Motion

1984/85:74

Thure Jadestig och Lars-Ingvar Sörenson

En samordnad och intensifierad narkotikapolitik (prop. 1984/85:19)

Även i fortsättningen kommer ett område att lämnas straffritt i fråga om
sådan hantering av narkotika som sker utanför medicinska eller vetenskapliga
sammanhang. Fortfarande blir det straffritt att handskas med små
mängder narkotika i omedelbar anslutning till konsumtionen, att tillföra sig
narkotika eller att tillföra annan narkotika samt att vara narkotikapåverkad
(utom i de fall detta regleras i särskild lagstiftning som trafikbrottslagen
m. fl.).

Genom att ett område lämnas straffritt kvarstår den egenartade juridiska
situationen att det å ena sidan är tillåtet att använda narkotika endast för
medicinska eller vetenskapliga ändamål och då under sträng kontroll, men
å andra sidan straffritt att använda, dvs. handskas med och tillföra sig själv
eller annan narkotika för missbruks- (rus)ändamål. Gränsdragningen mellan
tillåtet och otillåtet/straffbart blir oskarp. Detta skapar förvirring i
opinionsbildningen mot narkotika, i upplysningsarbetet, särskilt det som
riktas till ungdomar samt i polisens arbete.

De förfaranden som alltjämt lämnas straffria har stor betydelse för
spridningen av narkotikamissbruket, för den illegala hanteringen ute i
missbruksmiljöerna och för vidmakthållandet av det enskilda missbruket.
Spridningen av narkotikamissbruket, som alltid sker i intima relationer
från etablerade missbrukare till noviser, kommer även i fortsättningen att
kunna fortgå utan att någon straffbar gärning begås av någon inblandad.
Överlämnande av mindre mängder i direkt samband med konsumtionen
räknas varken som innehav för mottagaren eller som överlåtelse för den
som överlämnar narkotikan enligt gällande praxis. En mycket stor del av
den hantering av narkotikan som sker ute i missbruksmiljöerna faller inte
heller under begreppet innehav, lika lite som missbrukarens eget konsumerande
av narkotikan.

Ett sätt att komma till rätta med bristerna i narkotikastrafflagen utan att
för den skull behöva göra själva missbruket (eller närmare betraktat det
narkotikapåverkade tillståndet/narkotikaberusningen) straffbart är att införa
en särskild straffbar gärning ”olovlig befattning med narkotika”. Olovlig
befattning kan då anses föreligga då någon har sådan fysisk kontroll
över narkotikan att hon eller han kan förstöra denna. Med en sådan
definition knyts det straffbara området till kontrollen över narkotikan och
inte till eventuella uppsåt. Det är angeläget att straffbelägga även detta
handhavande eller tagande befattning med, eftersom det spelar stor roll för
1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 74-79

Mot. 1984/85: 74

spridningen av narkotika oeh därmed för den fara för andra personer som
narkotikan kan välla.

Även i fortsättningen blir de osjälvständiga gärningslormerna till innehav
(försök, förberedelse, medverkan oeh stämpling) straffria. Detta betyder
att det inte finns möjligheter att ställa någon till ansvar t. ex. i de läll dä
en grupp gemensamt finansierar en resa för att inköpa narkotika och
polisen ingriper innan de berörda personerna personligen övertagit sina
"andelar" av det gemensamma partiet.

Med de ovan angivna utvidgningarna av del straffbara gärningsomrädet i
narkotikastrafflagen kan det inte förekomma någon hantering utanför medicinska
eller vetenskapliga sammanhang utan att någon person alltid kan
ställas till ansvar.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om olovlig befattning med narkotika.

Stockholm den 25 oktober 1984

THURE JADEST1G (s)

LARS-1NGVAR SÖRENSON (s)