Motion
1984/85: 3233
Ulf Adelsohn m. fl.
Förskola för alla barn (prop. 1984/85:209)
Sammanfattning
Familjen utgör grunden för vår samhällsordning. Föräldrarna skall ha
huvudansvaret för barnens vård och fostran. Familjepolitiken måste därför
utformas så att familjen får rätt och möjlighet att ta detta ansvar på det sätt
som passar bäst i olika stadier av livet.
Moderata samlingspartiet säger därför nej till propositionens förslag.
Kommunal barnomsorg är bra för många barn men passar långt ifrån alla
familjer. Målet måste i stället vara att vidga familjernas valfrihet och
självbestämmanderätt också vad barnomsorgen beträffar. De skall under
oiika skeden i sitt liv med det allmännas stöd men utan dess styrning kunna
välja de alternativ som passar dem bäst. Olika undersökningar visar att
flertalet barnfamiljer föredrar ett barnomsorgsstöd som medger valfrihet
framför fortsatt ensidig satsning på utbyggd kommunal barnomsorg.
Den moderata familjepolitiken innebär bl. a. följande:
O Familjen skall kanna leva på sin inkomst. För att familjepolitiken verkligen
skall innebära ett stöd, en trygghet och en bättre utjämning mellan
familjelivets olika stadier måste hänsyn vid beskattningen tas till barnfamiljernas
lägre ekonomiska bärkraft. Detta bör ske genom att ett grundavdrag
på 15000 kr. för varje barn införs vid den kommunala beskattningen.
O Föräldrarna måste myndigförklaras bl. a. genom en mer proportionell
skatt, som inte som nu styr den inbördes arbetsfördelningen. Marginalskatten
skall successivt sänkas till högst 40% för flertalet heltidsarbetande.
O Vård av barn måste alltid betraktas som ett värdefullt arbete, även om
det utförs av föräldrarna själva eller genom deras försorg. För att snabbt
öka valfriheten skall en skattefri vårdnadsersättning på 6000 kr. för alla
barn mellan ett och tre års ålder införas den I januari 1986. Avdragsrätt
för nödvändiga barntillsynskostnader upp till ett visst tak skulle ytterligare
förbättra möjligheten att välja och betala den barnomsorg som
passar bäst. Statsbidragen till den kommunala barnomsorgen kan då
successivt sänkas.
O Statsbidragen skall ges en neutral utformning som inte heller missgynnar
enskild barnomsorg eller alternativa deltidsförskolor. Nytt förslag
till statsbidragssystem bör därför skyndsamt utformas.
1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3233 -3236
Mot. 1984/85:3233
2
O Reglerna för existensminimiavdragen och socialbidragsprövningen
måste ändras.
Vår politik medför att beroendet av inkomstprövade bidrag minskar och
att föräldrar får större möjlighet att av egen kraft klara sin försörjning och
förbättra familjens ekonomi. De får också den trygghet som ligger i att
kunna välja mellan många olika former av barnomsorg med olika utformning
och inriktning. Föräldrarna skall kunna känna trygghet för barnen när
de förvärvsarbetar.
Allmänt om propositionen
Propositionen vill ge sken av att statsbidragen till den kommunala barnomsorgen
skulle höjas så kraftigt att det 1991 blir möjligt att ge alla barn till
studerande eller yrkesarbetande föräldrar garanterad rätt till plats på daghem,
familjedaghem eller i föräldrakooperativ efter 1,5 års ålder samt alla
barn till hemarbetande föräldrar eller i familjedaghem rätt till plats i deltidsförskola
från fyra års ålder.
I själva verket innebär olika aktuella regeringsförslag betydande indragningar
av pengar från kommunerna under de kommande åren samtidigt
som den statliga styrningen av barnomsorgen inte bara bibehålls utan
t. o. m. förstärks.
