgångsrik narkotikapolitik måste läggas. Dessvärre tvingas vi konstatera
att regeringens tal om samordning sker utan dessa viktiga grundvalar.

— Påföljdssystemet måste inordnas i den samordnade narkotikapolitiken.
Denna fråga är i dag ute på remissbehandling och även i detta avseende
blir samordningen illusorisk. Narkotikafria fängelser — inte bara vissa
narkotikafria avdelningar är ett rimligt krav. Missbrukare som vistas i
långelse måste stödjas så att de inte tvingas fortsätta sitt missbruk och
med detta bygga upp stora skulder under sin fängelsetid. Dessutom
måste den ”nyrekrytering” som sker under fängelsetiden stoppas.

— För att kunna genomföra en samordnad narkotikapolitik krävs kommunala
åtgärdsprogram mot narkotikan. Regeringen måste ge tydliga direktiv
hur man på kommunal nivå skall arbeta utifrån den övergripande
samordningsplanen. 1 samband därmed måste också nödvändiga ekonomiska
resurser anvisas så att åtgärderna inte blir slumpmässiga på grund
av bristande kommunala resurser. I propositionen sägs att socialtjänsten
”inom sina ekonomiska ramar” skall avdela resurser för narkotikabekämpningen.
Det är i många fall orimligt att tro att kommunerna av
egen ekonomisk kraft skall klara av det stora ansvar som genom propositionen
läggs på kommunerna. Vpk föreslår att särskilda medel anslås
så att varje kommun kan få ett ekonomiskt utrymme att göra nödvändiga
utökningar av personal, som har till uppgift att arbeta med narkotikafrågan.

Mot. 1984/85:85

19

Narkotikaproblemets lösning ligger främst i valet av strategi. Samordningen
och den gemensamma strävan mellan stat, landsting och kommuner
har i detta sammanhang en stor betydelse. Genom åtgärdsprogram som
siktar till tidiga, humana och mindre resurskrävande åtgärder motverkas
utslagning, kriminalitet och resurskrävande special vård.

I propositionen anslås nya medel till tull och polis på olika nivåer.
Kampen mot narkotikan måste föras också inom tull- och polisväsendet,
men de stora insatserna för att bekämpa narkotikan måste göras på andra
fronter och inriktas på att förebygga ett missbruk.

I propositionen föreslås att ett utökat antal behandlingsplatser skall
komma till stånd. Detta är bra, men vad som också behövs för att möta
vårdbehovet är en satsning på nya boendeformer. Aldrig så bra rehabiliteringsmodeller
inom öppenvården eller inom institutionsvården kommer att
misslyckas om de inte kompletteras med nya, kollektiva boendeformer. De
nya boendeformerna behövs för att bygga upp nya sociala kontaktnät och
fungera som trygghet och sällskap när den ”vanliga” omsorgen är slut.
Olika former av gruppboende, integrerat boende, eller boende byggt på att
man gör vissa gemensamma arbetssysslor i huset där man bor, måste
stimuleras ute i kommunerna. Arbete, studier, social rehabilitering och
bostad är fyra lika viktiga komponenter i rehabiliteringsarbetet. I frågan
om bostad räcker det ofta inte med en lägenhet - det behövs dessutom
någon form av ”socialt boende”.

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att initiativ bör tas till olika försöksverksamheter
vad gäller nya boendeformer i syfte att förbättra
eftervården,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till statsbidrag i
särskild ordning för kommunernas narkotikabekämpning föreläggs
riksdagen.

Stockholm den 5 november 1984

INGA LANTZ (vpk)

PER ISRAELSSON (vpk) PAUL LESTANDER (vpk)