Motion

1984/85:72
Allan Ekström

Ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m. m.
(trafiknykterhetsbrotten) (prop. 1984/85:21)

Hur skal! samhället bekämpa brott på ett så effektivt sätt som möjligt?

Svaret beror i hög grad av inställningen till straffets ändamål.

Större utrymme börjar nu återigen tillmätas den uppfattningen, att hotet
om straff avhåller en människa från att begå brott, att det skall råda en
förutsebar proportionalitet eller rättvisa mellan brott och straff samt att
straffet har en moralbildande eller moralförstärkande verkan. Bestraffningen
som sådan är enligt denna allmänpreventiva lära icke det primära; det
avgörande är i stället hotet om straff. Men om ett hot inte förverkligas med
konsekvens och inte heller innebär något obehagligt förlorar hotet sin
trovärdighet och upphör härmed att vara ett hot.

Ett bra exempel på straffets moralbildande verkan är vår inställning till
rattfylleri. Här har utdömandet av fängelsestraff under många år otvivelaktigt
lett till att allt fler människor anser det förkastligt att köra bil i
spritpåverkat tillstånd. Härmed kan jämföras det förhållandet att den som
stjäl i vissa affärer och varuhus för lägre belopp än 50 kr. kan undgå alla
efterräkningar - något som i gengäld är väl spritt bland ungdomar och andra.

Nuvarande ordning, där påföljden normalt bestämmes till fängelse vid
högre alkoholhalt än 1,5 %c, bör således bestå.

Visst har det i propositionen framlagts skäl som talar för sänkning av
promillegränsen till 0,4. Det finns å andra sidan remissinstanser, bland dem
Sveriges domareförbund, som icke bedömt denna utredning som övertygande.

Med hänsyn härtill och till önskvärdheten av enhetliga regler i Norden bör
nuvarande gräns alltjämt behållas.

Med hänvisning till det anförda - som i stora stycken överensstämmer med
en motion av Björn Körlof m. fl. - hemställer jag

att riksdagen avslår propositionen i dess helhet.

Stockholm den 29 oktober 1984

ALLAN EKSTRÖM (m)