8

Motion
1984/85:41

Per-Olof Strindberg m. fl.

Förslag till lag om ensamrätt till bärgning, m.m. (prop. 1984/85:7)

I propositionen framläggs bl. a. förslag till en ny lag om ensamrätt till
bärgning. Lagen innebär huvudsakligen att de nuvarande reglerna moderniseras.

I ett avseende sker dock en förändring som vi inte kan godta. Det gäller
förfarandet då någon skall ges ensamrätt till bärgning. Enligt tidigare
gällande lag får den företräde som först ansöker om ensamrätt till bärgning.
I lagförslaget stadgas emellertid att ensamrätt får ges endast till den som är
lämplig med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Avsikten är alltså
att beslutande instans framdeles skall pröva sökandens lämplighet. Till
skillnad från vad som gäller i nuläget kommer den som före andra söker
bärgningstillstånd inte alls kunna räkna med att erhålla tillståndet.

I propositionen åberopas som skäl till den föreslagna förändringen att
det inte är givet att det är den som först ansöker om ensamrätt till bärgning
som funnit det sjunkna godset eller ens är förste bärgare. Att ett sådant
händelseförlopp är teoretiskt möjligt vill vi inte bestrida. Det saknas dock
uppgifter om att nuvarande förfarande verkligen skulle ha lett till några
olägenheter i det berörda avseendet. Skulle så likväl vara fallet är det
förvånande att det i propositionen endast sägs att länsstyrelsen vid sin
prövning även bör ”kunna väga in frågan om förste bärgares rätt”. Den
påstådda bristen i nu gällande lag tillmäts således endast marginell betydelse
enligt propositionen. Det anförda skälet till lagändring saknar därför
bärkraft. Mycket talar för att hittillsvarande praxis är väl känd och förankrad
hos allmänheten.

Som skäl till det föreslagna prövningsförfarandet anförs även att det
öppnar möjlighet att vägra en sökande som är ”uppenbart olämplig”
ensamrätt. Vad den närmare innebörden av detta centrala kriterium är
klargörs inte. Däremot synes förslaget betyda att en yrkesmässig bärgare
anses lämpligare än annan sökande. Detta framgår av att yrkesmässiga
bärgare normalt skall få företräde.

1 propositionen hävdas vidare att det kan finnas skäl att ta hänsyn till
andra omständigheter än en sökandes lämplighet. Som exempel nämns att
en dykarklubb som lokaliserat ett vrak bör få ensamrätten även om en
yrkesmässig bärgare söker denna. Som skäl anförs att om yrkesmässiga
bärgare regelmässigt ges företräde kan icke yrkesmässig bärgningsverksamhet
försvinna.

Propositionen innehåller således oklara och motsägelsefulla avsnitt.
Förslaget innebär att den förutsägbarhet som nu finns ersätts av skönsmäs

Mot. 1984/85:41

9

siga avväganden hos beslutande myndigheter. Det saknas behov av reglering
som ger möjlighet till prövning av sökandens lämplighet. I den mån en
bärgare orsakar skada eller olägenhet kan beslutet om ensamrätt upphävas
med stöd av 4 § i lagförslaget.

Antas förslaget till lag kommer bärgningsverksamheten i landet med all
sannolikhet att påverkas negativt. Det torde förhålla sig så att bärgningar
normalt föregås av mer eller mindre omfattande undersökningar. Självfallet
kommer intresset för sådana aktiviteter att minska när det blir känt att
någon som inte tagit del i förarbetet likväl kan få ensamrätten till bärgning.
Lagförslaget motverkar således bärgningsverksamheten. Det är mot denna
bakgrund överraskande att syftet med lagstiftningen anges vara att "uppmuntra
till bärgning".

I propositionen uttalas även att beslutande myndighet skall kunna ge
föreskrifter om vilken omfattning en bärgning skall ha. Som skäl anförs att
någon kunde nöja sig med att plocka upp dyrbara detaljer, medan vraket i
övrigt blir kvar. kanske till hinder för sjöfarten.

Vi kan inte biträda denna uppfattning. Det måste stå varje bärgare fritt
att själv avgöra vad som förtjänar att bärgas. I den mån ett vrak utgör
hinder för sjöfarten är detta en fråga som inte bör regleras genom en
lagstiftning om ensamrätt till bärgning.

Vad gäller rätten att överklaga beslut om ensamrätt till bärgning föreslås
i propositionen att högsta instans skall vara sjöfartsverket i stället för som
nu regeringen. Vi kan inte finna att det föreligger några beaktansvärda skäl
till denna ändring. Möjligheten att överklaga ifrågavarande beslut hos
regeringen bör därför bibehållas.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att 3 och 5 §§ i förslag till lag om ensamrätt
till bärgning skall ha följande lydelse:

3 §

Ansökan om godset finns.

Ensamrätt skall ges till den som före annan inger ansökan om sådan rätt
till länsstyrelsen.

5 §

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande länsstyrelsens föreskrifter avseende
omfattning av bärgning.

Mot. 1984/85:41

Stockholm den 17 oktober 1984

PER-OLOF STRINDBERG (m)
H. BERTIL LIDGÅRD (m)
ANITA BRÅKENHIELM (m)
GÖRAN ERICSSON (m)

NIC GRÖNVALL (m)
GUNNEL LILJEGREN (m)
MONA SAINT CYR (m)

STEN ANDERSSON (m)
i Malmö

INGER WICKZÉN (m)
ALLAN EKSTRÖM (m)
MARGIT GENNSER(m)
BJÖRN KÖRLOF(m)
SVEN MUNKE (m)
ARNE SVENSSON (m)