Den kommunala barnomsorgen kostar redan betydande belopp i skattemedel,
omkring 20000 kr. per barn om kostnaderna slås ut på alla barn
mellan ett och nio års ålder (således även på dem som inte har kommunal
barnomsorg). Enbart för att bygga i kapp dagens kö skulle kostnaderna i
stort sett fördubblas enligt bedömningar som gjorts i samband med finansdepartementets
studier i offentlig ekonomi hösten 1983. Skall inte kvaliteten
på barnomsorgen radikalt försämras, något som är helt oacceptabelt,
skulle alla hushåll genom betydande skatteskärpningar få känna av följderna
av ett fortsatt ensidigt stöd till den ofta dyraste barnomsorgsformen.
Allt fler barnfamiljer skulle därigenom komma att tvingas anlita kommunal
barnomsorg, även om de skulle föredra andra alternativ. Allt fler småbarnsföräldrar
skulle också av ekonomiska skäl tvingas övergå från deltidsarbete
till lång deltid eller heltidsarbete.
Förslagen i propositionen saknar också den noggranna beredning som
krävs. Det är betecknande att kostnadsberäkningar helt saknas.
Det är givetvis positivt att regeringen äntligen tycks inse värdet av
deltidsförskolans verksamhet. Ett mindre statsbidrag föreslås även. Men
ett utsträckande av obligatoriet för kommunerna till att ställa deltidsförskoleplatser
till förfogande redan från fyra års ålder måste föregås av
ordentliga beräkningar av kommunernas driftskostnader för verksamheten,
däribland kostnaderna för transporterna till och från förskolan av de
små barnen samt för verksamhetens innehåll. Alternativa deltidsförskolor
måste dessutom jämställas fullt ut med de kommunala i fråga om statsbidrag.
Mot. 1984/85:3233
3
Förslaget innebär fortsatt urholkning av statsbidraget
Ett av regeringens viktigaste vallöften var att återställa nivån på stödet
till den kommunala barnomsorgen. Det av c-fp-regeringen år 1982 lagda
förslaget innebar nämligen en neddragning av statsbidragen med ca 500
milj. kr. I gengäld gavs statsbidragen en utformning som skulle ge kommunerna
större handlingsfrihet. Efter valet 1982 revs det borgerliga beslutet
upp och ersattes med nya regler, där deltidsförskolan på nytt utestängdes
från statsbidrag och familjedaghemmen på nytt missgynnades i förhållande
till daghemmen. Statsbidragen ökade samtidigt med ca 500 milj. kr.
År 1983 beslöts på regeringens förslag att statsbidragen till barnomsorgen
för år 1984 endast skulle räknas upp med 4% oberoende av inflationstakten.
För år 1985 har ingen som helst uppräkning skett. Eftersom inflationen
samtidigt uppgått till ca 16 % innebär detta att statsbidragen för 1984
och 1985 urholkats med tillsammans ca 12%. Oförändrade statsbidragsregler
även för 1986 skulle ha inneburit en real urholkning på sammanlagt
ca 20% eller med runt 3000 milj. kr. sedan 1983.
De 415 milj. kr. som utlovas i propositionen för år 1986 innebär således
att urholkningen begränsas till ca 2500 milj. kr. Samtidigt låter regeringen
kommunerna själva betala detta ”ökade stöd” genom likviditetsindragningar
på över 4500 milj. kr. för landsting och kommuner tillsammans,
genom en extra avgift på 14 öre per skattekrona till en kostnad av ca 1 200
milj. kr. och genom begränsad kompensation för den slopade kommunala
beskattningen av juridiska personer.
Regeringens förslag om s.k. förenklad självdeklaration innebär dessutom
att primärkommunerna kommer att avhändas över 3000 milj. kr. i
minskade kommunala skatteintäkter under vartdera 1988 och 1989 genom
att schablonavdraget ökas vid beskattningen av inkomst av tjänst.
Detta innebär således att kommunerna kommer att få betala sitt ”ökade
stöd” till den kommunala barnomsorgen flera gånger om.
Moderata samlingspartiet motsätter sig inte att specialdestinerade statsbidrag
till kommunerna successivt sänks i takt med att det kommunala
skatteunderlaget ökar. Tvärtom har vi framhållit nödvändigheten av att så
sker. Men det måste göras planmässigt och systematiskt och kombineras
med större frihet för kommunerna att själva utforma sin verksamhet inom
barnomsorgen och på andra områden.
