Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1984/85:3195

Sven-Erik Nordin m. fl.

Radio- och TV-sändningar i kabelnät (prop. 1984/85:199)

Den föreliggande propositionens förslag bygger i all huvudsak på det
arbete som utförts av massmediakommittén och som presenterades i dess
betänkande Via satellit och kabel (SOU 1984:65). Massmediakommitténs
arbete innebar att en relativt bred enighet kunde uppnås kring väsentliga
frågor av betydelse för etablerandet och utbyggandet av ett kabel-TV-nät i
Sverige. Centerns representant stod bakom grundtankarna i kommitténs
förslag. Ett förverkligande av dessa skulle möjliggöra ett smidigt hanterande
av kabel-TV-frågorna.

Den debatt som förts i anledning av betänkandet visar emellertid att
ytterligare förbättringar kan göras. Till en del förefaller regeringen ha tagit
intryck av remiss- och debattopinionen. Enligt vår mening hade det emellertid
varit angeläget att beakta denna opinion på ytterligare några punkter
för att åstadkomma ett bättre regelverk som redan från början är bättre
anpassat till den verklighetsbild i fråga om kabel-TV:s möjligheter och
förutsättningar som alltmer växer fram. Vi konstaterar emellertid i detta
sammanhang att regeringen åtminstone delvis synes vara medveten om
dessa förhållanden genom att en särskild utredning om den radiorättsliga
regleringen nu aviseras. I avvaktan på resultat från detta kommande utredningsarbete
måste vissa av de nu presenterade förslagen karakteriseras
som provisorier. Det aviserade utredningsarbetet gör det också rimligt att
det redan i den nu presenterade lagstiftningen på vissa punkter görs öppningar
för att bedriva vissa typer av försöksverksamhet som kan ge ett
bättre verklighetsunderlag för framtida bedömningar på vissa områden. I
det följande kommer vi att lämna förslag med sådan inriktning.

Vissa yttrandefrihetsfrågor

En av ambitionerna bakom massmediakommitténs arbete har varit att ge
ett lagstiftningsunderlag som innebär att yttrande- och informationsfriheten
kan stärkas och utvecklas genom införande av kabel-TV. Flera av
kommitténs förslag har också bedömts från denna utgångspunkt. Jämförelser
har därvid bl. a. gjorts med det utredningsförslag om en ny yttrandefrihetsgrundlag
som gjorts av yttrandefrihetsutredningen.

Vi gör för vår del bedömningen i nuläget att yttrandefrihet och mångfald
bäst betjänas av ett system med koncessioner på det sätt som föreslås i
propositionen. De tekniska villkor och förutsättningar som gäller för mediet
tyder på detta.

Mot. 1984/85:3195

Från flera håll, bl. a. Tidningsutgivareföreningen, har kritik riktats mot
den indragningsmakt som förslaget till Lag om lokala kabelsändningar
innehåller (21, 24, 27 och 29 §§). Förslagen har emellertid accepterats av
lagrådet. För vår del vill vi inte motsätta oss att de föreslagna reglerna
accepteras i ett inledningsskede. Senast i anslutning till att riksdagen
föreläggs förslag om en yttrandefrihetslagstiftning bör dock dessa frågor få
en annan lösning som närmare ansluter till det sätt på vilket ansvar och
påföljd inom massmediasektorn i övrigt regleras. Förbud mot förhandsgranskning
(censur) och handläggning i domstol bör ingå i en sådan reglering.
Vidare bör administrativ indragningsmakt utmönstras. Vi utgår vid
dessa överväganden från att förslag till ny grundlagsreglering på det yttrandefrihetsrättsliga
området kommer att föreläggas riksdagen senast under år
1987. Vad vi här anfört borges regeringen till känna.

Utbyggnaden av kabel-TV

Massmediakommitténs förslag eller den föreliggande propositionen tar
inte ställning till själva utbyggnadsformen. På flera punkter råder för
närvarande betydande osäkerhet om vilka tekniska lösningar som bör
väljas, varför den intagna ståndpunkten torde vara den mest relevanta i
nuläget. Det är emellertid angeläget att de tekniska standardiseringsproblem
som är förknippade med denna typ av verksamhet snarast kan klaras
ut. Televerket torde ha en ledande funktion i detta arbete.

