5

Motion

1984/85:58

Ulf Adelsohn m. fl.

Statlig fastighetsskatt (prop. 1984/85:18)

I proposition 1984/85:18 lägger regeringen fram ett förslag till en ny statlig
fastighetsskatt. Skatten skall omfatta alla typer av fastigheter som innehåller
bostäder eller kan komma att innehålla bostäder. Villor, hyreshus, fritidshus,
kontorshus och exploateringstomter drabbas alla av den nya skatten.
Fullt utbyggd beräknas den inbringa 4,7 miljarder kronor till statskassan.
Denna skattehöjning betalas i slutändan av alla, oavsett boendeform.

De argument som socialdemokraterna har presenterat för att försvara
införandet av ytterligare en skatt har varierat. Ibland har det talats om
omfördelning inom bostadssektorn. Andra gånger har det hävdats att
samhällets totala stöd till denna sektor har fått för stor omfattning. Någon
gång har den samhällsekonomiska situationen fått förklara den nya pålagan.
Inget av dessa argument kan godtas för att införa en ny skatt. Sverige
kommer inte till rätta med sina balansproblem genom införandet av nya eller
höjda skatter. Dagens ekonomiska kris är till stor del ett resultat av för höga
utgifter och inte beroende på för få och för låga skatter.

Boendet har drabbats av följande skattehöjningar de senaste åren:

1 Avdragsbegränsningen genomförs stegvis under tre år och beräknas sammantaget
leda till skattehöjningar på 2 000 milj. kr. Ca 3/4 av avdragsbegränsningen drabbar
boendet.

2 Fastighetsskatten införs i tre steg och ersätter den hyreshusavgift som nu belöper sig
på 1 200 milj. kr. När fastighetsskatten är fullt genomförd beräknas den uppgå till
4 700 milj. kr. när hänsyn tagits till justeringar av den garanterade räntan.

3 Ca 1/3 av energiskattehöjningarna har antagits öka boendekostnaden.

4 Låg uppskattat. På sikt ger realisationsvinstbeskattningen betydligt mer än 100
milj. kr. per år.

Bostäderna har alltså redan innan införandet av en ny fastighetsskatt
drabbats hårt av riksdagsmajoritetens skattehöjningar. Den nya skatten ses
av regeringen som en del i ett omfördelningssystem på bostadsmarknaden.

Allmänt

Milj. kr.

Avdragsbegränsningen
Fastighetsskatten
Energiskattehöjningar
Skärpt reavinst på bostadsrätter

1 500'
4 7002
1 5003
1004

7 800

Mot. 1984/85:58

6

Regeringen anser med andra ord att flertalet boende utöver att betala sina
egna räntor och amorteringar också skall betala andras. Fastighetsskatten tas
nämligen som förevändning för att utöka subventioneringen av räntan i
nyproducerade hus.

Den statliga bostadskommittén håller just nu på att utreda den framtida
bostadspolitiken. Bl. a. skall bostadsfinansieringen behandlas. Det är anmärkningsvärt
att regeringen nu föregriper dess resultat. Förslaget har heller
inte blivit föremål för den remissbehandling och beredning som grundlagen
föreskriver och som lagrådet på detta sätt kritiserade:

Skatteförslaget har inte föregåtts av någon sedvanlig utredning och inte
heller varit föremål för annat sådant remissförfarande som avses i 7 kap. 2 §
regeringsformen än att från några myndigheter inhämta yttrande angående
innehållet i en departementspromemoria rörande den lagtekniska konstruktionen
av skatten och om beskattningsförfarandet; vissa enskilda organisationer
har därjämte på eget initiativ inkommit med yttranden över nämnda
promemoria. Lagrådets möjligheter att bedöma det remitterade förslaget är
därför begränsade, särskilt i de hänseenden som avses i 8 kap. 18 § tredje
stycket 3-5 regeringsformen.

Remissförfarandet har ersatts med privata samtal med företrädare för
diverse intresseorganisationer. Ingen utomstående vet vad som sagts vid
dessa tillfällen. Vad har t. ex. företrädare för LRF, om de över huvud taget
har tillfrågats, sagt om att jordbrukets bostäder skall drabbas av en extra
skatt, eller handelns företrädare om effekterna på lokaler?

Lagrådet kritiserade också förslaget för att

- det var krångligt och oöverskådligt,

- förslaget var på gränsen till vad som från rättssäkerhetssynpunkt kunde

accepteras,

- det var inte utrett hur skatten förhöll sig till principen om skatt efter

bärkraft.

