3
Motion
1984/85:3208
Yngve Nyquist m. fl.
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86,
m. m. (kompletteringsproposition) (prop. 1984/85:150)
Det är med glädje vi konstaterar att chefen för utbildningsdepartementet i
proposition 1984/85:150 förklarat sig beredd att ta upp frågan om ytterligare
resurser för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA).
Vi har tidigare (motion 1984/85:1117) lämnat synpunkter på detta
studiestöd. Vad vi framhöll i motionen torde i allt väsentligt fortfarande äga
giltighet. Man torde t. o. m. kunna hävda att de positiva erfarenheterna visat
sig vara av betydligt större omfång än vi då antydde. I nuläget har man t. ex.
vid vuxenutbildningsnämnden i Kopparbergs län meddelat att man, sedan
tidigare anvisade medel förbrukats vid mitten av april, registrerat och
bordlagt ansökningar motsvarande ett medelsbehov av storleksordningen 2
milj. kr. Det finns ingen anledning anta att tillströmningen av sökande
kommer att avta. Mot den bakgrunden bör det därför finnas beredskap för
att under budgetåret 1985/86 ställa ytterligare medel till förfogande.
Med tanke på att utrymmet för ökade insatser är begränsat är det av stor
betydelse att resurserna utnyttjas maximalt. I detta sammanhang har vi
noterat att i olika rapporter från centrala studiestödsnämnden påtalats att det
saknas en helhetssyn omfattande elevernas tillgång till utbildningsplats,
inflytande över utbildningens innehåll och planering samt resurserna för
studiestöd och övriga studiesociala åtgärder däribland barntillsynen.
Ett studium av redogörelser från vuxenutbildningsnämnderna torde ge
belägg för att detta studiestöd under den tid det funnits haft stor betydelse för
yngre arbetslösa som saknat yrkesutbildning och därigenom kommit att
tillhöra riskgrupper. Inte minst i Kopparbergs län har studiestödet för
arbetslösa haft avgörande betydelse för unga kortutbildade. Tilldelningen av
ordinarie medel för särskilt vuxenstudiestöd har nämligen visat sig ej räcka
till för just dessa unga grupper med grundskola som tidigare utbildning och
färre än tio yrkesverksamma år. I konkurrens med dem som enligt
urvalsprinciperna skall ges förtur till stöd på grund av lång tids tidigare
yrkesverksamhet och kort tidigare utbildning, ofta av enbart folkskolekaraktär,
har dessa ungdomar utestängts från möjligheten att göra något positivt av
en arbetslöshetsperiod.
Även oberoende forskare har redovisat synpunkter på utbildningsklyftorna.
I en rapport från lärarhögskolan i Stockholm hävdar man bl. a. ”att
mönstret för deltagande i vuxenutbildning från mitten av 1970-talet och
framåt pekar på att de utbildningsklyftor som vuxenutbildningen syftar till att
minska består och kankse till och med ökar i någon mån”.
Mot. 1984/85:3208
4
Kompletterande studier av vuxenutbildningsnämndernas bedömningar
tyder på att de tendenser som lärarhögskolans forskare pekar på är av
regional art. Det finns anledning att anta att de klyftor som ökar står att finna
vid jämförelse mellan regioner framför allt mellan storstadsområden och
glesbygdsområden eller områden med strukturproblem. I anslutning till
remissbehandlingen av LO/SAP:s utredning om utvecklingen i Dalarna kan
man t. ex. notera uppfattningar om att klyftan växer mellan den utbildning
som de arbetslösa har och den utbildning som framtidens arbetsmarknad
kräver. LO-sektionen i Leksand har t. ex. påpekat att utbildning i dag är
inriktad mot korta grundläggande utbildningar medan arbetsgivarnas krav
går ut på både yrkesutbildningar och teoretiskt tekniska utbildningar av
längre karaktär. Man anser också att det är motiverat att en arbetslös med
folkskola kunde ges en teknisk utbildning med mål att bli produktionstekniker.
Detta skulle för övrigt menar man leda till ett uppfyllande av
arbetsmarknadskungörelsens mål i fråga om arbetsmarknadsutbildningen.
Enligt vår uppfattning kan ett maximalt utnyttjande av anvisade resurser
åstadkommas endast om de regionala myndigheterna ges möjligheter till
gemensamma och samordnade aktiviteter. Adekvata utbildningsplatser utan
studiestöd är lika illa som beviljat studiestöd till oönskade eller felplanerad
utbildning. Helt förfelade är resurserna om varken studiestöd eller utbildningsplats
når de egentliga målgrupperna.
Enligt vad vi erfarit har vuxenutbildningsnämnden och länsskolnämnden i
Kopparbergs län etablerat ett samarbete i syfte att åstadkomma en bätte
helhetssyn på utbildning och studiestöd. Det är av vikt att detta samarbete
kan utvidgas så att det också blir möjligt att föra ut kunskapen om just ökade
utbildningsmöjligheter för arbetslösa och möjligheter till särskilt vuxenstudiestöd
också till arbetslösa. Ett utvidgande av de fackliga organisationernas
uppsökande verksamhet även till arbetslösa skulle med stor sannolikhet
utgöra ett bra sätt att nå de rätta målgrupperna.
För att effekterna av det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa skall nå
de mest eftersatta grupperna borde vuxenstudiestödet för arbetslösa göras
tillgängligt för samtliga arbetslösa och ej enbart för dem med rätt till
ersättning från arbetslöshetskassa. Med de erfarenheter vi har inom Kopparbergs
län beträffande sysselsättningsgraden för kvinnor och arbetslösheten
bland kortutbildade föräldrar med t. ex. kontant arbetsmarknadsstöd, är det,
i stället för införande av en 25-årsregel, angeläget att vidga rätten till särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa till att omfatta i princip samtliga arbetslösa.
Det borde dessutom vara möjligt att låta barntillägg utgå i de fall de för
närvarande ej utgår på grund av att samtliga ersättningsvillkor ej är
uppfyllda.
Vi finner det över huvud taget angeläget att reglerna om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa innehåller så få detaljföreskrifter som möjligt
och hänvisar i detta avseende till vad vi framhållit om studiestödsbestämmelser
i vår tidigare motion (1984/85:1754) rörande försöksverksamhet med
vuxenstudiestöd.
Mot. 1984/85:3208
5
I den tidigare nämnda motionen till årets riksdag har vi pekat på de stora
strukturproblemen inom Kopparbergs län, som genom en delvis svagare
konjunkturutveckling än landet i övrigt, kräver nya grepp. Vi tänker på
ortsbetingade strukturproblem, t. ex. i Avesta och Säter, branschproblem,
t. ex. inom träindustrin, samt yrkesinriktade problem, t. ex. det traditionella
överskottet av byggnadsarbetare i Dalarna.
Med hänsyn till dessa problem samt vad som i motionen anförts i övrigt
hemställer vi *
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om
1.att län med svårare strukturproblem - inom den i propositionen
angivna anslagsramen - ges en relativt sett större del av resurstillskottet
för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
2. behovet av översyn och förenkling av bestämmelserna för vuxenstudiestödet.
Stockholm den 9 maj 1985
YNGVE NYQUIST (s)
OVE KARLSSON (s)
IRÉNE VESTLUND (s)
BO SÖDERSTEN (s)
BENGT-OLA RYTTAR (s)
*Se även motion 1984/85:3209.