2
Motion
1984/85:3177
Gunnar Biörck i Värmdö
Patientjournallag m. m. (prop. 1984/85:189)
Mot regeringens proposition 1984/85:189 om patientjournallag m. m. har
jag väsentligt mindre anmärkningar än vad som gäller proposition 1984/
85:181. Orsaken härtill är uppenbarligen att den till grund för propositionen
liggande utredningen omhänderhafts av en synnerligen kompetent person
med stor medicinsk erfarenhet. Jag anser mig emellertid mot bakgrunden av
lång erfarenhet av journalfrågor’* böra göra följande kommentarer:
Av principiella skäl yrkar jag avslag på den föreslagna 15. paragrafen i
lagen. Det finns ingen anledning att ge regeringen in blanco-fullmakt att
meddela ”ytterligare föreskrifter” eller att överlåta denna rätt till myndighet
som regeringen bestämmer när det gäller att meddela föreskrifter om en
journalhandlings innehåll, utformning och - i all synnerhet - hantering.
Ändringar eller tillägg till vad som regleras genom denna lag och
propositionstexten bör självfallet underställas riksdagen för förnyad prövning.
I 7 § stadgas att varje journalhandling skall hanteras och förvaras så att
obehöriga icke får tillgång till den.
Detta innebär att någon måste ha ansvaret för journalens, ”hantering ” och
att man genom att bestämma vilka som är .”behöriga” uteslutningsvägen
definierar vilka som är obehöriga. Det är förbryllande att föredragande
statsrådet i sina kommentarer på s. 43 och 44 tycks ha förväxlat 6 § resp. 7 8 i
förhållande till lagförslaget på s. 3 i propositionen, så att kommentaren på
s. 43 som anges gälla 6 § i stället gäller 7 §.
Några artiklar om journalproblematik av G. Biörck:
1. Journalens uppgifter och utformning.
Sv. Läkartidn. 1964:61, 1309
2. Sjukjournalen är instrumentet i den medicinska beslutsprocessen.
Läkartidn. 1965:62, 746
3. Journalen och tystnadsplikten.
Läkartidn. 1965:62, 1494
4. Assessorn och medicinmännen.
Läkartidn. 1965:62, 2194
5. Vilka krav skall sjukhusjournalen tillgodose?
Läkartidn. 1965:62, 2921
6. Sjukhusjournalens uppgifter och utformning.
Läkartidn. 1965:62. 2937
7. Prerequisites and prospects for the use of automatic data processing of clinical
records. Proceedings 9. International Congress of Internal Medicine 1966. sid.
419-423.
Mot. 1984/85:3177
3
Vad som borde ha kommenterats och definierats är vem som är ansvarig för
”hanteringen” resp. utlämningen. Enligt min mycket bestämda uppfattning
är det chefen för vederbörande klinik eller öppna mottagning (betr.
öppenvårdsjournaler), som alltid har det övergripande ansvaret för upprättande,
förande, tillfällig och slutlig förvaring samt eventuell utlämning av en
patientjournal. Under ”hanteringen”, när en journal förvaras på den
avdelning, där patienten (temporärt) vårdas, övertar avdelningsläkaren
(eller jourhavande läkare) resp. den i tjänst varande avdelningssköterskan
tillfälligt detta ansvar. Motsvarande gäller beträffande original till eller
kopior av laboratorie- eller konsultsvar, i den mån sådana förvaras på resp.
laboratorier, för resp. enhetschefer. Detta ”journalansvar” gäller såväl för
aktuella journaler och laboratoriedata som för arkiverade sådana.
”Obehörig” är i princip envar som icke har ett aktuellt medicinskt
vård-ansvar för patienten. Läkare eller annan i sjukvården anställd personal,
som i ”konsult”-funktion är medengagerad i vården, är naturligtvis
”behörig” i den omfattning vederbörandes uppgifter så kräver.
Envar, som har praktisk erfarenhet av sjukvård, inser lätt att - så länge en
skriven journal utgör basen och mediet för patientvården - utgör kliniken
(eller den motsvarande, självständiga öppenvårdsenheten, undantagsvis
även ett laboratorium) den enda naturliga, rimliga och ”hanterliga”
”särskilda verksamhetsgrenen”. Oavsett om man har klinikvis förda och
arkiverade journaler, eller en journal gemensam för flera kliniker, så är det
den (över-)läkare, som för det aktuella vårdtillfället är ansvarig för
patienten, som också är ansvarig för patientens journal.
Detta måste också gälla journalens arkivering efter det att ett vårdtillfälle i
sluten vård avslutats. Det är den klinikchefen, vilken med sitt signum bör
vidimera den epikris, som bör avsluta journalen vid eller efter patientens
utskrivning.
Enligt min mening måste man redan nu, vid behandlingen av denna
proposition slå fast dessa regler och icke skjuta dem på framtiden, som görs
på s. lii propositionen - detta alldeles oavsett hur man skall komma till rätta
med datajournaler, vilket är en annan och knepigare fråga. Jag vill - på basen
av långvarig erfarenhet - understryka vad som diskuteras på s. 19 i
propositionen. Kontrolläsning och signering av utskrifter från indikterade
journaler (eller handskrivna koncept) måste ovillkorligen krävas som rutin
inom sjukvården. I motsats till föredraganden anser jag det nödvändigt att
kräva detta - inte för att kunna straffa en läkare, vars koncept eller diktamen
givit upphov till felaktigheter i bedömning eller behandling, utan för
patientens säkerhets skull. Detta bör kunna markeras i 3 §, sista meningen,
förslagsvis genom att framför ordet ”uppgift” tillfoga ordet "bestyrkt”.
Frågan om bevarande av journaler (propositionen s. 31 och följande) är
fortfarande oklar. Vad som föreslås i propositionen är en minimitid av tre år
(efter det den senaste uppgiften införts i journalen), med möjlighet för
regeringen ”eller den myndighet som regeringen bestämmer” att utfärda
1* Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3176-3181
Mot. 1984/85:3177
4
föreskrifter om en längre bevarandetid. Samtidigt meddelar föredraganden
att hon ”avser att återkomma i frågan till regeringen, sedan riksdagen tagit
ställning till förslaget om patientjournal”, varvid hennes förslag är att
journaler bör utgallras 100 år efter patientens födelse eller fem år efter
patientens död. Enligt min mening bör frågan om gallring resp. bevarande av
journaler på nytt anmälas icke blott för regeringen utan även för riksdagen
vid en tidpunkt då samtidigt ett förslag om särskilda bevarandetider för
journaler vid de medicinska fakulteternas undervisningssjukhus kan redovisas.
Detta kan icke vara en landstingskommunal angelägenhet, eftersom
dessa journaler utgör grundmaterial för vetenskaplig forskning, vilket är en
statlig verksamhet.
Det får ankomma på utskottet att beträffande yrkande 2 i denna motion
(omformulering av 7 §) utarbeta lagtext.
Under hänvisning till det ovan anförda hemställer jag därför
1. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till patientjournallag
sista meningen i 3 § ordet ”uppgift” ersätts av ”bestyrkt
uppgift”,
2. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till patientjournallag
7 § omformuleras så att det klart framgår vem som har
ansvaret för journal-"hanteringen” och vem som är "behörig”
(alternativt ”obehörig”) att ta del av en journal,
3. att riksdagen avslår 15 § i den föreslagna patientjournallagen,
4. att riksdagen beslutar begära att regeringen i fråga om
bevarande resp. gallring av journaler återkommer till riksdagen
med kompletterande förslag.
Stockholm den 22 april 1985
GUNNAR BIÖRCK (m)
i Värmdö