Motion

1984/85:3182

Karin Ahrland och Christer Eirefelt

Förslag om utländska banketableringar i Sverige (prop. 1984/85:191)

I propositionen föreslås att utländska banker tillåts etablera sig i Sverige.
Detta kunde i och för sig ha tillåtits tidigare eftersom det redan vid
regeringsskiftet 1982 fanns ett nästan färdigt förslag från banklagsutredningen.
Folkpartiet har också krävt att utländska banker skall få denna
etableringsrätt och vi hälsar därför propositionen med tillfredsställelse. Vi
har emellertid några förbättringar att föreslå.

Villkoret för att bank skall få etablera sig är att s. k. oktroj erhålls.
Banklagen ställer upp krav på behovsprövning för banketableringar, dvs.
regeringen skall göra bedömningen att banken skall vara nyttig för det
allmänna innan oktroj beviljas. Motsvarande krav ställs nu upp för utländska
banker. Vi anser det i och för sig naturligt att samma regler gäller för svenska
och utländska banker, men vi anser att behovsregeln bör utformas på ett
annat sätt. Lämpligare är enligt vår uppfattning med en omvänd behovsprövning,
dvs. att en ansökan om etablering skall få avslås endast om den
tilltänkta verksamheten är oförenlig med en sund utveckling av bankväsendet.
Denna tanke överensstämmer med vad näringsfrihetsombudsmannen
(NO) anfört i remissvar både på detta utredningsbetänkande och på
banklagsutredningens betänkande. Det innebär i praktiken att nuvarande
behovsprövning bör slopas. Aven regeringen synes vara inne på liknande
tankegångar eftersom denna omvända behovsprövning har förordats i
direktiven till kreditmarknadskommittén. Vi anser emellertid i motsats till
regeringen att frågan inte behöver utredas ytterligare och föreslår alltså att
4 § banklagen ändras på angivet sätt både för svenska och utländska banker.

I propositionen sägs också att regeringens godkännande av styrelsens
ordförande ”självklart” även skall gälla för utlandsägda banker. Eftersom vi
motsätter oss idén att ett eller annat inom bankverksamheten skulle bli bättre
genom att styrelsernas ordförande ”godkänns” av regeringen (i praktiken
blir det naturligtvis detsamma som att regeringen utser ordförande) anser vi
att inte heller regeln skall gälla för utländska bankers styrelseordförande.
Banklagens 77 § bör därför ändras. Även 71 § som reglerar frågan om
statliga styrelserepresentanter i bankernas styrelser bör ändras (både för
svenska och utländska banker) eftersom vi inte anser att dessa statliga
styrelserepresentanter fyller någon positiv funktion.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

l.att riksdagen beslutar om sådan ändring i 4§ banklagen att
nuvarande behovsprövning slopas, dvs. nuvarande oktrojprövning
ersätts med en omvänd behovsprövning,

1 Riksdagen 1984185.3 sami. Nr 3182-3185

Mot. 1984/85:
3182-3185

Mot. 1984/85:3182

2

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i 71 och 77 §§
banklagen att statliga representanter ej längre utses i styrelserna
samt att regeringen ej längre skall godkänna ordföranden.

Stockholm den 25 april 1985

KARIN AHRLAND (fp)

CHRISTER EIREFELT (fp)