För att underlätta för kommunerna att driva sin verksamhet på ett sätt
som motsvarar alla hushålls behov och önskemål är det vidare nödvändigt
att inrymma en vårdnadsersättning på 6000 kr. för alla barn mellan ett och
tre års ålder inom ramen för statsbidraget till barnomsorgen. Inom den
kommunala beskattningens ram bör hänsyn tas till skatteförmågan genom
att ett grundavdrag på 15 000 kr. per barn införs etappvis under åren 1986
till 1988 då avdraget skall vara fullt utbyggt. Detta finansieras genom att
det allmänna grundavdraget samtidigt sänks i motsvarande etapper från
7500 kr. till 3 000 kr.
tl Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3233—3236
Mot. 1984/85:3233
4
Statsbidragens utformning
Nuvarande regler: |
|
Följande bidragsbelopp gäller fr. o. m. den 1 januari 1984 |
|
Daghem för varje barn inskrivet heltid (minst 7 tim./dag) |
22000 kr. |
För varje barn inskrivet deltid (mellan 4 och 7 tim./dag) |
11 000 kr. |
Fritidshem för varje inskrivet barn |
7000 kr. |
Bidrag per årsarbetare i daghem och fritidshem |
30000 kr. |
Familjedaghem för varje barn inskrivet heltid (minst 7 |
|
tim./dag) |
15000 kr. |
För varje barn inskrivet deltid (mindre än 7 tim./dag) |
7500 kr. |
Öppen förskola; per enhet |
50000 kr. |
Barn med behov av särskilt stöd: |
|
Bidrag för vart tionde inskrivet barn i daghem och fritids |
|
hem |
6000 kr. |
Föreslagna statsbidragsregler
Deltidsförskolan som för närvarande inte får något statsbidrag föreslås
få ett statsbidrag på 30000 kr. per årsarbetare. Motsvarande föreslås också
gälla den öppna förskolan och enskilda daghem eller fritidshem under
förutsättning att de är upptagna i kommunens barnomsorgsplan och att den
som driver verksamheten är en sammanslutning av föräldrar som gemensamt
tar ansvaret för sina egna barn eller har anknytning till en ideell
organisation.
Statsbidraget för barn med särskilda behov föreslås höjt från 6000 kr. till
7500 kr. vilket utslaget på samtliga barn innebär en bidragsökning på 150
kr. per plats inom daghem och fritidshem.
Statsbidraget för barn inskrivna 4-7 timmar i daghem höjs från 11 000
kr. till 12 500 kr. och statsbidraget för barn som är inskrivna 7 timmar eller
mer i familjedaghem höjs från 15000 kr. till 16500 kr.
Kostnader för olika barnomsorgsformer och kostnadstäckning
Nedanstående tablå visar riksgenomsnitt per barn och år för 1984 enligt
Kommunförbundet.
Personaltäthet |
Bruttokostnad |
|
Daghem (50% hel- 50% deltidsplats) |
1:4,2 |
49925 kr. |
Fritidshem |
1:7,3 |
33 800 kr. |
Familjedaghem 9 tim/dag |
45 135 kr. |
|
4,9 tim/dag |
26950 kr. |
|
Deltidsförskola |
1:15,8 |
11 925 kr. |
I nedanstående tablå har ett försök gjorts att beräkna verklig kostnad för
några olika barnomsorgsalternativ 1984 (utifrån Kommunförbundets sam
Mot. 1984/85:3233
5
manställning) och 1986 (uppräkning med 15%), statsbidragets storlek 1984
resp. 1986 samt den del av den verkliga kostnaden som täcks via statsbidrag.
Personaltätheten för heltidsbarn i daghem har antagits vara ca 50%
högre än för deltidsbarn. Schablonbidraget för barn med särskilda behov
har slagits ut på samtliga daghems- och fritidshemsplatser.
