12
Motion
1984/85:59
Lars Werner m. fl.
Statlig fastighetsskatt (prop. 1984/85:18)
Vänsterpartiet kommunisterna är mycket tveksamma till en ny skatt på
fastigheter som innebär ökade boendekostnader för stora hushållsgrupper.
Även om vpk inte principiellt varit motståndare till särskild avgift eller skatt
på fastigheter har vi alltid ställt som villkor att huvuddelen av sådana intäkter
måste användas på bostadssektorn för att hålla boendekostnaderna nere och
skapa större rättvisa mellan olika boende- och upplåtelseformer. Socialt
acceptabla hyror och rättvisa i boendet förutsätter bl. a. en omfördelning av
samhällets bostadsstöd, från den privata ägarsektorn till allmännyttiga
hyreshus.
De samlade bostadssubventionernas fördelning ser i grova drag ut så, att
ungefär två tredjedelar av stödet i form av bostadsbidrag, skattesubventioner
och räntebidrag går till ägda bostäder, som utgör drygt en tredjedel av
hushållen. Övriga nära två tredjedelar av hushållen, de som bor med
bostadsrätt eller i hyrd bostad, erhåller ca en tredjedel av stödet. Den
skatteomläggning med begränsning av underskottsavdrag som sker har inte
mer än marginellt förändrat de förhållanden som gällde år 1982 då nuvarande
hyreshusavgift beslutades.
Fortfarande gäller att rika fastighets- och villaägare, med höga inkomster
och förmögenheter, med egna företag, med stora och dyra hus och s. k.
lyxvillor kan göra stora ränteavdrag. Den del av villaägarna som beräknats
utgöra omkring en fjärdedel tillgodogör sig närmare tre fjärdedelar av
småhusägarnas skattesubventioner på totalt ca 12 miljarder kronor per år.
Ett huvudmotiv för införande av den hyreshusavgift som nu tas ut för ca
800 000 lägenheter i äldre hyres- och bostadsrättshus och beräknas tillföra
staten ca 1,4 miljarder kronor för år 1985, var att motverka en förmögenhetsomfördelning
från bl. a. allmännyttiga till privata fastighetsägare. Hyreshusavgiften
motsvarar för många lägenheter som belastas med sådan avgift en
utgiftsökning med ca 100 kr. per månad.
I samband med diskussionerna om både borgerliga och socialdemokratiska
regeringars förslag åren 1981-82 om en speciall skatt i form av
hyreshusavgift framförde vpk fyra villkor för en eventuell skatt, enligt
följande:
1. Huvuddelen av intäkterna skall användas på bostadssektorn för att hålla
boendekostnaderna nere och skapa rättvisa mellan olika boendeformer.
2. Allmännyttiga bostadsföretag, som har betydande allmänna och sociala
merkostnader och som redan genomfört en långt driven hyresutjämning i
sina fastigheter, skall undantas.
Mot. 1984/85:59
13
3. Skatten skall inte vara avdragsgill vid inkomsttaxering.
4. Pensionärer utan eller med låg ATP, låginkomsttagare och hushåll som
bor i nya, dyrare bostäder måste kompenseras.
Vpk har som bekant vid olika tillfällen under senare år aktualiserat krav på
en omfördelning av samhällets bostadsstöd bl. a. genom ökat stöd till
allmännyttiga bostadsföretag; genom ökade bostadsbidrag till barnfamiljer
och låginkomsthushåll; genom skärpt realisationsvinstbeskattning och åtgärder
för att snabbt driva in en del av ej inbetalda reavinster; genom ytterligare
begränsning i avdragsrätten för enskilt ägda hyreshus och småhus; och genom
ändrad bostadsfinansiering via en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank,
med ”billigare pengar” till bostadssektorn genom längre amorteringstider
och en låg och fast ränta.
Dessa förslag är alltjämt lika angelägna och vi föreslår nu att riksdagen
skall ge regeringen detta till känna. Riksdagens beslut nyligen - mot vpk:s
röster - att slopa hyresstöppet, och olika hyresvärdars krav om ytterligare
hyreshöjningar från 1 januari 1985 mellan 100 och 200 kr. per månad gör det
nödvändigt att senast i kommande budgetproposition föreslå åtgärder för att
motverka nya hyresstegringar. Viktigt är då ett riktat stöd till allmännyttan
av en storleksordning som motsvarar deras behov för ett bra underhåll av sina
lägenheter. Ett sådant stöd bör kunna utformas i anslutning till gällande
bostadsförbättringsprogram (ROT-programmet).