Lagrådet skriver att uppgifterna i remissen om de ökade kapitalkostnader
som under angiven period har uppkommit för olika kategorier fastighetsägare
enbart gäller de fördyringar som orsakats av att de garanterade räntorna
på vissa statliga lån har trappats upp och att hyreshusavgiften har införts.
Vilka ökningar av kapitalkostnaderna som under motsvarande tid i genomsnitt
uppkommit för fastighetsägare, vilka finansierat sitt innehav på annat
sätt - och då särskilt ägare av småhus - har däremot inte redovisats.

Regeringen har tagit hänsyn till lagrådets kritik endast vad gäller det
remitterade förslagets krånglighet.

I propositionen har förslaget förenklats genom att skatten numera skall
omfatta alla, till skillnad från förslaget i lagrådsremissen, vilket bl. a.
undantog småhus som förvärvats 1977-1983. Statens inkomster beräknas
genom denna förenkling öka med ca 1,5 miljarder kronor.

Att byråkratin ökar på grund av den nya skatten står helt klart.
Riksskatteverket bedömde i lagrådsremissen sitt behov av arbetskraft till ca

Mot. 1984/85:58

7

200 personer på lokal nivå och ett opreciserat antal på verksnivå. Nu har
förslaget ändrats så att behovet förmodligen minskat. Inte mindre än elva
olika fall för skattens beräknande kvarstår dock. Detta är ett paradexempel
på hur rundgången skatter-bidrag föder byråkrati.

Egna hem

Småhusägarna har de senaste åren drabbats av stora kostnadsökningar.
När bottenlånen skrivs om sker detta till en högre ränta på grund av den
allmänna räntenivåhöjningen. Den nya räntenivån ligger på 11-13 % i stället
för som tidigare kanske 7-8%. Det betyder flera hundra kronor mer i
månaden för normalvillan.

Avdragsbegränsningen, som slår igenom helt nästa år, medför därutöver
en mycket stor kostnadsökning för många småhusägare. Dessutom har
driftkostnaderna stigit högst avsevärt. Den föreslagna fastighetsskatten läggs
ovanpå alla dessa kostnadsökningar. Ett småhus som taxeras till 300 000 kr.
blir 1 400 kr. dyrare att bo i när skatten är helt genomförd. Ett hus taxerat till
450 000 kr. kommer att bli 2 100 kr. dyrare. För att kompensera denna utgift
behöver en enskild inkomsttagare en lönehöjning med 5 200 kr. om man
utgår från en marginalskatt på 60%. Fastighetsskatten kommer också att
medföra ytterligare värdeminskning för husägarna.

De som köpte begagnade frifinansierade hus i slutet på 1970-talet och de
som har byggt utan statliga lån har råkat värst ut. Detta insåg bostadsministern
i det förslag som remitterades till lagrådet där denna grupp övergångsvis
undantogs från skatten. På grund av lagrådets kritik att förslaget var
oöverskådligt gjordes skatten generell. Resultatet blir att de som enligt
bostadsministern i våras var alltför hårt pressade av ökade kostnader nu får
ytterligare en kännbar pålaga.

De småhusägare som får statliga räntesubventioner kommer att kompenseras
för skatten genom att den garanterade räntan skall sänkas. När
subventionerna efter en förhållandevis kort tid inte längre utgår drabbas
även dessa småhusägare fullt ut av den nya skatten.

Att de som har stora subventioner de facto skall slippa skatten motiveras
av rättviseskäl. Detta resonemang måste te sig som ett stort hån mot dem som
inte fått någon subvention eller som amorterat ner sina lån för att ha ett
billigare boende på äldre dagar. För pensionärer utan full ATP kan den nya
skatten betyda att de blir tvingade att sälja det hem de bott i större delen av
sitt liv, trots att huset är betalt. Mer än två tredjedelar av alla barn bor i
småhus. Barnfamiljerna, särskilt de med flera barn, har redan en svår
ekonomisk situation. Fastighetsskatten kan även för dessa betyda att de
måste sälja sina hem.

1** Riksdagen 1984/85.3sami. Nr57-63

Mot. 1984/85:58

8

Fritidshus

Alla sorn äger en fritidsfastighet bor också någon annanstans. Ägare till
fritidsfastigheter drabbas alltså dubbelt av den nya skatten. Pensionärer har i
dag ofta ett förhållandevis billigt fritidsboende genom att lånen är nedamorterade.
Möjligheterna för dem att behålla sina fritidsfastigheter minskar med
den nya fastighetsskatten.