Bruttokostnad kr. |
Statsbidrag kr. |
Täckningsgrad |
||||
1984 |
1986 |
1984 |
1986 |
1984 |
1986 |
|
Daghem |
58000 |
67300 |
30700 |
30850 |
53% |
46% |
Daghem |
42000 |
49000 |
17 260 |
18910 |
41% |
39% |
Fritids hem |
33 800 |
39200 |
11 700 |
11 850 |
35% |
30% |
Fam.daghem |
45 135 |
52 300 |
15 000 |
16500 |
33% |
31% |
Fam.daghem |
26950 |
31300 |
7 500 |
7500 |
28% |
24% |
Deltids förskola |
11925 |
13 800 |
0 |
1900 |
0% |
14% |
Siffrorna visar att daghemmen fortfarande gynnas starkt i statsbidragshänseende
i förhållande till familjedaghemmen samt att det föreslagna
statsbidraget till deltidsförskolan täcker en mycket liten andel av den
verkliga kostnaden.
Statsbidragsreglerna skulle alltjämt få en starkt styrande inverkan på
inriktningen och utformningen av barnomsorgen.
Billigare barnomsorg slås ut
Sådan barnomsorg som föräldrarna själva ordnar kommer — bortsett
från föräldrakooperativa daghem - alltjämt att stå utan varje form av stöd.
Detta innebär att sådana alternativ successivt kommer att slås ut i takt med
att skattetrycket ökar eller aldrig få en chans, även om de skulle ställa sig
väsentligt billigare än den kommunala barnomsorgen.
Om två familjer med vardera två småbarn och en hel- resp. en deltidsarbetande
(6 timmar) förälder skulle slå sig samman om en barnvårdare
skulle detta kosta vardera familjen ca 50000 kr. om året, hälften mot vad
motsvarande daghemsvård skulle kosta. Eftersom det privata alternativet
inte skulle få något som helst stöd från det allmännas sida skulle det ställa
sig ca fem gånger dyrare för familjerna än den kommunala barnomsorgen
där föräldraavgifterna i genomsnitt endast skulle uppgå till 10000 kr., 10%
av den verkliga kostnaden.
Har föräldrarna 90000 kr. resp. 60000 kr. i inkomst och en hyra på 1 800
kr. i månaden blir deras behållning inkl. barnbidrag efter skatt, hyra och
Mot. 1984/85:3233
6
barnomsorgskostnad 80000 kr. vid daghemsalternativet mot 40000 kr. vid
det privata barnomsorgsalternativet. Den dubbelt så dyra kommunala
barnomsorgen leder således till en dubbelt så hög behållning för familjen
medan den hälften så dyra privata barnomsorgen leder till en standard
långt under existensminimum.
Den starkt orättvisa utformningen av stödet innebär också att den privata
barnomsorgen endast får kosta en tiondel av den kommunala för att
inte ställa sig dyrare för föräldrarna.
Allt svårare att själv kunna ta hand om barnen
Även föräldrarnas egen vård av barnen försvåras alltmer. Skatten på en
och samma hushållsinkomst blir t. ex. allt högre ju ojämnare inkomsten är
fördelad mellan föräldrarna. Hårdast slår skatten på ett hushåll där endast
en förälder tjänar in hushållsinkomsten. Samtidigt blir det allt vanligare att
en förälder är helt hemarbetande eller endast förvärvsarbetar kort deltid ju
fler barnen blir. Skatten kan således sägas bli högre ju fler som skall leva
på hushållsinkomsten.
Även möjligheterna att av egen kraft förbättra sin inkomst blir mindre
vid låga hushållsinkomster eller för hushåll med flera barn genom att de
behovsprövade bostadsbidragen fungerar som en betydande extra marginalskatt.
Förslaget till s. k. förenklad självdeklaration skulle ytterligare missgynna
eninkomstfamiljer genom att de endast tilldelas ett schablonavdrag
på 3 000 kr. Familjer med sparkapital och två inkomster som inte (längre)
har hemmavarande barn att försörja skulle genom de föreslagna reglerna
kunna få nära 25 000 kr. av sina inkomster helt skattefria medan en barnfamilj
med en enda inkomst och utan tillgångar endast får ca 10500 kr.
skattefritt.
