5

Motion

1984/85:3184

Lars Werner m. fl.
Förslag om utländska banketableringar i Sverige (prop. 1984/85:191)

Propositionen bygger på ett betänkande (Ds Fi 1984:20) från kreditmarknadskommittén.
Såväl betänkandet som propositionen saknar i hög grad
historiskt perspektiv. Ingenstans erinras om de skäl som varit avgörande när
riksdag och regering inskränkt det utländska kapitalets möjligheter att äga
banker och andra företag i Sverige. Skälen har varit dubbla när det gäller just
utländska bankers etablering i vårt land. I grunden har legat värderingen att
makten över det svenska näringslivet borde ligga hos svenska medborgare
och av dem ägda företag. När det gällt just affärsbanker har tillkommit
strävan att begränsa bankernas inflytande över industri och andra näringsgrenar.
Båda dessa strävanden har kommit till uttryck i gällande lagstiftning.

När regeringen nu vill öppna Sveriges gränser för etablering av utländska
banker bryter man mot båda dessa principer. De utländska banker som vill
etablera sig i vårt land är inga småföretag. De representerar en högt
utvecklad finansmakt med omfattande internationella intressen. De utgör i
själva verket transnationella företag eller internationella koncerner på
kreditväsendets område. Deras etablering i Sverige kommer att betyda
ökade svårigheter för riksdag och regering liksom deras olika organ att
genomföra en ekonomisk politik i landets intresse. Det utländska ägandet i
Sverige kommer att öka kraftigt enbart i och med de utländska bankernas
etablering. Men dessa måste också förutsättas gynna de övriga utländska
kapitalintressen med vilka de är förbundna. Resultatet blir alltså ett ökat
inflytande för utländska kapitalistiska intressen över Sveriges ekonomiska
utveckling. Koncentrations- och centralisationsprocessen inom svenskt näringsliv,
som redan nått en mycket hög nivå, kommer sannolikt ytterligare att
förstärkas. Ökad kapitalmakt, dessutom av kapitalmakt utanför landets
gränser och kontroll, blir följden.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att detta perspektiv över huvud taget
inte diskuteras i propositionen. Denna anför som argument för utländsk
banketablering endast att Sverige tillsammans med Island och Nya Zeeland
intar en särställning bland OECD-länderna genom att vägra ge utländska
banker etableringstillstånd. Den tidigare inställningen att söka begränsa
utländska kapitalisters inflytande i landet kallas av den socialdemokratiska
regeringen för ”protektionistisk”! Svenskägda bankers etablering i andra
länder anses kräva reciprocitet.

Dessa skäl kan inte anses övertygande. Såväl svenska bankers närvaro i
andra länder som utländska bankers närvaro i Sverige kan också i fortsättningen
ske genom representationskontor. Den s. k. internationaliseringen är

Mot. 1984/85:3184

6

i själva verket, i den form i vilken den i realiteten försiggår, ett uttryck för de
transnationella trusternas ökade ägande och makt.

Inte heller i övrigt har i propositionen anförts några tungt vägande skäl
varför lagstiftningen på bankområdet skulle behöva ändras så att utländska
banker tillåts etablera sig här i landet.

Skäl kan också anföras för att frågan om utländsk etablering på bankområdet
i enlighet med direktiven till kreditmarknadskommittén bör uppskjutas
till dess kommittén avlämnat sitt huvudbetänkande, såsom också påpekas av
ett par av remissinstanserna.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1984/85:191.

Stockholm den 26 april 1985
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)