Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:3175

Bengt Westerberg m. fl.

Förenklad självdeklaration (prop. 1984/85:180)

I propositionen föreslås att ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande
införs för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer. Förslaget
bygger i många stycken på förslag från den s. k. skatteförenklingskommittén.

Skatteförenklingskommittén tillsattes våren 1982 på uppdrag av dåvarande
finansministern Rolf Wirtén.

Kommittén lämnade 1984 betänkandet om förenklad självdeklaration
(SOU 1984:21). Kommitténs förslag och även förslagen i propositionen
bygger på att de skattskyldiga i vissa fall inte skall behöva redovisa sina
inkomster på deklarationer utan taxering skall grunda sig på kontrolluppgifter
eller andra existerande register. För att möjliggöra en sådan förenkling
föreslås både av kommittén och i propositionen att banker och andra
kreditinrättningar åläggs att lämna kontrolluppgift på kapitalinkomster,
samt vissa förändringar i en del materiella beskattningsregler.

Taxeringslagen

1 det ursprungliga förslaget som regeringen överlämnade till lagrådet för
granskning fanns också ett förslag till förändring av taxeringslagen. Förslaget
innebar mycket långtgående rättighet för taxeringsmyndigheterna att
inhämta uppgifter från tredje man för att kunna kontrollera inkomstuppgifternas
riktighet. Förslaget innebar konkret att 56 § taxeringslagen skulle
ändras så att myndigheterna fick en utvidgad rätt att samla in uppgifter om
företag, organisationer och enskilda, om deras kunder samt om andra
personer eller företag med vilka det kunde antas att affärsmässiga relationer
funnits. Detta förslag är enligt vår uppfattning helt oacceptabelt. Det skulle
kunna innebära att taxeringsrevision skulle förändras till godtyckliga
övergrepp och integritetsintrång.

Förslaget till förändring av 45 § taxeringslagen mötte ett stort och
berättigat motstånd. I propositionen säger finansministern att ”det var
lämpligast att avvakta med ändringar i 56 § taxeringslagen till dess man
hunnit överväga i vad mån lagen kan förses med regler som tydligt anger de

allmänna begränsningar som bör gälla för taxeringsrevision. något

förslag till lagändring i den delen lägger jag inte fram nu.”

Av det anförda framgår att regeringen egentligen inte har ändrat
uppfattning i sakfrågan utan bara nu avstår från att föra fram förslaget,
sannolikt med hänsyn till det förestående valet. Det är beklagligt att

Mot. 1984/85:3175

regeringen har en så dåligt utvecklad känsla för grundläggande integritetskrav
hos enskilda människor.

Behovet av förenkling

Det torde vara uppenbart för alla att det svenska skattesystemet är
krångligt och oöverskådligt för de allra flesta. Många regler har lagts ovanpå
varandra så att den totala mängden för många framstår som ett lapptäcke
utan egentlig inre konsistens och logik. I viss mån torde detta hänga ihop med
det totalt sett höga skattetrycket i Sverige, en aspekt som propositionen inte
alls tar upp till diskussion.

Den grundläggande tanken i propositionen är att genom olika förändringar
göra det årliga deklarationsförfarandet enklare för de enskilda skattskyldiga.
Taxeringen skall med andra ord inte grunda sig på de skattskyldigas
egna uppgifter och inkomstsammanställningar utan på en maskinell bearbetning
av kontrolluppgifter som arbetsgivare och andra lämnar. Därigenom
ökar självfallet kraven på att dessa kontrolluppgifter är korrekta, vilket torde
innebära ett visst icke obetydligt merarbete hos arbetsgivarna. 1 propositionen
berörs endast kortfattat de kostnadsökningar som detta kommer att
orsaka hos företagen, vilket är en brist i underlaget för riksdagens beslut.
Icke desto mindre anser vi att fördelarna för de många enskilda individerna
är så stora av det förenklade deklarationsförfarandet att detta bör
genomföras.

En förutsättning för förenklingen är att banker och andra kreditinstitut
lämnar kontrolluppgift på bankräntor m. m. Praktiskt taget alla inkomsttagare
har nämligen större eller mindre inkomster i form av ränta eller
utdelning på sparade medel. Om de skattskyldiga själva skulle behöva lämna
uppgift om dessa kapitalinkomster skulle det förenklade deklarationsförfarandet
inte vara möjligt att genomföra.