Redan nuvarande regler innebär att barnfamiljer med en enda inkomst
måste ha inkomster som vida överstiger de normala för att ens kunna nå
upp till existensminimireglerna.
Skulle den barnvårdande föräldern försöka förbättra familjeekonomin
genom t. ex. extra arbete på kvällar eller andra tider då den andra föräldern
kan ta hand om barnen, tar skatt, bortfallande hemmamakeavdrag och
bostadsbidrag normalt över ca 56% av inkomstökningen eftersom förvärvsavdraget
numera tagits bort.
Existensminimireglerna som tillkom 1975 för att flerbarnsfamiljer skulle
slippa gå till det sociala för att få ihop till skatten är sällan tillämpliga. Trots
upprepade riksdagsmotioner från vårt håll är reglerna alltjämt så utformade
att de inte anses tillämpliga ”om modern frivilligt avhåller sig från att
arbeta”, ej heller om familjer bor i eget småhus om än aldrig så högt
belånat.
Vilka möjligheter finns då att som en sista lösning få socialbidrag för att
Mot. 1984/85:3233
7
fylla i inkomsten? Förtvivlade föräldrar med flera småbarn som skrivit till
socialstyrelsen får samma besked som de som ansöker om existensminimum:
"Den som frivilligt väljer att inte försörja sig med eget arbete är inte
berättigad till socialbidrag enligt socialtjänstlagen.”
Regeringsrätten har också nyligen, med tre röster mot två, beslutat att
socialtjänstlagens stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt
att uppbära socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn. I det
avgjorda ärendet lösgjordes i stället två daghemsplatser med förtur, platser
som familjen inte ville ha och som skulle förlänga väntetiden ytterligare för
andra föräldrar som verkligen önskar daghemsplats för sina barn.
I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till obligatorisk
socialhjälp. En överenskommelse mellan kommunerna gav rätt till
socialbidrag om familjerna hade minst ett barn under 4 år eller två barn
under skolåldern. Så ej med den nya lagen, trots dess stolta portalparagraf:
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt
och integritet. Riksdagen avslog också nyligen moderatförslaget om
sådan ändring i socialtjänstlagen att vård av egna småbarn betraktas som
jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.
En hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö,
anses således "frivilligt avhålla sig från att arbeta”, trots att
vederbörande utför ett arbete som på daghem skulle kosta över 100000 kr.
för två barn och över 150000 kr. för tre barn.
Inställningen är lika absurd som otti man skulle hävda att en barnvårdare
vid en barnstuga avhåller sig från att arbeta och därför måste övergå till
annat arbete för att vid behov få rätt till socialbidrag.
Socialbidrag är naturligtvis alltid en nödlösning som så långt möjligt skall
undvikas genom ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan
m.m. När behov av socialbidrag trots allt uppstår bör egen vård av barn
jämställas med motsvarande förvärvsarbete.
Utbyggnadsbehovet
Enligt propositionen skall alla barn över 1,5 års ålder ha lagstiftad rätt till
någon form av kommunal förskola år 1991. Rätten skall upphöra när
barnen börjar skolan, vilket i sig är anmärkningsvärt eftersom få barn kan
klara sig själva redan vid 7 års ålder.
Den senaste barnomsorgsundersökningen visar att det - med rådande
ensidiga stöd till den kommunala barnomsorgen — finns ett behov av
90000 nya platser i daghem, familjedaghem och föräldrakooperativ. Många
av dessa platser avser barn under tre års ålder, där varje plats har ”obekväma”
arbetstider med tidiga morgnar, sena kvällar eller t.o. m. nattarbete.
Detta betyder att kostnaderna för varje tillkommande plats torde
överstiga genomsnittskostnaderna för det nuvarande platsbeståndet.
