5

Motion
1984/85:3178
Kerstin Anér

Patientjournallag m. m. (prop. 1984/85:189)

De ändringar som föreslås i denna proposition är grundade på journalutredningen
och jag har ingen anledning motsätta mig dem. Det är viktigt att
patienter får bästa tänkbara möjlighet att förstå sina egna journaler och få
tillgång till dem, samtidigt som journalerna inte utan deras tillstånd får
spridas vidare än inom den klinik där de vårdas. Detta senare krav har ställts
av utredningen, men propositionen avstår från att ta ställning och överlämnar
frågan till data- och offentlighetskommittén för vidare prövning. Det
finns en stark opinion både bland patienter och läkare för att journaler inte
skall kunna okontrollerat spridas utöver den organisation där vården
ursprungligen givits. Detta blir dock en senare fråga att ta ställning till.

Propositionen har inte velat gå så långt som att kräva att patientjournaler
alltid skall signeras. I stället införs en regel som säger att journalföraren
”ansvarar för riktigheten i de uppgifter han låter införa i journalen”.
Eftersom problemet med osignerade journaler just är att man inte vet vem
som har orsakat den felaktiga noteringen, är detta en meningslös bestämmelse.
Visserligen tillägger föredragande statsrådet att socialstyrelsen skall
kunna överväga signeringskrav för vissa anteckningar, men jag finner detta
för vagt.

Jag anser att signering före läsning och kryptering i ordbehandlingsmaskinen
skall vara regel, inte undantag. I akutvården kan det finnas situationer
där man får acceptera en motsvarighet till ”dikterat men ej läst”. I dessa fall
måste annan vårdansvarig kontrasignera informationen i efterhand.

Alldeles särskilt viktigt är att läkemedelsordinationer i en journal signeras
fullt korrekt och utan undantag. I HSAN har vi haft en rad ytterst olyckliga
exempel på vad som annars händer. Jag anser alltså att lagen måste skärpas
på denna punkt.

En annan viktig fråga är den om förvaring av journaluppgifter som skall
behandlas under sekretess. Här är det nämligen inte bara fråga om att
sjukvårdsarbetande på olika nivåer kan slarva och lämna ut sina koder till
varandra, men det finns också dataoperatörer som sköter och reparerar hela
systemet, och alltså har en total insyn i allt systemet rymmer, men saknar
varje som helst motsvarande tystnadsplikt eller etisk utbildning. Detta är ett
växande problem på många områden, men givetvis alldeles särskilt känsligt
inom sjukvården. Här måste således de sjukvårdsansvariga se till att extremt
känsliga data krypteras och är reellt oläsbara för alla som inte har personlig
sekretessutrustning, t. ex magnetkort. Dessa frågor är tekniskt besvärliga
och kräver ständig bevakning. Riksdagen bör uttala att sjukvårdsansvariga

Mot. 1984/85:3178

6

och socialstyrelsen måste vara uppmärksamma på denna punkt och
kontinuerligt följa utvecklingen. Att dataoperatörer dessutom bör få en helt
annan utbildning i etiska frågor och skyldighet att underkastas tystnadsplikt
är väsentligt, men får behandlas i annat sammanhang.

Med anledning av ovanstående hemställer jag

1. att riksdagen beslutar att till 3 § i patientjournallagen tillägga:

Anteckning i journalen skall alltid signeras av den som är ansvarig för
anteckning. Genom föreskrift kan undantag från kravet på signering ges
inom akutsjukvården. Signering skall dock alltid ske av anteckning om
läkemedelsordination.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sekretessproblemen vid journalföring.

Stockholm den 22 april 1985

KERSTIN ANÉR (fp)