Vi anser för vår del att det kan accepteras att kontrolluppgift lämnas på
inkomster från kapital lika väl som på inkomster från arbete. Det kan
emellertid finnas skäl att överväga om det inte vore lämpligt att införa en
undre gräns för det belopp för vilket kontrolluppgift skall lämnas. Det
förefaller onödigt krångligt att t. ex. varje Konsumförening åläggs att lämna
kontrolluppgift på ränteintäkter på några kronor för ett mycket stort antal
människor. Vi anser således att kontrolluppgift inte skall behöva lämnas om
räntebeloppet understiger 500 kr.

Eftersom många inkomsttagare genom denna förenkling inte behöver göra
egna beräkningar av inkomster och skatter anser vi att information om
faktiska skatte- och avgiftsbetalningar måste ges i annat sammanhang. Det
enklaste sättet är att komplettera lönebeskeden med uppgifter om av
arbetsgivaren betalda socialförsäkringsavgifter. Därigenom kan de enskilda
inkomsttagarna direkt se inte bara hur stor preliminärskatt som betalats in
utan också hur stora indirekta avgifter som erlagts. Vi anser nämligen att det

Mot. 1984/85:3175

är viktigt att skatter och avgifter är synliga för de enskilda individerna. Staten
bör som arbetsgivare därför besluta införa denna information på de
anställdas lönebesked.

Inflationsskyddet

I propositionen föreslås också att det automatiska inflationsskyddet
avskaffas. Vi motsätter oss detta förslag.

Resonemanget i propositionen i denna del visar med önskvärd tydlighet att
regeringen inte bara saknar ambitioner att gå vidare med fortsatta
marginalskattesänkningar utan också nu har återgått till den tidigare
socialdemokratiska skattehöjningspolitiken.

Inflationsskyddet sägs i propositionen innebära en ”sänkning av skatteuttaget”.
Detta är uppenbart fel. Vad det handlar om är att ha en sådan
utformning av skatteskalan att inte skatterna automatiskt skärps på grund av
inflationen. Inflationsskyddet är med andra ord inte en skattesänkning utan
en utebliven skattehöjning.

Finansministern säger: ”Från fördelningspolitiska utgångspunkter har ett
automatiskt system också stora brister.” Detta är minst sagt uppseendeväckande.
Det automatiskt verkande systemet innebär nämligen att skattereglernas
effekter blir desamma som om inflationen vore noll. Finansministerns
uttalande betyder alltså att han inte anser inflationens fördelningspolitiska
verkningar av ondo utan snarast att han gärna har en viss inflation som
har stora godtyckliga inkomst- och förmögenhetsomfördelningar men som
automatiskt ökar statens skatteinkomster.

Enligt folkpartiets uppfattning får inte inflationen smyghöja skatterna, och
vi anser därför att det fulla inflationsskyddet omedelbart måste återinföras.

Det är ett oemotsägligt faktum att samtliga de åtgärder på inkomstskatteområdet
som regeringen genomdrivit har urholkat den ursprungliga skatteöverenskommelsen.
Regeringen har också meddelat att några ytterligare
marginalskattesänkningar inte är aktuella.

Följande åtgärder har drivits igenom:

o Skatteskalan har ändrats. En puckel har lagts in mellan ca 140 000 kr. och
ca 165 000 kr. (18-21 basenheter) inkomst där marginalskatten alltså
skärpts jämfört med 1982 års beslut,
o Skattereformen innebar ett inflationsskydd på drygt 17 c/c under tre år och
förutsatte också att inflationen skulle begränsas till den nivån. I verkligheten
har inflationsskyddet för åren 1983-1985 sänkts till 13 % samtidigt
som inflationstakten höjts till närmare 25 %. Detta har lett till skattehöjningar
från praktiskt taget alla och till marginalskattehöjningar för många
jämfört med vad som utlovades i 1982 års reform,
o I den aktuella propositionen föreslås att lagen om basenhet, dvs. den som

Mot. 1984/85:3175

reglerar inflationsskyddet, upphävs. Även detta strider mot 1982 års
beslut. För 1986 sägs mycket klart att något inflationsskydd inte skall
finnas. Vad som avses hända därefter är oklart. Det enda som står i
propositionen är: ”Detta hindrar inte att skatteskalan för åren efter 1986
anpassas till förändringar i löner och priser.” Denna mening är emellertid
till intet förpliktande och är i själva verket exakt detsamma som uttalades
för äret 1986 när regeringen förra året underlät att lägga förslag om
uppräkning av basenheten för 1986.