I stället för att komma med ytterligare pålagor på fritidsboendet önskar
moderata samlingspartiet underlätta för dem som vill skaffa sig ett fritidshus.

Hyreshus och bostadsrätter

Även flerfamiljshusen har råkat ut för stora kostnadshöjningar de senaste
åren. Detta beror till stor del på ökade driftkostnader och räntehöjningar i
samband med omläggning av gamla lån. Bostadsrättsinnehavare har därutöver
fått skärpt realisationsvinstbeskattning. Enligt regeringen kommer den
nya skatten att betyda en ökad kostnad med 12 kr./m2. Det motsvarar 1 080
kr. för en lägenhet på 90 m2. De flerbostadshus som har statliga lån och har
värdeår tidigast 1975 undantas liksom småhus med statliga lån från skatteeffekten
genom att bostadsministern lovar en sänkning av den garanterade
räntan med motsvarande belopp. Något förslag om sådan kompensation
framförs dock inte i propositionen.

Den hyreshusavgift som riksdagsmajoriteten mot vår vilja införde hösten
1982 hade enligt propositionen till syfte att dra in ”oskäliga vinster” från de
hyresfastigheter som inte hade statliga lån och därmed inte drabbats av
upptrappningen av den garanterade räntan. De s. k. allmännyttiga företagen,
som är hyresledande, har ett bostadsbestånd som till största delen har
statliga lån. När den garanterade räntan på dessa lån höjdes, höjdes därmed
också hyresnivån i samtliga hyresbostäder, vilket medförde att intäkterna
från icke statligt belånade hyresfastigheter ökade. Att frifinansierade
fastigheter har en betydligt högre räntenivå än de med garanterad ränta, och
därmed högre kapitalkostnader, förtegs.

De s. k. allmännyttiga bostadsföretagen har ett fastighetsbestånd som de
till största delen får statliga räntesubventioner för. Endast för den del av
bolagets fastighetsbestånd som drabbas av skatten kommer hyreshöjningar
att kunna tas ut. Utslaget på hela beståndet blir hyreshöjningen förhållandevis
liten. Detta missgynnar kraftigt de privata fastighetsförvaltarna, som har
ett fastighetsbestånd som huvudsakligen inte får räntesubventioner, eftersom
hyressättningen enligt bruksvärdesprincipen endast medger samma
hyreshöjning som för den s. k. allmännyttan. Den nya skatten kommer att
medföra att underhåll och reparationer måste eftersättas av privatvärdarna,
eftersom de inte via marknaden kan kompensera sig för skatteeffekterna.

Bostadsministern har tidigare (prop. 1982/83:50) med all önskvärd peda

Mot. 1984/85:58

9

gogisk skärpa framhållit att hyreshusavgiften för att vara neutral med hänsyn
till ägandeförhållandena inte bara måste vara avdragsgill för de privatägda,
konventionellt beskattade hyreshusen utan även utgå med samma procentsats
som för den schablonbeskattade allmännyttan. Trots detta föreslås att
fastighetsskatten för enskilt ägda hyresfastigheter skall uppgå till 2% av
taxeringsvärdet mot 1,4% för allmännyttan. Den bristande neutraliteten
framgår också av följande: En allmännyttig fastighet som inte längre får
räntesubventioner behöver höja hyran med 1,4 % av taxeringsvärdet för att
få ihop till fastighetsskatten. Går hyresgästorganisationen med på detta får
också hyran i de privata fastigheterna höjas med samma belopp. Men
eftersom hyreshöjningen på 1,4 % är skattepliktig i de privata fastigheterna
hjälper det inte att fastighetsskatten på 2 % är avdragsgill.

Förslaget är således ytterligare ett led i det socialdemokratiska gynnandet
av de s. k. allmännyttiga företagen på de privatas bekostnad. År 1945 hade
var tionde lägenhet offentlig hyresvärd. Nu är det nästan två tredjedelar som
har det.