Som ett av motiven för fastighetsskatten har anförts att samhällets
bostadsstöd inte kan ökas utan tvärtom måste minskas. Vpk anser inte att
bostadsstödet under överskådlig tid kan minskas, men att det är nödvändigt
att i snabb takt omfördela en ganska stor del av detta stöd från ägar- till
hyressektorn. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt det befintliga bostadsbeståndet
och förbättra detta, men nyproduktionen får heller inte eftersättas.
Av bostadssociala skäl måste staten fortsätta att satsa på och styra
bostadsbyggandets omfattning, innehåll och inriktning. Rättvisan i boendet,
solidariteten, måste omfatta samtliga boendeformer, och hyresboendet hos
allmännyttan måste prioriteras.
En politik där bostaden är en social rättighet måste vara det grundläggande.
Alla människor skall ha tillgång till en tillräckligt stor, modernt utrustad
bostad i bra miljö och till rimliga kostnader. En lönearbetare skall ha råd att
hyra en sådan bostad utan bostadsbidrag. Ingen skall kunna göra vinster på
andras behov att bo. Vinst- och spekulationsintressena måste bort i alla led,
alltifrån marken till förvaltningen. Alla bostadspolitiska åtgärder måste
sättas in i sitt fördelningspolitiska sammanhang, måste syfta till att öka
jämlikheten i boendet.
Från dessa utgångspunkter kan motiv finnas för en avgift som tas ut inte
bara på äldre hyres- och bostadsrätter utan även på övriga fastigheter, om
huvuddelen av de pengas som tas in används inom bostadssektorn på sådant
sätt som vpk föreslagit. Då bör allmännyttans, men däremot inte industrins
fastigheter, undantas från en eventuell fastighetsskatt och inga avdrag
Mot. 1984/85:59
14
medges för sådan skatt vid inkomsttaxering. De allmännyttiga bostadsföretagens
fastigheter borde i detta hänseende jämställas med t. ex. kommunägda
fastigheter som inte tar upp garantibelopp vid taxering till kommunal
inkomstskatt och därför inte omfattas av föreslagen fastighetsskatt.
Vi föreslår sålunda att riksdagen klart skall uttala
att huvuddelen av intäkterna från en fastighetsskatt skall användas för en
omfördelning och kostnadsutjämning på bostadsmarknaden, för att motverka
nya hyreshöjningar och skapa större rättvisa mellan olika upplåtelse- och
boendeformer. Vidare att en fastighetsskatt skall omfatta även industrifastigheter,
att allmännyttiga bostadsföretags fastigheter skall undantas och att
skatten inte skall vara avdragsgill vid inkomsttaxering. Pensionärer och
andra hushåll, som med hänsyn till låg inkomst och mycket höga boendekostnader
kan drabbas hårdare än andra, måste kompenseras för detta genom
särskilda ågärder. Vi förutsätter att resp. utskott utarbetar de förslag till
ändringar i lagtext etc. som blir erforderliga.
Vår utgångspunkt inför den fortsatta behandlingen av regeringens förslag
till en allmän fastighetsskatt är att utskottsförslagen och riksdagens beslut
blir sådana att de innebär en kraftig förstärkning av resurserna för en
rättvisare, social bostadspolitik. Vpk har i denna motion ännu en gång angett
på vilka punkter vi inte delar regeringens förslag och därmed även under
vilka betingelser vårt stöd kan påräknas.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
1.att riksdagen beslutar
a) att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter undantas från
fastighetsskatten,
b)att fastighetsskatten skall utgå även för industribyggnader,
c) att fastighetsskatten inte skall vara avdragsgill,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
a) att huvuddelen av intäkten av en fastighetsskatt skall användas på
bostadssektorn i avsikt att hålla boendekostnaderna nere och
uppnå rättvisa mellan olika upplåtelseformer,
b)att pensionärer utan eller med låg ATP, låginkomsttagare och
hushåll som bor i nyare bostäder skall kompenseras för kostnaderna
för fastighetsskatten,
c) vad i motionen anförts om stöd till allmännyttan, om skärpt
realisationsvinstbeskattning, om avdragsrätten för enskilt ägda
hyreshus och småhus samt om en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank.
Stockholm den 24 oktober 1984
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
TORE CLAESON (vpk)