Mot. 1984/85
57-63
Motion
1984/85:57
Bengt Westerberg m. fl.
Statlig fastighetsskatt (prop. 1984/85:18)
Motionens huvudsakliga innehåll
I proposition 1984/85:18 framläggs ett förslag som folkpartiet tillstyrker,
nämligen förslaget att upphäva lagen om hyreshusavgift. Övriga förslag i
propositionen avvisas. Bostadssektorns problem är inte att dess beroende av
subventioner är för litet eller att reglerna för finansiering och beskattning är
för enkla och lättöverskådliga. Svenska folkets problem är inte att det har för
få skatter och för lågt skatteuttag. Regeringens förslag om att införa en statlig
fastighetsskatt och att parallellt därmed ytterligare öka subventionerna till
vissa fastighetskategorier innebär steg i rakt motsatt riktning mot vad som
skulle behövas.
Ohållbar utgångspunkt
Bostadsministern vill i propositionen framställa fastighetsskatten som en
rättvisereform. Med utgångspunkt i missvisande och ofullständig statistik
försöker han göra gällande att egnahemsägare, och särskilt då de som bor i
äldre hus eller i hus som finansierats utan statliga räntesubventioner, skulle
ha en särskilt stor skattebetalningsförmåga och att de sluppit lindrigt undan i
fråga om boendekostnadernas stegring de senaste åren. Lagrådets kritik mot
den ofullständiga analysen och det otillräckliga materialet på denna punkt
viftar han bort utan att anföra någon enda ny sakuppgift.
Statistiken är missvisande därför att bostadsministern inte låtsas om att det
finns avgörande skillnader mellan räntebidrag resp. skattelättnader på grund
av ränteavdrag. När låneräntan stiger, t. ex. på grund av räntejustering, så
stiger visserligen i kronor räknat ränteavdraget och skattelättnaden, men
också boendekostnaden har ökat. I räntebidragssystemet stiger subventionen
så mycket att boendekostnaden förblir opåverkad. Inte heller kommenterar
bostadsministern det förhållandet att minskade räntebidrag till egnahemsägare
automatiskt leder till större ränteavdrag och alltså ökade
skattelättnader i hans tabell. Men återigen återspeglar ökningen alltså höjda
boendekostnader, inte minskade. - De två exemplifierade situationerna
pekar på en grundläggande skillnad som gör det omöjligt att av denna typ av
siffror dra några slutsatser om att den ena eller andra gruppen har gynnats
eller missgynnats. Till detta bidrar givetvis också att ingen redovisning finns
över hur många som ingår i resp. kategori.
Statistiken är ofullständig när bostadsministern sedan går över till att
1 Riksdagen 1984185.3sami. Nr 57-63
Mot. 1984/85:57
2
redovisa höjda kapitalkostnader för skilda kategorier av boende under åren
1981-1985. Han drar där nämligen enbart fram upptrappning av garanterade
räntor och införandet av hyreshusavgiften. Inte ett ord anför han här om
effekten av skattereformen 1983-1985, trots att den på annat ställe i
propositionen uttryckligen omnämns som en viktig faktor. Men naturligtvis
inser bostadsministern att hela hans resonemang faller om han tar med den
saken och alltså tiger han. En sänkning av underskottsavdragets värde från 65
till 50 % i form av skattelättnad medför nämligen redan vid ett så måttligt
ränteunderskott som 200 kr./m2 höjda boendekostnader med 30 kr./m2. Och
med Stockholmspriser på fastigheter är dubbla beloppet säkerligen också en
realitet i åtskilliga fall. Lagrådets misstanke om att det inte är visat att de som
avses bli träffade av den nya skatten verkligen har större betalningsförmåga
än de som skall undantas är befogad.
Om bostadsministerns siffror bör vidare konstateras att han för att få ett
riktigt rejält underlag har tvingats till närmast fantastiska antaganden.
Prisökningstakten skall ju enligt regeringens löfte ned till 3 % per år fr. o. m.
1985, vilket propositionen också förutsätter. Men bostadslåneräntan skall
samtidigt antas ligga vid 11,25%, dvs. motsvara en realräntesats om 8%.
Man kan undra vad finansministern tycker om ett sådant scenario som skall
gälla hela perioden 1985-1988 för att bostadsministern skall få fram sina
siffror.