Kabelutbyggnaden sker inte endast för att tillgodose introduktionen av
kabel-TV. I en inte alltför avlägsen framtid kan det också bli aktuellt att
erbjuda även andra tjänster inom data och information direkt till såväl
företag som enskilda hushåll. Enligt centerns mening är det särskilt mot
denna bakgrund angeläget att de geografiska likhetsaspekterna vägs in.
Om kabelutbyggnaden utvecklas till ett dynamiskt styrmedel för att utveckla
den framtida samhällsstrukturen är det angeläget att ambitionen att
nå alla hushåll läggs fast på ett tidigt stadium. Redan nu är det angeläget att
kabelnämnden vid prövningen av koncessionsansökningar tar hänsyn till
sökandens möjligheter att täcka det geografiska koncessionsområdet så
totalt som möjligt. I detta sammanhang bör också avgiftssättningen för
abonnenterna beaktas. Strävan bör vara att erbjuda tjänsterna till så likvärdiga
avgifter som möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

Reklam i satellitsändningar

Genom förslaget i 21 § punkt 3 fullföljer regeringen massmediakommittémajoritetens
idé att förbjuda reklam som särskilt riktar sig till svenska
konsumenter. Förslaget har mött kritik från åtskilliga remissinstanser.
Risken är enligt vår mening betydande att tillämpningen av denna bestämmelse
kommer att erbjuda avsevärda svårigheter.

Mot. 1984/85:3195

Diskussion och information kring aktuella satellitprojekt visar även på
ett annat förhållande som gör att den föreslagna bestämmelsen kan komma
att te sig mycket märklig. Det är nämligen endast vidaresändning av en
svensk reklamkanal från satellit i fast trafik som kan stoppas denna väg.
Enligt nu tillgängliga uppgifter har en ”Sverige-kanal” förmedlad av exempelvis
den luxemburgska kommande direktsändande satelliten väl så hög
aktualitet. Sändningar från direktsändande satelliter är att betrakta som
rundradiosändningar mot vilka ingripanden ej kan ske med stöd av den nu
framlagda lagstiftningen. Ett försök till vidgning av lagstiftningen så att ett
sådant ingripande skulle möjliggöras torde också stå i strid med regeringsformens
regler om informationsfrihet.

Med tanke på det godtycke som skulle bli fallet om det föreslagna
reklamförbudet infördes bör riksdagen avvisa detsamma.

Parabolöar

Diskussionen om introduktionen av kabel-TV under det senaste halvåret
visar att stor osäkerhet råder om utbyggnadstakten på många håll. Denna
diskussion har också visat att för många småorter och byar på landsbygden
kan uppkablingen komma att dröja. Vidare visar diskussionen att det kan
finnas ett intresse av att modernisera befintliga centralantennanläggningar
och koppla dem till en egen parabolantenn.

Enligt vår mening måste lagstiftningen vara så neutral som möjligt i fråga
om valet av tekniska lösningar. Handläggningen av tillståndsärenden måste
också vara smidig. Denna strävan skulle kunna äventyras om nämnden
skulle belastas av en mängd småärenden. Därför bör gränsen för antalet
hushåll som skall kunna nås av kabelnätet för att tillstånd skall krävas
sättas högre. Om den sätts till 250 hushåll möjliggör det för byar på
landsbygden, småtätorter, hyresgästsammanslutningar och bostadsrättsföreningar
att söka egna lokala lösningar på mottagningsproblemen. Enligt
vår bedömning kan det också vara aktuellt att låta befintliga föreningsbildningar
(byalag, villaföreningar, vägsamfälligheter) vidga sin verksamhet till
att omfatta vidaresändning av satellitkanaler. En sådan utveckling innebär
lokal utveckling och lokalt initiativ som inte onödigtvis bör förhindras. För
att motverka att ärendemängden hos nämnden blir alltför betungande bör
kabelnät som kan nå färre än 250 hushåll undantas från tillståndskravet
(4 §).

Lokal TV-produktion

Centerpartiet hälsar med tillfredsställelse de möjligheter att utveckla
lokal programproduktion som utbyggnaden av kabel-TV erbjuder. För att
balansera ett allt intensivare internationellt utbud är det angeläget att den
lokala produktionen får sådana förutsättningar ur ekonomisk och teknisk

Mot. 1984/85:3195

synpunkt att den verkligen kan komma till stånd. Den debatt som förts
kring dessa frågor under det senaste halvåret visar att kabel-TV-lagstiftningen
bör få en annan utformning på några väsentliga avsnitt för att
underlätta lokal produktion. Enligt vår mening är de många avhoppen från
pressens sida från de tilltänkta försöken på vissa orter ett allvarligt tecken i
detta sammanhang. Svårigheterna att finna finansieringsmöjligheter är det
dominerande skälet till motståndet att engagera sig i kabel-TV. Föreningsoch
samfundslivets möjligheter att finansiera kostsam TV-produktion genom
insamlade medel är mycket små — för att inte säga obefintliga.
Kommunernas villighet att engagera sig torde också vara mycket begränsad
i den nuvarande ekonomiska situationen. Abonnemangsavgifter kan
möjligen ge ett tillskott, men denna finansieringskälla är högst osäker. Det
är mot denna bakgrund vi har övervägt att medge en prövning av möjligheterna
att låta finansiera lokal kabel-TV-verksamhet genom att upplåta
sändningarna för reklam. Kabelnämnden bör därför bemyndigas att medge
försök med reklamfinansiering på högst åtta orter och under en tid av högst
två år. Dessa försök bör utvärderas noga bl. a. med avseende på den
inverkan reklamfinansieringen kan ha på pressen på orten. Försöken bör
vara upplagda på ett sådant sätt att samtliga tidningar på orten skall ha
erbjudits medverka i kabel-TV med reklam. De av oss föreslagna reglerna
kan lämpligen tas in som en fjärde punkt i övergångsbestämmelserna. Vi
vill också i detta sammanhang ange Uppsala, Sundsvall, Växjö, Lund,
Västerås, Göteborg, Luleå och Södertälje som exempel på lämpliga orter
för en försöksverksamhet. Med detta förslag har vi inte slutgiltigt accepterat
reklam som finansieringskälla.

