Motion
1984/85:3170
Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson
Förenklad självdeklaration (prop. 1984/85:180)
Avgörande för om en lag skall respekteras av allmänheten är enligt vårt
förmenande att den upplevs såsom rättvis och förankrad i det allmänna
rättsmedvetandet. Vid all lagstiftning bör man därför söka anpassa sig till
nyss angivna ”instinktiva” rättsmedvetande, även om detta kan innebära viss
jämkning ur strikt juridisk synpunkt.
Vi har länge haft en massmediadebatt om hur en förenklad taxering skall
kunna åstadkommas utan att kollidera med den personliga integriteten.
Däremot har man sällan eller aldrig analyserat problemet ur det allmänna
rättsmedvetandets aspekt.
Men den 2 mars i år har den erfarne uppbördstjänstemannen och välkände
moderatpolitikern Stig Gunne från Göteborg i Borås Tidning gjort just en
sådan analys och framfört vissa förslag i syfte att åstadkomma en bättre
anpassning till det allmänna rättsmedvetandet.
Låt oss citera något ur hans tänkvärda artikel: Självfallet finns ingen
principiell skillnad mellan kontrolluppgifter på bankräntor och sådana på
löneinkomster och aktieutdelningar, som sedan årtionden tillbaka har
lämnats till taxeringsmyndigheterna och som inte betraktats som integritetskränkande.
Det negativa mottagande som förslaget om kontrolluppgifter
fått bottnar sannolikt i en icke ovanlig åsikt att skatt på pengar som
redan beskattats en gång som arbetsinkomst är en orättvis pålaga.
Politikerna underskattar förmodligen hur utbredd denna uppfattning är.
Den som invänder att bankmedel kan vara ärvda pengar bör erinra sig att då
har de utsatts för en hård arvsbeskattning. En del av de skattskyldiga har
tyvärr tagit saken i egna händer när det gällt att rätta till denna ”orättvisa”.
De har utelämnat bankmedlen i deklarationen.
Undertecknad Torwald har under tolv år arbetat som taxeringsnämndsordförande
och har vid många tillfällen mött liknande reaktioner och
samtidigt noterat hur relativt hårt samhället ”slår till” mot dem som ertappas
med att inte ha redovisat sina bankmedel etc. Speciellt orättvist tycker många
banksparare det är att verkligt förmögna personer kan inneha mycket
värdefulla konstföremål, smycken etc. för familjens ”behov” utan att
drabbas av någon förmögenhetsskatt.
Många pensionärer skaffade sig egna hem under 1930- och 1940-talen med
hjälp av stora egna arbetsinsatser och ekonomiska uppoffringar. Man
kostade inte på sig några dyrbara semestrar etc. utan allt satsades på att göra
det egna huset till en så god och trivsam bostad som möjligt. Samtidigt sökte
man alltid ha en sparad slant på banken för att kunna klara snabbt
uppkommande behov av reparationer eller utbyten av inventarier etc. i det
1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3170-3175
Mot. 1984/85
3170-3175
Mot. 1984/85:3170
2
egna hemmet. Något som ju inte en hyresgäst behöver bekymra sig för, när
han väl har betalt sin hyra.
På grund av den kraftiga inflation som rått under de senaste 20—25 åren
finner nu många av dessa villaägare att de ”på papperet” blivit så förmögna
att de skall betala förmögenhetsskatt, något som de starkt reagerar mot,
eftersom de menar sig inte "kunna äta sina hus” eller sälja delar av dem för
att betala sin skatt. Och sitt lilla sparkapital anser de sig behöva för att klara
allt oftare uppkommande reparationsbehov på sina nu ganska ålderstigna
hus.
Vi har velat ge denna ganska fylliga bakgrund för att motivera de förslag,
som aktualiserats av ovan nämnde Stig Gunne och som vi nu vill konkretisera
som en åtgärd som riksdagen bör ställa sig bakom.
Vi vill understryka, att även om vi har förståelse för att vissa småsparare
för närvarande underlåter att redovisa sin förmögenhet och sina kapitalinkomster
på ett korrekt sätt, så kan detta inte accepteras av samhället,
eftersom förfarandet innebär en orättvisa olika skattskyldiga emellan. Men
hur skall man då förändra det allmänna rättsmedvetandet?
Vi menar, att man då först och främst måste se till att bankspararna inte
behandlas ogynnsammare än andra inkomstgrupper. Alltför länge har
grundavdraget — trots en kraftig inflation - legat stilla och man har bara
gynnat nysparande i vissa speciella former, något som bl. a. missgynnat
pensionärerna, som erfarenhetsmässigt huvudsakligen har sina sparmedel på
bank. De genom inflationen kraftigt höjda taxeringsvärdena på fastigheter
aktualiserar också en följsamhet till inflationsutvecklingen, när det gäller den
obeskattade delen av förmögenheten.
Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen nu föreslår en relativt
kraftig uppräkning av det grundavdrag som görs i fråga om ränteinkomster
etc., innan det blir fråga om någon inkomstbeskattning. Men enligt vår
mening bör riksdagen redan nu hos regeringen begära förslag till nya regler
anpassade till inflationsutveckling, diskonto etc. när det gäller beskattning av
kapitalinkomster och förmögenhet. Undertecknad Torwald har i annan tidigare
inlämnad - motion närmare lämnat förslag i denna riktning, varför vi
avstår från närmare preciseringar i denna motion. Andra har föreslagit att
ränteinkomster etc. bara skulle drabbas av procentuell källskatt av ungefär
samma modell som när det gäller premieobligationer och vinster. Även om vi
kan ha förståelse för att detta kan synas mindre acceptabelt ur "skatt efter
bärkraft”-synpunkt, så menar vi att regeringen även bör överväga en sådan
åtgärd.
Men även om vi med dessa åtgärder skulle kunna öka allmänhetens
förståelse för att lämna en korrekt redovisning i deklarationen också
beträffande sina sparmedel etc., så löser inte detta problemet för dem, som
med mer eller mindre dåligt samvete hitintills underlåtit detta. Om inte några
övergångsregler skapas, är risken stor att många av dessa - inför hotet att bli
avslöjade genom kontrolluppgifter från sina resp. banker - kommer att ta ut
sina sparmedel före 1985 års utgång och sedan förvara dem i bankfack.
Mot. 1984/85:3170
3
”madrass” etc. Något som ur alla synpunkter vore olyckligt. Då vore det
avsevärt bättre, om samhället kunde acceptera ”en mager förlikning”! Och
det är detta vi nu vill föreslå.
Som vi redan antytt, så drabbas den som ertappas med att inte ha lämnat en
korrekt redovisning beträffande inkomster och förmögenhet ganska hårt
med de regler som gäller för eftertaxering, skattetillägg etc. Även den som
självmant börjar lämna korrekta uppgifter fr. o. m. ett visst inkomstår, kan
drabbas ganska hårt genom eftertaxering för fem föregående taxeringsår.
Den i propositionen föreslagna ökade uppgiftsskyldigheten skall ju tillämpas
fr. o. m. inkomståret 1986. Men för innevarande inkomstår, dvs. för 1985,
gäller fortfarande hittillsvarande regler. Här har nu samhället ett perfekt
tillfälle att visa generositet samtidigt som man minskar riskerna för att
ytterligare kapitaltillgångar blir ”svarta”.
Inte minst väsentligt är ju i dessa sammanhang att bankmedlen i princip
fungerar såsom rörelsekapital i samhället - nödvändigt för att skapa
sysselsättning. ”Svarta pengar” i bankfack och ”madrasser” är däremot som
regel improduktiva i den mån de inte används för ren konsumtion, något som
ur inflationssynpunkt inte heller är önskvärt.
Vi föreslår alltså, att regeringen snarast vidtar åtgärder som leder till att de
som tidigare underlåtit att korrekt redovisa sina inkomster och tillgångar i
förvärvskällan kapital, nu får en stimulans att lätta sitt samvete och redan vid
deklarationstillfället januari-mars 1986 deklarera korrekt. För att en sådan
aktion skall bli framgångsrik krävs, utöver en effektiv information, att
riksdagen beslutar något slags "moratorium" när det gäller utnyttjande av
bl. a. taxeringslagens 114-116 §§ bestämmelser om eftertaxering i fråga om
här aktuella kapitalinkomster och förmögenhet under inkomståren
1980-1984. Givetvis bör detta moratorium bara gälla den som frivilligt rättar
sina uppgifter i här aktuella avseenden, när han lämnar in sin deklaration
under januari-mars 1986.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande behovet av en kontinuerlig
anpassning till inflation och diskonto etc. när det gäller
beskattning av kapitalinkomster och förmögenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande behovet av ett moratorium när
det gäller utnyttjande av bl. a. 114-116 §§ taxeringslagens
bestämmelser om eftertaxering i syfte att stimulera till en riktig
redovisning av kapitalinkomster och förmögenhet vid upprättandet
av självdeklaration för inkomståret 1985.
Stockholm den 17 april 1985
RUNE TORWALD (c) ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c)
1* Riksdagen 1084185. 3 saini. Nr 3170-3175