Ohållbara argument
När bostadsministern nu söker motivera sin nya skatt går han längre än i
fråga om hyreshusavgiften. När denna infördes var det anförda motivet att
balansera en extra avtrappning (subventionsminskning) som riksdagen
beslutat i fråga om räntebidragen. Nu drar han plötsligt i sin tabell in också
effekten av den normala årliga upptrappningen av de garanterade räntorna,
som framställs som en belastning som drabbar det subventionerade beståndet.
När subventionerna planmässigt minskar för de fastigheter som från
början haft de ojämförligt mest gynnsamma finansieringsvillkoren, skall
detta alltså nu motivera att de som inte har något räntebidrag straffbeskattas.
Visserligen har bostadsministern efter lagrådets kritik formellt konstruerat
om sitt förslag, men innebörden är i princip oförändrad. Alla fastigheter
beskattas, men för dem som får räntebidrag skall skatten neutraliseras
genom ökade bidrag. Nettoeffekten är avsedd att bli densamma som enligt
det kritiserade förslaget.
Vi förstår mycket väl mot denna bakgrund att bostadsministern i intervjuer
förklarat att han inte kan lova att inte fastighetsskatten kommer att höjas i
framtiden. Har man en gång infört den för att motväga den normala årliga
räntebidragsavtrappningen finns det givetvis ingen hejd. En sådan uppräkning
av den garanterade räntan i beståndet av subventionerade fastigheter
äger ju rum varje år, varför bostadsministern kan finna argument för en höjd
Mot. 1984/85:57
3
fastighetsskatt närhelst han så önskar. Vi betvivlar inte att han kommer att
önska det många gånger.
Som ett försvar för den generella fastighetsskatten anför bostadsministern
vidare att det är rättvist att alla kategorier fastighetsägare får bidra till att
finansiera räntesubventionerna eftersom alla kan dra nytta av dem när nyeller
ombyggnadsåtgärder vidtas. Detta är naturligtvis inte sant ens i formell
mening, eftersom t. ex. fritidshusägare aldrig kan få del av subventionerna
men ändå skall betala skatten. Och bl. a. de många pensionärer som under
lång tid amorterat ned sina lån för att bo billigt på äldre dagar har nog svårt att
se möjligheten till nya räntesubventioner som något som angår dem i
praktiken.
Avgörande kritik
Den kritik vi så långt har framfört skjuter med olika argument in sig på det
faktum att bostadsministern vill införa en ny allmän skatt som skall träffa
stora grupper av hushåll utan att ens försöka visa att den skulle fördelas på ett
rimligt sätt efter bärkraft. Men därtill kommer också den avgörande
invändningen att förslaget innebär en höjning av det samlade skatteuttaget,
som redan är för högt. Människorna, som redan brottas med ett alltför
komplicerat och omfattande skattesystem, skall begåvas med ännu en skatt.
Samtidigt aviseras en ökning i stället för en minskning av de alltför stora
statliga subventionsutgifterna. Bostadsministern framstår med detta förslag
som den siste entusiasten för en linje som innebär att problem alltid skall
angripas genom att det offentligas organ drar in större belopp i skatt och tar
på sig nya utgifter.
Det framstår också som egendomligt att bostadsministern har så bråttom
med sitt förslag. Efter den socialdemokratiska regeringens tillträde tillkallades
snabbt en stor bostadspolitisk kommitté med bestämda direktiv om att
arbeta skyndsamt. Nu vill bostadsministern inte ens avvakta denna utrednings
arbete, utan vill genomdriva ett oprövat förslag som improviserats fram
i sådan hast att inte ens en normal remissbehandling varit möjlig. Det är svårt
att här inte se ett resultat av starka bostadspolitiska intressegruppers
påtryckningar. Vi beklagar att regeringen givit efter för dessa.
Hemställan
Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18 såvitt avser införande
av statlig fastighetsskatt och följ dlagstiftning (propositionens lagförslag
nr 1 och nr 3-7),
1* Riksdagen 1984/85.3 sami. Nr57-63
Mot. 1984/85:57
4
2. att riksdagen godkänner förslaget till lag om upphävande av lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift (propositionens lagförslag nr 2).
Stockholm den 24 oktober 1984
BENGT WESTERBERG (fp)
JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)
INGEMAR ELIASSON (fp) JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)
KJELL JOHANSSON (fp)