Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:8

Karl Boo m. fl.

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter (prop. 1984/
85:1)

I regeringens proposition 1984/85:1 föreslås en omorganisation av regionmusiken
och Rikskonserter. Det är resultatet av ett regeringsuppdrag från
1978 som nu förs fram till beslut. Att överföra det politiska ansvaret för
regionmusikens och Rikskonserters regionala verksamhet till de folkvalda
landstingen är av genomgripande betydelse för hela musiklivet. Det är att i
praktiken tillämpa decentraliseringsmålet i 1974 års kulturpolitik. Ansvar
och beslutsfunktioner inom kulturområdet skall spridas.

En regional musikreform skall även ses i relation till den snabba
mediautvecklingen. Det svenska samhället blir alltmer ett informationssamhälle
med ökad användning av data och elektronik. Per invånare är vi ett av
de data- och elektroniktätaste länderna i världen. Den utvecklingen är i allt
väsentligt positiv men det gäller att samtidigt stärka den levande kulturen.
Särskilt den levande musiken har ett utsatt läge. Elektroniken vidgar
människors möjligheter att lyssna och skapa. Men mötet med levande musik
ger upplevelser som mötet med elektroniken inte kan förmedla.

Vi ser omorganisationen som ett medel för att främja ett mångfaldigt
musikutbud i hela landet och att ge människor möjligheter att lokalt möta
levande musik.

Några krav på en ny omorganisation

Oavsett vilken organisationsform man väljer är det viktigt att den
regionala musikorganisationen även får en administrativ kompetens på hög
nivå. Det är t. ex. viktigt att den regionala administrationen får egna resurser
för nationell och internationell turnéläggning. God kompetens på notområdet
och god artistkännedom är andra viktiga delar som måste kunna finnas
inom den regionala organisationens administration. Administrationen skall
sålunda vara fullständig i regionerna och endast undantagsvis skall man
behöva anlita tjänster utifrån eller från det nya centrala Rikskonserter.

Propositionens förslag innebär att nuvarande ekonomiska resurser som
finns till Rikskonserters och regionmusikens förfogande ställs till viss del till
förfogande för de nya regionala huvudmännen. Det finns självfallet anledning
att ha olika synpunkter på fördelningen av dessa ekonomiska resurser.
Några principiella synpunkter kan dock noteras:

Hänsyn bör tas till fördelningen av de ekonomiska resurserna utifrån hur
samhällsstöd i övrigt är utformat till musikverksamhet eller annan kulturell

Mot. 1984/85:8

verksamhet inom regionerna. Detta innebär att regioner som inte har något
omfattande statligt stöd till annan musikverksamhet eller annan verksamhet
inom kultursektorn bör prioriteras för att åstadkomma en jämställdhet när
det gäller statens stöd till kultursektorn. En annan synpunkt är att det
ekonomiska stödet inte får utformas så att det enbart kan utgå till anställda
musiker. Stödet bör utgå och ställas fritt till resp. regional huvudmans
förfogande. Detta så att man inom resp. region kan avgöra angelägenheten
av olika musikpolitiska satsningar. Man bör kunna välja i vilken utsträckning
man vill ha heltidsanställda musiker och i vilken utsträckning man vill göra
andra musikpolitiska satsningar.

Ett regionalt övertagande av drygt 500 musikertjänster får inte leda till att
verksamhetspengarna urholkas. Friheten enligt ovanstående är därför
nödvändig. Osäkerheten avseende framtida tillhörighet vad gäller arbetsgivarorganisation
och löntagarorganisation gör det också nödvändigt att den
nya huvudmannen får överta en flexibel resurs.

Sammanfattningsvis vill vi understryka att det måste vara en väl fungerande
och stark musikorganisation som de nya huvudmännen övertar.

Statens förutsättningsskapande roll

Vi ser den föreslagna reformen som ett led i en långsiktig kulturpolitisk
uppbyggnad sstrategi. Genom ett samspel mellan aktörer på central och
regional nivå kan åtgärder vidtas för att t. ex. lösa grundläggande avtalsfrågor
för engagemang av musiker och för spridning av musik i etermedia. Av
staten krävs insatser för att lösa denna typ av frågor. Statliga organ måste
precisera sitt ansvar för skilda musikgenrer och musiktraditioner. Även här
kan statliga insatser skapa förutsättningar för en regionalisering.