Folkpartiet har sedan överenskommelsen bröts av socialdemokraterna
hösten 1982 hävdat att det fulla inflationsskyddet måste återinföras. Följande
tabell visar marginalskattens höjd med folkpartiets förslag samt marginalskattens
faktiska höjd enligt regeringens förslag under 1986.

Beskattningsbar inkomst kronor	Marginalskattesats vid basenhet 7 800 kronor	"Måttlig” inkomstökning basenhet 9 100 kronor
100 000	50	50
110 000	50	50
120 000	50	50
130 000	55	50
140 000	(55) 59 Gräns vid 140 400	50
150 000	64	55
160 000	64	55
170 000	65	59
180 000	70	64
190 (KMJ	70	64 (65) Gräns vid 191 100
200 000	70	65
210 000	75	70

Tabellen bygger på att den faktiska basenheten på 6 900 kr. 1982 har
uppräknats med nettoprisindex därefter. För inflationstakten från dagsläget
till augusti 1985 har antagits en blygsam ökning på mellan 1 och 2 %. Blir den
faktiska inflationen högre blir skillnaden mellan de två skattetabellerna ännu
mer ofördelaktig för de enskilda inkomsttagarna.

Försämringen av inflationsskyddet har således medfört att marginalskatten
nu är mellan 5 och 9 procentenheter högre än vad den skulle ha varit. I
framtiden kommer marginalskattehöjningen att gå ännu snabbare eftersom
regeringen nu har föreslagit att inflationsskyddet helt avskaffas.

Följande tabell illustrerar effekten under det/örsta äret, 1986, av ett slopat
inflationsskydd.

Mot. 1984/85:3175

Inkomst	Skattehöjning 1986
60 000	+ 16
70 000	+ 16
80 000	+ 512
90 000	+ 612
100 000	+ 612
110 000	+ 612
120 000	+ 612
130 000	+ 872
140 000	+ 932
150 000	+ 1 310
160 000	+ 1 616
180 000	+ 1 644
200 000	+2 004

Schablonavdraget

I propositionen föreslås att schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs
från nuvarande L 000 kr. till 3 000 kr. Samtidigt föreslås att schablonavdraget
slås ihop med avdraget för arbetsresor samt att begränsningen för de första
1 000 kronorna för arbetsresor slopas. Kostnaderna för resor till och från
arbetet föreslås således dras av helt och fullt under posten övriga kostnader.
Det föreslagna schablonavdraget berör endast inkomst av tjänst och inte
t. ex. kulturarbetare och egna företagare eller jordbrukare. Det schablonavdrag
som pensionärer för närvarande har på 100 kr. föreslås slopas.

Höjningen av schablonavdraget innebär ett stort bortfall av skatteintäkter,
enligt propositionen ca 3,2 miljarder kronor. Merparten av skattebortfallet
uppträder för kommuner och landsting. Regeringen har tidigare hävdat att
varje minskning av kommunernas skatteintäkter innebär ett hot mot den
sociala välfärden, en uppfattning som man nu tydligen övergivit.

Höjningen av schablonavdraget innebär självfallet störst fördelar för den
inkomsttagare som inte alls har några utgifter för inkomsternas förvärvande.
Likaså blir fördelarna naturligtvis större för en deltidsarbetande än för en
heltidsarbetande.

En inkomsttagare som reser till och från arbetet med allmänna kommunikationer
och i övrigt inte har några större avdrag än nuvarande schablonbelopp
på 1 000 kr. skulle genom förslaget få en ökning av avdragen på ca 1 200
kr. Med 50 % marginalskatt motsvarar det en skattelättnad på ca 600 kr.
Samtidigt skall emellertid inflationsskyddet avskaffas, vilket innebär en
skattehöjning på minst lika mycket för de flesta heltidsarbetande. Skattehöjningen
blir i själva verket mycket större för många heltidsarbetande, som
således får en totalt sett höjd skatt genom regeringens förslag (se tabellen
ovan). Till detta kommer den skärpning av marginalskattesatserna som
förslaget innebär, vilket går stick i stäv med vad som krävs i den svenska
ekonomin.