Till detta kommer att kostnaderna för utbyggnaden skulle leda till vätt
Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 3233 -3236
Mot. 1984/85:3233
8
sentliga skattehöjningar, som gör att ännu fler föräldrar av tvingande
ekonomiska skäl måste anlita kommunal barnomsorg eller övergå från
deltidsarbete till heltidsarbete. Det torde därför ställa sig utomordentligt
svårt att tillgodose det successivt växande behov av kommunal barnomsorg
som regeringens politik medför och samtidigt upprätthålla de höga
krav på den kommunala barnomsorgen som måste ställas. Regeringen
tycks själv vara medveten om att "de nya rättigheterna" för småbarnsföräldrar
måste gå ut över skolbarnens lika rättmätiga krav på god omvårdnad
och tillsyn efter skoldagens slut.
Småbarnsföräldrar vill ha valfrihet
Den socialdemokratiska regeringens politik är särskilt anmärkningsvärd
då ett flertal undersökningar visar att småbarnsföräldrarna själva föredrar
en barnomsorgspolitik som medger valfrihet framför fortsatt ensidig inriktning
på kommunal barnomsorg.
Jörgen Westerståhl och Folke Johansson visar t. ex. i sin nyutkomna
undersökning Bilden av Sverige att av socialdemokratiska föräldrar med
barn på daghem föredrar hela 44% ”bidragslinjen”, dvs. att "samhället
bör göra det ekonomiskt möjligt för småbarnsföräldrar att stanna hemma
hos barnen”. Av redan hemarbetande småbarnsföräldrar med socialdemokratiska
sympatier var siffran 81 %.
Dessa och andra siffror bekräftar vår uppfattning att många småbarnsföräldrar
i dag förvärvsarbetar av tvingande ekonomiska skäl. fastän de
skulle utföra ett lika väsentligt arbete genom att själva ta hand om sina
barn. Med ett väsentligt lägre stöd än det som i dag tillkommer den
kommunala barnomsorgen skulle de själva kunna ta hand om sina barn
under deras viktiga men snabbt flyende småbarnsår eller kunna anlita
enskilda barnomsorgsalternativ, anpassade till deras individuella behov.
Samtidigt skulle platser frigöras inom den kommunala barnomsorgen, som
väl skulle täcka behovet hos dem som föredrar det barnomsorgsaiternativet.
Till detta kommer att det nuvarande barnomsorgsstödet har en föga
social utformning. Det är således endast hälften så vanligt i flerbarnsfamiljer
som i enbarnsfamiljer att anlita kommunal barnomsorg. LO-familjerna
använder sig också av den kommunala barnomsorgen i väsentligt
lägre grad än akademikerfamiljer, e.n skillnad som t.o. m. tenderar att
förstärkas. Storstadsområdena får ett väsentligt större bidrag i förhållande
till antalet barn än mer glest befolkade kommuner.
Barnomsorgens mål och innehåll
Propositionen redogör i avsnitt 2.3 för mål och inriktning i barnomsorgen,
för barnomsorgen som resurs, för vikten av föräldrasamarbetet, för
Mot. 1984/85:3233
9
den pedagogiska verksamheten, det pedagogiska ledningsansvaret och
personalens fortbildning. Redogörelsen innebär inget nytt utom att man
uppmärksammat barns behov av inlärning på olika områden och att detta
ställer krav på struktur i förskoleverksamheten. Förskolan bör bl. a. ge
barn en aktiv språkstimulans och en grundläggande begreppsbildning som
förbereder läsning, skrivning och räkning.
Propositionen understryker vikten av ett pedagogiskt program. Arbetet
med ett sådant påbörjades under de borgerliga regeringsåren. Det är positivt
att regeringen nu visar intresse för behovet av en mer strukturerad och
pedagogiskt utformad verksamhet för barnen i förskolan. Vi anser emellertid
att förslaget på flera punkter är otillräckligt. Vi har den uppfattningen
att barns behov av att lära måste tas till vara bättre. I annat sammanhang
har vi därför föreslagit att skolstarten skall sänkas till 6 års ålder. Därutöver
behöver barnen före skolstarten en bättre förberedelse för skolan än
vad som erbjuds i dag. Detta gäller även barnen i den s. k. heltidsförskolan.