Efter riksdagsbeslutet kommer ett regionaliseringsskede. Det statliga
ansvaret under regionaliseringsskedet bör bl. a. innebära:

- att ekonomiskt stöd ges åt det regionala utvecklingsarbetet,

- att den kunskap och kompetens som finns hos berörda statliga organ, t. ex.
regionmusiken, Rikskonserter och statens kulturråd ställs till de kommande
regionala huvudmännens förfogande under utvecklingsarbetet,

- att förutsättningar skapas för ett ökat turnéutbyte över läns-, region- och
nationsgränser inom olika musikgenrer,

- att utöver de statliga resurserna till den regionala musikorganisationen om
110 milj. kr. 1983/84 särskilda rörliga medel ställs till förfogande som stöd
åt utvecklingsprojekt med syfte att öka det regionala ansvaret. Dessa
rörliga medel kan användas för bl. a. ökad turnéverksamhet och kan sättas
in under en begränsad tidsperiod. Rörliga medel för musikregionalisering
bör uppgå till 1 milj. kr. per år fram till dess att reformen är genomförd
(enligt propositionen den 1 januari 1988). Regeringen bör beakta detta i
framtida förslag till medelsanvisningar.

Mot. 1984/85:8

Vi föreslår att särskilda regeringsuppdrag ges till nuvarande regionmusiken,
Rikskonserter och till statens kulturråd att på ovanstående punkter
medverka i regionaliseringsarbetet i samarbete med de blivande regionala
huvudmännen.

Den centrala musikinstitutionens uppgifter

I motionens inledning har vi berört statens ansvar för skilda musiktraditioner
och musikgenrer. Det är viktigt att det musikpolitiska reformarbetet inte
utelämnar någon av våra bärande musiktraditioner och genrer. Som exempel
kan nämnas utveckling inom västerländsk konstmusik, körliv, biåsmusik,
SOR-orkestrar, folklig musik och dans, musikteatrar och afro-amerikansk
musik.

Den organisationskommitté som är tillsatt för att planera reformen måste
belysa det kommande statliga centrala musikorganets uppgifter och ansvar
på dessa områden samt hur detta ansvar skall utövas i samspel med frivilliga
organisationer, t. ex. KÖRSAM, SOR, RSAO och studieförbunden. Organisationskommittén
bör även på motsvarande sätt belysa det statliga
musikorganets ansvar för musikalisk förnyelse bl. a. genom engagemang av
tonsättare samt för publikfrågor. Vi delar föredragande statsrådets markeringar
av problemen inom frilansområdet samt behov av förstärkning av
arrangörsledet.

Vi vill också markera betydelsen av det centrala organets fonogramutgivning.
Denna är musikpolitiskt mycket betydelsefull. Vidare vill vi framhålla
den försöksverksamhet av artistförmedling via Rikskonserter som har
påbörjats. Organisationskommittén bör få i uppdrag att precisera statens
framtida ansvar för skilda musiktraditioner och musikalisk förnyelse.

Turnéverksamhet

Vi vill även föreslå att organisationskommittén ser över ansvaret för och i
vilka former turnerande musikteater skall bedrivas. Utbudet av musikteater
är synnerligen snedfördelat över landet. På samma sätt som i fråga om
musiken är det av stort värde att människor ges möjligheter att kunna möta
levande musikteater. Av stor betydelse är att då ta till vara de resurser och
den kompetens som finns inom regionmusiken, Rikskonserter och Riksteatern.

Förmedlingen av utländska artister till Sverige sköts i dag av privata
företag. Vi anser att en konkurrens till denna förmedling skulle kunna ha en
positiv inverkan på den snabba kostnadsutvecklingen inom detta område.
Överväganden bör ske om andra organisationsformer kan främja en sådan
utveckling och genom förändring av förmedlingsprovisionen nedbringa
gagerna för utländska artister.

Mot. 1984/85:8

Musik inom försvaret

Den föreslagna reformen har också till syfte att tillgodose försvarets behov
av musik vad gäller såväl underhållning som ceremoniella ändamål.

Det faktum att verksamheten kommer att ha civil huvudman får inte
innebära att den militära musiktraditionen åsidosätts. Det gäller såväl form
som innehåll. Militärmusiken utgör en del av vår kulturskatt. Det är
angeläget att staten i förhandlingarna med de nya huvudmännen skapar
garantier som möjliggör såväl bevarande som utveckling av denna kulturskatt.
Därvid måste behovet av internationella kontakter och utbildning
särskilt beaktas.