En försöksverksamhet kan emellertid ge värdefullt underlag vid ett
slutligt ställningstagande.

Flera mediakunniga remissinstanser och debattörer har pekat på massmediakommitténs
förslag till förbud mot s.k. centralprogramavveckling
som ett hinder för att utveckla lokala TV-kanaler. Man har exempelvis
menat att även en relativt framgångsrik lokal produktion måste kompletteras
med mera allmängiltigt material för att sammantaget utgöra ett attraktivt
alternativ för tittarna.

Enligt vår bedömning får inte utvecklandet av attraktiva lokala kanaler
förhindras. Det är därför rimligt att en angelägen komplettering och stöttning
kan medges. Förbudet mot samtidig vidaresändning inom flera kabelTV-områden
får därför inte göras absolut som regeringen föreslår utan på
lämpligt sätt inordnas i tillståndsgivningen.

Vi konstaterar också i detta sammanhang att risken för att förbudet kan
kringgås måste betraktas som överhängande. Något hinder att sprida samma
program till flera kabelnät samtidigt genom att distribuera videokassetter
föreligger inte. Vid sidan av kassetter kan tekniskt sett radiolänk och
satellit komma i fråga. Den föreslagna lydelsen av 15 § andra stycket tar
uppenbart sikte på radiolänköverföring. Det är oklart om också satellitdis

Mot. 1984/85:3195

tribution skall innefattas. Ett förfarande som innebär fördröjd utsändning
av en mottagen radiolänk- eller satellitsignal torde också vara tillåten. En
sådan fördröjning kan göras mycket kort. Det torde också stå klart att
satellitmatning av flera lokala kabelnät kan utvecklas till en realistisk
distributionsform i ett läge där transponderutrymme erbjuds till begränsade
kostnader bl. a. på grund av överetablering av överföringskapacitet. En
utveckling där man i kabel-TV skulle kunna nås av direkta sändningar från
London, Paris och New York men inte från Stockholm förefaller märklig
ur allmänhetens synpunkt. Det mest realistiska är därför att dessa frågor
regleras på sådant sätt att kabelnämnden får reglera omfattningen av
central programavveckling som ett led i tillståndsgivningen.

Ett accepterande av viss gemensam programsättning innebär också att
förbudet mot blandade kanaler inte kan upprätthållas fullt ut. Även detta
bör kabelnämnden ha möjlighet att reglera genom tillståndsgivningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförs rörande den framtida lösningen av vissa
yttrandefrihetsfrågor m. m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om teknisk utformning, anslutningsavgifter och
geografisk täckning av kabelnät,

3. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 § Lag om lokala
kabelsändningar:

För fråga om

1. vidaresändning eller,

2. sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och som inte når flera
än 250 bostäder,

4. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 15 § Lag om lokala
kabelsändningar:

Satellitsändningar kanaler.

Satellitsändningar och vidaresända radioprogram som samtidigt riktar
sig till kabelnät i flera tillståndsområden får ingå som del av egensändning i
den utsträckning kabelnämnden bestämmer.,

5. att riksdagen beslutar att med avslag på punkt 3 i regeringens
förslag anta följande lydelse av 21 § Lag om lokala kabelsändningar:

Kabelnämnden om

1. det i programkanalen människor eller djur,

2. programkanalen pornografiska program.

Det sagda yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.,

6. att riksdagen beslutar anta följande tillägg till övergångsbestämmelserna
till Lag om lokala kabelsändningar:

Mot. 1984/85:3195

4. Utan hinder av vad som i denna lag stadgas äger kabelnämnden medge
försöksverksamhet med kommersiell finansiering av lokala kabelsändarföretags
egensändningar eller egensändningar i upplåtna kanaler på högst
åtta orter och under en tid av två år.

Stockholm den 2 maj 1985

SVEN-ERIK NORDIN (c)
KARL BOO (c)

BENGT KINDBOM (c)
ELVING ANDERSSON (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)
SIGVARD PERSSON (c)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985