6

Motion

1984/85:4

Ingrid Sundberg m. fl.

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter (prop. 1984/
85:1)

Musiken är den kulturform som mera än andra kulturyttringar kommit att
bli var mans egendom. Genom modern teknik och nya media är dagens
ungdom mera engagerad i musiklyssnande och även aktivt musicerande än
tidigare generationer. De kommunala musikskolorna har hittills hunnit ge en
grundläggande utbildning till en generation ungdomar, av vilka många
genom vidareutbildning kommit att ägna sig åt musiken som yrke. Ett stort
antal körer, ensembler och musikgrupper har bildats. En motsvarande bredd
och kvalitet saknas inom t. ex. bildkonsten, teatern och litteraturen.

Frågan om regionalisering av de båda statliga musikinstitutionerna
regionmusiken och Institutet för rikskonserter bör sättas in i sitt musikpolitiska
sammanhang. Målsättningen med en regionaliserad organisation måste
vara att på det lokala fältet, dvs. i kommunerna, få en sådan bredd inom
musiklivet att man kan tillgodose behovet av ett fritt och flexibelt musikliv av
hög kvalitet. Redan inledningsvis kan konstateras, att kommunen - inte
landstinget - är den naturliga enheten för en decentraliserad musikverksamhet.
De kommunala musikskolorna har redan berörts. Till dessa kan fogas ett
stort antal musikensembler, körer och föreningar med musik på programmet,
som har primärkommunen som sitt verksamhetsområde. Av tillgänglig
statistik framgår dessutom, att primärkommunernas musiksatsningar är
drygt tio gånger större än landstingens.

Om man räknar in de kommunala musikskolorna blir skillnaden ännu
större. Då omfattar landstingens anslag till musikområdet 2 % av primärkommunernas
(Kulturstatistik 1979).

Svenska kommunförbundet konstaterar, med kännedom om hur musiklivet
fungerar i praktiken, att "grunden för det svenska musiklivet är en brett
förankrad verksamhet ute i kommunerna, där inte minst de kommunala
musikskolorna, alla amatörensembler samt föreningslivet har en avgörande
betydelse”. Med hänvisning till vad som här anförts anser vi, att den
regionalisering som föreslås i propositionen bör innebära, att kommunerna
erbjuds att ta ett grundläggande ansvar för den regionala verksamheten.

I vissa regioner finns redan ett väl fungerande samarbete mellan regionmusiken
och Rikskonserter samt berörda musikinstitutioner och kommunala
organ. Vi utgår från att en ny organisation tar hänsyn till detta och bygger
vidare på denna samverkan. Det nuvarande statliga huvudmannaskapet bör
ersättas av ett lämpligt antal stiftelser, som bildas av de kommuner som finns i
regionen, studieförbund, musik- och orkesterföreningar, enskilda grupper

Mot. 1984/85:4

7

på musikområdet samt övriga intressenter. I de delar av landet där man har
en väl inarbetad region för de nuvarande organen - Rikskonserter och
regionmusiken - borde stiftelsernas verksamhetsområden sammanfalla med
dessa regioner.

Ett problem som är akut i många områden är bristen på kompetenta
musiklärare. För regionmusiker har deras anställningsformer ofta utgjort ett
hinder när det gällt olika möjligheter att i arbetet tjänstgöra som musiklärare.
Det bör vara en viktig uppgift i den planering som nu kommer att ske att
inrätta kombinerade tjänster där musikerna bereds möjlighet att vid sidan av
sitt spel i den fasta ensemblen också tjänstgöra som lärare, som stöd i
amatörorkestrar och som allmänna inspiratörer i musiklivet.

Propositionen presenterar en kort historik över Rikskonserter och regionmusiken.
Det förtjänar att påpekas, att regionmusiken har en lång historia
innan den nuvarande organisationen genomfördes i början av 1970-talet.
Dess föregångare, militärmusiken, har flerhundraåriga anor. Den har alltid
haft en regional förankring. Vi stöder förslaget om att staten även i
fortsättningen skall ta ett särskilt ansvar för musiken inom försvaret, dels
genom att bibehålla det statliga huvudmannaskapet för regionmusikavdelningen
i Stockholm, dels genom att ekonomiskt kompensera de fem
ensembler ute i landet som får ansvaret för tjänstemusik inom försvaret
utanför Stockholm. Eftersom denna musik är skild från den övriga musikutövningen
är det väsentligt, att dessa medel anvisas över försvarsbudgeten
även i framtiden.

Vi finner det naturligt, att regionmusiken och Rikskonserter nu samordnas
på central och regional nivå. Det bör således finnas en central musikinstitution
sedan huvuddelen av verksamheten decentraliserats. Dess uppgifter är
att dels slå vakt om ett nationellt musikliv i dess olika former, dels att ansvara
för de internationella kontakterna, vilka sannolikt kommer att spela en ännu
större roll i framtiden. Däremot vänder vi oss mot förslaget att den centrala
musikinstitutionen skall ha en egen musikproduktion med bl. a. produktion
av fonogram. Vi har under flera år i motioner med anledning av budgetpropositionen
yrkat avslag på motsvarande anslag. Det finns numera åtskilliga
bolag som framställer fonogram av mycket hög kvalitet. Dessa tillgodoser
även kravet på ett ”smalt” utbud med hjälp av det stöd till utgivning av
fonogram som kulturrådet i dag har ansvaret för men som den centrala
institutionen bör ta över.

En regional förankring innebär stora möjligheter för de kommuner och
övriga intressenter som kommer att samarbeta i den nya organisationen att
pröva nya vägar, även när det gäller att finansiera verksamheten. Vid sidan
av anslagen från stat och kommun finns olika slag av sponsring som visat sig
vara en framkomlig väg när det gällt att skapa nya resurser. Exemplen har
varit positiva, inte minst genom att flera människor tar ansvar, även
ekonomiskt, för en viktig kulturverksamhet.

Mot. 1984/85:4

8

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen avslår propositionens förslag att överföra huvudmannaskapet
av den regionala musikorganisationen till landstingen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt förslag om
regionalisering av Rikskonserters och regionmusikens verksamhet
enligt de riktlinjer som förordas i motionen,

3. att riksdagen bifaller förslaget om inrättandet av en central
musikinstitution med de begränsningar i verksamheten som motionen
föreslår.

Stockholm den 16 oktober 1984

INGRID SUNDBERG (m)

LARS G. AHLSTRÖM (m)

LARS HJERTÉN (m)

TORE NILSSON (m)

INGER KOCH (m)

LARS AHLMARK (m)
ELISABETH FLEETWOOD (m)
GUNNEL LILJEGREN (m)
HÅKAN STJERNLÖF (m)