Arbetsgivarorganisationen på kulturområdet

Som den tidigare utredningen om regional musikpolitik och även propositionen
konstaterat är det nödvändigt att lösa vissa grundläggande frågor
beträffande avtal och förhandlingsorganisation om reformen skall kunna
genomföras. Från centerns sida har vi i motioner under allmänna motionstiden
1983 och innevarande år kritiserat den uppsplittrade arbetsgivarorganisationen
på kulturområdet. Även statens kulturråd har pekat på de negativa
effekterna av den nuvarande ordningen för musikområdet. Detta gjordes i en
skrivelse till regeringen 1981 där kulturrådet begärde en översyn. Några
åtgärder har dock inte vidtagits inom regeringskansliet för att främja en
samlad arbetsgivarorganisation på kulturområdet. Vi finner detta anmärkningsvärt
och föreslår att organisationskommittén - där de offentliga
arbetsgivarna är företrädda - tar sig an arbetsgivarorganisationen på
kulturområdet. Frågan löses bäst genom tilläggsdirektiv till organisationskommittén,
inte med allmänna uttalanden från regeringen typ att ”denna
fråga bör kunna behandlas bl. a. i samband med överläggningar mellan
befintliga arbetsgivarorganisationer inom stat, kommuner och landsting”,
(propositionen s. 25).

Musikfrågorna i Stockholms län

Enligt propositionen skall staten behålla ansvaret för regionmusikavdelningen
samt för rikskonsertverksamheten i Stockholm. Dessa båda enheter
skall inordnas och samordnas i den centrala musikinstitutionen. Av praktiska
skäl, främst ansvaret för den statsceremoniella musiken, godtar vi propositionens
förslag. Det är dock angeläget att Stockholms län inte står utanför
den föreslagna regionaliseringen och att utvecklingen inom det fria musiklivet
främjas i vårt befolkningsmässigt största län.

Som anges i propositionen är det angeläget att

” Även om Stockholms läns landsting inte kommer att ha ansvaret

som huvudman för en egen regional musikorganisation har landstinget ett

Mot. 1984/85:8

fortsatt ansvar för att länets musikbehov tillgodoses, att de statliga musikresurserna
i länet utnyttjas för detta ändamål och att arrangörerna inom länet
kan göra detta på samma villkor som kommer att gälla för landet i övrigt.”

Organisationskommitténs sammansättning

Om det musikpolitiska reformarbetet skall drivas konsekvent innebär det
att relativt omfattande uppgifter kommer att läggas på organisationskommittén.
Det är därför viktigt att dess arbete blir väl förankrat i musiklivet så att
de olika frågorna kan behandlas kvalificerat och sakkunnigt. Företrädare för
folkbildning och professionellt musikliv bör delta i organisationskommitténs
arbete. Kommittén bör därför breddas med olika referensgrupper som bl. a.
får i uppgift att diskutera musikaliska innehållsfrågor tillsammans med
regionala företrädare.

Tidsplan

Trots att det är ett stort antal frågor som måste lösas i samband med
reformen är det angeläget att perioden fram till verkställighetsdatum inte blir
för lång. Propositionens tidsplan som innebär genomförande den 1 januari
1988 bör gås igenom av organisationskommittén med sikte på en eventuell
tidigareläggning och ett skyndsamt genomförande av kommitténs eget
arbete. Den innebär att när den nya organisationen träder i kraft 1988 har det
gått nästan tio år från det att regeringen gav utredningsuppdraget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande det statliga ansvaret under regionaliseringsskedet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande fullständig administration i regionerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande utformningen av en flexibel resurs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande behov av medelsanvisning för stöd till
utvecklingsprojekt i syfte att öka det regionala ansvaret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande den centrala musikinstitutionens uppgifter
och statens ansvar för skilda musiktraditioner och genrer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande turnéverksamhet och internationell artistförmedling,

Mot. 1984/85:8

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande musik inom försvaret,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande arbetsgivarorganisation på kulturområdet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande musikfrågorna i Stockholms län,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande organisationskommitténs sammansättning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande möjligheterna till ett snabbare genomförande
av reformen.

Stockholm den 17 oktober 1984

KARL BOO (c)

STINA GUSTAVSSON (c)
JAN HYTTRING (c)

PÄR GRANSTEDT (c)
LARZ JOHANSSON (c)
INGER JOSEFSSON (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)

RUNE BACKLUND (c)
SIGVARD PERSSON (c)
ULLA TILLANDER (c)