Allteftersom barnen blir äldre och den intellektuella och känslomässiga
mognaden ökar bör också kunskapsförmedling och färdighetsträning öka.
Barn har behov av pedagogisk träning som förberedelse för skolan så att
deras nyfikenhet och intresse att lära stimuleras. De behöver också lära sig
ta hänsyn, vänta, koncentrera sig och samarbeta för att på så vis få en
grund för goda arbetsvanor och inlärning. På denna punkt inger socialstyrelsens
förslag till pedagogiskt program farhågor. Remissinstanserna har
påpekat att förslaget fortfarande betonar omsorgen på bekostnad av den
pedagogiska verksamheten. Förskola-skola-kommittén konstaterar t. ex. i
sitt yttrande att programförslaget inte innehåller några pedagogiska mål för
barnen.
Moderata samlingspartiet föreslår, mot denna bakgrund, att skolstyrelsen
skall vara ansvarig för den del av verksamheten i den kommunala
förskolan som förbereder barnen för lågstadiet under året närmast före
skolstarten. I konsekvens med detta krav bör skolöverstyrelsen få uppdraget
att utforma det pedagogiska programmet för denna del av verksamheten.
Förutom ovan angivna riktlinjer för vad ett pedagogiskt program skall
innehålla bör det också slås fast att samma krav på allsidighet och objektivitet
som gäller för grundskolan också skall gälla i förskolan. Man måste
också ta hänsyn till att föräldrarna har olika uppfattningar om hur känsliga
frågor skall presenteras för barnen. Det har i förskolan använts utbildningsmaterial
som sanktionerats av socialstyrelsen men som enligt vår
uppfattning inte uppfyller dessa krav, t. ex. Världen i förskolan och Barnens
kärleksliv.
Moderata samlingspartiets förslag
Av det anförda framgår att Moderata samlingspartiet motsätter sig propositionens
förslag. Målet måste i stället vara att vidga föräldrarnas valfri
Mot. 1984/85:3233
10
het och självbestämmanderätt. De skall under olika stadier av sitt liv med
det allmännas stöd men utan dess styrning kunna välja den arbetsfördelning
och den barnomsorg som passar dem bäst just då. Familjerna måste
också så långt möjligt kunna leva på sina inkomster när skatten är dragen.
Detta förutsätter följande åtgärder:
1. Kommunalskatten, den tyngsta skatten, måste ta hänsyn till försörjningsbördan.
Ett grundavdrag på 15000 kr. per barn skall därför införas
etappvis åren 1986 till 1988 då avdraget skall vara fullt utbyggt. Detta
finansieras helt genom att det allmänna grundavdraget i den kommunala
beskattningen samtidigt sänks i motsvarande etapper från 7 500 kr. till
3000 kr. En industriarbetarfamilj med en inkomst och tre barn skulle på så
sätt få en skattelättnad på över 12000 kr.
2. Den statliga inkomstskatten bör fr. o. m. 1986 sänkas för alla inkomster
under ca 140000 kr. så att marginalskatten blir högst 40% 1988, samtidigt
som fullt inflationsskydd för skatteskalan återinförs (1986). Detta
innebär ytterligare skattelättnader som på en industriarbetarlön motsvarar
över 3000 kr. Marginalskattelättnaderna finansieras genom besparingar på
tillsammans ca 10 miljarder kronor, mindre än 2% av det allmännas utgifter.
3. En vårdnadsersättning på 6000 kr. per barn mellan ett och tre års
ålder införs fr. o. m. 1986. Vårdnadsersättningen skall vara skattefri och
åtföljas av motsvarande högre föräldraavgifter i den kommunala barnomsorgen
för barn med vårdnadsersättning. Kostnaden blir då ca 6% av det
totala stödet till den kommunala barnomsorgen och skall finansieras inom
ramen för nuvarande statsbidrag.