Lokaler

Det är väl känt att lokalfastigheter, t. ex. handels- och hantverksfastigheter,
hotell och restauranger, som producerats de senaste tio åren i stor
utsträckning inte är lönsamma. Ändå avses även dessa träffas av den nya
fastighetsskatten. Hyresnivån stiger naturligtvis på grund av den nya skatten.
Enbart för att täcka denna skulle hyreshöjningar på omkring 10 % krävas.
Motsvarande kostnadshöjningar drabbar de lokalfastigheter som används i
den egna rörelsen. Resultatet torde bli att byggnadsinvesteringarna rasar
samt att stora ekonomiska svårigheter uppstår för ägarna till de lokalfastigheter
som redan byggts. Moderna livsmedelshallar kommer således ofta att
drabbas av kostnadsökningar på 20-40 000 kr. per år trots att försäljningen
visar vikande volym. De lokaler som inte betraktas som bostäder kommer
genom skattens konstruktion att få kostnadsmässiga fördelar. T. ex. kommer
livsmedelsförsäljning i bensinstationer att gynnas framför livsmedelsförsäljning
i butik.

Det moderata alternativet

Moderata samlingspartiet har länge hävdat att skattetrycket måste sänkas.
Under 1970-talet nåddes den övre gränsen för skatteuttaget. Det höga
skattetrycket är nu ett hinder för att vi skall få tillbaka en uthållig växtkraft i
näringslivet. Vår uppfattning är att det samlade skatteuttaget måste sänkas.
Vi har därför sagt nej till så gott som alla de skattehöjningar som regeringen
genomfört. Vi har också konsekvent avvisat alla nya skatter som regeringen
infört.

Den socialdemokratiska regeringen har på två år infört tolv nya skatter.
Fastighetsskatten är den trettonde nya skatten som föreläggs riksdagen. Om

Mot. 1984/85:58

10

denna skatt skulle införas blir en av de första uppgifterna för en borgerlig
regering att avskaffa denna.

Moderata samlingspartiet har under många år föreslagit omfattande
förändringar av skatte- och bidragssystemet. Det är en felaktig föreställning
att tro att man kan lösa mer eller mindre verkliga samhällsproblem med
ökade skatter och ökade bidrag och subventioner. På bostadsområdet, likväl
som på många andra områden, har socialdemokraterna länge förespråkat
ökade subventioner som skall finansieras med ökade skatter. Införandet av
hyreshusavgiften i kombination med ROT-programmet är det senaste
exemplet på detta. Moderata samlingspartiet vill gå motsatt väg. Vår
fördelningspolitik syftar till att hushållen skall kunna leva på sina arbetsinsatser.
I dag måste staten ge hushållen bl. a. stora bostadssubventioner till följd
av de höga skatterna. Detta är i grunden en felaktig politik. Enda sättet att
komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden är att minska de
offentliga subventionerna samtidigt som skatterna sänks.

På bostadssidan vill vi t. ex. minska räntebidragen med drygt 2 miljarder
kronor. Detta är betydligt mindre än vad socialdemokraterna nu vill höja
skatten med. Vi vill samtidigt under mandatperioden 1985-1988 sänka
marginalskatten för flertalet heltidsarbetande till högst 40 % med ett tak på
70% för de högsta inkomstklasserna. Vi vill återinföra full avdragsrätt för
underskottsavdrag i samband med boendet. Vi vill införa ett fullständigt
inflationsskydd av skatteskalan. Vi vill att realisationsvinsten för bostadsrätter
skall anpassas till de regler som gäller för ägda småhus.

För att få hushållens privata ekonomi att fungera vill vi med andra ord både
minska bostadssubventionerna och bidragsberoendet samtidigt som skattetrycket
sänks.

Moderata samlingspartiet avvisar bestämt införandet av en ny fastighetsskatt.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om statlig fastighetsskatt,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) beslutar att ordet hyreshusavgift i 1 §
och 3 § 1 mom. i uppbördslagen (1953:272) tas bort,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69) beslutar att orden ”lagen (1982:1124)
om hyreshusavgift” i 1§ skattebrottslagen (1971:69) utgår,

Mot. 1984/85:58

11

6. att riksdagen beslutar avsla förslaget till lag om ändring i skattere

gisterlagen (1980:343).
Stockholm den 24 oktober 1984

ULF ADELSOHN (m)

LARS TOBISSON (m)

PER PETERSSON (m)

CARL BILDT (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER

ROLF CLARKSON (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

INGEGERD TROEDSSON (m)
INGRID SUNDBERG (m)
ANDERS BJÖRCK (m)

(m) NILS CARLSHAMRE (m)
ROLF DAHLBERG (m)
PER-OLOF STRINDBERG (m)