Mot. 1984/85

3148-3151

Motion
1984/85:3148
Margareta Winberg m. fl.

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m. m. (prop. 1984/

85:181)

Trots ökad medvetenhet om de skador som tobaksrökningen - både i aktiv
form och i passiv form - medför fortsätter tobakens skadeverkningar att vara
ett stort hot mot folkhälsan.

Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi i Lund har beräknat att årligen
minst 6 000 människor dör enbart på grund av tobaksskador. Antalet dödsfall
på grund av tobaksskador i förening med andra faktorer uppgår därutöver till
flera tusen. Institutet har vidare beräknat att 1 000 människor årligen
förtidspensioneras på grund av tobaksskador samt att det årliga produktions- ■
bortfallet på grund av tobakens skadeverkningar uppgår till 29 000 produktionsår
och med ett sammanlagt värde av drygt 7 miljarder kronor i 1980 års
penningvärde, vartill kommer nära en halv miljard vårddagar på grund av
tobaksinitierade sjukdomar till ett värde av över 1,6 miljarder kronor (1980).

(Källa: Rökningens effekter och kostnader i Sverige, IHE 1984:4, ISSN
0349-7631.)

Tobaksrökningen är den stora upphovskällan till cancersjukdomar. Det
finns ingen faktor som så drastiskt kan förbättra det allmänna hälsoläget i
landet som minskad tobakskonsumtion.

Cancerkommittén säger i sitt betänkande (SOU 1984:87) att det endast
genom massiva insatser torde vara möjligt att få till stånd en omfattande och
bestående attitydförändring till tobaken bland barn och ungdom. Att hindra
rökdebut hos barn och ungdom är första steget i en kedja av åtgärder för att få
ner tobakskonsumtionen i landet.

Cancerkommittén säger vidare: ”Mindre total rökning medför automatiskt
också färre möjligheter för andra än rökare att exponeras för tobaksrök i
miljön, dvs att bli 'passiva rökare’. Eftersom cancerrisker förknippade med
passiv rökning inte kan avvisas och eftersom andra hälsorisker från
miljötobaksrök också förekommer, är det inte den enskildes sak var
vederbörande röker. Målet bör vara att ingen mot sin vilja skall exponeras
för tobaksrök i miljön.”

Både i cancerkommitténs betänkande och i propositionen sägs att frivilliga
framsteg är att föredra framför lagstiftning.

En förutsättning är enligt cancerkommittén att de Allmänna råd om
begränsning av tobaksrökning (AFS 1983:10) som utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen blir allmänt kända.

Socialstyrelsens enkät till 2 000 statliga arbetsplatser samt Riksförbundet
VISIR:s enkät till landets kommunstyrelser samt stickprovsundersökning på

1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 3148-3151

Mot. 1984/85:3148

2

250 privata och kommunala arbetsplatser visar att åtskilligt återstår att
göra.

VISIR:s undersökning ger vid handen att ungefär hälften av de tillfrågade
inte känt till Allmänna rådens existens. I hälften av alla fall nonchaleras de
tankegångar som uttrycks i Allmänna råden, medan hälften av arbetsplatserna
erbjuder en relativt hygglig miljö. Endast en femtedel tillämpar helt
Allmänna rådets rekommendationer, en siffra som överensstämmer med
resultatet av socialstyrelsens enkät till statliga arbetsplatser.

Ett växande antal astmatiker och rökallergiker hindras både under sin
arbetstid och på sin fritid att röra sig fritt på grund av nödtvånget att undvika
rökiga miljöer. Denna inskränkning i många människors frihet gör att
Allmänna råden både måste bli mer kända och efterlevas bättre. Annars
torde en lagstiftning om förbud mot rökning på allmän plats inomhus och i
arbetslokaler bli nödvändig.

Inte minst med hänsyn till barnen bör rökfri miljö eftersträvas. Det
innebär behov av starka informationsinsatser till gravida kvinnor och
småbarnsföräldrar.

Cancerkommittén föreslår ett femårigt informationsprogram med en
satsning i storleksordningen 5-10 milj. kr. per år. Medel borde ges till olika
delprojekt och till de organisationer som bedriver verksamhet med
tobaksinformation.

Medel till verksamheten skulle kunna erhållas genom att tillverkare och
importörer av tobaksvaror åläggs en särskild hälsovårdsavgift, något som
även föreslagits av socialstyrelsen. En hälsovårdsavgift i storleksordningen 2
öre per cigarrettpaket skulle täcka medelsbehovet.

Såväl i cancerkommitténs betänkande som i propositionen framhävs
behovet av konsumtionsdämpande åtgärder. Att därvid enbart låta tobakspriset
följa den allmänna prisutvecklingen synes oss föga effektivt. En
kännbar höjning av tobaksskatten i storleksordningen 2 å 3 kr. per
cigarrettpaket däremot borde kunna bidra till minskad tobakskonsumtion.

Mot bakgrund av de allvarliga skadeeffekter som tobaksrökningen medför
för den enskilde, för samhället i stort och för vårdsektorn synes det för en
bred opinion med förankring i fackorgan och folkrörelser stötande att
tobaksreklam får förekomma så ogenerat som den gör. Inga väsentliga
framsteg har skett sedan 1979 då de nuvarande reglerna trädde i kraft. En
majoritet av väljarna inom samtliga partier är enligt Stiftelsen för opinionsundersökningar
motståndare till tobaksreklam.

Vi föreslår därför att samma regler ska gälla för tobaksreklam som i dag
gäller för alkoholreklam i tidningar, på affischpelare och annan utereklam.

Mot. 1984/85:3148

3

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna

1. vad i motionen anförts beträffande en massiv informationsinsats
om tobakens skadeverkningar,

2. vad i motionen anförts om informationsinsatsens finansiering
genom uttag av en hälsovårdsavgift av 2 öre per cigarrettpaket,

3. vad i motionen anförts beträffande en höjning av tobakspriset i
konsumtionsdämpande syfte,

4. vad i motionen anförts beträffande tobaksreklam.

Stockholm den 16 april 1985

MARGARETA WINBERG (s)
TOMMY FRANZÉN (vpk)
BÖRJE STENSSON (fp)

LENNART BRUNANDER (c)
TORE NILSSON (m)

1* Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 3148-3151