Mot. 1984/85:3175

Vi föreslår därför att nuvarande regler behålls i fråga om schablonavdrag
och reseavdrag liksom självfallet att inflationsskyddet återinförs. Det
återinförda inflationsskyddet innebär fördelar för alla inkomsttagare i och
med att genomförda sänkningar av marginalskatten då blir bestående. Likaså
innebär vårt förslag lägre skatt för heltidsarbetande som pendlar till och från
arbetet med allmänna kommunikationsmedel. Däremot innebär regeringens
förslag större fördelar för de inkomsttagare som inte har några utgifter alls
för arbetsresor, dvs. t. ex. går eller cyklar till arbetet.

Några problem ur förenklingssynvinkel uppträder inte med vårt förslag.
Den som åker bil till arbetet måste i båda fallen själv beräkna och uppge
kostnaderna för detta. Den som pendlar bör enbart kunna sätta ett kryss i en
ruta att avdrag yrkas för månadskort eller liknande, och sedan beräknar
taxeringsmyndigheten i resp. län vad tolv månadskort kostar och gör
avdraget.

Sparavdraget

Vi har inga invändningar mot höjningen och individualiseringen av det
s. k. sparavdraget till 1 600 kr. per person. Med hänsyn till höjningen kan vi
acceptera att avdrag för förvaltningskostnader bara medges för belopp som
överstiger 1 000 kr.

Enligt vår uppfattning är det naturligt att i samband med individualiseringen
av sparavdraget den kvarstående sambeskattningen av inkomst av
kapital avskaffas. Vi har sedan lång tid krävt att principen om särbeskattning
genomförs fullt ut. Kravet blir naturligtvis särskilt starkt nu eftersom en
individualisering av avdraget logiskt sett bör kompletteras med en individualisering
av skatten på motsvarande inkomster.

Underhållsavdraget, folkpensionärernas extra avdrag samt hemmamakeavdraget

Majoriteten i skatteförenklingskommittén hade föreslagit att avdraget för
underhåll av icke hemmavarande barn skulle avskaffas. Folkpartiets
representant i utredningen motsatte sig detta. Det är därför glädjande att
propositionen föreslår att avdraget behålls.

Även i fråga om folkpensionärernas extra avdrag har regeringen anslutit
sig till reservanternas i skatteförenklingskommittén förslag. Vi godtar
självfallet detta.

Detsamma gäller det s. k. hemmamakeavdraget, egentligen skattereduktion,
som också föreslås behållas i enlighet med reservanternas linje i
kommittén.

Mot. 1984/85:3175

Tillfällig förvärvsverksamhet

I propositionen föreslås ett avdrag på 1 000 kr. vid försäljning av aktier
som innehafts kortare tid än två år. Dessutom föreslås att det nuvarande
avdraget på 3 000 kr. vid försäljning av äldre aktier minskas till 2 000 kr.
samtidigt som det individualiseras.

Avdragsminskning för s. k. äldre aktier innebär en klar försämring för
många aktiesparare. Med nuvarande regler kan försäljning ske för ett belopp
på 10 000 kr. och enligt förslaget minskar detta till 6 667 kr. Vi anser att en
sådan förändring skapar en inlåsning på aktiemarknaden och en ytterligare
försämring för det enskilda aktiesparandet. Avdraget bör därför enligt vår
uppfattning behållas på nuvarande nivå, dvs. 3 000 kr., även efter individualisering.

Straffbestämmelser

I propositionen föreslås att straffskalan i taxeringslagen utvidgas för den
som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter uppgiftsskyldigheten
till att omfatta fängelse i högst sex månader utöver nuvarande bötesregler.

Vi anser inte att förslaget om straffskärpning bör accepteras. Nuvarande
bestämmelser bör därför behållas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:180 beslutar
återinföra det fulla inflationsskyddet,

2. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1984/85:180 om
förändringar i fråga om schablonavdraget under inkomst av
tjänst i enlighet med vad som sägs i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa återstående sambeskattning av
B-inkomster,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:180 i denna del
beslutar att avdraget vid försäljning av s. k. äldre aktier
bibehålls på 3 000 kr. och individualiseras,

5. att riksdagen avslår förslaget om ändring i taxeringslagen
(120 §) i vad avser straffskärpning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om komplettering av statligt anställdas
lönebesked med uppgifter om inbetalda socialförsäkringsavgifter,

7. att riksdagen i övrigt godkänner förslagen i proposition

1984/85:180,

Mot. 1984/85:3175

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kontrolluppgift på inkomst från kapital
skall lämnas först om inkomsten överstiger 500 kr.

Stockholm den 24 april 1985
BENGT WESTERBERG (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)

INGEMAR ELIASSON (fp) JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

minab/gotab Stockholm 1985