4. Existensminimireglerna samt socialtjänstlagen bör vidare ändras så
att föräldrarnas egen vård av barnen jämställs med motsvarande förvärvsarbete.
5. Avdragsrätt för nödvändiga barnomsorgskostnader snabbutreds. Avdragsrätten
som bör maximeras i förhållande till barnens ålder och antal
skulle göra det möjligt för föräldrarna att själva betala en mer marknadsmässig
ersättning till kommunal eller annan barnomsorg.
6. Statsbidraget till den kommunala barnomsorgen minskas med de ca
1,1 miljarder kronor som vårdnadsersättningen kostar brutto. Ca 35%
härav återförs till kommunerna genom högre föräldraavgifter för de barn
mellan ett och tre års ålder som har plats i den kommunala barnomsorgen.
Samtidigt bör statsbidragen ges en neutral utformning i förhållande till
såväl omsorgsform som huvudman.
- Kommunal förskole- eller skolbarnsomsorg får inte gynnas på bekostnad
av enskilda alternativ eller familjedaghem.
— När de kvalitetskrav, som alltid måste ställas, är uppfyllda skall enligt
vår mening kommunerna vara skyldiga att räkna in de enskilda förskolorna
i barnomsorgsplanen.
Mot. 1984/85:3233
11
— Deltidsförskolan skall berättiga till motsvarande statsbidrag som heltidsförskolan.
Förslaget i propositionen är här inte till fyllest.
— Statsbidragen får inte utformas så att lång daghemsvistelse medför ett
oproportionerligt stort statsbidrag jämfört med kortare vistelsetider.
Förslaget i propositionen innebär härvidlag inte en tillräckligt stor förbättring.
— Som ovan nämnts skall statsbidragen också ge utrymme för införande
av en vårdnadsersättning från den 1 januari 1986.
— Förskolans skolförberedande roll måste klart framhållas och förstärkas.
Riksdagen bör därför skyndsamt begära förslag till nya regler för statsbidragen
till barnomsorgen, som uppfyller dessa krav på neutralitet och
likformighet. På sikt bör statsbidragen till barnomsorgen avvecklas och
ersättas av grundavdrag för barn, vårdnadsersättning och avdragsrätt för
nödvändiga barntillsynskostnader samt en väl utformad kommunal skatteutjämning.
Vi avstyrker också förslagen till anordningsbidrag liksom förslaget till
415 milj. kr. i ökat statsbidrag. Kommunerna får i stället motsvarande
förbättrad ekonomi när löntagarfonderna avskaffas och därmed också
kommunernas kostnader för fondskatter för sina anställda.
Hemställan
Med stöd av vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:209,
2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till vårdnadsersättning
för barn mellan ett och tre års ålder, utformat i
enlighet med vad i motionen anförts och med ikraftträdande den
1 januari 1986.
3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådana
regler att alla enskilda förskolor och fritidshem som uppfyller
kvalitetskraven oavsett driftsform och omsorgsform räknas in i
den kommunala barnomsorgsplanen för att fr. o. m. 1986 åtnjuta
samma statsbidragsrätt som kommunal barnomsorg och att statsbidragen
samtidigt görs neutrala till omsorgsformen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utformningen och inriktningen av familjepolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolstyrelsen
skall ha ansvaret för den del av verksamheten i förskolan
som förbereder barnen för lågstadiet under året närmast före
skolstarten samt att skolöverstyrelsen bör få uppdraget att utforma
det pedagogiska programmet för denna del av verksamheten,
Mot. 1984/85:3233
12
6. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det pedagogiska programmets innehåll med
avseende på bl. a. allsidighet och objektivitet.
Stockholm den 24 maj 1985
ULF ADELSOHN (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
PER-OLOF STRINDBERG (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
NILS CARLSHAMRE (m)
ROLF DAHLBERG (m)
L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung
LARS TOBISSON (m)
PER PETERSSON (m)
CARL BILDT (m)
STAFFAN BURENSTAM
LINDER (m)
ROLF CLARKSON(m)
INGRID SUNDBERG (m)